Bet. 1996/97:UU7

Utrikesutskottets betänkande

1996/97:UU07

Verksamheten inom Europarådet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Innehållsförteckning

1996/97

UU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelser 1995/96:193

och 1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996, dels redogörelse till

riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets

parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996, dels

fyra motioner väckta under allmänna motionstiden 1996/97 med anknytning till

Europarådet.

Utskottet föreslår att skrivelserna och redogörelsen läggs till

handlingarna. Samtliga motioner besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är

fogat ett särskilt yttrande.

Motionerna

1996/97:K427 av Håkan Holmberg m.fl. (fp)

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenskt undertecknande av Europarådets konvention om regionala

språk och minoritetsspråk.

1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp)

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast i Europarådet ta upp frågan om Turkiets fortsatta

medlemskap.

1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om skydd

för nationella minoriteter CAHMIN, tilläggsprotokollet till Europakonventionen

om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien

1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996)

och ILO-konvention nr 169,

1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd)

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige snarast bör ratificera Europarådskonventionen om

regionala språk och minoritetsspråk för finskans del.

Utskottet

Regeringens skrivelse 1995/96:193

Ministerkommittémöten m.m.

Ministerkommittén höll sina 96:e och 97:e ordinarie möten under år 1995. Tre

ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet.

Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1995 till ca 800 miljoner

franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Sveriges

totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till sidoordnade

verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på ca 39,5 miljoner kronor.

Europarådet höll sitt 96:e ministerkommittémöte den 11 maj under

ordförandeskap av den cypriotiske utrikesministern Alecos Michaelides.

För de nordiska och baltiska delegationscheferna föregicks mötet av ett kort

informellt samråd, som hade initierats av de baltiska utrikesministrarna. Det

leddes av Finlands utrikesminister Tarja Halonen och utmynnade i en allmänt

hållen rekommendation om ett regelbundet samrådsförfarande mellan de berörda

ländernas permanenta delegationer i Strasbourg.

Ministerkommittémötet behandlade under en inledande informell del

Europarådets roll, bl.a. i ljuset av organisationens pågående utvidgning.

Ministrarna konstaterade att tio central- och östeuropeiska länder hade

beviljats inträde sedan år 1990. Ytterligare åtta hade ansökt om medlemskap:

Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Moldova, Ryssland,

Ukraina och Vitryssland (fyra av dessa blev medlemmar senare under året och

ytterligare ett i februari 1996). Ministrarna uttalade beredskap att uppta

kandidatländerna i Europarådskretsen så snart grundläggande krav kunde anses

vara uppfyllda. Man beslutade att intensifiera såväl den politiska dialogen

som samarbetsprogrammen med berörda stater, i avsikt att uppmuntra viktiga

reformer beträffande Europarådets hörnstenar: respekt för demokrati, de

mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.

Ministrarna konstaterade vidare att den kontinuerliga utvidgningen av

Europarådet krävde resurser. Finansieringsbehoven måste emellertid vägas in i

den pågående översynen av prioriteringar inom organisationen som helhet.

I anslutning till utvidgningsdiskussionen betonades betydelsen av att

fortsätta och fördjupa samarbetet med Europeiska unionen (EU) och

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta sågs som ett

led i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i hela Europa.

Man välkomnade att förhandlingarna om en europeisk stabilitetspakt hade

avslutats framgångsrikt i Paris den 21 mars. Ånyo underströks det viktiga

sambandet mellan minoritetsskydd och stabilitet i Europa.

Ministrarna uttalade fortsatt stöd för arbetet med ett tilläggsprotokoll

till Europakonventionen om kulturella rättigheter av särskild betydelse för

skyddet av nationella minoriteter. Flertalet länder, däribland Sverige,

uttalade sig positivt om Europarådets kommission mot rasism och intolerans

(ECRI). Samtidigt poängterades att dubbelarbete i förhållande till EU:s

motsvarande kommission (den s.k. Kahn-kommissionen) måste undvikas.

Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att den deklaration om

efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden, som hade antagits vid föregående

ministerkommittémöte (november 1994), nu hade kompletterats med en

tillämpningsprocedur.

I anslutning till ovanstående tog i princip samtliga västeuropeiska stater

tillfället i akt att kommentera parlamentarikerförsamlingens rekommendation nr

1266 om Turkiet. I denna rekommendation från den 26 april uppmanades

ministerkommittén kräva att Turkiet skulle dels dra tillbaka sina trupper från

norra Irak, dels söka en fredlig lösning på kurdfrågan, dels slutligen sätta

upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning till

Europarådets normer. De länder som uttalade sig, däribland Sverige, var

relativt samstämmiga i sin kritik av Turkiet.

Europarådet höll sitt 97:e ministerkommittémöte den 9 november under

ordförandeskap av den tjeckiske utrikesministern Josef Zieleniec.

Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Makedoniens

och Ukrainas inträde i Europarådet som organisationens 37:e och 38:e

medlemsländer.

Mötets tema var demokratisk säkerhet i Europa. Europarådets grundläggande

värderingar utgjorde basen för en framgångsrik tillämpning av det demokratiska

säkerhetskonceptet. Man hoppades att de ideal som organisationen står för

skulle komma att omfatta hela Europa inom en snar framtid. Särskilt EU-

länderna uttryckte i sina inlägg stöd för ett snabbt ryskt upptagande i

Europarådet, medan de baltiska länderna var mer återhållsamma och hänvisade

till att villkoren först måste uppfyllas.

Den pågående utvidgningen ställde krav på effektiv övervakning av

efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, i förening med fortsatt stöd till

reformsträvanden.

Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien hade nu blivit en internationellt

prioriterad uppgift. Från Europarådets sida var man beredd att bidra med den

specialistkompetens som organisationen besitter.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att de s.k. fyrpartsmötena mellan

representanter för Europarådet och EU nu åter ägde rum regelbundet.

I kampen mot främlingsfientlighet och rasism borde Europarådet och EU i

största möjliga utsträckning samordna sina ansträngningar. Ministrarna

uttalade fortsatt stöd för Europarådets kommission mot rasism och intolerans

(ECRI).

Skyddet för nationella minoriteter var en viktig faktor i strävandena att

uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i Europa. Ministrarna uttryckte

förhoppningen att år 1996 skulle föra med sig konkreta resultat i det arbete

på minoritetsområdet som initierats vid toppmötet i Wien hösten 1993.

USA:s och Japans begäran om observatörsstatus vid Europarådet välkomnades av

många talare och var enligt ministrarna att betrakta som ett erkännande av

organisationens politiskt viktiga arbete för demokratisk säkerhet.

