Bet. 1997/98:FöU11

Försvarsutskottets betänkande

1997/98:FÖU11

Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

FöU11

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1997/98:84 Försvarsmaktens ekonomi

och verksamhet år 1998 m.m. samt nio motioner som väckts med anledning

av propositionen.

I propositionen beskriver regeringen allvarliga ekonomiska problem som

uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Som ett led i åtgärderna

för att bringa Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet i balans föreslår

regeringen att riksdagen ändrar det övergripande målet för Försvarsmaktens

beredskap. Vissa delar av krigsorganisationen kan då ges lägre beredskap än

det nu gällande s.k. ettårsmålet. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller

regeringens förslag. Avvikande mening framförs av Moderata

samlingspartiet och Folkpartiet i skilda reservationer.

Regeringen redovisar vidare i propositionen åtgärder som den själv eller

Försvarsmakten kan fatta för att uppnå balans i planeringen. Åtgärderna

avser verksamheten under det innevarande budgetåret och berör

pliktutbildningen, materielanskaffningen inklusive försvarsindustrin och

frivilligverksamheten. I anslutning härtill har framställts ett flertal

motionsyrkanden, bl.a. med krav om ett nytt försvarsbeslut och stopp för

olika slags investeringar. Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden

avslås. Sju reservationer och fem särskilda yttranden har avgivits i anslutning

härtill, varav två fempartireservationer (m, fp, v, mp och kd) till förmån för

ett nytt försvarsbeslut år 1999 respektive stopp för investeringar.

Näringsutskottet har avgivit yttrande över propositionen. Försvarsutskottet

delar näringsutskottets bedömning att regeringen under hösten 1998 för

riksdagen bör redovisa en samlad bild av tillgängliga resultat av de skilda

uppdrag om försvarsindustrin som regeringen gett till myndigheterna.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen

godkänner förslaget till ändring av övergripande mål för Försvarsmakten

vad avser Försvarsmaktens beredskap.

Motionerna

1997/98:Fö10 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av övergripande mål

för Försvarsmakten vad avser Försvarsmaktens beredskap i enlighet med vad

i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut

under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kompensation till Försvarsmakten för uteliggande förskott.

1997/98:Fö11 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nytt försvarsbeslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omedelbara åtgärder i avvaktan på det nya försvarsbeslutet.

1997/98:Fö12 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om femåriga försvarsbeslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Försvarsmaktens beredskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avbryta JAS-projektet.

1997/98:Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär underlag för ett nytt försvarsbeslut

under våren 1999 i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att upprätthålla handlingsfriheten för regering och riksdag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nedläggning av varvsproduktionen på Muskö.

1997/98:Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att verksamheten med tre flygdivisioner på F 21 bibehålls.

1997/98:Fö15 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en stark svensk

försvarsindustri och beställningar till denna.

1997/98:Fö16 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att materielprojekt som är beslutade om och där en beställning

föreligger inte skall vara undantagna besparingarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bryta kontraktet på JAS delserie tre för att skapa

handlingsutrymme,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ubåt Viking,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla nyinvesteringar och flyttningar av verksamhet skall

stoppas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ansvaret för Försvarsmaktens löneförhandlingar skall ligga på

Arbetsgivarverket,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt försvarsbeslut redan år 1999,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen samt

flygtransporterna på Bromma till Uppsala,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omorganisationen av Försvarsmaktens helikopterverksamhet.

1997/98:Fö17 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om incidentberedskapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tydliggöra cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål-

operativ förmåga-kostnader,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att helt undanta hemvärns- och frivilligverksamheten från

besparingar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om

anpassningsåtgärder tydligt redogör för konsekvenserna av de nu föreslagna

beredskapssänkningarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en noggrann översyn av de planerade investeringarna inom

Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar till de redan föreslagna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förnyad prövning av den beslutade flyttningen av den flygburna

signal- och radarspaningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nationell försvarsindustriell strategi.

1997/98:Fö18 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1997/98:84.

Utskottet

Försvarsmaktens ekonomi och planering

Regeringen

Under år 1997 uppstod allvarliga problem i Försvarsmaktens ekonomi och

planering. Regeringen redogör i propositionen för dessa problem och för

vilka åtgärder som bedöms nödvändiga för att den planerade verksamheten

och tilldelade ekonomiska resurser skall komma i balans. Åtgärderna tar till

största delen sikte på innevarande budgetår.

Totalförsvarsbeslutet 1996

Regeringen anför att den på grundval av underlag från Försvarsmakten -

Försvarsmaktsplan 97 (FMP 97) - i september 1996 lämnade ett i

förhållande till denna plan något modifierat förslag till riksdagen. För att

finansiera verksamhetsförändringarna föreslog regeringen

utgiftsbegränsningar bl.a. genom krav på rationaliseringar inom

Försvarsmakten och stödmyndigheterna. Regeringen anser att de

förändringar som föreslogs var finansierade. Även Försvarsmakten ansåg

förändringarna vara kostnadsneutrala sett över beslutsperioden.

Utgiftsbegränsningarna översteg enligt regeringen

verksamhetsförändringarna med omkring 800 miljoner kronor.

Riksdagen beslutade (prop. 1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr.

1996/97:109) i enlighet med regeringens förslag - 1996 års

totalförsvarsbeslut.

Försvarsmaktens anmälan av obalansen

Efter riksdagens totalförsvarsbeslut i december 1996 anmälde

Försvarsmakten i februari 1997 i sitt budgetunderlag till regeringen att

planeringen inför försvarsbeslutsperioden var i obalans. Kostnaderna

bedömdes bli ca 300-500 miljoner kronor per år högre än tidigare beräknat.

Enligt regeringen uppgav Försvarsmakten att de ekonomiska

förutsättningarna för att genomföra försvarsbeslutet hade försämrats. Detta

förhållande sades ha sin grund i statsmakternas beslut att lägga in ytterligare

verksamhet i planen, icke realiserbarhetsprövad rationalisering och en

mindre ramsänkning.

Regeringen ålade i skilda beslut Försvarsmakten att redovisa orsakerna till

obalansen och föreslå åtgärder för att komma till rätta med den. I sin

delårsrapport till regeringen i augusti 1997 anmälde Försvarsmakten att

obalansen kvarstod. Den bedömdes kortsiktigt vara hanterbar, främst genom

ambitionsförändringar.

Budgetpropositionen om obalansen

Regeringen anförde i budgetpropositionen hösten 1997 att den i Försvars-

maktens budgetunderlag anmälda obalansen var anmärkningsvärd och

allvarlig. Regeringen ansåg att det inom den i totalförsvarsbeslutet angivna

ekonomiska ramen skulle vara möjligt att genomföra aktuella förändringar av

krigs- och grundorganisationen samt att upprätthålla den kompetens och

kvalitet som förutsattes i beslutet. Regeringen föreslog därför ingen

förändring av de av riksdagen beslutade verksamhetsmålen eller av den

ekonomiska ramen.

Obalansen under hösten 1997

Regeringen anför att Försvarsdepartementet under hösten 1997 fick uppgifter

som tydde på att den ekonomiska obalansen var större än vad som tidigare

hade anmälts. Problemet - det ekonomiska underskottet i förhållande till

planerad verksamhet - bedömdes nu till ca 9 900 miljoner kronor för

perioden 1998-2002.

I den kvartalsrapport som regeringen fick i oktober var dock bilden inte

fullt så mörk. För år 1998 uppskattade Försvarsmakten obalansen till 635-

835 miljoner kronor. Som huvudorsaker uppgavs kostnader för omstruk-

turering och alltför optimistiska antaganden om kostnadsreduceringar.

Regeringen anför vidare att Försvarsmakten i december redovisade den

planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. Det uppgavs

inte vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i 1996 års

totalförsvarsbeslut. Uttryckt i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om

en ambitionssänkning motsvarande drygt 10 600 miljoner kronor under den

aktuella perioden.

Försvarsmaktens förklaring till obalansen

Enligt regeringen anmälde Försvarsmakten i en skrivelse i december 1997 att

myndighetens ekonomiska resurser genom olika statsmaktsbeslut har

reducerats med 2 000 miljoner kronor i förhållande till FMP 97. Härutöver

har, enligt Försvarsmakten, verksamhet till ett värde av 1 900 miljoner

kronor tillkommit genom ytterligare beslut av statsmakterna.

Resterande 6 700 miljoner kronor av den totala obalansen på 10 600

miljoner kronor uppgavs ha orsakats av Försvarsmakten själv. De ökade

behoven finns främst i IT-verksamheten och i förbandsverksamheten inom

armé- och marinprogrammen.

Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997

I ett beslut i december 1997 konstaterade regeringen att extraordinära

åtgärder måste vidtas för att bringa ordning i Försvarsmaktens planering. I

beslutet uppdrog därför regeringen åt Försvarsmakten att till i februari 1998

lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och

beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och

anställd personal.

Enligt uppdraget skulle Försvarsmakten, inom ramen för riksdagsbeslutet i

december 1997 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr.

1997/98:82) om anslag och verksamhet för år 1998, redovisa ett nytt förslag

till budget för år 1998 samt vilka konsekvenser för planeringen som förslaget

får för resten av försvarsbeslutsperioden.

Försvarsmaktens förslag för att återställa balansen i planeringen omfattade

verksamhetsinskränkningar motsvarande 10 119 miljoner kronor, bl.a.

genom att

minska materielbeställningar och förskjuta materielprojekt,

reducera lednings- och förbandsverksamheten,

minska utbildningen och inkalla färre värnpliktiga,

reducera lagerhållningen av reservdelar och drivmedel samt

sänka beredskapen.

Försvarsmakten avsåg dessutom att inplanera en årlig reserv på 400 miljoner

kronor, dvs. 1 600 miljoner kronor under perioden 1998-2001.

Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars 1998

Försvarsmakten redovisade i mars 1998 budgetunderlag för år 1999. Enligt

regeringen skiljer sig detta från vad Försvarsmakten redovisade i februari

bl.a. genom att

viss planerad verksamhet, främst inom materielområdet, tidigarelagts från

år 2002 till åren 2000 och 2001,

ambitionsminskningarna inom förbandsverksamheten är något mindre

under senare delen av försvarsbeslutsperioden samt

att cirka hälften av den planerade minskningen i lagerhållningen på 550

miljoner kronor år 1998 återförs under perioden 1999-2001.

Sammantaget innebär Försvarsmaktens förslag i budgetunderlaget för år

1999 verksamhetsreduceringar med 7 056 miljoner kronor under perioden

1998-2001, inte med 10 119 miljoner kronor som uppgetts behov av i

februari.

Regeringen redogör vidare för den systemomläggning som skett för

anslagsavräkning av materielkostnader och därav följande svårigheter att

pro- gnostisera utfallet av dessa kostnader.

Regeringen anför att Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag har grans-

kat Försvarsmaktens förmåner till anställda, formerna för lönebildning,

tillämpning av avtal m.m. Riksrevisionsverket har bl.a. funnit att det finns

skäl för regeringen att i resultatdialogen med myndighetsledningen ställa

större krav på ett arbetsgivarbeteende som gagnar verksamheten.

Utskottets överväganden

Regeringen inleder propositionen med en redogörelse för processen för att nå

klarhet om obalansen i Försvarsmaktens planering, från Försvarsmaktens

anmälan om problemet i februari 1997 fram till rådande läge i mars 1998.

Redogörelsen visar på stora svårigheter att definiera hur stor obalansen

mellan verksamhet och ekonomiska resurser faktiskt är. Bedömningarna har

växlat med tiden och Regeringskansliet och Försvarsmakten har inte varit

överens om förutsättningar och slutsatser.

Utskottet fick kännedom om problemet i anslutning till behandlingen av

budgetpropositionen hösten 1997. Dels anmälde regeringen i propositionen

att obalansen uppmärksammats och kunde äventyra försvarsbeslutet om det

inte åtgärdades, dels fick utskottet i oktober föredragningar i frågan såväl av

företrädare för Regeringskansliet som av Överbefälhavaren.

Regeringskansliet föredrog i december frågan för utskottet ytterligare en

gång.

Utskottet ansåg (bet. 1997/98:Fö1 s. 42) att den redovisade obalansen

mellan verksamhetsinriktning och kostnader var mycket allvarlig. Detta

underströks enligt utskottet av att den av regeringen i propositionen

redovisade obalansen kunde komma att visa sig vara betydligt större.

Utskottet förutsatte att regeringen återkom till riksdagen under år 1998 med

sin bedömning samt eventuella förslag till riksdagens beslut, om det krävdes

en annan inriktning av Försvarsmaktens verksamhet än den som fastställdes i

1996 års försvarsbeslut.

Utskottet kan konstatera att ekonomiska problem i Försvarsmaktens

planering dessvärre inte är något nytt fenomen. De har med viss

regelbundenhet återkommit under hela efterkrigstiden. Särskida

utredningsinsatser har gång efter annan behövts, senast generaldirektör

Gunnar Petris utredning år 1987 om Försvarsmaktens akuta ekonomiska

problem (Ds Fö 1987:1) samt Riksrevisionsverkets genomgång år 1996 av

JAS 39 Gripenprojektets ekonomi (RRV 1996-03-21, dnr 20-95-0520).

Utskottet anser att regeringens redogörelse i propositionen visar på

betydande och oacceptabla brister i systemet för att styra och följa upp

Försvars-maktens verksamhet. Inte minst gäller det den nuvarande stora

osäkerheten i att kunna förutsäga betalningsutfall och anslagsbelastning.

Försvarsmaktens styrning, ledning och förvaltning i fred måste reformeras

om det skall gå att komma till rätta med ständigt återkommande obalanser i

försvarsplaneringen. Statsmakternas styrning och uppföljning av

Försvarsmaktens verksamhet måste också bli effektivare, vilket också

utskottet i annat sammanhang (bet. 1997/98:FöU10) nyligen påtalat.

