Bet. 1997/98:AU10

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1997/98:AU10

Ändring i jämställdhetslagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

1 Propositionen

2 Motionerna

3 Utskottet

3.8 Hemställan

4 Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

AU10

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande den del av regeringens proposition

1997/98:55 Kvinnofrid som avser ändringar i jämställdhetslagen (1991:433).

Ändringarna innebär ett förtydligande av arbetsgivarens ansvar att förebygga

och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Vidare

definieras begreppet sexuella trakasserier och det införs en

skadeståndssanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att vidta

utredningsåtgärder och andra åtgärder i enskilda fall av sexuella trakasserier.

Övriga delar av propositionen kommer att behandlas av justitieutskottet.

Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen, dock med viss mindre ändring

av definitionen i 6 § andra stycket jämställdhetslagen av begreppet sexuella

trakasserier.

De motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen avstyrks med

undantag för dem som avser den nyssnämnda frågan.

Utskottet behandlar dessutom motioner från den allmänna motionstiden 1997 som

tar upp olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män. Samtliga dessa

motioner avstyrks.

Företrädare för Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet och Kristdemokraterna har avgett reservationer.

1 Propositionen

I proposition 1997/98:55 föreslår regeringen att riksdagen

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen

(1991:433).

Lagförslaget utgör bilaga till betänkandet.

2 Motionerna

2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen

1997/98:A8 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändringar i jämställdhetslagen i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:Ju27 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

19. att riksdagen, enligt mönster från arbetsmiljölagen, beslutar om en sådan

vidgning av kretsen som skyddas av jämställdhetslagen mot sexuella trakasserier

att skyddet inte enbart omfattar anställda utan också bl.a. studenter och

totalförsvarspliktiga.

1997/98:Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av lagtexten om sexuella trakasserier,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i

motionen anförts, innebärande skadestånd vid en icke skyndsam utredning av

sexuella trakasserier,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som innebär att

vem som är ansvarig arbetsgivare definieras i fråga om skyldighet att vidta

åtgärder för att förebygga eller förhindra sexuella trakasserier enligt vad som

anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i

motionen anförts, beträffande skadeståndsansvar för arbetsgivare som utsätter

arbetstagare för sexuella trakasserier,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring enligt vad

i motionen anförts om skadestånd även för arbetssökande,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som innebär

att jämställdhetslagens tillämpningsområde utökas till att omfatta även

utbildningsområdet enligt vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju32 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fullgott skydd även för

studerande i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ändra formuleringen av 6 § andra stycket jämställdhetslagen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av formuleringen av 27 a § jämställdhetslagen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetsplatser med färre än tio anställda presenterar en

jämställdhetspolicy,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till

vid sexuella trakasserier.

2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1997

1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om könsuppdelad statistik för att uppnå lika lön för lika och

likvärdigt arbete,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning på arbetsvärderingsområdet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen.

1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilda insatser inom skolan för att göra det möjligt för flera

att göra icke könsbundna yrkesval,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilda medel avsätts till att stödja projekt och verksamheter

som syftar till att utveckla och implementera modeller för arbetsvärdering.

1997/98:A710 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

11. att riksdagen beslutar om ändring i jämställdhetslagen enligt vad i

motionen anförts,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Arbetsdomstolens domförhetsregler.

1997/98:A717 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om på

vilket sätt regeringen arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande

åtgärder vad avser bilden av kvinnan i medierna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om hur

bilden av kvinnan i informationssamhället belyses i EU:s grönbok om Människan i

centrum,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om vilka

positiva förändringar som uppnåtts på två år.

1997/98:A801 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet.

1997/98:A802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade befogenheter för JämO,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kollektiv lönediskriminering,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

jämställdhetslagen att regler mot lönediskriminering liknande den lagstiftning

som finns i Ontario, Kanada, införs,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

jämställdhetslagen att arbetstagare och JämO ges rätt till insyn i företags

löner,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

jämställdhetslagen i enlighet med förslagen från Grupptalanutredningen.

1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhet inom skola och utbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fler män i vård, omsorg och utbildning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning inom omsorg och utbildning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsvärdering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetsrevision,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning och forskning kring kvinnors hälsa.

1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig och inarbetad i

samtliga statliga utredningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män

skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala

nedskärningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att länsstyrelserna skall ges tillsynsansvar över

jämställdhetslagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetstidsförkortning så som ett viktigt instrument för att uppnå

ökad jämställdhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller

löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla,

lämpliga instrument för arbetsvärdering,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kunskap om våld mot kvinnor bör ingå i psykologutbildning och

andra relevanta utbildningar,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och

samlevnadsrådgivare.

1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ansträngningar att göra IT-sektorn till den första jämställda

sektorn.

1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhetspolitikens inriktning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillämpningen av ?dubbla nomineringar?,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nya jobb och jämställdhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om synliggörande av löneskillnader, statistik och

arbetsvärderingsmetoder,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommission mot orättvisa löneskillnader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny arbetstidslagstiftnings betydelse för jämställdheten,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att bryta de offentliga monopolen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regional tillsyn av jämställdhetslagen.

1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att kartlägga

lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder enligt vad i motionen

anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionala statliga styrelser,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om genomförande av

handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens enligt vad i motionen anförts.

1997/98:A808 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jämställdhet också för män.

1997/98:Ju724 av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildning i jämställdhet.

1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sexuella trakasserier.

1997/98:Ju918 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att olika åtgärder som vidtas för att öka tryggheten för

samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan kvinnor och män.

1997/98:Ju933 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stärka lagen mot sexuella trakasserier.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att utjämna skillnader mellan könen.

1997/98:Jo227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör redovisa antalet sysselsatta inom utgiftsområdet

uppdelat på kön.

3 Utskottet

3.1 Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande inledningsvis de förslag som lagts fram

i propositionen 1997/98:55 Kvinnofrid och de motioner som väckts med anledning

av propositionen. I de följande avsnitten behandlas övergripande mål och

inriktning för jämställdhetsarbetet och övriga frågor om jämställdhet som

tagits upp i motioner från den allmänna motionstiden 1997.

3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet

Bakgrund

Enligt 6 § jämställdhetslagen (1991:433) skall arbetsgivaren verka för att inte

någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller för trakasserier på

grund av en anmälan om könsdiskriminering. Jämställdhetslagen innehåller inte

någon uttrycklig definition av begreppet sexuella trakasserier. I förarbetena

till lagen (prop. 1990/91:113 s. 71) ges emellertid följande vägledning för

tolkning av begreppet. ?Med sexuella trakasserier avses sådant ofredande av

sexuellt slag som är straffbelagt i 4 kap. 7 § eller 6 kap. 7 § brottsbalken.

Vidare avses sådana beteenden i form av sexuella anspelningar och liknande som

är ovälkomna och som utsätter en viss eller vissa personer för obehag av ett

eller annat slag. Det kan också gälla ovälkomna insinuanta handlingar och

omdömen av sexuell innebörd. Ett annat exempel kan vara att det på en starkt

mansdominerad arbetsplats finns pornografiska eller andra kvinnoförnedrande

bilder uppsatta i utrymmen som också utnyttjas av kvinnliga arbetstagare. Om

bilderna utsätter de kvinnliga arbetstagarna för obehag eller är sexuellt

utmanande kan det vara fråga om sexuella trakasserier i lagens mening.?

Enligt 10 och 11 §§ jämställdhetslagen skall en arbetsgivare som har tio

eller fler anställda upprätta en plan för jämställdhetsarbetet på

arbetsplatsen. En sådan plan skall innehålla en översikt över de åtgärder som

är behövliga bl.a. med hänsyn till arbetsgivarens åligganden enligt nyss nämnda

6 §. I planen skall också anges om arbetsgivaren avser att påbörja eller

genomföra någon sådan åtgärd under det kommande året. En redovisning av hur

planerade åtgärder genomförts skall tas in i efterföljande års plan.

Av 22 § jämställdhetslagen följer att en arbetsgivare inte får utsätta en

arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har avvisat

arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för

könsdiskriminering. Om en arbetstagare trots detta förbud utsätts för sådana

trakasserier som avses i bestämmelsen skall arbetsgivaren enligt 27 § betala

skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som trakasserierna innebär. Om

det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort (28 §).

En arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ett allmänt ansvar

för en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat

föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS

1993:17). Sexuella trakasserier anges där som ett exempel på sådan kränkande

särbehandling som kan förekomma på arbetsplatserna.

Propositionen

Inledning

Både män och kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier

har rapporterats från män som arbetar inom kvinnodominerade yrken. Regeringen

menar dock att det i de flesta fall är fråga om kvinnor som blir sexuellt

trakasserade av män. Det är viktigt att förstå, menar regeringen, att sexuella

trakasserier utgör maktmissbruk från förövarens sida. Sexuella trakasserier

måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det är mot den bakgrunden viktigt att slå

fast att sexuella trakasserier är en viktig jämställdhetsfråga.

Definition av begreppet sexuella trakasserier

Regeringen föreslår att en definition av begreppet sexuella trakasserier skall

införas i jämställdhetslagen. Med sexuella trakasserier skall avses sådant

ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat ovälkommet uppträdande

grundat på kön som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Ovälkommet

uppträdande grundat på kön kan enligt regeringen vara könsrelaterade beteenden

som svärtar ner eller förlöjligar eller som är skrämmande eller fysiskt

förnedrande för en arbetstagare på grund av hans eller hennes kön. Det handlar

om beteenden som riktar sig till kvinnor för att de är kvinnor och till män för

att de är män. Det viktigaste kännetecknet för sexuella trakasserier är att de

är oönskade av den som utsätts för dem. Det är den som utsätts för beteendet

eller handlingen som avgör vad som är kränkande och om det kan accepteras eller

inte. Sexuella trakasserier kan innefatta många olika typer av handlingar och

beteenden såsom fysiskt, verbalt och icke-verbalt uppträdande.

Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder

Regeringen föreslår att jämställdhetslagen förtydligas så att det framgår att

varje arbetsgivare är skyldig inte bara att verka för utan också att vidta

åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för

sexuella trakasserier. Av tidigare förarbeten framgår att det bör ingå i

arbetsgivarens allmänna personalpolitik att tydliggöra att sexuella

trakasserier mellan anställda inte i något avseende kan tolereras.

Arbetsgivaren skall ge till känna sin syn på sexuella trakasserier och måste

uttala att sådana inte tolereras i arbetet och på arbetsplatserna. Detta

förhållningssätt eller denna ?policy? skall göras känd för arbetstagarna. Det

skall också finnas rutiner på arbetsplatserna för hur en anmälan eller

påståenden om sexuella trakasserier skall handläggas. Regeringen anser att den

enskilde arbetsgivaren själv måste få avgöra hur denne skall ge sin inställning

till känna och utforma sina rutiner och riktlinjer beroende på arbetsplatsens

storlek, andra lokala förhållanden samt vad arbetstagarna och de fackliga

organisationerna har för åsikter. Regeringen uttalar dock att det särskilt på

större arbetsplatser kan vara lämpligt att utse en särskild stödperson som

skall ge råd och stöd till personer som anser sig vara utsatta för sexuella

trakasserier. Detta förtydligande av arbetsgivarens ansvar uttrycks genom en

ändring i 6 § jämställdhetslagen.

Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det

enskilda fallet

En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit

utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall enligt en ny

lagregel, 22 a §, utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och

i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra

fortsatta sexuella trakasserier. Om arbetsgivaren inte fullgör sina

skyldigheter skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den

kränkning som underlåtenheten innebär, 27 a §.

Regeringen anser att det i första hand bör ankomma på den utsatta

arbetstagaren att se till att arbetsgivaren får kännedom om att han eller hon

anser att sexuella trakasserier förekommer. Det bör dock inte vara en

förutsättning för arbetsgivarens skyldighet att ingripa att det är den utsatta

arbetstagaren själv som anmält de sexuella trakasserierna. Det kan lika väl

vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen som gör

arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. För att en arbetsgivare vid

skadeståndsansvar skall vara skyldig att agera i frågan måste dock den som

påstås ha blivit sexuellt trakasserad i vart fall bekräfta att han eller hon

anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. Regeringen menar att

detta följer av att det endast är den som utsätts för ett visst beteende som

kan avgöra om det är ovälkommet eller inte. Vilka åtgärder som skäligen kan

krävas av arbetsgivaren är enligt författningskommentaren till den föreslagna

bestämmelsen beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad som bör

beaktas är t.ex. trakasseriernas art och omfattning, arbetsplatsens storlek och

utformning samt arbetsstyrkans sammansättning. Arbetsgivaren kan med beaktande

av allmänna principer om anställningstrygghet och anställningsskydd vidta olika

åtgärder. I första hand kan det vara fråga om tillsägelser och uppmaningar.

Därefter kan det bli fråga om varningar, omplaceringar och ytterst uppsägning

av den som trakasserar. Detta är dock bedömningar som får göras med

utgångspunkt i anställningsskyddslagens regler.

Begreppet arbetsgivare avses ha samma innebörd som i annan arbetsrättslig

lagstiftning. Arbetstagare är således alla med ett anställningsförhållande hos

arbetsgivaren oavsett om de därutöver också i vissa avseenden är

arbetsgivarrepresentanter.

Skadeståndet

Regeringen anser att det är arbetsgivarens underlåtenhet att vidta åtgärder som

skall vara skadeståndsgrundande eftersom en sådan underlåtenhet kan vara

kränkande för den som anser sig utsatt för sexuella trakasserier. Allmänt

skadestånd skall därför utgå för den kränkning som underlåtenheten innebär.

Skadestånd för de trakasserande åtgärderna i sig, såväl före som efter det att

arbetsgivaren har fått redan på dem, får prövas gentemot den som utfört de

trakasserande handlingarna, t.ex. inom ramen för en process om skadestånd på

grund av ofredande. Den ekonomiska förlust som en arbetstagare kan drabbas av,

t.ex. till följd av sjukskrivning eller vårdkostnader, bör ersättas av den som

direkt orsakat dessa kostnader. En arbetstagare skall alltså inte ha rätt att

begära ekonomiskt skadestånd enligt den nu föreslagna skadeståndsregeln.

Skadeståndsbeloppets storlek bör bestämmas efter vad som i övrigt gäller enligt

jämställdhetslagen och därmed vad som i allmänhet gäller på det arbetsrättsliga

området. En möjlighet att jämka skadeståndet bör finnas på samma sätt som i dag

gäller för annat skadestånd enligt jämställdhetslagen.

Fråga om avslag på propositionen

I kommittémotion 1997/98:A8 yrkar Per Unckel m.fl. (m) avslag på propositionen.

Motionärerna instämmer i och för sig med vad som anförts i propositionen om att

sexuella trakasserier i arbetslivet inte kan accepteras. Yrkandet om avslag på

propositionen motiveras i korthet enligt följande.

Det bör slås fast att inte någon form av trakasserier, könsrelaterade eller

ej, kan accepteras i ett civiliserat arbetsliv. Trakasserier strider mot den

självklara respekten för människovärdet. Detsamma gäller om den mobbning i

arbetslivet som förekommer och som, enligt vissa bedömningar, utgör ett större

och än mer allvarligt problem än sexuella trakasserier. Sådana trakasserier

måste inte nödvändigtvis ses ur ett könsmaktsperspektiv. I stort sett torde det

i stället vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet eller drummelaktighet som

har föga med maktmissbruk att göra. Man kan ifrågasätta om det är möjligt att

lagstiftningsvägen komma längre för att få bukt med sexuella trakasserier än

man redan gjort i Sverige. Regeringen har i propositionen inte gjort något

försök att kvantifiera problemet med sexuella trakasserier. Det är därför,

menar motionärerna, omöjligt att bilda sig en uppfattning om huruvida

problemets omfattning står i rimlig proportion till det som kan vara möjligt

att uppnå med en skärpt lagstiftning.

Motionärerna anser att den föreslagna definitionen av sexuella trakasserier

är så vag att den kommer att leda till betydande tolknings- och

bedömningssvårigheter. Människor har mycket olika toleransnivåer. För att

arbetsgivarens skadeståndssanktionerade aktivitetsplikt skall utlösas i det

enskilda fallet borde det införas någon form av objektivt mätbara kriterier,

t.ex. att ett visst beteende eller handling typiskt sett är ägnad att kränka

arbetstagarens integritet.

Motionärerna anser också att propositionen är påfallande vag när det gäller

vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren för att han skall anses ha gjort

vad som skäligen kan krävas för att undgå skadeståndsskyldighet. En jämförelse

görs med utredningen i ett brottmål - om ord står mot ord och ingen annan

bevisning står till buds kan åklagaren vid en eventuell förundersökning inte

göra annat än att konstatera att brott inte kan styrkas. I en brottmålsprocess

tillgodoses även den påstådda förövarens berättigade krav på rättssäkerhet, i

motsats till vad regeringen uppenbarligen avser på jämställdhetslagens område.

