Bet. 1997/98:FöU7

Försvarsutskottets betänkande

1997/98:FÖU07

Totalförsvarsplikten

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

FöU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande vad regeringen i skrivelse 1997/98:4

Totalförsvar i förnyelse har anfört om pliktpersonal. Avsnittet togs nämligen

inte upp till behandling under hösten 1997 i samband med beredningen av

regeringens budgetförslag (prop. 1997/98:1, utg.omr 6, bet. 1997/98:FöU1).

Avsnittet innefattar redogörelser för försöksverksamhet med tre månaders

grundutbildning, kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga,

meritvärdering, förmåner och ersättning samt utbildning av beredskapsmän och

kvinnor för kommunala behov.

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse i berörd del läggs till

handlingarna.

I betänkandet behandlas vidare 21 motioner med sammanlagt 35 yrkanden med

anknytning till totalförsvarsplikten, avgivna under den allmänna motionstiden.

Dessa yrkanden avser bl.a. pliktsystemet, utbildning med stöd av civilplikt,

rättsliga frågor, meritvärdering samt förmåner och ersättning.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Till

utskottets förslag till beslut har fogats fem reservationer och tre särskilda

yttranden.

Skrivelsen

Regeringen behandlar i skrivelsen (1997/98:4) Totalförsvar i förnyelse (avsnitt

6.1) vissa pliktfrågor, nämligen

* förmåner och ersättning,

* försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning,

* meritvärdering,

* kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga samt

civila beredskapsstyrkor.

Innehållet i skrivelsen i denna del sammanfattas i det följande under avsnittet

Utskottet.

Regeringen anmäler att den avser tillsätta en utredning med uppdrag att göra en

översyn av tillämpningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor m.m.

Motionerna

Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997

1997/98:Fö201 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring av lagen

om totalförsvarsplikt att totalvägran snarast kan avkriminaliseras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av pliktlagstiftningen.

1997/98:Fö202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta ett avskaffande av

plikttjänstgöringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta Miljöpartiets

förslag om en frivillig värntjänst,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta de civilpliktigas

folkrättsliga skydd och status,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska hur drogmissbruk

bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska disciplinansvar inom

totalförsvaret och medinflytandeförordningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ta bort de frågeformulär som personer, som efter sex månader

efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst, måste besvara,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra

vapenfri tjänst,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rasism och främlingsfientlighet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska situationen för

totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund.

1997/98:Fö203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ändra lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt så

att fängelsestraff för vägran avskaffas i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete med

folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten.

1997/98:Fö204 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad civilpliktsutbildning vid

Jokkmokkskolan.

1997/98:Fö205 av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson (s) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär att en översyn av värnpliktslagen görs i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fö206 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av lagen

om totalförsvarsplikt.

1997/98:Fö207 av Hanna Zetterberg och Annika Nordgren (v, mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att förslaget om en svensk civil fredstjänst bör ingå i den aviserade

utredningen om Totalförsvarsplikten.

1997/98:Fö209 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om totalförsvarsplikten.

1997/98:Fö210 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar och motiverar unga kvinnor

och män att göra värnplikt i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fö212 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i försvaret.

1997/98:Fö214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk civil

fredstjänst inom ramen för civilplikten.

1997/98:Fö215 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anställning av

mönstringsvärdar på värnpliktskontoren.

1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en frivillig värntjänst som är öppen för kvinnor och män,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det skall vara meriterande att ha genomfört den frivilliga

värntjänsten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samarbete mellan KA 5 och Räddningsverket samt inriktning och

innehåll av den frivilliga värntjänsten.

1997/98:Fö217 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om meritvärdering av

plikttjänstgöring inom totalförsvaret.

1997/98:Fö218 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till civilt

utbildningsintyg.

1997/98:Fö219 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat internationellt engagemang,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift

att utreda en förändrad pliktlag.

1997/98:Fö220 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bred och allsidig översyn av pliktsystemet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda möjligheterna att införa internationell civil fredstjänst

i civilpliktsutbildningen.

1997/98:Fö223 av Lennart Rohdin och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av

pliktsystemet för totalförsvarets civila och militära delar.

1997/98:Fö228 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översynen av frågor rörande plikttjänstgöring.

1997/98:Fö307 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om totalförsvarsplikt att

totalvägran avkriminaliseras.

1997/98:Fö332 av Nikos Papadopoulos (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en försäkring

för alla ungdomar som gör sin värnpliktstjänst.

Utskottet

Totalförsvarsplikten

Regeringen

Försöksverksamhet med tre månaders pliktutbildning

Regeringen anför att den i enlighet med vad som anförts i 1996 års

totalförsvarsproposition (prop. 1996/97:4) givit Försvarsmakten i uppdrag att

försöksvis genomföra värnpliktsutbildning om cirka tre månaders längd för

frivillig rekrytering till hemvärnet. Ca 10 000 totalförsvarspliktiga som

placerats i utbildningsreserven har tillfrågats om de frivilligt ville genomgå

en sådan grundutbildning till hemvärnet. Utfallet blev 183 personer under år

1997 och 100 år 1998 jämte ytterligare personer som kan tillkomma av dem som

mönstrat åt 1997.

Regeringen förutsätter att möjligheten till direktrekrytering är viktig för

att kunna förbättra hemvärnets rekrytering. Regeringen anser dock att det ännu

är för tidigt att dra några slutsatser om rekryteringsresultatet och avser att

följa den fortsatta utvecklingen av försöken.

Kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga

Under perioden 1 juli 1995 till 4 april 1997 har totalt 554 kvinnor (varav 138

under år 1997) skrivits in för värnplikt. Av dessa har 227 skrivits in för

befattningsnivån menig. En fjärdedel har skrivits in för underhålls- och

depåtjänst.

Regeringen anser att myndigheterna bör verka för att kvinnor i större

utsträckning skrivs in för andra befattningar än de som nu är vanligast.

Regeringen avser att följa upp myndigheternas åtgärder i denna fråga.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 av Arne Andersson m.fl. anförs

att den säkerhetspolitiska situationens minskade krav på militär slagkraft

tillsammans med den tekniska utvecklingen har gjort värnplikten generellt

mindre ändamålsenlig. Också i Sverige har utvecklingen medfört att en allt

större andel yrkes- och reservofficerare liksom civilt anställda använts för

att lösa uppgifter i det militära försvaret.

Motsättningen mellan värnpliktsförsvar och yrkesförsvar anses dock konstlad.

Motionärerna konstaterar att försvarets personal rekryteras såväl med stöd av

pliktlagstiftningen som frivilligt. Vårt försvar tillämpar olika

rekryteringsprinciper för att tillgodose olika behov. Vilken princip som skall

tillämpas måste bestämmas efter noggrann analys av de skilda kraven på

krigsorganisationens befattningar. Mönstringsplikten är generell och ingen

undantas från plikten på grund av att vederbörande inte får möjlighet att

genomgå grundutbildning.

Motionärerna anser att en övergång till renodlad yrkesrekrytering varken är

möjlig eller önskvärd så länge som vårt land har ett försvar av ungefär

nuvarande omfattning. Plikten tillförsäkrar försvaret möjligheten att rekrytera

en tillräcklig personalvolym och framför allt tillräckligt duglig personal. Den

folkliga förankringen sägs vara en mycket positiv effekt men bör inte tillåtas

avgöra valet mellan olika personalförsörjningssystem. Varken fler eller färre

än som behövs för att lösa totalförsvarets uppgifter skall tas ut och

grundutbildas.

Motionärerna hemställer (yrkande 4) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsplikten.

Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra män

utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. I partimotion Fö228

(fp) hävdas att den s.k. Folkförsvarstanken är en myt utan

verklighetsförankring. Den sägs sakna respekt för den enskilde individens

frihet och integritet. Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så

att en könsneutral uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret.

Motionärerna välkomnar den av regeringen beslutade översynen av pliktfrågorna

och förutsätter att denna kommer att innebära en återgång fullt ut till de

principer för plikttjänstgöring som låg till grund för riksdagens beslut 1994

om totalförsvarsplikt. De anser det vara en fördel att översynen med förtur

skall behandla frågor som gäller uppskovsregler och disciplinansvar. Likaså

välkomnas att översynen skall omfatta frågor som rör meritvärdering för såväl

värnpliktiga som civilpliktiga.

Motionärerna hemställer (yrkande 9) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av frågor rörande

plikttjänstgöring.

