Bet. 1997/98:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1997/98:AU05

Vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

AU5

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 16 motionsyrkanden om arbetslöshetsförsäkringen

som väckts under den allmänna motionstiden hösten 1997. Det gäller bl. a.

frågan om tidsmässig begränsning av ersättningsrätten, den s.k. bortre

parentesen, samt försäkringens finansiering, arbetsvillkoret och

ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. Motionerna avstyrks av utskottet.

Med stöd av sin initiativrätt föreslår utskottet en särskild

övergångsbestämmelse till den från årsskiftet gällande regeln om samordning

mellan avgångsvederlag och försäkringsersättning.

Reservationer har avgetts av företrädarna för Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Dessutom har det avgetts

fem särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:A214 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda eventuella samband mellan uppsägning på egen

begäran och behov av ersättning från a-kassa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utreda vilka specifika inlåsningseffekter som den

förlängda avstängningsperioden från a-kassa har på arbetsmarknaden.

1997/98:A254 av Lisbeth Staaf-Igelström och Lars U Granberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

arbetslösas rätt till semester.

1997/98:A264 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetsvillkor för arbetslöshetsförsäkring i enlighet med ARBOM-

utredningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flexibilitet i arbetsvillkoret,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om komplettering av de allmänna villkoren för rätt till ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om parlamentarisk utredning om tidsbegränsad arbetslöshetsförsäkring,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslöshetsförsäkringens finansiering,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att säkerställa familjehemsförälders rätt till a-kassa.

1997/98:A312 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning av arbetsvillkorets effekter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring i begränsningsregeln för kvalifikation till

arbetslöshetsförsäkringen,

5. att riksdagen beslutar att ta bort deltidsbegränsningen ur regelverket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bortre parentes.

1997/98:A313 av Ulla Hoffmann och Ingrid Burman (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär ett förtydligande av 8 § lagen om arbetslöshetsförsäkring

enligt vad i motionen anförts om att när någon tar emot ett barn i avsikt att

adoptera skall tidpunkten när den försäkrade får barnet i sin vård jämställas

med barns födelse.

1997/98:Ub260 av Barbro Johansson och Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att deltagares intresse, förutsättningar och behov bör vara styrande

vid utbildning i Kunskapslyftet.

1997/98:T427 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förlängning av den tidsperiod som säsongsföretagare kan uppbära

a-kassa.

Motionerna anges i det följande utan årtal.

Utskottet

Inledning

Våren 1997 fattade riksdagen beslut om en ny allmän och sammanhållen

arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107, AU13, rskr. 236). Den nya

försäkringen, som började gälla den 1 januari 1998, består av en

grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. Försäkringen

regleras i två lagar, lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) som innehåller de

materiella bestämmelserna och lagen om arbetslöshetskassor som innehåller de

organisatoriska reglerna. Den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring innebär i

huvudsak att de tidigare lagarna om arbetslöshetsförsäkring och om kontant

arbetsmarknadsstöd (KAS) sammanförts och omarbetats. Grundförsäkringen

motsvarar det tidigare kontanta arbetsmarknadsstödet. Hela den nya försäkringen

administreras av arbetslöshetskassor. Vid sidan av de tidigare erkända

arbetslöshetskassorna har det bildats en kompletterande kassa, ALFA.

Samtidigt med det nyssnämnda riksdagsbeslutet fattades också beslut om vissa

ändringar i de då gällande lagarna. Dessa ändringar trädde i kraft successivt

vid tre olika tidpunkter under 1997.

De viktigaste ändringarna i försäkringen kan beskrivas enligt följande.

Ersättningsnivån har från den 29 september 1997 höjts från 75 till 80 % av

tidigare lön. Den högsta dagpenningen har höjts från 564 till 580 kr per dag.

Grundbeloppet är höjt från 230 till 240 kr per dag.

Ersättningsperioden i den nya försäkringen är högst 300 dagar för den som

inte fyllt 57 år och därefter 450 ersättningsdagar.

Arbetsvillkoret har från den 1 juli 1997 skärpts från fem till sex månaders

arbete med minst 70 timmar per månad. Ett nytt alternativt arbetsvillkor har

införts, det s.k. timvillkoret. Utskottet återkommer till detta i det följande.

Vissa förändringar i fråga om s.k. överhoppningsbar tid har genomförts från den

29 september. Tiden utomlands skall betraktas som överhoppningsbar för

medföljande maka/make vid vissa utlandsuppdrag. Även reglerna i samband med

adoption har ändrats. Utskottet återkommer även till den frågan.

Från den 1 juli gäller vissa regler om samordning mellan

arbetslöshetsersättning och avgångsvederlag. Innebörden är att den tid som den

arbetslöse får avgångsvederlag från en arbetsgivare skall räknas som arbetad

tid. Arbetslöshetsersättning kan alltså inte utges under denna tid, men tiden

får tillgodoräknas för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor. En inkomstgräns

har införts för bisyssla. Om inkomsten från bisysslan överstiger visst belopp

dras det överskjutande beloppet av från dagpenningen. Detta gäller från den 29

september.

Förbättringar har genomförts för företagare. Frågan om en företagare skall

anses arbetslös skall avgöras efter en samlad bedömning av relevanta

omständigheter. Ersättning skall kunna utges inte bara om den personliga

verksamheten i rörelsen upphört ?annat än tillfälligt? utan också, med vissa

begränsningar, vid tillfälligt uppehåll i rörelsen. Även detta gäller från den

29 september. Utskottet återkommer till denna fråga.

I samband med behandlingen i höstas av budgetpropositionen för år 1998 tog

riksdagen ställning till motioner om politikens allmänna inriktning

(1997/98:AU1). Några av dessa motioner tog upp arbetslöshetsförsäkringen och

dess roll i sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. De i detta betänkande

behandlade motionerna har väckts under den allmänna motionstiden hösten 1997

och rör mer specifika frågor om försäkringen och regelverket kring den.

?Den bortre parentesen?

Uttrycket ?den bortre parentesen? används sedan ett par år tillbaka i debatten

som benämning på en tänkt yttersta tidsgräns för rätten till ersättning i

arbetslöshetsförsäkringen. Någon sådan gräns finns inte för närvarande.

Försäkringsersättning utges i perioder om högst 300 dagar (450 för den som

har fyllt 57 år). Genom förvärvsarbete eller genom deltagande i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan den försäkrade återkvalificera sig för

ytterligare ersättningsperioder.

Vänsterpartiet ser enligt motion A312 en stor del av arbetslösheten som

strukturellt betingad. De senaste årens försämringar i

arbetslöshetsförsäkringen har inte bidragit till att minska arbetslösheten. Det

grundläggande är enligt partiet att driva arbetslinjen med aktiv

arbetsmarknadspolitik så att återkvalificering blir möjlig. Så länge som detta

är arbetsmarknadspolitiskt motiverat skall det inte förhindras av godtyckliga

tidsregler. Misslyckanden på arbetsmarknaden och i det politiska systemet skall

inte straffa den enskilde, sägs det i motionen. Så länge som den arbetslöse

uppfyller sin del i det ?kontrakt? som en individuell handlingsplan innebär är

en formell tidsgräns inte relevant. I de fall som de nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte är det lämpligaste bör man i stället

överväga alternativa sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar och

övergångslösningar till pension. Vänsterpartiet avvisar av dessa skäl tanken på

att införa en ?bortre parentes? (yrk. 6).

Kristdemokraterna anser det angeläget att försäkringen åter blir en

omställningsförsäkring. I kommittémotion A264 påminner Kristdemokraterna om att

regeringen i propositionen (1996/97:107) om en ny arbetslöshetsförsäkring

uppgav att en treårig tidsbegränsad ersättningstid skulle införas från den 1

juli 1999. Förslaget skulle föregås av en parlamentarisk utredning med uppdrag

att föreslå vilka åtgärder som skulle kunna bli aktuella för dem som omfattades

av den ?bortre parentesen?. Eftersom utredningen ännu inte har tillsatts vill

Kristdemokraterna erinra regeringen om utfästelsen i denna fråga (yrk. 5).