Det är vidare enligt motionärerna principiellt felaktigt att avlasta den

enskilde individen ansvar för sina gärningar och att lägga över det på någon

annan, i detta fall arbetsgivaren. Denne ges inte heller någon laga befogenhet

att göra någonting i de fall den som påstås ha trakasserat en arbetstagare

vägrar att samarbeta. Dessutom blir det mycket svåra avvägningsfrågor som

sammanhänger med att den som - kanske helt grundlöst - blir beskylld också kan

ställa berättigade krav på att få sin integritet respekterad. Praxis är

synnerligen restriktiv till arbetstagarnas fördel när det gäller att bedöma om

saklig grund för uppsägning föreligger. Genom hänvisningen i propositionen till

anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren alltså mellan två sköldar; han får

välja mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av

uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta

åtgärder mot sexuella trakasserier.

Mot bakgrund av det anförda yrkas alltså att propositionen avslås i denna

del.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck såväl i propositionen

som i motionerna att trakasserier eller mobbning av olika slag på

arbetsplatserna inte kan accepteras. Sådana handlingar innebär en

integritetskränkning av den som drabbas. Beteenden av detta slag kan också få

negativa effekter för övriga på arbetsplatsen, såsom oro, stress eller ovilja

att gå till arbetet.

Vad gäller kränkande särbehandling i form av sexuella trakasserier instämmer

utskottet i regeringens bedömning att det oftast är kvinnor som drabbas. Man

kan säga att sexuella trakasserier har en särställning i förhållande till

mobbning i allmänhet genom att de kan anses utgöra en del av ett mer

systematiskt förtryck av kvinnor. Liksom regeringen anser utskottet att

sexuella trakasserier därför måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det blir

därmed en viktig jämställdhetsfråga att särskilt motverka sådana.

I den moderata kommittémotionen har förslaget om ändringar i

jämställdhetslagen kritiserats bl.a. på den grunden att det inte skulle vara

klarlagt i vilken omfattning sexuella trakasserier förekommer på

arbetsplatserna och om de skyldigheter som åläggs arbetsgivarna står i rimlig

proportion till omfattningen av de faktiska problemen. Utskottet ser det till

en början som angeläget att klargöra att sexuella trakasserier, vanligt

förekommande eller inte, aldrig kan accepteras. Utskottet vill här också

understryka att de förslag som lämnas om ändringar i jämställdhetslagen skiljer

sig från nuvarande bestämmelser i lagen huvudsakligen vad gäller arbetsgivarens

skyldighet att vidta åtgärder då någon faktiskt anser sig ha blivit utsatt för

sexuella trakasserier. På de arbetsplatser där sexuella trakasserier inte

förekommer innebär de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen inte så stora

skillnader i arbetsgivarnas skyldigheter att vidta förebyggande åtgärder

jämfört med vad som gäller i dag. Det finns därför inte skäl att kritisera

förslaget på den grunden.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom yrkandet om

avslag på propositionen i denna del. Motion A8 avstyrks därför.

Allmänna synpunkter på propositionen

Folkpartiet anser i motion Ju27 att det är fel att begränsa lagstiftningen om

sexuella trakasserier till att omfatta endast anställda. Studenter vid

högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation som

arbetstagare. Kretsen av dem som omfattas av den nya lagstiftningen bör vidgas

enligt mönster från 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen så att studenter, men också

totalförsvarspliktiga omfattas av skyddet mot sexuella trakasserier (yrk. 19).

Vänsterpartiet anför följande i motion 1997/98:Ju28. Kvinnor är oftare än män

offer för sexuella trakasserier. Sådana trakasserier måste därför ses ur ett

könsmaktsperspektiv. Sexuella trakasserier utgör ett medel att behålla kvinnors

underordning i samhället och i arbetslivet och är helt oacceptabla. Partiet

ställer sig därför bakom regeringens förslag med några tillägg.

Till en början anser Vänsterpartiet att även arbetssökande bör kunna få

skadestånd vid könsdiskriminering som tar sig uttryck i sexuella trakasserier

(yrk. 21).

Vänsterpartiet pekar på att undersökningar har visat att det förekommer

sexuella trakasserier i varierande omfattning både inom universitet och det

reguljära skolväsendet. Elever och studenter omfattas av arbetsmiljölagen men

inte av jämställdhetslagen. Enligt partiets mening bör jämställdhetslagens

tillämpningsområde utvidgas så att lagen omfattar även elever inom skol- och

utbildningsväsendet (yrk. 22).

Även Miljöpartiet påtalar i motion Ju32 det förhållandet att jämställdhetslagen

endast gäller arbetslivet och således inte omfattar studenter vid t.ex.

universitet och högskolor. Partiet anser att det bör utredas hur även studenter

kan få ett fullgott skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan hela eller

delar av jämställdhetslagen utvidgas till att gälla även studerande, på

motsvarande sätt som arbetsmiljölagens tillämpningsområde utsträckts (yrk. 10).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först påminna om att brottsbalkens förbud mot sexuella

trakasserier är generellt tillämpliga. Att avgränsningar gjorts i

jämställdhetslagen, liksom för övrigt även i arbetsmiljölagen, är alltså inte

liktydigt med att de berörda grupperna står helt utan skydd mot sexuella

trakasserier.

Vad gäller Vänsterpartiets yrkande om att reglerna om könsdiskriminering i

form av sexuella trakasserier borde omfatta också arbetssökande konstaterar

utskottet att det visserligen finns bestämmelser i jämställdhetslagen som tar

sikte på arbetssökande, t.ex. förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering

av anställda. De åtgärder som arbetsgivarna nu åläggs att vidta för att

förhindra och motverka sexuella trakasserier har som ett viktigt syfte att

upprätthålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Även om det kan finnas ett

starkt intresse av att arbetssökande skyddas från sådant beteende, t.ex. i

samband med anställningsintervjuer, liksom människor i alla sammanhang bör

förskonas från sådant, anser utskottet inte att det finns skäl att nu utvidga

skyddsområdet till att omfatta också arbetssökande. Motion Ju28 avslås därför

såvitt avser yrkande 21.

Vad gäller studenter och totalförsvarspliktiga omfattas de av arbetsgivarens

skyldighet att hålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen enligt

arbetsmiljölagen (1977:1160). De föreskrifter som utfärdats av

Arbetarskyddsstyrelsen och som avser åtgärder mot kränkande särbehandling i

arbetslivet, som utskottet inledningsvis omnämnt helt kort, är tillämpliga även

i förhållande till studenter och totalförsvarspliktiga.

Förslagen om en utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde har

varit uppe till diskussion i utskottet flera gånger tidigare. Utskottet har då

pekat på att jämställdhetslagen har en arbetsrättslig karaktär och ansett att

det bör förbli så. Lagen reglerar förhållanden som rör arbetsplatsen och

förhållandet mellan arbetsgivare och anställda och i vissa fall arbetssökande.

Utskottet kan i sammanhanget konstatera att högskolorna enligt 9 §

högskoleförordningen (1993:100) skall verka för att studenter inte utsätts för

sexuella trakasserier. Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet avser

regeringen att lägga fram ett förslag om ett tillägg till högskoleförordningen

som slår fast att universiteten och högskolorna är skyldiga att vidta åtgärder

för att förebygga och förhindra att någon student utsätts för sexuella

trakasserier. Regeringen överväger också att införa en definition av begreppet

sexuella trakasserier i högskoleförordningen.

Med det anförda avstyrks motionerna Ju27, Ju28 och Ju32 i berörda delar i den

mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.

Definition av begreppet sexuella trakasserier

Vänsterpartiet delar enligt motion Ju28 regeringens uppfattning att det är

viktigt med en tydlig definition av begreppet sexuella trakasserier eftersom

många i dag anser att det är liktydigt med sexuellt ofredande. I syfte att både

behålla det etablerade begreppet sexuella trakasserier och lyfta fram att det

avser ett ovälkommet uppträdande grundat på kön bör den föreslagna lagtexten

ändras så att ?ovälkommet uppträdande på grund av kön? placeras framför

?ovälkommet uppträdande av sexuell natur? (yrk. 17 delv.). Partiet har under

den allmänna motionstiden 1997 också framfört förslag om att införa en

definition av sexuella trakasserier i lagen (motion A710 yrk. 11).

Miljöpartiet anser i motion Ju32 att definitionen av sexuella trakasserier bör

få en annan skrivning enligt följande. ?Med sexuella trakasserier avses sådant

ovälkommet uppträdande grundat på kön eller motsvarande uppträdande av sexuell

natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet? (yrk. 11).

Utskottets ställningstagande

Såväl regeringen som några av motionärerna har påpekat att termen ?sexuella

trakasserier? rent språkligt för tankarna till handlande av sexuell natur. Som

sägs i propositionen vore det i och för sig önskvärt med en annan beteckning.

Begreppet är dock så väl inarbetat att det är svårt att ersätta. Utskottet

delar regeringens uppfattning att en definition bör införas i lagen. För att

markera att begreppet även, och kanske i första hand, avser uppträdande grundat

på kön, och inte bara handlande av sexuell natur, bör rekvisitet ?ovälkommet

uppträdande grundat på kön? placeras före rekvisitet ?ovälkommet uppträdande av

sexuell natur?. Detta innebär en ändrad lydelse av lagförslagets 6 § andra

stycket. Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan.

Med sexuella trakasserier skulle därmed avses ovälkommet uppträdande grundat

på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens

integritet i arbetet. Enligt regeringsförslaget är det den som utsätts för

beteendet eller handlingen som avgör om det kan accepteras eller om det är

kränkande. Enligt utskottets mening kan diskuteras om man i stället - vilket

förordas i den moderata kommittémotionen - borde ha valt en s.k. objektiv norm

så att som sexuella trakasserier skulle anses beteenden eller handlingar som är

ägnade att kränka någons integritet. Som sägs i propositionen kränker

handlingar som utgör sexuella trakasserier regelmässigt individens rätt till

personlig integritet och självbestämmande. Samtidigt kan man inte bortse från

att människor har olika toleransnivåer. Det skulle vara svårt att i mer

allmänna termer beskriva vad som avses. Det faktum att alla inte uppfattar och

värderar ett handlande på samma sätt kan emellertid medföra problem även om man

väljer en regel som utgår från den enskildes upplevelse. Man skulle t.ex. kunna

befara att rena missförstånd leder till att en arbetsgivare ser sig tvingad att

ingripa mot en arbetstagare, trots att denne inte haft för avsikt att

trakassera sin arbetskamrat. Därför är det, som sägs i propositionen, viktigt

att den som blir utsatt på något sätt gör klart för den som trakasserar att

beteendet inte accepteras, såvida detta inte måste ha varit helt tydligt för

den som utfört handlingen.

Utskottet kommer fram till att den av regeringen valda konstruktionen trots

allt är att föredra och noterar då särskilt vad som sägs i propositionen om att

den drabbade på något sätt i vart fall måste bekräfta att han eller hon anser

sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. En arbetsgivares skyldighet att

sätta i gång en utredning och i förekommande fall vidta de åtgärder som kan

krävas förutsätter nämligen inte en anmälan från den som drabbats.

I detta sammanhang vill utskottet betona att de regler som nu införs måste

hanteras med största respekt och lyhördhet för den som påstås ha blivit

trakasserad. Det kan finnas flera skäl till att den drabbade drar sig för att

berätta om vad han eller hon blivit utsatt för.

Det anförda innebär att utskottet med anledning av propositionen och

motionerna Ju28 yrkande 17 delvis, A710 yrkande 11 och Ju32 yrkande 11 antar

förslaget till ändring i 6 § andra stycket jämställdhetslagen med den ändring

som framgår av utskottets hemställan.

Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder

Vänsterpartiet välkomnar i motion Ju28 regeringens förslag att arbetsgivaren

skall ha en lagstadgad skyldighet att vidta aktiva åtgärder för att förhindra

sexuella trakasserier. Arbetsgivaren bör dock också ha en skyldighet att

utarbeta en policy och en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av

sexuella trakasserier. Det är inte minst viktigt för arbetsgivare som inte är

skyldiga att upprätta en jämställdhetsplan (yrk. 17 delv.).

Miljöpartiet framför liknande tankegångar i motion Ju32. På arbetsplatser med

färre än tio anställda bör arbetsgivaren åläggas att presentera en

jämställdhetspolicy (yrk. 13). Stora arbetsplatser som företag och

organisationer med tio eller fler anställda skall enligt gällande

jämställdhetslag upprätta en årlig jämställdhetsplan. Planen skrivs och

utvärderas förmodligen av en jämställdhetsansvarig på arbetsplatsen. Men den

ansvarige för planen kan inte direkt ansvara enligt lagen. Det gör däremot

företagets verkställande direktör eller organisationens styrelse, sägs det i

motionen. I stora företag och organisationer är arbetsgivaren inte direkt i

kontakt med all personal och blir ofta anonym. Partiet tvivlar på att kraven på

ansvar för jämställdheten på en arbetsplats blir tillräckligt tillgodosedda om

regeringen inte ändrar sitt förslag. Jämställdhetslagen borde tydligare ange

vem som är jämställdhetsansvarig på stora arbetsplatser. Större arbetsplatser

med fler än tio anställda skall åläggas att utse en särskild person som en

arbetstagare kan vända sig till när hon eller han har utsatts för sexuella

trakasserier (yrk. 14).

Karin Pilsäter m.fl. (fp) hänvisar i motion Ju933, som väckts under den

allmänna motionstiden 1997, till ändringar som gjordes i jämställdhetslagen

under förra mandatperioden och som innebär att arbetsgivaren skall verka för

att ingen arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Denna bestämmelse bör

enligt motionärerna kombineras med skadeståndsskyldighet (yrk. 5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att det förtydligande som föreslås i 6 §

jämställdhetslagen inte bara gäller skyldigheten att vidta förebyggande

åtgärder då någon utsätts för sexuella trakasserier utan också åtgärder mot

trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering.

Miljöpartiet har föreslagit att arbetsgivare med fler än tio anställda skall

åläggas att utse en speciell person som har till uppgift att ge råd och stöd

till dem som anser sig vara utsatta för sexuella trakasserier. Vidare har såväl

Vänsterpartiet som Miljöpartiet föreslagit att arbetsgivarna åläggs att

utarbeta en policy eller en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av

sexuella trakasserier. För Miljöpartiets del avser yrkandet i den delen endast

arbetsgivare med färre än tio anställda.

Som utskottet redovisat inledningsvis har Arbetarskyddsstyrelsen utarbetat

föreskrifter och allmänna råd om kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS

1993:17). Enligt de allmänna råden skall arbetsgivaren i vart fall i någon form

utarbeta och anta ett förhållningssätt, en policy eller riktlinjer som klargör

att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen, göra detta

förhållningssätt eller denna policy känd för arbetstagarna och utarbeta rutiner

för hur sexuella trakasserier och anmälningar om sådana skall hanteras på

arbetsplatsen.

En viktig del av de förpliktelser för arbetsgivaren som följer av

jämställdhetslagen är just sådana åtgärder som rekommenderas av

Arbetarskyddsstyrelsen. Enligt utskottet är det i allmänhet en fördel att veta

vart man skall vända sig vid problem med sexuella trakasserier. Utskottet anser

dock inte att detta bör regleras i lag. Som sägs i propositionen måste det bero

på förhållandena på den enskilda arbetsplatsen hur frågan skall hanteras där.

Utöver de krav som ställs på arbetsgivare med tio eller fler anställda att

upprätta en jämställdhetsplan bör inte arbetsgivare, oavsett om de har fler

eller färre än tio anställda, i lag åläggas att upprätta en sådan

jämställdhetspolicy och jämställdhetsplan som Vänsterpartiet och Miljöpartiet

föreslagit. Vilka åtgärder en arbetsgivare bör vidta för att förebygga och

förhindra att någon utsätts för sexuella trakasserier bör i stället bedömas

från fall till fall efter förhållandena på arbetsplatsen. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna Ju28 yrkande 17 delvis och Ju32 yrkandena 13 och 14.

Motion Ju933 yrkande 5 får i huvudsak anses tillgodosett med de förslag som

nu lämnas av regeringen, och avstyrks därför.

Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det

enskilda fallet m.m.

Vänsterpartiet menar i motion Ju28 att det av lagtexten bör framgå att

arbetsgivaren skall utreda påståenden om sexuella trakasserier utan dröjsmål.

Kravet på skyndsam utredning bör också vara skadeståndssanktionerat. Regeringen

bör återkomma med förslag om detta (yrk. 18). Av den föreslagna lagtexten

framgår det inte vem som skall anses vara arbetsgivare och därmed inte heller

vem som skall vidta de föreslagna åtgärderna. Regeringen bör återkomma med

förslag om en precisering av arbetsgivarbegreppet (yrk. 19). Partiet ser det

som en stor brist att det saknas en regel om skadeståndsskyldighet när det är

arbetsgivaren som utsätter arbetstagaren för sexuella trakasserier. Det är

otillfredsställande att en arbetstagare måste lämna sin anställning för att

kunna föra talan i de fall det är arbetsgivaren som trakasserar arbetstagaren

(yrk. 20).

