Bet. 1997/98:FöU8

Försvarsutskottets betänkande

1997/98:FÖU08

Transport av farligt gods

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1997/98

FöU8

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tio motioner med 17 motionsyrkanden som rör frågor i

samband med transport av farligt gods. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.

Utskottets uppfattning angående myndighetsansvaret för transport av farligt

gods är - i likhet med regeringens - att det bör vara oförändrat, men med en

förstärkt samordningsroll för Statens räddningsverk. Utskottet förutsätter att

regeringen noga kommer att följa utvecklingen av den i skrivelsen aviserade

nyordningen inom området och återkomma till riksdagen om de av utskottet

upprepade påpekandena om problemen med ansvarsfördelning och samordning inte

löses på ett tillfredsställande sätt.

I det pågående arbetet för att öka säkerheten vid bl.a. sjötransporter anser

utskottet att frågan om den civila havsövervakningen är särskilt viktig.

Utskottet efterlyser därför en redogörelse i detta ärende. Senast i nästa

budgetproposition bör regeringen lämna en sådan redogörelse. Regeringen bör

också redovisa hur frågan kommer att hanteras i det fortsatta

sjösäkerhetsarbetet.

Ett yrkande som utskottet behandlar rör byggandet av en rörledning för

transport av flygbränsle från Loudden vid Värtan i Stockholm till Arlanda

flygplats. Utskottet ställer sig positivt till en sådan transportlösning.

Utskottet anser att erforderliga beslut synes kunna fattas utan något uttalande

från riksdagen.

Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna går i en gemensam reservation mot

regeringens förslag om ett oförändrat myndighetsansvar för transport av farligt

gods.

Skrivelsen

I skrivelsen (skr. 1997/98:78) Transport av farligt gods redovisas hur

regeringen avser att behandla frågan om samordning och myndighetsansvar inom

området transport av farligt gods. Vidare lämnas en beskrivning över det

säkerhetsfrämjande arbete som genomförs inom området, nationellt och

internationellt.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen

1997/98:Fö4 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att Räddningsverket

skall ges myndighetsansvar.

1997/98:Fö5 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser för utbildning av personal som hanterar farligt gods,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser till länsstyrelsernas tillsynsarbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om information till allmänheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om satellitövervakning av transport av farligt gods,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett förbättrat samarbete mellan berörda myndigheter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett samlat myndighetsansvar för transport av farligt gods till

Räddningsverket.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997

1997/98:Fö224 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

en utredning om en multinationell övervakningscentral, placerad på Gotland.

1997/98:Fö404 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att säkerhetsansvariga skall utses vid företag som hanterar farligt

gods,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjligheten att inrätta en nationell beredskapsstyrka för

snabbinsatser vid kemikalieolyckor bör utredas.

1997/98:Fö702 av Åke Carnerö och Fanny Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett

anmälningssystem för fartyg vid infarten till Skagerrak.

1997/98:Fö703 av Lars Björkman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering och

utnyttjande av lagrad information angående farligt gods.

1997/98:Fö705 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad säkerhet vid transporter av farligt gods,

2. att riksdagen begär att regeringen verkar för att ett internationellt

system tas fram i syfte att få gemensamma bestämmelser för transporter av

farligt gods.

1997/98:Fö706 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell organisation till

stöd för räddningstjänsten vid kemikalieolyckor.

1997/98:Fö715 av Jan Backman och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av insatser med civila helikoptrar vid olyckor till sjöss.

1997/98:T916 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att byggandet av en

pipeline för transport av flygbränsle mellan Loudden och Arlanda snarast kommer

till stånd.

Utskottet

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods

Regeringen

Regeringen beslutade i december 1996 om direktiv (1996:90) för en särskild

utredare med uppdrag att undersöka om bl.a. myndighetsansvaret för transport av

farligt gods borde ändras i syfte att uppnå en bättre samordning. Uppdraget har

i augusti 1997 redovisats till regeringen i delbetänkandet (SOU1997:109)

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Utredaren föreslår att

Statens räddningsverk blir ensam ansvarig myndighet för transport av farligt

gods med undantag av bulktransporter till sjöss.

Enligt utredaren bör dock Sjöfartsverket och Luftfartsverket ha kvar det

övergripande trafiksäkerhetsansvaret för respektive transportslag. Utredaren

anser inte att farligt gods-frågorna är så integrerade i övriga

trafiksäkerhetsfrågor att något direkt hinder föreligger mot en sådan lösning.