Den fortsatta utvidgningen

Vid en ceremoni den 10 februari upptogs Lettland i Europarådet. Den sakliga

prövningen av Lettlands ansökan hade dragit ut på tiden, bl.a. i avvaktan på

att en för Europarådet godtagbar medborgarskapslag skulle antas. Så skedde i

juli 1994 och detta i kombination med utlovade förbättringar i utlännings-

lagstiftningen öppnade slutgiltigt vägen för medlemskap. Invalen av Albanien

och Moldova i juli respektive Makedonien och Ukraina i november föregicks av

diskussion om ländernas demokratiska och juridiska utvecklingsnivå i

förhållande till de kriterier som formellt gäller för inträde i Europarådet.

Slutresultatet blev dock i samtliga fall att såväl den parlamentariska

församlingen som ministerkommittén ställde sig enhälligt positiva till

medlemskap.

Störst intresse under året tilldrog sig emellertid Rysslands ansökan. Trots

den förnyade upptrappningen av krigshandlingarna i Tjetjenien omkring och

efter årsskiftet röstade parlamentarikerförsamlingen den 25 januari 1996 med

stor majoritet för ett ryskt medlemskap. På basis av parlamentarikernas

rekommendation beslutade sedan ministerkommittén på ställföreträdarnivå den 8

februari enhälligt att inbjuda Ryssland att bli Europarådets 39:e medlemsland.

Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden

Som kan utläsas i det föregående har en förskjutning ägt rum när det gäller

kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en

väl fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet

skall vara på rätt väg.

Av det ovannämnda följer ökade krav på effektiv övervakning - efter

tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta bör

kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning.

Ministerkommittén antog en procedur för att verkställa den i november 1994

antagna deklarationen om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Enligt

denna tillämpningsprocedur skall övervakningen bl.a. grundas på konstruktiv

dialog och icke-diskriminering. Europarådets generalsekreterare har vidare att

presentera en översikt om medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden.

Översikten skall sedan behandlas i ministerkommittén under en följd av möten.

Den formella behandlingen av generalsekreterarens första rapport om

efterlevnaden av gjorda åtaganden inleds vid ministerkommitténs möte i juni

1996. Europarådets ministerkommitté får med denna granskning ytterligare en

verksamhetsinriktning som tangerar OSSE-arbetet och därmed ger anledning till

ökat samarbete mellan dessa båda organisationer.

Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993

Europarådets toppmöte för medlemsländernas stats- eller regeringschefer i Wien

i oktober 1993 - det första och hittills enda i organisationens historia -

resulterade i en slutdeklaration med tre operativt inriktade bilagor som

behandlar reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen, skydd

för nationella minoriteter respektive åtgärder för att bekämpa rasism,

främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.

Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen

I bilaga 1 till Wiendeklarationen understryks betydelsen av att reformera de

organ som skall övervaka efterlevnaden av den europeiska konventionen angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

(Europakonventionen). Syftet med en sådan reform var att effektivisera

systemet för att komma till rätta med det ökande antalet icke färdigbehandlade

ärenden och de långa handläggningstiderna. Vid Europarådets

ministerkommittémöte i maj 1994 öppnades det elfte protokollet till

Europakonventionen för undertecknande. Protokollet upptar de

konventionsändringar som reformen nödvändiggör och innebär i korthet att de

nuvarande övervakningsorganen (kommission och domstol) skall ersättas med en

permanent domstol med en ledamot från varje konventionsstat.

Vid utgången av år 1995 hade protokollet ratificerats av 17 medlemsstater,

däribland Sverige. Reformen träder i kraft ett år efter det att samtliga

konventionsstater har ratificerat protokollet.

Skydd för nationella minoriteter

I bilaga 2 till Wiendeklarationen uppmanas ministerkommittén att utarbeta dels

en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, dels ett

tilläggsprotokoll till Europakonventionen avsett att reglera

minoritetsrättigheter på det kulturella området.

Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN)

har utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november

1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen

träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater

förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1995/96

ratificerats av endast fyra stater, nämligen Rumänien, Slovakien, Spanien och

Ungern.

Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de

principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra de nationella

minoriteterna ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och

rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en

nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya

materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera.

Vad beträffar toppmötets beslut om ett tilläggsprotokoll till

Europakonventionen var avsikten att i protokollet, som ett tillägg till

rättighetskatalogen i Europakonventionen, uppta sådana kulturella rättigheter

som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter. Arbetet på

tilläggsprotokollet inleddes i CAHMIN i november 1994. Redan från början

uppstod emellertid betydande problem med att utforma en konventionstext. Någon

enighet om utformningen av en sådan har därefter inte gått att nå och

ministerkommittén beslutade i början av år 1996 att avbryta arbetet. En ny

text bedömdes egentligen inte tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i

stället att urholka redan existerande rättigheter såsom de definierats i

domstolens rättspraxis.

Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och

intolerans

Wiendeklarationens bilaga 3 är uppdelad i en deklaration och en aktionsplan.

I aktionsplanen ingår en ungdomskampanj mot rasism, som lanserades i

Strasbourg den 10 december 1994 och som skall avslutas sommaren 1996.

Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna opinionen för att

motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser.

Ett annat konkret resultat av aktionsplanen är tillsättandet av en

ministerkommittén underställd expertkommitté, kommissionen mot rasism och

intolerans (ECRI). Vid ECRI:s första möte i april 1994 valdes den svenske

diskrimineringsombudsmannen till ordförande. ECRI lade under år 1995 fram

förslag om sina arbetsformer, bl.a. om hur utvärderingen och bedömningen av

medlemsstaters olika åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism

och intolerans skall ske.

I sammanhanget kan nämnas att det även inom EU har etablerats en rådgivande

kommission mot rasism och främlingsfientlighet, ofta benämnd Kahn-

kommissionen. Vid toppmötet i Cannes i juni 1995, fick Kahn- kommissionen

mandat att - i nära samarbete med Europarådet - studera förutsättningarna för

att upprätta vad som kommit att kallas ett observatorium mot rasism och

främlingsfientlighet. Observatoriet skulle ha två huvuduppgifter, dels att

samla in information om rasistiska handlingar och analysera grunderna för

dessa, dels att utarbeta förslag till preventiva åtgärder och sanktioner mot

rasistiska tendenser och yttringar. Det råder för närvarande osäkerhet både om

Europarådets samspel med EU på området och om observatoriets framtid.

Verksamheten inom vissa huvudområden

Mänskliga rättigheter

Under året undertecknades Europakonventionen av Albanien, Lettland,

Makedonien, Moldova och Ukraina. Vidare ratificerade Litauen konventionen.

Utöver de stater som under år 1995 erhållit medlemskap i Europarådet var det

vid årsskiftet 1995/96 endast Andorra och Estland som inte ratificerat

konventionen. Ministerkommittén övervakade liksom tidigare år, fortlöpande

verkställandet av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de

rapporter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna

(Europakommissionen) avgett över klagomål.

Ministerkommittén antog 441 resolutioner i sådana ärenden under året, vilket

innebär en avsevärd ökning av ministerkommitténs arbete i detta avseende

jämfört med föregående år. Det stora flertalet resolutioner rör mål mot

Italien.