Utskottets ställningstagande

Vad gäller arbetsgivarens skyldigheter att vidta åtgärder för att utreda

huruvida sexuella trakasserier har förekommit på arbetsplatsen vill utskottet

anföra följande. Utskottet anser, liksom regeringen, att det i första hand

måste ankomma på den som anser sig ha blivit sexuellt trakasserad att anmäla

detta till arbetsgivaren för att utredningsskyldigheten skall aktualiseras. Det

kan också vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen

som gör arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. Regeringen understryker här

att en förutsättning för att en arbetsgivare vid skadeståndsansvar skall vara

skyldig att agera i frågan måste vara att den som påstås ha blivit sexuellt

trakasserad i vart fall bekräftar att han eller hon anser sig ha blivit utsatt

för sådant. Det följer, menar regeringen, av att det endast är denne som kan

avgöra om ett beteende är ovälkommet.

Man kan ställa frågan om en utredningsskyldighet i sig föreligger om en sådan

bekräftelse inte lämnas. Enligt utskottets mening måste man här se till syftet

med de nya reglerna. En del av syftet är att arbetsgivaren generellt skall

motverka och få stopp på sexuella trakasserier. Att underlåtenhet från

arbetsgivarens sida att utreda och ingripa kan leda till skadestånd endast om

den som utsatts verkligen har bekräftat att trakasserier förekommit får inte

förstås så att arbetsgivaren kan förhålla sig passiv till dess att en sådan

bekräftelse föreligger. Som redan sagts kan det vara andra än den som blivit

utsatt som gör arbetsgivaren uppmärksam om trakasserierna. Det ligger dock i

sakens natur att arbetsgivaren inte kan anses vara skyldig att gå vidare med

sin utredning om bekräftelsen uteblir - som sägs i propositionen följer detta

redan av att det endast är den som blivit utsatt som kan avgöra om ett visst

beteende är ovälkommet. Utskottet vill också påpeka att arbetsgivaren har en

allmän skyldighet att förebygga och förhindra sexuella trakasserier - såväl

enligt jämställdhetslagen som enligt arbetsmiljölagen och föreskrifterna till

den - oavsett om det finns en anmälan från en enskild.

För en arbetsgivare kan det säkert i några fall vara svårt att avgöra vilka

åtgärder som ?skäligen kan krävas? för att förhindra fortsatta sexuella

trakasserier. Alla situationer måste bedömas för sig, och det går inte att i

förväg slå fast i vilka fall arbetsgivaren kan t.ex. nöja sig med ett samtal

och i vilka fall han eller hon måste besluta om arbetsrättsliga sanktioner av

disciplinär art. Som sägs i propositionen kan det - ytterst - bli fråga om att

skilja arbetstagaren från anställningen. Enligt utskottets mening måste

arbetsgivaren ges vissa marginaler för sin bedömning av å ena sidan vad den nya

regeln i jämställdhetslagen kräver och å andra sidan vad som står i

överensstämmelse med lagen om anställningsskydd. I sammanhanget finns dock skäl

att uppmärksamma att den nya regeln främst tar sikte på att förhindra fortsatta

trakasserier, inte att ?bestraffa? den som trakasserar. Skadeståndsskyldighet

för arbetsgivaren inträder inte om trakasserierna upphör i och med att

arbetsgivaren får kännedom om dem (prop. s. 142). Vid bedömningen av vad som

skäligen kan krävas bör man givetvis också väga in om den som påstås vara

utsatt för sexuella trakasserier vill eller inte vill att utredningsåtgärder

vidtas.

Vänsterpartiet anser som nämnts att arbetsgivaren skall ha en lagstadgad

skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot sexuella trakasserier utan

dröjsmål och att en sådan skyldighet i sig skall vara skadeståndssanktionerad.

Utskottet vill med anledning av detta framhålla att Arbetsdomstolen i en dom,

AD 1993 nr 30, uttalat sig principiellt om en arbetsgivares

utredningsskyldighet vid påstådda trakasserier. Målet gällde skadestånd för

brott mot anställningsskyddslagen eller dess grunder och mot det kollektivavtal

som var tillämpligt på anställningen. Enligt domen är det angeläget att

arbetsgivaren utan dröjsmål försöker ta reda på de närmare omständigheterna

kring de uppgivna trakasserierna för att arbetsgivaren sedan skall kunna gå

vidare med de åtgärder som kan anses vara befogade. Som Arbetsdomstolen påpekat

ger ett aktivt och snabbt agerande från arbetsgivarens sida dessutom en signal

om att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen och att den som

utsätts för sådana trakasserier kan påräkna stöd från arbetsgivaren. Även

regeringen har i propositionen uttalat att arbetsgivaren skall vidta

utredningsåtgärder utan dröjsmål.

Utskottet anser att dessa uttalanden bör vara vägledande även för vad som kan

krävas av arbetsgivaren enligt den nu föreslagna regeln i jämställdhetslagen.

Utskottet anser dock inte att det finns skäl att införa ett sådant krav i

lagtexten som föreslagits i Vänsterpartiets motion. Frågan om arbetsgivaren

handlat tillräckligt snabbt får även den i stället vägas in i den allmänna

skälighetsbedömningen. Motion Ju28 yrkande 18 avstyrks med detta.

Enligt Vänsterpartiet bör det klargöras vem som för arbetsgivarens räkning

skall vidta de åtgärder som föreskrivs i lagen. Vänsterpartiet anser också att

det fallet att en arbetsgivare sexuellt trakasserar en anställd särskilt bör

regleras i lagen. Regeringen har i propositionen i detta hänseende uttalat att

begreppet arbetsgivare och arbetstagare har samma innebörd som när de används i

annan arbetsrättslig lagstiftning. Arbetstagare är således, enligt regeringen,

alla med ett anställningsförhållande hos arbetsgivaren oavsett om de därutöver

i vissa avseenden är arbetsgivarrepresentanter. Ett särskilt problem blir detta

naturligtvis på mindre arbetsplatser där den drabbade arbetstagaren är den ende

anställde eller en av få anställda. Det kan befaras att arbetstagaren vid

sådana förhållanden i praktiken inte har någon alls att vända sig till för att

få det stöd som lagen är avsedd att ge. På större arbetsplatser kan det

naturligtvis vara av stort värde såväl för arbetstagarna som för olika

representanter för arbetsgivaren att veta vem som har det praktiska ansvaret

för att vidta föreskrivna åtgärder. Arbetsgivare som är skyldiga att upprätta

en jämställdhetsplan kan lämpligen ta upp frågan i den. Utskottet ställer sig

dock inte bakom kravet att begreppet arbetsgivare bör definieras i lagen.

Motion Ju28 yrkandena 19 och 20 avstyrks.

Skadeståndet

Miljöpartiet de gröna anser i motion Ju32 att även ekonomiskt skadestånd bör

kunna utgå vid underlåtenhet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier från

arbetsgivarens sida. Den föreslagna 27 a § bör därför enligt motionärerna få

följande lydelse: ?Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 22 a

§ skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning

som underlåtenheten innebär samt för den ekonomiska skada som kan ha

förorsakats arbetstagaren till följd av underlåtenheten? (yrk. 12).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de ekonomiska förluster som en

arbetstagare kan drabbas av till följd av sjukskrivning eller vård i samband

med sexuella trakasserier får anses förorsakade av den som utfört handlingen.

Arbetsgivaren bör därför endast kunna åläggas att betala skadestånd för den

kränkning som består i underlåtenheten att vidta utredningsåtgärder eller

åtgärder för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Motion Ju32 yrkande

12 avstyrks.

Övrig fråga

Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) anser i motion Ju901 att det är

viktigt att kunskapen sprids om att den som blir utsatt för sexuella

trakasserier kan vända sig till sin fackliga representant, sin närmaste chef

eller till JämO om det som inträffat. JämO har givit ut information om vad som

gäller. Denna bör få en viss spridning vid arbetsplatser, inom ideella

organisationer och i skolan och kopplas till seminarier eller andra

överläggningar om hur sexuella trakasserier skall kunna förebyggas (yrk. 6).

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att kunskaper

sprids om sexuella trakasserier. Något tillkännagivande om detta till

regeringen förefaller dock inte vara nödvändigt. Motion Ju901 yrkande 6

avstyrks.

3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet

Folkpartiet utvecklar i partimotion A806 sin syn på jämställdhetspolitikens

inriktning. Det betonas att kravet på jämställdhet bör utgå från respekt för

individens egenart. Jämställdhetspolitiken får inte heller fortsätta att vara

mest en kvinnofråga; den hör även männen till. Folkpartiet vill att makt och

inflytande fördelas jämnt mellan könen. Ett av målen för jämställdhetspolitiken

bör vara att båda könen skall vara representerade inom alla samhällsområden och

på alla beslutsnivåer, även i beslutande församlingar.

Folkpartiet gör gällande att jämställdhetsperspektivet inte genomsyrar

regeringens politik. I motionen framhålls att regeringen, som flyttat

jämställdhetsfrågorna från statsrådsberedningen, satsar hårt på tillväxt och

jobb i ?gamla, manligt dominerade? branscher medan kvinnors möjligheter och

arbetsmarknad försvåras.

Folkpartiet menar att det allra viktigaste inom jämställdhetspolitiken är att

medverka till fler jobb genom fler och växande företag. Ökad jämställdhet är

lönsam. I ett jämställt samhälle används enligt motionen hela humankapitalet

och begåvningspotentialen, vilket medverkar till ökad produktivitet och

ekonomisk tillväxt. Folkpartiet betonar i detta sammanhang ?den kvinnliga

skaparkraftens? betydelse för jämställdheten. De offentliga monopolen inom

tjänstesektorn motverkar ökad jämställdhet, sägs det i motionen. Att de

offentliga monopolen tillåts motverka kvinnors möjligheter att utanför de

offentliga monopolen förverkliga idéer om vård, omsorg, utbildning och service

är jämställdhetsfientligt och hämmande för utvecklingen. Folkpartiet vill

därför bryta upp de offentliga monopolen inom tjänstesektorn (yrk. 10).

Riksdagen bör enligt motionen uttala sitt stöd för denna inriktning av

jämställdhetsarbetet - med tonvikt på att makt och ansvar delas mellan könen

och att jämställdhetsperspektivet bör genomsyra all verksamhet (yrk. 1) samt på

betydelsen av nya arbetstillfällen (yrk. 4).

Även Lennart Rohdin m.fl. (fp) framhåller att jämställdhet inte är endast en

kvinnofråga (motion A808, yrk. 2). Jämställdhet är en fråga också för män, men

i dagens jämställdhetsdebatt är många män tysta. I det moderna samhället har

män utestängts eller kommit i underläge på viktiga områden såsom hem och

sociala relationer.

Att jämställdhet är lika viktig för män som för kvinnor är en uppfattning som

framförs även av Margareta Andersson m.fl. (c) i kommittémotion A803.

Jämställdhet får inte betraktas som ett avgränsat politikområde som hålls

åtskilt från andra områden. Enligt motionen måste ett könsperspektiv läggas på

förslag inom alla samhällssektorer och värderingar som syftar till jämställdhet

genomsyra all verksamhet. Motionärerna hemställer att så kallad mainstreaming

som mål och inriktning för jämställdhetsarbetet ges uttryck i allt

samhällsarbete (yrk. 1).

Vänsterpartiet framhåller i sin partimotion om jämställdhet kvinnors

underordning som det grundläggande problemet (motion A807). Kvinnor är

underordnade männen på alla områden, och om jämställdheten fokuseras endast på

ett kvantitativt tänkande, såsom jämn balans mellan könen, begränsas

diskussionen. För att flytta fram positionerna i jämställdhetsarbetet föreslår

partiet att de lagar som reglerar livet i Sverige skall granskas i ett

jämställdhetsperspektiv. Lagarna anses ofta vara ?könsneutrala?, men det rätta

uttrycket är enligt Vänsterpartiet ?könsblinda?, eftersom lagarna inte utgår

från att män och kvinnor har vitt skilda förutsättningar i ett mansdominerat

samhälle. Vänsterpartiet anser att det behövs en utredning med uppgift att

kartlägga lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder (yrk. 1).

I partimotion Jo227 konstaterar Vänsterpartiet att regeringen i

budgetpropositionen för år 1998 haft som ambition att under respektive

anslagsområde redovisa antalet sysselsatta. Vänsterpartiet kritiserar att det

saknas könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta och att det även i

övrigt saknas ett jämställdhetsperspektiv. Enligt motionen bör regeringen i

framtiden redovisa antalet sysselsatta uppdelat på kön för varje anslagsområde

(yrk. 1).

Barbro Johansson m.fl. (mp) uppehåller sig vid jämställdhetspolitikens

inriktning i kommittémotion A804. Motionärerna pekar på skillnaderna mellan

kvinnor och män och konstaterar att synliggörande av skillnaderna är det första

steget mot jämställdhet. De föreslår att alla statliga utredningar skall

redovisa könsuppdelad statistik (yrk. 1). Enligt motionen bör riksdagen också

ge regeringen till känna att det behövs konsekvensanalyser av skillnaden i

utfall för kvinnor och män i alla de fall där regeringen presenterar förslag

till sociala nedskärningar (yrk. 2).

Även Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) betonar i kommittémotion A805 vikten av att

förslag och beslut på alla politikområden analyseras i ett jämställdhets-

perspektiv och att konsekvenserna för både kvinnor och män klarläggs. De anser

att jämställdhet handlar om rättvisa och ?varannan damernas? men också om att

ta itu med nedvärderande attityder, t.ex. gentemot familjelivet. Lagstiftning

och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkten att

stabila familjerelationer är bra. De begär att riksdagen uttalar sig om

familjestabilitet som ett politiskt mål (yrk. 1).

Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) förespråkar i motion Ju918 en

rättvis fördelning av samhällets resurser mellan kvinnor och män. De anför att

den ekonomiska sanering som genomförts i landet nu gör det möjligt att

förbättra välfärden, t.ex. vad gäller de generella trygghetssystemen. Enligt

deras mening måste de åtgärder som nu vidtas för att öka tryggheten för

samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan män och kvinnor (yrk. 2).

I flerpartimotion A801 föreslår Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) en

riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet. Enligt motionärerna är

utvecklingen på jämställdhetsområdet alltför långsam. Trots att

jämställdhetslagstiftningen och jämställdhetsombudsmannen (JämO) finns står

utvecklingen praktiskt taget stilla, t.ex. när det gäller löneskillnader till

kvinnors nackdel, uppdelningen i ?typiska? kvinno- respektive mansyrken och

kvinnors låga representation i beslutsfattande funktioner. Motionärerna

framhåller att okunnighet kan motverkas genom upplysning och opinionsbildning

och föreslår en brett upplagd informations- och opinionsbildningskampanj för

vilken bästa tänkbara expertis på marknadsföring och folkbildning bör anlitas.

De begär att riksdagen ger regeringen i uppdrag att genomföra kampanjen.

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall

ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden

i livet. Utskottet kan konstatera att det råder en bred enighet om den

utgångspunkten. Det råder också en samsyn om hur målet skall konkretiseras på

olika delområden. Principen om mainstreaming - att jämställdhets-perspektivet

införlivas i alla politikområden - intar här en särställning.

Jämställdhetsperspektivet skall vara vägledande både för förslag till reformer

och andra förändringar och för uppföljning och utvärdering på olika områden i

samhället. I detta ligger bl.a. att konsekvensbeskrivningar av hur förslag till

förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall genomföras.

Dessa konsekvensbeskrivningar skall läggas till grund för beslut så att

besluten utformas på ett sätt som kan sägas ge rättvis fördelning av

möjligheter och resurser mellan könen.

Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet

vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda

samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas

till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller

ansvaret för hem och familj.

Jämställdhetspolitiken är också en fråga för riksdagen som lagstiftare.

Endast attitydpåverkande informationssatsningar och liknande initiativ kan inte

väntas leda till önskad utveckling. Bristande jämställdhet har ofta sin grund i

strukturer och traditioner. Utskottet bedömer att lagstiftning och politiska

beslut är nödvändiga för ökad jämställdhet.

Det som nu sagts anknyter till vad utskottet, och riksdagen, uttalat sig för

tidigare (jfr t.ex. bet. 1996/97:AU8, rskr. 1996/97:155). Det bör alltjämt

tjäna som riktlinjer och mål för jämställdhetspolitiken.