Som skäl för utredarens ställningstagande anförs bl.a. att en enhetlig

myndighetsorganisation kommer att gynna samordningen inom verksamhetsområdet,

såväl nationellt som vid Sveriges deltagande i det internationella

regelarbetet. Räddningsverket är i dag den till storleken helt dominerande

myndigheten inom området transport av farligt gods, varför även hänsyn till

långsiktig ekonomisk effektivitet talar för en sådan lösning. En

myndighetsorganisation med färre ansvariga myndigheter kommer enligt utredaren

även att förenkla och förbättra informationsförmedlingen till näringslivet, en

verksamhet som är betydelsefull mot bakgrund av farligt gods-reglernas

omfattning och svårtillgänglighet.

Betänkandet har under hösten 1997 remissbehandlats. Flertalet remissinstanser

stöder utredningens förslag eller lämnar det utan erinran. Emellertid finns

flera remissinstanser som är kritiska till utredningens förslag, däribland

Sjöfartsverket och Luftfartsverket. De framhåller bl.a. att frågor som rör

farligt gods inom sjö- och luftfartsområdena är inflätade i frågor som är

relaterade till trafiksäkerhet och fartygskonstruktion m.m. på ett

svårupplösligt sätt. Frågorna kan därför inte separeras utan att man riskerar

att säkerheten försämras. Vidare anförs bl.a. att en förändring av

myndighetsansvaret kan leda till att nya gränsdragningsproblem uppstår rörande

transport av farligt gods och andra trafiksäkerhetsfrågor.

I skrivelsen redovisar regeringen sitt ställningstagande i denna fråga med

utgångspunkt i att säkerheten vid transporter av farligt gods till lands, till

sjöss och i luften skall vara så hög som möjligt. Regeringen framhåller att

utredaren inte pekar på några allvarligare brister som riktar in sig just mot

säkerheten vid sjö- och lufttransporter.

Vidare framhåller regeringen att mot utredarens förslag står främst det

problem som Sjö- och luftfartsverken betonat, nämligen att trafiksäkerheten

till sjöss och i luften riskerar att försämras om systemet för sjö- respektive

luftsäkerhet splittras på flera myndigheter. Enligt regeringens mening måste

förutsättningar skapas för att lösa de samordningsproblem m.m. som beskrivs i

den särskilde utredarens betänkande. Dessutom måste strävan vara att på ett

optimalt sätt utnyttja de resurser som används inom versamhetsområdet som

helhet. Samtidigt är det viktigt att trafiksäkerheten till sjöss och i luften

inte riskerar att försämras. Efter en sammanvägd bedömning finner regeringen

därför att de problem som lyfts fram i betänkandet bör lösas på annat sätt än

genom ändrat myndighetsansvar i enlighet med utredarens förslag. Regeringen

avser därför att förstärka Räddningsverkets roll för samordningen inom

verksamhetsområdet.

Räddningsverket bör ges ett tydligare mandat att samordna

säkerhetsföreskrifterna för de olika transportslagen, det svenska arbetet inom

olika internationella organ och transportmyndigheternas arbete i övrigt inom

området transport av farligt gods. Vidare bör ett särskilt råd för transport av

farligt gods knytas till Räddningsverket. I detta råd bör endast ledamöter från

Räddningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket ingå. Räddningsverket skall

svara för ordförandeskapet. Rådet skall sammanträda regelbundet och ha till

uppgift att samordna transportmyndigheternas arbete inom området transport av

farligt gods. Regeringen avser att ålägga verken en skyldighet att tillsammans

med varandra verka för samordning och delta i rådets arbete. Det bör vidare i

förordning föreskrivas en skyldighet för transportmyndigheterna att alltid

samråda innan en föreskrift på området meddelas, om inte beslutet brådskar på

grund av fara för liv eller egendom.

Allmänhetens och näringslivets tillgänglighet till regelverken måste också

förbättras. I detta syfte bör Sjö- och Luftfartsverken åläggas en skyldighet

att bidra med datorbaserade uppgifter från sina områden till den

informationsbank som finns inom Räddningsverket.

Motionerna

I kommittémotion Fö4 (mp) av Annika Nordgren m.fl. behandlas frågan om

myndighetsansvaret vid transport av farligt gods. I motionen sägs att

Miljöpartiet de gröna tidigare har motionerat om att ge myndighetsansvaret till

Statens räddningsverk. Motionärerna vidhåller detta och delar många av de

argument som förs fram i delbetänkandet (SOU 1997:109) Myndighetsansvaret för

transport av farligt gods. Motionärerna menar att en enhetlig

myndighetsorganisation bl.a. gynnar samordningen inom verksamhetsområdet och

att informationsförmedlingen förenklas och förbättras.