I motion Fö223 (fp) av Lennart Rohdin och Eva Flyborg refererar motionärerna

vissa milstolpar i utvecklingen fram till den nu gällande totalförsvarsplikten

och principiella ställningstaganden av Folkpartiet i det sammanhanget. Ett

heltidstjänstgörande ?yrkesförsvar? sägs av ekonomiska och andra skäl knappast

vara ett reellt alternativ för Sverige. Motionärerna anser det därför vara

mycket tillfredsställande att försvarsutskottet enhälligt inför 1996 års

försvarsbeslut vidhöll grundtanken att krigsorganisationens behov skall styra

pliktuttaget och att för utbildning endast skall tas ut så många som behövs för

krig, beredskap eller katastrofer.

I motionen anges i 25 punkter de principer och förhållanden som enligt

Folkpartiets mening bör kunna ligga till grund för den fortsatta synen på

totalförsvarsplikten och därmed också för det utredningsarbete som regeringen

beslutat. I en av dessa punkter ställs krav på flexibilitet i

totalförsvarsplikten. Totalförsvarsplikten sägs bättre än något annat system

kunna ge en bra personalförsörjning, oavsett försvarskostnader och skiftande

militära och civila personalbehov. I en annan punkt hävdas att riksdagens

beslut år 1992 och 1994 om totalförsvarsplikt måste bejakas.

Totalförsvarsplikten sägs både som princip och i praktisk tillämpning vara

långt överlägsen tidigare gällande ordning och måste därför slutligt ges fullt

genomslag. En könsneutral uttagning förordas i åter en annan punkt.

Motion Fö212 (fp) av Eva Flyborg behandlar specifikt kvinnors roll i försvaret.

Motionären konstaterar att om andelen kvinnor skall öka i försvaret, vilket

regeringen säger sig vilja, så måste rekryteringsbasen breddas. Det bästa

sättet att åstadkomma detta vore att låta totalförsvarsplikten omfatta även

kvinnor. Att införa kvinnlig totalförsvarsplikt skulle enligt motionären också

bidra till en kompetenshöjning inom vårt totalförsvar och öka jämställdheten.

Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinnors roll i försvaret.

Kristdemokraterna anser i sin kommittémotion Fö220 (kd) att försvaret skall

grundas på allmän totalförsvarsplikt där alla tjänstepliktiga skall få en

meningsfull och tydlig utbildning mot krigsuppgiften. Utbildningen skall leda

till krigsplacering i totalförsvaret. Totalförsvarsplikten sägs öka insynen i

försvaret och befäster dess folkliga förankring. Kristdemokraterna menar vidare

att en bred och allsidig översyn av pliktsystemet bör göras utifrån den debatt

som ägt rum i vårt land (yrkande 1). I översynen måste pliktpersonalens totala

situation vad gäller såväl den ekonomiska som den sociala,

arbetsmarknadsmässiga och studiesociala situationen ingå. Motiven för plikt-

utbildning, försvarsupplysning och information, uttagningsprinciper,

rättviseaspekter, kompensationsansvar och förplägnadsansvar är några av de

områden som bör belysas.

Miljöpartiet konstaterar i sin partimotion Fö202 (mp) att ett av de motiv som

ofta anförs för bevarande av värnplikten är att folkförankringen därigenom kan

behållas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är detta en felaktig analys.

Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av

orättvisor sägs vara mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att

utbilda största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste är dock att man utbildar

för att möta hot som uppfattas som verkliga och relevanta för ungdomar.

Motionärerna anser att vi i dag inte har någon allmän plikt. Exempelvis

omfattar den inte kvinnor. Endast ca 40 % av männen genomför plikttjänstgöring.

Miljöpartiet anser att det är viktigt att den nu aktuella översynen även

omfattar ett avskaffande av plikttjänstgöringen (yrkande 1). Vidare bör

alternativa utbildningar övervägas. Det krävs ett nytt system som bygger på

frivillighet och meriter. Miljöpartiet förordar sålunda en frivillig värntjänst

för kvinnor och män i stället för den totalförsvarsplikt som vi har i dag

(yrkande 2).

Även i motion Fö216 (mp) av Eva Goës förordas en frivillig värntjänst som är

öppen för både kvinnor och män (yrkande 5).

Västernorrland anses ha en alldeles förträfflig möjlighet att utveckla

värntjänsten genom samarbete mellan KA 5 i Härnösand och Räddningsverkets skola

på Sandö. Tyngdpunkten i värntjänsten bör inriktas mot internationella och

nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande

fredsarbete (yrkande 7).

I motion Fö205 (s) av Siw Wittgren-Ahl och Sonja Fransson ifrågasätts om

värnplikten i dag är allmän. Ett folkförsvar, anför motionärerna, måste bygga

på att ett genomsnitt av befolkningen genomgår utbildning, inte ett urval med

nuvarande snedfördelade uttagning. Försvaret måste vara hela folkets

angelägenhet. Motionärerna hemställer därför att riksdagen hos regeringen begär

en översyn av värnpliktslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottets överväganden

Sedan länge har det funnits en skyldighet i Sverige att delta i landets

försvar. Före år 1995 säkerställdes totalförsvarets behov av personal, bl.a.

genom ett antal pliktlagar. Den 1 juli 1995 trädde lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt i kraft (prop. 1994/95:6 och 87, bet. 1994/95:FöU1, rskr.

1994/95:78). Den ersatte ett flertal lagar med bestämmelser om

plikttjänstgöring, bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om

vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och

sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., lagen (1984:272) om skyldighet

för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret samt allmänna

tjänstepliktslagen (1959:83). Vidare ersatte lagen om totalförsvarsplikt de

bestämmelser som fanns i den då gällande civilförsvarslagen (1960:74). Vid

samma tidpunkt trädde ytterligare några nya med pliktsystemet anknutna lagar i

kraft, nämligen lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra

värnplikt eller civilplikt med längre utbildning och lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Den nuvarande ordningen innebär sålunda en totalförsvarsplikt gällande varje

svensk medborgare, samt utländska medborgare som är bosatta i Sverige, från 16

års ålder t.o.m. det år vederbörande fyller 70 år. Enligt lagen skall

tjänstgöringsskyldigheten fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän

tjänsteplikt. Svenska kvinnor kan, utöver skyldigheten att genomgå civil-

pliktsutbildning i högst 60 dagar, frivilligt genomgå en antagningsprövning för

inskrivning för värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning.

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fö209 (m), liksom i Folkpartiets

partimotion Fö228 (fp) och i Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 (kd)

förordas en fortsatt användning av plikt för att tillgodose totalförsvartes

behov av personal. Miljöpartiet uttrycker i sin partimotion Fö202 (mp) en annan

uppfattning. Motionärerna anser att plikttjänstgöringen bör avskaffas och att

personalförsörjningen i stället skall bygga på frivillighet.

Utskottet erinrar om att riksdagen i 1996 års totalförsvarsbeslut (prop.

1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) lagt fast att det svenska

totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en

angelägenhet för hela befolkningen samt att totalförsvarets personalförsörjning

bäst tillgodoses genom ett system med plikttjänstgöring. Utskottet anser att

detta för totalförsvaret grundläggande uttalande fortfarande bör gälla, trots

att förutsättningarna för totalförsvarspliktens tillämpning ändrats i ett antal

avseenden de senaste åren. Ett pliktsystem tillförsäkrar sålunda försvaret

möjligheten att på ett förutsägbart sätt rekrytera tillräckligt många lämpade

personer med hänsyn till de behov som finns i krigsorganisationen, vilket också

framhålls i motion Fö209 (m). En totalförsvarsplikt torde vidare, som påpekas i

motion Fö223 (fp), vara det överlägset mest flexibla

personalförsörjningssystemet oavsett försvarsekonomi och skiftande militära och

civila personalbehov. Tjänstgöring med plikt, tillsammans med olika former av

frivillig tjänstgöring, borgar för en god insyn i försvaret och kan positivt

bidra till totalförsvarets folkliga förankring. Dessa motiv framhålls

exempelvis i motion Fö220 (kd).

En övergång till enbart frivillig rekrytering till totalförsvaret, vilket

Miljöpartiet föreslår, skulle enligt utskottets mening ge alltför stora

osäkerheter i personalförsörjningen. Tillgången på personal för olika uppgifter

i skilda tidsperspektiv skulle inte kunna förutses i erforderlig grad. Vidare

skulle det bli svårt att tillgodose mönstrandes krav på viss typ av

tjänstgöring eller på utbildningens lokalisering.

Utskottet anser sålunda att en betydande del av totalförsvarets

personalförsörjning även i framtiden bäst tillgodoses genom ett pliktsystem.

