Bet. 1996/97:UU15

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU15

Internationellt utvecklingssamarbete

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1996/97

UU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner väckta under allmänna motionstiden

1996/97 angående inriktningen på det internationella utvecklingssamarbetet

samt de motioner som väckts angående detta samarbete med anledning av

regeringens budgetproposition 1996/97:1. Motioner rörande samarbetet med

Central- och Östeuropa har behandlats av utskottet i betänkande 1996/97:UU16.

De motioner som behandlar budgetfrågor för internationellt

utvecklingssamarbete har utskottet tidigare beaktat i betänkande 1996/97:UU2

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

I betänkandet behandlas även motioner väckta under allmänna motionstiden

vilka rör vissa internationella miljöfrågor. I det avsnittet redogörs för den

del av regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges internationella samarbete för

hållbar utveckling, som rör Utrikesdepartementets verksamhetsområde.

Skrivelsens innehåll har delats mellan jordbruksutskottet och utrikesutskottet

varvid utrikesutskottet här redovisar kapitel 5 i skrivelsen.

Jordbruksutskottets synpunkter på resterande delar av skrivelsen redovisas i

betänkande 1996/97:JoU6. I avsnittet om miljöfrågor behandlas även två

yrkanden som väckts med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg

mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Den skrivelsen behandlas i sin helhet av

jordbruksutskottet. Därtill behandlas ett yrkande som väckts med anledning av

regeringens skrivelse 1996/97:80 Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1996.

Samtliga motioner besvaras eller avstyrks. Till betänkandet har fogats 21

reservationer och 9 särskilda yttranden.

Skrivelsen

Regeringen (Miljödepartementet) har i skrivelse 1996/97:2 berett riksdagen

tillfälle att ta del av regeringens beskrivning av Sveriges internationella

samarbete för hållbar utveckling och de övergripande svenska prioriteringarna

inför arbetet inom Förenta nationerna som rör uppföljningen av FN:s konferens

om miljö och utveckling i Rio de Janeiro. Innehållet i skrivelsen behandlas av

jordbruks- och utrikesutskottet.

Motionerna

1996/97:U201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det

övergripande målet för biståndet bör vara att främja en uthållig snabb

tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att rättsstaten,

respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi bör vara

centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO

ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av handelshinder,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN

och Bretton Woodsinstitutionerna samt UNHCR,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och

korruption främjas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i länder med stort kapitalinflöde vid direktinvesteringar och

andra privata satsningar bör biståndet dras ner för att inte överanstränga

absorbtionsförmågan eller tränga undan produktiva satsningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte bör

överskrida tio procent av landets BNP, vilket väl täcker kostnaden för

grundläggande utbildning och hälsovård för alla,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett u-

land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på kort tid i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att systemet med

landramar bör avskaffas till förmån för avtal, där strikta villkor vad gäller

korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs i enlighet med vad

som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den årligen

utförligt till riksdagen skall rapportera om läget beträffande mänskliga

rättigheter och demokrati i samarbetsländerna i god tid före riksdagens beslut

om biståndsinsatser i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd inte får utbetalas till statsmakt som grovt och

systematiskt kränker mänskliga rättigheter och förtrycker sina medborgare

eller accepterar utbredd korruption,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret för

utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och

internationella organisationer och erhålla resurser härför,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utformningen av biståndsprojekt bör ske i u-landsmiljö.

1996/97:U203 av Lennart Fridén och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

bistånd till Mongoliet.

1996/97:U204 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrikta biståndsanslagen på ämnesområden i stället för på

länder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att underlätta för u-ländernas handel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för biståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratiutveckling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fler biståndsprojekt vars direkta syfte skall vara att förbättra

kvinnors situation i mottagarländerna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om halvårsrapporter från Sida som även redovisar jämställdhetsmålet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en årlig redovisning från regeringen över hur Världsbanksgruppens

och IMF:s verksamhet uppfyller de svenska biståndsmålen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad självständighet i det svenska biståndet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om teknikbistånd och näringslivsutveckling,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett miljömässigt hållbart jordbruk för att garantera

livsmedelsförsörjningen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning av barnmorskor,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk policygrupp med anledning av EU:s

biståndspolitik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om FN:s biståndsverksamhet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till transportkostnader.

1996/97:U205 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de unga kvinnornas situation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnens rättigheter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till

kvinnor, hälften till män.

1996/97:U207 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell solidaritet - utgångspunkter enligt Miljöpartiet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samordning och behovsanalyser görs för att undvika dubbelarbete

och alltför lika projekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet som säkerhetspolitiskt instrument,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under rubriken Utveckling eller tillväxt?

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste aktivt arbeta för att öka miljömedvetenheten och

miljöaspekternas hantering i EU-biståndet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU årligen lämnar utförlig information till givarländerna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i ännu högre grad än hittills måste försöka öka sitt

inflytande på och påverka riktlinjer m.m. för EU-biståndet i syfte att

säkerställa stöd till hållbar utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet och miljön,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av vatten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av småskaligt ekologiskt jordbruk,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av hav och sjöar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av förnyelsebar energi,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av miljökunskap,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om näringslivsutveckling,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att FN och andra fora verkar för att de rika länderna avskriver

skulderna för de fattiga länderna,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till kvinnor,

1996/97:U208 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för de

funktionshindrade i utvecklingsländer.

1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skuldlättnadsfrågor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad flexibilitet i biståndet och slopandet av femåriga

samarbetsavtal,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av småföretagarsamarbete och näringslivsinriktat bistånd,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användandet av delar av tidigare uppkomna reservationer,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om enskilda organisationers arbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det humanitära biståndet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av reformer i FN-organisationen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och mänskliga rättigheter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtagandet av en internationell vattenkonvention,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skapandet av ett sekretariat med uppgift att granska och utvärdera

det svenska biståndet,

1996/97:U210 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den presenterar ett program för

hur Sverige skall bidra till förverkligandet av de förslag som läggs i denna

motion samt i rapporterna Human Development Report och A Call to Action,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den agerar för att insatser inom

Världsbanken, IMF och IDA underordnas svenska biståndsmål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avveckling av OECD.

1996/97:U211 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de målsättningar som fastlagts beträffande biståndsmålen även

prioriteras i EU:s internationella utvecklingssamarbete.

1996/97:U212 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad analys av barnets roll i den

globala samhällsutvecklingen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnperspektivet ges en central roll i uppföljningen av FN-

konferenserna och i SIDA:s pågående policyarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnens roll

och behov beaktas i SIDA:s landstrategier och i dialogen med mottagarländerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

följa rekommendationerna från FN:s studie om barn i väpnade konflikter, i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör

undersöka möjligheterna att 1999 arrangera en konferens om hur man genom

internationellt bistånd kan bidra till att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter.

1996/97:U213 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen (avsnitt B),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att göra demokratimålet överordnat i det svenska biståndet (avsnitt

B),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratibiståndets innehåll (avsnitt B),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratibistånd till diktaturer (avsnitt B),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en årlig rapport om tillståndet för demokratin och mänskliga

rättigheter i mottagarländerna av svenskt bistånd (avsnitt B),

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det s.k. oberoendemålet (avsnitt B),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett kvalitetsprogram för det svenska biståndet (avsnitt C i dess

helhet),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsättande av en u-landspolitisk utredning (avsnitt C),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om koncentration av biståndet, ämnesmässigt och geografiskt (avsnitt

C),

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ?biståndsbombardemanget? (avsnitt C),

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider

mottagarländernas ekonomier (avsnitt C),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bundet bistånd (avsnitt C),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om prioritering av kunskapsöverföring och investeringar i ?det

mänskliga kapitalet? (avsnitt C),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett genderperspektiv och kvinnornas roll i biståndet (avsnitt C),

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsberoendet (avsnitt C),

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU och u-länderna,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljö och bistånd,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hälsoproblem i u-länderna,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kinabiståndet,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kuba.

1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sidas lokaler, främst dess bibliotek, blir mer tillgängliga för

allmänheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sidas tjänster skall kunna erbjudas och saluföras till

näringslivet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenska företag i u-länder till vilka Sverige ger bistånd skall

följa de svenska biståndspolitiska målen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att biståndsministern bör ta initiativ till en dialog med företagen

om de biståndspolitiska målen som allmängiltiga för utveckling,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ömsesidigt utbyte av idéer mellan Sverige som givarland och

mottagarländerna efter den holländska modell som nämns i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn när det gäller målformulering för den svenska

biståndspolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndsinsatser för människor med funktionshinder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur olika vägar till marknaderna kan öppnas för u-ländernas

landsbygdsbefolkning och kvinnors möjligheter till sparande och ekonomisk

verksamhet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur studier och praktiskt arbete inom skolväsendet kan kombineras

för att en framväxande generation skall vinna ekonomisk insikt och kunna delta

i den ekonomiska uppbyggnaden i ett u-land,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förstärka biståndet när det gäller dess inriktning på

jämställdhet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lätta flickors arbetsbördor i u-länderna så att dessa får

möjlighet till utbildning,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att KIB:s sammansättning och arbetsuppgifter bör ses över,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnarbete och allmän skolplikt,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kampen mot barnsexhandeln i u-länderna,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddet av kvinnliga gästarbetare och deras rättsliga skydd,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till demokratiska processer och uppbyggnaden av demokratiska

institutioner och till kampen mot korruption i u-länder,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till länder som drabbats av ozonlagrets uttunning,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om u-krediter till dammbyggen som hotar och skadar miljön och

försämrar de sociala förhållandena för stora folkgrupper i u-länderna,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat samarbete mellan kraftindustrin och svenska

biståndsmyndigheter,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige måste inrikta sitt bistånd på konfliktförebyggande

insatser,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom FN, EU och andra internationella organ bör verka

för en konfliktförebyggande biståndsverksamhet,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i sin årliga FN-skrivelse bör lämna utförlig

information om sitt agerande i olika utvecklingsbanker och i Bretton Woods-

institutionerna,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att varje ny landstrategi bör föreläggas riksdagen som skrivelse

från regeringen,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beviljandet av u-krediter skall styras av de sex

biståndspolitiska målen,

35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet till Kina och u-krediter till detta land som endast

motiveras med ?resurstillväxt? tolkad som BNP-tillväxt och svenska

exportintressen,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Utrikesnämnden skall höras innan beslut fattas om eventuella u-

krediter till Kina,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att projekt för utbyggnad av vattenkraften i Asien måste bygga på

kvalificerade miljökonsekvensutredningar och analyser av följderna för

lokalbefolkningarna,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bistånd till ?Forum of the Poor?,

41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i följande års budgetpropositioner räkna biståndet till det

forna Jugoslavien till Samarbetet med Central- och Östeuropa,

1996/97:U215 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari

yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biståndet och uppföljningen av Världskongressen.

1996/97:U216 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklings- och

katastrofbistånd till Angola.

1996/97:U508 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för en större samstämmighet mellan

utrikespolitik och biståndspolitik så att kampen mot fattigdomen de facto

prioriteras,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inför de stundande förhandlingarna om Lomésamarbetet

låter UD knyta en referensgrupp av frivilligorganisationer och folkrörelser

till sig,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall utarbeta en handlingsstrategi för sitt

biståndspolitiska agerande inom EU,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att EU-biståndet mer skall inrikta sig på förebyggande bistånd än

på katastrofbistånd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen inför riksdagen årligen skall redovisa i vilken grad

Sveriges agerande givit resultat utifrån de biståndspolitiska mål Sverige har

och i vilken grad man förmått förverkliga sin handlingsstrategi,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en lämplig strategi i den händelse inga förbättringar i EU-

biståndet inträffar när det gäller inriktning, effektivitet och insyn.

1996/97:U607 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska

humanitära biståndet till flyktinglägren ökar.

1996/97:U608 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, v, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ökat bistånd ges till flyktingbosättningen i Dharmsala,

1996/97:U609 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat engagemang i

anslutning till FN-organens upphandling.

1996/97:U610 av Inger Koch och Ingbritt Irhammar (m, c)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utökat stöd till FN:s minröjningsprogram i Afghanistan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till rehabiliteringsinsatser i Afghanistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av fortsatt stöd till utbildningen i Afghanistan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av ett fortsatt stöd till enskilda organisationers

hjälpinsatser i Afghanistan.

1996/97:U611 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om humanitärt bistånd till flyktingarna i Algeriet.

1996/97:U621 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för stöd till återuppbyggnad i olika delar av

Bosnien-Hercegovina.

1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokratimålet för Sveriges biståndspolitik.

1996/97:U624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att SIDA särskilt skall uppmärksamma organisationer som arbetar för

att stödja en demokratisk utveckling och upprätthållandet av ett multietniskt

samhälle i Bosnien-Herzegovina.

1996/97:U625 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade resurser från EU:s bistånd till Guatemala,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inom SIDA:s ram för bidrag till enskilda organisationer beakta

projektförslag som kan bidra till utvecklandet av Guatemala.

1996/97:U801 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att agera för skärpta internationella konventioner avseende att

beivra och straffa miljöbrott i form av oljeutsläpp i sjöar och hav.

1996/97:Sf617 av Christer Erlandsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även ideella organisationers biståndsarbetare bör omfattas av

proceduravtalen med andra länder.

1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stärka det internationella samarbetet kring

miljöfrågorna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att överföra ekonomiska resurser till de fattiga

länderna inom ramen för arbete för att minska tillförseln av s.k. freoner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljökonsekvensbedöma biståndet till världens fattiga länder,

1996/97:Jo777 av Lennart Fremling och Eva Flyborg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om angelägenheten av svenskt initiativ till skärpningar i

havsrättskonventionen.

1996/97:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att satsning på förnybar energi, däribland vindkraft, bör ingå som

en naturlig del av svenskt bistånd.

1996/97:Bo504 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige arbetar för en global vattenkonvention.

Motionsyrkanden med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:50

1996/97:Jo19 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de

globala miljöfrågorna,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att vattenproblemen förs upp som

permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning,

Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:80

1996/97:U12 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp)

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för att den globala

vattenförsörjningen kommer upp på säkerhetsrådets dagordning som en permanent

punkt.

1 Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet

1.1 Allmänt

Propositionen (s. 7-11)

I proposition 1996/97:1 utgiftsområde 7 (hädanefter i rubrikerna benämnd

budgetpropositionen) erinras inledningsvis om det överordnade målet för

Sveriges internationella utvecklingssamarbete, att höja de fattiga folkens

levnadsnivå, samt de sex, av riksdagen fastlagda, biståndspolitiska målen.

Dessa är att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk

självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk

samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om

miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män.

Samtidigt som Sverige under en period sänker sin biståndsnivå till 0,7 % av

BNI - i syfte att sanera statsfinanserna - står det klar att Sverige också

framgent kommer att vara en stor och kvalitativt ledande biståndsgivare.

Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument för att främja global

säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella

utvecklingssamarbetet stärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara avgörande

för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i nöd och på olika

sätt främja en globalt hållbar utveckling.

I propositionen åskådliggörs hur ansträngningar görs för att säkerställa att

en biståndsinsats, bestående av borrande av en brunn i en afrikansk by, är

effektiv i ett globalt, nationellt och lokalt perspektiv. På det lokala planet

ser man till behov av t.ex. hälsovård och bevattning för grödeodlingar. Man

försöker bygga på bybornas eget ansvar varvid kvinnors beslutsrätt och

arbetssituation är centrala frågor. På det nationella planet har en dialog

mellan mottagarland och givare, Världsbanken och FN, förhoppningsvis lett till

en hållbar ekonomisk politik och en bra givarsamordning. På det globala planet

måste säkerställas att det finns goda normer för färskvattenanvändning. En

starkare ställning för folkrätten och bättre efterlevnad av internationella

normer kan ske genom ett närmare samarbete mellan de mellanstatliga, enskilda

och vetenskapliga organisationer som arbetar med vattenfrågor. Sverige främjar

genom samarbetet med Världsbanken och UNDP arbetet för att främja en hållbar

global färskvattenanvändning i ?Global Water Partner- ship?, vars sekretariat

finns i Sidas lokaler.

På detta sätt hänger globalt, nationellt och lokalt ihop. Regeringen

framhåller i propositionen att biståndet i dag har bättre metoder än någonsin

till sitt förfogande. Det görs även en tillbakablick av biståndet och tre

faser lyfts särskilt fram. Den första fasen var ?u-hjälpen? med sin grund i

avkolonialiseringen och solidaritet med de fattiga folken. Olika teorier

förespråkades under denna period på 1960- och 70-talen varav en var den s.k.

trickle down- teorin. Det kalla kriget kom att snedvrida de miljöer som

biståndet hade att verka i. Statens viktiga roll för utveckling betonades, och

man trodde ofta att u-hjälp - ett projekt - var relativt enkelt att tillföra

ett land.

I fas två, under 1980-talet, betonades tillkortakommandena i

projekttänkandet och bättre metoder utvecklades för att sätta in biståndet i

ett bredare ekonomiskt sammanhang. Strukturanpassning, givarsamordning och

?good governance? är några av de uttryck som blev vanliga. Den ekonomiska

politik som fördes av många u-länder under 1970-talet förtryckte

marknadskrafterna och visade sig ohållbar. Skuldkrisen uppstod och en lång

debatt följde om ansvaret för krisen och hur den skulle bemötas. Insikten om

att biståndets effektivitet påverkas av den politiska miljön växte fram. På

nationellt plan blev stöd till en bättre offentlig förvaltning och god

samhällsstyrning allt viktigare. I fråga om biståndets effektivitet har

respekten för de mänskliga rättigheterna och en demokratisk samhällsutveckling

också blivit allt viktigare. Kvinnors roll och rätt har lyfts fram.

Förutsättningarna för demokratistöd förändrades i början av 1990-talet. Nästan

hela Latinamerika hade genomfört val och Sydafrika genomförde sina första

demokratiska val. Att fördjupa demokratins kultur blev en central uppgift i

biståndet.

I propositionen framhålls att Sverige haft ett bistånd som varit av god

internationell kvalitet. En betydande metodutveckling har dock ägt rum, ofta

på basis av kritiska utvärderingar, och Sverige för en tydlig dialog med

mottagarländerna. Bland de främsta inslagen i detta nya bistånd står det nära

partnerskapet med FN-systemet och med Världsbanken. Sverige har på gemensam

nordisk bas verkat, och med tiden fått gehör för, prioriteringar och reformer

som gått i rätt riktning. Världsbanken uppges ha spelat en avgörande roll för

att få till stånd en bättre givarsamordning. Bankens tidigare ensidiga

strukturanpassningsbudskap har ersatts av en betydligt mer sammansatt politik.

Trots att Världsbanken och FN:s operativa biståndsverksamhet uppvisar

begränsningar framhålls i propositionen att den ledning som i dag finns för

dessa organisationer står för ett gott utvecklings- och biståndstänkande.

Strävan att utforma internationellt utvecklingssamarbete i sitt breda

sammanhang har kanske, enligt propositionen, fått sitt främsta uttryck i den

serie världskonferenser som FN organiserat under 1990-talet: 1992 i Rio om

miljön, 1993 i Wien om mänskliga rättigheter, 1994 i Kairo om

befolkningsfrågor, sociala toppmötet 1995 i Köpenhamn, 1995 i Peking om

jämställdhet mellan kvinnor och män och 1996 i Istanbul om boendefrågor.

Globaliseringen ställer nu biståndet på tröskeln till en ny tredje fas.

Globaliseringen måste, enligt det perspektiv som anläggs i rapporten Vårt

globala grannskap, av Kommissionen för globalt samarbete, styras utifrån

universella mänskliga värden. I takt med att det internationella samfundet,

genom FN-systemet men också i andra globala och regionala former, definierar

gemensamma uppgifter kommer också behovet av finansiering att öka. Dessa

uppgifter handlar om att bättre kunna förebygga och lösa konflikter, att ta

sig an de komplicerade globala miljöfrågorna, att hantera ökad migration och

att fortsätta att utveckla det internationella normsystemet och samarbetet på

en rad olika politiska och ekonomiska områden. En begynnande global offentlig

sektor är på framväxande. Hur dessa system utformas vad gäller omfattning,

incitament, roller, hållbarhet m.m. är en avgörande framtidsfråga.

Samtidigt består biståndets kärnuppgift att hjälpa fattiga människor att få

makt över sin framtid. Fattigdomsbekämpningen är också en gemensam uppgift,

först och främst av moraliska skäl, men också därför att det ligger ett

gemensamt intresse däri. Precis som i en nation vinner hela samhället och

alltså hela världssamfundet på att det inte finns en särskild klass av

fattiga. Men även i sin kärnuppgift kommer biståndet att ändra karaktär. I

propositionen betonas att, trots en bättre metodik - dialog med givarlandet om

övergripande politik, givarsamordning och projekt som bygger på goda

incitament - är många länder fångade i ett biståndsberoende. Det framhålls att

ett lyckat biståndssamarbete måste bryta detta beroende och skapa en

utveckling byggd på självtillit och inhemskt sparande. Den andra fasens

metodik måste alltmer förändras till att stärka ländernas och människornas

eget ansvarstagande. I den utsträckningen en sådan strategi lyckas och i den

utsträckningen världssamfundet klarar av att skapa nya finansieringssystem för

gemensamma uppgifter kan biståndets tredje fas också sägas bli dess sista -

nya samarbetsformer har då tagit över.

Regeringen har ambitionen att fullfölja den förstärkning av svensk

biståndspolitik som inletts. I propositionen presenteras åtgärder i form av

nio punkter:

1. Det multilaterala reformarbetet intensifieras. Främst gäller detta

reformeringen av FN:s övergripande uppgifter, beslutsstruktur och arbetssätt.

Det nordiska FN-projektet fokuserar på FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.

Särskild vikt fästs vid arbetet att finna mer hållbara och uthålliga

finansieringsformer samt eftersträvas bättre internationell givarsamordning.

2. Regeringen redovisar sin politik på fyra centrala områden.

- Fattigdomsinriktningen förstärks. Ett handlingsprogram utformas av Sida.

Regeringen kommer att redovisa sina synpunkter till riksdagen i en särskild

skrivelse.

- Stödet till demokratins kultur och mänskliga rättigheter prioriteras. Sida

utformar ett nytt handlingsprogram.

- Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män konkretiseras. Det av

riksdagen beslutade nya jämställdhetsmålet följs upp genom regeringens

riktlinjer och Sidas handlingsprogram.

- Det globala samarbetet för miljö och hållbar utveckling intensifieras. Stor

vikt fästs vid FN:s uppföljning i juni 1997 av Agenda 21. I en gemensam

skrivelse från Utrikes- och miljödepartementen presenteras regeringens

politik. Sida har presenterat ett handlingsprogram.

3. Konfliktförebyggande insatser och insatser i komplexa katastrofer

prioriteras, främst genom fortsatt arbete för att förstärka samarbetsformerna

mellan FN:s olika delar, givare, utvecklingsbankerna och inte minst enskilda

organisationer. EU:s humanitära bistånd ägnas särskild uppmärksamhet.

4. Hållbar vattenanvändning är i fokus för betydande nysatsningar. Biståndet

på vattenområdet ökas bl.a. genom ett regionalt vattensamarbete i södra

Afrika. Världsbankens och UNDP:s initiativ till ett nytt globalt samarbete,

Global Water Partnership, är exempel på den innovativa multilateralism som

Sverige driver och som bl.a. lett till UNAIDS och IDEA.

5. En Afrikapolitik för framtiden utformas. En strategisk genomlysning av

svensk Afrikapolitik är enligt regeringens uppfattning motiverad med anledning

av det senaste decenniets stora förändringar i Afrika. Afrikanska röster ges

central plats. På basis av afrikansk och internationell forskning, bl.a. av

Nordiska Afrikainstitutet och Sida, kommer regeringen att redovisa sina

slutsatser i en särskild skrivelse till riksdagen.

6. En svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete kommer att presenteras.

EU:s biståndsprogram behöver effektiviseras. De fyra centrala områdena under

punkt 2 kommer att vara vägledande för det svenska agerandet. Därutöver läggs

särskild vikt vid humanitärt bistånd, enskilda organisationer och

livsmedelsbistånd. Under 1997 inleds diskussionerna av det s.k. Lomé-

samarbetet.

7. Den nyinrättade expertgruppen för studier i utvecklingsfrågor förväntas

lämna rapporter som belyser

- hur biståndsberoendet kan minska,

- hur biståndsorganisationer bättre kan lära av erfarenhet,

- hur Afrika påverkas av nya handels- och kapitalströmmar,

- hur barn kan skyddas genom bättre förståelse av sin ekonomiska roll,

- hur u-ländernas förmåga kan stärkas att vidmakthålla de institutioner, t.ex.

skolsystem, som byggts upp.

8. Den strategiska styrningen av biståndet stärks. Utrikesdepartementets

omorganisering möjliggör en bättre sammanhållen svensk politik och det nya

Sida ett bättre sammanhållet genomförande. År 1998 förväntas den nya

planeringsmetodiken ha fått fullt genomslag. Administrationskostnaderna sänks,

samtidigt som fältadministrationen förstärks och effektiviseras.

9. Angående fördelningen av medel under 1997 noteras bl.a. följande:

- de särskilda anslagen för demokrati och mänskliga rättigheter, enskilda

organisationer och miljö skyddas,

- bidragsnivån till FN-systemet bibehålls samtidigt som en framtida ökning

till Världsbanken förutses liksom deltagande i Karibiska utvecklingsbanken

och finansiella arrangemang i Mellanöstern,

- neddragningarna planeras så att planerad verksamhet kan fullföljas,

fördelningen mellan multi- och bilateralt bistånd bibehållas, i utlägget på

delposter tas hänsyn till reservationernas storlek,

- det humanitära biståndet förblir stort,

- anslaget till betalningsbalansstöd minskar men det finns ändock utrymme om

cirka en miljard kronor för stöd till skuldlättnad och ekonomisk

återhämtning,

- länder med betydande outnyttjade medel får vidkännas en större temporär

nedgång; beräknade ökningar redovisas för 1998 förutsatt att samarbetet

effektiviseras.

Motionerna

I partimotion U201 (m) yrkande 1 önskas ett tillkännagivande om att det

övergripande målet för biståndet bör vara att främja en uthållig snabb

tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen. Motionärerna hävdar härvid att

den avgörande faktorn för att snabbt utrota fattigdomen är att skapa

blomstrande familjejordbruk, att frigöra den lilla människans skaparkraft och

ge henne rätten att äga sin bostad, sin mark, sitt lilla hantverk eller sitt

småföretag. Statsmakten skall enligt motionärerna koncentrera sig på sina

viktiga uppgifter vilka, förutom rättsstaten, är att främja en god utbildning

för alla medborgare, en grundläggande hälso- och sjukvård samt utbyggnad av

vägar, vatten, och avlopp och annan infrastruktur som ej kan

marknadsfinansieras.

Motionärerna anser (yrkande 3) att Sverige måste värna frihandeln genom att

inom EU och WTO ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande av

handelshinder. Den viktigaste uppgiften är att främja ett öppet handelssystem

och en snabbt ökad världsmarknad. Frihandeln är, enligt motionärernas

uppfattning, det viktigaste bidraget som i-världen kan ge till

utvecklingsländernas ansträngningar.

I yrkande 13 framhålls att Utrikesdepartementet bör ha den centrala

funktionen för utvecklingssamarbetet och det sammanhållna ansvaret för

relationerna till samarbetsländerna och i internationella organisationer.

I yrkande 14 föreslås att en särskild enhet med inriktning på

fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs

till södra Afrika, där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna görs.

Därigenom kan verksamheten utformas i den afrikanska miljön. Att i en i-

landsmiljö administrera och bestämma inriktningen av biståndsprojekt är

erfarenhetsmässigt svårt.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 2 krävs att handeln för u-länderna

underlättas. Protektionism och handelshinder i i-länderna slår hårt gentemot

u-ländernas produkter och befolkning. Trots Loméavtalet finns allvarliga

brister i EU:s handelspolitik gentemot tredje världen. Det bör vara en fråga

av högsta prioritet för svensk EU-politik att åstadkomma mer gynnsamma

handelsvillkor för fattiga länder, både inom och utom Loméavtalets ram. Det är

också angeläget att göra en uppföljning av GATT-avtalets påverkan på u-

ländernas handel. U-länderna måste ges ekonomiska förutsättningar och tillgång

till nödvändig kompetens och teknik för att kunna bygga upp en miljöanpassad

produktion samt vidareutveckla sina egna traditionella och ofta uthålliga

metoder. De måste också tillåtas skydda sina naturresurser, andra tillgångar

och sin produktion från utländska intressenters exploatering. UNCTAD har här

en viktig uppgift i arbetet på att stärka u-ländernas position. Sverige bör

verka för att UNCTAD får nödvändiga resurser för att fullgöra detta arbete.

I yrkande 3 redogörs för de principer som enligt motionärerna bör styra

biståndet. Detta måste i högre grad baseras på en grundlig och självständig

analys av de globala utvecklingsproblem som det avser att angripa. Det måste

koncentreras på människors basbehov och på att stärka deras förmåga att lokalt

lösa sina problem. Alla biståndsinsatser måste främja en miljömässigt hållbar

utveckling. Enligt motionärernas uppfattning har tidigare biståndsstrategier

haft allvarliga brister; inte minst har de negligerat lokala resurser och det

lokala kunnandets betydelse för utvecklingsprocessen, vilket bl.a. bidragit

till svårigheterna att nå de allra fattigaste. Sverige bör ge stöd till

institutioner och enskilda människor i u-länderna som kan medverka till att

forma utvecklingsmodeller utifrån dessa länders egna förutsättningar och

erfarenheter.

I yrkande 8 betonas också att det svenska biståndet bör vara mer

självständigt. Det är som de flesta andra givares starkt knutet till

Världsbankens och IMF:s bedömningar och till genomförande av

strukturanpassningsprogrammen. Detta kan enligt motionärerna i vissa fall vara

motiverat men är det långt ifrån alltid. Motionärerna vill framhålla vikten av

den lokala nivån och anser att biståndet i högre grad än hittills bör inriktas

på att ge människor på den lokala nivån bättre möjligheter till utveckling för

att tillgodose de grundläggande behoven.

I partimotion U207 (mp) yrkande 2 hävdar Miljöpartiet att dubbelarbete och

alltför lika projekt i närheten av varandra skulle kunna undvikas om man i

utvecklingssamarbetet kunde göra en gemensam behovsanalys på det regionala och

lokala planet, alla inblandade aktörer emellan, såväl inhemska som utländska.

Biståndet bör, hävdas det i yrkande 3, bli ett nytt konfliktförebyggande

säkerhetspolitiskt instrument. Det största hotet mot mänsklig överlevnad är

inte längre av militärt slag, hävdar motionärerna. Det är i stället det hot

som fattigdom och sociala orättvisor skapar; ett vidare säkerhetsbegrepp som

bygger på en helhetssyn är därför enligt motionärernas förmenande nödvändig.

Fattigdomen breder ut sig i de redan fattiga länderna, och folkmängden ökar

samtidigt som naturresurserna krymper. I detta framtidsperspektiv kommer

biståndet att få en ny och viktig betydelse.

Folkpartiet föreslår i sin partimotion U213 (fp) yrkande 1 att en förnyad

prövning bör göras av de biståndspolitiska målen. Målen har blivit ett alltmer

trubbigt instrument eftersom deras antal ökat. Att exempelvis säga att

biståndets överordnade mål är fattigdomsbekämpning framstår som missvisande då

exempelvis miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse. Biståndet

är ett sätt att åstadkomma utveckling. Att minska människors lidande genom att

minska fattigdomen blir då en grundläggande faktor bland flera för att

åstadkomma utveckling. En angelägen uppgift för en utredning om de

biståndspolitiska målen är enligt motionärerna att överväga vilken styrande

verkan biståndsmålen bör och kan ha.

I yrkande 2 krävs att demokratimålet blir överordnat inom biståndspolitiken.

Om det svenska biståndet mot fattigdom, för ökad rättvisa och mot krigshot

skall få bestående effekter krävs att det ges i en demokratisk atmosfär.

Motionärerna betonar vikten av att inte väja inför känsliga frågor trots att

demokratibistånd ofta berör centrala funktioner och problem i andra länders

statsskick. Merparten av vårt bistånd är svårt, då det riktar sig mot de

fattigaste och minst utvecklade länderna. Lika litet som vi skyggar för de

svårigheterna får vi dra oss för att utforma ett ambitiöst demokratibistånd.

Motionärerna anser vidare i yrkande 6 att man vid en förnyad prövning av de

biståndspolitiska målen bör överväga att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs.

målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. Detta mål kan enligt

motionärernas uppfattning inte nås genom bistånd utan genom att

världssamfundet accepterar att folkrättsliga regler upprätthålls.

Utvecklingsteoretiska debatter har under senare år betonat samverkan och

internationella kontakter. I dag riskerar oberoendemålet att skapa oklarhet

kring synen på u-länderna och världsekonomin.

I yrkande 7 krävs ett tillkännagivande om att ett kvalitetsprogram bör tas

fram för att främja högre kvalitet på biståndet. I motionen redovisas bl.a.

följande riktlinjer för ett sådant program. Biståndet måste bidra till att

krympa och effektivisera staten. Det är en viktig uppgift att hjälpa staten

att skapa institutionella ramar för att marknaden skall kunna bygga landets

ekonomi. Programstödet måste kombineras med kunskapsöverföring för att stärka

utvecklingen av marknadsekonomiska institutioner liksom av lagstiftning och en

ansvarsfull statsförvaltning. Mottagarlandet bör öppet redovisa biståndet i

sin statsbudget. Kvalitet måste alltid gå före kvantitet och reservationer

måste tolereras. En fortsatt och förstärkt fattigdomsorientering kräver att

jordbruket ges hög prioritet. I motionen krävs ett antal tillkännagivanden på

särskilda punkter som ingår i det s.k. kvalitetsprogrammet.

I yrkande 8 anförs att en parlamentarisk u-landspolitisk utredning bör

tillsättas med uppdrag att se över landets biståndspolitik inför 2000-talet.

