Bet. 1997/98:AU12

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1997/98:AU12

Europarådets sociala stadga

Innehåll

Sammanfattning

1 Propositionen

3 Utskottet

3.4 Hemställan

4 Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

AU12

Sammanfattning

Regeringen har i proposition 1997/98:82 Europarådets sociala stadga föreslagit

att riksdagen med vissa särskilt angivna inskränkningar skall godkänna två

internationella överenskommelser. Det är fråga dels om det av Europarådet 1995

antagna tilläggsprotokollet till 1961 års europeiska stadga angående ett

kollektivt klagomålsförfarande, dels den 1996 av Europarådet antagna reviderade

europeiska stadgan.

Tilläggsprotokollet om kollektivt klagomålsförfarande innebär att vissa

organisationer ges rätt att anföra klagomål mot en stat för bristande

genomföranden av dess åtaganden enligt den sociala stadgan.

Den reviderade sociala stadgan utgör ett sammanförande av de rättigheter som

återfinns i den gällande sociala stadgan och i ett av Sverige 1989 antaget

tilläggsprotokoll till stadgan, med vissa förändringar och med tillägg av ett

antal nya rättigheter som avser förhållanden i arbetslivet och vissa sociala

aspekter.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker två motioner som

väckts med anledning av propositionen. Att tilläggsprotokollet och den

reviderade stadgan godkänns föranleder inte några lagändringar.

Vänsterpartiets företrädare har reserverat sig.

1 Propositionen

I proposition 1997/98:82 föreslår regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) att

riksdagen godkänner

1. tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan om ett kollektivt

klagomålsförfarande, utan den särskilda förklaringen enligt artikel 2 i

protokollet,

2. den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4,

15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de

bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna bestämmelser.

2 Motioner med anledning av propositionen

1997/98:A9 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet till den europeiska sociala

stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den särskilda förklaringen

enligt artikel 2 i protokollet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen godkänner artikel 2:1 i den reviderade europeiska sociala

stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen godkänner artikel 3:4 i den reviderade europeiska sociala

stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:A10 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:1 i den reviderade

europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att även godta punkt 2:4 i den reviderade

europeiska sociala stadgan i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av punkt 3:4 i den

reviderade europeiska sociala stadgan.

3 Utskottet

3.1 Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:82 Europarådets

sociala stadga och två motioner som väckts med anledning av propositionen.

Den europeiska sociala stadgan, som ratificerades av Sverige 1962 och trädde

i kraft 1965, är en internationell överenskommelse som utarbetats inom

Europarådet. Stadgan innehåller 19 artiklar med bestämmelser om

arbetsmarknadspolitik, arbetsvillkor, arbetarskydd, förenings- och

förhandlingsrätt, socialförsäkring och andra sociala trygghetsanordningar samt

familjepolitik. Den innehåller också bestämmelser till skydd för migrerande

arbetstagare. Syftet är att garantera sociala rättigheter samt att höja

levnadsstandarden och öka den sociala välfärden. I januari 1998 hade 21 av

Europarådets 40 medlemsstater ratificerat stadgan.

Europarådet har 1995 antagit ett tilläggsprotokoll till stadgan och 1996

antagit en reviderad stadga. Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen,

med vissa inskränkningar, skall godkänna tilläggsprotokollet och den reviderade

stadgan.

I två motioner föreslås att några artiklar som inte omfattas av regeringens

förslag skall godkännas.

3.2 Tilläggsprotokollet

Propositionen

I propositionen lämnas en redogörelse för innehållet i tilläggsprotokollet och

skälen för regeringens förslag. Tilläggsprotokollet tar sikte på frågan om

övervakningen av efterlevnaden av stadgan och innehåller regler om ett

kollektivt klagomålsförfarande. Den nu gällande ordningen för övervakningen

bygger på rapporter från de fördragsslutande länderna om tillämpningen av

stadgan. Kontrollen sker i dag genom insatser från tre organ. Den oberoende

expertkommittén granskar staternas rapporter och gör en rättslig bedömning av

om staterna uppfyller sina åtaganden. Ministerkommittén antar resolutioner som

avser den aktuella övervakningsperioden. En sådan resolution kan innehålla

individuella rekommendationer till en stat som inte uppfyllt stadgans krav.