Detta synsätt skall enligt regeringens direktiv (dir. 1997:106) också utgöra

grunden för den nyligen tillsatta pliktutredningens arbete. Härav följer att

riksdagen bör avslå partimotion Fö202 (mp) yrkande 1.

Den nuvarande ordningen för personalförsörjning med plikt utgår från de

uppgifter som totalförsvaret skall kunna lösa vid höjd beredskap. Den nya

Pliktutredningen skall överväga om det också bör införas en skyldighet att

tjänstgöra vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Att härutöver införa en

frivillig värntjänst för kvinnor och män för andra uppgifter finns det enligt

utskottet inte tillräckliga skäl för. Riksdagen bör därför avslå partimotion

Fö202 (mp) yrkande 2 och motion Fö216 (mp) yrkande 5. Som följd härav bör också

yrkande 7 i sist nämnda motion avslås.

Flera motioner, liksom regeringens skrivelse, behandlar frågan om kvinnors roll

i försvaret. Utskottet konstaterar att den nya Pliktutredningen skall utvärdera

systemet med kvinnors möjlighet att efter ansökan få fullgöra

plikttjänstgöring. Utredningen skall föreslå åtgärder med anledning av

utvärderingsresultatet. Utskottet utgår från att utredningen i sammanhanget

överväger om totalförsvarsplikten bör förändras så att uttagningen med plikt

blir könsneutral. Enligt utskottets uppfattning ger utredningsdirektiven

utrymme för detta. Vad som anförs om kvinnors roll i försvaret i partimotion

Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del, i motion Fö223 (fp) i denna del samt i motion

Fö212 (fp) bör därmed bli föremål för överväganden. Motionsyrkandena bör därför

inte bifallas av riksdagen.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i skrivelsen om

kvinnliga totalförsvarspliktiga i befattningar som meniga. Utskottet föreslår

att skrivelsen i denna del läggs till handlingarna.

Som utskottet inledningsvis påpekat har förutsättningarna för

plikttjänstgöringen ändrats i en rad avseenden sedan lagen om

totalförsvarsplikt beslutades. Det finns således anledning att göra en översyn

av pliktsystemet med hänsyn till hur det fungerar i praktiken. En bred och

allsidig översyn har också efterlysts i kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1. I

partimotion Fö228 (fp) och motion Fö223 (fp) välkomnas den beslutade översynen

av pliktsystemet. Dessa senare motioner pekar ut en rad frågor som i

sammanhanget bör övervägas. Även kommittémotion Fö209 (m) samt motion Fö205 (s)

ger synpunkter på utformningen av pliktsystemet.

Utskottet konstaterar att den av regeringen nyligen tillsatta

pliktutredningen enligt direktiven skall göra en allmän översyn av hur

pliktsystemet tillämpas och föreslå eventuella förändringar. Den breda

granskning som motionärerna efterlyser får därmed antas komma till stånd liksom

överväganden i de skilda sakfrågor som nämns. Härav följer att riksdagen inte

bör bifalla motion Fö205 (s), kommittémotion Fö209 (m) yrkande 4, motion Fö223

(fp) i denna del, partimotion Fö228 (fp) yrkande 9 i denna del och

kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1.

Utskottet har tidigare (1996/97:FöU1, s. 201) anfört att det inte har något att

erinra mot regeringens avsikt att försöksvis genomföra tre månaders

pliktutbildning som ett led i rekryteringen till hemvärnet. Utskottet föreslår

att regeringens skrivelse i denna del läggs till handlingarna.

Utbildning med stöd av civilplikt

Regeringen

Regeringen anför att den gett Statens räddningsverk i uppdrag att påbörja

utbildningen av civila beredskapsstyrkor för kommunernas behov vid

räddningsskolorna och i Almnäs, Södertälje. Utbildningen omfattar befattningar

som beredskapsmän. Utbildningen började i juli 1997 med inriktning mot social

verksamhet samt stabs- och informationsuppgifter. Utbildningen i teknisk

verksamhet börjar i januari 1998.

Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap och Statens

räddningsverk att se över möjligheterna att utbilda civila beredskapsstyrkor

även för uppgifter inom området miljöskydd under höjd beredskap. Vidare har

Överstyrelsen för civil beredskap fått i uppdrag att utveckla ett tidigare

redovisat förslag att upprätta regionala beredskapsstyrkor som en resurs på

länsnivå.

Myndigheterna skall inför den säkerhetspolitiska kontrollstationen 1998

redovisa det samlade behovet av totalförsvarspliktiga.

Motionerna

Kristdemokraternas kommittémotion Fö220 erinrar om att riksdagen i 1996 års

försvarsbeslut ställde sig bakom förslaget att totalförsvarspliktiga som

utbildas med civilplikt frivilligt bör kunna ingå som en resurs vid civila

internationella insatser. Metoder att med icke-våld förändra en

konfliktsituation borde därför finnas med som ett alternativ i den

civilpliktsutbildning som det svenska försvaret genomför. Utbildningen kan vara

en förberedelse och träning i civil fredstjänst, t.ex. i samarbete med svenska

folkrörelser.

Motionärerna erinrar vidare om att Europaparlamentet har betonat att det

kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och vidareutveckla icke-

militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa konflikter. Härvid har

möjligheten att upprätta en europeisk fredskår pekats ut. Motionärerna anser

att en pliktutbildning i civil fredstjänst skulle kunna vara ett svenskt bidrag

till en sådan fredskår. Möjligheterna att införa internationell civil

fredstjänst i civilpliktsutbildningen bör därför utredas (yrkande 3).

Liknande resonemang förs i motion Fö214 (s) av Berndt Ekholm m.fl.

Totalförsvaret kan och bör kunna ge mycket betydelsefulla bidrag för att

förebygga våld och konflikter. En fråga som dock behöver belysas ytterligare är

i vilken grad som civilplikten kan tillgodose personalbehoven i dessa

sammanhang.

Motionärerna pekar på möjligheten att rekrytera unga människor inom ramen för

civilplikten och i samarbete med svenska folkrörelser ge erforderlig utbildning

i konflikthantering och icke-våld. Härigenom kan statsmakterna skapa

förutsättningar för en svensk civil fredstjänst. Motionärerna anför vidare att

Sveriges kristna råd har tagit fram en utbildningsplan som är lämplig att

använda i detta sammanhang. Riksdagen bör sålunda som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om en svensk civil fredstjänst inom ramen för

civilplikten.

Från samma utgångspunkter hävdas i motion Fö207 (v, mp) av Hanna Zetterberg (v)

och Annika Nordgren (mp) att en svensk civil fredstjänst som alternativ till

traditionell militärtjänstgöring bör kunna bli ett centralt element i en större

satsning på att utveckla nya metoder för fredlig konflikthantering. Även i

denna motion hänvisas till den av Sveriges kristna råd framtagna

utbildningsplanen.

Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att förslaget om en svensk civil fredstjänst

bör ingå i den aviserade utredningen av totalförsvarsplikten.

Ett motsvarande resonemang förs i motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus.

Motionären hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att förslaget om svensk civil fredstjänst i samarbete

med folkrörelserna bör ingå i den aviserade utredningen om totalförsvarsplikten

(yrkande 3).

Motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. förordar ett ökat internationellt

engagemang. När mer och mer av vår säkerhetspolitik och verksamheten i vårt

försvar utgörs av internationella aktiviteter, gemensamma övningar inom

exempelvis Partnerskap för fred eller fredsbevarande operationer reses frågan

om inte dessa viktiga delar av vårt försvars verksamhet skall omfattas av

folkförsvarstanken. Motionärerna anser det därför angeläget att utreda

möjligheten att i framtiden använda även pliktlagen för att rekrytera till

viktiga fredsbevarande eller fredsuppbyggande insatser i utlandet (yrkande 2).

I motion Fö204 (m) av Olle Lindström beskrivs verksamheten vid AB Vattenfalls

skola i Jokkmokk. Skolan utbildar på uppdrag av Affärsverket Svenska Kraftnät,

och med stöd av civilplikt, driftbiträden och ställverksreparatörer.

Hälften av landets elproduktion kommer från vattenkraftverk som fjärrstyrs.

Vid höjd beredskap måste driften av dessa kraftverk kunna ske manuellt om

automatiken slås ut. Enligt motionären finns det inte tillräckligt med utbildad

personal för att kunna bemanna samtliga kraftverk. Han förordar därför en ökad

civilpliktsutbildning vid Jokkmokkskolan. Skolan sägs ha kapacitet att

fördubbla elevantalet.