I kommittémotion Fö5 (kd) yrkande 6 av Åke Carnerö m.fl. föreslås också ett

samlat myndighetsansvar hos Räddningsverket för transport av farligt gods. I

motionen sägs att Kristdemokraterna menar att det är logiskt att samla

myndighetsansvaret för transport av farligt gods till Räddningsverket med

hänsyn till verkets uppgifter i fråga om såväl räddningstjänst som olycks- och

skadeförebyggande arbete. Räddningsverkets samlade resurser kan därmed

utnyttjas mer effektivt och andra myndigheter och näringslivet kan lättare få

tillgång till gällande regler från en och samma myndighet avseende samtliga

transportslag.

I samma kommittémotion Fö5 (kd) yrkande 5 tas frågan upp om myndighetssamarbete

inom området för transport av farligt gods. Av motionen framgår att

Kristdemokraterna anser att det är av stor vikt att samarbetet mellan berörda

myndigheter förbättras så att tydliga och enhetliga regler för säkerhet i

samband med transporter av farligt gods kan utarbetas. Bättre samordning, en

helhetssyn på farligt gods-frågan samt användarvänliga regler underlättar

säkerhetsarbetet.

Utskottets överväganden

Utskottet har behandlat frågan om ansvarsförhållandena vid transport av farligt

gods vid ett flertal tillfällen (bet. 1993/94:FöU1 s. 12, bet. 1993/94:FöU9 s.

102). Vid utskottets senaste behandling av denna fråga i april 1997 kunde

utskottet konstatera att dessa frågor alltjämt var föremål för beredning inom

Regeringskansliet (bet. 1996/97:FöU5 s. 35). Utskottet framhöll vid detta

tillfälle att det är mycket angeläget att det pågående arbetet snarast leder

fram till en lösning, så att åtgärder kan vidtas som löser ansvarsfrågan vid

transport av farligt gods och därmed ökar säkerheten vid transport av farligt

gods till sjöss.

Med anledning av vad som framförs i motionerna Fö4 (mp) och Fö5 (kd) yrkande

6 om ett samlat myndighetsansvar för transport av farligt gods till

Räddningsverket vill utskottet anföra följande.

Utredningen om kemikalieolyckor m.m. har i sitt delbetänkande (SOU 1997:109)

föreslagit att myndighetsansvaret för alla transporter av farligt gods (land,

luft och sjö) - med undantag av bulktransporter till sjöss - läggs på en

myndighet och att Räddningsverket blir den ansvariga myndigheten. Betänkandet

har under hösten 1997 remissbehandlats. Som framgår av regeringens skrivelse

har Sjöfartsverket och Luftfartsverket vid remissbehandlingen betonat att

trafiksäkerheten till sjöss och i luften riskerar att försämras om systemet för

sjö- respektive luftsäkerhet splittras på flera myndigheter.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att förutsättningar måste skapas

för att lösa de samordningsproblem m.m. som behandlas i betänkandet. En strävan

måste också vara att på ett optimalt sätt utnyttja de resurser som används inom

verksamhetsområdet, samtidigt som det är viktigt att trafiksäkerheten till

sjöss och i luften inte riskerar att försämras.

Vid utskottets tidigare behandlingar av ansvarsfrågan har utskottet ansett

att en av de viktigare frågorna har varit att ge samordningsuppgiften för

Statens räddningsverk ett sådant innehåll att verket kan agera på likartat sätt

över samtliga myndighetsområden när det gäller beredskapen mot kemikalieolyckor

och vid transporter av farligt gods. Utskottet har också ansett att regeringen

skulle ge denna fråga hög prioritet.

Utskottet kan nu konstatera att regeringens ställningstagande i denna fråga

är ett oförändrat myndighetsansvar inom området transport av farligt gods, men

med en förstärkt samordningsroll för Räddningsverket. Regeringen avser bl.a.

att ge Räddningsverket ett tydligare mandat att samordna

säkerhetsföreskrifterna för de olika transportslagen och att inrätta ett

särskilt råd, knutet till Räddningsverket.

Utskottet förutsätter att regeringen noga kommer att följa utvecklingen av

den i skrivelsen aviserade nyordningen inom området och återkommer till

riksdagen om de av utskottet upprepade påpekandena om problemen med

ansvarsfördelning och samordning inte löses på ett tillfredsställande sätt.

