Bet. 1997/98:AU9

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1997/98:AU09

Vissa frågor om kompetensutveckling

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

AU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas elva motioner från de allmänna motionstiderna

hösten 1996 respektive hösten 1997 som rör frågor om kompetensutveckling. I

några motioner föreslås att en utredning tillsätts med uppdrag att lämna

förslag om hur behovet av kompetensutveckling i arbetslivet kan tillgodoses. I

några av motionerna lämnas också förslag till hur kompetensutveckling skulle

kunna finansieras. Samtliga motioner avstyrks.

Reservationer har avgetts av företrädare för Moderata samlingspartiet,

Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Vänsterpartiet.

Motionerna

Motioner från den allmänna motionstiden 1996

1996/97:A210 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samhällskontrakt

för vidareutbildning och kompetensutveckling för alla.

1996/97:A241 av Carina Moberg och Christina Axelsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetensutveckling,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift

att återkomma med förslag på hur kompetensutveckling på bästa sätt kan

tillgodoses för största möjliga del av den svenska arbetsmarknaden.

1996/97:A264 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning om hur en kompetensförsäkring skulle kunna

genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A270 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta förslag till

ett utvecklingskonto.

1996/97:A277 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personliga

utbildningskonton i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:A294 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett

system för finansiering av återkommande fort- och vidareutbildning i

arbetslivet.

1996/97:A305 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett system av framtidsfonder.

Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997

1997/98:A207 av Christin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ta fram

stimulansåtgärder för att alla skall få kompetensutveckling under sitt

yrkesverksamma liv.

1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompetensförsäkring.

1997/98:A310 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett fondsystem för kompetensutveckling,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avsätta 2 000 000 000 kr i form av skatteavdrag för att

finansiera systemet med framtidsfonder.

1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser för att stimulera parterna till en ökad kompetensutveckling

i arbetet samt att en förutsättning för denna stimulans skall vara att den

kommer båda könen till del i lika omfattning.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas sju motioner som väckts under den allmänna

motionstiden hösten 1996. Betänkandet behandlar därutöver fyra motioner som

väckts under allmänna motionstiden hösten 1997. Motionerna gäller alla frågor

om kompetensutveckling i arbetslivet och hur sådana utbildningsinsatser skulle

kunna finansieras.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion 1996/97:A277 följande. På en snabbt

föränderlig arbetsmarknad kommer alla att behöva komplettera sina kunskaper

många gånger i livet. Perioder av arbetslöshet kan behöva utnyttjas för en

sådan kunskapsuppbyggnad som den enskilde bedömer nödvändig. Partiet förordar

ett system med personliga utbildningskonton som finansiering av utbildning vid

sidan av den ungdomsutbildning som sker i skola och vid universitet.

Utbildningskontot skall byggas upp av arbetsgivaren och arbetstagaren

gemensamt. Den enskilde skall medges skattebefrielse för avsatta medel.

Arbetsgivaren skall ha rätt att skattefritt avsätta lika mycket som den

enskilde själv har bidragit med. För låginkomsttagare kan en utfyllnad på

kontot övervägas. Över den enskildes utbildningskonto skall de fackliga

företrädarna inte ha något inflytande (yrk. 18).

Centerpartiet föreslår i motion 1997/98:A272 att det införs en s.k.

kompetensförsäkring. Partiet anser att arbetsgivare har ansvar för att ge sina

anställda möjligheter till återkommande utbildning och kompetensutveckling. I

början av 2000-talet kommer 20 % av arbetskraften att vara i utbildning.

Eftersom studiemedelssystemet inte kommer att klara av den stora

tillströmningen av studerande måste ett nytt system för finansiering av studier

införas. En modell av finansiering kan enligt motionen vara ett s.k.

kompetenskonto. Den enskilde kan till ett sådant konto sätta av en del av sin

lön eller del av en löneökning. Arbetsgivaren skall också svara för att medel

tillförs kontot. Arbetsmarknadens parter bör ges ansvaret att utforma det

närmare regelverket kring kompetenskontona. Avsättningarna bör enligt partiet

vara skattemässigt gynnade. Även egna företagare skall kunna ha en

kompetensförsäkring (yrk. 3).