Utskottets överväganden

I fyra motioner - Fö203 (c), Fö207 (v, mp), Fö214 (s) och Fö220 (kd) - förordas

en utvidgning av civilplikten så att denna också skall kunna utnyttjas för

utbildning syftande till internationell civil fredstjänst. En motion - Fö219

(s) - anser det angeläget att utreda möjligheten att utnyttja pliktlagen för

att rekrytera till fredsbevarande och fredsuppbyggande insatser i utlandet.

Utskottet håller med motionärerna om vikten av ett ökat internationellt

engagemang för att med icke-våld kunna förebygga, bilägga och förändra

konflikter i positiv riktning. Metoder för fredlig konflikthantering behöver

för den skull utvecklas, liksom skilda slags utbildningar. Den av Sveriges

kristna råd framtagna utbildningsplanen kan därvid säkert fylla en viktig roll.

Deltagande i internationell konfliktförebyggande och konfliktdämpande

verksamhet med totalförsvarets resurser bygger enligt nuvarande ordning på

frivillighet. Enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, beslutad i stor

politisk enighet, skall uttagning med plikt endast ske för totalförsvarets

behov. Utbildning av totalförsvarspliktiga skall enbart ske för uppgifter under

höjd beredskap samt för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Denna

grundläggande syn bekräftades i uttalanden i samband med 1996 års

totalförsvarsbeslut (bet. 1996/97:FöU1, s. 205). Som nyss framgått kan

pliktsystemet, efter erforderliga beslut av regering och riksdag, komma att

utvidgas till att även omfatta skyldighet att tjänstgöra vid svåra

påfrestningar på samhället i fred.

Nuvarande lagstiftning medger sålunda inte att någon får tas ut med plikt för

att utbildas ser för närvarande inga bärande skäl för ett förändrat synsätt när

det gäller rekrytering och utbildning för internationella uppdrag. Utskottet

föreslår därför att Utskottet föreslår därför att motionerna Fö203 (c), Fö207

(v, mp), Fö214 (s), Fö219 (s) yrkande 2 Fö219 (s) yrkande 2 samt kommittémotion

Fö220 (kd) yrkande 3 avslås av riksdagen.

Regeringen redogör i skrivelsen för vissa utredningsuppdrag som avser behov och

utbildning av beredskapsmän till kommunerna samt av regionala

beredskapsstyrkor.

Utskottet erinrar om att det inför 1996 års totalförsvarsbeslut framhöll

(bet. 1996/97:FöU1, s. 82) nödvändigheten av en helhetssyn på ianspråktagande

av totalförsvarspliktiga, på de volymmässiga behoven och på vilken utbildning

som krävs för skilda uppgifter. Utskottet utgår nu från att regeringen i

samband med kontrollstation 98 redovisar pliktfrågorna i ett sådant helhets-

perspektiv.

Utskottet föreslår att skrivelsen i berörda delar läggs till handlingarna.

I motion Fö204 (m) föreslås en utökad utbildning med stöd av civilplikt vid AB

Vattenfalls skola i Jokkmokk. Utskottet betvivlar inte motionärens uppgift att

det kan finnas behov av fler driftbiträden för att kunna bemanna alla kraftverk

vid höjd beredskap. Utskottet förutsätter att myndigheten Affärsverket Svenska

Kraftnät bedömer utbildningsbehovet med hänsyn till ställda beredskapskrav.

Motionen bör därför inte bifallas.

Rättsliga frågor

Motionerna

Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt anger (3 kap. 16 §) att alla

totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande bruk

av vapen mot annan att den är oförenlig med tjänstgöringen, skall ha rätt att

vara vapenfria. I partimotion Fö202 (mp) anförs att Miljöpartiets uppfattning

är att ?övertygelse? är ett abstrakt fenomen som är omöjligt för en annan

person att bedöma. Det är endast den enskilde individen som kan avgöra vad

övertygelsen egentligen innebär för denne.

Motionärerna konstaterar att personer som mer än sex månader efter

inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria får svara på tre

frågor varför de har ändrat uppfattning. Nu sägs hög tid vara att ta bort detta

frågeformulär som inte anses fylla någon funktion och som därför medför onödig

administration (yrkande 6). Motionärerna anser också att det inte skall vara

möjligt att avslå en ansökan om att få göra vapenfri tjänst (yrkande 7).

I samma motion erinrar motionärerna om att Miljöpartiet tidigare krävt en

översyn av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och

medinflytandeförordningen. Detta krav upprepas nu. Nämnda lag och förordning

bör sålunda, tillsammans med företrädare för de totalförsvarspliktiga, ses över

av den nya pliktutredningen (yrkande 5).

Fyra motioner behandlar påföljden vid vapenvägran. I motion Fö201 (s) av Sigrid

Bolkéus och Lena Klevenås sammanfattar motionärerna utvecklingen av

lagregleringen av värnpliktsbrott samt de senaste årens statistik över utdömda

fängelsestraff för sådana brott. De konstaterar att dagens pliktlagstiftning är

anpassad till en situation då de flesta grundutbildades, vilket inte är fallet

nu längre. Denna lagstiftning bör därför skyndsamt ses över.

Motionärerna noterar att regeringens avsikt är att i början av år 1998 komma

med ett förslag som bygger på den s.k. Straffsystemkommitténs betänkande, som

bl.a. behandlar brott mot lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Oaktat detta

anser motionärerna att tiden är mogen för att snarast avkriminalisera

totalvägran (yrkande 1). De anser vidare att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

pliktlagstiftningen (yrkande 2).

I motion Fö203 (c) av Birgitta Hambraeus framhålls att värnpliktiga enligt

lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har rätt till vapenfri tjänst och att i

allmänhet alla sökande beviljas sådan tjänst. Motionären anser det då vara

orimligt att utdöma böter eller fängelse för dem som vägrar bära vapen eller

totalvägrar. Utan att avvakta den aviserade pliktutredningen bör därför lagen

ändras så att fängelsestraff omedelbart avskaffas för vägran att ställa sig

till försvarets förfogande (yrkande 1).

I motion Fö307 (mp) av Kia Andreasson m.fl. konstateras att frågan om hur man

bör se på totalvägran inte för närvarande bereds i någon kommitté eller

utredning. Straffsystemkommittén har endast haft mandat att behandla påföljden.

Motionärerna konstaterar vidare att utvecklingen medfört att allt färre

ungdomar utbildas i försvaret och krigsplaceras och att många som söker

värnpliktstjänstgöring inte kan beredas plats. Härav följer, enligt

motionärerna, att totalvägran bör avkriminaliseras och lagen om

totalförsvarsplikt ändras i enlighet härmed.

Även i motion Fö206 (s) av Carina Hägg förordas en översyn av lagen om

totalförsvarsplikt och tillhörande förordning. Motionärens utgångspunkt är att

nämnda lag i 10 kap. 8 § ger Pliktverket rätt att besluta om att en person

tillhörande ett visst religiöst samfund inte behöver inställa sig till

värnplikt eller civilplikt. Enligt förordningen (1995:238) framgår att det är

Jehovas vittnen som avses. Samhällets utveckling, bl.a. med färre som kallas in

till tjänstgöring, har enligt motionären förstärkt den tidigare tveksamhet som

funnits mot den redovisade särregeln. Riksdagen bör därför som sin mening ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagen om

totalförsvarplikt.

Utskottets överväganden

För att få vapenfri tjänst tillämpades tidigare ett prövningsförfarande med

bl.a. ett samtal mellan den sökande och en särskild utredare. Utredningen

upplevdes av flertalet sökande som alltför inträngande och personlig varför

prövningsförfarandet ändrades och förenklades år 1991. Den prövning som nu

genomförs innebär att den enskilde i samband med mönstringen ansöker om att få

vara vapenfri. Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt stadgar en rätt att få

vara vapenfri för den som kan antas ha en så allvarlig övertygelse mot bruk av

vapen att den inte kan förenas med de krav som tjänstgöringen ställer. Som

regel bifalls en sådan. Om den värnpliktige däremot först sex månader efter

inskrivningen kommer fram till att han vill vara vapenfri är det nödvändigt med

ett prövningsförfarande som är så sakligt och rättvist som möjligt.

Vederbörande skall därför ge en mer beskrivande motivering för sitt

ställningstagande i enlighet med vad som anges i partimotion Fö202 (mp). I

motionen föreslås att detta prövningsförfarande slopas (yrkande 6) och att en

ansökan om att få vara vapenfri inte kan avslås (yrkande 7).

