Bet. 1997/98:BoU9

Bostadsutskottets betänkande

1997/98:BOU09

Vissa frågor om länsförvaltningen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

BoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas under allmänna motionstiden 1997 väckta motioner om den

regionala organisationen, länsindelningen samt den kommunala indelningen.

Samtliga motionsförslag avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under den allmänna motionstiden 1997 väckta

motionerna

1997/98:Bo303 av Per Bill m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att resultatet av

folkomröstningen i Heby kommun skall tillmätas avgörande betydelse för beslut

om länstillhörigheten för Heby kommun.

1997/98:Bo304 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om organisation av statliga

myndigheter.

1997/98:Bo539 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning och utvärdering av serviceneddragning av statliga

myndigheters och bolags verksamheter.

1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet med vidgat regionalt självstyrelseansvar i

Stockholms län.

1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad länsförvaltning.

1997/98:K525 av Elving Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning av förutsättningarna för Ljungskile att bilda egen

kommun.

1997/98:K528 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om länsgränser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett renodlat regionalt förvaltningskontor.

Utskottet

Den regionala organisationen

Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning

Riksdagen fattade våren 1997 beslut om att en försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning som omfattar Kalmar, Gotland och Skåne län skall

genomföras under tiden den 1 juli 1997 till den 31 december 2002 (yttr.

1996/97:BoU3y, bet. 1996/97:KU4). I samband med beslutet om att fr.o.m. den 1

januari 1998 bilda Västra Götalands län beslutade riksdagen dessutom att

försöksverksamheten skall omfatta också det nybildade länet (bet.

1996/97:BoU13). Försöksperioden börjar här löpa den 1 januari 1999, medan den

avslutas vid samma tidpunkt som för övriga försökslän.

Regeringen har i maj 1997 tillkallat en parlamentarisk kommitté - Kommittén

om den regionala samhällsorganisationen - med uppgift att följa upp och

utvärdera försöksverksamheten med den ändrade regionala ansvarsfördelningen.

Enligt direktiven (dir. 1997:80) skall en av utgångspunkterna för kommitténs

överväganden vara att det bör utvecklas former för en fördjupad demokratisk

förankring av det regionala utvecklingsansvaret och att det bör finnas en

effektiv statlig organisation på regional nivå som kan svara för tillsyn och

rättstillämpning samt följa upp och utvärdera statsmakternas beslut. Uppdraget

skall slutredovisas senast den 1 oktober år 2000. I den del uppdraget avser

generella överväganden om den statliga länsförvaltningens struktur och

uppgifter skall en delredovisning ske den 1 oktober 1998.

Som en del i ett samlat förslag för Storstockholm föreslås i motion

1997/98:A456 (fp) yrkande 1 att en försöksverksamhet med vidgad regional

självstyrelse skall genomföras i Stockholms län. Enligt motionen är den

nuvarande arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och landsting på flera områden

otydlig och svårbegriplig för medborgarna. Genom ett vidgat regionalt

självstyre skulle folkvalda organ få ett ökat direkt inflytande. Det anges

vidare främja regionens utveckling liksom ett rationellt utnyttjande av

begränsade resurser.

Som framgår av sammanfattningen ovan har riksdagen beslutat att en

försöksverksamhet med vidgad regional självstyrelse skall genomföras i fyra

län. Det kan naturligtvis diskuteras om detta innebär att försöksverksamheten

givits en tillräcklig omfattning för att de erfarenheter skall vinnas som den

är avsedd att ge. Som utskottet anförde (bet. 1996/97:BoU13 s. 14) vid sin

behandling av ett motsvarande motionsyrkande våren 1997 kan det å ena sidan

hävdas att en breddning av försöket till flera län kan ge ytterligare

erfarenheter. Å andra sidan kan det hävdas att det är välbetänkt att

inledningsvis inte ge försöksverksamheten för stor omfattning. Utskottet har

inte underlag för någon annan bedömning än att den beslutade omfattningen får

anses vara lämplig. En utvidgning av försöksverksamheten till att omfatta också

Stockholms län i enlighet med förslaget i motion 1997/98:A456 (fp) yrkande 1

bör därför inte göras.