Regeringskommittén, slutligen, bereder ministerkommitténs beslut och väljer ut

situationer som bedöms bli föremål för rekommendationer från ministerkommittén.

Nu föreslås ett nytt kontrollförfarande - ett kollektivt klagomålsförfarande.

Syftet är att göra övervakningen av efterlevnaden av den sociala stadgan mer

effektiv än den kan bli när den enbart bygger på de fördragsslutande parternas

egna rapporter. Med förebild från ILO har syftet varit att i större

utsträckning involvera representanter för parterna på arbetsmarknaden men även

andra enskilda organisationer, s.k. non-governmental organizations (?NGO:er?),

i kontrollen av hur staterna uppfyller de olika åtagandena enligt stadgan.

Protokollet erbjuder enligt propositionen en möjlighet till ett

kontrollförfarande som är snabbare än den regelbundna granskningen av staternas

rapporter. Förfarandet skall ses som ett komplement till granskningen av

rapporterna, som även fortsättningsvis kommer att utgöra grundvalen för

övervakningsproceduren.

I artikel 1 anges tre kategorier av organisationer som har rätt att anföra

klagomål som en direkt följd av att protokollet har trätt i kraft i förhållande

till en viss stat. Först och främst nämns sådana internationella arbetsgivar-

och arbetstagarorganisationer som nu deltar som observatörer vid

regeringskommitténs sammanträden. Vidare får också andra internationella

enskilda organisationer (international non-governmental organizations,

?INGO:er?) anföra klagomål. En förutsättning för detta är att dessa

organisationer har s.k. konsultativ status hos Europarådet och att de finns

upptagna på en särskild lista som regeringskommittén upprättat enligt ett

särskilt förfarande beslutat av ministerkommittén den 22 juni 1995. Syftet med

detta förfarande är att säkerställa att den organisation som ges rätt att

anföra klagomål också har kompetens på ett relevant område. Den tredje gruppen

utgörs av representativa nationella arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

i den berörda fördragsslutande staten. I protokollet anges inte vad som menas

med ?representativ? men avsikten är att den oberoende expertkommittén skall

avgöra den saken. Om en stat inte har nationella regler för att fastställa

representativiteten kan faktorer som antalet medlemmar och organisationens

faktiska betydelse som förhandlingspart i nationen i fråga få betydelse.

Enligt artikel 2 kan även andra nationella enskilda organisationer (?NGO:er?)

än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få rätt att anföra klagomål, dock

endast om den fördragsslutande staten i fråga avgett en särskild förklaring

angående detta. En sådan förklaring kan avges för en bestämd tidsperiod, men

inte endast avse vissa organisationer eller klagomål beträffande vissa artiklar

i stadgan. Har en stat lämnat en förklaring enligt artikeln är det även i detta

fall den oberoende expertkommittén som avgör om organisationen i fråga är

?representativ? och har sådan ?särskild sakkunskap? som denna artikel kräver

för rätt att anföra klagomål.

Enligt regeringens mening bör Sverige inte redan nu avge en förklaring enligt

artikel 2. Regeringen delar uppfattningen att även nationella organisationer

har en viktig roll när det gäller bevakningen av stadgans efterlevnad. I det

nya förfarandet kommer emellertid, enligt propositionen, den oberoende

expertkommittén att få helt nya uppgifter. Bl.a. skall den ta ställning till om

en viss organisation är ?representativ? respektive har ?särskild sakkunskap?.

Den skall vidare bedöma om ett visst klagomål gäller en fråga i vilken en

organisation har ?särskild sakkunskap?. Detta gäller klagomål både från

internationella och nationella organisationer. När det gäller internationella

enskilda organisationer har regeringskommittén ett inflytande på så sätt att

den skall fastställa en särskild lista med organisationer som skall få

klagorätt (artikel 1 b). När det gäller att fastställa vilka nationella

organisationer enligt artikel 2 som skall få klagorätt har däremot varken den

ratificerande staten i fråga eller regeringskommittén något inflytande. Som

nämnts är det den oberoende expertkommittén som avgör den saken. Det kan därför

enligt regeringen finnas anledning att avvakta den praxis som kommer att

utvecklas i den oberoende expertkommittén när det gäller vilka organisationer

som ges klagorätt.