Nuvarande pliktsystem ger möjlighet till helt civil utbildning för den

totalförsvarspliktige. Vid mönstring kan önskemål framföras om att få en sådan,

dvs. en utbildning med stöd av civilplikt. Om den mönstrande anför skäl mot att

bära vapen bör vederbörande kunna motivera sitt ställningstagande. Eftersom

värnpliktstjänstgöring som regel upplevs som mer betungande än vapenfri

tjänstgöring, inte minst fysiskt, torde den senare för många, oavsett

inställningen till bruk av vapen, framstå som mer attraktiv. Enligt utskottets

mening behövs sålunda därför någon form av prövning. Den nya pliktutredningen

har i uppdrag att bl.a. granska inskrivningssystemet och föreslå förbättringar

av detta. Utskottet utgår från att utredningen i det sammanhanget överväger

frågan om prövning och beslut om rätten att få vara vapenfri. Partimotion Fö202

(mp) yrkandena 6 och 7 bör därmed inte bifallas av riksdagen.

Påföljden vid totalvägran eller vapenvägran ifrågasätts i tre motioner.

Utskottet kan konstatera att även denna fråga inryms i det uppdrag som

pliktutredningen fått. Den skall nämligen, enligt direktiven, uppmärksamma de

effekter som utredningens förslag kan få på det i pliktlagstiftningen fastlagda

sanktionssystemet. Härav följer att riksdagen bör avslå motionerna Fö201 (s)

yrkandena 1 och 2, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp).

Pliktutredningen skall vidare granska disciplinansvarssystemet och reglerna för

att undanta medlemmar i visst religiöst samfund från plikttjänstgöring. De

frågor som aktualiseras i partimotion Fö202 (mp) yrkande 5 och motion Fö206 (s)

torde därmed bli behandlade. Dessa motionsyrkanden bör följaktligen inte

bifallas.

Meritvärdering av plikttjänstgöring

Regeringen

Regeringen anför att Försvarsmakten arbetar med olika åtgärder för att

förbättra de totalförsvarspliktigas möjligheter att få arbete eller studieplats

efter avslutad militär grundutbildning. Regeringen anför vidare att

Försvarsmaktens överenskommelse med Högskoleförbundet, i samråd med

Överstyrelsen för civil beredskap, om s.k. platsgaranti för

totalförsvarspliktiga medför att antalet högskoleplatser successivt kommer att

öka.

Ett nytt betygsformulär för avslutad militär grundutbildning har utarbetats,

anmäler regeringen. Detta skall tydligare än hittills belysa erhållna kunskaper

och färdigheter. Det används på försök vid flera förband. En utvärdering sägs

komma att ske under hösten 1997. Härutöver undersöks möjligheterna att ge en

civil certifiering för vissa specialutbildningar under grundutbildningen.

Enligt Överstyrelsen för civil beredskap har grundutbildningen med civilplikt

alltid utbildningsmoment med högt meritvärde. Överstyrelsen utvecklar därför

tillsammans med de myndigheter som genomför grundutbildning med civilplikt som

är längre än 60 dagar en gemensam syn på betyg och vitsord för

grundutbildningen.

Regeringen anför härutöver att utredningen som skall göra en översyn av

pliktsystemets tillämpning och andra pliktfrågor också kommer att få i uppgift

att se över utbildningarnas meritvärdering.

Motionerna

I motion Fö217 (c) av Erik Arthur Egervärn konstateras att reduceringen av

Försvarsmakten leder till att färre totalförsvarspliktiga kallas in till

tjänstgöring. Enligt motionären blir därigenom orättvisan i systemet alltmer

tydlig i form av försenade studier och uteblivna inkomster för dem som fullgör

plikttjänstgöring i någon form. De som kallas in med stöd av plikt måste därför

få tjänstgöringen meritvärderad både för arbetsmarknaden och för tillträde till

högre studier. Andra sätt för samhället att visa sin uppskattning för fullgjord

totalförsvarsplikt kan vara högre utryckningsbidrag eller möjlighet att ta

körkort gratis under utbildningstiden. Vad som sålunda anförts om

meritvärdering av plikttjänstgöring inom totalförsvaret bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Att fullgöra totalförsvarsplikt är inte längre något självklart för den som är

ung i dag, framhålls det i motion Fö218 (s) av Anders Ygeman m.fl.

Plikttjänstgöring innebär ofta både en social och ekonomisk uppoffring. Enligt

motionärerna måste staten därför visa större respekt och ta större hänsyn till

den minoritet som tvingas in till tjänstgöring. Det borde vara självklart att

den som rycker ut får ett intyg som kan användas i kampen om jobb och

studieplats. En rätt till civilt utbildningsintyg bör sålunda införas.

Ett likartat resonemang förs i motion Fö210 (m) av Stig Grauers och Kent

Olsson. De anser att det är naturligt att samhället vidtar åtgärder som ger

unga människor - män såväl som kvinnor - stimulans och motiv för att fullgöra

plikttjänstgöring samt att de tillerkänns den status som de genom

tjänstgöringen erhållit. Motionärerna ger flera exempel på sådana slags

åtgärder.

I motion Fö216 (mp) av Eva Goës förespråkas en frivillig värntjänst för kvinnor

och män. Motionären anser att genomförd värntjänstutbildning skall vara en

merit (yrkande 6) och bl.a. jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till

högskoleprovet.

Utskottets överväganden

Nuvarande ordning för urval till högskoleutbildning grundar sig på antingen

betyg eller högskoleprov, eventuellt i kombination med arbetslivserfarenhet.

Värnpliktsutbildning kan tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet. Sådan kan ge

poäng tillsammans med poäng för högskoleprovet, dock förutsatt att

arbetslivserfarenheten omfattar minst fem år. I praktiken innebär detta att

genomförd värnpliktsutbildning endast i undantagsfall spelar roll för

högskoleintagning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att det är mycket angeläget att

få till stånd ett bättre fungerande meritvärderingssystem som bl.a. kan dels

stimulerar totalförsvarspliktiga att söka kvalificerade utbildningar, dels

minskar orättvisorna i förhållande till dem som inte kommer i fråga för

plikttjänstgöring, dels underlättar plikttjänstgörandes möjligheter att få

arbete efter fullgjord tjänst.

Utskottet konstaterar att det vid myndigheterna pågår ett arbete som syftar

till att definiera och sprida kunskap om plikttjänstgöringens civila

meritvärde. Vid de utbildande myndigheterna pågår bl.a. försök med en ny form

av betyg. Utskottet konstaterar vidare att den nya pliktutredningen skall

behandla frågan om meritvärdering i vid mening och ge förslag till

förändringar.

Enligt utskottets uppfattning är det betydelsefullt att synen på

plikttjänstgöringens meritvärde inte endast blir en fråga för myndigheterna.

Utskottet utgår från att regeringen tar ett direkt ansvar för frågans vidare

behandling.

Vad utskottet här har anfört innebär att det som i aktuella motioner tas upp

om meritvärdering kan förväntas bli beaktat. Riksdagen bör därför inte bifalla

motionerna Fö210 (m), Fö216 (mp) yrkande 6, Fö217 (c) och Fö218 (s).

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse i berörd del

till handlingarna.

Förmåner och ersättning

Regeringen

Regeringen anmäler att den avser att besluta om vissa förbättringar för de

totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen.

Bakgrunden till detta är att en totalförsvarspliktig som skadas under

utbildningen och där tjänstgöringen av den anledningen avbryts efter kortare

tid än 120 dagar enligt nuvarande regler inte är berättigad till vare sig

utryckningsbidrag, familjebidrag eller bostadsbidrag.

Regeringen anser det vara rimligt att den som skadas under tjänstgöringen och

som följd härav skickas hem i förtid skall ha rätt till nämnda bidrag, oavsett

hur lång tid tjänstgöringen pågått.

Regeringen anser vidare att begravningshjälpen för en totalförsvarspliktig

som avlider under tjänstgöringen bör höjas från nuvarande ett halvt basbelopp

till ett helt basbelopp.

De angivna förbättringarna anses inte medföra några större kostnader. Det bör

ankomma på regeringen att besluta om erforderliga författningsändringar.

Motionen

Motion Fö332 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar att 4 000 värnpliktiga

skadas varje år, varav minst 700 allvarligt. Dessutom inträffar ett antal

dödsfall, de flesta i samband med hemresor men även under själva utbildningen.

Motionären anser att försäkringsreglerna är en bidragande orsak till att många

ungdomar avstår från att göra värnplikten. Det borde vara självklart för

statsmakterna och Försvarsmakten att ta ett fullständigt ansvar för dem som

drabbas av olika slags skador under sin tjänstgöring. Försäkringsskyddet för

alla värnpliktstjänstgörande bör därför ses över och förbättras.

