Bet. 1997/98:BoU10

Bostadsutskottets betänkande

1997/98:BOU10

Bostadspolitiken

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

BoU10

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:119 - Bostadspolitik för

hållbar utveckling jämte 18 motioner.

I propositionen redovisas mål och inriktning för den framtida

bostadspolitiken. Följande förslag läggs fram av regeringen.

- Räntebidragssystemet enligt 1993 års regler reformeras. Ekologiskt hållbara

investeringar främjas vid ny- och ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus.

Ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av bostäder

förordas.

- Räntebidraget för nybyggda hyres- och bostadsrättshus avvecklas långsammare

för fastigheter i de s.k. krisårgångarna. I stället för en upptrappning med

0,35 procentenheter föreslås den s.k. garanterade räntan trappas upp med 0,10

procentenheter.

- Särskilt stöd lämnas till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet.

Möjligheter öppnas också för att i vissa fall lösa av kommunala

borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar.

- Den nuvarande skattereduktionen för utgifter för reparationer m.m. på

bostadshus förlängs att gälla t.o.m. den 31 mars 1999.

Utskottet föreslår att riksdagen gör två tillkännagivanden till regeringen

nämligen om den bostadspolitiska målsättningen samt om det statliga

kreditgarantisystemet för bostäder.

I övrigt tillstyrks regeringens förslag. Samtliga motioner avstyrks.

Sammanlagt har 74 reservationer och ett särskilt yttrande avgivits.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1997/98:119 att riksdagen

dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus (lagförslaget finns som bilaga 1 intaget i detta

betänkande),

dels godkänner regeringens förslag om

1. ändrade regler för räntebidrag vid ny- och ombyggnad av bostäder (avsnitt

8.1),

2. ändrade regler för statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad av

bostäder (avsnitt 8.2),

3. bidrag för bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet (avsnitt

8.3),

4. ändrade regler för vissa räntebidrag för det sent byggda beståndet

(avsnitt 9),

5. stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (avsnitt 11.3).

Motionerna

I betänkandet behandlas

dels de med anledning av proposition 1997/98:119 väckta motionerna

1997/98:Bo10 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

ungas bostadssituation.

1997/98:Bo11 av Christina Axelsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagstiftning för bostadsförmedlingar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om auktorisation av bostadsförmedlare.

1997/98:Bo12 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot

segregation.

1997/98:Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida

bostadspolitiken.

1997/98:Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt till 1,5 % från och med

1999,

2. att riksdagen beslutar om fortsatt befrielse från fastighetsskatt för de

så kallade krisårgångarna, i avvaktan på att beslut fattas om ändrad

fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de aspekter av fastighetsskatteproblematiken som måste behandlas i

en bred översyn,

4. att riksdagen beslutar om slopande av belägenhetsfaktorn för fastboende

och fastställer så kallad normaltomt till minst 300 kvadratmeter från och med

innevarande år,

5. att riksdagen beslutar om att årlig omtaxering av

fastighetstaxeringsvärdena ej genomförs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om ett permanent skatteavdrag för ombyggnad och

reparation kopplat till en schablonintäkt,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till långsammare avtrappning av

räntebidragen för de så kallade krisårgångarna,

8. att riksdagen beslutar om en övergång från Danellsystemets räntebidrag

till ett investeringsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen att

statligt byggstöd endast ges till bostadsinvesteringar som uppfyller krav på

viss ekologisk hållbarhet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kreditgaranti vid installation av ekologiskt hållbar

energiförsörjning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppdelning av ekonomiskt ansvar mellan stat, banker och

bostadsföretag (kommuner),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra försumligheter

från kommuners sida bör innebära att stöd från staten endast ges i

undantagsfall,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna

delegationen skall avvecklas,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omvandling av hyresrätter till bostadsrätter i utsatta

bostadsområden,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag om bidrag till äldrebostäder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bostadssocial beredning särskilt måste beakta de ensamståendes

situation och att en allt större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för

boende.

1997/98:Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för bostadspolitiken,

2. att riksdagen beslutar befria årgångar med värdeår 1989-1992 från

fastighetsskatt under 1999 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för kommuner som har problem med kommunala bostadsbolag,

4. att riksdagen beslutar avskaffa Lex Nacka i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av

räntebidragssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till bidrag för merkostnader för

investeringar som främjar ekologisk hållbarhet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändiga steg för en ny bostadspolitik.

1997/98:Bo16 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att,

inom anslaget Ekologisk hållbarhet på 5,4 miljarder kronor, kunna riva och

förflytta hela eller delar av boendemiljöer samt att återuppbygga dessa.

1997/98:Bo17 av Tone Tingsgård m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte begränsa

åtgärder för s.k. utsatta områden till vissa kommuner.

1997/98:Bo18 av Barbro Andersson och Ingrid Andersson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att det föreslagna stödet till kommunerna skall kunna beviljas direkt till

kommunala bostadsföretag.

1997/98:Bo19 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att införa särregler för s.k. slutna sparkassor i

bolags- eller föreningsform i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar att samtliga svenskregistrerade bosparinstitut som

marknadsför bosparande skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn,

3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om premierat

bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnittet Fortsatt instabila villkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompletteringar i den parlamentariska kommitténs uppgifter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en delegation för att sänka hyreskostnaderna som andel av disponibel

inkomst,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadsminister och bostadsdepartement,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bostadsbyggandet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsbidrag för flerfamiljshus,

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ekologiskt hållbart

byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter enligt vad i motionen

anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vad som är bidragsberättigat i samband med statliga räntebidrag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om investeringsbidrag för ombyggnation,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnittet Krisårgångarna 1989-1992,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Fastighetsskatteutredningen, skattereformen, räntebidragen och

budgetsaneringen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten och fortsatt översyn av nu gällande regler,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas roll i bostadspolitiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om definition av allmännyttiga bostadsföretag,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatoriska boendeplaneringsprogram,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vinstutdelning ur de kommunala bostadsbolagen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljningar och de kommunala bolagen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till kommuner i kris,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ROT-avdraget.

1997/98:Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om neutralitet och evigt räntebidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statliga kreditgarantier,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgande av bidraget

till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet att gälla även i

egnahemsområden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om produktansvarslag för bostads- och lokalhyresmarknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av estetiska kvaliteter i bostadsbyggandet och minst 1 %

till konstnärlig utsmyckning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bosparande,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bred översyn av fastighetsskatten och möjligheterna till

utväxling enligt Miljöpartiets förslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utsatta bostadsområden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden och de hemlösas

situation,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utförsäljning av de kommunala bostadsföretagen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökade möjligheter till

skatteavdrag för självförvaltning i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till statsbidrag för

allergisanering i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barn, jämställdhet och funktionshinder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äldrebostäder,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till uppförande av särskilda rehabiliteringshem för

elöverkänsliga.

1997/98:Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om ett särskilt ekonomiskt stöd till

kommunala bostadsbolag,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att reservera en halv

miljard kronor till en ?kommunakut?,

3. att riksdagen beslutar att upphäva lagstiftningen som förhindrar kommuner

att sälja kommunala bostadsbolag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt fastighetsskatt,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag om en långsammare avveckling av

räntebidragen för de s.k. krisårgångarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att låta de s.k. krisårgångarna slippa fastighetsskatt under år

1999,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av skattelättnader för tjänster i hushållen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av ett individuellt bostads- och pensionssparande,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införandet av ett särskilt stöd till kommunerna för att bygga bort

alla flerbäddsrum på sjukhemmen så att alla som vill kan få ?eget rum?,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat stöd för miljösanering av fastigheter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka den generella tillgängligheten till byggnader,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en social dimension i bostadsbyggandet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en lösning på problemet med oseriösa bostadsförmedlare bör kunna

utarbetas mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare.

1997/98:Bo23 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:119 i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försäljning av kommunala bostadsföretag som en långsiktigt hållbar

lösning för kommuner med ekonomiska problem.

1997/98:Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

neutralitetsprincipen för olika boendeformer.

1997/98:Bo25 av Helena Frisk och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

allmännyttiga bostadsföretagens ställning.

1997/98:Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den framtida bostadspolitiken,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av reglerna för

räntebidrag vid nyproduktion,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av räntebidraget

för det sent byggda bostadsbeståndet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättringar för de s.k. krisårgångarna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bosparande,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de kommunala bostadsföretagen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av ROT-

reduktionen i enlighet med det som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa ett bredare system för skattereduktion.

dels den med anledning av proposition 1997/98:46 väckta motionen 1997/98:Bo9 av

Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om social bostadspolitik.

Beredningen av ärendet m.m.

Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över

propositionen jämte motioner i de delar förslagen berör skatteutskottets

beredningsområde. Skatteutskottets yttrande har tagits in som bilaga 2 i detta

betänkande.

Med anledning av propositionen jämte motioner anordnade utskottet en

offentlig utfrågning tisdagen den 28 april 1998. Program för och protokoll från

utfrågningen har som bilaga 3 tagits in i detta betänkande. Torsdagen den 7 maj

1998 hade utskottet en utfrågning på temat: Resurssvaga grupper på

bostadsmarknaden. Program från utfrågningen har som bilaga 4 tagits in i detta

betänkande.

Skrivelser med anknytning till propositionen har inkommit från

statssekreteraren Sören Häggroth Inrikesdepartementet, Stockholms Kooperativa

Bostadsförening, Bostadsrättsföreningen Syrenen Haninge, Stockholms

Studentkårers centralorganisation SSCO, Sveriges Fastighetsägareförbund,

Småhusägare mot boendeskatt, Riksbyggens bostadsrättsföreningars

representantskap i Stockholm och Järfällahus AB.

Utskottet

Den framtida bostadspolitiken - mål och uppgifter

Under denna rubrik i propositionen redovisar regeringen sin bedömning av hur

det övergripande målet för bostadspolitiken bör formuleras. Detta mål uttrycks

där (s. 38) på följande sätt.

Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa

förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i

en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar. Boendemiljön

skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en

god uppväxt för barn och ungdomar.

I propositionen anförs att det övergripande bostadspolitiska målet kommer att

prägla inriktningen av statsmakternas handlande inom många områden. Regeringen

redovisar hur de olika komponenterna som tillsammans formulerar målet avses

komma att tillgodoses under de närmaste åren.

Innan utskottet går in på de överväganden om det bostadspolitiska målet och

dess delar som tas upp i propositionen och i vissa motioner finns anledning att

något erinra om riksdagens tidigare behandling av frågan om den

bostadspolitiska målsättningen.

Vad först gäller det bostadspolitiska målet kan sägas att det, med vissa

smärre variationer, under relativt lång tid, traditionellt formulerats så att

alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och

ändamålsenligt utrustad bostad till rimligt pris. Utskottet har praktiskt taget

årligen haft att diskutera utformning av målet och därvid bl.a. kunnat

konstatera att en bred politisk enighet råder i riksdagen om målsättningen

sådan den hittills uttryckts. Samtidigt har utskottet konstaterat att den breda

enighet som råder om den bostadspolitiska målsättningen som sådan inte sällan

förbyts i sin motsats när det gäller att besluta hur och med vilka insatser

målsättningen skall förverkligas.

Senast behandlade utskottet och riksdagen den bostadspolitiska målsättningen

hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1). Den breda enighet som finns kom då till

uttryck genom att ett praktiskt taget enigt bostadsutskott - endast utskottets

m-ledamöter reserverade sig mot utskottets ställningstagande - ansåg att den

då och nu gällande målformuleringen borde vägleda statsmakternas handlande

avseende bostadspolitiken. Liknande var förhållandet år 1995 (bet.

1994/95:BoU13).

Efter denna mycket korta återblick övergår utskottet nu till att behandla den

bostadspolitiska målsättningen sådan den formuleras i den nu behandlade

propositionen. Frågan om målsättningen har också tagits upp i den moderata

partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande 1, i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14,

1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 och i den med anledning av proposition 1997/98:46

väckta motionen 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1. Den tas motivledes upp också i

Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14.

I den moderata partimotionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen om principerna för bostadspolitiken. Enligt motionärerna skall

bostadsmarknaden styras av människors efterfrågan och inte av detaljreglering,

politiker och byråkrater. Bostadspolitiken skall underlätta personligt ägande

av bostad. En öppen och fungerande bostadsmarknad anges vara nödvändig för att

medborgarna skall kunna välja en bostad som passar deras önskemål.

Sammanfattningsvis anför motionärerna att bostadspolitiken skall inriktas på

att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga

kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boendemiljön skall bidra till

värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och

ungdomar. För att dessa mål skall uppnås måste, enligt motionärerna, skatterna

sänkas, avregleringen fortsätta och eget ägande underlättas.

Skillnaden mellan den nu redovisade motionen och motionerna från företrädare

för Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna är att i

dessa accepteras målsättningen sådan den formuleras i propositionen. I dessa

motioner kritiseras inte målsättningen utan snarare hur den skall omsättas i

praktiken. Exempel på en samsyn mellan regeringen och motionärer är t.ex.

Centerpartiets partimotion. Där sägs att regeringens formulering av

bostadspolitikens mål är acceptabel. Liknande synpunkter förs fram i

Vänsterpartiets partimotion. I mp-motionen 1997/98:Bo21 sägs att motionärerna

till fullo delar bedömningen vad gäller målformuleringen. Inte heller i kd-

motionen 1997/98:Bo26 förs fram förslag som kan anses stå emot den

målformulering som finns i propositionen. Samma är förhållandet i fp-motionen i

den mån målsättningen över huvud taget tas upp av motionärerna. Vad nu

sammanfattningsvis redovisats om innehållet i dessa motioner innebär alltså

snarare en kritik av hur det bostadspolitiska målet skall föras ut i praktisk

handling än av målet i sig.

Inledningsvis tar utskottet upp målformuleringen i propositionen och

formuleringen med det innehåll den enligt Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 bör ha. Ovan har de båda förslagen redovisats. Utskottet

konstaterar att den formulering som finns i propositionen har mycket stor

likhet med den som den bostadspolitiska utredningen i november 1996 förde fram

i sitt slutbetänkande Bostadspolitik 2000 - från produktions- till

bostadspolitik (SOU 1996:156). Skillnaden mellan regeringens och utredningens

formuleringar är att i propositionen tillagts orden ?Bostaden är en social

rättighet?. I övrigt är de båda formuleringarna innehållsmässigt identiska.

Utskottet, som anser det i propositionen gjorda tillägget viktigt, vill också

fästa uppmärksamheten på den delvisa nyorienteringen av målsättningen som

ligger i att bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för invånarna att

leva i goda bostäder i en stimulerande miljö inom ekologiskt hållbara ramar.

Genom att lyfta fram det ekologiska perspektivet kommer, som också utredningen

anför, bostadspolitiken att överensstämma med miljöpolitikens krav. För att

återknyta till propositionen kan erinras om att där slås fast att den sociala

bostadspolitikens grundläggande inriktning ligger fast inför inträdet i det

tjugoförsta århundradet. Även om målsättningen sådan den uttrycks i den

moderata partimotionen delvis kan anses ligga i linje med den som finns i

propositionen vill utskottet hävda att det finns mera som skiljer än förenar de

båda synsätten. I motionen finns knappast utrymme för en målsättning som delvis

bygger på att riksdag och regering skall vara neutrala när det gäller den

boendes val av upplåtelseform. Inte heller ägnas i den moderata målsättningen

idéer och tankar om bostaden som en social rättighet nämnvärd tyngd.

Ytterligare exempel skulle kunna anföras på avgörande skillnader beträffande

den bostadspolitiska målsättningen inte bara mellan m-motionärerna och

regeringen utan även mellan dessa och motionärer från övriga partier som tagit

upp frågan om målsättningen.

Att den relativt breda enighet om den bostadspolitiska målsättningen som

sådan som finns i riksdagen även kan behållas framöver är en styrka. Att denna

breda samsyn finns är i och för sig inte förvånande om man erinrar sig att även

i den bostadspolitiska utredningen målsättningen accepterades av företrädare

för samtliga i riksdagen representerade partier utom Moderata samlingspartiet.

Som framgått ovan har målsättningen, sådan den formuleras i propositionen, i

stort sett samma lydelse som den som finns i utredningen. Det finns goda skäl

för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen ge sin anslutning

till den målformulering som förs fram i propositionen. Som utskottet ser det

måste det vara en styrka med en bred uppslutning kring dessa mål. Vad nu

anförts skiljer sig inte oväsentligt från den uppfattning som förs fram i den

moderata partimotionen 1997/98:Bo15 och som motsvaras av yrkande 1 i motionen.

Detta bör alltså avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till att behandla propositionen och motioner från

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna om precisering av

målsättningen och möjligheterna att omsätta den i praktisk politik.

De motionsyrkanden som mer eller mindre uttalat kan sägas ha denna inriktning

är Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt motionerna

1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd)

yrkande 1.

I de båda v-motionerna förs fram förslag som enligt motionärerna går ut på

att utveckla och försvara den sociala bostadspolitiken. Bl.a. förs fram krav på

obligatoriska boendeplaneringsprogram i kommunerna, ändrade regler för

bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade

bostadsområden, barnens rätt vid boendeplanering och krav på att genomföra

tillgänglighetsåtgärder. Vidare anser motionärerna att en delegation bör

tillsättas vars främsta uppgift skall vara att föreslå åtgärder för att minska

boendekostnaderna. Vad nu redovisats om bostadspolitiken bör riksdagen, enligt

motionärerna, med anledning av yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v) och

yrkandena 1 och 3 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 som sin mening ge

regeringen till känna.

Också i motion 1997/98:Bo21 (mp) förs fram förslag som behandlar

bostadspolitiken från ett mera övergripande perspektiv. Motionärerna hävdar att

barnens särskilda situation inte alls uppmärksammats i propositionen. Inte

heller jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn eller de

funktionshindrades situation har fått berättigat genomslag i propositionen. I

yrkande 14 i motionen föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen

om vad motionärerna anfört om barn, jämställdhet och om de funktionshindrades

situation.

Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om

den framtida bostadspolitiken. Denna bör utformas så att den bidrar till

jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor och särskilt främjar

en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Bostäder och boendemiljöer skall

vara tillgängliga också för människor med funktionshinder. En negativ

segregation av boendemiljöerna skall motverkas. Boendepolitiken är en del av

Kristdemokraternas familjepolitik.

Utskottet vill med anledning av propositionen och de nu refererade motionerna

från v, mp och kd återknyta till vad som anförts ovan och konstatera att det

finns mera som förenar förslagen än som skiljer dem. I propositionen bryts det

övergripande bostadspolitiska målet ned i olika komponenter. I vad delmålen tas

upp i motionerna kan erinras om att också regeringen i propositionen utvecklar

sin syn på dessa delmål. I propositionen (s. 38-42) utvecklar regeringen

sålunda närmare sin uppfattning om delkomponenternas innehåll. Där behandlas

närmare bl.a. innehållet beträffande

- bostaden som en social rättighet

- bostadspolitikens inriktning i vad gäller att skapa förutsättningar för alla

att växa upp och leva i en stimulerande och trygg miljö

- de boendes inflytande över den egna bostaden m.m.

- en bostadspolitik som utvecklas inom ekologiskt hållbara ramar

- utformning av boendemiljön i avsikt att bidra till att skapa jämlika och

värdiga bostadsförhållanden samt

- utformning av bostadspolitiken så att social, ekonomisk och etnisk

integration främjas

Den nu redovisade uppdelningen av det övergripande målet tydliggörs i

propositionen genom att delmålen, som utskottet uppfattat regeringsförslaget,

konkretiseras uppenbarligen i avsikt att lägga dem till grund för kommande

förslag avseende den framtida inriktningen av bostadspolitiken. Utskottet

finner inte anledning att i alla delar redovisa regeringens uppfattning

härvidlag utan hänvisar till propositionen i ovan angiven del (s. 38-42).

Vad i de tre motionerna förordas kan alltså snarare ses som en markering av

att vissa delmoment i målsättningen bör ges större vikt än motionärerna anser

de givits i regeringsförslaget. Utskottet konstaterar emellertid att vad i

motionerna speciellt tagits upp också i huvudsak omfattas av regeringens

uppfattning om målformuleringens närmare innebörd. Vad nu anförts leder

utskottet till slutsatsen att de i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20

yrkandena 1 och 3 samt i motionerna 1997/98:Bo9 (v) yrkande 1, 1997/98:

Bo21 (mp) yrkande 14 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 1 föreslagna

tillkännagivanden till regeringen om den bostadspolitiska målsättningens

närmare utformning inte kan anses tjäna något reellt syfte, varför de avstyrks.

De får anses tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd.

I detta avsnitt bör ytterligare två motionsförslag behandlas. Det gäller

yrkandena 4 och 5 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. I yrkande 4

föreslås ett tillkännagivande från riksdagen om att det i regeringen bör finnas

en bostadsminister och att - under vissa förutsättningar - ett

bostadsdepartement bör återinrättas.

Förslag med liknande inriktning har utskottet och riksdagen behandlat flera

gånger tidigare och senast hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53-54). Utskottet

anförde då, med anledning av en motion, att det fanns anledning att betona

vikten av att bostadsfrågorna i regeringsarbetet ges en sammanhållen

behandling. Den omorganisation av regeringsarbetet som gjordes år 1994 och som

innebar att inrikesministern gavs ett beredningsansvar i regeringen för vissa

bostadspolitiska frågor borde enligt utskottets mening utvidgas så att han gavs

ansvar också bl.a. för frågor om bostadsbidrag och hyrespolitik. Utskottet

konstaterade att frågan om regeringsarbetets organisation är en fråga för

regeringen. Av detta skäl avstyrktes den då behandlade motionen av utskottet.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sin uppfattning. I sak finns goda motiv för att ge

bostadsfrågorna i vid mening en mera sammanhållen behandling i regeringens

kansli än de har för närvarande. Med hänvisning till den beslutsordning som

föreligger beträffande regeringsarbetets organisation avstyrker utskottet dock

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 4 om beredningen av

bostadsfrågorna i regeringens kansli.

I yrkande 5 i samma motion föreslås ett riksdagens tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om bostadsbyggandet. Motionärerna

kritiserar redovisningen i propositionen av påbörjandet av nya bostäder 1998

och 1999. I propositionen (s. 24) redovisas att Boverkets prognoser innebär att

14 000 nya bostäder påbörjas år 1998 och 18 000 året därefter. Boverket har

sedermera - februari 1998 - reviderat sina prognoser till en lägre volym om 13

000 respektive 17 000 lägenheter. Denna nya bedömning borde enligt motionärerna

redovisats i propositionen.

De i motionen och i propositionen redovisade uppgifterna om bl.a.

nyproduktionen av bostäder är inte att se som ett uttryck från regeringens sida

om lämplig nivå på denna produktion. De redovisas inte heller i propositionens

?förslagsdel?. De underställs således inte riksdagen för ställningstagande utan

är en redogörelse för en av Boverket förväntad utveckling på bostadsmarknaden.

Det är naturligtvis av stor vikt att redovisningen av denna utveckling är så

väl dokumenterad som möjligt. Det kan emellertid inte anses att de i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 redovisade uppgifterna avseende

revideringen av Boverkets prognos är av den betydenheten att de skulle försvåra

olika bedömningar av bostadsbyggandet framöver. Med det anförda avstyrker

utskottet yrkande 5 i motionen om redovisning av nyproduktion av bostäder.

Reformer av statens stöd till bostadsproduktion

Ändrade regler för räntebidrag vid bostadsbyggande

Det statliga stödet till nyproduktion av bostäder och till vissa ombyggnader

lämnas fr.o.m. den 1 januari 1993 enligt bestämmelserna i förordningen

(1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Detta

bostadsfinansieringssystem - ?1993 års system?- bygger på att staten vid

nyproduktion lämnar ett räntebidrag med en procentuell andel av en

schablonberäknad räntekostnad för investeringen, dock utan krav på särskild

lånefinansiering. Till grund för beräkningen ligger dels den s.k.

subventionsräntan, dels ett bidragsunderlag vars storlek vid nybyggnad bestäms

genom två schablonbelopp - ett på 13 000 kr/m2 för ytor upp till 35 m2 per

lägenhet och ett på 6 000 kr/m2 för ytor därutöver. Högst 120 m2 per lägenhet

berättigar till bidrag. För byggande av vissa servicebostäder gäller särskilda

bestämmelser. När det gäller ombyggnad beräknas bidragsunderlaget med

utgångspunkt från skälig faktisk kostnad för stödberättigade

ombyggnadsåtgärder.

För ett enskilt projekt till vilket bidrag har beviljats minskar bidragets

storlek varje år med i förväg fastställda procentsatser. Dessutom är systemet

så konstruerat att för varje ny årgång som produceras minskar det statliga

bidraget. År 2000 kommer stödet till nyproducerade småhus att vara helt

avvecklat och stödet till hyres- och bostadsrättshus att uppgå till 30 %. Denna

stödnivå är avsedd att utgöra en kompensation för egnahemsägarnas avdragsrätt.

Regeringens förslag om reformer av statens stöd till bostadsproduktionen

innebär inte någon förändring av huvuddragen i uppbyggnaden av

räntebidragssystemet. Förslaget är inriktat på justeringar i beräkningen av

bidragsunderlaget. De ovan omnämnda schablonbeloppen för beräkning av

bidragsunderlaget för nybyggda bostäder föreslås förändras i förhållande till

nuvarande regler så att bidragsunderlaget blir mindre för små lägenheter och

större för medelstora lägenheter. Innebörden i regeringens förslag är följande.

Bidragsunderlaget skall för nybyggnader vara 11 000 kr/m2 uppvärmd bruksarea

för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Därefter minskas

underlaget med 35 kr/m2 för hela den bidragsgrundande ytan för varje

ytterligare tillkommande m2. Bidragsunderlaget får beräknas på högst 120 m2 per

bostadslägenhet, vilket innebär att underlaget högst kan uppgå till 963 000 kr

per lägenhet. Vid nyproduktion av bostäder i särskilda boendeformer kan tillägg

till bidragsunderlaget göras med upp till 2 000 kr/m2 för de första 35 m2 per

lägenhet. Regeringen föreslår att de ändrade reglerna tillämpas i fråga om hus

som färdigställs efter utgången av år 1999. Detta föreslås dock inte gälla för

ärenden där bidragsbeslut fattats senast den 19 mars 1998.

Det bör i sammanhanget påpekas att även om regeringens förslag endast avser

beräkningsmetoden för bidragsunderlaget för nyproduktionen kan också stödet

till ombyggnader indirekt komma att påverkas. Bidragsunderlaget som för

ombyggnad utgår från de faktiska kostnaderna är nämligen begränsat till att

maximalt uppgå till 80 % av bidragsunderlaget för en motsvarande nybyggnad av

det ombyggda huset, minskat med husets värde före ombyggnaden.

Utskottet tar inledningsvis i detta avsnitt upp två motionsförslag som

innebär att räntebidragssystemet bör avvecklas eller ändras i grundläggande

avseenden. Som framgått ovan är innebörden i regeringens överväganden och

förslag att det nuvarande räntebidragssystemet behålls men justeras i vissa

avseenden.

Förslaget om att räntebidragssystemet helt bör avvecklas och ersättas med ett

system med investeringsbidrag finns i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14

yrkande 8. I motionen anförs att ett system med investeringsbidrag ger

förutsättningar för tydligare spelregler på bostadsmarknaden och samtidigt

leder till en bättre kontroll över statens utgifter. Investeringsbidraget

föreslås utgå med 10 % av ett schablonberäknat bidragsunderlag.

Kritiken i c-motionen mot det nuvarande systemet för statligt stöd till

bostadsproduktionen avser bl.a. att detta förutsätter ?eviga? räntebidrag till

de hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats stöd. Denna fråga tas även

upp i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1. Motionärerna föreslår att riksdagen i

ett tillkännagivande till regeringen understryker att arbetet med att ersätta

de ?eviga? räntebidragen med ett annat system bör fortsätta. Inriktningen på

detta arbete bör enligt motionen vara att neutraliteten mellan olika

upplåtelseformer skall kunna tillgodoses.

Bostadsutskottet konstaterar vad gäller frågan om fortsatt stöd enligt det

nuvarande räntebidragssystemet att regeringens förslag om reglerna för

räntebidrag utgår från att systemet i huvudsak behålls tills vidare. Olika

invändningar kan visserligen riktas mot systemets principiella uppbyggnad, men

flera skäl talar mot att nu avveckla räntebidragssystemet och ersätta det med

ett system med den inriktning som förordas i c-motionen. Det kan konstateras

att regeringen i stället föreslagit att räntebidragssystemet skall kompletteras

med ett investeringsbidrag inriktat på att stödja åtgärder som främjar

ekologisk hållbarhet. Till detta förslag återkommer utskottet nedan.

Det bör i sammanhanget också erinras om den påtagliga förbättringen av det

allmänekonomiska läget som skett under de senaste åren. Den kraftiga sänkningen

av räntenivån har i hög grad minskat belastningen på räntebidragssystemet och

även i viss mån begränsat systemets betydelse som förutsättning för

bostadsproduktion.

Utskottet vill vidare framhålla att den fråga som tas upp i motionerna om hur

systemet med ?eviga? räntebidrag bidrar till att neutraliteten mellan

upplåtelseformerna kan upprätthållas har starkt samband med övriga förhållanden

som påverkar neutraliteten. En analys av hur neutraliteten påverkas av

nuvarande skatteregler är en central uppgift i den översyn av reglerna för

fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat uppdra åt en parlamentarisk

kommitté att genomföra (se vidare avsnittet Utformningen av

fastighetsskattesystemet m.m. nedan). Något tillkännagivande om att frågor om

neutraliteten bör övervägas erfordras således inte.

Sammantaget delar således utskottet regeringens bedömning att grunderna i det

nuvarande räntebidragssystemet kan behållas tills vidare. Motionerna

1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet övergår nu till att behandla regeringens ovan i korthet redovisade

förslag om ändrade regler för beräkning av bidragsunderlaget för räntebidrag.

Detta förslag har mött invändningar i två motioner.

I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande

del förordas att regeringens förslag om bidragsunderlaget skall avslås.

Motionärerna motiverar avslagsförslaget med att regelsystemen måste vara

stabila för att bostadsmarknaden skall kunna fungera.

Även i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 föreslås att riksdagen skall avslå

regeringsförslaget. I motionen redovisas bedömningen att beslutsunderlaget i

propositionen i denna del är bristfälligt. Motionärerna ifrågasätter om

regeringens förslag syftar till att minska andelen smålägenheter eller om det

är avsett som en besparing.

Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget

överensstämmer i denna del med den bostadspolitiska utredningens förslag.

Utredningen konstaterade att nuvarande regler inneburit en överkompensation av

kostnaderna för små lägenheter som inte är särskilda boendeformer. Vidare ansåg

utredningen att en ändrad beräkningsmetod skulle medföra att tröskeleffekten i

bidragsunderlagets storlek vid 35 m2 kan undvikas. Motsvarande motiv framförs i

propositionen. Utskottet kan mot denna bakgrund inte dela bedömningen i kd-

motionen att förslaget är bristfälligt motiverat. Syftet med den ändrade

beräkningsmetoden är således inte att minska andelen smålägenheter.

Utgångspunkten är i stället att beräkningsmetoden för alla lägenhetsstorlekar

bättre skall spegla relationen mellan verklig produktionskostnad och

schablonbeloppen för beräkningen av bidragsunderlaget.

Utskottet kan inte heller finna att motivet för avslagsyrkandet i m-motionen

har någon större relevans i detta sammanhang. Visserligen kan hävdas att

stabilitet i olika regelsystem bör eftersträvas, inte minst inom

bostadspolitikens område, men detta får givetvis inte utesluta att väl

motiverade justeringar genomförs.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om

ändrade regler för beräkning av räntebidrag till bostäder och avstyrker

motionerna 1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt 1997/98:Bo26 (kd)

yrkande 2.

Det behandlade regeringsförslaget om beräkningen av bidragsunderlag för

bostadssubvention avser primärt reglerna för nyproduktion. I Vänsterpartiets

partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 8 tas en fråga om bidragsunderlaget vid

ombyggnad upp. Motionärerna anför att endast ca 50 % av kostnaderna för en

omfattande ombyggnation räknas med i bidragsunderlaget. Detta anses i sin tur

leda till stora hyreshöjningar i samband med ombyggnad. I motionen föreslås att

riksdagen i ett tillkännagivande förordar att reglerna för vad som är

stödberättigat i samband med ombyggnad skall ses över.

Som framgått ovan beräknas bidragsunderlaget vid ombyggnad på annat sätt än

vid nybyggnad. Huvudregeln är att bidragsunderlaget vid ombyggnad får

fastställas till 90 % av skäliga, faktiska kostnader för ombyggnader som

överstiger 100 000 kr per projekt. I bidragsunderlaget får emellertid inte

medräknas alla kostnader i samband med ombyggnaden. De bidragsberättigade

åtgärderna skall antingen avse nyinvesteringar som i väsentlig mån förbättrar

sådana grundläggande funktioner som krävs för att huset skall fungera

tillfredsställande för bostadsändamål eller vissa underhålls- och

reparationsåtgärder. Exempel på stödberättigade underhålls- och

reparationsåtgärder är utbyte eller förbättring av husets elanläggning, va-

system, ventilationssystem, värmedistributionssystem och hissanläggning.

Däremot ges inte stöd till åtgärder som utbyte av fasadskikt, takbeläggning

eller fönster, ej heller till utbyte och underhåll av apparater, reglerdon o.d.

Denna begränsning har tillkommit bl.a. för att undvika att eftersatt underhåll

ges ombyggnadssubvention. Åtgärder för reparation och underhåll kan dock ges

stöd genom det system med skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på

bostadshus som i den nu aktuella propositionen föreslås bli förlängt (se

nedan).

Vad i motionen anförts ger inte utskottet underlag att förorda en översyn av

reglerna för bidragsunderlag vid ombyggnad. Motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 8

avstyrks således.

Slutligen behandlas i detta avsnitt ett förslag i motion 1997/98:Bo21 (mp)

yrkande 5 som innebär att som krav för alla former av statligt stöd vid större

ny- och ombyggnader skall gälla att minst 1 % av byggkostnaden skall användas

för konstnärlig utsmyckning.

I den bostadspolitiska utredningens slutrapport (SOU 1996:156) diskuteras

möjligheten att som motionärerna föreslår införa krav på att en viss andel av

produktionskostnaden används för konstnärlig utsmyckning. Av flera skäl ansåg

utredningen emellertid att ett sådant krav inte var motiverat. Utredningen

hänvisade bl.a. till de kraftigt varierande behoven och möjligheterna till

konstnärlig utsmyckning mellan olika projekt samt till de kontrollproblem som

ett krav skulle kunna leda till.

Bostadsutskottet delar utredningens bedömning att ett direkt krav på att en

viss andel av produktionskostnaden skall avsättas för konstnärlig utsmyckning

inte bör införas som villkor för statligt räntebidrag till ny- och ombyggnad.

Motionsförslaget avstyrks således. Däremot finns skäl för staten att på andra

sätt framhålla vikten av att de estetiska frågorna ges tillräcklig

uppmärksamhet vid utformning av bostadsområden och enskilda byggnader. Dessa

frågor har också uppmärksammats i olika sammanhang under de senaste åren.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag om ett handlingsprogram för

arkitektur, formgivning och design (prop. 1997/98:117, BoU6y, KrU14, rskr.

225).

Statliga kreditgarantier

Fram till år 1992 fanns en statligt reglerad utlåning för ny- och ombyggnad av

bostäder. När den statliga utlåningen upphörde infördes i stället ett system

med statlig kreditgaranti. Enligt gällande regler får kreditgarantin endast

lämnas för lån som avser färdigställda bostäder som beviljats räntebidrag.

Kreditgarantin kan lämnas för nyproduktion av bostäder i samtliga

upplåtelseformer (hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt) samt till större

ombyggnader av flerbostadshus med hyres- eller bostadsrätt.

Kreditgarantin utfärdas av Statens bostadskreditnämnd (BKN) på begäran av

kreditinstitut som lämnat lån till bostadsbyggande. Storleken på kreditgarantin

uppgår normalt till 30 % av ett schablonberäknat garantiunderlag som i princip

motsvarar bidragsunderlaget för räntebidragen. För garantin betalar

kreditinstituten för närvarande en årlig avgift motsvarande 0,5 % av

garantibeloppet. Kreditgarantin har formen av fyllnadsborgen. Detta innebär

att långivaren även skall ha säkerhet i form av pantbrev och att det är

pantsäkerheten som i första hand skall tas i anspråk om låntagaren inte kan

fullfölja sina åtaganden gentemot långivaren.

Regeringen föreslår i propositionen följande förändringar vad avser de

statliga kreditgarantierna.

Statlig kreditgaranti skall, till skillnad mot vad som gäller i dag, kunna

lämnas även för bostadsinvesteringar som inte är berättigade till annat

bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget beräknas på motsvarande sätt som

bidragsunderlaget för räntebidrag. Ersättning ur kreditgarantin skall lämnas

högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av det tillägg

som kan beräknas enligt 6 kap. 3 § jordabalken till den del tillägget avser det

garanterade lånet. Enligt den aktuella paragrafen får tillägget inte överstiga

15 % av pantbrevsbeloppet jämte tillägg för vissa upplupna räntor. Förslagen om

ändrade regler är avsedda att tillämpas i fråga om hus som färdigställs efter

utgången av år 1999.

De två motionsförslag som väckts angående statliga kreditgarantier synes inte

innebära några invändningar mot vad som förordats i propositionen. Utskottet

inleder därför med att överväga regeringsförslaget.

Det kan inledningsvis konstateras att systemet med statliga kreditgarantier

hittills varit starkt sammankopplat med räntebidragssystemet i flera avseenden.

De två systemen kan sägas utgöra ett sammanhållet system för statens stöd till

ny- och ombyggnad av bostäder. Som framgått ovan är också beviljat räntebidrag

ett villkor för att kreditgaranti skall kunna lämnas. Räntebidragssystemet är

dock så uppbyggt att statens bidragsandel minskar för varje nytillkommande

årgång fram till år 2000. För hyres- och bostadsrättshusen lämnas därefter

räntebidrag med 30 % av en beräknad räntekostnad för både befintliga och nya

ärenden. Räntebidrag lämnas däremot inte för egnahem som påbörjas efter år

1999. Det finns mot denna bakgrund skäl att som regeringen föreslår öppna en

möjlighet att bevilja statlig kreditgaranti även för nyinvesteringar i bostäder

som inte får annat bostadspolitiskt stöd. Garantiunderlaget bör i dessa fall,

som regeringen förordar, beräknas på motsvarande sätt som bidragsunderlaget för

räntebidrag.

Vad gäller frågan om vilka bostadsinvesteringar som skall omfattas av den

utvidgade möjligheten till kreditgaranti bör ett förtydligande göras i

förhållande till vad som anges i propositionen. I dagsläget kan räntebidrag

utgå vid nyproduktion av bostäder i samtliga upplåtelseformer i såväl småhus

(en- och tvåbostadshus) som flerbostadshus. Räntebidrag till ombyggnad kan dock

endast lämnas till bostäder i flerbostadshus upplåtna med hyres- eller

bostadsrätt. Motsvarande begränsning gäller för den statliga kreditgarantin.

Enligt vad utskottet erfarit har regeringens avsikt med förslaget i

propositionen inte varit att utvidga kretsen som framgent skall kunna beviljas

kreditgaranti till att omfatta även ombyggnad av småhus. Inte heller

bostadsutskottet anser att en sådan utvidgning bör genomföras. Vad gäller

småhusen bör således den utvidgade möjligheten till kreditgaranti endast gälla

i samband med nybyggnad.

Regeringens förslag bör även korrigeras i ett avseende, nämligen i fråga om

tillämpningen av den förordade regeln om att ersättning ur kreditgarantin skall

lämnas högst för förluster som avser det garanterade lånet samt 50 % av visst

tillägg. Enligt regeringsförslaget skall denna regeländring, liksom det ovan

behandlade förslaget om utvidgad möjlighet till kreditgaranti, tillämpas i

fråga om hus som färdigställs efter utgången av år 1999. Utskottet har

emellertid erfarit att regeringen anser att starka skäl talar för att förslaget

om ändrade villkor för ersättning ur kreditgarantin bör tillämpas även för

redan beviljade kreditgarantier samt för alla nytillkommande garantier så snart

detta är praktiskt möjligt.

Förslaget om viss begränsning av ersättningen ur kreditgarantin är avsett att

påskynda hanteringen av betalningsförsummelser och därigenom undvika onödiga

skuldökningar för låntagaren. Ett sådant incitament bör givetvis inte begränsas

till att endast avse kreditgarantier för hus färdigställda efter år 1999.

Utskottet anser därför, liksom regeringen, att de ändrade villkoren bör

tillämpas även för övriga kreditgarantier så snart detta är möjligt i enlighet

med gällande regler för villkorsändring. Utskottet har erfarit att

villkorsperioderna för enskilda kreditgarantier normalt löper för sex år i

taget.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringens förslag om

ändrade regler för statliga kreditgarantier bör godkännas med det förtydligande

och den korrigering som utskottet föreslagit. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I de två motioner som tar upp frågor om statliga kreditgarantier föreslås att

en prövning skall göras vid kreditgivningen av projektens ekologiska hållbarhet

och av att byggnaderna uppförts på ett miljö- och hälsoriktigt sätt.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 10 att underlaget

för statlig kreditgaranti skall få utökas med upp till 20 % i samband med

installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning. I motion 1997/98:

Bo21 (mp) yrkande 2 föreslås att villkor för kreditgaranti skall införas som

innebär att endast miljö- och hälsoriktigt byggande skall beviljas

kreditgaranti.

Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att byggnader uppförs på ett

ekologiskt hållbart och hälsoriktigt sätt. Det kan emellertid ifrågasättas om

krav på miljöriktigt byggande m.m. som går utöver gällande bestämmelser i

byggnadslagstiftningen eller de villkor som gäller för statlig

bostadsbyggnadssubvention bör hävdas med stöd av kreditgarantisystemet. Dagens

administration av kreditgarantisystemet är inte heller anpassad för en prövning

och kontroll i detta avseende. Utskottet avstyrker således motionerna

1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 och 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2. Förslag om andra

former av stöd för ett ekologiskt byggande behandlas nedan.

Bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet

Regeringen föreslår att ett särskilt statligt stöd skall kunna lämnas till

merkostnader för att införa och tillämpa ekologiskt hållbar teknik vid ny- och

ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden.

Bidraget skall kunna användas för att införa kvaliteter som inte direkt kan

förräntas av fastighetens ägare. Stödet förutsätts i första hand riktas till

åtgärder som minskar den fortlöpande belastningen på omgivningen och lämnas i

form av bidrag för kostnader som inte ryms inom de schablonbelopp som bestämmer

underlaget för räntebidrag och kreditgarantier. Regeringen föreslår att ett

bidrag med denna inriktning skall kunna uppgå till högst 2 000 kr/m2 bruksarea

för bostadsändamål ovan mark upp t.o.m. 35 m2 per lägenhet. Stödet föreslås

fr.o.m. år 2000 få lämnas inom en årlig ram om 250 miljoner kronor.

Frågor om införande av ett ekologiskt investeringsbidrag har tagits upp i

fyra motioner.

I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 6 föreslås att

riksdagen helt avvisar regeringens förslag. Motionärerna anser att

regeringsförslaget skulle leda till ökad byråkrati.

Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 att krav på ekologisk

hållbarhet bör gälla för allt byggande som uppbär statligt produktionsstöd,

oavsett om detta utgår som räntebidrag eller investeringsbidrag. I motionens

yrkande 9 föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande begär att regeringen

återkommer till riksdagen med ett nytt förslag med denna inriktning.

Även i motion 1997/98:Bo21 (mp) förutsätts att de generella kraven som ställs

på byggandet som villkor för statlig bostadssubvention skall höjas. I avvaktan

på att miljövänlig teknik har utprovats anser dock motionärerna att regeringens

förslag om ett riktat bidrag bör tillstyrkas. I motionens yrkande 3 föreslås

emellertid att stödet skall kunna utgå även i egnahemsområden och inte bara

till hyres- och bostadsrättshus som regeringen föreslår.

I Vänsterpartiets partimotion föreslås att investeringsbidrag till

miljöriktig ny- och ombyggnad av bostadshus införs. Enligt vad som preciserats

under utskottets beredning bör dessa bidrag ses som alternativ till

regeringsförslaget om ett ekologiskt investeringsbidrag. Som villkor för

investeringsbidraget till nyproduktion bör enligt motionens yrkande 6 bl.a.

gälla skärpta krav på miljöriktigt byggande samt att hyran i nyproduktionen

inte får överstiga 800 kr/m2. Storleken på detta investeringsbidrag föreslås

vara ca 100 000 kr per lägenhet. I motionens yrkande 9 föreslås att även ett

investeringsbidrag till ombyggnation skall kunna utgå med motsvarande belopp.

Stödet förutsätts utgå till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering,

utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektivisering, åtgärder på va-

sidan m.m.

Bostadsutskottet vill anföra följande angående förslagen om

investeringsbidrag för ekologiska åtgärder i samband med ny- och ombyggnad av

bostadshus.

Utskottet har under lång tid i olika sammanhang framhållit vikten av att

bostadsbyggandet sker på ett miljöriktigt sätt. Inte sällan har en bred enighet

kunnat uppnås inom utskottet vid behandlingen av förslag som syftat till att

underlätta en utveckling i denna riktning. Under de senaste åren har riksdagen

på utskottets förslag bl.a. initierat ett brett utredningsarbete som syftat

till att öka kunskapen om långsiktigt ekologiskt hållbara åtgärder inom bygg-

och bostadssektorn.

Ett fullgott kunskapsunderlag är en grundförutsättning för att sektorn

successivt skall kunna anpassa sina investeringar och sin verksamhet så att

ekologiska hänsyn tas inom alla områden. Det finns emellertid skäl att på olika

sätt söka påskynda denna utveckling genom att stimulera initiativ till

miljöriktigt byggande som går utöver de krav som i dag kan hävdas med stöd av

gällande lagstiftning. Regeringens förslag om att införa ett investeringsbidrag

med denna inriktning bör enligt utskottets mening kunna fylla ett sådant syfte.

Det avslagsförslag i m-motionen som motiveras med risken för ökad byråkrati bör

avvisas. Krav på en effektiv bidragshandläggning bör givetvis gälla även för

detta stöd.

Vad gäller de övriga motionsförslag som väckts i frågan har utskottet

förståelse för synpunkterna som förs fram i Centerpartiets motion om att krav

på ekologisk hållbarhet bör gälla för allt statligt byggstöd. Risken med ett

sådant krav är emellertid att det i praktiken inte bidrar till att successivt

flytta fram positionerna på området. Krav på miljöriktigt utförande som är så

väl underbyggda att de i princip kan ställas på allt byggande bör i stället

kunna hävdas genom byggnads- och miljölagstiftningen. Därigenom omfattas allt

bostadsbyggande av de generella bestämmelserna, vilket naturligtvis är att

föredra.

Vänsterpartiet har i sin motion endast mycket kortfattat skisserat ett

alternativt förslag om investeringsbidrag med en delvis annan inriktning än vad

regeringen förordat. Någon närmare värdering av hur förslagen förhåller sig

till varandra är därför inte möjlig att göra. Utskottet gör emellertid

bedömningen att syftet med v-motionen i betydande utsträckning torde kunna bli

tillgodosett även med regeringens förslag.

Vad slutligen gäller förslaget i mp-motionen om att också egnahem skall kunna

omfattas av investeringsbidraget anser utskottet liksom regeringen att den

förordade inriktningen av stödet talar för att bidrag lämnas till sammanhållna

bostadsområden med flerbostadshus. De tillämpningar av en ekologisk hållbar

teknik som i första hand bör kunna komma i fråga för stöd bör vara lösningar

som omfattar så många hushåll som möjligt. Även den rambegränsning som föreslås

gälla för stödet talar för att bidragskretsen avgränsas på föreslaget sätt.

Utskottet anser således att riksdagen bör godkänna regeringens förslag om

införande av bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk

hållbarhet. Det bör dock framhållas att den närmare utformningen av

bidragsvillkoren i vissa avseenden samt avgränsningen av de bidragsberättigade

åtgärderna inte klarlagts i propositionen. Det finns därför, som även

konstateras i propositionen, skäl för regeringen att under hösten 1998

återkomma till riksdagen med de ytterligare frågor som i sammanhanget kan

behöva underställas riksdagen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14

(c) yrkande 9, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 6, 1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9

samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3.

Bosparande

Regeringen anför i propositionen att betydelsen av eget kapital i samband med

större investeringar som t.ex. bostadsinvesteringar har ökat avsevärt och

därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande. Denna typ av sparande bör

enligt regeringen i första hand stimuleras genom information och

opinionsbildning. Det anges vara en uppgift för bl.a. det nybildade Spar- och

placeringsfrämjandet att svara för detta. Enligt propositionen har också

regeringen från främjandets huvudmän, de stora bankerna och försäkringsbolagen,

erfarit att man avser att arbeta mycket aktivt för att verksamheten skall få

ett brett genomslag hos allmänheten.

Sammanfattningsvis redovisar regeringen bedömningen att tillräckliga motiv

saknas för att införa generella sparpremier eller ett av staten på annat sätt

initierat bosparande, bl.a. mot bakgrund av det utbud av olika sparformer som

marknaden erbjuder. Härtill kommer att statliga sparpremier enligt

propositionen inte är fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt

mest svaga hushållen inte har möjligheter att spara. Dessa hushåll kan därmed

inte heller tillgodogöra sig premier av detta slag.

Förslag om insatser för att åstadkomma ett förbättrat och därmed ökat

bosparande förs fram i fem motioner.

Sparandet till egen bostad bör enligt Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7, i motsvarande del, stimuleras. Utöver de fördelar ett

bosparande innebär för det enskilda hushållet bidrar det enligt motionen till

en stabilisering av bostadsmarknaden. Ett bosparande som bygger på ett system

med statlig kreditgaranti bör därför införas i enlighet med det förslag som

lades fram i betänkandet Bosparande (SOU 1994:121).

För att minska det generella stödet till boendet och på sikt sänka

fastighetsskatten bör enligt motion 1997/98:Bo19 (c) ett målinriktat bosparande

införas. Sparandet bör enligt förslaget utformas så att en sparare tecknar ett

bosparavtal med en särskild bosparkassa till låg sparränta för att därigenom

kvalificera sig för ett lån som löper med en låg fast ränta. Till detta

sparande skall enligt förslaget kopplas en statlig bosparpremie. Enligt

motionens yrkande 3 bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag med denna

inriktning. Dessutom förordas i motionens yrkande 1 att särregler för s.k.

bosparkassor skall införas och i yrkande 2 att samtliga svenskregistrerade

bosparinstitut skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn.

Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6 knappast behov av att

staten tillskapar ytterligare sparformer för bosparande. Däremot bör frågan om

bosparande skall premieras övervägas - detta för att skapa stabila

förhållanden kring boendet genom att prioritera sparande framför att låna. Det

skulle enligt motionen kunna ske genom att bosparandet ger skattebefrielse

eller genom att sparandet ger rätt till statlig kreditgaranti. En förutsättning

anges dock vara att det sker i former som särskilt vänder sig till resurssvaga

grupper.