Som utskottet kunde konstatera vid behandlingen av jämställdhetsfrågorna

våren 1997 har det, allmänt sett på senare år, skett framsteg när det gäller

att nå de uppsatta målen. Det är utskottets bedömning att

jämställdhetsperspektivet i allt högre grad kommit att genomsyra arbetet på

olika politikområden. De synpunkter som framförts i motionerna om mainstreaming

och rättvis fördelning, männens roll i jämställdhetsarbetet och en fullgod

representation av både kvinnor och män - på alla områden och på alla nivåer -

är inte kontroversiella. Det återstår dock arbete även på dessa områden; det

går inte att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett

mer jämställt samhälle. Men det får ändå anses att de motionsyrkanden som tar

sikte på dessa frågor är tillgodosedda genom den utveckling och det arbete som

pågår. De påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagen utan avstyrks

(motionerna A806 yrk. 1 och 4, A808 yrk. 2, A803 yrk. 1, A804 yrk. 2 och Ju918

yrk. 2). - Utskottet ansluter sig inte heller till begäran om att

familjestabilitet skall anges som ett politiskt mål. Riksdagen bör alltså avslå

det yrkandet (motion A805 yrk. 1).

Folkpartiet har aktualiserat frågan om den offentliga sektorns ställning inom

t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse detta kan ha för jämställdheten.

Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att kvinnors idéer

om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det är

naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall

bidra till ökad sysselsättning i landet. Men den gemensamma, offentliga sektorn

är till för alla, både kvinnor och män. Utskottet vill inte se frågor om den

offentliga sektorn som i första hand jämställdhetsfrågor och är inte heller

övertygat om att de förslag som Folkpartiet fört fram skulle leda till ökad

jämställdhet om de blev verklighet. Utskottet instämmer inte heller i

Folkpartiets beskivning av den förda politiken som inriktad mot ?gamla, manligt

dominerade sektorer?. Tvärtom noterar utskottet den stora satsning på vård,

utbildning och omsorg som riksdagen beslutat om och som stärker traditionellt

kvinnodominerade delar av arbetsmarknaden.

Utifrån den principiella inställning som nu angetts är utskottet inte berett

att uttala sig till förmån för folkpartimotionen i den berörda delen. Motionen

A806 yrkande 10 avstyrks alltså.

När det gäller yrkandet om könsuppdelad statistik i offentliga utredningar

kan framhållas att det i de generella direktiven för alla statliga utredningar

ingår att beakta effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män (dir.

1994:124). Regeringen har under 1997 låtit utvärdera det direktivet och funnit

att utredningarna uppvisat en varierande ambitionsnivå när det gäller

jämställdhetsperspektivet. De flesta har enligt Arbetsmarknadsdepartementets

uppföljning redovisat könsuppdelad statistik och/eller haft med några generella

formuleringar. Ett fåtal har gjort en djupare analys.

Arbetet med utvärderingen av det generella direktivet kommer enligt uppgifter

från Arbetsmarknadsdepartementet att fortsätta, bl.a. genom departementsvisa

kontakter på statssekreterarnivå och genom utökad satsning på utbildning för

utredare och kommittésekreterare i hur jämställdhetsdirektivet skall hanteras.

Utifrån direktivet och det arbete som pågår, samt med beaktande av en alltmer

ökande medvetenhet om vikten av jämställdhetsperspektivet, får det förutsättas

att en sådan redovisning som efterlyses i motionen görs och kommer att göras i

de fall det är möjligt och bedöms relevant. Här kan också framhållas att

Statistiska centralbyrån (SCB) sedan något år enligt sin instruktion som

huvudregel skall redovisa all officiell individbaserad statistik uppdelad på

kön (instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån). En sådan

könsuppdelad statistik kan antas komma till nytta även för statliga utredningar

och andra instanser. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå

att riksdagen skall göra något tillkännagivande i denna del. Motion A804

avstyrks i berörd del.

Vänsterpartiet har påpekat att budgetpropositionens redovisningar av antalet

sysselsatta i olika näringsgrenar inte är uppdelade på kön. Det är enligt

utskottets mening inte givet att en sådan könsuppdelad redovisning i alla lägen

är det mest lämpliga, men i princip vore en sådan redovisning ändå förenlig med

de generella strävandena. Utskottet är nu inte berett att uttala sig för att

det skulle finnas ett generellt sådant behov, men utgår från att regeringen

fortsättningsvis kommer att ta ställning till statistikens utformning med

särskilt beaktande av jämställdhetssynpunkter. Motion Jo227 yrkande 1 avstyrks

alltså.

Vänsterpartiet har också aktualiserat frågan om en utredning med uppdrag att

se över lagars ?könsblindhet?. Som framgått av det ovanstående är

jämställdhetsperspektivet i dag av stor betydelse vid lagstiftning, och

medvetenheten om frågans vikt är ökande. Här kan också jämställdhetsenhetens

arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet och Regeringskansliet i stort lyftas

fram. Ledningen för varje departement har ansvaret för att ett jämställdhets-

perspektiv integreras i all verksamhet, medan jämställdhetsenheten har en

samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen. Utskottet

utgår från att jämställdhetsperspektivet finns med i allt lagstiftningsarbete.

Enligt utskottet är en sådan utredning som begärts inte påkallad. Motion A807

bör alltså avslås i den berörda delen.

När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj

som ett medel för ökad jämställdhet instämmer utskottet i att information om

jämställdhetsfrågor kan leda till attitydförändringar och ökad medvetenhet om

jämställdhetsfrågans vikt. Utskottet är dock inte övertygat om att en sådan

bred kampanj som begärs är den bästa metoden för ökad upplysning och bestående

medvetenhet om jämställdhetsfrågorna. Det får, som anfördes vid behandlingen av

motsvarande yrkande våren 1997, antas att riktade informationsinsatser är mer

effektiva. Motion A801 avstyrks därmed.

3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet

Flera motioner tar upp andra aspekter av jämställdhet i arbetslivet än frågan

om sexuella trakasserier. Här avses tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad,

frågor om yrkesval och andra förhållanden på arbetsmarknaden, lönefrågor,

arbetstidsfrågor och regeringens utnämningspolitik.

Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad

Folkpartiet konstaterar i partimotion A806 att länsstyrelserna har

jämställdhetsexperter anställda. Dessa experter föreslås få i uppdrag att i

samarbete med JämO utöva regional tillsyn av jämställdhetslagen, framför allt

vad gäller de i lagen föreskrivna jämställdhetsplanerna (yrk. 12).

Också Barbro Johansson m.fl. (mp) anser att länsstyrelserna skall ges

tillsynsansvar över jämställdhetslagen (kommittémotion A804, yrk. 4). Förslaget

motiveras med att uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen måste

bli bättre och att en regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är

ett nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet.

Utskottets ställningstagande

JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om

arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande

av jämställdhetsplan. Det framstår som en fördel att JämO, såsom ett centralt

organ med juridisk expertis, även fortsättningsvis har den samlade överblicken

medan länsstyrelserna bär upp den regionala förankringen. JämO bör också i

tillsynsarbetet ha en fortsatt oberoende ställning. Även länsstyrelserna står,

som arbetsgivare, under JämO:s tillsyn. Det är därför inte lämpligt att

länsstyrelserna ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen på det sätt som

motionärerna förespråkar. Här kan också nämnas att riksdagen fr.o.m. år 1997

höjt JämO:s anslag. Avsikten är att insatserna till stöd för och tillsyn av

arbetsgivares skyldigheter enligt jämställdhetslagen skall kunna intensifieras.

Motionerna A804 och A806 i berörda delar avstyrks med det anförda.

Arbetsmarknaden

Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att köns-

uppdelningen på arbetsmarknaden är mycket påtaglig. Det finns enligt motionen

behov av att öka antalet män i traditionella kvinnoyrken, såsom vård och

omsorg. Låg lön och dåliga arbetsvillkor gör att män i dag väljer andra yrken.

Motionärerna anser att olika samhällsorgan måste stimulera fler män att arbeta

inom traditionella kvinnoyrken (yrk. 3).

Barbro Johansson m.fl. (mp) anser i kommittémotion A804 att det behövs mer

personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare. Motionärerna anser

att män i dagsläget diskrimineras på så sätt att samhället inte har resurser

för män att tala med män om relationer. Kvinnor har merparten av det gemensamma

samtalsutrymmet i form av kvinnliga kuratorer, psykologer, sexologer,

familjeterapeuter, barnmorskor etc. Behovet av män i dessa positioner är stort

(yrk. 27).

Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) tar i kommittémotion A805 upp

informationssamhället - IT-samhället - som ett möjligt område för ökad

jämställdhet i arbetslivet. Det sägs att Sverige har en mycket könssegregerad

arbetsmarknad. När nu en ny IT-sektor byggs upp i landet måste enligt motionen

alla ansträngningar göras för att äntligen få till stånd en sektor med jämn

könsfördelning (yrk. 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är olyckligt med den könsuppdelade

arbetsmarknaden. Det behövs insatser av olika slag för att ändra på detta.

Arbetsmarknadspolitiken har här sin roll att fylla. Enligt förordningen om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka

för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en

könsuppdelad arbetsmarknad. Detta betonas också särskilt i regleringsbrevet för

budgetåret 1998. AMS skall i kvartalsvisa rapporter till

Arbetsmarknadsdepartementet redovisa sina resultat bl.a. när det gäller den

köns-uppdelade arbetsmarknaden. En första sådan redovisning väntas i maj 1998.

Här kan också nämnas att AMS sedan 1996 redovisar sin statistik uppdelad på

kvinnor och män.

AMS har vidare sedan budgetåret 1993/94 årligen anvisat medel till projekt

för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, så kallade BRYT-projekt.

Under 1998 fördelar AMS totalt högst 30 miljoner kronor, bl.a. till

utvecklingsarbete över länsgränserna. Totalt omfattas nio länsarbetsnämnder och

projekten spänner över flera områden. Ett område avser intresset för teknik hos

unga kvinnor och ett annat tar upp utbildning för fler manliga lärare till

grundskolan. Ett tredje tar upp vägledningsmetodik och syftar till att

analysera om den ?traditionella? vägledningen av arbetssökande är

könsrollskonserverande eller ej.

När det gäller den särskilda frågan om en jämnare könsfördelning bland sex-

och samlevnadsrådgivare kan utskottet konstatera att ett likartat yrkande

avstyrktes våren 1997. Utskottet är inte heller i år berett att göra ett

tillkännagivande i denna del. Inte heller när det gäller IT-sektorn som den

första jämställda sektorn är något särskilt uttalande nödvändigt.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A803, A804 och

A805 i berörda delar.

Lönefrågor

Folkpartiet anför i motion A806 följande. Stora förändringar har skett sedan

1970-talet. Kvinnor lönearbetar mer och män mindre. Trots detta är kvinnors

löneinkomster bara omkring två tredjedelar av männens. Mycket tyder på att

löneskillnaderna har ökat de senaste åren. Lönesättningen vilar ofta på

traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det

behövs därför nya arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för

olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Att metoder utvecklas för

arbetsvärderingar är synnerligen viktigt för att vrida utvecklingen bort från

dagens diskriminering utan att det införs centrala lönesystem. I grunden skall

lönesättningen vara individuell och fri. Vid könsneutral tillämpning av denna

princip varken gynnas eller missgynnas kvinnor av individuell lönesättning.

Partiet menar att det bör tillsättas en kommission för att ta ett

?helhetsgrepp? på orättvisa löneskillnader. En sådan kommission skulle kunna

arbeta med frågor om opinionsbildning och kunskapsspridning och föra ut idéer

och metoder om hur den lönsamma könsneutraliteten i lönehänseende uppnås (yrk.

7). En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa

löneskillnaderna är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att en

könsuppdelad statistik regelbundet tas fram och att arbetsvärderingsmetoder

utvecklas (yrk. 5).

Vänsterpartiet anser i motion 1997/98:A802 att nya regler bör utformas som gör

det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Nu krävs det

att lönerna hos en och samma arbetsgivare och vid likvärdigt arbete är olika

för att man skall kunna angripa dem. Det är enligt partiet särskilt svårt att

uppfylla det kravet på små arbetsplatser eller arbetsplatser med likartade

typer av arbeten. Jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare

måste därför tillåtas. Arbetet med att få fram systematiska

arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag är det svårt att

objektivt jämföra löner i olika yrkesgrupper med varandra. Ett stort problem är

också att män ofta vägrar att delta i genomförandet av arbetsvärderingar och

att de får stöd av sina fackliga organisationer för denna vägran. I Kanada har

?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika metoder att jämföra

löner mellan olika yrkesgrupper. Dessa metoder är också användbara i Sverige

(yrk. 2). Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest framgångsrika

lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett

liknande förslag till lagstiftning för svensk del. En sådan lagstiftning skulle

ha ett ungefärligt innehåll enligt följande. Alla arbetsgivare med fler än 100

anställda bör åläggas att först genomföra en arbetsvärdering för både kvinno-

och mansdominerade arbeten och därefter göra upp en plan för årliga

lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av lika värde. Det bör också

bestämmas i lag att arbetsgivaren varje år måste avsätta minst en procent av

lönesumman och använda den för att närma lönerna i kvinnodominerade arbeten

till lönerna i likvärdiga mansdominerade arbeten. Arbetsgivare med färre än 100

anställda bör i och för sig inte åläggas att upprätta en plan men väl att

genomföra likalöneprincipen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Om de

försummar detta bör de kunna åläggas av domstol att omedelbart för framtiden

och med retroaktiv verkan justera lönen. Alla svenska företag bör föra en

könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen. Även

arbetsgivare med färre än tio anställda skall ha den skyldigheten (yrk. 3).

Partiet anser vidare att en arbetstagare inom privat sektor, liksom JämO,

skall ha rätt att ta del av andra arbetstagares löner (yrk. 4). Partiet anser

också att JämO bör ges större möjligheter att ingripa mot arbetsgivare eller

fackföreningar m.fl. som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning (yrk.

1).

Även i kommittémotion A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) tas frågan om

arbetsvärdering upp. Motionärerna menar att det är viktigt att utveckla system

och metoder för arbetsvärdering samt att resultaten av genomförda

arbetsvärderingar måste tas till vara för att åtgärda diskriminerande

lönesättning (yrk. 7). Inom all offentlig verksamhet bör jämställdhetsrevision

vara obligatorisk. Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och

offentlig. Lönebildningen är primärt ett ansvar för arbetsmarknadens parter som

måste se över metoder och principer för könsneutral lönesättning.

Jämställdhetsrevision bör därför i större utsträckning användas som instrument

(yrk. 8).

Även i motion A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) tas

behovet av könsuppdelad lönestatistik upp (yrk. 7). Motionärerna anser vidare

att det krävs ökade utbildningsinsatser på arbetsvärderingsområdet. Inom

utbildningar som leder till personalledande befattningar skall kurser med detta

innehåll ingå på högskolenivå (yrk. 8).

I kommittémotion 1997/98:A804 anför Barbro Johansson m.fl. (mp) att en

utvärdering av gällande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor

och män bör göras. En sådan utvärdering bör föregås av ett arbete med att se

över de brister som uppenbarligen finns när det gäller rättvis lönesättning och

leda till att förslag till nödvändiga förbättringar läggs fram (yrk. 7). En

utredning bör också ta ställning till hur arbetsvärdering kan genomföras. En

fungerande arbetsvärdering skulle nämligen, enligt motionärerna, kunna bli det

instrument som justerar de orimliga skillnaderna i löner mellan kvinnor och män

som i dag föreligger (yrk. 13).

Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att kvinnors arbete är

lägre värderat än mäns. Motionärerna anser att arbetsmarknadens parter måste ta

ett större ansvar än hittills för att bryta kvinnors underordning när det

gäller lönerna. Vidare sägs det i motionen att staten, liksom andra institut,

myndigheter och intresserade även fortsättningsvis, genom särskilt avsatta

medel, bör fortsätta att stödja JämO i arbetet med att utveckla

arbetsvärderingsmodeller och genomföra projekt inom området (yrk. 7).

Utskottets ställningstagande

Enligt Kvinnomaktutredningens betänkande Ty makten är din... (SOU 1998:6) har

män i genomsnitt 19,6 % högre lön före skatt än kvinnor. Tar man hänsyn till

att kvinnor och män arbetar inom olika yrken minskar lönegapet till 12,8 %. Tas

dessutom hänsyn till individrelaterade egenskaper som utbildning,

arbetslivserfarenhet m.m., och arbetsrelaterade egenskaper som arbetsmiljö,

arbetskrav m.m. samt yrkesklass och näringsgren, är löneskillnaden 6 %. Enligt

utredningen är dessa 6 % oförklarade och kan bero på att kvinnor får lägre

avkastning på utbildning och arbetslivserfarenhet än män. En förklaring som ges

i utredningen är också att kvinnor arbetar i lågavlönade kvinnoyrken. Enligt en

av de undersökningar som utförts inom Kvinnomaktutredningens ram (Hultin och

Szulkin) ökar risken för låg lön för såväl kvinnor som män med en ökad andel

kvinnor i yrket. I flera andra undersökningar har också framkommit att det

förekommer sådana skillnader mellan kvinnors och mäns lön som inte kan

förklaras med faktorer som skillnad i ålder, utbildning, erfarenhet i arbetet

m.m. Denna ?oförklarade? skillnad brukar helt eller delvis tillskrivas

diskriminering på grund av kön. Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7) fann

sådana ?oförklarade? löneskillnader på mellan 1 och 8 % i sina undersökningar.