Utskottet uttalar sig där för en skyndsam reformering av det nu gällande

systemet och lämnar synpunkter på beslutsunderlaget beträffande

Försvarsmaktens uppgifter, operativa förmåga, verksamhetsområden,

anslagsstruktur, materielförsörjning m.m. Utskottet förutsätter att det inledda

arbetet med denna reformering prioriteras.

Utskottet konstaterar att konstitutionsutskottet, efter en anmälan från

Miljöpartiet, granskar frågan om regeringens agerande och

försvarsministerns ansvar i samband med Försvarsmaktens ekonomiska

problem efter 1996 års försvarsbeslut (granskningsärende 1997/98:26).

Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder

Regeringen

Perioden 1997-2001

Regeringen anser att totalförsvarsbeslutet 1996, utgående från

Försvarsmaktens underlag och den därpå baserade propositionen, var väl

finansierat.

Försvarsbeslutet förutsatte rationaliseringar såväl inom Försvarsmakten

som inom stödmyndigheterna. Regeringen anser att dessa rationaliseringar

bör kunna förverkligas. De skall således kunna finansiera verksamhet i

enlighet med vad riksdagen avsåg.

Regeringen anför att riksdagen i enlighet med förslagen i vårpropositionen

1996 (prop. 1995/96:150) beslutade en besparing på 200 miljoner kronor

årligen på Försvarsmaktens anslag, sammanlagt med 800 miljoner kronor

under perioden. Regeringen avsåg att besparingen skulle realiseras genom

effektiviseringar inom utgiftsområdet, främst vid stödmyndigheterna.

Besparingen har dock ännu inte tagits ut på det sätt som avsågs.

Regeringen anför vidare att riksdagen i enlighet med 1996 års

vårproposition beslutade att materielbeställningar för år 1998 skulle

senareläggas och Försvarsmaktens anslag minskas under år 1998 med 2 000

miljoner kronor. Detta belopp skall återläggas under åren 2000 och 2001.

Efter försvarsbeslutet år 1996 har Försvarsmakten, enligt regeringen, fått

uppgifter som inte varit finansierade utan som Försvarsmakten förutsatts

kunna inrymma i givet anslag. Dessa beslut omfattar ca 200 miljoner kronor

för perioden. Dessutom har regeringen beslutat om en indragning av 200

miljoner kronor av kassabehållningen vid reservmateriellagret. Vidare har

riksdagen våren 1997 beslutat en sänkning av Försvarsmaktens ram med 350

miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Denna sänkning föranleddes

av förväntade rationaliseringar inom statens fastighetsförvaltning.

Regeringen anser sålunda att sammanlagt ca 750 miljoner kronor av den brist

som Försvarsmakten har anmält kan hänföras till beslut av riksdagen eller

regeringen efter 1996 års totalförsvarsbeslut.

Regeringen uppger vidare att det inom Regeringskansliet pågår en analys

av konsekvenserna av övergången till full tillämpning av

anslagsförordningen (1992:760). Regeringen avser att återkomma till

riksdagen i den frågan.

Regeringen hävdar sammanfattningsvis att de ändringar som riksdagen

genom totalförsvarsbeslutet gjorde i förhållande till FMP 97 var ekonomiskt

balanserade. Obalansen hade varit lika stor även om FMP 97 hade

genomförts utan några ändringar.

Regeringen betonar att statsmakterna måste kunna utgå från att

myndigheternas underlag är korrekt och noga kontrollerat. Regeringen anser

att Försvarsmaktens underlag för 1996 års försvarsbeslut, FMP 97, inte

uppfyllde detta krav, vilket regeringen anser mycket allvarligt.

I propositionen tar regeringen endast ställning till de åtgärder som krävs

för budgetåret 1998. Regeringen avser att i den ordinarie budgetprocessen

återkomma till riksdagen med förslag som gäller resten av försvarsbesluts-

perioden.

Budgetåret 1998

Grundat på Försvarsmaktens underlag redovisar regeringen i propositionen

olika åtgärder. Riksdagen föreläggs ett förslag om ändrade krav på

beredskap inom Försvarsmakten. Vidare informerar regeringen om åtgärder

som kommer att påverka plikttjänstgöringen, materielanskaffningen samt

hemvärns- och frivilligverksamheten.

Sammantaget reduceras verksamheten för år 1998 med motsvarande 2 135

miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom utbildning m.m. och 1 260

miljoner kronor inom materielområdet.

Mot bakgrund av Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och

lönebildning m.m. utgår regeringen ifrån att Försvarsmakten som ansvarig

arbetsgivare beaktar vad Riksrevisionsverket anfört i sina rapporter.

Enligt regeringen berör de i propositionen föreslagna reduceringarna inte

Försvarsmaktens internationella verksamhet.

Motionerna

I flera motionener framhålls det att regeringen har ett för snävt perspektiv i

sin beskrivning av de aktuella planeringsproblemen i Försvarsmakten och

vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta. Den gemensamma nämnaren för

dessa yrkanden är tidigareläggning av nästa försvarsbeslut.

I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 framhålls sålunda att det

står klart att varken de mål eller de medel som angavs i 1996 års

försvarsbeslut kommer att kunna realiseras under den resterande delen av

försvarsbeslutsperioden. Ett nytt försvarsbeslut som återställer balansen

mellan uppgifter och resurser sägs därmed bli ofrånkomligt. Enligt

motionärerna har det också blivit uppenbart att de femåriga

försvarsbeslutsperioderna är mindre ändamålsenliga. Kombinationen av en

förberedd kontrollstation år 1999 och de akuta planeringsproblemen talar

sålunda för en ominriktning av försvaret redan år 1999. Försvarsmakten bör

därför av regeringen få i uppdrag att snarast redovisa ett underlag för en

ominriktning (yrkande 2). Utgångspunkten för en sådan ominriktning, som

kan förväntas bli betydande, föreslås bli:

Ett nytt försvarsbeslut år 1999 omfattande perioden 2000-2010.

Tillräckligt underlag från myndigheterna för detta beslut.

En ny och flexibel rytm för beslut om försvaret.

Även i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 kritiseras systemet med

femåriga försvarsbeslutsperioder. Motionärerna konstaterar att 1996 års

försvarsbeslut inte längre är giltigt, vilket i och för sig inte anses märkligt

en snabbt föränderlig värld. För ett totalförsvar som bygger på principen om

anpassning till snabba förändringar blir detaljerade och fasta femårsplaner

föga lämpade. Systemet med femåriga försvarsbeslutsperioder bör därför

överges och regeringen återkomma till riksdagen med förslag till ett nytt

system (yrkande 1).

Miljöpartiet förordar också ett nytt försvarsbeslut redan år 1999. I

kommittémotion Fö16 anses det sålunda inte gå att lappa och laga på ett

försvarsbeslut som fattats på felaktiga grunder i ytterligare fyra år.

Motionärerna anser att det behövs ett nytt försvarsbeslut där det tas ett

helhetsgrepp och där konsekvenserna dras av den rådande säkerhetspolitiska

situationen (yrkande 7).

Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på behovet av en

trovärdig försvarspolitik och ett folkförsvar med handlingsfrihet.

Motionärerna anser att det behöver läggas en ny grund för försvarspolitiken

utifrån omvärldsutvecklingen och det vidgade säkerhetsbegreppet. I samband

med den till år 1999 framflyttade kontrollstationen bör därför ett förslag till

nytt försvarsbeslut med en tydlig målbild föreläggas riksdagen (yrkande 2).

Myndigheterna bör åläggas att ta fram erforderligt underlag.

Motionärerna framhåller vidare att det svenska försvaret måste vila på en

stabil och trovärdig grund som ger långsiktig styrka i en svårförutsägbar

framtid. Den nuvarande försvarspolitiken sägs innebära risker för obalans

mellan säkerhetspolitikens mål och totalförsvarets uppgifter och resurser.

Cirkeln säkerhets- och försvarspolitiska mål-operativ förmåga-kostnader

måste därför tydliggöras (yrkande 3).

I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson framhålls att det nu löpande

försvarsbeslutet uppenbarligen måste revideras. Motionären anser att

Försvarsmaktens problem till sin grundläggande natur är strukturella och att

de åtgärder som regeringen nu föreslår inte förmår lösa dessa problem -

endast skjuta dem på framtiden. Det synes inte särskilt meningsfullt att lappa

och laga på ett försvarsbeslut som redan har havererat. Ett nytt skyndsamt

försvarsbeslut är enligt motionären sålunda ofrånkomligt för att långsiktigt

lösa försvarets problem (yrkande 1). Detta nya beslut bör utgå från

principerna om ett flexibelt försvar, internationell anpassning och hållbar

finansiering.

Även i motion Fö13 (m) av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson anses

det uppenbart att varken fastställda mål eller medel fastställda i 1996 års

försvarsbeslut kan förverkligas under den resterande försvarsbeslutsperioden.

Lika uppenbart anser motionärerna det vara att det då behövs ett nytt

försvarsbeslut som återställer balans mellan uppgifter och resurser (yrkande

1).

Partimotion Fö10 (m) tar också upp frågan om lånefinansiering av förskott.

Denna fråga hör samman med konsekvenserna från införandet av

anslagsförordningen, vilka redovisats vara en av orsakerna till obalansen i

Försvars-maktens planering. Motionärerna konstaterar att regeringen i

propositionen anmäler att analys pågår i Regeringskansliet av dessa

konsekvenser. Motionärerna förutsätter att regeringen återkommer med

förslag till riksdagen som gör att införandet av anslagsförordningen, liksom

dess fulla tillämpning, kan ske på ett verksamhetsneutralt sätt. Det kan

innebära att Försvarsmakten kan behöva kompenseras när uteliggande

förskott skall likvideras (yrkande 3).

Miljöpartiet uppmärksammar i sin kommittémotion Fö16

Riksrevisionsverkets (RRV) granskning av förmåner och former för

lönebildningen för anställda i Försvarsmakten. Motionärerna pekar på att

RRV i sin rapport skriver att det borde vara möjligt för Försvarsmakten att

redan under år 1998 minska omfattningen av kostnaderna för lönetillägg

m.m. Motionärerna anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för

Försvarsmaktens löneförhandlingar till Arbetsgivarverket (yrkande 5).

Samma motion är kritisk mot att regeringen har fredat området

internationell verksamhet från besparingar. Motionärerna konstaterar att

Försvars-makten har personal tjänstgörande i Natostaber, vilket inte anses

förenligt med vår alliansfrihet. Här borde gå att spara pengar liksom på

övningar inom ramen för PFF (yrkande 6). Enligt motionärernas uppfattning

bör Sverige endast delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst

och strikt fredsbevarande verksamhet att göra.

I motion Fö11 (fp) av Bengt Harding Olson hävdas behov av omedelbara

åtgärder som går utöver dem som regeringen redovisar i propositionen

(yrkande 2). Motionären anser det vara viktigt att stoppa 1996 års

försvarsbeslut i de delar som ännu inte har genomförts om en sådan åtgärd

skulle underlätta den ominriktning av försvaret som motionären förordar.

Motionären pekar särskilt på behovet av:

Stoppa avvecklingsåtgärder som styrs av en överspelad

organisationsmodell enligt 1996 års försvarsbeslut.

Pliktlagstiftningen bör reformeras, bl.a. i syfte att reducera kostnaderna för

pliktutbildningen.

De reduceringar som lades fast i 1996 års försvarsbeslut - och som ännu

inte är genomförda - bör stoppas i avvaktan på en klar och tydlig

försvarsindustripolicy.

Ekonomisk stabilitet genom ett antal exemplifierade besparingar

(reducerad leveranstakt för JAS 39, förändrad förbandsstruktur, överföring

av underhåll från FMV till försvarsindustrin, översyn av förmåner för

personal).

Utskottets överväganden

Orsakerna till obalansen

Det finns flera orsaker till den rådande obalansen i Försvarsmaktens

ekonomi. Utskottet bedömer, med utgångspunkt från regeringens redovisning

i propositionen samt föredragningar av företrädare för Regeringskansliet och

Försvarsmaktens ledning, att de främsta orsakerna är

felbudgetering av kostnaderna för IT-satsningar och förbandsverksamheten

inom armé- och marinprogrammen,

olika uppfattningar i Regeringskansliet och Försvarsmakten om vilka

ekonomiska resurser som går att frigöra genom rationalisering,

tillkommande ofinansierade uppgifter och likviditetsindragningar samt

svårigheter att prognostisera anslagsutfallet till följd av osäkerheten om

effekterna av anslagsförordningens fulla tillämpning.

Försvarsmakten förtjänar kritik för brister i planeringen. Det är t.ex.

anmärkningsvärt att kostnaderna för förbandsdriften regelmässigt

underskattas. Det är självklart, vilket regeringen betonar i propositionen, att

statsmakterna måste kunna utgå från att myndigheternas underlag är korrekt

och noga kontrollerat. Lika självklart är det att riksdagen skall kunna lita på

att uppgifterna i regeringens beslutsunderlag är korrekta.

Nytt försvarsbeslut?

I sex motioner förordas ett nytt försvarsbeslut redan år 1999 eller att den

nuvarande femårsrytmen för försvarsbesluten överges.

Utskottet konstaterar att det ärende som nu är i fråga gäller vilka åtgärder

som behövs under innevarande budgetår för att åstadkomma balans mellan

verksamhet och ekonomiska resurser i Försvarsmaktens planering.

Regeringen bedömer att dessa åtgärder kan vidtas utan att nu behöva

ompröva 1996 års försvarsbeslut, utom i ett avseende, nämligen riksdagens

krav på För-svarsmaktens beredskap.