De senaste årens i och för sig nödvändiga minskning av bostadssubventionerna

har enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 ökat behovet av ett svenskt

bosparsystem. Enligt motionen bör därför ett individuellt bostads- och

pensionssparande införas. Sparformen skall enligt förslaget tillskapas genom

att dagens individuella pensionsparande modifieras till att också bli ett

bosparande. På detta sätt sparade medel skall bara kunna disponeras för förvärv

av egen bostad. Till sparandet skall också knytas en lånemöjlighet. Lånade

medel skall sedan löpa med förmånsränta och vara återbetalade innan pensionen

enligt avtal skall börja utgå.

Det är enligt Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 yrkande 5 viktigt

att lära ungdomar att bospara. Det kan därför vara motiverat med statliga

regler som särskilt uppmuntrar ungdomar att spara till en egen bostad. Enligt

motionen bör det undersökas om inte dagens ungdomsbosparande kan utvecklas så

att det blir mer attraktivt. Ett annat intressant alternativ som bör studeras

anges vara det bosparsystem som Bofrämjandet föreslagit, och som bygger på det

tyska systemet med s.k. bosparkassor.

Som framhålls i såväl proposition som motioner har det blivit allt viktigare

med ett eget kapital för den som vill skaffa en bostad. Det innebär

naturligtvis att vikten av ett långsiktigt bosparande har ökat. Även

bostadsutskottet har tidigare gett uttryck för denna uppfattning (senast i bet.

1997/98:BoU1 s. 49). Vi har i Sverige under en lång tid haft en situation där

bostadsinvesteringar till helt övervägande del finansierats med lånat kapital.

Inte minst utvecklingen under det sena 1980-talet och det tidiga 1990-talet har

visat att den egna insatsen måste öka vid bostadsförvärv - något som

förutsätter ett sparande. Frågan är mot bakgrund härav hur en erforderlig

ökning av bosparandet skall komma till stånd. I samtliga motioner hävdas

uppfattningen att ett ökat sparande förutsätter statliga insatser i form av

sparpremier, kreditgarantier eller särskilda bosparkassor m.m. Utskottet delar

inte denna uppfattning.

Det finns redan i dag banker, försäkringsbolag och bosparinstitut av olika

slag som erbjuder bosparande med olika utformning och villkor. Det finns inte

heller något i dagens finansiella lagstiftning som hindrar tillkomsten av

slutna bosparkassor där både sparande och utlåning sker till låg ränta. Det

finns också sparinstitut med i princip denna utformning som är verksamma på den

svenska marknaden. Den som bestämmer sig för att bospara torde sålunda ha goda

möjligheter att finna en sparform som passar den egna situationen.

När det gäller möjligheterna att öka bosparandet genom någon form av

sparpremier har bl.a. den bostadspolitiska kommittén redovisat uppfattningen

att det inte har kunnat visas att sådana premier leder till ett ökat

nysparande. Som framhålls i propositionen är inte heller sparpremier

fördelningspolitiskt effektiva, eftersom de ekonomiskt svaga hushållen har

svårt att tillgodogöra sig premierna. Utskottet delar den uppfattning som förs

fram i propositionen - att bosparande i första hand bör stimuleras genom

information och opinionsbildning, bl.a. genom de insatser som Spar- och

Placeringsfrämjandet planerar. Till detta kommer att den i dag låga inflationen

och den relativt höga realräntan i sig utgör stimulanser till ett ökat

sparande.

Utskottet avstyrker med det nu anförda Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo19 (c),

1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 8 och 1997/98:Bo26 (kd)

yrkande 5.

De ekonomiska villkoren för det sent byggda bostadsbeståndet

De bostäder som färdigställdes under slutet av 1980-talet och i början av 1990-

talet uppbär räntebidrag enligt de äldre räntebidragssystem som då gällde, dvs.

enligt 1992 års regler och äldre. För dessa bostäder trappas den ursprungliga

s.k. garanterade räntan upp med 0,35 procentenheter per år. I den

bostadspolitiska propositionen framhålls att de högre kostnader som följer av

denna successiva avtrappning av räntebidragen blir alltmer märkbara för

fastighetsägarna. Till detta kommer enligt propositionen att fastigheterna nu

också fasas in i fastighetsskattesystemet. Fr.o.m. år 1998 upphör

skattefriheten för de fastigheter som har värdeår 1989-1992 genom att de detta

år börjar betala halv fastighetsskatt. Beroende på den låga inflationen innebär

detta enligt propositionen avsevärda reala kostnadsökningar för dessa

fastigheter.

För att minska de ekonomiska påfrestningarna för fastigheter byggda under den

aktuella perioden föreslår regeringen att avtrappningen av räntebidragen bör

ske i långsammare takt än vad som följer av gällande regler. Härigenom mildras

enligt förslaget de likviditetsmässiga påfrestningarna i förhållande till vad

som annars skulle ha gällt och fastighetsägarna får tid att ställa om till de

förändrade ekonomiska villkoren. Regeringen föreslår därför att den s.k.

garanterade räntan trappas upp med 0,10 procentenheter - i stället för med 0,35

procentenheter - för det bidragsår som i det enskilda ärendet påbörjas närmast

efter den 31 augusti 1998 för nyproducerade hyres- och bostadsrättshus där

bidragstiden började löpa fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992

års bidragsregler eller äldre regler. Efter detta bidragsår fortsätter

upptrappningen av räntesatsen varje år enligt nu gällande regler.

Statens kostnader för den långsammare upptrappningen av räntebidragen

beräknas i propositionen till 1 485 miljoner kronor för treårsperioden

1999-2001. Inrikesdepartementet har i en skrivelse till utskottet den 29 april

1998 redovisat en reviderad kostnadsberäkning. Enligt skrivelsen kan kostnaden

för regeringens förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen nu

beräknas till sammanlagt 920 miljoner kronor för åren 1999-2001. Den lägre

totala kostnaden beror dels på att ränteantagandena reviderats ned, dels på att

den ursprungliga kostnaden beräknats på en för stor grupp fastigheter.

Förslaget om att trappa av räntebidragen i långsammare takt avvisas i fyra

motioner. I dessa motioner förordas att påfrestningarna för de s.k.

krisårgångarna, dvs. de bostäder som byggdes åren kring 1990, i stället minskas

genom att de inte fasas in i fastighetsskattesystemet.

Enligt Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 bör fastighetsskatten användas

som ett mer träffsäkert och effektivt instrument. I motionens yrkande 2

föreslås att riksdagen skall besluta om fortsatt befrielse från fastighetsskatt

för de s.k. krisårgångarna i avvaktan på att beslut fattas om ändrad

fastighetstaxering och ändrade principer för fastighetsskatteuttag. Regeringens

förslag till långsammare nedtrappning av räntebidragen avvisas med hänvisning

härtill - yrkande 7.

Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 förespråkas att

fastighetsskatten används för att lindra påfrestningarna i krisårgångarna.

Regeringens förslag om långsammare nedtrappning av räntebidragen bör därför

enligt motionens yrkande 5 i motsvarande del avslås. Enligt motionen bör

riksdagen i stället besluta att befria årgångar med värdeår 1989-1992 från

fastighetsskatt år 1999 - yrkande 2.

I dagsläget är det enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) effektivare att, i stället

för en långsammare avveckling av räntebidragen, använda fastighetsskatten för

att lindra påfrestningarna för årgångarna 1989-1992. Regeringens förslag

avseende räntebidragen bör därför avslås - yrkande 5. De aktuella årgångarna

bör enligt motionens yrkande 6 i stället slippa fastighetsskatt under år 1999.

Regeringens förslag att minska upptrappningen av räntebidragen under ett år

är enligt motion 1997/98:Bo26 (kd) ovanligt kortsiktigt. Förslaget bör därför

avvisas - yrkande 3. I stället föreslås att de s.k. krisårgångarna (värdeår

1989-1992) inte skall betala halv fastighetsskatt år 1999, utan helt befrias

från den - yrkande 4.

Förslaget om en långsammare nedtrappning av räntebidragen accepteras i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20. Enligt motionen är åtgärden nödvändig

för att minska påfrestningarna för de s.k. krisårgångarna. Enbart den

långsammare nedtrappningen anges dock inte vara tillräcklig eftersom samma

årgångar samtidigt fasas in i fastighetsskattesystemet. I motionens yrkande 10

föreslås därför att infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyres-

och bostadsrättshus i årgångarna 1989-1992 skjuts upp de närmaste tre åren.

Under beredningen i utskottet av frågan om hur påfrestningarna för de s.k.

krisårgångarna skall kunna minskas har flera olika lösningar kommit att

diskuteras. Frågan har främst gällt om åtgärder inom fastighetsskatte- eller

räntebidragssystemets ram bör väljas för att uppnå de önskvärda effekterna. Det

har därvid kunnat konstateras att det är angeläget att fastighetsägarna i det

aktuella bostadsbeståndet ges tillräcklig tid för att ställa om till de

förändrade ekonomiska villkoren. En sådan omställning förutsätter också att

klara besked ges om villkoren för räntebidrag och fastighetsskatt under de

närmaste åren. Genom en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och

Centerpartiet under slutskedet av utskottets beredning av detta ärende har

förutsättningar för ett sådant klarläggande skapats.

Överenskommelsen innebär i korthet att fastighetsskatten sänks för

fastboende i attraktiva kustområden och att den generella fastighetsskattenivån

för bostäder sänks från 1,7 % till 1,5 % redan under innevarande år. Detta ger

enligt överenskommelsen också bra förutsättningar för att genomföra förslaget i

den bostadspolitiska propositionen om en begränsning av upptrappningen av den

garanterade räntan. Utskottet återkommer nedan till överenskommelsens innebörd

vad gäller fastighetsskatten (se avsnittet Utformningen av

fastighetsbeskattningen). Vad gäller den nu aktuella frågan om åtgärder för de

s.k. krisårgångarna vill utskottet anföra följande.

Regeringens förslag om att räntebidragen under ett år endast skall trappas

upp med 0,1 procentenheter i vissa årgångar bör vinna riksdagens bifall. Det

finns flera skäl till att denna lösning är att föredra framför alternativet att

vänta med infasningen av de aktuella årgångarna i fastighetsskattesystemet.

Bland fördelarna med den förordade räntebidragsåtgärden kan nämnas att denna

leder till att fler fastigheter omfattas av de ekonomiska lättnaderna än vad

som är fallet med de diskuterade alternativen. Vidare ger räntebidragsåtgärden

en mer varaktig effekt för många fastigheter. För vissa årgångar bostäder

medför den minskade upptrappningen av den garanterade räntan att en

kostnadsbegränsning kvarstår ännu efter tre år. Slutligen är åtgärden att

föredra även ur statsfinansiell synvinkel eftersom finansieringsfrågan i detta

fall redan är löst.

De överväganden som utskottet ovan redovisat har således lett fram till

slutsatsen att regeringens förslag om ändrade regler för vissa räntebidrag för

det sent byggda beståndet (avsnitt 9 i propositionen) bör godkännas av

riksdagen. Det aktuella fastighetsbeståndet kommer därutöver att få ekonomisk

lindring genom den generella sänkning av fastighetsskatteuttaget som kommer att

genomföras enligt den refererade överenskommelsen. Utskottet vill också

framhålla att fastighetsskattesystemets konsekvenser för detta bostadsbestånd

även i vissa andra avseenden kommer att övervägas. I direktiven för den översyn

av reglerna för fastighetsskatt som regeringen nyligen beslutat tillsätta

anförs således att fastighetsskatteuttaget under de inledande åren av en

fastighets livstid behöver ses över. Det finns i detta sammanhang även skäl att

beakta effekterna av reglerna för beräkning av taxeringsvärdet särskilt för de

hyreshus som producerats under senare år.

Utskottets ställningstagande vad avser åtgärder för de s.k. krisårgångarna är

inte förenligt med de aktuella motionsförslagen om åtgärder inom

fastighetsskattesystemets ram. Motionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 2 och 7,

1997/98:Bo15 (m) yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del,

1997/98:Bo20 (v) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkandena 5 och 6 samt

1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 3 och 4 avstyrks av detta skäl.

Utformningen av fastighetsbeskattningen m.m.

Regeringen redovisar i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en

allmän översyn bör göras av fastighetsskatten och anslutande frågor. I

propositionen aviserar regeringen därför sin avsikt att tillkalla en

parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av

fastighetsskatten m.m. Enligt regeringen skall översynen bl.a. omfatta

- en noggrann analys av de olika övergångseffekter som kan uppkomma vid olika

förändringar i skatteunderlag och skattestruktur,

- neutraliteten mellan olika upplåtelseformer, varvid inverkan av såväl

fastighetsskatteregler som reglerna för räntebidrag skall beaktas samt

- en vidareutveckling av den analys av alternativa underlag för

fastighetsskatten som gjorts i departementspromemorian Fastighetsskatt -

alternativa underlag m.m. (Ds 1998:3).

Förslag om förändringar i fastighetsskatten läggs fram i sju motioner.

I Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 3 begärs ett riksdagens

tillkännagivande om de aspekter på fastighetsskatten som måste behandlas i den

aviserade översynen. De frågor som översynen bör omfatta är enligt motionen

bl.a. neutraliteten i beskattningen och infasningen av nya hus i

fastighetsskattesystemet. I motionen förs även fram förslag till omedelbara

ändringar av fastighetsbeskattningen. I yrkande 1 föreslås att

fastighetsskatten på bostäder skall sänkas till 1,5 % med verkan fr.o.m. år

1999. Dessutom förordas i motionens yrkande 4 att belägenhetsfaktorn skall

slopas för fastboende i vissa attraktiva områden och att storleken på en s.k.

normaltomt skall fastställas till minst 300 m2 redan fr.o.m. år 1998. Slutligen

förordas att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena inte längre skall

genomföras - yrkande 5.

Även i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i

motsvarande del föreslås att fastighetsskatten skall sänkas till 1,5 % fr.o.m.

år 1998. Därefter skall skatten sänkas med 0,1 procentenhet per år. Förslaget i

motionen innebär vidare att hälften av markvärdet, med början år 1999, skall

undantas från fastighetsskatt. På sikt bör fastighetsskatten enligt motionen

helt avvecklas och ersättas med en schablonbeskattning.

Förslagen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12

innebär bl.a. att den aviserade översynen av fastighetsbeskattningen skall

utökas till att omfatta även skattereformen, förändringarna av räntebidragen

och den pågående saneringen av statens finanser. Vidare förordas att

neutraliteten mellan olika boendeformer skall vara en central fråga i

översynen. Dessutom bör översynen enligt motionen omfatta alternativa

beskattningsmodeller som den s.k. Kalifornienmodellen där inköpspriset utgör

bas för beskattningen. Även en överföring av intäkterna från fastighetsskatten

till kommunerna föreslås ingå i övervägandena.

Det är enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7 nödvändigt med en förändrad

syn på fastighetsbeskattningen. Utgångspunkten för beskattningen bör inte vara

själva boendet, utan den miljöbelastning som bostäderna medför. Enligt

förslaget bör fastighetsskatten därför på sikt avskaffas i sin nuvarande

utformning.

Det finns enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4 inte behov av en

fastighetsskatteutredning med det begränsade uppdrag som regeringen förordar.

Vad som erfordras är i stället omedelbara åtgärder. Som ett första steg bör

därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 %. Dessutom måste särskilda åtgärder

vidtas för att sänka skatten för dem som är mest utsatta för kraftiga

höjningar av taxeringsvärdena, bl.a. i boende i attraktiva kustområden.

I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6 föreslås att fastighetsskatten bör

trappas ned i takt med räntebidragen. Som ett första steg bör skattesatsen

enligt förslaget sänkas till 1,5 %. Dessutom förordas att en del av tomtvärdet

skall undantas från beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt

ersättas med en kommunal avgift.

Skattesystemets inverkan på räntekostnaderna innebär enligt motion

1997/98:Bo24 (s) orättvisa villkor för boende i olika upplåtelseformer. Den

översyn av fastighetsskatten som aviserats bör därför syfta till att göra

skattesystemet neutralt.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) över

förslagen avseende fastighetsbeskattningen motionerna i berörda delar. Det sker

bl.a. med hänvisning till den kommande fastighetsskatteutredningen.

Med anledning av vad som i motionerna förordats beträffande

fastighetsbeskattningen vill bostadsutskottet anföra följande.

Redan i anslutning till budgetbehandlingen hösten 1996 uttalade

bostadsutskottet i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 1996/97:BoU1y) att

det inte minst från bostadspolitiska utgångspunkter framstod som naturligt att

en översyn gjordes av reglerna för fastighetstaxeringen för att i olika

avseenden kontrollera utfallet av 1996 års allmänna fastighetstaxering.

Utskottet står fast vid denna uppfattning. Utan att i detalj gå in på vilka

frågor som en översyn bör omfatta vill utskottet framhålla vikten av att

lösningar söks på några av de problem som ur bostadspolitisk synvinkel följer

av beskattningens nuvarande utformning. Det gäller effekterna av

fastighetsbeskattningen på nyproduktionen dels genom den stegvisa infasningen i

fastighetsskattesystemet, dels som en följd av beräkningen av skatteunderlaget.

Ett ytterligare problem som enligt utskottets mening måste få en snar lösning

är utformningen av beskattningen för boende i attraktiva områden, bl.a. vid

våra kuster.

Sedan den bostadspolitiska propositionen förelades riksdagen har en

uppgörelse om fastighetsbeskattningen träffats mellan Socialdemokraterna och

Centerpartiet. Genom uppgörelsen löses några av de problem som utskottet ovan

pekat på när det gäller fastighetsskatten. Uppgörelsen innebär dels att

skattesatsen sänks från 1,7 till 1,5 % redan för inkomståret 1998, dels att en

lättnad genomförs för fastboende i attraktiva kustområden genom att man under

ett övergångsskede bortser från belägenhetsfaktorn i underlaget för

fastighetsskatt. Sammantaget innebär de överenskomna åtgärderna sålunda att

fastighetsskatten generellt kommer att sänkas för alla hus samtidigt som de

bofasta i attraktiva områden får en ytterligare lättnad i beskattningen.

De nu överenskomna skattesänkningarna bör enligt utskottets mening kunna

bidra till att på sikt ge fastighetsbeskattningen en utformning som svarar

också mot väsentliga bostadspolitiska krav. Samtidigt är det viktigt att den

utredning av fastighetsbeskattningen som regeringen aviserat genomförs i

enlighet med de riktlinjer som utskottet förespråkat ovan. En förutsättning för

uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet är också att den

övergångslösning för de fastboende i vissa attraktiva områden som

överenskommits skall ersättas av en mer permanent lösning när

fastighetsskatteutredningen är klar med sitt arbete. Utredningen har att

behandla denna fråga med förtur.

De åtgärder på fastighetsskatteområdet som nu överenskommits kommer att ligga

till grund för den fortsatta beredning av frågan som pågår i finansutskottet.

Detta förhållande tillsammans med den översyn av fastighetsbeskattningen som nu

inletts motiverar enligt utskottets mening att ställning nu inte tas till de

framlagda motionsförslagen. Det bör i anslutning härtill erinras om att

samtliga de motionsförslag som nu är aktuella hos bostadsutskottet också har

väckts med anledning av den ekonomiska vårpropositionen. Dessa motioner har

hänvisats till finansutskottet. I avsikt att få en sammanhållen behandling av

förslagen anser bostsdsutskottet att bedömningen av dem bör ske i

finansutskottet. Förslagen i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkandena 1 samt

3-5, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v)

yrkandena 2, 11 och 12 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 7,

1997/98:Bo22 (fp) yrkande 4, 1997/98:Bo24 (s) och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 6

avstyrks sålunda utan behandling i sak.

Avslutningsvis tar utskottet i detta avsnitt upp frågan om omfattningen av

skattebefrielsen vid självförvaltning.

Som en framkomlig väg att minska hyran förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp)

att möjligheterna till självförvaltning för hyresgäster skall förbättras. Det

föreslås i motionens yrkande 11 ske genom att det skattefria beloppet ökas till

omkring ett halvt basbelopp.

Förslaget avvisas i skatteutskottets yttrande (yttr. 1997/98:SkU3y) med

hänvisning till att det inte finns skäl att nu ändra de aktuella reglerna.

Enligt skatteutskottet gäller rent allmänt att kontantersättningar för

arbetsinsatser skall beskattas i vanlig ordning.

Inte heller bostadsutskottet är berett att ställa sig bakom förslaget i

motion 1997/98:Bo21 (mp). Utskottet vill erinra om att reglerna om

skattebefrielse vid självförvaltning bara funnits i knappt ett år. Det torde

därför saknas tillräckliga erfarenheter för att avgöra om dagens nivå är sådan

att självförvaltning kommer till stånd i den utsträckning som motiveras av

hyresgästernas intresse och förmåga. Motionens yrkande 11 avstyrks.

Förbättrade levnadsvillkor i utsatta bostadsområden

Under ovanstående rubrik i propositionen redovisar regeringen en bedömning som

är formulerad enligt följande.

Levnadsvillkoren i särskilt storstädernas bostadsområden måste förbättras.

Riktade insatser till bostadsområdena behöver samverka med mer generella

åtgärder som motverkar segregation. Inför det fortsatta arbetet finns därför

ett behov av bl.a. förbättrad samordning av åtgärder inom olika politikområden.

Alla insatser i de utsatta bostadsområdena bör baseras på aktiv medverkan från

dem som bor och verkar i området.

Regeringen avser att senare under våren 1998 återkomma till riksdagen med

förslag om hur möjligheterna till en socialt hållbar utveckling i storstäderna

skall förbättras.

Den av regeringen aviserade storstadspolitiska propositionen har den 19 maj

överlämnats till riksdagen. Propositionen avses bli behandlad i riksdagen under

hösten 1998.

Regeringens redovisning i den bostadspolitiska propositionen av sin bedömning

av hur levnadsvillkoren i utsatta bostadsområden skall kunna förbättras har

föranlett förslag i ett antal motioner om tillkännagivanden från riksdagen i

frågan. Innebörden i de förordade tillkännagivandena i respektive motion kan

starkt sammanfattat beskrivas på följande sätt.

- 1997/98:Bo12 (s): Hyresgästerna bör få ett större inflytande över sitt

boende. Goda grunder bör skapas för ett småskaligt egenföretagande. Ett

system med ekonomiska frizoner bör övervägas. Bostadsföretagen bör samarbeta

med socialtjänsten, arbetsförmedlingen och företagarföreningen. En

representant för hyresgästerna bör ingå i bostadsföretagens styrelse.

- 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14: En blandning av olika upplåtelseformer är

eftersträvansvärd och en större andel av lägenheterna i de utsatta

bostadsområdena bör omvandlas till bostadsrätter.

- 1997/98:Bo17 (s): Åtgärder för utsatta bostadsområden bör inte begränsas till

storstadsområden.

- 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 8: Frizoner och stöd till lokala företags-

satsningar bör övervägas. Hyresgästernas självförvaltning bör

vidareutvecklas. Blandade upplåtelseformer bör eftersträvas. Ekonomiska

satsningar bör genomföras för de mest utsatta bostadsområdena.

- 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12: Etablering av servicenäringar och andra

arbetsplatser bör uppmuntras. En blandning av upplåtelseformer bör

eftersträvas. Renoveringar av fastigheter och närmiljöer bör genomföras

varsamt och i samförstånd med hyresgästerna.

Bostadsutskottet kan konstatera att gemensamt för flertalet av de ovan i

korthet återgivna motionerna med överväganden om olika åtgärder i utsatta

bostadsområden är att i dem tas upp önskvärda satsningar, dock utan att

förslagen närmare konkretiseras. På detta övergripande plan torde inte några

större meningsskiljaktigheter föreligga. Utskottet kan således instämma i att

det bl.a. är önskvärt med ett ökat arbetsplats- och serviceutbud i de aktuella

områdena, t.ex. genom nya företagsetableringar. Som framhålls i flera motioner

finns också anledning att utveckla formerna för boendeinflytande och

hyresgästernas delaktighet i förvaltningen av bostäder. Insatserna från

bostadsföretagen, kommunala och statliga förvaltningar och andra instanser bör

i möjligaste mån samordnas. Renoveringar och ombyggnader bör genomföras på ett

sådant sätt att stor hänsyn tas till de boendes önskemål osv.

Som framgår av den beskrivning som finns i propositionen av bakgrunden till

de redovisade övervägandena i frågan är även regeringen väl medveten om

situationen i de utsatta bostadsområdena. De behov av insatser som regeringen

aktualiserar sammanfaller till stor del med vad som tagits upp i motionerna.

Regeringen pekar således på behovet av samordnade insatser i det lokala

arbetet, bl.a. genom ett ökat engagemang från såväl fastighetsägare som

hyresgäster. Vidare framhålls de insatser som gjorts för att stödja

nyföretagandet i de aktuella områdena och i övrigt stimulera näringslivet. Även

frågan om självförvaltning och boendeinflytande tas upp.

Utskottets slutsats av de överväganden som redovisas i propositionen och i de

aktuella motionerna är att nya övergripande uttalanden, t.ex. i form av ett

tillkännagivande från riksdagen, knappast kan tillföra något nytt. En bred

insikt finns redan om problemens omfattning i de utsatta bostadsområdena och om

behovet av åtgärder som kan bryta en negativ utvecklingsspiral. Det frågan nu i

stället gäller är vilka konkreta åtgärder som bör vidtas på kortare och längre

sikt från statens, kommunernas och övriga berörda parters sida.

Regeringen hänvisar i propositionen till kommande förslag och överväganden i

en storstadspolitisk proposition. Som framgått ovan har denna proposition nu

förelagts riksdagen. Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att närmare 2

miljarder kronor under en treårsperiod avsätts för särskilt stöd till lokalt

utvecklingsarbete i de utsatta bostadsområdena. En särskild storstadsdelegation

kommer också att tillsättas med uppgift att samordna den nationella

storstadspolitiken. En central uppgift i dettta sammanhang anges vara att

främja en god utveckling i storstädernas utsatta bostadsområden.

Utskottet anser mot denna bakgrund att den fortsatta diskussionen om

nödvändiga åtgärder för att vända utvecklingen i de aktuella bostadsområdena

bör föras med utgångspunkt i förslagen i den storstadspolitiska propositionen

och i de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna. Det finns i

detta sammanhang även möjlighet för dem som står bakom de motioner som ovan

behandlats att vidareutveckla och konkretisera sina förslag. Något behov av ett

tillkännagivande utifrån den diskussion som förs i de nu aktuella motionerna

torde således nu inte föreligga. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna

1997/98:Bo12 (s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98:Bo21

(mp) yrkande 8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12.

Ytterligare en motion med något annorlunda inriktning bör behandlas i detta

avsnitt. I motion 1997/98:Bo16 (s) anförs att de medel som riksdagen avsatt för

stöd till lokala investeringsprogram för en ekologiskt hållbar utveckling bör

användas för åtgärder i utsatta bostadsområden. Motionärerna föreslår att stöd

skall kunna ges till åtgärder som innebär att delar av bostadsbeståndet rivs

samt i förekommande fall återuppbyggs på andra ställen.

Utskottet vill erinra om att ekologiskt motiverade insatser i utsatta

bostadsområden skall prioriteras vid fördelningen av medel för stöd till lokala

investeringsprogram enligt vad som framhölls vid beslutet om att införa denna

stödform. Detta framgår även av gällande bidragsförordning (SFS 1998:23).

Utskottet bör emellertid inte ta ställning till om den av motionärerna

föreslagna medelsanvändningen i övrigt kan anses uppfylla de föreskrivna

bidragsvillkoren. Bedömningen av vilka åtgärder som i de enskilda fallen bäst

kan främja en utveckling mot ett ekologiskt hållbart samhälle har enligt

riksdagens beslut överlåtits till regeringens avgörande i samband med

medelsfördelningen. Motion 1997/98:Bo16 (s) avstyrks således.

Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden

I propositionen redovisar regeringen sin bedömning av vissa frågor som avser

hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Regeringen framhåller betydelsen

av att såväl kommunerna genom sina egna bostadsföretag som övriga

fastighetsägare medverkar till en väl fungerande lokal bostadsförsörjning.

Enligt regeringens bedömning visar erfarenheterna att man genom frivilliga

överenskommelser och avtal mellan kommunerna och de olika fastighetsägarna når

goda resultat när det gäller att tillgodose utsatta gruppers bostadsbehov. Mot

denna bakgrund anser regeringen att det inte finns behov av att nu ge

kommunerna lagstödd rätt till anvisning av bostadslägenheter. Det framhålls

emellertid i propositionen att situationen för utsatta gruppers

bostadsförsörjning ingående bör följas och att det inte kan uteslutas att någon

form av regelsystem måste aktualiseras om förhållandena på bostadsmarknaden

motiverar detta.

Mot den angivna bakgrunden redovisar regeringen sin avsikt att tillkalla en

bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det

bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta

gruppers ställning på bostadsmarknaden. Beredningen avses också få i uppgift

att uppmärksamma de bostadssociala effekterna av konkurser och rekonstruktioner

som berör bostadsrättshavare och dem som bor i egnahem.

Frågor om särskilda insatser för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden

har aktualiserats i fyra motioner. Två av dessa motioner tar särskilt upp de

ungas bostadssituation. Motionärerna beskriver de svårigheter som många

ungdomar i dag har att hitta en bostad till rimlig kostnad. Bristen på

lämpliga bostäder anses bl.a. leda till att många ungdomar tvingas bo kvar i

föräldrahemmet. I motion 1997/98:Bo10 (s) föreslås mot denna bakgrund att den

bostadssociala beredning som regeringen avser att tillkalla särskilt skall

uppmärksamma ungdomarnas situation och även föreslå lämpliga åtgärder.

Motionärerna hänvisar därvid till den bostadspolitiska utredningens förslag om

att metoder för kartläggning av studenternas bostadssituation bör utvecklas och

att reglerna för bostadsbidrag till ungdomar bör ses över. I motion

1997/98:Bo13 (s) förordas i motsvarande del att stödet till studentbostäder

vidgas till att omfatta även ungdomsbostäder samt att ett särskilt stöd

utformas så att ungdomar kan efterfråga tomma lägenheter.

Centerpartiet framhåller i sin partimotion 1997/98:Bo14 (c) att man stöder

regeringens avsikt att tillsätta en bostadssocial beredning. Enligt motionens

yrkande 16 bör emellertid riksdagen i ett tillkännagivande understryka att

beredningen särskilt måste beakta de ensamståendes situation och att en allt

större del av nettoinkomsten går åt till utgifter för boendet.

Även i motion 1997/98:Bo21 (mp) tillstyrks regeringens initiativ att

tillsätta en beredning. Motionärerna anför dock att man inte är främmande för

att återinföra en kommunal bostadsanvisningsrätt om en sådan behövs för att ge

alla kommuninvånare rätt till en bra bostad. Yrkande 9 i motionen innebär att

riksdagen i ett tillkännagivande särskilt bör framhålla hemlösas utsatta

situation. Motionärerna anser också att ett särskilt statligt stöd bör

övervägas för ombyggnader av bl.a. nedlagda sjukhus och institutioner till ett

boende anpassat för denna grupp.

Bostadsutskottet har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över

situationen för hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden. Det kan

konstateras att vissa hushåll i dag har betydande svårigheter att komma in på

den ordinarie bostadsmarknaden. Det gäller både ungdomshushåll som söker sin

första bostad och hushåll som tidigare varit etablerade på bostadsmarknaden men

av olika skäl nu saknar fast bostad. Även många hushåll som i dag har ett

tillfredsställande boende känner osäkerhet inför möjligheterna att ekonomiskt

klara boendeutgifterna. Inte minst svårigheterna på arbetsmarknaden har

bidragit till den oroande utvecklingen. Denna situation kan givetvis inte i

längden accepteras. Som framhålls i de bostadspolitiska mål som utskottet ovan

i bred enighet ställt sig bakom skall bostadspolitiken skapa förutsättningar

för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader.

Utskottet har under beredningen av detta ärende genomfört en intern

utfrågning om situationen för resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden. Under

utfrågningen redovisades exempel på de ansträngningar som görs runt om i landet

för att lösa problemen för dessa hushåll. Enligt utskottets mening är det

nödvändigt att berörda parter engageras för att de diskuterade problemen skall

kunna ges en godtagbar lösning. Den bostadssociala beredning som regeringen

avser att tillsätta bör kunna fungera som ett forum för erfarenhetsutbyte om

möjliga vägar att tillgodose de resurssvaga hushållens bostadsefterfrågan.

Utskottet finner det därför angeläget att beredningen engagerar representanter

för såväl kommuner, fastighetsägare som de boende. Enligt vad som anförs i

propositionen är detta också regeringens avsikt. Utskottet har vidare erfarit

att regeringens avsikt är att ge beredningen en parlamentarisk sammansättning.

Det kommer således att finnas möjlighet att i detta sammanhang aktualisera och

diskutera de överväganden som olika partier givit uttryck för i sina motioner.

Sett mot denna bakgrund ser inte utskottet anledning att genom ett

riksdagsuttalande snäva in beredningens arbete. Det kan även av andra skäl

framstå som mindre lämpligt att i ett tillkännagivande framhålla den ena

utsatta gruppen framför den andra. De grupper som särskilt uppmärksammats i de

aktuella motionerna är alla exempel på hushåll som i olika avseenden kan ha en

svår situation på bostadsmarknaden. Även andra grupper med betydande

svårigheter skulle kunna avgränsas. Det får förutsättas att beredningen kommer

att analysera dessa problem ingående och föreslå vilka åtgärder som behöver

vidtas.

Vad gäller förslagen om åtgärder för att underlätta för ungdomar att etablera

sig på bostadsmarknaden vill utskottet framhålla att ett av motionsyrkandena -

att investeringsstödet för studentbostäder bör utvidgas till att också omfatta

ungdomsbostäder - sammanfaller med ett regeringsförslag som sedermera förelagts

riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150).

Bostadsutskottet har i ett yttrande till finansutskottet (yttr. 1997/98:BoU7y)

tillstyrkt detta förslag.

Med hänvisning till det anförda bedömer utskottet att förslagen i motionerna

1997/98:Bo10 (s), 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del, 1997/98:Bo14 (c) yrkande

16 samt 1997/98:Bo21(mp) yrkande 9 torde komma att övervägas i den

bostadssociala beredningens arbete även utan ett riksdagens tillkännagivande i

frågan.

Bostadsförmedling

Det har enligt regeringen i olika sammanhang uppmärksammats att vissa privata

bostadsförmedlare bedriver en oseriös verksamhet.

Bostadsförmedlingsverksamheten anses emellanåt dra till sig mindre nogräknade

personer. Det har enligt propositionen bl.a. förekommit att bostadssökande som

betalat in förskott på förmedlingsavgiften inte får tillbaka sina pengar därför

att förmedlingsföretaget försvunnit eller gått i konkurs. Regeringen ser

allvarligt på problemet med oseriösa bostadsförmedlare. Det kan enligt

regeringens bedömning därför finnas behov av att överväga någon form av

samhällskontroll och regler av konsumentskyddskaraktär även för

hyresförmedling. Som ett första steg avser regeringen därför att låta undersöka

förutsättningarna för samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare.

Problemet med oseriösa bostadsförmedlare tas också upp i Moderata

samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, liksom i

motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13. Enligt motionerna löses inte problemen med

oseriösa bostadsförmedlare genom att en statlig kontroll införs. I stället

föreslås att problemen löses i samarbete mellan bostadsförmedlare och

fastighetsägare. Det kan t.ex. ske genom att ett av branschen utarbetat

auktorisationsförfarande införs.

Det är enligt motion 1997/98:Bo11 (s) rimligt att bostadsförmedling skall få

bedrivas av såväl kommun som av annan huvudman. Det förutsätter dock enligt

motionens yrkande 2 att någon form av auktorisation av bostadsförmedlare kommer

till stånd, t.ex. liknande den för fastighetsmäklare. För att förmedlingen av

bostäder skall ske rättvist förordas dessutom i motionens yrkande 1 att tydliga

regler skall införas för förmedlingsverksamheten. Reglerna skall enligt

förslaget avse såväl kommunala som andra bostadsförmedlingar.

Antalet kommuner som i egen regi bedriver bostadsförmedling har minskat under

1990-talet. Samtidigt har nya samarbetsformer för

bostadsförmedlingsverksamheten vuxit fram mellan kommunen och andra aktörer på

bostadsmarknaden, som de kommunala bostadsföretagen och privata

fastighetsägare. Vid sidan av dessa samarbetsformer med ett mer eller mindre

stort kommunalt inflytande finns det också privata bostadsförmedlingar. Som

redovisas i propositionen har det i olika sammanhang uppmärksammats att en del

av dessa bedriver en oseriös verksamhet. Detta är naturligtvis inte

acceptabelt. Det är enligt utskottets mening därför bra att regeringen nu som

ett första steg avser att låta undersöka förutsättningarna för att införa en

samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Enligt utskottets mening

bör resultatet av den aviserade översynen avvaktas. Moderata samlingspartiets

partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna

1997/98:Bo11 (s) och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 13 bör därför inte nu föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Kommunernas roll i bostadspolitiken

Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen

Den avreglering av den kommunala verksamheten inom bostadssektorn som vidtogs i

början av 1990-talet har enligt regeringen inte förändrat kommunernas

grundläggande ansvar på området. Det kommunala ansvaret baseras i allt

väsentligt på kommunallagen samt socialtjänstlagen. Dessutom ger plan- och

bygglagen kommunerna ett grundläggande ansvar för planeringen av

markanvändningen som också är av betydelse i sammanhanget.

När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär merparten av regel-

ändringarna att styrmedlen blev frivilliga för kommunerna i stället för

obligatoriska. Det innebär enligt regeringen att kommunerna liksom tidigare har

möjlighet att bedriva bostadsförsörjningsplanering och att upprätta särskilda

bostadsförsörjningprogram samt att engagera sig i förmedlingen av bostäder m.m.

Regeringen gör bedömningen att de styrmedel som kommunerna i dag förfogar över

är tillräckliga och att de inte nu bör ändras.

Den lagstiftning som i dag grundar kommunernas bostadspolitiska ansvar, dvs.

kommunallagen, socialtjänstlagen samt plan- och bygglagen, är enligt

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 inte tillräcklig. Genom att

kommunernas uppgifter på området nu är frivilliga tar många kommuner inte det

ansvar för bostadsförsörjningen som de borde ta. De kommunala

bostadsförmedlingarna avvecklas i snabb takt samtidigt som allt färre kommuner

planerar för sin bostadsförsörjning. Vad som erfordras är enligt motionens

yrkande 13 därför att kommunernas ansvar tydliggörs genom att

bostadförsörjningslagen liksom bostadsanvisningslagen återinförs. I motionens

yrkande 15 förordas dessutom att det skall bli obligatoriskt för kommunerna att

upprätta boendeplaneringsprogram.

Förslaget i partimotionen (v) synes utgå från uppfattningen att kommunernas

grundläggande ansvar på bostadsområdet skulle ha minskat eller ändrats i sådan

omfattning att kommunerna i dag inte kan eller behöver ta något ansvar på

området. Utskottet delar inte denna uppfattning. Även om den rättsliga

regleringen av kommunernas bostadspolitiska ansvar i dag har en delvis annan

utformning än tidigare innebär detta inte att ansvaret skulle ha förändrats på

ett avgörande sätt. Kommunernas möjligheter att engagera sig på området följer

av kommunallagens bestämmelser och skyldigheterna av bestämmelserna i

socialtjänstlagen.

När det gäller de bostadspolitiska styrmedlen innebär dagens regler, som

framgår ovan, att styrmedlen är frivilliga i stället för som tidigare

obligatoriska. Det är därför möjligt för kommunerna att även fortsättningsvis

vidta olika bostadspolitiskt motiverade åtgärder som

bostadsförsörjningsplanering och bostadsförmedling. Som bostadsutskottet vid

flera tidigare tillfällen och senast i april 1998 (yttr. 1997/98:Bo6y)

framhållit innefattar det också en möjlighet för kommunerna att upprätta

boendeplaneringsprogram av den typ som efterfrågas i Vänsterpartiets

partimotion.

Det nu anförda innebär att utskottet delar uppfattningen att de styrmedel som

kommunerna förfogar över får bedömas vara tillräckliga och att de därför inte

nu bör ändras. Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15

avstyrks med hänvisning härtill.

De kommunala bostadsföretagen

I propositionen gör regeringen beträffande de kommunala bostadsföretagen

följande bedömning. Starka och välskötta bostadsföretag som kan tillhandahålla

goda bostäder för alla slags hushåll och som står under demokratisk kontroll

samt drivs utan vinstsyfte är en väsentlig förutsättning för att hela

befolkningen skall få en reell valfrihet i boendet på ett sätt som främjar

integrationen mellan olika grupper i samhället. Det kommunala engagemanget för

bostadsförsörjningen bör utvecklas genom att kommunerna tar en alltmer aktiv

roll i ledningen för sina företag. Kommunallagens regler om kommunala företag

bör även i fortsättningen gälla fullt ut för de kommunala bostadsföretagen.

Förslag om de kommunala bostadsföretagen tas upp i sex motionsyrkanden. I ett

av dem - yrkande 7 i motsvarande del i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 - föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att

det kommunala ägandet skall avskaffas. Motivledes tas i motion 1997/98:Bo22

(fp) upp frågan om kommunala bolag. Motionärerna hävdar att sådana bolag inte

uppfyller kriterierna på demokratisk styrning med full öppenhet och insyn för

medborgarna. I de övriga fem motionsyrkandena som behandlas i detta avsnitt tas

upp frågor om vissa regler som bör vägleda handlandet i de kommunala

bostadsföretagen.

Utskottet behandlar inledningsvis den bedömning som görs i propositionen och

i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 om de kommunala bostadsföretagen.

Utskottet har ovan sammanfattat regeringens bedömning. Vad gäller motivet för

förslaget i m-motionen kan detta sammanfattas på följande sätt. Motionärerna

menar att det inte är nödvändigt för en kommun att äga stora delar av

fastighetsbeståndet på den lokala marknaden för att klara det bostadspolitiska

målet. Enligt dem bör det kommunala ansvaret på den lokala bostadsmarknaden

förverkligas genom det s.k. kommunala planmonopolet. Kommunen har dock ett

oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för resurssvaga hushåll

på bostadsmarknaden och för människor som på grund av sin ålder är i behov av

särskilda boendeformer. Kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata

företag på en marknad leder ofelbart till problem.

Utskottet vill anföra följande. Inledningsvis och utifrån motionärernas

uppfattning sådan den beskrivs i motionen beträffande den bostadspolitiska

målsättningen är det föga förvånande att de har en helt annan inställning till

de kommunala bostadsföretagen än regeringen. Det är heller inte särskilt

anmärkningsvärt att utskottets uppfattning är en annan än den som förs fram i

m-motionen. Den syn som utskottet ovan redovisat som den som bör vägleda de

bostadspolitiska strävandena skiljer sig väsentligt från motionärernas. Inte

heller är det särskilt förvånande att de allmännyttiga bostadsföretagen inte

anses ha något verkligt berättigande i den moderata bostadspolitiken. Utskottet

vidhåller dock sin tidigare uppfattning om de allmännyttiga bostadsföretagen.

Denna innebär att dessa företag har en viktig roll när det gäller att

förverkliga en social och rättvis bostadspolitik. Med hänvisning till vad nu

anförts och mot bakgrund av den bostadspolitiska målsättningen utskottet ovan

uttalat sig för har utskottet ingen invändning mot den bedömning som görs i

propositionen om de allmännyttiga bostadsföretagen. Denna bedömning är

oförenlig med den som görs i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15. Yrkande 7 i motsvarande del avstyrks.

I fem motionsyrkanden förs fram förslag om utformningen av det regelverk de

allmännyttiga bostadsföretagen har att verka inom. Sådana förslag förs fram i

Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15, i Vänsterpartiets

partimotion 1997/98:Bo20 samt i motionerna 1997/98:Bo13 (s) och 1997/98:Bo25

(s).

I partimotion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om definition av begreppet allmännyttigt

bostadsföretag. En definition av begreppet bör enligt motionärerna tas in i

hyreslagen. Bl.a. denna fråga tas upp också i motion 1997/98:Bo25 (s). I

yrkande 16 i Vänsterpartiets partimotion föreslås ett tillkännagivande om en

utredning om reglerna för vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen

i avsikt att göra dem mera restriktiva än i dag. I Moderata samlingspartiets

partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del föreslås ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen om att de kommunala bostadsbolagens

hyresledande roll skall slopas. I motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del

föreslås bl.a. att Fastighetsskattekommittén bör behandla frågan om fondering

för framtida underhåll för boende i bl.a. de allmännyttiga bostadsföretagen.

Innan utskottet bemöter förslagen i motionerna finns anledning att erinra om

att frågan om förutsättningar och villkor för de allmännyttiga bostadsföretagen

setts över av en särskild utredare. Denna redovisade i juni 1997 sina förslag

(SOU 1997:81) i betänkandet Allmännyttiga bostadsföretag. I betänkandet lämnas

förslag bl.a. om allmännyttigförklaringens innebörd och dess betydelse inom

hyreslagstiftning. I utredningen föreslås också att den reglering som finns i

kommunallagen och som stadgar att kommunal näringsverksamhet skall drivas utan

vinstsyfte också skall gälla allmännyttiga bostadsföretag.

Av propositionen (s. 67) framgår att allmännyttigbegreppet inom

hyreslagstiftningen kommer att beredas ytterligare innan förslag föreläggs

riksdagen. Vad gäller villkoret att allmännyttiga bostadsföretag skall drivas

utan enskilt vinstsyfte hänvisas i propositionen till och betonas vikten av att

kommunallagens regler iakttas.

Vad nu redovisats innebär enligt utskottets mening att de frågor som tas upp

i yrkande 14 i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 samt i motion

1997/98:Bo25 (s) kommer att övervägas utan någon riksdagens begäran därom.

Samma är förhållandet med förslaget i motion 1997/98:Bo13 (s) i motsvarande del

om fonderingsmöjligheter i allmännyttiga bostadsföretag. Skatteutskottet som

yttrat sig över detta motionsförslag anför att Fastighetsskattekommitténs

direktiv inte hindrar att utredningen bedömer även denna fråga. Med hänvisning

till pågående överväganden avstyrker utskottet de nu behandlade v- och s-

motionerna om vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen. Vad gäller

yrkande 16 i partimotionen (v) om reglerna för vinstutdelning från de

allmännyttiga bostadsföretagen hänvisar utskottet till vad i propositionen

anförts om regleringen av denna fråga i kommunallagen.

Med anledning av förslaget i den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 yrkande

7 i motsvarande del om att de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll

skall slopas vill utskottet erinra om att denna fråga behandlats av utskottet

vid åtskilliga tillfällen. Utskottet har alltid ställt sig avvisande till

liknande förslag. Utskottet som inte finner anledning att ändra uppfattning

avstyrker med det anförda förslaget i m-motionen.

Under rubriken Konsolidering och försäljning erinras i propositionen (s.

66-67) om de tillfälliga regler som numera gäller om överlåtelser av

allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder. Reglerna gäller längst till

utgången av år 1999. Utskottet och riksdagen behandlade dessa såväl hösten 1996

som hösten 1997 (bet. 1996/97:BoU7 och bet. 1997/98:BoU1 s. 36-40). I

betänkande 1997/98:BoU1 redovisades reglerna på följande sätt.

- Till skillnad från tidigare kan ägandet i ett allmännyttigt företag breddas

utan att företagets ställning som allmännyttigt går förlorad. Det gäller så

länge som kommunen alltjämt har det bestämmande inflytandet över företaget.

- Upphör kommunens bestämmande inflytande över företaget skall

allmännyttigförklaringen återkallas och räntestöd inte längre lämnas för

företagets bostäder.

- Om företaget säljer eller på annat sätt avhänder sig mer än 25 % av det

bestånd bostäder som företaget ägde den 11 oktober 1996 lämnas inte längre

räntestöd för vare sig de bostäder som överlåtits eller dem som finns kvar i

företaget. Regeringen kan dock under vissa förutsättningar medge att

räntestöd ändå lämnas. Har företaget förlorat rätten till räntestöd för sina

kvarvarande bostäder skall förklaringen som allmännyttigt bostadsföretag

återkallas.

Frågan om hur de nu redovisade reglerna skall utformas så att de kommunala

bostadsföretagen ges förutsättningar att fortsatt konsolidera sig kommer enligt

propositionen att beredas ytterligare i Regeringskansliet. I avvaktan härpå bör

enligt regeringen de tillfälliga reglerna behållas.

I fyra motioner tas upp frågan om de tillfälliga reglerna. Förslagen i

Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 4 samt i motionerna

1997/98:Bo21 (mp) yrkande 10, 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 3 och 1997/98:Bo26 (kd)

yrkande 7 går ut på att de tillfälliga reglerna skall avskaffas.

Enligt utskottets uppfattning bör den pågående beredningsprocessen slutföras

och resultatet därav redovisas för riksdagen. I avvaktan på att så sker bör nu

gällande regler behållas. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de nu

behandlade förslagen i Moderata samlingspartiets partimotion samt i fp-, mp-

och kd-motionerna om avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering

av allmännyttiga bostadsföretag.

I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 17 förordas ett riksdagens

tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med

förslag som bibehåller och stärker de kommunala bostadsbolagens ställning.

Detta motionsförslag går stick i stäv mot de ovan behandlade. Utskottet

delar, som framgått ovan, motionärernas uppfattning om att de allmännyttiga

bostadsföretagen även framöver bör ha en viktig roll i den sociala

bostadspolitiken. Det finns emellertid inte tillräckliga skäl att nu rikta en

begäran till regeringen om ett skyndsamt förslag i frågan. Som också framgått

ovan gäller de tillfälliga reglerna längst till utgången av år 1999. Detta

innebär att riksdagen senast nästa år kommer att ha anledning att överväga

huruvida ytterligare åtgärder behövs för att stärka de allmännyttiga

bostadsföretagen. Detta regeringsförslag bör avvaktas. Med hänvisning till det

nu anförda föreslås att partimotion 1997/98:Bo 20 (v) yrkande 17 avslås av

riksdagen.

Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet

Förslaget i propositionen innebär sammanfattningsvis följande.

En särskild delegation inrättas för att från den 1 juli 1998 tillfälligtvis

hantera frågor om stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I

delegationens uppgifter ingår att bereda ärenden om stöd, överlägga med

enskilda kommuner om lämpliga åtgärder och krav samt samordna olika insatser

för att bistå med stöd. Det föreslås ankomma på delegationen att från fall till

fall bedöma vilka åtgärder som är mest lämpade med hänsyn till kommunens

förutsättningar. Om statligt stöd blir aktuellt skall det lämnas på sådana

villkor att statens kostnader minimeras.

Statens bostadskreditnämnd föreslås ges rätt att utfärda kreditgarantier för

lån som en kommun tar upp för att kunna fullgöra sina åtaganden för boendet.

Regeringen föreslås ges möjlighet att låta Venantius AB lämna lån till kommuner

på samma sätt som andra kreditföretag. Regeringen ges vidare möjlighet att

bilda ett bolag med uppgift att äga och förvalta bostadsföretag och fastigheter

som övertas från kommuner.