Den regionala statliga förvaltningen

Enligt motion 1997/98:K528 (c) måste en renodling av den regionala nivån komma

till stånd där landsting och länsstyrelse ersätts med ett folkvalt region-

parlament. Vid en sådan reform bör enligt motionens yrkande 3 kvarvarande delar

av länsstyrelsens nuvarande funktioner föras över till ett renodlat statligt

förvaltningskontor, dvs. ett organ som på länsnivå har att svara enbart för

statliga förvaltnings- och kontrollfunktioner.

De frågor som tas upp i motionen avser hur det demokratiska inflytandet skall

komma till uttryck på regional nivå och hur den regionala statliga

förvaltningen skall utformas. Som framgår ovan är ett av huvudsyftena med den

nu pågående försöksverksamheten med vidgad regional självstyrelse att utveckla

former för en bättre demokratisk förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. I det uppdrag att utvärdera och följa upp försöket som

Kommittén om den regionala samhällsorganisationen har ingår bl.a. att också

lägga fram förslag om hur uppgifterna mellan staten och den kommunala

självstyrelsen på regional nivå skall fördelas i framtiden. En utgångspunkt för

utredningsarbetet är att det bör finnas en effektiv statlig organisation på

regional nivå som kan svara för tillsyn och rättstillämpning samt följa upp

statsmakternas beslut. Det innebär att kommittén skall göra mer generella

överväganden om statens organisation på regional nivå.

Den nu pågående försöksverksamheten och den utvärdering och uppföljning av

den som inletts syftar bl.a. till att ge underlag för ett ställningstagande i

frågan om den statliga regionala förvaltningens framtida utformning och

omfattning. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett att ställa sig bakom

förslaget i motion 1997/98:K528 (c) yrkande 3. Enligt utskottets mening bör

resultatet av den pågående försöksverksamheten och utvärderingen av den

avvaktas.

Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m.

Den omfattande omorganisation av statliga myndigheter som nu pågår har enligt

motion 1997/98:Bo304 (m) lett till problem genom att den regionala indelningen

för de olika myndigheterna inte sammanfaller. Att myndigheterna omorganiseras

är enligt motionen nödvändigt, men det få inte leda till att de

samordningsmöjligheter som finns äventyras. Det rimliga anges vara att statliga

myndigheter organiseras efter samma geografiska indelning. Det bör enligt

förslaget därför uppdras åt regeringen att se över hur omorganisationen av

statliga myndigheter sker.

Även i Centerpartiets partimotion 1997/98:A460 (c) riktas kritik mot

omorganisationen av den statliga verksamheten på regional nivå. Enligt motionen

har den sektorsvisa övergången från länsbaserade organisationer till ett färre

antal storregioner försvårat rationaliseringar liksom möjligheterna till

sektorsövergripande samverkan. Det anges därför vara angeläget att öka

möjligheterna till en genomgripande samlad länsförvaltning som ett alternativ

till sektorsvisa storregioner. Samtidigt förordas att en demokratireform

initieras där makt, resurser och ansvar flyttas till de folkvalda organen.

Enligt motionens yrkande 6 bör detta ges regeringen till känna.

I motion 1997/98:Bo539 (c) läggs fram ett förslag till ett program för en god

stadsmiljö. Som en del i detta program förordas i motionens yrkande 14 att en

utredning och utvärdering av serviceneddragningen hos statliga myndigheter och

företag skall göras. Den neddragning av servicen från statliga myndigheter och

företag som nu sker påverkar enligt motionen såväl den grundläggande tryggheten

som utvecklingsmöjligheterna i stadsmiljön negativt.

Med anledning av vad som i motionerna förordats om samordning av statliga

myndigheters regionala organisation m.m. vill utskottet anföra följande.

Styrningen av de statliga myndigheterna har under senare år genomgått stora

förändringar. Genom omdaningen har myndigheterna bl.a. givits en större frihet

att själva organisera sin verksamhet på såväl central som regional nivå.

Reformeringen av sättet att styra myndigheterna har bl.a. genomförts mot

bakgrund av de krav på ökad effektivitet som ställts. Det torde också råda en

bred enighet om att effektiviseringar har varit och är nödvändiga. Ur ett

regionalt perspektiv har dock de omorganisationer som vidtagits förstärkt vissa

problem. Det gäller framför allt den brist på samverkan och samordning som

blivit följden av de nya regionala indelningar som många myndigheter gjort för

att effektivisera sin verksamhet. Tidigare har myndigheterna på regional nivå i

betydande utsträckning haft länen som verksamhetsområde. I dag är detta långt

ifrån alltid fallet. I stället har en mängd olika regionala indelningar som är

större än länen vuxit fram.