Med anledning av vad utskottet anfört finner utskottet inte anledning att

föreslå riksdagen att bifalla yrkandena i motionerna Fö4 (mp) och Fö5 (kd)

yrkande 6. Motionerna Fö4 (mp) och Fö5 (kd) yrkande 6 behöver därför inte

bifallas av riksdagen.

I motion Fö5 (kd) yrkande 5 föreslås ett bättre samarbete mellan berörda

myndigheter inom området för transport av farligt gods. Som framgår av

regeringens skrivelse kommer regeringen att inrätta ett särskilt råd för

transport av farligt gods. I rådet skall ledamöter från Räddningsverket,

Sjöfartsverket och Luftfartsverket ingå. Myndigheterna skall åläggas en

skyldighet att, tillsammans med varandra, verka för samordning och delta i

rådets arbete. Vidare kommer i förordning att föreskrivas en skyldighet för

transportmyndigheterna att alltid samråda innan en föreskrift på området

meddelas, om inte beslutet brådskar på grund av fara för liv eller egendom.

Utskottet vill i sammanhanget också nämna den rådgivande delegation för farligt

gods som finns knuten till Räddningsverket. Delegationen är sammansatt av

representanter för myndigheter med ansvar på närliggande områden och av

representanter för industrins och transportnäringens organisationer. Vidare är

tillsynsmyndigheterna representerade i delegationen.

Mot bakgrund av vad utskottet nu redovisat om myndighetssamordning m.m. inom

området för bl.a. transport av farligt gods bedömer utskottet att några

ytterligare åtgärder - utöver vad regeringen i sin skrivelse aviserat för att

förbättra samordningen på området - inte torde föreligga. Motion Fö5 (kd)

yrkande 5 bör därför inte bifallas av riksdagen.

Allmänt om svenskt säkerhetsfrämjande arbete vid transport av farligt gods

Regeringen

Lagen (1982:821) om transport av farligt gods med tillhörande förordning

omfattar grundläggande bestämmelser om transport av farligt gods med undantag

för bulktransporter till sjöss, som regleras i särskild ordning. De tekniska

bestämmelserna för transport av farligt gods på väg (ADR), på järnväg (RID), i

luften (ICAO-TI) och till sjöss (IMDG-koden) är omfattande och detaljerade.

Bestämmelserna är resultatet av det internationella arbetet inom området, som

redovisas mer utförligt nedan. De tekniska bestämmelserna regleras främst i

myndighetsföreskrifter och är för icke-experter relativt svårtillgängliga.

En viktig myndighetsuppgift är därför att utveckla presentationen av

regelverken och att kontinuerligt bistå näringslivet med information och

expertkunskap om regeltillämpning m.m. Räddningsverkets informationsbank

revideras två gånger per år och har erhållit stor spridning.

Tillsynen på området samordnas av samverkansgruppen för tillsynsfrågor

(SAMTILL), vars huvuduppgift är att verka för samverkan mellan

tillsynsmyndigheterna och göra tillsynsverksamheten effektivare.

Säkerhetsarbetet med transport av farligt gods på regional och lokal nivå

utgörs främst av vägvalsstyrning, kommunala riskanalyser och fysisk planering.

Vad gäller vägvalsstyrning spelar länsstyrelserna en viktig roll då många

transportleder berör flera kommuner. Regeringen har därför i

budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) framhållit att

Räddningsverket, i enlighet med Länsstyrelse- och trafikutredningens förslag,

bör erhålla utökad föreskriftsrätt för att kunna stödja länsstyrelserna i

arbetet med vägvalsstyrning.

Säkerhetsarbetet inom näringslivet utgörs bl.a. av samarbetsavtal med

industrin, där flera industrier har förbundit sig att bistå räddningstjänsten

vid olyckor med vissa giftiga kondenserade gaser. Vidare tillvaratas

näringslivets synpunkter genom medverkan i olika projekt- och arbetsgrupper.

Samverkan mellan näringslivsorganisationer och myndigheter som arbetar med

frågor rörande transport av farligt gods sker också genom Räddningsverkets

rådgivande delegation för transport av farligt gods.