Utskottets ställningstagande

Frågan om en bortre gräns för ersättningsrätten har behandlats i utskottet vid

skilda tillfällen under senare år. Utskottet har då understrukit försäkringens

roll av omställningsförsäkring. I sitt yttrande till finansutskottet med

anledning av den s.k. sysselsättningspropositionen sommaren 1996 (prop.

1995/96:222, AU6y) såg utskottet det som naturligt att denna princip

konkretiserades genom lagregler om en bortre gräns i försäkringen. Riksdagen

godkände också (1996/97:FiU15, rskr. 307) det lagförslag i ämnet som regeringen

hade lagt fram i propositionen och som skulle träda i kraft vid årsskiftet

1996/97. Att riksdagen senare samma år fattade beslut om att skjuta på

genomförandet hade samband med de betänkligheter som utskottet uttryckt redan i

det nyssnämnda yttrandet, nämligen att det skulle kunna vara en fördel om de

mera ingripande förändringarna av försäkringen kunde anstå till dess att den då

sittande ARBOM-utredningen hade lagt fram sina samlade förslag och dessa

beretts i sedvanlig ordning. I anslutning till beslutet om att skjuta på

ikraftträdandet av regler om en bortre gräns underströk arbetsmarknadsutskottet

ännu en gång principen om att det skall vara en försäkring vid omställning med

en bortre gräns för ersättningen.

I förra vårens proposition om en allmän och sammanhållen försäkring

(1996/97:107) fanns inget konkret förslag om en bortre gräns men det fördes ett

resonemang i frågan.

Bl.a. för att förhindra inlåsningseffekter och för att medverka till att de

arbetslösa tar även tillfälliga arbeten är det viktigt att en tidsbegränsning i

ersättningsrätten införs, sades det i propositionen. Regeringen betonade sam-

tidigt målsättningen att ingen skall behöva bli utförsäkrad och pekade på den

individuella handlingsplanen som ett sätt att finna vägen till ett reguljärt

arbete. I propositionen angavs också några tänkbara lösningar för den som trots

detta blir utförsäkrad, bl.a. deltagande i s.k. arbetscentrum, lönebidrags-

anställning eller förtidspension.

Det konstaterades att ett betydande antal oklarheter är förknippade med en

tidsbegränsad ersättning, t.ex. incitamentseffekterna. Regeringen ville enligt

propositionen analysera och utreda problemen vidare innan en tidsbegränsad

ersättning infördes. I propositionen aviserades att en utredning skulle

tillkallas med uppgift att närmare analysera vilka åtgärder som kan göras inför

och efter en utförsäkring. När utredningen visat på lämpliga åtgärder skulle

förslag lämnas om införande av en treårig begränsad ersättningstid. Ett beslut

om detta borde enligt propositionen kunna fattas med giltighet från den 1 juli

1999.

Vid utskottsbehandlingen (1996/97:AU13) hänvisade arbetsmarknadsutskottet

till den uppfattning som utskottet framfört flera gånger tidigare om att man

borde överväga någon form av begränsning. En sådan borde dock inte få leda till

att den enskilde står utan försörjning och finner sig hänvisad till att söka

socialbidrag. Utskottet delade regeringens uppfattning och välkomnade den av

regeringen föreslagna utredningen. Ett i sammanhanget behandlat motionsyrkande

om att avvisa en bortre parentes avstyrktes.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen i höstas kom frågan upp på

nytt med anledning av synpunkter i motioner. Utskottet ansåg inte att det var

påkallat med några ytterligare förändringar i försäkringen med anledning av de

framställda motionsyrkandena (1997/98:AU1 s. 19).

Utskottet vill nu uttala följande i denna fråga. Arbetslöshetsförsäkringens

uppgift är att ersätta den enskilde för inkomstförlust under en omställnings-

period fram till ett nytt arbete. Genom det samhälleliga stödet till

försäkringen möjliggörs att försäkringen kan bidra till en aktiv

arbetsmarknadspolitik som stärker arbetslinjen och stimulerar omställning till

ett nytt arbete. Försäkringen bygger på en ersättningsrätt som begränsas i

tiden. Utan återkvalificering genom någon form av aktivitet upphör

ersättningsrätten. Frågan är om de syften som ligger bakom tanken på en

yttersta tidsgräns för ersättningsrätten skulle kunna uppnås på annat sätt,

utan de komplikationer som en sådan tidsgräns skulle vara förenad med.

Det är av största vikt att försäkringen inte uppfattas som en permanent

försörjningsmöjlighet. På flera sätt måste man inskärpa att rätten till

ersättning förutsätter ett aktivt arbetssökande eller deltagande i utbildning

eller annan aktivitet som ökar möjligheterna att återgå i arbete. Många goda

skäl kan åberopas för en princip som bygger på att den enskilde, som mist sin

anställning till följd av driftsinskränkning eller liknande, skall vara

garanterad en rimlig försörjningsnivå så länge som han eller hon verkligen

anstränger sig att finna ett nytt arbete och att öka den egna anställbarheten.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att stödja den enskilde i dessa

ansträngningar. Om en återgång i arbete ändå inte blir möjlig och det

huvudsakligen beror på läget på arbetsmarknaden kan man ställa frågan om detta

bör gå ut över den enskilde. Man kan i det fallet inte heller göra gällande att

försäkringen skapar inlåsning eller ger svaga incitament.

Det finns givetvis lägen då andra insatser än sådana som syftar till en

återgång i reguljärt arbete framstår som mer relevanta med hänsyn till den

enskildes situation. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får inte sättas in

slentrianmässigt utan skall vara en del i en individuell handlingsplan som inom

en överblickbar tid kan antas leda till arbete. Om det visar sig att en sådan

återgång inte är realistisk skall det inte heller vara försäkringens uppgift

att stå för försörjningen under någon längre tid.

Med en försäkring utan en absolut bortre tidsgräns måste man enligt

utskottets mening också på olika sätt klargöra och ytterligare markera den

enskildes ansvar. Det måste bli mycket tydligt att rätten till ersättning från

försäkringen kan förutsätta byte av bostadsort, yrke eller bransch. Den

enskilde måste vara beredd att acceptera andra anställningsformer. Det måste

också finnas en effektiv uppföljning av hur tiden i arbetslöshet fortskrider.

Utskottet utgår från att de individuella handlingsplanerna kan fylla en viktig

funktion i detta sammanhang. Det skall finnas något slag av koppling mellan

handlingsplanen och rätten till ersättning. En enskild som inte fullgör sin del

av en handlingsplan och inte har godtagbara skäl för det skall i princip inte

ha rätt till ersättning. Man måste också försäkra sig om en ordning som gör att

detta samband upplevs som en realitet av den enskilde.

Även en modell av det slag som utskottet här skissat på förutsätter dock en

rad överväganden av skilda slag. Utskottet är bl.a. av detta skäl inte berett

att ställa sig bakom Vänsterpartiets motion A312 yrkande 6. Utskottet

förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.

Det sagda innebär att även Kristdemokraternas motion A264 yrkande 5 avstyrks.

Finansiering

Arbetslöshetsersättningen finansieras genom arbetsgivaravgifter i form av

arbetsmarknadsavgift och med finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna.

Om dessa avgifter inte räcker till betalning av ersättningen betalas den

resterande delen med allmänna medel. Från halvårsskiftet 1997 höjdes

finansieringsavgiften från 70 till 131 % av avgiftsunderlaget, dvs. den under

det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan.

Arbetsmarknadsavgiften för arbetsgivare uppgår sedan den 1 januari 1996 till

5,42 % av lönesumman.

Kristdemokraterna framhåller i kommittémotion A264 (yrk. 6) att de enskildas

medlemsavgifter utgjort en marginell andel av arbetslöshetsförsäkringens

finansiering. Egenfinansieringen skall enligt partiet vara 30 %. Målet måste

vara att egenavgifter och arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter

över en konjunkturcykel. Med branschvisa avgifter som återspeglar

arbetslösheten inom sektorn stimuleras övergångar till sektorer med bättre

framtidsmöjligheter. En sådan modell skulle också vara ett incitament till en

bättre fungerande lönebildning och därmed en bättre fungerande arbetsmarknad.