Den statliga förvaltningens uppgifter och organisation i vid mening har setts

över av en särskild kommission - Förvaltningspolitiska kommissionen.

Kommissionen, som avslutade sitt arbete i början av år 1997, har i en rad

betänkanden beskrivit, analyserat och prövat den statliga verksamheten ur

förvaltningspolitisk synvinkel. I sitt slutbetänkande - I medborgarnas tjänst

(SOU 1997:57) - fäster den bl.a. uppmärksamheten på frågan om den regionala

indelningen av statlig verksamhet. I betänkandet anförs bl.a. att

myndigheternas regionala indelning har blivit alltmer disparat, vilket

försvårar samverkan både inom statsförvaltningen och mellan denna och landsting

och kommuner. Enligt kommissionen har den regionala indelningen en sådan vikt

att statsmakterna bör utöva ett samordnande ansvar på området. Kommissionens

förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En proposition med ett

förvaltningspolitiskt program har aviserats till den 12 mars 1998.

Genom att senare års förändringar i myndigheternas regionala struktur har

försvårat möjligheterna till samverkan och samordning riskerar också den

regionala balansen att påverkas negativt. Förutsättningarna för att åstadkomma

sektorsövergripande gemensamma insatser från berörda myndigheter försämras

naturligtvis om deras geografiska verksamhetsområden på regionnivå inte

sammanfaller. På samma sätt försvåras liknande insatser där myndigheterna

samverkar med kommuner, företag och andra aktörer. Svårigheterna att få till

stånd ett samordnat regionalt agerande riskerar att förstärka de regionala

obalanser som finns redan i dag. Frågan om myndighetsorganisationens

geografiska struktur ur ett regionalpolitiskt perspektiv har också

uppmärksammats i olika sammanhang. Bl.a. har näringsministern i ett

interpellationssvar den 12 februari 1998 uttalat att regeringen i en kommande

regionalpolitisk proposition avser att återkomma till frågan om statliga verks

och myndigheters ansvar för en positiv regional utveckling. Den

regionalpolitiska propositionen har aviserats till den 26 februari.

Som framgår av framställningen ovan kommer riksdagen att inom kort föreläggas

två förslag som ur olika aspekter berör samordningen av de statliga

myndigheternas regionala organisation. Enligt utskottets mening bör förslagen

avvaktas. Motionerna 1997/98:Bo304 (m), 1997/98:Bo539 (c) yrkande 14 samt

partimotionen 1997/98:A460 (c) yrkande 6 avstyrks.

Länsindelningen

Den försöksverksamhet med förändrad regional beslutsstruktur som nu inletts i

några län är enligt motion 1997/98:K528 (c) välkommen. Enligt motionen bör

försöket utvärderas för att ge underlag för en nationellt genomförd reform som

ger ett förstärkt demokratiskt inflytande på regional nivå. Däremot får inte

försöksverksamheten eller de beslutade ändringarna i länsindelningen i Skåne

och i Västra Götaland tas till intäkt för att genomföra en ändring av

länsgränserna. Enligt motionens yrkande 2 bör riksdagen därför uttala att

nuvarande länsgränser bör gälla.

De förändringar i länsindelningen som har beslutats i Skåne och i Västra

Götaland har tillkommit mot bakgrund av de regionala förhållanden m.m. som där

råder. Förändringarna har främst motiverats av att samhällsutvecklingen gradvis

lett till att länsindelningen i dessa regioner inte helt och hållet kommit att

motsvara en funktionell administrativ indelning och till behovet av regional

planering och interkommunal samverkan inom ett större område än de tidigare

länen. Det kan naturligtvis inte uteslutas att liknande eller andra skäl i en

framtid gör sig gällande också i andra regioner. Inte heller kan det uteslutas

att det kan uppkomma situationer där det kan visa sig motiverat att genom

delning eller på annat sätt tillskapa nya län i någon region. Styrkan i dessa

skäl måste då kunna prövas med utgångspunkt i de förhållanden som i övrigt

råder vid denna tidpunkt. Det framstår enligt utskottets mening mot bakgrund

härav inte som lämpligt att för all framtid lägga fast dagens länsindelning på

det sätt som föreslås i motion 1997/98:K528 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.