Utskottets överväganden

Regeringen redogör i skrivelsen för vissa åtgärder för att förbättra de

ekonomiska villkoren för totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under

tjänstgöringen samt till efterlevande till totalförsvarspliktiga som avlider i

samband med sin tjänst.

Utskottet anser det viktigt att förbättra de totalförsvarspliktigas skydd vid

olycksfall under tjänstgöringen liksom begravningshjälpen. Riksdagen har

nyligen beslutat (prop. 1997/98:1 utg.omr. 6, bet. 1997/98:FöU1, rskr.

1997/98:82) en ändring i lagen (1997:568) om statligt personskadeskydd.

Utskottet konstaterar att regeringen därutöver genom ändring av förordningen om

förmåner till totalförsvarspliktiga infört ytterligare förbättringar för de

totalförsvarspliktiga som drabbas av olycksfall under tjänstgöringen. Utskottet

anser därmed att vad som påpekas i motion Fö322 (s) är beaktat. Motions-

yrkandet bör därför inte bifallas.

Utskottet konstaterar att den tillsatta pliktutredningen inte fått direktiv

att överväga förmåner och ersättningar. Utskottet antar att detta beror på att

en särskild utredning - Utredningen om de totalförsvarspliktigas sociala och

ekonomiska situation m.m. (U.T.S.)- relativt nyligen lämnat förslag -

Totalförsvarspliktiga m 95 (SOU 1995:118) - som behandlats av regeringen.

Utskottet är för närvarande inte berett att ta något initiativ i frågan.

Övriga pliktfrågor

Motionerna

I Miljöpartiets partimotion Fö202 (mp) anför motionärerna att det är viktigt

att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap om de krav som folkrätten

ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll åligger

det nämligen Sverige att se till att den civila personalen inom totalförsvaret

uppfattas som civil och inte som s.k. kombattanter. Enligt motionärerna bör

därför pliktutredningen granska civilpliktigas skydd och status (yrkande 3).

I samma motion refereras projektet Försvar mot droger. Motionärerna anser att

bruket av droger under pliktjänstgöring är ett stort och hotfullt

samhällsproblem. Miljöpartiet anser därför att pliktutredningen bör granska hur

drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas (yrkande 4).

Nämnda motion behandlar också rasism och främlingsfientlighet i försvaret.

Motionärerna refererar frågans behandling de senaste åren, bl.a. att

försvarsutskottet hösten 1996 i försvarsbeslutets första etapp klart uttalade

att rasism och andra former av främlingsfientlighet är allvarlig och därför

aktivt bör motarbetas med alla medel som demokrati och rättsväsen tillåter.

Regeringen förutsattes informera riksdagen om vilka åtgärder som initierats

eller avsågs vidtas i frågan samt om det finns behov av lagändringar.

Motionärerna konstaterar att Rådet för insyn i Försvarsmakten nyligen funnit

att gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär

personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga

värnpliktiga skiljas från utbildningen.

Den slutsats som motionärerna drar är att det finns ett behov av ändrad

lagstiftning på området. De anser det därför anmärkningsvärt att regeringen

inte lämnat förslag till sådan. Regeringen måste därför snarast återkomma till

riksdagen i frågan (yrkande 8).

Åter samma motion refererar statistik som visar att procentuellt färre

mönstrande med invandrarbakgrund kallas in till tjänstgöring i jämförelse med

genomsnittet totalförsvarspliktiga. Vidare sägs andelen med invandrarbakgrund

som skrivs in i utbildningsreserven vara dubbelt så hög som medelvärdet för

inskrivna i denna reserv. Motionärerna avfärdar regeringens förklaring att

förhållandet skulle bero på bristande motivation och kräver att

pliktutredningen skall granska situationen för totalförsvarspliktiga med

invandrarbakgrund (yrkande 9).

Även motion Fö215 (s) av Nikos Papadopoulos uppmärksammar de svårigheter som

mönstrande med invandrarbakgrund har för att antas till pliktutbildning.

Motionären förordar att det bland nyligen utryckta soldater med

invandrarbakgrund anställs mönstringsvärdar på värnpliktskontoren. En sådan

åtgärd sägs kunna bidra till ökad trygghet i målgruppen ?nya svenskar?.

I motion Fö219 (s) av Anders Ygeman m.fl. framhålls att demokratin är i sin

vagga i stora delar av Europa. Länder utan demokratisk tradition riskerar att

återfalla i tillit till starka ledare och partier. Sverige sägs här ha en unik

möjlighet att förebygga uppkomst av konflikter, bl.a. till följd av en lång

tradition av folkrörelsearbete.

Motionärerna anser att ett projekt bör startas för att underlätta svenskars

inträde på arbetsmarknaden i de forna kommuniststaterna. Särskilt angeläget

sägs detta vara inom de militära, politiska, juridiska och sociala sektorerna.

Sålunda bör exempelvis militära resurser i fredstid läggas på att utbilda

officerare i länder med en svag demokratisk tradition. Utbytesprogram med

officerare anses angelägna för att skapa förtroende och stabilitet mellan

stater. Det samma gäller för gemensamma övningar inom ramen för PFP. Detta

samarbete bör därför utvecklas. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat internationellt

engagemang (yrkande 1).

Utskottets överväganden

Partimotion Fö202 (mp) tar upp civilpliktigas skydd och status enligt

folkrätten. Utskottet behandlade denna fråga i samband med beslutet om lagen om

totalförsvarsplikt hösten 1994. Utskottet anförde sålunda (bet. 1994/95: FöU1)

att införandet av en totalförsvarsplikt, som innehåller bl.a. skyldighet att

fullgöra civilplikt, vid tolkningen av en persons folkrättsliga status inte

medför några förändringar eller avsteg från vad som gällt tidigare. Således

kommer den faktiska tjänstgöringen att vara avgörande för om en person i

folkrättsligt hänseende skall bedömas vara krigförande (kombattant),

civilförsvarspersonal, själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna

eller civil personal.

Utskottet förutsätter att totalförsvarspliktiga under sin tjänstgöring

undervisas om för dem relevanta folkrättsliga förhållanden. Utskottet ser

därför ingen anledning att låta den nya pliktutredningen granska frågan på sätt

som förordas i partimotion Fö202 (mp) yrkande 3. Motionsyrkandet bör därför

avslås av riksdagen.

Utskottet anser, liksom motionärerna i partimotion Fö202 (mp), att åtgärder

mot drogmissbruk bland totalförsvarspliktiga är en viktig fråga. Inom

totalförsvaret är ansvaret för insatser mot droger i första hand en

myndighetsfråga. Regeringen har härutöver avdelat särskilda resurser för de

totalförsvarspliktigas egna informationsinsatser. Utskottet anser därför att

det inte finns anledning att ålägga den nya pliktutredningen att granska hur

drogmissbruk kan bekämpas hos de totalförsvarspliktiga. Partimotion Fö202 (mp)

yrkande 4 bör sålunda inte bifallas.

Som anförs i partimotion Fö202 (mp) har utskottet mycket tydligt tagit avstånd

från all form av rasism och främlingsfientlighet i försvaret. Utskottet har

sålunda uttalat (bet. 1996/97:FöU1, s. 211) att det är mycket angeläget att

Försvarsmakten fortsätter sitt aktiva arbete mot rasism och

främlingsfientlighet. Varje tendens till rasistiska och främlingsfientliga

yttringar måste omedelbart och kraftfullt bekämpas.

Det finns i den nuvarande lagstiftningen möjlighet att avbryta tjänstgöringen

för totalförsvarspliktiga som är olämpliga. Utskottet utgår från att

lagstiftningens möjligheter i detta avseende också utnyttjas, när tillräckliga

skäl föreligger. Härav följer att partimotion Fö202 (mp) yrkande 8 inte bör

bifallas.

Det är givetvis inte tillräckligt att därvid ange att en individs personliga

åsikt i sig är tillräcklig för att kunna fatta ett sådant beslut. Om den

personliga åsikten däremot övergår i mer konkret handling kan det finnas grund

för att överväga beslut.I nyss nämnda motion förordas att den nya

pliktutredningen granskar mönstringsförfarandet för totalförsvarspliktiga med

invandrarbakgrund så att fler sådana mönstrande kan tas ut till tjänstgöring

och färre placeras i utbildningsreserven. Utskottet anser att frågan ingår i

pliktutredningens uppdrag. Direktiven anger exempelvis att utredningen skall se

över inskrivningsförfarandet och systemet med en utbildningsreserv.

