Bet. 1996/97:UU18

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU18

Partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Azerbajdzjan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Utskottet

Hemställan

1996/97

UU18

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag (prop.

1996/97:77) om godkännande av partnerskaps- och samarbetsavtal mellan

Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Azerbajdzjan. Inga

motioner har väckts med anledning av propositionen.

Propositionen

I proposition 1996/97:77 föreslår regeringen att riksdagen godkänner avtalet

om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll och bakgrund

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater

å ena sidan och Azerbajdzjan å andra sidan.

Syftet med avtalet är att skapa ett forum för en politisk dialog, att främja

handel och investeringar, att stärka den demokratiska och marknadsekonomiska

utvecklingen i Azerbajdzjan samt att ge en ram för ett bredare samarbete

mellan parterna. Vidare är syftet med avtalet att skapa förutsättningar för

etableringsfrihet, tjänstehandel och kapitalrörelser.

Avtalet ingås för en inledande tidsperiod om tio år. Det förnyas därefter

automatiskt med ett år i taget om inte någon part skriftligen säger upp

avtalet senast sex månader innan det upphör att gälla. Enligt en bestämmelse i

avtalet får lämpliga åtgärder vidtas om en part har underlåtit att fullgöra

åtaganden enligt avtalet. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra

månaden som följer efter den dag då parterna anmält att avtalet godkänts.

Bakgrund

När Sovjetunionen upplöstes, det kalla kriget upphörde och en ny Europakar-

ta trädde fram blev det för gemenskapen en viktig uppgift att utforma en ny

politik för relationerna med de nya staterna som uppstod i det forna

Sovjetunionen. Ett avtal om handel och ekonomiskt och kommersiellt samarbete

som undertecknades av EG och Sovjetunionen den 18 december 1989 har tillämpats

övergångsvis.

Med länderna i Central- och Östeuropa har EG ingått s.k. Europaavtal, vilka

är associeringsavtal som syftar till medlemskap i Europeiska unionen (EU).

Sådana avtal har tecknats med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien,

Slovenien, Tjeckien och Ungern samt med Estland, Lettland och Litauen.

För de länder som numera ingår i Oberoende staters samvälde (OSS) har

gemenskapen valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Avtalen kallas

partnerskaps- och samarbetsavtal (s.k. partnerskapsavtal). De syftar inte till

en associering eller medlemskap men innehåller i övrigt i stort samma element

som återfinns i Europaavtalen. I avtalen finns föreskrifter om politisk

dialog, varuhandel, affärsverksamhet och investeringar, betalningar och

kapital, konkurrens- och immaterialrättsliga regler samt brottsförebyggande,

kulturellt, ekonomiskt och finansiellt samarbete. I det handelspolitiska

avsnittet tillerkänner parterna varandra mest-gynnad-nationsbehandling, dock

med sedvanliga undantag.

Partnerskapsavtalen är anpassade efter OSS-ländernas ekonomiska och

politiska utvecklingsnivå. Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldova kommer

därför att få de mest avancerade avtalen. I dessa avtal finns en bestämmelse

om att ett framtida upprättande av ett frihandelsområde mellan gemenskapen och

respektive land skall övervägas. Övriga OSS-länder, inklusive Azerbajdzjan,

utgör en grupp med enklare avtal.

Europeiska gemenskapernas kommission inledde förhandlingar med Azerbajdzjan

i november 1995 om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska

gemenskaperna (EG) och deras medlemsstater å ena sidan och Azerbajdzjan å den

andra. Sverige har deltagit aktivt i förhandlingarna och har därvid löpande

inhämtat synpunkter från den närmast berörda myndigheten, Kommerskollegium.

Avtalet undertecknades den 22 april 1996.

Utvecklingen i Azerbajdzjan

Sedan självständigheten har läget i Azerbajdzjan präglats av turbulens. Den

nuvarande presidenten kom till makten år 1993 genom ett militäruppror. Flera

kuppförsök mot honom har sedan dess ägt rum. År 1995 hölls parlamentsval och

en folkomröstning om en ny konstitution. Internationella observatörer från

Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) påpekade en rad

misshälligheter i samband med valet. Europeiska unionen konstaterade dock att

valet trots allt var ett steg framåt på vägen mot demokrati.