Utskottet delar den bedömningen. Redan när 1996 års försvarsbeslut

fattades bestämdes tillfällen då beslutet skulle kunna omprövas, s.k.

kontrollstationer. En sådan förutsattes till hösten 1998 men kommer att

senareläggas till år 1999.

Utskottet har efter 1996 års försvarsbeslut i skilda betänkanden pekat på

olika områden som bör behandlas i den förestående kontrollstationen, t.ex.

den säkerhetspolitiska utvecklingen,

totalförsvarets ekonomi,

totalförsvarets ledningssystem samt

totalförsvarets personalförsörjning.

Utskottet har erfarit att regeringen avser att ge flera myndigheter inom

totalförsvaret utredningsuppdrag som syftar till att under hösten 1998 ge

underlag för kommande säkerhets- och försvarspolitiska överväganden.

Därmed skapas förutsättningar för en i vissa avseenden ny inriktning av

försvarspolitiken, om en sådan skulle anses vara motiverad. Detta påtalar

också utskottet i betänkande 1997/98:FöU10 Förändrad styrning av

Försvarsmakten, m.m., där utskottet tar ställning till frågan om en

senareläggning av kontrollstationen.

Genom etappindelningen av det nu gällande försvarsbeslutet och systemet

med kontrollstationer har steg tagits mot en flexiblare rytm i

försvarsplaneringen än tidigare. Försvarsplaneringen utvecklas enligt

utskottets mening således mot att vara mindre bunden till femårsperioder.

Utskottet anser att det därför är för tidigt för ett riksdagens

ställningstagande om ett beslut år 1999 om säkerhets- och försvarspolitiken

skall anses vara så grundläggande att det skall rubriceras som ett nytt

långsiktigt försvarsbeslut. Det vore att föregripa resultatet av kommande

överväganden.

Det anförda innebär, enligt utskottets mening, att vad i skilda motioner

anförts om ett nytt försvarsbeslut i väsentliga delar kommer att bli

tillgodosett. Riksdagen bör därför inte bifalla partimotion Fö10 (m) yrkande

2, kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 1, Fö16 (mp) yrkande 7 och Fö17

(kd) yrkandena 2-3 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13 (m).

Anslagsförordningen

Utskottet har i det föregående pekat på att osäkerheten om

anslagsförordningens (1992:760) konsekvenser gjort det svårt att

prognostisera anslagsbelastningen.

Partimotion Fö10 (m) behandlar denna fråga och förordar (yrkande 3) att

Försvarsmakten kompenseras för uteliggande förskott.

Utskottet noterar att det i Regeringskansliet pågår en analys av

konsekvenserna av att fullt ut tillämpa anslagsförordningen och att

regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan.

När anslagsförordningen infördes år 1992 gavs dispens för dess

tillämpning när det gäller Försvarsmaktens materielanskaffning. Riksdagen

har senare vid flera tillfällen medverkat till denna förordnings tillämpning

även för materielanskaffningen. I proposition 1994/95:100 bilaga 5 (s. 99)

anmälde sålunda regeringen att Försvarsmakten framgent inte borde undantas

från att tillämpa anslagsförordningen. Regeringen redovisade att den avsåg

att låta utreda förutsättningarna för en ny ordning och analysera eventuella

budgetkonsekvenser. Regeringen återkom i proposition 1995/96:105 med

förslag om att Försvarets materielverk skall lånefinansiera

förskottsbetalningar samt om en särskild kredit för ändamålet vid

Riksgäldskontoret. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet.

1995/96:FöU3, rskr. 175). I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:1

utg.omr. 6, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) bemyndigade riksdagen

regeringen att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital.

Det hade varit en fördel om effekterna av anslagsförordningens

tillämpning varit ordentligt utklarade i samband med dessa beslut. Utskottet

välkomnar den nu pågående analysen och emotser en redogörelse från

regeringen i frågan. Det är viktigt för förtroendet för regelverket att

övergången till den fulla tillämpningen av anslagsförordningen inte i sig

framtvingar om-avvägningar. Utskottet utgår således från att denna övergång

sker på ett verksamhetsneutralt sätt. Härav följer att yrkande 3 i partimotion

Fö10 (m) bör bli beaktat. Yrkandet bör därför inte bifallas av riksdagen.

Budgetåret 1998

Regeringen sammanfattar i propositionen de åtgärder som den anser

nödvändiga under innevarande budgetår, nämligen ett riksdagsbeslut om

förändrat mål för Försvarsmaktens beredskap samt beslut av regeringen och

Försvars-makten som rör plikttjänstgöringen, materielanskaffningen och

frivilligverksamheten. Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor

och med dem sammanhängande motionsyrkanden.

Härutöver har avgivits tre motionsyrkanden med anknytning till åtgärder

under innevarande budgetår.

I Miljöpartiets kommittémotion Fö16 (yrkande 5) uppmärksammas

Riksrevisionsverkets granskning av förmåner och lönebildning i

Försvarsmakten. Motionärerna förordar att ansvaret för Försvarsmaktens

löneförhandlingar skall återgå till Statens arbetsgivarverk.

Utskottet konstaterar att myndigheterna med utgångspunkt i två

riksdagsbeslut numera har hela ansvaret för lönebildningen och

personalkostnaderna (prop. 1985/86:219, bet. 19985/86:AU46, rskr.

1985/86:48, 1985/86: UbU5, rskr. 1985/86:50 samt prop. 1992/93:100 bil. 8,

bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205). Utskottet, som har tagit del av

Riksrevisionsverkets rapport i frågan, anser att det är högst befogat med

översynsåtgärder för lönebildning och förmåner inom Försvarsmakten.

Liksom regeringen anser utskottet att detta är Försvarsmaktens uppgift.

Försvarsmakten måste, som Riksrevisionsverket påtalar, förstärka sin

arbetsgivarroll i linje med verksamhetsintresset. Utskottet förutsätter att

regeringen återkommer till riksdagen och redovisar de initiativ som den tagit

för att komma till rätta med de angivna förhållandena. Kommittémotion Fö16

(mp) yrkande 5 bör därför inte bifallas.

I samma motion föreslås besparingar inom den internationella

verksamheten, exemplifierat med reducerad medverkan i PFF-övningar samt

indragning av personal som tjänstgör i Natostaber. Utskottet anser att den

inriktning för vårt deltagande i internationell verksamhet som riksdagen

genom flera beslut har lagt fast fortfarande skall gälla. Kommittémotion Fö16

(mp) yrkande 6 bör därför avslås.

Motion Fö11 (fp) yrkande 2 av Bengt Harding Olson hävdar behov av

omedelbara åtgärder utöver dem som regeringen redovisar. Utskottet

konstaterar att de åtgärder som motionären föreslår främst har karaktär av

omavvägningar inom ramen för ett försvarsbeslut. Sådana förslag bör

behandlas i den kommande kontrollstationen. Motionsyrkandet bör därför

avslås.

Anpassning

Beredskap m.m.

Regeringen

Regeringen anför att en viktig del i 1996 års totalförsvarsbeslut är att

Försvarsmakten skall ha en sådan beredskap att organisationens huvuddel

inom ett år efter beslut skall ha uppnått full krigsduglighet. Dessutom skall

Försvarsmaktens förmåga långsiktigt kunna anpassas till att motsvara

framtida krav och behov.

1996 års försvarsbeslut utgick från bedömningar om en i huvudsak positiv

säkerhetspolitisk utveckling i omvärlden. Enligt regeringens mening har

förhoppningarna härom i de flesta avseenden infriats. Vår säkerhetspolitiska

situation har förbättrats och angreppshoten ter sig mer avlägsna. Regeringen

anser att vårt behov av hög krigsduglighet och beredskap i motsvarande grad

har minskat.

För att skapa förutsättningar för att åstadkomma balans i Försvarsmaktens

ekonomi och planering föreslår regeringen att nämnda krav på beredskap nu

skall omfatta endast utvalda delar av organisationen.

Regeringen föreslår sålunda att den del av det övergripande målet för

Försvarsmakten som rör beredskap skall ändras och få följande lydelse:

Försvarsmaktens beredskap skall medge att utvalda delar av organisationen

inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet. Beredskap,

organisation och planläggning skall vidare medge att Försvarsmaktens

förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara

framtida krav och behov.

Som exempel på förband som under åren 1998 och 1999 kan ges

reducerade tidskrav för att kunna uppnå full krigsduglighet nämner

regeringen förband inom territorialförsvaret, artilleri- och underhållsförband,

en flygdivision JA 37 och en patrullbåtsdivision.

Regeringen betonar att förband och funktioner som omfattas av

ettårskravet på full krigsduglighet skall ges en erforderlig operativ förmåga

för att kunna upprätthålla den territoriella integriteten och för att kunna

hantera de påfrestningar som kan följa av kriser i vårt närområde. Dessa

förband och funktioner skall också kunna möta sådana begränsade militära

företag som skulle kunna genomföras mot oss i nuvarande omvärldsläge.

Sådana förband skall även kunna delta i internationella insatser och stödja

samhället vid svåra påfrestningar i fred.

De högst prioriterade förbanden skall, enligt regeringen, efter en veckas

förberedelser kunna mobilisera inom några dygn. Övriga prioriterade

förband skall efter högst ett år för mobiliseringsförberedelser och

kompletterande utbildning och materielanskaffning kunna mobilisera inom

en vecka.

Resterande förband omfattas inte av dessa tidskrav på mobilisering. De

skall i stället kunna öka sin krigsduglighet i förhållande till en utveckling

som motiverar beredskapshöjningar.

Regeringen anser att en viss nedgång i kompetensen kan accepteras för en

del av befälskåren. En prioritering måste dock ske så att kompetensen kan

förbättras för de grupper som är betydelsefulla för den långsiktiga

anpassningsförmågan.

De verksamhetsreduceringar som regeringen förordar omfattar två

kategorier åtgärder. Den första kategorin består av inskränkningar i

utbildningen för vissa förband, främst inom territorialförsvaret. Vidare

förändras mobiliseringssystemet från en utspridd förrådshållning mot att i

högre grad förvara materielen i centrala förråd. Verksamhetsreduceringarna

uppges motsvara 900 miljoner kronor under år 1998.

Den andra kategorin av åtgärder utgörs av minskad och senarelagd

materielanskaffning. Dessa reduceringar motsvarar 1 200 miljoner kronor.

Motionerna

I Folkpartiets kommittémotion Fö18 konstateras att regeringens proposition

inte innehåller några andra förslag till riksdagsbeslut än en något förändrad

inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap. Regeringen sägs vidare

göra ett halvhjärtat försök att motivera sitt förslag med slutsatserna i den

delrapport som försvarsberedningen redovisade i februari 1998 - Svensk

säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Ds 1998:9). Motionärerna betonar

att Folkpartiet givetvis står bakom försvarsberedningens bedömning att det

säkerhetspolitiska läget för Sverige ytterligare förbättrats sedan 1996 års

försvarsbeslut.

Motionärerna anser att regeringens förslag inte nämnvärt strider mot

rapportens slutsatser men att slutsatserna i sig inte motiverar ett hastigt

framlagt förslag till förändrat övergripande mål för Försvarsmakten. Det vore

rimligare att i detta och andra avseenden, som planerat, avvakta en samlad

bedömning i samband med den kontrollstation som framflyttats till våren

1999. Motionärerna föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag.

I Moderata samlingspartiets partimotion Fö10 föreslås också att riksdagen

avslår regeringens förslag till ändring av det övergripande målet för För-

svarsmaktens beredskap (yrkande 1).

Motionärerna i Vänsterpartiets kommittémotion Fö12 noterar regeringens

bedömning att de högst prioriterade förbanden skall kunna genomföra

mobilisering inom några dygn efter en veckas förberedelsetid. Övriga

prioriterade förband skall kunna mobilisera inom en vecka efter upp till ett

års förberedelsetid. Motionärerna anser att beredskapskravet för de högst

prioriterade förbanden kan ifrågasättas. De kan inte se att någon

säkerhetspolitisk utveckling i dag motiverar en dryg veckas mobiliseringstid,

vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 2).

I Kristdemokraternas kommittémotion Fö17 hänvisas till att försvarsutskottet

inför 1996 års försvarsbeslut betonade att förmågan att hävda den

territoriella integriteten är en grundläggande förutsättning för vår

säkerhetspolitik. Kravet på att kunna ingripa mot varje form av kränkning är

väsentlig och styrande för det militära försvarets utveckling. Motionärerna

anser det därför vara av stor vikt att Försvarsmaktens operativa förmåga

behålls på en sådan nivå att hävdandet av vår territoriella integritet inte

nedgår. Vad som sålunda anförts om incidentberedskapen bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1).

Motionärerna motsätter sig inte den av regeringen föreslagna förändringen

av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap men framför oro

för konsekvenserna av ett sådant beslut. En förutsättning för tillämpningen

av anpassningsdoktrinen är att nödvändiga beslut om beredskapshöjningar

kan fattas i tid. Effekterna av de nu aktuella besparingarna skärper kraven på

framförhållningen i beslutsfattandet. Motionärerna föreslår därför att

regeringen i sin årliga redovisning till riksdagen om anpassningsåtgärder

tydligt redogör för konsekvenserna för vår återtagningsförmåga som följd av

den nu föreslagna beredskapssänkningen (yrkande 5).