Övriga artiklar - artiklarna 3-16 - anger de krav som måste vara uppfyllda

för att ett klagomål skall tas upp till behandling och hur förfarandet går

till. I korthet är gången den att den s.k. oberoende expertkommittén - som är

den instans som skall pröva klagomålen - avger en rapport till

ministerkommittén som kan avge en rekommendation till den stat som anses inte

ha tillämpat stadgan på ett tillfredsställande sätt. En sådan rekommendation

skall följas upp genom att den berörda staten lämnar upplysningar om de

åtgärder den vidtagit för att verkställa ministerkommitténs rekommendation.

Motion

En motion tar sikte på möjligheten att enligt artikel 2 i tilläggsprotokollet

avge en särskild förklaring om klagorätt för även andra organisationer än

arbetsmarknadens parter.

Ingrid Burman och Hans Andersson (v) konstaterar i motion A9 att regeringens

förslag innebär att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer får en klagorätt

mot staten. De framhåller att stadgan innehåller vissa bestämmelser som inte

berör de intressen som arbetsmarknadens parter bevakar och pekar på att även

andra organisationer kan ha behov av klagorätt. De noterar vidare att inte

något land hittills avgett en särskild förklaring enligt artikeln och menar att

det därmed saknas förutsättningar för att en praxis skall kunna utbildas i

frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätt. Enligt motionen bör

Sverige anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen om klagorätt

även för andra organisationer än arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

(yrk. 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det reformarbete som bedrivits inom Europarådet under

1990-talet och vars syfte i propositionen beskrivs som att reformera och stärka

medborgarnas ekonomiska och sociala rättigheter. Genom tilläggsprotokollet

bereds nu internationella enskilda organisationer möjlighet att framföra

klagomål. Särskilt arbetsmarknadens parter ges en aktiv roll i

övervakningsförfarandet. Utskottet instämmer i regeringens ståndpunkt att detta

bör ses som ett stort framsteg.

När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda

organisationer - enligt artikel 2:1 - delar utskottet bedömningen att det finns

skäl att avvakta innan en sådan klagorätt införs. Utskottet delar i princip

uppfattningen att inte bara de internationella utan även de nationella enskilda

organisationerna har en viktig roll när det gäller att bevaka att rättigheter

som de är särskilt berörda av genomförs i praktiken. Det gäller inte bara

parterna på arbetsmarknaden utan även t.ex. för handikapporganisationer. Men

eftersom varken den ratificerande staten eller regeringskommittén har något

inflytande över vilka nationella organisationer som skulle få klagorätt enligt

artikeln, finns det skäl att avvakta den praxis som kan komma att utvecklas i

den oberoende expertkommittén i denna fråga. Utskottet vill peka på att

möjligheten att avge en särskild förklaring enligt artikel 2:1 står öppen även

om Sverige inte nu utnyttjar möjligheten. Utskottet förutsätter att regeringen

noga följer utvecklingen och att regeringen om och när det är påkallat tar

ställning till frågan på nytt. För närvarande gör dock utskottet inte någon

annan bedömning än regeringen i denna del.

I övrigt har protokollet fått en sådan utformning att det bör antas.

Med det som nu sagts tillstyrker utskottet regeringens förslag om att

tilläggsprotokollet angående ett kollektivt klagomålsförfarande godtas, dock

med förbehållet att det nu inte avges en särskild förklaring avseende artikel

2. Motion A9 som uttrycker annan mening avstyrks i berörd del.

3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan

Propositionen

Den reviderade europeiska sociala stadgan har utformats som ett från 1961 års

stadga fristående instrument, och avsikten är att den så småningom helt skall

komma att ersätta denna. Den reviderade stadgan innebär ett sammanförande av de

rättigheter som 1961 års stadga och 1988 års tilläggsprotokoll innehåller, med

vissa förändringar och med kompletteringar med ett antal helt nya rättigheter.

En stat som förklarar sig bunden av den reviderade stadgan behöver inte säga

upp 1961 års stadga eller 1988 års tilläggsprotokoll. När den reviderade

stadgan godtagits upphör automatiskt motsvarande artiklar i de nyss nämnda

instrumenten att vara tillämpliga.

Den reviderade stadgan har samma uppläggning som 1961 års stadga. Del I

innehåller en målsättningsförklaring med en förteckning över de rättigheter som

sedan presenteras närmare i de enskilda artiklarna i del II. Sedan följer

ytterligare fyra avsnitt (del III-VI) med bestämmelser rörande åtaganden,

övervakning av genomförandet av åtagandena, ändringar, undertecknande,

uppsägning etc. Dessa motsvarar i huvudsak bestämmelser i 1961 års stadga.