Motionärerna kräver vidare ett tillkännagivande om det s.k.

biståndsbombardemanget (yrkande 10). Detta bör motverkas främst genom att stöd

i större grad ges till hela program och i mindre utsträckning till enstaka

projekt. I yrkande 15 lyfter motionärerna fram frågan om biståndsberoende. Det

kan bl.a. bekämpas genom insatser som bidrar till inhemsk resursmobilisering.

I partimotion U214 (v) yrkande 4 tas frågan om allmänhetens tillgänglighet

till Sidas lokaler upp, främst dess bibliotek. Regeringen försvarade Sidas

flyttning till dyrare lokaler bl.a. med att tillgängligheten skulle öka för

allmänheten. Det har enligt motionärerna visat sig att så inte blev fallet.

Lokalerna är inte öppna på kvällstid och det förekommer inte någon försäljning

av litteratur.

I yrkande 5 anförs att Sidas tjänster bör kunna erbjudas och saluföras till

näringslivet. Biståndskontoren gör redan nu kvalificerade ekonomiska analyser

och de bör involveras i ett bredare ekonomiskt samarbete.

Motionärerna anser vidare att det ligger ett egenintresse för företagen att

beakta de svenska biståndspolitiska målen när de investerar i u-länder

(yrkande 7). Man kan ofta se hur svenska företag agerar stick i stäv mot de

biståndspolitiska målen. Detta kan bl.a. gälla miljöfarliga investeringar.

Motionärerna föreslår i yrkande 8 att biståndsministern tar initiativ till en

dialog med företagen om de biståndspolitiska målen som allmängiltiga för

utveckling.

I yrkande 10 krävs att det sker en översyn av målformulering för den svenska

biståndspolitiken. Att ha ett övergripande biståndsmål kombinerat med sex

delmål leder enligt motionärerna till att delmålen blir medel för att uppnå

det övergripande målet. Sex mål blir i realiteten ett smörgåsbord där man kan

plocka ut något som passar den biståndsinsats som man planerar att utföra. Det

övergripande målet uttrycks enligt motionärerna på ett paternalistiskt sätt.

Vi kan inte höja de fattiga folkens levnadsstandard, de kan bara de själva

göra.

I kommittémotion U623 (fp) yrkande 7 hävdas att demokratimålet är det

centrala av de mål som satts upp för svenskt bistånd. Demokratin är enligt

motionärerna det enda styrelseskick som ger utrymmen för den mänskliga

skaparkraft som är nödvändig om den fattiga världen skall kunna utvecklas. I

ett land som präglas av politisk frihet frigörs kraft för sociala förändringar

och för ekonomisk utveckling.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat frågor rörande de

biståndspolitiska målen. Senast skedde det när utskottet tillstyrkte

jämställdhet som ett nytt sjätte mål för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete (betänkande 1995/96:UU18). I betänkandet framhölls att de

sex delmålen kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet

att minska fattigdomen och skapa mer rättvisa levnadsvillkor för fattiga

människor.

I ett flertal motionsyrkanden föreslås ändringar av hittills gällande

biståndsmål, såväl av det övergripande målet som av vissa av de övriga målen.

I motion U201 (m) yrkande 1 framförs en önskan om att det övergripande målet

bör vara främjande av en uthållig snabb tillväxt för att utrota fattigdomen. I

motionerna U213 (fp) yrkandena 1, 2, 6 och 8 och U623 (fp) yrkande 7 hävdas

dels att en förnyad prövning bör göras av de biståndspolitiska målen, dels att

demokratimålet bör göras överordnat övriga mål, dels att målet om ekonomisk

och politisk självständighet bör strykas samt yrkas slutligen att en

parlamentarisk u-landspolitisk utredning bör tillsättas för att se över

biståndspolitiken inför 2000-talet. Även i motion U214 (v) yrkande 10 krävs en

översyn av de biståndspolitiska målen.

Förutom det kontinuerliga arbetet inom Utrikesdepartementet och Sida för att

precisera och konkretisera de biståndspolitiska målen och politikens

inriktning, görs under detta år större översyner beträffande två av målen -

fattigdom och demokrati. Dessa kommer att resultera i skrivelser från

regeringen till riksdagen. Dessutom görs särskilda utredningar om samarbetet

med Afrika liksom en genomlysning av svenska förbindelser med Asien, varvid

den förstnämnda utredningen, Partnership Africa, kommer att presenteras för

riksdagen i form av en skrivelse.

Mot denna bakgrund synes det för närvarande inte meningsfullt att kräva att

en särskild parlamentarisk biståndspolitisk utredning tillsätts, särskilt inte

när regeringen nu i växande omfattning underställer riksdagen sina

överväganden om biståndspolitiken i form av särskilda skrivelser.

Därmed avstyrks U213 (fp) yrkande 8.

Detta ställningstagande utesluter emellertid inte att en revidering av de

biståndspolitiska målen kan komma att behövas. I betänkande 1995/96:UU18

anförde utskottet att det, i likhet med regeringen, inte uteslöt att en

översyn av de biståndspolitiska målen kan vara påkallad men att en sådan bör

föregås av en bred diskussion bland folkrörelser och allmänhet. Vidare

anfördes att eventuellt förändrade målformuleringar kan bidra till att skapa

missförstånd under en tid då biståndsanslagen av akuta statsfinansiella skäl

flukturerar och då en större organisatorisk förändring nyligen genomförts.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed avstyrks motionerna U213 (fp) yrkande 1 samt U214 (v) yrkande 10.

Utskottet vill beträffande yrkandet om att biståndsmålet ekonomisk och

politisk självständighet bör slopas, hänvisa till de synpunkter som framförs

av regeringen i skrivelse 1996/97:2, i kapitlet 5.1.2 Hållbar utveckling och

de biståndspolitiska målen. Beträffande målet Ekonomisk och politisk

självständighet framhåller regeringen hur bistånd för fred, säkerhet och

demokrati kan bidra till en hållbar utveckling. Utskottet delar regeringens

uppfattning härvidlag och menar att detta biståndsmål på intet sätt spelat ut

sin roll. I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla vikten av

institutionsbyggande för att möjliggöra en fungerande förvaltning med

kompetens att fatta väl underbyggda beslut. Utskottet vill även betona

betydelsen av en fungerande demokrati där politiker kan ställas till ansvar

för fattade beslut av en upplyst allmänhet, som bl.a. via fria media kunnat

informera sig i aktuella samhällsfrågor. Målet om ekonomiskt och politiskt

oberoende har också relevans i frågor som rör skuldberoende. Ekonomisk och

politisk självständighet är i dagens värld inte absolut men ger en nödvändig

grund att stå på för att utifrån egna ställningstaganden kunna välja att delta

i ett globalt beroende.

Utskottet finner inte heller någon förändring vara påkallad beträffande det

överordnade målet för biståndspolitiken. Regeringen framhåller i

budgetpropositionen att uppskattningsvis 1,3 miljarder människor i dag lever i

absolut fattigdom i världen, varför målet att höja de fattigas levnadsnivå har

högre aktualitet än någonsin. Utskottet delar denna uppfattning och anser i

likhet med regeringen att det övergripande målet även framgent bör vara

fattigdomsbekämpning. Detta ställningstagande står inte i motsatsställning

till den stora betydelse som utskottet lägger vid demokratimålet.

Utskottet vidhåller således tidigare framförda uppfattningar och är ej

berett att tillmötesgå motionärernas krav vare sig på förändring av det

övergripande biståndspolitiska målet eller på övriga mål.

Därmed avstyrks motionerna U201 (m) yrkande 1, U213 (fp) yrkandena 2 och 6

samt U623 (fp) yrkande 7.

I motion U204 (c) yrkande 3 redogörs för de principer som enligt motionärerna

bör styra biståndet. Detta bör bl.a. vara baserat på en mer självständig

analys av de globala utvecklingsproblem som det avser angripa, främja en

miljömässigt uthållig utveckling samt bygga på lokala resurser och kunnande.

Även i yrkande 8 framhålls att det svenska biståndet bör bli mer

självständigt. Det bör enligt motionärernas uppfattning inte vara knutet till

Världsbankens och IMF:s bedömningar.

Utskottet konstaterar att de svenska biståndspolitiken är självständig och

bygger på egna analyser. I budgetpropositionen framhålls att en betydande

metodutveckling har ägt rum inom det svenska biståndet, ofta på basis av

kritiska utvärderingar, och att Sverige för en tydlig dialog med

mottagarländerna. Det svenska biståndet är av internationellt hög klass, och

Sverige och övriga Norden har verkat för och med tiden fått gehör för

prioriteringar och reformer som gått i rätt riktning. När världsbankschefen

James Wolfensohn besökte Stockholm i november 1996 bekräftades bilden av hur

bl.a. svenska och nordiska synpunkter fått genomslag i Världsbankens

förändrade policy, i vilken bl.a. inriktning på minskning av fattigdomen och

beaktande av miljö-aspekter numera fått en framskjuten plats. Sverige följer

inte med någon automatik Världsbankens bedömningar.

I budgetpropositionen framhålls även vikten av lokal förankring av

biståndsprojekt. Denna uppfattning delas av utskottet.

Med vad som ovan anförts anses motion U204 (c) yrkandena 3 och 8 besvarade.

I motion U207 (mp) yrkande 3 hävdas att biståndet bör bli ett nytt

konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt instrument.

Den bredare syn på säkerhetsbegreppet som framhävs i yrkandet har vid flera

tillfällen förfäktats av regeringen. Utskottet delar denna uppfattning och

anser att det torde stå klart att en snabb utveckling, som minskar fattigdomen

och som ger alla människor delaktighet i landets styrelse och i framstegen i

landet, erfarenhetsmässigt minskar inre motsättningar. Budgetpropositionens

inledande avsnitt, vilket behandlar mål och inriktning på biståndspolitiken,

börjar med följande klargörande:

Regeringen ser biståndet som ett oumbärligt instrument för att främja global

säkerhet och solidaritet. Det är i Sveriges intresse att det internationella

utvecklingsarbetet förstärks. Biståndsfinansierade insatser kan vara avgörande

för att säkra fred, åstadkomma demokrati, bistå människor i nöd och på olika

sätt främja en globalt hållbar utveckling.

Det bredare säkerhetsbegreppet etablerades av regeringen i proposition

1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse, etapp 1. I propositionen framhölls att

vad som kännetecknar diskussionen kring ett bredare spektrum av hot och risker

och det vidgade säkerhetsbegreppet är den allmänna insikten om de direkta och

indirekta sambanden mellan olika aspekter på säkerhet. Sambanden gäller t.ex.

en positiv utveckling av ekonomi och miljö, respekt för demokrati och

mänskliga rättigheter m.m. som grund för internationell stabilitet och

säkerhet. Riksdagen ställde sig bakom denna uppfattning. Frågan om en

helhetssyn på säkerhet, behandlades senast av det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet i betänkande 1996/97:UFöU1, varvid utskottet anförde att

riksdagens tidigare beslut i frågan var vägledande och att utskottet delade

detta synsätt. Utskottet utgick vidare från att synen på det bredare

säkerhetsbegreppet skulle ligga till grund för regeringens agerande i de

organisationer där Sverige är medlem.

Utskottet delar det sammansatta utskottets uppfattning och ser positivt på

att regeringen framhåller biståndets viktiga roll för global säkerhet och

hållbar utveckling.

Med detta anses motion U207 (mp) yrkande 3 besvarad.

I motionerna U201 (m) yrkande 3 och U204 (c) yrkande 2 krävs att handeln med

u-länderna underlättas och att Sverige verkar för frihandel bl.a. inom EU och

WTO. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen konstaterat att det är ett

grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. Detta

skedde senast i det nyligen avgivna yttrandet 1996/97:UU5y till

näringsutskottet med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU

och handelspolitiken inför 2000-talet. I yttrandet anförde utskottet att det

delar regeringens uppfattning att Sverige aktivt bör verka för att tillträdet

till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s handelspolitik förblir öppen

och att EU förändrar sin politik inom de områden där man hittills varit mindre

öppen mot omvärlden.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Vid WTO:s toppmöte i Singapore i december 1996 antogs en ministerdeklaration i

vilken vikten av att förbättra marknadstillträdet för utvecklingsländerna

framhölls. Situationen för de s.k. MUL-länderna (minst utvecklade länderna)

skulle särskilt uppmärksammas. Minstrarna enades om att ordna ett möte med

FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) och Internationella

handelscentret (ITC; FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande

åtgärder till förmån för u-länderna) snarast möjligt under 1997 med deltagande

av biståndsorgan, multilaterala finansinstitut och MUL för att främja ett

integrerat angreppssätt för att hjälpa dessa länder till förbättrade

handelsmöjligheter. Utskottet noterar att Sverige aktivt stöder detta

initiativ.

Därmed anses motionerna U201 (m) yrkande 3 och U204 (c) yrkande 2 besvarade.

Vänsterpartiet framhåller i motion U214 (v) hur viktigt det är att de svenska

företag som investerar i u-länder, vilka Sverige ger bistånd till, beaktar de

svenska biståndspolitiska målen (yrkande 7). Biståndsministern bör ta

initiativ till en dialog om detta med företagen (yrkande 8).

Utskottet konstaterar att varje land ansvarar för sin egen utveckling.

Svenska exportörer till ett u-land skall naturligtvis uppfylla det landets

krav, t.ex. på miljöhänsyn. Utskottet konstaterar också att det förs en öppen

debatt i medierna om svenska företags verksamhet i u-länderna, bl.a. med

avseende på effekter på miljö, huruvida mänskliga rättigheter kränks osv.

Seriösa företag torde därför inte kunna bortse från den negativa publicitet

som kan bli följden om verksamheten t.ex. bedrivs på ett miljöfarligt sätt.

Sverige kan dock inte ensidigt ålägga svenska företag restriktioner i ett

annat land, om det inte sker i form av sanktioner beslutade eller godkända av

riksdagen. Denna fråga visar, enligt utskottets uppfattning, emellertid på

vikten av att bygga upp mottagarländernas egen kapacitet att t.ex. driva en

framsynt miljöpolitik. I regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges

internationella samarbete för hållbar utveckling betonas också hur viktigt det

är att Sverige verkar för att främja länders uppbyggnad av egen kapacitet och

institutioner för miljöövervakning och forskning. Det framhålls i skrivelsen

att detta fått allt större betydelse eftersom en ökande andel av

utvecklingsprocessen finansieras genom mobilisering av privat kapital.

Utskottet delar regeringens uppfattning i dessa frågor och utgår också från

att olika regeringsföreträdare, i lämpliga sammanhang, för fram dessa

synpunkter i diskussioner med representanter för näringslivet.

Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 7 och 8 besvarade.

Utrikesdepartementets centrala funktion för utvecklingssamarbetet, värdet av

givarsamordning, biståndets kvalitet, ?biståndsbombardemanget? och värdet av

hela program i stället för projekt samt biståndsberoende behandlas i

motionerna U201 (m) yrkande 13, U207 (mp) yrkande 2 samt U213 (fp) yrkandena

7, 10 och 15.

Ansvaret för biståndet är fördelat på samma sätt som för andra delar av den

statliga verksamheten i Sverige. Riksdagen och regeringen fastställer mål och

medel medan ansvarigt ämbetsverk, i detta fall Sida, ansvarar för

genomförandet. Utskottet noterar att Utrikesdepartementets styrning under

senare år stärkts. Från att ha varit inriktat på formellt fastställande av

redan färdigberedda insatser inriktas styrningen numera på policy, t.ex. i

form av handlingsprogram, vilka tas fram av Sida på regeringens uppdrag, och

på landstrategier i vilka mål, inriktning och omfattning av samarbetet med

programländer och andra viktigare samarbetsländer fastställs efter samråd

mellan UD och Sida. De integrerade biståndsambassaderna i programländerna, men

även utlandsmyndigheter i andra u-länder, har fått en stärkt roll i dialogen

med mottagarlandet och i styrningen och genomförandet av det svenska

biståndet.

Med vad som ovan anförts avstyrks motion U201 (m) yrkande 13.

Utskottet konstaterar att frågan om biståndets kvalitet är under ständig

bevakning. De riktlinjer för ett kvalitetsprogram som beskrivs i motion U213

(fp) yrkande 7 ligger väl i linje med svensk biståndspolitik. Utskottet

noterar också att regeringen i budgetpropositionen framhäver den vikt som

fästs vid att givarsamordningen förbättras och betonar att givarsamordning

tillmäts en växande betydelse, både därför att biståndsresurserna minskar,

vilket ökar kraven på effektivitet, och därför att mängden av givare med olika

regler för genomförande och redovisning bidrar till ineffektivitet och

biståndsberoende. Det enda långsiktiga sättet att samordna biståndet i ett

land är att mottagarlandet ansvarar för koordineringen. Detta kräver

uppbyggnad av kapacitet. Innan alla fattiga länder kan axla denna roll krävs

att givarna samordnas, t.ex. i sektorprogramstöd. Sådant arbete pågår i de

flesta utvecklingsländer. Motionärerna i U213 (fp) yrkande 10 beskriver hur

givarsamordning och övergång från projekt till programstöd kan vara del i

lösningen av problemen med det s.k. biståndsbombardemanget. Utskottet avvisar

inte denna uppfattning men anser att den viktigaste vägen till framgång torde

ligga i att ge mottagarlandet den ledande rollen. Utskottet har erfarit att

den nyligen tillsatta utredningen om Afrika kommer att uppmärksamma denna

fråga.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av ett effektivt och

långsiktigt utvecklande bistånd, som bl.a. genom kapacitetsuppbyggnad ger det

mottagande landet förmåga att styra utvecklingsprocessen, varigenom

biståndsberoendet minskar.

Med detta anses motionerna U207 (mp) yrkande 2 och U213 (fp) yrkandena 7, 10

och 15 besvarade.

Tre yrkanden behandlar Sidas interna organisation och verksamhet. Ett

behandlar öppettider och allmänhetens möjligheter att besöka Sidas bibliotek,

i ett annat föreslås att Sidas tjänster saluförs medan ett tredje yrkande

förespråkar att en utlokaliserad enhet av Sida, med inriktning på

fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling, förläggs

i södra Afrika.

Med anledning av yrkandet om öppettider m.m. konstaterar utskottet att det

inte bör ankomma på riksdagen att uttala sig i frågor om myndigheters inre

verksamhet, organisation m.m.

Därmed avstyrker utskottet motion U214 (v) yrkande 4.

Vad avser yrkandet om försäljning av Sidas tjänster konstaterar utskottet att

Sida säljer utbildningstjänster. Detta sker bl.a. vid Sida-Sandö där kurser

erbjuds som är inriktade på att förbereda personal inför tjänstgöring i u-

länder. Sida bedriver också en omfattande upplysningsverksamhet i vilken

information sprids gratis. Utskottet är emellertid inte berett att generellt

förorda någon försäljningsverksamhet av konsulttjänster.

Därmed avstyrks motion U214 (v) yrkande 5.

Utskottet har erfarit att det förekommer en försöksverksamhet inom Sida genom

vilken biståndsambassaderna tillfälligt kan förstärkas vid beredning av mer

omfattande insatser. Den genomförda integreringen av biståndskontoren med

ambassaderna har också medfört att kapaciteten stärkts. Vid utskottets

studiebesök i Tanzania kunde utskottet konstatera att en regional tjänst

inrättats för främjande av kultur och massmedier i flera programländer i östra

Afrika, vars innehavare är placerad i Tanzania. Någon utlokalisering av en

enhet från Sida till södra Afrika finner däremot utskottet inte skäl att

förespråka.

Därmed avstyrks motion U201 (m) yrkande 14.

1.2 Fattigdom

Budgetpropositionen (s. 17)

År 1996 är det första året i det av FN proklamerade decenniet för bekämpande

av fattigdomen i världen. Uppskattningsvis 1,3 miljarder människor lever i dag

i akut fattigdom. Det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete att

höja de fattigas levnadsnivå har därför större aktualitet än någonsin. De sex

biståndspolitiska delmålen samverkar för att angripa fattigdomens

huvudorsaker, som skiljer sig åt mellan länder och olika grupper inom länder.

Fattigdom har också globala dimensioner. Det bidrar till politisk

instabilitet, stora flykting- och migrationsströmmar, miljöförstöring,

narkotika och terrorism. Fattigdomen måste därför angripas globalt, nationellt

och lokalt inom ramen för en samlad politik för fred, säkerhet och utveckling

där biståndet utgör ett viktigt instrument. Sverige kommer att aktivt driva

frågor om volym och bördefördelning, bl.a. att OECD-länderna lever upp till

FN:s mål att avsätta 0,7 % av BNI till offentligt bistånd samt fortsätta

arbetet för att finna ett rättvist och långsiktigt hållbart multilateralt

finansieringssystem. I en kommande skrivelse till riksdagen kommer regeringen

att redovisa slutsatser och förslag om hur fattigdomsarbetet kan ges en

starkare och tydligare profil i utvecklingssamarbetet.

1.3 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen

Budgetpropositionen (s. 18-19)

Det svenska utvecklingssamarbetet har som ett av sina huvudmål att främja en

utveckling mot fördjupad demokrati och ökad respekt för de mänskliga

rättigheterna. Den nya situationen i välden innebär både nya förutsättningar

och nya utmaningar för att förverkliga detta mål. Nya samarbetsformer behöver

utvecklas inte minst inom det mellanstatliga samarbetet. Kvinnors rättigheter

och inte minst deras aktiva deltagande i de demokratiska processerna behöver

lyftas fram än mer liksom barnens rättigheter. Biståndets roll vid bemötandet

av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna behöver vidare

definieras bättre. Sida har av regeringen fått i uppdrag att arbeta fram en

sammanhållen policy på området demokrati, mänskliga rättigheter och

konfliktlösning liksom en lämplig ordning för hur dessa aspekter skall bevakas

bl.a. vid framtagandet av landstrategier. Med tanke på den vikt biståndet till

demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktlösning i dag har i det svenska

utvecklingssamarbetet skall Sida också utforma en organisation som

slagkraftigt och effektivt kan hantera detta bistånd. Sida utarbetar en

handlingsplan på området.

Våren 1996 beslutade riksdagen att jämställdhet mellan kvinnor och män

skulle vara ett nytt mål för utvecklingssamarbete. Jämställdhetsmålet innebär

att allt utvecklingssamarbete skall genomsyras av jämställdhet mellan kvinnor

och män inklusive mellan flickor och pojkar. Sverige skall också verka aktivt

för att jämställdhetsperspektivet skall prägla det multilaterala

utvecklingssamarbetet och de analyser och insatser som genomförs av FN och de

multilaterala utvecklingsbankerna.

Motionerna

I partimotion U201 (m) yrkande 2 kräver motionärerna ett tillkännagivande om

att rättsstaten, respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och

marknadsekonomi bör vara centrala målsättningar i samarbetet med

biståndsländerna. Motionärerna anser att internationella normer för mänskliga

rättigheter, rättsstaten och demokratin måste följas bättre. Inom FN, i

regionala organisationer och i bilaterala kontakter bör mänskliga rättigheter

och demokrati särskilt beaktas. På samma sätt som välståndet i Sverige och

andra utvecklade länder hade sin grund i övergången till fri företagsamhet och

frihandel inom rättsstatens ram samt en höjd utbildningsnivå, är motsvarade

process nödvändig för utrotande av fattigdom i u-länderna.

I motion U211 (s) framhåller motionärerna att biståndet skall stödja

utvecklingsländernas ansträngningar att skapa lika möjligheter, rättigheter

och skyldigheter för kvinnor och män. Motionärerna beskriver vidare hur

kvinnors betydelse framhållits i flera av de stora världskonferenser som FN

hållit under 1990-talet, t.ex. vid konferensen om miljö och utveckling 1992,

befolkningskonferensen 1994 och kvinnokonferensen 1995. Motionärerna

konstaterar med tillfredsställelse att jämställdhet, som mål för Sveriges

internationella utvecklingssamarbete, tillstyrktes av riksmötet 1995/96 och

att regeringen i propositionen betonade vikten av att jämställdhet integreras

i hela utvecklingssamarbetet. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om

vikten av att jämställdhet integreras i hela utvecklingssamarbetet.

I flerpartimotionen U212 (v, s, m, c, fp, mp, kd) lyfts barnperspektivet i

biståndet fram. Motionärerna föreslår i motionen att regeringen under de

närmaste åren gör en stor satsning för att lyfta fram barnperspektivet i

biståndet så att barnen kan bli en profilfråga för det svenska biståndet. I

yrkande 1 krävs att en ordentlig genomlysning görs av barnens roll i

samhällsutvecklingen. Detta krävs för att barnet och arbetet för barnets

rättigheter skall få en ordentlig tyngd i biståndspolitiken. I yrkande 2 begär

motionärerna att barnperspektivet skall säkerställas i Sidas pågående

policyarbete samt ges en central roll i uppföljningen av FN-konferenserna. Det

hänvisas till budgetpropositionen där regeringen utlovar handlingsprogram

eller skrivelser inom de fyra områdena fattigdomsbekämpning, stöd till

demokratins kultur och mänskliga rättigheter, jämställdhetsarbetet och hållbar

utveckling. Inom dessa områden bör, enligt motionärernas uppfattning, barnets

roll som aktör och objekt tydligt lyftas fram. Likaså bör barnets roll och

behov föras in i varje landstrategi och i dialogen med mottagarländerna, inte

som nu endast sporadiskt (yrkande 3). Motionärerna anser att Sverige bör följa

de rekommendationer som blir följden av FN:s studie om barn i väpnade

konflikter (Machelstudien), vilken slutbehandlas under hösten 1996 i FN:s

generalförsamling (yrkande 4). I yrkande 5 föreslår motionärerna att

regeringen undersöker om Sverige under 1999 kan stå som värd för en

internationell konferens om hur FN:s barnkonvention kan förverkligas genom

internationellt utvecklingssamarbete.

I motion U213 (fp) yrkande 14 hävdas att det pågående arbetet med att

integrera kvinnofrågor i biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom

kvinnors ökande deltagande i planering, genomförande och utvärdering av

enskilda biståndsinsatser.

I partimotion U214 (v) yrkande 14 anförs att biståndet måste ändras för att

förbättra möjligheterna till ökad jämställdhet. Ekonomerna måste komma bort

från tanken att endast ökad tillväxt förbättrar jämställdheten. Det måste

betonas att förutsättningarna för tillväxt förbättras med en ökad

jämställdhet. I yrkande 15 anförs att unga flickor måste få en chans till

utbildning genom att arbetsbördorna inom familjen fördelas rättvisare.

Motionärerna kräver i yrkande 16 att man ser över arbetsuppgifterna och

sammansättningen av Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB). Med det nya

biståndsmålet, jämställdhet mellan kvinnor och män, får KIB en ny

arbetsuppgift. KIB borde inte bara samarbeta med Sida utan också med UD:s

avdelning för internationellt bistånd för att bevaka de multilaterala

biståndsgivarna.

I motion U215 (c) yrkande 2 hemställs att det i biståndet fogas in en

särskilt riktad uppföljning av den världskongress som hölls i Stockholm i

augusti 1996 om sexuell exploatering av barn. Uppföljningen bör enligt

motionärerna genomsyra de delar av biståndet som riktar sig till grupper eller

åtgärder som har koppling till barn.

Utskottets överväganden

Ett antal motioner framhäver vikten av att främja demokrati, respekt för de

mänskliga rättigheterna och förbättrad jämställdhet mellan män och kvinnor i

samarbetet med biståndsländerna.

Utskottet konstaterar att regeringen är aktiv i sina ansträngningar att

stärka beaktandet av dessa aspekter i det svenska biståndet. Utskottet noterar

härvid att Sida på regeringens uppdrag i dagarna färdigställt ett

handlingsprogram för främjande av fred, demokrati och mänskliga rättigheter i

bistånd genom Sida. Regeringen kommer också att presentera sin strategi för

demokratistödet i form av en skrivelse till riksdagen. Det finns en nära

koppling mellan demokrati, rättsstat och marknadsekonomi, och utskottet har

erfarit att dessa aspekter kommer att få en central ställning i regeringens

fattigdomsskrivelse.

Regeringen har vidare i budgetpropositionen framhållit vikten av att

jämställdhet mellan könen genomsyrar allt utvecklingssamarbete. Utskottet

noterar att Sida även nyligen färdigställt ett av regeringen begärt

handlingsprogram för hur jämställhetsfrågor skall integreras i

utvecklingssamarbetet.

Utskottet har också tagit del av en studie som nyligen utförts på uppdrag av

UD, vilken innehåller en rad rekommendationer om hur man skall stärka

kompetensen i jämställdhetsfrågor inom biståndsförvaltningen, främst inom UD.

I studien har även undersökts vilken kompetens på detta område som finns i det

svenska samhället i stort och hur den skall kunna användas för att stärka

genomförandet av det nya jämställdhetsmålet.

Demokratins stora betydelse för en positiv utveckling i ett land har i olika

sammanhang framhållits av utskottet. I betänkande 1994/95:UU15 uttalade

utskottet att den fulla respekten för de mänskliga rättigheterna förutsätter

ett demokratiskt styrelseskick. Vikten av att beakta jämställdhet mellan könen

i utvecklingsarbetet har också framhållits vid ett flertal tillfällen. I

betänkande 1995/96:UU18 tillstyrkte utskottet regeringens proposition om

jämställdhet som ett nytt mål för svensk biståndspolitik, inkluderande

samarbetet med Central- och Östeuropa. I betänkandet konstaterade utskottet

också att regeringens huvudprincip vid utformningen av riktlinjer, nämligen

att jämställdhetsperspektivet skall integreras i hela utvecklingssamarbetet,

stämmer väl överens med det synsätt som utskottet redan tidigare givit uttryck

för. Vidare uttalade utskottet att det är naturligt om regeringen vid

utformandet av riktlinjer bl.a. gör en översyn av Sidas kvinnoråd (KIB).

Samtidigt erinras om att utskottet redan i betänkande 1993/94:UU15 uttalat att

frågan om KIB:s roll inom Sida inte bör göras till föremål för riksdagens

ställningstagande.

Utskottet vill framhålla att en översyn nu torde vara lämplig då det bl.a.

framkommit brister vad gäller återkoppling till de organisationer som är

representerade i KIB.

Utskottet vidhåller tidigare framförda synpunkter om vikten av att

demokrati, de mänskliga rättigheterna och jämställdhet mellan könen främjas i

det svenska biståndet. De uppfattningar som motionärerna ger uttryck för

ligger således väl i linje med regeringens och utskottets i olika sammanhang

framförda synpunkter.

Med det ovan anförda anses motionerna U201 (m) yrkande 2, U211 (s) yrkande 1,

U213 (fp) yrkande 14 samt U214 (v) yrkandena 14-16 besvarade.

Två motioner behandlar bl.a. vikten av att införa ett generellt barnperspektiv

i biståndet, en uppföljning av Machelstudien, Sveriges eventuella värdskap för

en internationell konferens om hur FN:s barnkonvention kan förverkligas i

biståndet samt en begäran om att i biståndet foga in en uppföljning av

Världskonferensen mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

Inledningsvis kan konstateras att barnfrågorna successivt fått en allt

större uppmärksamhet i det internationella utvecklingsarbetet. Utskottet har

också erfarit att det pågår en idéprocess inom Regeringskansliet om ett mer

samlat och systematiskt barnperspektiv i biståndet. Sida startade förra året

projektet Barn i det svenska biståndet, vars mål är att öka medvetenheten och

kompetensen inom Sida för att på sikt introducera ett tydligare barnperspektiv

i det svenska biståndet. Inom projektets ram har en preliminär kartläggning av

barnperspektiv i svenskt bistånd genomförts. Utskottet har vidare erfarit att

barnperspektivet kommer att uppmärksammas både i de kommande fattigdoms- och

demokratiskrivelserna. Landstrategier och regionstrategier är exempel på

styrdokument där barnperspektivet får en allt större betydelse. Ett exempel på

en strategi där detta perspektiv ges en framträdande roll är

regionstrategin för Centralamerika.

Sverige deltar aktivt i uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell

sexuell exploatering av barn, såväl internationellt som nationellt. Regeringen

beslutade nyligen att ge ordföranden i den svenska Unicefkommittén i uppdrag

att medverka i det internationella uppföljningsarbetet. Som ett led i detta

arbete inbjöd den svenska FN-delegationen i Genève representanter för olika

FN-organ och andra internationella aktörer till en diskussion i början av

april i år kring uppföljningsarbetet. Även inom EU har beslut fattats och en

rad initiativ tagits som manifesterar frågans vikt.

Utskottet noterar att Sverige var en stark påskyndare till FN:s studie av

barn i väpnade konflikter under ledning av Garca Machel. Utskottet noterar

vidare att regeringen ställer sig bakom de rekommendationer som studien

resulterat i. Dessa berör på olika sätt det humanitära biståndet, och Sverige

arbetar aktivt för en samordnad humanitär strategi inom FN-systemet. FN:s

generalsekreterare förväntas inom kort utse en speciell representant för att

följa dessa frågor.

Sverige kommer i höst att avge sin andra nationella rapport till FN:s

övervakningskommitté för barnkonventionen. Utrikesdepartementet är involverat

på flera områden och Sida deltar aktivt i de delar som berör kopplingen mellan

barnkonventionen och det internationella utvecklingssamarbetet. Utskottet

finner detta arbete angeläget och delar uppfattningen att det vore värdefullt

att uppmärksamma tioårsjubileet av tillkomsten av barnkonventionen, t.ex. med

en internationell konferens om hur konventionen kan och bör förverkligas i

utvecklingssamarbetet. Utskottet anser dock inte att det för närvarande finns

anledning att uttala sig närmare om när och var eller i vilken form en sådan

konferens bör hållas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att barnens

rättigheter i än högre grad bör genomsyra utvecklingssamarbetet och ser fram

emot resultatet av det arbete som inletts i Regeringskansliet och inom Sida

kring frågan om en mer sammanhållen policy på detta område. Utskottet utgår

härvid från att de synpunkter och förslag som framförts i motionerna beaktas

och prövas i en positiv anda.

Därmed anses motionerna U212 (v, s, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-5 samt U215

(c) yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört.