Två mål mot Sverige har behandlats av ministerkommittén under 1995, målen

Fredin II och Persson. I målet Fredin II antogs en slutresolution av

ministerkommittén.

I målet Persson avvaktar ministerkommittén svenska lagstiftningsåtgärder

innan en slutresolution kan antas.

Lagstiftningsåtgärder avvaktas av ministerkommittén också i målet Holm. Frågan

om lagstiftningsåtgärder med anledning av domen övervägs för närvarande inom

Regeringskansliet.

Under år 1995 registrerades 3 481 nya klagomål hos kommissionen, varav 165

mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1994 var 2 927 respektive 161. Antalet

klagomål till kommissionen fortsätter således att öka.

Under året hänsköts 113 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt ca

530 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 31 klagomål mot Sverige.

Det löpande arbetet på området för mänskliga rättigheter bedrevs i övrigt

liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och

i dess expertkommittéer.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i

kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1995 ratificerats av

samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland, Lettland, Litauen,

Makedonien, Moldova och Ukraina. Litauen har dock undertecknat konventionen.

Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka

behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.

inledde sin verksamhet år 1990. Under 1995 besökte kommittén Bulgarien,

Italien, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien. De rapporter som

kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras,

om den berörda staten begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige,

som tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts

liksom det svar som den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992

och den rapport från kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes

regeringen i mars 1995.

Jämställdhet

Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) sammanträdde två

gånger under året. I början av februari ägde konferensen Jämställdhet och

demokrati: utopi eller utmaning rum i Strasbourg. Ordförande för konferensen

var Sveriges vice statsminister och jämställdhetsminister Mona Sahlin och

Sloveniens premiärminister Janez Drnovsek. Två seminarier anordnades under

1995. Det ena behandlade kvinnor och migration och ägde rum i juli i

Strasbourg. Det andra handlade om nationell politik rörande jämställdhet

mellan kvinnor och män och ägde rum i november i Budapest.

Tre expertgrupper fortsatte sitt arbete: en - i samarbete med styrkommittén

för migrationsfrågor (CDMG) - om migration, kulturell mångfald och

jämställdhet mellan kvinnor och män, en om våld mot kvinnor och en om rätt

till fri abort.

Regeringens skrivelse 1996/97:140

Ministerkommittémöten m.m.

Ministerkommittén höll sina 98:e och 99:e ordinarie möten under 1996.

Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer i

Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta

beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde när ministrarna inte

är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde varje månad, utom i augusti, dels

för att behandla allmänna frågor, dels för att vid särskilda möten behandla

ärenden rörande mänskliga rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om

1997 års budget.

Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet.

Europarådet höll sitt 98:e ministerkommittémöte den 3 maj under ordförandeskap

av Danmarks utrikesminister Niels Helveg Petersen.

Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över det nära samarbete och den

arbetsfördelning som etablerats mellan Europarådet och OSSE i Bosnien-

Hercegovina. Kommissionens för mänskliga rättigheter båda organ hade påbörjat

sin verksamhet. Europarådet hade utsett de internationella ledamöterna i den

ena underavdelningen, kammaren för mänskliga rättigheter, medan OSSE stod

bakom valet av oberoende ombudsman. Vidare noterades att Europarådets domstol

för mänskliga rättigheter hade utsett tre ledamöter till en i enlighet med

Daytonavtalet upprättad kommitté för flyktingar och internflyktingar.

Ministrarna betonade Europarådets fortsatta beredskap att, i samarbete med

andra internationella organisationer och då inte minst OSSE, bidra till den

demokratiska återuppbyggnaden i regionen.

Förenta staterna välkomnades som observatör i Europarådet.

I anslutning till mötet antog ministrarna dels en deklaration och en

rekommendation om skydd för journalister i konfliktsituationer, dels en

deklaration om uppföljning av Europarådets ungdomskampanj mot rasism,

främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, vilken lanserats i samband

med det första toppmötet i oktober 1993.

Europarådets 99:e ministerkommittémöte ägde rum den 7 november under

ordförandeskap av Estlands utrikesminister Siim Kallas.

I samband med det formella mötet välkomnades Kroatien som Europarådets 40:e

medlemsland.

Ministrarna välkomnade även att Kanada, i likhet med Förenta staterna

tidigare under året, hade erhållit observatörsstatus i Europarådet.

Frankrike upprepade sin inbjudan till ett toppmöte hösten 1997, vilket

hälsades med tillfredsställelse.

Ministrarna konstaterade att Europarådets utvidgning fortsatte och att

integrationen av nya medlemmar pågick kontinuerligt. Detta överensstämde väl

med de beslut som fattats vid organisationens första toppmöte i Wien 1993 och

som syftade till att främja demokratisk säkerhet i hela Europa. I sammanhanget

välkomnades EU:s beslut att bidra till Europarådets stabilitetsskapande

stödprogram, primärt rörande Ryssland och Ukraina.

Fortsatt uppmärksamhet måste ägnas de områden som gavs högsta prioritet i

slutdeklarationen från Wien: skydd för nationella minoriteter, kamp mot

rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans samt reformering av

övervakningssystemet enligt den europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

De länder som ännu inte ratificerat Europakonventionen respektive dess

protokoll nr 11 (som gäller just reformeringen av övervakningssystemet)

uppmanades att snarast uppfylla sina åtaganden i detta avseende.

Samarbete med andra internationella organisationer utgjorde ett viktigt led

i strävandena att bygga upp ett demokratiskt och stabilt Europa. I samband med

ett s.k. fyrpartsmöte mellan Europarådet och EU i oktober hade en uppdaterad

skriftväxling antagits, vilken formaliserade ett fördjupat samarbete mellan de

båda organisationerna. Detta hälsades med tillfredsställelse av ministrarna

liksom pågående ansträngningar att, enligt principer om effektivt

resursutnyttjande och undvikande av dubbelarbete, förbättra samordningen

mellan Europarådet och OSSE.

Ett andra toppmöte år 1997

Hösten 1993 anordnades i Wien det första toppmötet för stats- och

regeringschefer i Europarådets historia.

Initiativet till ett andra toppmöte kommer ursprungligen från Europarådets

parlamentariska församling.

Huvudargumenten för ett sådant möte kan sammanfattas som följer:

- Efter den snabba medlemsutvecklingen bör Europarådet dels göra ett politiskt

bokslut av vad som skett efter det första toppmötet, dels ta ut

färdriktningen för framtiden i det nya Europa, vars institutionella landskap

kommer att se annorlunda ut än i dag.

- Behov föreligger av en diskussion på högsta nivå för att klargöra

Europarådets framtida arbetsuppgifter, bl.a. i syfte att undvika onödigt

dubbelarbete med andra aktörer (främst EU och OSSE).