En kommun med svag ekonomi föreslås vidare under vissa förutsättningar kunna

erbjudas att få sina borgensåtaganden till förmån för bostadsrättsföreningar

avlösta. Erbjudandet kan innebära att staten lämnar en kreditgaranti upp till

samma belopp, dock högst upp till 99 % av det pantvärde som fastställts i

bostadslåneärendet. En förutsättning för att kreditgaranti skall kunna lämnas

är att det motsvarande inteckningsutrymmet inte har använts som pant för annan

skuld. Kommunen skall betala en engångsavgift för utbytet. Statens

bostadskreditnämnd ges rätt att utfärda även sådana kreditgarantier.

Kostnaderna för den föreslagna delegationen samt de övriga kostnader som

staten åsamkas för de föreslagna stödinsatserna skall belasta anslaget för

bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.

Riksdagen föreslås godkänna vad i propositionen föreslagits om stöd till

kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet.

I två motioner yrkas att riksdagen avslår det nu refererade

regeringsförslaget. Sådana förslag förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp)

yrkande 1 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 1. I fp-motionen anförs att det inte är

statens uppgift att hålla misslyckade kommunala bolag under armarna. I m-

motionen sägs att ett genomförande av regeringsförslaget sannolikt skulle

innebära att krisperioden för de kommunala bostadsbolagen förlängs.

I propositionen anförs att en kommun själv bär det yttersta ansvaret för sina

åtaganden för boendet. Om en kommun hamnar i en särskilt svår ekonomisk

situation och därmed inte kan fullgöra sina ekonomiska åtaganden som följer av

tidigare fattade beslut bör staten, enligt propositionen, kunna bistå kommunen

med ett tillfälligt stöd.

Utskottet har vid olika tillfällen tidigare och även ovan i detta betänkande

givit uttryck för en uppfattning som innebär att kommunerna och de kommunala

bostadsföretagen har en viktig roll i bostadspolitiken. Här skall dessa motiv

inte nu återigen utvecklas. Utskottet anser, med hänvisning till sin

uppfattning om dessa företag, att olika åtgärder kan behöva vidtas till stöd

till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. I fortsättningen av detta

avsnitt kommer utskottet att närmare diskutera utformningen av detta stöd. Vad

nu anförts innebär att utskottet föreslår riksdagen att godkänna vad i

propositionen i motsvarande del föreslagits. Denna uppfattning är inte förenlig

med den som förs fram i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 1 och 1997/98:Bo23

(m) yrkande 1 om avslag på propositionen i denna del.

I propositionen anförs att det stöd som nu diskuteras bör kunna lämnas i form

av kreditgarantier, lån och i särskilda fall bidrag. Stödet bör förenas med

villkor om insatser från kommunens sida. Avser åtagandena ett bostadsföretag

som kommunen har bestämmande inflytande över kan villkoren, enligt

propositionen, ytterst innebära att kommunen under vissa förutsättningar helt

eller delvis frånträder företaget eller dess bostäder. Vidare anförs i

propositionen att det är kommunernas förmåga att klara av bostadsföretagens

svårigheter - och inte svårigheterna i sig - som skall bestämma inriktningen

och omfattningen av statens insatser. Frågor om stöd skall således prövas i

första hand mot kommunens egna ekonomiska förutsättningar. Endast kommuner med

en särskilt svår ekonomisk situation kommer därför i fråga för stöd. En

ytterligare förutsättning är att de förhållanden som ligger bakom kommunens

svaga ekonomi inte är sådana att de på kort sikt kan påverkas av kommunen själv

och att kommunen vidtagit nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med sin

ekonomiska situation.

I propositionen redovisas (s. 72-77) olika lösningar beroende på de olika

stödbehov en kommun kan ha. Vidare redovisas den hanteringsordning regeringen

förordar och som framgått ovan bl.a. innebär att en särskild delegation

inrättas för att bereda och, i den utsträckning regeringen medger, besluta i

ärenden om stöd. Också frågan om avlösen av kommunala borgensåtaganden till

förmån för bostadsrättsföreningar behandlas i propositionen. För uppgifter om

förslagens närmare innebörd hänvisas till propositionen i nu angiven del.

I tre motioner, nämligen i partimotionen 1997/98:Bo15 (m) yrkande 3 samt i

motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m) yrkande 2, tas upp

frågor om den närmare hanteringen av stödet och om vissa förutsättningar som

skall ställas som krav för att stöd skall beviljas. I partimotionen anförs att

kommunen först måste göra allt som står i dess makt för att komma till rätta

med de kommunala finanserna. Detta kan inbegripa försäljning t.ex. av mark- och

energibolag. Att det kommunala bostadsbolaget avyttras skall, enligt

motionärerna, vara en förutsättning för det statliga stöd som nu diskuteras.

Även i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) förs fram förslag med

liknande innebörd. I fp-motionen föreslås att staten reserverar 500 miljoner

kronor till en s.k. kommunakut från vilken stöd skall kunna lämnas till

kommuner där vården och skolan hotas och där alla andra handlingsalternativ är

uttömda.

Som framgår av det ovan anförda har regeringen och motionärerna i grunden

samma uppfattning om när stöd till en kommun skall kunna komma i fråga.

Motionärerna delar regeringens mening om att stöd i vissa fall skall komma i

fråga endast för kommuner med en särskilt svår ekonomisk situation på grund av

övermäktiga åtaganden för boendet. Enligt utskottet måste olika lösningar kunna

prövas för att i det enskilda fallet komma till rätta med de problem som vissa

kommuner hamnat i. Det kan inte anses lämpligt att, så som föreslås i de nu

behandlade motionerna, ställa krav på att olika förutsättningar ovillkorligen

skall vara uppfyllda för att stöd skall kunna medges. En sådan ordning skulle

inte sällan innebära att staten skulle avhända sig flera möjliga

handlingsalternativ. Ett sådant förhållningssätt kan inte anses tjäna syftet

med stödhanteringen. Det ligger alltså i sakens natur att olika lösningar, inom

ramen för den ordning som presenteras i propositionen, måste kunna prövas utan

föregående bindningar av den karaktär som förordas i motionerna. Med det

anförda avstyrker utskottet Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15

yrkande 3 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 2 och 1997/98:Bo23 (m)

yrkande 2 om förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden

för boendet. Propositionen tillstyrks i motsvarande del.

I två motioner föreslås att stöd skall kunna utgå inte bara till kommuner

utan också till kommunala bostadsföretag med ekonomiska problem. Förslag med

denna innebörd förs fram i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande 18

och i motion 1997/98:Bo18 (s).

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om att stödgivningen direkt

skall inriktas på de kommunala bostadsföretagen. Genom den ordning regeringen

förordar kan stödåtgärderna bedömas i ett större kommunalpolitiskt perspektiv,

vilket måste vara att föredra för att lösa de problem stödgivningen avses

inriktas på. Motionärernas förslag om stöd till allmännyttiga bostadsföretag

avstyrks med hänvisning till det nu anförda.

I yrkandena 11-13 i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 tas upp

stödgivningen ur olika aspekter. Tillkännagivanden till riksdagen föreslås om

att det ekonomiska ansvaret för stödgivningen skall fördelas på stat, banker

och kommuner, yrkande 11, att spekulation med räntebidrag, oaktsamhet och andra

kommunala försumligheter i princip skall innebära att stöd inte medges, yrkande

12, samt att en plan måste fastställas för hur och när den föreslagna

delegationen skall avvecklas, yrkande 13.

Utskottet vill med anledning av motionsförslagen anföra följande. En

utgångspunkt för den statliga stödgivningen är att statens kostnader för stödet

minimeras samt att alla normalt verksamma kreditinstitut skall kunna uppträda

som långivare. För att detta skall bli möjligt torde vanligen krävas att

statliga kreditgarantier kan lämnas. Vad gäller motionsförslaget om att stöd

skall vägras bl.a. om ?spekulation med räntebidrag? gjorts utgår utskottet

självfallet från att sådana bidrag erhållits i enlighet med de regler som

gäller i sammanhanget och som godkänts av riksdagen. Vad slutligen gäller

motionsförslaget om en avvecklingsplan för den i propositionen föreslagna

delegationen vill utskottet erinra om att i propositionen anförs att avsikten

är att den av regeringen föreslagna hanteringsordningen skall avvecklas inom

loppet av några år.

Den redovisning som nu lämnats innebär enligt utskottets mening att förslagen

i motionen antingen kommer att tillgodoses utan någon riksdagens begäran därom

eller att de inte bör vinna riksdagens bifall. Centerpartiets partimotion

1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 om stödgivningens inriktning m.m. avstyrks med

hänvisning till vad nu anförts.

Som framgår av det ovan anförda har utskottet accepterat att en särskild

delegation inrättas för att hantera stödgivningen. Utskottet har heller ingen

erinran mot vad i propositionen i övrigt föreslagits i vad avser stöd till

kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. Detta innebär bl.a. att

utskottet tillstyrker att ett särskilt bolag bildas som i vissa fall och inom

ramen för det stödsystem som nu diskuteras ges i uppgift att äga och förvalta

sådana enskilda fastigheter och bostadsföretag för vilka staten tar på sig ett

ansvar.

Skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus

För närvarande medges skattereduktion för utgifter för reparation samt om- och

tillbyggnad av bostadshus. Reduktion medgavs ursprungligen för utgifter under

tiden den 15 april 1996-den 31 december 1997. Perioden har sedermera förlängts

till att också omfatta år 1998. Reglerna för skattereduktion gäller för småhus,

hyreshus liksom för utgifter som avser bostadsrättslägenhet. Reduktion medges

med 30 % av arbetskostnaden. Den maximala skattereduktionen uppgår till 10 500

kr för småhus, 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för hela

kalenderåret 1996 för hyreshus och 5 000 kr för bostadsrättslägenhet.

Till grund för införandet liksom för förlängningen av skattereduktionen

ligger en strävan att motverka en avmattning i byggnadsverksamheten. Enligt

regeringen förväntas byggverksamheten öka kraftigt under år 1999. I avvaktan på

detta och för att begränsa byggarbetslösheten under vintern 1998/99 är det

enligt regeringen motiverat med en viss förlängning av stimulansperioden.

Samtidigt anges det vara angeläget att stimulansen inte ligger kvar när

byggverksamheten kommer i gång under år 1999. Mot bakgrund härav föreslås att

perioden skall förlängas t.o.m. mars månad 1999.

För att stärka stimulanseffekten under kvarvarande period, dvs. under tiden

den 19 mars 1998- den 31 mars 1999, föreslås att underlaget för beräkningen av

skattereduktionen skall höjas. Procentandelen föreslås däremot oförändrad.

Regeringsförslaget innebär att den maximala reduktionen höjs till 14 000 kr för

småhus, till 27 000 kr eller högst fyra gånger fastighetsskatten för år 1996

för hyreshus och till 7 000 kr för bostadsrätter.

Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav 350 miljoner

kronor för år 1999 och resterande 570 miljoner kronor för år 2000.

Regeringens förslag avvisas i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del. Enligt motionen bör i stället ett

bredare system med en permanent skattereduktion införas för alla hushålls-

tjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp till 50 000 kr per hushåll och år.

Det innebär att den maximala skattereduktionen blir 25 000 kr per hushåll och

år.

I motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 8 yrkas avslag på regeringsförslaget i den

del som avser bostadsrätter och småhus. Även i denna motion, yrkande 9, liksom

i motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 7 förs fram förslag om en skattereduktion

för hushållstjänster motsvarande vad som föreslås i Moderata samlingspartiets

partimotion.

Systemet med skattereduktion bör enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) avvecklas

bl.a. därför att det inte är miljövillkorat. Regeringens förslag om att

förlänga tidsperioden för reduktionen bör enligt motionens yrkande 12 därför

avvisas. Enligt motionen bör i stället ett stöd till riktade miljöinvesteringar

införas - yrkande 13. Detta stöd föreslås bl.a. avse allergisaneringsåtgärder

inom en årlig ram om 300 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998-2000.

Förslaget om att förlänga tidsperioden för skattereduktionen bejakas i

Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14. Enligt motionens yrkande 6 bör

dessutom möjligheterna att införa ett permanent skatteavdrag för reparation och

ombyggnad kopplat till en schablonintäkt utredas.

Inte heller motionärerna i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 yrkande

19 motsätter sig regeringsförslaget. Däremot anges det vara mindre bra att det

saknas styrmedel för att ge de arbeten som utförs med stöd av skattereduktionen

en ekologiskt hållbar inriktning. I motionen sätts dessutom regeringens

bedömning att ROT-avdraget inte behövs längre än till början av år 1999 i

fråga.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande samtliga motionsförslag avseende

skattereduktionen. De i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT-

avdraget tillstyrks. Med hänvisning till sitt ställningstagande till

motsvarande motionsförslag i samband med behandlingen av budgeten för år 1998

uttalar skatteutskottet att det inte finns utrymme för skattelättnader av den

art och omfattning som förutsätts i motionerna. Skatteutskottet anför vidare

att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande

utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom

regeringen.

Bostadsutskottet vill erinra om att möjligheten till skattereduktion för

vissa byggnadsarbeten, de s.k. ROT-avdragen, hittills har använts i betydande

utsträckning. Det innebär att de också i hög grad torde ha fått sin avsedda

effekt på sysselsättningen. Som framgår ovan grundas förslaget om att förlänga

och förbättra ROT-avdragen på en strävan att begränsa byggarbetslösheten under

vintern 1998/99 - detta i avvaktan på att byggverksamheten kommer i gång under

år 1999. Mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna av ROT-avdragen bör

enligt utskottets mening stimulanstiden förlängas och underlaget för avdraget

förlängas i enlighet med förslaget i propositionen. Regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1996:723) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus tillstyrks med vissa redaktionella ändringar.

Motstående motionsyrkanden avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslagen om att införa

någon form av permanent avdragsmöjlighet för byggnadsarbeten eller andra

hushållstjänster. Denna fråga får bedömas i ett större skattesammanhang.

Motionerna avstyrks också i denna del.

Utskottet avstyrker med det nu anförda partimotionerna 1997/98:Bo14 (c)

yrkande 6, 1997/98:Bo15 (m) yrkande 7 i motsvarande del och 1997/98:Bo20 (v)

yrkande 19 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22

(fp) yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9.

Bidrag till äldrebostäder

De kommunala bygginvesteringarna har fallit kraftigt mellan åren 1994 och 1997.

Som en följd av detta finns det enligt regeringen i dag ett betydande

investeringsbehov för bl.a. utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler

för äldre de närmaste åren. Även om den kommunala ekonomin nu förbättras finns

det fortfarande ett antal kommuner som fortsatt måste anpassa sin

kostnadsnivå. Mot bakgrund härav kan det enligt propositionen inte uteslutas

att nödvändiga upprustningar skjuts på framtiden. Regeringen gör därför

bedömningen att ett tillfälligt och särskilt stöd kan vara nödvändigt för att

tillförsäkra bostäder och lokaler av god kvalitet för äldre. Samtidigt aviserar

regeringen sin avsikt att återkomma med en närmare beskrivning och utformning

av ett sådant stöd i sin proposition om äldrepolitiken.

Det av regeringen förordade stödet till äldrebostäder m.m. avvisas utan

närmare motivering i Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 15.

Det kan enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 vara riktigt att i dagens

situation införa ett särskilt stöd till kommunerna för att tillförsäkra de

äldre bostäder och lokaler av god kvalitet. En förutsättning för stöd skall

dock bl.a. vara att ekologiskt och hälsomässigt anpassade material och metoder

används. Det anges dessutom vara särskilt viktigt att de äldrebostäder som

kommer till byggs i centrala lägen med närhet till service, handel och kultur.

Som ett alternativ till regeringens förslag förordas i motion 1997/98:Bo22

(fp) yrkande 9 att ett särskilt stimulansbidrag skall införas till kommunerna

för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen - detta så att alla de som

vill skall få ?eget rum?. Totalt beräknas mer än 13 000 äldre dela rum med en

icke-anhörig. Kostnaden för att ge dessa ett eget rum beräknas enligt motionen

uppgå till 1,5 miljarder kronor.

Andelen äldre i den svenska befolkningen har ökat under en rad av år och

andelen förutses dessutom fortsätta att stiga även i framtiden. Det innebär att

också resursbehovet inom äldrevården kan förväntas öka framöver. Som en följd

av detta kommer det att bli nödvändigt att bygga ut och upprusta bostäder och

lokaler särskilt avsedda för äldre. Som redovisas i propositionen är den

ekonomiska situationen i många kommuner i dag sådan att det inte kan uteslutas

att erforderliga upprustningar inte kommer till stånd utan att de skjuts på

framtiden. Sedan riksdagen förelades förslaget i den bostadspolitiska

propositionen har också regeringen i propositionen om en nationell

handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) preciserat stödets

utformning m.m. Av denna proposition framgår bl.a. att stödet skall kunna

användas för utbyggnad och anpassning av särskilda boendeformer för äldre i

syfte att bereda plats för fler boende samt för att öka standarden i redan

befintliga bostäder.

Utskottet delar mot bakgrund av det nu anförda regeringens bedömning att ett

tillfälligt och särskilt stöd bör inrättas för utbyggnad och anpassning av

bostäder och lokaler för äldre. Även enligt utskottets mening bör sålunda ett

bidrag till äldrebostäder införas. Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14

yrkande 15 samt motionerna 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 15 och 1997/98:Bo22 (fp)

yrkande 9 avstyrks.

Vissa övriga frågor

Förslag om stöd till vissa miljöåtgärder m.m.

I två motionsyrkanden förs fram förslag om stöd till vissa miljöåtgärder.

Förslagen gäller dels en helt ny stödform, dels förbättringar av redan utgående

stöd.

Det finns enligt motion 1997/98:Bo21 (mp) i dag en växande grupp el-

överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan leva i en normal miljö.

Denna grupp - s.k. elflyktingar - får så starka allergiska symtom i närheten av

el- och magnetfält att de ofta tvingas på flykt och måste övernatta i bilar,

husvagnar eller tält. För att ge också dessa svårt elöverkänsliga en möjlighet

att leva i en miljö fri från elektromagnetiska fält föreslås i motionens

yrkande 16 att statligt stöd skall utgå för att bygga rehabiliteringshem fria

från elektricitet och långt borta från elledningsgator och andra

elektromagnetiska källor.

Bostadsutskottet har vid en rad tillfällen (senast i bet. 1997/98:BoU4)

uttalat sin oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet har i dessa

sammanhang också poängterat nödvändigheten av forskningsinsatser på området

liksom vikten av att resultaten av dessa tas till vara så att de så snart som

möjligt kommer till praktisk användning. Samtidigt har utskottet tvingats

konstatera att orsakssambanden vid elöverkänslighet ännu inte är klarlagda.

Även om det i och för sig kan finnas skäl att vidta åtgärder av den typ som

förordas i motion 1997/98:Bo21 (mp) är utskottet inte nu berett att ställa sig

bakom förslaget. Det får enligt utskottets mening förutsättas att frågor som

avser anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga kommer att uppmärksammas

i det fortsatta arbetet på området. Motionens yrkande 16 avstyrks.

Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks av bidrag, sker

radonsanering enligt motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10 inte i tillräcklig

omfattning. Som ett led i strävandena att få till stånd en ökad radonsanering

föreslås därför att bidraget till radonsanering skall höjas till maximalt 25

000 kr.

Även i fråga om radonsanering har bostadsutskottet vid flera tillfällen

framhållit vikten av att sådan sanering kommer till stånd i de bostäder som

berörs. Utskottets ställningstagande i denna del står fast. Det får förutsättas

att kommunerna liksom berörda statliga myndigheter fortsätter sin verksamhet på

området för att informera om riskerna med radon och om de möjligheter som redan

nu finns att få bidrag. Samtidigt visar de senaste årens insatser att bidraget

för radonsanering inte ensamt kan stimulera till att nödvändiga åtgärder

vidtas. Fortsatta informationsinsatser är därför av största betydelse.

Motionens yrkande 10 avstyrks. Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om

radonsanering att tas upp i den byggpolitiska propositionen som avses avlämnas

till riksdagen hösten 1998.

Förslag om byggnaders tekniska egenskaper

I detta avsnitt behandlar utskottet avslutningsvis tre motionsförslag som tar

upp frågor om vilka krav på byggnaders tekniska egenskaper som bör hävdas genom

lagstiftning eller på annat sätt.

Vänsterpartiet hänvisar i sin partimotion 1997/98:Bo20 till de förslag som

man vid ett flertal tillfällen tidigare lagt fram om förändringar i

byggnadslagstiftningen i syfte att stärka kravet på ekologisk utformning av

byggnader. I motionens yrkande 7 upprepas nu ett sådant förslag med innebörden

att Boverket bör ges i uppdrag att utreda och komma med förslag till hur

begreppet ekologiskt hållbart byggande lämpligen bör införas i lagstiftning och

tillämpningsföreskrifter.

Som motionärerna själva anför har bostadsutskottet vid flera tillfällen

behandlat förslag med likartad innebörd. Utskottet kan hänvisa till sin senaste

behandling tidigare i vår i betänkande 1997/98:BoU4 (s. 16) av motsvarande

yrkande om ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen. Som framgått ovan

kommer en proposition om vissa byggfrågor att presenteras hösten 1998. I denna

proposition kommer regeringen att redovisa överväganden med anledning av ett

omfattande utredningsarbete som bl.a. Boverket genomfört i frågor om ett

miljöriktigt byggande. Detta utredningsarbete har tillkommit bl.a. på

bostadsutskottets initiativ. Det finns således skäl att avvakta med

ställningstaganden om vilka eventuella ytterligare utredningsinsatser på

området som kan behövas tills den aktuella propositionen presenterats. Motion

1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 avstyrks således.

I motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 föreslås att riksdagen i ett

tillkännagivande framhåller vikten av att öka den generella tillgängligheten

till byggnader. Motionärerna anser att till plan- och bygglagen bör fogas

föreskrifter som anger hur en förbättrad tillgänglighet kan uppnås.

Även yrkanden som motsvarar det nu aktuella motionsförslaget om

tillgängligheten för funktionshindrade har utskottet behandlat tidigare under

innevarande år. Utskottet hänvisar främst till behandlingen i betänkande

1997/98:BoU4 (s. 11). I detta betänkande samt i betänkande 1997/98:BoU5 (s. 14)

finns också en redovisning av olika genomförda eller planerade insatser i syfte

att ge frågan ökad uppmärksamhet. En insats som för närvarande är aktuell är

ett planerat regeringsuppdrag till Boverket att samordna arbetet med att

utforma ett generellt program för ökad tillgänglighet. Det kan enligt vad

utskottet erfarit också förväntas att regeringen i den ovan omnämnda

propositionen om vissa byggfrågor kommer att ta upp frågor om tillgängligheten

i bebyggelsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11.

Slutligen i detta betänkande behandlar utskottet motion 1997/98:Bo21 (mp)

yrkande 4. Innebörden i yrkandet är att en produktansvarslag för bostads- och

lokalhyresmarknaden bör utarbetas. Motionärerna menar att en sådan lag bör

lägga ett helhetsansvar på hyresvärden respektive bostadsrättsföreningen för de

boendes hälsa i den mån ohälsa uppkommer genom brister i boendemiljön. Detta

ansvar föreslås omfatta såväl utrednings- och rehabiliteringsansvar som

skyldighet att erbjuda ersättningslägenhet till dem som drabbats av brister i

boendemiljön.

Ansvarsfördelningen för brister i bostäder som uppkommit genom byggfel,

bristande underhåll eller på annat sätt är en mycket komplicerad fråga.

Bostadsutskottet har ägnat denna fråga stor uppmärksamhet under det senaste

decenniet. Här kan exempelvis erinras om de krav på byggfelsförsäkring och

obligatorisk ventilationskontroll som införts under denna period. Det finns

starka skäl att även fortsättningsvis ägna frågan stor uppmärksamhet samt att

överväga utformningen av nuvarande lagstiftning. Utskottet är emellertid inte

berett att i detta sammanhang utifrån de kortfattade överväganden som

motionärerna redovisar inleda en sådan prövning. Det bör dock erinras om att

Byggkvalitetsutredningen hösten 1997 presenterade sitt slutbetänkande (SOU

1997:177) med ett flertal förslag till lagändringar och andra åtgärder på det

aktuella området. Regeringens ställningstagande till denna utredning är att

vänta i propositionen om vissa byggfrågor hösten 1998. Motion 1997/98:Bo21 (mp)

yrkande 4 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på

motion 1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

res. 1 (m)

2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare

utformning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena

1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 samt 1997/98: Bo26 yrkande 1,

res. 2 (m) - motiv.

res. 3 (fp)

res. 4 (v)

res. 5 (mp)

res. 6 (kd)

3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 4,

res. 7 (m) - motiv.

res. 8 (v)

4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 5,

res. 9 (v)

5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 8 samt 1997/98:Bo21

yrkande 1,

res. 10 (m) - motiv.

res. 11 (c)

res. 12 (mp)

6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i motsvarande del och 1997/98:Bo26

yrkande 2,

res. 13 (m)

res. 14 (kd)

7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 8,

res. 15 (m) - motiv.

res. 16 (v)

8. beträffande konstnärlig utsmyckning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 5,

res. 17 (mp)

9. beträffande statliga kreditgarantier

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del

godkänner vad där förordats och som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 10 och 1997/98:Bo21

yrkande 2,

res. 18 (c)

res. 19 (mp)

11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår

motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6, 1997/98:Bo20

yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3,

res. 20 (m)

res. 21 (c)

res. 22 (v)

res. 23 (mp)

12. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvar-ande del,

1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6, 1997/98:Bo22 yrkande 8 och

1997/98:Bo26 yrkande 5,

res. 24 (m)

res. 25 (fp)

res. 26 (mp)

res. 27 (kd)

13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår

motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7, 1997/98: Bo15 yrkandena 2 och

5 det senare i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22

yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 3 och 4,

res. 28 (m, fp, mp, kd)

res. 29 (v)

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5,

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11

samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4, 1997/98:Bo24 och

1997/98:Bo26 yrkande 6,

res. 30 (m)

res. 31 (fp)

res. 32 (v)

res. 33 (mp)

res. 34 (kd)

15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 11,

res. 35 (mp)

16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14,

1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och 1997/98:Bo22 yrkande 12,

res. 36 (m) - motiv.

res. 37 (fp, kd)

res. 38 (c)

res. 39 (mp)

17. beträffande ekologiskt motiverade insatser

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo16,

res. 40 (m, fp) - motiv.

18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del,

1997/98:Bo14 yrkande 16 samt 1997/98:Bo21 yrkande 9,

res. 41 (m) - motiv.

res. 42 (fp, v) - motiv.

res. 43 (c)

res. 44 (mp)

19. beträffande bostadsförmedling

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo11, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i

motsvarande del och 1997/98:Bo22 yrkande 13,

res. 45 (m, fp)

20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15,

res. 46 (v)

21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del,

res. 47 (m, kd)

22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del, 1997/98:Bo20

yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25,

res. 48 (m, kd) - motiv.

res. 49 (v)

23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande

roll

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del,

res. 50 ( m)

24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för

konsolidering av allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98: Bo21 yrkande

10, 1997/98:Bo22 yrkande 3 samt 1997/98:Bo26 yrkande 7,

res. 51 (m, c, fp, kd)

res. 52 (mp)

25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga

bostadsföretagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 17,

res. 53 (m) - motiv.

res. 54 (v)

26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för

boendet

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår

motionerna 1997/98:Bo22 yrkande 1 samt 1997/98: Bo23 yrkande 1,

res. 55 (m, fp, kd)

27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med

övermäktiga åtaganden för boendet

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt avslår

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och

1997/98:Bo23 yrkande 2,

res. 56 (m, kd) - villk. mom. 26

res. 57 (fp) - villk. mom. 26

28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo18 samt 1997/98:Bo20 yrkande 18,

res. 58 (m, fp, kd) - motiv.

res. 59 (v)

29. beträffande stödgivningens inriktning m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13,

res. 60 (c)

30. beträffande propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner

med övermäktiga åtaganden för boendet

att riksdagen godkänner proposition 1997/98:119 i motsvarande del,

res. 61 (m, fp, kd)

31. beträffande ROT-avdragen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 samt med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande

del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13,

1997/98:Bo22 yrkande 7, 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 antar som bilaga 1

till detta betänkande intaget förslag till lag om ändring i lagen

(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på

bostadshus,

res. 62 (m, fp, kd)

res. 63 (c)

res. 64 (v)

res. 65 (mp)

32. beträffande bidrag till äldrebostäder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15, 1997/98: Bo21 yrkande

15 och 1997/98:Bo22 yrkande 9,

res. 66 (m) - motiv

res. 67 (c)

res. 68 (fp)

res. 69 (mp)

33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 16,

res. 70 (mp)

34. beträffande radonsanering

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo22 yrkande 10,

res. 71 (fp)

35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo20 yrkande 7,

res. 72 (v, mp)

36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo22 yrkande 11,

res. 73 (c, fp, v, mp, kd)

37. beträffande produktansvarslag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo21 yrkande 4.

res. 74 (mp)

Stockholm

Stockholm den 26 maj 1998

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga

Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd).

Reservationer

1. Den bostadspolitiska målsättningen (mom. 1)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Skillnaden

mellan? och på s. 10 slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Grunden för bostadspolitiken måste vara att den utformas så att människorna

kan välja den bostad de önskar. Tyvärr har de statliga insatserna på

bostadsmarknaden under lång tid utmärkts av omfattande regleringar, ett

kostsamt subventionssystem och en uttalad politisk styrning. En sådan politik

går alltså stick i stäv mot den som bör vägleda de bostadspolitiska reformerna.

Effekterna av den bostadspolitik som hittills förts har lett till höga

boendekostnader, ett extremt lågt nybyggande, obalanser på bostadsmarknaden och

tilltagande segregation. Utskottet tvingas tyvärr konstatera att regeringen

inte nu och inte heller tidigare under mandatperioden förmått lägga om kursen i

bostadspolitiken så att denna utformas utifrån de boendes perspektiv och inte

utifrån ett perspektiv som grundas på socialistiska regleringsmekanismer.

För att den bostadspolitiska målsättningen skall kunna ges den utformning som

nu beskrivits bör den innehålla följande delmål.

Sammanfattningsvis bör

- fastighetsskatten avvecklas successivt,

- schablonbeskattning av småhus införas samtidigt som skatteuttaget reduceras

successivt så att 4 % av det taxerade byggnadsvärdet tas upp till beskattning

som inkomst av kapital med full avdragsrätt för ränteutgifter,

- reglerna för fastighetstaxering förenklas kraftigt,

- förmögenhetsskatten avvecklas successivt,

- årgångar med värdeår 1989-1992 ej betala fastighetsskatt 1999.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

nu anförts om den bostadspolitiska målsättningen. Vad nu förordats är en

anslutning till yrkande 1 i partimotionen 1997/98:Bo15 (m).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den bostadspolitiska målsättningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2,

motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet har anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15 i vad

gäller den bostadspolitiska målsättningen. Vad utskottet anfört och föreslagit

är delvis förenligt med förslag i vissa motioner i vilka tas upp den närmare

utformningen av denna målsättning. Eftersom det väsentliga i dessa kommer att

förverkligas vid ett genomförande av det moderata motionsförslaget finns inte

anledning att föreslå för riksdagen att vad i dem förordats skall ges

regeringen till känna.

3. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Den nu? och

slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Vad i propositionen anförts och exemplifierats beträffande den

bostadspolitiska målsättningen är i och för sig acceptabelt men bör ges

ytterligare innehåll. Att bostadspolitiken skall ha en social aspekt råder stor

enighet om. Tyvärr måste dock konstateras att regeringen mycket summariskt

eller inte alls tar upp vissa andra aspekter som också måste finnas för att den

bostadspolitiska målsättningen skall ges fullödigt innehåll. Vad utskottet nu

syftar på är följande.

- Det bostadspolitiska målet måste utformas så att valfriheten på

bostadsmarknaden ökar. Neutraliteten mellan olika upplåtelseformer måste

stärkas.

- Omvandlingen från hyresrätt till bostadsrätt måste intensifieras. Vidare

måste ägandet av den egna bostaden underlättas.

- Rörligheten på bostadsmarknaden måste öka. Därigenom förbättras den enskildes

möjligheter att få en bostad. Inte minst viktigt är detta för resurssvaga

hushåll.

- Åtgärder måste vidtas så att kreativiteten i byggandet ökar. De boendes

inflytande över sitt boende måste stärkas.

- Bostadsbidragen måste utformas så att valfriheten ökar för barnfamiljerna att

utifrån egna prioriteringar gör sina val mellan förvärvsarbete och hemarbete.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20

yrkandena 1 och 3, 1997/98:Bo21 yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Som framförs i partimotion 1997/98:Bo20 från Vänsterpartiet är propositionens

formulering av den bostadspolitiska målsättningen tungt förpliktande.

Utskottet, som ovan redovisat lydelsen av den, har ingen invändning mot

målsättningen som sådan. Det gäller emellertid att vidta olika åtgärdar så att

den kan omsättas i praktiken.

I partimotionen tas upp vissa frågor som måste lösas för att ge trovärdighet

åt den bostadspolitiska målsättningen. Som där anförs är det mycket troligt att

den nu förda politiken kommer att leda till ytterligare krav på hyreshöjningar.

Regeringen bör därför tillsätta en delegation, vars främsta uppgift skall vara

att lämna förslag om hur hyreskostnadernas andel av den disponibla inkomsten

skall kunna minskas. I delegationen bör finnas företrädare för regering och

riksdag, kommuner, bostadsmarknadens aktörer och representanter for

boendeorganisationerna.

Dessutom måste lagstiftningen skärpas så att den sociala bostadspolitiken kan

hävdas bättre än i dag.

Rätten till en egen bostad måste följas upp av en skärpt lagstiftning på

flera områden. Bostaden tenderar mer och mer att bli en handelsvara vilken som

helst där kraven på hyresgästerna ökar på alla plan. Många hyresvärdar, både

kommunala och privata, ställer orimliga krav för att hyra ut sina lägenheter,

dessutom skiftar kraven väsentligt och godtycket ökar. I denna situation har en

bostadssökande inte mycket att sätta emot, eftersom lagstiftningen inte ger

någon rätt att överklaga beslut om man blir avvisad som bostadssökande. I takt

med att bostadsförmedlingarna avvecklats sköter numera fastighetsägarna på egen

hand ofta förmedlingen. Kraven från ägarna - både kommunala och privata - är i

första hand inte sällan avkastning på insatt kapital. Den sociala

bostadspolitiken får då stå åt sidan.

Vad som behövs är bl.a. också en lagstiftad bostadsanvisningsrätt, ändrade

regler för bostadsbidragen, ett långsiktigt integrationsarbete i segregerade

bostadsområden samt rätt för kommunerna att ingripa mot orimliga och

diskriminerande krav på bostadssökande.

Vad nu föreslagits är en anslutning till yrkandena 1 och 3 i partimotion

1997/98:Bo20 (v) och till yrkande 1 i motion 1997/98:Bo9 (v). Riksdagen bör som

sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. De motioner från mp och kd

som behandlats i detta avsnitt bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1 samt

1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo21

yrkande 14 och 1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Som framgått ovan föreslår utskottet att riksdagen genom ett tillkännagivande

till regeringen ger uttryck för sin uppfattning om hur det bostadspolitiska

målet övergripande bör formuleras. När detta mål sedan bryts ned i

delkomponenter borde vissa företeelser hävdas med större tydlighet än de görs i

propositionen. Vad utskottet syftar på är de frågor i sammanhanget som gäller

barnen, jämställdheten och de funktionshindrade. Dessa tas upp i motion

1997/98:Bo21 (mp). Där anförs följande.

Barnen är det viktigaste vi har i samhället, vilket vi alla torde vara överens

om. Barnen borde också därför vara ett slags minsta gemensamma nämnare för all

samhällsplanering. Det som är bra för barn är bra för hela samhället. Tyvärr

har regeringen inte alls uppmärksammat barnens särskilda situation i

propositionen. Deras större känslighet och utsatthet borde vara naturliga

gränser och trösklar för hur vi planerar samhällsbygget, utvecklar våra

bostadsområden och nya boendeformer. Miljöpartiet har föreslagit obligatoriska

barnkonsekvensbeskrivningar i alla statliga utredningar för att poängtera

vikten av barnens roll.

Jämställdhetsperspektivet inom bostadssektorn får inte heller något särskilt

utrymme i regeringens förslag, trots att det kraftigt betonades i utredningen.

Kvinnors möjlighet till inflytande vid planering, byggande, boendeutformning

med sociala förutsättningar, är fortfarande långt ifrån tillfredsställande.

Bostadssektorn domineras av män, och ?manliga? lösningar och därför måste

jämställdheten ständigt stå högt på dagordningen. Miljöpartiet anser att

jämställdhet är nödvändig och effektiv.

Inte heller de funktionshindrade har regeringen valt att ta upp i

propositionen. I portalparagrafen står att bostadspolitiken skall skapa

förutsättningar för alla att leva i goda bostäder. Detta innebär bl.a. ett

särskilt ansvar för att öka tillgängligheten till bra bostäder för dem som har

olika funktionshinder.

Vad nu redovisats bör riksdagen med anledning av yrkande 14 i motionen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga motioner som behandlas i detta avsnitt

bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 14 och med avslag

på motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98: Bo20 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Bo26 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning (mom. 2)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Som framgått ovan har utskottet accepterat regeringens övergripande

formuleringar av den bostadspolitiska målsättningen. När målet bryts ned i sina

delkomponenter lämnar emellertid regeringens bedömning en del övrigt att önska.

I motion 1997/98:Bo26 (kd) behandlas frågan om hur den framtida

bostadspolitiken närmare bör utformas. Där betonas bl.a. vikten av valfrihet i

boendet och att människor skall kunna känna sig trygga i sitt boende.

Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för

alla människor och särskilt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar.

Människors skiftande önskemål och behov av bostäder i livets olika skeden måste

tillgodoses till rimliga kostnader. Bostäder och boendemiljöer skall också vara

tillgängliga för människor med funktionshinder och fria från olika typer av

negativ segregation.

Den av motionärerna förordade boendepolitiken grundar sig på medvetenheten om

att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst, också

är de som bäst skapar en boendemiljö som främjar en god uppväxt för barn och

ungdomar. Därmed är bl.a. frågan om neutralitet mellan olika boendeformer

viktig.

Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling.

Bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar för

fritidsaktiviteter tar i anspråk stora delar av samhällets resurser och måste

utformas så att ett ansvarigt och långsiktigt förvaltande uppnås. Planeringen

bör så långt som möjligt integrera boende, arbete och fritid så att människor

med olika erfarenhet och bakgrund kan mötas och utvecklas. Särskilda insatser

måste riktas till den växande gruppen bostadslösa och uteliggarna i våra

storstäder. Samhällsplaneringen skall också ske i överensstämmelse med en

ekologisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, ostörd natur och åkermark

för livsmedelsproduktion säkerställs. Viktigt är också en långsiktig och god

hushållning med naturresurser, samt skydd av natur- och kulturlandskapet.

Planeringen skall också utgå från respekten för det enskilda ägandet och

besluten skall läggas så nära människorna som möjligt.

Riksdagen bör med anledning av yrkande 1 i kd-motionen som sin mening ge

regeringen till känna vad nu anförts. Övriga motioner som är aktuella i

sammanhanget får delvis anses tillgodosedda när förslagen i kd-motionen

förverkligas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande den bostadspolitiska målsättningens närmare utformning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo9 yrkande 1, 1997/98:Bo20 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Bo21 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

7. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?regeringens kansli? bort ha följande lydelse:

Vid behandling tidigare i bostadsutskottet av förslag i motioner om

organisationen i regeringens kansli av bostadsfrågorna har företrädare för

Moderata samlingspartiet alltid hävdat att regeringen självständigt har att

avgöra denna fråga. Utskottet delar denna uppfattning. Yrkande 4 i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 avstyrks utan granskning av dess

sakliga innebörd.

8. Beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli (mom. 3)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?regeringens kansli ? bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrkte hösten 1997 (bet. 1997/98:BoU1 s. 53 och 54) en s-motion

i vilken togs upp organisationer av bostadsfrågorna i regeringens kansli.

Utskottet delade då motionärens uppfattning om att en bättre samordning av

frågorna borde åstadkommas. Eftersom Regeringskansliets organisation ansågs

vara en fråga för regeringen var utskottet inte berett tillstyrka motionen.

Ett förslag i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 går ut på att den

kommande regeringen bör tillsätta en särskild bostadsminister med uppdrag att

samordna de frågor som berör hela bostadspolitikens verksamhetsområde, dvs.

ekonomiska frågor, sociala frågor, planfrågor, miljöfrågor och estetiska

frågor. Inom regeringen bör en samverkansgrupp över departements- och

sektorsgränser arbeta med de bostadspolitiska frågorna i vid mening. I

förlängningen kan också finnas anledning överväga att återinrätta ett

bostadsdepartement. Den nu behandlade propositionens sakligt dåliga kvalitet

är ett uttryck för att bostadsfrågorna i regeringens kansli har låg prioritet

och mer eller mindre satts på undantag. En bättre samordning av bostadsfrågorna

i regeringen under ledning av en handlingskraftig minister med progressiva

idéer om hur den sociala bostadspolitiken skall omsättas i praktisk handling

skulle kunna återge denna fråga den tyngd och det intresse den onekligen

förtjänar.

Vad nu anförts om bostadsminister och bostadsdepartement är en anslutning

till yrkande 4 i partimotion 1997/98:Bo20 (v). Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna vad nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande beredningen av bostadsfrågorna i regeringens kansli

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Redovisning av nyproduktionen av bostäder (mom. 4)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?De i? och

slutar med ?av bostäder? bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det både beklagligt och anmärkningsvärt att regeringens

bostadspolitiska proposition - efter nästan fyra års väntan - är så kvalitativt

undermålig. Propositionen verkar snarast tillkommen främst för att lösa vissa i

och för sig viktiga frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen än för att

tjäna som ett dokument för en heltäckande bostadspolitik. Här skall denna fråga

inte utvecklas. Utskottet kan emellertid inte underlåta att kritisera

regeringens brist på analys och kvantifiering av bl.a. så viktiga uppgifter som

bostadsbyggandets omfattning och fördelning.

I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har uppmärksammats att den

redovisning av Boverkets uppgifter om nybyggandet av bostäder åren 1998 och

1999 inte är de senaste som verket lämnat innan regeringen överlämnade

propositionen till riksdagen. Detta är anmärkningsvärt och tyder på en mindre

omsorgsfull behandling av frågan i Inrikesdepartementet. Det finns all

anledning för riksdagen att genom ett tillkännagivande till regeringen

framhålla vikten av en omsorgsfull och heltäckande beredning också i regeringen

av de bostadspolitiska frågorna. Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 5

i partimotionen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande redovisning av nyproduktionen av bostäder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet konstaterar att regeringen utgår från att det nuvarande

räntebidragssystemet - det s.k. Danellsystemet - i huvudsak skall behållas.

Även utskottet har denna uppfattning. Det bör understrykas att Danellsystemet

är så utformat att det statliga produktionsstödet successivt skall minska för

att därefter helt upphöra. Således minskar stödet för varje nytillkommande

årgång fram till år 2000 då det helt upphör för egnahem. Även för hyres- och

bostadsrättshus var den ursprungliga avsikten att stödet helt skulle kunna

avvecklas. Detta förutsätter emellertid att åtgärder samtidigt vidtas inom

skattesystemets ram. Utskottet återkommer till denna fråga.

Utskottets uppfattning att det statliga produktionsstödet helt bör avvecklas

låter sig inte förenas med motionsförslaget om att införa ett nytt system med

investeringsbidrag. Den fråga om neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

som tas upp i mp-motionen får beaktas vid utformningen av förändrade

skatteregler för bostadsföretag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo14

(c) yrkande 8 samt 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1.

11. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

?Bostadsutskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Bostadsutskottet instämmer i Centerpartiets förslag om att det nuvarande

räntebidragssystemet bör avvecklas och ersättas med ett system som bygger på

investeringsbidrag. Ett förslag med denna inriktning fick också bred politisk

anslutning i den bostadspolitiska utredningens slutbetänkande.

Ett investeringsbidrag är att föredra av flera olika skäl. Genom att statens

åtagande uppfylls redan vid investeringstillfället får bostadssektorn klara

besked om vilka förutsättningar som gäller. De senaste årens kritik från

sektorn mot att staten i efterhand ändrar förutsättningarna för

bostadsinvesteringar kan därigenom undvikas. Övergången till investeringsbidrag

innebär också att räntebidragssystemets orimliga ordning med ?eviga?

räntebidrag till vissa bostadshus kan avvecklas.

Som framhålls i c-motionen bör en övergång till investeringsbidrag kunna ske

redan år 1999. Övergången underlättas av att bostadsbyggandet för närvarande

ligger på en låg nivå. Investeringsbidraget bör utgå med 10 % av ett

schablonberäknat bidragsunderlag. Det bör ankomma på regeringen att utforma de

närmare bidragsreglerna och under hösten 1998 återkomma till riksdagen i

frågan.

Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär att även

vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 föreslagits om åtgärder för att

minska problemen med ?eviga? räntebidrag kan anses bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 och med avslag på

motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Det nuvarande räntebidragssystemet (mom. 5)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Bostads-

utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är bra att avtrappningen av räntebidragen fullföljs i

enlighet med reglerna för det nuvarande räntebidragssystemet. En kvarstående

fråga som måste få sin snara lösning är emellertid de ?eviga? räntebidrag som

utgår till hyres- och bostadsrättshus som en gång beviljats räntebidrag enligt

dessa regler. Den bostadspolitiska utredningen anvisade ett sätt att lösa detta

problem. Utskottet anser sig inte i dagsläget ha tillräckligt underlag för att

ta ställning till om denna metod kan tillgodose de krav på neutralitet mellan

upplåtelseformerna som bör ställas. Riksdagen bör dock med anledning av motion

1997/98:Bo21 (mp) yrkande 1 genom ett tillkännagivande understryka att arbetet

med att ersätta de ?eviga? räntebidragen med en annan ordning för att uppnå

neutralitet bör fortsätta.

Motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 8 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande det nuvarande räntebidragssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 1 och med avslag på

motion 1997/98:Bo14 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i?

och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör

avslås i enlighet med vad som förordats i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del samt i motion 1997/98:Bo26 (kd)

yrkande 2. Det är angeläget att bostadsmarknaden ges stabila regelsystem av

verka utifrån. I avvaktan på att räntebidragssystemet helt kan avvecklas bör

därför nuvarande regler för beräkning av stödets storlek behållas. Detta bör

riksdagen med anledning av de aktuella motionerna som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i

motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition

1997/98:119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

14. Ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget (mom. 6)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Förslaget i?

och på s. 15 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget är

som framhålls i motion 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 bristfälligt motiverat. Det

framgår inte om avsikten med förslaget är att minska utgifterna för räntebidrag

eller om syftet är att minska andelen små lägenheter i nyproduktionen.

Förslaget att ge smålägenheter minskat stöd inom räntebidragssy-stemet är

särskilt förvånande med tanke på att regeringen nyligen föreslagit att ett

investeringsstöd skall ges till ungdomsbostäder. Eftersom ungdomar vanligen

efterfrågar små lägenheter blir följden att de två regeringsförslagen motverkar

varandra. Utskottet som nyligen tillstyrkt införandet av investeringsstödet

till ungdomsbostäder (se yttr. 1997/98:Bo7y) anser följaktligen att regeringens

förslag om ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget bör avvisas av

riksdagen.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 2 samt

1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 i motsvarande del anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändrad beräkningsmetod för bidragsunderlaget

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 5 i

motsvarande del och 1997/98:Bo26 yrkande 2 samt med avslag på proposition

1997/98:119 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

15. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som

framgått? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker v-motionen. Någon utvidgning av vilka åtgärder som bör

berättiga till ombyggnadsstöd är inte aktuell. De förändringar som bör vidtas

vad gäller regler för fastighetsförvaltning bör i stället vara inriktade på

förändringar i skattesystemet. Skattereglerna bör utformas så att

fastighetsägarna har möjlighet till fondering av medel för underhåll och

förbättringar av fastigheten. Detta kommer också att minska behovet av

omfattande ombyggnassåtgärder till följd av eftersatt underhåll.

16. Bidragsunderlaget vid ombyggnad (mom. 7)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgått?

och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Som anförs i Vänsterpartiets partimotion innebär reglerna för det nuvarande

räntebidragssystemet flera problem för ombyggnadsverksamheten. I dagsläget

genomförs därför inte ombyggnader av bostäder i tillräcklig omfattning. De

ombyggnader som ändå kommer till stånd leder dessutom till krav på alltför

stora hyreshöjningar.

Orsaken till dessa problem är att räntebidragsreglerna innebär att endast

omkring 50 % av kostnaderna för en omfattande ombyggnad beaktas vid beräkning

av bidragsunderlaget. Regelsystemet för vad som är bidragsberättigat när det

gäller möjligheten till statliga räntebidrag måste därför ses över. Detta bör

riksdagen med anledning av Vänsterpartiets partimotion 1997/98: Bo20 yrkande 8

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande bidragsunderlaget vid ombyggnad

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Konstnärlig utsmyckning (mom. 8)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I den? och

slutar med ?rskr. 225)? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i förslaget att minst 1 % av byggkostnaden i de större

byggprojekt som ges statligt produktionsstöd skall användas för konstnärlig

utsmyckning. Som anförs i mp-motionen måste större vikt i fortsättningen läggas

vid att alla ny- och ombyggnader genomförs på ett sådant sätt att behovet av

estetiska kvaliteter tillgodoses. Erfarenheten visar att vackra hus med

omsorgsfullt utformade gemensamhetsutrymmen och en närmiljö med skönhetsvärden

starkt bidrar till trivseln i ett område. Detta kan i sin tur bidra till bl.a

minskad skadegörelse och ett ökat engagemang i bostadsområdets skötsel. Ett

krav på konstnärlig utsmyckning kan därigenom även i ekonomiska termer anses

vara befogat.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 5

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande konstnärlig utsmyckning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i förslaget i Centerpartiets partimotion om att

underlaget för statlig kreditgaranti skall kunna utökas med maximalt 20 % i

samband med installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning, såsom

exempelvis vattenburen värme. Det måste anses ligga i samhällets intresse att

stödja denna typ av investeringar eftersom de på sikt blir lönsamma för såväl

de boende som samhället. Den utökade kreditgarantin bör medges om

installationen medför en ökad investeringskostnad.

Utskottets ställningstagande i denna fråga bör riksdagen med anledning av

motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 som sin mening ge regeringen till känna.

Förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) om att kreditgaranti endast skall lämnas

till miljö- och hälsoriktigt byggande avstyrks med hänvisning till ett mer

övergripande förslag i c-motionen som innebär att krav på ekologisk hållbarhet

bör ställas vid allt statligt byggstöd. Utskottet återkommer nedan till denna

fråga.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 10 och med avslag på

motion 1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

19. Krav på miljöriktigt byggande m.m. (mom. 10)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?behandlas nedan? bort ha följande lydelse:

De statliga kreditgarantierna har i dag en stor betydelse för att ett

bostadsbyggnadsprojekt skall kunna komma till stånd. Det måste anses vara

rimligt att staten kan ställa krav på att de projekt som erhåller kreditgaranti

är utförda så att byggnaden långsiktigt kan fylla sin funktion och därmed

behålla sitt värde. Om denna förutsättning skall kunna uppfyllas måste krav

ställas på att byggnaden uppförs på ett miljö- och hälsoriktigt sätt. Utskottet

tillstyrker därför förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 2 om att ett

sådant krav skall införas.