Sigge Godin m.fl.(fp) framför i kommittémotion 1996/97:A270 tankegångar om

införandet av ett s.k. utvecklingskonto. Motionärerna anför vidare. Utbildning

spelar en nyckelroll i kampen mot arbetslösheten. Det avdragsgilla

pensionssparandet bör därför breddas till ett pensions- och

utvecklingssparande. Enligt förslaget skall det vara möjligt att upp till en

viss gräns ta ut pengar före pensioneringen för att användas till

kompetensutveckling eller som startkapital i eget företag. Medel som avsatts

för pensions- eller kompetensutvecklingssparande skall vara avdragsgillt upp

till ett basbelopp per år. Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna

av det allmänna pensionssystemet. Förslagsvis kan man få ta ut 60 % av sin

årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med motsvarande belopp.

Den som tagit ut ett ?pensionsår? i förväg kan återvinna denna pensionsrätt

genom sparande, antingen i en privat pensionsförsäkring eller genom ökade

avgifter till det reformerade ATP-systemet. Som studier skall avses

heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasier och komvux. Arbetsgivaren

skall också upp till en viss gräns kunna skjuta till medel till den enskildes

utvecklingskonto. Avsättningen befrias i så fall från arbetsgivaravgift.

Vänsterpartiet föreslår i motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 införandet

av s.k. framtidsfonder. Enligt partiet når satsningar på utbildning i dag inte

de människor som har sämst löner eller störst hälsorisker i arbetet. Allt fler

får tillfälliga anställningar eller på annat sätt en svagare kontakt med

arbetsmarknaden. Särskilt kvinnor riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.

Ökad kompetens ger ökad möjlighet att fritt välja arbete i framtiden. En svag

kompetensutveckling innebär en sämre näringsstruktur, minskad utvecklingskraft

och produktivitet eller högre kostnader för socialförsäkringar och sjukvård.

Särskilt för kvinnor är frågan om kompetensutveckling central. Partiet anser

därför att medel bör fonderas i de föreslagna framtidsfonderna för att användas

i kompetensutvecklingsarbetet. Till framtidsfonderna skall företagen göra en

avsättning av vinsten varje år. De avsatta medlen skall användas till

kompetensutveckling. Ett grundavdrag skall få göras för att mindre lönsamma

företag inte skall omfattas av den föreslagna vinstdelningen. En mindre del av

avsättningen skall läggas i lokala fonder och en större del i regionala fonder.

Arbetsgivarna och den lokala fackföreningen bör gemensamt göra upp program för

hur medel i fonderna skall användas. Om parterna inte kan komma överens går

medlen över till den regionala fonden. I den regionala fondstyrelsen skall

sitta representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och

arbetsmarknadsorgan. Fonden skall behandla fondansökningar och ansvara för

uppsökande verksamhet. Den skall också utvärdera resultaten av

utbildningsprogrammen. För att få medel från fonden krävs en egenfinansiering

från arbetsgivaren (1996/97:A305 yrk. 18 och 1997/98:A310 yrk. 21).

Vänsterpartiet föreslår vidare att 2 miljarder kronor avsätts (1997/98:A310

yrk. 22) i form av skatteavdrag i avvaktan på att ett fungerande

vinstdelningssystem har införts.