Utskottet har erfarit att Totalförsvarets pliktverk ansett idén med särskilda

mönstringsvärdar vid regionkontoren vara intressant och avser överväga sådana i

sin personalplanering.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att förslagen i partimotion Fö202

(mp) yrkande 9 och i motion Fö215 (s) kommer att bli behandlade. Dessa

motionsyrkanden bör därför inte bifallas av riksdagen.

I motion Fö219 (s) (yrkande 1) förordas ett ökat internationellt engagemang i

syfte att bidra till att utveckla demokratin de forna kommuniststaterna.

Utskottet vill för sin del peka på den utförliga redogörelse i frågan som

regeringen gett till riksdagen i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse (s.

90-93), bl.a. om rådgivning och utbildningsinsatser för att bidra till

uppbyggnaden av reformerade försvarsmakter under demokratisk kontroll. Vidare

har ett antal officerare från andra länder, bl.a. de baltiska länderna och f.d.

Warszawapaktsländerna, gått kurser vid Försvarsmaktens internationella centrum.

Sverige har också varit aktivt engagerat i organisationen av en baltisk

bataljon (BALTBAT). Bl.a. har personal ur denna utbildats i Sverige.

Utskottet ser, precis som motionärerna, positivt på ökade internationella

engagemang av detta slag och har också viss förståelse för motionärernas

otålighet. Utskottet anser dock att det för närvarande inte går att gå snabbare

fram än vad som hittills skett. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö219

(s) yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande att avskaffa pliktsystemet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 1,

res. 1 (mp)

2. beträffande frivillig värntjänst

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och 1997/98:Fö216

yrkandena 5 och 7,

res. 2 (mp)

3. beträffande kvinnors roll i försvaret

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö212, 1997/98:Fö223 i denna del och

1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del,

4. beträffande översyn av pliktsystemet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4,

1997/98:220 yrkande 1, 1997/98:Fö223 i denna del och 1997/98:Fö228 yrkande

9 i denna del,

res. 3 (kd)

5. beträffande utbildning med stöd av civilplikt

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö203 yrkande 3, 1997/98:Fö204,

1997/98:Fö207, 1997/98:Fö214, 1997/98:Fö219 yrkande 2 och 1997/98:Fö220

yrkande 3,

6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö201 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fö203

yrkande 1 och 1997/98:Fö307,

res. 4 (mp)

7. beträffande rättsliga frågor i övrigt

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 5-7 och 1997/98:Fö206,

8. beträffande meritvärdering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö210, 1997/98:Fö216 yrkande 6,

1997/98:Fö217 och 1997/98:Fö218,

9. beträffande förmåner och ersättning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö332,

10. beträffande rasism och främlingsfientlighet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö202 yrkande 8,

res. 5 (mp)

11. beträffande pliktfrågor i övrigt

att riksdagen

dels avslår motionerna 1997/98:Fö202 yrkandena 3, 4 och 9, 1997/98:Fö215

och 1997/98:Fö219 yrkande 1,

dels lägger skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse i den del som rör

pliktpersonal till handlingarna.

Stockholm den 10 mars 1998

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sven Lundberg (s), Iréne Vestlund

(s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m),

Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan Juholt (s), Olle Lindström

(m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s), Erik Arthur

Egervärn (c) och Tone Tingsgård (s).

Reservationer

1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?En övergång?

och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Det argument som oftast används till försvar för värnpliktssystemet är att

folkförankringen måste bibehållas. Enligt utskottets mening är det en felaktig

analys när man hävdar att folkförankring bara kan uppnås genom en pliktlag.

Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av

orättvisor är mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att utbilda

största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste ur motivations- och

effektivitetssynpunkt är dock att man utbildar för att möta hot som uppfattas

som verkliga och relevanta för ungdomar. Det är viktigare att fråga vad vi

utbildar för och hur denna utbildning sker än att pressa igenom så många som

möjligt genom ett pliktsystem. Dessutom har vi i praktiken ingen allmän plikt i

dag. Den omfattar bara hälften av befolkningen (män) och av dem är det bara ca

40 % som genomför totalförsvarsplikten. Utskottet anser att den nyligen

tillsatta Pliktutredningen skall göra en genomgripande analys av olika system

och inriktningar, vilken även skall omfatta ett avskaffande av

plikttjänstgöringen. Riksdagen bör följaktligen bifalla partimotion Fö202 (mp)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande att avskaffa pliktsystemet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Frivillig värntjänst (mom. 2)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Den nuvarande?

och på s. 9 slutar med ?motion avslås? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det krävs ett nytt system som ersätter

totalförsvarsplikten. Ett system som bygger på frivillighet kombinerat med

motivation och meriter. Utskottet vill inte ha en yrkesarmé eftersom det är av

yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället.

Utskottet förordar därför en frivillig värntjänst i stället för den

totalförsvarsplikt som vi har i dag. Värntjänsten skall ge en relevant

utbildning för att möta hot inom ramen för den vidgade hotbilden och den skall

naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män. Det skall vara en merit att

ha genomfört värntjänstgöringen. Den bör t.ex. jämställas med arbete i fråga om

tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till

högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper

som den värntjänstgörande inhämtar och som innebär civil kompetens skall ges

civil dokumentation.

Inriktningen kan enligt utskottets mening vara att grundutbildningens

gemensamma del bl.a. omfattar grundläggande miljökunskap och ekologiskt

samhällsbygge, etiska förhållningssätt, räddningstjänst, överlevnadskunskap och

civilmotstånd. Såväl yrkesbefäl som värntjänstgörande skall ges utbildning i

hur mobbning, rasism och främlingsfientlighet bekämpas.

Pliktutredningen bör utreda en inriktning mot frivillig värntjänst, så som

utskottet här beskriver.

Härav följer att riksdagen bör bifalla partimotion Fö202 (mp) yrkande 2 och

motion 216 (mp) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frivillig värntjänst

att riksdagen och med bifall till motionerna 1997/98:Fö202 yrkande 2 och

1997/98:Fö216 yrkande 5 och med anledning av motion 1997/98:Fö216 yrkande

7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4)

Åke Carnerö (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

En parlamentariskt sammansatt utredning har tillsatts för att göra en översyn

av tillämpningen av systemet med totalförsvarsplikt (dir. 1997:106).

Utredningen skall främst utreda frågor om inskrivningssystemet,

uppskovsreglerna, utbildningsreserven, utbildningstidernas längd,

pliktutbildningen för kvinnor, avgångar samt meritvärdering.

Utskottet anser att försvaret skall grundas på allmän totalförsvarsplikt. Det

är en stor tillgång med en bred uppslutning kring landets säkerhets- och

försvarspolitik, där var och en bidrar med sin kunskap och förmåga.

Totalförsvarsplikten ökar insynen i försvaret och befäster dess folkliga

förankring.

Det är värdefullt att denna pliktutredning kommer till stånd men utskottet

menar att den bör ta ett helhetsgrepp och göra en så bred och allsidig översyn

av vårt pliktsystem som möjligt, bl.a. utifrån den debatt som ägt rum det

senaste året. Pliktpersonalens totala situation vad gäller såväl ekonomiska,

sociala, arbetsmarknadsmässiga som studiesociala förhållanden bör ingå. Motiven

för pliktutbildning, försvarsupplysning och information, uttagnings-principer

och rättviseaspekter är några av de områden som bör belysas. Pliktsystemet är

en viktig del av vår försvarsprincip och därför bör en reformering ske så att

inte trovärdigheten för folkförsvaret undergrävs.

Riksdagen bör sålunda bifalla kommittémotion Fö220 (kd) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande översyn av pliktsystemet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö220 yrkande 1 och med anledning

av motionerna 1997/98:Fö205, 1997/98:Fö209 yrkande 4, 1997/98:Fö223 i

denna del och 1997/98:Fö228 yrkande 9 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ?Påföljden vid? och

slutar med ?Fö307 (mp)? bort ha följande lydelse:

Det är ungefär 40 % av männen i Sverige som genomför totalförsvarsutbildning.

Detta innebär att många som vill genomföra sin plikttjänstgöring hamnar i

utbildningsreserven, samtidigt som man med tvång kallar in andra som inte vill

göra sin totalförsvarsplikt. De som vägrar döms fortfarande till

fängelsestraff, vilket i realiteten innebär att Sverige har samvetsfångar.

Detta är enligt utskottets mening oacceptabelt. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna att totalvägran skall avkriminaliseras och därmed att

totalvägrare inte skall kunna dömas till fängelse. Följaktligen bör riksdagen

bifalla motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (c) yrkande 1 och Fö307 (mp).