1.4 Hållbar utveckling

Budgetpropositionen (s. 17) och regeringsskrivelse 1996/97:2 (s. 47-64)

Begreppet hållbar utveckling befästes i samband med FN:s konferens om miljö

och utveckling, UNCED, i juni 1992. Handlingsprogrammet Agenda 21 som då

antogs har satt sina tydliga spår i det globala miljö- och

utvecklingssamarbetet. I juni 1997 håller FN:s generalförsamling ett

uppföljningsmöte av Agenda 21 för att staka ut rikslinjerna för det framtida

miljö- och utvecklingssamarbetet. I budgetpropositionen hänvisas till

regeringens skrivelse (skr. 1996/97:2) Sveriges internationella arbete för

hållbar utveckling i vilken regeringens politik redovisas. I skrivelsen

redogörs i kapitel fem för den fortsatta inriktningen av det svenska

utvecklingssamarbetet med hänsyn till de beslut som fattades vid Förenta

nationernas konferens om hållbar utveckling (UNCED). Det är en uppföljning av

och utveckling av den övergripande bedömning av biståndets anpassning till

hållbar utveckling som regeringen lämnade i budgetpropositionen (1994/95:100

bil. 4, betänkande 1994/95:UU15, rskr. 1994/95:242).

I skrivelsen betonas inledningsvis att de av riksdagen beslutade

biståndspolitiska målen för det svenska utvecklingssamarbetet tillsammans

främjar hållbar utveckling. Det övergripande målet att bekämpa fattigdom skall

vara vägledande för prioriteringen av insatser. För att främja hållbar

utveckling krävs framför allt att miljöaspekter integreras i all verksamhet.

Regeringens bedömning är att främjandet av hållbar utveckling skall

genomsyra det bilaterala utvecklingssamarbetet. Grunden för detta är som i

allt bistånd en övergripande fattigdomsbekämpning, som också tar hänsyn till

den moderna sektorns och städernas miljö- och utvecklingsproblem. Vikten av

att denna prioritering görs vid val av biståndsinsatser och resursfördelning

gäller såväl inom ramen för det landramsfinansierade biståndet som inom annat

samarbete. Det huvudsakliga styrinstrumentet för biståndsinsatser är

landstrategierna, där möjlighet finns att göra strategiska bedömningar av

insatser för hållbar utveckling. Regeringen identifierar fem områden som

särskilt viktiga att prioritera för att uppnå hållbar utveckling:

färskvattenanvändning, jord- och skogsbruk (inkl. markvård), marin miljö,

urban miljö och energiförsörjning. Särskilda miljöinsatser är befogade för

kapacitetsuppbyggnad, metodutveckling, forskning m.m. Samarbetet med Central-

och Östeuropa kräver också särskilda miljöinsatser.

Beträffande arbetet i multilaterala organisationer anförs att i stort sett

alla multilaterala operativa biståndsorganisationer har antagit riktlinjer för

uppföljning av Riokonferensens rekommendationer. Regeringen avser att aktivt

bidra till detta arbete i syfte att i än högre grad integrera miljöhänsyn för

hållbar utveckling i den reguljära verksamheten. Det är särskilt angeläget att

förstärka integrationen genom ett tydligt och kraftfullt genomförande i

fältverksamheten.

Sverige bör enligt regeringens uppfattning fortsatt ge stort stöd till den

globala miljöfonden (GEF) och verka för att dess mandat ligger fast. Fonden

utgör samtidigt världssamfundets beredskap för att finansiera åtgärder mot

vissa oförutsedda miljöproblem, och i de kommande påfyllnadsförhandlingarna

gällande fondens resurser bör resultaten från FN:s generalförsamlings extra

möte 1997 beaktas.

Montrealprotokollets multilaterala fond är av avgörande betydelse för

genomförandet av u-ländernas åtaganden inom Montrealprotokollet, och Sverige

bör ge ett fortsatt starkt stöd till fonden.

Regeringen avser att gör en studie om finansiering inom ramen för

internationella legala instrument för hållbar utveckling. Utredningen bör

också granska om åtagandena enligt sådana instrument får en effektiv

uppföljning och hur verkningsfulla de är för att uppnå globala miljömål.

Regeringen har i ett särskilt avsnitt i skrivelsen utförligt behandlat olika

globala konventioner för hållbar utveckling. Regeringens övergripande

bedömning är att sådana internationella legala instrument i många fall varit

verkningsfulla medel för att främja hållbar utveckling.

Sverige bör aktivt arbeta för att stärka integreringen av miljöaspekter i EU:s

utvecklingssamarbete. Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy

och vid projektgranskning i biståndskommittéerna är av avgörande betydelse.

Även Naturvårdsverket och andra relevanta myndigheter bör ta del i arbetet. EU

spelar en särskilt viktig roll för att stödja miljöarbetet i Östeuropa.

Motionerna

I motion U12 (mp) yrkande 6 önskar motionärerna ett tillkännagivande om att

Sverige bör verka i EU för att den globala vattenförsörjningen kommer upp på

säkerhetsrådets dagordning som en särskild punkt.

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 10 framhåller motionärerna att än större

vikt måste läggas vid att biståndet inriktas på stöd till ett miljömässigt

hållbart jordbruk som kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen.

Att länderna själva klarar sin livsmedelsförsörjning har stor betydelse för

självkänslan och identiteten hos länderna och deras befolkning.

I partimotion U207 (mp) yrkande 1 hänvisas till Miljöpartiets

biståndsprogram där det står att biståndspolitik med gröna förtecken handlar

om internationell solidaritet och samarbete som kan sammanfattas i fem

punkter.

- alla jordens människor skall kunna tillgodose sina grundläggande mänskliga

behov, såväl materiella som icke materiella,

- människors tillit till egna initiativ, egen förmåga och egna resurser skall

på alla nivåer och i alla länder vara drivkraften för samhällsutvecklingen,

- jordens länder måste ha möjlighet att styra sin utveckling på ett

demokratiskt sätt och utifrån sina egna behov, villkor och sociala

förutsättningar,

- nuvarande obalans i människors tillgång till jordens resurser skall

utjämnas, både inom och mellan länder,

- all utveckling måste utgå från jordens livsbetingelser och utformas så att

den är miljömässigt och socialt hållbar.

I yrkande 5 krävs ett tillkännagivande om utveckling eller tillväxt.

Motionärerna utvecklar ett resonemang om att lösningen på problemen med

överutnyttjande av naturresursbasen inte är mer tillväxt av traditionellt

slag. Det behövs en ny utveckling som sker inom naturens ramar i stället för

på bekostnad av denna. Det svenska biståndsmålet talar om att höja de fattiga

folkens levnadsnivå. Två frågor måste enligt motionärerna ställas i detta

sammanhang. 1. Hur ser fördelningen av de nya resurserna ut? Får alla invånare

del av kakan eller drabbat det nya välståndet bara en liten utvald skara av

landets befolkning. 2. Är det en bra eller dålig kvalitet på tillväxten?

I yrkande 6 anför motionärerna att det är av stor vikt att Sverige aktivt

arbetar för att öka miljömedvetenheten och miljöaspekternas hantering i EU-

biståndet. Sverige måste öka sitt inflytande på och påverka riktlinjer m.m.

för EU-biståndet i syfte att säkerställa stöd till hållbar utveckling (yrkande

8).

I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om biståndet och miljön. I motionen

hänvisas därvid inledningsvis till Sidas program för hållbar utveckling 1996 i

vilket fem ämnesområden och två metoder som särskilt skall betonas, utvecklas

och prioriteras de närmaste åren nämns. Samtliga dessa står sedan länge på

Miljöpartiets prioriteringslista. Motionärerna uppger att en ytterligare

prioritering nu bör läggas till. För att ta ansvar för u-världens miljöproblem

måste man ifrågasätta internationella ekonomiska maktförhållanden, vilket

enligt motionärerna i-ländernas regeringar noggrant försöker undvika. De

ekonomiska maktförhållandena spelar också en roll för hur priset för en bra

miljö fördelas. I många i-länder har kostnaderna för investeringar i

miljöteknik bakats in i konsumenternas pris för produkterna. Dessa höga priser

drabbar också u-länder som importerar från nord. Själva har de sällan samma

möjlighet att ta ut kostnaden för att förbättra miljön när de tar betalt för

sina varor. Priserna bestäms av multinationella företag. Det är den ojämlika

ekonomiska strukturen som gör u-ländernas miljöfrågor globala även om

effekterna oftast bara drabbar lokalbefolkningen.

I yrkande 10 betonar motionärerna vikten av att prioritera vatten. Det

svenska biståndet måste aktivt bidra till att tillgängliga knappa

vattenresurser utnyttjas på bästa möjliga sätt, genom att förbättra

försörjningsläget av tjänligt vatten och näringsriktig mat genom:

- att främja ett integrerat synsätt som omfattar såväl mark- som vattenvård;

- att främja kapacitetsuppbyggnad, information och ökat medvetande;

- att främja ett decentraliserat beslutsfattande;

- att tillvarata kvinnornas roll i hushållningen av vattenresurserna;

- att behandla vatten som en ekonomisk resurs vars värde omfattar

miljökostnader och alternativanvändning.

I yrkande 11 anförs att Sverige bör ge fortsatt hög prioritet åt utvecklingen

av u-ländernas jordbruk, med tonvikt på det småskaliga jordbruket.

Verksamheten bör enligt motionärerna ha det uttalade syftet att bidra till ett

långsiktigt, hållbart nyttjande av mark- och vattenresurser. Riktlinjer till

ett hållbart jordbruk bör, enligt motionärernas uppfattning, snarast tas fram.

I yrkande 12 förespråkar motionärerna att svenskt bistånd ger hög prioritet

åt insatser för att utveckla effektiva system för det hållbara nyttjandet av

naturresurser och skyddet av den marina miljön i u-ländernas kustområden.

Energibiståndet bör enligt motionärerna (yrkande 13) inriktas mot åtgärder för

hushållning med energi och förnybara lösningar. Miljöpartiet föreslår att Sida

beslutar att helt utesluta stöd till ej förnybara energikällor inom sin

biståndsverksamhet och sitt utvecklingssamarbete.

Miljöundervisning är också av största vikt (yrkande 14) för att förebygga

miljöförstörelse. Även näringslivsutvecklingen bör enligt motionärernas

uppfattning (yrkande 15) ha som målsättning en miljömässigt hållbar

utveckling.

I partimotion U209 (kd) hävdas i yrkande 14 att Sverige bör driva på

internationellt för att idén med en global vattenkonvention blir verklighet.

I partimotion U213 (fp) yrkande 17 uppmärksammas bistånd och miljö. Ett

effektivt bistånd för hållbar utveckling vilar, enligt motionärerna, på flera

förutsättningar. Dels att verksamheten i stort genomsyras av stor hänsyn till

miljöaspekter samt att fokus riktas mot långsiktighet, vilket förutsätter

folkligt deltagande i demokratiska beslutsprocesser samt

fattigdomsproblematiken. Dels att vissa kritiska insatsområden ges hög

prioritet. Följande två verksamhetsområden bör, enligt motionärernas mening,

prioriteras. Mat- och vattenförsörjningen samt kapacitetsutveckling, där

kompetens inom ämnet miljöekonomi är särskilt viktig. Energiomsättningen och

formerna för denna är exempel på ytterligare ett kritiskt insatsområde. Ett

stort antal miljöproblem är direkt kopplade till energianvändningen. Biståndet

har inte heller ägnat urbaniseringsproblem tillräcklig uppmärksamhet.

I partimotion U214 (v) yrkande 24 krävs att Sverige verkar för en politik

inom t.ex. EU, för att de industriländer som i åratal medverkat till att

ozonskiktet tunnats ut bidrar till att ställa om produktionen och

konsumtionen, bl.a. i Chile och andra länder i tredje världen. Svenska

biståndsorgan bör kunna bidra med expertis och bedriva information. I yrkande

25 anförs att u-krediter inte bör ges till dammbyggen som hotar att skada

miljön och försämra de sociala förhållandena för stora folkgrupper i u-

länderna. Det behövs enligt motionärerna ett samarbete mellan kraftindustri

och biståndsmyndighet (yrkande 26) så att inte exploatering sker i strid med

miljömålet i biståndet. Kunskap och erfarenhet måste överföras från Sida till

företagen.

I den enskilda motionen U801 (kd) yrkande 3 kräver motionärerna att

regeringen agerar genom att ta initiativ till förändringar syftande till att

skärpa internationella konventioner för att beivra och straffa miljöbrott i

form av oljeutsläpp i sjöar och hav.

I partimotion Jo759 (fp) yrkande 1 hävdas att det finns behov av att stärka

det internationella samarbetet kring miljöfrågorna. Det är genom

internationellt bindande överenskommelser som miljön bäst kan säkras globalt.

Nationer har, enligt motionärerna, inte endast gemensamma intressen som en god

livsmiljö och säkerhet, utan man är ofta konkurrenter i den globala ekonomin

och världshandeln. Genom folkrättsligt bindande avtal kan gemensamma steg tas,

utan att någon deltagande stat tappar i konkurrenskraft. I yrkande 3 krävs

ökade insatser från de rika länderna för att genom bistånd överföra främst

ekonomiska resurser till de fattigare länderna för att minska tillförseln av

s.k. freoner. Arbetet inom ramen för Montrealprotokollet om avveckling av

freoner måste satsa mer på förbättrad återvinning av gamla produkter med

freoner, samt att ny teknik sprids även i de fattiga länderna. I yrkande 6

krävs att biståndet till världens fattiga länder bör miljökonsekvensbedömas.

Det är viktigt att biståndet har en tydlig inriktning på hållbar utveckling.

I motion Jo777 (fp) yrkande 1 anförs att regeringen bör bevaka möjligheterna

att agera för att en strängare syn på föroreningar i den marina miljön införs

i havsrättskonventionen och gripa första tillfälle att ta ett sådant

initiativ. Konventionen har inte öppnat tillräckligt starka möjligheter att

ingripa mot den allvarliga miljöförorening som ett oljeutsläpp faktiskt

innebär.

I kommittémotionen N426 (mp) yrkande 2 anförs att satsningar på förnybar

energi, däribland vindkraft, bör ingå som en naturlig del av svenskt bistånd.

Vindkraft är lättskött, kan användas helt lokalt och förutsätter inte ett

högteknologiskt samhälle.

I kommittémotionen Bo504 (kd) behandlas uthållig vattenförsörjning. I

yrkande 6 framhålls vikten av att Sverige driver på internationellt för att

förverkliga en internationell vattenkonvention. Frågan om en global

vattenkonvention togs upp på Riokonferensen. I en sådan konvention borde,

enligt motionärernas mening, följande frågor hanteras: vattentillgångar som

delas av stater, nyttjande av ändliga grundvattentillgångar samt hur man kan

skapa instrument för ett globalt samarbete för att få till stånd spridning av

teknik för effektivt vattenutnyttjande.

I motion Jo19 (mp) hävdar motionärerna i yrkande 17 att Sverige som medlem i

FN:s säkerhetsråd bör prioritera de globala miljöfrågorna. Det är viktigt att

Sverige sätter fokus på de miljöfrågor som i sin förlängning är ett hot mot

den globala livsmedelsförsörjningen och därmed också en konfliktrisk och ett

hot mot världsfreden. I yrkande 18 anförs att en av Sveriges prioriteringar i

säkerhetsrådsarbetet bör vara att se till att världens vattenproblem får en

egen permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning. Vatten är ett livsmedel

utan vilket vi inte kan leva. Det finns stor risk att konflikter om

vattentillgångar kan bli verklighet om inte vattentillgången blir hållbar i

framtiden.

Utskottets överväganden

Regeringen ger i skrivelse 1996/97:2 en överblick över Sveriges prioriteringar

och ambitioner vad gäller det internationella miljösamarbetet. Skrivelsen har

delats mellan jordbruksutskottet och utrikesutskottet varvid utrikesutskottet

behandlar innehållet i kapitel fem i skrivelsen. I detta kapitel redovisar

regeringen den fortsatta inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med

hänsyn till de beslut som fattades vid FN:s konferens om miljö och utveckling

(UNCED) i Rio de Janeiro 1992.

Inledningsvis kan konstateras att utskottet vid ett flertal tillfällen har

ställt sig bakom regeringens internationella miljöpolitik. Senast skedde detta

i utskottets yttrande 1995/96:UU3y, avgivet i samband med jordbruksutskottets

behandling av regeringens skrivelse 1995/96:120 Vår miljö - miljöarbetet under

året.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av att bidra till arbetet

med riktlinjer för de multilaterala biståndsorganisationernas uppföljning av

Riokonferensens rekommendationer. Utskottet delar också regeringens

uppfattning att det är viktigt att fortsatt stödja den internationella

miljöfonden GEF och Montrealprotokollets multilaterala fond.

I skrivelsen uppges att regeringen avser att göra en studie om

finansieringen inom ramen för internationella legala instrument för hållbar

utveckling. Utredningen bör också granska om åtagandena enligt sådana

instrument får en effektiv uppföljning och hur verkningsfulla de är för att

uppnå globala miljömål. Utskottet välkomnar denna utredning och konstaterar

med tillfredsställelse att uppföljningen av globala miljökonventioner enligt

regeringen också bör innefatta en översyn av utnyttjande av officiellt

utvecklingsbistånd för att finansiera åtgärder inom konventionerna och av

vilka effekterna är för det totala biståndsflödet.

I skrivelsen anges i det inledande kapitlet (som behandlats av

jordbruksutskottet) att Sverige i det fortsatta internationella samarbetet för

hållbar utveckling bl.a. bör verka för ett stärkt konventionsarbete på

miljöområdet. Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Denna

målsättning lades fast redan i regeringens skrivelse 1993/94:111 Med sikte på

hållbar utveckling. Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och

utveckling - UNCED. I denna skrivelse uppgav regeringen att Sverige, där så är

lämpligt, bör verka för att få till stånd internationella avtal på

miljöområdet.

I motionen Jo759 (fp) yrkande 1 framhävs behovet att stärka det

internationella samarbetet kring miljöfrågor genom internationellt bindande

överenskommelser. Utskottet finner att motionärernas uppfattning ligger i

linje med regeringens politik, vilken stöds av utskottet.

Därmed anses motion Jo759 (fp) yrkande 1 besvarad.

Utskottet noterar att den vikt som regeringen fäster vid det internationella

miljöarbetet, uttrycks på högsta politiska nivå. Statsministern anförde i ett

tal den 12 april 1997 i Folkets Hus i Stockholm, vilket behandlade hur Sverige

skall bli ett föregångsland för ekologisk hållbarhet, att ambitionen är att

Sverige inför FN:s specialsession i New York i juni 1997 skall ta initiativ

till en ?Deklaration för mänsklighetens överlevnad?. Avsikten är att

deklarationen skall samla världens länder bakom en avsiktsförklaring om

ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, med de viktigaste åtgärder som

behöver vidtas nationellt och globalt som uppföljning av Rio 92 och New York

97.

I motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp) yrkande 18 hävdas att Sverige

bör verka för att världens vattenproblem får en egen permanent punkt på

säkerhetsrådets dagordning. I motion Jo19 (mp) yrkande 17 anförs att Sverige

som medlem i FN:s säkerhetsråd bör prioritera de globala miljöfrågorna.

Utskottet konstaterar att globala miljöproblem, däribland sötvattenfrågan,

är av stor långsiktig säkerhetspolitisk betydelse. Dessa frågor ges också hög

prioritet av Sverige i FN-arbetet. Långsiktiga och strukturella säkerhetshot -

vare sig de gäller miljö eller exempelvis mänskliga rättigheter - behandlas

inom FN-systemet i generalförsamlingen, Ecosoc och dess funktionella

kommittéer och ett stort antal specialorgan. Dessa organ har mandat, kompetens

och bred representativ sammansättning som gör dem lämpliga för dessa

uppgifter. Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan inte mandat att behandla denna

typ av generella frågor. Däremot kan rådet när det behandlar konkreta

ländersituationer som rör internationell fred och säkerhet också beakta

aspekter som exempelvis miljöhot. Utskottet har noterat att Sverige

prioriterar globala miljöfrågor i FN-samarbetet. Utskottet finner dock, mot

bakgrund av vad som anförts, inte skäl att tillmötesgå motionärernas krav på

att verka för en särskild dagordningspunkt om vattenproblemen på

säkerhetsrådets agenda.

Därmed avstyrks motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp) yrkande 18 samt

anses motion Jo19 (mp) yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört.

Utskottet delar regeringens uppfattning, vilken uttrycks i skrivelsen, att

främjandet av en hållbar utveckling skall genomsyra det bilaterala

utvecklingssamarbetet. I skrivelsen anges att vägledande för prioriteringen av

insatser skall vara det övergripande målet att bekämpa fattigdom. Utskottet

delar också regeringens prioriteringar, som de uttryckts i skrivelsen,

angående de områden som särskilt bör uppmärksammas för insatser för att uppnå

hållbar utveckling. Dessa är färskvattenanvändning, jord- och skogsbruk

(inklusive markvård), marin miljö, urban miljö och energiförsörjning. Dessa

punkter återfinns också i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling,

vilket antogs i början av 1996.

I motionerna U207 (mp) yrkandena 1, 5 och 9, U213 (fp) yrkande 17 samt Jo759

(fp) yrkande 6 framhåller motionärerna vikten av ett bistånd som är

miljömässigt hållbart.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att ha ett

helhetsperspektiv på biståndet och en hög kvalitet som främjar en långsiktigt

hållbar utveckling. Miljökonsekvensbedömningar av biståndet är härvid ett

viktigt instrument. Folkligt deltagande i demokratiska processer och

fattigdomsproblematiken är också områden som enligt utskottets mening är

viktiga för en hållbar utveckling. Energiomsättningen och formerna härför,

liksom urbaniseringsproblematiken är andra frågor som bör ges stor

uppmärksamhet.

Utskottet finner att motionärernas synpunkter i huvuddrag ligger i linje med

den politik som regeringen bedriver och som utskottet ställer sig bakom.

Därmed anses motionerna U207 (mp) yrkandena 1, 5, och 9, U213 (fp) yrkande 17

samt Jo759 (fp) yrkande 6 besvarade.

Ett antal motioner behandlar betydelsen av att prioritera en hållbar

vattenanvändning och skydd av den marina miljön. Dessa frågor lyfts fram i

motion U207 (mp) yrkandena 10 och 12. I motionerna U209 (kd) yrkande 14 och

Bo504 (kd) yrkande 6 ställs krav på att Sverige skall verka för en global

vattenkonvention. I motionerna Jo777 (fp) yrkande 1 och U801 (kd) yrkande 3

krävs förändringar syftande till att skärpa internationella konventioner för

att beivra oljeutsläpp i sjöar och hav.

Sverige prioriterar, vilket framgår både i budgetpropositionen och av

skrivelsen, frågor om vattenanvändning liksom skyddet av den marina miljön.

Dessa frågor drivs aktivt av regeringen inför FN:s uppföljningsmöte, fem år

efter Rio-konferensen, United Nations General Assembly Special Session (UNGASS

19) i New York i juni i år.

Den nyupprättade internationella nätverksorganisationen, Global Water

Partnership, vars sekretariat finns inom Sida, är ett exempel på en innovativ

verksamhet som kombinerar multilaterala och bilaterala givare för stöd till u-

länderna. Verksamheten är inriktad på nätverksbyggande och samarbete för att

bl.a. åstadkomma gemensamma normer på vattenområdet och samförståndslösningar

för att anpassa efterfrågan på vatten till de bristsituationer som råder i

många u-länder. Den globala miljöfonden (GEF) är en annan sådan institution

som har till syfte att bistå u-länder i vattenfrågor som rör flera länder.

Utskottet kunde vid ett studiebesök i Namibia i augusti 1996 på plats

konstatera de stora utvecklingsproblem som vattenbrist medför för ett fattigt

land.

Utskottet har i yttrande 1995/96:UU3y behandlat frågor som rör

vattenanvändning och marin miljö. I yttrandet nämndes, beträffande

färskvattenresurser, att Stockholm Environment Institute (SEI) fått i uppdrag

av FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) att i nära samverkan med

berörda FN-organ utarbeta ett förslag till en global strategi för åtgärder för

ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna inför FN:s generalförsamlings

specialsession 1997.

Rapporten offentliggjordes i februari i år. Den innehåller bl.a.

rekommendationer om att det vore önskvärt att uppnå internationell konsensus i

vattenfrågor utöver existerande regelverk och principer för

färskvattenanvändning. Utskottet har erfarit att EU avser driva frågan om ett

globalt handlingsprogram för färskvattenanvändning bl.a. vid FN:s

uppföljningsmöte i juni i år. Handlingsprogrammet syftar till ett hållbart

utnyttjande och integrerat hanterande av vattenresurser i ett internationellt

perspektiv. Härvid anses att im- plementeringen bör ske på nationell, regional

och internationell nivå. EU avser fortsättningsvis att driva dessa frågor inom

FN-systemet, särskilt i CSD.

Utskottet delar regeringens bedömning att färskvattenanvändning är en

betydelsefull fråga och anser att det finns behov av någon form av

internationellt samförstånd för att uppnå ett hållbart utnyttjande av dessa

resurser.

Därmed anser utskottet motionerna U209 (kd) yrkande 14 och Bo504 (kd)

yrkande 6 besvarade.

I yttrande 1995/96:UU3y citerade utskottet, med anledning av motionsyrkanden

om regeringens agerande i internationella forum i frågor som rör den marina

miljön, miljöministerns frågesvar i riksdagen den 21 mars 1995. Ministern

framhöll därvid att arbetet med att förbättra miljösituationen i våra

omgivande hav är mycket angeläget och att Sverige under många år har agerat

internationellt för att förbättra skyddet av havet, bl.a. mot utsläpp från

landbaserade källor. Detta har skett inom ramen för Helsingforskommissionen,

Pariskommissionen och den s.k. Nordsjökonferensen. Vidare anförde ministern

att det är regeringens bedömning att möjligheten att enas om ett allmänt

globalt juridiskt bindande instrument för skyddet av havsrättsmiljön, utöver

havsrättskonventionen som trädde i kraft i slutet av 1994, är mycket liten.

Utskottet ser allvarligt på förekomsten av oljeföroreningar i sjöar och hav

och noterar också att regeringen hösten 1996 tillsatt en utredning (dir.

1996:82) avseende ingripande mot oljeutsläpp till sjöss. Utskottet konstaterar

att Sverige internationellt fäster vikt vid dessa frågor. Frågan om att

omförhandla havsrättskonventionen synes dock inte vara meningsfull för

närvarande, vilket utskottet även framhöll i betänkande 1995/96:UU17 när

Sveriges tillträde till havsrättskonventionen behandlades. Samtidigt uteslöts

inte att detta i ett längre tidsperspektiv kan anses lämpligt. Utskottet

vidhåller denna uppfattning.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U207 (mp) yrkandena 10 och 12, U801

(kd) yrkande 3 samt Jo777 (fp) yrkande 1 besvarade.

I motionerna U204 (c) yrkande 10 och U207 (mp) yrkande 11 framhålls vikten av

bistånd till miljömässigt hållbara jordbruk. Utskottet delar motionärernas

uppfattning om att ett miljömässigt hållbart jordbruk är av stor betydelse för

ett lands försörjningsförmåga på sikt. I u-länderna är de huvudsakliga

riskerna för livsmedelsförsörjningen förknippade med fattigdom och brist på

god jordbruksmark, vatten och andra produktionsresurser. Detta leder ofta till

låg produktivitet i jordbruket och överutnyttjande av tillgängliga

naturresurser, vilket kan få negativa miljöeffekter i form av överbetning,

avskogning, jorderosion, ökenspridning och försaltning.

Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen nämner hållbart jordbruk

som ett prioriterat område för biståndet. Utskottet delar regeringens

uppfattning i dessa frågor. Utskottet noterar vidare att världstoppmötet om

livsmedel i Rom i november 1996 fokuserade på frågor om hur hinder för att få

jordbruk att fungera uthålligt skulle undanröjas. Sverige verkade aktivt för

att toppmötets politiska deklaration och handlingsplan skulle fokuseras på ett

miljömässigt hållbart jordbruk och den svenska jordbruksministern betonade

vikten av uthålliga jordbruk i sitt tal vid konferensen.

Utskottet noterar också att Sida som en åtgärdpunkt i sitt handlingsprogram

för hållbar utveckling, vilket antogs för drygt ett år sedan, angav att en

policy skall tas fram för uthålligt jordbruk. En arbetsgrupp har inlett detta

arbete och beräknas lägga fram ett förslag till policy under hösten 1997.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 10 och U207 (mp)

yrkande 11 besvarade.

I motionerna U207 (mp) yrkande 13 och N426 (mp) yrkande 2 anför motionärerna

att energibiståndet bör inriktas mot hushållning av energi och nyttjande av

förnybara energikällor. Utskottet delar denna uppfattning och konstaterar att

energiförsörjning är ett av de områden som regeringen avser prioritera i

biståndet. Utskottet noterar att Sida tagit fram en särskild policy för ett

miljöanpassat energibistånd, i syfte att komma till rätta med bl.a. det stora

kol- och vedberoende som många u-länder sitter fast i. I denna policy

framhålls bl.a. att Sida på olika sätt aktivt stödjer introduktion och

tillämpning av energi baserad på nya uthålliga energikällor och kan medverka i

utvecklingen av teknologi. I policyn framhålls även att strategin för u-länder

liksom för samarbetet med länder i Central- och Östeuropa måste vara att

sträva mot energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor.

Strategin måste också vara att gå från miljöförstörande energislag och

teknologier till mer miljövänliga för att närma sig, och på sikt nå målen för

en hållbar utveckling och en miljöanpassad energiförsörjning.

Utskottet stöder de riktlinjer och principer som styr energibiståndet.

Med detta anses motionerna U207 (mp) yrkande 13 och N426 (mp) yrkande 2

besvarade.

De två motionerna U214 (v) yrkande 24 och Jo759 (fp) yrkande 3 behandlar

frågan om överförande av ekonomiska resurser och kunskapsresurser till de

fattiga länderna, för att minska tillförseln av s.k. freoner.

I skrivelsen betonar regeringen att Montrealprotokollets multilaterala fond

är av avgörande betydelse för genomförande av u-ländernas åtaganden inom

Montrealprotokollet och att Sverige bör ge fortsatt starkt stöd till fonden.

Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Fonden fungerar som den

finansiella mekanismen för att bistå u-länderna att fullfölja deras åtaganden

att fasa ut användningen av ozonnedbrytande ämnen. I skrivelsen konstateras

också att Sverige har stor inhemsk erfarenhet av avvecklingen av

ozonnedbrytande ämnen, vilken är värd att sprida i det multilaterala

samarbetet.

Den globala miljöfonden GEF fungerar för närvarande som tillfällig

finansiell mekanism också för konventionerna om klimatförändringar och

biologisk mångfald.

Utskottet delar den betydelse motionärerna lägger vid klimatförbättrande

stöd till u-länder och konstaterar att även regeringen fäster vikt vid detta

arbete.

Med detta anses motionerna U214 (v) yrkande 24 och Jo759 (fp) yrkande 3

besvarade.

I motion U214 (v) yrkandena 25 och 26 kräver motionärerna att u-krediter inte

bör ges till dammbyggen som hotar skada miljön samt att samarbetet mellan

kraftindustri och biståndsmyndigheter bör äga rum för att exploatering inte

skall ske i strid med miljömålet. Utskottet konstaterar att motionärernas

uppfattning ligger i linje med svensk biståndspolitik. De svenska

biståndsmålen beaktas vid beslut om u-krediter. När världsbankschefen

Wolfensohn besökte Stockholm i november 1996 gav han en utförlig redogörelse

för hur Världsbanken numera i sin verksamhet lägger mycket stor vikt vid

miljöaspekter.

Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 25 och 26 besvarade.

I motion U207 (mp) yrkandena 14 och 15 framhålls dels vikten av

miljöundervisning för att förebygga miljöförstörelse, dels att även

näringslivsutvecklingen skall ha som mål en miljömässigt hållbar utveckling.

Utskottet konstaterar att regeringen i likhet med motionärerna fäster stor

vikt vid dessa frågor. En betydande del av de särskilda miljöinsatserna, som

bara är en liten del av Sidas totala miljöbistånd, går till uppbyggnad av

kunskaper, t.ex. i miljöekonomi, i mottagarländerna. Miljöaspekter

uppmärksammas även vid revidering av läroplaner. Utskottet noterar också att

det inom det näringslivssamarbete som bedrivs genom Sida generellt ingår

miljöfrågor, men det finns dessutom en särskild verksamhet inom detta

samarbete som bl.a. är inriktad på miljöanalys. För att miljöhänsyn skall få

genomslag i all biståndsverksamhet beslutade regeringen 1995 att alla

biståndsinsatser skall genomgå en miljökonsekvensanalys.

Utskottet delar regeringens uppfattning i dessa frågor och ser positivt på

insatser för miljöundervisning och integrering av miljöaspekter i

näringslivssamarbetet, liksom i all biståndsverksamhet.

Med vad som ovan anförts anses motion U207 (mp) yrkandena 14 och 15 besvarade.

I skrivelsen framhåller regeringen vidare att Sverige bör fortsätta att aktivt

arbeta för att stärka integreringen av miljöaspekter i EU:s

utvecklingssamarbete. Utskottet delar regeringens uppfattning.

I motionen U207 (mp) yrkandena 6 och 8 framhåller motionärerna vikten av att

Sverige bör verka för en ökad miljömedvetenhet och bättre hantering av

miljöaspekter i EU-biståndet.

Utskottet finner att motionärernas synpunkter omfattas av regeringens

politik. Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden, som också

uttrycks i skrivelsen, att söka påverka EU mot en ökad integrering av

miljöaspekter i biståndet. Utskottet anser också, i likhet med regeringen, att

Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy och vid

projektgranskning i biståndskommittéerna är av stor betydelse.

Därmed anses motion U207 (mp) yrkandena 6 och 8 besvarade.

2 Multilateralt utvecklingssamarbete

2.1 Allmänt

Budgetpropositionen (s. 22-35)

Av den totala biståndsbudgeten avsätts cirka en fjärdedel till multilateralt

utvecklingssamarbete. Bidragen går till FN:s ekonomiska och sociala

verksamhet, de multilaterala utvecklingsbankerna och övrigt multilateralt

samarbete. I sistnämnda delpost ingår bl.a. multilaterala miljöinsatser,

multilaterala konfliktförebyggande insatser och bidrag till organisationer

utanför FN-familjen, t.ex. till IDEA.