Även den bilaga som är bifogad 1961 års stadga har sin motsvarighet i den

reviderade stadgan i form av ett tillägg. Detta har kompletterats med i vissa

fall omfattande anmärkningar till de nya artiklarna. Liksom tidigare utgör

detta tillägg till stadgan en integrerad del av densamma.

De 19 artiklar som anger rättigheterna i 1961 års stadga har i den reviderade

stadgan utökats till 31. 4 av de 12 nya artiklarna är identiska med artiklarna

i 1988 års tilläggsprotokoll (artiklarna 20-23). Övriga 8 är helt nya

(artiklarna 24-31). Dessa avser:

- rätten till skydd i fall av uppsägning,

- rätten till skydd av arbetstagares fordringar om arbetsgivaren blir

insolvent,

- rätten till värdiga arbetsförhållanden,

- rätten till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar,

- rätten för arbetstagarrepresentanter till skydd och till villkor som

underlättar deras verksamhet,

- rätten till information och samråd vid kollektiv uppsägning,

- rätten till skydd mot fattigdom och social utslagning,

- rätten till bostad.

Innehållet i några av de 19 artiklar som har sin motsvarighet i 1961 års stadga

har också ändrats i vissa avseenden, t.ex. vad gäller åldersgränser,

tidsfrister och tillämpningsområden. Även mer övergripande förändringar har

gjorts i några av artiklarna.

Regeringen slår i propositionen fast några utgångspunkter inför godkännandet av

den reviderade stadgan.

En allmän utgångspunkt för regeringens ställningstagande är att det

internationella arbetet för att stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna

bör ges hög prioritet. Sverige stöder sådana strävanden både inom ramen för FN

och dess fackorgan och olika regionala organ. Vad gäller Europarådet ser

Sverige mycket positivt på att den europeiska sociala stadgan uppmärksammats

alltmer under senare tid.

För godkännande av både 1961 års europeiska sociala stadga och den reviderade

stadgan krävs enligt propositionen att de mål som anges i del I av respektive

stadga godkänns. Det får sedan göras ett urval bland de rättigheter som anges i

de enskilda artiklarna i del II. Det finns dock vissa minimikrav för ett sådant

urval. Dessa anges i del III, under artikel A, Åtaganden.

Vid den svenska ratifikationen av den sociala stadgan 1962 undantogs vissa

olika förpliktelser i stadgan från ratifikation. År 1979 gjordes en genomgång

av dessa undantagna bestämmelser i syfte att undersöka om Sverige kunde

ratificera ytterligare förpliktelser i stadgan (PM 1979-01-23, dnr IS 286/79).

De bestämmelser som inte ratificerats kunde, enligt promemorian, liksom inför

ratifikationen av stadgan 1962, delas in i tre olika grupper:

a) bestämmelser som enligt svensk tradition regleras av parterna på

arbetsmarknaden, t.ex. artikel 4:2 om övertidsersättning,

b) bestämmelser som inte kan ratificeras på grund av den svenska

lagstiftningens utformning, t.ex. artikel 8:2 om uppsägningsförbud för gravida

kvinnor, och

c) bestämmelser som inte var lämpliga att ratificera på grund av att den

framtida utvecklingen skulle kunna komma i konflikt med den ståndpunkt stadgan

representerar eller att stadgans ståndpunkt över huvud taget är osäker, t.ex.

artikel 2:4 om tilläggssemester eller förkortad arbetstid för vissa

arbetstagarkategorier.

Med utgångspunkt från det behov av ställningstagande som krävs vad gäller den

reviderade sociala stadgan delar regeringen in bestämmelserna i den reviderade

stadgan i följande olika kategorier: Artiklar respektive ?numrerade punkter?