- En alleuropeisk manifestation mot slutet av 1997 skall också ses mot

bakgrund av behovet att aktivt involvera de stater som ej direkt berörs av

utvidgningen av EU och NATO i det europeiska samarbetet.

Den fortsatta utvidgningen

Europarådet fortsätter att expandera. Efter Rysslands och Kroatiens tillträde

under 1996 har organisationen 40 medlemmar.

Det ryska medlemskapet utgör en stor utmaning för Europarådet - av politiska

men också av organisatoriska och administrativa skäl. Bland annat aktualiseras

med Rysslands inträde frågan om eventuellt införande av ytterligare

arbetsspråk eller officiella språk.

Under året var det dock turerna kring Kroatiens tillträde som stod i

blickpunkten.

I april 1996 avgav parlamentarikerna ett yttrande som utmynnar i en

rekommendation till ministerkommittén att inbjuda Kroatien att bli medlem i

Europarådet. I yttrandet specificeras en mängd krav som landet förväntas leva

upp till.

I fallet Kroatien valde ministerkommittén att, för första gången i

organisationens historia, frångå praxis och inte omgående följa

parlamentarikernas rekommendation. Efter att ha diskuterat ärendet i maj

preciserade kommittén vid ett möte i början av juni, som komplement till

parlamentarikerförsamlingens krav, ett antal åtaganden (beträffande mänskliga

rättigheter, mediefrihet, Daytonavtalet samt lokala och regionala myndigheter)

som sedan tillställdes den kroatiske utrikesministern.

Den kroatiska regeringens svar inkom den 14 juni. Mot bakgrund därav fattade

ministerkommittén den 2 juli ett principbeslut om medlemskap, men med

uppskjuten verkan.

Sverige stödde beslutet att uppskjuta upptagandet av Kroatien i

Europarådskretsen.

Under tidig höst dryftades Kroatiens medlemskap såväl i Strasbourg som i

olika EU-organ i Bryssel. Resultatet av diskussionerna blev att

ministerkommittén den 16 oktober bekräftade sitt principbeslut från juli och

samtidigt fastställde datum för Kroatiens tillträdesceremoni till den 6

november.

Avgörande för den slutliga bedömningen var bl.a. det faktum att den

kroatiska oppositionen stödde regeringens önskan att bli medlem liksom att

flera andra länder redan beviljats medlemskap sedan de förbundit sig att i

efterhand och så snart som möjligt anpassa sin lagstiftning och

rättstillämpning till Europarådets krav. Ännu en gång ansågs stödet till

reformistiska krafter vara av största vikt. Den linje befästes som har som

utgångspunkt att framsteg uppnås genom att engagera ett land i samarbete,

snarare än genom att utestänga det.

Efter Rysslands och Kroatiens inträde föreligger för närvarande fem

ansökningar om medlemskap: från Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina,

Georgien och Vitryssland.

Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden

Kriterierna för upptagande av nya medlemsländer har förskjutits, från krav på

en fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet

skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på

god vilja i den riktningen.

Av det ovannämnda följer ett ökat behov av effektiv övervakning - efter

tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden.

Övervakningen bör givetvis kombineras med stödinsatser.

I november 1994 antog ministerkommittén, som ett komplement till redan

existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av

medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett

beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så

till vida att den reella övervakningen inleddes.

Samarbets- och biståndsprogram

Som redan framhållits i föregående avsnitt bör övervakningen av efterlevnaden

av medlemsstaternas åtaganden kombineras med stödåtgärder för att påverka

utvecklingen i positiv riktning. Här spelar Europarådets samarbets- och

biståndsprogram en viktig roll.

Det gäller primärt de insatser i både nya medlemsländer och kandidatländer

som finansieras inom ramen för organisationens egen budget. Dessutom har

generalsekreteraren lanserat ett stabilitetsskapande program som i första hand

omfattar Ryssland och Ukraina. Detta s.k. nya initiativ bygger på

samfinansiering med EU, och under hösten lämnades klartecken för bidrag

därifrån. Förhoppningen är att initiativet i ett senare skede skall kunna

inbegripa även Moldova samt kandidatländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien

och Vitryssland.

Programmen är huvudsakligen inriktade på uppbyggnad av rättssamhället och

förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och politiska systemet.

Målet är att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet i hela Europa.

Av största vikt i sammanhanget är att en samsyn om effektivast möjliga

resursutnyttjande kan uppnås mellan Europarådet och de länder där

programinnehållet konkretiseras.

Samarbete med andra internationella organisationer

Europarådet samverkar med andra internationella organisationer. Det gäller

t.ex. FN och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) men

i synnerhet, som redan framgått, OSSE och EU.

Generellt kan konstateras att det finns åtskilliga områden där två eller

flera internationella organisationer samtidigt är verksamma. På grund av

skilda mandat, medlemskretsar etc. torde en strikt arbetsfördelning dem

emellan inte kunna uppnås och en sådan vore i dagsläget sannolikt inte heller

önskvärd. Som eftersträvansvärda grundregler i det internationella umgänget

gäller dock a) att organisationerna skall vara ömsesidigt stödjande, dvs.

arbeta med och inte mot varandra, b) att respektive organisations unika

kompetens tillvaratas och c) att revirtänkande och onödigt dubbelarbete

undviks, bl.a. genom öppenhet och informationsutbyte.

Europarådet och OSSE arbetar i hög grad för likartade mål i form av respekt

för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Genom

Europarådets utvidgning krymper skillnaden i medlemskrets kontinuerligt.

Europarådets ministerkommitté har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att

bevaka samarbetet med OSSE.

Efter Finlands, Sveriges och Österrikes inträde i EU tillhör 15

Europarådsmedlemmar samtidigt unionen. Någon egentlig EU-samordning förekommer

dock inte i Strasbourg även om regelbundna samråd äger rum.

Sedan 1989 arrangeras s.k. fyrpartsmöten mellan EU, representerat av

ordförandena i ministerrådet och kommissionen, och Europarådet, representerat

av ordföranden i ministerkommittén och generalsekreteraren. Under 1996 antogs

också en uppdaterad skriftväxling om relationerna mellan organisationerna,

genom vilken utökat samarbete bl.a. i form av deltagande i varandras möten

möjliggörs.

Budget och finansiering

Europarådets ordinarie budget för 1996 uppgick till knappt 845 miljoner

franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Den

svenska bidragsandelen var 2,53 %. Medlemmarna iakttar generellt god

betalningsdisciplin.

Med anledning av det kärva ekonomiska läge som råder i medlemsstaterna har

de senaste årens budgetbehandling inte resulterat i någon real resursökning

utan endast i inflationsjustering samt någon extra procentenhet.

Sverige instämmer i den utbredda synen att de nya krav som ställs på

Europarådet i första hand bör bekostas genom omprioriteringar i och

effektivisering av verksamheten.

Under kalenderåret utbetalades för svenskt vidkommande via

Utrikesdepartementets budget drygt 33 miljoner kronor till organisationens

verksamhet.