Den enskilde skall enligt motionen kompenseras genom att egenavgiften i

sjukförsäkringen sänks med 2 procentenheter.

Utskottets ställningstagande

Frågan om försäkringens finansiering togs upp förra våren i proposition

1996/97:107 om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I princip

behölls den dittillsvarande finansieringsmodellen med finansieringsavgifter

från arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadsavgift från arbetsgivarna. Det

öppnades en möjlighet för kassorna att differentiera medlemsavgifterna mellan

olika medlemskategorier. Därigenom kan arbetslösa medlemmar få lägre avgifter.

Kristdemokraterna förordar en kraftigt ökad egenfinansiering, som skulle

kompenseras genom sänkt avgift i sjukförsäkringen. Enligt utskottets mening bör

den grundläggande principen vara att produktionen i allt väsentligt skall bära

kostnaderna för arbetslöshetsförsäkring. Så sker också i dag genom att

kostnaderna i huvudsak finansieras genom arbetsgivaravgifter. Det nuvarande

finansieringssystemet har också stora fördelar genom sin enkelhet. Någon

slutreglering i efterhand krävs inte. Statsbidragsberäkningen är enkel och

beräkningen av finansieringsavgiften likaså. I praktiken grundas den på den

senaste månadens utbetalningar, vilket innebär att förändringar i lönenivån

inom en kassas verksamhetsområde snabbt får genomslag. Med det av

Kristdemokraterna föreslagna systemet skulle den enskilde få svårt att

överblicka den egna insatsen. Utskottet anser att man bör stå fast vid den

nuvarande finansieringsmodellen. Motion A264 yrkande 6 avstyrks alltså.

Arbetsvillkor

Den nya försäkringen innebär en skärpning av arbetsvillkoret. För rätt till

arbetslöshetsersättning krävs sex månaders arbete med minst 70 arbetade timmar

per månad, alternativt ett timvillkor med arbete minst 450 timmar inom en

sammanhängande tid av sex kalendermånader med arbete under minst 45 timmar

under var och en av dessa månader.

I partimotion A312 framför Vänsterpartiet att det skärpta arbetsvillkoret leder

till att alltfler utesluts från möjligheten att erhålla

arbetslöshetsersättning. Det drabbar framför allt ungdomar, invandrare och

kvinnor. En analys saknas av konsekvenserna för olika utsatta grupper.

Vänsterpartiet anser därför att regeringen inom kort bör återkomma med en

redovisning av dessa förhållanden (yrk. 3).

Vänsterpartiet kritiserar även begränsningsregeln för kvalifikation till

arbetslöshetsersättning för anställningar med offentliga subventioner. Det

avgörande kriteriet skall enligt motionen vara att det är ett reguljärt arbete.

Om det råder ett anställningsförhållande och lön utbetalas enligt avtal skall

arbetet vara kvalificerande även om offentliga subventioner exempelvis i form

av individuellt anställningsstöd utges (yrk. 4).

Kristdemokraterna anser enligt kommittémotion A264 (yrk. 2) att arbetsvillkoret

skall vara nio månader i enlighet med det tidigare, icke genomförda, beslutet

av riksdagen sommaren 1996. Vidare anser partiet att det är angeläget att öka

flexibiliteten vid beräkningen av den arbetade tiden så att ersättningsrätten

inte blir beroende av när i tiden arbetet utförts. Därför bör man slopa kravet

på ett visst minsta antal arbetade timmar per månad. Det är alltså den totala

mängden arbete över en tidsperiod som bör vara avgörande för rätten till

ersättning. Det bör även finnas en lägre tröskel för nytillträdande på

arbetsmarknaden (yrk. 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att arbetsvillkoret kritiseras från motsatta

utgångspunkter.

Rätten till arbetslöshetsersättning bör bygga på en fast förankring på

arbetsmarknaden. Sökanden skall ha förvärvsarbetat reguljärt i viss omfattning.

Man kan diskutera hur detta skall uttryckas kvantitativt. Det tidigare

arbetsvillkoret - fem månader med minst 80 timmars arbete per månad - innebär

enligt utskottets uppfattning inte en tillräcklig anknytning till

arbetsmarknaden. Å andra sidan var det arbetsvillkor som var en del av det s.k.

12-julibeslutet 1996 (prop. 1995/96:222, FiU15, rskr. 307), dvs. arbete nio

månader med minst 80 timmar per månad, alltför strängt. Utskottet anser att de

nuvarande reglerna bygger på en godtagbar avvägning. Arbetsvillkoret bör också

vara utformat så att det förutsätter en viss kontinuitet i arbetet. En mycket

stor arbetsinsats under en kortare period kan enligt utskottets mening inte på

samma sätt ses som ett uttryck för fast förankring på arbetsmarknaden. Det

ligger i sakens natur att en skärpning får effekter framför allt för dem som

har en svagare anknytning till arbetsmarknaden. Det finns dock skäl att påpeka

att de grupper arbetstagare som det är fråga om samtidigt är prioriterade i

arbetsmarknadspolitiken. Aktiva insatser som stärker den enskildes ställning på

arbetsmarknaden måste enligt utskottets mening prioriteras framför möjligheten

till passivt kontantstöd.

I frågan om vilka slag av arbete som skall kvalificera för ersättning anser

utskottet att huvudprincipen bör vara den som de nuvarande reglerna bygger på.

Anställningar som finansieras med subventioner av konjunkturberoende art bör

inte vara kvalificerande för förstagångsersättning. Med den utformning som

lagreglerna har efter årsskiftet 1997/98 innebär det att anställningar som

finansieras med individuellt anställningsstöd respektive anställning i form av

resursarbete i princip inte kan ligga till grund för en första

ersättningsperiod.

Sammantaget innebär det som sagts att utskottet anser att de nu behandlade

motionsyrkandena A312 yrkandena 3 och 4 samt A264 yrkandena 2 och 3 bör avslås

av riksdagen.

Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka

8 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring avser personer som

regelbundet utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa. Om

de vid ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på

deltid har de inte rätt till ersättning i den nya ersättningsperioden så länge

tillsvidareanställningen på deltid pågår.

Vänsterpartiet kräver i partimotion A312 att denna regel upphävs eftersom den

enligt partiet innebär en negativ särbehandling av deltidsarbetslösa. Regeln

drabbar framför allt lågavlönade kvinnor inom kommun, landsting, handel, hotell

och restaurang där verksamheten planeras med deltider. Många lämnar arbetet för

att i stället försörja sig på hel arbetslöshetsersättning. Detta motverkar

arbetslinjen. Lösningen ligger enligt Vänsterpartiet i stället bl.a. i att

arbetsrättsligt ytterligare förstärka rätten till heltidsarbete (yrk. 5).

Utskottets ställningstagande

Frågan om ersättning vid arbetslöshet under del av vecka berördes i samband med

behandlingen av a-kassepropositionen förra våren (prop. 1996/97:107, AU13,

rskr. 236), men några förändringar föreslogs inte bortsett från att det

infördes enhetliga regler för grundbeloppet och den inkomstrelaterade

ersättningen. Motivet för att behålla den nyss beskrivna begränsningsregeln var

att deltidsanställningarna annars skulle kunna öka ytterligare. Enligt

propositionen skulle utredningen med uppgift att analysera frågan om en

tidsbegränsad ersättningsrätt även se över möjligheten att ta bort

deltidsbegränsningen.

Utskottet välkomnade utredningen. Det gick enligt utskottet inte att bortse

från att många deltidsarbetslösa ställs inför svåra val och att många väljer

att lämna arbetet för att inte förlora ersättningsrätten. Utskottet vill nu

liksom den gången betona att det inte är tillfredsställande att människor

förlorar anknytningen till arbetslivet på det sättet. Som Vänsterpartiet säger

i motionen motverkar detta arbetslinjen.