Utskottet anser att dessa löneskillnader måste utjämnas.

Folkpartiet har i motion A806 begärt att en kommission tillsätts för ökad

kunskapsspridning och opinionsbildning för motverkande av lönediskriminering.

Barbro Johansson m.fl. (mp) föreslår i motion A804 att en utredning tillsätts

för att utvärdera lagstiftningen vad gäller kvinnors och mäns löner samt för

framtagande av arbetsvärderingsinstrument. Den ovan nämnda

Kvinnomaktutredningen har föreslagit att regeringen tar initiativ till

uppbyggande av ett partsgemensamt organ som ska verka för en genomtänkt och

könsneutral lönesättning. Ett sådant organs uppgift skulle vara att samla in

och sprida kunskap om metoder för att objektivt värdera de krav som olika

arbetsuppgifter ställer och hitta tekniker att identifiera omedvetna

värderingar, såsom könsstereotyper i lönesättningen. Det föreslås också i

utredningen att utbildnings- och konsulthjälp skulle kunna erbjudas av det

partsgemensamma organet. Utredningen remissbehandlas för närvarande.

Remisstiden går ut i mitten av juni i år. Utskottet ser mot bakgrund av att

bland annat löneskillnadsfrågor alldeles nyligen varit föremål för utredning

inte skäl att ställa sig bakom motionerna i berörda delar. De avstyrks därför.

Ett viktig metod för att åstadkomma en utjämning av löneskillnader kan vara

att utveckla och förbättra arbetsvärderingsinstrumenten. Utskottet har tidigare

uttalat (bet. 1996/97:AU8) att en utveckling av arbetsvärderingsinstrumenten

bör ske så nära den verksamhet som skall bedömas som möjligt. Framtagande av

arbetsvärderingsmodeller och utvärdering av sådana bör främst göras av

arbetsmarknadens parter. Även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete.

Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå utökade befogenheter för

JämO att ingripa mot arbetsgivare eller fackföreningar som föreslagits i

Vänsterpartiets motion, eller att göra något tillkännagivande om

arbetsvärdering. Motion A802 yrkande 1 avstyrks liksom motionerna A806 yrkande

5 delvis och A803 yrkande 7 i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet

anfört.

Även förslag om införande av den s.k. Ontariomodellen har varit föremål för

utskottets ställningstagande tidigare (bet. 1995/96:AU1). Utskottet framhöll då

att den svenska lagen bygger på att det står arbetsgivaren fritt att i samråd

med arbetsmarknadsorganisationerna komma fram till vilken metod som skall

användas. Utskottet ansåg då, liksom nu, att det därför inte i lag bör åläggas

arbetsgivare att göra en arbetsvärdering eller att utjämna löneskillnader inom

en viss angiven tid eller med en viss andel av lönesumman. Motion A802 yrkande

3 avstyrks.

Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnader mellan kvinnor och män

skall synliggöras och motverkas. Enligt jämställdhetslagen skall t.ex.

arbetsgivaren som ett led i arbetet för jämställdhet i arbetslivet årligen

kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer

av arbeten och för olika kategorier av arbetstagare. Detta gäller dock inte

mindre arbetsgivare. Dessa lagregler har inom olika delar av arbetsmarknaden

följts upp genom avtal. Det lokala jämställdhetsarbetet förutsätter tillgång

till arbetsplatsvis framställd lönestatistik som är köns-, yrkes- och

åldersuppdelad, m.m. Enligt Utredningen om ett förstärkt

förlikningsmannainstitut -betänkandet Medlingsinstitut & lönestatistik (SOU

1997:164) - har de avtal om partsgemensam lönestatistik som finns på delar av

arbetsmarknaden stor betydelse för att man skall kunna följa utvecklingen av

löner för kvinnor och män. I princip all officiell individbaserad statistik

skall vidare enligt förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken vara

könsuppdelad. Statistiska centralbyrån skall också utforma lönestatistik som

kan ligga till grund för analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. Det

pågår alltså arbete med att få fram lönestatistik som är könsuppdelad. Något

tillkännagivande till regeringen i denna fråga förefaller inte vara nödvändigt.

Motionerna A806 yrkande 5 delvis och A273 yrkande 7 avstyrks.

Vänsterpartiet har yrkat att nya regler bör utformas som gör det möjligt att

rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering.

Otillåten könsdiskriminering skall enligt 18 § jämställdhetslagen anses

föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre

anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för

arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som är att betrakta som lika

eller likvärdigt. Detta gäller under förutsättning att arbetsgivaren inte kan

visa att olikheterna beror på skillnader i de sakliga förutsättningarna för

arbetet eller att skillnaderna i vart fall inte har samband med

könstillhörigheten. Enligt Löneskillnadsutredningens betänkande (SOU 1993:7) är

de problem med löneskillnader mellan kvinnor och män som hänger samman med att

arbetsmarknaden är könsuppdelad större mellan sektorer, branscher och

företag/organisationer än inom ett och samma företag. Utskottet delar därför i

och för sig motionärernas uppfattning att det kan vara svårt att slå fast att

det förekommer lönediskriminering på mindre arbetsplatser. Utskottet är dock

för närvarande inte berett att föreslå att det införs lagregler om kollektiv

lönediskriminering. Motion A802 avstyrks i den delen.

I motion A803 föreslås att jämställdhetsrevisioner utnyttjas. Utskottet menar

liksom motionärerna att det genom sådana revisioner skulle kunna bli tydligare

för arbetsgivaren vilka åtgärder som vidtas för att minska omotiverade

löneskillnader. Utskottet är dock inte berett att göra några tillkännagivanden

i denna fråga. Motionen avstyrks i berörd del.

Vänsterpartiet har yrkat att arbetstagare och JämO skall ha rätt att ta del

av uppgifter om andra arbetstagares löner. Utskottet har i denna fråga tidigare

uttalat att det visserligen kan bli mycket svårt att få till stånd en

rättvisande lönejämförelse om uppgifter om arbetstagares löner inte blir

tillgängliga för den som skall göra en sådan jämförelse. Utskottet är dock

bl.a. med hänsyn till de integritetsfrågor som är förknippade med individers

löneförhållanden inte berett att nu föreslå någon skyldighet att lämna ut

uppgifter om löner. Motion A802 yrkande 4 avstyrks.

Olika arbetsvärderingsmodeller prövas nu på olika håll inom arbetslivet. JämO

har också inför Arbetsdomstolen drivit ett antal mål om lönediskriminering som

grundar sig på arbetsvärderingar. Utskottet anser att en ytterligare utveckling

av arbetsvärderingsmetoderna bör avvaktas. Utskottet ställer sig därför inte

bakom yrkandet om att införa utbildning i arbetsvärdering på högskolenivå för

personalledande befattningar. Motion A273 yrkande 8 bör avslås.

Vad gäller Inger Segelströms m.fl. motion A314 delar utskottet helt

uppfattningen att det är önskvärt att arbetsmarknadens parter, liksom staten,

tar ett stort ansvar för att få bort löneskillnader som grundar sig på kön.

JämO har också under senare år fått ett ökat budgetanslag, bland annat för att

göra det möjligt att behandla det ökade antalet anmälningar om

lönediskriminering som kommit in till myndigheten. Utskottet ser ingen

anledning att göra något tillkännagivande i denna fråga. Motion A314 avstyrks.

Arbetstidsfrågor

Folkpartiet menar i partimotion A806 att arbetslivet måste anpassas efter

föräldraskapets behov. En ny flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade

möjligheter till lokala och enskilda lösningar sägs vara betydelsefull för det

fortsatta jämställdhetsarbetet. Folkpartiet anser att det är angeläget att

regeringen inte försinkar eller förspiller möjligheten till en sådan reform och

föreslår att riksdagen uttalar sig om arbetstidslagstiftningens betydelse för

jämställdheten (yrk. 8).

Även från Miljöpartiets sida betonas arbetstidslagstiftningens betydelse för

jämställdheten. Barbro Johansson m.fl. (mp) menar i kommittémotion A804 att en

generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett viktigt instrument för att

uppnå ökad jämställdhet (yrk. 6). Miljöpartiet vill dela på de arbetstillfällen

som finns genom att successivt minska arbetstiden till 35 timmars arbetsvecka.

Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor del arbetar

deltid skulle enligt motionen en arbetstidsförkortning vara ett effektivt sätt

att omfördela arbete från män till kvinnor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under våren i betänkandet 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om

arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som

pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av

Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande

(SOU 1996:145). I enlighet med vad som då uttalades anser utskottet att närmare

överväganden i arbetstidsfrågor bör anstå till behandlingen av kommande

lagförslag från regeringen. Detta gäller alltjämt; att även frågan om

arbetstidslagstiftningens innehåll har jämställdhetsaspekter föranleder inte

att utskottet nu är berett att tillstyrka bifall till motionerna A804 och A806

i berörda delar. Dessa avstyrks.

Regeringens utnämningspolitik

Ett av målen för jämställdhetssträvandena bör enligt Folkpartiets partimotion

A806 vara jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. För

att kvinnor och män skall kunna påverka samhällsutvecklingen på lika villkor

fordras att båda könen är representerade inom alla samhällsområden och på alla

beslutsnivåer. Därför är det betydelsefullt att kvinnor och män är likvärdigt

representerade i statliga styrelser och utredningar. Folkpartiet anser att

systemet med ?dubbla nomineringar? inte fungerar, eftersom inte alla

nominerande parter tillämpar systemet. Fortfarande domineras ordförandeposterna

i orimligt hög grad av män och fortfarande domineras det ekonomiska området av

män medan kvinnor dominerar inom det sociala området. Folkpartiet avvisar en

lagstadgad kvotering till offentliga uppdrag såsom oförenlig med väljarnas rätt

att avgöra vem de skall representeras av, men anser att regeringen målmedvetet

bör kräva dubbla nomineringar till statliga styrelser och utredningar, och för

egen del mer målmedvetet fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt (yrk. 3).

Även Vänsterpartiet anser att regeringens utnämningspolitik är otillräcklig i

jämställdhetshänseende. I partimotion A807 görs gällande att regeringen i de

statliga bolagen och verken via bolagsstyrelserna bör genomdriva en

jämställdhetspolitik som innebär en positiv särbehandling av det

underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på samtliga

beslutsnivåer. Vänsterpartiet konstaterar att statliga styrelser på regional

nivå inte lyckats uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation, trots att

det är regeringen som utser styrelserna och kan begära nya nomineringar om

målen inte uppnås. Vänsterpartiet menar att regeringen konsekvent måste begära

nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m. inte förmår nominera

kvinnor i tillräckligt stor utsträckning (yrk. 5).

Utskottets ställningstagande

Sedan 1988 har regeringen varje år redovisat könsfördelningen i statliga

myndighetsstyrelser på central och regional nivå. Bakgrunden är de mål för

kvinnorepresentation som angavs i propositionen Jämställdhetspolitiken inför

90-talet (prop. 1987/88:105) och som godtagits av riksdagen (bet. 1987/88:AU17,

rskr. 1987/88:364). För 1995 var målet en kvinnorepresentation om 40 % och för

år 1998 är målet 50 %. Utskottet ser med tillfredsställelse på den stegrade

ambitionsnivån.

Den senaste nu tillgängliga statistiken avser förhållandena den 1 juli 1996.

Kvinnorepresentationen i centrala och regionala styrelser motsvarade då

sammantaget 39 %, en ökning med en procentenhet sedan året före. I de centrala

styrelserna var kvinnorepresentationen 43 %, vilket var en ökning och

överträffade det mål om 40 % representation som satts upp för 1995. För de

regionala styrelserna hade målet om 40 % inte nåtts även om en ökning i och för

sig kunnat noteras. Här stannade kvinnorepresentationen vid 38 %.

Statistik som avser 1997 väntas under april månad 1998.

Målen för könsfördelningen i det statliga kommittéväsendet är desamma som för

myndighetsstyrelserna. Av kommittéberättelsen för 1998 (regeringens skr.

1997/98:103) framgår att kvinnorepresentationen i statliga utredningar och

kommittéer under år 1997 ökat något sedan föregående år. Andelen kvinnor

sammantaget - ordförande och ledamöter - hade ökat med 0,7 procentenheter och

uppgick under 1997 till 40,1 %. Andelen kvinnliga ledamöter hade ökat med 1,2

procentenheter och andelen kvinnliga ordförande med 2,6 procentenheter.

Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad

kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att

denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med

oförminskad kraft. För innevarande år är det uppsatta målet en

kvinnorepresentation om 50 %. Utskottet vill betona vikten av att den

ambitionsnivån upprätthålls. I sammanhanget kan noteras att sammanställning av

ny statistik och annat arbete i frågan pågår inom Regeringskansliet. I de fall

där regeringen själv beslutar om anställning eller utser personer till

offentliga uppdrag utgår utskottet från att de jämställdhetspolitiska målen

iakttas. Det finns för närvarande inte tillräckliga skäl för att riksdagen

skall göra några tillkännagivanden till regeringen i dessa delar. Motion A807

(yrk. 5) bör därför avslås.

I regeringens skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken redovisas hur

utnämningar till befattningar inom statliga styrelser och kommittéer går till.

Det framgår där bl.a. att alla förslag skall godkännas av jämställdhetsenheten

inom Arbetsmarknadsdepartementet innan de behandlas av regeringen. Som

utskottet uttalade våren 1997 - då liknande yrkanden avstyrktes - finns det

inte någon anledning att ändra på de rutiner som gäller i dag. Motionen A806

yrkande 3 avstyrks därför.

3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning

Flera motioner tar upp frågor om jämställdhetsaspekter inom skolan och inom

utbildning och forskning.

Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att skolan måste

präglas av en jämställdhetssyn. Skolan har enligt motionärerna en viktig

uppgift i att motverka könsbundna utbildnings- och yrkesval. Förebilder är

viktiga för barn men skolan håller i dag på att bli näst intill helt

kvinnodominerad. Fortbildning om jämställdhetsfrågor bör prioriteras.

Lärarutbildningen måste ta upp jämställdhetsfrågorna i betydligt större

utsträckning än i dag. Undervisningen måste också förändras så att hänsyn tas

till flickors och pojkars olika behov och intressen. Flickor intar ofta en

underordnad ställning medan pojkar enligt undersökningar tar i anspråk två

tredjedelar av tiden i klassrummet. Flickor måste i större utsträckning än i

dag uppmuntras och exempelvis tillgången till datorer i skolan får inte leda

till att flickor missgynnas för att de i ett inledningsskede inte alltid är

lika motiverade att använda datorer som pojkarna (yrk. 2).

Margareta Andersson m.fl. (c) uppehåller sig i kommittémotion A803 också vid

avsaknaden av könsperspektiv i svensk sjukvård. Kvinnor får enligt motionärerna

inte samma bemötande eller behandling som män. De flesta normalvärden är

fastställda på värnpliktiga män och de flesta läkemedel är utprovade på män.

För att komma till rätta med denna problematik krävs för det första att

könsperspektivet finns med i kursplanerna för all vårdpersonal. När det gäller

läkarutbildningen är det angeläget att könsperspektivet tas upp i olika faser

av utbildningen. För det andra krävs att forskningen inom vården inkluderar

båda könen. Eftersom kvinnoperspektivet oftast inte finns med är avsaknaden av

könsspecifika kunskaper stor. När medel fördelas till forskning och utveckling

måste hänsyn tas till könsperspektivet. Motionärerna begär att detta ges

regeringen till känna (yrk. 12).

I kommittémotion A803 görs också gällande att snedrekrytering till högre

tjänster inom högskoleväsendet innebär att kvinnor missgynnas vid tillsättning

av forskartjänster och professurer m.m. Motionärerna menar att en högre grad av

jämställdhet måste uppnås i högskolans tjänstestruktur. De framhåller vidare

att kvinnor i stor utsträckning väljer högre utbildningar inom vård och

undervisning, men att det inom dessa områden i dag finns få möjligheter till

forskarkarriär. De föreslår att forskningen inom omvårdnad och utbildning

utökas och stimuleras så att Sverige blir ledande inom omvårdnadsforskning

(yrk. 4).

Barbro Johansson m.fl. (mp) anför i kommittémotion A804 att kunskap om våld mot

kvinnor bör ingå i psykologutbildningen och andra relevanta utbildningar. De

anser att det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor

som utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut

(yrk. 22).

Inger Segelström m.fl. (s) anknyter i motion A314 till vad man ser som den

könssegregerade arbetsmarknaden. De föreslår särskilda insatser inom skolan för

att flera skall göra icke könsbundna yrkesval. Miljön i skolan måste enligt

motionen vara sådan att flickor vågar ge sig in i det nya, och kvinnor måste in

i de nya branscher och jobb som växer fram (yrk. 2).