Vad utskottet anfört med anledning av den aktuella motionen bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. Det bör ankomma på regeringen att utforma

de närmare villkor som bör gälla för att kravet på miljö- och hälsoriktigt

byggande skall kunna hävdas. I detta sammanhang bör även beaktas vad som i

motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 10 föreslagits om förhöjd kreditgaranti vid

installation av ekologiskt hållbar energiförsörjning.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande krav på miljöriktigt byggande m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 10 och

1997/98:Bo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

20. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Förslaget om att införa ytterligare en bidragsform för bostadsbyggande bör

avvisas av riksdagen. Det av regeringen föreslagna bidraget skulle endast leda

till onödig byråkrati och till att konkurrensförhållandena på bostadsmarknaden

skulle snedvridas i än högre utsträckning. Inriktningen bör i stället vara att

successivt avveckla det nuvarande produktionsstödet och genom förändringar i

skattesystemet skapa goda förutsättningar för fastighetsägare att göra

investeringar, oberoende av samhällets stöd.

Vad utskottet nu med anledning av Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Övriga motionsförslag som tagits upp i detta avsnitt är inte förenliga

med utskottets ställningstagande och avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt med avslag på

proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo14

yrkande 9, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Som anförs i Centerpartiets partimotion är regeringens förslag om ett

investeringsbidrag för ekologiska åtgärder intressant och måste anses vara ett

steg i rätt riktning. Utskottet vill dock liksom Centerpartiet ifrågasätta om

inte en bättre ordning är att införa ett krav på ekologisk hållbarhet redan för

grundstödet till bostadsbyggande. Ett sådant krav skulle på ett effektivt sätt

bidra till att höja kvaliteten i nyproduktionen och förhindra att ombyggnader

genomförs utan att möjligheter till miljöförbättringar tas till vara.

Utskottet noterar att regeringen föreslår att investeringsbidraget för

ekologiska åtgärder skall utgå först från år 2000. Det bör vara möjligt att vid

samma tidpunkt i stället införa ett krav i enlighet med vad utskottat ovan

förordat. Det bör ankomma på regeringen att utveckla ett regelsystem med denna

utgångspunkt. Regeringen bör skyndsamt inleda detta arbete med inriktningen att

förslag i frågan skall kunna presenteras under nästa riksdagsår.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo14 (c)

yrkande 9 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringens förslag i motsvarande del samt övriga motionsförslag som behandlas

i detta avsnitt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 9 samt med avslag på

proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna 1997/98:Bo15

yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 20 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Enligt bostadsutskottets bedömning kan de förslag om investeringsbidrag för

ny- och ombyggnad av flerbostadshus som förs fram i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 bättre än regeringsförslaget tillgodose syftet att stimulera ett

miljöriktigt byggande. Det kan konstateras att Vänsterpartiets förslag dels

innebära att mer omfattande stöd kan ges, dels att kravet på ekologiskt och

miljöriktigt utförande kombineras med andra angelägna krav. Utskottet syftar

här på förslaget att investeringsbidraget till nyproduktion endast skall kunna

utgå om fastighetsägaren förbinder sig att begränsa hyresuttaget till högst 800

kr/m2. Vad gäller stödet till ombyggnader instämmer utskottet i förslaget att

bidrag skall kunna ges bl.a. till miljöanpassningsåtgärder som allergisanering,

utbyte av miljöfarliga byggmaterial, energieffektiviseringar, åtgärder för

omhändertagande av dagvatten, förberedelse för urinseparering och källsortering

av sopor.

Utskottet anser att regeringen bör ta intitativ till att ett bidragssystem

med den förordade inriktningen skyndsamt utarbetas och därefter återkomma till

riksdagen med förslag i frågan. Detta bör riksdagen med anledning av motion

1997/98:Bo20 (v) yrkandena 6 och 9 som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsförslag i detta avsnitt liksom regeringsförslaget utgår från

andra förutsättningar än vad utskottet nu förordat, varför de avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 samt med

avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del och motionerna

1997/98:Bo14 yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 samt 1997/98:Bo21 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Investeringsbidrag för ekologiska åtgärder (mom. 11)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad slutligen?

och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser således att det ekologiska investeringsbidraget bör kunna

påskynda introduktionen av ny miljövänlig teknik. Syftet med stödet bör vara

att den nya tekniken sedan den utprovats skall kunna tillämpas i allt byggande

genom de generella krav som ställs i byggnadslagstiftningen och de krav som bör

gälla för statligt produktionsstöd.

Förslaget i propositionen bör enligt utskottets mening vinna riksdagens

bifall utom i ett avseende. Enligt regeringsförslaget skall bidrag endast kunna

lämnas till hyres- och bostadsrättshus i sammanhållna bostadsområden. Utskottet

anser för sin del att stödet även bör kunna utgå i egnahemsområden. Även i

dessa områden finns starka skäl att stödja introduktionen av nya tekniska

lösningar som kan bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.

Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av propositionen och

motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till det anförda.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande investeringsbidrag för ekologiska åtgärder

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och

motion 1997/98:Bo21 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Bo14

yrkande 9, 1997/98:Bo15 yrkande 6 och 1997/98:Bo20 yrkandena 6 och 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. Bosparande (mom. 12)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?

och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Det egna sparandet spelar i de flesta länder en avgörande roll för den som

skall förvärva en bostad. Däremot har det i Sverige under en lång rad av år

bara krävts en mycket liten egen insats av förvärvaren. Även om detta har

bidragit till att göra det lättare att skaffa en bostad har de senaste årens

utveckling visat att det gjort det desto svårare för många människor att

behålla bostaden. Den stora lånebörda som följer av en låg kontantinsats gör

den boende mycket utsatt för räntehöjningar. Det har också visat sig att många

som förvärvat en bostad fått ekonomiska svårigheter när räntorna stigit. En

ökad egen insats motverkar detta och bidrar därmed till en bättre ekonomisk

stabilitet för den enskilde och en stabilare bostadsmarknad för samhället. Det

finns enligt utskottets mening starka skäl för att förutsättningarna för ett

långsiktigt bosparande bör förbättras.

I betänkandet Bosparande (SOU 1994:121) läggs fram ett förslag till

bosparande. Förslaget innebär att sparandet skall stimuleras genom en statlig

kreditgaranti. Sparare som regelbundet bosparar i någon av de sparformer som

erbjuds på marknaden, således även sparande i särskilda bosparkassor, skall

kunna kvalificera sig för en statlig kreditgaranti i samband med köp av eget

hem eller bostadsrätt. Enligt utskottets mening skulle en sådan garanti kunna

ge den stimulans som nu erfordras för att få till stånd ett erforderligt

bosparande. Utskottet delar sålunda vad som i Moderata samlingspartiets

partimotion 1997/98:Bo15 anförts om att utredningsförslaget nu bör genomföras.

Det bör ankomma på regeringen att snarast vidta de åtgärder som erfordras för

ett genomförande.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i Moderata samlingspartiets

partimotion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan

anses tillgodosedda med det anförda avstyrks de av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del

och med avslag på motionerna 1997/98:Bo19, 1997/98:Bo21 yrkande 6,

1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

25. Bosparande (mom. 12)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?

och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

De senaste årens utveckling på bostadsmarknaden med minskade subventioner och

ökade bostadskostnader har tydligt illustrerat nackdelarna med en alltför låg

egen insats vid bostadsförvärv. Den som finansierar en stor del av sitt

bostadsförvärv med lån blir naturligtvis mera känslig för förändringar i

ränteläget och andra ekonomiska faktorer som påverkar boendekostnaderna. Vad

som på sikt erfordras är därför, som framhålls i motion 1997/98:Bo22 (fp), en

ökad egen insats. En sådan ökning förutsätter naturligtvis att bosparandet

ökar. Det finns anledning att överväga på vilket sätt den avsedda ökningen kan

komma till stånd.

I motion 1997/98:Bo22 (fp) förordas att det individuella pensionssparandet

skall modifieras så att det också kan fungera som ett bosparande. Utskottet

delar denna uppfattning. I enlighet med förslaget i motionen bör sålunda

reglerna för det individuella pensionssparandet justeras så att sparade medel

även kan användas för förvärv av bostad. Det kan ske genom att spararen får

låna från det egna kontot till en förmånsränta som i princip motsvarar

avkastningen på medel placerade i bostadsobligationer. Till sparandet skall

också knytas en lånemöjlighet. Lånade medel skall sedan vara återbetalade innan

pensionen enligt avtal skall börja utgå.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp)

yrkande 8 anfört om ett individuellt bostads- och pensionssparande bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga

motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 8 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,

1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Bosparande (mom. 12)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?

och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Även om frågan om bosparande blivit väl utredd av den bostadspolitiska

utredningen finns det enligt utskottets mening anledning att ytterligare

överväga de två huvudfrågor som är relevanta i sammanhanget. Det gäller dels om

det finns ett behov för staten att i egen regi ta ansvar för någon form av

bosparande, dels om det finns skäl att stimulera bosparandet. När det gäller

frågan om statens direkta engagemang i bosparandet delar utskottet bedömningen

i motion 1997/98:21 (mp) att detta inte torde vara nödvändigt. Som anförs i

motionen kan det däremot finnas skäl för staten att på olika sätt stimulera

bosparandet inom det utbud av sparformer som finns redan i dag - detta inte

minst för att skapa stabila förhållanden kring boendet genom att prioritera

sparande framför lån. Den nu förordade stimulansen kan t.ex. utformas som en

begränsad skattebefrielse motsvarande vad som tidigare gällt för

Allemanssparandet eller som en extra kreditgaranti. En förutsättning för

införandet av en sparstimulans för bosparande är dock att den kan ges en

utformning så att den särskilt vänder sig till resurssvaga grupper.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 6

anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I

den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda

avstyrks de av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,

1997/98:Bo22 yrkande 8 samt 1997/98:Bo26 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Bosparande (mom. 12)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Som framhålls?

och på s. 22 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Regeringen gör bedömningen att bosparandet inte behöver stimuleras. Utskottet

delar inte denna kategoriska uppfattning. Som framhålls i Kristdemokraternas

partimotion 1997/98:Bo26 finns det skäl att närmare överväga frågan om hur

sparandet i allmänhet och bosparandet i synnerhet skall kunna ökas. Värdet av

ett tillräckligt sparande kan enligt utskottets mening inte överskattas. Inte

minst på bostadsområdet bidrar ett eget sparande till att skapa stabilitet för

såväl samhället som för den enskilde. Det är därför angeläget att ungdomar lär

sig att bospara så att de i vuxen ålder har bättre förutsättningar att skaffa

sig en egen bostad. Även om vi i dag har ett särskilt ungdomsbosparande är

detta enligt utskottets mening inte tillräckligt eftersom det är alltför

begränsat till sin inriktning och omfattning. För att ungdomsbosparandet skall

får en tillräcklig omfattning måste det därför utvecklas och förbättras. Ett

alternativ som då bör övervägas är det sparlånesystem som Bofrämjandet

föreslagit. Systemet bygger på det tyska systemet med s.k. bosparkassor.

Bofrämjandets förslag innebär i korthet att den som sparar kontinuerligt till

låg ränta kvalificerar sig för ett lån som också det löper med låg ränta. Till

sparandet är knutet en statlig sparpremie om 10 %, som betalas ut vid

investeringstillfället.

Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion

1997/98:Bo26 yrkande 5 anfört om bosparande bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses

tillgodosedda avstyrks de av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande bosparande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo19,

1997/98:Bo21 yrkande 6 samt 1997/98:Bo22 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga

Berggren (m), Per Lager (mp) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under

beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse:

Med utgångspunkt i förslagen i propositionen och i vad som förts fram under

utskottets beredning av frågan vill utskottet anföra följande beträffande

åtgärder för de s.k. krisårgångarna.

Det råder i dag en bred enighet om att de ekonomiska svårigheterna för de

s.k. krisårgångarna nu är så stora att åtgärder måste vidtas för att mildra

påfrestningarna för dem. Frågan gäller hur det lämpligast bör ske. Enligt

regeringsförslaget bör de s.k. krisårgångarna avlastas genom en långsammare

minskning av räntebidragen. Utskottet delar inte denna uppfattning. Övervägande

skäl talar enligt utskottets mening i stället för att en modell med en

uppskjuten infasning i fastighetsbeskattningen bör användas. Som anförs i flera

av motionerna torde en sådan åtgärd vara både effektivare och mer träffsäker.

Fler av dem som uttalade sig i frågan vid utskottets utfrågning med anledning

av den bostadspolitiska propositionen uttalade sig också till förmån för ett

uppskov med infasningen i fastighetsskatten. De redovisningar av det ekonomiska

utfallet för respektive åtgärd som dels återfinns i propositionen, dels framkom

vid utskottets utfrågning visar också att ett uppskov med infasningen i

fastighetsskatten är klart fördelaktigare. Ett sådant uppskov för de berörda

årgångarna kan också ses som ett första steg mot en nödvändig omläggning och

sänkning av fastighetsskatten för hela bostadsbeståndet.

Den ordning som regeringen förordar innebär att räntebidrag först betalas ut

och att staten därefter börjar ta ut en fastighetsskatt som väsentligt

överstiger förbättringen i räntebidragen. Det är naturligtvis inte rimligt att

statsmakterna på detta sätt skapar en rundgång i bidrags- och skattesystemen.

Regeringens förslag avstyrks.

Mot bakgrund av vad som kan bedömas vara ekonomiskt och skattetekniskt

möjligt bör stödet till de s.k. krisårgångarna i stället utformas på följande

sätt. Flerbostadshus upplåtna med hyres- eller bostadsrätt som inkomståret 1998

(taxeringsåret 1999) enligt gällande regler skulle ha börjat betala halv

fastighetsskatt befrias från fastighetsskatt även inkomståret 1998. Det bör

ankomma på regeringen att utforma erforderlig lagtext och därefter återkomma

till riksdagen i frågan, dock senast i eller i anslutning till

budgetpropositionen för år 1999.

Det nu föreslagna uppskovet med infasningen i fastighetsskatten beräknas inte

påverka statens budget för år 1998, däremot minskar statens intäkter för år

1999. Totalt sett innebär dock det nu förordade fastighetsskatteförslaget en

besparing jämfört med regeringsförslaget.

Vad utskottet nu med anledning av partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 2,

1997/98:Bo15 (m) yrkande 2 och 1997/98:Bo20 (v) yrkande 10 samt motionerna

1997/98:Bo22 (fp) yrkande 6 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkande 4 anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande innebär att regeringens förslag avstyrks i

enlighet med vad som förordas i partimotionerna 1997/98:Bo14 (c) yrkande 7 och

1997/98:Bo15 (m) yrkande 5 samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 5 och

1997/98:Bo26 (kd) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 2 och 7,

1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i motsvarande del, och

1997/98:Bo20 yrkande 10, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26

yrkandena 3 och 4 samt avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Åtgärder för de s.k. krisårgångarna (mom. 13)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Under

beredningen? och på s. 25 slutar med ?detta skäl? bort ha följande lydelse:

De bostäder som uppfördes omkring 1990 har i dag så stora ekonomiska problem

att omedelbara insatser är nödvändiga. Regeringen föreslår också att

påfrestningarna på dessa årgångar skall mildras genom en långsammare

upptrappning av räntebidragen. Det är naturligtvis bra att nu också regeringen

har insett att åtgärder måste vidtas. Som framhålls i Vänsterpartiets

partimotion är dock den åtgärd som regeringen föreslår inte tillräcklig. Även

om förslaget under utskottsbehandlingen kommit att modifieras något till det

bättre är inte heller detta ensamt tillräckligt för att motverka den ekonomiska

kris som många av fastigheterna befinner sig i. Situationen blir något bättre

om räntebidragsupptrappningen helt fryses med i övrigt samma regler som

föreslås i propositionen. Utskottet förordar att regeringsförslaget ges denna

utformning. Den förbättring som ett stopp av räntebidragsupptrappningen

innebär motverkas dock av att fastigheterna samtidigt börjar fasas in i

fastighetsskattesystemet. De kostnadsökningar som följer av att årgångarna

1989-1992 nu börjar betala halv fastighetsskatt överstiger vida den lättnad som

den långsammare upptrappningen av räntebidragen ger. Det är enligt utskottets

mening oacceptabelt att regeringen på detta sätt ger med den ena handen och tar

med den andra.

Det nu anförda leder utskottet till slutsatsen att en frysning av

räntebidragsnedtrappningen måste kombineras med ett stopp av infasningen i

fastighetsskatten. Mot bakgrund av de modifieringar av förslagen som förts fram

under utskottsbehandlingen, såväl när det gäller räntebidragsupptrappningen som

infasningen i fastighetsskattesystemet, föreslår utskottet följande.

För nyproducerade hyres- och bostadsrättshus, där bidragstiden börjat löpa

fr.o.m. år 1989 och som har räntebidrag enligt 1992 års bidragsregler eller

äldre regler, görs inte någon upptrappning av den s.k. garanterade räntan för

det bidragsår som börjar löpa närmast efter den 31 augusti 1998.

Hyres- och bostadsrättshus som enligt gällande regler skall börja betala halv

fastighetsskatt inkomståret 1998 (taxeringsåret 1999) befrias helt från

fastighetsskatt under treårsperioden 1998-2000.

Vad utskottet nu med anledning av förslaget i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 yrkande 10 samt regeringens förslag anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande åtgärder för de s.k. krisårgångarna

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt

motion 1997/98:Bo20 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14

yrkandena 2 och 7, 1997/98:Bo15 yrkandena 2 och 5, det senare yrkandet i

motsvarande del, 1997/98:Bo22 yrkandena 5 och 6 samt 1997/98:Bo26

yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

30. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och

på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:

Beräkningar från Byggentreprenörerna visar att över 60 % av hyran i en

nybyggd lägenhet utgörs av skatt. Det är därför inte förvånande att

bostadskostnaderna i nybyggda bostäder blir betungande. Effekterna av detta är

vikande efterfrågan eftersom många av dem som söker sig ut på bostadsmarknaden

inte har råd att efterfråga dessa lägenheter. Följden av denna utveckling är

att många kommuner i dag har eller går mot en bostadsbrist som det kan komma

att bli svårt att råda bot på. Det är emellertid inte bara nyproducerade

bostäder som drabbas av det höga skattetrycket på boendet. Även i beståndet

blir effekterna av framför allt fastighetsskatten alltmer kännbara. I en

ordinär hyreslägenhet går i dag mellan en och två månadshyror åt till att

betala den fastighetsskatt som belastar lägenheten. Utskottet delar mot

bakgrund härav uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 om att fastighetsskatten på sikt måste avskaffas.

Den nu förordade avvecklingen av fastighetsskatten bör enligt utskottets

mening inledas omedelbart. Det bör ske genom att fastighetsskatten i ett första

steg sänks från 1,7 till 1,5 % redan fr.o.m. inkomståret 1998. Skatten skall

därefter sänkas med 0,1 procentenheter årligen.

Samtidigt med den nu förordade sänkningen av skattesatsen bör också

beskattningen reformeras genom att underlaget för skatten begränsas så att

endast halva markvärdet ingår och genom att ett tak för markvärdet införs.

På något längre sikt måste en schablonbeskattning av småhus införas samtidigt

som skatteuttaget successivt reduceras så att 4 % av det taxerade

byggnadsvärdet tas upp till beskattning som inkomst av kapital, kombinerat med

full avdragsrätt för ränteutgifter.

Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del anfört om fastighetsbeskatt-ningen bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen har också klokt

nog långt om länge nu anslutit sig till vissa av förslagen. I den mån övriga

motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del

och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5,

1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22

yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och

på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:

Många boende har i dag orimligt höga kostnader. En av de främsta orsakerna

till detta är den höjning av fastighetsskatten från 1,5 till 1,7 % som gjordes

fr.o.m. inkomståret 1996. Till kostnadsökningen har också de höjda

taxeringsvärdena bidragit. Som ett första steg i en nödvändig reformering av

fastighetsbeskattningen bör därför fastighetsskatten sänkas till 1,5 % redan

fr.o.m. inkomståret 1998.

Den nu förordade sänkningen av skattesatsen är dock bara en första del i en

nödvändig omdaning av hela fastighetsskattesystemet. En bred översyn av

fastighetsbeskattningen bör leda till genomgripande förändringar. En sådan

översyn får dock inte ges de begränsade uppgifter som den av regeringen

förordade utredningen. I översynen måste ingå alla aspekter på

fastighetsbeskattningen. Häri ingår naturligtvis också nivån på beskattningen -

en fråga som regeringen däremot inte vill låta utreda.

En fråga som måste ägnas särskild uppmärksamhet och som också måste få sin

snara lösning är enligt utskottets mening beskattningen av fastigheter i

attraktiva områden, bl.a. i våra kustsamhällen. Här har dagens skattesystem

lett till helt orimliga konsekvenser för de fastboende. Vad som erfordras är

sålunda skatteregler som omedelbart lättar skattebördan för de drabbade.

Det är bra att också regeringen sent omsider nu insett det riktiga i Folk-

partiets förslag och ansluter sig till dem. För att emellertid försäkra sig om

att de genomförs bör riksdagen med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp)

yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna vad där förordats. I den mån

övriga motionsyrkanden inte kan anses tillgodosedda med det nu anförda avstyrks

de av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 4 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i

motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21

yrkande 7, 1997/98:Bo24 samt 1997/98:Bo26 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och

på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 har

bostadskostnaderna i olika boendeformer genomgått en dramatisk ökning under

1990-talet. Till stor del beror detta på beslut i riksdagen. Bland den faktorer

som har lett till försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av

räntebidragen och saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför

allt drabbat dem som bor i hyreshus, medan kostnaderna för villaägarna numera

har begränsats tack vare lägre räntenivåer.

De förslag som regeringen nu för fram för att mildra effekterna har

begränsats till att avse en tillfällig begränsning i avtrappningen av

räntebidragen samt tillsättandet av en bostadssocial beredning och av en

parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med

fastighetsskatten. Utskottet kan mot bakgrund härav konstatera att regeringens

förslag är otillräckliga, och att det saknas en grundlig analys av hur dagens

orättvisor har uppstått.

Vad som erfordras är enligt utskottets mening en ingående analys för att dels

utvärdera vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen

och budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels

studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Som framhålls i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 borde redan den bostadspolitiska

utredningen haft en sådan analys som grund för sina förslag. Det är därför

nödvändigt att denna uppgift nu ges till den utredning av fastig-hetsskatten

som regeringen aviserat.

På grundval av den nu förordade analysen bör förändringar av

fastighetsskatten genom t.ex. begränsningar av olika slag övervägas. Som

framhålls i Vänsterpartiets partimotion bör i övervägandena bl.a. ingå den s.k.

Kalifornien-modellen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda regler

för miljö- och energiinvesteringar och att fastighetsskatten överförs till

kommunerna.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 och 12 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12 och

med avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15

yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21 yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande

4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

33. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och

på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar vad som i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo21 anförts om

att det nu är nödvändigt med en förändring av synen på fastighetsbeskattningen.

På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett fiktivt kapitalvärde styras över

till skatteformer som samverkar med strävandena att främja ett miljöriktigt

beteende. Dagens fastighetsskattesystem måste därför ersättas med ett system

där utgångspunkten för beskattningen är fastighetens resursanvändning i form av

energi och material, eventuellt annan miljöbelastning och utnyttjandet av den

kommunala infrastrukturen.

Det innebär att den nuvarande bostadsbeskattningen successivt bör växlas över

till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator,

räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna

riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt

uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag.

En fastighetsbeskattning med denna utformning kan också bidra till att lösa en

del av de kommunalekonomiska problemen, t.ex. för vissa kommuner med ett stort

antal fritidsbostäder. Många kommuner har höga kostnader för infrastrukturen,

men skatteinkomsterna från fastighetsägarna hamnar i dag hos staten.

Det har enligt utskottets mening länge framstått som nödvändigt att en bred

och förutsättningslös översyn av fastighetsbeskattningen kommer till stånd. Det

är därför bra att regeringen nu tillsätter en utredning med denna uppgift.

Samtidigt måste vikten av att utredningen också ges den nu förordade

inriktningen betonas. En huvuduppgift för utredningen bör sålunda vara att

belysa hur en miljöanpassning av fastighetsbeskattningen skall komma till

stånd.

Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion 1997/98: Bo21

yrkande 7 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 7 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i

motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo22

yrkande 4, 1997/98:Bo24 samt 1997/98: Bo26 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Fastighetsbeskattningen (mom. 14)

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Redan i? och

på s. 27 slutar med ?i sak? bort ha följande lydelse:

Regeringen gör i den bostadspolitiska propositionen bedömningen att en allmän

översyn av fastighetsbeskattningen bör göras. Utskottet delar inte denna

uppfattning. Fastighetsskatten har redan utretts vid flera tillfällen och ur en

rad olika aspekter. Vad som erfordras är därför inte en ny utredning, utan

snara reformer. De problem som följer av dagens fastighetsskattesystem är så

väl kända att åtgärder redan nu kan och bör vidtas.

Som ett första steg i den nu förordade reformeringen av fastighetsskatten bör

skattesatsen sänkas till 1,5 %. På den del av markvärdet som överstiger 150 000

kr bör skatten dessutom bara beräknas på en tredjedel av värdet.

I ett något längre perspektiv bör en mera genomgripande omdaning av

fastighetsskatten komma till stånd. I enlighet med förslaget i

Kristdemokraternas partimotion 1997/98:Bo26 bör fastighetsskatten på sikt tas

bort helt. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift som

täcker kommunens kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal

service som är direkt knuten till fastighetsbeståndet.

Vad utskottet nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion

1997/98:Bo26 yrkande 6 anfört om fastighetsbeskattningen bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Glädjande nog har regeringen, om än alltför

sent, nu anslutit sig till flera av förslagen i kd-motionen om

fastighetsbeskattningen. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses

tillgodosedda avstyrks de av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fastighetsbeskattningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo26 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkandena 1 samt 3-5, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i

motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkandena 2, 11 samt 12, 1997/98:Bo21

yrkande 7, 1997/98:Bo22 yrkande 4 samt 1997/98:Bo24 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Skattebefrielse vid självförvaltning (mom. 15)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Inte heller?

och slutar med ?11 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Dagens hyror ligger på en alldeles för hög nivå. Inte minst gäller detta

nyproduktionen. Åtgärder måste därför vidtas som dels verkar på lång sikt, dels

leder till omedelbara lättnader i hyreskostnaderna. En åtgärd som har

förutsättningar att på kort sikt ge utrymme för lägre hyror är att, som

föreslås i motion 1997/98:Bo21 (mp), öka möjligheterna till självförvaltning. I

enlighet med förslaget i motionens yrkande 11 bör därför det skattefria

beloppet vid självförvaltning höjas till omkring ett halvt basbelopp, dvs. till

18 000 kr med dagens basbelopp. Genom att på detta sätt förbättra

förutsättningarna för en egen arbetsinsats ges hyresgästen möjlighet att i

högre utsträckning påverka sin hyra och därmed också till att prioritera annan

konsumtion eller sparande.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 11

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande skattebefrielse vid självförvaltning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 11 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med

?Bostadsutskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande

lydelse:

Regeringen konstaterar i propositionen att situationen i vissa utsatta

bostadsområden förvärrats under de senaste åren. Några förslag till åtgärder

för att begränsa problemen och vända utvecklingen presenteras dock inte. Inte

heller redovisas någon analys av orsakerna till dagens problem.

Utskottet vill hävda att grundorsakerna till de problem som i dag finns i

vissa utsatta bostadsområden står att finna i den socialdemokratiska

bostadspolitiken från 1960- och 70-talen. Under denna period bedrevs en starkt

centraliserad bostadspolitik där staten bestämde finansieringsförutsättningarna

och kommunerna den fysiska utformningen av bostadsområdena. Dessutom äger

kommunala bostadsföretag huvuddelen av de hyresbostäder som tillkom under denna

period. Det är också i dessa s.k. miljonprogramsområden som de största

problemen finns i dag. Problemen beror delvis på att kommunerna i många fall

låtit politiska överväganden gå före kravet på en professionell

fastighetsförvaltning. Resultatet har blivit eftersatt underhåll och en i olika

avseenden negativ utveckling i detta bostadsbestånd.

Vad som nu erfordras för att komma till rätta med dagens problem och för att

undvika att nya problemområden skapas är en avreglering av bostadsmarknaden. En

avreglering ger förutsättningar för ett mer varierat utbud av bostäder. Nya

former för förvaltning och ägande av bostäderna bör öppnas. För att möjliggöra

ett varierat utbud är det nödvändigt att en försäljning av de kommunala

bostadsbolagen inleds. Ett viktigt inslag i avregleringen är dessutom att få

till stånd en samordning av bostadsbidrag med socialpolitiken i övrigt. Till

detta kommer nödvändiga åtgärder som bl.a. innebär att det ges bättre

möjligheter för invandrare och flyktingar att arbeta, leva och bo i vårt land.

En av de viktigaste åtgärderna är att sänka skatterna så att människor kan

efterfråga de bostäder de önskar.

Utskottet har i andra delar av detta betänkande tagit upp vissa av de

åtgärder som bör vidtas inom bostadspolitikens ram. Vad gäller de

motionsförslag i övrigt som behandlas i detta avsnitt kan utskottet instämma i

flera förslag, som exempelvis att förutsättningarna för nyföretagande måste

förbättras. Vidare överväganden i dessa och andra frågor som har betydelse för

situationen i utsatta bostadsområden får göras när mer konkreta förslag i dessa

frågor aktualiseras i riksdagsarbetet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Bo12

(s), 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14, 1997/98:Bo17 (s), 1997/98: Bo21 (mp) yrkande

8 och 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12.

37. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)

Erling Bager (fp) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads-

utskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Under framför allt 1960-talet skapades - till stor del till följd av en

felaktig bostadspolitik - stora opersonliga bostadsområden i utkanten av alla

större städer i landet. I många av dessa områden finns det i dag brister i

miljön, dålig service, bristande underhåll av fastigheterna och en social

situation som gör de boende otrygga. Invånarna i dessa områden har generellt

sett lägre inkomster, kortare utbildning och sämre hälsa än i andra områden.

Flera av områdena tycks också ha kommit in i en negativ utvecklingsspiral med

tilltagande segregation, arbetslöshet och kriminalitet. Som framhålls i motion

1997/98:Bo22 (fp) måste en rad olika åtgärder sättas in för att bryta denna

utveckling. Dessa åtgärder faller endast till en del inom det område som

bostadspolitiken omfattar. Nödvändiga åtgärder måste bl.a. vidtas inom ramen

för politikområdena för arbete, utbildning, sociala frågor och fritid.

Ledstjärnan för samtliga åtgärder bör vara att de boende själva skall vara

delaktiga i besluten.

Vad gäller de åtgärder som kan vidtas inom ramen för bostadspolitiken vill

utskottet ansluta sig till vad som anförs i fp-motionen. Det är således

nödvändigt att införa en social dimension i bostadsplaneringen. Detta innebär

att alla bostadsområden bör utformas med tanke på att efterfrågan på service

och arbetsplatser skall kunna tillgodoses. Bostadsområdena bör också utformas

med tanke på att de skall kunna erbjuda ett varierat utbud av bostäder i olika

upplåtelseformer och av olika storlek. När renoveringar genomförs i det

befintliga beståndet bör åtgärderna vidtas varsamt och i samförstånd med

hyresgästerna. Det är också viktigt att människor med medicinska eller sociala

förturer ges möjlighet att erhålla lämpliga bostäder.

Vad utskottet ovan med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 12

anfört om en social dimension i bostadsplaneringen och bostadsbyggandet bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I den mån övriga

motionsyrkanden som tagits upp i detta avsnitt inte kan anses vara

tillgodosedda med det anförda avstyrks de.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 12 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och

1997/98:Bo21 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

38. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottets

slutsats? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den bedömning som regeringen redovisar i propositionen

av hur problemen i de utsatta bostadsområdena bör angripas. Åtgärder behöver

således vidtas inom ett flertal politikområden. Vidare överväganden om

nödvändiga åtgärder som inte primärt faller inom bostadspolitikens område får

ske i samband med riksdagsbehandlingen av den nyligen avlämnade

storstadspolitiska propositionen. I detta sammanhang bör dock en fråga med klar

bostadspolitiska inriktning tas upp, nämliget förslaget i Centerpartiets

partimotion 1997/98:Bo14 yrkande 14. Motionärerna förespråkar en större

blandning av olika upplåtelseformer i de utsatta bostadsområdena. Detta

förutsätter i flertalet fall att hyreslägenheter omvandlas till bostadsrätter.

Det bör ankomma på regeringen att föreslå åtgärder som kan underlätta en sådan

utveckling.

Vad utskottet anfört ovan med anledning av motion 1997/98:Bo14 (c) yrkande 14

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks med hänvisning till det anförda.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 14 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo17, 1997/98:Bo21 yrkande 8 och

1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

39. Åtgärder i utsatta bostadsområden (mom. 16)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Bostads-

utskottet kan? och på s. 29 slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtas inom en rad olika områden

för att begränsa de problem som blivit följden av framför allt den tilltagande

segregationen. Bland de åtgärder som bör övervägas kan nämnas ?frizoner? vad

gäller regler för sociala stöd och andra bidrag, stöd till lokala

företagssatsningar, bättre förutsättningar för självförvaltning, utlokalisering

av utbildningsinstitutioner och andra samhällsorgan samt åtgärder för att

åstadkomma en större variation av upplåtelseformerna i de aktuella områdena. De

politiska besluten i detta syfte måste självklart utgå från den kunskap som

finns hos de boende i dessa områden och från initiativ till lokala lösningar.

Det är också angeläget att erfarenheterna från aktuell forskning om

segregationsproblemen tas till vara.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande

8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande åtgärder i utsatta bostadsområden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 8 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Bo12, 1997/98:Bo14 yrkande 14, 1997/98:Bo17 och

1997/98:Bo22 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

40. Ekologiskt motiverade insatser (mom. 17, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och

Inga Berggren (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar

med ?Utskottet vill?och på s. 30 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande

lydelse:

Motion 1997/98:Bo16 (s) innehåller förslag om nya användningsområden avseende

medlen för bidrag till lokala investeringsprogram. Utskottet anser emellertid

att denna bidragsform snarast bör avvecklas. Motionen avstyrks.

41. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Bo-

stadsutskottet har? och på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande

lydelse:

Bostadsutskottet noterar med tillfredsställelse att den socialdemokratiska

regeringen numer delvis tycks ha kommit till insikt om att frivilliga

överenskommelser på bostadsmarknaden bäst kan tillgodose utsatta gruppers

bostadsbehov. Denna ordning tillkom under det borgerliga regeringsinnehavet

genom att lagstiftningen om bostadsanvisning och bostadsförsörjning

avskaffades.

Tyvärr tyder inte den bostadspolitiska propositionen i övrigt på att

regeringen insett vad som ytterligare krävs för att hjälpa de hushåll som i

dagsläget har svårigheter att betala för sin bostad. Utskottet instämmer i

denna fråga i vad som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:

Bo15. Motionärerna framhåller att det på kort sikt behövs regelförändringar i

bostadsbidragssystemet så att inte som i dag många barnfamiljer i behov av stöd

missgynnas. De nödvändiga regelförändringarna gäller dubbelräkningen av

räntebidrag, beräkningen av hushållsinkomsten, ytnormen för bostaden samt

villkoren för att barnpension skall beaktas vid bidragsgivningen. Utskottet

avser återkomma till dessa frågor. Som anförs i motionen bör emellertid

inriktningen på sikt vara att bostadsbidragen skall kunna minska eller

avskaffas genom en sund skattepolitik som skapar större marginaler för låg- och

medelinkomsttagare.

Även den omläggning av bostadspolitiken som utskottet i andra delar av detta

betänkande förordat med anledning av förslag framförda i den aktuella m-

motionen kommer att bidra till förbättrade villkor för många hushåll med

ekonomiska svårigheter. Genom avreglering och en större frihet för enskilda

initiativ kommer boendekostnaderna att sjunka, något som inte minst kommer

dessa hushåll till godo. Däremot finns inte skäl att hysa några större

förhoppningar om att diskussionerna i den bostadssociala beredning som

regeringen avser tillsätta kan ge de utsatta hushållen en bättre situation.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de motioner som tagits

upp till behandling i detta avsnitt.

42. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18, motiveringen)

Erling Bager (fp) och Owe Hellberg (v) anser att den del av utskottets yttrande

som på s. 31 börjar med ?Vad gäller? och på s. 32 slutar med ?detta förslag?

bort utgå.

43. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och

på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att det finns skäl att tillsätta en

bostadssocial beredning med uppgift att följa utvecklingen på det

bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta

hushåll. En sådan grupp där allt fler fått en ohållbar situation genom

arbetslöshet eller på grund av att en allt högre andel av nettoinkomsten går

till boendet är de ensamstående. De som har den allra svåraste situationen är

de ensamstående med barn. Denna grupp bör ägnas särskild uppmärksamhet i den

bostadssociala beredningens arbete.

Vad ovan anförts med anledning av Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14

yrkande 16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Synpunkterna

i övriga motioner som behandlas i detta avsnitt torde kunna beaktas i

beredningens arbete utan något tillkännagivande i frågan, varför de avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 16 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och

1997/98:Bo21 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

44. Hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden (mom. 18)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Sett mot? och

på s. 32 slutar med ?i frågan? bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser att det är ett bra initiativ av regeringen att

tillsätta en bostadssocial beredning. Den frivilliga väg som detta innebär för

att åstadkomma ett större samhällsanvar från berörda parter är givetvis att

föredra. Det bör dock samtidigt framhållas att det kan bli aktuellt att

överväga införandet av en ny lag om kommunal bostadsanvisningsrätt om inte

kommuninvånarnas rätt till en god bostad kan åstadkommas genom frivilliga

överenskommelser.

Den bostadssociala beredningen har skäl att uppmärksamma flera olika grupper

som har en utsatt situation på bostadsmarknaden. I motion 1997/98:

Bo21 (mp) framhålls en grupp som det finns anledning för beredningen att ägna

särskild uppmärksamhet, nämligen de hemlösa. Som motionärerna anför bör vårt

samhälle både ha medel och utrymme för att kunna bereda denna grupp någon form

av alternativt boende. För att tillförsäkra de hemlösa en möjlighet att

åtminstone få tak över huvudet och på sikt ordna upp sin situation i övrigt bör

det övervägas att inrätta ett statligt stöd för ombyggnad av fastigheter som

inte används. Det kan exempelvis röra sig om nedlagda sjukhus, institutioner,

skolor eller gamla ungkarlshotell som kan inrättas för enskilt boende eller

olika former av gruppboende.

Det bör ankomma på den bostadssociala beredningen att vidareutveckla ett

förslag med denna inriktning. Detta bör riksdagen med anledning av motion

1997/98:Bo21 (mp) yrkande 9 som sin mening ge regeringen till känna.

Motionsförslagen i övrigt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande hushåll med svårigheter på bostadsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 9 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Bo10, 1997/98:Bo13 i motsvarande del och

1997/98:Bo14 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

45. Bostadsförmedling (mom. 19)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp) och

Inga Berggren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Antalet

kommuner? och på s. 33 slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse:

Det ligger enligt utskottets mening ett stort värde i att det nu vuxit fram

en rad olika modeller för hur bostadsförmedlingsverksamheten skall bedrivas i

landets kommuner. Den avreglering som gjordes av verksamheten under den förra

borgerliga regeringen har inneburit att verksamheten i de flesta kommuner nu

har en omfattning och utformning som är mera styrd av de lokala

förutsättningarna och behoven än av stelbenta regler. I ett sådant system har

också privata bostadsförmedlingar en plats. Det förutsätter naturligtvis att

verksamheten bedrivs på ett seriöst och professionellt sätt. Varken

bostadssökande eller fastighetsägare har något intresse av att

bostadsförmedlingen sker på ett oordnat sätt eller i mindre nogräknade former.

Det är därför bra att regeringen nu avser att se över de problem med oseriös

bostadsförmedling som uppmärksammats i olika sammanhang. Däremot bör inte denna

översyn ges den begränsade inriktning som regeringen uppenbarligen avser.

Översynen bör i stället primärt syfta till att säkra kvaliteten i

förmedlingsverksamheten genom ett samarbete mellan fastighetsägare och

bostadsförmedlare. Det kan t.ex. ske genom ett av branscherna gemensamt

utarbetat auktorisationsförfarande.

Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt Folkpartiets partimotion

1997/98:Bo22 yrkande 13 anfört om bostadsförmedling bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande bostadsförmedling

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande

del samt 1997/98:Bo22 yrkande 13 och med avslag på motion 1997/98:Bo11 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

46. Kommunernas bostadspolitiska ansvar (mom. 20)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Förslaget i?

och på s. 34 slutar med ?hänvisning härtill? bort ha följande lydelse:

Ett fullföljande av de bostadspolitiska målen förutsätter bl.a. att

kommunerna ges ett övergripande ansvar för bostadsförsörjningen på den lokala

nivån. Detta ansvar är enligt utskottets mening inte tillräckligt klart

uttryckt. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion följer kommunernas

skyldigheter och rättigheter på området i dag av mera allmänt hållna

bestämmelser i kommunallagen och socialtjänstlagen. Det har inneburit att

grundläggande kommunala uppgifter som bostadsförsörjningsplanering och

bostadsförmedling nu är frivilliga. Det har också lett till att många kommuner

inte längre svarar för dessa uppgifter.

Ett resultat av de senaste årens utveckling är att det bostadspolitiska

ansvaret i många kommuner kommit att föras över till de kommunala

bostadsföretagen. Även om dessa företag gör ett i och för sig gott arbete är

det enligt utskottets mening olyckligt att bostadsfrågorna på detta sätt mer

eller mindre förts bort från den politiska dagordningen. En förutsättning för

att den lokala bostadspolitiken skall få en bra utformning är naturligtvis att

den debatteras och beslutas i de politiska organen med det demokratiska

inflytande som följer av detta.

Mot bakgrund av det nu anförda bör enligt bostadsutskottets mening

kommunernas bostadspolitiska ansvar tydliggöras. I enlighet med förslaget i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 bör det ske genom att

bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen återinförs. Dessutom bör

det bli obligatoriskt för kommunerna att upprätta boendeplaneringsprogram.

Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98:

Bo20 yrkandena 13 och 15 anfört om kommunernas bostadspolitiska ansvar bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande kommunernas bostadspolitiska ansvar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkandena 13 och 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 21)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Utskottet

vill? och på s. 35 slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som anförs i Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:Bo15 leder

kommunalt ägande av företag som konkurrerar med privata företag på en marknad

ofelbart till problem. Kommunala företag har en konkurrensfördel framför

privata. Genom att t.ex. använda beskattningsmakten kan en kommun garantera ett

bolag aktieägartillskott. Banker och kreditinstitut kan erbjuda kommunala

företag med kommunal borgen lägre räntor eftersom riskerna är mindre. Samtidigt

behöver kommunen som ägare inte ställa ett avkastningskrav på bolaget.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det inte är nödvändigt för en

kommun att äga stora delar av fastighetsbeståndet på den lokala

bostadsmarknaden för att klara sina bostadspolitiska åtaganden. Kommunen har

dock ett oavvisligt ansvar för att praktiskt lösa bostadsproblem för människor

med sociala problem, handikapp eller för människor som på grund av sin ålder är

i behov av särskilda boendeformer.

Vid en jämförelse mellan de kommunala bostadsföretagen och andra

fastighetsägare kan konstateras att de senare ofta har en sämre finansiell

styrka. Beträffande de kommunala bolagen kan, som framgått ovan,

kommuninvånarna med skatt nödgas skjuta till det kapital som behövs vid

reinvestering eller vid förluster.

Kommunala bolag medför risker för att kommunerna i strid med kommunallagen

ägnar sig åt affärsverksamhet som snedvrider konkurrensen på en marknad där

lokala småföretag skall kunna utvecklas. Bl.a. Konkurrensverket har pekat på

detta problem. På senare tid har många kommuner bildat koncerner. Det främsta

syftet är ofta avancerad skatteplanering, bl.a. för att uppnå den

skattebefrielse som kommunen ändå skulle ha haft om man bedrev verksamheten som

kommunal förvaltning. I många kommuner riskerar de kommunala bolagen, framför

allt bostadsbolagen som verkar på svaga bostadsmarknader, att tränga ut annan

primärkommunal verksamhet som skola och äldreomsorg. Detta är en mycket

allvarlig tendens som snarast måste åtgärdas. I hög grad kan kommunerna redan i

dag påbörja avvecklingen av sitt engagemang i bostadsbolagen, men i några fall

försvåras detta av långtgående kommunala borgensåtaganden.

Vad nu anförs innebär sammanfattningsvis att det kommunala ägandet av

bostadsbolag bör avskaffas.

Riksdagen bör med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i partimotionen

1997/98:Bo15 (m) som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

48. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och

Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 35

börjar med ?Vad nu? och på s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande

lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till den moderata partimotionen 1997/98:Bo15

i vilken förordas att det kommunala ägandet av bostadsbolag bör avskaffas. Skäl

saknas därför att i sak granska de förslag om vissa frågor som rör dessa

företag och som tas upp i partimotionen 1997/98:Bo20 (v) och i de båda s-

motionerna 1997/98:Bo13 och 1997/98:Bo25.

49. Vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 22)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Vad nu? och på

s. 36 slutar med ?i kommunallagen? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 och

i de båda s-motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del samt 1997/98:Bo25 om att

regeringen bör återkomma med förslag i de frågor som motionärerna tagit upp.

Det gäller tillkännagivanden till regeringen om

- en definition i hyreslagen om begreppet allmännyttiga bostadsföretag,

- vinstutdelning från de allmännyttiga bostadsföretagen i avsikt att göra den

mera restriktiv än i dag,

- fondering för underhåll för boende i allmännyttiga bostadsföretag.

De frågor som motionärerna aktualiserat är viktiga. Det är att beklaga att

beredningen av dem i regeringens kansli går så långsamt som den faktiskt gör.

Riksdagen bör skyndsamt föreläggas förslag i enlighet med vad nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande vissa frågor om de allmännyttiga bostadsföretagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo13 i motsvarande del,

1997/98:Bo20 yrkandena 14 och 16 samt 1997/98:Bo25 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. De allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll (mom. 23)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Med anledning?

och slutar med ?i m-motionen? bort ha följande lydelse:

Utskottet har tillstyrkt förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion om

att de kommunala bostadsbolagen bör avskaffas. Det blir då också nödvändigt att

avskaffa den hyresledande roll dessa företag har i dag. Även om vissa av dessa

bolag skulle finnas kvar bör de befrias från denna roll. I takt med att de

avvecklas blir det för övrigt alltmera illusoriskt att ge dem en hyresledande

roll. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 7 i motsvarande del i

partimotionen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande de allmännyttiga bostadsföretagens hyresledande roll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga

bostadsföretag (mom. 24)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt

utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha

följande lydelse:

Det är tredje gången sedan hösten 1996 som riksdagen har att behandla de

regler som nu gäller för överlåtelser av kommunala bostadsföretag eller deras

bostäder. Dessa regler, som redovisats ovan i betänkandet, betecknas av

regeringen ironiskt nog som tillfälliga. Nu vidhåller regeringen att dessa

tillfälliga regler - enligt tidigare riksdagsbeslut - skall gälla även

fortsättningsvis längst till utgången av år 1999. Om så sker kommer alltså de

?tillfälliga? reglerna att ha gällt i mera än tre år. Det nu redovisade visar

med all önskvärd tydlighet att regeringen saknar idéer och genomtänkta förslag

när det gäller de kommunala bostadsbolagen. Initiativ till och genomförande av

ägarförändringar i dessa företag måste beslutas av dem själva och inte som nu i

realiteten av regeringen. När utskottet hade att behandla frågan hösten 1996

(bet. 1996/97:BoU7) anfördes i en reservation (m, c, fp, kd) följande.

Det råder förvisso delade meningar om de allmännyttiga bostadsföretagens

nuvarande och framtida roll som ett instrument för bostadspolitiken. I de

motioner från (m), (fp), (c) och (kd) i vilka yrkas avslag på regeringens

förslag finns emellertid en bred samsyn på ansvarsfördelningen mellan staten

och kommunerna när det gäller de kommunala bostadsföretagen. Utskottet vill

punktvis redovisa motiven i motionerna på följande sätt.

Ett genomförande av regeringens förslag innebär

- att kommunala bostadsföretag diskrimineras och inte tillåts verka på samma

villkor som privata,

- att hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen kommer i en sämre

position än hyresgästerna hos privata bostadsföretag om de allmännyttiga

bostadsföretagen förlorar sitt räntestöd,

- ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret,

- att ombildning från hyresrätt till bostadsrätt försvåras eller förhindras,

- att nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar av de kommunala

bostadsföretagen inte kommer att kunna genomföras.

Att regeringen och motionärerna har helt olika syn på var och av vem besluten

om en eventuell omstrukturering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall

fattas torde stå helt klart.

Utskottet finner det liksom motionärerna naturligt att besluten fattas av

ägarna till dessa företag, nämligen kommunerna, medan regeringen tydligen de

facto anser sig bättre skickad än företagens ägare att fatta dessa beslut. Ett

synsätt som bygger på ett ?centralt beslutsfattande? går på tvärs mot den

ordning som statsmakterna i andra sammanhang hävdar och som innebär att

besluten skall fattas så nära dem som möjligt som är berörda därav. Det borde

inte råda någon tvekan om att ärenden som rör de allmännyttiga

bostadsföretagens ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt

perspektiv och inte mot bakgrund av någon mer eller mindre ?ideologisk

centralistisk doktrin?.

Vad i den nu redovisade reservationen anfördes är alltjämt aktuellt. Argumenten

i reservationen har, under den period de nu gällande överlåtelsereglerna varit

i kraft, snarast tilltagit i styrka. I den utvärdering av försäljning av

kommunala bostadsföretag som utredningen om de allmännyttiga bostadsföretagen

(SOU 1997:81) tagit initiativet till framgår bl.a. att genomförda försäljningar

inte i något fall påverkat utbudet av hyreslägenheter på den lokala

bostadsmarknaden. Endast 3 % av de sålda lägenheterna har omvandlats till

bostadsrätter.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de nu behandlade motionerna

som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. I den mån vad nu

föreslagits inte är förenligt med förslaget i mp-motionen bör detta avslås av

riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering

av allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22

yrkande 3 och 1997/98:Bo26 yrkande 7 och med avslag på motion 1997/98:Bo21

yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering av allmännyttiga

bostadsföretag (mom. 24)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Enligt

utskottets? och på s. 37 slutar med ?allmännyttiga bostadsföretag? bort ha

följande lydelse:

I mp-motionen 1997/98:Bo21 anförs följande om reglerna för utförsäljning av

de kommunala bostadsföretagen.