Motion Fö14 av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin (s) vänder sig mot

den av regeringen aviserade åtgärden att sänka beredskapen för en division

JA 37. Enligt propositionen skall inriktningen för denna division vara att full

krigsduglighet kan uppnås inom fem år. Motionärerna utgår från att det är en

av divisionerna vid F 21 i Luleå som är i fråga. I motionen anförs en rad

argument till förmån för att behålla verksamhet med tre divisioner vid F 21.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att verksamheten med tre divisioner på F 21

bibehålls.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens syn att vår säkerhetspolitiska situation har

förbättrats och att angreppshoten ter sig mer avlägsna. I motsvarande grad

har vårt behov av hög krigsduglighet i krigsorganisationen och kravet på

beredskap minskat. Utskottet kan därför godta regeringens förslag om

ändring av det övergripande målet för Försvarsmaktens beredskap.

Försvarsmaktens beredskap skall sålunda medge att utvalda delar av

organisationen inom ett år efter beslut har uppnått full krigsduglighet.

Beredskap, organisation och planläggning skall medge att Försvarsmaktens

förmåga långsiktigt kan anpassas, dvs. utökas eller förändras för att motsvara

framtida krav och behov. Härav följer att partimotion Fö10 (m) yrkande 1

och kommittémotion Fö18 (fp), som båda förordar avslag på regeringens

förslag, bör avslås av riksdagen.

Riksdagen bör likaledes avslå kommittémotion Fö12 (v) yrkande 2, som

förordar ytterligare beredskapssänkningar i förhållande till vad regeringen

har föreslagit.

Utskottet förutsätter att incidentberedskapen upprätthålls så att vi kan

hävda vår integritet. Utskottet delar därför inte den oro för

incidentberedskapen som kommittémotion Fö17 (kd) ger uttryck för.

Motionens yrkande 1 bör sålunda inte bifallas.

Regeringen redovisar årligen till riksdagen hur genomförd verksamhet

bidragit till försvarsförmågan. I denna redovisning ingår en beskrivning av

beredskapen. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis

kommer att lämna sådana redovisningar till riksdagen och att

beredskapslägets betydelse för återtagningsförmågan då blir belyst.

Kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 5 bör därför inte bifallas.

I motion Fö14 (s) av Lennart Klockare och Eva Persson Sellin föreslås att

verksamhet med tre flygdivisioner behålls vid F 21 i Luleå. Utskottet noterar

att propositionen inte preciserar vilken flottilj som får vidkännas sänkt

beredskap för en flygdivision JA 37. Utskottet anser att det ankommer på

regeringen att besluta om hur beredskapen bör sänkas. Motionen bör därför

avslås.

Plikttjänstgöring

Regeringen

Regeringen redogör för inskränkningar i plikttjänstgöringen i syfte att bidra

till ekonomisk balans i planeringen.

I 1996 års totalförsvarsbeslut förutsattes att Försvarsmakten utifrån

behovet att omsätta krigsorganisationen årligen behövde grundutbilda ca

25 000 totalförsvarspliktiga. För budgetåren 1998 och 1999 bedömde

regeringen, efter förslag från Försvarsmakten, att det var möjligt att minska

den årliga grundutbildningsvolymen till ca 21 000 totalförsvarspliktiga.

Skälet var dels finansiellt, dels att det fanns ett överskott av utbildade

totalförsvarspliktiga från de krigsförband som skulle avvecklas.

Regeringen anser, som tidigare framgått, att den nu aktuella obalansen i

Försvarsmaktens planering kräver extraordinära åtgärder. Regeringen har

därför, på förslag av Försvarsmakten, beslutat att ytterligare reducera

grundutbildningsvolymen med ca 3 700 totalförsvarspliktiga under

utbildningsåret 1998/99 till ca 17 300. Denna neddragning bedöms motsvara

en besparing på 115 miljoner kronor år 1998 och 134 miljoner kronor år

1999. Totalförsvarets pliktverk kommer att informera berörda om

möjligheterna att söka högskolestudier och att efteranmäla sig till

högskoleprovet.

Regeringen meddelar vidare att Försvarsmakten i sitt underlag till

regeringen har anfört att även utbildningstiden för inneliggande åldersklass

bör avkortas. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:6, bet. FöU1, rskr. 78

och 79) att den sammanlagda grundutbildningstiden för en

totalförsvarspliktig får vara högst 615 dagar. Regeringen har bestämt att

grundutbildningen för en totalförsvarspliktig som har skrivits in för värnplikt

skall vara lägst 220 dagar. Regeringen har överlåtit åt Försvarsmakten att

närmare bestämma grundutbildningstidens längd i intervallet mellan 615 och

220 dagar. En förutsättning för att kunna korta grundutbildningen är en

ändring av det av Totalförsvarets pliktverk fattade inskrivningsbeslutet. Det

ankommer sålunda på berörda myndigheter att besluta om en avkortning av

grundutbildningen, dock till lägst 220 dagar.

Berörda värnpliktiga får fem månaders förvarning eller mer om att de inte

kommer att kallas in (besked i vecka 13, tidigare beslutad inryckning i vecka

32 eller senare).

Utskottets överväganden

Regeringen redogör i propositionen för vissa beslut som den fattat om

tillfälliga inskränkningar i plikttjänstgöringen för att bidra till ekonomisk

balans i planeringen. Bl.a. kommer ca 3 700 färre värnpliktiga att kallas in

under utbildningsåret 1998/99 och utbildningstiden kortas för delar av

inneliggande årsklass.

Utskottet har ingen erinran mot de av regeringen redovisade extraordinära

åtgärderna i plikttjänstgöringen åren 1998 och 1999.

Materielanskaffning m.m.

Regeringen

Regeringen redogör för förändringar i Försvarsmaktens materielanskaffning

år 1998. Försvarsmakten har föreslagit att åtgärder vidtas som för detta år

minskar utgifterna för materiel med drygt 1 200 miljoner kronor. Förslaget

till reduceringar omfattar endast materiel som ännu inte har beställts. Enligt

regeringen kan förändringen i materielplaneringen genomföras inom ramen

för riksdagens beslut om inriktningen av Försvarsmaktens olika program.

Regeringen avser att fatta erforderliga beslut genom ändring av

regleringsbrev för Försvarsmakten för år 1998. Regeringen återkommer i

budgetpropositionen för år 1999 med en investeringsplan för perioden 1999-

2001 samt förslag till ny bemyndiganderam.

Regeringen exemplifierar åtgärderna för år 1998 med att den planerade

renoveringen och modifieringen av Haubits 77 samt utvecklingen av ett nytt

pansarskott inte kommer att genomföras. Vidare kommer anskaffningen av

kortvågsradio 90 att reduceras. I övrigt kan Försvarsmakten själv genomföra

reduceringarna utan särskilda beslut av regeringen. Det är härvid fråga om

uteblivna eller uppskjutna beställningar av s.k. mängdmateriel.

Regeringen anför att Försvarets materielverk på regeringens uppdrag

kommer att redovisa sin bedömning av industrikonsekvenserna som följd av

de föreslagna förändringarna i materielanskaffningen.

Regeringen anser att det är väsentligt att behovet av industrikompetens

övervägs i samband med den kommande kontrollstationen. Försvarsmakten

och Försvarets materielverk kommer att få i uppdrag att ta fram underlag för

sådana överväganden. Regeringen anser det vidare vara väsentligt att den

inhemska utvecklingskompetens som är viktig för anpassningsförmågan inte

bör få nedgå innan resultatet föreligger från kontrollstationen. I beslutet om

förändringar i materielplaneringen kommer därför Försvarsmakten att

åläggas att säkerställa den inhemska utvecklingskompetensen inom pjäs-,

pansarvärns- och ammunitionsområdena under innevarande och nästa

budgetår. Den kompetensbevarande verksamheten skall, enligt regeringen,

finansieras genom reduceringar och senareläggningar inom

materielanskaffningen år 1999. Möjliga sådana åtgärder, antydda i ett

underlag från Försvarsmakten, sägs kunna bestå i senareläggning av fordon

till flygbassystemet, reducerad ambition för renovering av terrängbilar,

senareläggning av modifiering av flygplan JA 37, senareläggning av

serieförberedelser för luftvärnsrobotsy-stemet BAMSE samt senareläggning

av beställning av artillerigranaten BONUS.

Motionerna

Materielanskaffning

Miljöpartiets kommittémotion Fö16 uppmärksammar att inskränkningarna i

materielutveckling och materielanskaffning endast sker beträffande ännu inte

beställd materiel. Motionärerna anser detta felaktigt och förordar att även

redan beställda projekt skall kunna komma i fråga för besparingar (yrkande

1). Med den utgångspunkten anser motionärerna att kontrakten bör brytas för

JAS 39 Gripen delserie tre (yrkande 2) och utvecklingen av ubåt Viking

(yrkande 3). Inget av dessa projekt anses vara säkerhetspolitiskt motiverat.

Vänsterpartiet framför likartade synpunkter i kommittémotion Fö12 och

förordar att JAS-projektet avbryts (yrkande 3).

Övriga investeringar

I kommittémotion Fö16 (mp) noterar motionärerna att regeringen skärpt

kriterierna för när investeringar i mark, byggnader och lokaler skall beslutas

av regeringen. Motionärernas uppfattning är att alla nyinvesteringar och

flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996 skall

stoppas i avvaktan på ett helhetsgrepp i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut

(yrkande 4).

I samma motion förordas att omorganisationen av Försvarsmaktens

helikopterflottilj skall stoppas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Detta f

att undvika investeringskostnader i Ronneby och Säve (yrkande 9). Av

samma skäl bör den beslutade flyttningen av radar- och

signalspaningsverksamheten från Malmen till Uppsala upphävas (yrkande 8).

Kristdemokraterna pekar i sin kommittémotion Fö17 på att riksdagen nyligen

beslutat (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 82) om flyttningar och omstruktureringar

av verksamhet och därtill hörande investeringar. I sammanhanget nämns

flyttningen av Arméns motorskola, Arméns underhållsskola och den

flygburna radar- och signalspaningen samt nedläggning av vädercentral Syd.

Motionärerna föreslår en noggrann översyn av de investeringar som planeras

inom Försvarsmakten i syfte att finna alternativ till de nu föreslagna (yrkande

6).

Samma motion förordar vidare att beslutet om en flyttning av den

flygburna signal- och radarspaningen till Uppsala föreläggs riksdagen för

förnyad prövning (yrkande 7).

I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) betonas

vikten av att det upprätthålls en handlingsfrihet för riksdagen i avvaktan på

ett nytt försvarsbeslut. Det borde då vara självklart att stoppa investeringar

mark och anläggningar (yrkande 2).

Försvarsindustrin

Svensk säkerhetspolitik bygger på en hög materiell självförsörjningsgrad. I

kommittémotion Fö17 (kd) påpekas att riksdagen i 1996 års försvarsbeslut

betonade att säkerställandet av Försvarsmaktens långsiktiga

materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande system utgör en

viktig del av försvarspolitiken. Motionärerna menar att det är väsentligt att

den nu aktuella reduceringen av materielanskaffningen inte ger långsiktiga

negativa konse-kvenser för den inhemska försvarsindustriella kompetensen.

För att försvarsindustrin skall kunna anpassa sig till förändrade

förutsättningar bör en nationell försvarsindustriell strategi utarbetas med stö

av parlamentariskt inflytande (yrkande 8).

I motion Fö15 av Ola Karlsson (m) uttrycks oro för att det nu aktuella

förslaget till besparingar leder till att viktig kompetens går förlorad.

Exempelvis kan svensk industri komma att reduceras till

underhållsverkstäder medan ny materiel måste köpas utifrån. Riksdagen bör

därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av en stark svensk försvarsindustri och beställningar till denna.

I motion Fö13 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) menar

motionärerna att de nu aktualiserade sparförslagen kommer att slå hårt mot

den svenska försvarsindustrin. Återigen hotas Karlskronavarvet av

nedskärningar. I det läget anser motionärerna att underhållet av fartyg vid

Muskövarvet i i Försvarsmaktens egen regi bör avvecklas (yrkande 3). En

överföring av underhållsuppgifterna till Karlskronavarvet skulle förbättra

förutsättningarna för en fortsatt fartygsproduktion där.

Näringsutskottet

Näringsutskottet erinrar om sitt yttrande (1996/97:NU4y) till

försvarsutskottet hösten 1996 med anledning av proposition 1996/97:4 om

totalförsvar i förnyelse (etapp 2). Näringsutskottet framhöll då att den

svenska försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade

högteknologiska produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars-

och säkerhetspolitiskt värde. I yttrandet betonades vidare att utformningen av

försvarets anpassningsförmåga kommer att ställa förändrade krav på

försvarsindustrins tekniska kompetens och industriella struktur. Det är

viktigt, anfördes det, att Försvarsmaktens kompetens som kravställare och

uppköpare av försvarsmateriel kan vidmakthållas.

Näringsutskottet anför nu i sitt ställningstagande till regeringens

proposition (1997/98:84) om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år

1998 m.m. att den svenska försvarsindustrin är högteknologisk och

forskningsintensiv. Den har ett stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde

och ger spridningseffekter till civil produktion av stor betydelse för bl.a.

landets största exportindustrier. Det är därför angeläget att effekterna på

försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att vidmakthålla en

högteknologisk kompetens noggrant analyseras, innan beslut fattas om

inskränkningar i de framtida materielprojekten.

Det är enligt näringsutskottets mening av största vikt att principen om

baskompetenser upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning

vidmakthålls och att svensk trovärdighet i förhållande till utlandet kan

bevaras.

Näringsutskottet noterar att regeringen genom en ändring i regleringsbrev

för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta om erforderliga

begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som

beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna

förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk

på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning

avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i

budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för

perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam.

Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid

näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en

mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i

propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande

försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på

lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat

sätt informeras om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag och

om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på

försvarsindustrin.

Försvarsutskottets överväganden

Materielanskaffning

Regeringen redogör i propositionen för åtgärder som kommer att vidtas inom

materielområdet i syfte att kunna spara och omfördela ca 1 200 miljoner

kronor år 1998.