Samtidigt som behovet av multilateralt samarbete är större än någonsin står

multilateralismen inför en allvarlig kris. Politisk ovilja i vissa länder

främst, men inte bara i USA, har lett till minskade resurser för multilateralt

utvecklingssamarbete. Detta har drabbat FN:s arbete men även Världsbanken och

flera av de regionala utvecklingsbankerna. Det finns dock också positiva

tecken som exempelvis den långa raden av FN-konferenser som behandlat

avgörande framtidsfrågor.

I propositionen betonas behoven av internationellt samarbete. De stora hoten

mot människors säkerhet är globala. Därtill kommer att globala lösningar och

globalt samarbete i frågor av gemensamt intresse, såsom handel,

kommunikationer, ekonomi, energi m.m. kan öka möjligheterna till utveckling på

nationell basis. Det multilaterala systemet måste emellertid förändras för att

kunna leva upp till de krav som ställs på det, vilket bl.a. måste ske genom en

förändring av den finansiella basen och förändringar som innebär en

effektivisering och minskad byråkrati.

Samtidigt som FN:s universella medlemskap är organisationens viktigaste

tillgång kan det utgöra ett hinder genom att beslutsmekanismerna blir

långsamma. FN:s problem liksom FN:s styrka är medlemsländerna. De skapar

förväntningar men begränsar samtidigt FN:s förmåga att leva upp till kraven

genom att bidra med alltför begränsade resurser och de förmår inte ens enas

kring nödvändiga reformer.

Regeringen ansluter sig till det synsätt som kommer till uttryck i rapporten

från kommissionen för globalt samarbete, ?Vårt globala grannskap?. Sverige

avser att tillsammans med de nordiska länderna och inom EU driva kraven på

nödvändiga reformer.

Ett första steg är att medvetandet om reformbehoven måste öka. Ett andra

steg, parallellt med det första, är att utarbeta konkreta reformförslag. Här

har Sverige tillsammans med de nordiska länderna varit pådrivande. Grunden för

detta arbete lades i det första nordiska FN-projektet. EU-samarbetet har även

visat sig vara givande och har förbättrat Sveriges möjligheter att få

genomslag för sin syn.

Genom en fortsättning av det nordiska FN-projektet fokuserar regeringen på

följande centrala områden för reformeringen av de multilaterala systemen:

- FN-systemet skall på landnivå fungera enhetligt. Även rollfördelningen

mellan FN och utvecklingsbankerna måste förtydligas.

- Medlemsstaternas styrning av verksamheten måste förbättras ytterligare.

- Administrativa regler och procedurer måste moderniseras. Särskilt inom FN-

systemet är interna regler för administrativa, finansiella och

personalfrågor ofta föråldrade och bidrar till minskad effektivitet. Chefer

på högsta nivå tillsätts utan önskvärd öppenhet.

- Det multilaterala systemets finansiering måste tryggas långsiktigt. FN:s

utvecklingssamarbete bygger på frivillighet vilket skapat osäkerhet.

Motionerna

I partimotion U201 (m) yrkande 4 anförs att det multilaterala samarbetet

främst bör kanaliseras genom FN och Bretton Woodsinstitutionerna samt UNHCR.

FN och dess specialorgan har viktiga uppgifter för att främja internationellt

koordinerade insatser på utvecklingsområdet såsom mathjälp vid

svältkatastrofer och omhändertagande av flyktingar m.m. Bretton-

Woodsinstitutionerna har också en särskilt viktig roll när det gäller att

utforma utvecklingsstrategier och föreslå u-länderna stöd och hjälp för att

skapa en hållbar ekonomisk utveckling.

I partimotion U209 (kd) yrkande 7 föreslås, beträffande användande av

uppkomna reservationer, att i viss utsträckning under den kommande

treårsperioden, prioritera multilaterala biståndsorgan i avvaktan på att

reservationen avseende det bilaterala utvecklingssamarbetet blir lägre. I

yrkande 11 hävdas att FN behövs men inte kan göra ett bra jobb om inte

organisationen effektiviseras utifrån de reformförslag som inte minst de

nordiska länderna sedan många år drivit. I yrkande 12 betonas att kraftfulla

internationella, t.ex. beslutade av FN, har betydligt större chans att lyckas

är insatser enbart inriktade på bilaterala aktiviteter. När det gäller

miljöområdet anser motionärerna att det är synnerligen viktigt att GEF ges och

tar en huvudroll i ansvaret för de globala miljöfrågorna liksom FN avseende

det konfliktförebyggande arbetet.

I motion U210 (v) begärs i yrkande 1 att regeringen skall presentera ett

program för hur Sverige skall bidra till förverkligandet av de förslag som

läggs i motionen samt i UNDP:s Human Development Report och rapporten A call

to Action från FN-kommissionen för Global Governance. I motionen beskrivs de

slutsatser som Human Development Report juli 1996 fokuserar på. Rapporten

visar på ökade klyftor mellan fattiga och rika länder och pekar på nödvändiga

åtgärder för att bryta denna trend. Även FN-kommissionen från december 1995

ställer i rapporten A Call to Action krav på förändringar i den

internationella politiken för att skapa ett bättre världssamhälle. Dess

huvudtema är enligt motionärerna att det behövs en ökad internationell

samverkan genom FN för att kunna skapa ett bättre världssamhälle för att

motverka kapitalets ökade makt och i stället stärka demokratin. I rapporten

föreslås bl.a. inrättandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd som är mer

representativt och effektivt än nuvarande G 7 och Bretton Woodsinstitutionerna

samt föreslås att det nuvarande säkerhetsrådet förändras, bl.a. genom att

vetorätten avvecklas.

OECD är enligt motionärernas förmenande en förlegad konstruktion som bör

avvecklas (yrkande 4). Varför skall man ha en organisation som enbart består

av rika länder som en gång stod emot ett östligt block som inte längre finns?

OECD bör avvecklas och de resurser som organisationen besitter gradvis

överföras till de globala organen.

Utskottets överväganden

Utskottet har i betänkande 1996/97:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd, uttalat sig positivt om det stora värde som ligger i ett bibehållet,

förhållandevis starkt svenskt stöd för det multilaterala samarbetet. Samtidigt

betonade utskottet vikten av en fortsatt aktiv svensk medverkan i processen

att reformera och förbättra de multilaterala systemen.

Utskottet har också i flera betänkanden, senast i betänkande 1996/97:UU12,

uttalat sitt stöd för regeringens ansträngningar att reformera FN-systemet. I

detta betänkande uttalade utskottet också att det i allt väsentligt stöder de

tankegångar som framfördes i rapporten från Kommissionen för globalt

samarbete. Utskottet noterade i betänkandet att det nordiska FN-projektet

överlämnat en slutrapport den 20 januari 1997 till FN:s generalsekreterare.

Utskottet stöder således regeringens arbete för att reformera de

multilaterala systemen och delar regeringens uppfattning, som den uttryckts i

budgetpropositionen, om vilka centrala områden som arbetet bör fokusera på.

I motionerna U201 (m) yrkande 4 pekas på att det multilaterala samarbetet

främst skall kanaliseras genom FN och Bretton Woodsinstitutionerna. I motion

U209 (kd), yrkande 7, föreslås, beträffande uppkomna reservationer, att

multilateralt bistånd bör prioriteras i avvaktan på att de bilaterala

reservationerna blir lägre. I yrkande 11 pekas på betydelsen av FN:s arbete

och också på behoven av reformer. I yrkande 12 betonas bl.a.att

internationella konfliktförebyggande insatser av FN har större chans att

lyckas än bilaterala aktiviteter. I motionen U210 (v) önskas i yrkande 1

besked om hur Sverige skall förverkliga bl.a. de förslag som framförts i

UNDP:s Human Development Report och rapporten A call to Action av FN:s

kommission för globalt styre.

Utskottet konstaterar att av det totala svenska multilaterala stödet,

avsätts ca 85 % till FN:s utvecklingssamarbete och till de multilaterala

utvecklingsbankerna. I budgetpropositionen framhåller regeringen att

bidragsnivån till FN-systemet skall bibehållas, samtidigt som bl.a. en

framtida ökning av bidragen till Världsbanken förutses liksom svenskt

deltagande i Karibiska utvecklingsbanken och i nya finansiella arrangemang i

Mellanöstern. Utskottet delar regeringens bedömning av att det är angeläget

att bibehålla ett starkt svensk stöd till biståndet via FN-systemet och till

de multilaterala utvecklingsbankerna.

Därmed anses motion U201 (m) yrkande 4 besvarad.

Utskottet noterar att Sverige arbetar tillsammans med de nordiska länderna och

EU för att Ecosoc skall stärkas genom att dess arbetssätt skall bli mer

flexibelt och sekretariatsfunktionen och Ecosocs byrå stärks. Vidare har

föreslagits att dagordningen skall rationaliseras och att Ecosoc skall kunna

sammankallas för att diskutera nya modeller för utveckling på det ekonomiska

och sociala området.

Utskottet utgår också från att UNDP:s årsrapport samt rapporten A Call to

Action ingår som faktaunderlag inför regeringens ställningstaganden och

agerande på det multilaterala området.

I budgetpropositionen anger regeringen att nedskärningarna har fördelats

proportionellt på det multi- och bilaterala samarbetet. Riksdagen har beslutat

i enlighet med regeringens förslag. Utskottet har erfarit att uppkomna

reservationer främst avser programländerna med vilka samarbetsavtal ingåtts.

Sverige kan inte bryta ingångna avtal och nedskärningarna har därför lagt på

verksamheter med stora reservationer, t.ex. betalningsbalansstödet.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U209 (kd) yrkandena 7, 11 och 12

samt U210 (v) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.

OECD har till uppgift att verka för en långsiktigt ekonomisk tillväxt och

sysselsättning i medlemsländerna under finansiell stabilitet, att bidra till

en sund ekonomisk expansion, liksom till expansion av världshandeln på

multilateral icke-diskriminerande bas. Organisationen har över tiden anpassat

sitt arbete till de, för medlemsländerna vid olika tidpunkter, väsentliga

ekonomiska frågorna. Regeringen har vid olika tillfällen, t.ex. i skr.

1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet, framhållit

OECD:s värdefulla roll som idé- och analysforum. OECD:s biståndskommitté (DAC)

spelar också en viktig roll vad gäller utvecklande av policy och analyser och

av biståndets effekter, tvärsektoriella studier m.m. I regeringens skrivelse

1996/97:2 beskrivs det viktiga arbete som den s.k. miljöarbetsgruppen inom DAC

utför för att uppmuntra samarbetet på miljöområdet.

Utskottet delar regeringens positiva syn på OECD:s viktiga roll som

analysorgan och policyforum. Utskottet tillstyrker därför inte yrkandet om att

organisationen bör läggas ned.

Därmed avstyrks motion U210 (v) yrkande 4.

2.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet

Budgetpropositionen (s. 29)

På det ekonomiska och sociala området bedriver FN utvecklingssamarbete genom

en rad organ. Sveriges bedömning av verksamheten är dess effekt på landnivå.

En viktig åtgärd för att FN skall kunna fungera enhetligt är att riktlinjer

läggs fast i respektive organs styrelse, inom de policyramar som

generalförsamlingen och Ecosoc fastställt. Sverige verkar i de styrande

organen för att fastställa sådana riktlinjer.

Sverige har valt att ge omfattande basbudgetstöd till FN:s operativa

verksamhet. Mot bakgrund av de brister som finns i dagens organisations- och

styrsystem, och de svårigheter som visat sig för genomslag för reformer är det

dock ingen självklarhet att den nuvarande fördelningen mellan t.ex.

basbudgetstöd och sakinriktat stöd är den mest lämpade.

Sverige verkar även för en ökad svensk synlighet inom FN-organen främst

genom ökad upphandling från svenska företag och ökad svensk rekrytering till

FN-organ.

Motionerna

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 13 anhålls om ett tillkännagivande om vad

som anförs i motionen om FN:s biståndsverksamhet. Motionärerna menar att

Sverige bör ha hög ambitionsnivå i ansträngningarna att öka effektiviteten i

hela FN-systemet, inte minst inom biståndsområdet. Den globala karaktär som är

FN-organens politiska styrka är också dessas administrativa svaghet. UNDP bör

ha ett samordningsansvar inom FN-familjen direkt underställd ett råd för

välfärdsutveckling. Motionärerna anser att bättre styrformer är nödvändiga

inom FN-organisationen, vilket i särskilt hög grad gäller biståndet.

Medlemsländerna måste också ta sitt ansvar för FN:s finansiering och nya

finansieringsformer måste samtidigt utvecklas. Internrevisionen måste

utvecklas och FN behöver granska sina tillkortakommanden, även vad gäller

biståndet.

I den enskilda motionen U609 (m) hävdas att Sverige bör öka sitt engagemang

i anslutning till FN-organens upphandling från svenska företag. Sveriges

marknadsandel har sjunkit från 3,5 % till under 1 %. Orsakerna kan vara många.

Exempel på sådana är att projektbevakningen av FN-marknader upplevs som svår.

Svårigheter att få betalt snabbt är en annan orsak. Sverige torde enligt

motionären ligga nära botten vad avser projektbevakning ute på fältet. I

rapporten PUG 1996:3 framförs kritik vad gäller den bristande samordningen

mellan UD, Närings- och Handelsdepartementet, Exportrådet, Sida och Försvaret.

Utskottets överväganden

Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden att inom det nordiska FN-

projektets ram söka påverka reformeringen av FN:s sociala och ekonomiska

verksamhet. Detta stöd har utskottet vid ett flertal tidigare tillfällen

uttalat, senast i betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. Utskottet

noterar att den slutrapport som presenterades för generalsekreteraren av det

nordiska FN-projektet i januari i år synes ha blivit väl mottagen av denne.

Generalsekreteraren har själv den 17 mars 1997 presenterat ett antal

reformförslag på det adminstrativa området, innefattande bl.a.

personalnedskärningar och ett förslag om att stärka FN på landnivå. Dessa

förslag ligger i linje med de nordiska rekommendationerna.

Utskottet noterar att regeringen verkar aktivt för att finna nya

finansieringsformer för FN, främst dess biståndsverksamhet. Sverige var

medförslagsställare till Ecosocs resolution 1996/48 i vilken uppdrogs åt

generalsekreteraren att till Ecosocs nästa möte i juni-juli 1997 skriva en

rapport om nya och alternativa finansieringskällor för utvecklingsarbetet.

Utskottet har också erfarit att Sverige givit finansiellt stöd till UNDP och

dess studium av alternativa och nya finansieringskällor.

Utskottet stöder detta arbete.

I motion U204 (c) yrkande 13 framställer motionärerna synpunkter på vikten av

en reformering av FN:s biståndsverksamhet.

Utskottet konstaterar att motionärernas synpunkter stämmer väl överens med

regeringens uppfattning, vilken delas av utskottet.

Motion U204 (c) yrkande 13 anses därmed besvarad.

I motion U609 (m) hävdas att Sverige bör öka sina ansträngningar för att

främja upphandling från svenska företag i FN-organen.

Frågan om den låga andelen upphandlingar från svenska företag inom FN-

organen har tidigare uppmärksammats av utskottet inom ramen för dess arbete

med uppföljning och utvärdering. Utskottet utförde därvid i januari 1996 en

preliminär studie med syfte att belysa möjligheterna för Sverige och de

svenska företagen att öka sin andel av de multilaterala organens upphandling

inom ramen för gällande principer om obundet bistånd och internationella

upphandlingsregler på området. Utskottet fann att syftet med undersökningen

kunde anses uppnådd genom publiceringen av rapporten PUG 1995:2 och det arbete

som satts i gång inom UD för att följa upp utredningens förslag.

I budgetpropositionen anger regeringen att Sverige skall verka för en ökad

upphandling från svenska företag i FN-organ. Inom UD har det s.k.

projektexportsekretariatet under snart tre år bevakat dessa frågor. Utskottet

har erfarit att en utvärdering skall ske under våren av sekretariatets

verksamhet.

Utskottet, som instämmer i motionärens krav på ökade ansträngningar för att,

om möjligt, öka andelen upphandling från svenska företag i FN-organ,

förutsätter att regeringen fortsätter, som angivits i budgetpropositionen, att

på olika sätt verka för detta.

Därmed anses motion U609 (m) besvarad.

2.3 Multilaterala utvecklingsbanker

Budgetpropositionen (s. 30)

I en brett upplagd utvärdering av utvecklingsbankernas verksamhet presenterade

en internationellt sammansatt grupp den s.k. MDB Task Force en rapport som

bekräftade den förändring som under senare år skett av bankernas verksamhet.

Fattigdomsbekämpningen skall vara övergripande. Bl.a. Sverige har under en

lång tid drivit inriktningen att även om ekonomisk tillväxt är nödvändig, är

den inte tillräcklig för att minska fattigdom. Kompletterande och ökade

åtgärder krävs avseende bl.a. social utveckling och välfärd, jämställdhet och

inkomstutveckling ger fattiga grundläggande förutsättningar att delta i de

ekonomiska möjligheter som skapas av ökad tillväxt. Detta är en inriktning som

Sverige, Norden och likasinnande länder länge drivit i bankerna. Världsbankens

nye president James Wolfensohn förefaller fast besluten att förstärka denna

linje. En ökad betoning av miljöfrågor kan också förmärkas liksom en

utveckling av insikten om samspelet mellan stat och marknad. Det goda

styrelseskicket och fungerande rättssystem har blivit viktiga frågor också för

utvecklingsbankerna. Till detta område hör också frågan om minskade

militärutgifter. På en rad viktiga frågor har således bankernas policy

förändrats i riktning mot svenska utvecklingspolitiska riktlinjer. Den stora

utmaningen under kommande år är att få den nya inriktningen omsatt i bankernas

konkreta arbete. Sveriges policyarbete i samtliga utvecklingsbanker utformas

liksom i FN-sammanhang inom ett nära och konstruktivt nordiskt samarbete.

Regeringen hävdar att det finns många exempel på att den nordiska samsynen i

utvecklingsfrågor genom ett målmedvetet agerande fått genomslag både i

bankernas policy och institutionella struktur. Det gäller bl.a. Världsbankens

tydligare fattigdomsinriktning, Inter-amerikanska utvecklingsbankens policy på

området kvinnor och utveckling och institutionella reformfrågor i Afrikanska

utvecklingsbanken.

Motionerna

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 7 begär motionärerna att en årlig

redogörelse lämnas av regeringen till riksdagen om hur Världsbanksgruppens och

IMF:s verksamhet uppfyller de svenska biståndsmålen. Man skulle därvid inte

nöja sig med bankens egna utvärderingar utan komplettera dem med kritiska

rapporter från u-länderna själva, oberoende forskare och organisationer,

särskilt sådana som baserar sina omdömen på praktisk erfarenhet från länderna.

Utrikesutskottet har tidigare förutsatt att detta skulle kunna tillgodoses

inom ramen för budgetpropositionen. Årets budgetproposition är dock mycket

summarisk och uppfyller långt ifrån de krav som tidigare ställts.

I motion U210 (v) yrkande 3 kräver motionärerna att regeringen agerar för

att de insatser som genomförs av Världsbanken, IMF och IDA underordnas de

svenska biståndsmålen. Det krävs enligt motionärerna också en reform - en

strukturanpassning av - Världsbanken och samtidigt måste IMF reformeras. Båda

institutionerna måste enligt motionärernas mening demokratiseras och inordnas

i FN-systemet.

I motion U214 (v) yrkande 30 hemställer motionärerna att regeringen i sin

årliga FN-skrivelse lämnar utförlig information om sitt agerande i olika

utvecklingsbanker och i Bretton Woodsinstitutionerna.

Utskottets överväganden

Världsbanken har under de senaste åren alltmer stärkt sin inriktning på

fattigdomsbekämpning. I denna process ingår en utveckling mot större socialt

och ekologiskt hänsynstagande. Strategi- och implementeringsarbete pågår även

vad gäller jämställdhet. Inriktningen, vilken stämmer väl med de svenska

biståndsmålen, utgör grunden för det omfattande reformpaket för banken som

godkändes i mars 1997 av styrelsen.

Utskottet har inhämtat att utlåningen för fattigdomsbekämpande ändamål under

budgetåret 1996 utgjorde en fjärdedel av bankens totala utlåning. För IDA-

utlåningen är fattigdomsinriktningen nära nog 50 %. Banken har publicerat en

omfattande rapport om den fattigdomsinriktade verksamhet. Norden har genom sin

exekutivdirektör i styrelsen aktivt drivit frågan om att följa upp och stärka

bankens fattigdomsinriktning. Ett viktigt verktyg härvidlag är de

fattigdomsanalyser som numera systematiskt görs av förhållandena i

mottagarländerna. Utskottet noterar som positivt att Sverige och övriga

nordiska länder verkat pådrivande för att sådana analyser skall göras. Även

effektivitets- och kvalitetsfrågorna har ägnats stor uppmärksamhet av banken.

Utvärderingar görs dels av en särskild utvärderingsenhet som rapporterar

direkt till styrelsen, dels av de för aktiviteterna ansvariga enheterna. Vid

Wolfenhsons besök i utskottet i november 1996 åtföljdes han av den svenska

exekutivdirektören som representerar Norden och de baltiska länderna. Hon

redogjorde för ytterligare ett viktigt bidrag till bankens effektivisering som

lämnas av den kommitté inom banken, vilken består av medlemsländernas

exekutivdirektörer. Kommittén har till uppgift att granska

utvärderingsverksamheten och följa upp att rekommendationerna efterlevs av

ledningen. Ordförande i den aktiva och konstruktivt agerande kommittén har

under de senaste två åren varit den svenska exekutivdirektören.

Förhållandet mellan FN och Bretton Woodsinstitutionerna regleras i en

överenskommelse från 1947, varvid IMF och Världsbanken fick status som

specialorgan.

I två motioner krävs årliga redogörelser från regeringen till riksdagen för

hur Världsbanksgruppen och IMF:s verksamhet uppfyller de svenska

biståndspolitiska målen. En motion kräver att insatser som genomförs av

Världsbanken, IMF och IDA underordnas de svenska biståndsmålen.

Utskottet konstaterar att det förekommer ett positivt förändringsarbete

inom de regionala utvecklingsbankerna och inom Världsbanken. Utskottet noterar

med referens till vad som angivits i budgetpropositionen och vad utskottet

inhämtat i sina kontakter med företrädare för Världsbanken att svenska och

nordiska idéer redan har fått genomslag i de reformer som genomförts i de

multilaterala utvecklingsbankerna.

Utskottet stöder detta angelägna reformarbete. I budgetpropositionen anger

regeringen att den stora utmaningen nu är att se till att reformerna genomförs

i verksamheten.

Utskottet vill också erinra om vad som uttalades i betänkande 1994/95:UU15

då det konstaterades att Sverige och övriga Norden länge verkat för en ökad

öppenhet inom Världsbanken och IMF. Samtidigt konstaterades i betänkandet att

Världsbankens nyupprättade informationskontor och datanätverk gör

policydokument, utvärderingar m.m. mer lättillgängliga. I detta betänkande

anfördes också att utskottet utgick från att framförda förslag om att

riksdagen skall få en årlig rapport om Världsbanksgruppen och IMF kommer att

bli föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

Utskottet noterar att de utvecklingspolitiska aspekterna av Världsbankens

verksamhet presenteras i Utrikesdepartementets årsberättelse, Sveriges

internationella utvecklingssamarbete. Utskottet önskar i detta sammanhang

hänvisa till en i betänkande 1994/95:UU15 refererad utfästelse av

Utrikesdepartementet. I samband med att utskottet behandlade motionsyrkanden

innehållande kritik mot regeringen för otillfredsställande underlag för

beslut, angavs att företrädare för Utrikesdepartementet ställt i utsikt att

skriften Svenskt bistånd (som motsvaras av ovan nämnda årsberättelse om

utvecklingsbistånd) under kommande år kommer att överlämnas samtidigt med

budgetpropositionens framläggande.

I budgetpropositionen (proposition 1996/97:1) finns en kortare beskrivning

av arbetet inom Världsbanksgruppen och i de regionala utvecklingsbankerna.

Utskottet noterar också att valutafonden (IMF) har stor betydelse för

utvecklingsländerna. Både genom den ursprungliga funktionen att säkra stabila

monetära relationer mellan världens länder och att främja en global

makroekonomisk utveckling syftande till tillväxt i både i-länder och u-länder.

Dessutom kan IMF genom sitt mjuka fönster ESAF ge förmånliga lån till de

fattigaste länderna.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 7, U210 (v) yrkande

3 och U214 (v) yrkande 30 besvarade med vad utskottet anfört.

3 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

Budgetpropositionen (s. 34-35)

Under år 1994 uppgick EU:s gemensamma bistånd till 17 % av EU-ländernas

samlade biståndsbudgetar. Utbetalningarna under 1994 uppgick till cirka 4,7

miljarder dollar vilket gjorde EG-kommissionen till världens, efter IDA, näst

största multilaterala biståndsorganisation och den femte största givaren inom

OECD:s biståndskommitté (DAC). Samarbetet med utvecklingsbanken finansieras

dels från den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till den

europeiska utvecklingsfonden.

Medlemskapet i EU har inneburit att Sverige har fått tillgång till en ny och

mycket viktig samarbetsform i biståndet. Enligt regeringens uppfattning är

EU:s främsta komparativa fördel jämfört med andra multilaterala organisationer

att unionen i ett sammanhang kan hantera frågor som rör bistånd, handel,

utrikes- och säkerhetspolitik, migration m.m. Därigenom finns förutsättningar

att föra en konsistent politik gentemot ett land eller en region. Denna

komparativa fördel nyttjas emellertid enligt regeringens uppfattning dåligt i

dag. Regeringen ger högsta prioritet åt det arbete som i dag pågår inom EU för

att förbättra samstämmigheten i EU:s relationer till utvecklingsländerna.

Det övergripande målet med EU-biståndet stämmer bra överens med svenska

prioriteringar. Bristande effektivitet gör dock att målen inte alltid kan nås

på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen prioriterar det arbete som pågår

inom EU för att höja kvaliteten och effektiviteten. I det arbetet ingår ökad

insyn och öppenhet, bättre procedurer för planering, genomförande och

utvärdering, utveckling av landstrategier, bättre samordning samt effektivare

organisation i Bryssel och i fält.

Den framtida inriktningen av EU:s bistånd är en fråga av hög prioritet för

regeringen. Sverige kommer att vara aktivt såväl i policydialogen som i

inriktningen och utformningen av det gemensamma biståndet. Vi har bl.a.

bidragit till att en resolution om att integrera jämställdhetsaspekter i

biståndet antogs i december 1995. Det fästs stor vikt vid att

fattigdomsinriktningen i biståndet behålls. I detta sammanhang blir

omförhandlingen av Lomé IV-konventionen som löper ut år 2000 en avgörande

fråga. I de förhandlingar som inleds under 1997 kommer regeringen att betona

vikten av att AVS-länderna också i framtiden får en framskjuten plats i EU:s

externa relationer.

Sammanfattningsvis kan sägas att det svenska agerandet i EU skall vägledas

av prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling,

demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild

vikt vid frågor som rör humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom

enskilda organisationer. EU utgör också en viktig plattform för att stärka det

multilaterala utvecklingssamarbetet genom FN.

Motionerna

I motion U204 (c) yrkande 12 krävs ett tillkännagivande om att en

parlamentarisk policygrupp bör bildas som får till uppgift att granska EU:s

biståndspolitik samt de övriga medlemsländernas biståndspolitik. Gruppens

arbete bör resultera i ett förslag till en utvecklad svensk strategi för EU:s

bistånd.

I partimotion U207 (mp) yrkande 7 hävdas att Sverige bör verka för en ökad

kontroll och insyn i EU:s bistånd genom en utförlig årlig redogörelse från EU

till givarländerna, typ Sidas årsberättelse.

I motion U211 (s) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om vikten av att

Sverige är pådrivande och verkar för att de målsättningar vi fastlagt även

prioriteras i EU:s internationella utvecklingssamarbete.

I partimotion U213 (fp) behandlar motionärerna i yrkande 16 EU:s politik

gentemot u-länderna. Sverige bör inom EU verka för att medlemsländerna i sina

nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI

skall avsättas till bistånd. Det är en högt prioriterad fråga att verka inom

EU för en ökad frihandel så att u-ländernas produkter inte utestängs eller

diskrimineras på den europeiska marknaden. Motionärerna anser att EU:s

biståndspolitik ligger väl i linje med de övergripande målen för den svenska

biståndspolitiken. Dock bör enligt motionärerna gemenskapens biståndsmål

kompletteras med ett miljömål. Andelen livsmedelsbistånd från EU bör också

minska.

I partimotion U508 (v) behandlas EU och u-länderna. I yrkande 2 krävs att

Sverige inom EU verkar för en större samstämmighet mellan utrikespolitik och

biståndspolitik så att kampen mot fattigdom de facto prioriteras. EU har

enligt motionärerna misslyckats med att möta de globala utmaningarna att

minska fattigdomen och otryggheten i enlighet med Maastrichtfördraget.

Biståndspolitiken får inte motverkas av handels- och jordbrukspolitiken. I

yrkande 7 krävs ett tillkännagivande om att regeringen inför de stundande

förhandlingarna om Lomésamarbetet låter UD knyta en referensgrupp av

frivilligorganisationer och folkrörelser till sig. I yrkande 8 begärs att

regeringen utarbetar en handlingsstrategi för sitt biståndspolitiska agerande

inom EU. Det räcker inte med att de av EU formulerade biståndsmålen tycks

stämma väl med de svenska målen. EU-biståndet bör, enligt motionärernas

uppfattning i yrkande 9, inriktas mer på förebyggande bistånd än på

katastrofbistånd. I yrkande 10 krävs ett tillkännagivande om att regeringen

inför riksdagen årligen bör redovisa i vilken grad Sveriges agerande givit

resultat utifrån de biståndspolitiska mål Sverige har och i vilken grad man

förmått förverkliga sin handlingsstrategi. Regeringen bör (yrkande 11) ha en

lämplig strategi i den händelse inga förbättringar i EU-biståndet inträffar

när det gäller inriktning, effektivitet och insyn.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige genom medlemskapet i EU

har fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i biståndet och anser i

likhet med regeringen att den stora komparativa fördelen med EU är att det

finns förutsättningar för att i ett sammanhang hantera frågor som rör bl.a.

bistånd, handel, utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet välkomnar därför den

vikt regeringen lägger vid arbetet för att få till stånd en större

samstämmighet i EU:s relationer till utvecklingsländerna.

Utskottet noterar att biståndsminister Pierre Schori presenterade

regeringens strategi för EU-biståndet i riksdagen i november 1996. I strategin

anges att EU:s mål i hög utsträckning överensstämmer med de svenska

biståndsmålen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige deltar

aktivt i diskussionerna om den framtida inriktningen på EU:s bistånd, vilket

bl.a. sker i samband med diskussioner om EU:s framtida relationer till de s.k.

AVS-länderna, det sjuttiotal länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet

som deltar i samarbete enligt Loméavtalet. Regeringen har både i

budgetpropositionen och i EU-strategin angivit vilka prioriteringar som skall

vägleda detta arbete. Dessa områden är fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar

utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Dessutom

skall vikt läggas vid humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom

enskilda organisationer. Andelen livsmedelsbistånd från EU bör enligt

regeringens uppfattning minska. Regeringen lägger också särskild vikt vid att

miljöaspekter integreras i EU-biståndet. Miljöinriktningen kommer troligen att

stärkas under våren då rådet förväntas anta en särskild biståndsförordning om

miljöinsatser för hållbar utveckling.

I motion U204 (c) yrkande 12 begärs att en parlamentarisk policygrupp

tillsätts med uppdrag att granska EU:s och de andra EU-ländernas

biståndspolitik vars arbete skall resultera i en EU-strategi. I motion U211

(s) yrkande 3 anförs att Sverige skall vara pådrivande och verka för att de

målsättningar vi prioriterar även skall prioriteras i EU:s internationella

utvecklingssamarbete. I motion U213 (fp) yrkande 16 behandlas de områden inom

EU:s politik gentemot u-länderna där motionärerna anser att Sverige bör verka.

Det rör bl.a. frågan om att medlemsländerna bör avsätta minst 0,7 % av BNI

till bistånd, ökad frihandel, att EU:s biståndsmål kompletteras med ett

miljömål samt att andelen livsmedelsbistånd skall minska. I motion U508 (v)

yrkande 2 krävs att Sverige i EU verkar för en större samstämmighet mellan

utrikes- och biståndspolitiken så att kampen mot fattigdom prioriteras. I

yrkande 9 krävs större inriktning på förebyggande bistånd.

Utskottet konstaterar att motionärernas krav i stort sett överensstämmer med

regeringens politik, vilken utskottet ställt sig bakom under andra avsnitt i

betänkandet. I dessa avsnitt har utskottet bl.a. uttalat stöd för regeringens

strävanden att verka för en starkare miljöprofil i EU:s bistånd och för att

utvecklingsländerna i ökad utsträckning skall få marknadstillträde till EU.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige inom EU-samarbetet verkar för att

medlemsländerna skall följa FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI

skall avsättas till bistånd.

Regeringens EU-strategi presenterades som tidigare nämnts i riksdagen av

biståndsministern. Regeringen har i strategin angivit att dokumentet kommer

att behöva utvecklas i takt med att regeringens erfarenheter inom EU utökas

och omvärlden förändras. Utskottet finner att det ges tillfälle för riksdagen

att uttrycka synpunkter på svensk EU-politik, bl.a. i samband med den årliga

skrivelsen om verksamheten i unionen. Utskottet anser därför inte att det

finns skäl att förorda att en särskild parlamentarisk policygrupp tillsätts,

varken för att granska EU-biståndet eller enskilda EU-länders biståndspolitik,

i syfte att ta fram en svensk strategi för EU:s bistånd.

Därmed avstyrks motion U204 (c) yrkande 12 och anses motionerna U211 (s)

yrkande 3, U213 (fp) yrkande 16 och U508 (v) yrkandena 2, 8 och 9 besvarade

med vad utskottet anfört.