Miljöpartiet anser att bostadsmarknaden behöver de kommunala bostadsföretagen,

?allmännyttan?, men samtidigt anser vi att kommunen själv måste fatta det

avgörande beslutet om att äga eller inte. Vi har tidigare ställt upp på

regeringens tillfälliga broms vad gäller utförsäljningen. När frågan återkom -

utan någon långsiktig lösning - sade vi nej. Detta berodde på att vi inte

accepterar den ena tillfälliga lösningen på den andra. Regeringen måste lägga

mer långsiktiga förslag. Nu säger regeringen att man avvaktar fortsatt

beredning av frågan. Vad betyder det? Det är inte acceptabelt att begränsa

kommunernas självbestämmanderätt med fortsatt tillämpning av tillfälliga

regler. Möjliga vägar till mer fasta och acceptabla regler för utförsäljning av

hela eller väsentliga delar av kommunala och samhällsviktiga verksamheter, som

bostäder, skulle kunna vara krav på kvalificerad majoritet i fullmäktige,

beslut i fullmäktige med mellanliggande val eller folkomröstning. När det

gäller bostäder bör de boende ha ett stort inflytande och även köparna skulle

kunna prioriteras; t.ex. i första hand till de boende, i andra hand till

kooperativ osv. Med sådana här förslag skulle kommunens självbestämmanderätt

inte rubbas, men besluten kräva större uppslutning i fullmäktige,

kommuninvånarnas mening i val eller folkomröstning. För övrigt anser vi att

det är viktigt att fullmäktige har en god insyn i de kommunala bostadsbolagen.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, föreslår att riksdagen med

anledning av yrkande 10 i motionen som sin mening ger regeringen till känna vad

nu anförts. Detta är inte i alla delar förenligt med förslagen i m-, fp- och

kd-motionerna. Dessa avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande avskaffande av de tillfälliga reglerna för konsolidering

av allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 10 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 4, 1997/98:Bo22 yrkande 3 och 1997/98:Bo26

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen

(mom. 25, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta

motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget i Moderata samlingspartiets

partimotion 1997/98:Bo15 om att de kommunala bostadsbolagen bör avvecklas. Skäl

saknas därför att i sak behandla förslagen i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 om vissa åtgärder för att stärka dessa företag.

54. Ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen

(mom. 25)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Detta

motionsförslag? och slutar med ?av riksdagen? bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående anslutit sig bl.a. till förslag i

Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 om kommunernas roll i bostadspolitiken

och om vissa frågor rörande de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet.

Utskottet delar även vad i motionen anförts om utformning av reglerna för

försäljning av dessa företag. I denna del anförs i motionen följande.

När det gäller den tillfälliga regeln om utförsäljning av kommunala

bostadsbolag skall de fortsätta att gälla, dock längst till och med utgången av

1999. Den regeln ger ett bristfälligt skydd mot utförsäljningar av kommunala

bostadsfastigheter. Påföljden av en försäljning motsvarande mer än 25 % av

beståndet är att bolaget mister sin allmännyttiga status och därmed rätten till

statliga räntebidrag. Eftersom räntebidragen är under snabb avveckling får den

påföljden allt mindre betydelse. Den offentliga utredningen om de allmännyttiga

bostadsföretagen konstaterade att användningen av räntebidragen som ett

styrmedel för att förhindra utförsäljning av kommunala bostäder inte är

särskilt effektiv för att förhindra en sådan utveckling. Utredningens förslag

tar regeringen inte nu ställning till. Regeringen bör skyndsamt komma med

förslag till hur den starka ställning, som man vill att de kommunala

bostadsbolagen skall ha i kommunerna, skall kunna bibehållas och förstärkas.

Detta bör ges regeringen till känna.

Vad nu redovisats är en anslutning till yrkande 17 i partimotionen

1997/98:Bo20 (v).

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande ytterligare åtgärder för att stärka de allmännyttiga

bostadsföretagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 17 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55. Stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet (mom. 26)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga

Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens förslag till stöd för kommuner med övermäktiga

åtaganden för boendet. I det föregående har utskottet anslutit sig till

motionsförslag som innebär att de kommunala bostadsbolagen bör avyttras.

Kommunen bör koncentrera verksamheten på skola, vård och omsorg. I motionerna

1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m), som nu behandlas, förordas med rätta

att sådana kommuner som kommer att erhålla stöd om regeringens förslag

accepteras skulle vara mera betjänta att genom försäljning ?befrias? från sina

bostadsbolag. Bl.a. visar de åtgärder som vidtogs i Haninge kommun och även

erfarenheter från andra bolag, att detta var en riktig ordning.

Vad nu anförts är en anslutning till yrkande 1 i fp- och m-motionen.

Propositionen avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo22 yrkande 1 och

1997/98:Bo23 yrkande 1 och med avslag på proposition 1997/98: 119 i

motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

56. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för

boendet (mom. 27)

Under förutsättning av bifall till mom. 26

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Inga Berggren (m) och

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 och i motionerna 1997/98:Bo22 (fp) och 1997/98:Bo23 (m) att

yttersta restriktivitet måste gälla när det gäller att bevilja stöd till

kommuner med övermäktiga åtaganden för boendet. En förutsättning för statligt

stöd bör vara att såväl det kommunala bostadsbolaget som vissa andra kommunala

bolag, t.ex. mark- och energibolag, först avyttras. I princip bör stöd kunna

medges endast till sådana kommuner där vården, skolan och omsorgen hotas och

där utförsäljning av kommunala bolag inte är realistiska handlings-alternativ.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga

åtaganden för boendet

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. Förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga åtaganden för

boendet (mom. 27)

Under förutsättning av bifall till mom. 26

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i fp-motionen 1997/98:Bo22 om att stöd till

kommuner skall utgå först sedan de själva gjort allt för att täcka förlusterna

i sina bostadsbolag t.ex. genom att avveckla annan kommunal bolags-verksamhet.

Utskottet kan inte stödja ett förslag som så lättsinnigt utgår från att staten

skall ta på sig ett ansvar för upprensningen i den kommunala bostadsdjungeln.

Det kan emellertid finns skäl för staten att i undantagsfall gå in och lämna

stöd till kommunerna. Sådana fall är om vården, skolan och omsorgen hotas genom

att kommunerna måste sanera sina bolag. I sådana fall bör staten träda in för

att rädda verksamheten på dessa viktiga områden. Utskottet delar vad i fp-

motionen föreslagits om att 500 miljoner kronor för dessa ändamål bör

reserveras i en ?kommunakut?. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande förutsättningar för stöd till kommuner med övermäktiga

åtaganden för boendet

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del och

motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 3, 1997/98:Bo22 yrkande 2 och 1997/98:Bo23

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga

Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?nu anförda?

bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till utskottets ställningstagande saknas anledning att i sak

behandla förslagen i motion 1997/98:Bo18 (s) och i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 huruvida det i propositionen föreslagna stödet skall kunna utgå

inte bara till kommuner utan även till kommunala bostadsföretag.

59. Stöd till allmännyttiga bostadsföretag (mom. 28)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?nu anförda? bort ha följande lydelse:

I Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20 erinras om att privata

fastighetsägare och bostadsrättsföreningar har möjlighet till rekonstruktion

med hjälp av statliga medel. Detta bör också gälla kommunala bostadsbolag, utan

att det för den skull är så att ägaren kommunen står på ruinens brant. Den

särskilda delegation som tillsätts för hanteringen av stöd till kommuner med

övermäktiga åtaganden för boendet bör även kunna hantera direkta stöd till

kommunala bostadsföretag eller tillse att stödet hanteras via statens eget

kreditriskföretag Venantius AB. Förslag med samma innebörd förs fram i s-

motionen 1997/98:Bo18. Vad nu anförts bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande stöd till allmännyttiga bostadsföretag

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo18 och 1997/98:Bo20 yrkande

18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

60. Stödgivningens inriktning m.m. (mom. 29)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?Utskottet

vill? och på s. 40 slutar med ?nu anförts? bort ha följande lydelse:

När det gäller den stödgivningen till kommuner med övermäktiga åtaganden för

boendet är det viktigt att vissa aspekter vägs in. Bl.a. måste stödgivningen

utformas så att prövningen från statens sida är sträng samt att en del övriga

aspekter vägs in. Det måste vara fråga om individuella prövningar. Det

uttryckliga målet måste också vara att alla parter tar sin rättmätiga del av

det ekonomiska ansvaret. Det förefaller rimligt att banker, stat och

bostadsföretag (kommuner) delar på kostnaderna när ekonomiska åtaganden inte

kan fullgöras.

Räntebidragsreglerna, med den garanterade räntan, har varit utformade så att

bidragstagarna kunnat binda sina lån för valfria perioder. Detta har i vissa

fall inneburit att man avvikit från den tidsperiod som statens garanterade

ränta har gällt. Ett sådant beteende har så gott som uteslutande varit ämnat

att resultera i en vinst för bidragstagaren. Har resultatet av det inte blivit

det av företaget förväntade resultatet till följd av att ränteutvecklingen

missbedömts, bör denna omständighet beaktas vid bedömning av om statligt stöd

skall ges. Det är av stor vikt att orsakerna till problemen analyseras.

Oaktsamhet och andra försumligheter från kommuners sida bör innebära att stöd

från staten endast ges i undantagsfall. Detta bör ges regeringen till känna.

Det är viktigt att en plan fastställs för när och hur denna delegation för

att hjälpa kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för boendet skall

avvecklas. Det får inte bli fråga om ett evighetsprojekt. Detta bör ges

regeringen till känna.

Vad nu anförts om ansvarsfördelning, räntebidrag m.m. och tidsplan för den

delegation som skall administrera stödverksamheten är en anslutning till

yrkandena 11-13 i partimotionen 1997/98:Bo14 (c).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande stödgivningens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkandena 11-13 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

61. Propositionen i övrigt i vad avser stöd till kommuner med övermäktiga

åtaganden för boendet (mom. 30)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga

Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Som framgår?

och slutar med ?ett ansvar? bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 30 bort utgå,

62. ROT-avdragen (mom. 31)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp),

Inga Berggren (m) och Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med

?Bostadsutskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande

lydelse:

Det nuvarande systemet med ROT-avdrag för vissa åtgärder på bostadshus är

enligt utskottets mening alltför begränsat. I enlighet med ett förslag som

såväl Moderata samlingspartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna står bakom

bör i stället ett generellt system med sänkt skatt på hushållstjänster införas.

Tjänster som utförs i det egna hemmet och på tomten, inklusive ROT-arbeten,

och som inte är offentligt subventionerade skall ge rätt till en

skattereduktion. Skattereduktion skall få göras med 50 % av nedlagda

arbetskostnader inklusive moms upp till 50 000 kr och år. Maximalt kan den

årliga skattereduktionen därmed uppgå till 25 000 kr.

Vad utskottet nu med anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion

1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del samt motionerna 1997/98:Bo22 (fp)

yrkande 7 och 1997/98:Bo26 (kd) yrkandena 8 och 9 anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ROT-avdragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande

del, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8 och 9 och med

avslag på motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo20 yrkande 19 samt

1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 avslår proposition 1997/98:119 i

motsvarande del samt som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

63. ROT-avdragen (mom. 31)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-

utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras

och förlängas. Sysselsättningen i byggbranschen är fortfarande på en så låg

nivå att stimulanser behövs. En förlängning av rätten till skattereduktion bör

kunna medverka till att förbättra sysselsättningen och till att behålla

kompetens och kunnande i byggandet. Det är också väl känt att avdragsrätten

bidrar till att arbeten i högre grad utförs lagligt.

På sikt bör enligt utskottets mening en permanent rätt till skattereduktion

för ROT-åtgärder införas. Det bör därför uppdras åt regeringen att närmare

utreda hur ett sådant system skall utformas och att snarast återkomma till

riksdagen med ett förslag.

Vad utskottet nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 1997/98:Bo14

yrkande 6 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ROT-avdragen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt

motion 1997/98:Bo14 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo15

yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo21

yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8

och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om

ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

64. ROT-avdragen (mom. 31)

Owe Hellberg (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-

utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att möjligheten till ROT-avdrag bör förbättras

och förlängas. Inte minst sysselsättningsskäl talar för detta. Däremot kan det

enligt utskottets mening ifrågasättas om förlängningsperioden är tillräckligt

lång. Regeringens förslag bygger på förutsättningen att byggverksamheten skall

skjuta fart redan under 1999. Som framhålls i Vänsterpartiets partimotion

1997/98:Bo20 är det en bedömning som starkt kan sättas i fråga. Ett exempel som

belyser detta är att Boverket helt nyligen reviderat ner sina prognoser för

nyproduktionen för såväl 1998 som 1999. Den nedgång i ombyggnadsverksamheten

som skett mellan 1996 och 1997 indikerar också den att det är mycket osäkert

hur ombyggandet kommer att utvecklas under det närmaste året.

Även om utskottet ovan ställt sig bakom förslaget om att förlänga ROT-

avdragen finns det skäl som talar för att dagens avdrag bör ersättas med

bidrag. Den nu gällande ordningen innebär att avdragen hanteras av

skattemyndigheterna som har dålig eller ingen kunskap om byggnadsverksamheten.

Genom att övergå till ett system med bidrag kan administrationen föras över

till Boverket samtidigt som bidragsreglerna utformas så att de stimulerar ett

hälso- och miljöriktigt byggande.

Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion 1997/98:Bo20

yrkande 19 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ROT-avdragen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt

motion 1997/98:Bo20 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1997/98:Bo14

yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del, 1997/98:Bo21

yrkandena 12 och 13, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26 yrkandena 8

och 9 antar som bilaga 1 till detta betänkande intaget förslag till lag om

ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus samt som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

65. ROT-avdragen (mom. 31)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Bostads-

utskottet vill? och på s. 42 slutar med ?och 9? bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet med ROT-avdrag bör enligt utskottets mening avvecklas.

Som framhålls i Miljöpartiets partimotion 1997/98:Bo22 är systemet behäftat med

sådana brister att det i stället bör ersättas med riktade miljöinvesteringar.

Det kan visserligen hävdas att skattereduktionen bidragit till att förbättra

sysselsättningen, men den saknar samtidigt incitament som leder till ett

miljöriktigt byggande. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion

bör därför ROT-avdragen ersättas med miljöriktiga satsningar som leder till att

sunda, barnvänliga inomhusmiljöer och socialt anpassade och vackra

utomhusområden skapas. Som föreslås i motionen kan det ske genom att de

påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljs och genom att bidraget till

ekologisk hållbarhet utvidgas till att också gälla vid ny- och ombyggnad av

småhus.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkandena 12

och 13 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande ROT-avdragen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkandena 12 och 13 och med

avslag på proposition 1997/98:119 i motsvarande del samt motionerna

1997/98:Bo14 yrkande 6, 1997/98:Bo15 yrkande 7 i motsvarande del,

1997/98:Bo20 yrkande 19, 1997/98:Bo22 yrkande 7 samt 1997/98:Bo26

yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

66. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32, motiveringen)

Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Stig Grauers (m) och Inga Berggren (m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen

äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det är utskottets principiella uppfattning att stödet till

bostadsproduktionen på sikt bör avvecklas. Det s.k. Danellsystemet - som även

regeringen föreslår att det i huvudsak skall behållas - innebär också att

produktionsstödet successivt tas bort. Det förutsätter dock att förändringar

samtidigt vidtas i fastighetsbeskattningen i enlighet med vad Moderata

samlingspartiet föreslagit i sin partimotion 1997/98:Bo15 - förslag som enligt

utskottets mening bör genomföras. Den nu i korthet redovisade uppfattningen

låter sig enligt utskottets mening inte förenas med regeringens bedömning att

ett nytt stöd till äldreboende nu skall införas. I den mån motionerna inte kan

anses vara tillgodosedda med det nu anförda avstyrks de av utskottet.

67. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre?

och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om att ett tillfälligt stöd för utbyggnad och anpassning

av bostäder liksom lokaler för äldre bygger på uppfattningen att staten genom

riktade stödåtgärder måste styra den kommunala verksamheten. Utskottet delar

inte denna uppfattning. I enlighet med det förslag som Centerpartiet lagt fram

bör kommunerna i stället tilldelas ytterligare resurser som de får disponera

utifrån de lokala förutsättningar och behov som finns. I den mån satsningar på

äldreboende bedöms som angelägna bör de alltså komma till stånd inom en ökning

av det generella stödet till kommunerna. Regeringens förslag bör sålunda

avvisas i enlighet med vad som förordas i Centerpartiets partimotion

1997/98:Bo14 yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande bidrag till äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo14 yrkande 15 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo21 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,

68. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen

äldre? och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening en angelägen åtgärd att förbättra

boendevillkoren för de äldre som i dag inte har ett boende som svarar mot deras

behov. En sådan grupp av äldre är de som i dag bor på sjukhem och som inte har

eget rum, utan tvingas dela rum med någon som inte är anhörig. Som redovisas i

motion 1997/98:Bo22 (fp) uppgår denna grupp till omkring 13 000 personer. Det

är naturligtvis oacceptabelt att äldre i dag måste bo på detta sätt. I enlighet

med förslaget i motionens yrkande 9 bör därför ett särskilt statsbidrag införas

för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhem och andra liknande

inrättningar. Det nu förordade stödet bör ersätta det av regeringen föreslagna

stödet. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande bidrag till äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 9 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo21 yrkande 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

69. Bidrag till äldrebostäder (mom. 32)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Andelen äldre?

och på s. 43 slutar med ?9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att ett stöd till bostäder och lokaler för

äldre bör införas. I enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande

9 bör dock stödet ges en sådan utformning att det leder till ett ekologiskt och

hälsomässigt riktigt byggande och boende. Som ytterligare förutsättningar för

stöd bör gälla att bostäder och lokaler är av god estetisk kvalitet och att

boendeinflytandet säkras. I anslutning härtill bör även vikten av att

äldrebostäderna byggs i centrala lägen med närhet till service, kultur och

handel betonas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande bidrag till äldrebostäder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 15 och med avslag på

motionerna 1997/98:Bo14 yrkande 15 samt 1997/98: Bo22 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

70. Anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga (mom. 33)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med

?Bostadsutskottet har? och slutar med ?16 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som redovisas i motion 1997/98:Bo21 (mp) finns det i dag en grupp el-

överkänsliga som har så svåra problem att de inte kan vistas i den normala

miljön. Det är människor som får så allvarliga allergiska symtom i närheten av

elektriska och magnetiska fält att de mer eller mindre drivs på flykt från

samhället. Deras elöverkänslighet tvingar dem att bo primitivt utan

moderniteter i mer eller mindre tillfälliga bostäder långt från samhällen och

anordningar som alstrar elektromagnetiska fält. Den situation som de drabbade

befinner sig i är i längden ohållbar. De måste därför få samhällets stöd för

att hitta en miljö som är helt fri från elektromagnetiska fält där de kan

vistas på samma villkor som andra människor.

Utskottet delar uppfattningen i mp-motionen om att statligt stöd bör utgå

till byggandet av ett rehabiliteringshem för dem som är svårast drabbade av

elöverkänslighet. Genom att på detta sätt skapa en plats för rehabilitering och

möjligheter till ett socialt umgänge skulle många umbäranden och mycket lidande

kunna undvikas. Samtidigt finns det enligt utskottets mening skäl att också

vidta andra åtgärder för att förbättra situationen för de elöverkänsliga. En

sådan åtgärd som är relativt enkelt att genomföra, men som ger god effekt, är

att inventera förekomsten av områden som är fria från elektromagnetiska fält.

Samtidigt måste forskningen på området intensifieras och reglerna för byggandet

utformas så att förekomsten av elektromagnetiska fält minimeras.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 16

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande anpassning m.m. av bostäder för elöverkänsliga

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

71. Radonsanering (mom. 34)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även i? och

slutar med ?hösten 1998? bort ha följande lydelse:

Trots att farorna med radon i inomhusluften varit väl kända under många år

finns det fortfarande ett stort antal bostäder som har alldeles för höga

radonhalter. Även om samhället på olika sätt verkat för att radonsanering skall

komma till stånd har detta uppenbarligen inte varit tillräckligt. Bakom detta

ligger bl.a. okunskap, men också en rädsla för att värdet på fastigheten skall

sjunka om det blir känt att åtgärder mot radon har måst vidtas. Ett sätt att

komma till rätta med detta är enligt utskottets mening att höja bidragen för

radonsanering i enlighet med förslaget i motion 1997/98:Bo22 (fp). Även enligt

utskottets mening bör sålunda det maximala bidraget till radonsanering höjas

till 25 000 kr.

Den nu förordade bidragshöjningen bör dessutom kompletteras med andra

åtgärder. Exempel på en sådan åtgärd är ett intygsförfarande där kommunen kan

utfärda ett intyg om att ett hus inte befinner sig i ett riskområde. En

ytterligare åtgärd kan vara att kommunerna förmås att mer strikt tillämpa

reglerna om sanitär olägenhet vid förekomsten av radon.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 10

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande radonsanering

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

72. Ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen (mom. 35)

Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Som

motionärerna? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Insikten om att samhället måste ställas om i riktning mot en

kretsloppsanpassning av i princip all verksamhet har under de senaste åren fått

en allt större spridning. Det är nödvändigt att denna insikt även får genomslag

i de regelverk som styr samhällsutvecklingen. Som anförs i Vänsterpartiets

partimotion 1997/98:Bo20 är emellertid kraven på ekologiskt byggande inte

tillräckligt tydliga i byggnadslagstiftningen. Det finns därför ett behov av

att revidera och komplettera gällande regler med utgångspunkten att ekologiska

principer, kretsloppsanpassning och resurshushållning bör tillämpas vid allt

byggande. Utskottet anser att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utreda

och komma med förslag till åtgärder för att införa begreppet ekologiskt

hållbart byggande i lagstiftning och i tillämpningsföreskrifter.

Vad utskottet förordat med anledning av motion 1997/98:Bo20 (v) yrkande 7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande ekologiska begrepp i byggnadslagstiftningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo20 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

73. Tillgängligheten för funktionshindrade (mom. 36)

Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och

Michael Stjernström (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ?Även yrkanden?

och på s. 45 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anser det vara en stor brist att regeringen i en proposition

om inriktningen av den framtida bostadspolitiken inte alls berör frågan om hur

de handikappades situation skall kunna förbättras. Alltför länge har denna

fråga förhalats genom olika utredningar och genom till intet förpliktigande

uttalanden. Utskottet instämmer för sin del i den syn på frågan som redovisas i

motion 1997/98:Bo22 (fp). Riksdagen bör således i ett tillkännagivande

understryka vikten av att olika åtgärder vidtas för att förbättra

tillgängligheten för funktionshindrade. Målet måste vara att göra ett samhälle

tillgängligt för alla. I ett flertal utredningar under de senaste åren har det

kunnat konstateras att mycket återstår att göra innan detta mål kan anses vara

uppfyllt. Förslag finns dock om hur arbetet med att undanröja hindren mot

tillgängligheten kan inledas. Det krävs bl.a. att statliga myndigheter och

kommuner aktivt verkar för att tillgänglighetsskapande åtgärder snarast vidtas

inom respektive ansvarsområden och att även övriga berörda parter ger

tillgänglighetsfrågorna högre prioritet. Utskottet instämmer också i den

bedömning som görs i fp-motionen och som innebär att påtagliga förbättringar av

tillgängligheten förutsätter vissa förändringar i lagstiftningen.

Bostadsutskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som innebär att ett krav införs på att enkelt åtgärdade hinder mot

tillgängligheten måste åtgärdas. Innebörden i förslaget bör vara att enkelt

åtgärdade hinder mot tillgängligheten i offentliga lokaler och på allmänna

platser skall vara undanröjda senast år 2005. Det bör understrykas att frågor

om innebörden och omfattningen av ett sådant lagförslag redan är väl utredda.

Redan våren 1995 fanns inom Regeringskansliet ett färdigutformat förslag till

komplettering av plan- och bygglagen. Utskottet förutsätter därför att ett

lagförslag kan läggas fram för riksdagen redan i samband med den proposition om

vissa byggfrågor som aviserats till hösten 1998.

Vad utskottet nu med anledning av motion 1997/98:Bo22 (fp) yrkande 11 anfört

om tillgängligheten för funktionshindrade bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande tillgängligheten för funktionshindrade

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo22 yrkande11 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

74. Produktansvarslag (mom. 37)

Per Lager (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Ansvars-

fördelningen för? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motion 1997/98:Bo21 (mp) anförts om behovet

av att genom lagstiftning tydliggöra fastighetsägarnas ansvar för boendemiljön.

Ett lagstiftat ansvar bör således införas som innebär att fastighetsägaren -

dvs. hyresvärden eller bostadsrättsföreningen - får ta fullt ansvar för de

följder som brister i boendemiljön kan få. Om hyresgästen eller

bostadsrättshavaren drabbas av hälsoproblem av detta skäl, bör fastighetsägaren

ansvara för att orsakerna utreds och att den boende får en ersättningslägenhet

tills felet avhjälpts. Ansvaret bör även omfatta kostnaderna för eventuell

rehabilitering. Vid tvister om orsaken till hälsoproblemen bör

bevisningsanvaret för att lägenheten inte kan framkalla ohälsa ligga på

fastighetsägaren.

Regeringen bör initiera ett utredningsarbete med uppgift att utforma en

lagstiftning med den inriktning som utskottet ovan förordat. Detta bör

riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 (mp) yrkande 4 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande produktansvarslag

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo21 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Anpassningen m.m. av bostäder för elöverkänsliga

Erling Bager (fp) anför:

Alltför många människor har i dag problem med elöverkänslighet. Vi är i snart

sagt alla sammanhang utsatta för elektromagnetiska fält av olika slag och av

olika styrka. Det kan därför vara svårt för personer med svår elöverkänslighet

att finna en omgivning där de kan undgå besvär. Det är därför viktigt att

källorna till de elektromagnetiska fälten elimineras i så stor utsträckning som

möjligt. Det betyder att bl.a. elinstallationer måste göras så att de

elektromagnetiska fälten motverkas i bostäder och lokaler.

I den yttre miljön utgör sändare för mobiltelefoni ett tilltagande problem.

Antalet sändare växer snabbt och de täcker i dag en stor del av landets yta.

Sändare har också börjat sättas upp i den vanliga stadsmiljön på hustak,

husfasader och i tunnlar m.m. Vi har från Folkpartiets sida krävt att

utbyggnaden av mobiltelefonsändare skall ske med större försiktighet och om

möjligt undvikas i stadsmiljö. En på detta sätt begränsad tillkomst av nya

källor till elektromagnetisk strålning skulle naturligtvis innebära en lättnad

för många elöverkänsliga. Det är därför min och Folkpartiets avsikt att till

riksdagen återkomma med förslag som syftar till att förbättra levnadsvillkoren

för de elöverkänsliga i den dagliga miljön.

Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus

Härmed föreskrivs att 3, 4, 6 och 10-12 §§ lagen (1996:725) om skatte-

reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus skall ha följande

lydelse.

--------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

3 §[1]

--------------------------------------------------------

| Underlaget för | Underlaget för |

|skattereduktionen |skattereduktionen |

|omfattar endast utgifter |omfattar endast utgifter |

|för byggnadsarbete som |för byggnadsarbete som |

|har utförts under tiden |har utförts under tiden |

|den 15 april 1996-31 |den 15 april 1996-31 mars|

|december 1998 och som är |1999 och som är betalda |

|betalda vid tidpunkten |vid tidpunkten för |

|för ansökan. |ansökan. |

--------------------------------------------------------

Utgifter för byggnadsarbete inräknas i underlaget endast om arbetet utförts av

någon som innehar F-skattesedel vid den tidpunkt när avtalet om arbete

träffades eller när ersättningen utbetalades.

En uppgift om innehav av en F-skattesedel får tas för god om den lämnas i en

anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även

innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress

eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om

betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Detta gäller dock

inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av

en F-skattesedel är oriktig.

4 §

--------------------------------------------------------

| Skattereduktionen | Skattereduktionen |

|uppgår till 30 procent av |uppgår till 30 procent av|

|underlaget. Skatte- |underlaget. Skatte- |

|reduktionen får dock |reduktionen får dock |

|sammanlagt inte överstiga |sammanlagt inte överstiga|

| 1. för småhus som utgör | 1. för småhus som utgör |

|en taxeringsenhet 10 500 |en taxeringsenhet 14 000 |

|kronor, |kronor, |

| 2. för hyreshus som | 2. för hyreshus som |

|utgör en taxeringsenhet |utgör en taxeringsenhet |

|det högsta av beloppen 20 |det högsta av beloppen 27|

|000 kronor och ett belopp |000 kronor och ett belopp|

|motsvarande tre gånger |motsvarande fyra gånger |

|fastighetsskatten för |fastighetsskatten för |

|bostadsdelen för hela |bostadsdelen för hela |

|kalenderåret 1996, |kalenderåret 1996, |

| 3. för en bostadsrätt 5 | 3. för en bostadsrätt 7 |

|000 kronor om inte annat |000 kronor om inte annat |

|framgår av fjärde |framgår av fjärde |

|stycket. |stycket. |

--------------------------------------------------------

Om sökandens underlag inte uppgår till sammanlagt minst 2 000 kronor medges

inte någon skattereduktion.

I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som till

övervägande del upplåtits med hyresrätt får reglerna tillämpas som om småhusen

tillsammans utgör ett hyreshus, om skattereduktionen därigenom blir högre.

I fråga om taxeringsenhet som består av två eller flera småhus som upplåtits

med bostadsrätt, skall varje bostadsrättsinnehavare medges skattereduktion som

om han eller hon ägde det med bostadsrätt upplåtna småhuset. I sådant fall har

fastighetsägaren inte rätt att erhålla skattereduktion.

Skattereduktionen för en delägare i en fastighet eller i en bostadsrätt utgör

högst så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten eller

bostadsrätten som svarar mot hans eller hennes andel i fastigheten eller

bostadsrätten när arbetet utfördes.

6 §[2]

Ansökningen skall innehålla uppgift om

1. sökandens personnummer eller organisationsnummer samt, om sökanden är

bostadsrättsinnehavare, föreningens eller bolagets organisationsnummer,

2. fastighetens beteckning samt om sökanden är bostadsrättsinnehavare,

lägenhetens eller småhusets beteckning,

3. sökandens andel i fastigheten eller i bostadsrätten när arbetet utfördes,

4. det byggnadsarbete som utförts på fastigheten eller på bostadsrätten och

när arbetet utförts,

5. underlaget för den skattereduktion som begärs,

6. organisationsnummer eller personnummer för den som utfört byggnadsarbetet

samt

7. huruvida sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket

har beviljats.

--------------------------------------------------------

| Om sökanden har | Om sökanden har |

|förvärvat fastigheten |förvärvat fastigheten |

|eller bostadsrätten under |eller bostadsrätten under|

|något av åren 1996, 1997 |något av åren 1996, 1997,|

|eller 1998, skall |1998 eller 1999, skall |

|ansökningen också |ansökningen också |

|innehålla uppgift om |innehålla uppgift om |

|förvärvet och om den som |förvärvet och om den som |

|fastigheten eller |fastigheten eller |

|bostadsrätten förvärvats |bostadsrätten förvärvats |

|från. |från. |

--------------------------------------------------------

Till ansökningen skall fogas kopia av faktura eller motsvarande handling

utvisande vilket byggnadsarbete som utförts och utgiften för detta arbete,

uppgift om utgiften för material och utrustning samt, om sökanden är

bostadsrättsinnehavare, intyg från föreningen eller bolaget som visar att han

eller hon är medlem i föreningen eller delägare i bolaget och

bostadsrättsinnehavare. Av ansökningen eller en handling som fogas till denna

skall framgå när betalning har ägt rum.

10 §[3]

--------------------------------------------------------

| Ansökan om | Ansökan om |

|skattereduktion skall ha |skattereduktion skall ha |

|kommit in till en skatte- |kommit in till en skatte-|

|myndighet senast den 1 |myndighet senast den 1 |

|mars 1999. |mars 2000. |

| Om en ansökan om | Om en ansökan om |

|skattereduktion har |skattereduktion har |

|kommit in före den 1 mars |kommit in före den 1 mars|

|1997 skall |1997 skall |

|skattereduktionen till- |skattereduktionen till- |

|godoräknas vid debitering |godoräknas vid debitering|

|av skatt på grund av 1997 |av skatt på grund av 1997|

|eller 1998 års taxering |eller 1998 års taxering |

|efter vad som anges i |efter vad som anges i |

|ansökningen. Har ansökan |ansökningen. Har ansökan |

|kommit in efter den 28 |kommit in efter den 28 |

|februari 1997 men före |februari 1997 men före |

|den 1 mars 1998 skall |den 1 mars 1998 skall |

|skatte-reduktionen |skatte-reduktionen |

|tillgodoräknas vid de- |tillgodoräknas vid de- |

|bitering av skatt på |bitering av skatt på |

|grund av 1998 eller 1999 |grund av 1998 eller 1999 |

|års taxering efter vad |års taxering efter vad |

|som anges i ansökningen. |som anges i ansökningen. |

|Kommer ansökningen in |Har ansökan kommit in |

|senare tillgodoräknas |efter den 28 februari |

|skattereduktionen vid |1998 men före den 1 mars |

|debitering på grund av |1999 skall |

|1999 års taxering. |skattereduktionen till- |

| |godoräknas vid debitering|

| |av skatt på grund av 1999|

| |eller 2000 års taxering |

| |efter vad som anges i an-|

| |sökan. Kommer ansökningen|

| |in senare tillgodoräknas |

| |skattereduk- tionen vid |

| |debitering på grund av |

| |2000 års taxering. |

--------------------------------------------------------

11 §[4]

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksskatteverket bestämmer

vilken eller vilka skattemyndigheter som beslutar i ärenden enligt denna lag.

--------------------------------------------------------

| Sedan en | Sedan en |

|skattemyndighet avgjort |skattemyndighet avgjort |

|ett sådant ärende får en |ett sådant ärende får en |

|ny ansökan inte prövas |ny ansökan inte prövas |

|förrän efter utgången av |förrän efter utgången av |

|år 1998, om inte |år 1999, om inte |

|ansökningen avser |ansökningen avser |

|utgifter på minst 1 000 |utgifter på minst 1 000 |

|kronor som ingår i |kronor som ingår i |

|sökandens underlag för |sökandens underlag för |

|skattereduktion. |skattereduktion. |

--------------------------------------------------------

12 §[5]

Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får omprövas, förutom i fall som

anges i förvaltningslagen (1986:223), om sökanden har lämnat oriktig uppgift

eller sådan ersättning eller sådant stöd som avses i 2 § tredje stycket har

beviljats efter det att ansökningen gjordes. Beslut får också omprövas om det

föranleds av ett annat beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol som

rör skattereduktion enligt denna lag, fastighetstaxering eller debitering av

fastighetsskatt.

--------------------------------------------------------

| Beslut får vidare, på | Beslut får vidare, på |

|begäran av sökanden, |begäran av sökanden, |

|omprövas om denne begärt |omprövas om denne begärt |

|att skattereduktion skall |att skattereduktion skall|

|tillgodoräknas honom |tillgodoräknas honom |

|eller henne vid |eller henne vid |

|debitering av skatt på |debitering av skatt på |

|grund av 1997 eller 1998 |grund av 1997, 1998 eller|

|års taxering och beslutad |1999 års taxering och |

|skattereduktion därefter |beslutad skattereduktion |

|inte fullt ut kunnat |därefter inte fullt ut |

|tillgodoräknas honom |kunnat tillgodoräknas |

|eller henne vid denna |honom eller henne vid |

|debitering. |denna debitering. |

--------------------------------------------------------

Omprövning får ske intill utgången av femte kalenderåret efter det år då beslut

om skattereduktion meddelades. Omprövning enligt första stycket andra meningen

får ske även efter den tid som anges i föregående mening men senast sex månader

efter det beslut som föranleder ändringen.

_________

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. För byggnadsarbete som utförts under tiden den 15 april 1996-18 mars 1998

gäller 4 § i dess äldre lydelse.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1997:957.

[2]: Senaste lydelse 1997:957.

[3]: Senaste lydelse 1997:957.

[4]: Senaste lydelse 1997:957.

[5]: Senaste lydelse 1997:957.

Skatteutskottets yttrande

1997/98:SkU3y

Bostadspolitik för hållbar utveckling

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling och de motioner

som har väckts i ärendet, såvitt rör skatteutskottets ämnesområde.

Förslagen i propositionen innebär bl.a. att räntebidragssystemet och reglerna

om statliga kreditgarantier vid ny- och ombyggnad ändras. Bland förslagen ingår

att räntebidraget skall avvecklas långsammare för fastigheter i de s.k. kris-

årgångarna. Syftet är att motverka de kostnadsökningar som minskade bidrag och

tillkommande fastighetsskatt har inneburit för dessa årgångar. Detta förslag

beräknas medföra utgiftsökningar för staten under budgetåren 1999-2000 med 555,

590 respektive 340 miljoner kronor. Vid sidan härav föreslås att särskilt stöd

skall kunna utgå till kommuner med övermäktiga ekonomiska åtaganden för

boendet. På skatteområdet föreslås att det s.k. ROT-avdraget förlängs tre

månader och att maximibeloppet höjs, för småhusen till 14 000 kr.

Propositionen innehåller också en beskrivning av målen och uppgifterna för

den framtida bostadspolitiken och en redogörelse för behovet av fortsatta

reformer. Av redogörelsen i propositionen framgår att regeringen inom kort

kommer att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för den allmänna

översyn av fastighetsskatten m.m. som har planerats inom Finansdepartementet.

Direktiv för kommitténs arbete har nu utfärdats av regeringen (dir. 1998:20).

Motionerna Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s), Bo14 av Olof Johansson

m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Bo21

av Per Lager m.fl. (mp), Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp), Bo24 av Sinikka

Bohlin och Helena Frisk (s) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) berör

skatteutskottets ämnesområde genom olika förslag om sänkningar av

fastighetsskatten, bl.a. som ett alternativ till regeringens förslag

beträffande de s.k. krisårgångarna. Motionerna innehåller också krav på andra

uttalanden om fastighetsbeskattningens framtida utformning. Även ROT-avdraget

och frågan om skattelättnader för hushållstjänster tas upp i en del av dessa

motioner. Ett par yrkanden berör vissa andra detaljer i beskattningen.

Fastighetsskatt m.m.

I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen nu beslutar att

sänka fastighetsskatten på bostäder från 1,7 till 1,5 % med verkan fr.o.m.

inkomståret 1999 (yrkande 1). I motionen yrkas också att riksdagen, med verkan

fr.o.m. 1998, skall besluta att slopa belägenhetsfaktorn för fastboende i vissa

attraktiva områden och att fastställa storleken på en s.k. normaltomt till

minst 300 kvm (yrkande 4) samt att den årliga omräkningen av taxeringsvärdena

inte längre skall genomföras (yrkande 5). Yrkande 3 i motionen innehåller krav

på ett riksdagsuttalande om att vissa aspekter på fastighetsbeskattningen, som

anges i motionen, skall behandlas i en bred översyn.

Yrkandena 1 och 7 i motion Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m) innehåller krav på

ett riksdagsuttalande om vissa principer som enligt motionärernas uppfattning

bör gälla för bostadspolitiken. På skatteområdet innebär dessa principer bl.a.

att fastighetsskatten sänks till 1,4 % fr.o.m. 1999 och därefter med 0,1

procentenhet per år, att hälften av markvärdet successivt med början 1999

undantas från fastighetsskatt, att gränsen för förmögenhetsskatt höjs till

1 200 000 kr och att fastighetsbeskattningen förändras till en schablon-

beskattning i enlighet med Fastighetsbeskattningsutredningens förslag i SOU

1994:57.

I motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 4 krävs ett uttalande om att

fastighetsbeskattningen måste sänkas genom särskilda åtgärder för dem som är

mest utsatta för kraftiga höjningar av taxeringsvärdena och genom en omedelbar

sänkning av skattesatsen till 1,5 %. Motionärerna anser också att

förmögenhetsskatten bör slopas eller sänkas.

Yrkandena 1 och 6 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) går i samma

riktning. Motionärerna begär ett riksdagsuttalande om att fastighetsskatten bör

trappas ned i takt med räntebidragen och i ett första steg sänkas genom att

begränsa skattesatsen till 1,5 % och genom att undanta en del av tomtvärdet

från beskattning. Enligt motionen bör fastighetsskatten på sikt ersättas med

en kommunal avgift.

Enligt motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) yrkande 4 bör riksdagen bl.a.

uttala att själva boendet inte bör beskattas men däremot den miljöbelastning

som bostäderna medför. Vidare bör fastighetsskatten på sikt avskaffas i sin

nuvarande utformning.

I motion Bo24 av Sinikka Bohlin och Helena Frisk (s) krävs ett

riksdagsuttalande om att skattereglerna bör ändras så att hyresgäster inte

längre missgynnas.

Yrkandena 2, 11 och 12 i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) går ut på

att den planerade översynen utökas till att omfatta även skattereformen,

förändringarna av räntebidragen och den pågående saneringen av statens

finanser. I översynen bör även tidigare förslag från Vänsterpartiets sida

beaktas, bl.a. om en ny modell för fastighetsskatten som utgår från

fastighetens inköpspris.

Utskottet har vid sin återkommande behandling av likartade motionsyrkanden

framhållit att det saknas utrymme för sådana skattelättnader och omläggningar

av beskattningen som nu på nytt föreslås i en del av de aktuella motionerna.

Utskottet har ansett att de grundläggande principerna för beskattningen bör

ligga fast och har tagit sikte på tillfälliga lättnader i särskilda fall och på

att begränsa uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå. Denna inställning har

också delats av finansutskottet och godtagits av riksdagen. I sitt nyligen

avgivna betänkande 1997/98:SkU15 hänvisade utskottet också till

finansutskottets ställningstaganden i betänkande 1997/98:FiU1 (s. 148).

Finansutskottet anförde bl.a. att de dramatiskt höjda taxeringsvärdena inom

vissa kustnära områden och skärgårdsområden medfört problem i synnerhet för de

fastboende i dessa områden. Med anledning av en motion från Centerpartiets sida

underströk finansutskottet vikten av att arbetet inom Fastighetstaxerings-

utredningen (Fi 1997:07, dir. 1997:37), som skall vara klar före utgången av

1998 med sin genomgripande analys av samtliga faktorer som har inflytande på

taxeringsvärdena, bedrivs skyndsamt och att frågan om bedömningen av

lägesfaktorerna och deras betydelse för taxeringen ges särskild prioritet.

Enligt finansutskottet borde utredaren så snart som möjligt, helst under första

halvåret 1998, presentera resultatet av sina överväganden när det gäller

lägesfaktorerna och frågan om ett utökat lokalt inflytande över

fastighetstaxeringen med sikte på att uppnå förändringar av nuvarande

taxeringssystem med giltighet fr.o.m. 1998. Finansutskottets uppfattning

godtogs av riksdagen som med anledning av motionen riktade ett tillkännagivande

till regeringen av denna innebörd. I sitt nyssnämnda betänkande SkU15 fann

skatteutskottet det alltjämt angeläget att arbetet fullföljs så att de

taxeringsvärden som gäller för 1998 påverkas.

Skatteutskottet framhöll vidare att man inom Finansdepartementet övervägde

frågan om en parlamentarisk utredning om de olika alternativ som står till buds

i fråga om fastighetsbeskattningens allmänna utformning. Utskottet ansåg att

det skulle vara värdefullt om den kritik som har riktats mot fastighetsskatten

i olika hänseenden och möjligheterna att uppnå förbättringar snabbt kunde

belysas inom ramen för en sådan utredning. Syftet borde vara att allsidigt

belysa fördelar och nackdelar med olika tänkbara alternativ i en strävan att

uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. I sammanhanget

framhöll utskottet att det saknades utrymme för generella sänkningar av

fastighetsskatten. Eventuella framtida sänkningar av fastighetsskatten måste,

framhöll utskottet, vägas mot andra angelägna skattelättnader eller reformer.

Enligt utskottet borde det däremot ingå i utredningens uppdrag att pröva om

speciella skäl talar för särskilda lättnader för begränsade kategorier, t.ex.

den bofasta skärgårdsbefolkningen, och att avväga lämpligheten härav mot

behovet av andra angelägna åtgärder.

Utskottet utgick från att regeringen snarast skulle tillsätta en parlamenta-

risk utredning med denna inriktning. Samtidigt anförde utskottet att

Fastighetstaxeringsutredningen vid sidan härav borde fullfölja sitt uppdrag

skyndsamt enligt de intentioner som utskottet redovisat. Det anförda innebar

enligt utskottets mening att syftet med de då aktuella motionerna helt eller

delvis kunde anses tillgodosett. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i dessa

delar, och utskottets förslag godtogs av riksdagen.

De direktiv som regeringen nu har utfärdat för den aktuella utredningen har

det innehåll som utskottet förutsatt, och de motioner som nu åter har väckts i

dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda ändrade ställnings-

taganden. Vad som anförs i motionerna bekräftar endast angelägenheten av att

allsidigt belysa fördelar och nackdelar med de olika alternativen i syfte att

uppnå breda politiska lösningar av dessa viktiga frågor. Utskottet vill också

tillfoga att regeringen i vårpropositionen 1997/98:150 (s. 169) föreslagit att

omräkningstalen för bostäder skall frysas vid sin nuvarande nivå även för år

1999.

Utskottet avstyrker alltså motionerna i nu berörda delar.

Vad utskottet nu har anfört innebär också att utskottet inte kan ställa sig

bakom tanken att nu befria krisårgångarna från fastighetsskatt eller skjuta upp

infasningen i fastighetsbeskattningen för fastigheter i dessa eller andra yngre

årgångar. Som framgår av direktiven skall också de särskilda undantag som

gäller för nya fastigheter under en tioårsperiod övervägas inom den nya

kommittén. Att nu utöka dessa generella skattelättnader kan enligt utskottets

mening inte ses som något godtagbart alternativ till regeringens förslag om

andra lättnader för krisårgångarna. Utskottet avstyrker alltså motionerna även

i dessa delar (Bo14 yrkandena 2 och 7, Bo15 yrkandena 2 och 5, Bo20 yrkande 10,

Bo22 yrkandena 5 och 6 och Bo26 yrkandena 3 och 4).

I motion Bo20 begär Vänsterpartiet också ett uttalande om att regeringens

bostadspolitik leder till fortsatt instabila villkor på grund av höjningar av

fastighetsskatten, förändringar av ROT-avdraget och avtrappningen av

räntebidraget (yrkande 1).

Syftet med den utredning som nu planeras är att skapa förutsättningar för

stabila regler på skatteområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet för

sin del detta yrkande.

Enligt motion Bo13 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) bör den kommande

utredningen belysa möjligheterna för olika boendeformer att avsätta medel till

fonder för framtida underhåll. Motionärerna anför att de allmännyttiga

bostadsföretagen tidigare kunde göra avsättningar för sådana ändamål men att

detta system har upplösts efter övergången till konventionell beskattning.

Fr.o.m. 1995 års taxering har den tidigare schablonbeskattningen av

allmännyttiga bostadsföretag ersatts av en konventionell beskattning (prop.

1992/93:241, SkU30). Vad som anförs i motionen tyder inte på att de

allmännyttiga bostadsföretagen därmed fått en sämre ställning än andra

bostadsföretag. Om de nya reglerna har medfört problem i något hänseende

hindrar inte direktiven att utredningen bedömer även denna fråga, utan något

särskilt uttalande från riksdagens sida. Med det anförda avstyrker utskottet

motionen.

ROT-avdraget

I avvaktan på den ökning av byggverksamheten som regeringen väntar under 1999

föreslås att perioden för det s.k. ROT-avdraget förlängs med tre månader och

att avdragsrätten utökas. Enligt nuvarande regler medges skattereduktion med

30 % av arbetskostnaderna för byggnadsarbeten på bostadshus under perioden den

15 april 1996-den 31 december 1998, med vissa beloppsmässiga begränsningar.

Perioden förlängs alltså t.o.m. den 31 mars 1999. För byggnadsarbete som har

utförts efter den 18 mars 1998 innebär förslaget att maximibeloppen höjs från

10 500 till högst 14 000 kr för småhus och från 5 000 till högst 7 000 kr för

bostadsrätter som inte är småhus. För hyreshus är skattereduktionen maximerad

till det största av beloppen 20 000 kr eller tre gånger fastighetsskatten för

1996. Maximigränsen för hyreshus höjs enligt förslaget till högst 27 000 kr

eller högst fyra gånger fastighetsskatten för 1996.

Kostnaden för förslaget beräknas till 920 miljoner kronor, varav 350 för år

1999 och 570 för år 2000.

I motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) yrkas avslag på propositionen till

den del som avser bostadsrätter och småhus (yrkande 8). Motionärerna begär i

stället ett riksdagsuttalande om ett bredare system med en permanent

skattereduktion för alla hushållstjänster med 50 % av arbetskostnaderna upp

till 50 000 kr per hushåll och år. Den maximala skattereduktionen blir alltså

enligt detta förslag 25 000 kr per hushåll och år. Yrkande 7 i motion Bo15 av

Carl Bildt m.fl. (m) och yrkande 7 i motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp)

innehåller också krav på ett riksdagsuttalande om en skattereduktion för

hushållstjänster med denna utformning.

I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas en utredning om ett permanent

skatteavdrag för ombyggnad och reparation kopplat till en schablonintäkt.

I sitt nyligen avgivna betänkande 1997/98:SkU15 behandlade utskottet ett

antal motioner om skattepolitikens inriktning m.m. Här ingick bl.a. likartade

krav som de nu aktuella om skattereduktion för tjänster i hemmen eller andra

åtgärder för att nedbringa skattekilarna inom den privata tjänstesektorn.

Utskottet framhöll att det inte fanns utrymme för skattelättnader av den art

och omfattning som föreslogs i flertalet av motionerna och konstaterade också

att samtliga de frågor som tagits upp i de olika motionerna rörande

utvecklingen av tjänstesektorn omfattas av de överväganden som pågår inom

regeringen. Utskottet avstyrkte alltså motionerna i överensstämmelse med sina

och finansutskottets ställningstaganden till motsvarande frågor i samband med

budgetbehandlingen i höstas (1997/98:FiU1, SkU1y). Vad som anförs i motionerna

i dessa frågor innehåller inte något nytt som bör föranleda att dessa

ställningstaganden omprövas i detta sammanhang. Utskottet avstyrker alltså

motionerna Bo14, Bo15, Bo22 och Bo26 även i dessa delar.

I motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) godtar motionärerna förslaget i

propositionen men begär ett riksdagsuttalande om att ett investeringsbidrag är

att föredra och om att regeringens bedömning att ROT-avdraget inte behövs

längre än till början av 1999 är tvivelaktig (yrkande 19). I motion Bo21 yrkar

Per Lager m.fl. (mp) avslag på propositionen (yrkande 12) och anför att de i

stället vill ha ett system för riktade miljöinvesteringar och fortsatta

satsningar på allergisanering och en utbyggnad av det i propositionen

föreslagna bidraget för ekologisk hållbarhet.

Utskottet kan i och för sig instämma i uppfattningen att direkta bidrag i

vissa fall kan ge en bättre stimulans till önskvärda åtgärder än en allmän

avdragsrätt vid beskattningen. Samtidigt vill utskottet framhålla att systemet

med ROT-avdrag nu är inarbetat och att det inte lämpligen kan komma i fråga att

nu välja andra metoder för att åstadkomma den förstärkning av stimulanserna som

regeringen vill uppnå fram till den 31 mars 1999. Det ankommer inte heller på

skatteutskottet att närmare bedöma behovet av fortsatta satsningar på

miljöinvesteringar och allergisaneringar som föreslås i motion Bo21.

Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Bo20 och Bo21 i dessa

delar och tillstyrker de i propositionen föreslagna förstärkningarna av ROT-

avdraget.

Självförvaltning

Våren 1997 infördes ett undantag under särskilda förutsättningar från

beskattning för inkomst i form av hyresrabatter till hyresgäster och

bostadsrättshavare som deltar i s.k. självförvaltning av hyreshus (prop.

1996/97:119, SkU24). Yrkande 11 i motion Bo21 av Per Lager m.fl. (mp) och

yrkande 1 i motion Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär bl.a. att detta

undantag utvidgas. Det förstnämnda yrkandet innebär en skattefrihet för

hyresrabatter eller liknande upp till cirka ett halvt basbelopp och det

sistnämnda yrkandet att rabatter till hyresgästerna för egna arbetsinsatser

skall skattebefrias helt.

Som utskottet anförde i betänkande 1997/98:SkU15 vid sin prövning av ett

likartat motionsyrkande finns det inte skäl för att nu ändra de aktuella

reglerna. Rent allmänt gäller att kontantersättningar för arbetsinsatser skall

beskattas i vanlig ordning. Utskottet avstyrker alltså motionerna.

Bosparande

Enligt propositionen finns det inte tillräckliga motiv för att åter införa

generella statliga sparpremier. Hithörande frågor tas också upp i en del av

motionerna, men i allmänhet föreslås inte några åtgärder i denna riktning på

skatteområdet. Ett undantag härifrån är motion Bo22 av Erling Bager m.fl. (fp)

som innehåller ett yrkande om ett riksdagsuttalande om ett individuellt bo- och

pensionssparande där en pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av

egen bostad (yrkande 8).

Utskottet avstyrker att reglerna om pensionsförsäkring på detta sätt

omvandlas till en särskild form för skattefinansiering av lånekostnader.

Stockholm den 21 april 1998

På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm

(s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s),

Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter

(fp), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester (s), Jan-Olof Franzén

(m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m).

Avvikande meningar

1. Fastighetsskatt m.m. (m)

Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl

Erik Hedlund (m) anför:

De stora problemen inom bostadssektorn har under en följd av år förvärrats

genom den socialdemokratiska skattepolitiken. Skatteomläggningen 1990 ledde

till att boendet blev över 40 % dyrare jämfört med annan konsumtion. Under

1990-talet inledde den borgerliga regeringen en nödvändig reformering i syfte

att pressa ned boendekostnaderna. I takt med att subventionerna minskades

skulle också bostadsbeskattningen läggas om och skatteuttaget sänkas. När

Socialdemokraterna efter hösten 1994 övertog regeringsansvaret valde de att - i

stället för att fullfölja de påbörjade förbättringarna - höja

fastighetsskatten. Den nya förmögenhetsskatt som Socialdemokraterna genomdrivit

innebär att allt fler måste betala förmögenhetsskatt på sin bostad, förutom en

redan hög fastighetsskatt. De allt högre energiskatterna leder också till att

bostadskostnaderna stiger, och den energipolitik som Socialdemokraterna driver

kommer att höja bostadskostnaderna ännu mer.

Det är beklagligt att regeringen, trots alla utredningsförslag som har lagts

fram, inte förmår att göra något åt fastighetsskatten. I stället förklarar

regeringen att man avser att tillsätta ännu en utredningen. Regeringens

förhoppning är tydligen att man därmed skall kunna skjuta frågan över valet.

Men utredningen skall endast syssla med tekniken för fastighetsskatten.

Storleken på skatteuttaget ligger utanför utredningsuppdraget, trots att

problemet framför allt är att beskattningen är orimligt hög.

Det är en allmän uppfattning att fastighetsskatten har fått helt absurda

effekter. Vårt förslag innebär att skattesatsen i ett första steg sänks från

1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet, räknat fr.o.m. den 1 januari 1998, och att

skatteuttaget sedan sänks stegvis med ytterligare 0,1 procentenhet per år ned

till nivån 1,2 %. Vidare skall underlaget för skatten begränsas genom att ta

upp markvärdet endast till hälften och genom att införa ett tak för att

eliminera de stötande effekter som fastighetstaxeringen annars kan medföra i

vissa fall. För en del fastighetsägare begränsas bostadskostnaderna också av

vårt förslag att slopa förmögenhetsskatten. Vårt förslag att krisårgångarna i

hyresbeståndet inte skall drabbas av höjd fastighetsskatt behandlas nedan under

en särskild rubrik. - De förslag som vi lägger fram är fullt finansierade inom

ramen för vår budgetpolitik.

På sikt bör fastighetsskatten avvecklas helt. För att behålla den allmänna

symmetrin i beskattningen och motverka risken för att rätten till avdrag för

ränteutgifter ifrågasätts bör en beräknad schablonintäkt för egna bostäder tas

upp till beskattning som kapitalinkomst. Denna kapitalinkomst bör beräknas till

en väsentligt lägre nivå än vad som motsvarar dagens fastighetsskatt. Vårt för-

slag är att ta upp intäkten till 4 % av det taxerade byggnadsvärdet. Att endast

byggnadsvärdet räknas med i beskattningsunderlaget gör att förslaget i genom-

snitt leder till ett skatteuttag på 0,8 % av hela taxeringsvärdet.

Långsiktigt måste skattesystemet inom bostadsmarknaden förändras i syfte att

åstadkomma neutralitet i beskattningen av olika upplåtelseformer och att suc-

cessivt minska beskattningen av boendet som helhet. Enligt Moderata samlings-

partiets uppfattning bör skattesystemet inte vara konstruerat så att det gynnar

eller missgynnar vissa boendeformer. Hushållens val av bostad måste kunna ske

utifrån andra grunder än vad som är mest fördelaktigt från skattesynpunkt.

Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de aktuella lagändringar som

behövs.

Vad vi här har anfört bör riksdagen med bifall till motion Bo15 av Carl Bildt

m.fl. (m) i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna. Syftet med

övriga motioner är därmed helt eller delvis tillgodosett.

2. Fastighetsskatt m.m. (c)

Rolf Kenneryd (c) anför:

Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har

i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning

för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora

olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 med verkan fr.o.m. den 1

januari 1999.

Som framhålls i motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) har de fastboende i

skärgården drabbats hårt av att fritidsboende pressat upp försäljningspriserna

på fastigheter i skärgården. I många fall tillkommer förmögenhetsskatt, trots

att enda tillgången ofta är just den fastighet som fått ett mycket högt

taxeringsvärde. Effekten blir en total skatt på 3,2 % på fastighetens

taxeringsvärde över 900 000 kr, vilket naturligtvis är helt oförsvarbart.

Centerpartiet har vid upprepade tillfällen krävt att något måste göras för att

dessa människor inte skall tvingas flytta. Det är viktigt av mänskliga skäl och

för att behålla en levande skärgård. Regeringen har hittills inte tagit

problemet på allvar.

I framtiden måste den lokala förankringen stärkas vid fastighetstaxeringen.

Fastighetstaxeringsutredningen, som Centerpartiet varit pådrivande för att få

till stånd, skall överväga frågan om lokalt lekmannainflytande. Det lokala

inflytande som tidigare fanns genom de lokala taxeringsnämnderna måste i någon

form återinföras. Vidare har Centerpartiet i riksdagen föreslagit att den så

kallade belägenhetsfaktorn skall slopas för fastboende. Det skulle innebära att

alla fastboende med strandtomt eller strandnära tomt fick en väsentlig

nedjustering av taxeringsvärdet, eftersom närheten till vatten i dag med

automatik leder till att fastigheter åsätts högre taxeringsvärden. Situationen

är så kritisk för dem som drabbats att utredningen, som har att lägga förslag

till justeringar, inte kan inväntas. Vidare förekommer det i tillämpningen att

en så kallad normaltomt fastställs till 100 kvm. Som framhålls i vår motion är

det aldrig befogat att fastställa en så liten normaltomt. Vi föreslår att en

normaltomt sätts till minst 300 kvm. - Det är viktigt att ett slopande av

belägenhetsfaktorn för fastboende och vår föreslagna förändring beträffande en

normaltomts storlek gäller fr.o.m. 1998.

Riksdagen bör med bifall till motion Bo14 yrkande 1 samt yrkandena 3 och 4 i

vad avser förändringar i fastighetstaxeringen begära att regeringen skyndsamt

lägger fram förslag till de lagändringar som behövs.

Centerpartiet instämmer i regeringens uppfattning att en särskild

parlamentarisk utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett

förslag om fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven

för denna utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis

en fråga som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så

breda politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också

viktigt att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor kommer att bli

tillräckligt belysta. Så t.ex. bör taxeringsvärdena för krisårgångarna kunna

anpassas till de i praktiken mycket låga marknadsvärdena för dessa fastigheter.

I detta sammanhang vill vi peka på den komplicerande faktor som

bruksvärdesprincipen utgör samt på att neutralitet mellan boendeformerna måste

analyseras utifrån statens samtliga engagemang i bostadspolitiken.

Vad nu har anförts om beskattningens uformning på något längre sikt bör

riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 3 i dessa delar som sin mening ge

regeringen till känna.

Med det anförda är syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt

väsentligt tillgodosett.

3. Fastighetsskatt m.m. (fp, kd)

Karin Pilsäter (fp) och Holger Gustafsson (kd) anför:

Att fastighetsskatten skärpts från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. inkomståret 1996 har

i kombination med höjda taxeringsvärden inneburit en kraftigt ökad belastning

för många boende. Skärpningarna har enligt vår uppfattning lett till så stora

olägenheter att man bör återgå till procentsatsen 1,5 snarast. Regeringen bör

skyndsamt lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.

Vid sidan härav kräver vi också andra ändringar i bostadsbeskattningen. Vi

anser att det är av särskild vikt att reglerna omformas så att vissa grupper

inte längre drabbas på det sätt som nu är fallet, t.ex. fastboende i attraktiva

skärgårdsområden. I direktiven för den nya utredning som regeringen nu planerar

framhålls särskilt att utredningen bör ta ställning till denna fråga och

redovisa hur undantagsregler skulle kunna utformas.

Vi instämmer i regeringens uppfattning att en särskild parlamentarisk

utredning nu bör tillsättas för att snabbt lägga fram ett förslag om

fastighetsbeskattningens utformning på något längre sikt. Direktiven för denna

utredning är dock alltför begränsade. Beskattningens nivå är givetvis en fråga

som bör ingå i denna översyn. Eftersom översynen bör leda till så breda

politiska lösningar som möjligt av de aktuella problemen är det också viktigt

att de synpunkter som vi har anlagt på dessa frågor i olika motioner kommer att

bli tillräckligt belysta. Enligt vår uppfattning bör direktiven kompletteras i

dessa hänseenden.

Till frågan om krisårgångarnas särskilda problem återkommer vi under en

särskild rubrik nedan.

Vad som här har anförts bör regeringen med bifall till motionerna Bo22

yrkande 4 och Bo26 yrkandena 1 och 6 i dessa delar som sin mening ge regeringen

till känna. Härmed är även syftet med övriga motioner i dessa frågor i allt

väsentligt tillgodosett.

4. Fastighetsskatt m.m. (v)

Per Rosengren (v) anför:

Kostnaderna för olika boendeformer har under 1990-talet genomgått en dramatisk

utveckling. Som framhålls i motion Bo20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) beror detta

till stor del på beslut i riksdagen. Tunga faktorer som har lett till

försämringar är skattereformen, den snabbare avtrappningen av räntebidragen och

saneringen av statens finanser. Förändringarna har framför allt drabbat dem som

bor i hyreshus medan kostnaderna för villaägarna numera har begränsats tack

vare lägre räntenivåer.

Regeringens förslag är att tillfälligtvis mildra avtrappningen av

räntebidragen, att tillsätta en bostadssocial beredning och att tillsätta en

parlamentarisk kommitté för att se över de tekniska problemen med

fastighetsskatten. Avsikten med kommittén är framför allt att skapa neutralitet

mellan de olika boendeformerna. Regeringens förslag är otillräckliga, och det

saknas en grundlig analys av hur dagens orättvisor har uppstått.

Från Vänsterpartiets sida krävde vi i samband med den bostadspolitiska

utredningen att en ingående analys skulle genomföras för att dels utvärdera

vilka samlade effekter skattereformen, förändringen av räntebidragen och

budgetsaneringen fått på kostnadsutvecklingen för olika boendeformer, dels

studera effekterna för hushåll i olika inkomstgrupper. Någon sådan analys

genomfördes inte, trots att detta behövs för en allsidig bedömning av

problemen. Direktiven för den nya kommittén bör alltså kompletteras med denna

uppgift.

Som framgår av vår motion är vi öppna för förändringar av fastighetsskatten

genom t.ex. begränsningar av olika slag. Vi kan också tänka oss en helt ny

modell för beskattningen som utgår från fastighetens inköpspris, särskilda

regler för miljö- och energiinvesteringar, att fastighetsskatten överförs till

kommunerna och att även andra mer eller mindre genomgripande förändringar

övervägs. Vänsterpartiet förutsätter att de förslag i dessa hänseenden som vi

har lagt fram vid upprepade tillfällen kommer att beaktas i den översyn som nu

skall genomföras av skattefrågorna. Vi är däremot inte beredda att i nuläget

föreslå någon generell sänkning av nivån på fastighetsskatten. Till problemen

för krisårgångarna återkommer jag under en särskild rubrik.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkandena

1, 2, 11 och 12 i dessa delar som sin mening ge regeringen till känna.

5. Fastighetsskatt m.m. (mp)

Ronny Korsberg (mp) anför:

Höjningen av fastighetsskatten på bostäder har, i kombination med höjda

taxeringsvärden, inneburit en kraftigt ökad belastning för många boende. Vi har

därför i annat sammanhang yrkat att skattesatsen återställs från 1,7 till 1,5 %

inom ramen för en skatteväxling. På sikt bör den nuvarande beskattningen av ett

fiktivt kapitalvärde styras över till skatteformer som samverkar med

strävandena att främja ett miljöriktigt beteende. Utgångspunkten för beskatt-

ningen måste vara resursanvändningen i form av energi och material, annan

miljöbelastning och utnyttjandet av den kommunala infrastrukturen. Enligt vår

uppfattning bör alltså den nuvarande bostadsbeskattningen successivt växlas

över till en kombination av energiskatt, reavinstskatt och en avgift för gator,

räddningstjänst, planering och annan kommunal service. Åtgärder i denna

riktning innebär att beskattningen frigörs från de i många fall orimligt

uppskruvade taxeringsvärdena och kan avvägas på ett lämpligare sätt än i dag.

På detta sätt kan man också lösa en del av de kommunalekonomiska problemen,

t.ex. för vissa kommuner med ett stort antal fritidsbostäder. Många kommuner

har höga kostnader för infrastrukturen, men skatteinkomsterna från fastighets-

ägarna hamnar i dag hos staten.

Att miljöanpassa fastighetsbeskattningen är en viktig del av Miljöpartiets

bostadspolitik. Att boendet förbrukar resurser är ofrånkomligt, och det är

därför viktigt att ett miljöriktigt beteende gynnas. Vi har därför sedan länge

drivit kravet på en stor och bred översyn av fastighetsskattefrågorna. Trots

dröjsmålen vill vi ändå uttrycka vår tillfredsställelse med att regeringen nu

kommer att tillsätta en sådan utredning. Enligt vår uppfattning bör det vara en

viktig uppgift för utredningen att belysa hur möjligheterna till utväxling

enligt Miljöpartiets förslag kan tas till vara.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 7

som sin mening ge regeringen till känna.

6. Krisårgångarna (m, c, fp, kd)

Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf (m), Karin

Pilsäter (fp), Jan-Olof Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik

Hedlund (m) anför:

För att underlätta situationen för nybyggda hyreshus föreslår regeringen att

räntebidraget avvecklas långsammare för de s.k. krisårgångarna. Som anförs i

motionerna Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c), Bo15 av Carl Bildt m.fl. (m), Bo22

av Erling Bager m.fl. (fp) och Bo26 av Ulf Björklund m.fl. (kd) innebär detta

förslag endast en marginell och tillfällig förbättring. I stället bör

krisårgångarna få fortsatt befrielse från fastighetsskatt. Propositionen bör

alltså avslås, och regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de

lagändringar som behövs för en fortsatt befrielse. Vi tillstyrker alltså

motionerna i dessa delar. Därmed tillgodoses också yrkande 10 i motion Bo20 av

Gudrun Schyman m.fl. (v) om uppskov med infasningen i fastighetsskatten.

7. Krisårgångarna (v)

Per Rosengren (v) anför:

Avtrappningen av räntebidragen leder till reala kostnadsökningar och till

motsvarande krav på hyreshöjningar. Vi delar regeringens uppfattning att det

är nödvändigt att mildra dessa effekter genom en långsammare avtrappning av

räntebidragen. Förslaget är dock otillräckligt. Samtidigt som regeringen vill

lindra avtrappningsreglerna låter man reglerna om infasningen av krisårgångarna

i fastighetsskatten stå kvar. De skatteskärpningar som dessa regler medför är

betydligt större än förbättringarna av räntebidragen. Enligt Vänsterpartiets

uppfattning bör infasningen i fastighetsskattesystemet för nybyggda hyreshus

skjutas upp de närmaste åren. Som anförs i vår motion återkommer vi till denna

fråga i den ekonomiska vårmotionen. Vi har alltså för närvarande inte något

yrkande på denna punkt.

8. Rotavdraget (m, fp, kd)

Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Karin Pilsäter (fp), Jan-Olof

Franzén (m), Holger Gustafsson (kd) och Carl Erik Hedlund (m) anför:

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår

tillsammans att skatten sänks på hushållstjänster. Förslaget innebär en skatte-

reduktion på 50 % för tjänster, inklusive ROT-arbeten, som utförs i det egna

hemmet och på tomten och som inte är offentligt subventionerade. Avsikten är

att skattereduktionen skall kunna utnyttjas av alla, oavsett om man bor i

hyresrätt, bostadsrätt, småhus eller fritidshus. Den maximala skattereduktionen

för ROT-arbeten kan därmed bli betydligt större än enligt regeringens förslag.

Mot denna bakgrund bör regeringens förslag avslås i motsvarande del. Regeringen

bör i stället skyndsamt lägga fram ett nytt förslag i enlighet med de angivna

riktlinjerna.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo15 yrkande

7 i denna del, Bo22 yrkande 7 och Bo26 yrkandena 8 och 9 som sin mening ge

regeringen till känna. Regeringens förslag beträffande ROT-avdraget kan enligt

vår uppfattning godtas såvitt avser hyreshus (inbegripet bostadsrätts-

föreningar) men bör avslås i övriga delar.

9. Rotavdraget (c)

Rolf Kenneryd (c) anför:

I motion Bo14 av Olof Johansson m.fl. (c) ställer sig Centerpartiet bakom

regeringens förslag att förlänga och utöka ROT-avdraget. Centerpartiet har

drivit denna fråga hårt. Vi anser att byggarbetslösheten måste bekämpas så att

kompetens, som annars går förlorad, kan bevaras. Vi anser det angeläget att ett

skatteavdrag kan permanentas. Det bör vara obegränsat och kopplas till en

schablonintäkt. En sådan ordning bör utredas.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo14 yrkande 6

som sin mening ge regeringen till känna.

10. Rotavdraget (v)

Per Rosengren (v) anför:

Vänsterpartiet motsätter sig inte att ROT-avdraget förlängs och utökas något,

så som regeringen föreslår. Detta är ett sätt att motverka svartarbete och har

säkert en positiv inverkan. Som framhålls i vår motion Bo20 är det dock mindre

bra att man i skattereduktionen saknar styrmedel så att de arbeten som utförs

går i en ekologiskt hållbar riktning. Enligt vår uppfattning är ett

investeringsbidrag att föredra. Det bör också framhållas att regeringens

bedömning att skattereduktionen inte behövs längre än t.o.m. mars 1999 är

tvivelaktig. Som anförs i motionen är antagandet att byggverksamheten kommer

att öka kraftigt under 1999 högst osäkert.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo20 yrkande 19

som sin mening ge regeringen till känna.

11. Rotavdraget (mp)

Ronny Korsberg (mp) anför:

Miljöpartiet har tidigare tagit ställning mot ROT-avdraget, eftersom detta

avdrag inte är miljövillkorat. I stället för att fortsätta satsningen på

allergisanering av skolor, daghem och bostäder har regeringen valt en

?betongvariant? som visserligen kan vara positiv för sysselsättningen inom

byggnadssektorn men som inte alls har krav på sig att skapa sunda, barnvänliga

inomhusmiljöer eller socialt anpassade och vackra utomhusområden.

Som framgår av vår motion Bo21 är vi fortfarande emot den här formen av

skatteavdrag. Vi vill i stället ha riktade miljöinvesteringar. Självklart borde

de påbörjade allergisaneringsåtgärderna fullföljas, och Miljöpartiet har i sin

budgetmotion för åren 1998-2000 avsatt 200 miljoner kronor per år för sådana

ändamål. Vi anser att satsningar av detta slag är avgörande för barnens hälsa

och därför bör gå före andra ny- och ombyggnader. Bidraget bör också kunna utgå

vid ny- och ombyggnad av egnahemsområden.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo21 yrkande 12

som sin mening ge regeringen till känna.

12. Självförvaltning (mp, kd)

Ronny Korsberg (mp) och Holger Gustafsson (kd) anför:

Hyrorna är i dag i många fall alltför höga. Det är angeläget att man tar vara

på de möjligheter som finns att nedbringa hyresnivåerna, bl.a. genom att sänka

fastighetsskatten. En annan snabb och framkomlig väg, som vi också förordar,

är att öka möjligheterna till självförvaltning. På senare tid har regler om

undantag från beskattning genomförts för hyresrabatter till hyresgäster som

deltar, men reglerna är alltför krångliga och begränsade för att få tillräcklig

effekt. Vi anser att egna insatser för att sänka boendekostnaderna bör

skattebefrias i större utsträckning än i dag. En hyresnedsättning på upp till

omkring ett halvt basbelopp i dessa fall bör alltid kunna undantas från

beskattning.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Bo21 yrkande

11 och Bo26 yrkande 1 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

13. Bosparande (fp)

Karin Pilsäter (fp) anför:

Utvecklingen inom bostadssektorn har medfört att behovet av ett svenskt

bosparsystem har ökat. Enligt besked som bostadsministern har lämnat i

riksdagen skulle regeringen i samband med den bostadspolitiska propositionen

lägga fram förslag om ett sådant sparsystem. Den propositionen som regeringen

nu lägger fram innehåller dock inte något sådant förslag.

De hushåll som siktar på att i framtiden bo i eget hus eller bostadsrätt

måste inrikta sig på en betydligt större finansiering genom topplån. Enligt

Folkpartiets uppfattning är det angeläget att ett individuellt bostads- och

pensionssparande införs. I vår motion Bo32 föreslår vi ett system som innebär

att en privat pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av egen

bostad. Formerna för det individuella pensionssparandet kan lätt modifieras så

att detta sparande kombineras med en lånerätt för bostadsändamål.

Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Bo32 i denna del

(yrkande 8) som sin mening ge regeringen till känna.

Bostadsutskottets offentliga utfrågning

den 28 april 1998 med anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för

hållbar utveckling

Inbjudna (i den ordning de deltog)

Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning

Anders Frostell, Byggentreprenörerna

Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund

Pär Svanberg, Hyresgästernas Riksförbund

Ylva Yngvesson, Institutet för privat ekonomi, Föreningssparbanken

Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden

Gunnevi Petersson, Boverket

Gun-Britt Mårtensson, HSB:s Riksförbund

Mirja Kvaavik-Bartley, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation

Lars-Olof Pettersson, Byggnads

Klas-Göran Åkeson, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva

Nils Schirren, Villaägarnas Riksförbund

Per Sjöblom, Finansdepartementet

Hans-Eric Johansson, Byggentreprenörerna

Bengt-Owe Birgersson, SABO

Carl Sundvik, Svenska Bankföreningen

Håkan Johansson, Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund

Jan Nygren, Riksbyggen

Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH

Sören Häggroth, Inrikesdepartementet

Kjell Wedin, Riksbyggen

Deltagande ledamöter från bostadsutskottet

Knut Billing (m), ordförande

Lennart Nilsson (s), vice ordförande

Rune Evensson (s)

Bengt-Ola Ryttar (s)

Britta Sundin (s)

Sten Andersson (m)

Marianne Carlström (s)

Rigmor Ahlstedt (c)

Lars Stjernkvist (s)

Stig Grauers (m)

Erling Bager (fp)

Lena Larsson (s)

Owe Hellberg (v)

Lilian Virgin (s)

Inga Berggren (m)

Per Lager (mp)

Ulf Björklund (kd)

Carina Moberg (s)

Juan Fonseca (s)

Peter Weibull Bernström (m)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Ulf Kero (s)

Lennart Fremling (fp)

Agne Hansson (c)

Michael Stjernström (kd).

Program för bostadsutskottets offentliga utfrågning

Lokal: Förstakammarsalen

09.30 Inledning

Ordföranden

09.40-12.00

Tema 1: Vilka förändringar medför den bostadspolitiska propositionen för

bostadssektorn? Skapas fasta regler?

De frågor som avses bli belysta är bl.a.

- Förutsättningarna för bostadsproduktion (var kommer det att byggas, vilken

typ av bostäder, för vilka grupper, boendekostnaden i nybyggda bostäder)?

- Förutsättningarna för bostadsbeståndet (bostadsförvaltning, boendekostnader,

neutraliteten och bostadskapitalet)?

9.40-10.30

Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av:

Bengt Turner, Institutet för bostadsforskning

Anders Frostell, Byggentreprenörerna

Bengt Nyman, Sveriges Fastighetsägareförbund

Jan Danneman, Hyresgästernas Riksförbund

Ylva Yngvesson, Föreningssparbanken

Kort paus

10.40-12.00

Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.

Ca 12.00-12.30

Kaffepaus

12.30-14.00

Tema 2: Bostäder med svag ekonomi

De frågor som avses bli belysta är bl.a.

- Vilken är situationen i dag för krisårgångarna och för de kommunala

bostadsföretagen?

- Hur påverkas krisårgångarna av ett genomförande av förslagen i propositionen?

- Betydelsen av långsammare avveckling av räntebidrag för bostäder i

krisårgångarna

- Förutsättningarna för kommunala bostadsföretag med svag ekonomi

Inledande anföranden om högst 10 minuter vardera av:

Bengt-Owe Birgersson, SABO

Jan Nygren, Riksbyggen

Stellan Lundström, Institutionen för fastigheter och byggande, KTH

Björn Karlberg, Bostadskreditnämnden

Frågor från utskottet till inledarna och övriga inbjudna.

Inbjudna

Förutom de som håller inledande anföranden under respektive tema inbjuds

företrädare för följande myndigheter och organisationer. Även företrädarna för

dessa bör vara beredda att besvara ledamöternas frågor.

Finansdepartementet, Knut Rexed, Per Sjöblom och Jonas Norlin

Inrikesdepartementet, Sören Häggroth, Lars Magnusson och Anneli Lagerbro

Socialdepartementet, Ann-Christine Taubermann och Inger Philipson

Boverket, Gunnevi Petersson och Eva Hedman

Byggnads, Hans Tilly och Lars-Olof Pettersson

Fastighetstaxeringsutredningen, Margit Kärrström och Gunilla Hulting

Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva, Klas-Göran Åkeson

HSB:s Riksförbund, Gun-Britt Mårtensson och Hans Almgren

Svenska Bankföreningen, Carl Sundvik och Bengt-Göran Löwenthal

Svenska Kommunförbundet, Ted Lindkvist

Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Mirja Kvaavik-Bartley

Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund

Venantius AB, Eva Britt Gustafsson och Jan Engström

Villaägarnas Riksförbund, Nils Schirren

Förutom de som håller inledningsanföranden kommer att närvara från

Byggentreprenörerna, Jan Kielland och Hans-Eric Johansson

Sveriges Fastighetsägareförbund, Per-Åke Eriksson

Hyresgästernas Riksförbund, Pär Svanberg

Riksbyggen, Kjell Wedin

Bostadskreditnämnden, Rolf Westerlund

Protokoll från bostadsutskottets offentliga utfrågning den 28 april 1998 med

anledning av proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling

I en underbilaga till detta protokoll har samlats de bilder som tillhör

protokollet.

Ordföranden: Tiden är inne. Jag ber att få hälsa er välkomna till denna

utfrågning om bostadspolitik som bostadsutskottet arrangerar. Riksdagen har nu

länge väntat på en bostadspolitisk proposition. Det har tagit lång tid att få

fram den. Jag skall inte recensera den här och nu. Det återkommer vi i

bostadsutskottet till i det betänkande som skall justeras den 26 maj och

behandlas i kammaren den 5 juni.

Valet av de två teman som skall behandlas vid dagens utfrågning har sin

naturliga förklaring dels i den debatt som har föregått propositionen och som

pågått under hela den här mandatperioden och kanske ännu längre, dels i de

förslag som finns i propositionen om de kommunala bostadsföretagen.

Som ni sett av det program som vi sänt ut tidigare och som delats här i dag

är utfrågningen uppdelad i två avdelningar med en kort kaffepaus emellan,

cirka kl. 12.00. För att vi skall kunna strukturera utfrågningen är det bra om

vi kan hålla oss till den plan för utfrågningen som har delats ut. Det är också

viktigt att vi försöker hålla isär de båda teman som utfrågningen omfattar.

Så till de praktiska frågorna. Inledarna bör hålla sina anföranden från den

talarstol som vi har bredvid oss. Om ni har overheadbilder går det bra att visa

dem. Vi flyttar i så fall på oss så att ni alla kan se. Overheadapparaten finns

här bakom. Jag vill understryka vikten av vad som framgår av programmet,

nämligen att inledningsanförandena skall vara högst tio minuter. På den punkten

kommer jag att vara ganska tuff. Vi kommer inte att medge tids-överdrag,

eftersom vi då inte kommer att kunna hålla den tid som vi har planerat.

Kammarens arbete börjar i dag kl. 14.00, och då bör vi vara färdiga.

Vi börjar med inledningsanförandena på tema 1 på en gång. Därefter blir det

en kort bensträckare före de frågor som ledamöterna kommer att ställa. Jag tar

för givet att mina kolleger har många frågor inte bara till inledarna utan

också till alla er övriga inbjudna. Jag vädjar om att ni ställer korta frågor

och att ni som svarar har korta svar. I annat fall blir det inte tillräckligt

mycket utrymme för ledamöterna att få den kunskap och fördjupning som är

avsikten med den här utfrågningen.

Med detta hälsar jag er välkomna än en gång och överlämnar ordet till Bengt

Turner från Institutet för bostadsforskning, den första av de inledande

talarna.

Bengt Turner: Hej! Det är kul att vara här. Jag tänkte tala litet grand om

bostadspolitik, som jag tror är ämnet för dagens session.

Jag skall tala om tre saker. Jag tänkte först tala om stigande

boendekostnader, sedan om följderna av den fortsatta avvecklingen av

räntebidragen och till sist, i den mån mina tio minuter inte har gått, skall

jag tala litet grand om svaga orter och samspelet mellan hyresbostäder och

småhus.

(Bild 1)

Vi vet alla vad som händer på grund av de stigande kostnaderna för

nyproduktionen. Detta är på sätt och vis bostadspolitikens blinda fläck. Man

tittar inte så mycket på att de faktiska boendekostnaderna har stigit och vilka

effekter det kan tänkas få. Vi får en fallande nyproduktion och många tomma

lägenheter. Vi ser här att bostadsutgiftens andel av inkomsten stiger. Vissa

hushålls boendekonsumtion sjunker. Jag skall återkomma till den punkten och

också till andra punkter.

Hyrorna som andel av inkomsten ökar. Jag skall under några minuter försöka

visa litet grand på det fördelningsperspektiv som finns. Det är trots allt

litet eftersatt i propositionen. Vi delar upp det i år 1982 till år 1995 och i

hushåll med en vuxen, hushåll med två vuxna och hushåll med en vuxen och barn.

Det går litet upp och ned, men mest upp. Det går från 21 % till 28-29 % under

den här perioden, med ett stort hopp naturligtvis runt åren 1989-1991. Däremot

är ökningen ganska mild för t.ex. hushåll som består av två vuxna. Detta gäller

inom hyresrätt. Tar man fasta på enpersonshushållen och tittar på unga,

medelålders och äldre ser man att för unga hushåll är bostadskostnaden 40-45 %

år 1995 enligt bostadshyresundersökningen.

(Bild 2)

Går jag ett steg till blir det nästan snudd på demagogiskt. Jag talar nu om

unga hushåll och hur det är när man bor i yngre eller äldre bostäder. Då hamnar

vi någonstans uppåt 50-55 %. Effekterna ökade bostadsutgifter och

inkomstförändringar över tiden, som särskilt drabbat ungdomar, åstadkommer en

situation som är väldigt utmejslad och som är väldigt besvärande för ungdomar.

(Bild 3)

Den fråga som jag ställer mig som ekonom är: Vilka effekter får detta för

boendekonsumtionen och för hushållsetablering? Jag hann tyvärr inte få fram

data på det, och det är inte riktigt jag som har utredningsapparaten för det

heller. Vad vi ser här är att i regel har inte bostadskonsumtionen ändrats

nämnvärt i landet. För ungdomar kan jag se att genomsnittskonsumtionen har

sjunkit med 1 à 2 kvadratmeter och att det är i viss mån färre ungdomar som

etablerar sig på bostadsmarknaden i en viss åldersklass. Men effekterna är

hitintills väldigt små, vilket är intressant. Det säger någonting om att de

mest kraftigt stigande boendeutgifterna trots allt ännu inte har fått sitt

fulla genomslag. Det är det jag menar med att det är en av bostadspolitikens

blinda fläckar. Det är den ena poängen, i mån det är en poäng.

Den andra poängen är att vi fortsätter att avveckla räntebidragen. Alla som

läser den offentliga statistiken ser att de sammanlagda räntebidragen har

sjunkit ganska kraftigt. En del beror på minskad nyproduktion. Det vet alla. En

del beror på ränteförändringar. Den fråga som inte belyses så ofta är: Hur

mycket är då resten, dvs. det som beror på regelförändringar?

Vi kan titta på det som nuvärdet av de återstående räntebidragen för olika

årgångar. Det är litet kryptiskt att läsa här, eftersom det står inne i texten

på grund av att mina overheadblad tog slut. Här står 55 %. För årgången 1990

räknar vi med att årets räntebidrag och kommande räntebidrag omräknat till

nuvärde motsvarar ungefär 55 % av produktionskostnaderna vid det tillfället.

Vi går nu nedåt i diagonalen till nyproduktionen år 01. De sammantagna

räntebidragen för de återstående åren är ungefär 12 %. Sedan sker en

kontinuerlig förändring över tiden. Det är ganska markanta förändringar i

nyproduktionens förutsättningar. Det är inte så märkligt att vi har en

nyproduktion som är så låg som den år 1840 just nu.

När man gör det här blir det litet märkligt. Man måste säga någonting om

tidshorisonten. Det är nämligen så att dessa 30 procents räntebidrag är eviga.

Tänker man sig också evig tid blir det besynnerliga subventioner. De ökar

nämligen efter ett tag på ett sätt som jag inte riktigt tror man hade tänkt

sig. Jag antar att det är något utskott någonstans som kommer att rätta till

det någon gång.

Hitintills har jag talat om vad propositionen inte har. Nu kan jag vara mer

kortfattad. Jag kan tala om vad propositionen har. Man gick från 0,35 till 0,1

upptrappning i krisårgångar. Alla förstår vad jag menar när jag säger 0,35 till

0,1, i varje fall i det här rummet. Det motsvarar ungefär 20, 25 kronor i

minskad kapitalutgift per kvadratmeter. Om det är mycket eller litet och om det

kommer att få några effekter är svårt att säga. En del hävdar att det är

felräkningspengar. Men med ett generöst sinnelag tror jag ändå att det kommer

att få viss effekt.

En annan punkt gäller små orter och samspelet mellan kommunala hyresbostäder

och småhus. Vad man kan konstatera är att vi har fått kraftigt ökade regionala

skillnader i landet.

(Bild 4)

Tittar vi på småhusen och deras priser är det i stort sett bara på några få

ställen i landet som det är rimligt att tänka sig en nyproduktion. De vita

fläckarna här på bilden är de orter som inte har någon rimlig nyproduktion de

närmaste åren. Det blir litet grand i Stockholmsområdet, i Göteborg och i

Sotenäs kommun, som en av bostadsutskottets ledamöter kommer från, och sedan

blir det litet grand i Malmöregion. Men i övrigt finns det väldigt små

förutsättningar för nyproduktion.

Den intressanta frågan blir här. Om nu småhuspriserna i vissa delar av landet

är en fjärdedel av nyproduktionspriserna, hur påverkar det då hyresmarknaden?

Det är naturligtvis en idiotisk fråga.

(Bild 5)

Det finns ett väldigt lätt svar på den frågan. Det blir många tomma

lägenheter på de orterna. Det är en nästan perfekt korrelation mellan låga

småhuspriser och många tomma bostäder. Det är inte riktigt perfekt korrelation,

men det är en stark överensstämmelse.

Jag roade mig för några dagar sedan med att räkna fram en bild som man inte

ser så ofta. Jag sorterade landets kommuner efter stigande priser. Sedan roade

jag mig med att räkna ut genomsnittshyran i de kommunerna genom att sammanföra

litet olika databaser. Med en väl fungerande marknad skulle man föreställa sig

att det skulle finnas ett visst samband mellan småhuspriser och hyresnivån. Det

ser ut så här.

(Bild 6)

Man får vara väldigt statistiskt flink om man skall hitta ett samband här.

Den här kurvan visar småhuspriserna, och den här visar hyresnivåerna. De är på

väg ut mot golvet. Det här är den s.k. Tobins q, som förekommer i diagrammet.

Här är Danderyd, Lidingö någonstans här uppe. Det är de enda ställena där det

riktigt finns nyproduktionsförutsättningar. Den här kurvan visar hyrorna i

landets olika kommuner.

Detta skapar naturligtvis tomma bostäder. Det skapar också ett slags

volatilitet, som är ett underbart nysvenskt ord. Det är en överrörlighet och

osäkerhet när det gäller överlåtelsepriserna på hyreshus. Å ena sidan kan man

tänka sig att på svaga orter skulle hyresnivån ligga till grund för

prissättning, överlåtelsepriser på fastigheter. Men samtidigt vet vi att

aktörerna inte riktigt tror på den prisnivån i svaga orter. Därför blir i

själva verket priserna betydligt lägre, kanske 500 kr upp till 1 000 kr lägre

per kvadratmeter än vad de borde vara med tanke på hyresintäkterna. Det beror

på att situationen i väldigt många kommuner upplevs som väldigt labil och

osäker. En del av problemet beror naturligtvis på att de allmännyttiga

företagen av skilda skäl inte kan sänka sin hyra och inte har några incitament

att sänka sin hyra på de svaga orterna.

Sammanfattningsvis har jag i denna korta inledning försökt att göra tre

poänger. Den första är att bostadsutgifterna har stigit kraftigt, särskilt för

vissa grupper i samhället. Detta kommer att få effekter under en lång följd av

år. Det skulle vara oerhört viktigt att följa upp de effekterna. Den andra är

att räntebidragets fortsatta avveckling naturligtvis åstadkommer betydligt

sämre produktionsförutsättningar för de byggande företagen. Samtidigt kan man

föreställa sig en viss återstående osäkerhet i regelverket. Jag ser markanta

fördelar med att växla av räntebidragen med ett investeringsbidrag. Den tredje

poängen är att det finns svaga orter där man föreställer sig att det finns ett

väldigt illa fungerande samband mellan hyressektorn och småhussektorn. Jag kan

tänka mig att Venantius och andra parter skulle kunna göra mycket för att rensa

upp en del och försöka åstadkomma en bättre fungerande bostadsmarknad på de

sämre gynnade orterna. Heja Venantius! är min avslutning. Tack för ordet.

Ordföranden: Tack själv. Det var utomordentligt bra att du lyckades hålla tiden

så väl. Då skall vi se om Anders Frostell från Byggentreprenörerna har några

ytterligare invändningar eller några tillägg att göra till det som har sagts

hittills. Ordet är ditt. Varsågod.

Anders Frostell: Herr ordförande! Tack för att vi har fått tillfälle att komma

hit till denna hearing. Jag skall på den angivna tiden försöka att besvara de

frågor som utskottet har tillställt oss. Därutöver finns det naturligtvis

möjlighet för ledamöterna att ställa frågor till oss. Jag biträds här i dag av

Jan Kielland från Byggentreprenörerna och Hans Eric Johansson från Skanska

Bostäder. Hans Eric kan dissekera i allt vad som handlar om

produktionskostnader ner till minst skruv och spik om ledamöterna vill

diskutera det. Jag avstår därför från att i detalj gå in på detta. Det medger

tyvärr inte tiden.

(Bild 7)

Den första frågan som utskottet ställer är: Vilka förändringar medför den

bostadspolitiska propositionen för bostadssektorn? Enligt vår snabba bedömning

är svaret: Inga alls för nyproduktionen. Vi karakteriserade propositionen när

den kom som en bostadspolitik för det redan byggda. Med det menar vi att den

har väldigt liten betydelse för nyproduktionen. Däremot har den naturligtvis i

ett antal avseenden betydelse för byggbranschen genom de olika stöd som

propositionen innehåller. Stödet till ROT utvecklas och förlängs. Det gäller

också stödet till ny- och ombyggnad av äldre bostäder. Det stöd för ekologisk

ombyggnad och anpassning som propositionen innehåller är en fortsättning på det

ganska omfattande stöd som riksdagen tidigare fattat beslut om.

Den andra frågan gäller om det skapas fasta spelregler. På det svarar vi: Ja

och nej. Ja indirekt genom att den strama budgetlinjen som riksdagen har fattat

beslut om för många år sedan ligger fast. Det innebär att vi fortsätter att gå

mot en alltmer marknadsstyrd bostadssektor. Det är någonting som Bygg-

entreprenörerna liksom tidigare tycker är bra. Förutom detta finns det i ett

antal avseenden inslag om innebär att vi inte får de fasta spelregler som

branschen länge har talat om. Det gäller framför allt på skattesidan. Den

utredning som nu tillsätts innebär att det kommer att finnas fortsatt osäkerhet

kring metoderna för fastighetstaxering, fastighetsskatternas utformning,

skatte- och bidragsregler för bostadsrätter och neutrala skatte- och

bidragsregler för hyresbostäder.

Därutöver finns det ett antal frågor som propositionen inte behandlar men som

leder till att det kommer att finnas en fortsatt osäkerhet i produktions- och

investeringsledet. Det gäller bruksvärdeslagens funktionssätt. Den möjliggör i

dag - vi har fått exempel på det i Stockholm - de facto en politisk

hyressättning. Det leder till en väldig osäkerhet för investerarna. Följden av

det är att det är få som i dag är beredda att investera i hyresfastigheter ens

där det finns en marknad för det.

Vidare upplever vi att kommunernas roll i bostadsförsörjningen är oklar och

förblir oklar. Kommunerna har en dubbelroll genom att vara både aktörer genom

sina stora bostadsföretag och också ha en myndighetsroll. Vi är inte alltid

riktigt säkra på att kommunerna gärna vill se en konkurrens mellan nyproduktion

och befintligt bestånd ens om nyproduktionen skulle bli billigare.

(Bild 8)

Utskottet frågar vidare om förutsättningarna för bostadsproduktionen. Här

finns ett antal dämpande faktorer. Vi kommer att uppehålla oss mycket kring dem

i dag tror jag. Det gäller att boendekostnaden som andel av disponibel inkomst

har ökat kraftigt och hushållens svaga ekonomi. Investeringsförutsättningarna

för hyresbostäder är, som jag nyss var inne på, utan tvekan en dämpande faktor.

Anpassningen till en positiv realränta är självfallet bra ur ett

nationalekonomiskt perspektiv. Men sanningen är den att en bransch som länge

har varit en del av inflationsekonomin har svårigheter i omställningen.

De flesta byggherrar har svag ekonomi. Det gäller framför allt allmännyttan

men även tidigare traditionella byggherrar. De har i nuvarande läge inte en

ekonomi som möjliggör någon mer omfattande nyproduktion. Kravet på egen insats

är säkert bra. Men vi är just nu i ett läge där många bostadskonsumenter inte

har hunnit spara ihop till en egen insats till bostadsrätten eller villan. På

samma sätt har investerare inte alltid hunnit spara ihop till den egna insatsen

som behövs för en investering. I det här sammanhanget är naturligtvis en

diskussion om ett bosparande av intresse. Utanför tätorterna är vakansgraden

hög, som vi också kommer att bli varse i dag.

Det finns ett antal positiva förutsättningar för bostadsproduktionen.

Priserna på andrahandsmarknaden stiger. På vissa platser i landet är det nu

inte längre orimligt dyrt att bygga en ny villa eller en ny bostadsrätt i

förhållande till priset på andrahandsmarknaden. Bostadsproducenterna,

byggföretagen, har under en följd av år pressat sina produktionskostnader. Det

finns en begynnande bostadsbrist med början här i Stockholm som också sprider

sig ut till andra tätorter och tillväxtområden. Den låga räntan är självfallet

också en positiv faktor för ett ökat byggande.

(Bild 9)

Utskottet frågar vidare. Var kommer det att byggas? Våra svar där är inte

särskilt originella: Där näringslivet expanderar och på högskoleorter. Och

ytterligare ett enkelt svar: Där människor vill bo. Där kommer det att byggas.

Vilken typ av bostäder kommer att byggas och för vem? Svaret kan även här

göras möjligen litet schablonartat och enkelt: Vi skall bygga för den

efterfrågan som finns. Vi har lämnat den tid bakom oss då det bestämdes i

politiska beslut för vem det skulle byggas. Nyproduktionen kommer nu att

inriktas på den efterfrågan som inte kan tillgodoses i det redan byggda

beståndet. Det finns på flera håll i landet en efterfrågan i dag på mer

exklusiva bostäder i attraktiva lägen. Genom att tillgodose denna efterfrågan

sätter vi i gång byteskedjor som innebär ett ökat tillskott på bostäder för en

stor grupp av bostadskonsumenter.

Jag har här försökt att mycket enkelt att ge några exempel på aktuella

produktionskostnader. Vi kan återkomma till det om ledamöterna så vill. De

omfattar i dag ett mycket brett spann på 9 000-20 000 kr per kvadratmeter, om

man skall ta ytterligheterna, vilket motsvarar en hyra på från 750 kr

kvadratmetern upp till 1 600 kr kvadratmetern. Inom detta spann finns i dag en

produktion, och det finns en efterfrågan.

Det kommer också att byggas för allas betalningsförmåga. Det finns som sagt

de som efterfrågar exklusiva bostäder, och för dem bygger vi. Det finns de som

efterfrågar enklare och billigare bostäder, och för dem bygger vi också. Tyvärr

tror vi att hyresrätter inte kommer att byggas om det inte är så att de blir

lönsammare än vad de är i dag för dem som investerar i dem.

(Bild 10)

Sammanfattningsvis är det möjligen inte så originella synpunkter. Hur ökar vi

bostadsbyggandet? Genom att öka efterfrågan. För det krävs högre tillväxt i

ekonomin. Jag inser att inte enbart detta utskott kan åstadkomma det. Vi gör

det också genom en lägre boendekostnad. Där tror vi att ett viktigt inslag är

att sänka skatterna så att folk får mer pengar att konsumera bostäder för, men

naturligtvis också de särskilda skatter som belastar fastigheter och byggandet,

och då framför allt fastighetsskatten.

Dessutom handlar det om att se till att åstadkomma klarare spelregler på de

punkter där vi inte tycker att det finns riktigt klara spelregler. Jag vill i

det sammanhanget än en gång återkomma till de inslag i bruksvärdeslagen som vi

inte tycker fungerar bra.

Bengt Nyman: Det vi har att säga blir gärna en upprepning av det som har sagts

tidigare. I mångt och mycket håller jag med om det som Anders nyss sade och

till en del också det som Bengt Turner tidigare sade. Jag skall försöka att

strikt hålla mig till de frågor som ställs i inbjudan.

(Bild 11)

Huvudfrågorna för det här förmiddagspasset är: Vilka förändringar medför

propositionen? Skapas fasta spelregler? Jag vill påstå att förslagen i

propositionen i allt väsentligt ger enbart marginella effekter. Den andra och

för många aktörer på marknaden kanske viktigare frågan är: Skapas fasta

spelregler? Jag tror att den frågan snarast besvaras av vilket intryck man får

när man läser propositionen eller liknande förslag.

Jag vill påstå att det intryck som propositionen sammantaget ger läsaren är

att vi även fortsättningsvis kommer att få kortsiktiga ingrepp i spelreglerna.

Exempel på detta är ett års nedsättning av den garanterade räntans

upptrappning, ett kvartals förlängning av skattereduktionen, tillfälligt

byggstöd för bostäder och lokaler för äldre och investeringsbidrag i tre år för

merkostnader i investeringar för ekologisk hållbarhet - dvs. det skall ske en

utvärdering efter tre år, och vad som händer därefter vet man egentligen

väldigt litet om.

(Bild 12)

Vad gäller bostadsproduktionen har Anders Frostell sagt det mesta, och jag

instämmer i allt väsentligt i det. Jag vill hävda att det är osäkert om

justeringen av bidragsunderlaget ger upphov till större lägenheter, om nu det

har varit avsikten. Det är i dag så mycket annat än subventionsinslaget som

påverkar produktionens inriktning och omfattning. Det är i betydligt större

utsträckning än t.ex. under 80-talet den faktiska efterfrågan, som demografiska

förändringar och annat på den lokala marknaden, som avgör detta.

Man kan dessutom konstatera att subventionsinslaget i princip är oförändrat

med den successiva avtrappningen respektive att fastighetsskatten i vart fall

tills vidare är oförändrad. Som har påpekats här tidigare leder det till ökande

regionala och lokala skillnader i boendekostnaderna. Sverige utvecklas i dag

väldigt olika. Det kommer bl.a. till uttryck genom ökade skillnader i

boendekostnaderna. Tillämpningen av bruksvärdessystemet hindrar dessutom, inte

minst genom de politiska signaler som vi har fått i Stockholm, byggandet av

hyresrätter i storstadsområdena. Detta ser vi nu även på orter utanför

storstadsområdena. Man säger litet förenklat att kan man göra på det här sättet

i Stockholm kan man säkert också göra det i Kungsbacka. Det innebär att

beställare och byggherrar inte vågar dra i gång projekt som annars, med den

kalkyl man kan göra i dag, vore ekonomiskt motiverade.

(Bild 13)

Beträffande bostadsbeståndet är, som tidigare konstaterats i utredningen och

som nu också sägs i propositionen, det stora bekymret de sent byggda årgångarna

- eller vad de nu skall kallas. Precis som Bengt tidigare konstaterade

motsvarar den tillfälliga nedsättningen av den garanterade räntans upptrappning

ungefär 25 kr per kvadratmeter. Man måste samtidigt komma ihåg att den

successiva infasningen av fastighetsskatten i de här årgångarna betyder ungefär

50 kr för halv skatt respektive ungefär 100 kr per kvadratmeter för full skatt.

