Bet. 1996/97:UU17

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU17

Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Armenien

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1996/97

UU17

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop.

1996/97:76) om godkännande av partnerskaps- och samarbetsavtal mellan

Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Armenien. Inga motioner

har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I proposition 1996/97:76 föreslår regeringen att riksdagen godkänner avtalet

om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll och bakgrund

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater

å ena sidan och Armenien å andra sidan.

Syftet med avtalet är att skapa ett forum för en politisk dialog, att främja

handel och investeringar, att stärka den demokratiska och marknadsekonomiska

utvecklingen i Armenien samt att ge en ram för ett bredare samarbete mellan

parterna. Vidare är syftet med avtalet att skapa förutsättningar för

etableringsfrihet, tjänstehandel och kapitalrörelser.

Avtalet ingås för en inledande tidsperiod om tio år. Det förnyas därefter

automatiskt med ett år i taget om inte någon part skriftligen säger upp

avtalet senast sex månader innan det upphör att gälla. Enligt en bestämmelse i

avtalet får lämpliga åtgärder vidtas om en part har underlåtit att fullgöra

åtaganden enligt avtalet. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra

månaden som följer efter den dag då parterna anmält att avtalet godkänts.

Bakgrund

När Sovjetunionen upplöstes, det kalla kriget upphörde och en ny Europakarta

trädde fram blev det för gemenskapen en viktig uppgift att utforma en ny

politik för relationerna med de nya staterna som uppstod i det forna

Sovjetunionen. Ett avtal om handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete

som undertecknades av EG och Sovjetunionen den 18 december 1989 har tillämpats

övergångsvis.

Med länderna i Central- och Östeuropa har EG ingått s.k. Europaavtal, vilka

är associeringsavtal som syftar till medlemskap i Europeiska unionen (EU).

Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien,

Slovenien, Tjeckien och Ungern samt med Estland, Lettland och Litauen.

För de länder som numera ingår i Oberoende staters samvälde (OSS) har

gemenskapen valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas

partnerskaps- och samarbetsavtal (s.k. partnerskapsavtal). De syftar inte till

en associering eller medlemskap men innehåller i övrigt i stort samma element

som återfinns i Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om politisk

dialog, varuhandel, affärsverksamhet och investeringar, betalningar och

kapital, konkurrens- och immaterialrättsliga regler samt brottsförebyggande,

kulturellt, ekonomiskt och finansiellt samarbete. I det handelspolitiska

avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nationsbehandling, dock

med sedvanliga undantag.

Partnerskapsavtalen är anpassade efter OSS-ländernas ekonomiska och

politiska utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldova kommer

därför att få de mest avancerade avtalen. I dessa avtal finns en bestämmelse

om att ett framtida upprättande av ett frihandelsområde mellan gemenskapen och

respektive land skall övervägas. Övriga OSS-länder, inklusive Armenien, utgör

en grupp med enklare avtal.

Europeiska gemenskapernas kommission inledde förhandlingar med Armenien i

oktober 1995 om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska

gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena sidan och Armenien å den

andra. Sverige har deltagit aktivt i förhandlingarna och har därvid löpande

inhämtat synpunkter från den närmast berörda myndigheten, Kommerskollegium.

Avtalet undertecknades den 22 april 1996.

Utvecklingen i Armenien

Sedan parlamentsval och folkomröstning om en ny konstitution hölls i Armenien

i juli 1995 har den politiska utvecklingen i landet präglats av relativ

stabilitet. I samband med det presidentval som hölls i september 1996 utbröt

dock oroligheter i huvudstaden Jerevan. Oppositionen anklagade regimen för

valfusk, och internationella observatörer från Organisationen för samarbete

och säkerhet i Europa (OSSE) noterade misshälligheter i samband med valet. Den

sittande presidenten vann med mycket liten marginal. Den armeniska regeringen

har uttryckt beredskap att med internationell hjälp förbättra valprocedurerna.