Vissa av verksamhetens huvudområden

Mänskliga rättigheter och demokratifrågor

Europakonventionen

Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-konventionen)

av Ryssland och Kroatien som nya medlemmar av Europarådet. Vidare ratificerade

Albanien, Andorra och Estland konventionen. Av Europarådets medlemsstater är

det endast Kroatien, Lettland, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken

Makedonien), Moldova, Ryssland och Ukraina som inte ratificerat konventionen.

Ministerkommittén övervakade, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet

av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter som

den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna

(Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog över 600

resolutioner i sådana ärenden, vilket innebär en fortsatt ökning av arbetet i

detta avseende jämfört med tidigare år. Det stora flertalet resolutioner rör

alltjämt mål mot Italien.

För första gången har problem uppstått med att förmå en medlemsstat

(Grekland) att erlägga ett av domstolen utdömt skadestånd.

Under året har ett mål mot Sverige avgjorts av Europadomstolen (Gustafsson

mot Sverige). Målet rörde om en av en facklig organisation initierad

stridsåtgärd mot en oorganiserad arbetsgivare, i syfte att förmå denne att

träffa kollektivavtal, innebar ett brott mot dennes rätt till skydd för den

negativa föreningsrätten och om staten, genom sin underlåtenhet att skydda

arbetsgivaren mot stridsåtgärderna genom att inte tillhandahålla sådan

lagstiftning och erforderliga rättsmedel, kunde göras ansvarig för

konventionsbrott. Domstolen besvarade dessa frågor nekande och något

konventionsbrott ansågs således inte ha förevarit. Klaganden har härefter

begärt att Europadomstolen omprövar målet.

För närvarande är fem mål mot Sverige under handläggning i domstolen.

Under 1996 registrerades 4 758 nya klagomål hos kommissionen, varav 169 mot

Sverige. Motsvarande siffror för år 1995 var 3 481 respektive 165. Antalet

klagomål till kommissionen fortsätter således att öka kraftigt varför den

genomsnittliga handläggningstiden för mål i kommissionen är fortsatt lång -

flera år.

Under året hänsköts 165 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt 564

mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 32 klagomål mot Sverige.

Europeiska konventionen mot tortyr m.m.

Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i

kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1996 ratificerats av

samtliga medlemsstater utom Andorra, Kroatien, Lettland, Litauen, Makedonien,

Moldova, Ryssland och Ukraina.

Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka

behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m.

inledde sin verksamhet 1990. Under 1996 besökte kommittén Cypern, Danmark,

Frankrike, Polen, Schweiz och Tyskland. Särskilda besök avlades också i

Grekland, Italien och Portugal. Turkiet har besökts vid flera tillfällen,

vilket resulterat i kritiska granskningsrapporter. I december antog kommittén

ett offentligt uttalande enligt artikel 10 i konventionen varav framgår att,

åtgärder i form av lagstiftning etc. till trots, tortyr och andra former av

misshandel förekommer på polisinstitutioner i Turkiet. Sådan behandling

förekommer inte bara som ett led i bekämpningen av terrorism utan också vad

gäller personer misstänkta för vanliga brott.

De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men

kan offentliggöras om den berörda staten begär det. Så har skett med de

rapporter som rör Sverige. De flesta länder som utsatts för granskning har

samtyckt till att rapporterna offentliggörs.

Nationella minoriteter

Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN) har

utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november

1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen

träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater

förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1996/97

ratificerats av endast sju stater, nämligen Cypern, Moldova, Rumänien, San

Marino, Slovakien, Spanien och Ungern.

Frågan om svensk ratifikation behandlas för närvarande av

Minoritetsspråkkommittén (Jo 1995:03) som skall avge sitt betänkande före den

30 juni 1997.

Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de

principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra personer som

tillhör en nationell minoritet ett tillfredsställande skydd i nationell

lagstiftning och rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad

som utgör en nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till

några nya materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det

åligger ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs.

De närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i

kommittén med biträde av en särskild expertkommitté (CAHMEC).

Arbetet på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avseende sådana

kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella

minoriteter avbröts i början av året. Det hade då visat sig att någon enighet

om utformningen inte kunde nås. Ett sådant protokoll bedömdes egentligen inte

heller tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka

redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.

Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets

parlamentariska församling

Europarådets parlamentariska församlings session 1996 var fördelad på fyra

delsessioner vilka samtliga hölls i Strasbourg. Delsessionerna ägde rum 22-26

januari, 22-26 april, 24-28 juni och 23-27 september.

Nya medlemsländer, övervakning

Efter Berlinmurens fall har antalet medlemsstater ökat snabb, från 23 år 1989

till 40 genom utvidgning till de nya demokratierna i Central- och Östeuropa.

Europarådet är därmed på väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk

organisation där Europas gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de

demokratiska principerna för staters styrande. Den snabba omvandlingen till en

numerärt större och avsevärt mindre homogen organisation kan förväntas

innebära förändringar av verksamheten och kräva delvis nya arbetsformer.

Utvidgningsfrågorna dominerade församlingens arbete under första delen av

1996 års session, med Rysslands medlemskapsansökan i januari och Kroatiens i

april. Frågan om medlemskap för Ryssland hade debatterats vid två tillfällen

under 1995 men beslutet hade skjutits upp. Anledningen till församlingens

tövan var läget i Tjetjenien men också tveksamhet till rysk vilja och förmåga

att uppfylla villkoren för medlemskap och bävan inför den förändring av

arbetsformer ett ryskt medlemskap skulle innebära. Efter rekommendation av den

parlamentariska församlingen och beslut av ministerkommittén upptogs Ryssland

som Europarådets 39:e medlem den 28 februari 1996. Kroatien blev medlem nr 40

först den 6 november, trots att församlingen rekommenderat medlemskap vid

aprilsessionen. I fallet Kroatien valde ministerkommittén att inte omgående

följa parlamentarikernas rekommendation. Med hänvisning till läget i landet

sköt man några månader på tidpunkten för inträde för att ge möjlighet att

pröva hur Kroatien uppfyllde sina åtaganden enligt Daytonavtalet. Vidare

beslutade församlingen om gäststatus för tre länders parlament, de tre

Kaukasusländerna Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Sedan tidigare har

Bosnien-Hercegovina gäststatus. Detta gäller även Vitryssland, vars gäststatus

dock suspenderades i januari 1997.

I och med att så många nya medlemsstater upptagits på kort tid har behovet

ökat av en strikt granskning av att de uppfyller sina åtaganden. Övervakning,

?monitoring?, har blivit mer betydelsefull och samtidigt mer arbetskrävande.

Församlingen utarbetade under 1995-96 en ny struktur för övervakning

innebärande att de grannlaga granskningsuppgifterna som tidigare legat på tre

utskott sammanförs till ett nyinrättat utskott. Den nya övervakningsproceduren

gäller alla medlemsländer, såväl nya som gamla. Beslut om den nya

kommittéstrukturen togs i januari 1997.