Det får naturligtvis även fortsättningsvis negativa konsekvenser framför allt

för de många små fastighetsägare som byggde mycket nytt under slutet av 80-

talet och början av 90-talet. Det här riskerar naturligtvis att leda till en ny

våg av konkurser, och det ger också en signal om att det är riskfyllt att

investera i bostadskapital, såväl för bostadsrättsföreningar och

bostadsrättshavare som för enskilda investerare.

En betydande del av propositionen ägnas åt kommuner som har kommunala bolag

med en besvärlig ekonomi. Vi vill bara peka på den risk som finns att alltför

stora statliga bidrag snedvrider konkurrensen på hyresmarknaden.

Vi vill också, som vi har gjort många gånger tidigare, stryka under att

fastighetsskatt på hyresrätt ger upphov till orättvisa mellan upplåtelseformer.

Det bryter neutraliteten mellan upplåtelseformerna.

Herr ordförande! Det går inte att fullt ut utläsa vad konsekvenserna av

propositionen blir i och med att propositionen i en hel del avseenden är

tämligen allmänt hållen. För att man fullständigt skall kunna förstå

konsekvenserna krävs ett antal förtydliganden.

(Bild 14)

För det första: Vilka kommer reglerna att bli för hanteringen av det statliga

stödet till kommuner med ekonomiska problem?

För det andra: Vilken typ av åtgärder skall stödjas med investeringsbidrag

för ekologisk hållbarhet?

För det tredje föreslår man att statliga kreditgarantier skall kunna lämnas

även till åtgärder som i övrigt inte kommer i åtnjutande av statligt stöd.

Vilken typ av åtgärder blir det i så fall fråga om, och skall övriga regler för

räntebidrag också gälla för den typen av åtgärder?

Slutligen tror jag att man skulle få en betydande stimulans för ökad

bostadsproduktion om skattereduktionen för byggnadsarbete också omfattade

åtgärder som omvandlar lokaler till bostäder. Det förekommer i allt större

utsträckning i dag men syns inte i den offentliga statistiken. Här finns en

potential för en ökad bostadsproduktion.

Pär Svanberg: Propositionen har ett uppfordrande namn, Bostadspolitik för

hållbar utveckling, och dessutom, tycker vi, ganska bra målformuleringar. Vi

sätter trots det ganska många frågetecken kring i vad mån förslagen leder till

en hållbar utveckling. Snarare kan man konstatera att det leder i motsatt

riktning. Risken är stor att vi med de här förslagen får ett lappverk i

bostadspolitiken i stället för något som bidrar till ett ekologiskt, socialt

och ekonomiskt hållbart samhälle.

Jag skall säga något om vilka vi tycker är de stora problemen i dag och som

vi förväntade oss att propositionen skulle bidra till att lösa. Det jag kommer

att säga blir också ett axplock av vad tidigare talare har sagt - bilden är

inte speciellt olik.

(Bild 15)

Vi kan börja med att se på den allmänna kostnadsutvecklingen mätt enligt

konsumentprisindex efter skattereformen och fram till nu, utvecklingen av

hyreskostnaderna och utvecklingen av egnahemskostnaderna. Vi kan då konstatera

att utvecklingen av hyreskostnaderna har varit kraftig och att denna till stora

delar beror på politiska beslut. Det handlar om den budgetsanering som gjordes,

där man skar i räntebidragssystem, osv. Det är också en effekt av det Bengt

Turner var inne på, dvs. att det finns många tomma lägenheter som fortfarande

till stor del finansieras över hyrorna. De som bor kvar i de utsatta orterna,

som lider av bl.a. befolkningsminskning, får alltså betala högre

boendekostnader.

(Bild 16)

Vi kan också se litet mer detaljerat på utvecklingen av kostnaderna för olika

hushållstyper och studera förändringen i boendekostnadens andel av den

disponibla inkomsten mellan åren 1992 och 1997. Det är Pia Nilsson som har

gjort de beräkningar jag nu redovisar. För en ensamstående som bor i två rum

och kök var andelen av den disponibla inkomsten som går till hyra 1992 37 %,

och 1997 hade den ökat till 43 %. Alla hyresgrupper, även barnfamiljerna, har

fått en ökning med 4 procentenheter. För en ensamstående med ett barn som bor i

en trea är ökningen 6 procentenheter. En ensamstående pensionär har däremot

fått litet högre köpkraft, men en ensamstående pensionär har ändå en väldigt

hög hyresnivå mätt som andel av disponibel inkomst.

På egnahemssidan har det däremot skett en minskning på mellan 3 och 5

procentenheter. Detta är ytterligare en beskrivning av hur bostadspolitiken och

skattepolitiken bidrar till ökade klyftor mellan olika boendeformer.

(Bild 17)

När man diskuterar bostadspolitik måste man också se på vilken betydelse

boendet har i statens ekonomi. År 1995 kostade boendet netto staten ganska

mycket - skillnaden mellan intäkter och utgifter för bostadssektorn var då

ungefär 20 miljarder. Nu har staten i stället stora nettointäkter från boendet,

något som också står att läsa i propositionen. Det behöver finnas med i bilden

när man analyserar propositionens förslag.

Våra förväntningar har varit att boendekostnaderna skall kunna sänkas, att

den andel av hushållens disponibla inkomster som går till boendet skall kunna

sjunka. En förutsättning för detta är, som vi ser det, att man sänker

skattetrycket på boendet generellt, en åsikt som många delar med oss. Vill man

vara litet elak kan man säga att bostäder flyttar inte utomlands och att det

heller inte sker någon större smuggling men att det väl ändå borde gå att få en

rimlig beskattning.

Vad händer då med byggandet, utifrån propositionens förslag? Att villkoren

för nyproduktion och ombyggnad i dag inte är tillräckligt gynnsamma har redan

redovisats. Nyproduktionen kommer därför även i fortsättningen att bli låg och

koncentreras till särskilda boendeformer som äldrebostäder och kanske

studentbostäder samt dyr nyproduktion i väldigt attraktiva lägen. Utöver de

ogynnsamma villkoren tror vi att även de osäkra villkoren är en bidragande

orsak till detta. Osäkerheten om vad som händer med fastighetsskatten är

fortfarande stor, och den skall utredas. En annan sak är det eviga 30-

procentiga räntebidraget - det är väl inte så många som tror att det är evigt.

Om jag vore investerare skulle jag inte räkna med ett 30-procentigt, evigt

räntebidrag.

Kretsloppsmiljarderna till utsatta områden tror vi kan ge en del. Det är bra

att de resurserna satsas. Problemet är att man i de utsatta områdena inte har

några möjligheter att ta på sig ytterligare åtaganden. I den mån man skall

bidra fifty-fifty med investeringar, antingen från företagen, dvs. via hyrorna,

eller från kommunerna, kan det därför på många håll bli bekymmer, vilket kanske

begränsar möjligheten att använda de här pengarna.

Vad händer med beståndet? Som Bengt Nyman nämnde i fråga om neutraliteten

mellan upplåtelseformerna är hyresrätten missgynnad. Vi instämmer i det, och

det gör man också både i budgetpropositionen och i vårpropositionen, där man

har diskuterat skatteavvikelser mellan olika boendeformer. Det är bra att detta

nu utreds, men den fastighetsskatteutredning som skall tillsättas måste få ett

tydligt uppdrag att hitta en lösning på frågan om neutraliteten mellan

upplåtelseformerna.

I det sammanhanget vill jag säga att en allmän sänkning av fastighetsskatten

i dagens läge skulle slå alldeles fel. Det skulle snarare bidra till ökade

orättvisor, både mellan upplåtelseformerna och mellan olika egnahemsboenden,

eftersom sänkningarna av boendekostnaderna skulle bli betydligt större på orter

som i dag har höga taxeringsvärden och också höga priser på bostäder.

Allmännyttans ställning diskuteras relativt mycket i propositionen, men vi

saknar konkreta förslag. Vi skulle vilja ha förslag som gör att hyresgästerna

inte behöver hotas av utförsäljning, höga vinstuttag och skatteplanering med

hjälp av koncernbildning och förslag som gör att företag i trångmål kan få ett

bättre stöd. Nu sker en krisinsats genom den särskilda delegationen. Det är

bra, men vi kan ändå känna farhågor för att det blir en rätt byråkratisk

apparat. Stödet går dessutom till kommunerna, och vägen till företagen, och

ytterst till hyresgästernas plånböcker, kan nog vara ganska lång.

Förslaget om en långsam upptrappning av den garanterade räntan innebär en

mycket marginell förbättring vad avser krisårgångarna. Effekten av en infasning

av fastighetsskatten, som har nämnts här tidigare, är dubbelt så stor, och vi

tycker att det vore en bättre lösning. Det tycks också finnas en ganska stor

uppslutning bland motionärerna kring en sådan lösning.

Det verkar för övrigt som om man i propositionen har tagit till marginalen

när det gäller att beräkna kostnaden för de här åtgärderna. Man räknar med en

subventionsränta på 6,5 %; och i dag är den 5,23 %. Där kan det möjligen finnas

litet resurser att hämta om man i utskottet vill vara kreativ.

Skatteavdrag för ROT-insatser är bra, men sådana insatser som är motiverade

av sysselsättningsskäl bidrar ofta till att bostadspolitiken blir ryckig och

ett lapptäcke. Det vore mycket bättre om det generellt gavs

fonderingsmöjligheter vad gäller underhåll och ombyggnad. I dag får man genom

den konventionella beskattningen skatta bort en hel del av vinsterna, men genom

ett erbjudande om skattefri fondering skulle hyresgästerna kunna få ett bättre

inflytande över hur underhållsmedlen används.

För att summera tycker vi att skattetrycket måste sänkas. Neutraliteten

mellan upplåtelseformerna bör åstadkommas inom ramen för skattesystemet - den

kommitté som tillsätts borde få ett sådant uppdrag. Vi vill ha tydliga förslag

som definierar allmännyttiga företag, och vi vill ha skattefri avsättning till

underhåll och ombyggnad. Förstärkta bostadsbidrag, vilket över huvud taget inte

nämns i propositionen, tror vi är viktigt för de hushåll som har det svårast.

Slutligen menar vi att man bör avstå från infasningen av fastighetsskatten i

krisårgångarna i väntan på utredningen.

Ylva Yngvesson: Jag kommer från Institutet för privat ekonomi på

Föreningssparbanken, och jag skall belysa litet mer hur det kan se ut för

hushållen i dag. Jag kanske inte som tidigare talare ger så många svar på de

frågor som utskottet har ställt, men ett och annat kanske lyser fram i det jag

säger.

I Sverige tycks vi vara väldigt måna om vår hemmiljö. Vi prioriterar boendet,

vi pysslar gärna mycket med hemmet, och vi vistas mycket där. Det kanske är en

klimatfråga. I hushållsekonomin syns det här tydligt. Vi lägger i dag stora

pengar på boendet. Som vi har hört av tidigare talare går 30 % av de svenska

hushållens totala disponibla inkomster till boendet.

Man kan fråga sig om det bara har blivit så här eller om det är en medveten

prioritering från hushållens sida. Vad har hushållen i dag egentligen för

alternativ? Vad kan den person göra som vill sänka sina boendekostnader? Finns

det några alternativ? Har vi några val?

(Bild 18)

Vi går direkt in och tittar på några hushållstyper och ser hur det kan se ut.

Vi börjar med ett enpersonshushåll. För en person som har en lön som motsvarar

en genomsnittlig heltidsinkomst i Sverige tar boendet ungefär 35 % av den

disponibla inkomsten. För en genomsnittlig heltidare av LO-kvinnorna, med en

inkomst på 14 800, tar boendekostnaden ungefär 41 %, och för en ensamstående

pensionär ligger det ungefär i samma storleksordning. För den som går ut i

arbetslivet nu och därför har en ännu lägre inkomst ser situationen ännu värre

ut.

Dessa beräkningar är gjorda utifrån en hyreskostnad på 4 000 kr i månaden. Är

det då realistiskt? Det motsvarar en enrummare i nyproduktion, där hyran ligger

på 950 kr per kvadratmeter. Ute i landet kan man säkert hitta billigare

bostäder, men finns det arbeten där de billiga bostäderna finns?

På affischer i tunnelbanan från Hyresgästföreningen står det att 160 000 unga

i dag söker egen bostad. Hur ser lösningen egentligen ut för dem?

(Bild 19)

För ett par som flyttar ihop och delar på de fasta utgifterna blir

situationen naturligtvis betydligt bättre. Det kanske i dag krävs två inkomster

för att klara av ekonomin i ett hushåll. För en tvåbarnsfamilj med barn på

dagis och med ganska vanliga inkomster sjunker boendekostnadernas andel av den

disponibla inkomsten till ungefär 24 %. Familjen i det här exemplet behöver ha

litet större utrymmen och bor i en litet större lägenhet, en fyrarummare i det

begagnade beståndet.

(Bild 20)

Man kan tänka sig att den här familjen skulle vilja bygga ett nytt hus,

flytta in i ett eget småhus. Hur skulle situationen då se ut? Det ser faktiskt

inte så farligt ut. De hamnar på den genomsnittliga nivån för hushållen totalt

i Sverige, 30 %. De har ett hus med en produktionskostnad på knappt 1,3

miljoner; för den summan får man ett 120 kvadratmeter stort småhus i

landsorten. De har räntebidrag på närmare 6 000 - jag har då räknat på

siffrorna för januari - och de betalar ingen fastighetsskatt de första fem

åren. Det ser ju rätt drägligt ut. Vad händer om de skulle betala full

fastighetsskatt och räntebidragen skulle upphöra helt, vilket de ju gör om

några år? I så fall skulle deras boendekostnad stiga till 7 640 kr i månaden,

och boendet tar då 37 % av den disponibla inkomsten. Tyvärr går familjen back

på det här. De klarar inte det.

Om de bor i eget hus måste de också ha helt andra marginaler i sin ekonomi än

vad en hyresgäst behöver ha. De kanske inte behöver lägga ut så mycket pengar

under de närmaste åren på att byta vitvaror och liknande, men reparationer och

underhåll under en lång period ligger på närmare 1 500 kr i månaden. Den här

familjen skulle alltså behöva sätta av mellan 500 och 1 500 kr i månaden för

att klara framtida underhåll. Det kan naturligtvis lösas genom lån i framtiden,

men den summan kommer att belasta ekonomin.

Den här familjen har inte rätt till bostadsbidrag. De har för höga inkomster.

Om vi tänker oss att de skaffade ett barn till - vi kanske skulle behöva litet

fler nyfödda barn i Sverige - kanske det vore bra att en av föräldrarna

stannade hemma några år när barnen är små. Det skulle vara ganska skönt för

arbetsgivaren att slippa bemanningsproblem när barnen är sjuka och mamman - för

det blir nog hon - måste stanna hemma. Arbetsgivaren kanske får möjlighet att

anställa en arbetslös, och kommunen slipper en del kostnader för

barnomsorgsplatsen.

Men så vill inte politikerna att det skall se ut. I den proposition om

förändrade regler för bostadsbidrag som lades fram 1996 står det uttryckligen

att man inte vill subventionera den som inte yrkesarbetar eller som bara

arbetar litet. Man införde då individuella inkomstgränser, vilket gör att den

här familjen över huvud taget inte skulle få något bostadsbidrag. Om de hade

möjlighet att få ett bostadsbidrag skulle det, med mannens inkomst på 18 700

kr, betyda skillnaden mellan att gå back 300 kr i månaden och gå plus 900 kr i

månaden. Man kan fråga sig om det var för familjefridens, barnens och

arbetslöshetens skull som den förändringen infördes.

(Bild 21)

En familjetyp som man ofta pratar om, som har det svårt och som har fått

stora förändringar, är ensamföräldern. En ensam mor med två barn som går på

fritis har i det här exemplet en bostadskostnad som motsvarar 29 % av den

disponibla inkomsten. Det här är ändå inte riktigt hela sanningen, för hon får

faktiskt också bostadsbidrag. Om man i stället skulle minska hyran skulle

hennes bostadskostnad sjunka till 22 % av den disponibla inkomsten. Intressant

i det här fallet är att hon har högre disponibel inkomst än bruttolön. Faktum

är att samhällets stöd för barnens uppväxt, för att de skall ha drägliga

förhållanden, trots allt är ganska hyggligt. Hennes stora problem är att hon

har en så stor marginaleffekt på ökad inkomst. Om hon ökar sin inkomst med 100

kr försvinner 68 kr i höjd skatt, höjda barnomsorgskostnader och sänkt

bostadsbidrag. Det är svårt för henne att påverka sin ekonomi.

När man tittar på de här olika budgetarna kan man fråga sig om hushållen har

det bra eller dåligt. Det kan hända att man har det bra även om 30 % av den

disponibla inkomsten går till bostadskostnaderna. Hur skall de pengar man har

kvar att disponera egentligen räcka?

I våra budgetar räknar vi med levnadskostnadsnormer. Varje år i januari gör

vi beräkningar av vad som behövs på kort sikt för att hushållen över huvud

taget skall klara utgifterna för det som är absolut nödvändigt. Det är oerhört

mycket mer man behöver i sin ekonomi för att gå runt.

(Bild 22)

Jag visar ett axplock av vad de har kvar att disponera och vad det skall

räcka till.

Mycket gäller nyanskaffningar till hemmet. Man kanske behöver laga tänder.

Man kanske har öronbarn som kräver många läkarbesök och höga bensinkostnader.

Man kanske har glasögon i familjen. Veckopengen finns inte med. Det finns inte

ens en lättöl med i våra normer.

Hur mycket kan detta röra sig om, om vi bara tittar på vad en barnfamilj

skulle behöva spara och alltså inte på den ytterligare konsumtion som man

normalt har?

(Bild 23)

Barnen kan vara sjuka. Vi räknar här med att varje barn är sjukt sju dagar

per år och att de vuxna har två karensdagar var på ett år. Man skulle

egentligen behöva sätta av mellan 200 och 300 kr i månaden för att klara de

månader då inkomsterna sjunker drastiskt. Det är ett sätt att sprida ut den

inkomstsänkningen.

Nyanskaffningar till hemmet behövs. Allting går ju sönder någon gång, det vet

vi. Videon pajar liksom tvättmaskinen och liknande.

Semester åker man på. Pengarna skulle kunna räcka till en veckas stugsemester

inom Sverige.

Bilen - sparar vi inte i dag måste vi ta lån i morgon. Det belastar kanske

ekonomin ännu mer.

Ett litet pensionssparande. Men 2 700 kr är inte vad de här hushållen har

möjlighet att sätta av. Här har de ändå inte ett studielån som skall betalas

tillbaka, de betalar ingen veckopeng och man räknar inte med att de skall kunna

klara glasögon med den här inkomsten.

Det talas om att man skall spara till sin bostad. Jag förstår inte riktigt

hur våra hushåll i Sverige skall kunna klara det i dag. Utrymmet är alldeles

för litet. Det hjälper nog inte med stimulanser. I exemplet med villafamiljen

har vi räknat med att man satte in 200 000 kr kontant. Vilken vanlig löntagare

har det i dag?

Jag undrar om boendet verkligen måste vara så belastande på ekonomin som det

är i dag. Man kan fråga sig om det behöver vara så mycket skatt på boendet.

Fastigheterna går inte att flytta utanför Sverige. Om fastighetsskatten måste

vara kvar kanske det är rimligt att inkomstskatterna sänks, så att man har råd

att både leva och bo. Man skall inte enbart ha råd att bo i Sverige.

Gärna kan man få bestämma mer själv. I propositionen framhålls vikten av att

man får ta ett eget ansvar för sitt boende och får känna delaktighet i boendet.

Det kan faktiskt vara livskvalitet att även få känna att man har delaktighet i

sin ekonomi, att man själv lättare kan få styra sin ekonomi. Det är en rundgång

i att man betalar skatt och ändå får t.ex. bostadsbidrag, som ensamföräldern

hade det. Det kan vara bra att inte vara så i händerna på de politiska beslut

som man är i dag.

Den sanering som har skett och som har betalats av hushållen under 90-talet

ligger i mångt och mycket kvar. Var skall åtstramningen ske i nästa

konjunktursvacka? Vilken beredskap har vi för framtiden? Jag tycker att

hushållen måste få veta mer om hur politikerna vill att skatte- och

välfärdssystemen skall se ut i framtiden. Vi måste veta mer för att kunna

planera och kunna satsa även på boendet. Det känns litet oroväckande med alla

dessa hundratals miljoner som nämns i propositionen, som skall studsas ut som

något slags plåster på de sår som har uppstått av tidigare förd bostadspolitik.

Det är stora summor det rör sig om, som hushållen har fått dra in tidigare och

som har drabbat dem mycket hårt. Vore det inte bättre att i dagsläget ge

hushållen en ekonomisk möjlighet att klara sin situation på egen hand?

Ordföranden: Tack! Jag måste säga att jag är imponerad av våra inledare. Ni har

lyckats hålla er inom den tidsram vi satte. Därför kan vi säga att det är

berättigat med en bensträckare för allihop innan vi sätter i gång med frågorna.

Jag utgår från att ledamöterna är väl preparerade med mängder av frågor. Vi

återsamlas kl. 10.45.

(Paus)

Ordföranden: Jag får be er ta plats, så att vi kan sparka i gång med frågorna.

Agne Hansson (c): Jag skulle vilja ställa några frågor för att få belyst hur

räntebidragen fungerar om man vill ha stabila regler och för boendekostnaderna.

För det första skulle jag vilja vända mig till Anders Frostell, som jag tror

var den ende som nämnde att det var positivt att Danellsystemet inte rivs upp.

Det var en förutsättning för att ha stabila regler. Samtidigt påstod du att

investeringsförutsättningarna var oklara. Hur går det ihop? Vad är det som

fortfarande är oklart, om du undantar fastighetsskatten, som jag förstår att du

hade med som en av de oklara förutsättningarna för investeringarna?

För det andra skulle jag vilja fråga Bengt Turner: Går det att skapa stabila

regler med räntebidrag i botten? Du förordade investeringsbidrag. Jag skulle

vilja be dig utveckla det något. Hur skulle det ge stabilare spelregler för

bostadsmarknaden?

Slutligen skulle jag vilja fråga Carl Sundvik från Bankföreningen hur

räntebidragen verkar för att få snabbt genomslag på de kraftiga räntesänkningar

som nu har kommit genom en framgångsrik ekonomisk politik. Hur snabbt kan det

få ett genomslag på boendekostnaderna? Är det någon skillnad mellan hyresrätt

och villor, som bl.a. Pär Svanberg från Hyresgästernas Riksförbund pekade på?

Anders Frostell: Den oklarhet som finns för den som avser att investera i

fastigheter gäller framför allt dem som avser att investera i hyresfastigheter.

Den investeraren har i dag naturligtvis möjlighet att göra en förhoppningsvis

korrekt bedömning av kostnadssidan men inte av intäktssidan, eftersom

intäktssidan kan komma att förändras kort tid efter det att man har slutit

avtal mellan fastighetsägaren och de boende. I enlighet med den lag som finns

om bruksvärdesprövning kan hyran därefter komma att sänkas.

Om den skall sänkas och hur mycket den kommer att sänkas är vid

investeringstillfället omöjligt för investeraren att bedöma. Där finns alltså

en osäkerhet: Hur mycket kommer jag att kunna ta in på denna fastighet? Däremot

vet han hur mycket han har att betala. Därvidlag finns det en osäkerhet, och

den osäkerheten har i praktiken inneburit, som Bengt Nyman och jag nämnde,

något av en död hand över produktionen av hyresrätter, framför allt i

Stockholm, men det hotar också att sprida sig. Konsekvensen blir att de som i

dag vill bo i mer exklusiva lägenheter är hänvisade till bostadsrätter, för det

finns ingen som vågar bygga sådana lägenheter med hyresupplåtelse.

Det finns en annan osäkerhet för den som i dag avser att investera i

bostadsrätter. Men det är en mer traditionell osäkerhet, som man ofta kanske

får leva med. Inte desto mindre, eftersom skatteförhållandena för bostadsrätten

på nytt är föremål för diskussion, är det många som avser att investera i

bostadsrätter, som vill köpa bostadsrätter som lever i osäkerhet om vilken

beskattning som kommer att gälla om några år.

Ordföranden: Är det någon som vill komplettera detta svar i något avseende

innan jag lämnar ordet till Agne Hansson för att ställa någon form av

följdfråga?

Lennart Nilsson (s): Eftersom detta är en fråga som dyker upp ständigt och jämt

kunde man väl bolla över den till hyresgäströrelsen och fråga om man ser något

problem med just bruksvärdesprincipen och de tankegångar som förts fram.

Pär Svanberg: Det är självklart ett problem att hitta ett bra system som

garanterar ett besittningsskydd och en spärr mot oskäliga hyror.

Bruksvärdessystemet är ägnat att vara ett sådant system.

Jag kan ju se, och det är ganska typiskt för investerarsidan, att man så att

säga vill utnyttja en marknadssituation och bygga för den efterfrågan som finns

på marginalen. Det stora bekymret är väl att en upprivning av

bruksvärdessystemet skulle innebära rena marknadshyror. Det är absolut

ingenting som vi kan förespråka. Det innebär ju inte bara en höjd hyra för dem

som bor i just de här lägenheterna, utan det innebär en obalans i hela

systemet. Man kan tvärtom säga att det här är ett tecken på att

bruksvärdessystemet fungerar. När det gör det blir naturligtvis

fastighetsägarna kritiska.

Ordföranden: Jag skulle vilja komplettera frågeställningen. Vi ser i dag att

det inte ens i storstäderna går att bygga några bostäder. Vi har också sett att

de är de enda platserna där det finns någon efterfrågan. Vad säger exempelvis

BKN om att fastighetsägarna inte bygger? Man klarar inte av att få täckning för

en högre kostnad därför att Hyresgästföreningen går in och får fram en lägre

hyressättning. Då går fastigheten inte runt, säger Bengt Nyman. Är du beredd

att låna ut pengar till fastigheter i Stockholm som har ett högre kostnadsläge

än de intäkter man får fram vid hyresförhandlingarna?

Björn Karlberg: Bedömningen av lån till hyreshus handlar ju om långt mer än det

enskilda projekt som är aktuellt. Det handlar om vad ägaren kan klara av. Jag

brukar säga att vill Skanska ha kreditgarantier för 2 000 lägenheter som man

bygger på kronoöverloppsmark i Hietaniemi i Tornedalen så kommer man att få

det, därför att Skanska har betalningsförmåga även om de 2 000 lägenheterna

står tomma.

Ordföranden: Nu var det väl inte aktuellt att bygga just där. Det verkar inte

som om vare sig efterfrågan eller Skanskas intresse är så stort, utan det

handlade väl mer om att bygga i Stockholms innerstad, förstod jag av det hela.

Björn Karlberg: Eftersom det, som det har sagts från många olika håll, byggs

väldigt litet hyresrätter just nu över huvud taget ser vi väldigt litet av det

här problemet. Men vad det handlar om i Stockholms innerstad är ju att ägaren

måste vara i stånd att betala mellanskillnaden själv om man inte kan få

kostnadstäckande hyror. Det är ingen investerare som är beredd att satsa pengar

på den typen av affärsverksamhet.

Agne Hansson (c): Min avsikt var att få räntebidragen belysta ur de tre

aspekter som jag också ställde frågor om till de andra två. Jag är något

överraskad över svaret. Jag hade kanske inte väntat mig att det var

inkomstsidan man skulle skjuta in sig på. På vilket sätt kan du, med den

historiska bakgrund som nu finns, påstå att du vet hur kostnadssidan och

intäktssidan, t.ex. från räntebidragen, ser ut om du sätter en spade i jorden

och investerar?

Bengt Nyman: Min uppfattning är att det inte är höga eller låga kostnader i sig

som är problemet, utan det är osäkerheten i samband med investeringen. Utifrån

de spelregler som har gällt när man har producerat ett hus eller ett antal

lägenheter, till höga eller låga kostnader, har man gjort en kalkyl.

Spelreglerna är i dag sådana att jag kan räkna med vissa intäkter. Men ett år

senare kan spelreglerna vara helt annorlunda, så att den investering man har

gjort är fullständigt felkalkylerad. Det är det som jag uppfattar är det stora

problemet för dem som i dag till äventyrs skulle vilja bygga hyresrätter.

Bengt Turner: Jag ville komma in på frågan om osäkerheten i de förutsättningar

som finns när det gäller räntebidrag och argumentationen för

investeringsbidrag. Jämför man Danellsystemet med det tidigare systemet ser man

att osäkerheten på ett sätt har ökat genom att mer av ränteriskerna har

vältrats över på dem som bygger. Det hänger ihop med övergång från ett system

med garanterad ränta till nuvarande system.

Däremot har osäkerheten minskat genom att det är färre extra upptrappningar

nu än tidigare, vilket naturligtvis hänger ihop med att vi har högre realränta

och en mycket lägre inflationstakt. Det finns alltså betydligt mindre att spela

med numera om man skall undvika att få omvänd paritet och en mängd andra

ogynnsamma fenomen.

Trots detta är räntebidragssystemet som har omtalats några gånger fortfarande

ett mycket osäkert system ur en byggares synvinkel. Det är av det skälet som

ett investeringsbidrag skulle kunna skingra en del av osäkerheten och innebära

att de pengar som staten satsar i produktionsstöd faktiskt får avsedda

effekter.

Owe Hellberg (v): Jag har två frågor. Den första vill jag ställa till Pär

Svanberg. Det gäller de redovisade boendekostnaderna och skillnaderna mellan

hyresrätt och egna hem. Det står också i propositionen att alla hushåll i

hyresrätt har fått minskad inkomst. Enligt mitt sätt att se beror det framför

allt på skattereformen, förändringen av räntebidragen och budgetsaneringen. Nu

vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över fastighetsskatten för

att åstadkomma rättvisa mellan boendeformerna. Min fråga till dig blir: Räcker

det att göra detta eller behövs det andra åtgärder?

Min andra fråga är till Gunnevi Petersson på Boverket. Det sägs att

omfattningen av ombyggnationen är så låg i dag att värdet av bostadskapitalet

försämras. I början av 90-talet låg kostnaderna för ombyggnation av en lägenhet

på ca 700 000 kr. I dag är vi nere på 200 000 till 250 000 kr. Enligt experter

på Boverket som jag har pratat med beror mycket av detta på att det som är

räntebidragsberättigat i dag bara uppgår till ungefär 50 % av det som behöver

göras för en nödvändig renovering.

Frågan är då: Finns det något i propositionen som ändrar på detta, eller hur

skall man se på den här frågan?

Pär Svanberg: Det räcker inte att se över fastighetsskatten. Det handlar

naturligtvis om vad det leder till för resultat. Direktiven till den

parlamentariska kommittén var inte riktigt precisa i det avseendet. Då är det

svårt att se hur mycket man kan föreslå av t.ex. olika skattelösningar.

Vår principiella inställning är annars att man skulle kunna lösa upp den

grundläggande neutraliteten, som har brister och som innebär att hyresrätten i

dag är dubbelbeskattad, genom att t.ex. ta bort fastighetsskatten och införa

bättre fonderingsmöjligheter i hyresfastigheter. Ett alternativ är att skapa en

avdragsrätt, som vi har föreslagit, så att man kan tillgodogöra sig 30 % avdrag

gentemot statliga skatter som fastighetsägaren betalar. Men här är vi inte

låsta för den ena eller den andra lösningen, utan det viktiga är att skapa

neutralitet. Vi tror att utredningen skall ha ett sådant uppdrag att man

verkligen går i clinch med den frågan.

Owe Hellberg (v): Jag tolkar ditt svar så, att detta att enbart titta på

fastighetsskattens betydelse och förändringar av den inte är tillräckligt, utan

man behöver alltså se över andra delar av skattesystem och bidragssystem.

Pär Svanberg: Ja, det är riktigt.

Gunnevi Petersson: Det är riktigt, som Owe Hellberg säger, att ombyggnader

tidigare var mer omfattande än vad de är i dag. Det beror på två olika saker.

Husen som då byggdes om var av äldre typ, dvs. 30- och 40-talshus. De som i dag

byggs om är yngre årgångar. I och med att det tidigare var äldre årgångar som

byggdes om behövdes det en mer omfattande genomgång och förändring av ett

sådant hus för att föra upp det till modern standard. Men även

subventionssystemen uppmuntrade till större ombyggnader. I samband med att man

gjorde förändringar i Danellsystemet förändrade man också reglerna för

ombyggnad, och man begränsar då möjligheten att få räntebidrag till annat än

nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen. Det är en klar

begränsning av ombyggnadsåtgärderna i dagens räntebidragssy-stem. I

propositionen föreslår man ju inga ändringar när det gäller

räntebidragssystemet.

Owe Hellberg (v): Det var säkert en del ombyggnationer som inte var varsamma i

den grad som de skulle behöva vara, enligt dagens sätt att se på det hela. Men

frågan är ändå: Är de ombyggnationer som man gör av det modernare beståndet

tillräckligt omfattande för att vi skall behålla bostadskapitalet och den

standard på det byggda bestånd som vi har? Kommer det att ske i fortsättningen?

Gunnevi Petersson: I och med att räntebidragssystemet är så begränsat att det

är enbart till för nyinvesteringar och förbättringar av försörjningssystemen,

och det inte finns något stöd när det gäller räntebidragen till underhåll och

reparation, kan det bli så att sådana åtgärder eftersätts. Nu finns ju den här

skattereduktionen, som man har infört tillfälligt, som kan ge stöd till sådana

åtgärder.

Ulf Björklund (kd): Jag vill beröra bostadsbidragen. Jag tror att det var

framför allt Ylva Yngvesson som föredrog den frågan, och även Pär Svanberg

nämnde något om bostadsbidragen. Bostadsbidragen har ju under långa tider varit

en garant för att framför allt barnfamiljer skall ha möjlighet till valfrihet i

boendet. Vi vet att en väldigt stor andel av barnfamiljerna önskar ett eget

boende i småhus. De förändringar som har skett, framför allt beslutet 1996 med

start den 1 januari 1997, när vi har fått de individuella inkomstgränserna och

dessutom ytbegränsningsreglerna, har slagit orättvist mot olika typer av

familjer beroende på hur man får sin inkomst.

Många av oss har hävdat att det skall vara den totala familjeinkomsten som är

bidragsgrundande för bostadsbidragen. Det har vi fått tydligt redovisat här.

När det gäller ytbegränsningsreglerna vill jag ställa en fråga. Det drabbar i

viss mån också framför allt större familjer, som kanske har behov av många rum.

En målsättning har varit att åtminstone barn i skolåldern borde kunna erbjudas

eget rum. Med de här ytbegränsningsreglerna undrar jag om det verkligen är

möjligt.

När man för övrigt talar om att man måste förstärka bostadsbidragen, som Pär

Svanberg gjorde, vad är det då man tänker på? Bör vi ta bort de individuella

inkomstbegränsningarna och även ändra på ytbegränsningarna, eller vad finns det

för idéer?

Pär Svanberg: Jag skall erkänna att vi inte har helt preciserade krav på hur

bostadsbidragen skall förstärkas mer än i ett avseende, och det är att vi

tycker att ensamstående utan barn skall kunna få bostadsbidrag oavsett vilken

ålder de har. Det gäller ungdoms- eller studentbostadsbidrag. Det är många

ensamstående som har det kärvt i dag i och med att kostnaden för boendet har

blivit så hög, och det finns därför skäl att ha ett generellt bostadsbidrag för

ensamstående.

Ordföranden: Betyder det att om statens pengar inte räcker till allt så vill du

prioritera ensamstående? Är det så jag skall tolka svaret?

Pär Svanberg: Nej, men alla hushållsekonomiska undersökningar visar att

boendekostnaden för ensamstående, där man med en inkomst skall finansiera ett

eget boende, är väldigt tuff, oavsett om man är student eller ensamstående i

övrigt. I den meningen tycker vi att man bör återgå till det system som fanns

tidigare. Men det hindrar inte att man kan göra justeringar även i

bostadsbidraget till barnfamiljer. Vad jag sade var att vi inte har något exakt

förslag till en förändring, eftersom frågan var ganska detaljerad när det

gällde inkomstberäkning m.m.

Ulf Björklund (kd): Jag vill höra vad Ylva Yngvesson har att säga när det

gäller individuella inkomstgränser. Jag förstår Föreningssparbankens åsikt i

det här fallet, men hur är det med det övriga?

Ylva Yngvesson: Jag kan i alla fall belysa det du sade om hur det har gått om

man jämför bostadsbidragen i maj 1996 med februari 1998. Det var 403 000

hushåll, dvs. barnfamiljer, som fick bostadsbidrag i maj 1996. Det var alltså

väldigt många. Det har sjunkit till 273 000 i februari 1998. Det är en

tredjedel som inte har bostadsbidrag av det antal som hade det tidigare. När

det gäller boende i småhus har det sjunkit från 99 000 till 28 000. Där har det

alltså försvunnit fler; de har drabbats hårdare.

Man kan tycka att det är fråga om bostadsyta. När människor väl har gått in i

ett boende och i en situation och det görs förändringar av olika regler i

efterhand, som stökar till det så drastiskt som sådana här förändringar kan

göra, är det olyckligt för hushållen. Man vill då snabbt få fram beslut och

åtgärder för att sanera ekonomin, och man kanske inte har byggt under

tillräckligt med vilka konsekvenser det kan få. För de personer som drabbas

hårt och får förändra sin situation är det knepigt om man senare vill ändra

tillbaka olika typer av regler. Skall dessa personer först ändra sin situation

därför att de måste anpassa sig efter den förändring som har skett i ett sådant

här regelsystem? Men hur skall de då göra om det sedan ändras tillbaka? Det är

väldigt svårt i så här stora frågor för hushållen att planera vad de skall

göra. Det är svårt med förändringar över huvud taget. Jag tycker att man kan

återgå till de regler som gällde innan.

Ulf Björklund (kd): Med de vackra ord som står i propositionen om valfrihet och

att människor skall ta ett eget ansvar för sitt boende begränsas ju på något

sätt ändå möjligheterna med den här typen av tydlig detaljstyrning av

bostadsbidragen, som i stort sett gynnar en viss typ av boende. Det blir inte

neutralitet i det avseendet att man kan välja boendet fritt, och framför allt

kanske inte för barnfamiljer och i viss mån även ensamstående med barn som har

behov av det.

Tittar vi på målformuleringen, som även finns i propositionen, där det

uttryckligen står att boendet skall särskilt främja uppväxtförhållandena för

barn och ungdomar, är det på den punkten det saknas en del i propositionen. Det

var det jag ville få belyst. Jag tackar för svaren.

Carina Moberg (s): Jag skulle vilja fråga Ylva Yngvesson, i och med att hon gav

bilden av att antalet hushåll i egna hem som inte längre får bostadsbidrag hade

sjunkit drastiskt. Har du några siffror på hur stor andel av dessa som tack

vare det sänkta ränteläget osv. helt enkelt har fått en så pass mycket bättre

ekonomi att de inte längre är i behov av att söka bostadsbidrag? Finns det

någon sådan uträkning?

Ylva Yngvesson: Nej, jag har inte sådana siffror. Jag kan i och för sig säga

att det är synd att hushållen är så beroende av bidrag. Så skulle jag också

kunna uttrycka det. Det är bra att de finns, men det vore kanske bättre om man

kunde klara sig utan dem.

Stig Grauers (m): Jag är intresserad av krisårgångarna, och jag tror att

samtliga föredragande också är det. Jag vill speciellt ställa frågan till

företrädare för bostadsrättsorganisationerna. Den tillfälliga lindring som

föreslås för krisårgångarna innebär en oro för alla företag men även för

bostadsrättsföreningarna. Man ställer sig naturligtvis frågan: Vad händer

sedan? Jag skulle vilja höra hur företrädarna för bostadsrätten ser på läget i

dag när de förhandlar med banker om framtiden. Vilken riskpotential ligger i

att krisårgångarna kommer att drabbas av ytterligare kostnader framgent? Det

skulle vara intressant att få detta belyst, eftersom vi vet att det blir en

dämpande effekt av sådana här åtgärder, som inte blir långsiktig för

produktionen i dess helhet.

Gun-Britt Mårtensson: Frågan är utomordentligt relevant, därför att det är

precis den som vi tycker är viktigast av alla frågor. Det vi kan se är att om

vi inte får ytterligare åtgärder i både det korta och det långa perspektivet

kommer vi att få en våg igen av bostadsrättsföreningar bland krisårgångarna som

går i konkurs.

Vi är utomordentligt glada över Fastighetsskatteutredningen. Den ger en chans

att långsiktigt klara neutraliteten mellan upplåtelseformerna och också på sikt

klara nyproduktionen. Men det vi enträget önskar oss är att man fryser

fastighetsskatteinträdet i väntan på vad Fastighetsskatteutredningen kommer

fram till. Om man inte gör det kommer inte den förändrade upptrappningen att

vara tillräcklig för att klara den här frågan. Då får vi se en ny våg av

konkurser.

Mirja Kvaavik-Bartley: Vår uppfattning är att den här tillfälliga åtgärden, där

man fortsätter att manipulera med räntebidragen, inte är mycket värd. Vad man

skulle behöva är permanenta och bestående lösningar. Det naturliga hade i det

här fallet varit att försöka fördröja och förhala inträdet i

fastighetsskattesystemet. Boendekostnaderna kommer att fortsätta att öka med

det nuvarande förslaget i propositionen.

Vad gäller permanenta lösningar har ju alla bostadsrättsorganisationer

tillsammans hävdat uppfattningen att vi tror oss veta hur det skall se ut i

framtiden för att vi skall lösa problemen. Det är att helt och hållet slopa

fastighetsskattesystemet och införa bitar av Franckes utredning, dvs. ersätta

fastighetsskatten med en intäktsschablon till att börja med och se till att

neutraliteten mellan olika boendeformer verkligen kommer till genom att

bostadsrättsföreningarna ges samma möjligheter till avdrag som övriga. Vi har

räknat igenom ett stort antal föreningar som nu ?svävar? och där osäkerheten är

oerhört stor om de klarar sig eller inte och vilken hjälp de behöver. Skulle vi

ha kunnat få beslut nu och ingen utredning om ändringen i skattesystemet, på

det vis som Francke föreslog, skulle flertalet av dem klara sig av egen kraft.

Då skulle Venantius och kumpanerna också slippa satsa stora pengar på

rekonstruktioner. Eftersom pengarna är desamma, dvs. statens pengar, - om de är

i Venantius händer eller i skattemyndigheternas händer - skulle kostnaden för

staten, för samhället, inte alls behöva bli sådan som den kanske annars blir.

Lena Larsson (s): Jag tänkte ta upp en annan bit, och det har med boendet att

göra. Vad vi hörde av Ylva Yngvesson var - och det känner vi väl alla till -

att boendet betyder mycket för den enskilde i Sverige. När Pär Svanberg säger

att satsningen på det hållbara Sverige, dvs. hållbar utveckling och möjligheter

att förbättra det nuvarande bostadsbeståndet med en annan karaktär, dvs. ett

kretsloppstänkande och ekologi, undrar jag vad Pär Svanberg menade med att det

skulle vara ett lappverk, att det inte skulle förbättra bostadsmiljöerna,

främst för dem som bor i hyresrätt. Det är ganska mycket 60-talets

bostadsområden som behöver lyftas, inte minst miljöerna.

Vad satsningen på hållbara Sverige betyder för byggnadsarbetarna skulle jag

också vilja höra litet grand om av representanterna från

Byggnadsarbetareförbundet.

Inflytandet från hyresgästerna över sitt eget boende och över sin egen

boendekostnad skulle jag också vilja höra något om av Pär Svanberg, om han ser

några förbättringar i den här propositionen. Då kan jag ge en liten vink och

säga: Vad innebär satsningarna på allmännyttan och på de allmännyttiga

företagen eller kommunerna som har allmännytta och som är i en svår kris och

därmed kris för kommunen för den enskilde hyresgästen och för

Hyresgästföreningens medlemmar?

Pär Svanberg: Den första frågan gällde kretsloppspengarna, och om jag sade att

det var ett lapptäcke sade jag fel. Det jag tänkte på var ROT-avdragen, som var

ett lapptäcke, och att jag i stället ville ha skattefria underhållsfonder. Det

jag däremot sade när det gällde kretsloppspengarna var - förslaget här är inte

exakt utformat, utan aviserat - att om man tänker sig en delfinansiering, att

kommuner och företag skall stå för vissa delar och sedan har man

kretsloppspengar i andra delar, är det så att både hyresnivån och

uthyrningssituationen i många sådana här områden innebär att företagen inte kan

ta på sig högre balansräkningar, att de egentligen inte kan finansiera någon

del själva. En sådan oro finns. Däremot sade jag att jag tycker att förslaget

är bra. Jag ville bara höja ett varningens finger när det gäller

förväntningarna på det. Men jag tycker att det är bra att man satsar, att det

är bra med de intentioner som finns att hyresgästerna skall ha inflytande över

de satsningar som görs. När det gäller just investeringsdelen kan jag se att

man inte alltid orkar med, men det kan kanske regleras i tillämpningen av det.

Men satsningen som sådan är väldigt positiv.

När det gäller inflytandet i övrigt tycker jag att det borde finnas med ett

förslag om underhållsfonder. Det skulle också kunna finnas med frågor kring

självförvaltning, där vi tidigare har fört fram förslag om att ett halvt

basbelopp skulle kunna vara skattefritt när det gäller hyresreduktion för egna

insatser.

I fråga om åtgärder för krisföretagen - vi skall diskutera det mer i

eftermiddag - kommer de att hjälpa de kommuner som har problem, men det är inte

säkert att det kommer till uttryck i lägre hyror. Vi skulle kanske hellre ha

sett ett stöd direkt till företag. Men det får också tillämpningen utvisa.

Lena Larsson (s): Det handlar om inflytande i boendet och om att få lov att

vara med och utveckla sina egna miljöer. När det gäller kretsloppspengar finns

det alltså investeringsbidrag, som ligger i förslaget i propositionen, och

sedan är det den stora biten som handlar om hållbara Sverige, där det finns

pengar avsatta för bl.a. förbättring av bostadsområdena och påverkan för

hyresgästerna. Jag hade ett hyresgästperspektiv när jag frågade om

allmännyttan, och inte om kostnaderna. Jag hade en annan infallsvinkel, bl.a.

trygghetstänkandet.

Frågan om självförvaltningen behandlas i en speciell proposition och ligger i

dag inte med i denna proposition. Det här handlar om att kunna vara med och

påverka sin boendekostnad. Jag skulle vilja ha det litet mera utvecklat.

Pär Svanberg: Jag kan inte riktigt se vilka konkreta förslag som du anser så

tydligt stärker inflytandet. Självklart tycker vi att när det gäller kommunala

bostadsföretag, med de former av inflytande som finns i dag och som också kan

utvecklas, kan man koppla satsningar till ett hyresgästinflytande när det

gäller t.ex. utsatta områden. Vi ser självfallet mycket positivt på det. Vår

grundläggande inställning är, precis som din, att hyresgästerna måste få vara

med och ha inflytande och makt över sitt eget boende och delta i utvecklingen

av stadsdelar och bostadsområden.

Lars-Olof Pettersson: Vi har gjort en del beräkningar av vad vi tror om

sysselsättningsläget inom byggnadsverksamheten totalt sett. Då utgår vi från

att det finns en underliggande uppgång i konjunkturen när det gäller

byggnadsverksamheten. Därutöver har vi räknat in att det i propositionen sägs

ganska uttalat att de satsningar på ett ekologiskt hållbart Sverige som man

skall göra till mycket stor del skall gå till bostadssektorn. Det ser vi

naturligtvis mycket positivt på. Vi har dessutom räknat på de övriga pengar som

finns i den här propositionen

Vi räknar därför med att vi kan få en ökad sysselsättning mellan 1997 och

1999 inom byggnadsverksamheten totalt sett med ungefär 15 000 personer. Det är

vår förhoppning att det här skall leda fram till det. Jag vet inte om ni

noterade i går att våra nya arbetslöshetssiffror kom, och de är nu sjunkande.

De åtgärder som riksdagen tidigare har fattat beslut om börjar trots allt få en

viss effekt nu. De handlar framför allt om att många kommer in i

kunskapslyftet, att äldreavgångarna får en viss effekt och att en del av

byggnadsarbetarna söker sig ut från branschen till andra sektorer av ekonomin.

Men arbetslösheten faller nu bland byggnadsarbetarna - den saken kan vi notera.

Vi tycker att det hade varit mycket smakligt om den här propositionen också

hade innehållit en rejäl satsning på ROT-verksamheten. Vi tror att om man

skulle få en ytterligare effekt på sysselsättningen så är det där. Som flera

andra har påpekat, har ombyggnadsverksamheten halverats under 90-talet totalt

sett. Det är inte bara nyproduktionen av bostäder som har kapsejsat, utan även

ombyggnadsverksamheten är på en mycket låg nivå. Det finns en risk för att vi

rullar ett underhållsberg framför oss som det blir väldigt svårt att beta av

längre fram.

Lena Larsson (s): Det finns ju en satsning på ROT-verksamhet i propositionen

också. Menar du då att den inte är tillräcklig eller att det är ett annat

system man vill ha när det gäller bidrag, eller i detta fall skatteavdrag?

Lars-Olof Pettersson: Om du menar förlängningen med ett kvartal på

skattereduktionen skulle jag nog betrakta den från sysselsättningssynpunkt som

en marginell företeelse.

Owe Hellberg (v): Jag vill göra en koppling till sysselsättningen på

byggnadssidan. Regeringen påstår att det skall byggas 14 000 lägenheter i år

och 18 000 nästa år. Boverket har senare reviderat siffrorna, och det finns

konstigt nog inte med i propositionen. Det är en förändring till 13 000

respektive 17 000. Jag vill helt enkelt ställa frågan: Finns det någon

verklighetsförankring i de här prognoserna?

Gunnevi Petersson: När det gäller byggandet gör vi med jämna mellanrum sådana

här prognoser. När det gällde den senaste prognosen sänkte vi byggandet både

för 1998 och för 1999, och det var med anledning av BNP:s utveckling under den

här perioden och även sysselsättningen. I de tidigare prognoserna hade vi en

bättre utveckling än det visade sig bli på kort sikt. I och med det fick vi

sänka 1998 och 1999 års prognos till 13 000 och 17 000.

Ordföranden: Det enda man med säkerhet kan säga, som vi brukar göra i

bostadsutskottet, när det gäller den typen av prognoser är att de inte är

korrekta. Det är väl samma sak om vi skulle fråga byggentreprenörerna; de

skulle också ha en siffra, men den skulle inte heller vara absolut sann. Det är

svårt med prognoser.

Gunnevi Petersson: Det är ju en prognos, ingen exakthet.

Inga Berggren (m): Blir det verkligen fasta spelregler med den här

bostadspolitiska propositionen och även i viss mån den vårproposition som

regeringen har lagt? Som jag uppfattar det ändrar man litet här och litet där.

Det är ändringar i räntebidragen, lokala investeringsbidrag och särskilda

investeringsbidrag för bostäder till unga människor. För mig framstår det som

om man fortfarande har lämnat den här frågan utan svar. I de kommentarer som

jag har lyssnat till nu säger man från flera håll att det inte ger några

långsiktiga regler. Nja, säger man. Nej, det ger inte några fasta spelregler.