Utskottet konstaterar att erforderliga beslut kan fattas av regeringen och

Försvarsmakten. Den av riksdagen beslutade inriktningen för år 1998 av För-

svarsmaktens 15 olika program (prop. 1997/98:1, utg.omr. 6, bet. 1997/98:

Fö1, rskr. 1997/98:82) behöver inte ändras.

I kommittémotion Fö16 (mp) förordas att även gjorda beställningar skall

kunna omprövas i syfte att göra nödvändiga besparingar för att få balans i

planeringen. Beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre och ubåtsprojektet

Viking utpekas i sammanhanget. Även kommittémotion Fö12 (v) föreslår att

JAS-projektet avbryts.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte föreligger behov av att

omförhandla eller avbryta löpande kontrakt. Erforderliga besparingar inom

materielområdet under år 1998 kan nås genom att skjutna upp eller avstå från

beställningar. Härigenom undviks också avvecklingskostnader. Utskottet

förutsätter att regeringen i det kommande budgetförslaget redovisar

inriktningen för materielanskaffningen samt en investeringsplan för perioden

1999-2001 med tillhörande bemyndiganderam.

Riksdagen har nyligen avslagit (bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82)

motionsyrkanden om att häva beställningen av JAS 39 Gripen delserie tre

och att avbryta studier av det framtida ubåtsprojektet Viking. Utskottet gör

nu ingen annan bedömning. Nämnda projekt är sålunda fortfarande

säkerhetspolitiskt motiverade. Riksdagen bör därför avslå

kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 1-3 och Fö12 (v) yrkande 3.

Övriga investeringar

I 1996 års försvarsbeslut (prop. 1996/97:4 och 1996/97:1 utg.omr. 6, bet.

1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) och uppföljningen av detta hösten 1997

(prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr. 1997/98:82) har

beslutats en rad strukturförändringar för Försvarsmaktens förband och

skolor. En sådan omfattande omstrukturering kräver olika slags investeringar

för att möjliggöra flyttning av verksamhet m.m. Investeringskostnaderna

ingick i de kalkyler som låg till grund för besluten.

Som framgått av det föregående avser ärendet åtgärder för att skapa balans

i Försvarsmaktens planering under innevarande budgetår. Eventuella

omavvägningar i inriktningen för Försvarsmakten bör ske utifrån en

helhetssyn. Den kommande kontrollstationen ger en sådan möjlighet.

Utskottet anser därför att beslutade och pågående investeringar inte nu skall

avbrytas. Utskottet förutsätter däremot att regeringen utifrån ett

besparingsperspektiv noga prövar alla nya investeringar. Utskottet tolkar den

av regeringen beskrivna ändrade regeltillämpningen inför investeringsbeslut

som ett uttryck för en sådan restriktiv syn.

Det av utskottet anförda innebär att riksdagen inte bör bifalla motion Fö13

(m) yrkande 2 samt kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkandena 4, 8 och 9

och Fö17 (kd) yrkandena 6 och 7.

Försvarsindustrin

Utskottet betonade inför 1996 års försvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 224)

svensk försvarsindustris stora försvarspolitiska betydelse som kvalificerad

leverantör av högteknologiska system. Att säkerställa Försvarsmaktens

långsiktiga materielförsörjning och vidmakthållande av i drift varande

system ansågs därför utgöra en viktig del av försvarspolitiken. Utskottet gör

nu ingen annan bedömning. Utskottet delar sålunda näringsutskottets syn på

försvarsindustrins betydelse.

Utskottet anser, liksom regeringen, att det finns behov av att i samband

med den kommande kontrollstationen överväga vilken framtida

försvarsindustriell kompetens som erfordras. I avvaktan härpå måste den

inhemska utvecklingskompetens som krävs för att ge anpassningsdoktrinen

ett reellt innehåll behållas. Följdriktigt är det då motiverat att, som

regeringen avser göra, ålägga Försvarsmakten att säkerställa den inhemska

utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och

ammunitionsområdena under innevarande och nästa budgetår.

Utskottet gör samma bedömning som näringsutskottet att regeringen under

hösten 1998 på ett samlat sätt bör informera riksdagen om då tillgängliga

resultat av regeringens olika uppdrag som gäller försvarsindustrin. En sådan

redovisning behövs som bakgrund till utskottets ställningstagande till den

reviderade investeringsplan med bemyndiganderam som regeringen aviserar i

propositionen. En redovisning av detta slag får också anses vara i linje med

vad utskottet vid flera tillfällen begärt beträffande information i

materielfrågor. Utskottet utgår sålunda från att regeringen i den kommande

budgetpropositionen lämnar den efterfrågade redovisningen.

Det anförda innebär att vad som i motion Fö15 av Ola Karlsson (m)

framförs om vikten av en stark svensk försvarsindustri är beaktat. Motionens

yrkande 1 bör därför inte bifallas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i kommittémotion Fö17 (kd) om

vikten av att de nu under budgetåret 1998 aktuella inskränkningarna i

materielanskaffningen inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den

inhemska försvarsindustriella kompetensen. Den av motionärerna efterlysta

nationella försvarsindustriella strategin anser utskottet vara en fråga för

kontrollstationen 1999. Motionens yrkande 8 bör därför inte bifallas av

riksdagen.

Riksdagen har i anslutning till försvarsbeslutet 1996 tagit ställning (prop.

1995/96:11, bet. 1995/96:FöU2, rskr. 1995/96:105) för att behålla Muskö

örlogsvarv under statligt huvudmannaskap. Utskottet har nu inte underlag för

något annat ställningstagande. Utskottet föreslår därför att motion Fö13 av

Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (m) avslås.

Hemvärns- och frivilligverksamhet

Regeringen

Försvarsmakten har föreslagit att hemvärns- och frivilligverksamheten skall

reduceras med 50 miljoner kronor under år 1998. Regeringen anser dock att

ett så kraftigt ingrepp i verksamheten allvarligt skulle försvåra möjligheterna

att uppnå de mål som riksdagen har beslutat. Regeringen kan godta en viss

reducering och kommer att i ändrat regleringsbrev för år 1998 föreskriva att

hemvärns- och frivilligverksamheten får reduceras med högst 10 miljoner

kronor.

Motionen

I kommittémotion Fö17 (kd) framhålls att Kristdemokraterna vid flera

tillfällen särskilt betonat de frivilliga försvarsorganisationernas stora

betydelse för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets förankring i

samhället. En viktig del av det frivilliga försvaret utgörs av hemvärnet.

Motionärerna menar därför att hemvärns- och frivilligverksamheten helt skall

undantas från besparingar (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Ett enigt utskott har vid upprepade tillfällen, senast inför 1996 års

försvarsbeslut, framhållit frivilligorganisationernas stora betydelse i det

svenska försvarskonceptet. Utskottet delar därför regeringens bedömning att

hemvärns- och frivilligverksamheten bör genomföras för att uppnå de mål

som riksdagen har beslutat. Liksom regeringen anser utskottet att en

reducering av verksamheten med 10 miljoner kronor kan accepteras för år

1998 som en del i åtgärderna för att uppnå balans i planeringen. Härav följer

att kommittémotion Fö17 (kd) yrkande 4 inte bör bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande nytt försvarsbeslut

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2,

1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 1, 1997/98:Fö13

yrkande 1, 1997/98:Fö16 yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkandena 2

och 3,

res. 1 (m, fp, v, mp, kd)

2. beträffande anslagsförordningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö10 yrkande 3,

res. 2 (m)

3. beträffande förmåner och lönebildning i Försvarsmakten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 5,

4. beträffande besparingar inom den internationella

verksamheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 6,

5. beträffande behov av omedelbara åtgärder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö11 yrkande 2,

6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens

beredskap

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på

motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 1, 1997/98:Fö12 yrkande 2,

1997/98:Fö14, 1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 och 1997/98:Fö18

godkänner vad regeringen förordat,

res. 3 (m)

res. 4 (fp)

7. beträffande materielanskaffning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och

1997/98:Fö16 yrkandena 1-3,

res. 5 (v, mp)

8. beträffande investeringsstopp

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 2,

1997/98:Fö16 yrkande 4 och 1997/98:Fö17 yrkande 6,

res. 6 (m, fp, v, mp, kd)

9. beträffande signal- och radarspaning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och

1997/98:Fö17 yrkande 7,

res. 7 (fp, mp, kd)

10. beträffande helikopterverksamheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö16 yrkande 9,

res. 8 (fp, v, mp, kd)

11. beträffande försvarsindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö13 yrkande 3,

1997/98:Fö15 och 1997/98:Fö17 yrkande 8,

12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö17 yrkande 4.

res. 9 (kd)

Stockholm den 7 maj 1998

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer

Skoog (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My

Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),

Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö

(kd), Mona Nyberg (s), Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).

Reservationer

1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1)

Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle

Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren

(mp) och Åke Carnerö (kd) anför

dels att kombinationen av en förberedd kontrollstation och de akuta

planeringsproblemen som Försvarsmakten ådragit sig talar för en

ominriktning av försvaret redan år 1999. Underlaget som tas fram för

regeringens proposition och riksdagens beslut under våren 1999 måste vara

brett och innehålla alternativa handlingsvägar, vad gäller såväl ekonomi som

innehåll. De uppdrag som regeringen under våren ger myndigheterna bör

därför vara så fullständiga att de kan tjäna som ett underlag som skapar

reella förutsättningar för ett nytt försvarsbeslut år 1999, vilket riksdagen so

sin mening bör regeringen till känna. Riksdagen bör sålunda bifalla

partimotion Fö10 (m) yrkande 2, kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 7

och Fö17 (kd) yrkande 2 samt motionerna Fö11 (fp) yrkande 1 och Fö13

(m) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande nytt försvarsbeslut

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö10 yrkande 2,

1997/98:Fö11 yrkande 1, 1997/98:Fö13 yrkande 1, 1997/98:Fö16

yrkande 7 och 1997/98:Fö17 yrkande 2 och med anledning av

motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 1 och 1997/98:Fö17 yrkande 3 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Anslagsförordningen (mom. 2)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla

m) anför

dels att den del av utskottets anförande som på s. 12 börjar med "Utskottet

utgår" och på s. 13 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser sålunda att denna övergång skall ske på ett

verksamhetsneutralt sätt så att Försvarsmakten kompenseras för de

oförutsedda konse-kvenserna av anslagsförordningens fulla tillämpning.

Detta bör ges regeringen till känna. Härav följer att yrkande 3 i partimotion

Fö10 (m) bör bifallas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande anslagsförordningen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla

m) anför

dels att regeringens förslag leder till allvarliga konsekvenser för Försvars-

maktens utveckling under de närmaste åren. Samtidigt är det

anmärkningsvärt och ett memento för framtiden att konstatera att så stora

förändringar i Försvarsmaktens verksamhet kan genomföras utan att det

kräver beslut av riksdagen.

Att den inriktning som riksdagen fastställde den 5 december kan

omkullkastas utan att det i sig kräver större beslut än smärre förändringar i

beredskapen är inte rimligt. Det ställer omedelbart frågan hur ändamålsenliga

de årliga budgetbesluten egentligen är. Regeringen borde i samband med den

översyn av beslutsunderlag och beslutspunkter som sker överväga hur dessa

kan bli mer relevanta och också i verkligheten påverka verksamheten. Att

riksdagen fattar beslut som har liten eller ingen betydelse är inget förhålland

som i längden är till fyllest för respekten för vårt styrelseskick.

De förändringar i beredskapen som regeringen föreslår kan tyckas

marginella. I verkligheten innebär de en oprövad förändring av tillämpningen

av anpassningsprincipen som dessutom sparar relativt litet pengar.

Ett beslut av den dignitet som nu föreslås riksdagen borde enligt vår

mening varit avsevärt bättre förberett. Den kritik som vi återkommande

framfört mot regeringens hantering av anpassningsdoktrinens införlivande

med försvarsplaneringen minskas inte av det förslag som nu förelagts

riksdagen.

Riksdagen bör således med bifall till partimotion Fö10 (m) yrkande 1

avslå regeringens hemställan.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö10 yrkande 1, med

anledning av motion 1997/98:Fö18 samt med avslag på propositionen

och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och

1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)

Lennart Rohdin (fp) anför

dels att 1996 års försvarsbeslut synes redan i allt väsentligt ha havererat. De

togs i alldeles för hög grad med blicken i backspegeln såväl från

riksdagsmajoriteten som från Försvarsmakten. Hösten 1997 stod det alltmer

klart att varken Försvarsmaktens ledning eller regeringen hade rimlig

kontroll över försvarets ekonomiska utveckling.

Folkpartiet har i samband med försvarsbeslutet år 1996 redovisat en i

väsentliga avseenden annorlunda inriktning av det militära försvaret med

ökad tyngd i kvalitativ förnyelse och med en ytterligare kvantitativ

neddragning. Denna inriktning kvarstår med ökad tyngd efter de

konsekvenser som nu redovisats av 1996 års beslut. Folkpartiet återkommer

inför kontrollstationen 1999 med förslag till ett i åtminstone väsentliga delar

förnyat försvarsbeslut.

Regeringen försöker i sin proposition analysera fördelningen av ansvar

mellan regering och försvarsmakt för den uppkomna situationen. Ansvaret

förefaller kunna delas tämligen jämnt av dem båda. Det handlar dels om ett

försvarsbeslut 1996 med en strukturellt felaktig inriktning, dels om

fullständigt oacceptabla brister i ekonomisk planering, styrning och

uppföljning inom försvarsbudgeten, för vilka båda delar ansvaret.