Politiska frågor

En betydande del av församlingens överväganden under året ägnades

utrikespolitiska frågor. Ett dominerande tema var utvecklingen i f.d.

Jugoslavien, speciellt de civila aspekterna av genomförandet av Daytonavtalet,

återuppbyggnad, valen, flyktingsituationen. Läget i Tjetjenien liksom

utvecklingen i Albanien och fredsprocessen i Mellanöstern uppmärksammades

kontinuerligt. Turkiets bristande respekt för mänskliga rättigheter fortsatte

att oroa församlingen som upprepade krav på reformer av konstitutionen och

annan lagstiftning.

Ett annat centralt tema var utvecklingen i och samarbetet med de nya

central- och östeuropeiska medlemsstaterna.

Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner

Många olika aspekter på kärnfrågan för Europarådet, demokrati och mänskliga

rättigheter, uppmärksammades av den parlamentariska församlingen under året.

Utöver granskningen inför medlemskap som redovisats ovan var det främst

skyddet för minoritetsrättigheter, barns rättigheter och avskaffande av

dödsstraffet som var föremål för debatt.

Församlingen följde upp genomförandet av de konventioner om skydd för

nationella minoriteter som Europarådet antagit under senare år,

ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan för

regionala eller minoritetsspråk.

Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella

minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285)

som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat

Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen

till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna

borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och

möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala

och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513).

Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då

församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok.

7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen.

Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se

ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för

demokrati genom lag (Venedigkommissionen).

Ett starkt engagemang för barns rättigheter kom till uttryck i arbetet med

en europeisk strategi för barn och den rekommendation mot sexuellt utnyttjande

av barn som följde upp Världskongressen mot kommersiellt sexuellt utnyttjande

av barn som hölls i Stockholm i augusti 1996. Mot bakgrund av uppgifter om att

flera nya medlemsstater fortsatt att tillämpa dödsstraff trots utfästelser om

att inte verkställa avrättningar tog församlingen återigen upp frågan om

dödsstraffets avskaffande. Rekommendationen till ministerkommittén 1994 om ett

tilläggsprotokoll till MR-konventionen om avskaffande av dödsstraffet

upprepades.

Under 1996 slutfördes arbetet med konventionen om biomedicin och mänskliga

rättigheter. Bioetikkonventionen är ett viktigt steg mot en gemensam europeisk

standard på det bioetiska området och den första internationellt bindande text

som syftar till att skydda människor mot missbruk av ny biologisk och

medicinsk forskning.

Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi

På det sociala området debatterade församlingen ett utkast till en europeisk

strategi för barn, åtgärder mot arbetslöshet och behovet av ny socialpolitik.

På kulturens område uppmärksammades europeisk kulturpolitik och samarbete i

kulturfrågor mellan EU och Europarådet samt historieundervisning och

historieforskning. Ett förslag till stadga för landsbygdens utveckling

överlämnades till ministerkommittén. I en granskning av miljösamarbetet i

Europa på regeringsnivå, inklusive miljöministerkonferenserna, lades särskild

vikt vid strategin för biologisk mångfald och landskapets variation. Liksom

tidigare år hade den parlamentariska församlingen uppdraget att som folkvald

församling granska verksamheten i internationella regeringsorgan som

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska

utvecklingsbanken (EBRD), Världshandelsorganisationen (WTO) och

Internationella Röda kors-kommittén (ICRC).

Juridiska frågor och mänskliga rättigheter

Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella

minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285)

som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat

Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen

till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna

borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och

möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala

och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513).

Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då

församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok.

7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen.

Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se

ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för

demokrati genom lag (Venedigkommissionen).

Motionerna

Folkpartiet tar i kommittémotion K427 (fp) yrkande 2 upp frågan om svenskt

undertecknande av Europarådets konvention om regionala språk och

minoritetsspråk. Motionärerna pekar på att en kommitté bestående av

parlamentariker och av representanter för Sametinget, Svenska tornedalingars

riksförbund och Svenskfinska Riksförbundet sedan 1995 överväger frågan om ett

svenskt undertecknande av nämnda konvention samt att denna kommitté enligt

uppgift skulle ha avgivit sitt betänkande under hösten 1996. Konventionen

syftar till att skydda och utveckla historiska minoritetsspråk inom olika

europeiska länder och innehåller såväl bestämmelser mot diskriminering som

rekommendationer om aktiva åtgärder för att sådana språk skall överleva.

Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att en svensk anslutning

till konventionen kan äga rum.

Europarådskonventionen om regionala språk och minoritetsspråk tas upp också i

motion Sf625 (kd) yrkande 7. Motionärerna påpekar att samiska och finska, vid

sidan om svenska, är de äldsta språken i Sverige. Det finska språket kan inte

raderas ut i Sverige. Den finskspråkiga minoriteten är stor, kontakterna över

Östersjön är täta och en folklig, finskspråkig kultur är levande i vårt land.

Trots att så många brukar finska i den svenska vardagen finns det, enligt

motionärerna, risk för att finskan i Sverige blir ett subkulturspråk med låg

status. Mot denna bakgrund behöver det finska språkets ställning i Sverige

förstärkas. Motionärerna anser därför att nämnda Europarådskonvention bör

ratificeras av Sverige ?för finskans del?.

Minoriteters rättigheter i vid mening är ämnet för motion U630 (mp), i vars

yrkande 1 krävs att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om

skydd för nationella minoriteter, tilläggsprotokollet till Europakonventionen

om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien

1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996)

och ILO-konvention nr 169.

I motivtexten framhålls det beträffande de konventioner som utarbetats inom

Europarådet bl.a. följande. Europarådets kommitté för nationella minoriteter

slutförde under 1994 arbetet på en europeisk ramkonvention om skydd för

nationella minoriteter. Ramkonventionen är det första juridiskt bindande

multilaterala instrumentet ägnat minoritetsfrågor. Syftet med konventionen är

att specificera de juridiska principer som stater åtar sig att respektera för

att tillförsäkra skydd för nationella minoriteter. Det innebär att

konventionen i sig inte ger upphov till några rättigheter.

Vid Europarådets toppmöte om mänskliga rättigheter i Wien i oktober 1993

beslutade man att utarbeta ett förslag till tilläggsprotokoll till

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Protokollet tar upp sådana kulturella rättigheter

som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter.

Slutförandet av detta arbete har mött svårigheter, främst att identifiera

specifika individuella kulturella rättigheter som kan betraktas som

fundamentala, universella och separata från andra redan i konventionen

garanterade rättigheter. I januari avbröts arbetet tills vidare. European

Charter on Regional and Minority Languages har ännu inte ratificerats av

Europarådsstaterna.