Motionerna

I motion Fö404 (kd) av Åke Carnerö m.fl. anförs att kunskapen om vilka

kemikalier som tillsätts i olika industriprocesser eller släpps ut i miljön

inte alltid är tillräcklig. Tillbuden är många och därför är specialistkunskap

vad gäller insatser vid kemikalieolyckor mycket värdefull. I motionen föreslås

därför att möjligheterna att inrätta en nationell kemikalieberedskapsstyrka för

snabbinsatser utreds utifrån de lärdomar som dragits av tågurspårningen vid

Kälarne (yrkande 5). Liknande förslag förs fram i motion Fö706 (s) av Ronny

Olander. I motionen sägs att det är angeläget att det finns en nationell

färdigövad organisation vid kemikalieolyckor med understödsstaber utplacerade i

regioner för snabba insatser till den räddningstjänst som skulle behöva

hjälpen. Det skulle vara en ?tryck på knappen-organisation? som med kort varsel

skulle kunna vara på plats var som helst i Sverige.

I motion Fö703 (m) av Lars Björkman m.fl. anförs att Statens räddningsverk bör

få i uppdrag att finna vägar för en samordning och ett samutnyttjande av det

befintliga databasnätet inom området för tranport av farligt gods. Slutmålet

bör, enligt motionärerna, vara att i ett sammanhållet nätverk kunna lagra och

förmedla den information som krävs för att snabbt kunna identifiera om och

vilken typ av farligt gods som kan vara inblandat i en trafikolycka. En

identifikation som sedan kan användas för att omedelbart vidta relevanta

åtgärder på olycksplatsen.

I motion T916 (s) av Sylvia Lindgren m.fl. tas frågan upp om byggandet av en

pipeline för transport av flygbränsle mellan Loudden och Arlanda. I motionen

pekar motionärerna på att tanken på att använda den så kallade Käppalatunneln

till att härbärgera en pipeline för flygbränsle föddes för ca 15 år sedan.

Genomförandet skulle innebära att en stor del av tankbilsfrakterna försvinner

från tätbebyggda områden i Stockholm, vilket i sin tur medför en förbättrad

miljö och ökad säkerhet.

Utskottets överväganden

Med anledning av vad som framförs i motionerna Fö404 (kd) yrkande 5 och Fö706

(s) om nationella insatsstyrkor vid kemikalieolyckor har utskottet inhämtat att

Statens räddningsverk till regeringen nyligen redovisat ett regeringsuppdrag

rörande bl.a. behovet av regionala resursbaser mot kemikalie-olyckor. Av

redovisningen framgår att det vid kemikalieolyckor finns behov av att ha

tilläggsresurser i form av ytterligare materiel och kunskap. I rapporten

föreslås både materiella och personella resurser. Enligt rapporten måste

lokaliseringen bl.a. ta hänsyn till möjligheterna att snabbt kunna transportera

resurserna till olycksplatsen och att kunnig personal kan medfölja. Till en

början föreslås att antalet materiella resursbaser uppgår till högst sju och

placeras på lämpliga geografiska platser, jämnt fördelade över landet. Frågan

om nationella resursbaser vid kemikalieolyckor bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Utskottet har också erfarit att Räddningsverksutredningen

(dir. 1996:114), som överlämnar sitt betänkande till försvarsministern i april

1998, kommer att behandla dessa frågor.

Utskottet anser att resultatet av det pågående beredningsarbetet i frågan bör

avvaktas innan utskottet tar ställning till yrkandena i motionerna. Utskottet

föreslår därför att motionerna Fö404 (kd) yrkande 5 och Fö706 (s) inte bifalles

av riksdagen.

Frågan om registrering och utnyttjande av lagrad information angående farligt

gods tas upp i motion Fö703 (m). Utskottet vill med anledning av yrkandet i

motionen erinra om att ett huvudblock i Statens räddningsverks informationsbank

(RIB) utgörs av en databas, uppbyggd på ca 4 000 kemiska ämnen, för vilka

uppgifter finns om bl.a. transportklassificering för de olika transportslagen,

fysikaliska data, märkning samt information riktad till räddningstjänsten.

Enligt Räddningsverkets årsredovisning för år 1997 har nu informationsbanken

utvecklats så att den skall fungera som informations- och beslutsstöd för

räddningstjänsten, andra myndigheter och organisationer samt för näringslivet.

Hjälpmedel för att beräkna spridning och konsekvenser av kemikalieutsläpp har

under år 1997 tillförts informationsbanken. Vidare har ett projekt startat inom

Räddningsverket för att studera användning av elektronisk dokumentöverföring,

som ska möjliggöra snabbare larmning vid olycka med farligt gods, enklare

insamling av statistik och säkrare styrning av flödet av farligt gods.

Utskottet har också erfarit att Räddningsverksutredningen (dir. 1996:114)

kommer att behandla frågan om bl.a. IT-stöd vid transport av farligt gods och

föreslå förändringar i syfte att förbättra säkerheten i det avseende som

motionärerna tar upp.