I partimotion U207 (mp) yrkande 7 krävs att Sverige skall verka för en årlig

redogörelse från EU till givarländerna, typ Sidas årsberättelse. I partimotion

U508 (v) yrkande 7 krävs att det knyts en grupp frivilligorganisationer till

regeringen inför Loméförhandlingarna. I yrkandena 10 och 11 anförs att

regeringen årligen till riksdagen skall redovisa i vad mån svenska

biståndspolitiska mål uppnåtts och den svenska handlingsstrategin

förverkligats, respektive att regeringen tar fram en strategi för den händelse

inga förbättringar sker i EU:s bistånd.

I budgetpropositionen liksom i regeringens EU-strategi redogörs för hur

regeringen avser vara aktiv både i policydialogen och i diskussioner om hur

EU:s bistånd skall kunna förbättras. Detta gäller såväl planering och

genomförande som utvärdering. Regeringen avser också verka för en större

öppenhet och insyn inom EU-biståndet. Utskottet stöder dessa ansträngningar

och anser att Sverige har mycket erfarenhet och kunnande att bidra med i denna

förändringsprocess. Regeringen sammankallar regelbundet två gånger per år

inför utvecklingsrådets möten en referensgrupp bestående av femtiotalet

frivilligorganisationer, dvs. samtliga de organisationer verksamma på

biståndsområdet som önskar delta. Denna grupp kan även sammankallas vid andra

tillfällen. I den projektgrupp som inlett det preliminära arbetet inför

Loméförhandlingarna ingår också för närvarande en frivilligorganisation,

nämligen Diakonia.

Utskottet konstaterar att Sveriges agerande inom EU redovisas årligen. Att

utöver detta kräva någon särskild redovisning till riksdagen om i vad mån de

svenska biståndspolitiska målen uppnåtts, synes ej ändamålsenligt. Inte heller

att kräva att en strategi utarbetas, för det fall regeringen misslyckas med

att få till stånd förbättringar i EU:s bistånd.

Utskottet noterar att EU redovisar sitt bistånd i form av årsrapporter från

kommissionen, via sina förvaltningskommittéer, sektorsvis och geografiskt.

Sektorerna avser t.ex. humanitärt stöd, stöd till MR och demokrati m.m. De

geografiska enheterna är tre och ansvarar för Asien och Latinamerika,

Medelhavet respektive AVS-länderna. Rådet fastställer rapporterna efter det

parlamentet hörts. I praktiken fungerar dock redovisningen dåligt, vilket

bidrar till att det är mycket svårt att få en överblick över EU:s bistånd. I

EU-strategin lyfter regeringen fram denna svaghet och anser att

svåröverskådligheten också är kopplad till bristen på fokusering i biståndet.

Utskottet förutsätter att regeringen verkar för en mer överskådlig

rapportering av EU:s bistånd. Utskottet förutsätter också att

frivilligorganisationerna även fortsättningsvis kommer att beredas tillfälle

att delta i utformningen av den svenska politiken om EU:s bistånd.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U207 (mp) yrkande 7 och U508 (v)

yrkandena 7, 10 och 11 besvarade.

4 Bilateralt utvecklingssamarbete

4.1 Allmänt

Budgetpropositionen (s. 35-38)

Det bilaterala biståndets inriktning på fattigdomsbekämpning och långsiktighet

skall stärkas. Biståndet skall bygga på en helhetssyn där samtliga sex

biståndspolitiska mål samverkar. Det nya jämställdhetsmålet skall

operationaliseras, och regeringen kommer i dialogen med samarbetsländerna att

lyfta fram jämställdhet som en viktig samhällsfråga. Det bilaterala biståndet

skall vidare i ökad utsträckning fokuseras på stöd till processer som bidrar

till övergång från krig till fred och från diktatur till demokrati.

Ett effektivt programbistånd kräver fortsatt koncentration till ett

begränsat antal länder (f.n. 20 st), färre sektorer och insatser och ökad

samordning med andra givare. Regeringen har som tidigare nämnts redovisat

inriktningen av Sveriges arbete för en hållbar utveckling i skr. 1996/97:2.

Arbetet med att ta fram en kommande skrivelse om fattigdom pågår. Jämställdhet

och demokrati är också områden där Sida tar fram handlingsprogram.

Utvecklingen i Afrika har motiverat en grundlig analys, och en skrivelse om

detta samarbete planeras till hösten 1997. En större genomlysning av

utvecklingen i Asien planeras också.

Regeringen har under de senaste två åren stärkt styrningen och samordningen

av utvecklingssamarbetet. Ett led i detta var sammanslagningen av

biståndsmyndigheterna till nya Sida. Mål, inriktning och omfattning för

samarbetet med viktigare mottagarländer fastställs genom landstrategier, för

vilka en ny process beslutades av regeringen i oktober 1995. På basis av

landstrategierna sluts samarbetsavtal med programländerna, där Sverige gör

utfästelser att lämna stöd om ett visst belopp under avtalets löptid.

Landstrategier och samarbetsavtal fastställs av regeringen.

Sida har under drygt ett år genomfört ett större utredningsprojekt kallat

2015, som skall utgöra grunden för en översyn av landsamarbetet på längre sikt

och, tillsammans med de fyra ovan nämnda handlingsprogrammen, utgöra en

vägvisare för det framtida biståndet. Inom projektet har flera temastudier

genomförts bl.a. om biståndsberoende m.m.

Anslagsstrukturen har i och med årets budget ändrats. På den bilaterala

sidan är den viktigaste förändringen att landramarna försvinner som delposter.

För att understryka långsiktigheten i biståndet avser regeringen, liksom

tidigare, att bemyndiga Sida att utfästa fem gånger det årliga landprogrammet

i de fall där landstrategier fastställts. För övriga landprogram och

anslagsposter bemyndigas Sida utfästa tre gånger det anslagna årsbeloppet.

Motionerna

I partimotion U201 (m) yrkande 7 anförs att i länder med stort kapitalflöde

vid direktinvesteringar och andra privata satsningar biståndet bör dras ned

för att inte överanstränga absorptionsförmågan eller tränga undan produktiva

satsningar. Biståndstillförseln kan anstränga redan knappa resurser och tränga

ut mer angelägna satsningar.

I yrkande 8 hävdar motionärerna att biståndet till ett u-lands statsmakt

normalt inte bör överstiga 10 % av landets BNP, vilket väl skulle täcka

kostnaderna för grundläggande utbildning och hälsovård för alla. De egna

genererade skattemedlen kan därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnaden

för vägar, vatten och avlopp. Energiproduktion, telesystem och liknande bör

finansieras kommersiellt.

Enligt motionärerna bör (yrkande 9) ett triangelsamarbete prövas mellan

Sverige, ett afrikanskt land och ett u-land som framgångsrikt utrotat

fattigdomen. För många utvecklingsländer finns större erfarenheter att hämta

från andra framgångsrika u-länder, som exempelvis Taiwan och Sydkorea.

Motionärerna anser att systemet med landramar bör avvecklas till förmån för

avtalsbundet samarbete (yrkande 10). I avtalet bör strikta villkor vad gäller

korruption, redovisning och effektivitet tas in. Det får inte inträffa att

bistånd i praktiken gynnar korruption genom släpphänt hanterande vilket enligt

motionärerna det från vissa håll kommer alarmerande rapporter om inte minst

vad gäller det s.k. importstödet.

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 1 hävdar motionärerna att

biståndsanslagen bör inriktas på ämnesområden i stället för länder. Den

dominerande roll landprogrammen har för biståndsanslagens uppbyggnad leder,

enligt motionen, till att den biståndspolitiska debatten alltför mycket

handlar om vilka länder vi skall hjälpa, och alltför litet om vilka globala

problem vi vill medverka till att lösa. Landvalet bör bli beroende på var

problemen uppträder och var vi har de bästa förutsättningarna att göra en

insats. I motionen föreslås en anslagsstruktur uppbyggd på anslagens ämnesvisa

ändamål. Ur dessa anslag får sedan medel tas i anspråk för att skapa

landprogram för olika länder. Genom ett sådant dubbelt system med anslag och

program får politiker och allmänhet en betydligt bättre insyn i hur resurserna

fördelas både ämnesmässigt och geografiskt.

I partimotion U209 (kd) yrkande 5 behandlas flexibilitet i biståndet och

slopande av femåriga samarbetsavtal med mottagarländerna. Sådana avtal

motverkar enligt motionärerna flexibilitet och möjlighet att överföra

outnyttjade medel till andra behövande länder.

I yrkande 15 föreslås skapandet av ett från Sida och UD fristående oberoende

utvärderingsinstitut i likhet med det tidigare verksamma SAU (sekretariatet

för analys och utveckling av det svenska utvecklingsbiståndet). Sekretariatet

hade till uppgift att på ett oberoende sätt granska det svenska biståndet vad

gäller såväl små enskilda projekt som större insatser.

I partimotion U214 (v) föreslår motionärerna i yrkande 9 att regeringen

inför en modell med ömsesidigt utbyte av idéer mellan Sverige som givarland

och mottagarländerna efter holländsk förebild. Även givarländerna ställs

själva inför problem med fattigdom och maktlöshet och har behov av inspiration

utifrån för att lösa problemen som i Sverige, ett land med växande

inkomstklyftor och sociala problem. Biståndet måste handla om en ömsesidig

utveckling och utbyte av idéer. Holland har gått i spetsen för detta synsätt,

och där tecknar man formella kontrakt med mottagarländerna om hur utbytet av

idéer och erfarenheter skall ske.

I yrkande 31 krävs att varje ny landstrategi föreläggs riksdagen i form av

en skrivelse.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det svenska biståndet är utsatt för en kontinuerlig

process för att tillse att effektivitet och uppsatta mål uppnås. I en rad

motioner ställs olika krav på hur det bilaterala biståndet bör utformas. Många

av dessa förordar i stor utsträckning en politik som regeringen redan bedriver

men hårdrar, enligt utskottets förmenande, i vissa fall de principer som man

anser skall styra biståndet.

I motion U201 (m) yrkande 7 hävdas att biståndet vid stora privata

kapitalinflöden bör skäras ned.

Utskottet konstaterar att den svenska fattigdomsinriktningen i biståndet

medför att fattiga länder som inte kan dra åt sig kapital i någon större

utsträckning prioriteras. Men även beträffande de länder som förmår göra detta

kan konstateras att biståndspolitiken står på två ben. Viss hänsyn tas å ena

sidan till privat kapitalinflöde i ett land men biståndet kan å andra sidan

också ha en roll att spela i expansiva länder, exempelvis genom

kunskapsöverföring.

Med detta anses motion U201 (m) yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört.

I andra motioner, U201 (m) yrkandena 8 och 10, U204 (c) yrkande 1, U209 (kd)

yrkande 5 och U214 (v) yrkande 31, ställs specifika krav på förändringar,

t.ex. att systemet med landramar avvecklas, att varje ny landstrategi

föreläggs riksdagen i form av en skrivelse, att fleråriga samarbetsavtal

slopas då de förhindrar flexibilitet, att biståndsanslagen inriktas på

ämnesområden i stället för på länder samt på att biståndet ej skall överstiga

en viss procent av BNP.

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet om att biståndet endast får

uppgå till en viss procent av BNP (i yrkandet nämns siffran 10 %). Förutom att

en sådan bestämd princip inte synes ändamålsenlig vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att BNP-siffror i många av de fattigaste länderna är mycket

osäkra.

Utskottet konstaterar vidare att den genomförda landstrategiprocessen syftar

till att koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett mer

effektivt bistånd. Landstrategier och de andra policydokument som i ökande

utsträckning tas fram möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade

ämnesområden. I landstrategierna skall både uppnådda resultat och behoven

beaktas. Effektivitetsfrågor får ett större genomslag genom

landstrategiprocessen, då en genomgripande resultat- och landanalys ingår i

denna. När landstrategin är antagen bör inriktningen ligga fast under den

period som samarbetsavtalen löper.

Landstrategier avses fastställas för samtliga programländer, andra viktiga

samarbetsländer samt för vissa regioner, totalt ett trettiotal strategier.

Tanken är att en revidering skall göras vart tredje år. Det synes enligt

utskottets mening därför knappast ändamålsenligt att underställa riksdagen dem

i form av regeringsskrivelser. Däremot skulle det vara värdefullt om

utrikesutskottets ledamöter delges de fastställda landstrategierna på ett mer

systematiskt sätt.

Samarbetsavtalen ingås, som nämnts, för tre år. Landramen är det årliga

utfästa beloppet i samarbetsavtalet. Under samarbetsavtalen finns de s.k.

insatsavtalen, vilka ingås sektorsvis. Dessa kan löpa under längre tid än tre

år. Totalvolymen av utestående utfästelser, dvs. ännu inte utbetalade medel

som utfästs genom ingångna insatsavtal, får dock som högst uppgå till tre

gånger delposten eller landramen. För länder med landstrategi kan, om det är

lämpligt, utfästelse avse fem gånger delposten respektive landramen. Bistånd

är en långsiktig verksamhet som måste ses över många år, så att

mottagarländerna kan planera sin verksamhet och sin budget. Möjlighet kommer

att finnas att överskrida lika väl som underskrida en landram, vilket får

regleras senast då nästa samarbetsavtal ingås. Det nya budgetsystemet där

landramen försvunnit som budgetpost möjliggör flexibilitet vid uppkomna

reservationer.

Utskottet konstaterar också att det numera i samarbetsavtalen alltid finns

klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptionshämmande

kontroll. Dessa frågor är viktiga, och stora krav bör ställas på att länderna

uppfyller de villkor som ställs. Bistånd kan alltid avbrytas om

förutsättningarna för ett bra bistånd radikalt försämras. Samtidigt finns ett

värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för mottagarländerna.

Systemet är enligt utskottets uppfattning lämpligt, och en avveckling av

systemet med fleråriga samarbets- och insatsavtal kan utskottet därför inte

förorda.

Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10, U204

(c) yrkande 1, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v) yrkande 31.

I två motioner, U201 (m) yrkande 9 och U214 (v) yrkande 9, förespråkas att nya

modeller för utvecklingssamarbetet prövas. Ett yrkande gäller

triangelsamarbete, ett annat att ett ömsesidigt utbyte enligt holländsk modell

prövas.

Utskottet anser att det är viktigt att samarbete mellan u-länder stimuleras,

liksom att de nyligen industrialiserade länderna tar sitt ansvar som

biståndsgivare både bilateralt och multilateralt. Lika viktigt är att deras

erfarenheter sprids till länder som ännu är fattiga. Sverige har länge stött

regionalt samarbete i södra Afrika och Sydostasien i detta syfte. Försök med

trepartssamarbete är under beredning, men ett sådant formellt

triangelsamarbete mellan tre regeringar kan ibland vara en svårframkomlig väg.

Kunskaper kan också överföras på mer informella vägar. DAC:s ordförande James

Michel lämnade vid ett besök i Stockholm i april 1997 bl.a. en redogörelse för

olika initiativ som genomförts och planeras inom DAC för att få till stånd

överföring av erfarenheter - och ett större ansvar som biståndsgivare - från

de nyligen industrialiserade länderna till utvecklingsländer. Diskussioner om

sådana triangelutbyten har förts med de nya OECD-medlemmarna Sydkorea och

Mexiko (observatörer i DAC). Han varnade dock för att ha för stora

förväntningar på resultaten av sådant samarbete.

Det holländska exemplet avser ett formaliserat partnerskap med utbyte av

idéer mellan givar- och mottagarland för ömsesidig utveckling och nytta.

Liknande tankar ligger bakom projektet Partnership Africa, vilket är ett

exempel på nytänkande i relationerna mellan givar- och mottagarländer. Det

framtida samarbetet i Afrika kommer mera att präglas av en

partnerskapsrelation.

Utskottet utgår från att Utrikesdepartementet håller sig underrättat om, och

i lämpliga fall prövar, de nya modeller för samarbetsformer som växer fram

mellan givar- och mottagarländer.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U201 (m) yrkande 9 och U214 (v)

yrkande 9 besvarade.

I motion U209 (kd) yrkande 15 slutligen behandlas tillskapandet av ett från UD

och Sida fristående utvärderingsinstitut.

Utskottet noterar att den kommitté för utvärdering och analys inom det

biståndspolitiska området som tillsattes 1993 avgav slutbetänkande 1994. Till

kommittén hade ett sekretariat, Sekretariatet för analys av

utvecklingssamarbete (SAU), knutits. När kommitténs arbete slutförts 1994

avvecklades SAU:s verksamhet slutgiltigt i mars 1995. I betänkandet Analys och

utvärdering av bistånd (SOU 1994:102) föreslog kommittén att ett organ skulle

inrättas för utvärdering och policyanalys av biståndets långsiktiga och

principiella problem, med tonvikt på biståndets effektivitetsproblem. En

avvägning gjordes mellan att ha en helt självständig enhet och behovet av

återföring av kunskap. Det alternativ som valdes var att dels stärka Sidas

utvärderingsenhet, vilken numera lyder direkt under Sidas styrelse, dels

tillsätta Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI). Gruppen är sammansatt av

svensk och internationell expertis samt representanter från

Utrikesdepartementet och Sida. Expertgruppen beslutar om ämnesval och

författarna ansvara själva för studiernas innehåll.

Utskottet stöder den valda lösningen och anser att en god avvägning gjorts

av dels behoven av självständiga analyser och utvärderingar, dels behoven av

en god återkoppling till verksamheten.

Därmed avstyrks motion U209 (kd) yrkande 15.

4.2 Afrika

Budgetpropositionen (s. 39-40)

Att främja en demokratisk kultur, stärka rättsväsendet, främja framväxten av

det civila samhället och fria massmedier har genom de stora förändringar som

skett i Afrika den senaste tiden blivit allt viktigare uppgifter för

biståndsgivare. Genom Sveriges långvariga och starka engagemang i Afrika kan

vi med stor trovärdighet ge stöd åt dessa viktiga inhemska processer. Det

svenska utvecklingssamarbetet i form av stöd till demokratisk, ekonomisk och

social utveckling är mest omfattande i afrikanska länder.

Liberalisering och marknadsekonomi vinner också insteg på kontinenten, medan

centralplanering, statlig dominans i näringslivet och statlig prisbildning är

på väg att försvinna. Skuldsituationen i många av de fattigaste länderna i

Afrika är dock fortfarande ett avgörande utvecklingshinder. Skuldbördan

omöjliggör en stabil utveckling för många länder, och internationella åtgärder

har, trots att de förbättrat situationen, hittills varit otillräckliga.

Regeringen anser att det är viktigt att biståndet relateras till de

afrikanska ländernas situation i ett globalt, regionalekonomiskt och

handelspolitiskt perspektiv, och det måste inriktas på att stimulera inhemsk

resursmobilisering för att det starka biståndsberoende som många fattiga

länder i Afrika hamnat i skall kunna brytas. En ny relation måste därmed

skapas mellan givare och mottagare i Afrika, som bygger på ett starkt

ömsesidigt ansvarstagande och en relation som dessutom tar hänsyn till

mottagarländernas nyvunna demokratiska erfarenheter. En ny svensk

Afrikapolitik skall mot denna bakgrund utformas under det kommande året.

Motionerna

Allmänt Afrika

I partimotion U213 (fp) yrkande 9 poängteras att biståndet bör koncentreras

ämnesmässigt och geografiskt. Motionärerna förordar en viss ökad koncentration

på Afrika söder om Sahara eftersom behoven av bistånd är störst där. En

ämnesmässig koncentration inom varje programland bör göras för att säkra en

hög kvalitet vid utformningen av insatserna.

Angola

I den enskilda motionen U216 (v) behandlas katastrofbistånd till Angola. Det

hävdas att katastrofbistånd till Angola inte bör tas ifrån landramen utan

anslås utanför denna. Katastrofbiståndet och biståndet till byggande av ett

civilt samhälle i Angola måste gå hand i hand. Ett exempel är att vård inte

kan sättas in snabbt efter olyckor på grund av transport- och logistikproblem.

Man kan dock, enligt motionärens uppfattning, inte stärka en insats, t.ex.

väg- och brobyggen och rehabilitering, utan att se ett steg längre (den

humanitära sidan). Detta innebär att ge bistånd på ett kortsiktigt och

ansvarigt sätt. Viktiga ingredienser i ett verkningsfullt utvecklingssamarbete

bör vara 1. Skapande av arbetstillfällen, 2. Stöd till jordbruksproduktion, 3.

Fri rörlighet av varor och människor, 4. Säkerställande av mattillgången.

Västsahara

I motion U607 (s) kräver motionärerna i yrkande 3 att det svenska humanitära

biståndet som via enskilda organisationer ges till västsahariska flyktingar

och de läger för flyktingar som drivs av Polisario bör öka.

I motion U611 (v, c, fp, mp, kd) krävs i yrkande 5 ett starkare stöd till

flyktingläger för västsahariska flyktingar i Algeriet. Flyktingarna i dessa

läger har ännu inte hämtat sig från förstörelsebringande regn för två år sedan

som orsakade svåra skador.

Utskottets överväganden

Huvuddelen av det bilaterala svenska biståndet är inriktat på programländerna,

vilka främst är fattiga länder i Afrika. Sverige har en lång tradition att

verka i dessa länder och utskottet följer nu med intresse det arbete som

inletts inom Utrikesdepartementet i utredningen Partnership Africa, vilken

syftar till att ge underlag för en ny svensk Afrikapolitik, baserad på

partnerskap.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att sätta in

biståndet till de afrikanska länderna i ett globalt, regionalekonomiskt och

handelspolitiskt perspektiv. Utskottet stöder också regeringens betoning av

vikten av inhemsk resursmobilisering.

Motionärerna i U213 (fp) yrkande 9 anser att biståndet ämnesmässigt och

geografiskt bör koncentreras till Afrika söder om Sahara. Därtill förespråkas

en större ämnesmässig koncentration i programländerna.

Utskottet finner att motionärernas uppfattning ligger i linje med

regeringens politik, vilken stöds av utskottet.

Därmed anses motion U213 (fp) yrkande 9 besvarad.

Motion U216 (v) behandlar bistånd till Angola. Bl.a. hävdas att

katastrofbiståndet inte bör tas från landramen samt ges förslag på viktiga

aspekter som bör beaktas vid biståndet till landet.

Utskottet har inhämtat att mer långsiktigt katastrofbistånd normalt sett, om

möjligt, skall tas från landramen, vilket är fallet beträffande Angola. Dock

användes under 1995/96, utöver medel från landramen, cirka 70 miljoner kronor

i katastrofbistånd, vilket bistånd huvudsakligen kanaliserades genom UNHCR,

ICRC, Norwegian Peoples Aid, Afrikagrupperna m.fl. Utskottet har vidare

erfarit att Sida har beredskap för ytterligare insatser.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att den angolanska regeringen för

enhet och nationell försoning nyligen installerats. I pressmeddelande den 12

april 1997 hälsar utrikesminister Lena Hjelm-Wallén denna glädjande

tilldragelse och betonar att Sverige fortsatt kommer att stödja Angola i det

svåra minröjningsarbetet, liksom i återuppbyggnadsarbetet i övrigt. Utskottet

delar utrikesministerns uppfattning om vikten av fortsatt stöd.

Kort efter det att den nya samlingsregeringen installerats tog utskottet

emot en gästande delegation från Angola med representanter från samtliga stora

partier som är representerade i parlamentet. Utskottet fick därvid möjlighet

att diskutera utmaningarna för den nya regeringen att uppnå nationell

försoning och att komma till rätta med de ekonomiska och sociala problemen.

Med vad ovan anförts anses motion U216 (v) besvarad.

I motionerna U607 (s) yrkande 3 och U611 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 5 krävs

starkare stöd till läger för västsahariska flyktingar.

Utskottet har inhämtat att Sverige har stött de västsahariska flyktingarna

humanitärt sedan 1975. Detta har skett såväl genom svenska som utländska

organisationer. Det största bidraget går genom Caritas och Praktisk

solidaritet. De västsahariska flyktingarna omfattas dessutom av hjälpinsatser

från UNHCR. Sverige tillhör en av de större bidragsgivarna till UNHCR. Sverige

bidrar även genom den europeiska kommissionen. Det europeiska bidraget uppgick

förra året till cirka 100 miljoner kronor.

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige bidrar med humanitärt stöd

till de cirka 150 000 västsahariska flyktingar som under svåra förhållanden

lever i läger i området Tindouf i Algeriet.

Med detta anses motionerna U607 (s) yrkande 3 och U611 (v, c, fp, mp, kd)

yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört.

4.3 Asien

Budgetpropositionen (s. 43-44)

Den snabba utvecklingen i Asien har i flera fall inneburit att mycket fattiga

u-länder på mindre än trettio år omvandlats till relativt rika i-länder. Även

demokratin har under senare år gjort framsteg i regionen. I Asien finns dock

också det, till synes, mest övertygade motståndet mot öppen demokrati. Att

stödja de demokratiska krafterna är därför ett viktigt mål för det svenska

biståndet till Asien. Den snabba tillväxten i mycket folkrika länder medför

ökande hot mot miljön i länderna och globalt, och miljöfrågorna synes ofta

ignoreras i jakten på snabba ekonomiska framsteg.

Inom EU, liksom för svenskt vidkommande, ges nu förbindelserna med Asien

ökad prioritet. Sveriges utvecklingssamarbete är en viktig del häri. Under

1997 kommer Utrikesdepartementet att inleda en genomlysning av utvecklingen i

Asien och dess konsekvenser för Sveriges förbindelser med Asien. För

utvecklingssamarbetet med alla länder i Asien gäller att stöd till demokrati

och skydd av de mänskliga rättigheterna skall ges en mer framträdande roll.

Barnens rättigheter skall också ytterligare uppmärksammas.

Motionerna

Allmänt Asien

I partimotion U214 (v) yrkande 37 framhåller motionärerna när det gäller det

regionala biståndssamarbetet i Asien att projekt för utbyggnad av

vattenkraften måste bygga på kvalificerade miljökonsekvensutredningar och

analyser av följderna för lokalbefolkningarna. I yrkande 38 kräver

motionärerna att den asiatiska paraplyorganisationen Forum of the Poor

understöds. Regeringen bör uppmärksamma de tilltagande protesterna mot de

växande klyftorna mellan rika och fattiga i Sydostasien.

Kina, Tibet

I partimotion U213 (fp) yrkande 22 behandlas frågan om bistånd till Kina.

Motionärerna ställer sig tveksamma till om biståndet till Kina uppfyller något

av de biståndspolitiska målen. Regeringen gör en mycket svepande beskrivning

av biståndsrelationerna med Kina i budgetpropositionen. Motionärerna anser

vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med en tydligare

redovisning av sin syn på biståndssamarbetet med Kina. Mer omfattande

biståndsinsatser, t.ex. genom u-krediter och bilateralt utvecklingsbistånd,

bör inte förekomma förrän situationen vad gäller mänskliga rättigheter tydligt

förbättrats.

Även i partimotion U214 (v) yrkande 35 hävdas att något biståndssamarbete

med Kina inte är möjligt så länge Kina vägrar att ta till sig något av

kritiken om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det innebär inte

att vi skall vara passiva åskådare, och det biståndssamarbete som bedrivs via

Raoul Wallenberginstitutet för att utbilda fångvaktare är, enligt

motionärernas uppfattning, bra. Motionärerna hävdar vidare att u-krediter som

givits till Kina under förevändning att de bidrar till resurstillväxt, endast

har sin grund i svenska exportintressen. I yrkande 36 krävs att utrikesnämnden

hörs innan beslut fattas om eventuella u-krediter till Kina.

I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 krävs ökat humanitärt bistånd till

de tibetanska flyktingbosättningarna i Dharmsala.

Afghanistan

I motion U610 (m, c) yrkande 1 krävs ett utökat stöd till FN:s

minröjningsprogram i Afghanistan. Landet räknas som ett av världens mest

minerade länder och enligt FN:s beräkningar finns minst 10 miljoner

kvarlämnade minor i landet. Av dessa utgör de flesta antipersonella minor,

vilka bidragit till att över 400 000 tusen människor, i många fall barn,

blivit invalidiserade. I yrkande 2 hävdas att det är viktigt att Sverige

stöder de rehabiliteringsinsatser i Afghanistan som svenska enskilda

organisationer bedriver. Afghanistankommittén bedriver ett omfattande

rehabiliteringsarbete för minskadade i Afghanistan. Det är också viktigt att

Sverige fortsätter att stödja utbildning i Afghanistan (yrkande 3). Enligt

motionärerna kan utbildningen av flickor, vid de skolor som drivs av Svenska

Afghanistankommittén, fortsätta även i de områden som behärskas av

talibanerna. Genom åren har en betydande kompetens och goodwill för Sverige

byggts upp i svenska organisationer, främst av Svenska Afghanistankommittén

och det är, framhåller motionärerna, i yrkande 4, viktigt att fortsatt stöd

ges till enskilda organisationers hjälpinsatser i Afghanistan.

Mongoliet

I motion U203 (m) begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av

bistånd till Mongoliet. I motionen uppges att Mongoliet styrts av kommunister,

som tog makten vid en statskupp 1921 och som sedan ledde landet fram till

sommaren 1996, om än som ett reformerat kommunistparti efter 1990. Under 1996

hölls det första fria valet i landets historia och efter 75 år av enpartivälde

skedde en maktväxling. Stora förändringar har ägt rum under perioden

1990-1996. Utländska företag samarbetar med Mongoliet, stora delar av

näringslivet har privatiserats, aktiemarknaden är väl fungerande etc. Landet

har en lång och svår väg framför sig. Läskunnigheten är god men den högre

utbildningen är bristfällig. Infrastrukturen lämnar mycket övrigt att önska:

situationen på landsbygden måste förbättras. Nivån på hälsovården måste höjas.

Den politiska ledningen är mycket angelägen om att markera att man inte vill

bli omhändertagen, man vill ha bistånd och samarbete i ordets bästa betydelse.

Man önskar hjälp med att bygga upp demokratins, rättssamhällets och

marknadsekonomins institutioner. Enligt motionärerna bör medel kunna anslås

till Mongoliet under budgetposten för ?Särskilda utvecklingsprogram?.

Utskottets överväganden

Utskottet stöder regeringens initiativ att göra en genomlysning av samarbetet

med Asien och ser med intresse fram emot att få ta del av resultatet av denna

studie. Utskottet anser, i likhet med regeringen, att förbindelserna med Asien

bör ges ökad prioritet. Utskottet stöder också de allmänna riktlinjer för

samarbetet med Asien som regeringen presenterar i budgetpropositionen. Där

lyfts bl.a. miljöaspekterna fram. Utskottet delar regeringens bedömning att

dessa aspekter lätt kan komma i skymundan i snabbt växande ekonomier.

Utskottet delar också regeringens uppfattning att stödet till demokrati och

mänskliga rättigheter bör uppmärksammas ytterligare.

I motion U214 (v) yrkande 37 lyfter motionärerna fram vikten av att

miljökonsekvensutredningar görs vid stöd till utbyggnad av vattenkraften i

Asien. I yrkande 38 krävs stöd till organisationen Forum of the Poor.

Utskottet konstaterar att miljöaspekter alltid skall beaktas i Sidas

bistånd. I budgetpropositionen lyfts även beträffande Asien särskilt fram att

miljöhänsyn ibland fått stå tillbaka i ländernas strävan efter ekonomisk

tillväxt. Denna uppfatting delas av utskottet. Utskottet har också erfarit att

även Världsbanken lägger stor vikt vid miljöaspekter när beslut om krediter

till utbyggnad av vattenkraft fattas.

Vad gäller stöd till enskilda organisationer anser utskottet att det

ankommer på Sida att, efter erforderlig beredning, fatta sådana beslut.

Därmed anses motion U214 (v) yrkandena 37 och 38 besvarade.

Utskottet har erfarit att regeringen den 17 april 1997 antagit en landstrategi

för samarbetet med Kina. Detta skall fokuseras på insatser för demokrati och

mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan könen och god miljö.

Utvecklingssamarbetet skall enligt strategin främja en utbyggnad av

relationerna mellan Sverige och Kina med ökade personkontakter och vidgat

expertutbyte. Den svenska dialogen med Kina om mänskliga rättigheter skall

kompletteras med konkreta insatser för att främja det reformarbete som pågår i

Kina. Det kan t.ex. gälla rättsväsendets modernisering. Kontraktsfinansierat

tekniskt samarbete, krediter och kurser är, enligt strategin, biståndsformer

som är väl lämpade för samarbetet med Kina.

Utskottet har i betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. ställt

sig bakom regeringens Kina-politik, vilken bygger på dialog, inte isolering.

I motionerna U213 (fp) yrkande 22 och U214 (v) yrkande 35 krävs att

bilateralt biståndsarbete med Kina inte skall förekomma så länge MR-

situationen inte förbättras samt att u-krediter till Kina endast motiveras av

?resurstillväxt? tolkad som BNP-tillväxt och svenska exportintressen. I

sistnämnda motion yrkande 36 krävs att Utrikesnämnden hörs innan u-krediter

till Kina beviljas.

Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning att främjande av

mänskliga rättigheter bäst sker genom att vidmakthålla en dialog, inte genom

isolering. Utskottet delar också regeringens upppfattning, som den uttryckts i

landstrategin, om vilka områden som bör prioriteras i samarbetet med Kina.

Beträffande MR och demokrati anser utskottet att det är viktigt om Sverige

kan bygga vidare på det samarbete med MR-undervisning för tjänstemän inom

kriminalvården som Raoul Wallenberginstitutet inlett. Utskottet anser också,

vilket även nämns i landstrategin, att det är angeläget att främja situationen

för den tibetanska befolkningen i Tibet. På jämställdhetsområdet är det bra om

man kan vidareutveckla det samarbete om jämställdhet mellan kvinnor och män

som började inför Pekingkonferensen 1995. Barnens situation är ett annat

möjligt samarbetsområde. På miljösidan kan Sverige bidra med tekniskt

kunnande.