Mot bakgrund av nu gällande försvarsbeslut förefaller det rimligt att det är

regeringen som också tar ansvaret för de åtgärder som måste vidtas.

Redovisade åtgärder inom ramen för 1998 års budget sammanfaller i allt

väsentligt med de politiska riktlinjer som en av den socialdemokratiska

regeringen och Centerpartiet formad riksdagsmajoritet ställde sig bakom i

1996 års försvarsbeslut. Det innebär en fortsatt allvarlig obalans till nackdel

för den materiella förnyelsen av försvaret och till fördel för en omfattande

plikttjänstgöring.

Propositionen innehåller i sig endast ett förslag om en något förändrad

inriktning av målet för Försvarsmaktens beredskap, som en anpassning till de

åtgärder regeringen vidtar mot bakgrund av de föreliggande ekonomiska

bristerna. Trots regeringens försök att motivera förslaget med slutsatserna i

Försvarsberedningens delrapport våren 1998, torde dessa inte i sig motivera

ett hastigt framlagt förslag till förändrat övergripande mål för

Försvarsmakten. Eventuella slutsatser i detta och andra avseenden borde som

planerat få avvakta en samlad bedömning i samband med den kontrollstation

som regeringen föreslagit senareläggas till våren 1999. Regeringens

proposition bör därför avslås i sin helhet.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö18, med anledning av

motion 1997/98:Fö10 yrkande 1 samt med avslag på propositionen

och motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 2, 1997/98:Fö14 och

1997/98:Fö17 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Materielanskaffning (mom. 7)

Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anför

dels att regeringen föreslår att materielanskaffningen minskas och

senareläggs med 1 200 miljoner kronor under år 1998. Detta gäller dock bara

ännu ej beställda projekt. Alla projekt som är beslutade, och där en

beställning föreligger, är undantagna. Den nuvarande JAS-ramen uppgår till

över 70 miljarder kronor. Regeringen har beslutat att anskaffa ytterligare

JAS-plan, den s.k. delserie tre. Vi anser att det är en fullständigt orimlig

satsning när i stället investeringar bör göras för att förhindra att konflikter

uppkommer. Regeringen bör därför ta upp förhandlingar med

försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre, inte minst för att

skapa handlingsutrymme inför kontrollstationen år 1999.

Regeringen stöder också utvecklingen av ubåt Viking, ett projekt som är

en totalt omotiverad satsning ur säkerhetspolitisk utgångspunkt. Projektet

måste därför stoppas.

Kvalificerade samhällsbeställningar bör i stället riktas mot den civila

sektorn. Delar av försvarsindustrins kompetens kan därmed tas till vara för

nödvändigt utvecklingssamarbete inom transport-, energi- och miljöområdet.

Vad som här anförts om materielanskaffning bör riksdagen, med bifall till

kommittémotionerna Fö12 (v) yrkande 3 och Fö16 (mp) yrkandena 1-3, som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande materielanskaffning

att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö12 yrkande 3 och

1997/98:Fö16 yrkandena 1-3,

6. Investeringsstopp (mom. 8)

Arne Andersson (m), Henrik Landerholm (m), My Persson (m), Olle

Lindström (m), Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren

(mp) och Åke Carnerö (kd) anför

dels att regeringen anmäler att alla investeringar avseende mark,

anläggningar och lokaler som överstiger 10 miljoner kronor skall

underställas regeringens prövning i syfte att öka kontrollen. Tidigare har

gränsen för att dessa investeringar skall underställas regeringen för beslut

gått vid 20 miljoner kronor. Vår uppfattning är att nyinvesteringar och

flyttningar av verksamhet som är en följd av försvarsbeslutet 1996, nu bör

omprövas i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut 1999.

Väl medvetna om att investeringar med nuvarande system för MAL-

kostnader (mark, anläggningar och lokaler) innebär att ett

"investeringsstopp" inte ger snabba och omedelbara konsekvenser avseende

belastningen av Försvarsmaktens anslag bör långsiktiga bindningar ändå

undvikas för att inte ytterligare försämra förutsättningarna för bästa möjliga

beslut år 1999.

Risken är annars att nyinvesteringar sker i en struktur man redan om ett år

kan komma att lämna. Ett antal av de av Överbefälhavaren föreslagna

flyttningarna i 1996 års försvarsbeslut - och som sedan följdes upp genom

riksdagsbeslut år 1997 och i regleringsbrevet för år 1998 - leder till få eller

inga besparingar i närtid. Tvärtom har man i några uppmärksammade fall

kunnat visa att det snarare är fråga om fördyringar. Vad som sålunda anförts

om investeringsstopp bör riksdagen, med bifall till kommittémotionerna

Fö16 (mp) yrkande 4 och Fö17 (kd) yrkande 6 och med anledning av motion

Fö13 (m) yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande investeringsstopp

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 4 och

1997/98:Fö17 yrkande 6 och anledning av motion 1997/98:Fö13

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

7. Signal- och radarspaning (mom. 9)

Lennart Rohdin (fp), Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför

dels att i riksdagens beslut om Sveriges totalförsvar år 1998 (bet.

1997/98:FöU1, rskr. 82) fanns ett antal beslut om flyttningar och

omstruktureringar av verksamhet med därtill hörande investeringar.

En av de mest uppmärksammade förslagen till nyinvesteringar som

redovisades var en flyttning av den flygburna signal- och radarspaningen vid

Malmen samt flygtransporterna på Bromma till Uppsala. Regeringen har i

1998 års regleringsbrev beslutat att så skall ske. Omlokaliseringen skall vara

genomförd senast år 1999. Med anledning av detta har Försvarsmakten hos

Fortifikationsverket beställt projektering bl.a. för en ny hangar för tio

flygplan samt en ny uppställningsplatta för sex flygplan.

Om den flygburna signal- och radarspaningen lokaliseras till Uppsala

innebär det investeringskostnader på ca 200 miljoner kronor. På Malmen i

Linköping finns redan nödvändiga och ändamålsenliga lokaler, trafikledning,

banor, personal och kompetent högteknologiskt understöd i omedelbar

närhet. I en utredning framgår tydligt fördelarna såväl effektivitetsmässigt

som ekonomiskt med fortsatt lokalisering till Malmen. Beslutet att flytta den

flygburna signal- och radarspaningen samt flygtransporterna på Bromma till

Uppsala bör därför omprövas, vilket riksdagen, med bifall till

kommittémotionerna Fö16 (mp) yrkande 8 och Fö17 (kd) yrkande 7, som sin

mening bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande signal- och radarspaning

att riksdagen bifaller motionerna 1997/98:Fö16 yrkande 8 och

1997/98:Fö17 yrkande 7,

8. Helikopterverksamheten (mom. 10)

Lennart Rohdin (fp), Jan Jennehag (v), Annika Nordgren (mp) och Åke

Carnerö (kd) anför

dels att i försvarsbeslutet 1996 beslutade riksdagen att en stordivision med

helikoptrar skall organiseras i Ronneby och att därmed 12.

Helikopterdivisionen på Säve fråntas sin ledningsresurs. Detta omkullkastar

den positiva samverkan som har etablerats inom den offentliga sektorns

flygverksamhet på Västkusten. Till detta kommer de nyinvesteringar som

måste göras för att den nya organisationen skall fungera. Vi anser att

omorganisationen skall stoppas så att ett samhällsekonomiskt helhetsgrepp,

baserat på en uppdelning av den södra helikopterdivisionen i två divisioner,

kan fattas i samband med kontrollstationen år 1999. Riksdagen bör sålunda

bifalla kommittémotion Fö16 (mp) yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande helikopterverksamheten

att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö16 yrkande 9,

9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12)

Åke Carnerö (kd) anför

dels att Kristdemokraterna vid flera tillfällen har betonat de frivilliga för-

svarsorganisationernas stora betydelse för försvaret, försvarsviljan och

totalförsvarets förankring i samhället. Eftersom de frivilliga är organiserade

många föreningar runt om i landet utgör de en värdefull bas för olika

anpassningsåtgärder samtidigt som de är en lätt gripbar resurs att tillgå vid

olyckor och andra akuta störningar i vårt sårbara, fredstida samhälle.

En viktig del av det frivilliga försvaret är hemvärnet, som genom sin

förankring har en mycket god kännedom om lokala förhållanden.

Hemvärnsförbanden finns över hela landet dygnet om, året runt och utgör en

betydande del av territorialförsvaret, som med kort mobiliseringstid bl.a.

skall ytövervaka och skydda mot sabotage. Eftersom hemvärnet är en

levande organisation stärker den samhällets förmåga att motstå svåra

påfrestningar.

I 1996 års försvarsbeslut erinrades om det mål för hemvärnets utveckling

som uppställdes i 1992 års försvarsbeslut. Grunden i de båda

försvarsbesluten måste därför enligt vår mening fullföljas så att inte

hemvärnets framtid äventyras. Kristdemokraterna menar därför att hemvärns-

och frivilligverksamheten helt skall undantas från besparingar för att denna

samhällsnyttiga resurs skall förbli vital, dess verksamhet bedrivas med

kontinuitet och fortsatt engagemang samt att organisationen skall kunna

växa. Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö17 yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande hemvärns- och frivilligverksamheten

att riksdagen bifaller motion 1997/98:Fö17 yrkande 4.

Särskilda yttranden

1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3)

Annika Nordgren (mp) anför:

Under 1997 kostade olika förmåner inom Försvarsmakten 1,7 miljarder

kronor. De samlade lönekostnaderna uppgick till 11,5 miljarder kronor.

Riksrevisionsverket (RRV) fick i september 1997 i uppdrag av regeringen

att granska förmåner och formerna för lönebildning, tillämpning av avtal

m.m. för anställda vid Försvarsmakten. RRV skriver bl.a. att det borde vara

möjligt för försvaret att redan under år 1998 minska omfattningen av

kostnaderna för lönetillägg m.m.

En flygförare som har slutat att flyga kan få drygt 20 000 kr i månaden

enbart i tillägg. "Pendlare" från t.ex. Uppsala och Enköping kan fritt få ett

rum i innerstaden, 4 500 kr i månaden och fria hemresor, om de arbetar på

Högkvarteret. Om man, inom Storstockholmsområdet, har en timmes restid

till jobbet, får man 54 000 kr om året i pendlingsersättning. En ubåtsofficer

får 3 000-4 000 kr i månaden i tre år efter att ha stigit i land. Detta är bara

några exempel på den flora av tillägg och förmåner som tillämpas i

Försvarsmakten.

Trots detta tycker inte RRV att det finns anledning att regeringen ändrar på

arbetsfördelningen och delegeringen mellan Arbetsgivarverket och Försvars-

makten.

Miljöpartiet anser att regeringen borde lägga tillbaka ansvaret för Försvars-

maktens löneförhandlingar m.m. till Arbetsgivarverket och att åt Försvars-

makten skall uppdras att redovisa hur de besparingar som man har redovisat

redan skett har intecknats i den föreslagna besparingen.

2. Besparingar inom den internationella verksamheten

(mom. 4)

Annika Nordgren (mp) anför:

Regeringen har fredat området internationell verksamhet från besparingar.

Miljöpartiet konstaterar att Försvarsmakten har ett antal personer i

Natostaber, vilket vi menar inte är förenligt med en trovärdig militär

alliansfrihet. Här bör det alltså gå att spara pengar. Dessutom måste man

redovisa kostnaderna för de övningar som skall genomföras inom ramen för

Partnerskap för fred (PFF). Miljöpartiets uppfattning är att Sverige enbart

skall delta i övningar som har med miljöskydd, räddningstjänst och strikt

fredsbevarande verksamhet att göra. Här bör det följaktligen också gå att

spara pengar.

3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla

m) anför:

Vid utskottets sammanträde den 5 maj 1998 beslutades med röstsiffrorna

9-8 att fastställa utskottets yttrande över motion Fö14 (s) om verksamhet vid

tre flygdivisioner vid F 21 i Luleå. Utskottsmajoriteten kom sålunda till den

något halsbrytande slutsatsen att det generellt ankommer på regeringen att

besluta om hur beredskapen skall sänkas.

Den skrivning som avslogs av utskottsmajoriteten inskränkte sig till att

konstatera att detta förhållande gällde frågan om vilken av existerande

flygdivisioner som avses ges en avsevärt lägre beredskap. Från vår

utgångspunkt är det orimligt att med ens det lägsta krav på hävdandet av

riksdagens roll i den försvarspolitiska beslutsprocessen kunna acceptera ett

sådant synsätt.

Med utskottsmajoritetens förhållningssätt är sålunda även resten av

betänkande FöU11 egentligen onödigt eftersom det enligt denna majoritet

ankommer på regeringen att besluta om hur beredskapen skall sänkas. Enligt

vår uppfattning är det riksdagen som bör fatta beslut om förberedda

beredskapssänkningar av denna dignitet. Det är djupt otillfredsställande att

regeringens förslag endast innehåller exempel på beredskapssänkningar, i

stället för att redovisa i detalj vilka åtgärder som regeringen respektive

Försvars-makten nu avser vidta som innebär avsteg från målsättningarna i

tidigare riksdagsbeslut.

4. Försvarsindustrin (mom. 11)

Christer Skoog (s) anför:

I takt med den krympande underhållsvolymen inom det marina området ökar

betydelsen av att hitta en så effektiv organisation som möjligt. Detta bör ske

med beaktande av att kunna bibehålla kompetensen på de viktiga marina

nybyggnads-, ombyggnads- och reparationsområdena. Verksamhet inom

dessa områden bedrivs i dag huvudsakligen vid Karlskronavarvet AB och

Muskövarvet.

För att kunna behålla den världsunika kompetensen som för närvarande

finns på Karlskronavarvet är det, enligt min mening, viktigt att koncentrera

så mycket som möjligt av avancerad nybyggnads-, ombyggnads- och

reparationsverksamhet till varvet.