Hur skall då jag och min familj kunna veta vad som gäller? Hur skall jag

kunna sänka mina bostadskostnader? Det är ju detta som människor vill veta.

Därför vill jag gärna ställa frågan till företrädarna här, delvis till

Hyresgästerna och Pär Svanberg, och även till konsumentföreträdaren, om jag får

kalla Ylva Yngvesson det, och även fastighetsägarnas perspektiv: Ger det här

verkligen fasta spelregler på lång sikt, så att man är villig att investera i

bostäder? Vad är det som behövs? Vilka är de tre huvudsakliga förutsättningarna

för att de fasta spelreglerna skall kunna komma fram? Jag vill gärna ha svar på

de frågorna.

Ordföranden: Vi skall försöka ombesörja det. Vi börjar med Bengt Nyman, som

viftade först.

Bengt Nyman: I takt med att subventionsinslagen minskar i bostadspolitiken får

andra delar allt större betydelse. Jag sade i min inledning att det intryck som

läsaren av propositionen sammantaget får är att vi fortfarande kommer att få

leva med politiska beslut som är tämligen kortsiktiga.

Därutöver behandlas i propositionen inte det som får allt större betydelse

när subventionsinslagen minskar, nämligen principerna för hyressättningen -

intäktssidan, som Anders Frostell talade om - och fastighetsskatten. Enligt det

regeringsförslag som nu föreligger skall det bli en särskild utredning om

fastighetsskatten som speciellt skall ta hänsyn till neutralitetsaspekterna.

Men osäkerheten om vad utredningen kan komma att leda till får vi leva med i

åtminstone ytterligare två år. Innan dess har vi inte några klara besked om

fasta spelregler, vill jag hävda.

Herr ordförande! Detta skulle egentligen kräva ytterligare utvikning. Jag

skulle i så fall gärna vilja återkomma till utskottet med t.ex. en skrivelse

med våra åsikter i frågan.

Ordföranden: Det får bli under nästa mandatperiod i så fall. Tiden medger inte

särskilt mycket annat.

Pär Svanberg: Som jag nämnde tidigare tycker jag inte att de detaljerade

förslagen som finns i propositionen ger de fasta spelreglerna. Detta är i

mycket avhängigt bl.a. den utredning om fastighetsskatten som skall komma till

stånd. Vi tror att man måste klara ut den grundläggande neutraliteten inom

ramen för skattesystemet om det skall bli fasta spelregler. För att angelägna

åtgärder och investeringar under olika perioder över huvud taget skall komma i

gång får man därutöver arbeta med investeringsbidrag. Men det förutsätter att

skattesystemet i botten verkar någorlunda neutralt mellan de olika

upplåtelseformerna.

Jag tror också att det är viktigt att man löser de omställningsproblem till

den nya situationen som framför allt finns inom de allmännyttiga företagen.

Först och främst privata fastighetsägare, men även bostadsrättsföreningar, har

genom konkurser fått en rekonstruktion, vilket de kommunala bostadsföretagen

inte har fått. Jag tror att detta också är en viktig ingrediens i en fortsatt

långsiktigt hållbar utveckling.

Ylva Yngvesson: Inom själva bostadspolitiken tycker jag att det har framkommit

bra synpunkter här. Rent allmänt skulle jag naturligtvis vilja ta upp frågan om

arbetslösheten. Det finns ju andra frågor än de bostadspolitiska som kanske

berör hushållen i än högre grad och som kanske löser problemen. Det är viktigt

att man fortsätter föra en sådan ekonomisk politik att man kan behålla låga

räntor och låg inflation. Detta är oerhört viktigt för hushållen för att de

skall kunna planera för framtiden.

Jag skulle också vilja poängtera möjligheten för de vanliga hushållen att ha

marginaler i ekonomin. Det har de inte i dag. Det finns ingen möjlighet till

sparande till boende, och ingen möjlighet till sparande till de underhålls- och

renoveringsbehov som fastigheter och bostadsrätter har.

Bengt Turner: Jag tycker att det finns en viss förvirring om vad fasta

spelregler kan avse för någonting. Jag menar att de i huvudsak gäller

produktionen. De fasta spelreglerna gäller räntebidrag och ifall det skall bli

investeringsbidrag av dem, de gäller naturligtvis fastighetsskatten och hur den

skall utformas och de gäller neutralitetsfrågor. Man kan naturligtvis kräva och

begära fasta spelregler på de här områdena - det är fullt rimligt.

När det gäller hyressättning, som har mer med prissättning att göra, är det

väldigt svårt att kräva några fasta spelregler. Det är ju parterna själva som

bestämmer detta. Den modellen är ännu så länge ganska robust och oomtvistad.

Det kan också påpekas att när man tittar på allmännyttans prisledande roll ser

man att det egentligen bara är i Stockholmsområdet och i några andra områden

som allmännyttans prisdämpande roll är effektiv. Tittar man ute i landet, på

svaga orter, ser man att den privata sektorn ligger kanske 50 kr under det

allmännyttiga bostadsföretagets hyressättning. Där är alltså inte regelverket

restriktivt eller reglerande.

Ett annat område, där jag menar att man absolut inte skall ha fasta

spelregler, är alla effekter av subventionsavveckling som vi nu ser. Det gäller

t.ex. att man skall stödja svaga hushåll, unga hushåll, äldre hushåll och

områden och företag som av olika skäl har råkat i temporära svårigheter. Där

kan man naturligtvis inte kräva fasta spelregler. Det är självfallet politikens

uppgift att på kort sikt lösa de problem som nu har uppstått.

Jag tycker alltså att man skall vara på det klara med att fasta spelregler

framför allt gäller produktionsförutsättningarna, och knappast det som har att

göra med hushållen och deras efterfrågan.

Anders Frostell: Jag ber att få instämma i det sista som Bengt Turner säger.

Det är lätt att man använder begreppet fasta spelregler på ett sätt så att man

kanske förvirrar begreppen för sig själv. När vi successivt övergår till en

alltmer marknadsstyrd bostadspolitik bestäms mer och mer av spelreglerna av

marknaden och mindre och mindre av politikerna. Detta gäller särskilt i

förhållande till hur det var när man i detta hus bestämde väldigt mycket om var

det skulle byggas, för vem det skulle byggas, hur mycket det skulle byggas och

vad det skulle kosta.

De spelregler som vi nu talar om handlar väsentligt mer än tidigare om de

skattevillkor som gäller och som för producenter, investerare och konsumenter

får en väldigt stor betydelse när vi mer och mer går över mot en marknad. Då är

det långsiktiga, fasta skatteregler som blir avgörande för hela branschen. En

förhoppning från de boende och från alla som är verksamma i branschen är att

politikerna skall ha förmåga att undvika att ständigt gå in och ändra i dessa

regler på ett sätt som förändrar förutsättningarna.

Inga Berggren (m): Jag har en liten specifik kommentar till Pär Svanberg. Ett

av hans tidigare inlägg gällde utredningen av fastighetsskatten. Han sade då

att det var bra med en utredning, men att en generell sänkning av

fastighetsskatten inte var någonting som hyresgästerna eftertraktade. Jag

undrar om övriga här verkligen tycker att det inte skulle vara bra med en

generell sänkning av fastighetsskatten på kort sikt. Jag vill bara att du

nyanserar litet grand vad du menar med att en generell sänkning inte skulle

vara det som du eftertraktar nu.

Pär Svanberg: Vad övriga tycker får de svara på, men vi tycker att med hänsyn

till att fastighetsskatten är ett slags dubbelbeskattning på hyressidan - och

det är många som tycks vara överens om det - skulle en generell sänkning i dag

få negativa fördelningseffekter. Detta skulle också gälla egnahemssidan, menar

vi, eftersom sänkningen av skatten skulle bli störst i de områden där folk i

och för sig har betalat mest för sitt boende, men där marknadspriserna är höga.

Det blir alltså en omvänd regionalpolitisk insats, kan man säga. Den tycker jag

inte är motiverad i dagsläget. Det viktiga är att stoppa infasningen av

fastighetsskatten i väntan på en utredning, och inte så att säga smeta ut

pengarna på alla grupper av hyresgäster och boende, med den fördelningseffekt

det får. På kort sikt bör man hushålla med pengarna och rikta in det hela på de

mest angelägna sänkningsbehoven. Sedan får utredningen, hoppas jag, skapa

neutrala villkor.

Ordföranden: Det var klara besked. Jag har några talare på listan, och det är

möjligt att det blir fler. Vi skall använda tiden väl, och jag fortsätter att

vädja till er om korta frågor. Ville Lars Stjernkvist gå in i just denna fråga,

eller ville du bara påpeka att du står på listan? Det är din tur, så varsågod!

Lars Stjernkvist (s): Vilken tur! När man lyssnar på inledningarna och den

fortsatta diskussionen här kan man bli litet uppgiven. Å ena sidan efterlyses

fasta spelregler från alla, å andra sidan har vi de besked som ges i

propositionen om fasta spelregler, t.ex. det som Pär Svanberg m.fl. var inne på

om långsiktigt besked om räntebidragen. Den typen av besked tror vi inte på,

säger man. Många av er, Bengt Nyman, Anders Frostell m.fl., efterlyser sänkta

fastighetsskatter i stället. Då måste man ställa en fråga. Den kan låta

retorisk, men jag tycker inte att den är det. Finns det någonting som talar för

att beslut om sänkta skatter har längre hållbarhet än andra politiska beslut?

Ordföranden: Man kan vända på det, och säga höjda skatter också.

Bengt Nyman: Det var en bra fråga, tycker jag. En bärande grundprincip i

bostadspolitiken alltsedan 1974 har varit neutraliteten mellan

boendeupplåtelseformer i den del som statsmakten påverkar villkoren. Som jag

sade tidigare får andra delar i det som påverkar kostnaderna större betydelse i

takt med att subventionsinslagen minskar. Det som nu blir så uppenbart är att

bristen i neutralitet åtminstone de närmaste åren åstadkoms av att vi har en

enhetlig fastighetsskatt, oavsett upplåtelseformer, i kombination med

avdragsrätt i skattesystemet respektive de subventioner som finns kvar. Det är

detta som, i den mån man vill hålla fast vid neutraliteten och

neutralitetsmålet, blir det stora problemet under de närmaste åren.

Lars Stjernkvist (s): Det var ett ganska långt svar på en fråga som jag trodde

att det gick att svara ja eller nej på, men jag tolkar det som ett nej. Bengt

får rätta mig om jag har fel.

Ordföranden: Har han rätt?

Bengt Nyman: Ja.

Ordföranden: Det är bra. Sådana svar gillar jag.

Gun-Britt Mårtensson: Jag vill bara kort påminna om att det finns en fråga som

inte har kommit upp nu. Den handlar om fastighetstaxeringen. Vi kan sitta och

diskutera generella skattesänkningar, men en väsentlig sak är att

krisårgångarna är dubbelt så högt taxerade som andra årgångar. Det är ett av de

största problemen som vi måste råda bot på.

Rigmor Ahlstedt (c): Vi skulle bl.a. få belyst förutsättningarna för

bostadsproduktion och var det kommer att byggas. Byggentreprenörerna sade att

man skulle bygga där människor vill bo. Det innebär att man bör bygga överallt

i Sverige enligt min uppfattning, eftersom jag tycker att det borde finnas en

valfrihet i boendet. Jag skulle vilja fråga Folkrörelserådets representant

Klas-Göran Åkeson om det är stabila spelregler även för att bygga ute på ren

landsbygd.

Jag vill också fråga Nils Schirren från Villaägarnas Riksförbund om han

håller med Hyresgästernas Riksförbund när det gäller fastighetsskatten.

Dessutom vill jag fråga Ylva Yngvesson om hon har några jämförelser mellan

familjer som bor på landet, i mindre tätorter och i ren storstad. Jag tyckte

att bilen var väldigt markerad i alla de här tre exemplen. Det fanns inget

exempel där människor kanske kan välja bort bilen, och åka kollektivt. Jag

skulle vilja få litet mer verifierat hur detta slår.

Ordföranden: Du är välkommen ut till Stockholms förorter och titta på

billösheten.

Klas-Göran Åkeson: I regeringsförklaringen sades att hela Sverige skall leva.

Men den här konstruktionen har inte något särskilt landsbygdsperspektiv. Det

handlar om att bevara befintligt bostadskapital, att bevara stora kulturvärden

och framför allt att bevara underlag för service. När det gäller servicen kan

alla bosättningar vara möjliga att uppnå, när de ligger väldigt glest. Men ett

basservicenät som innefattar alla verksamheter där staten har ett inflytande

tycker vi skulle utformas så att man har en god service var man än bor.

Vi skulle också hemskt gärna vilja att investeringsbidraget för hållbar

utveckling inte reserveras enbart för sammanhållen bebyggelse. Det finns goda

möjligheter att uppnå hållbara boendeformer även på litet mer spridd

bebyggelse. Jag tror att man kan mjuka upp formuleringen från ?sammanhållen

bebyggelse? till en litet mer gles bebyggelse, men kanske ändå med en liten

form av grupperingar. Den borde stå i samklang med behovet av en

tillfredsställande service.

Ordföranden: Om vi tar frågorna var och en för sig blir det litet lättare att

föra en diskussion. Har Rigmor Ahlstedt någon följdkommentar till just detta?

Rigmor Ahlstedt (c): Tyvärr hörde jag dåligt i början, men jag hoppas att det

finns nedskrivet så att jag kan följa upp det sen.

Ordföranden: Då går vi vidare till Nils Schirren, som skulle tala om vad han

tyckte och tänkte om fastighetsskatten.

Nils Schirren: En av de stora bristerna i propositionen är naturligtvis att den

fullständigt tiger rörande den viktiga frågan om fastighetsskatten. Vår

uppfattning är att det generellt krävs en kraftig sänkning av fastighetsskatten

för alla upplåtelseformer. Med den synpunkten är man inne på frågan om

neutraliteten, som har berörts av flera talare här. Ett påstående om att

hyresrätterna ur neutralitetssynvinkel är oförmånligt behandlade i nuvarande

lagstiftning har upprepats ganska många gånger. Jag vill hävda att så inte är

fallet. Frågan är betydligt mer komplicerad än vad som påstås i debatten och

vad som har framförts litet kort och slarvigt i förarbetena till propositionen.

För att få en ordentlig neutralitet mellan upplåtelseformerna krävs det

nämligen att man tittar på fastighetsskatteprocenten som sådan och på basen för

skatteuttaget. Basen för beräkning av fastighetsskatten är helt annorlunda för

hyreshus än för småhus. Detta får till effekt att småhusägarna i dag betalar i

storleksordningen 16 miljarder kronor per år i fastighetsskatt, medan hyreshus

och bostadsrättshus tillsammans inlevererar ett betydligt mindre belopp, i

storleksordningen 5-6 miljarder kronor.

Det talas också om dubbelbeskattning av hyreshus. Låt mig bara påminna om att

det finns en dubbelbeskattning av småhus. Väldigt många småhusägare, framför

allt i storstädernas dyrområden, betalar ju både fastighetsskatt och

förmögenhetsskatt. Även vi välkomnar alltså att den nya utredningen tittar på

neutralitetsfrågan, men vi menar att svaret mycket väl kan bli att det är

småhusen som bör få lägre skatt för att neutraliteten skall upprätthållas.

Ylva Yngvesson: Vi kan titta på en jämförelse vi har gjort norrut. Den är i och

för sig från 1997, och barnbidraget är högre i år.

(Bild 24)

Man kan se att om husen har samma kvalitet, storlek och innehåll kostar de

naturligtvis väldigt olika i olika delar av landet. Detta får ganska stort

utslag i bostadskostnaden. De utvalda kommunerna är i och för sig drastiska

exempel - Lidingö och Täby, som har väldigt höga huspriser. De har också stigit

ännu mer sedan 1997.

Men det är ändå beklagligt att man med en inkomst som inte behöver skilja

över landet - det kan hända att det finns vissa yrken där man kan ha bättre

inkomster i Stockholm än i andra områden, men det finns också många

yrkesgrupper som har samma lön var de än bor i Sverige - dels får betala en

mycket större summa pengar i kontantinsats och för lån till ett boende där

småhuspriserna är höga, dels får en mycket högre fastighetsskatt. Detta är

ganska slående, och det hjälper inte precis med låga kommunalskatter. Det var

några exempel.

Rigmor Ahlstedt (c): Jag fick inget svar på om du har undersökt ren glesbygd.

Koppla bort detta, och ta in litet mer olika saker. Olika familjer har ju olika

behov. Ta en precis likadan familj och placera den i glesbygd kontra tätort och

storstad.

Ylva Yngvesson: I och för sig kan man ju säga att prisnivån på hus i Skellefteå

är ungefär densamma som i glesbygd. Med ett lågt pris på ett hus är det klart

att det är mycket lättare att klara boendekostnaden. Både lånekostnader och

skatter sjunker ju.

Ordföranden: Då går vi vidare. Vi skall försöka klara att såväl Per Lager,

Erling Bager som jag själv får möjlighet att ställa frågor under detta avsnitt.

Per Lager (mp): Herr ordförande! Ju längre ned man kommer på listan, desto

tommare blir det på ens egen frågelista.

Vi har gått runt frågan om fastighetsskatten som man går runt het gröt. Så

var det också i den bostadspolitiska utredningen, där vi inte fick ta upp

frågan. Den kom inte med i bostadspropositionen, och den är nu inlagd i en ny

utredning. Fastighetsskatten är kanske den viktigaste frågan vi har att hantera

när det gäller boendet just nu. Utredningen skall ju bara handla om neutralitet

och strukturer, och inte ligga på någon annan nivå. Det tycker jag är oerhört

beklagligt. Jag skulle gärna vilja ha sett en växling där man växlar ut

fastighetsskatten mot andra saker, nämligen energiskatt, avgifter för

miljöbelastning, infrastruktur osv. Men eftersom frågan är förlagd till en

utredning kan vi kanske inte diskutera den. Jag hade velat ha en kommentar från

...

Ordföranden: Vi skall ställa frågor.

Per Lager (mp): Det skall jag göra nu. Jag vet inte till vem från regeringens

departement jag skall vända mig, men jag vill ha reda på om man kan tänka sig

en utväxlingsmodell av den nuvarande fastighetsskattemodellen.

Frågan om delaktighet och hyresgästinflytande, dvs. självförvaltning, hade vi

uppe för en stund sedan. Jag skulle vilja veta hur långt man kan gå där. Jag

vill höra med Hyresgästföreningen hur långt den kan tänka sig att gå. Kan man

t.ex. gå upp till ett halvt basbelopp skattefritt?

Jag vill höra med byggentreprenörerna hur billigt man kan bygga i dag, med de

kunskaper och de insikter man har när det gäller byggmaterial osv.

Till sist undrar jag om vakansgraden. Det finns ju 60 000 lägenheter som det

inte bor någon i. Hur skall vi hantera dem i framtiden? Väntar vi på att folk

skall flytta in, eller skall vi helt enkelt flytta eller riva husen? Vilka är

alternativen? Jag vet inte vem jag skall fråga.

Ordföranden: De kanske kan fundera ut vem som vill svara. Låt oss börja med att

se om Finansdepartementet kan säga något om vad man vill göra med

fastighetsskatten. Varsågod!

Per Sjöblom: Jag kommer från skatteavdelningen. I direktivet finns det

ingenting om skatteväxling mellan fastighetsskatt och miljöskatt.

Ordföranden: Har du några kommentarer till det?

Per Lager (mp): Jag har en ganska enkel kommentar: Det är väldigt synd. Man har

missat poängen helt och hållet här, tycker jag.

Ordföranden: Du får ställa frågan i kammaren. Då går vi vidare med nästa fråga,

som gäller självförvaltning.

Pär Svanberg: Vad avser själva beloppet har vi gjort en bedömning tillsammans

med SABO. Vi skrev till regeringen för något år sedan om att ett halvt

basbelopp kunde vara lämpligt. Vi tycker att hyresgästerna skall ha stora

möjligheter att både gemensamt och enskilt förvalta i egen regi när det gäller

den egna lägenheten. Det är positivt om det utvecklas former och spelregler som

ger hyresgästerna stora möjligheter att påverka.

När jag ändå har ordet vill jag flika in något om fastighetsskatten. Bilderna

av boendekostnaderna i egnahem och fastighetsskatten visar att det hela är en

funktion av marknadspriserna på småhus i olika regioner. Med nödvändighet blir

det högre priser i tillväxtorter och storstäder, om man inte skall reglera

priserna. Det innebär också att t.ex. nytillkommande barnfamiljer inte är ett

dugg hjälpta av en sänkt fastighetsskatt. Den påverkar ju bara priserna uppåt.

Det sker en ständig anpassning med sänkta räntor och sänkta skatter och högre

priser på småhusen i tillväxtorterna. Sänkt fastighetsskatt är alltså ingen

lösning för nytillkommande barnfamiljer.

Ordföranden: Om det inte finns någon kommentar till detta går vi vidare till

frågan om ifall det går att bygga billigare. Har entreprenörerna, t.ex.

Skanska, något att säga?

Hans-Eric Johansson: Jag skall göra ett försök att svara på din fråga.

Totalkostnaden för ett byggprojekt består både av byggproduktionskostnader och

av andra kostnader. Om vi bortser från momsen, som är proportionell, finns det

kostnader för råmark och exploatering. Vi har också kostnader för anslutningar,

administration osv.

Investeringskostnaden för ett byggprojekt - och det är nog den som du frågar

om - är relaterad till totalkostnaden. Men den är också relaterad till den

utnyttjade ytan. När vi bygger är vår byggkostnad, dvs. byggproduktionskostnad,

relaterad till den producerade ytan. Det finns alltså en väsentlig skillnad i

hur stor del av den producerade ytan som utnyttjas, dvs. som är uthyrningsbar.

Spillprocentsatsen varierar från 10 % i de bästa projekten - i princip ett

radhus där du går rakt in i lägenheten, i hyresytan, utifrån - till ungefär

35-40 % i en storstad. Undan för undan tillkommer nämligen ytor för trapphus,

källare och gemensamma utrymmen. Inne i den riktigt täta staden går det t.o.m.

så långt att inte ens bottenvåningen är användbar för hyreslägenheter. Denna

utnyttjandeprocent gör att det med automatik blir dyrare i storstad vad avser

den kostnad du frågade efter.

När du frågar efter det billigaste som vi kan producera är svaret: Det är i

de absolut mest gynnsamma förhållandena, när avgifter för råmark och annat är

låga, eller kanske t.o.m. subventionerade, och byggkostnaden avser en yta som

till 90 % går att hyra ut. Skillnaden i byggproduktionskostnad mellan de

billigaste projekten, som vi i dag säger ligger något under 9 000 kr, och de

dyraste projekten, som i dag ligger över 20 000 kr, är alltså väldigt mycket

mindre än vad dessa siffror de facto kan verka tyda på.

Per Lager (mp): Det vi är ute efter är att söka ett billigare boende, framför

allt kanske för ungdomarna, som vi har försökt tala oss varma för. Men jag

menar att detta också skall gälla människor som vill lägga mindre pengar på

boendet och mer på andra saker i livet. Jag är intresserad av att veta om ni

inte tror att investeringskostnaden skulle kunna förändras genom att man

förändrar synen på hur byggnaderna och själva boendet skall se ut. Jag tänker

då på trapphus, på att lägga ned höghus på marken osv.

Hans-Eric Johansson: Det pågår sådant utvecklingsarbete hos de flesta

byggföretag. Men vi skall också ha klart för oss att i kombination med att man

söker nya former har vi fortfarande mer regler för det som skall produceras än

vi anar, åtminstone i den praktiska tillämpningen av exempelvis plan- och

bygglagen.

Ordföranden: Är Per Lager nöjd med svaret?

Per Lager (mp): Nej, jag undrade också över vakansgraden.

Bengt-Owe Birgersson: Ett kort och rakt svar är att det är litet olika.

Bengt Nyman: Vi har i dag vakansgrader som är något högre än de vi hade under

en period i början av 80-talet. Men den väsentliga skillnaden är att merparten

av den vakans vi har i dag är strukturellt betingad till skillnad mot vad den

var i början av 80-talet.

Nu kan man i och för sig hävda att en del av dagens vakanser också har att

göra med kostnadsutvecklingen. Det är framför allt de vakanser som finns i det

senast byggda beståndet där det naturligtvis med hjälp av rabatter och annat

går att få lägenheterna uthyrda. Men jag vill påstå att merparten av de 60 000

tomma lägenheterna i hyresbeståndet är strukturellt betingad, dvs. att det är

vakanser som för evigt kommer att bestå i den mån man inte river husen.

Erling Bager (fp): Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson och till företrädare

för byggföretag, t.ex. trähusfabrikanterna. Vi har den entydiga bilden av

stigande boendekostnader i landet. Boendet får bära mer av sina egna kostnader

när subventionerna har minskat. Det ställs krav på högre egeninsats. Inga nya

statliga subventioner är i sikte oavsett regering.

Min uppfattning är att vi har ett stort behov av ett fungerande bosparsystem

i landet. Jag vill vända mig till Ylva Yngvesson. I sitt första inlägg sade hon

att det inte finns plats för bosparande. Senare återkom hon och sade att det

finns ett behov av mer bosparande. Delar inte Föreningssparbanken uppfattningen

att det finns behov av ett ökat bosparande, kanske i form av ett fungerande

bosparsystem? I den kalkyl som Ylva Yngvesson tidigare gjorde hade hon med en

post på 400 kr i pensionssparande. Det finns riksdagsförslag på att man skall

kunna bygga ut pensionssparandet till att också vara ett bosparande där man

exempelvis skall kunna låna av sina hopsparade pensionspengar till en egen

insats. Det går ganska lätt att bygga om det privata pensionssparandet.

Jag skulle vilja att Ylva Yngvesson och företrädare för byggföretagen

kommenterar detta.

Ylva Yngvesson: Jag tycker naturligtvis att det är ett väldigt viktigt behov

att spara till. Det är väldigt viktigt för den egna ekonomin att ha en

kontantinsats när man köper ett eget boende. Det är oerhört viktigt, speciellt

i dag när priserna trissas upp, att ha en marginal i fråga om skillnaden mellan

pris och lån.

Att kunna utnyttja det låsta pensionssparandet kan i och för sig vara en

möjlighet. Jag tycker att förslaget såg litet komplicerat ut, och jag har svårt

att se konsekvenserna av att man använder ett avdragsgillt sparande i den

vanliga ekonomin för att sedan återgå. Jag hade litet svårt att greppa detta.

Jag skulle vilja se litet mer av detta.

Det finns ju i dag bosparande i bankerna, i alla fall hos oss. Vi talar

mycket om att det finns ett behov av det. Men jag tycker inte att man skall

behöva göra så mycket. Jag tycker att det är rimligt, som det står i

propositionen, att använda de system som finns i dag.

Carl Sundvik: Jag tycker att den tanke som väcks, att använda bosparandet för

de kontantinsatser som behövs för bostäder, är intressant. Men jag tycker inte

att man behöver komplicera det så mycket som att man skall låna på sitt

pensionssparande. Man skulle kanske kunna tänka sig att utreda möjligheten att

flytta pensionssparande in i bostaden, så att man hade bostaden och

kontantinsatsen i bostaden som en del av sitt pensionssparande, att man så att

säga inte behövde skatta av pensionssparandet när man flyttar in det i bostaden

utan att man behåller pensionssparandet i bostaden och att man först när man

säljer bostaden flyttar över det till ett normalt pensionssparande igen. Det är

en intressant tanke som man skulle kunna jobba vidare med. Det finns inte några

färdiga förslag, men tanken är inte alls tokig.

Erling Bager (fp): Jag trycker på att behovet av ett fungerande bosparsystem är

viktigt. Vi har nu det lägsta byggandet i landet sedan tidigt 30-tal, och alla

här vet vad det innebär både för boendet och för de byggande företagen. Det är

inte komplicerat att göra en liten förändring i det nuvarande

pensionssparsystemet. Det är ganska enkelt att via ett riksdagsbeslut få

möjligheten att använda och frigöra pengarna. Det skulle också stimulera till

ytterligare pensionssparande, kanske även i tidigare år. Det vore också något

bra för bankerna. Men det finns ju fler företrädare här för branschen. Vi har

ju trähusföretagen också.

Håkan Johansson: Vi har vid ett antal tillfällen träffat bostadsutskottet och

framfört att bosparandet är en offensiv åtgärd som vi gärna ser att ni jobbar

vidare med. Detta saknas i propositionen.

Eftersom vi svarar för en tredjedel av bostadsproduktionen, kan jag också

passa på att säga att vi vill titta på investeringsbidraget. Vi anser att det

är för dyrt att betala nästan en kvarts miljon i moms för att bo. Det är nästan

två tre gånger så dyrt per månad som fastighetsskatten så småningom. Det är

också en offensiv åtgärd, där man kanske kan titta på den karta som tidigare

visades. Man kan differentiera saker, vilket ni kanske har gjort förr om åren.

Man kan ändra på saker och göra tillägg och avdrag. Allt behöver inte vara

lika. Trähusfabrikanterna bygger ju hus även i andra länder, så vi får också

anpassa oss.

När det gäller priser kan jag säga att vi har over head-kostnader, kostnader

för kvalitetskontroll på 15 000-30 000 kr, och man sänker inte

bygglovsavgifterna. Vi har tioårsförsäkringar då det görs besiktningar. Vi har

P-märkning. Vi har ISO-9 000-system. Vi trähusfabrikanter är ju ofta små

företag. Detta blir för mycket för oss. Vi hinner till slut inte bygga hus. Vi

har fullt upp med att sköta papper, och det är mycket dyrt. Allt detta innebär

kostnader på 50 000 kr per hus. Sedan tillkommer kommunernas markavgifter och

anslutningsavgifter. Dessa saker fördyrar oerhört mycket.

Erling Bager (fp): Jag är nöjd med svaret.

Ordföranden: Jag har själv en fråga att ställa avslutningsvis. Pär Svanberg

sade att en allmän sänkning av fastighetsskatten skulle slå orättvist. Han var

inne på att det skulle vara mest angeläget att göra en sådan för hyresrätterna.

Då har jag en fråga till några av er andra. Tycker ni som Pär Svanberg? Delar

ni uppfattningen att en fastighetsskattesänkning som skulle gälla annat än

hyresrätter skulle vara orättvis?

Bengt Nyman: Som jag sade tidigare bygger vi vår uppfattning på den gamla

principen om neutralitet mellan upplåtelseformerna. Om man vill upprätthålla

den förutsätter det att man tar bort fastighetsskatten på hyresrätter.

Ordföranden: Ni håller alltså med Pär Svanberg om att det räcker att ta bort

fastighetsskatten på hyresrätter?

Bengt Nyman: Om man räknar på neutralitet så kräver det att man tar bort

fastighetsskatten på hyresrätter. Jag kan då bara tala för hyresrätten. Andra

får tala för sin del.

Ordföranden: Tycker Nils Schirren också det?

Nils Schirren: Självfallet inte.

Ordföranden: Du behöver inte utveckla detta. Det räcker nästan att du säger att

du tycker annorlunda.

Jag vill fråga Mirja Kvaavik-Bartley om SBC också tycker att det räcker att

minska fastighetsskatten på hyresrätter.

Mirja Kvaavik-Bartley: Nej, fastighetsskatten borde slopas helt och hållet i

vårt skattesystem. Det är vår uppfattning, och det har även de andra

bostadsorganisationerna gett uttryck för i vissa gemensamma artiklar som vi har

skrivit. Vi inser i och för sig att vi över en natt inte kan bli av med

skattetrycket. Men byte av system, införande av en schablonbeskattning för alla

och naturligtvis en sänkning av skattetrycket för alla i takt med att statens

kostnader för bostadssubventionerna har minskat bör ske.

Ordföranden: Gun-Britt Mårtensson, vad tycker HSB om detta? Räcker det att

sänka fastighetsskatten enbart för hyresrätter?

Gun-Britt Mårtensson: Nej, det räcker inte. Jag kan i stora delar ansluta mig

till Mirja Kvaavik-Bartleys svar. Men jag vill också göra tillägget att det är

viktigt att man använder pengarna till rätt saker när man har litet pengar. Då

tror jag att det viktigaste just nu är att tillsätta en

fastighetsskatteutredning som kommer fram till att det skall råda neutralitet

mellan upplåtelseformerna.

Ordföranden: Men man har ju sagt att en sådan utredning inte skall komma med

något resultat snabbt. Räcker det då?

Gun-Britt Mårtensson: Jag tror att det är viktigt att det är rätt sak som man

för ut. Om man kommer fram till ett neutralitetsförfarande, behöver man i

mellantiden också göra det som jag tidigare talade om, nämligen frysa

fastighetsskatteinträdet för de årgångar som det annars kommer att gå illa för.

Annars tycker jag att det är en riktig åtgärd.

Ordföranden: Då har jag slutligen samma fråga till Bengt Turner,

vetenskapsmannen i detta sammanhang. Vad tycker Bengt Turner när han har hört

partsföreträdare som har litet varierande uppfattning? Vilken uppfattning har

Bengt Turner om fastighetsskatten? Vad bör man göra?

Bengt Turner: Min uppfattning är att de naturligtvis är partsföreträdare.

Självfallet är det så, som någon tidigare sade, att om man sänker

fastighetsskatten stiger också fastighetspriserna. Det finns ingen anledning

att tro något annat än att marknaden uppför sig perfekt i det avseendet, dvs.

att det inte är till mycket hjälp för dem som skall in på bostadsmarknaden.

Däremot är det till stor hjälp för de nu boende. En sänkning av

fastighetsskatten sänker boendeutgifterna för dem.

Neutralitetsfrågan är oerhört komplicerad. När vi talar om neutralitet har

jag en känsla av att de flesta som talar tänker på utfallet, nämligen

boendekostnaden i olika upplåtelseformer. Då skall man rimligtvis inte bara

titta på hyran, utan då skall man titta på alternativkostnaden på eget kapital,

på värdeförändring och annat. Jag tror egentligen att få talar om neutralitet i

den meningen som man talade om den för 10 eller 20 år sedan, nämligen att

staten skall ge lika mycket bidrag per kvadratmeter till alla upplåtelseformer.

Nu tittar man mer på utfallet, och då tycker jag att man skall vara ärlig och

säga att det snarare är fråga om utfallet än neutralitet i någon mer

byråkratisk och formalistisk mening.

Ordföranden: Därmed har vi klarat av den första delen av denna utfrågning och

vi tar paus fram till 12.40.

(Paus)

Ordföranden: Då skall vi gå över till dagens andra tema, som är bostäder med

svag ekonomi. Frågor som vi vill ha belysta är situationen i dag för

krisårgångar och mycket annat. Vi har skickat ut vad vi vill ha svar på, och vi

hoppas få svar på det så att vi sedan kan ställa följdfrågor och därmed få

detta med krisårgångar ordentligt belyst. Vi börjar med krisexperten Bengt-Owe

Birgersson från SABO.

Bengt-Owe Birgersson: Jag hade inte tänkt säga så mycket om krisårgångar. Jag

vet att det kommer tillbaka hos de andra inledarna. Däremot tänker jag

uppehålla mig vid allmännyttan, där det jag har att säga möjligen kan vara

intressantare.

Jag tänker börja med att visa två bilder av allmännyttan. På den första

bilden finns det 145 företag, vilka har 73 % av det samlade beståndet av

kommunalägda bostadsföretags lägenheter.

(Bild 25)

I den här gruppen har samtliga en positiv justerad soliditet som i genomsnitt

ligger på drygt 30 %. De här företagen utmärks av att de arbetar med låga

vakanser, har positiva kassaflöden och finns på bostadsmarknader där det - i

varje fall än så länge - finns en efterfrågan på bostäder som inte är alltför

dålig.

Jag kan också visa er en annan bild av allmännyttan. Här är det 45 företag.

De har 6 % av det samlade beståndet av lägenheter. De har sammantaget

undervärden, om man gör en avkastningsvärdering på marknadens villkor, med

ungefär 7 ½ miljard. De har höga vakansgrader. De har negativa kassaflöden. Vi

gör varje år en prognos över vad som kommer att hända med kassaflödena

framöver, med stöd av den ekonomiska statistiken på SABO, och vi håller nu på

att uppdatera en sådan prognos. Därför vill jag inte vara alltför exakt i fråga

om vad som kommer att krävas i form av ägartillskott för att balansera dessa

negativa kassaflöden, utan jag har satt upp siffran 1-3 miljarder. Jag vågar

inte ha någon uppfattning om huruvida vi kommer närmare 1 än 3.

Alla inser att 145 plus 45 inte blir 300. I gruppen häremellan finns det

alltså en mellangrupp av företag som har positiva kassaflöden men som, med

marknadens värdering, visar undervärden i balansräkningen.

Ett annat sätt att beskriva SABO-företagen och deras situation är den här

klassiska bilden, som vi brukar visa.

(Bild 26)

Ni behöver inte titta så mycket på siffrorna, för det kommer färskare sådana

om ett par månader.

Man kan beskriva SABO-företagen som sittande i fyra olika situationer:

1. Vi har de företag som befinner sig på en relativt god marknad. De har

nästan allting uthyrt, och de har ett bestånd som inte har byggts eller byggts

om i så stor utsträckning under senare år. På kontoret brukar vi kalla detta

för trygga hörnet. Här skall man vara väldigt begåvad för att misslyckas som

företagare.

2. Vi har ett ganska stort antal företag på orter med strukturella vakanser,

något som vi har varit inne på tidigare under förmiddagen. Problemet är att

befolkningen på orten minskar med några hundra varje år. Det är orter där det

finns överdimensionerade skolor. Det finns vattenledningar som skulle kunna

vara litet tunnare, om de inte hade behövt vara större tidigare. Det finns en

ganska stor och överdimensionerad infrastruktur samt naturligtvis vikande

skatteunderlag.

3. Vi har företag som byggde mycket i slutet av 80-talet och början av 90-

talet, som gjorde sina kalkyler med utgångspunkt i de räntebidragsregler som då

fanns och den inflationsregim som vi då levde med. Dessa kämpar i dag

naturligtvis med effekterna av systemskiftet och strukturkrisen i ekonomin. De

är dock företag som, om de bara håller ut, kommer att se en positiv utveckling

av sitt resultat.

4. Sedan har vi olycksbröderna, som jag brukar säga - de som hade mycket

outhyrda lägenheter på 70-talet, trodde att det var fel på bostäderna och

utnyttjade 80-talets ROT-program m.m. till att rusta upp bostäderna. Nu har de

upptäckt att det inte var bostäderna det var fel på utan marknaden, och nu

sitter de där med både höga vakanser och effekterna av systemskiftet. Dessa är

dock en minoritet. Allmännyttan totalt sett ser ut som på den här bilden: Vi

har 145 företag som ligger på den trygga sidan.

(Bild 27)

Bostadsutskottet skall ju behandla propositionen, och jag tänkte därför ägna

någon minut åt att beskriva hur långt ackordscentralen räcker, som jag brukar

säga. Jag tänker då på den delegation som regeringen föreslår i propositionen

och som skall få uppskattningsvis 2 miljarder till sitt förfogande.

Utgångspunkten för mitt resonemang är de 45 företag som har störst undervärden.

Dessa har 5,2 % av beståndet. De har i dag en nominell ränta på ungefär 7,1 % i

snitt, 4,35 % realt. Kapitalbehovet är 7,2 miljarder, och 16,7 % av deras

bostäder står tomma.

Som ett rent räkneexempel på hur man kan få de 2 miljarderna och regeringens

förslag i övrigt att räcka så långt som möjligt har vi gjort följande kalkyl.

(Bild 28)

Så här skall man naturligtvis inte göra i verkligheten, men vi har gjort det

som ett litet räkneexempel. Vi har utgått från att om det blir möjligt för

Venantius eller någon annan att lämna mjuka lån som innebär att den reala

räntan sänks med 1 %, vilket enligt våra bedömningar borde vara möjligt,

förbättrar man balansen i dessa företag med 1,8 miljarder. Sedan sade vi: Tänk

om vi river alla vakanta lägenheter i de här företagen. Det kostar i dag

ungefär 150 000 kr att riva en lägenhet, om man ser till låneavbetalningar,

rivningskostnader, flyttkostnader m.m. Att riva de vakanta lägenheterna skulle

kosta 1,1 miljard av de 2 miljarderna, men det förbättrar balansräkningen med

ungefär 3 miljarder som ett resultat av att de framtida förlustkällorna

försvinner. Vi har då förbättrat balansen i dessa företag med 4,8 miljarder. Då

behövs det övriga åtgärder i företagen från ägarna, möjligen också i form av

att man litet grand förändrar betalningsströmmar och annat, motsvarande 2,4

miljarder.

Man kan då ställa sig frågan: Är det realistiskt att tro att man skall kunna

åstadkomma övriga åtgärder i de här företagen av ungefär den storleksordningen?

Dessutom skall man självfallet inte riva alla lägenheter. Men denna kalkyl

visar ändå ungefär hur långt det här förslaget räcker när det gäller att

hantera de företag som har bekymmer.

Svaret på frågan är naturligtvis att man inte kan göra det. Därför måste alla

vi som allvarligt och seriöst vill föra en diskussion om det här, inte bara

puckla på varandra, fundera på fyra saker:

(Bild 29)

1. Vad händer med realräntan? Det har ju talats mycket i dag om att det borde

vara långsiktigt hållbara förutsättningar, och det håller väl alla med om. Men

de förändringar som kan åstadkommas genom politiska beslut börjar nu faktiskt

bli mindre avgörande för bostadsföretagen än de punkter som jag har här. Vad

händer med realräntan? Med det system som vi har i dag är fastighetsägarna

oerhört exponerade för ränterisken. Vi har nu haft en positiv utveckling av

realräntan under flera år och borde rimligen kunna förvänta oss en viss

ytterligare sänkning, vilket är positivt för de här företagen. Men man kan

naturligtvis känna en viss oro när man följer utvecklingen på Europas och

världens övriga börser.

Jag kanske skall vara litet försiktig när jag för de här resonemangen. Jag

läste i förra veckans The Economist en definition av en ekonom. En ekonom,

skrev man i tidningen, är en person som i morgon vet varför det som hände i går

har lett fram till den situation som vi har i dag. Jag känner mig litet grand i

den positionen nu. Här måste man fundera: Vad kommer att hända med realräntan?

(Bild 30)

2. Vad händer med vakansgraderna? Detta är också viktigt. Vi kommer vilken

dag som helst med nästa statistik över antalet lediga lägenheter, och vi kan då

se att ökningen enligt den sista mätningen nu planar ut i riksgenomsnittet. De

outhyrda lägenheterna börjar ta slut på några av våra bostadsmarknader, men de

ökar fortfarande på några marknader som haft negativ utveckling. Man kan alltså

säga att den här splittringen i utvecklingen fortsätter, men det handlar ändå

om en viss utplaning.

3. Vi har i våra undersökningar sett ett oerhört fint samband mellan

sysselsättningsutvecklingen och antalet outhyrda lägenheter. I dag störs nog

dessa samband litet grand, när man jämför bakåt, av den snabba regionala

strukturomvandlingen. Det är dock alldeles uppenbart att för SABO-företagen och

deras framtid har det en väldig betydelse vad som händer med

sysselsättningsutvecklingen.

(Bild 31)

4. Slutligen har vi inte råd med något hyresstopp, något som det ju förs

diskussioner om. Vi har till en rapport som Kommunförbundet gett ut -

Kommunförbundet representerar ägarna till SABO-företagen, och där är man

naturligtvis litet orolig för vad som är på väg att hända - räknat fram

följande: Vad händer med kapitaltillskottsbehovet om vi utgår från att vi höjer

hyran 1998 med knappt 1 %, hyran ligger still 1999 och 2000 och sedan höjer vi

hyran med ca 3,4 % 2001 och 2002? Vi ser då att behovet av kapitaltillskott

ökar ganska dramatiskt. Vi kommer upp till ett sammanlagt behov på ungefär 15

miljarder för åren 1998-2002.

Skall man göra en framtidsprognos över situationen i de kommunägda

bostadsföretagen är det alltså viktigt vad vi får för realränta. Den får inte

börja stiga igen. Det är väldigt viktigt vad hushållen får för

inkomstutveckling. Detta påverkar vakansgraderna, men det påverkar också

hushållens förutsättningar att betala hyra. Detta i sin tur är naturligtvis

beroende av vad som händer med sysselsättningen. Är det några som med intresse

följer arbetslöshetsstatistiken - eller kanske snarare statistiken över antalet

sysselsatta i landet, vilket är ett mycket bättre mått från dessa

utgångspunkter - är det vi som arbetar för att hjälpa de kommunägda

bostadsföretagen i tillvaron. Tack!

Jan Nygren: Herr ordförande! Jag skall försöka svara på de frågor som har

ställts i inbjudan och göra det så rakt jag någonsin kan. Jag skall också visa

några diabilder.

De förslag i propositionen som åtminstone i det korta perspektivet kan anses

beröra krisårgångarna, som de har kommit att kallas, är dels det vi litet

vårdslöst kallar för kommunakuten, dvs. en del av det som Bengt-Owe Birgersson

berörde, dels och framför allt den annorlunda upptrappningen av den garanterade

räntan. Självklart borde på lång sikt den aviserade fastighetsskatteutredningen

vara den mest avgörande ingrediensen i paketet. Jag återkommer till den också.

Jag vill också göra en kort kommentar om borgensåtaganden. Det är svårt att

med hjälp av propositionen avgöra på vilket sätt bostadsrättsföreningar som har

borgen hos kommunerna kommer att beröras. Principiellt är svaret att de kommer

att beröras, men eftersom det sannolikt blir kommunernas ekonomi i kombination

med det kommunala bolagets bekymmer som kommer att avgöra tågordningen -

åtminstone har vi uppfattat det så, men jag kan ha fel på den punkten - kan man

i det här sammanhanget inte exakt veta i vad mån kommuner med en relativt stor

pott av bostadsrättsföreningar med borgen kommer med i första omgången. Det är

litet oklart på vilka kriterier man kommer att behandla, om man får använda det

uttrycket, bostadsrättsföreningarna och deras eventuella borgen och relation

till kommunerna i den här processen. Det får väl signaleras som en fråga.

Annars är det klart att det i någon mening kan ha betydelse för krisårgångarna

i bostadsrättsföreningarna också.

Låt mig uppehålla mig vid det förslag som mera konkret har betydelse för

krisårgångarna. Det gäller den ändrade räntebidragsupptrappningen från 0,35

till 0,1 procentenheter. Jag har efter hand upptäckt att förslaget begränsar

sig till att omfatta i princip endast år 1999. Därefter återgår man alltså till

0,35 igen.

Som en första kommentar kan det väl sägas att det är ett litet märkligt

förfaringssätt. Det hade naturligtvis inte varit så kostsamt att låta 0,1 ligga

kvar hela vägen ut eftersom de allra flesta som är inne i det här systemet

kommer att rinna ut ur det inom en treårsperiod. Det var besvikelse nummer ett.

Om man tittar på situationen i de fastigheter vi nu talar om, kan

händelseutvecklingen illustreras med följande bild.

(Bild 32)

Det är kronor per kvadratmeter. Den här bilden beskriver några intressanta

fenomen. Här är 1991, och den nedre delen är alltså en tidsaxel som slutar 02.

Vi kan anta att detta är en bostadsrättsförening vars ekonomiska plan

upprättades 1989 och färdigställdes någon gång 1991. De hade att ta ställning

till en kapitalkostnad som då beskrevs i termer av garanterad ränta motsvarande

den ljusblå linjen. Det var den prognos som man kunde ställa ut. De kalkyler

som gjordes byggde på den blå linjen, dvs. att den garanterade räntan skulle

trappas upp i den takt som här visas. Den svarta linjen är KPI. Den är

åtminstone beräkningsbar fram t.o.m. 1998. Sedan är den prognostiserad till

2 %. Då börjar ni snabbt ana vad den röda linjen är för något. Det är det

faktiska utfallet av räntekostnaden relaterat till räntebidrag och garanterad

ränta för den fastigheten och liknande fastigheter runt om i landet.

På grund av extra upptrappningar, ordinarie upptrappningar som höjdes, har

kapitalkostnaden för den här bostadsrättsföreningen någonstans 1998 ökat med

ungefär 40 % beroende på politiska beslut som är relaterade till räntebidrag

och garanterad ränta. Det är alltså ingenting annat än det som har påverkat

detta. Ni ser att gapet inte tenderar att minska fram till år 2002. Det som

ligger ovanpå är fastighetsskatten.

När man rekonstruerar bostadsrättsföreningar i dag handlar det nog i huvudsak

om att kapa i stort sett ner till den blå linjen, kanske inte riktigt. Men det

handlar om 200-300 kr i kapitalkostnad per kvadratmeter som måste bort för att

den här bostadsrättsföreningen skall ha möjligheter att överleva. Det kan

variera, och man kan naturligtvis dyka ned i varje enskild förening och hitta

litet olika tal, men i huvudsak är det på det här viset.

(Bild 33)

I denna bild lägger vi in den minskade nedtrappningen från 0,35 till 0,1. Då

skall vi se om ni kan identifiera var den är någonstans. Den är där. Det är den

kilen som visas här som är vinsten av nedtrappningen såsom den har beskrivits i

propositionen. Det handlar sålunda om en summa som naturligtvis inte skall

föraktas. Visst är det så att det lättar på trycket, men om man skall se det i

relation till huruvida detta bidrar till att minska risken för konkurser eller

likvidation i huvuddelen av de bostadsrättsföreningar som har problem, är

svaret nej.

Man kan lägga på en bild som visar en annan relation, nämligen hur detta slår

på månadsavgiften.

(Bild 34)

Det här med kronor per kvadratmeter är kanske litet besvärligt ibland. Det är

samma bostadsrättsförening, men nu har vi räknat om kvadratmeterpriset till

kostnad per månad för en 87 kvadratmeter stor lägenhet. Om vi går in här i

början ungefär där vi är nu, ser vi att månadskostnaden ligger på ca 7 500 kr.

Nu är fastighetsskatt, drift m.m. inräknat i den röda linjen. Det är dock

exklusive värme. Då ser vi att vi sänker månadskostnaden med ungefär 200 kr per

månad i förhållande till vad det skulle blivit. Men vi konstaterar också att

gapet mellan den svarta och den blå linjen i förhållande till den röda linjen

näppeligen har förändrats så speciellt mycket.

Det betyder alltså att svaret på frågan i det här avseendet är att det

naturligtvis är tacknämligt att fastigheter, inte minst bostadsrättsföreningar,

får en möjlighet att inte höja sina kostnader fullt så mycket som de annars

skulle ha behövt. Men när det gäller konkurs eller inte betyder det inte mer än

mycket marginellt.

Låt mig avslutningsvis lägga på den här bilden.

(Bild 35)

Jag förstår att den har varit uppe och vänt några gånger i debatten. Den

visar problemet med fastighetsskatten. På den här bilden är det uttryckt i

kronor per månad och inte per kvadratmeter. Tidsaxeln börjar 1940 och slutar

1992. Den lila stapeln fram t.o.m. den hela blå stapeln illustrerar full

fastighetsskatt. Därefter kommer de årgångar som nu är på väg in i full

fastighetsskatt och vad de skulle få. Det är de gröna. Därefter kommer de som

nästkommande år är på väg in. Då kan vi snabbt konstatera att just den

produktion som jag talade om tidigare, nämligen den som har fått de här