I landstrategin för Kina anges att OECD:s regler för bundna krediter, den

s.k. Helsingforsöverenskommelsen som tillkom 1992, numera gör det i praktiken

omöjligt att använda u-krediter för teleprojekt och andra kommersiellt

lönsamma projekt. Under de senaste åren har inga telekrediter beviljats. I

stället har miljörelaterade insatser, däribland åtgärder för vatten och

avloppsrening, ökat. Utskottet anser därför att det inte finns någon anledning

att förorda att Utrikesnämnden skall höras innan beslut om u-krediter till

Kina fattas.

Biståndet kan, enligt utskottets förmenande, användas på ett konstruktivt

sätt för att påverka och förbättra situationen i Kina. Det gäller inte minst

beträffande MR-frågor.

Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U213 (fp) yrkande 22 och U214 (v)

yrkandena 35 och 36.

I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 krävs ökat humanitärt stöd till de

tibetanska flyktingbosättningarna i Dharmsala.

Utskottet har inhämtat att Sida ger ett mindre stöd till Orient Foundation,

som är ett dokumentationscentrum i anknytning till Dharmsala. Utskottet

förutsätter att andra ansökningar om stöd till flyktingbosättningarna prövas i

vederbörlig ordning.

Därmed anses motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 1 besvarad.

I motionen U610 (m, c) behandlas stöd till Afghanistan. I yrkandena 1-4 krävs

ökat stöd till FN:s minröjning i Afghanistan, stöd till

rehabiliteringsinsatser, utbildning samt fortsatt stöd till enskilda

organisationer.

Utskottet har inhämtat att det totala stödet till Afghanistan uppgår till

cirka 70 miljoner kronor. Sedan 1982 har Sverige bistått Afghanistan med cirka

840 miljoner kr. Som svar på den konsoliderade appell som FN:s avdelning för

humanitära frågor (DHA) lanserade för hjälpprogram i Afghanistan under 1997,

beslutade Sida bidra med drygt 30 miljoner kronor. Större delen av detta

belopp går till minröjningsinsatser. Svenskt stöd till repatriering av

flyktingar via UNHCR ligger utanför denna appell. Utskottet har vidare erfarit

att Svenska Afghanistankommittén (SAK) erhållit närmare 30 miljoner kronor för

insatser inom hälso- och sjukvård, utbildning och jordbruksutveckling.

Sammanfattningsvis kan nämnas att av allt bistånd till Afghanistan genom

åren har cirka hälften kanaliserats genom SAK medan resten kanaliserats genom

FN:s olika program och Röda korset. Utskottet anser att de områden som stöds

via det svenska biståndet är viktiga för att en normalisering av läget skall

kunna ske i Afghanistan.

Utskottet finner att de synpunkter på hur stödet till Afghanistan skall

utformas som framförs i motionen, stämmer väl överens med det stöd som

faktiskt ges av Sverige.

Därmed anses motion U610 (m, c) ykandena 1-4 besvarad.

Motionen U203 (m) behandlar stöd till Mongoliet.

Utskottet har inhämtat att Sverige sedan några år tillbaka har ett

bilateralt biståndssamarbete med Mongoliet. Den årliga volymen har varierat

mellan 2,5 och 10 miljoner kronor. Nordiska utvecklingsfonden (NDF) har också

deltagit i finansieringen av ett telekommunikationsprojekt och ett

energiprojekt i Mongoliet. Utskottet har vidare erfarit att en delegation från

Sida och UD kommer att besöka Mongoliet under våren 1997 för att diskutera det

fortsatta biståndssamarbetet..

Utskottet delar många av de synpunkter som lämnas i motionen och förutsätter

att dessa, eller liknande överväganden, kommer att ligga till grund för det

fortsatta samarbetet med Mongoliet.

Därmed anses motion U203 (m) besvarad

4.4 Latinamerika

(Budgetpropositionen s. 46-48)

Beträffande Centralamerika råder sedan några år tillbaka fred i Nicaragua och

El Salvador. I Guatemala finns goda förhoppningar om ett fredsavtal. Den nya

situationen innebär ökade möjligheter att med demokratiska medel möta de

utmaningar och problem som regionen står inför. Akut fattigdom, ojämn inkomst-

och förmögenhetsfördelning, svåra sociala förhållanden, svaga institutioner,

inklusive outvecklade rättsväsenden, korruption och ökande narkotikahandel

hämmar dock såväl den demokratiska som den ekonomiska utvecklingen. Det

svenska samarbetet med Centralamerika berör nästan samtliga länder i regionen

och omfattar ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala

samarbetsprogram.

En regionstrategi för utvecklingssamarbetet med Centralamerika fastställs

under hösten 1996. Samarbetet syftar framför allt till att bidra till fred och

försoning och en fördjupad och breddad demokrati där mänskliga fri- och

rättigheter respekteras. Sverige vill också genom strategiska insatser stödja

fattigdomsbekämpning genom insatser som bidrar till social utjämning och

ekonomisk tillväxt.

Vad beträffar samarbetet med Karibien har regeringen i oktober 1995 beslutat

att ge Sida möjlighet att genom internationella och svenska institutioner och

organisationer stödja initiativ i Kuba som bidrar till att skapa

förutsättningar för ekonomiska och politiska reformer och främja respekten för

mänskliga rättigheter.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Sydamerika inriktar sig liksom

tidigare främst på att stärka demokratin och respekten för mänskliga

rättigheter, inte minst i Colombia och Peru, men också på att stödja

reformarbetet och moderniseringen av staten, näringslivets utveckling samt

fattigdomsbekämpningen.

Motionerna

Kuba

I partimotion U213 (fp) motsätter sig motionärerna i yrkande 23 alla former av

bilateralt samarbete med Kuba såsom forskningssamarbete. Bistånd till

demokratiskt sinnade krafter i Kuba bör dock förmedlas. Motionärerna

förutsätter att arbete för att stärka de demokratiska krafterna sker genom

enskilda organisationer.

Guatemala

I kommittémotionen U625 (v) framhåller motionärerna vikten av fortsatt stöd

till Guatemala för att konsolidera freden. I yrkande 3 krävs att Sverige skall

verka för att ökade resurser av EU:s bistånd går till Guatemala. I yrkande 4

begär motionärerna att inom Sidas ram för bidrag till enskilda organisationer

beakta projektförslag som kan bidra till utvecklandet av Guatemala. De

frivilliga svenska organisationer som är verksamma i Guatemala gör ett bra

arbete och det finns utrymme för fler insatser om stöd från Sida kan utgå.

Utskottets övervägande

Utskottet delar regeringens uppfattning om vilka områden som stödet till

Centralamerika, Karibien och Sydamerika skall inriktas på.

Utskottet konstaterar att regeringen i februari 1995 beslutade att kubanska

medborgare skulle kunna komma i fråga för BITS-finansierad kurs- och

stipendiatverksamhet. Samtidigt beslutades att SAREC skulle få bedriva

forskningssamarbete med Kuba.

I partimotion U213 (fp) yrkande 23 motsätter sig motionärerna allt

bilateralt samarbete såsom forskningssamarbete med Kuba och förutsätter

dessutom att bistånd till demokratiskt sinnade krafter går via enskilda

organisationer.

Utskottet anser att kurs- och stipendiatverksamheten kan vara ett positivt

inslag i strävandena att verka för en större öppenhet i Kuba, respekt för de

mänskliga rättigheterna och förståelse för demokratiska värderingar. Även de

kontakter som skapas genom forskningssamarbetet kan bidra till att bryta Kubas

isolering och utskottet stöder därför denna dialogfrämjande verksamhet.

Utskottet har erfarit att även oppositionella i Kuba biträder denna

uppfattning om samarbetets positiva effekt på utveckling i demokratisk

riktning.

Därmed avstyrks motion U213 (fp) yrkande 23.

I kommittémotionen U625 (v) yrkande 3 krävs att Sverige skall verka inom EU

för ökat stöd till Guatemala. I yrkande 4 begärs mer stöd till enskilda

organisationer som verkar i Guatemala.

Utskottet noterar att Sverige under fredsprocessen var mycket aktivt och

genom agerande i FN:s säkerhetsråd även kunde ge ett positivt bidrag till

konsolideringen av freden. Detta skedde när Kina i januari 1997 under en tid

blockerade ett beslut om FN-personal, vilka skulle bistå i

demobiliseringsansträngningarna. Utskottet har vidare erfarit att Sverige i

kontakterna med EU-kommissionen särskilt drivit frågan om hur EU:s bistånd

till Guatemala skall kunna effektiviseras och hur man skall kunna förbättra

samordningen med övriga givare. Huvudparten av biståndet till Guatemala går

via enskilda organisationer men regeringen kan även komma att överväga direkt

stat-till-stat-samarbete.

Utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU2 sig positivt för fortsatt stöd

till Guatemala. I regionstrategin för Centralamerika anges att följande

områden skall prioriteras: fred och försoning, en fördjupad och breddad

demokrati där mänskliga fri- och rättigheter respekteras, god samhällsstyrning

och en fungerande rättsstat samt minskad fattigdom. Dessa områden synes även

enligt utskottets uppfattning vara lämpliga att fokusera arbetet på. Det är de

områden där enskilda organisationer ofta kan spela en viktig roll.

Därmed anses motion U625 (v) yrkande 3 och 4 besvarade.

4.5 Europa

Budgetpropositionen (s. 48-49)

Av länderna i det forna Jugoslavien har Bosnien-Hercegovina och Kroatien

direkt drabbats av krigshandlingar, men internationella sanktioner och en tung

flyktingbörda har också skapat stora problem i Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Det svenska biståndet till området, sammanlagt ca 1,2 miljarder kronor, har

sedan 1991 nästan helt finansierats genom katastrofbistånd.

Biståndet under 1997 bör fortsättningsvis finansieras på samma sätt och ha

en omfattning som motsvarar stödet under 1996. Stödet bör vara flexibelt och

anpassas till den politiska utvecklingen i länderna. Under 1996 beräknas 200

miljoner kronor tas ur katastrofanslaget för biståndsinsatser i forna

Jugoslavien. Medlen skall i första hand användas till humanitära insatser i

vid mening. Från svensk sida har ansetts att återuppbyggnadsinsatserna måste

villkoras hårdare till dess att mottagarsidan uppfyller Daytonavtalet. Stödet

till demokrati och mänskliga rättigheter kommer att fortsätta.

Motionerna

I partimotion U214 (v) (yrkande 41) anser motionärerna att i följande års

budgetpropositioner biståndet till det forna Jugoslavien bör räknas till

samarbetet med Central- och Östeuropa. I detta sammanhang påpekar motionärerna

att om man räknar bort stödet till det forna Jugoslavien hamnar det svenska

internationella utvecklingsbiståndet under det av FN rekommenderade målet om

0,7 % av BNI.

I kommittémotionen U621 (fp) yrkande 3 ger motionärerna synpunkter på stöd

till återuppbyggnad i olika delar av Bosnien-Hercegovina. Det bör enligt

motionärernas mening villkoras mot utveckling av demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter, men vara öppet för alla folkgrupper i alla delar av

Bosnien-Hercegovina.

I partimotion U624 (v) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att Sida

särskilt skall uppmärksamma organisationer som arbetar för att stödja en

demokratisk utveckling och upprätthållande av ett multietniskt samhälle i

Bosnien-Hercegovina. Det finns redan ett stort antal svenska organisationer

som genomfört projekt som stöder multietniska icke-nationalistiska krafter och

strukturer i Bosnien. Det är enligt motionärerna av yttersta vikt att dessa

organisationer får fortsatt stöd i sitt arbete.

Utskottets överväganden

Utskottet har i flera sammanhang framhållit vikten av att bistå vid

uppbyggnaden av det krigshärjade Bosnien-Hercegovina för att konsolidera

fredsprocessen. Det kan heller inte nog betonas hur viktigt det är att

understödja det demokratiska institutionsbyggandet, respekten för de mänskliga

rättigheterna och de krafter som verkar för ett multietniskt samhälle i alla

länderna i det forna Jugoslavien.

I kommittémotionen U621 (fp) yrkande 3 krävs att stöd till Bosnien-

Hercegovina villkoras mot utvecklande av demokrati och respekt för de

mänskliga rättigheterna. I partimotion U624 (v) yrkande 3 begärs att enskilda

organisationer som arbetar för att stödja en demokratisk utveckling och ett

multietninsk samhälle ges stöd.

Utskottet noterar att regeringen vid ett flertal tillfällen, och också i

budgetpropositionen, framhållit vikten av att parterna följer Daytonavtalet,

vilket bl.a. innehåller bestämmelser om allmänna val, mänskliga rättigheter

m.m. Vid fredsimplementeringskonferensen i London i december 1996 underströk

regeringen vikten av att världsamfundets beredskap för att ge stöd, villkoras

av parternas vilja att följa fredsavtalet. Stöd till återuppbyggnad skall

kunna komma alla parter till del samtidigt som kraven på parterna skall vara

likalydande. Utskottet delar regeringens uppfattning härvidlag. Utskottet

noterar också att ett stort antal enskilda organisationer är aktiva på

demokratiområdet och med olika multietniska projekt i Bosnien-Hercegovina.

Merparten av det svenska stödet till Bosnien-Hercegovina har gått och går via

enskilda organisationer.

Därmed anses motionerna U621 (fp) yrkande 3 och U624 (v) yrkande 3 besvarade

med vad utskottet anfört.

I partimotion U214 (v) yrkande 41 hävdas att biståndet till forna Jugosla-vien

bör räknas till samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet konstaterar

att merparten av detta bistånd går till Bosnien-Hercegovina. OECD:s

biståndskommitté DAC har ännu inte gjort någon formell klassificering av

länderna i det forna Jugoslavien. I DAC:s rapporter placerar man dock

kollektivt ?det forna Jugoslavien? i kategorin utvecklingsländer. Det innebär

att dessa länder, förutom Slovenien, kommer att klassas som utvecklingsländer.

Budgetmässigt kommer det svenska biståndet till länderna i det forna

Jugoslavien från biståndsbudgeten, men av tekniska och funktionella skäl

handläggs detta av Sida-Öst. Det finns, enligt utskottets mening, inte något

skäl att göra några förändringar härvidlag.

Därmed avstyrks motion U214 (v) yrkande 41.

4.6 Stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Budgetpropositionen (s. 49-50)

De politiska förändringarna i världen, inte minst i många u-länder, innebär

ökade förutsättningar att förverkliga demokratimålet i biståndet, samtidigt

som arbetet också måste förändras och anpassas till den nya situationen. Den

stora utmaningen för de länder som genomfört sitt första val är att få till

stånd framväxten av en demokratisk kultur och fungerande demokratiska

institutioner. Folkstyrda församlingar på såväl nationell som lokal nivå,

valmyndigheter, fria medier och ett aktivt och oberoende civilt samhälle som

kritiskt kan granska och påverka maktstrukturerna är fundamentala grundstenar

i ett demokratiskt samhälle. Den demokratiska utvecklingen förutsätter också

att det finns politiska partier som aktivt arbetar för att få en bredare

förankring i samhället. Att på olika sätt stödja dessa demokratiska

institutioner är en allt viktigare del av det svenska utvecklingssamarbetet.

Ett allvarligt hinder för en demokratisk utveckling i många länder är också en

svag, ineffektiv och ibland korrumperad statsapparat.

I propositionen framhålls att en förutsättning för demokrati är att kvinnor

och män har lika möjligheter att delta i och påverka processer som formar

utvecklingen. Kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande bör därför

speciellt beaktas.

Medvetenheten om betydelsen av barnets rättigheter har ökat internationellt,

bl.a. genom en närmast total anslutning till FN:s barnkonvention. Utmaningen

nu är att göra verklighet av konventionens principer och normer. Därvid skall

principen om ?barnets bästa?, liksom insatser för att bekämpa diskriminering,

vara vägledande inom svenskt bistånd.

Motionerna

I partimotion U201 (m) yrkande 11 krävs att regeringen årligen utförligt till

riksdagen skall rapportera om läget beträffande mänskliga rättigheter och

demokrati i samarbetsländerna i god tid före riksdagens beslut om

biståndsinsatser. Bistånd får inte (yrkande 12) betalas ut till statsmakter

som grovt och systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna och utövar

förtryck mot sina medborgare. Allvarlig korruption bör också enligt

motionärerna utesluta bistånd.

I kommittémotionen U204 (c) behandlar motionärerna vikten av en stärkt

demokratiutveckling i yrkande 4. En fungerande demokrati är enligt

motionärerna en förutsättning för en långsiktig positiv utveckling. Utan en

fri debatt är det svårt att förhindra ineffektivitet, korruption och nepotism

i samhällsstrukturen och brott mot de mänskliga rättigheterna. Demokratin

måste bli verklighet på det lokala planet och inte förbehållas medel- och

överklassen i städerna. För det krävs stora folkbildningsinsatser. Demokrati

kan enligt motionärerna inte tillföras ett land utifrån, det måste komma från

människorna själva. En självklar målsättning i sammanhanget måste vara en

jämnare fördelning av män och kvinnor i utvecklingsländernas beslutande

församlingar. Partiarbete är fortfarande föraktat i länder med mångårig

partidiktatur bakom sig. Enskilda organisationer, folkrörelser och

vuxenutbildningsorganisationer har en viktig funktion i processen att överföra

kunskap. Politiska partier eller deras närstående organ kan också överföra

värdefull kunskap. Motionärerna anser att det är viktigt att den nuvarande

möjligheten för svenska partier att söka bidrag för biståndsinsatser på samma

premisser som övriga organisationer bibehålls.

I yrkande 5 hävdas att fler biståndsprogram bör vara inriktade på att

förbättra kvinnors situation i mottagarländerna. Även efter att jämställdhet

införts som ett mål för allt svenskt bistånd finns det ett stort behov av

särskilda projekt vars syfte är att förbättra kvinnors situation. Enligt

motionärerna utgör kvinnor ungefär 2/3 av de ca 1,2 miljarder personer som

uppskattas leva i absolut fattigdom i världen. Endast en procent av Sidas

medel används till direktinsatser för jämställdhet. Förutom insatser för att

höja kvinnors utbildningsnivå, vilket är avgörande för att kvinnor skall få

ett större inflytande på alla plan i samhället, finns det ett stort behov av

stöd och lån till kvinnors företagande. Ökande möjligheter för kvinnor att

klara sin försörjning är viktigt inte minst för att få kontroll på

befolkningsutvecklingen. Insatser för att förbättra villkoren för kvinnliga

jordbrukare är viktiga liksom utbildning och stöd för bostadsbyggande.

I yrkande 6 krävs ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Sida i

uppdrag att i sin halvårsrapport även redovisa biståndsverksamhet som berör

målet om jämställdhet.

I motion U205 (c) yrkande 2 hävdas att det är en viktig uppgift för svenskt

bistånd att satsa på demokratiutveckling och kvinnors utbildning. En kvinna

som fått utbildning och kan bestämma över sin egen situation och försörja sig

föder inte fler barn än hon kan ta hand om. I yrkande 3 vill motionärerna

fästa uppmärksamheten på de unga kvinnornas situation i de snabbt växande

storstadsgettona. Det måste fästas särskilt avseende vid deras försörjning så

att inte alltfler riskerar bli offer för brottslig verksamhet och

prostitution. I yrkande 4 anförs att barnets rättigheter måste intensifieras

inom ramen för det svenska biståndet. Särskilt bör förekomsten av omskärelse,

gatubarn och barnprostitution uppmärksammas. Motionärerna föreslår i yrkande 5

att en försöksverksamhet inleds med en begränsad summa pengar som under en

tvåårsperiod fördelas lika mellan projekt som drivs av kvinnor och går till

kvinnor och projekt som drivs av män och går till män. Ett sådant försök

skulle, enligt motionärernas uppfattning, kunna ge värdefull kunskap om vilken

typ av bistånd som kan ge mest och bäst resultat i framtiden.

I partimotion U207 (mp) yrkande 17 hävdas att bistånd till kvinnor

erfarenhetsmässigt i större utsträckning gynnar hela familjen än bistånd till

män. Motionärerna betonar också kvinnans betydelse för en miljömässig och

socialt hållbar utveckling. Det är en av biståndets viktigaste uppgifter att

på alla sätt stärka och stödja kvinnan med utbildning, hälsoinsatser, inom

jordbruket. Det är viktigt med kontakter och erfarenhetsutbyte mellan

parlamentariker och folkrörelser. Stöd bör kunna utgå till kvinnligt

nätverksarbete.

I partimotion U209 (kd) framhålls att en anslagspost av fundamental

betydelse är mänskliga rättigheter och demokrati (yrkande 13). I många fattiga

länder spirar demokratin som en skör planta. Det är av stor vikt att Sverige

stöttar och bygger under denna process.

I partimotion U213 (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om hur

demokratibiståndet bör utformas. Det krävs härvid, enligt motionärerna, en

definition av vad detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Mänskliga

rättigheter och demokrati hör ihop men demokrati är något mera än att

människor tillförsäkras grundläggande rättigheter. Motionärerna anser att

tyngdpunkten bör förskjutas mot ett mer jämnt stöd till de olika delarna av en

fungerande demokrati. Regeringen bör få i uppdrag att presentera ett

åtgärdsprogram till hur så kan ske. I motionen lämnar motionärerna ett stort

antal synpunkter på hur demokratibiståndet bör vara utformat. Biståndsdialogen

och budskapet skall vara entydigt även i länder där vi har starka

exportintressen, som i Kina. I diktaturer bör demokratibistånd endast ske av

enskilda organisationer (yrkande 4). Rättsstatens betydelse bör betonas samt

vikten av yttrande- och organisationsfrihet samt kampen mot tortyr och

dödsstraff. Motstånd mot enpartisystem och stöd för flerpartisystem skall vara

entydigt. Mottagarländerna måste få klart för sig att biståndets omfattning

och inriktning påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Uppbyggnad av ett

oberoende rättsväsende är av strategisk betydelse. Stöd till lokal

självstyrelse, parlament och politiska regelsystem bör ha hög prioritet.

Massmedier och journalistutbildningar bör utvecklas. Stöd till partiuppbyggnad

t.ex. genom att partianknutna organisationer kan driva eget biståndsarbete är

positivt. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att en årlig rapport om

tillståndet för demokratin och mänskliga rättigheter i länder som tar emot

svenskt bistånd regelbundet tillställs riksdagen så att dessa frågor kan bli

föremål för diskussion.

I partimotion U214 (v) yrkande 18 anförs att barnarbete måste stoppas. Ett

verksamt medel för att förhindra barnarbete är enligt motionärerna en allmän

skolplikt. Motionärerna betonar vidare i yrkande 19 vikten av att föra en kamp

mot barnsexhandeln i u-länderna. Det krävs ett arbete på lång sikt för att

förändra männens värderingar i ett stort antal länder. I många länder t.ex. i

oljestaterna saknar u-ländernas gästarbetare rättsskydd. I yrkande 20 anförs

att det behövs bättre rättsligt skydd för kvinnliga gästarbetare.

I yrkande 22 framhåller motionärerna att det inte räcker med att fria och

rättvisa val har hållits i ett land. Det gäller också att ge demokratin

innehåll. Det behövs en ny politisk kultur för att omvandla ett land från

diktatur till demokrati. Institutioner måste byggas upp så att medborgarna får

insyn i statens affärer och kan ställa de valda till ansvar. Detta är en

förutsättning för att få landets ekonomi på fötter, höja invånarnas

levnadsnivå och effektivt bekämpa korruptionen. Det svenska utvecklingsarbetet

måste utökas och fördjupas med de länder som befinner sig i en

demokratiseringsprocess.

Utskottets överväganden

Utskottet finner att det arbete som bedrivs inom Sida och UD för att förbättra

och stärka biståndet på demokrati- och MR-området, liksom på området

jämställdhet mellan kvinnor och män, är mycket positivt. Detta stöd har under

senare tid fått en ökad betydelse. Utskottet delar de synpunkter som framförs

i budgetpropositionen på vilka principer som bör styra detta bistånd.

I motionerna U204 (c) yrkandena 4-6, U205 (c) yrkandena 2-4, U207 (mp)

yrkande 17, U209 (kd) yrkande 13, U213 (fp) yrkande 3, U214 (v) yrkandena 18,

19 och 22 hävdas bl.a. vikten av demokrati- och MR-bistånd och framförs

synpunkter på hur detta bör utformas. Härvid ges exempel på viktiga områden

såsom rättsstatens betydelse, stöd till lokalt självstyre, till parlament,

partiuppbyggnad, fria medier m.m. Värdet av stöd till jämställdhetssträvanden

tas upp i flera av motionerna, varvid några lyfter fram värdet av utbildning

för kvinnor och hälsoinsatser riktade mot kvinnor. Även barns utsatta position

belyses i yrkanden om stopp för sexuell exploatering, gatubarnens svåra

situation samt förbud mot omskärelse och barnarbete. Ett yrkande kräver ett

tillkännagivande om att Sidas halvårsrapporter skall redovisa

biståndsverksamhet som berör målet om jämställdhet.

Utskottet noterar att det finns ett avsnitt i Sidas halvårsrapporter, vilket

behandlar jämställdhet mellan män och kvinnor. Främst beskrivs projekt vilka

direkt främjar jämställdhet. Utskottet utgår från att detta avsnitt kommer att

ytterligare fördjupas i takt med att arbetet med att integrera

jämställdhetsaspekter i allt bistånd fortskrider.

Utskottet finner att samtliga ovan nämnda yrkanden, ligger väl i linje med

vad utskottet tidigare i olika sammanhang uttalat både i MR- och

biståndsbetänkanden. De ligger också väl i linje med de överväganden som

framförts av regeringen om hur detta stöd skall utformas. Utskottet

förutsätter därför att de synpunkter på biståndets utformning avseende

demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, som ges i motionerna,

beaktas i det pågående arbetet inom Sida och UD, för att ytterligare stärka

den svenska verksamheten inom dessa områden.

Därmed anses motionerna U204 (c) yrkandena 4-6, U205 (c) yrkandena 2-4, U207

(mp) yrkande 17, U209 (kd) yrkande 13, U213 (fp) yrkande 3 samt U214 (v)

yrkandena 18, 19 och 22 besvarade med vad utskottet anfört.

Två motionsyrkanden kräver dels att bistånd inte får ges till statsmakter som

systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna, dels att bistånd endast får

ske genom enskilda organisationer i diktaturer.

Utskottet har redan tidigare i betänkandet, i samband med att bistånd till

Kina och till Kuba behandlades, anfört att biståndet kan användas på ett

positivt sätt i länder där det förekommer kränkningar av de mänskliga

rättigheterna för att förbättra situationen och påverka utvecklingen. I

praktiken går demokratistöd vanligen via enskilda organisationer men är riktat

både till enskilda organisationer och myndigheter i mottagarlandet. Det

sistnämnda är t.ex. fallet med de kurser som Raoul Wallenberginstitutet

arrangerar om de mänskliga rättigheterna för olika kategorier av statliga

tjänstemän. Något krav på att biståndet måste gå via enskilda organisationer

vill utskottet emellertid inte ställa sig bakom.

Därmed avstyrker utskottet motionerna U201 (m) yrkande 12 och U213 (fp)

yrkande 4.

I motion U201 (m) yrkande 11 krävs att regeringen årligen rapporterar till

riksdagen om läget beträffande mänskliga rättigheter i Sveriges

samarbetsländer i god tid före riksdagens beslut om biståndsinsatser. Även i

motion U213 (fp) yrkande 5 krävs en årlig rapport från regeringen till

riksdagen om tillståndet beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder

som tar emot svenskt bistånd.

Utskottet behandlade liknande yrkanden i betänkande 1996/97:UU12 varvid

anfördes att utskottet förutsätter, vilket framförts redan i betänkande

1994/95:UU15, att det även fortsättningsvis kommer att ges en samlad bild av

läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i

mottagarländerna, lämpligen i likhet med tidigare modell då en sådan

redogörelse utgjorde bilaga till budgetpropositionen.

Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Därmed anses motion U201 (m) yrkande 11 och U213 (fp) yrkande 5 besvarade.

I motion U205 (c) yrkande 5 begärs att en försöksverksamhet inleds med att

avsätta en begränsad summa pengar under en tvåårsperiod till projekt vilka

dels går till och drivs av kvinnor, dels till projekt som går till och drivs

av män.

Utskottet finner inte skäl att förorda ett sådant projekt.

Därmed avstyrks motion U205 (c) yrkande 5.

I motion U214 (v) yrkande 20 anförs att kvinnliga gästarbetare behöver ett

stärkt rättsskydd.

Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas synpunkter och anser att det

är viktigt att i högre grad uppmärksamma kvinnliga gästarbetares ofta svåra

levnads- och arbetsvillkor. Våld mot kvinnor kommer att vara ett av

huvudämnena under FN:s kvinnokommissions möte våren 1998, och det skulle kunna

vara ett lämpligt tillfälle att särkilt uppmärksamma kvinnliga gästarbetares

situation.

Utskottet förutsätter att regeringen verkar för ett förbättrat skydd för denna

utsatta grupp.

Därmed anses motion U214 (v) yrkande 20 besvarad med vad utskottet anfört.

4.7 Sociala sektorer (hälsovård och utbildning)

Budgetpropositionen (s. 51-52)

De sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård, har sedan begynnelsen

varit centrala inslag i det svenska utvecklingssamarbetet. I de mer utvecklade

länderna i Asien, Latinamerika och Afrika går nästan alla barn utom de mycket

fattiga nu i skolan. Det är främst fattiga flickor som i dag inte får

undervisning. I dessa länder bör det svenska samarbetet inriktas på att

utveckla det existerande skolväsendet så att det når alla barn och på att höja

kvaliteten i undervisningen.

I huvudsak bör samarbetet inom hälsoområdet inriktas på bidrag till att

förbättra systemen, medan driften mer måste klaras med egna resurser, ofta på

lokal nivå. Liksom för utbildningsväsendet skapar statens begränsade resurser

och avgiftsfinansieringens nackdelar ett svårt dilemma, kanske än svårare för

hälsovården med dess oundvikligen högre driftskostnader.

För både skolan och hälsovården krävs således såväl en kraftfull

prioritering av de grundläggande delarna på bekostnad av storstadsbaserad

högre undervisning och sjukhusvård, t.ex. utveckling av nya metoder för

finansiering.

Inom hälsoområdet finns det starka internationella organisationer, som får

ett betydande svenskt stöd. Det är angeläget att Sveriges policy visavi dessa

organisationer och det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på ett

ömsesidigt erfarenhetsutnyttjande.

Motionerna

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 11 krävs ett tillkännagivande om vikten av

att utbilda barnmorskor. Dessa har ett avgörande positivt inflytande för att

minska barnadödligheten. Barnmorskeutbildning som finns i Angola bör ske i

flera programländer.

I den enskilda motionen U208 (fp) anförs att insatser och påverkansarbete

som syftar till att stärka personer med funktionshinder i utvecklingsländer

särskilt skall prioriteras. Motionären hävdar att av världens 1,2 miljarder

fattiga människor, uppskattningsvis 200 miljoner har något funktionshinder. I

motionen beskrivs den svenska handikapporganisationen SHIA:s arbete i

utvecklingsländer. Hittills har en knapp procent av det svenska biståndet

riktats till personer med funktionshinder. När nu regeringen krymper den

totala biståndsbudgeten finns enligt motionären en uppenbar risk för att denna

fördelning blir än mer orättvis. För att undvika denna situation krävs att

riksdagen gör en tydlig markering från riksdagens sida om att prioritera

bistånd till funktionshindrade och förhindra deras ytterligare

marginalisering.

I partimotion U213 (fp) yrkande 18 lyfter motionärerna fram hälsoproblemen i

u-länderna. Världens största hälsohot är fattigdomen. Medellivslängden i

utvecklade länder på 78 år kan ställas mot 43 år i de minst utvecklade

länderna. Bland de största hälsoproblemen märks infektionssjukdomar.

Antibiotikaresistens har blivit ett reellt problem. Hiv/aids utgör ett

särskilt problem för u-länderna. Tobaksmissbruket minskar i västvärlden

samtidigt som det ökar i utvecklingsländerna.

I partimotion U214 (v) yrkande 11 anförs att regeringen bör prioritera

program och organisationer som vänder sig till människor med funktionshinder.

U-länderna bör få hjälp med att behandla sina handikappade som en resurs, inte

som ett problem. Med utbildning, hjälpmedel och startkapital kan de

handikappade bli en tillgång i samhället. I yrkande 13 hävdas att studier och

praktiskt arbete inom skolväsendet kan kombineras för att en framväxande

generation skall vinna ekonomisk insikt och kunna delta i den ekonomiska

uppbyggnaden i ett u-land. I motionen pekas som exempel på intressanta

experiment i Nordvietnam där studier kombinerades med betalt arbete. I

kooperativ organiserades självstyrande arbets- och studiebrigader som läste

respektive studerade halva dagen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att utbildning och hälsovård sedan länge varit viktiga

områden i det svenska biståndet. I budgetpropositionen anger regeringen att

den på undervisningsområdet avser prioritera samarbetet för att utveckla

existerande skolväsende så att det når alla barn och för att höja

undervisningskvaliteten. Inom hälsoområdet anger regeringen att bidragen skall

inriktas på att förbättra systemen, inte att bistå med medel till driften. Det

är den grundläggande verksamheten som skall prioriteras inte sjukhusvård och

högre utbildning. Utskottet delar regeringens prioriteringar på dessa två

områden.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 11 önskas ett tillkännagivande om vikten

av att utbilda barnmorskor. I motion U208 (fp) och U214 (v) yrkande 11 begärs

att bistånd till funktionshindrade prioriteras. Partimotion U213 (fp) yrkande

18 lyfter fram hälsoproblemen i u-länderna som infektionssjukdomar, hiv/aids

m.m.

Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I

denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Inom denna verksamhet har

också, naturligen, utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor,

en given plats. Beträffande stöd till handikappade har utskottet erfarit att

regeringen aktivt verkat för att detta stöd inte skulle skäras ned. Delposten

för stöd till enskilda organisationer har således inte minskats. Utskottet

noterar vidare att handikapporganisationen SHIA (Svenska

handikapporganisationers internationella biståndsstiftelse) har lägre krav på

egen-insats än andra, 10 % jämfört med normen om 20 %.