I sammanhanget finns skäl att uppmärksamma att arbetsförmedlingarna har i

uppdrag att öka insatserna för de deltidsarbetslösa. Det kan gälla både

intensifierade förmedlingsinsatser för att deltidsarbetslösa skall få ett

arbete i önskad omfattning och tillgång till anpassade åtgärder, t.ex. ett

erbjudande om en åtgärd som anpassas till den tid som personen i fråga är

arbetslös.

Det skall också nämnas att deltidsanställda genom en ändring i lagen om

anställningsskydd som gäller från den 1 januari 1997 under vissa

förutsättningar har företrädesrätt till anställning med högre

sysselsättningsgrad.

Någon utredning av det slag om beskrevs i propositionen har ännu inte kommit

till stånd. Enligt utskottets mening är det angeläget att den nuvarande

regleringen ses över. Utskottet förutsätter att regeringen utan något särskilt

tillkännagivande återkommer till riksdagen med en redovisning av en sådan

översyn.

Med det anförda avstyrks motion A312 yrkande 5.

Allmänna villkor

I kommittémotion A264 anser Kristdemokraterna att det bör införas en

precisering av bestämmelserna om de allmänna villkoren för ersättningsrätt.

Kriterier bör anges för vad som avses med ett aktivt arbetssökande (yrk. 4). På

det sättet förstärks arbetslöshetsförsäkringens karaktär av

omställningsförsäkring.

Utskottets ställningstagande

Reglerna om s.k. allmänna villkor för ersättning har oförändrade överförts till

den nya försäkringen. För rätt till ersättning krävs att den sökande är

arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete i viss omfattning, är beredd att

anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen och inte kan få lämpligt arbete. Något uttryckligt krav

ställs inte på att den sökande skall vara aktivt arbetssökande. Syftet med de

allmänna villkoren är att säkerställa att den som söker ersättning verkligen är

arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande av Kristdemokraterna i

betänkandet om den nya arbetslöshetsförsäkringen (1996/97:AU13). Utskottet, som

avstyrkte motionen, ansåg att man i allmänhet borde kunna utgå från att

personer som drabbats av ofrivillig arbetslöshet är aktivt arbetssökande. I

annat fall ger lagstiftningen goda möjligheter att ingripa. Utskottet står fast

vid detta, men vill tillägga att det är svårt att i mera allmängiltiga termer

uttrycka vilka krav som bör ställas eftersom situationen varierar från fall

till fall. Man bör kunna utgå från att detta är sådant som kan preciseras i

samband med att en individuell handlingsplan upprättas. Utskottet noterar också

att regeringen har betonat vikten av att arbetsförmedlingarna kontrollerar att

de arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande. Särskilda medel har

också avsatts för AMS tillsyn av arbetslöshetsförsäkringen. Enligt

regleringsbrevet skall AMS under innevarande budgetår granska minst 4 000

ersättningsärenden.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion A264 yrkande 4

som alltså avstyrks.

Familjehem

Kristdemokraterna påpekar i kommittémotion A264 (yrk. 7) att

familjehemsföräldrar i den egenskapen som regel inte kan vara anslutna till ett

fackförbund. Partiet anser att reglerna bör ändras så att även

familjehemsföräldrar kan bli berättigade till arbetslöshetsersättning.

Utskottets ställningstagande

Även frågan om familjehemsföräldrars rätt till arbetslöshetsersättning

behandlades i förra vårens betänkande om en ny arbetslöshetsförsäkring

(1996/97:AU13). Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av

socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för

vård och omvårdnad. Enligt hittillsvarande praxis kan en person i egenskap av

familjehemsförälder eller fosterhemsförälder inte erhålla medlemskap i en

arbetslöshetskassa. Inte heller har det arbete som han eller hon utför ansetts

tillgodoräkningsbart i arbetsvillkoret. Tiden i arbetet har inte heller ansetts

vara s.k. överhoppningsbar tid.

Utskottet var i det nyssnämnda betänkandet inte berett att föreslå någon

förändring. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför motion

A264 yrkande 7.

Arbetslösas rätt till ?semester?

Lisbeth Staaf-Igelström och Lars U Granberg (båda s) konstaterar i motion A254

att kravet på de arbetslösa att stå till arbetsmarknadens förfogande för att

erhålla arbetslöshetsersättning medför att de oftast inte har någon möjlighet

att ta ledigt i samband med skollov och semestertider. Motionärerna föreslår

att långtidsarbetslösa ges möjlighet till ?semester? under tre veckor per år

med bibehållen arbetslöshetsersättning utan krav att stå till arbetsmarknadens

förfogande.

Utskottets ställningstagande

De s.k. allmänna villkoren för rätt till ersättning har beskrivits ovan. Den

sökande måste stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet har förståelse

för de synpunkter som framförs i motionen men är ändå inte berett att föreslå

en ordning som innebär att man gör undantag från de grundläggande principerna i

försäkringen. En möjlighet till ?ledighet? under skollov och semestertider

skulle dessutom innebära att den arbetslöse inte stod till förfogande under

perioder då möjligheten till vikariatsanställningar allmänt sett bör vara

bättre än annars. Utskottet vill peka på att ingenting hindrar att den

arbetslöse gör ett avbrott i ersättningsperioden.

Motion A254 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Säsongsföretagare

En företagare som omfattas av försäkringen anses arbetslös när den personliga

verksamheten i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än

tillfälligt. Motivet till denna regel är att arbetslöshetsersättningen inte får

vara en inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag.

Genom den nya lagen infördes en möjlighet för företagare som tillfälligt

upphör med sin verksamhet att få ersättning i vissa fall. Vissa särskilda

villkor är knutna till denna rätt. Uppehållet i rörelsen får inte till någon

del vara av säsongskaraktär. Ersättning kan bara ges en gång per rörelse.

Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) tar i motion T427 upp

innebörden av denna regel för turistnäringen. Motionärerna framhåller att

turismen är en av de snabbast växande näringarna med stor samhällsekonomisk

betydelse för landet. De anser dock att det krävs ytterligare åtgärder för att

förbättra förutsättningarna. Enligt motionärerna är det många kvinnor som

etablerar turistföretag. Branschen skulle kunna locka fler om

försörjningsmöjligheterna ökar. Eftersom turistnäringen oftast är säsongsbunden

är det i många fall svårt att försörja sig på verksamheten under hela året.

Motionärerna anser att den nuvarande regleringen inte är tillräckligt

långtgående eftersom det bara är möjligt att göra uppehåll under en säsong. De

föreslår att den utredning som skall se över den s.k. bortre parentesen ges i

uppdrag att överväga även denna fråga.

Utskottets ställningstagande

En tanke bakom den nya regeln som möjliggör ersättning vid tillfälligt uppehåll

i rörelsen (4 § i den äldre lagen, 35 § i den nya lagen om

arbetslöshetsförsäkring) är att minska risken för den som står inför att starta

ett företag. Vetskapen om att denna möjlighet finns skulle kunna bli den faktor

som gör att företagaren vågar ta på sig initialkostnader och sätta i gång

rörelsen. Risken för onödig kapitalförstöring undviks. Att ersättning vid

avbrott bara kan ges en gång per rörelse motiveras med att kontroll- och

konkurrensaspekterna då inte väger lika tungt som de skulle göra vid upprepade

uppehåll. En möjlighet för företagare att gång på gång tillfälligt upphöra med

rörelsen skulle föra för långt. När ersättningsperioden gått till ända skulle

företagaren kunna gå tillbaka till sitt företag under sex månader och upparbeta

ett nytt arbetsvillkor. Ersättningen vid tillfälligt upphörande skall ses som

ett speciellt skydd i en ovanlig situation (prop. 1996/97:107 s. 108). Regeln

är försedd med ett viktigt undantag: Uppehållet i rörelsen får inte till någon

del vara av säsongskaraktär.

Utskottet vill i sammanhanget även peka på den nya regeln om samordning vid

permittering. Enligt 10 § andra punkten i den nya lagen om

arbetslöshetsförsäkring utges inte ersättning till personer som är permitterade

utan lön. Bakom denna regel ligger bedömningen att det inte är försäkringens

uppgift att betala arbetskraftskostnaderna under tillfälliga stillestånd.