En ekonomisk och social kris har efter hand också fördjupats. Till landets

problem hör också konflikten om enklaven Nagorno-Karabach som inte vill

tillhöra Azerbajdzjan. Strider kring enklaven har skapat ett stort antal

internflyktingar. I konflikten, som man ärvde från Sovjetunionen, råder

visserligen sedan maj 1994 eldupphör, men något fredsavtal finns inte och

parternas positioner i fredsprocessen förefaller låsta.

Azerbajdzjan är medlem i Förenta nationerna och OSSE. Landet samarbetar i

varierande utsträckning med Ryssland, Iran, Turkiet och västländerna.

Regionalt samarbetar man också med Georgien medan man har förklarat Armenien i

blockad, då man anser att Armenien stödjer de separatistiska krafterna i

Nagorno-Karabach.

Sverige och Azerbajdzjan

Sverige erkände Republiken Azerbajdzjan den 16 januari 1992. Landet hade då

varit självständigt sedan den 30 augusti 1991.

Sveriges förbindelser med Azerbajdzjan har hittills varit begränsade. Landet

har dock genom sina stora energitillgångar en stor ekonomisk potential och

intresse för samarbete finns. En förutsättning är dock att reformprocessen i

landet accelererar.

Avtalets innehåll

Avtalet innehåller föreskrifter om samarbete på en rad områden, bl.a. inom

politik, ekonomi och handel. Ett samarbetsråd upprättas för att förvalta

avtalet.

Partnerskapsavtalet omfattar sammanlagt 105 artiklar, fem bilagor och ett

protokoll om tullsamarbete. Dessutom har nio gemensamma förklaringar och en

ensidig förklaring från Frankrike avgivits, vilka bilagts slutakten.

Kompetensfrågor

I avtalet är det Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen,

Europeiska atomenergigemenskapen och medlemsländerna som är avtalsparter på

den ena sidan. Avtalet är därmed ett s.k. blandat avtal. Avtalet reglerar

bl.a. frågor inom den gemensamma handelspolitiken och gränsöverskridande

tjänstehandel. Enligt artikel 113 i Fördraget om upprättandet av Europeiska

gemenskapen och EG-domstolens praxis har gemenskapen exklusiv kompetens när

det t.ex. gäller dessa områden. Kompetensen att ingå associeringsavtal är

också i princip exklusiv.

Det nu aktuella avtalet reglerar emellertid också förhållanden som ligger

utanför gemenskapens kompetens och därmed inom medlemsstaternas kompetens.

Avtalet innehåller sålunda bestämmelser som innebär åtaganden för

medlemsstaterna och därmed också för Sverige, bl.a. inom områdena politisk

dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning.

Partnerskapsavtalet innehåller ett protokoll om ömsesidigt bistånd mellan

administrativa myndigheter i tullfrågor. Information som lämnas eller erhålls

med stöd av detta tullsamarbetsprotokoll skall vara konfidentiell (artikel 10

i tullsamarbetsprotokollet). Enligt 9 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100,

omtryckt 1992:1474, senast ändrad 1996:1586) gäller sekretess i sådan

verksamhet för enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i den mån

riksdagen har godkänt avtal om det med främmande stat eller mellanfolklig

organisation. En anslutning till avtalet föranleder därför inte några

lagändringar för Sveriges del när det gäller dessa frågor.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att stabiliteten i Östersjöområdet sedan Sovjetunionens fall

har fått en ökad betydelse för Sverige. Partnerskapsavtalen syftar till att ge

en ny dimension till gemenskapens och medlemsstaternas relationer med

republikerna i det forna Sovjetunionen och att understödja den politiska,

ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Avtalet ger ramar för en

politisk dialog, definierar ett brett spektrum av samarbetsområden och skapar

förutsättningar för ökad handel mellan parterna. Regeringen anför vidare att

det ur svensk synvinkel, med hänsyn till de allt intensivare politiska,

ekonomiska och kulturella relationerna med länderna i det forna Sovjetunionen,

är av stor vikt att avtalet med Azerbajdzjan ingås och att ytterligare ett

steg därmed tas för att främja en stabil utveckling i landet. Genom avtalet

underlättas även bilateral handel.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att partnerskaps- och

samarbetsavtalet godkänns av riksdagen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner partnerskaps- och

samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och

Azerbajdzjan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen godkänner det i proposition 1996/97:77 föreslagna

partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och

deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra

sidan.

Stockholm den 6 mars 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-

Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),

Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),

Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta

Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund

(kd).