Även Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) tar, i motion Ju724, upp

frågan om utbildning om jämställdhet. I motionen anförs att barn redan i

förskola och skola måste läras vad jämställdhet innebär. På så sätt kan

tendenserna till ökat våld i samhället förebyggas. Läran om jämställdhet måste

in som ett ämne på skolschemat; det räcker inte med mainstreaming (yrk. 2).

Kerstin Warnerbring m.fl. (c) efterlyser i motion T815 åtgärder för att utjämna

skillnader mellan könen. Informationsteknikens framväxt sägs vara en

strukturförändring av vårt samhälle som måste granskas ur ett genderperspektiv.

Lämpliga åtgärder kan - när det gäller IT-frågor - enligt motionen vara att man

i skolorna ser till att flickorna ges lika stora möjligheter som pojkarna att

använda datorerna och att en jämn fördelning av datortillgången sätts upp som

mål i de lokala skolplanerna (yrk. 14).

Utskottets ställningstagande

Det är givet att jämställdhet i praktiken - i arbetslivet och i hemmet - till

en stor del är beroende av de värderingar om förhållandena mellan könen som

barn och ungdom möter i skolan och den fortsatta utbildningen. Med den

utgångspunkten är det viktigt att skol- och utbildningspolitiken tydligt

markerar jämställdhetsperspektivet. Här kan nämnas att regeringen, i

propositionen 1997/98:94 om läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet m.m., ansett att skollagen (1985:1100) och

läroplanen för skolan och förskolan understryker betydelsen av ett aktivt

arbete för jämställdheten på ett sådant sätt att jämställdhetsaspekten inte

behöver ytterligare förstärkas i läroplanen (jfr 1 kap. 2 § skollagen). Vidare

har Skolverkets instruktion ändrats den 1 november 1997. Där anges numera att

verket har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja flickors, kvinnors,

pojkars och mäns lika rätt och möjligheter.

Som närmare redovisas i utskottets betänkande 1996/97:AU8 s. 32 f., pågår det

i Sverige ett omfattande arbete för ökad jämställdhet. Ett led i det arbetet är

ansträngningarna att stimulera till otraditionella (icke könsbundna) val av

utbildningar, t.ex. satsningar för att flickor i högre grad skall intressera

sig för teknik och naturvetenskap. Ett annat är den strategi och det

övergripande projekt för jämställdhetsfrågorna som Skolverket utarbetar på

regeringens uppdrag. En närmare beskrivning av detta finns i regeringens skr.

1996/97:41. Som nämns i skrivelsen har Linköpings universitet i uppdrag att i

samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett treårigt projekt

som syftar till förnyelse av ingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna. I

uppdraget betonas särskilt jämställdhetsaspekter. Utskottet vill också fästa

uppmärksamheten på att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1998 anger

att universitet och högskolor bör vidta ytterligare åtgärder för att öka

andelen kvinnor inom de naturvetenskapliga och de tekniska utbildningarna.

Här kan också hänvisas till det som ovan sagts under rubriken

Arbetsmarknaden.

Utöver det som nu sagts kan hänvisas till Utbildningsutskottets betänkande

1997/98:UbU15 Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet.

Utbildningsutskottet behandlar där ett fyrtiotal motionsyrkanden om

jämställdhet inom barnomsorg, skola, högre utbildning, forskning, m.m. I

betänkandet finns en redovisning av pågående utrednings- och utvecklingsarbete

på området. Som exempel kan nämnas Lärarutbildningskommittén vars direktiv

markerar att de blivande lärarna behöver kunskaper om skillnader mellan

flickors och kvinnors respektive pojkars och mäns inlärning och att de behöver

tränas i att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sina undervisningsämnen

(dir. 1997:54). Kommittén skall vidare överväga insatser för en jämnare

könsfördelning i rekryteringen till lärarutbildningen.

Utskottet föreslår mot bakgrund av vad som nu sagts att riksdagen avslår

motionerna A803, A804, A314, Ju724 och T815 i berörda delar.

3.6 Rättegångsregler

Vänsterpartiet föreslår i partimotion A710 att Arbetsdomstolen skall ha en

särskild sammansättning i tvister om könsdiskriminering. Den nuvarande

sammansättningen med en enligt motionen överväldigande manlig majoritet är

enligt partiet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. Vänsterpartiet anser

att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål skall utökas med två ledamöter som

är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att antalet

ledamöter inte skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål

endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom

bör det införas regler som garanterar en jämn könsfördelning i jämställdhetsmål

(yrk. 12).

Vänsterpartiet föreslår vidare, i partimotion A802, att möjlighet till

grupptalan skall införas bl.a. i diskrimineringsmål enligt jämställdhetslagen,

både i lönediskrimineringsfall och vid diskriminerande arbetslednings- och

anställningsbeslut. Man hemställer att riksdagen hos regeringen skall begära

lagförslag om möjlighet till grupptalan i sådana mål (yrk. 5).

Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) framhåller i motion A273 att

det är nödvändigt att båda könen finns representerade i olika instanser som har

att avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden. De anser att

sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit sned ur den aspekten. En

jämn könsfördelning måste enligt motionärerna eftersträvas. De föreslår

dessutom att domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter på

diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor (yrk. 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en

jämn könsfördelning då mål prövas. Detta gäller inte bara i mål om

könsdiskriminering utan i alla typer av tvister. Att båda könen är

representerade då mål företas till avgörande är i dag också det normala.

Ledamöterna i Arbetsdomstolen förordnas av regeringen. Utskottet förutsätter

att redan detta faktum innebär att intresset av att båda könen är väl

representerade i domstolen beaktas. Några ytterligare åtgärder i den frågan är

nu inte motiverade.

En annan sak är om Arbetsdomstolen bör ha en särskild sammansättning i mål om

könsdiskriminering. Utskottet har inte övertygats om fördelen med särskilda

experter i diskriminerings- eller jämställdhetsmålen. Det är inte heller utan

vidare givet var i från sådana särskilt sakkunniga personer skulle hämtas.

Utskottet, som avstyrkte ett motsvarande yrkande våren 1997, ställer sig alltså

inte bakom de nu behandlade förslagen om detta.

Grupptalanutredningens betänkande Grupprättegång (SOU 1994:151) bereds

alltjämt i Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Resultatet av det arbetet

bör inte föregripas.

Med det anförda anser utskottet att motionerna A710 (yrk. 12), A273 (yrk. 9)

och A802 (yrk. 5) bör avslås.

3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m.

Några motioner tar upp frågor som rör det handlingsprogram - Platform for

Action - som antogs vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995.

Handlingsplanen har beskrivits som en agenda för att stärka kvinnans ställning.

Den syftar till att befrämja och värna alla kvinnors fulla åtnjutande av alla

mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som män.

Handlingsplanen definierar långsiktiga mål och åtgärder som skall vidtas av

regeringar, det internationella samfundet, frivilligorganisationer och det

privata näringslivet för att förbättra kvinnans villkor.

FN:s generalförsamling antog hösten 1995 en resolution med en uppmaning till

medlemsländerna att redovisa de åtgärder som i de enskilda länderna vidtagits

med anledning av Pekingkonferensen. Sverige har följt resolutionen genom att

sommaren 1997 till FN rapportera om vidtagna och planerade åtgärder; se närmare

strax nedan under Utskottets ställningstagande.

Vänsterpartiet anför i partimotion A807 att det från regeringens sida inte

vidtagits aktiva åtgärder för att genomföra Pekingkonferensens handlingsplan i

Sverige. Man erinrar om att regeringarnas ansvar slås fast i ingressen till

slutdokumentet och menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen, i

Sverige och i det internationella samarbetet (yrk. 10).

Ewa Larsson m.fl. (mp) påminner i motion A717 om att en av punkterna i

programmet tog upp kvinnor och medierna. Motionärerna framhåller att stereotypa

beskrivningar av kvinnor och män i medierna uppmärksammades särskilt och att

världens länder enades om att uppmuntra medierna att vidta självsanerande

åtgärder. Motionärerna hänvisar till en grönbok som benämns Leva och arbeta i

informationssamhället: Människan i centrum och som inom EU tagits fram av

kommissionen. I grönboken noteras att Sverige är ett av de länder som mer

aktivt deltar i EU:s arbete med informationssamhället. Motionärerna vill att

riksdagen skall begära besked av regeringen om på vilket sätt regeringen

arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande åtgärder vad avser

bilden av kvinnan i medierna (yrk. 1). De begär också att riksdagen begär

besked av regeringen om hur bilden av kvinnan i informationssamhället blir

belyst i EU:s grönbok (yrk. 2). Slutligen vill motionärerna ha besked från

regeringen om vilka positiva förändringar som uppnåtts sedan Kvinnokonferensen

1995 (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Som konstaterades vid utskottets behandling av motsvarande yrkanden våren 1997

innehåller handlingsplanen från Pekingkonferensen inte några absoluta krav på

tids- och handlingsplaner för hur länderna genomför åtagandena på nationell

nivå. Enligt utskottets mening är inte heller en sådan tids- och handlingsplan

nödvändig. Som nämnts ovan har Regeringskansliet i juli 1997 till FN

rapporterat om en del av de åtgärder som i Sverige vidtagits eller planeras för

ökad jämställdhet mellan kvinnor och män sedan Pekingkonferensen. Rapporten,

som är på engelska, har titeln Sweden´s Follow-Up to the UN Fourth World

Conference on Women. Rapporten berör alla de tolv särskilt viktiga områden

(critical areas of concern) som finns i handlingsplanen. Ett avsnitt tar upp

frågor om kvinnan i medierna. Här framgår av redovisningen bl.a. att Sverige i

lagstiftning som rör TV och radio under 1996 beaktat vikten av jämställdhet

mellan könen. Det anges också att pressen antagit etiska riktlinjer om vad som

trycks i tidningar och att regeringen beviljat särskilda medel för olika

projekt.

Utskottet anser inte att det är nödvändigt med några särskilda åtgärder nu

vad gäller uppföljningen av FN-konferensen. Inte heller förslaget som rör EU:s

grönbok bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna A807 (yrk.

10) och A717 avstyrks med detta.

3.8 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i

jämställdhetslagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:A8,

res. 1 (m)

2. beträffande skydd för arbetssökande

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkande 21,

res. 2 (v)

3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19, 1997/98: Ju28

yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10,

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

4. beträffande definition av begreppet sexuella trakasserier m.m.

att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels

motionerna 1997/98:A710 yrkande 11, 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande

del och 1997/98:Ju32 yrkande 11 antar 6 § i det enligt bilaga 1 framlagda

förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen med den ändring som

framgår av bilaga 2 till betänkandet,

5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del

och 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14,

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

6. beträffande skadeståndssanktionerad handlingsplikt för

arbetsgivaren

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju933 yrkande 5 och 1997/98:Ju28

yrkande 18,

7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20,

res. 8 (v)

8. beträffande ekonomiskt skadestånd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju32 yrkande 12,

res. 9 (v, mp)

9. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda

förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte

omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju901 yrkande 6,

res. 10 (fp)

11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98: A804

yrkande 2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10,

1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2,

res. 11 (fp)

res. 12 (mp)

res. 13 (kd)

12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 1 och 1997/98:Jo227

yrkande 1,

res. 14 (v)

res. 15 (mp)

13. beträffande kartläggning av könsblindhet i lagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:A807 yrkande 1,

14. beträffande kampanj för ökad jämställdhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:A801,

res. 16 (c, fp, v, mp, kd)

15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 4 och 1997/98:A806

yrkande 12,

res. 17 (fp)

res. 18 (mp)

16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 3, 1997/98: A804

yrkande 27 och 1997/98:A805 yrkande 6,

res. 19 (mp)

res. 20 (kd)

17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 samt

1997/98:A806 yrkande 7,

res. 21 (fp, kd)

res. 22 (mp)

18. beträffande könsuppdelad lönestatistik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 7 och 1997/98:A806

yrkande 5 i motsvarande del,

res. 23 (fp, kd)

19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 7 och 1997/98:A806

yrkande 5 i motsvarande del,

res. 24 (fp, kd)

res. 25 (c)

20. beträffande JämO:s befogenheter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A802 yrkande 1 och 1997/98:A314

yrkande 7,

res. 26 (v)

21. beträffande utbildning om arbetsvärdering

att riksdagen avslår motion 1997/98:A273 yrkande 8,

22. beträffande jämställdhetsrevision

att riksdagen avslår motion 1997/98:A803 yrkande 8,

res. 27 (c)

23. beträffande kollektiv lönediskriminering m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:A802 yrkandena 2-4,

res. 28 (v)

R>

24. beträffande arbetstid och jämställdhet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 6 och 1997/98:A806

yrkande 8,

res. 29 (fp)

res. 30 (mp)

25. beträffande regeringens utnämningspolitik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A806 yrkande 3 och 1997/98:A807

yrkande 5,

res. 31 (fp)

res. 32 (v)

26. beträffande jämställdhet inom utbildning och forskning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A314 yrkande 2, 1997/98:A803

yrkandena 2, 4 och 12, 1997/98:A804 yrkande 22, 1997/98:Ju724 yrkande 2

samt 1997/98:T815 yrkande 14,

res. 33 (mp)

27. beträffande rättegångsregler m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 9, 1997/98:A710

yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5,

res. 34 (c)

res. 35 (v)

28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och

1997/98:A807 yrkande 10.

res. 36 (v)

res. 37 (mp)

Stockholm den 26 mars 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Jonsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s),

Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christel

Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson

(s), Anna Åkerhielm (m), Ingrid Burman (v) och Michael Stjernström (kd).

4 Reservationer

1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen (mom. 1)

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Fråga om avslag på

propositionen, bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att sexuella trakasserier i

arbetslivet inte kan accepteras. Det bör emellertid slås fast att inte någon

form av trakasserier, könsrelaterade eller inte, kan accepteras i ett

civiliserat arbetsliv. Det får anses vara vars och ens skyldighet att i alla

sammanhang främja en lika behandling av alla, oavsett kön.

Utskottet är till skillnad från regeringen inte övertygat om att sexuella

trakasserier bör ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det torde i stället i stor

utsträckning vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet.

Regeringen har i propositionen inte gjort något försök att klargöra i vilken

omfattning sexuella trakasserier förekommer. Det är därför inte möjligt att

bedöma huruvida problemets omfattning står i rimlig proportion till vad som

vill uppnås med de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen. Det borde inte

komma i fråga att lägga nya bördor på företagarna utan att redovisa tungt

vägande skäl för det.

Enligt gällande bestämmelser i jämställdhetslagen skall arbetsgivaren, inom

ramen för det aktiva jämställdhetsarbetet, verka för att inte någon

arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Som utskottet tidigare påtalat

innehåller även arbetsmiljölagen jämte Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter

regler som är tillämpliga på sexuella trakasserier. JämO kräver redan nu i

samband med granskning av arbetsgivarens aktiva arbete på området att det

upprättas en särskild handlingsplan för hur arbetsgivaren avser att motverka

sexuella trakasserier och för hur en anmälan skall tas om hand. I propositionen

har regeringen inte ställt sig frågan om gällande lagstiftning leder till en

godtagbar hantering av problemen i de konkreta fallen. Regeringen uttalar t.ex.

i författningskommentaren en förhoppning om att en förövare i allmänhet kommer

att upphöra med sina trakasserier i och med att arbetsgivaren får kännedom om

dem och gjort en tillsägelse. Utskottet förmodar att detta gäller även med den

lagstiftning som finns i dag.

Utskottet vill i detta sammanhang också påpeka några brister av mer juridisk

natur i regeringens förslag.

Det kan befaras att den av regeringen föreslagna definitionen av sexuella

trakasserier kan leda till betydande tillämpningssvårigheter. Regeringen

föreslår att det är den som utsätts för ett beteende eller en handling som

avgör om beteendet eller handlingen kan accepteras eller inte. Människor kan ha

mycket olika toleransnivåer. Regeringen borde därför i stället ha föreslagit

att det införs någon form av objektivt mätbart kriterium, t.ex. att ett visst

beteende eller en viss handling är ägnad att kränka arbetstagarens integritet.

Regeringen föreslår vidare att en arbetsgivare som får kännedom om att en

arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan

arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och

i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra

fortsatta sexuella trakasserier. Propositionen är påfallande vag vad gäller

vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren i detta avseende. Enligt

regeringens författningskommentar skall arbetsgivarens utredningsansvar inte

stanna vid ett konstaterande att ord står mot ord. Detta är orimligt, menar

utskottet. Vid ett motsvarande utredningsläge i en brottmålsprocess kan

åklagare och polis inte göra annat än att lägga ner förundersökningen om annan

bevisning än de inblandades utsagor saknas.

Rent principiellt är det också felaktigt att avlasta den enskilde individen

ansvar för hans eller hennes gärningar och lägga över det på någon annan, i

detta fall arbetsgivaren.