I flera motioner från enskilda socialdemokrater framhålls behovet av ett

regelsystem om kompetensutveckling. Bengt Kronblad m.fl. (s) föreslår i motion

1996/97:A210 att s.k. samhällskontrakt införs. Kontrakten skall kunna upprättas

mellan arbetsmarknadens parter å ena sidan och staten å andra sidan. Ett

samhällskontrakt skulle kunna innebära att riksdag och regering ställer upp med

resurser för utbildningsinsatser mot att parterna på arbetsmarknaden tecknar

kollektivavtal om intjänande av ?kompetenstid?, ersättningar och genomförande

av verksamhet med kompetensutveckling. Målet bör vara att varje anställd skall

ha rätt till kompetensutveckling motsvarande 1 % av arbetad tid. En

kompetensfond skall stå för lönen under utbildning eller praktik. Staten skall

stå för kostnader för lärare, läromedel och lokaler eller andra

utbildningskostnader. Förslag om att regeringen bör utreda bl.a. frågan om en

finansiering av ett system för kompetensutveckling har lämnats av Carina Moberg

och Christina Axelsson (s) i motion 1996/97:A241 (yrk. 1 och 2), Majléne

Westerlund Panke (s) i motion 1996/97:A294 och Christin Nilsson (s) i motion

1997/98:A207. Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att

särskilda insatser bör göras för att stimulera parterna till en ökad

kompetensutveckling i arbetet. En förutsättning för en sådan stimulans skall

enligt motionärerna vara att den kommer båda könen till godo i lika omfattning

(yrk. 4).

Förslag om utredning lämnas även av Margareta E Nordenvall (m) i motion

1996/97:A264. Utredningen skall enligt vad som yrkas i motionen gälla frågan

hur en frivillig kompetensförsäkring skulle kunna genomföras. En sådan

försäkring kan enligt motionären bygga på en samverkan mellan individen,

arbetsgivaren och staten. Den anställde skulle därvid kunna ges rätt att

årligen avsätta en viss procent av sin lön till ett eget kompetenskonto.

Avsättningen kan göras med obeskattade medel som beskattas när de tas ut.

Försäkringen kan knytas till regelsystemet för pensionsförsäkringar. Medel på

kontot kan så småningom användas för vidareutbildning. Om de inte används

faller de i stället ut vid sjukdom eller pension. Arbetsgivare kan på

motsvarande sätt avsätta obeskattade medel på ett särskilt konto för

kompetensutveckling i företaget. Medlen bör svara mot en viss procent av de

anställdas lön. Dessa medel kan sedan användas som ett komplement till de medel

den anställde själv sparat ihop för utbildning som ligger i arbetsgivarens

intresse.

Utskottets ställningstagande

Utskottet som kan konstatera att mMotionärerna är ense om att satsningar måste

göras för att höja kompetensen hos arbetskraften för att möta den snabba

utveckling som för närvarande sker på arbetsmarknaden vill inledningsvis nämna

något kort om delar av innehållet i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs

betänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34). Enligt vad som framgår av

betänkandet har OECD gjort statistiska sammanställningar som visar att den

svenska utbildningsnivån år 1995 låg på en genomsnittlig europeisk nivå.

Däremot hade under en lång tid andelen ungdomar som studerade vidare på

högskolenivå - främst långa högskoleutbildningar - varit jämförelsevis låg i

Sverige. Tillströmningen till de högre utbildningarna hade dock under de

senaste åren ökat. Enligt SCB var det år 1995 drygt 50 % av dem som föddes i

början av 1930-talet som hade högst grundskoleutbildning. Motsvarande siffra

för dem som föddes i början av 1970-talet var 11 %. Andelen av årskullarna som

skaffat sig eftergymnasial utbildning ökade successivt från 15 % bland dem som

föddes på 1930-talet till drygt 23 % bland dem som föddes i slutet av 1960-

talet. Enligt SCB:s prognos kommer andelen efter sekelskiftet att stiga till ca

30 % bland de sena sextiotalisterna. Andelen med längre högskoleutbildning var

1995 dock relativt konstant kring 15-16 % inom åldersgrupperna födda 1946-1965.