som helt motsvarar sådana bestämmelser i 1961 års sociala stadga och 1988 års

tilläggsprotokoll som Sverige redan har accepterat anses accepterade enligt

artikel B i del III i den reviderade stadgan. Vad gäller dessa artiklar krävs

alltså inget ställningstagande. Bestämmelser som har sin motsvarighet i

artiklar som Sverige tidigare har accepterat men som har ändrats anses

accepterade enligt den ovan nämnda artikel B. Här måste dock prövas huruvida

Sverige uppfyller kraven i bestämmelsen i dess nya lydelse. Beträffande

bestämmelser som helt motsvarar icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala

stadga måste göras en bedömning av om förändrade förhållanden nu medför en

annan bedömning än den som gjorts tidigare. När det gäller bestämmelser som har

sin motsvarighet i icke-ratificerade artiklar i 1961 års sociala stadga, men

som ändrats, måste en bedömning göras av om den nya lydelsen och/eller

förändrade förhållanden medför att ratifikation kan ske. Slutligen gäller

beträffande helt nya bestämmelser - i form av nya numrerade punkter eller

moment i en äldre artikel eller helt nya artiklar - ett ställningstagande till

om de kan godtas eller inte.

Regeringen framhåller vidare följande. Det är viktigt att den reviderade

stadgan kan träda i kraft så fort som möjligt. Omfattningen av de åtaganden som

nu föreslås bör därför utgå från gällande svensk lagstiftning. Några

ytterligare åtaganden som vore önskvärda men som kräver lagändring har alltså

nu inte övervägts. Om förutsättningar föreligger för att godta ytterligare

bestämmelser vid en senare tidpunkt kan det ske vid en senare tidpunkt genom en

särskild förklaring om detta enligt artikel A 3.

Regeringens förslag innebär sammantaget att följande artiklar och numrerade

punkter i den reviderade europeiska sociala stadgan bör godtas:

Artikel 1 - Rätt till arbete (1:1-4, dvs. hela artikeln)

Artikel 2 - Rätt till skäliga arbetsvillkor (2:3, 2:5, 2:6)

Artikel 3 - Rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden (3:1-3)

Artikel 4 - Rätt till skälig lön (4:1, 4:3, 4:4)

Artikel 5 - Föreningsrätt

Artikel 6 - Kollektiv förhandlingsrätt (6:1-4, hela)

Artikel 7 - Rätt till skydd för barn och ungdom (7:1-4, 7:7-10)

Artikel 8 - Rätt till skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd (8:1,

8:3)

Artikel 9 - Rätt till yrkesvägledning

Artikel 10 - Rätt till yrkesutbildning (10:1-5, hela)

Artikel 11 - Rätt till skydd för den enskildes hälsa (11:1-3, hela)

Artikel 12 - Rätt till social trygghet (12:1-3)

Artikel 13 - Rätt till social och medicinsk hjälp (13:1-4 hela)

Artikel 14 - Rätt att få tillgång till sociala tjänster (14:1-2, hela)

Artikel 15 - Rätt till oberoende, social integrering och deltagande i

samhällslivet för personer med funktionshinder (15:1-3, hela)

Artikel 16 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjen

Artikel 17 - Rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för barn och

ungdomar (17:1-2, hela)

Artikel 18 - Rätt att utöva förvärvsarbete inom annan parts territorium

(18:1-4, hela)

Artikel 19 - Rätt till skydd och hjälp för migrerande arbetstagare och deras

familjer (19:1-12, hela)

Artikel 20 - Rätt till lika möjligheter och lika behandling i frågor som rör

anställning och yrkesutövning utan diskriminering på grund av kön

Artikel 21 - Rätt till information och samråd

Artikel 22 - Rätt att delta i avgöranden om och förbättring av

arbetsförhållandena och arbetsmiljön

Artikel 23 - Rätt till socialt skydd för äldre

Artikel 25 - Rätt till skydd av arbetstagarens fordringar vid händelse av

arbetsgivarens insolvens

Artikel 26 - Rätt till värdiga arbetsförhållanden (26:1-2, hela)

Artikel 27 - Rätt till jämställdhet för arbetstagare med familjeansvar (27:1-3,

hela)

Artikel 29 - Rätt till information och samråd vid kollektiva uppsägningar

Artikel 30 - Rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning

Artikel 31 - Rätt till bostad (31:1-3, hela).

Följande artiklar eller punkter bör nu enligt propositionen inte godtas.

- Artikel 2:1 om arbetstid. Skälet är enligt regeringen att ansvaret för frågor

om skälig arbetstid och arbetstidsförkortning i Sverige främst ligger hos

arbetsmarknadens parter, inte hos staten.