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande påföljd vid totalvägran eller vapenvägran

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö201 yrkande 1, 1997/98:Fö203

yrkande 1 och 1997/98:Fö307 och anledning av motion 1997/98:Fö201 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10)

Annika Nordgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Det finns? och

slutar med ?bör bifallas? bort ha följande lydelse:

I ett tillkännagivande till ett miljöpartiyrkande har utskottet uttalat (bet.

1995/96:FöU1 s. 83) att ?rasism och andra former av främlingsfientlighet är en

allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är

förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller

detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos

anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i

rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig

uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna

skiljas från tjänsten?.

Utskottet anförde mot bakgrund av frågans allvar vidare att ?regeringen bör

informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats

eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering?.

Detta uttalande ställde sig en enig riksdag bakom.

Efter detta beslut har man dock under åtskilliga tillfällen kunnat läsa i

medier om missförhållanden, t.ex. att MKV (Marinkommando Väst) försökt

hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans nazistiska

sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s beslut på grund av

att det ?inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga som

försvaret inte vill ha?.

Rådet för insyn i Försvarsmakten har skrivit till regeringen att ?Rådet har

också fått information om fall av rasistiska åsikter hos enstaka soldater under

grundutbildning och inom internationell tjänstgöring?. Rådet konstaterar vidare

att ?Förakt för oliktänkande, för andra etniska grupper eller för annat kön är

lika oförenligt med personalens tjänsteutövning som obefogad användning av makt

och våld.?

Rådet för insyn i Försvarsmakten har i sin granskning vidare funnit att

?gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär

personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga

värnpliktiga skiljas från sin utbildning?. Rådet för insyn i Försvarsmakten

föreslår att ?regeringen initierar en översyn av bestämmelserna inom detta

område. Översynen bör leda till att möjligheten att ingripa mot olämpligt

anställt befäl och olämpliga värnpliktiga ökar, dock utan att rimliga krav på

rättssäkerhet eller anställningstrygghet åsidosätts.?

Utskottet konstaterar att det uppenbarligen finns behov av ändrad

lagreglering. Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för

antidemokrater, rasister och kriminella. Utskottet anser att regeringen måste

återkomma till riksdagen med förslag på hur riksdagens beslut skall följas upp

i lag.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör bifalla

partimotion Fö202 yrkande 8.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande rasism och främlingsfientlighet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö202 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4)

Lennart Rohdin (fp) anför:

Folkpartiet avvisar tanken på att pliktutbilda i princip alla vapenföra unga

män utan att behov av dem i krigsorganisationen föreligger. Det gör att vi

också avvisar tanken på korttidsutbildning som ett alternativ för att kunna

kalla in alla vapenföra unga män till pliktutbildning. Den s.k. folkförsvars-

tanken är en myt utan verklighetsförankring och saknar grundläggande respekt

för den enskilde individens frihet och integritet. Den bör en gång för alla

förpassas till historiens skräpkammare.

Totalförsvarsplikten bör i fortsättningen utformas så att könsneutral plikt-

uttagning kommer att gälla för hela totalförsvaret. I vårt förslag till

utformning av försvarets krigsorganisation skulle väsentligt färre tas ut till

militär grundutbildning. I försvarsbeslutet 96 avvisade vi också tills vidare

förslaget beträffande civila beredskapsstyrkor mot bakgrund av att regeringen

inte kunnat presentera något underlag rörande behov av och former för en sådan

pliktutbildning.

I detta sammanhang välkomnar vi att den kommande översynen med förtur skall

behandla frågor gällande uppskovsregler och disciplinansvaret. Vi välkomnar

likaså att översynen omfattar frågor rörande utbildningens meritvärde för såväl

värnpliktiga som civilpliktiga. Arbetet inom försvarsmakten i dessa frågor får

dock inte avstanna i avvaktan på översynen utan bör tvärtom påskyndas. I takt

med att allt färre tas ut till plikttjänstgöring måste förhållandena bringas i

allt bättre överensstämmelse med dem som gäller i det civila samhället.

Plikttjänstgöringen måste också i största möjliga utsträckning utformas så att

den för den enskilde blir en tillgång också efter fullbordad utbildning.

Vi välkomnar därför den nu av regeringen tillsatta översynen av pliktfrågorna

och förutsätter att den kommer att innebära en återgång fullt ut till de

principer för plikttjänstgöringen som låg till grund för riksdagens beslut 1994

om totalförsvarsplikt. Jag avstår därför i detta sammanhang från reservationer

i enlighet med Folkpartiets motioner inför beslutet om budget för år 1998.

2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5)

Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd) anför:

Utskottet är positivt till ett ökat internationellt engagemang för att med

icke-våld kunna förebygga konflikter och menar att det behöver utvecklas

metoder för fredlig konflikthantering. Dock framhålls att nuvarande

lagstiftning inte medger att någon får tas ut med plikt för att utbildas för

internationella uppdrag.

Genom 1996 års försvarsbeslut ställde sig riksdagen bakom förslaget att

totalförsvarspliktiga som utbildats med civilplikt bör kunna ingå som en resurs

vid civila internationella insatser. Efterfrågan på multifunktionella

operationer har ökat, vilket innebär att fredlig konflikthantering kan få en

viktig roll i internationell konfliktförebyggande verksamhet.

Freds- och solidaritetsorganisationer i Sverige och Europaparlamentet har

bl.a. betonat att det kommer att bli en angelägen uppgift att ta fram och

vidareutveckla icke-militära metoder för att förebygga, begränsa och lösa

konflikter. Möjligheten att upprätta en europeisk civil fredskår har förts

fram.

Vi menar därför att metoder att med icke-våld förändra en konfliktsituation

borde finnas med som alternativ i totalförsvarets civilpliktsutbildning.

Utbildningen kan vara en förberedelse och träning i civil fredstjänst i

samarbete med svenska folkrörelser och skulle kunna bli ett svenskt bidrag när

det gäller att stödja humanitära åtgärder och stå till tjänst med olika

förtroendeskapande åtgärder.

Vi utgår ifrån att den nyss tillsatta Pliktutredningen utreder möjligheterna

att införa en internationell civil fredstjänst i civilpliktsutbildningen.

3. Övriga pliktfrågor (mom. 11)

Annika Nordgren (mp) anför:

Folkrätten

Jag anser att det är viktigt att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap

om de krav folkrätten ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess

tilläggsprotokoll åligger det Sverige att se till att den civila personalen

inom totalförsvaret uppfattas som civil och inte som kombattanter. Jag anser

att pliktutredningen bör granska och klargöra vad som gäller för de

civilpliktiga. Jag noterar i sammanhanget att regeringen har tillsatt en

utredning som gäller polisens folkrättsliga status (dir. 1996:16).

Droger

Värnpliktsrörelsen har sedan år 1980 drivit projektet Soldater mot droger. Nu

samarbetar Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet i projektet Försvar mot droger

(som samtidigt breddats till att omfatta alla totalförsvarspliktiga).

Projektets målsättning är att förebygga missbruk av alkohol, narkotika och

anabola steroider bland pliktpersonal. En undersökning som Civilpliktsrådet och

Värnpliktsrådet har genomfört på totalförsvarspliktiga visar att 20 % provat

narkotika och att 4 % använder narkotika under sin plikttjänstgöring. Detta är

ett stort och mycket hotfullt samhällsproblem, men i ett kortsiktigt perspektiv

är det också farligt ur säkerhetssynpunkt för pliktpersonalen. Enligt min

mening bör den tillsatta pliktutredningen granska hur drogmissbruk bland

landets totalförsvarspliktiga kan bekämpas.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motionerna............................................2

Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1997 2

Utskottet.............................................4

Totalförsvarsplikten 4

Utbildning med stöd av civilplikt 9

Rättsliga frågor 12

Meritvärdering av plikttjänstgöring 14

Förmåner och ersättning 16

Övriga pliktfrågor 17

Hemställan 20

Reservationer........................................21

1. Att avskaffa pliktsystemet (mom. 1) 21

2. Frivillig värntjänst (mom. 2) 22

3. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 22

4. Påföljd vid totalvägran eller vapenvägran (mom. 6) 23

5. Rasism och främlingsfientlighet (mom. 10) 23

Särskilda yttranden..................................25

1. Översyn av pliktsystemet (mom. 4) 25

2. Utbildning med stöd av civilplikt (mom. 5) 25

3. Övriga pliktfrågor (mom. 11) 26