Den nya regeln om ersättning vid tillfälligt uppehåll infördes för mindre än

ett halvår sedan. Den kan ses som en del i en politik för att stimulera

nyföretagande. Från årsskiftet har arbetstagare även rätt till tjänstledighet

under högst ett halvår för att starta eller bedriva egen näringsverksamhet.

Enligt utskottets mening är det för tidigt att uttala sig om

försäkringsreglerna är tillräckligt långtgående. Utskottet förutsätter att

regeringen följer frågan och vid behov återkommer till riksdagen.

Med detta avstyrks motion T427 yrkande 2.

Sanktionsregler

Två motioner tar upp avstängningsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Den

första rör frågan om avstängningsreglernas utformning innebär risk för

inlåsningseffekter. Den andra motionen avser avstängningsreglerna i förhållande

till de arbetslösas valmöjligheter i fråga om utbildningsplatser inom det s.k.

Kunskapslyftet.

I motion A214 framför Barbro Johansson m.fl. (mp) att de förändringar av

avstängningsreglerna som beslutades hösten 1995 och som bl.a. innebar att

avstängningstiden utökades bygger på ett felaktigt antagande. Man utgick från

att den som säger upp sig själv utan att kunna gå direkt till ett annat arbete

riskerar att hamna i ett långvarigt beroende av arbetslöshetsersättning. Enligt

motionärerna saknas kännedom om hur många av dem som efter att ha sagt upp sig

själva får arbete under avstängningsperioden och därför aldrig utnyttjar

försäkringen. Det finns inte heller några uppgifter om ersättningsperioden för

denna grupp. Enligt motionärerna har avstängningsreglerna skapat s.k.

inlåsningseffekter, dvs. möjligheten att byta arbete har minskat. Som exempel

nämns att anställda som av olika skäl inte trivs på sin arbetsplats inte kan

säga upp sig och därefter söka nytt arbete med stöd av a-kassa såvida inte han

eller hon hunnit bli ett fall för sjukvården. I motionen föreslås en ordentlig

analys av de faktiska förhållandena i avstängningssituationerna och av de

specifika inlåsningseffekter som dessa regler har på arbetsmarknaden (yrk. 1

och 3).

Barbro Johanssons och Elisa Abascal Reyes motion Ub260 rör det s.k.

Kunskapslyftet. De anser att Kunskapslyftet har fått en tvingande karaktär,

eftersom den arbetslösa kan stängas av från arbetslöshetsersättning om han

eller hon avböjer ett erbjudande om utbildningsplats, detta trots att

utbildningen inte passar för henne eller honom. Motionärerna föreslår därför

att riksdagen ger regeringen till känna att det bör vara deltagarens intresse,

förutsättningar och behov som skall vara styrande vid utbildning inom

Kunskapslyftet.

Utskottets ställningstagande

Sanktionsreglerna, dvs. bestämmelserna om avstängning från rätt till

ersättning, har överförts oförändrade till den nya lagen. Reglerna riktar sig

mot personer som lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skilts från arbetet

på grund av otillbörligt upphörande, avvisat erbjudet lämpligt arbete eller som

genom sitt uppträdande vållat att anställning inte kommit till stånd.

Avstängningstiden är beroende av grunden för avstängningen och varaktigheten av

det arbete som det varit fråga om. Vid avstängning på grund av egen uppsägning

är avstängningstiden 45 ersättningsdagar om arbetet skulle ha varat mer än 10

dagar. Detta gäller sedan den 1 januari 1996 då avstängningsreglerna skärptes.

Dessförinnan var den längsta avstängningstiden 20 dagar.

Avstängning sker endast om den sökande har lämnat sitt arbete ?utan giltig

anledning?. Det måste finnas starka skäl för att sådan giltig anledning skall

anses föreligga. I praxis godtas t.ex. att lön inte utbetalats eller att

arbetet är olämpligt av hälsoskäl, vilket i regel måste styrkas med läkarintyg.

En sökande som utsatts för trakasserier och mobbning på arbetsplatsen kan också

anses ha giltig anledning att lämna arbetet. Enligt AMS

tillämpningsföreskrifter godtas i vissa fall även att en sökande slutar sitt

arbete på grund av flyttning därför att sökandens make fått fast anställning

eller börjat utbildning på annan och avlägsen ort eller på grund av att

sökandens egen arbetsplats flyttas till annan ort som omöjliggör dagliga resor.

Även i det ovan berörda fallet, dvs. att någon slutar en deltidsanställning

därför att ersättningsrätten avbrutits enligt den särskilda regeln om

deltidsstämpling, anses enligt AMS föreskrifter giltig anledning föreligga att

säga upp anställningen.

Reglerna gäller analogt vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

vid deltagande i det s.k. Kunskapslyftet om utbildningsbidrag lämnas enligt

förordningen om särskilt utbildningsbidrag.

Enligt utskottets mening ger avstängningsreglerna uttryck för en viktig

princip. Ersättningsrätten måste begränsas vid självförvållad arbetslöshet.

Reglerna måste förhindra den enskilde att säga upp sig utan att ha fått nytt

arbete. De riktar sig däremot inte mot den som lämnar ett arbete för att börja

ett annat. Utskottet vill betona att reglerna inte är absoluta, en prövning

görs i det enskilda fallet om sökanden kan anses ha giltig anledning.

Inte heller vid den motsvarande situationen att någon avböjer ett erbjudande

om en utbildningsplats eller avbryter en påbörjad utbildning är reglerna

absoluta. En sökande kan ha godtagbara skäl att göra detta. En avstängning

skall alltid föregås av en prövning i det individuella fallet.

Utskottet avstyrker de nu behandlade motionerna A214 yrkandena 1 och 3 samt

Ub260 yrkande 3.

Adoptivbarn

För att beviljas arbetslöshetsersättning krävs att den arbetslöse under en

ramtid av tolv månader närmast före arbetslösheten utfört arbete. I ramtiden

ingår inte (överhoppas) tid då den arbetslöse varit förhindrad att arbeta av

vissa angivna skäl, bl.a. sjukdom, heltidsutbildning eller vård av eget barn

som inte fyllt två år. I fråga om adoptivbarn knyts tiden inte till barnets

ålder utan till tidpunkten för barnets ankomst till familjen. Vård av

adoptivbarn i två år efter barnets ankomst till familjen är s.k.

överhoppningsbar tid. Detta har varit innebörden av regeln sedan den 1 juli

1997, då vissa av de under våren 1997 beslutade förändringarna i den då

gällande lagen om arbetslöshetsförsäkring trädde i kraft. Regeln har sedan

överförts till den nya lagen.

Ulla Hoffmann och Ingrid Burman tar i motion A313 upp en tillämpningsfråga som

rör beräkningen av den överhoppningsbara tiden vid adoption. Motionärerna

hänför sig till 8 § i den äldre lagen. De anser att lagen skall utformas så att

det tydligt framgår att när någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera skall

tidpunkten när den försäkrade får barnet i sin vård jämställas med barns

födelse.

Utskottets ställningstagande

Genom den nya utformningen av regeln om överhoppningsbar tid vid vård av

adoptivbarn knyts tiden inte direkt till barnets egen ålder utan till

tidpunkten för barnets ankomst till adoptivfamiljen. Motiveringen är att

adoptivbarn oftast kommer till familjen en tid efter sin födelse. Utskottet kan

konstatera att regeln enligt sin ordalydelse inte förutsätter att ankomsten

till familjen sker här i landet. Såvitt utskottet kan bedöma är motionärernas

krav tillgodosett med den nya regeln. Motion A313 avstyrks därmed.

Övrig fråga

Utskottet vill slutligen ta upp ytterligare en fråga. Som framgått tidigare har

regler om samordning med avgångsvederlag införts från den 1 juli 1997.

Innebörden är att tiden med avgångsvederlag betraktas som arbetat tid.