Dagens länsgränser hindrar enligt motion 1997/98:Bo303 (m) i en del fall

utvecklingen i ett område. Ett exempel på detta anges Heby kommun utgöra.

Kommunen tillhör i administrativt hänseende Västmanlands län. Ur kulturell,

näringsgeografisk och arbetsmarknadsmässig synpunkt utgör Heby enligt motionen

däremot en del av Uppsalaregionen. Kommunen ämnar därför genomföra en

folkomröstning om den framtida länstillhörigheten. Om omröstningen skulle visa

att kommunens invånare vill byta länstillhörighet till Uppsala län bör

regeringen enligt förslaget i motionen skyndsamt möjliggöra ett sådant byte.

Någon direkt reglering av rikets indelning i län finns i dag inte.

Länsindelningen framgår däremot indirekt av det tillkännagivande (1997:824) om

länens indelning i kommuner som regeringen utfärdat. Av tillkännagivandet

framgår bl.a. att en av de kommuner som ingår i Västmanlands län är Heby

kommun. Som framgår av motion 1997/98:Bo303 (m) har i kommunen väckts frågan om

att Heby i stället skall utgöra en del av Uppsala län. Kommunfullmäktige i Heby

kommun har mot bakgrund härav beslutat att i samband med 1998 års val genomföra

en folkomröstning som bl.a. skall omfatta frågan om den framtida

länstillhörigheten. Om valet visar att en majoritet av de röstande vill att

kommunen fortsätttningsvis skall tillhöra Uppsala län är det kommunens avsikt

att hos regeringen begära att en sådan ändring kommer till stånd. I den mån det

finns en majoritet för att överföra Heby kommun från Västmanlands län till

Uppsala län kommer sålunda frågan att underställas regeringen för prövning. Det

finns enligt utskottets mening grundad anledning förutsätta att tillbörlig

hänsyn kommer att tas till den lokala opinionen vid en sådan prövning utan

något riksdagens tillkännagivande om detta. Motionen avstyrks sålunda.

Den kommunala indelningen

Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen regleras i lagen (1979:411)

om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting - indelningslagen.

Lagen innebär i korthet bl.a. följande:

- Regeringen får besluta om ändring i kommunindelningen, om ändringen kan antas

medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra

fördelar ur allmän synpunkt. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till

önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som berörs. Särskild

hänsyn skall också tas till befolkningens önskemål och synpunkter (1 kap. 1

§).

- Fråga om ändring i den kommunala indelningen kan väckas av kommun eller

medlem av kommun som skulle beröras av ändringen. Ansökan skall inges till

Kammarkollegiet (1 kap. 20 §).

- Kammarkollegiet skall göra den utredning som behövs. Om det bedöms lämpligt

kan kollegiet överlämna åt länsstyrelsen eller särskild utredare att göra

utredningen (1 kap. 21 §).

- När det finns särskilda skäl skall en särskild undersökning göras om

befolkningens inställning till ändringen (1 kap. 24 §).

Tätorten Ljungskile ingår sedan den 1 januari 1971 i Uddevalla kommun. Fram

till denna tidpunkt bildade Ljungskile en egen landskommun. I Ljungs-kile har

bildats en intresseförening - Ljungskileortens intresseförening - med syfte att

verka för att Ljungskile åter skall bli en egen kommun. Föreningen har hos

Kammarkollegiet ansökt om en utredning av frågan om delning av Uddevalla kommun

och om en folkomröstning. Utredningen skall enligt ansökan avse

förutsättningarna för Forshälla, Resteröds, Ljungs och Grinneröds församlingar

att bilda en egen kommun - Ljungskile kommun.

Efter remiss från Kammarkollegiet har Uddevalla kommun samt landstinget och

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrat sig över intresseföreningens

framställan. Av remissvaren framgår bl.a. att ingen av dessa instanser

motsätter sig att en utredning genomförs.