Av betänkandet framgår vidare att den relativa arbetslösheten skiljer sig

kraftigt åt mellan olika utbildningskategorier. Bortsett från ett par år i

början av 1970-talet har arbetslösheten för dem med eftergymnasial utbildning

varit klart lägre än för dem med annan utbildning. Till i början av 1990-talet

låg arbetslösheten bland de högskoleutbildade på ca 1 %. De lågutbildade har

hela tiden haft betydligt högre arbetslöshet. Enligt utredarna är det uppenbart

att den ekonomiska krisen och arbetslösheten under 1990-talet främst drabbat

dem med lägre utbildning. Som en förklaring till denna utveckling anger

utredarna att arbetsgivarnas krav på kompetens successivt har ökat.

I betänkandet redovisas vidare av Närings- och teknikutvecklingsverket

(NUTEK) och SCB gjorda beräkningar av det framtida behovet av arbetskraft med

olika slag av utbildning. NUTEK:s bedömning var att det år 2010 kommer att vara

brist på arbetskraft med högskoleutbildning, särskilt sådan med teknisk och

naturvetenskaplig, ekonomisk eller juridisk utbildning. Vidare bedömde NUTEK

att en del av dagens efterfrågan på utbildade från gymnasieskolans

yrkesinriktade program i framtiden kommer att ersättas med efterfrågan på

utbildade med kort högskoleutbildning, särskilt inom vård- och omsorgssektorn.

Personer med enbart grundskola eller allmän gymnasial utbildning kommer det,

enligt beräkningarna, att bli stort överskott på. SCB:s bedömning är i sina

huvuddrag den samma som NUTEK:s. Kalkylerna indikerar brist på exempelvis

lärare i grundskolan och gymnasiet, civilingenjörer, ekonomer, jurister,

apotekare, personer med jordbruks- och skogsutbildning samt med teknisk-

industriell utbildning på gymnasial nivå. Enligt SCB förefaller det däremot bli

överskott på personer med humanistisk utbildning, förskollärare,

arbetsterapeuter, sjukgymnaster, personer med estetisk utbildning och

vårdutbildning på gymnasial nivå. Även SCB bedömde att personer med enbart

grund- eller folkskola kommer att få allt svårare att få arbete. En OECD-studie

visar också enligt betänkandet att den absoluta efterfrågan på lågutbildad

arbetskraft har sjunkit kraftigt och att det finns få, om ens något, tecken på

att efterfrågan på lågutbildade kommer att öka i sådan utsträckning att

arbetslösheten bland dem kommer att minska i någon större omfattning.

Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya

förutsättningar har också uppmärksammats inom Europeiska unionen. EU-kom-

missionen publicerade förra året en s.k. grönbok - Partnerskap för en ny

arbetsorganisation. Kommissionen konstaterar i grönboken att det under de

senaste 23 åren har skett en tydlig förskjutning i arbetsmarknadens struktur

mot arbeten som kräver högre kompetens. Antalet anställda inom akademiska och

tekniska yrken samt arbetsledning har ökat med 25 %, medan antalet arbetare i

produktionen har minskat. De som har förlorat arbete har haft stora svårigheter

att komma tillbaka till en arbetsmarknad med nya och högre krav. Enligt uppgift

i grönboken kommer om tio år 80 % av dagens teknik att vara obsolet och kommer

att ha ersatts av ny, mer avancerad teknik. Då kommer också 80 % av den

arbetande befolkningen att ha formella utbildningar eller yrkesutbildningar som

är över tio år gamla.

Enligt utskottet är det uppenbart att den snabba förändringstakten inom

arbetslivet kräver att breda satsningar görs för att förhindra å ena sidan

problem med att s.k. ?flaskhalsar? uppstår inom den expansiva delen av

arbetsmarknaden och å andra sidan att människor slås ut från arbetsmarknaden på

grund av bristande eller föråldrad kompetens. Såväl utbildningen av ungdomar

inom ramen för det reguljära utbildningsväsendet i grund- gymnasie- och

högskola som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas till den kommande

efterfrågan på arbetskraft. En sådan anpassning skulle motverka de problem

utskottet pekat på och öka möjligheterna till flexibilitet och förnyelse på

arbetsplatserna.