Armenien har sökt reformera landet och föra en politik syftande till

demokrati och marknadsekonomi. Denna process har dock bromsats av bl.a. krig

och blockad i samband med konflikten om Nagorno-Karabach. Eldupphör råder

visserligen i konflikten sedan maj 1994, men något fredsavtal har ännu inte

undertecknats. Den armeniska ekonomin tycks ha passerat botten och en positiv

tendens kan numera urskiljas.

Armenien är medlem i Förenta nationerna och OSSE. Landet har långtgående

samarbetsavtal med Ryssland och samarbetar regionalt med Iran och Georgien.

Sverige och Armenien

Sverige erkände Republiken Armenien den 16 januari 1992. Landet hade då varit

självständigt sedan den 23 september 1991.

Sveriges bilaterala relationer med Armenien har hittills varit begränsade.

Det finns emellertid ett intresse av att utveckla relationen, och diskussioner

pågår om att t.ex. inleda förhandlingar om ett dubbelbeskattningsavtal. I

februari 1996 besökte Armeniens utrikesminister Stockholm för bilaterala

överläggningar.

Avtalets innehåll

Avtalet innhåller föreskrifter om samarbete på en rad områden, bl.a. inom

politik, ekonomi och handel. Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta

avtalet.

Partnerskapsavtalet omfattar sammanlagt 102 artiklar, fyra bilagor och ett

protokoll om tullsamarbete. Dessutom har sju gemensamma förklaringar och en

ensidig förklaring från Frankrike avgivits, vilka bilagts slutakten.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och

stålgemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är

avtalsparter på den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal.

Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma handelspolitiken och

gränsöverskridande tjänstehandel. Enligt artikel 113 i Fördraget om

upprättandet av Europeiska gemenskapen och EG-domstolens praxis har

gemenskapen exklusiv kompetens när det t.ex. gäller dessa områden. Kompetensen

att ingå associeringsavtal är också i princip exklusiv.

Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också förhållanden som ligger

utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsstaternas kompetens.

Avtalet innehåller sålunda bestämmelser som innebär åtaganden för

medlemsstaterna och därmed också för Sverige, bl.a. inom områdena politisk

dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning.

Partnerskapsavtalet innehåller ett protokoll om ömsesidigt bistånd mellan

administrativa myndigheter i tullfrågor. Information som lämnas eller erhålls

med stöd av detta tullsamarbetsprotokoll skall vara konfidentiell (artikel 10

i tullsamarbetsprotokollet). Enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100,

omtryckt 1992:1474, senast ändrad 1996:1586) gäller sekretess i sådan

verksamhet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i den mån

riksdagen har godkänt avtal om det med främmande stat eller mellanfolklig

organisation. En anslutning till avtalet föranleder därför inte några

lagändringar för Sveriges del när det gäller dessa frågor.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att stabiliteten i Östersjöområdet sedan Sovjetunionens fall

har fått en ökad betydelse för Sverige. Partnerskapsavtalen syftar till att ge

en ny dimension till gemenskapens och medlemsstaternas relationer med

republikerna i det forna Sovjetunionen och att understödja den politiska,

ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Avtalet ger ramar för en

politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och skapar

förutsättningar för ökad handel mellan parterna. Regeringen anför vidare att

det ur svensk synvinkel, med hänsyn till de allt intensivare politiska,

ekonomiska och kulturella relationerna med länderna i det forna Sovjetunionen,

är av stor vikt att avtalet med Armenien ingås och att ytterligare ett steg

därmed tas för att främja en stabil utveckling i landet. Genom avtalet

underlättas även bilateral handel.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att partnerskaps- och

samarbetsavtalet godkänns av riksdagen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och

Armenien.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner det i proposition 1996/97:76 föreslagna

partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och

deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan.

Stockholm den 6 mars 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-

Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),

Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta

Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund

(kd).