Utskottet har vidare erfarit att det pågår ett arbete inom Sida för att

bidra till utvecklande av sociala skyddsnät, vilket ses som en avgörande fråga

när familjebanden försvagats på grund av urbaniseringen. Sida bidrar också i

vissa länder med direktinsatser inom landramen, exempelvis till skolväsendet i

Sri Lanka, vilket stöd även inkluderar särskolor.

Utskottet konstaterar således att Sverige traditionellt har verkat för att

främja hälsovården i utvecklingsländerna. Regeringens prioriteringar av bl.a.

primärhälsovård, inklusive mödrarvård, och stöd till handikappade stöds av

utskottet.

Därmed anses motionerna U204 (c) yrkande 11, U208 (fp), U213 (fp) yrkande 18

och U214 (v) yrkande 11 besvarade.

I partimotion U214 (v) yrkande 13 pekas på ett exempel i Vietnam där studier

kombinerades med betalt arbete i kooperativ.

Utskottet noterar att det främsta målet för primärskolan i de fattigaste

länderna är att nå alla barn. För att göra skolan mer attraktiv ingår i vissa

länder praktisk undervisning, såsom förebyggande hälsovård och grönsaksodling

m.m. Utskottet finner att dessa och andra metoder för att främja en större

närvaro i skolan är viktiga och bör prövas, inte minst för att motverka barn-

arbete och för att öka andelen flickor i skolan i länder med traditionellt låg

sådan frekvens.

Utskottet anser med detta motion U214 (v) yrkande 13 besvarad.

4.8 Infrastruktur, näringsliv och kunskapsöverföring

Budgetpropositionen (s. 52-53)

Ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning är grundläggande för att förbättra

de fattigas levnadsstandard. Satsningar på infrastruktur - energi, transporter

och kommunikationer, vatten, sanitet och bevattning - och

näringslivsutveckling är därför viktiga inslag i biståndet. Vid satsningar på

infrastruktur måste miljöeffekter noggrant beaktas. I Sidas program för

hållbar utveckling slås fast att miljöfrågor kring energiproduktion och

användning samt urban miljö kräver större uppmärksamhet inom biståndet.

Näringslivsutveckling, som syftar till att skapa förutsättningar för en

ökning av produktion av varor och tjänster, omfattar tre grenar.

Kompetensutveckling som syftar till att höja kunskapsnivån i näringslivet,

affärsutveckling som syftar till att stimulera samarbete mellan företag i

Sverige och u-länder bl.a. långsiktiga allianser mellan små och medelstora

företag samt kapitalförsörjning som omfattar såväl kapitalsatsningar i företag

eller finansiella institutioner.

Sida har inlett en översyn av hur näringslivssamarbetet bäst kan utvecklas i

den nya organisationen i samspel med den programmeringsprocess som tillämpas

för större delen av det bilaterala biståndet.

Sidas kontraktsfinansierade tekniska samarbete - kompetensutveckling och

kunskapsöverföring - med tonvikt på insatser inom infrastruktur men också på

bl.a. miljö och förvaltning är baserad på svenska resurser - företag,

myndigheter och institutioner. Projekt bedrivs för närvarande i ett 30-tal

länder. Mot bakgrund av en flerårig, snabb expansion, volym- och ämnesmässigt

samt geografiskt, har Sida på regeringens uppdrag gjort en översyn av det

tekniska samarbetet, bl.a. med avseende på val av länder och gränsdragningen

vad avser programländerna, där finansiering av dessa insatser skall överföras

till landprogrammen. Regeringen vill framhålla vikten av att bevara

verksamhetens nuvarande karaktär, med bl.a. små insatser och hög flexibilitet.

En ökad fattigdomsinriktning är samtidigt önskvärd.

Motionerna

I kommittémotionen U204 (c) yrkande 9 behandlas vikten av teknikbistånd och

näringslivsutveckling. Det är enligt motionärerna viktigt att främja

utvecklingen av en enkel vardagsnära teknik som är anpassad till u-ländernas

förutsättningar och behov. Det är av stor betydelse för landsbygdens

utveckling men i lika hög grad för utvecklingen av en småindustriverksamhet i

storstädernas fattigområden.

I motion U209 (kd) yrkande 6 pekas på vikten av att utveckla

småföretagsamhet och näringsliv i de fattigaste länderna. Det bör tillhöra de

mest prioriterade områdena i svensk biståndspolitik, och Kristdemokraterna

beklagar vad de anser vara stora neddragningar i olika avseenden i

näringslivsbiståndet.

I partimotion U213 (fp) yrkande 11 hävdas att biståndet så långt det är

möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas ekonomier.

Subventioner av produktion skall ej förekomma. Det svenska egenintresset får

inte styra biståndets innehåll och utformning. I yrkande 12 anförs att bundet

bistånd genom krav på upphandling i Sverige i princip inte skall förekomma,

och regeringen bör även verka internationellt för ett sådant förhållningssätt.

I yrkande 13 hävdar motionärerna att en prioritering bör göras av

kunskapsöverföring och investeringar i det mänskliga kapitalet. I sammanhanget

bör kvinnorna särskilt uppmärksammas.

I partimotion U214 (v) yrkande 12 hävdas att olika vägar till marknaden bör

öppnas för u-ländernas landsbygdsbefolkning och kvinnors möjlighet till

sparande och ekonomisk verksamhet. Det behövs vägar, postkontor, el och

telefoner för att skapa möjligheter till lokal produktion. Bönderna behöver

banktjänster. Det är särskilt viktigt för kvinnorna som har sämre tillgång

till kommunikationsmedel.

Utskottets överväganden

Utskottet stöder de prioriteringar som regeringen angivit i

budgetpropositionen.

I motionerna lyfts bl.a. fram vikten av teknikbistånd som är anpassat för u-

ländernas förutsättningar och behov, betydelsen av näringslivsutveckling, att

biståndet ges så att det inte snedvrider mottagarländernas ekonomier, att

bundet bistånd i princip inte bör förekomma samt vikten av god infrastruktur

för kvinnors möjlighet till ekonomisk verksamhet.

Utskottet konstaterar att de synpunkter som framförs i huvudsak ligger väl i

linje med regeringens politik, vilken stöds av utskottet. Utskottet har också

erfarit att den kommande fattigdomsskrivelsen kommer att betona

sysselsättningsintensiv tillväxt. Utskottet konstaterade i betänkande

1994/95:UU15 att det svenska biståndet baseras på principen om att frihandel

och effektiv konkurrens ger bäst utbyte för de resurser som avsätts och att

den andel av biståndet som formellt är bunden till upphandling i Sverige, är

liten. Utskottet underströk också att det är angeläget att Sverige verkar för

att en global överenskommelse om avbindning av biståndet kommer till stånd.

Utskottet utgår från att Sverige även forsättningsvis driver denna fråga.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U204 (c) yrkande 9, U209 (kd)

yrkande 6, U213 (fp) yrkandena 11-13 och U214 (v) yrkande 12 besvarade.

4.9 Krediter för utveckling

Budgetpropositionen (s. 53)

På uppdrag av regeringen har Sida analyserat krediters roll för u-ländernas

utveckling och i biståndet, inklusive erfarenheterna av u-kreditgivningen och

försöksverksamheten med biståndskrediter. I utredningen, som kommer att

överlämnas till regeringen under hösten, ingår också att överväga utnyttjande

av medel under andra anslagsposter för kreditgivning.

Regeringen anser att krediter även framgent bör spela en viktig roll i

biståndet inom ramen för en breddad uppsättning av finansieringsinstrument som

kan utnyttjas flexibelt för att anpassa villkoren till såväl mottagarländernas

betalningsförmåga som projektens samhälls- eller företagsekonomiska effekter.

Motionen

I partimotion U214 (v) yrkande 32 anför motionärerna beträffande det

bilaterala utvecklingssamarbetet att beviljande av u-krediter bör styras av de

sex biståndspolitiska målen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att beviljande av u-krediter styrs av de

biståndspolitiska målen. Motionärernas syfte är således redan tillgodosett.

Därmed anses motion U214 (v) yrkande 32 besvarad

.

4.10 Ekonomiska reformer och skuldlättnader

Budgetpropositionen (s. 54)

Sverige har sedan lång tid verkat aktivt i olika internationella forum för

ytterligare skuldlättnader och stöd på generösa villkor till ekonomiska

reformer i de fattigaste länderna, t.ex. Parisklubben.

För svenskt vidkommande är det s.k. betalningsbalansstödet ett viktigt

instrument för att lämna stöd till ekonomiska reformprogram, huvudsakligen i

form av obundet importstöd, och skuldlättnad i olika former. Bidrag lämnas för

att minska skuldtjänsten avseende såväl bilaterala som multilaterala skulder,

främst gamla lån från Världsbanken och till samfinansiering med IDA av återköp

till kraftigt rabatterat pris av kommersiell skuld, främst till banker.

Merparten av stödet har gått till svenska program- och andra

samarbetsländer, främst i Afrika söder om Sahara men också några länder i

Latinamerika och Asien. Stödet skall i första hand utgå till de fattigaste och

mest skuldtyngda länderna, med tonvikt på svenska samarbetsländer, som

genomför ekonomiska reformprogram med stöd av IMF, Världsbanken och

givarsamfundet.

Motionerna

I partimotion U201 (m) hävdas i yrkande 6 att skuldavskrivningar bör ske med

stor varsamhet så att misshushållning och korruption inte främjas.

Skuldavskrivningar är befogade i lägen där en demokratisering har skett och en

ny utvecklingsvänlig regim tagit över. Varsamhet bör iakttas så att inte mer

kosmetiska regimskiften framställs som systemskiften. Skuldavskrivningar i

övrigt är mycket problematiska, anser motionärerna vidare. Det ger utrymme för

ny upplåning som snarare kan riskera att förstärka utvecklingshindren.

Åtskilliga av de hårt skuldsatta länderna har enligt motionärerna i praktiken

använt biståndsflödena som ett slags säkerhet för en oetisk upplåning.

I partimotion U207 (mp) yrkande 16 krävs att Sverige i FN och andra forum

verkar för att de rika länderna avskriver skulderna för de fattiga länderna.

De pengar som de fattiga länderna kan få från Världsbankens skuldsaneringsfond

är villkorade med en nedbantning av landets utgifter, vilket slår hårt mot de

redan fattiga. Därför är det av vikt att skulderna avskrivs.

I partimotion U209 (kd) framhåller motionärerna i yrkande 4 att det är av

största vikt att lyfta av de fattiga ländernas skuldbördor och på så sätt

skapa reella möjligheter till ekonomisk tillväxt och socialt välstånd för

fattiga och skuldtyngda länder. Skuldlättnadsåtgärder som direkt frigör

resurser för mottagarlandet och ökar investeringsviljan bland de rika länderna

på både kort och lång sikt bör prioriteras.

Utskottets överväganden

Centrala utgångspunkter i det svenska agerandet vad avser skuldavskrivningar

är konditionalitetskrav, vilka enligt regeringens uppfattning bör utnyttjas

maximalt för att säkerställa att de knappa externa resurserna utnyttjas

optimalt. Världsbanken och IMF har tagit ett gemensamt initiativ, det s.k.

HIPC-initiativet (Heavily Indebted Poor Countries), vilket behandlar

skuldeftergifter genom att landets hela skuldsituation beaktas, således även

kommersiella lån. Regeringen har välkomnat detta initiativ.

Utskottet stöder regeringens politik vad avser ekonomiska reformer och

skuldavskrivningar.

Utskottet finner att de överväganden som framförs i motion U201 (m) yrkande

6 om vikten av varsamhet när skulder avskrivs, så att misshushållning och

korruption inte främjas, i allt väsentligt ligger i linje med svensk politik

på detta område, vilken stöds av utskottet.

I motionerna U207 (mp) yrkande 16 och U209 (kd) yrkande 4 framhålls vikten

av att lyfta de fattigaste ländernas skuldbördor.

Utskottet finner även beträffande dessa yrkanden att de, i huvudsak,

sammanfaller med den politik som Sverige under lång tid bedrivit. Utskottet

ställer sig bakom denna politik.

Med vad som ovan anförts anses motionerna U201 (m) yrkande 6, U207 (mp)

yrkande 16 och U209 (kd) yrkande 4 besvarade.

4.11 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer samt humanitärt

bistånd

Budgetpropositionen (s. 54-56)

Biståndet genom enskilda organisationer är en mycket viktig del av det svenska

utvecklingssamarbetet. Stödet till enskilda organisationer i u-länderna, ofta

i form av mångårigt nära samarbete, stärker också det civila samhället i dessa

länder.

Under 1994/95 genomfördes en utvärdering av biståndet genom svenska enskilda

organisationer. Den visar att organisationerna väl uppfyller de åtaganden man

gjort i samband med ansökan om bidrag och att de har en väl utvecklad

ekonomisk kontroll av verksamheten. Utvärderingen påtalar emellertid brister

vad gäller insatsernas utvecklingseffekter och är också kritisk när det gäller

samordningen mellan olika biståndsaktörer. Sida avser att ägna dessa frågor

hög prioritet i dialogen med de enskilda organisationerna.

Volontärverksamheten är den största personalresursen inom svenskt

utvecklingssamarbete. Den ger ett stort antal svenskar möjlighet till

praktiska insatser i u-länderna. Volontärinsatser har alltmera inriktats på

insatser för demokrati, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. En översyn

genomförs i syfte att skapa mer flexibla och ändamålsenliga regler för att

volontärer med fälterfarenhet skall kunna delta i korttidsinsatser i samband

med katastrofer och särskilda humanitära insatser. Sida har också fått i

uppdrag att göra en översyn av den s.k. volontärschablonen i syfte att bl.a.

medge en förbättrad trygghet för volontärerna i fråga om olika försäkringar i

samband med vistelsen utomlands.

Huvuddelen av det svenska humanitära biståndet (tidigare kallat Katastrof-

och flyktingbistånd samt bistånd till återuppbyggnad) avser insatser till

förmån för offren för ett tiotal inbördeskrig i Afghanistan, Angola, Irak,

Liberia, Rwanda, Somalia, Sudan, f.d. Jugoslavien m.fl. länder. Inom ramen för

det humanitära biståndet ger Sverige särskild uppmärksamhet åt insatser som

avser röjning av landminor och utveckling av utrustning härför. I de kom-plexa

katastroferna behövs ofta samverkan mellan de humanitära hjälpinsatserna och

åtgärder för att främja efterlevnaden av mänskliga rättigheter,

försoningsinsatser, politisk och diplomatisk medling och i flera fall militära

insatser.

Motionerna

I motion U201 (m) yrkande 5 anförs att frivilligorganisationer gör goda

insatser särskilt vad gäller kunskapsöverföring. Personligt engagemang och

egna arbetsinsatser gör att ett sådant bistånd har betydligt större betydelse

än den formella ekonomiska volymen. Den behövande befolkningen kan nås direkt

utan omvägen över statsapparaten. En större del av insatserna bör därför

slussas denna väg. Det vore däremot olyckligt om särskilda organisationer

skapades i syfte att leva på statliga biståndsmedel.

I kommittémotion U204 (c) yrkande 14 krävs ett tillkännagivande om att Sidas

regler ändras så att enskilda organisationer kan få ekonomiskt stöd för

fraktkostnader. Vid hjälpsändningar är inte sällan fraktkostnaderna den

största utgiftsposten. I dag finns ingen möjlighet för enskilda

organisationer, som ofta fått hjälpsändningar i form av insamlade gåvor från

enskilda, att erhålla bidrag från Sida enbart för fraktkostnader.

I partimotion U209 (kd) hävdar motionärerna i yrkande 8 att bistånd till

enskilda organisationer kanske är den mest effektiva formen av bistånd.

Motionärerna anser det vara glädjande att regeringen trots en kraftig

minskning av anslaget till biståndssamarbetet håller en stort sett oförändrad

nivå när det gäller bidraget till enskilda organisationer. Detta erkännande av

dessa organisationers arbetet är uppmuntrande. Mot bakgrund av behoven runt om

i världen föreslås en höjning av anslaget till humanitärt bistånd (yrkande 9).

I partimotion U214 (v) anförs att de konfliktförebyggande och

konfliktläkande insatser som Sverige gjort, t.ex. i Burundi, är värdefulla och

bör utökas (yrkande 27). Det gäller att upptäcka konflikthärdar i tid och att

vinna gehör för förebyggande insatser hos de internationella organen (yrkande

28).

I motion Sf617 (s) yrkande 2 anförs att ideella organisationers

biståndsarbetare bör omfattas av de proceduravtal som Sverige ingått med 19

programländer. I dessa regleras skattebefrielse i verksamhetslandet för

konsultföretag och konsulter som Sida har kontrakt med. Det volontärbidrag som

utgår från staten, 175 000 kr om året, skall täcka alla kostnader för

förberedelser och utbildning inför utresa samt bostad, lön skolavgifter för

medföljande barn m.m. Det innebär att den enskilda inte kan få någon hög lön

och förutsätter att skattebefrielse uppnås.

Utskottet

Utskottets överväganden

Utskottet delar i allt väsentligt den positiva syn på

frivilligorganisationerna som förs fram av motionärerna i U201 (m) yrkande 5

och U209 (kd) yrkande 8, där bl.a. vikten av den kunskapsöverföring som sker

och effektiviteten i detta bistånd framhålls. Utskottet noterar därför som

glädjande att bidragen till enskilda organisationer beräknas bibehållas på

oförändrad nivå trots de nedskärningar som skett i biståndet.

Därmed anses motionerna U201 (m) yrkande 5 och U209 (kd) yrkande 8 besvarade

med vad utskottet anfört.

I motion Sf617 (s) yrkande 2 anförs att ideella organisationers

biståndsarbetare bör omfattas av de proceduravtal som Sverige ingår med 19

programländer.

Utskottet har erfarit att en internutredning gjorts inom UD om möjligheterna

av att kompensera biståndsarbetare i enskilda organisationer för deras förlust

av vissa sociala förmåner under utlandstjänstgöring. Utredningen remmitterades

till Sida och de enskilda organisationerna. I utredningen föreslogs bl.a. att

det skulle tecknas försäkringar för de utlandsstationerade biståndsarbetarna

och att dessa skulle finansieras genom ökade bidrag från Sida. Utredaren

föreslog vidare att den skattebefrielse i tjänstgöringsländerna som avtalats i

proceduravtalen även borde avtalas gälla för enskilda organisationers

biståndsarbetare, på liknande sätt som för de konsulter som Sida anlitar.

Sida har motsatt sig ett innefattande av dessa kategorier i proceduravtalen.

Tendensen går snarare mot att utesluta fler kategorier från att omfattas av

proceduravtalen.

Utskottet har erfarit att Utrikesdepartementet efter avslutad remissomgång

funnit behov av ytterligare utredning. Uppdragsbeskrivning håller på att

utarbetas och utredare utses. Utskottet vill inte föregripa utredningens

slutsatser men konstaterar att det pågår ett arbete inom departementet för att

förbättra situationen, särskilt avseende de sociala villkoren, för de enskilda

organisationernas biståndsarbetare.

Därmed anses motion Sf617 (s) yrkande 2 besvarad.

I motion U204 (c) yrkande 14 begärs att enskilda organisationer skall få

transportstöd vid hjälpsändningar.

Utskottet har erfarit att stöd fortfarande utgår till transporter av

materiel som insamlats för insatser i samband med katastrofer. Även i vissa

andra fall kan transportbidrag utgå.

Med detta anses motion U204 (c) yrkande 14 besvarad.

I motionerna U209 (kd) yrkande 9 och U214 (v) yrkandena 27 och 28 lyfter

motionärerna fram vikten av humanitärt bistånd, stöd till konfliktläkande

insatser och vikten av förebyggande insatser genom att upptäcka konflikthärdar

i tid.

I budgetpropositionen betonas att huvuddelen av det svenska humanitära

biståndet avser insatser till förmån för offren i ett tiotal inbördeskrig i

Afghanistan, Angola, Irak m.fl. länder. I de komplexa katastroferna behövs,

enligt regeringens mening, ofta samverkan mellan olika former av insatser

såsom humanitära hjälpinsatser, stöd för att främja mänskliga rättigheter och

försoningsarbete, liksom helt andra insatser av medlande, diplomatisk och inte

sällan militär karaktär. Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sitt stöd

för det fredsfrämjande arbete som bedrivs av Sverige på alla dessa områden.

Utskottet finner således att motionärernas synpunkter ligger i linje med den

politik som bedrivs.

Därmed anses motionerna U209 (kd) yrkande 9 och U214 (v) yrkandena 27 och 28

besvarade.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet

1. beträffande parlamentarisk biståndspolitisk utredning och översyn

av de biståndspolitiska målen

att riksdagen avslår motion 1996/97:U213 yrkande 8,

res. 1 (m, fp, v)

2. beträffande översyn av de biståndspolitiska målen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U213 yrkande 1 samt 1996/97:U214

yrkande 10,

res. 2 ( fp, v)

3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkande 1, 1996/97:U213

yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:U623 yrkande 7,

res. 3 (m)

res. 4 (fp)

4. beträffande självständig analys av utvecklingsproblem

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkandena 3 och 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

5. beträffande bistånd som konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt

instrument

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkande 3 besvarad med vad

utskottet anfört,

6. beträffande handel med u-länder

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 3 och

1996/97:U204 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

7. beträffande svenska företags verksamhet i u-länder

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkandena 7 och 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

8. beträffande Utrikesdepartementets styrning av biståndet

att riksdagen avslår motion 1996/97:U201 yrkande 13,

res. 5 (m)

9. beträffande biståndets kvalitet m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 2 och

1996/97:U213 yrkandena 7, 10 och 15 besvarade med vad utskottet anfört,

10. beträffande Sidas interna organisation och verksamhet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U214 yrkandena 4 och 5 samt

1996/97:U201 yrkande 14,

res. 6 (m)

11. beträffande övergripande aspekter på bistånd till demokrati,

mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 2, 1996/97:U211

yrkande 1, 1996/97:U213 yrkande 14 samt 1996/97:U214 yrkandena 14-16

besvarade med vad utskottet anfört,

12. beträffande barnperspektiv i biståndet m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U212 yrkandena 1-5 samt

1996/97:U215 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

13. beträffande internationellt bindande överenskommelser om miljö

att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo759 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

14. beträffande miljöfrågor i FN-samarbetet

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U12 yrkande 6 och

1996/97:Jo19 yrkande 18 förklarar motion 1996/97:Jo19 yrkande 17 besvarad

med vad utskottet anfört,

res. 7 (mp)

15. beträffande miljömässigt hållbart bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 1, 5 och 9,

1996/97:U213 yrkande 17 samt 1996/97:Jo759 yrkande 6 besvarade med vad

utskottet anfört,

16. beträffande skyddet av färskvattenresurser och marin miljö

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 10 och 12,

1996/97:U209 yrkande 14, 1996/97:U801 yrkande 3, 1996/97:Jo777 yrkande 1

samt 1996/97:Bo504 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 8 (mp, kd)

17. beträffande miljömässigt hållbart jordbruksbistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 10 och

1996/97:U207 yrkande 11 besvarade med vad utskottet anfört,

18. beträffande miljömässigt hållbart energibistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 13 och

1996/97:N426 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,

19. beträffande klimatförbättrande bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U214 yrkande 24 och

1996/97:Jo759 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

20. beträffande u-krediter till dammbyggen

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkandena 25 och 26 besvarad

med vad utskottet anfört,

21. beträffande miljöaspekter i undervisning och

näringslivssamarbete

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkandena 14 och 15 besvarad

med vad utskottet anfört,

22. beträffande miljö och EU-bistånd

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U207 yrkandena 6 och 8 besvarad

med vad utskottet anfört,

2. Multilateralt utvecklingssamarbete

23. beträffande utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker

m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 4, 1996/97:U209

yrkandena 7, 11 och 12 samt 1996/97:U210 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 9 (m)

24. beträffande nedläggning av OECD

att riksdagen avslår motion 1996/97:U210 yrkande 4,

res. 10 (v)

25. beträffande reformering av FN:s biståndsverksamhet

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkande 13 besvarad med vad

utskottet anfört,

26. beträffande svensk upphandling i FN-organ

att riksdagen förklarar motion 1996/97:609 besvarad med vad utskottet

anfört,

27. beträffande Världsbanksgruppens och IMF:s verksamhet

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 7, 1996/97:U210

yrkande 3 och 1996/97:U214 yrkande 30 besvarade med vad utskottet anfört,

3. EU:s gemensamma utvecklingssamarbete

28. beträffande granskning av EU:s och EU-ländernas bistånd

att riksdagen avslår motion 1996/97:U204 yrkande 12,

29. beträffande svenska prioriteringar i EU:s framtida

biståndspolitik

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U211 yrkande 3, 1996/97:U213

yrkande 16 samt 1996/97:U508 yrkandena 2, 8 och 9 besvarade med vad

utskottet anfört,

30. beträffande frivilligorganisationers deltagande inför

Loméförhandlingarna

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U508 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

31. beträffande redovisning av EU:s bistånd m.m.

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 7 samt

1996/97:U508 yrkandena 10 och 11 besvarade med vad utskottet anfört,

4. Bilateralt utvecklingssamarbete

32. beträffande nedskärning av bistånd vid kapitalinflöde

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 7 besvarad med vad

utskottet anfört,

33. beträffande landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,

1996/97:U204 yrkande 1, 1996/97:U209 yrkande 5 samt 1996/97:U214 yrkande

31,

res. 11 (m)

res. 12 (c)

res. 13 (kd)

34. beträffande triangelsamarbete

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

res. 14 (m, kd)

35. beträffande partnerskap enligt holländsk modell

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

36. beträffande fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen avslår motion 1996/97:U209 yrkande 15,

res. 15 (m, kd)

37. beträffande koncentration av bistånd till Afrika söder om

Sahara

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U213 yrkande 9 besvarad med vad

utskottet anfört,

38. beträffande bistånd till Angola

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U216 besvarad med vad utskottet

anfört,

39. beträffande stöd till västsahariska flyktingar

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U607 yrkande 3 och

1996/97:U611 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

40. beträffande vattenutbyggnad i Asien

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 37 besvarad med vad

utskottet anfört,

41. beträffande stöd till Forum of the Poor

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 38 besvarad med vad

utskottet anfört,

42. beträffande bistånd till Kina

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U213 yrkande 22 och 1996/97:U214

yrkandena 35 och 36,

res. 16 (fp, v, mp)

43. beträffande tibetanska flyktingbosättningar

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U608 yrkande 1 besvarad med vad

utskottet anfört,

44. beträffande bistånd till Afghanistan

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U610 yrkandena 1-4 besvarad med

vad utskottet anfört,

45. beträffande bistånd till Mongoliet

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U203 besvarad med vad utskottet

anfört,

46. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen avslår motion 1996/97:U213 yrkande 23,

res. 17 (fp)

47. beträffande bistånd till Guatemala

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U625 yrkandena 3-4 besvarad med

vad utskottet anfört,

48. beträffande inriktning på bistånd till det forna Jugoslavien

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U621 yrkande 3 och

1996/97:U624 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,

49. beträffande omklassificering av bistånd till det forna

Jugoslavien

att riksdagen avslår motion 1996/97:U214 yrkande 41,

res. 18 (v, mp)

50. beträffande inriktningen på stöd till demokrati, MR och jämställdhet

mellan könen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkandena 4-6,

1996/97:U205 yrkandena 2-4, 1996/97:U207 yrkande 17, 1996/97: U209

yrkande 13, 1996/97:U213 yrkande 3 samt 1996/97:U214 yrkandena 18, 19 och

22 besvarade med vad utskottet anfört,

51. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga

rättigheter och till diktaturer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U201 yrkande 12 och 1996/97:U213

yrkande 4,

res. 19 (fp) - vilk. 16, 17

52. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i

mottagarländer

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 11 och

1996/97:U213 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,

res. 20 (m, c, fp, mp, kd)

53. beträffande försöksverksamhet med könsuppdelat bistånd

att riksdagen avslår motion 1996/97:U205 yrkande 5,

54. beträffande kvinnliga gästarbetare

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 20 besvarad med vad

utskottet anfört,

55. beträffande hälsovårdsbistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 11, 1996/97:U208,

1996/97:U213 yrkande 18 och 1996/97:U214 yrkande 11 besvarade med vad

utskottet anfört,

res. 21 (c)

56. beträffande utbildningsbistånd

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 13 besvarad med vad

utskottet anfört,

57. beträffande teknik- och näringslivsbistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U204 yrkande 9, 1996/97:U209

yrkande 6, 1996/97:U213 yrkandena 11-13 och 1996/97:U214 yrkande 12

besvarade med vad utskottet anfört,

58. beträffande beviljande av u-krediter

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 32 besvarad med vad

utskottet anfört,

59. beträffande varsamhet vid skuldavskrivningar

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U201 yrkande 6 besvarad med vad

utskottet anfört,

60. beträffande skuldlättnad för de fattigaste länderna

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkande 16 och

1996/97:U209 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört,

61. beträffande bistånd till enskilda organisationer

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U201 yrkande 5 och

1996/97:U209 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört,

62. beträffande enskilda organisationers biståndsarbetare

att riksdagen förklarar motion 1996/97:Sf617 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört,

63. beträffande transportstöd vid hjälpsändningar

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U204 yrkande 14 besvarad med vad

utskottet anfört,

64. beträffande humanitärt konfliktläkande bistånd

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U209 yrkande 9 och

1996/97:U214 yrkandena 27-28 besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 29 april 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils

T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Carina Hägg (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg

(v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid

Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Henrik Landerholm (m) och Ingbritt

Irhammar (c).

Reservationer

1. Parlamentarisk biståndspolitisk utredning och översyn av de

biståndspolitiska målen (mom. 1)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg

(v), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Mot denna

bakgrund" och slutar med "komma att behövas" bort ha följande lydelse:

Den positiva förändringen av många mottagarländers ekonomiska politik har

förändrat förutsättningarna för utvecklingssamarbetet och leder till nya

möjligheter för svenskt bistånd. Inom Sida har ett värdefullt analysarbete

kring biståndets uppgifter i den nya rollfördelningen mellan stat och marknad

genomförts. Det är hög tid att denna typ av utredningsarbete också hanteras på

politisk nivå. Utskottet vill därför förorda att en bred u-landspolitisk

utredning tillsätts i enlighet med det förslag som framförs i motion U213

(fp). I motionen lyfter motionärerna fram flera aspekter på den svenska

biståndspolitiken som en utredning lämpligen bör behandla. En av dessa är

frågan om hur utvecklingssamarbetet bäst kan främja en demokratisk

samhällsutveckling i mottagarländerna.

Utredningen bör få en bred inriktning och behandla Sveriges samlade

relationer med u-länderna samt prioritera innehåll och kvalitet i det

biståndspolitiska förändringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U213 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. Beträfffande parlamentarisk biståndspolitisk utredning

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U213 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Översyn av de biståndspolitiska målenParlamentarisk biståndspolitisk

utredning och översyn av de biståndspolitiska målen(mom. 2)

Karl-Göran Biörsmark (fp) och Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "I betänkande

1995/96:UU18" och slutar med "U214 (v) yrkande 10" bort ha följande lydelse:

Sverige behöver bistånd för att bekämpa fattigdom, undanröja krigsrisker och

lidande, förebygga flykt, förhindra miljökatastrofer etc., allt i syfte att

människors livschanser skall öka.

Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk

och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk

samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Risken

är stor att denna enighet uppnåtts på tydlighetens bekostnad. En studie från

utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet

varnar för att en stark strävan efter konsensus har bidragit till att göra

biståndet sämre än det annars kunde ha blivit.

Utskottet anser att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga

instrument eftersom deras antal ökat. Att säga att biståndets överordnade mål

är fattigdomsbekämpning kan framstå som missvisande då exempelvis

miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse och gör anspråk på

större resurser. Biståndet är i dag snarare ett sätt att åstadkomma

utveckling. Att minska människors lidande genom att minska deras fattigdom

blir då en grundläggande faktor bland andra för att åstadkomma utveckling.

Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu har av över 30

års offentligt utvecklingsarbete bör de biståndspolitiska målen på nytt

prövas. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att nu överväga vilken

styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha. Detta bör ges regeringen till

känna.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkande 1 och U214 (v)

yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande översyn av de biståndspolitiska målen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U213 yrkande 1 samt

1996/97:U214 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet

finner inte" och slutar med "U623 (fp) yrkande 7" bort ha följande lydelse:

Det övergripande biståndspolitiska målet bör vara främjandet av en uthållig

snabb tillväxt för att utrota fattigdomen. Det gemensamma för världens många

fattiga och inbördes olika länder är just fattigdomen. Den avgörande faktorn

för att snabbt utrota fattigdomen är att skapa blomstrande familjejordbruk,

att frigöra den lilla människans skaparkraft, att ge henne rätten att äga sin

bostad, sin mark, sitt lilla hantverk eller sitt småföretag. Statsmakten skall

koncentrera sig på sina viktiga uppgifter, vilka förutom rättsstaten är att

främja en god utbildning för alla medborgare, en grundläggande hälso- och

sjukvård, vägar, vatten, avlopp och annan infrastruktur som inte kan

marknadsfinansieras.

Därutöver är det angeläget att arbeta med effektivitetsmål för

utvecklingssamarbetet, mål som är mätbara och som gör det möjligt att

utvärdera kvalitet och effektivitet i verksamheten. Självfallet skall

utvecklingssamarbetet härvid också bidra till att skapa resurstillväxt, bättre

förutsättningar för utsatta grupper, god hushållning, god miljöomsorg och

jämställdhet.

Dessa förändrade överordnande målsättningar för utvecklingssamarbetet bör

ges regeringen till känna i enlighet med motion U201 (m) yrkande 1.

Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 1 samt avstyrker

motionerna U213 (fp) yrkandena 2 och 6 samt U623 (fp) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U213 yrkandena 2 och 6 samt

1996/97:U623 yrkande 7 samt med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet

vill beträffande? och på s. 20 slutar med ?U623 (fp) yrkande 7? bort ha

följande lydelse:

Biståndets demokratimål utgjorde länge snarast en dekoration utan

substantiellt innehåll. Dess långsiktiga karaktär betonades så till den grad

att några krav på praktiska resultat i form av ökad pluralism knappast

ställdes. Enpartisystem ursäktades. Det antyddes att politisk frihet inte hade

någon vidare relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar och

centralstyrning ansågs näst intill nödvändiga för den resursmobilisering som

skulle lyfta u-länderna ur deras armod.