Försäkringsersättning kan inte utges under denna tid, men tiden med

avgångsvederlag kvalificerar för ersättning.

Enligt proposition 1996/97:107 skulle den nya regeln tillämpas om

anställningen upphör efter ikraftträdandet. Såväl förslaget om ändring i den

tidigare lagen som den särskilda lagen om införande av den nya lagen om

arbetslöshetsförsäkring innehöll övergångsbestämmelser av denna innebörd.

På förslag av arbetsmarknadsutskottet beslutade riksdagen om en komplettering

av övergångsbestämmelsen till den lagändring som skulle träda i kraft den 1

juli 1997. En ytterligare förutsättning för samordningsregelns tillämpning

skulle vara att avtalet om avgångsvederlag träffats efter den 14 mars 1997,

dvs. dagen efter den då propositionen lades fram för riksdagen.

Motiveringen till detta var att de nya reglerna skulle kunna få effekter på

avtal som ingåtts innan regeringen presenterade sitt förslag. Avtalsparterna

skulle i dessa fall inte ha haft möjlighet att beakta den nya regleringen vid

utformningen av avtalet. I många fall skulle uppgörelserna i så fall troligen

fått en annan utformning. Tvister skulle inte kunna uteslutas. Utskottet ansåg

att utgångspunkten borde vara att parterna så långt som möjligt borde kunna

förutse konsekvenserna av ingångna avtal.

Från den 1 januari 1998 gäller den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring.

Övergångsbestämmelserna till den lagen innebär att samordningsregeln skall

tillämpas förutsatt att anställningen upphör efter ikraftträdandet.

Det kan inte uteslutas att avtal om avgångsvederlag träffats före den 14 mars

1997 trots att anställningen inte upphör förrän efter den 1 januari 1998.

Enligt utskottets mening är det skäligt att samordningsregeln inte heller skall

tillämpas i sådana fall.

Med stöd av sin initiativrätt föreslår utskottet därför att

övergångsbestämmelserna till den nya lagen ändras i enlighet med det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A312 yrkande 6 och 1997/98:A264 yrkande

5,

res. 1 (v)

res. 2 (kd)

2. beträffande finansiering av försäkringen

att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 6,

res. 3 (fp, kd)

3. beträffande arbetsvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A312 yrkandena 3 och 4 samt

1997/98:A264 yrkandena 2 och 3,

res. 4 (v)

4. beträffande ersättning vid arbetslöshet under del av vecka

att riksdagen avslår motion 1997/98:A312 yrkande 5,

res. 5 (v, mp)

5. beträffande allmänna villkor

att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 4,

res. 6 (kd)

6. beträffande familjehemsföräldrar

att riksdagen avslår motion 1997/98:A264 yrkande 7,

res. 7 (kd)

7. beträffande arbetslösas rätt till semester

att riksdagen avslår motion 1997/98:A254,

8. beträffande säsongsföretagare

att riksdagen avslår motion 1997/98:T427 yrkande 2,

9. beträffande sanktionsregler

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A214 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Ub260 yrkande 3,

res. 8 (mp)

10. beträffande överhoppningsbar tid vid adoption

att riksdagen avslår motion 1997/98:A313,

res. 9 (v)

11. beträffande samordning med avgångsvederlag

att riksdagen antar det i bilaga framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

Stockholm den 3 mars 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Elving Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel

Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s),

Christer Erlandsson (s) och Anna Åkerhielm (m).

Reservationer

1. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1)

Hans Andersson (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Den bortre parentesen? bort

ha följande lydelse:

En stor del av arbetslöshetsproblemet är av strukturell art, såsom

kompetensproblem, regionala svårigheter och effekter av den könssegregerade

arbetsmarknaden. Däremot har de senaste årens försämringar av

arbetslöshetsförsäkringen inte på något sätt bidragit till att minska

arbetslösheten. Det grundläggande är att genom en aktiv arbetsmarknadspolitik

driva arbetslinjen så att återkvalificering blir möjlig. Så länge som detta är

arbetsmarknadspolitiskt meningsfullt skall det inte förhindras av godtyckliga

tidsregler. Om den arbetslöse uppfyller sin del av en handlingsplan som sätter

arbets- och kompetenslinjen främst är det andra politiska åtgärder som behövs.

Det är dock inte säkert att de nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

alltid är det lämpligaste för äldre och långtidsarbetslösa, som kan uppleva

rundgången som meningslös och destruktiv. I de fallen är det annat än

försäkringens återkvalificeringsregler som bör studeras, t.ex. alternativa

sysselsättningsprogram, arbetstidsförkortningar m.m.

Utskottsmajoriteten välkomnade regeringens besked i förra vårens a-

kasseproposition att den skulle tillkalla en utredning för att analysera vad

som kan göras inför och efter en utförsäkring och att ett förslag sedan skulle

lämnas om en treårig tidsbegränsad ersättningsperiod från halvårsskiftet 1999.

Inte heller i samband med budgetbehandlingen i höstas tycks utskottsmajoriteten

ha svängt i frågan om en bortre tidsgräns.

Den socialdemokratiska partikongressen avvisade förslaget om en bortre

parentes. Utskottet förväntar sig att detta också får genomslag i

regeringspolitiken.

Vad utskottet anfört med anledning av motion A312 i denna del bör ges

regeringen till känna. Motion A64 avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkande 6 och med avslag på

motion 1997/98:A264 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Den bortre parentesen? bort

ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att regeringen i förra vårens proposition om en ny

arbetslöshetsförsäkring aviserade ett förslag om en tidsbegränsad

ersättningstid med giltighet från den 1 juli 1999. Utredningen skulle syfta

till att finna ett rimligt svar på frågan hur man skall behandla dem som blir

utförsäkrade. Regeringen har ännu inte tillsatt en sådan utredning varför

frågan fortfarande är obesvarad.

För utskottet är det av största vikt att understryka att

arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en period

när den enskilde rustar sig för ett annat arbete eller en annan inriktning av

arbetslivet. Det är, som påpekas i Kristdemokraternas motion A264, angeläget

att inte öka osäkerheten och oron hos dem som trots alla ansträngningar inte

lyckas få ett nytt arbete.

Därför kan man inte tala om en ?bortre parentes? utan att veta vad

alternativet till arbete eller arbetslöshetsförsäkring är. Från utskottets sida

beklagar vi regeringens oförmåga att hantera denna fråga på ett konsekvent och

genomtänkt sätt.

Detta innebär att motion A264 yrkande 5 tillstyrks. Motion A312 yrkande 6

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tidsgräns för ersättningsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 5 och med avslag på

motion 1997/98:A312 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Finansiering av försäkringen (mom. 2)

Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Finansiering? bort ha

följande lydelse:

Det statliga ansvaret för finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen måste

minskas. Detta är av största vikt för en välfungerande lönebildning. En lämplig

nivå på den enskildes insats kunde vara 25-30 %. En ökad egeninsats skulle

kunna kompenseras av sänkta egenavgifter på andra områden. Man bör också

överväga hur egeninsatsen skall kunna svara bättre mot arbetslöshetsnivån inom

branschen. Målet bör vara att de försäkrades egenavgifter och företagens

arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunkturcykel.

Enligt utskottets mening bör regeringen snarast tillsätta en utredning med

uppdrag att överväga olika finansieringsmodeller. En ändrad finansiering bör

genomföras successivt.

Det som utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna, vilket innebär att

motion A264 yrkande 6 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansiering av försäkringen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Arbetsvillkor (mom. 3)

Hans Andersson (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Arbetsvillkor? bort ha

följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att arbetsvillkoret skärpts trots att inslagen av

korttids- och deltidsarbeten blir allt större. De som drabbas är ungdomar och

invandrare liksom betydande delar av kvinnornas arbetsmarknad. Det saknas en

analys av vilka konsekvenser det nya skärpta arbetsvillkoret får för olika

kategorier, och vad detta leder till, exempelvis i fråga om större

socialbidragsberoende. Som föreslås i Vänsterpartiets motion A314 bör

regeringen snarast göra en sådan analys och återkomma till riksdagen i frågan.