Regeringen menar att arbetsgivaren med beaktande av allmänna principer om

anställningstrygghet och anställningsskydd kan vidta olika åtgärder för att

förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Som ett exempel på en åtgärd som kan

bli aktuell nämns uppsägning. Praxis är dock synnerligen restriktiv till

arbetstagarens fördel när det gäller frågan huruvida saklig grund för

uppsägning föreligger. Genom den hänvisning regeringen gör till

anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren mellan två sköldar; han får välja

mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av

uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta

åtgärder mot sexuella trakasserier.

Sammanfattningsvis är utskottet mycket kritiskt till regeringens förslag.

Utskottet avstyrker därför förslaget till ändringar i jämställdhetslagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i

jämställdhetslagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A8 avslår propositionen i

motsvarande del,

2. Skydd för arbetssökande (mom. 2)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på

propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller Vänsterpartiets? till det

som slutar med ?avser yrkande 21? bort ha följande lydelse:

Utskottet ser det som en stor brist att regeringens förslag inte gör det

möjligt för en arbetssökande att få skadestånd vid könsdiskriminering som tar

sig uttryck i sexuella trakasserier. Regeringen bör återkomma med förslag till

riksdagen om ändringar i jämställdhetslagen i detta avseende. Utskottet

tillstyrker motion Ju28 yrkande 21.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande skydd för arbetssökande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 21 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på

propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som

slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:

Regeringen har valt att begränsa lagstiftningen om sexuella trakasserier till

att bara omfatta anställda. Utskottet anser inte att det är tillräckligt.

Studenter vid högskolor och universitet samt totalförsvarspliktiga befinner sig

i många avseenden i samma situation som arbetstagare. Iakttagelser ger vid

handen att kravet om utvidgat tillämpningsområde får allt större styrka. Det

skydd som de föreslagna reglerna i jämställdhetslagen ger mot sexuella

trakasserier bör omfatta också dessa grupper - enligt mönster från

arbetsmiljölagen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju27 i berörda

delar. Motionerna Ju28 yrkande 22 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de

inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju27 yrkande 19 och med

avslag på motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på

propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som

slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:

Vad gäller elever och studenter anser utskottet att jämställdhetslagen, efter

mönster från arbetsmiljölagen, bör utvidgas till att omfatta också denna grupp.

Flera utredningar visar nämligen att det förekommer sexuella trakasserier i

varierande omfattning både inom universiteten och det reguljära skolväsendet.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 22. Motionerna Ju27

yrkande 19 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad

som anförts.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 22 och med

avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju32 yrkande 10

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på

propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som

slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse:

Jämställdhetslagen gäller endast förhållanden i arbetslivet. Den av

regeringen föreslagna skärpningen av lagen vad gäller sexuella trakasserier

gäller därför inte studerande vid exempelvis universitet eller högskolor.

Utskottet anser att det bör utredas hur även denna grupp kan få ett fullgott

skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan utskottet tänka sig en

utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde så att den omfattar också

studenter i likhet med vad som i dag gäller enligt arbetsmiljölagen. Utskottet

tillstyrker med det anförda motion Ju32 i berörd del. Motionerna Ju27 yrkande

19 och Ju28 yrkande 22 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 10 och med

avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju28 yrkande 22

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för

förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Utöver de krav? till det som

slutar med ?yrkandena 13 och 14? bort ha följande lydelse:

De föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen bör enligt utskottet

kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivaren att utarbeta en

policy och en handlingsplan för att åtgärda sådana trakasserier. Detta är inte

minst viktigt för de arbetsgivare som har färre än tio anställda och som i dag

inte har en skyldighet att upprätta jämställdhetsplan. För övriga arbetsgivare

kan frågor om sexuella trakasserier behandlas i jämställdhetsplanen.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 17 i motsvarande

del. Motion Ju32 yrkandena 13 och 14 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts

med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i

motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för

förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Som utskottet redovisat? till

det som slutar med ?13 och 14? bort ha följande lydelse:

Arbetsgivare som sysselsätter färre än tio arbetstagare är enligt

jämställdhetslagen skyldiga att upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete.

I stora företag eller organisationer är ofta arbetsgivaren inte i direkt

kontakt med alla anställda, och arbetsgivaren blir därför ofta anonym för

många. Utskottet befarar att regeringens förslag vad gäller skyldigheten för

arbetsgivaren att vidta aktiva åtgärder blir svårt att tillämpa exempelvis om

en verkställande direktör ytterst har ansvaret för att jämställdhetslagen följs

men en lägre tjänsteman har ansvar för att en jämställdhetsplan upprättas och

utvärderas. Jämställdhetslagen bör därför föreskriva att det på arbetsplatser

med tio eller fler anställda skall utses en särskild person som arbetstagare

kan vända sig till om han eller hon blir utsatt för sexuella trakasserier.

Enligt utskottet är det viktigt att betona vikten av att det råder

jämställdhet på alla arbetsplatser. För arbetsplatser med färre än tio

anställda och där någon jämställdhetsplan inte behöver upprättas bör

jämställdhetslagen i stället föreskriva att det skall finnas en

jämställdhetspolicy.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju32 yrkandena 13 och 14. Motion

Ju28 yrkande 17 delvis avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14

samt med avslag på motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens

skyldigheter att vidta utredningsåtgärder i det enskilda fallet m.m., från det

som börjar med ?Enligt Vänsterpartiet bör? till det som slutar med ?20

avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt 22 a § jämställdhetslagen skall arbetsgivare som får kännedom om

sexuella trakasserier utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna

och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta

sexuella trakasserier. Av denna bestämmelse framgår inte vem som skall anses

vara arbetsgivare. Det är särskilt för arbetstagaren viktigt att veta vem som

har det ansvar som jämställdhetslagen ålägger arbetsgivaren. Det är också

viktigt för arbetsgivaren att veta i förhållande till vilken person

skadeståndspåföljd kan aktualiseras.

Utskottet ser det som en brist i regeringens förslag att arbetsgivares

sexuella trakasserier mot arbetstagaren inte skadeståndssanktioneras. I dag kan

en arbetstagare som blir utsatt för sexuella trakasserier av arbetsgivaren

endast föra skadeståndstalan mot denne om arbetstagaren sett sig nödsakad att

lämna anställningen på grund av trakasserierna. Skadeståndstalan förs i dessa

fall enligt anställningsskyddslagen.

Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om en precisering

av arbetsgivarbegreppet samt förslag om skadeståndssanktion vid arbetsgivares

sexuella trakasserier mot en arbetstagare.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8)

Barbro Johansson (mp) och Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Skadeståndet, bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att arbetsgivare som underlåtit att utreda eller vidta

åtgärder för att förhindra sexuella trakasserier på arbetsplatsen utöver

allmänt skadestånd bör kunna åläggas att betala också ekonomiskt skadestånd.

Ekonomiskt skadestånd bör i så fall kunna bli aktuellt t.ex. om den

trakasserade har fått vidkännas kostnader till följd av att denne har behövt

uppsöka läkare eller sjukskriva sig. Utskottet, som tillstyrker motion Ju32

yrkande 12, anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med

lagförslag i enlighet med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ekonomiskt skadestånd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Övriga frågor, från det

som börjar med ?Utskottet anser,? till det som slutar med ?Ju901 yrkanden 6

avstyrks? bort ha följande lydelse:

Sexuella trakasserier kan leda till rädsla, skuldkänslor och osäkerhet hos

den som utsätts för dem. Det är nästa alltid den svagare parten som drabbas.

Det är vidare nästan undantagslöst kvinnor som utsätts för förnedrande

behandling.

Det är viktigt att kunskap förmedlas t.ex. på arbetsplatser och i skolor om

hur den som drabbas av sådana trakasserier kan gå till väga för att komma till

rätta med problemen. En sådan information bör t.ex. innehålla uppgifter om till

vem den som drabbas kan vända sig och om att sexuella trakasserier kan

innefatta ett brottsligt handlande.

Detta bör ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet

motion Ju901 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju901 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med

?Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet? bort ha följande lydelse:

Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet

vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda

samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas

till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller

ansvaret för hem och familj. Kravet på jämställdhet måste också utgå från

respekt för individens egenart. Alla, kvinnor som män, skall ha möjlighet att

utveckla sin personlighet.

Det sagda innebär att utskottet instämmer med vad som anförs i motion A806,

yrkande 1 vilket alltså tillstyrks.

dels att utskottets ställningstagande i samma avsnitt i det stycke som börjar

med ?Folkpartiet har aktualiserat frågan? bort ha följande lydelse:

Folkpartiet har aktualiserat frågorna om den offentliga sektorns ställning

inom t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse tillkomsten av nya jobb har för

jämställdheten. Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att

kvinnors idéer om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det

är naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall

bidra till ökad sysselsättning i landet. Nya jobb genom fler och växande

företag är den allra viktigaste frågan inom jämställdhetspolitiken. En del av

lösningen kan bestå i förändringar i den offentliga sektorns utformning och

funktionssätt. Det är ofrånkomligt att den offentliga sektorns utformning är en

jämställdhetsfråga, just därför att den sektorn sysselsätter så många kvinnor.

En stor del av den viktiga tjänstesektorn drivs utan konkurrens och valfrihet

för vare sig brukare eller anställda. Alla de kvinnor som arbetar och har idéer

inom vård, omsorg, utbildning och service till människor i alla åldrar borde

ges möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen. Att

släppa loss den kvinnliga skaparkraften skulle leda till bättre kvalitet för

barn, sjuka och gamla genom att dessa kan välja den form av service, omsorg

eller utbildning som passar dem själva bäst. Det skulle ofta leda till lägre

kostnader för skattebetalarna och till utveckling även inom den offentligt

drivna verksamheten. Kvinnligt entreprenörskap måste få komma till sin rätt

även på områden som domineras av kvinnliga aktörer. Kvinnor som arbetar inom

dessa sektorer skulle få fler arbetsgivare att välja mellan och därmed inte

vara utlämnade till en enda arbetsgivare.

Slutsatsen av det som nu anförts är att de offentliga monopolen måste brytas

upp.

Med detta ansluter sig utskottet till vad Folkpartiet anfört i motion A806,

vars yrkanden 4 och 10 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10

samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande

2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med

?De synpunkter som framförts? och slutar med ?och Ju918 yrk. 2? bort ha

följande lydelse:

De synpunkter som framförts om behovet av konsekvensanalyser - dvs. analyser

av vilka effekter förslag till sociala nedskärningar får för kvinnor respektive

män - är mycket viktiga. Det återstår dock arbete på detta område. Även om det

kan skönjas en viss utveckling i positiv riktning går det inte att slå sig till

ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett mer jämställt samhälle.

Det måste synliggöras att politiska förslag till nedskärningar i vår gemensamma

välfärd ofta ger skillnader i utfallet för kvinnor och män. Alla förslag till

sociala nedskärningar som presenteras måste därför föregås av

könskonsekvensanalyser.

Med hänsyn till det som nu sagts tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 2 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A805 yrkande 1,

1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt

1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, i den del som börjar med

?Utskottet ansluter sig inte? och slutar med ?A805 yrk. 1? bort ha följande

lydelse:

Det är viktigt att jämställdhetsprocessen blir bra även för barnen. Båda

föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Fenomenet med ?den

frånvarande pappan? utgör ett stort problem i en tid med omfattande

familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål, i första hand

för barnens skull. Detta innebär att de övergripande förutsättningarna för

familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala och

ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila

familjerelationer är bra.

Riksdagen bör - med bifall till motion A805 (yrk. 1) - ge regeringen det

sagda till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 1 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande 2,

1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt

1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med

?Vänsterpartiet har påpekat? bort ha följande lydelse:

Budgetpropositionen saknar en könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta

under respektive anslagsområde. T.ex. jordbruks- och livsmedelssektorn har en

stor andel kvinnor. Det är viktigt med könsuppdelad statistik på det och andra

områden. Behovet av könsuppdelad statistik bör - med tillstyrkande av motion

Jo227 i den delen - ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 och med

avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med

?När det gäller yrkandet om könsuppdelad? och slutar med ?A804 avstyrks i

berörd del? bort ha följande lydelse:

Att skillnaderna mellan kvinnor och män synliggörs är det första steget mot

jämställdhet. Utskottet anser därför att alla statliga utredningar bör redovisa

könsuppdelad statistik. Med detta tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 1 och med

avslag på motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14)

Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp), Ingrid Burman

(v) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, sista stycket, bort ha

följande lydelse:

När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj

som ett medel för ökad jämställdhet vill utskottet framhålla att utvecklingen

för jämställdheten går långsamt, alltför långsamt. Trots

jämställdhetslagstiftningen och JämO består löneskillnaderna mellan män och

kvinnor liksom den könsuppdelade arbetsmarknaden. Aktiva åtgärder behövs för

att skynda på utvecklingen. Det är utskottets övertygelse att upplysning och

opinionsbildning kan bidra till attitydförändringar och ökad medvetenhet om

jämställdhetsfrågans vikt. Därför är det väl motiverat att regeringen ges i

uppdrag att genomföra en bred informations- och opinionsbildningskampanj.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A801.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande kampanj för ökad jämställdhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A801 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av

jämställdhetslagens efterlevnad, i den del som börjar med ?JämO bör också? bort

ha följande lydelse:

De aktiva åtgärderna enligt jämställdhetslagen bör få en bättre lokal

tillämpning. Det gäller särskilt lagens krav på jämställdhetsplaner. För att

göra tillsynen mer effektiv på den här punkten bör de jämställdhetsexperter som

finns på länsstyrelserna få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional

tillsyn.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A806 yrkande 12. Motion A804 i

berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget ytterligare från

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 12 och med

avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av

jämställdhetslagens efterlevnad, bort ha följande lydelse:

JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om

arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande

av jämställdhetsplan. Men uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen

måste bli bättre. En regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är ett

nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804 yrkande 4. Motion A806 i

berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget uttalande från

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 4 och med

avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 12 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden i det

stycke som börjar med ?När det gäller den särskilda frågan? bort ha följande

lydelse:

I samhället finns i dag inte tillräckliga resurser för män att tala med män

om relationer. De flesta kuratorer, psykologer, sexologer, familjeterapeuter,

barnmorskor och andra som arbetar med relationsproblem är kvinnor. Behovet av

män i dessa positioner är stort och ytterst finns här en sorts diskriminering

av män. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att det behövs fler manliga

sex- och samlevnadsrådgivare, vilket med tillstyrkande av motion A804 yrkande

27 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 27 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98: A805 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden, vad

gäller den mening som börjar med ?Inte heller när det gäller IT-sektorn? bort

ha följande lydelse:

Sverige har en mycket könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnornas andel av

arbetslösheten har på senaste tiden ökat i förhållande till männens. Detta

måste förändras. Stora delar av tillverknings- och tjänsteproduktionen använder

IT som begrepp. När nu IT-sektorn byggs upp i landet bör särskilda

ansträngningar göras för att den sektorn skall få en jämn könsfördelning och

bli den första jämställda sektorn på arbetsmarknaden.

Utskottet tillstyrker med detta motion A805 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 6 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98:A804 yrkande 27

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17)

Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som

börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad

utskottet anfört? bort ha följande lydelse:

Utskottet menar också att det bör tillsättas en särskild kommission med

uppdrag att ta ett helhetsgrepp på orättvisa löneskillnader. En sådan

kommission kan arbeta med opinionsbildning, kunskapsspridning och med att föra

ut idéer och metoder om hur lönsam könsneutralitet skall uppnås.

Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 7 samt med

avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i den del som

börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad

utskottet anfört? bort ha följande lydelse:

En utvärdering av nu gällande lagstiftning bör komma till stånd. En utredning

bör se över de brister som uppenbarligen finns och lägga fram förslag till

förbättringar. Det behövs också en utredning som tar fram möjliga instrument

för arbetsvärdering. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det

instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor

och män som i dag föreligger. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804

(yrk. 7 och 13).

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 samt

med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 7 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18)

Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke

som börjar med ?Flera åtgärder har vidtagits? bort ha följande lydelse:

En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa löneskillnaderna

är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att könsuppdelad statistik

regelbundet tas fram.

Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande könsuppdelad lönestatistik

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande

del och med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19)

Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke

som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:

I grunden skall lönesättningen vara fri och individuell. Men lönesättningen

vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och

svårighetsgrad. Det behövs därför många nya arbetsvärderingsmetoder som är

könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Dessa

arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida lönesättningen bort

från dagens diskriminering utan att för den skull införa centrala system.

Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande

del och med avslag på motion 1997/98:A803 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19)

Elving Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke

som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:

Arbetsvärdering bör i större utsträckning prövas som ett medel för att

motverka lönediskriminering. Det finns ett antal olika system eller metoder för

arbetsvärdering. Här kan hänvisas t.ex. till JämO:s handbok och flera projekt

inom ramen för Arbetslivsinstitutets och Arbetsgivarverkets utvecklingsarbete

samt hos Växjö kommun. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker med detta motion A803 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 7 och med

avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke

som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse:

JämO:s resurser räcker inte till för övervakningen av bl.a.

lönediskrimineringsfrågor. Utskottet anser att JämO för det kommande budgetåret

bör tillföras ytterligare resurser. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så

att det klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor

och att en del av arbetet skall avse information och opinionsbildning.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 1).