Utskottet anser med det anförda att yrkandet i motion Fö703 (m) i allt

väsentligt torde bli tillgodosett med de åtgärder som vidtagits och som

planeras vidtas på området. Motion Fö703 (m) behöver därför inte bifallas av

riksdagen.

Frågan, som väcks i motion T916 (s) om byggandet av en rörledning för

transport av flygbränsle från Loudden vid Värtan i Stockholm till Arlanda

flygplats, har tidigare behandlats av utskottet (bet. 1993/94:FöU1 s. 11).

Såvitt utskottet då kunde bedöma, bl.a. efter en särskild genomgång i ärendet,

förelåg en färdig lösning som påtagligt skulle kunna förbättra säkerheten i

jämförelse med tankbilstransporter. Den syntes realiserbar med små ingrepp och

till hanterbara kostnader. Utskottet ansåg att projektet hade så stora fördelar

att det borde genomföras. Erforderliga beslut syntes kunna fattas utan något

uttalande av riksdagen.

Utskottet har inte funnit anledning att i dag ha någon annan uppfattning än

den som tidigare redovisats i frågan. Motion T916 (s) behöver därför inte

bifallas av riksdagen.

Internationellt säkerhetsfrämjande arbete vid transport av farligt gods

Regeringen

Regelverken för transport av farligt gods är i mycket hög grad internationella.

De övergripande rekommendationerna för transport av farligt gods utarbetas av

FN:s ekonomiska och sociala råd. Med FN-rekommendationerna som grund utarbetas

regler för varje transportslag av olika organ inom FN och den internationella

järnvägsunionen (OTIF). Det är detta arbete som har resulterat i de ovan nämnda

särskilda reglerna för bl.a. transport av farligt gods på väg (ADR) och på

järnväg (RID). Dessa regler har numera antagits av EU. Genom ADR- och RID-

direktiven tillämpas således de internationella bestämmelserna för farligt

gods-transporter på väg och på järnväg även vid nationella transporter. EU har

även antagit direktiv för tillsyn och kontroll av vägtransporter av farligt

gods samt direktiv om särskilt utsedda säkerhetsrådgivare vid företag som

transporterar farligt gods.

Utöver arbetet i FN och EU bedrivs även mellanstatligt säkerhetsarbete vid

transport av farligt gods. Exempelvis har kuststaterna runt Östersjön slutit

avtal i syfte att underlätta befordran av väg- respektive järnvägsfordon på

roro-fartyg i Östersjön.

Enligt regeringen ges det internationella arbetet hög prioritet i Sverige och

tar betydande personella resurser i anspråk. Sverige är en av de 21 stater som

har rösträtt i expertkommittén för transport av farligt gods i FN:s ekonomiska

och sociala råd. Vidare deltar Sverige aktivt i arbetsgrupper och kommittéer i

FN och EU, med ambition att utveckla och harmonisera regelverken.

Motionerna

I kommittémotion Fö5 (kd) av Åke Carnerö m.fl. sägs bl.a. att ett utbyggt

system med satellitövervakning skulle kunna öka säkerheten och tryggheten för

berörd personal och dess omgivning vid transport av farligt gods. Motionärerna

föreslår därför att det bör närmare utredas hur en sådan satellitövervakning

skulle kunna utformas för att öka säkerheten vid transporter av farligt gods

(yrkande 4).

I motion Fö224 (c) av Agne Hanson föreslås att en multinationell

övervakningscentral bör byggas upp och lokaliseras till Gotland. En

övervakningscentral belägen på Gotland skulle underlätta samordning av bl.a.

sjöräddning, miljöräddningstjänst, fiskeövervakning, havsforskning, övervakning

av smuggling av flyktingar, narkotika m.m.

I motion Fö404 (kd) av Åke Carnerö m.fl. yrkas att det skall finnas en

säkerhetsansvarig inom företag som hanterar farligt gods. Den

säkerhetsansvariges uppgifter skall bl.a. bestå i att verka för att transporter

av farligt gods följer gällande bestämmelser avseende lastning, lossning och

lagring. EU:s direktiv om säkerhetsrådgivare bör därför inlemmas i svensk

lagstiftning och kombineras med att en säkerhetsansvarig person utses vid

företag som hanterar farligt gods (yrkande 3).