Världen står nu inför en historisk chans. Då land efter land söker sig mot

demokrati är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta inte

skall ske genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg länderna

väljer utan genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter och en

demokrati. Demokrati är den enda styresform som garanterar att de flesta

medborgares intressen tas till vara.

Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska biståndet mot fattigdom,

ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter krävs det att det

sker i en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli

överordnat inom biståndspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna.

Vid den förnyade prövning av de biståndspolitiska målen som utskottet

tidigare beslutat bör det övervägas att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs.

målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. I formell mening är det

självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och

politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd utan genom att

av världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls.

De u-länder som har fört en utåtvänd politik har klarat sig klart bättre än

de som fört en inåtvänd politik. 1983-1989 hade starkt utåtvända länder en

BNP-tillväxt på 7,7 % mot 2,2 % för starkt inåtvända.

Utskottet anser att huvudmålet för utvecklingssamarbetet är att de fattiga

länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och

företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i

alla dess former skall bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste

betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt.

Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och

jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att liberalisera världshandeln bör

tas snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än

hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets gamla

oberoendemål inte längre är en tillgång utan riskerar att snarare vara ett

hinder för fortsatt utveckling.

Långt efter det att de nya staterna vunnit självständighet i formell mening

betonades relationerna mellan u-länderna och de gamla kolonialmakterna,

särskilt inom den s.k. beroendeskolan. Strävandena efter en brytning med

västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de länder där denna

inriktning prövades blev resultatet inte oberoende utan snarare

biståndsberoende.

Oberoendemålet riskerar i dag att skapa oklarhet kring synen på u-länderna

och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör

granskas i samband med en bredare översyn av det svenska biståndet. Det bör då

övervägas om detta mål helt kan strykas. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkandena 2 och 6 och U623

(fp) yrkande 7 samt avstyrker motion U201 (m) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande synpunkter på de biståndspolitiska målen

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U201 yrkande 1 samt med anledning

av motionerna 1996/97:U213 yrkandena 2 och 6 samt 1996/97:U623 yrkande 7

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Utrikesdepartementets styrning av biståndet (mom. 8)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Ansvaret för

biståndet? och på s. 23 slutar med ?U201 (m) yrkande 13? bort ha följande

lydelse:

Sveriges utrikespolitik måste alltmer präglas av en helhetssyn.

Utrikesdepartementet bör ha den centrala funktionen för utvecklingssamarbetet

och det sammanhållna ansvaret för relationerna till samarbetsländerna och till

internationella organisationer. Ambassaderna har en viktig roll i utvärdering

och kontroll. Därför bör regeringen ges till känna vad som anförts i motion

U201 (m) yrkande 13 om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret

för utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och

internationella organisationer och erhålla resurser härför.

Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 13.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Utrikesdepartementets styrning av biståndet

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Sidas interna organisation och verksamhet (mom. 10)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet har

erfarit? och slutar med ?U201 (m) yrkande 14? bort ha följande lydelse:

För all framgånsrik verksamhet inom biståndet krävs förtrogenhet med de

villkor under vilka verksamheten sker. Att i en i-landsmiljö administrera och

bestämma inriktningen på biståndsprojekt är erfarenhetsmässigt svårt. Afrika

söder om Sahara är den del av världen där fattigdomen fortfarande ökar, och

det är därför där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna sker. Därför bör

en särskild enhet med fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och

demokratiutveckling förläggas till södra Afrika, så att verksamheten kan

utformas i den afrikanska miljön. Det programinriktade biståndet bör samtidigt

successivt koncentreras på Afrika, medan bistånd till andra delar av världen

främst bör ske via det multilaterala systemet och via EU. Detta bör i enlighet

med motion U201 (m) yrkande 14 ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 14.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande Sidas interna organisation och verksamhet

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U214 yrkandena 4 och 5 samt med

bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 14 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. Miljöfrågor i FN-samarbetet (mom. 14)

Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med

?Säkerhetsrådet har enligt? och på s. 35 slutar med ?vad utskottet anfört?

bort ha följande lydelse:

Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan inte mandat att behandla dessa frågor,

som hittills ansetts som mera generella frågor. Rådet har haft den möjligheten

när det gällt konkreta ländersituationer som rör internationell fred och

säkerhet som exempelvis miljöhot. Men i dag är situationen i världen

annorlunda än när stadgarna skrevs. Brist på vatten betyder brist på mat, och

kampen mot fattigdomen hör ihop med ett lands förmåga att producera livsmedel

till en befolkning, som i de flesta länder ökar. Den globala

vattenförsörjningen och vattenresurserna är inte bara en fråga om långsiktig

säkerhetspolitik. De alarmerande uppgifter som World Watch Institute

förmedlar, visar, att brist på vatten inte bara fordrar en långsiktig

planering, utan ett omedelbart aktivt ingripande i flera områden på jorden.

Förutom den brist på vatten som redan är ett problem i mer än 20 av världens

länder, finns en rad s.k. dolda vattenbrister, i länder där uppumpning av

grundvatten orsakar en sänkning av grundvattennivån. Denna sänkning har man

hitintills motverkat genom att ta upp vatten från allt större djup.

Vattenmängden i sjöar och floder, där vatten tas till bevattning av odlingar,

är inte större än den var för ett hundratal år sedan, men den befolkning som i

dag behöver vattnet är inte konstant utan växer. Behoven växer i proportion

till folkmängdens ökning. Att ta upp de globala vattenproblemen som en

permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning är en konfliktförebyggande

angelägenhet. Vattenfrågan ingår i dag i den internationella politiken som en

säkerhetspolitisk faktor, och utskottet finner mot bakgrund av vad som här

anförts att Sverige bör verka för en särskild dagordningspunkt om

vattenproblemen på säkerhetsrådets agenda.

Utskottet tillstyrker därmed motionerna U12 (mp) yrkande 6 och Jo19 (mp)

yrkande 18 samt anser Jo19 (mp) yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande miljöfrågor i FN-samarbetet

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U12 yrkande 6 och

1996/97:Jo19 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97:Jo19 yrkande 17 besvarad

med vad utskottet anfört,

8. Skyddet av färskvattenresurser och marin miljö (mom.16)

Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och slutar med ?yrkande 6 besvarade? bort ha följande

lydelse:

Utskottet noterar den verksamhet som redan bedrivs för att åstadkomma

gemensamma normer och samförståndslösningar för att råda bot på bristen på

vatten i många u-länder. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro 1992 förband sig i-länderna att stå för de särskilda kostnader som är

förknippade med utvecklandet av resurssnåla tekniker och uthållig fysisk

planering.

De akuta problemen med friskt vatten är mycket stora, inte minst i Mellan-

östern och i flera afrikanska länder. Sedan 1950 har världens

vattenförbrukning tredubblats. Vattentillgången per capita är i dag en

tredjedel av vad den var 1970. Det finns all anledning att förmoda att dessa

problem kommer att förvärras. Vattenfrågan behöver enligt utskottets mening

komma ytterligare i fokus på global nivå. Ett sätt att lyfta frågan vore en

global vattenkonvention.

Utskottet anser att Sverige internationellt bör driva på frågan om en global

vattenkonvention. Inom denna konvention bör bl.a. följande frågor hanteras:

vattentillgångar som delas av stater, nyttjande av ändliga vattentillgångar

och hur man kan skapa instrument för ett globalt samarbete för att få till

stånd spridning av teknik för effektivt vattenutnyttjande. Stor vikt bör

läggas vid hur man kan hjälpa u-länder till hållbara lösningar för

dricksvattenförsörjning och sanitet.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna U209 (kd) yrkande 14 och Bo504 (kd)

yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande skyddet av färskvattenresurser och marin miljö

att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U209 yrkande 14 och

1996/97:Bo504 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört, dels förklarar motionerna 1996/97:U207 yrkandena 10 och

12, 1996/97:U801 yrkande 3 samt 1996/97:Jo777 yrkande 1 besvarade med vad

utskottet anfört,

9. utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m. (mom. 23)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

delar regeringens? och på s. 43 slutar med ?yrkande 4 besvarad? bort ha

följande lydelse:

Det multilaterala samarbetet bör främst kanaliseras genom FN och Bretton

Woods-institutionerna. En särskilt viktig roll har dessa senare när det gäller

att utforma utvecklingsstrategier och föreslå u-länderna stöd och hjälp för

att skapa en hållbar utveckling. Inte minst uppföljningsinstituten har härvid

haft stor betydelse. Att byta bistånd mot utveckling och att noga utvärdera

effekter har visat sig framgångsrikt. De krav som Världsbanken och

Internationella valutafonden - på asiatiskt initiativ - ställer, har starkt

stimulerat utvecklingen. Detta bör i enlighet med motion U201 (m) yrkande 4

ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m.

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar

motionerna 1996/97:U209 yrkandena 7, 11 och 12 samt 1996/97:U210 yrkande

1 besvarade med vad utskottet anfört,

10. Nedläggning av OECD (mom. 24)

Eva Zetterberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

delar regeringens positiva? och slutar med ?U210 (v) yrkande 4? bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppskattning av OECD:s roll som analysforum. På

biståndsområdet ger DAC betydande besluts- och diskussionsunderlag. Men OECD

tillkom och är fortfarande ett organ för västländerna med exklusiva regler för

medlemskap. I dag kan andra aktörer inom FN och EU ta över huvuddelen av

OECD:s uppgifter. Exempelvis på utvecklingsområdet har UNDP en samordnande

uppgift och borde kunna förstärkas med de resurser som i dag satsas på DAC.

OECD som sådant har spelat ut sin roll.

Därmed tillstyrker utskottet motion U210 (v) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande nedläggning av OECD

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U210 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet kan

inte" och slutar med "är mycket osäkra" bort ha följande lydelse:

Det bistånd som riktas direkt till statsmakter bör behandlas med särskild

varsamhet. Erfarenhetsmässigt ryms inom ramen för 10 % av BNP gott och väl

satsningar på en grundutbildning och en grundläggande hälsovård för alla. Den

samlade offentliga konsumtionen i ett fattigt u-land i stark tillväxt ligger

erfarenhetsmässigt just kring 10 %. De egna genererade skattemedlen kan

därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnad för vägar, vatten och avlopp.

Energiproduktion och teleproduktion bör däremot finansieras kommersiellt.

Denna begränsning av biståndet till statsmakten innebär naturligtvis att

ytterligare svenska insatser kan komma landets befolkning till del i form av

exempelvis katastrofhjälp eller via insatser genom enskilda organisationer.

Bistånd till själva statsmakten måste inriktas på kunskapsöverföring på

strategiskt viktiga områden, mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat,

arbetet mot diskriminering, uppbyggnad av marknadsekonomins institutioner samt

miljökunskap.

dels att den del av betänkandet som på s. 54 börjar med "Under

samarbetsavtalen finns" och slutar på s. 55 med "U214 (v) yrkande 31" bort ha

följande lydelse:

Vidare bör systemet med landramar avvecklas till förmån för avtalsbundet

samarbete. I avtalen bör strikta villkor vad gäller korruption, redovisning

och effektivitet tas in. Rapporter om släpphänt hanterande inte minst vad

gäller det s.k. importstödet har allvarligt urholkat biståndsviljan.

Regeringen bör i enlighet med motion U201 (m) yrkandena 8 och 10 ges till

känna att biståndet till ett u-lands statsmakt inte bör överstiga tio procent

av landets BNP och att systemet med landramar bör avskaffas till förmån för

avtalsbundet bistånd.

Därmed tillstyrkes motion U201 (m) yrkande 8 och 10 samt avstyrks motionerna

U204 (c) yrkande 1, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v) yrkande 31.

dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U204 yrkande 1, 1996/97:U209

yrkande 5 och 1995/96:U214 yrkande 31 samt med bifall till motion

1996/97:U201 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

12. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Systemet är

enligt" och slutar med "U214 (v) yrkande 31" bort ha följande lydelse:

Utskottet har förståelse för den kritik som i motion U204 (c) yrkande 1

riktas mot landprogrammens dominerande roll för biståndsanslagens uppbyggnad.

Det är viktigt att Sveriges biståndspolitiska mål sätts i förgrunden. Det

finns anledning att överväga om av riksdagen prioriterade ämnesområden inte i

högre grad skulle kunna styra utformningen av anslagsstrukturen.

Utskottet förordar med denna utgångspunkt en mera ämnesinriktad uppdelning

av anslagen och noterar att denna process redan inletts. Utskottet vill betona

att detta inte innebär att landprogrammet avskaffas. Utifrån en ämnesinriktad

huvudstruktur för biståndet bör sedan medel tas i anspråk för at skapa

landprogram för olika länder. Genom ett sådant dubbelt system med anslag och

program får politiker och allmänhet en betydligt bättre insyn i hur resurserna

fördelas både ämnesmässigt och geografiskt.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrks motion U204 (c) yrkande 1 samt avstyrks

motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10, U209 (kd) yrkande 5 samt U214 (v)

yrkande 31.

dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:

33. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,

1996/97:U209 yrkande 5 och 1996/97:U214 yrkande 31 samt med bifall till

motion 1996/97:U204 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

13. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)

Ingrid Näslund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med

"Samarbetsavtalen ingås, som" och slutar med "vid uppkomna reservationer" bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör flexibiliteten i biståndet öka. De stora

reservationerna på 3,5 miljarder kronor som uppkommit de senaste åren är inte

ett tecken på minskade behov utan snarare ett bevis på att vårt bistånd inte

är tillräckligt flexibelt. Under den borgerliga regeringsperioden vidtogs

åtgärder för att komma bort från tidigare låsningar i form av automatiska

landramshöjningar och alltför långa avtalsperioder.

Utskottet anser det olyckligt att fleråriga avtal återinförts med

mottagarländerna. Utskottet förordar i stället större flexibilitet och

möjlighet att överföra delar av landramarna från länder, där

mottagningskapaciteten visar sig vara begränsad till andra behövande länder

och regioner. På så sätt kan de medel som anslagits på ett effektivt sätt

komma till nytta inom andra biståndsområden.

Därmed tillstyrker utskottet motion U209 (kd) yrkande 5.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Med vad som?

och som slutar med ?U214 (v) yrkande 31? bort ha följande lydelse:

Med vad som ovan anförts avstyrks motionerna U201 (m) yrkandena 8 och 10,

U204 (c) yrkande 1 samt U214 (v) yrkande 31.

dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande landram, fleråriga samarbetsavtal m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:U201 yrkandena 8 och 10,

1996/97:U204 yrkande 1 och 1996/97:U214 yrkande 31 samt med bifall till

motion 1996/97:U209 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

14. Triangelsamarbete (mom. 34)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd) och

Henrik Landerholm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Försök med

trepartssamarbete? och slutar med ?av sådant samarbete? bort ha följande

lydelse:

Kunskapsutbyte bör också kunna ske med andra länder än Sverige. För många u-

länder finns det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika u-

länder. Triangelsamarbetet mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett

framgångsrikt u-land som t.ex. Taiwan eller Sydkorea bör prövas. Detta bör i

enlighet med motion U201 (m) yrkande 9 ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U201 (m) yrkande 9.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Med vad som?

och slutar med ?U214 (v) yrkande 9 besvarad? bort ha följande lydelse:

Därmed anses motion U214 (v) yrkande 9 besvarad.

dels att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande triangelsamarbete

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U201 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Fristående utvärderingsinstitut (mom. 36)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd) och

Henrik Landerholm (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet

stöder den? och slutar med ?U209 (kd) yrkande 15? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av

det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel

att biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för

att försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt ställda

kvalitetskrav.

I en tid då statsministern vänt sig till justitiekanslern för att om möjligt

skärpa revisionen i den offentliga sektorn är utskottet kritiskt mot att den

oberoende granskningen, utvärderingen och uppföljningen av biståndet lagts

ned. Utskottet anser därför att ett självständigt och oberoende

utvärderingsinstitut liknande SAU, fristående från Sida och UD, bör skapas i

syfte att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan

granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser.

Därmed tillstyrker utskottet motion U209 (kd) yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande fristående utvärderingsinstitut

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U209 yrkande 15 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Bistånd till Kina (mom. 42)

Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ?Utskottet

vidhåller sin? och slutar på s. 62 med ?yrkandena 35 och 36? bort ha följande

lydelse:

De ekonomiska reformerna i Kina har inte fått några motsvarigheter på det

politiska planet. Situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras inte.

Det kommunistiska förtrycket är massivt. Regimens brott mot de mänskliga

rättigheterna är lika vanligt förekommande som de är flagranta.

Utskottet ställer sig mycket tveksamt till om biståndet till Kina uppfyller

något av de biståndspolitiska målen. Med tanke på att det gäller ett land där

mer än en miljard människor lever under fortsatt kommunistiskt förtryck är

regeringens hantering minst sagt anmärkningsvärd. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med en tydlig redovisning av sin syn på biståndssamarbetet med

Kina. Utskottets utgångspunkt är att mer omfattande biståndsinsatser t.ex.

genom u-krediter och bilateralt utvecklingsbistånd inte bör förekomma förrän

situationen vad gäller mänskliga rättigheter tydligt förbättras. Detta bör ges

regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motionerna U213 (fp) yrkande 22 samt U214 (v)

yrkandena 35 och 36.

dels att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande bistånd till Kina

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U213 yrkande 22 samt

1996/97:U214 yrkandena 35 och 36 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

17. Bistånd till Kuba (mom. 46)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med ?Utskottet

anser att? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 23? bort ha följande lydelse:

Regeringen säger sig vilja öppna för bistånd till Kuba för att på så vis

påskynda ekonomiska och politiska reformeringar samt främja respekten för

mänskliga rättigheter. Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa mycket

begränsade ekonomiska reformer så finns inga motsvarande tecken på framsteg på

det politiska planet eller inom det mänskliga rättighetsområdet. Bistånd till

de demokratiska krafterna i Kuba - opposition mot den nuvarande

förtryckarregimen - bör kunna förmedlas. Utskottet förutsätter dock att

eventuellt arbete för att stärka de demokratiska krafterna i Kuba sker genom

enskilda organisationer. Detta bör ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U213 (fp) yrkande 23.

dels att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande bistånd till Kuba

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U213 yrkande 23 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien (mom. 49)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ?OECD:s

biståndskommitté DAC? och slutar med ?motion U214 (v) yrkande 41? ha följande

lydelse:

I DAC:s rapporter klassas länder i f.d. Jugoslavien som utvecklingsländer.

Helt klart är att kriget har förorsakat en omätbar skada och en direkt

ekonomisk tillbakagång. Men det går ändå inte att jämställa den ekonomiska och

materiella nivån med den i de fattigaste utvecklingsländerna. När målet om 1 %

i bistånd lades fast fanns inga länder i Europa med som mottagarländer.

Självklart skall bistånd även framöver utgå till f.d. Jugoslavien och

samarbetet med Öst- och Centraleuropa fortsätta, men inte inom ramen för u-

landsbiståndet.

Därmed tillstyrker utskottet motion U214 (v) yrkande 41.

dels att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U214 yrkande 41 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer

(mom. 51)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 16 och 17

Karl-Göran Biörsmark (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?I praktiken

går? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 4? bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits vad gäller bistånd till Kina och Kuba så är

utskottet av uppfattningen att sådant bistånd ej bör kanaliseras via

diktaturstatens egna kanaler. Då demokratibistånd skall bedrivas i

diktaturstater skall detta endast kunna ske via enskilda organisationer och

till sådana grupper som är i opposition till rådande diktaturregim och som

arbetar för mänskliga rättigheter och för demokratins genomförande. Detta bör

ges regeringen till känna.

Därmed tillstyrker utskottet motion U213 (fp) yrkande 4 samt avstyrks motion

U201 (m) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter

och till diktaturer

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U201 yrkande 12 samt med bifall

till motion 1996/97:U213 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

20. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 52)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Lars Hjertén

(m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Henrik Landerholm (m)

och Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?Utskottet

behandlade liknande? och slutar med ?U213 (fp) yrkande 5 besvarade? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill återigen betona vikten av att en årlig rapport om situationen

och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i

mottagarländerna för svenskt bistånd i samband med budgetförslaget skulle vara

av stort värde. En sådan rapport skall utgöra ett solitt underlag för en

utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den

svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga

rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna.

Därmed tillstyrks motionerna U201 (m) yrkande 11 och U213 (fp) yrkande 5.

dels att utskottet hemställan under moment 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:U201 yrkande 11 samt

1996/97:U213 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Hälsovårdsbistånd (mom. 55)

Ingbritt Irhammar (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med ?Utskottet

anser i? och slutar med ?en given plats? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I

denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Insatserna för att minska

mödradödligheten bör förstärkas. Utbildning av barnmorskor i byarna har

genomförts med gott resultat i Angola. I Sverige hade just utbildningen av

barnmorskor stor betydelse för att minska mödradödligheten vid sekelskiftet.

Utskottet anser att barnmorskeutbildning i likhet med den som skett i Angola

bör ske i fler programländer. Inom denna verksamhet har också naturligen

utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor, en given plats.

Detta bör ges regeringen till känna.

Med vad som ovan anförts tillstyrks motion U204 (c) yrkande 11.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ?Därmed anses

motionerna? och slutar med ?yrkande 11 besvarade? bort ha följande lydelse:

Därmed anses motionerna U208 (fp), U213 (fp) yrkande 18 och U214 (v) yrkande

11 besvarade.

dels att utskottets hemställan under moment 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande hälsovårdsbistånd

att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U204 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar

motionerna 1996/97:U208, 1996/97:U213 yrkande 18 och 1996/97:U214 yrkande

11 besvarade med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Svenska företags verksamhet i u-länder (mom. 7)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Vänsterpartiet och Miljöpartiet accepterar att Sverige inte ensidigt kan

ålägga svenska företag restriktioner, men vi hävdar att det är av största vikt

att regeringen i förhandlingar och samtal med näringslivet understryker

betydelsen av företagsamhet som grundar sig på miljömässig hänsyn.

2. Miljömässigt hållbart energibistånd (mom. 18)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anför:

Den av Sida särskilt framtagna policyn för miljöanpassat energibistånd

innehåller alla de sedvanliga honnörsorden om uthållighet, förnybar energi och

miljöanpassning. Verkligheten bakom texterna är betydligt bistrare. Sedan

biomassan (ved och gödsel) eldats upp handlar det om att klara dessa länders

energiförsörjning med fossila bränslen, kol eller fossilgas. Alternativen är i

viss ringa mån solenergi men framför allt kärnkraft eller vattenkraftdammar.

När det gäller elektrifiering blir detta särskilt påtagligt.

3. Miljöaspekter i undervisning och näringslivssamarbete (mom. 21)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

I Miljöpartiets motion U207 hänvisas i yrkande 15 till motionens avsnitt om

näringslivsutveckling, som i inledningen poängterar, att näringslivsutveckling

och handel måste ha en miljömässigt hållbar utveckling, och att en solidarisk

handel tar hänsyn till både människa och miljö. Utskottet svarar med att

regeringen 1995 beslutade att alla biståndsinsatser skall genomgå

miljökonsekvensanalys och att man liksom regeringen ser positivt på insatser

för integrering av miljöaspekter i näringslivssamarbetet, liksom i all

biståndsverksamhet, dvs. utskottet tar upp miljöaspekten.

Vår syn på en solidarisk handel omfattar inte bara hänsyn till miljön utan

också till människan.

I avsnittet om handel och näringsliv talas därför också om de sociala

aspekterna, om arbetstagarnas ålder, arbetstidens omfattning och arbetsmiljön.

Stöd för att få i gång en affärsverksamhet framhålls också, när t.ex.

familjejordbruket får ett överskott eller hantverkarens lokala marknad är

mättad.

De nuvarande mönstren för världshandel är huvudorsaken till underutveckling

i vissa producentländer, och det är därför viktigt att Sverige i sin

biståndspolitik påverkar handelsavtal och näringslivsutveckling i de länder

man har utvecklingssamarbete med.

4. Partnerskap enligt holländsk modell (mom. 35)

Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:

Vi anser att den svenska regeringen bör gå ett steg längre i samarbetet med

utvecklingsländerna än vad modellen ?partnerskap? tillåter. Den senare

modellen är positiv för att människor som är berörda av ett biståndsprojekt

själva också skall påverka det. Detta borde vara en självklarhet. Vi vill gå

längre. I Holland har man sedan några år också etablerat ett kontrakt med

representanter från utvecklingsländer, t.ex. med Costa Rica, där dessa

inbjudits att ge synpunkter på det holländska samhället. Vi tror att ett

sådant samarbete även för Sveriges del skulle vara av stort värde.

5. Inriktningen av stöd till demokrati, MR och jämställdhet mellan könen (mom.

50)

Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

För att bedriva ett bra arbete med demokratibistånd krävs en definition av vad

detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Som framgår av reservationer

från Folkpartiet liberalerna till detta betänkande har svenskt

demokratibistånd varit alltför vagt och försiktigt. Detta gäller såväl bistånd

förmedlat genom Sida som genom enskilda organisationer. Demokratibistånd är

inte endast diverse utbildningsprojekt eller information om mänskliga

rättigheter, som ofta bedrivs av enskilda organisationer, eller uppbyggnad av

rättssystem, som ofta bedrivs av Sida. Mänskliga rättigheter och demokrati hör

ihop, men demokrati är också något mer än att människor tillförsäkras

grundläggande rättigheter.

Vid framtagandet av en svensk policy inom demokratibiståndet är det viktigt

att slå fast att det är en skillnad mellan det demokratibistånd vars primära

mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess huvudaktörer, såsom partier

och aktiva opinionsbildande organisationer, och det som skulle kunna kallas

bistånd för demokrati vars sekundära syfte är människors deltagande i olika

organisationer etc. Svenskt bistånd är i dag i hög grad koncentrerat till

denna andra inriktning, dvs. vad som här kallas bistånd för demokrati. Denna

tyngdpunkt bör förskjutas till ett mera jämnt stöd till de olika delarna av en

fungerande demokrati. Innehållet i ett sådant åtgärdsprogram för

demokratibistånd skulle kunna bygga på följande punkter:

- Biståndsdialogen måste vara ett kraftfullt instrument för att främja

demokrati och mänskliga rättigheter. Budskapet skall vara entydigt även till

länder där vi har starka exportintressen.

- Då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer skall detta endast kunna ske

via enskilda organisationer.

- Budskapet skall fästa stort avseende vid rättsstatens betydelse, vikten av

yttrande- och organisationsfriheten samt kampen mot tortyr och dödsstraff.

- Motståndet mot enpartisystemet och förord för flerpartisystem skall vara

entydigt.

- Det måste stå klart för mottagarländerna att biståndets omfattning och

inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras. I denna mening

skall inslaget av villkor i biståndet öka.

- Insatser för uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende och stöd till

organisationer på detta område är av strategisk betydelse, både för att

främja demokrati och för att åstadkomma det som numera brukar kallas good

governance.

- Effektiva rättssäkra förvaltningar, som styrs av regler och präglas av

öppenhet i stället för av traditionella lojaliteter, egenintresse och

korruption, måste utvecklas.

- Utveckling av ekonomisk revision, offentlighet och andra opartiska

kontrollrutiner är områden där bistånd bör kunna göra god nytta.

- Stöd till uppbyggnad av andra demokratiska institutioner, såsom lokalt

självstyre, parlament och politiska regelsystem, bör ha hög prioritet. Hit

hör också ett allmänt idé- och kunskapsutbyte om demokratin som styrelseform

och förhållningssätt.

- Det bistånd som främjar fria massmedier, inte minst tidningar och

radiostationer, bör utvecklas. Journalistutbildning är ett av flera exempel.

- Alternativa kanaler för biståndet, som inte har anknytning till u-ländernas

regeringar, bör i större utsträckning väljas. Det kan bl.a. handla om

internationella icke-statliga organisationer (NGO) och direktstöd till

organisationer som är verksamma i mottagarländerna när lämpliga sådana kan

identifieras.

6. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer

(mom. 51)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anför:

Det är ytterst angeläget att bistånd inte får utbetalas till statsmakt som

grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter och förtrycker sina

medborgare eller accepterar utbredd korruption, något som understryks i motion

U201 (m) yrkande 12. Det är därför nödvändigt att exempelvis demokratistöd i

länder med starkt statligt förtryck som exempelvis Kina, Kuba och Burma

kanaliseras enbart via enskilda organisationer.

7. Varsamhet vid skuldavskrivningar (mom. 59)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anför:

Skuldavskrivningar är befogade i lägen där en demokratisering har skett och en

ny utvecklingsvänlig regim har tagit över efter tidigare förtryck och

utvecklingshinder. Vid sådana systemskiften som t.ex. har skett i Östeuropa,

men också på åtskilliga håll i u-världen, kan en ny utvecklingsinriktning

slippa bära på alltför kraftiga bördor av det förgångnas misstag, vilket

framhålls i motion U201 (m) yrkande 6.

Skuldavskrivningar öppnar dock nya upplåningsutrymmen för statsmakten. Stor

varsamhet bör därför iakttas så att inte mer kosmetiska regimskiften

framställs som systemskiften. Skuldavskrivningar får inte ske så att

misshushållning och korruption främjas.

8. Skuldlättnad för de fattigaste länderna (mom. 60)

Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför:

Många av världens fattigaste länder har stora skulder. En ansenlig del av

exportinkomsterna och också biståndspengar kan gå åt att betala räntor och

amorteringar på lån. Världsbanken och IMF ger numera stöd till fattiga och

skuldtyngda länder som genomför ekonomiska reformprogram. Det gäller

skuldlättnader i olika former. Avskrivningarna är villkorade med en bantning

av landets utgifter. Vi vill framhålla att här är det viktigt att också i

villkoren väga in reformernas sociala konsekvenserna, så att inte de redan

fattiga i ett land drabbas hårdast av sparbetingen, medan t.ex. landets

militära utgifter inte minskas. Sverige bör också i FN och andra forum verka

för att rika länder avskriver skulderna för de fattigaste länderna .

9. Bistånd till enskilda organisationer (mom. 61)

Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Henrik Landerholm (m)

anför:

Fria och frivilliga organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller

kunskapsöverföring. Personligt engagemang och egna arbetsinsatser gör att ett

sådant bistånd har en betydligt större betydelse än den formella ekonomiska

volymen. Via dessa organisationer når vi direkt ut till de behövande

befolkningarna, utan omvägar via statsapparaten. I enlighet med vad som anförs

i motion U201 (m) yrkande 5 bör därför en större del av insatserna slussas

denna väg.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................2

Motionsyrkanden med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:5011

Motionsyrkande med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:8011

1 Mål och prioriteringar i det svenska utvecklingssamarbetet12

1.1 Allmänt........................................12

Propositionen (s. 7 11)..........................12

Motionerna.......................................15

Utskottets överväganden..........................18

1.2 Fattigdom......................................24

1.3 Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen24

1.4 Hållbar utveckling.............................29

Utskottets överväganden..........................33

2 Multilateralt utvecklingssamarbete.................39

2.1 Allmänt........................................39

2.2 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.........43

Utskottets överväganden..........................44

2.3 Multilaterala utvecklingsbanker................45

3 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete...............47

Utskottets överväganden..........................49

4 Bilateralt utvecklingssamarbete....................51

4.1 Allmänt........................................51

4.2 Afrika.........................................56

Allmänt Afrika.................................57

Angola.........................................57

Utskottets överväganden..........................57

4.3 Asien..........................................58

Allmänt Asien..................................59

Kina, Tibet....................................59

Afghanistan....................................60

Mongoliet......................................60

Utskottets överväganden..........................60

4.4 Latinamerika...................................63

Kuba...........................................63

Guatemala......................................64

4.5 Europa.........................................65

Utskottets överväganden..........................66

4.6 Stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan

könen. 67

4.7 Sociala sektorer (hälsovård och utbildning)....71

Utskottets överväganden..........................73

4.8 Infrastruktur, näringsliv och kunskapsöverföring74

Utskottets överväganden..........................75

4.9 Krediter för utveckling........................75

4.10 Ekonomiska reformer och skuldlättnader........76

4.11 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer samt

humanitärt bistånd

78

Hemställan.........................................80

Reservationer........................................86

1. Parlamentarisk biståndspolitisk utredning (mom. 1)86

2. Översyn av de biståndspolitiska målen (mom. 2)..87

3. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)88

4. Synpunkter på de biståndspolitiska målen (mom. 3)88

5. Utrikesdepartementets styrning av biståndet (mom. 8)90

6. Sidas interna organisation och verksamhet (mom. 10)90

7. Miljöfrågor i FN-samarbetet (mom. 14)...........91

8. Skyddet av färskvattenresurser och marin miljö (mom.16)92

9. Utvecklingssamarbete via FN och utvecklingsbanker m.m. (mom. 23)92

10. Nedläggning av OECD (mom. 24)..................93

11. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)93

12. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)94

13. Landramar, fleråriga samarbetsavtal m.m. (mom. 33)95

14. Triangelsamarbete (mom. 34)....................96

15. Fristående utvärderingsinstitut (mom. 36)......96

16. Bistånd till Kina (mom. 42)....................97

17. Bistånd till Kuba (mom. 46)....................97

18. Omklassificering av bistånd till det forna Jugoslavien (mom. 49)98

19. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till

diktaturer (mom. 51)

98

20. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 52)99

21. Hälsovårdsbistånd (mom. 55)....................99

Särskilda yttranden.................................100

1. Svenska företags verksamhet i u-länder (mom. 7)100

2. Miljömässigt hållbart energibistånd (mom. 18)..100

3. Miljöaspekter i undervisning och näringslivssamarbete (mom. 21)100

4. Partnerskap enligt holländsk modell (mom. 35)..101

5. Inriktningen av stöd till demokrati, MR och jämställdhet mellan

könen (mom. 50)

101

6. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till

diktaturer (mom. 51)

103

7. Varsamhet vid skuldavskrivningar (mom. 59).....103

8. Skuldlättnad för de fattigaste länderna (mom. 60)103

9. Bistånd till enskilda organisationer (mom. 61).103