Motionärerna framhåller vidare att det sedan 1989 finns en ILO-konvention

(nr 169) som berör urbefolkningar i självstyrande länder, enligt vilken

regeringarna har att se till att ursprungsfolkens och stamfolkens rättigheter

skyddas. Dessutom har dessa folk samma rättigheter som andra medborgare har

enligt den nationella lagstiftningen. Sverige röstade för denna konvention men

har ännu inte undertecknat den.

I motion U604 (mp) yrkande 2 framhålls att Turkiet, som sedan 1950 är medlem i

Europarådet, på sätt som bl.a. exemplifieras i motionen, ständigt bryter mot

de mänskliga rättigheterna. Motionärerna anser att Sverige måste kräva att

Turkiet omedelbart lever upp till de principer som man som europarådsmedlem

ställt sig bakom. Om Turkiet inte är villigt att göra så bör någon form av

sanktion tillgripas. Så kan Sverige ta initiativ till en tillfällig

suspendering, till att ta ifrån Turkiet dess rösträtt eller till en faktisk

uteslutning ur Europarådet.

Utskottets överväganden

I strävandena att bygga ett Europa grundat på frihet, demokrati, respekt för

rättsstatens principer och mänskliga rättigheter spelar Europarådet en central

roll. Detta har varit uppenbart inte minst under 1990-talet, då den politiska

utvecklingen ställt organisationen inför betydande utmaningar. Som framgår av

i detta betänkande behandlade redogörelse och skrivelser är Europarådet nu på

god väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk organisation där Europas

gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de demokratiska principerna för

staters styrande.

Samtidigt som Europarådet verksamt bidragit till förändringen av Europas

politiska landskap håller organisationen själv på att få en ny identitet och

annorlunda uppgifter. Dessa frågor kommer att behandlas vid toppmötet mellan

Europarådsländernas stats- och regeringschefer i Strasbourg hösten 1997.

Ett nytt element av särskild betydelse är organisationens förändrade syn på

vilka krav som skall ställas på medlemsstaterna. Som kan utläsas av

regeringens skrivelser har en förskjutning ägt rum när det gäller kriterierna

för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en väl

fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall

utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god

vilja i den riktningen. Som en konsekvens härav har initiativ tagits för att

säkerställa en effektiv övervakning - efter tillträdet - av medlemsstaternas

efterlevnad av gjorda åtaganden. Syftet är att detta skall kombineras med

stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning. I november

1994 antog Ministerkommittén, som ett komplement till redan existerande

instrument på området, en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas

åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett beslut om en

tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så till vida att

den reella övervakningen inleddes.

Utskottet ser betydande fördelar med den beskrivna utvecklingen men vill

samtidigt framhålla vikten av att såväl övervakningen av gjorda åtagandens

efterlevnad som stödåtgärder avseende behövande medlemsstater prioriteras.

Med anledning av redogörelsen och skrivelserna noterar utskottet att även en

rad andra ämnen av central politisk, ekonomisk, kulturell och rättslig

betydelse behandlades av Europarådet under de aktuella perioderna. Enligt

utskottets uppfattning har verksamheten lämnat betydande bidrag till

framväxten av en ny och positiv ordning i Europa.

Utskottet föreslår med det anförda att regeringens skrivelser 1995/96:193 och

1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets

ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996 samt redogörelsen till

riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets

parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996 läggs

till handlingarna.

Frågan om Sveriges anslutning till Europarådets konvention om regionala språk

och minoritetsspråk (?minoritetsspråkskonventionen?) tas upp i motionerna K427

(fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7 och U630 (mp) yrkande 1 (delvis).

Nämnda konvention har ännu ej trätt i kraft eftersom den ej ratificerats av

ett tillräckligt antal stater. Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt

tillträde till konventionen behandlas, som framgår av regeringens skrivelse nr

140, för närvarande av Minoritetsspråkskommittén (Jo 1995:03), som i enlighet

med sitt uppdrag skall avge betänkande före den 30 september 1997.

Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av den pågående utredningen

inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan görs.

Därmed anser utskottet motionerna K427 (fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7

och U630 (mp) yrkande 1 (delvis) besvarade.

Motionen U630 (mp) yrkande 1 (delvis) innehåller också krav på att Sverige

ratificerar den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella

minoriteter.

Inte heller denna konvention har ännu ratificerats av ett tillräckligt antal

stater för att ha trätt i kraft. I avsikt att senare tillträda konventionen

undertecknades den 1995 av Sverige. Eftersom även de frågor som behandlas i

denna konvention är föremål för utredning av Minoritetsspråkskommittén bör,

enligt utskottets förmenande, ett ställningstagande i sakfrågan anstå.

Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad.

I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) hemställs att ?tilläggsprotokollet till

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna? ratificeras.

Som framgår såväl av regeringens skrivelse som av motionstexten finns inte

något färdigt tilläggsprotokoll, varför förutsättningar för ratifikation ej

föreligger.

Motionen U630 (mp) yrkande 1 avstyrks därför i berörd del.

I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) begärs att ILO-konventionen nr. 169 om

urbefolkningar i självstyrande länder bör ratificeras.

Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen

behandlas för närvarande av urbefolkningsdelegationen (Jo 1995:A).

Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av de pågående övervägandena

inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan kan ifrågakomma.

Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad.

Åtgärder inom Europarådets ram mot Turkiet med anledning av brott mot de

mänskliga rättigheterna tas upp i motion U604 (mp) yrkande 2.

Turkiet har som medlem i Europarådet, men också i FN och OSSE, gjort

långtgående åtaganden angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa

åtaganden måste uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin

identitet, sitt språk sin kultur och sin religion.

Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala kontakter som i

internationella forum, kräver respekt för de mänskliga rättigheterna i

Turkiet.

Europarådets parlamentariska församling antog den 26 april 1995

rekommendation 1266 i vilken ministerkommittén bl.a. uppmanades att kräva att

Turkiet gör upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning

till Europarådets standard och principer. Om inte Turkiet hade gjort avsevärda

framsteg mot uppfyllande av dessa krav före parlamentarikerförsamlingens möte

den 26-30 juni 1995, uppmanades ministerkommittén att överväga att suspendera

Turkiets deltagande i Europarådet.

Antagandet av resolution 1266 ledde till att den turkiska

parlamentarikerdelegationen påföljande dag avbröt allt samarbete med

församlingen.

Ministermötet i maj 1995 präglades, som framgår av regeringens skrivelse

1995/96:193, av Turkietfrågan. Kritiken från EU-länderna var massiv. Från

svensk sida betonades bl.a. att det var Turkiet självt, som genom sitt

agerande, hade avgörandet i sin hand. Kritisk dialog förespråkades framför

uteslutning.

I ministerkommitténs framförhandlade svar den 23 juni 1995 till den

parlamentariska församlingen informerades om att kommittén inlett en dialog

med Turkiet och att parlamentarikerförsamlingen skulle hållas underrättad om

framsteg i densamma. Sverige, som hade synpunkter på ministerkommitténs svar,

gjorde i sammanhanget ett uttalande vari förklarades att Sverige accepterade

texten ?in a spirit of compromise, and with some reluctance?.