För att öka säkerheten kring sjötransporter i Västerhavet och i Östersjön och

minimera riskerna för miljöfarliga utsläpp föreslås i motion Fö702 (kd) av Åke

Carnerö och Fanny Rizell att Sverige bör verka för att ett system med

anmälningsplikt för fartyg införes vid infarten till Skagerrak. Fartygslast,

storlek och destination meddelas Kustbevakningen, som svarar för övervakning,

miljöskydd och säkerhet till sjöss.

I motion Fö705 (fp) av Kenth Skårvik pekar motionären på olyckshändelser som

inträffat i samband med transport av farligt gods och föreslår en ytterligare

förbättring av säkerheten. I motionen sägs att många reagerar inför att

järnvägstransporter sker i lägen när risken för solkurvor ökar på grund av

kraftiga temperaturväxlingar. Någon form av observandum bör inrättas som en

motsvarighet till färjeledstransporter, som inte får ske i för hårt väder

(yrkande 1). I samma motion föreslås att riksdagen begär att regeringen verkar

för att ett internationellt system tas fram i syfte att få gemensamma

bestämmelser för transporter av farligt gods (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Med anledning av vad som framförs i motionerna Fö5 (kd) yrkande 4 om

satellitövervakning vid transport av farlig gods har utskottet inhämtat att

Statens räddningsverk nyligen startat ett projekt för att klargöra hur

transporttelematik, dvs. integration av telekommunikation och

informationsteknologi inom transportområdet, kan utnyttjas inom området farligt

gods. Avsikten med projektet är att undersöka hur olika system kan utformas för

att tillgodose de krav och önskemål som räddningstjänsten,

tillsynsmyndigheterna, Räddningsverket och transportföretagen har. Bland de

önskemål som framförts kan nämnas räddningstjänstens krav på snabb larmning vid

en olycka med farligt gods och information om lasten samt möjlighet för

tillsynsmyndigheten att kunna kontrollera transportdokument som inte medföljer

fordonet.

Enligt utskottets mening ligger Räddningsverkets nyligen påbörjade projekt om

utnyttjande av transporttelematik vid transport av farligt gods i linje med

motionärernas yrkande. Utskottet anser att resultatet av detta projektarbete

bör avvaktas. Något särskilt uttalande från utskottets sida bedöms därför inte

nu vara påkallat. Motion Fö5 (kd) yrkande 4 bör därför inte bifallas av

riksdagen.

I motionerna Fö224 (c) och Fö702 (kd) yrkar motionärerna bl.a. på en förbättrad

sjöövervakning, anmälningsplikt m.m. för att öka säkerheten vid bl.a.

sjötransporter.

Inledningsvis vill utskottet erinra om EG-direktivet (93/75/EEG), som anger

minimikrav för fartyg med farligt eller förorenade gods, som anlöper eller

avgår från hamnar. Enligt direktivet skall den ansvarige för ett fartyg som

lämnar en hamn före fartygets avgång bl.a. lämna upplysningar om fartygets

namn, nationalitet, destinationshamn, storlek, korrekta tekniska bestämmelserna

på farligt eller förorenat gods, m.m.

Utskottet har i sammanhanget inhämtat att Sjöfartsverket arbetar med ett

tysk-svenskt projekt om identifiering av fartyg med s.k. transpondrar.

Projektet omfattar för närvarande fyra passagerarfärjor i trafik mellan Sverige

och Tyskland. Enligt Sjöfartsverket har en större acceptans utvecklats

internationellt när det gäller att utrusta fartyg med transpondrar.

Sjöfartsverket är heller inte främmande för att ett sådant system inom ett

antal år kan komma att krävas vid fartygstransporter med farligt gods. Arbetet

med transponderfrågan drivs aktivt av verket inom FN:s sjöfartsorganisation

IMO.

Beträffande övervakning till sjöss har utskottet också erfarit att Statens

räddningsverk i regleringsbrev för år 1997 gavs i uppdrag att se över

informationssystem för att tillgodose den civila havsövervakningens behov av

underrättelser om sjöläget. Räddningsverket har i en rapport nyligen

slutredovisat uppdraget. I en samlad analys- och förslagsdel behandlas system

för övervakning av sjöläget, informationsbaser och informationsutbyte,

kommunikationssystem och uppgifts- och ansvarsfördelning inom området

sjöinformation. Ett stort antal möjliga tekniska och organisatoriska lösningar

för att förbättra och effektivisera sjöövervakningen och informationsutbytet

presenteras i rapporten. Enligt rapporten kan vissa av dessa genomföras i

närtid till inga eller begränsade kostnader. Andra lösningar kräver ytterligare

utvecklingsinsatser eller särskilda tillskott av resurser. Den allmänna

slutsatsen i rapporten är att det finns både behov och möjligheter inom området

som motiverar en utökad samverkan och samordning mellan berörda myndigheter.