Liksom Vänsterpartiet är utskottet även kritiskt till att vissa slag av

arbeten inte kvalificerar för förstagångsersättning, trots att ett

anställningsförhållande råder och trots att avtalsenlig lön betalas. Från

årsskiftet har flertalet subventionerade anställningar blivit än mer likställda

med reguljära anställningar genom att de inte längre undantas från lagen om

anställningsskydd. Enligt utskottets mening bör anställningar med individuellt

anställningsstöd grunda rätt till förstagångsersättning.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion A312 yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsvillkor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkandena 3 och 4 samt med

avslag på motion 1997/98:A264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka (mom. 4)

Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Ersättning vid arbetslöshet

under del av vecka? bort ha följande lydelse:

Den som har en fast deltidstjänst kan fyllnadsmarkera och få

arbetslöshetsersättning bara under en ersättningsperiod. Denna negativa

särbehandling av deltidsarbetslösa, som huvudsakligen drabbar lågavlönade

kvinnor, måste upphöra. Utskottet instämmer med Vänsterpartiet att den

särskilda regeln om deltidsstämpling måste upphöra. Den leder till att många

lämnar arbetet för att i stället försörja sig på hel försäkringsersättning,

vilket motverkar arbetslinjen. Ersättningen får inte vara en inkomstutfyllnad

om arbetsgivaren väljer att anställa personal med begränsad arbetstid. Som

Vänsterpartiet framhåller är detta något som måste lösas genom förbättringar av

arbetsrätten och genom bättre prioritering av de deltidsarbetslösa på

arbetsförmedlingen.

Det som utskottet har anfört bör ges regeringen till känna.

Motion A312 yrkande 5 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning vid arbetslöshet under del av vecka

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A312 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Allmänna villkor (mom. 5)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Allmänna villkor? bort ha

följande lydelse:

De allmänna villkoren för rätt till ersättning har i princip överförts

oförändrade från den tidigare lagen. I sin nuvarande utformning ger reglerna

inte tillräckligt tydligt besked om vad som krävs av den enskilde i fråga om

aktivt arbetssökande. Utskottet anser att reglerna bör preciseras på denna

punkt. På det sättet skulle försäkringens karaktär av omställningsförsäkring

blir starkare. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag av detta

innehåll.

Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas motion A264 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande allmänna villkor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Familjehemsföräldrar (mom. 6)

Dan Ericsson (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Familjehem? bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer i Kristdemokraternas uppfattning att familjehemsföräldrars

rätt till ersättning bör säkerställas. Det bör göras klart att

arbetstagarbegreppet omfattar denna kategori. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag som gör det möjligt för familjehemsföräldrar att

omfattas av försäkringen och uppbära ersättning vid arbetslöshet.

Detta innebär att utskottet tillstyrker motion A264 yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande familjehemsföräldrar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A264 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Sanktionsregler (mom. 9)

Barbro Johansson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Sanktionsregler? bort ha

följande lydelse:

Det politiska syftet med att öka avstängningstiden vid egen uppsägning var att

hushålla med begränsade resurser. I tider av hög arbetslöshet skulle det inte

tolereras att anställda lämnar en fast tjänst utan att ha försörjningen ordnad

på annat sätt än genom arbetslöshetsförsäkringen.

Enligt utskottets mening bygger detta på ett ogrundat antagande om att den

som säger upp sig utan att kunna gå direkt till ett annat arbete hamnar i

långvarigt beroende av a-kassan. Det finns inget belägg för detta. Kunskap

saknas om hur många av dem som söker ersättning efter egen uppsägning som får

arbete under avstängningsperioden och därför inte behöver utnyttja

försäkringen. Man vet inte heller något närmare om dem som får ersättning,

t. ex. om ersättningstidens längd.

Det är sannolikt att de nya reglerna skapat olyckliga inlåsningseffekter. Den

som inte passar eller trivs på arbetsplatsen måste vara så illa däran att det

anses finnas ?särskilda skäl? för egen uppsägning. Annars har han eller hon

ingen möjlighet att söka nytt arbete med ersättning från försäkringen. Detta

gagnar inte någon - varken samhället, den enskilde, arbetsgivaren eller den som

skulle kunna träda in om arbetet blev ledigt.

Till en början bör en kartläggning göras av vilka inlåsningseffekter de

nuvarande reglerna leder till.

Det finns enligt utskottets mening även skäl att vara starkt kritisk till de

effekter som a-kassans avstängningsregler får för personer som deltar i det

s.k. Kunskapslyftet. Inför risken av avstängning tvingas personer kvar i

utbildning som de inte passar för. Enligt utskottets mening bör den enskildes

intresse, förutsättningar och behov vara styrande för deltagandet. Detta bör

ges regeringen till känna.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A214 och Ub260 i

berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande sanktionsregler

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A214 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Ub260 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Överhoppningsbar tid vid adoption (mom. 10)

Hans Andersson (v) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet ?Adoptivbarn? bort ha

följande lydelse:

Den ändring ifråga om den överhoppningsbara tiden som genomfördes från den 1

juli 1997 har förbättrat situationen för adoptivföräldrar, eftersom tiden inte

längre knyts till barnets ålder. Liksom Vänsterpartiet anser utskottet dock att

regeln fortfarande har brister.

Det förekommer i de fall som de blivande adoptivföräldrarna reser utomlands

för att hämta barnet att den tid som de tillbringar i väntan på att föra hem

barnet inte godkänns som överhoppningsbar tid. Detta är en särskild nackdel när

vistelsen drar ut på tiden till följd av landets speciella regler för

adoptionen. Något krav på att adoptionen skall vara formellt genomförd bör inte

gälla. Enligt utskottets mening bör det klargöras att den överhoppningsbara

tiden skall bygga på samma kriterier som rätten till föräldrapenning, dvs.

tiden från det att föräldrarna tar emot barnet i avsikt att adoptera. Det bör

även klargöras att regeln också gäller i fråga om tid som tillbringas

utomlands.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande överhoppningsbar tid vid adoption

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A313 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Tidsgräns för ersättningsrätten, finansiering, arbetsvillkor

Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anför:

I anslutning till förra vårens behandling av regeringens förslag om en ny och

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring framförde Moderata samlingspartiet sin syn

på hur försäkringen borde vara utformad. I korthet är partiets uppfattning

följande.

Arbetslöshetsförsäkringen bör vara tidsbegränsad. I kombination med bl.a.

ändrade regler för återanställning i lagen om anställningsskydd kommer detta

att säkerställa att den arbetslöse har starka drivkrafter att ta arbete. Den

inkomstrelaterade delen av försäkringen bör omfatta 300 dagar.

Ersättningsperioderna bör inte kunna förlängas genom arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Äldre arbetslösa kan behöva ett kompletterande skydd under

ytterligare högst 200 ersättningsdagar. Det skall understrykas att dessa

drivkrafter måste motsvaras av ett klimat där nya arbeten skapas. Moderata

samlingspartiets strategi för fler arbeten måste genomföras samtidigt med

reformeringen av försäkringen.

Försäkringen bör finansieras genom egenavgifter och skatter. Egenavgifterna,

som bör finansiera en betydande del av försäkringen, bör variera med

arbetslösheten i syfte att motverka en löneutveckling som ökar arbetslösheten.

Avgifterna måste växlas mot löne- eller skattejusteringar så att effekten blir

neutral för den enskilde vid övergång till den allmänna försäkring som partiet

förordar.

Arbetsvillkoret måste utformas så att det ger ett besked om hur samhället ser

på arbete. Det är rimligt att fastställa det så att arbete skall ha utförts med

minst 12 månader under en ramtid av 18 månader. Som alternativ bör det vara

möjligt med minst 900 timmar under en sammanhängande tid av 360 dagar med viss

kontinuitet. Ett särskilt lägre arbetsvillkor för unga nytillträdande bör

införas.