- Artikel 2:2 om lön för allmänna helgdagar. Även detta sägs vara en fråga för

arbetsmarknadens parter.

- Artikel 2:4 om riskfyllda arbeten. Skälet till att regeringen inte anser att

denna artikel skall godtas är osäkerhet om den kommande utvecklingen. Kortare

arbetstid och längre semester regleras i Sverige på en del håll genom

kollektivavtal men då är skälet inte nödvändigtvis arbetets art. Även om

betoningen i artikeln nu ligger på eliminering av risker kvarstår kravet på

reducerad arbetstid och utökad semester för vissa grupper.

- Artikel 2:7 om nattarbete. De frågor som artikeln avser att reglera får i

betydande avseenden anses vara ett ansvar för arbetsmarknadens parter, enligt

propositionen.

- Artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård. I propositionen anges att det

för närvarande pågår ett av regeringen initierat utredningsarbete om

arbetsgivares skyldigheter och företagshälsovårdens uppgifter. Resultatet av

det arbetet bör enligt regeringens mening avvaktas innan ett beslut kan fattas

om godkännande av denna artikel bör ske eller ej.

- Artiklarna 4:2, 4:5, 7:5 och 7:6 om lönefrågor. Regeringen anser att

ratifikation inte bör ske, eftersom det rör sig om frågor som i huvudsak

regleras av parterna på arbetsmarknaden.

- Artikel 8:2 om uppsägningsförbud i vissa fall beträffande gravida kvinnor och

kvinnor som har mödraledighet. Regeringen framhåller att artikeln inte

överensstämmer med reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd och att inte

heller uppsägningsskyddet i jämställdhetslagen (1991:433) eller

föräldraledighetslagen (1995:584) uppfyller artikelns krav. Eftersom

ratifikation bör ske utifrån svensk rätt föreslås inte ratifikation av

artikeln.

- Artiklarna 8:4 om nattarbete och 8:5 om gruvarbete under jord m.m. Båda

punkterna avser skydd för arbetstagare vid graviditet och barnsbörd. Enligt

regeringen är befintliga bestämmelser i Sverige tillfredsställande.

Ratifikation föreslås inte, med hänvisning till att reglering av nattarbete är

ett område som arbetsmarknadens parter förfogar över och att ett godtagande av

artikelns punkter skulle kunna innebära krav på särreglering för gravida

kvinnor, främst. Jämställdhetsskäl sägs tala mot sådana bestämmelser.

- Artikel 12:4 om rätt till social trygghet och likabehandling. Propositionen

uppehåller sig på denna punkt vid osäkerhet om den framtida utvecklingen.

- Artikel 24 om rätt till skydd vid uppsägning. Regeringen konstaterar att

artikeln omfattar alla arbetstagare och att de undantag som görs till viss del

är annorlunda än de som finns i anställningsskyddslagen. Eftersom lagändringar

troligen skulle krävas för att uppfylla åtagandet enligt artikeln föreslås inte

att den ratificeras.

- Artikel 2:8 om rätt för arbetstagarrepresentanter till skydd inom företag och

åtgärder för att underlätta deras verksamhet. Regeringen konstaterar att

artikeln inte omfattar fackliga förtroendemän utan endast andra valda

förtroendemän. Med hänsyn till förhållandena i Sverige har därmed artikeln inte

något tillämpningsområde i Sverige, varför den enligt regeringen inte bör

godtas.

Motioner

Två motioner tar upp frågor kring den reviderade sociala stadgan. Motions-

yrkandena avser artiklarna 2:1, 2:4 och 3:4 - dvs. frågor om arbetstid,

riskfyllda arbeten och förebyggande företagshälsovård.

Ingrid Burman och Hans Andersson (båda v) betonar i motion A9 att regelverket

kring arbetstidens förläggning är en skyddsfråga. De pekar på risken med att

flexibilitet i arbetstidsfrågan på arbetsgivarens villkor kan leda till att

många stängs ute från arbetsmarknaden, till hälsorisker och till andra

nackdelar och begär att riksdagen godkänner artikel 2:1 (yrk. 2).

Även Barbro Johansson (mp) uppehåller sig vid artikel 2:1. Hon framhåller i

motion A10 att Miljöpartiets uppfattning är att arbetstiden bör bestämmas i ett

samspel mellan staten, parterna och de enskilda arbetstagarna. Ett ?kontrakt?

mellan staten och arbetsmarknadens parter, på det sätt som Miljöpartiet

förespråkar, är väl förenligt med artikel 2:1. Artikel 2:1 bör därför enligt

motionen godtas (yrk. 1).