5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12)

Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla

m) anför:

Det sätt på vilket myndigheterna inom försvarssektorn styrs medger enligt

vår uppfattning inte ett så detaljerat tyckande från riksdag och regering som

redovisas i regeringens proposition eller i motion 1997/98:Fö17 (kd).

Enligt vår uppfattning bör det ankomma på Försvarsmakten att inom

ramen för förelagda uppgifter styra anslagstilldelningen på ett sådant sätt att

dessa uppgifter löses optimalt.

Det frivilliga engagemanget i Sveriges försvar är en internationellt sett

unik tillgång. Samtidigt finns det anledning att ifrågasätta om inte

statsmakterna tagit engagemanget i frivilligrörelserna för givet under alltför

lång tid. Inte minst är dagens personalstyrka i hemvärnet en varningsklocka

vad gäller den rekryteringen. Försvarsbeslutets mål om 125 000

hemvärnsmän ter sig alltmer avlägset. I nuläget finns totalt 84 224

hemvärnsmän (inklusive avtals-personal och driftvärn) och under 1997 var

det inte fler än 38 591 hemvärnsmän som fullgjorde 20 timmars tjänstgöring

eller mer.

I stället för den i första hand retoriska prioritering som i dag görs krävs

krafttag för att identifiera hemvärnets och de övriga

frivilligorganisationernas roll och uppgift i dagens säkerhetspolitiska

verklighet. Det krävs en tydligare definition av vilka uppgifter som de olika

organisationerna skall ha i försvaret av vårt land. Goda ekonomiska

betingelser för de frivilliga försvarsorganisationerna kombinerade med en

tydlig inriktning på utbildning för att fylla viktiga befattningar inom

totalförsvarets krigsorganisation måste vara vägledande. För hemvärnet,

såväl som för andra delar av den frivilliga krigsorganisationen, är det av stor

betydelse för motivation och förmågan att lösa uppgifter att modern materiel

tillförs.

Regeringen bör också ta initiativ till att tydligare definiera hemvärnets roll

i den anpassningsstrategi som Försvarsmakten i dag till stor del vilar på. Att

allmänna termer tala väl om behovet av folklig förankring och frivilliga

insatser räcker inte.

Näringsutskottets yttrande

1997/98:NU:7y

Till försvarsutskottet

Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:84 om Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år

1998 m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör

näringsutskottets beredningsområde.

Företrädare för Celsius Industrier AB har inför näringsutskottet redogjort för

de konsekvenser som enligt företagets uppfattning följer av de redovisade

sparplanerna från Överbefälhavarens sida. En skrivelse i ärendet har

inkommit från Sveriges Industriförbund.

Näringsutskottet

Propositionen

I proposition 1997/98:84 redovisar regeringen allvarliga problem som

uppstått i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Bakgrunden är att

Försvarsmakten i slutet av år 1997 lämnade en bedömning till regeringen av

den planerade ekonomiska utvecklingen under perioden 1997-2001. I denna

redogörelse angav Försvarsmakten att det under de kommande åren inte

kommer att vara möjligt att genomföra all verksamhet som förutsattes i

totalförsvarsbeslutet år 1996. Ambitionssänkningar framstod som

nödvändiga, och i pengar handlade det enligt Försvarsmakten om

besparingar i förhållande till den budgeterade nivån för

försvarsbeslutsperioden (1997-2001) på drygt 10 600 miljoner kronor. Efter

denna redovisning från Försvarsmakten beslutade regeringen i december

1997 att Försvarsmakten senast den 16 februari 1998 till regeringen skulle

lämna underlag för olika besparingsåtgärder i fråga om anpassning och

beredskap, förbandsverksamhet, materielförsörjning, effektivisering och

anställd personal. Enligt regeringsbeslutet skulle Försvarsmakten redovisa ett

nytt förslag till budget för budgetåret 1998 samt konsekvenser av detta för

planeringen under den resterande delen av försvarsbeslutsperioden.

I enlighet med detta regeringsuppdrag lämnade Försvarsmakten i februari

1998 ett förslag där Försvarsmakten räknade med att kunna spara 10 119

miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden bl.a. genom att reducera och

förskjuta materielprojekt. I propositionen anges Försvarsmaktens

beräkningar att verksamheten för år 1998 bör reduceras med ett belopp

motsvarande 2 135 miljoner kronor, varav 875 miljoner kronor inom

lednings- och förbandsverksamheten och 1 260 miljoner kronor inom

materielområdet. Utan angivande av en egen bedömning av besparingsnivån,

eller möjligheterna att nå målet, påpekar regeringen i propositionen vad avser

materielområdet att regeringen genom ändring i regleringsbrevet för

Försvarsmakten för budgetåret 1998 kommer att besluta om erforderliga

begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som

beställningsbemyndiganderam. Det sägs också att regeringen har för avsikt

att i budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för

perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Av propositionen

framgår att Försvarsmaktens förslag till reduceringar omfattar endast materiel

som ej är beställd hos försvarsindustrin. Detta medför, anför regeringen, att

de större materielprojekt som regeringen fattat beslut om och där en

beställning till försvarsindustrin föreligger ej berörs år 1998.

Enligt regeringen kommer Försvarets materielverk på regeringens uppdrag

att den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning avseende industrikonsekvenser

med anledning av den föreslagna förändringen av materielanskaffningen. I

avvaktan på resultatet av översynen är det enligt regeringens mening

väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte

ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som måste finnas inom

landet. Regeringen har därför för avsikt att ge Försvarsmakten och Försvarets

materielverk i uppdrag att se över de baskompetenser och

teknologisatsningar som prioriterades i första och andra etappen av 1996 års

försvarsbeslut. Uppdraget kommer även att omfatta en analys av andra

tidigare ej prioriterade teknikområden som kan vara nödvändiga att

säkerställa inom landet. Av propositionen framgår ej när detta uppdrag skall

redovisas.

Regeringen understryker i propositionen att den inhemska utvecklings-

kompetens som är av betydelse för anpassningsförmågan inte bör tillåtas

nedgå innan resultatet av den försvarsindustriella översynen i samband med

kontrollstationen föreligger. Regeringen kommer därför att besluta om

ytterligare en ändring av regleringsbrevet för Försvarsmakten för år 1998

med innebörden att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska

utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions-

områdena under innevarande och nästa budgetår. Inriktningen skall vara,

fortsätter regeringen, att den kompetensbevarande verksamheten finansieras

genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år

1999. Möjliga reduceringar och senareläggningar är enligt ett underlag som

Försvarsmakten offentliggjorde i mars 1998 följande: senareläggning av

fordon till flygbassystemet, reducerad ambition vad avser renovering och

karossåtgärder av terrängbilar, senareläggning av modifiering av JAS 37,

senareläggning av serieförberedelser för luftvärnsrobotsystemet BAMSE

samt senareläggning av serieförberedelser för artillerigranaten BONUS. I

propositionen redovisar regeringen dock inget eget ställningstagande till de

angivna besparingsobjekten.

Motionerna

I motion 1997/98:Fö10 (m) hävdas att sparförslaget kommer, om det

genomförs, att slå hårt mot den svenska försvarsindustrin. Främst är det

tillverkare av vapen, ammunition och vapenbärare som drabbas, anförs det.

För svensk del innebär detta exempelvis, menar motionärerna, att företag

som Bofors AB och Kockums AB inom Celsiuskoncernen står inför stora

problem. Bofors AB hotas av successiva nedskärningar, vilket kan leda till

att företaget avvecklas. Motionärerna fruktar att förslaget innebär ett hot mot

den långsiktiga kompetensen inom svensk försvarsindustri. Det finns inte

tillräckliga medel till utveckling av nya projekt som kan vara konkurrens-

kraftiga på lång sikt. Risken är att landet för all framtid förlorar värdefull

kompetens.

Ett liknande budskap frambärs i motion 1997/98:Fö15 (m). Här sägs att en

av hörnpelarna i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken har varit

tillgången till en stark inhemsk försvarsindustri. Motionären hänvisar till att

svensk försvarsindustri har en hög kompetens. De försvarsindustriella

satsningarna har också skapat spinoff effekter för annan industri. Kemi,

mekanik, elektronik och radioteknik är alla områden som utvecklats med

hjälp av försvarsindustriella satsningar. För att behålla en fortsatt stark

försvarsindustri måste, framhåller motionären, förutsättningar för samverkan

med europeisk och amerikansk försvarsindustri ges en hög prioritet. Men

Försvarsmaktens förslag till besparingar riskerar att leda till att viktig

kompetens går förlorad. Motionären vill i stället se en motsatt utveckling;

svensk industri måste tillföras kompetens, vilket fordrar fortsatta satsningar

och att spjutspetsområden inte prioriteras bort.

I motion 1997/98:Fö18 (fp) kritiseras 1996 års försvarsbeslut för att haft

en strukturellt felaktig inriktning och fullständigt oacceptabla brister i

ekonomisk planering, styrning och uppföljning. Uppskjuten materielförnyel-

se kan naturligtvis alltid återställas vid en senare tidpunkt, anför

motionärerna, men det finns ingen anledning att tro att de försvars-

ekonomiska förutsättningarna inom överskådlig framtid kommer att medge

detta. I realiteten innebär situationen att den materiella förnyelsen urholkas.

en kritisk ton konstateras att regeringen avser att pröva materielfrågorna

ytterligare inför kontrollstationen. Motionärerna vill mot denna bakgrund

beklaga att riksdagsmajoriteten flera gånger avvisat förslag om en särskild

parlamentarisk översyn av de framtida materielfrågorna för det svenska

försvaret.

För att inte riskera att värdefull försvarsindustriell kompetens går förlorad

är det nödvändigt att statsmakterna vidtar åtgärder för att trygga en fortsatt

utvecklingsförmåga, anförs det i motion 1997/98:Fö11 (fp). Motionären

finner det angeläget att staten främjar det försvarsindustriella samarbetet för

att finna internationella samarbetsprojekt. En förutsättning för att ett

materielsamarbete skall vara framgångsrikt är inte bara de kommersiella

förutsättningarna mellan berörda industrier, utan även att statsmakterna ger

sitt aktiva stöd till sådant samarbete. Motionären vill betona vikten av ett

välutvecklat europeiskt försvarsindustriellt samarbete och hänvisar till att de

inom EU pågår ett arbete med utarbetande av en strategi för försvars-

industrin.

I motion 1997/98:Fö12 (v) intas ståndpunkten att regeringen borde ha

kommit med förslag på reduceringar, senareläggningar och även slopat

beställningar som redan är gjorda. Motionärernas uppfattning är att riksdagen

t.ex. bör besluta att ännu ej levererade JAS 39 Gripen skall avbeställas.

Förhandlingar om detta bör omedelbart inledas med industrin, anförs det.

De åtgärder som regeringen föreslår för att rädda 1998 års budget är inget

annat än en hel rad panikåtgärder som sammantaget inte leder till några

förbättringar av försvarsekonomin, hävdas det i motion 1997/98:Fö16 (mp).

Motionärerna konstaterar att de besparingar inom materielområdet som

föreslås i propositionen bara gäller ej redan beställda projekt. Här riktas

kritik - i likhet med i den föregående motionen - mot att JAS-projektet

fortskrider, och uppfattningen är att beställningen av delserie tre är en

fullständigt orimlig satsning. Även här är budskapet att regeringen bör ta upp

förhandlingar med försvarsindustrin om att bryta kontraktet på delserie tre i

syfte att skapa handlingsutrymme inför ett nytt försvarsbeslut år 1999. Också

den fortsatta utvecklingen av ubåt Viking måste stoppas; detta projekt

karakteriseras i motionen som totalt omotiverat ur säkerhetspolitisk

synpunkt.

I motion 1997/98:Fö17 (kd) hänvisas till att riksdagen i 1996 års försvars-

beslut betonade vikten av att Försvarsmaktens långsiktiga materielförsörj-

ning säkerställs och att de system som är i drift vidmakthålls. Det är

väsentligt, menar motionärerna, att reduceringen av materielanskaffningen

inte ger långsiktiga negativa konsekvenser för den försvarsindustriella

kompetensen. Detta är särskilt viktigt om svensk försvarsindustri skall

betraktas som en attraktiv samarbetspartner i den omstruktureringsfas som

den europeiska försvarsindustrin befinner sig i. Mot denna bakgrund anser

motionärerna att en nationell försvarsindustriell strategi med parlamentariskt

inflytande bör utarbetas som anger vilka prioriteringar som framöver skall

gälla.

Vissa kompletterande uppgifter

I sitt yttrande (1996/97:NU4y) till försvarsutskottet hösten 1996 med

anledning av proposition 1996/97:4 om totalförsvar i förnyelse (etapp 2)

jämte motioner framhöll näringsutskottet (s. 8) att den svenska

försvarsindustrins förmåga att leverera kvalificerade högteknologiska

produkter till det svenska försvaret har ett stort försvars- och

säkerhetspolitiskt värde. Det påpekades att den industripolitiska betydelsen

av denna produktion är hög och att ett kvalificerat tekniskt kunnande har

frambringats i försvarsindustrin. Spridningseffekter har i ett flertal fall

uppstått i form av civila tillämpningar av tekniken inom den civila industrin

och i övrigt genom en civil användning i samhället. I yttrandet underströks

att den höga tekniska nivån grundar sig bl.a. på ett väl fungerande samspel

mellan forskning och industriproduktion. Näringsutskottets uppfattning var

att den svenska försvarsindustrin - trots att det handlar om högteknologiska

produkter med omfattande utvecklingskostnader - framstår som

kostnadseffektiv, även i jämförelse med motsvarande produktion i de

försvarsindustriella stormakterna.