Ledamöterna i den turkiska parlamentarikerdelegationen ansåg svaret vara

tillräckligt balanserat för att den skulle kunna återuppta sin medverkan i

församlingen, något som formellt aviserades den 7 juli.

Under 1996 antog parlamentarikerförsamlingen en rekommendation om Turkiets

respekt för åtaganden avseende konstitutionella och juridiska reformer (rek.

1298). I rekommendationen uppmanar församlingen de turkiska myndigheterna att

bl.a. fortsätta reformerna av rättssystemet så att det motsvarar Europarådets

normer. Kritik framfördes beträffande den fortsatta bristen på fullgott skydd

för de mänskliga rättigheterna. Församlingen beslutade att utvecklingen i

Turkiet i fortsättningen skulle granskas enligt Europarådets

övervakningsprocedur.

Turkiet har vid några tidigare tillfällen fällts av Europadomstolen för

brott mot tortyrförbudet. Europarådets kommitté mot tortyr har också funnit

belägg för att tortyr används mer eller mindre systematiskt vid förhör av

frihetsberövade i Turkiet, inte bara i de kurdiska områdena

Utskottet noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996

offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet

påtalades. Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden som

Turkiet gjort genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot

bruket av tortyr och att regeringen, bilateralt och i olika internationella

forum, verkar för att förmå Turkiet att förbättra förhållandena för fängslade

personer.

Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna

efter de ovan nämnda författningsändringarna i Turkiet har ännu inte infriats.

Aviserade reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och

förflyttning av vissa mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna

domstolar, har inte färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att

korruption och rättsröta har fortsatt att prägla det politiska livet.

Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten

för de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

Utskottet ser positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké från

mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas upp. I

kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en dialog

med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska samarbetsstrukturen.

Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt framförs att de nordiska

länderna önskar bidra till att förbättra situationen beträffande respekten för

de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan enligt ministrarna ske genom

konsultationer och i samarbete med turkiska myndigheter och internationella

organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN.

Utskottet stöder regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva

upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med Europarådets och

FN:s olika uppföljningsorgan.

Enligt utskottets mening skulle ett turkiskt utträde ur Europarådet inte

ligga i Sveriges intresse. Sverige prioriterar medlemskap framför utanförskap

såsom ett sätt att kunna påverka utvecklingen och stödja demokratiska krafter.

Det bör självfallet eftersträvas att Turkiet skall leva upp till sina

åtaganden inom Europarådet, och kraftfulla medel för att uppnå detta kan inte

uteslutas. En avstängning eller uteslutning borttar dock för närvarande

möjligheten att kunna påverka och bistå Turkiet i positiv riktning.

Med det anförda anser utskottet motion U604 (mp) yrkande 2 besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse

att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1996/97:ER1 från

Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling till

handlingarna,

2. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:193

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:193 Redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 till

handlingarna,

3. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:140

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:140 Redogörelse för

verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996 till

handlingarna,

4. beträffande minoritetsspråkskonvetionen

att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:K427 yrkande 2, 1996/97:U630

yrkande 1 (delvis) och 1996/97:Sf625 yrkande 7 besvarade med vad

utskottet anfört,

5. beträffande den europeiska ramkonventionen om skydd för

nationella minoriteter

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad

med vad utskottet anfört,

6. beträffande tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd

för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

att riksdagen avslår motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis),

7. beträffande ILO-konvention nr. 169

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad

med vad utskottet anfört,

8. beträffande åtgärder mot Turkiet

att riksdagen förklarar motion 1996/97:U604 yrkande 2 besvarad med vad

utskottet anfört.

Stockholm den 29 april 1997

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils

T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Carina Hägg (s), Bertil

Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg

(v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid

Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Henrik Landerholm (m) och Ingbritt

Irhammar (c).

Särskilt yttrande

Mål mot Sverige i Europadomstolen (mom. 2 och 3)

Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén och Henrik Landerholm (alla m) anför:

Med anledning av redovisningen i regeringens skrivelser 1995/96:193 och

1996/97:140 om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995

respektive 1996 bör betonas att svenska statens företrädare vid mål i

Europadomstolen måste framföra helt korrekta och fullständiga uppgifter.

Förteckning över medlemsländer

---------------------------------------------------------------------

| | |

| Albanien | Moldova|

---------------------------------------------------------------------

|Andorra | Nederländerna|

---------------------------------------------------------------------

|Belgien | Norge |

---------------------------------------------------------------------

|Bulgarien | Polen |

---------------------------------------------------------------------

|Cypern | Portugal|

---------------------------------------------------------------------

|Danmark | Rumänien|

---------------------------------------------------------------------

|Estland | Ryssland|

---------------------------------------------------------------------

|Finland | San |

| |Marino |

---------------------------------------------------------------------

|Frankrike | Schweiz|

---------------------------------------------------------------------

|Grekland | Slovakien|

---------------------------------------------------------------------

|Irland | Slovenien|

---------------------------------------------------------------------

|Island | Spanien|

---------------------------------------------------------------------

|Italien | Storbritannien|

---------------------------------------------------------------------

|Kroatien | Sverige|

---------------------------------------------------------------------

|Lettland | Tjeckien|

---------------------------------------------------------------------

|Liechtenstein | Turkiet|

---------------------------------------------------------------------

|Litauen | Tyskland|

---------------------------------------------------------------------

|Luxemburg | Ukraina|

---------------------------------------------------------------------

|Makedonien (f.d. jugoslaviska | Ungern |

---------------------------------------------------------------------

|republiken Makedonien) | Österrike|

---------------------------------------------------------------------

|Malta | |

---------------------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Regeringens skrivelse 1995/96:193...................2

Ministerkommittémöten m.m.........................2

Den fortsatta utvidgningen......................4

Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas

åtaganden 4

Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993.....4

Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen5

Verksamheten inom vissa huvudområden..............6

Mänskliga rättigheter...........................6

Jämställdhet....................................7

Regeringens skrivelse 1996/97:140...................8

Ministerkommittémöten m.m.........................8

Ett andra toppmöte år 1997........................9

Den fortsatta utvidgningen........................9

Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas

åtaganden

10

Samarbets- och biståndsprogram...................11

Samarbete med andra internationella organisationer11

Budget och finansiering..........................12

Vissa av verksamhetens huvudområden..............12

Mänskliga rättigheter och demokratifrågor......12

Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets

parlamentariska församling

14

Nya medlemsländer, övervakning...................14

Politiska frågor.................................15

Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner15

Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi..16

Juridiska frågor och mänskliga rättigheter.......16

Motionerna.........................................17

Utskottets överväganden............................18

Hemställan.........................................22

Särskilt yttrande....................................23

Bilaga: Förteckning över medlemsländer...............24