När det gäller artikel 2:4 om riskfyllda arbeten framhåller Barbro Johansson

att stadgeförslagets krav på reducerad arbetstid och utökad semester gäller

endast "där det ännu inte varit möjligt att eliminera eller i tillräcklig mån

minska" riskerna med riskfyllda eller hälsofarliga arbeten. Hon anser att det

inte är orimligt att de större riskerna i sådana arbeten kompenseras med

reducerad arbetstid eller utökad semester. Förslaget är därmed att artikel 2:4

godtas (yrk. 2).

Båda motionerna tar till sist upp frågan om förebyggande företagshälsovård.

Ingrid Burman och Hans Andersson framhåller att Vänsterpartiet anser att det är

av stor vikt att alla arbetstagare omfattas av en företagshälsovård som arbetar

förebyggande. Att utelämna vissa arbetstagare är cyniskt och strider mot

arbetarrörelsens grundläggande värderingar om ett solidariskt samhälle. De

anmärker att ILO:s expertkommitté ställt vissa frågor om Sveriges sätt att

följa en ratificerad ILO-konvention om företagshälsovård och menar att

regeringen omedelbart bör ta initiativ så att artikel 3:4, och ILO-

konventionen, uppfylls. De begär att artikel 3:4 skall godkännas av riksdagen

(yrk. 3).

Barbro Johansson (mp) anför i motion A10 att det med hänsyn till pågående

utredningsarbete kan accepteras att artikel 3:4 inte ratificeras för

närvarande. Riksdagen bör dock ge regeringen till känna att det behövs ett

snabbt utredningsarbete med sikte på godkännande av artikel 3:4 så snart som

möjligt (yrk. 3.)

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i uppfattningen att det internationella arbetet för att

stärka de ekonomiska och sociala rättigheterna bör ges hög prioritet. Detta

gäller, som sägs i propositionen, inom bl.a. FN och Europarådet. Det måste ses

som positivt att den sociala stadgan nu lyfts fram och anpassats till moderna

förhållanden. Sverige, som ratificerade den nu gällande stadgan 1962, bör

godkänna även den reviderade stadgan. Detta gäller till en början de artiklar

vars innehåll inte ändrats i förhållande till 1961 års stadga eller 1988 års

tilläggsprotokoll till stadgan och som alltså i sak motsvarar tidigare antagna

bestämmelser. Det gäller också de nya artiklar som kan bedömas vara förenliga

med nu gällande svensk lagstiftning och andra föreskrifter eller förhållanden.

Utskottet instämmer i att till denna grupp artiklar hör de punkter som

regeringen föreslagit skall godkännas; vilka dessa punkter och artiklar är

framgår av utskottets hemställan.

När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens

förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill

utskottet anföra följande. Utskottet har i olika sammanhang gett uttryck för en

grundinställning som stämmer väl överens med de utgångspunkter regeringen

anger. En sådan utgångspunkt kan beskrivas som att enligt i Sverige vedertagen

uppfattning arbetsmarknadens parter i främsta rummet bör ta ansvar för vissa

frågor. Ansvaret för de frågor som regleras i artikel 2:1 - skälig arbetstid

och arbetstidsförkortning - är främst parternas, inte statens. Även frågan om

reducerad arbetstid och utökad semester enligt artikel 2:4 berörs av den

principiella hållningen.

Utskottet avstyrker med detta motionerna A9 (yrk. 2) och A10 (yrk. 1 och 2)

som avser artiklarna 2:1 och 2:4.

När det så till sist gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård

konstaterar utskottet att regeringen som skäl för att artikeln inte bör

godkännas hänvisar till att resultatet av ett pågående utredningsarbete bör

avvaktas innan beslut fattas. Utskottet delar uppfattningen att

utredningsarbetet inte bör föregripas. Vidare förutsätter utskottet att

regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag angående den

förebyggande hälsovården. Motionerna A9 och A10 i dessa delar avstyrks därmed.