Av Kvinnomaktutredningens betänkande - Ty makten är din ... (SOU 1998:6)

framgår att kvinnor i högre grad än män har s.k. dead end jobs, dvs. arbeten

utan utvecklings- och karriärmöjligheter. En ökad satsning på

kompetensutveckling kan därför också ses som ett led i strävandena att motverka

den könsuppdelning som råder på arbetsmarknaden.

Initiativ har tagits för att öka uppmärksamheten och insatserna på detta

område. Europeiska rådet höll i november förra året ett extra

sysselsättningsmöte i Luxemburg. De riktlinjer för sysselsättningspolitiken som

antogs var att politiken skulle förbättra möjligheterna till inträde på

arbetsmarknaden, att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de

anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdheten. Ordförandeskapets

slutsatser av mötet var bland annat att medlemsstaternas insatser för inträde

på arbetsmarknaden inte i sig är tillräckliga för att nå önskat resultat.

Arbetsmarknadens parter uppmanades därför att på sina olika ansvarsområden

sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik

eller andra åtgärder som kan underlätta inträdet på arbetsmarknaden.

Ordförandeskapet drog också slutsatsen att medlemsstaterna och arbetsmarknadens

parter kommer att anstränga sig för att utveckla möjligheterna till livslång

utbildning. Varje medlemsstat har vidare åtagit sig att granska de hinder,

särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i mänskliga

resurser, och staterna kommer i förekommande fall att planera skattemässiga

eller andra incitament för ökad utbildning inom företagen. Rådet fastställde

dessa riktlinjer för sysselsättningspolitiken i december förra året.

Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift

att främja kompetensutveckling i arbetslivet. Arbetsgruppen skall i ett första

skede undersöka och redovisa de behov som finns av satsningar på

kompetensutveckling. Gruppen skall därefter lämna förslag till system för

kompetensutveckling i arbetslivet där statens insatser underlättar parternas

ansvarstagande. I arbetsgruppen ingår företrädare för Regeringskansliet och

arbetsmarknadens parter. Gruppens arbete skall vara slutfört den 12 juni 1998.

Utskottet vill understryka vikten av det arbete som nu inletts för att öka

möjligheterna till kompetensutveckling inom arbetslivet. Något tillkännagivande

till regeringen om behovet av åtgärder för främjande av kompetensutveckling

förefaller dock inte behövas. Utskottet vill inte heller föregripa resultatet

av det arbete som den nyss nämnda arbetsgruppen utför genom att ta ställning

för eller emot något av de system för finansiering av kompetensutveckling som

föreslagits i de olika motionerna. Utskottet avstyrker därför samtliga i detta

betänkande behandlade motioner, i den mån de inte tillgodosetts med vad

utskottet anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande kompetensutveckling

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2,

1996/97:A264, 1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294,

1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande 3,

1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314 yrkande 4.

res. 1 (m)

res. 2 (c)

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

Stockholm den 3 mars 1998

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund

(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Laila Bjurling

(s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro

Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s),

Anna Åkerhielm (m) och Margareta Andersson (c).

Reservationer

1. Kompetensutveckling

Kent Olsson, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser

dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något

tillkännagivande? och slutar med ?med vad utskottet anfört." bort ha följande

lydelse:

Behovet av en ny syn på kompetensutveckling understryks också av de

otillräckliga resultat som uppnåtts inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

En viktig orsak till att arbetsmarknadsutbildningen inte fungerar

tillfredsställande är att den inte innehåller de starka personliga incitament

som behövs för framgångsrika resultat.