2. Tidsgräns för ersättningsrätten, arbetsvillkor, allmänna villkor m.m.

Elver Jonsson (fp) anför:

Under en följd av år har utskottet understrukit att arbetslöshetsförsäkringen

är och skall vara en omställningsförsäkring. Det innebär att den inte skall

vara en permanent försörjningskälla utan ett inkomstskydd vid arbetsbyte. En

tidsmässig begränsning skulle också lägga press på arbetsförmedlingarna att

finna lösningar för den arbetslöse. En s.k. bortre parentes bör kombineras med

någon form av efterskydd. Vid två olika tillfällen - våren 1994 av

fyrpartiregeringen och sommaren 1996 av den socialdemokratiska regeringen - har

lagförslag lagts fram om en tidsbegränsning av ersättningsrätten, förslag som

av olika skäl inte genomförts. Senast i förra vårens proposition med förslag om

en ny och allmän arbetslöshetsförsäkring meddelade regeringen att ett beslut om

en treårig tidsbegränsad ersättningstid borde kunna fattas med giltighet från

halvårsskiftet 1999. Därefter tycks regeringen ha svängt i frågan. Någon

utredning av det slag som aviserades har inte tillsatts. Enligt min mening bör

man stå fast vid att en tidsmässig begränsning bör införas.

Jag anser att arbetsvillkoret bör utformas i enlighet med det beslut som

riksdagen fattade sommaren 1996, dvs. nio månaders förvärvsarbete med minst 80

timmars arbete per månad.

Det måste bli tydligare att ersättningsrätten ställer krav på den enskilde

antingen att söka arbete eller att genomgå utbildning eller andra insatser i

enlighet med arbetsförmedlingens anvisningar. Detta kan ske på flera sätt,

bl.a. genom tätare kontakter mellan förmedlingen och den arbetslöse. Man bör

även kunna utgå från att en s.k. bortre parentes kommer att göra dessa samband

tydligare.

Jag förutsätter att regeringen - efter många turer i a-kassefrågan -

skyndsamt förelägger riksdagen förslag som leder till att

arbetslöshetsförsäkringen får en stabil och långsiktig lösning.

3. Arbetslösas rätt till "semester"

Hans Andersson (v) anför:

Kravet på att kontinuerligt stå till arbetsmarknadens förfogande för rätt till

ersättning är en viktig princip i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kan

kravet dock bli alltför betungande särskilt för sådana personer som är

arbetslösa under längre tid. Möjligheten att göra upphåll i ersättningsperioden

är knappast till någon glädje, eftersom detta innebär ytterligare avbräck i en

oftast redan ansträngd ekonomi.

Hänsyn till familjen och sociala skäl kan i vissa fall motivera att personer

som varit arbetslösa under längre tid får möjlighet till viss ?ledighet? under

arbetslöshetsperioden. Enligt min mening bör därför regeringen överväga under

vilka förutsättningar arbetslösa med bibehållen ersättningsrätt tillfälligt

skulle kunna befrias från att stå till arbetsmarknadens förfogande.

4. Försäkringens utformning

Barbro Johansson (mp) anför:

I anslutning till förra vårens behandling av regeringens förslag om en ny och

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring framförde Miljöpartiet de gröna sin syn på

hur försäkringen borde vara utformad. I korthet är partiets uppfattning

följande.

Det behövs ett helhetsgrepp på socialförsäkringarna på samma sätt som vid

översynen av skattesystemet. Socialförsäkringarna skall vara ett socialt

skyddsnät som i första hand tillgodoser grundtrygghet åt den som inte kan

försörja sig själv. Försäkringarna bör ha en kortvarig del (omställnings-

försäkring) och en del som skyddar vid långvariga inkomstbortfall. Den

utredning om vad som bör göras inför och efter en utförsäkring, som regeringen

tidigare aviserade, men som ännu inte kommit till stånd, bör ha ett utvidgat

uppdrag att även utreda en total sammanslagning av försäkringsskyddet vid

långvarig ohälsa och arbetslöshet samt en organisatorisk sammanslagning under

kommunalt huvudmannaskap av arbetsförmedlingarnas, försäkringskassornas och

delar av socialtjänstens verksamheter.

Det nya arbetsvillkoret slår hårt mot dem som inte har en fast förankring på

arbetsmarknaden. Det bygger på en föråldrad syn på arbetsmarknaden där de

flesta förutsätts vara tillsvidareanställda i stadigvarande arbeten. Tills

vidare bör arbetsvillkoret vara fyra månaders arbete med minst 70 timmar per

månad alternativt 300 timmar under en sammanhängande tid av 120 dagar. -

Regeringen bör göra en ordentlig kartläggning av vilka grupper som i dag blir

utestängda från ett fullgott försäkringsskydd.

5. Arbetsvillkoret

Dan Ericsson (kd) anför:

I och med att riksdagen nyligen behandlat regeringens förslag om villkor för

arbetslöshetsförsäkringen yrkar jag nu inte att det görs några ändringar utan

redovisar Kristdemokraternas principiella synsätt.

Enligt vår mening var de förslag som ARBOM lade fram de mest genomarbetade i

fråga om utformningen. Det är att beklaga att utredningen inte fick större

genomslag när den nya försäkringen antogs.

Enligt Kristdemokraternas mening borde flexibiliteten vara större vid

beräkningen av den arbetade tiden. Allt arbete, det må vara säsongs-, projekt-

eller deltidsarbete, borde kvalificera för ersättning. Det kan ske genom att

man slopar kravet på ett visst minsta antal timmar per månad och i stället ser

till den totala mängden arbete över en tidsperiod. Vi anser också att det borde

införas en lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden.

Av utskottet framlagt lagförslag

Lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238)

om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

| | |

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

| 7 § | |

-------------------------------------------------------

|Bestämmelsen i 13 § första |Bestämmelsen i 13 § första|

|stycket 3 och andra |stycket 3 och andra|

|stycket lagen (1997:238) |stycket lagen (1997:238)|

|om arbetslöshetsförsäkring |om arbetslöshetsförsäkring|

|tillämpas om anställningen |tillämpas om anställningen|

|upphört efter |upphört efter|

|ikraftträdandet. |ikraftträdandet och|

| |avtalet om avgångsvederlag|

| |har träffats efter den 14|

| |mars 1997. |

| | Om en sökande, vars|

| |anställning upphört efter|

| |ikraftträdandet och som|

| |omfattas av ett avtal om|

| |avgångsvederlag som|

| |träffats före den 14 mars|

| |1997, fått sin|

| |ersättningsrätt prövad|

| |under tiden den 1|

| |januari-31 maj 1998 skall|

| |arbetslöshetskassan göra|

| |en förnyad prövning av|

| |sökandens rätt till|

| |ersättning. |

-------------------------------------------------------

___________

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet...........................................2

Inledning.........................................2

Den bortre parentesen ...........................3

Finansiering......................................6

Arbetsvillkor.....................................7

Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka....9

Allmänna villkor.................................10

Familjehem.......................................10

Arbetslösas rätt till semester .................11

Säsongsföretagare................................11

Sanktionsregler..................................12

Adoptivbarn......................................14

Övrig fråga......................................15

Hemställan.........................................15

Reservationer........................................16

1. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1), (v)...17

2. Tidsgräns för ersättningsrätten (mom. 1), (kd)..17

3. Finansiering av försäkringen (mom. 2). (fp, kd).18

4. Arbetsvillkor (mom. 3), (v).....................19

5. Ersättning vid arbetslöshet under del av vecka (mom. 4), (v, mp)19

6. Allmänna villkor (mom. 5), (kd).................20

7. Familjehemsföräldrar (mom. 6), (kd).............20

8. Sanktionsregler (mom. 9), (mp)..................20

9. Överhoppningsbar tid vid adoption (mom. 10), (v)21

Särskilda yttranden..................................22

1. Tidsgräns för ersättningsrätten, finansiering, arbetsvillkor23

2. Tidsgräns för ersättningsrätten, arbetsvillkor, allmänna villkor m.m.

23

3. Arbetslösas rätt till "semester"................24

4. Försäkringens utformning........................24

5. Arbetsvillkoret.................................25

Av utskottet framlagt lagförslag...................26