Kammarkollegiet har avslagit ansökan med hänvisning till att förutsättningar

för att närmare utreda frågan inte föreligger. Av kollegiets motivering framgår

bl.a. att befolkningsunderlaget för en ny Ljungskile kommun blir litet och att

skattekraften kommer att ligga under medelskattekraften. Räknat på befolkningen

vid årsskiftet 1996/97 kan den nya kommunen som mest få knappt 7 800 invånare

och som minst drygt 5 000 invånare - detta om inte Forshälla församling kommer

att ingå. Vidare anges att det i Ljungskile saknas många kommunala

?basfunktioner?, något som skulle göra en ny kommun beroende av att träffa

avtal med Uddevalla kommun om service för sina invånare. Det finns enligt

Kammarkollegiet därför anledning anta att indelningslagens krav på att en

indelningsändring skall innebära bestående fördelar för den berörda kommunen

eller kommundelen eller för samhället i övrigt inte uppfylls.

Kammarkollegiets beslut har överklagats till regeringen av Ljungskileortens

intresseförening. Regeringen har hösten 1997 avslagit överklagandet. Som skäl

för sitt beslut anför regeringen att det för att en utredning om ändring av

kommunindelningen skall startas krävs att en preliminär analys visar att

förutsättningar kan bedömas föreligga för att genomföra en sådan ändring.

Enligt regeringen föreligger sådana förutsättningar inte i ärendet.

Enligt motion 1997/98:K525 (c) är det ytterst förvånande att Kammarkollegiet

har beslutat att någon utredning om att bilda en egen kommun inte skall

genomföras, liksom att regeringen avvisade besvären över detta beslut. Det

tyder enligt motionen på en storebrorsmentalitet där regeringen anser sig

bättre skickad än de boende i Ljungskile att avgöra vad som är bäst för dem. I

motionens yrkande 2 föreslås därför att riksdagen skall ge regeringen till

känna att en utredning snarast bör tilllsättas för att utreda förutsättningarna

för Ljungskile att bilda en egen kommun.

Det är enligt utskottets mening viktigt att den kommunala indelningen dels

svarar mot kraven på ett lokalt inflytande, dels är ändamålsenlig med avseende

på de uppgifter kommunerna ålagts. Det innebär att den kommunala indelningen

kan behöva anpassas till utvecklingen i samhället. Sedan kommunreformen

genomfördes år 1971 har också flera nya kommuner tillkommit genom att de då

bildade kommunerna delats. Stor vikt har i dessa fall bl.a. lagts vid att de

nybildade kommunerna skall få en naturlig geografisk avgränsning och att de

skall ha förutsättningar att fullgöra de uppgifter som åvilar en kommun.

Förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar i kommunindelningen

regleras, som redovisats ovan, i indelningslagen. Av lagen framgår att

Kammarkollegiet har att tillse att den utredning av frågan om delning som

behövs kommer till stånd. I fallet Ljungskile har Kammarkollegiet vid sin

preliminära analys funnit att de förutsättningar för en delning som lagen

ställer upp inte föreligger. Vid sin prövning av frågan har regeringen gjort

samma bedömning.

I motion 1997/98:K525 (c) riktas kritik mot hur frågan om att låta Ljungs-

kile bilda en egen kommun har utretts. Förslaget synes dock inte vara avsett

att få till stånd en ny prövning enligt den ordning som indelningslagen

föreskriver, utan det torde snarast avse att frågan skall utredas i särskild

ordning. Det kan naturligtvis diskuteras hur omfattande en utredning behöver

vara för att det skall finnas ett tillräckligt underlag för ett beslut i frågan

om en delning skall ske eller inte. Utskottet har därvid inte grund för annan

bedömning än den som gjorts av regeringen och av Kammarkollegiet. Utskottet är

mot bakgrund härav inte berett förorda att den i motion 1997/98:K525 (c)

yrkande 2 föreslagna utredningen kommer till stånd. Frågan får avgöras i den

ordning lagstiftningen anger. Motionen avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgning av försöksverksamheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:A456 yrkande 1,

res. 1 (fp)

2. beträffande den regionala statliga förvaltningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K528 yrkande 3,

3. beträffande samordning av statliga myndigheters regionala

organisation m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Bo304, 1997/98:Bo539 yrkande 14 samt

1997/98:A460 yrkande 6,

res. 2 (c)

4. beträffande länsindelningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K528 yrkande 2,

5. beträffande Heby kommun

att riksdagen avslår motion 1997/98:Bo303,

6. beträffande Ljungskile

att riksdagen avslår motion 1997/98:K525 yrkande 2.

res. 3 (c, mp, kd)

Stockholm den 19 februari 1998

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson

(s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor

Ahlstedt (c), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe

Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina

Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservationer

1. Utvidgning av försöksverksamheten (mom. 1)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ?Som framgår?

och på s. 3 slutar med ?inte göras? bort ha följande lydelse:

En reformering av den regionala ansvarsfördelningen framstår enligt

utskottets mening som alltmer angelägen. Det är därför bra att en

försöksverksamhet nu har inletts. Samtidigt måste försöksverksamheten ges en

sådan omfattning och bredd att den ger ett fullgott underlag för reformer på

området. I ett sådant perspektiv kan utskottet konstatera att de län som

hittills omfattas av försöksverksamheten är av olika karaktär och storlek. I

försöket ingår län med så skilda förutsättningar som Gotland och det nybildade

storlänet Västra Götalands län. Trots detta finns det enligt utskottets mening

skäl att utvidga försöksverksamheten till att också omfatta Stockholms län.

Genom sin uttalade storstadsprägel måste Stockholms län anses som så pass

särpräglat att de erfarenheter som här kan vinnas svårligen kan erhållas i

något annat län. Enligt utskottets mening bör därför en försöksverksamhet

genomföras i Stockholms län under samma period som den för Västra Götalands

län, dvs. under perioden den 1 januari 1999 till den 31 december 2002.

Vad utskottet nu med anslutning till förslaget i motion 1997/98:A456 (fp)

yrkande 1 anfört om att försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning skall utvidgas till att också omfatta Stockholms län bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utvidgning av försöksverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A456 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. (mom. 3)

Rigmor Ahlstedt (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ?Styrningen av?

och på s. 5 slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse:

De statliga myndigheternas regionala organisation har tidigare i stor

utsträckning motsvarat länsindelningen. I takt med att myndigheterna har givits

en större frihet att själva organisera sin verksamhet på såväl central som

regional nivå har dock den regionala strukturen kommit att förändras. Det är i

dag vanligt att myndigheterna som grund har regionala indelningar som är större

än länen. Ur ett regionalt perspektiv har dessa omorganisationer inneburit

vissa problem. Förutsättningarna för att åstadkomma sektorsövergripande

gemensamma insatser från berörda myndigheter försämras naturligtvis om deras

geografiska verksamhetsområden på regionnivå inte sammanfaller. På samma sätt

försvåras liknande insatser där myndigheterna samverkar med kommuner, företag

och andra aktörer. Svårigheterna att få till stånd ett samordnat regionalt

agerande riskerar att förstärka de regionala obalanser som redan i dag finns.

Utskottet delar mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen den kritik

mot omorganisationen av de statliga myndigheterna på regional nivå som förs

fram i Centerpartiets partimotion 1997/98:A460 (c). Som anförs i motionen har

den sektorsvisa övergången från länsbaserade organisationer till ett färre

antal storregioner försvårat möjligheterna till sektorsövergripande samverkan.

Det framstår enligt utskottets mening därför som angeläget att nu öka

möjligheterna till att skapa en genomgripande samlad länsförvaltning som ett

alternativ till sektorsvisa storregioner. En förutsättning för att denna

omstrukturering verkligen skall leda till en samordning av statens resurser är

dock att den följs av en demokratireform där makt, resurser och ansvar flyttas

till folkvalda regionala organ.

Även om frågan om myndigheternas regionala struktur har uppmärksammats i

olika sammanhang är detta enligt utskottets mening inte tillräckligt. Vad som

erfordras är en samlad strategi där de statliga myndigheternas organisation och

insatser utformas på ett sådant sätt att de främjar den regionala utvecklingen.

Utgångspunkten för det fortsatta agerandet bör sålunda vara att de statliga

myndigheterna skall ges ett tydligt ansvar för den regionala utvecklingen som

bl.a. innefattar krav på att de skall ha en organisation som underlättar

regional samverkan och samordning.

Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i Centerpartiets partimotion

1997/98:A460 yrkande 6 samt motion 1997/98:Bo539 (c) yrkande 14 anfört om en

samordning av de statliga myndigheternas regionala organisation bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. I den mån förslaget i motion

1997/98:Bo304 (m) härigenom inte kan anses tillgodosett avstyrks det av

utskottet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samordning av statliga myndigheters regionala organisation

m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Bo539 yrkande 14 och

1997/98:A460 yrkande 6 samt med avslag på motion 1997/98: Bo304 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ljungskile (mom. 6)

Rigmor Ahlstedt (c), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Det är? och på

s. 8 slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Den kommunreform som genomfördes år 1971 innebar att nya storkommuner

bildades där sambanden mellan de sammanslagna kommunerna inte alltid var så

starka. Detta förhållande tillsammans med samhällsutvecklingen har också gjort

det naturligt att dela flera av de ursprungliga kommunerna. Flera kommuner har

sålunda tillkommit under senare år. Det är en enligt utskottets mening riktig

utveckling. Även kommunindelningen måste anpassas till förändringar i

samhället. Dessutom har delningarna, vilket inte är minst viktigt, lett till

att det lokala inflytandet har stärkts.