Utskottet förordar att ett system för kompetensutveckling införs som tar

sikte på att skapa förutsättningar för en sådan kontinuerlig vidareutveckling

av kunnandet att arbetslöshet till följd av otillräckliga kunskaper inte skall

behöva inträffa. För finansiering av utbildning vid sidan av

ungdomsutbildningen i skola och vid universitet och den utbildning som sker

internt hos arbetsgivarna bör personliga utbildningskonton byggas upp gemensamt

av den enskilde och dennes arbetsgivare. Den enskilde skall medges

skattebefrielse för avsatta medel. Även arbetsgivaren skall ha rätt att

skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde själv bidrar med. För

låginkomsttagare kan en form av utfyllnad på kontot övervägas. Över den

enskildes utbildningskonto skall fackliga organisationer inte ha något

inflytande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till ett

finansieringssystem i den riktning som här har förordats. Utskottet tillstyrker

motion 1996/97:A277. I den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört

avstyrks övriga motioner som behandlas i detta betänkande.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kompetensutveckling

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A277 yrkande 18 och med avslag på

motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264,

1996/97:A270, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207,

1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Kompetensutveckling

Margareta Andersson (c) anser

dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del som börjar med ?Något

tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande

lydelse:

Ett nytt system för finansiering av kontinuerligt lärande måste utformas. Ett

sådant finansieringssystem måste både ge försörjning under utbildningstiden och

stimulera den enskilde till eget ansvarstagande för utbildning. Utskottet

föreslår i likhet med Centerpartiet att ett system med kompetenskonto övervägs.

Den enskilde och dennes arbetsgivare avsätter medel till ett sådant konto.

Genom avtal och överenskommelser bör parterna på arbetsmarknaden ges ett ansvar

för att utforma regelverket för och uppbyggnaden av dessa konton. Staten skall

bidra till finansiering av kompetensutveckling genom att gynna avsättningar

till kontot skattemässigt. Det är viktigt att också egna företagare kopplas

till en modell med kompetensförsäkring genom utformande av regler för egna

insatser och skattestimulanser från samhället. Vad utskottet nu anfört bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion 1997/98:A272 yrkande 3.

Övriga motioner som behandlas i detta betänkande avstyrks i den mån de inte

tillgodosetts med vad som anförts.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kompetensutveckling

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A272 yrkande 3 och med avslag på

motionerna 1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264,

1996/97:A270, 1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande

18, 1997/98:A207, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kompetensutveckling

Elver Jonsson (fp) anser

dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något

tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om

hur finansiering av kompetensutveckling i enlighet med vad som skisseras i den

av Folkpartiet liberalerna väckta motionen. Utskottet anser liksom motionärerna

att det nuvarande avdragsgilla pensionssparandet kan breddas till ett pensions-

och utvecklingssparande. Det bör vara möjligt att upp till en viss gräns ta ut

pengar före pensioneringen för att möjliggöra kompetensutveckling eller för att

användas som startkapital i ett eget företag. Avsättningen till utvecklings-

och pensionssparande bör vara avdragsgillt, förslagsvis upp till ett basbelopp.

Personer som är 30-55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna

pensionssystemet till kompetensutveckling eller till att starta eget företag. I

gengäld kan ålderspensionen reduceras med motsvarande belopp. Som studier bör

avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, folkhögskolor, gymnasium och

komvux. Arbetsgivare bör också ha möjlighet att, upp till ett visst belopp,

skjuta till medel till den enskildes utvecklingskonto. Avsättningen bör befrias

från arbetsgivaravgift. Utskottet tillstyrker med det anförda motion

1996/97:A270. Övriga motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kompetensutveckling

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A270 och med avslag på motionerna

1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A277

yrkande 18, 1996/97:A294, 1996/97:A305 yrkande 18, 1997/98:A207,

1997/98:A272 yrkande 3, 1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt 1997/98:A314

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Kompetensutveckling

Hans Andersson (v) anser

dels att avsnittet Utskottets ställningstagande i den del det börjar med ?Något

tillkännagivande? och slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande

lydelse:

Hela 90-talet har präglats av utredningar och förslag om en bred

kompetensutveckling i arbetslivet. Det är på tiden att frågorna nu behandlas av

regeringen. Utskottet anser att det är dags att det händer någonting. Utskottet

förordar ett system som omfördelar resurser till löntagarnas utbildning som en

del i arbetslivsutvecklingen. Det förbättrar löntagarnas ställning i

arbetslivet men också produktivitet, kvalitet och konkurrenskraft hos

företagen. Liksom Vänsterpartiet menar utskottet att detta kan ske genom att en

del av företagens vinstmedel fonderas, t.ex. i regionala och lokala fonder. Ett

grundavdrag bör dock kunna göras så att mindre lönsamma företag inte omfattas

av vinstdelningen. De fonderade medlen bör kunna tas i anspråk efter det att

arbetsgivaren och den lokala fackföreningen upprättat program för hur de skall

användas. Programmet skall dock först godkännas av den regionala fonden. Om de

lokala parterna inte kan komma överens om programmet skall medlen i den lokala

fonden överföras till den regionala fonden. I den regionala fonden skall

representanter för arbetsmarknadens parter och olika arbetslivs- och

arbetsmarknadsorgan ingå. Fondsystemet skall omfatta alla arbetsplatser, såväl

inom den privata som den offentliga sektorn. För att få medel från den

regionala fonden krävs en egenfinansiering av arbetsgivaren. Vid sidan om det

finansieringssystem som här skisserats kan dock utskottet tänka sig att

kombinera denna lösning med andra konstruktioner som statliga stimulanser och

individuellt sparande. Det är dock viktigt att den lösning som väljs blir

fördelningspolitiskt rimlig, inte minst för dem med sämst utbildningsmässiga

förutsättningar.

Utskottet anser slutligen att 2 miljarder kronor i form av skatteavdrag bör

avsättas för att verksamheten skall komma i gång. Utskottet tillstyrker med det

anförda motionerna 1996/97:A305 och 1997/98:A310 i berörda delar. Övriga i

betänkandet behandlade motioner avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande kompetensutveckling

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A305 yrkande 18 och

1997/98:A310 yrkandena 21 och 22 samt med avslag på motionerna

1996/97:A210, 1996/97:A241 yrkandena 1 och 2, 1996/97:A264, 1996/97:A270,

1996/97:A277 yrkande 18, 1996/97:A294, 1997/98:A207, 1997/98:A272 yrkande

3 samt 1997/98:A314 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Dan Ericsson (kd) anför:

Utbildning är en investering. Vuxenutbildning, oavsett nivå, är ett gemensamt

ansvar för individen, samhället och arbetsgivarna. I ett samhälle med allt

högre krav på kompetens och fortlöpande lärande är det viktigt att individen

stimuleras att vidmakthålla, utveckla och anpassa sin kompetens till

arbetslivets behov. Kristdemokraterna anser att en ?kontomodell? bör skapas för

finansiering av kompetensutveckling. Utgifter och inkomster skulle på så sätt

kunna utjämnas över individens livscykel. En sådan konstruktion skulle också

göra det möjligt att ge individen största möjliga valfrihet i förening med eget

ekonomiskt ansvar. Kristdemokraterna föreslår införandet av ett system med

utbildningskonton som fylls på genom avsättningar från arbetsgivare och

arbetstagare. Avsättningarna skall vara frivilliga och avdragsgilla. De medel

som eventuellt finns kvar på det individuella kontot vid pensionstillfället

tillförs premiereserven i pensionssystemet. Förslag om olika ?kontomodeller?

har lagts fram av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och

Centerpartiet. Skillnaderna mellan dessa förslag och Kristdemokraternas är inte

större än att partierna borde kunna enas om ett gemensamt finansieringssystem

för kompetensutveckling.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1

Motioner från den allmänna motionstiden hösten 1997 2

Utskottet...........................................2

Inledning 2

Motionerna 2

Utskottets ställningstagande 5

Hemställan 7

Reservationer.......................................8

1. Kompetensutveckling, (m) 8

2. Kompetensutveckling, (c) 9

3. Kompetensutveckling, (fp) 9

4. Kompetensutveckling, (v) 10

Särskilt yttrande..................................11