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande JämO:s befogenheter m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkande 1 och med

avslag på motion 1997/98:A314 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

27. Jämställdhetsrevision (mom. 22)

Elving Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke

som börjar med ?I motion A803 föreslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion A803 att jämställdhetsrevision bör

vara obligatorisk inom all offentlig verksamhet. På så sätt blir det tydligt

vilka åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med omotiverade

löneskillnader. Den offentlige arbetsgivaren har här ett särskilt ansvar.

Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och offentlig.

Utskottet tillstyrker med detta motion A803 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande jämställdhetsrevision

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som

börjar med ?Även förslag om införande? och slutar med ?Motion A802 avstyrks i

den delen? bort ha följande lydelse:

Nya regler bör också utarbetas som gör det möjligt att rättsligt angripa

kollektiv lönediskriminering. För att kunna studera de bakomliggande mekanismer

som gör att kvinnors arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre krävs ett helt

nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet i kvinnors arbete.

Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste

intensifieras. I dag är det svårt att efter en jämförelse av löneskillnader i

olika yrkesgrupper hävda osakliga löneskillnader. Ett stort problem är också

att manliga jämförelsepersoner ofta vägrar att delta i genomförandet av

arbetsvärderingar och får stöd av sina fackliga organisationer för denna

vägran. I Kanada har ?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika

metoder att jämföra löneskillnader mellan olika yrkesgrupper. Ontario, Kanada,

har förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering

och könsrelaterade löneskillnader. Utskottet föreslår att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för

svensk del.

Det förekommer ofta, vid kartläggning och jämförelse mellan kvinnors och mäns

löner enligt 9 a § jämställdhetslagen, att arbetsgivarorganisationer motsätter

sig att individers löner avslöjas för andra än det egna fackförbundet.

Utskottet anser att JämO och arbetstagare, också inom privat sektor, skall

kunna begära fram löneuppgifter om den hon eller han vill jämföra sig med, via

arbetsgivaren eller den fackliga organisationen.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 2-4).

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande kollektiv lönediskriminering m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkandena 2-4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha

följande lydelse:

Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om

arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som

pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av

Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande

(SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer

ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock

redan nu framhålla att en flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade

möjligheter till lokala och enskilda lösningar är betydelsefull för det

fortsatta jämställdhetsarbetet. Utskottet anser att det är angeläget att

möjligheten till en sådan reform inte försinkas eller förspills och föreslår

bifall till Folkpartiets motion A806 (yrk. 8) som understryker

arbetstidslagstiftningens betydelse för jämställdheten.

Motion A804 (yrk. 6) som uttrycker annan mening avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande arbetstid och jämställdhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 8 och med

avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha

följande lydelse:

Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om

arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som

pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av

Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande

(SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer

ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock

redan nu framhålla att en generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett

viktigt instrument för ökad jämställdhet. Eftersom män i realiteten arbetar

heltid och kvinnor till stor del arbetar deltid skulle en arbetstidsförkortning

vara ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Motion A804

(yrk. 6) tillstyrks med detta. Motion A806 (yrk. 8) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande arbetstid och jämställdhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 6 och med

avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens

utnämningspolitik, från och med den del som börjar med ?För innevarande år?

bort ha följande lydelse:

Det måste poängteras att beslut blir bättre om de som fattar dem gemensamt

har många olika referensramar, erfarenheter och kunskaper. Fortfarande

domineras dock ordförandeposterna i orimligt hög grad av män. Och fortfarande

domineras de ekonomiska och tekniska områdena av män medan kvinnor dominerar

inom det sociala området.

I de fall där regeringen själv beslutar bör regeringen mer målmedvetet kräva

?dubbla nomineringar? och mer konsekvent fördela de tyngsta posterna

könsneutralt. Dagens system med dubbla nomineringar fungerar inte eftersom inte

alla nominerande parter tillämpar systemet.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande regeringens utnämningspolitik

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 3 och med

avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens

utnämningspolitik, i det stycke som börjar ?Utskottet konstaterar att? bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad

kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att

denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med

oförminskad kraft. Tyvärr lyckades inte de statliga styrelserna på regional

nivå uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation 1995, utan man stannade

på 34 %. Det är mycket märkligt att regeringen accepterat detta. Det är

regeringen som utser de statliga styrelserna på regional nivå och som kan

skicka tillbaka nomineringarna och begära nya i de fall de

jämställdhetspolitiska målen inte uppnås. Utskottet menar att regeringen

konsekvent måste begära nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m.

inte förmår nominera kvinnor i tillräckligt stor utsträckning. Motion A807

tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande regeringens utnämningspolitik

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 5 och med

avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5, sista stycket, bort ha

följande lydelse:

En aspekt av jämställdheten är att alla myndigheter som arbetar med kvinnor

och kvinnors problembild måste ha kunskap om våld mot kvinnor. Detta bör ingå i

psykologutbildning och andra relevanta utbildningar. Utskottet tillstyrker med

detta motion A804 yrkande 22.

Övriga motioner som tar sikte på utbildningsfrågor - A803, A314, Ju724 och

T815 - avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande jämställdhet inom utbildning och forskning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 22 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A314 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkandena 2, 4

och 12, 1997/98:Ju724 yrkande 2 samt 1997/98:T815 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27)

Elving Andersson (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6, i de delar som avser

Arbetsdomstolens sammansättning bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en

jämn könsfördelning då mål prövas. Detta - som gäller inte bara i mål om

könsdiskriminering utan i alla typer av tvister - bör ges regeringen till

känna. Dessutom bör domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter

på diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor.

Utskottet tillstyrker med detta motion A273 (yrk. 9). Motion A710 (v) i

motsvarande del får anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande rättegångsregler m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A273 yrkande 9 samt med

avslag på motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det måste vara en utgångspunkt för reglerna om

Arbetsdomstolens sammansättning att mål enligt jämställdhetslagen skall avgöras

av en domstol med jämn könsfördelning och med särskild kompetens i

diskrimineringsfrågor. Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från andra

arbetsrättsliga tvister på det sättet att det ofta inte finns ett klart

arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse. Skiljelinjen

går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. Ofta kan den som upplever

sig diskriminerad ha svårt att få stöd från den fackliga organisationen. Mot

denna bakgrund är Arbetsdomstolens sammansättning med bl.a. en överväldigande

manlig majoritet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. På samma sätt som

domstolen i dag utnyttjar den särskilda kompetensen hos arbetsmarknadens parter

t.ex. i mål om tolkning av kollektivavtal, bör domstolen ges möjligheter att ta

till sig särskild sakkunskap i diskrimineringsärenden. Utskottet ansluter sig

till Vänsterpartiets mening om att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål

skall utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och

jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli alltför stort bör

arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en

arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas regler som garanterar en jämn

könsfördelning i jämställdhetsmål.

Ett annat viktigt moment i rättegångsreglerna är att grupptalan blir möjlig i

mål enligt jämställdhetslagen. Utskottet anser att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med lagförslag om möjlighet till grupptalan i

jämställdhetslagen grundat på Grupptalanutredningens förslag Grupprättegång

(SOU 1994:151).

Med detta tillstyrker utskottet motionerna A710 (yrk. 12) och A802 (yrk. 5).

Även motion A273 (yrk. 9) får anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande rättegångsregler m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och

1997/98:A802 yrkande 5 samt med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 9

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7 bort ha följande lydelse:

I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås det fast att det

är regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet.

Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över ansvaret på

organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort.

Som framgått av bl.a. regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken finns

det mycket kvar att göra innan åtagandena enligt handlingsplanen är uppfyllda.

Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett

förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen från FN:s

kvinnokonferens i Sverige och i det internationella samarbetet. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A807 i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 10 och med

avslag på motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7, från och med den del som

börjar med ?Här framgår av redovisningen? bort ha följande lydelse:

Dessvärre är redovisningen inte fullständig. Och i de delar där en

redovisning verkligen lämnats tyder allt på att regeringen inte tagit sitt

ansvar i enlighet med åtagandena i handlingsplanen. Det har gått mer än två år

sedan handlingsplanen antogs. Regeringen bör redovisa vilka positiva

förändringar som har uppnåtts under denna tidsperiod. Utskottet anser att

regeringen tydligare bör uttala sig vad gäller mediernas stereotypa

beskrivningar av kvinnor och män, på vilket sätt regeringen uppmuntrar till

självsanering i mediesammanhang vad avser bilden av kvinnan och på vilket sätt

bilden av kvinnan belyses i grönboken Människan i centrum.

Med detta tillstyrker utskottet motion A717 i dess helhet.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och med

avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 10 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

5 Särskilda yttranden

1. Lönefrågor

Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)

anför:

Utskottet citerar ur Kvinnomaktsutredningens betänkande Ty makten är din...

(SOU 1998:6), enligt vilket det finns en oförklarad skillnad mellan kvinnors

och mäns löner om ca 6 %. Enligt en av de undersökningar som utförts inom

utredningens ram visar det sig att risken för låg lön ökar för såväl kvinnor

som män med en ökad andel kvinnor i yrket. Denna och andra ?oförklarade?

skillnader brukar helt eller delvis tillskrivas diskriminering på grund av kön.

Andra utredningar, som t.ex. Löneskillnadsutredningen, fann löneskillnader på

mellan 1 och 8 % i sina undersökningar. Forskarna Eva Meyerson, Industriens

utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, har å

andra sidan slagit fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till

förmån för män är en myt. De visar att skillnaderna i lön mellan kvinnor och

män beror på att kvinnor arbetar i låglöneyrken.

De löneskillnader som finns förefaller alltså att i allt väsentligt vara ett

resultat av den svenska modellen, dvs. ett problem som det socialistiska

samhället har skapat. Till problembilden hör också att skattetrycket för

låginkomsttagare är extremt högt i Sverige vid en internationell jämförelse.

Problemet med ?the working poor? är därmed en realitet i vårt land.

Skälet till att det har blivit på detta sätt är att stora samhällssektorer

som är helt kvinnodominerade arbetsfält utgör statliga eller kommunala monopol.

Härigenom har den enda arbetsgivaren på området effektivt kunnat förhindra en

rimlig löneutveckling för stora grupper på arbetsmarknaden. Den offentliga

sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att kvinnor av tradition

har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att ses och värderas som

individer har ytterligare försämrat deras lönebildning.

Som en långsiktig och samhällsekonomiskt hållbar strategi för att förbättra

kvinnors löneutveckling förespråkar vi följande. Den offentliga sektorns

monopolställning på i princip alla andra områden än de som innefattar

myndighetsutövning skall avskaffas och ersättas med ett system, där staten och

kommunerna upphandlar tjänsterna på en fri marknad eller på annat sätt

säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors egenföretagande skall underlättas

genom ett generellt förbättrat företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en

väsentlig del. Det skall också bli möjligt för kvinnor - lika väl som för män -

att träffa individuella löneavtal med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid

sidan om gällande kollektivavtal.

En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens,

engagemang och resultat i arbetet. Myten att det genom arbetsvärdering skulle

vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några objektiva

faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas en gång

för alla. Arbetsvärdering är ett klumpigt instrument som inte är anpassat till

dagens arbetsmarknad och kommer att bli än mer omöjligt i framtidens alltmer

individualiserade arbetsliv.

2. Arbetstidsfrågor

Ingrid Burman (v) anför:

En arbetstidsförkortning är en nödvändig välfärdsreform som bl.a. handlar om

att fördela det betalda och det obetalda arbetet mellan könen. I dag arbetar

män och kvinnor i stort sett lika mycket, men den betalda arbetstiden och tiden

för oavlönat arbete är inte jämlikt fördelade mellan könen. Arbetstidsgapet

mellan könen är en orsak till de växande inkomstskillnaderna mellan könen. En

sänkning av normen för heltidsarbete kan medverka till en jämnare fördelning av

det betalda arbetet och dessutom bidra till en jämnare fördelning av

inkomsterna mellan kvinnor och män. Kortare arbetstid skulle öka kvinnornas

möjligheter att arbeta heltid och kunna försörja sig på sin lön. Det skulle

stärka kvinnornas ekonomiska oberoende och minska deras beroende av

transfereringar, som bostads- och socialbidrag.

Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)

Härigenom föreskrivs i fråga om jämställdhetslagen (1991:433)

dels att 6 och 28 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 § skall lyda ?Förbud mot trakasserier

m.m.?,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 6 § |

-------------------------------------------------------

|Arbetsgivaren skall verka | Arbetsgivaren skall|

|för att inte någon |vidta åtgärder för att|

|arbetstagare utsätts för |förebygga och förhindra|

|sexuella trakasserier |att någon arbetstagare|

|eller trakasserier på |utsätts för sexuella|

|grund av en anmälan om |trakasserier eller|

|könsdiskriminering. |trakasserier på grund av|

| |en anmälan om|

| |könsdiskriminering. |

| | Med sexuella|

| |trakasserier avses sådant|

| |ovälkommet uppträdande av|

| |sexuell natur eller annat|

| |ovälkommet uppträdande|

| |grundat på kön som kränker|

| |arbetstagarens integritet|

| |i arbetet. |

--------------------------------------------------------

| 22 a § |

-------------------------------------------------------

| | En arbetsgivare som får|

| |kännedom om att en|

| |arbetstagare anser sig ha|

| |blivit utsatt för sexuella|

| |trakasserier av en annan|

| |arbetstagare skall utreda|

| |omständigheterna kring de|

| |uppgivna trakasserierna|

| |och i förekommande fall|

| |vidta de åtgärder som|

| |skäligen kan krävas för|

| |att förhindra fortsatta|

| |sexuella trakasserier. |

--------------------------------------------------------

| 27 a § |

-------------------------------------------------------

| | Om arbetsgivaren inte|

| |fullgör sina skyldigheter|

| |enligt 22 a §, skall|

| |arbetsgivaren betala|

| |skadestånd till|

| |arbetstagaren för den|

| |kränkning som|

| |underlåtenheten innebär. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|28 § |

-------------------------------------------------------

|Om det är skäligt, kan | Om det är skäligt kan|

|skadestånd enligt 25, 26 |skadestånd enligt 25, 26,|

|eller 27 § sättas ned |27 eller 27 a § sättas ned|

|eller helt falla bort. |eller helt falla bort. |

-------------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

Utskottets ändringsförslag

Förslag till lydelse av 6 § jämställdhetslagen (1991:433)

-------------------------------------------------------

| | |

| Av regeringen föreslagen | Av utskottet föreslagen|

|lydelse |lydelse |

-------------------------------------------------------

| 6 § |

-------------------------------------------------------

|Arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att förebygga|

|och förhindra att någon arbetstagare utsätts för|

|sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av|

|en anmälan om könsdiskriminering |

-------------------------------------------------------

|Med sexuella | Med sexuella|

|trakasserier avses |trakasserier avses sådant|

|sådant ovälkommet |ovälkommet uppträdande|

|uppträdande av sexuell |grundat på kön eller|

|natur eller annat |ovälkommet uppträdande av|

|ovälkommet uppträdande |sexuell natur som kränker|

|grundat på kön som |arbetstagarens integritet|

|kränker arbetstagarens |i arbetet. |

|integritet i arbetet. | |

-------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

1 Propositionen...................................1

2 Motionerna......................................1

2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen1

2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 19972

3 Utskottet.......................................6

3.1 Inledning.....................................6

3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet...........6

3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet..18

3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet..22

3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning31

3.6 Rättegångsregler.............................33

3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m.34

3.8 Hemställan...................................35

4 Reservationer..................................39

1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen

(mom. 1), (m) 39

2. Skydd för arbetssökande (mom. 2), (v).........40

3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (fp)41

4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (v)41

5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (mp)42

6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (v)42

7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (mp)43

8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7), (v).......44

9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8), (mp, v).......44

10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10), (fp)45

11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (fp)45

12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (mp)46

13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (kd)47

14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (v)47

15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (mp)48

16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14), (fp, c, mp, v, kd)48

17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (fp)48

18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (mp)49

19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (mp)49

20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (kd)50

21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (fp, kd)50

22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (mp)51

23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18), (fp, kd)51

24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (fp, kd)51

25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (c)52

26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20), (v)......52

27. Jämställdhetsrevision (mom. 22), (c).........53

28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23), (v)53

29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (fp)...54

30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (mp)...54

31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (fp)55

32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (v).55

33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26), (mp)56

34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (c).........56

35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (v).........57

36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (v)57

37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (mp)58

5 Särskilda yttranden............................59

1. Lönefrågor....................................59

2. Arbetstidsfrågor..............................60

Propositionens lagförslag..........................61

Utskottets ändringsförslag.........................63