I yttrandet betonades vidare att utformningen av försvarets anpassnings-

förmåga kommer att ställa förändrade krav på försvarsindustrins tekniska

kompetens och industriella struktur. Det är viktigt, anfördes det, att Försvars

maktens kompetens som kravställare och uppköpare av försvarsmateriel kan

vidmakthållas. Materielanskaffningar och teknologisatsningar skall säker-

ställa ett rationellt utnyttjande av anskaffade system under såväl fred som

kris och krig. Det kunskapsmässiga innehållet - den s.k. kritiska massan - i

svensk försvarsindustri måste värnas. En långsiktigt stabil politisk syn på

försvarsindustrins förutsättningar i landet måste föreligga.

Näringsutskottet välkomnade ett fördjupat europeiskt samarbete på

försvarsindustriområdet. Med hänsyn till strävan att bibehålla en hög teknisk

nivå inom kritiska områden och en fortsatt kostnadseffektiv

materielförsörjning, framstod ett utökat internationellt samarbete som en

förutsättning för den svenska försvarsindustrins överlevnad. Det är

angeläget, fortsatte näringsutskottet, att svensk försvarsindustri får delta på

likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på försvarsindustri-

området. Ett organiserat samarbete kommer att ge försvarsmyndigheter och

försvarsindustrier bättre möjligheter till samordning med andra deltagar-

länder. Samarbetet borde också omfatta försvarsforskningen. Näringsutskott-

ets uppfattning var att ett internationellt samarbete inom försvarsforskningen

kring avancerade tekniska produkter är nödvändigt för att upprätthålla den

tekniska kompetensen inom den svenska industrin och för att skapa

möjligheter till kostnadseffektiva upphandlingar.

Näringsutskottet ville också poängtera att det inte finns någon motsättning

mellan å ena sidan den högteknologiska försvarsindustriella forskningen och

produktionen och å andra sidan behovet av en ökad civil produktion i syfte

att öka sysselsättning och skapa nya företag. Erfarenheten, ville utskottet

meddela, är att de miljöer som en kvalitativt stark försvarsindustri erbjuder

har varit en förutsättning för de civila produkternas kommersiella

framgångar. I en studie från Ingenjörsvetenskapsakademien, som refererades

i yttrandet, hade betonats att kompletterande civil verksamhet som är baserad

på försvarsindustriell kompetens är en långsiktigt viktig väg till

nyföretagande, vilken kan bredda den industriella basen.

I yttrandet fanns tre avvikande meningar (m; fp; v). Företrädarna för

Moderata samlingspartiet ville att en utredning skulle tillsättas med uppdrag

att analysera de kort- och långsiktiga förutsättningarna för försvarsindustrins

överlevnad och utveckling. De kritiserade att teknologiområden som är

väsentliga ur säkerhetspolitisk synvinkel hade prioriterats bort av regeringen

trots ett för försvarsindustrin strategiskt högt kunskapsinnehåll och

internationell konkurrenskraft. Vikten av särskilda satsningar på materiel-

området framhölls; neddragningarna av den militära ekonomiska ramen

sades riskera den industriella kompetensen och försämra försvarets förmåga

till anpassning.

Företrädaren för Folkpartiet liberalerna ville också se en utredning med

uppgift att analysera förutsättningarna för den svenska försvarsindustrins

överlevnad. I denna avvikande mening underströks att ett fördjupat,

organiserat europeiskt försvarsindustrisamarbete kommer att få stor

betydelse framöver. Det underströks dock att ett svenskt deltagande i sådant

samarbete måste bygga på en fortsatt restriktiv exportpolitik och på att

motsvarande regler införs hos övriga deltagande länder. Även här efterlystes

ytterligare satsningar från statens sida utöver den ram som regeringen hade

föreslagit för materielområdet.

Den avvikande meningen från företrädaren för Vänsterpartiet hade ett

annorlunda innehåll; här efterlystes kraftfulla åtgärder för att ta fram en pla

för avveckling av den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skulle

finnas en konkret formulerad strategi för stöd till en omställning av

krigsmaterielindustrin till civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan

strategi kunde vara att bilda särskilda omställningsfonder och att inrikta

samhällets beställningar hos berörda företag mot civila områden.

Invändningar riktades också mot den okritiska inställningen från regeringen

sida beträffande ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. På denna

punkt var bedömningen att konsekvenserna av ett sådant samarbete inte var

förenliga med svenska intressen.

Näringsutskottets ställningstagande

Näringsutskottet vill hänvisa till den uppfattning som framfördes i det nyss

återgivna yttrandet till försvarsutskottet. Den svenska försvarsindustrin är

högteknologisk och forskningsintensiv, har ett stort försvars- och säkerhets-

politiskt värde och ger spridningseffekter till civil produktion av stor

betydelse. för bl.a. landets största exportindustrier. Det är därför angeläget

effekterna på försvarsindustrin och försvarets långsiktiga förmåga att

vidmakthålla en högteknologisk kompetens noggrannt analyseras, innan

beslut fattas om inskränkningar i de framtida materielprojekten.

Näringsutskottet ser med oro på de effekter som kan bli följden av felaktiga

beslut inom området med direkt påverkan på sysselsättning och

konsekvenser för underleverantörer och servicefunktioner. Det är enligt

näringsutskottets mening av största vikt att principen om baskompetenser

upprätthålls, att en långsiktig materiell inriktning vidmakthålls och att svens

trovärdighet i förhållande till utlandet kan bevaras.

Av propositionen framgår att regeringen genom en ändring i

regleringsbrev för Försvarsmakten avseende budgetåret 1998 skall besluta

om erforderliga begränsningar i fråga om såväl investeringsplan som

beställningsbemyndiganderam. Med anledning av den föreslagna

förändringen av materielanskaffningen skall vidare Försvarets materielverk

på regeringens uppdrag senast den 1 juni 1998 redovisa sin bedömning

avseende konsekvenserna för försvarsindustrin. Regeringen avser också att i

budgetpropositionen för år 1999 återkomma med en investeringsplan för

perioden 1999-2001 och förslag till ny bemyndiganderam. Därutöver

kommer en rad andra underlag att utarbetas framöver, dock utan att

tidsgränser för avrapportering anges.

Först skall - vilket näringsutskottet välkomnar - en analys göras av de

kompetenser som erfordras inom landet. Detta skall göras i samband med

kontrollstationen, vars tidpunkt dock inte är preciserad i propositionen. I

avvaktan på resultatet av denna översyn, sägs det i propositionen, är det

väsentligt att reduceringarna av Försvarsmaktens materielanskaffning inte

ger långsiktiga konsekvenser för de kompetenser som finns inom landet.

I ett annat uppdrag skall Försvarsmakten och Försvarets materielverk se

över de baskompetenser och teknologisatsningar som prioriterades i första

och andra etappen av 1996 års totalförsvarsbeslut. Av särskilt värde är, enligt

näringsutskottets uppfattning, att uppdraget också omfattar en analys av

tidigare ej prioriterade teknikområden, som kan vara nödvändiga att

säkerställa inom landet.

Vidare skall regeringen, vilket näringsutskottet ser positivt på, genom ett

särskilt beslut ange att Försvarsmakten skall säkerställa den inhemska

utvecklingskompetensen inom pjäs-, pansarvärns- och ammunitions-

områdena under innevarande och nästa budgetår. Samtidigt heter det i

propositionen att den kompetensbevarande verksamheten skall finansieras

genom reduceringar och senareläggningar inom materielanskaffningen år

1999.

Sammantaget ger dessa uppdrag och aviserade beslut emellertid

näringsutskottet anledning att föreslå att riksdagen under hösten 1998 ges en

mer sammanhållen bild - än den information till riksdagen som planeras i

propositionen - av de överväganden som regeringen gör beträffande

försvarsindustrin. Enligt näringsutskottets uppfattning bör riksdagen på

lämpligt sätt - förslagsvis i budgetpropositionen för år 1999 - på ett samlat

sätt informerades om då tillgängliga resultat av regeringens olika uppdrag

och om regeringens beslutade ändringar i regleringsbrev med avseende på

försvarsindustrin. Näringsutskottets bedömning är att besluten under år 1998

kan få mer långsiktiga effekter på teknologisk kompetens och sysselsättning

än vad som nu kan förutses; mot denna bakgrund bör riksdagen redan under

hösten 1998 få ta del av de vidare överväganden som görs av Försvarsmakten

och regeringen inför den aviserade kontrollstationen.

Näringsutskottet vill också påminna om vikten av ett fördjupat, organiserat

europeiskt samarbete på försvarsområdet, vilket kommer att få stor betydelse

inom de närmaste åren. Följderna av den nuvarande strukturen är t.ex. att

nationella leverantörer bedriver dyrbar forskning och utveckling av likartad

tekniska system, att systemen tillverkas i alltför små serier och att stordrift

fördelarna är otillräckliga. Det är angeläget att svensk försvarsindustri får

delta på likvärdiga villkor i den europeiska omstruktureringen på

försvarsområdet. Att svensk försvarsindustri som samarbetspartner visar

kostnadseffektivitet med hög egen kompetens och med ett stöd från

statsmakterna kommer enligt näringsutskottet att stärka dess position i den

struktureringsprocess som framöver kommer att genomföras i Europa.

Med det sagda avstyrker näringsutskottet de aktuella yrkandena i

motionerna 1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp). Vad som sägs i övriga

här behandlade motioner ligger delvis i linje med vad näringsutskottet här

har anfört.

Stockholm den 5 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynol

Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren (s),

Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer

(v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran

Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman

(m).

Avvikande mening

Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets

ställningstagande bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna

1997/98:Fö12 (v) och 1997/98:Fö16 (mp) att regeringen borde ha kommit

med förslag på reduceringar, senareläggningar och borttagande även av

sådan försvarsmateriel som redan är beställd. I synnerhet vill näringsutskottet

rikta uppmärksamhet mot att JAS-projektet fortskrider med oförminskad

styrka trots det omfattande besparingsbehov som nu föreligger inom

försvarsområdet. Näringsutskottets bedömning är att om omedelbara beslut

inte fattas enligt vad som nu har anförts så kommer nödvändigt budgetärt

handlingsutrymme inte att kunna skapas inför ett nytt försvarsbeslut år 1999.

Kraftfulla åtgärder måste nu vidtas för att ta fram en plan för avveckling av

den svenska krigsmaterielexporten. I en sådan plan skall finnas en konkret

formulerad strategi för stöd till en omställning av krigsmaterielindustrin till

civil produktion. Väsentliga inslag i en sådan strategi kan vara att bilda

särskilda omställningsfonder och att inrikta samhällets beställningar hos

berörda företag mot civila områden. Näringsutskottet vill betona vikten av att

försvarsindustrin har tillgång till riskvilligt kapital för ifrågavarande

ändamål, vilket bör ingå som en del av den strategi för omställning som

näringsutskottet förordar.

Näringsutskottet riktar också invändningar mot att det intas en okritisk in-

ställning till ett europeiskt samarbete om försvarsmateriel. Det är olämpligt

att Sverige engagerar sig i ett organiserat europeiskt försvarsindustri-

samarbete. Näringsutskottet gör bedömningen att konsekvenserna av ett

sådant samarbete inte är förenliga med svenska intressen.

Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motionerna 1997/98:Fö12 (v)

och 1997/98:Fö16 (mp) såvitt här är i fråga. Övriga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks av näringsutskottet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Utskottet 4

Försvarsmaktens ekonomi och planering 4

Regeringen 4

Totalförsvarsbeslutet 1996 4

Försvarsmaktens anmälan av obalansen 4

Budgetpropositionen om obalansen 4

Obalansen under hösten 1997 5

Försvarsmaktens förklaring till obalansen 5

Regeringens uppdrag till Försvarsmakten i december 1997 5

Nya uppgifter i Försvarsmaktens budgetunderlag i mars

1998 6

Utskottets överväganden 6

Orsakerna till obalansen och regeringens åtgärder 7

Regeringen 7

Perioden 1997 2001 7

Budgetåret 1998 8

Motionerna 9

Utskottets överväganden 11

Orsakerna till obalansen 11

Nytt försvarsbeslut? 11

Anslagsförordningen 12

Budgetåret 1998 13

Anpassning 14

Beredskap m.m. 14

Regeringen 14

Motionerna 15

Utskottets överväganden 16

Plikttjänstgöring 17

Regeringen 17

Utskottets överväganden 18

Materielanskaffning m.m. 18

Regeringen 18

Motionerna 19

Näringsutskottet 20

Försvarsutskottets överväganden 21

Hemvärns- och frivilligverksamhet 23

Regeringen 23

Motionen 23

Utskottets överväganden 24

Hemställan 24

Reservationer 25

1. Nytt försvarsbeslut (mom. 1) 25

2. Anslagsförordningen (mom. 2) 26

3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 26

4. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 27

5. Materielanskaffning (mom. 7) 28

6. Investeringsstopp (mom. 8) 28

7. Signal- och radarspaning (mom. 9) 29

8. Helikopterverksamheten (mom. 10) 30

9. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 30

Särskilda yttranden 31

1. Förmåner och lönebildning i Försvarsmakten (mom. 3) 31

2. Besparingar inom den internationella verksamheten 31

(mom. 4) 31

3. Ändring av mål för Försvarsmaktens beredskap (mom. 6) 32

4. Försvarsindustrin (mom. 11) 32

5. Hemvärns- och frivilligverksamheten (mom. 12) 32

Näringsutskottets yttrande 34

Näringsutskottet 34

Propositionen 34

Motionerna 35

Vissa kompletterande uppgifter 37

Näringsutskottets ställningstagande 39

Avvikande mening 41

z