3.4 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala

stadgan

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med avslag på

motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den

europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, utan den

särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,

res. 1 (v)

2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande delar och med avslag

på motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkandena 1-3

godkänner den reviderade europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6,

3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och 19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31

godtas utöver de bestämmelser som motsvarar tidigare godtagna

bestämmelser.

res. 2 (v)

Stockholm den 31 mars 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Martin Nilsson (s),

Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina

Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s),

Anna Åkerhielm (m) och Ingrid Burman (v).

4 Reservationer

1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med

?När det gäller den särskilda frågan ? bort ha följande lydelse:

När det gäller den särskilda frågan om klagorätt även för nationella enskilda

organisationer - enligt artikel 2:1 - vill utskottet betona att inte bara de

internationella utan även de nationella enskilda organisationerna har en viktig

roll när det gäller att bevaka att rättigheter som de är särskilt berörda av

genomförs i praktiken. Det gäller inte bara parterna på arbetsmarknaden utan

även t.ex. för handikapporganisationer. Inget land har hittills avgett

förklaring enligt artikeln. Det finns därför inte några utsikter till att en

praxis utvecklas i frågan om vilka organisationer som skall ges klagorätten.

Därmed finns heller ingen anledning att avvakta med särskild förklaring enligt

artikel 2.

Utskottet föreslår, med tillstyrkande av motion A9 yrkande 1, att Sverige

beslutar anta tilläggsprotokollet med den särskilda förklaringen enligt artikel

2 i protokollet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan

att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels

motion 1997/98:A9 yrkande 1 godkänner tilläggsprotokollet till den

europeiska sociala stadgan om ett kollektivt klagomålsförfarande, med den

särskilda förklaringen enligt artikel 2 i protokollet,

2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2)

Ingrid Burman (v) anser

dels att utskottets ställningstagande från och med det stycke som börjar med

?När det sedan gäller de enskilda artiklar? bort ha följande lydelse:

När det sedan gäller de enskilda artiklar som inte omfattas av regeringens

förslag till godkännande, men som enligt motionerna bör godkännas, vill

utskottet anföra följande. Oreglerad arbetstid eller flexibel arbetstid på

arbetsgivarens villkor innebär stora hälsorisker och utarmning av de anställdas

liv. För många innebär en sådan utökad flexibilitet att de utestängs från

arbetsmarknaden. Det gäller t.ex. småbarnsföräldrar. Svensk lagstiftning ger i

dag ett visst skydd mot orimliga arbetstider. Även inom EU finns ett sådant

regelsystem. Det vore förenligt med denna betoning på reglernas skyddsaspekt

att godkänna artikel 2:1 om skälig arbetstid.

När det sedan gäller artikel 3:4 om förebyggande företagshälsovård måste

utgångspunkten vara att alla arbetstagare skall omfattas av det förebyggande

arbetet. Som regeringen noterar i propositionen har ILO:s expertkommitté ställt

vissa frågor om hur Sverige tillämpar den ratificerade ILO-konventionen om

företagshälsovård (konventionen nr 161 och rekommendationen 171 om

företagshälsovård). Inte minst mot bakgrund av kommitténs frågor och den

osäkerhet som väckts när det gäller om Sverige verkligen uppfyller

konventionens krav, är det nu viktigt att artikel 3:4 godkänns.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A9 yrkandena 2 och 3. Motion A10

(mp) i motsvarande delar är med det sagda tillgodosedd och föranleder inte

någon vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den reviderade europeiska sociala stadgan

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del samt

motionerna 1997/98:A9 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:A10 yrkande 1 samt med

avslag på motion 1997/98:A10 yrkandena 2 och 3 godkänner den reviderade

europeiska sociala stadgan, där punkterna 2:6, 3:1, 10:4, 15:3, 17:2, 19:11 och

19:12 samt artiklarna 25-27 och 29-31 godtas utöver de bestämmelser som

motsvarar tidigare godtagna bestämmelser, med det tillägget att även punkterna

2:1 och 3:4 godtas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

1 Propositionen...................................1

2 Motioner med anledning av propositionen.........2

3 Utskottet.......................................2

3.1 Inledning.....................................2

3.2 Tilläggsprotokollet...........................2

3.3 Den reviderade europeiska sociala stadgan.....5

3.4 Hemställan...................................11

4 Reservationer..................................12

1. Tilläggsprotokollet till den europeiska sociala stadgan (mom. 1)12

2. Den reviderade europeiska sociala stadgan (mom. 2)13