Den tidigare kommunen Ljungskile utgör i dag en del av Uddevalla kommun. Som

redovisas i motion 1997/98:K525 (c) har i Ljungskile bildats en

intresseförening som har som mål att Ljungskile ånyo skall utgöra en egen

kommun. En ansökan om att förutsättningarna för att bilda en egen kommun skall

utredas har också inlämnats av föreningen till Kammarkollegiet. Föreningens

ansökan har emellertid avvisats av såväl kollegiet som av regeringen trots att

ett enigt kommunfullmäktige inte har motsatt sig en utredning. Enligt

utskottets mening har dock detta skett utan att ett godtagbart beslutsunderlag

förelegat. Trots intresseföreningens ansökan om en utredning har endast en

preliminär analys gjorts där endast några få faktorer beaktats. I analysen har

t.ex. inte ingått så väsentliga förhållanden som det folkliga stödet för en

delning och fullmäktiges intresse av att få frågan utredd. Detta är enligt

utskottets mening inte acceptabelt.

Frågor som är så viktiga för den lokala demokratin som kommunindelningen bör

enligt utskottets mening avgöras på ett så brett beslutsunderlag som möjligt.

Det finns därför anledning att i särskild ordning utreda frågan om

förutsättningarna för Ljungskile att ånyo bilda en egen kommun. I en sådan

utredning bör förutom så självklara förhållanden som befolkningsunderlag och

effekterna för den kommunala ekonomin m.m. också ingå ortsbefolkningens

inställning i frågan. Det innebär bl.a. att en folkomröstning bör övervägas.

Vad utskottet nu med anslutning till motion 1997/98:K525 (c) yrkande 2 anfört

om en utredning om förutsättningarna för Ljungskile att bilda en egen kommun

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande Ljungskile

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K525 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Den regionala statliga förvaltningen

Rigmor Ahlstedt (c) anför:

Det demokratiska inflytandet på regional nivå måste öka. Ett förslag med denna

innebörd har också lagts fram i motion 1997/98:K528 (c). Förslaget innebär

bl.a. att dagens landsting och länsstyrelse ersätts med ett folkvalt

regionparlament. Som en följd av denna demokratireform måste också den statliga

förvaltningen på regional nivå ses över. Målet bör vara att alla frågor som

fordrar ett regionalt demokratiskt inflytande skall föras till

regionparlamentet. Resterande frågor bör handhas av en renodlad regional

förvaltnings-myndighet - dvs. en myndighet som endast har att handlägga de

statliga förvaltningsuppgifter som den ålagts genom lagstiftning eller på annat

sätt.

Den försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som nu påbörjats

syftar bl.a. till att utveckla former för en fördjupad demokratisk förankring

av det regionala utvecklingsansvaret och till att reformera den regionala

samhällsorganisationen. Jag har mot bakgrund härav nu avstått från att

reservera mig, men framför Centerpartiets åsikter i detta yttrande. Det är

emellertid min och Centerpartiets avsikt att återkomma till denna fråga när vi

får kunskap om vad försöksverksamheten och utvärderingen av den lett till. Vår

inställning är att det är nödvändigt med en reformering av länsförvaltningen i

enlighet med förslaget i Centerpartiets partimotion.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Den regionala organisationen 2

Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning 2

Den regionala statliga förvaltningen 3

Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m. 3

Länsindelningen 5

Den kommunala indelningen 6

Hemställan 7

Reservationer.........................................8

1. Utvidgning av försöksverksamheten (mom. 1) (fp) 8

2. Samordning av statliga myndigheters regionala organisation m.m.

(mom. 3) (c) 9

3. Ljungskile (mom. 6) (c, mp, kd) 10

Särskilt yttrande....................................11

Den regionala statliga förvaltningen (c) 11