Räddningsverkets slutredovisning av uppdraget bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet har tidigare konstaterat att frågan om identifiering av fartyg med

s.k. transpondrar är en fråga som diskuteras inom olika organ, såväl i Sverige

som internationellt. Utskottet har därvid framhållit att det arbete som Sverige

driver i syfte att få till stånd en internationell överenskommelse om krav på

transpondrar på fartyg är ett mycket angeläget arbete (bet. 1996/97:FöU5 s.

37). Utskottet vidhåller denna uppfattning.

I det pågående arbetet för att öka säkerheten vid bl.a. sjötransporter är

frågan om den civila havsövervakningen, enligt utskottets mening, en särskilt

viktig fråga. Utskottet efterlyser därför en redogörelse i detta ärende. Senast

i nästa budgetproposition bör regeringen lämna en sådan redogörelse. Regeringen

bör också redovisa hur frågan kommer att hanteras i det fortsatta

sjösäkerhetsarbetet.

Något ytterligare uttalande från utskottets sida med anledning av yrkandena i

motionerna anses för dagen inte vara påkallat. Motionerna Fö224 (c) och Fö702

(kd) behöver därför inte bifallas av riksdagen.

Med anledning av vad som framförs i motionerna Fö404 (kd) yrkande 3 och Fö705

(fp) yrkande 1 vill utskottet mer ingående redogöra för det ovan nämnda EU-

direktivet om särskilt utsedda säkerhetsrådgivare vid företag som transporterar

farligt gods och vad det innebär för Sveriges del.

Enligt direktivet (96/35/EG) skall varje företag som utför transporter av

farligt gods eller lastar eller lossar farligt gods utse en eller flera

säkerhetsrådgivare. Direktivet gäller för transport av farligt gods på väg,

järnväg eller inre vattenvägar medan den svenska lagen (1982:821) om transport

av farligt gods omfattar samtliga transportslag. Säkerhetsrådgivardirektivet är

emellertid ett minimidirektiv och det finns därför inget som hindrar att den

svenska lagstiftningen låter reglerna om säkerhetsrådgivare även omfatta sjö-

och lufttransporter.

Utredningen om kemikalieolyckor föreslår i sitt slutbetänkande (1998:13)

Säkrare kemikaliehantering att de svenska reglerna om säkerhetsrådgivare bör ha

samma tillämpningsområde som lagen om transport av farligt gods. Kraven på

säkerhetsrådgivare skall således omfatta samtliga transportslag. Av betänkandet

framgår också att säkerhetsrådgivare skall ses som ett medel för företagen att

följa de regler som gäller för transport av farligt gods och även i övrigt

uppnå en hög säkerhet. Ansvaret för säkerheten skall dock alltjämt ligga på

företagsledningen oavsett om säkerhetsrådgivare utsetts eller inte. Utredningen

remissbehandlas för närvarande.

Utskottet vill därutöver också erinra om det ovan nämnda projekt som

Räddningsverket påbörjat i syfte öka säkerheten vid transport av farligt gods.

Projektet rör utnyttjandet av transporttelematik, dvs. integration av

telekommunikation och informationsteknologi inom transportområdet. Vidare har

utskottet inhämtat att i en av Räddningsverket genomförd lägesrapport om

transport av farligt gods år 1997 bedömer verket att särskild uppmärksamhet bör

fästas på järnvägstransporterna av farligt gods. Räddningsverket har därför

bildat en arbetsgrupp för järnvägsfrågor i syfte att öka säkerheten inom

området. I denna grupp ingår representanter från Järnvägsinspektionen, SJ,

Banverket och industrin. Arbetsgruppen skall bl.a. arbeta med frågor som rör

underhåll, säkerhet och tillsyn. Tillsynsstatistik skall studeras tillsammans

med statistik för olyckor och tillbud. Ett annat underlag för att förbättra

säkerheten kommer arbetsgruppen också att erhålla ur erfarenheterna från

särskilt studerade olyckor.

Utskottet anser att de förslag till en förbättrad säkerhet på området

transport av farligt gods som föreslås i motionerna ligger i linje med de

utredningsförslag som för närvarande bereds inom Regeringskansliet, liksom det

säkerhetsfrämjande arbete inom Räddningsverket som pågår inom området. Något

särskilt uttalande från utskottet anses nu därför inte påkallat.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att yrkandena i

motionerna Fö404 (kd) yrkande 3 och Fö705 (fp) yrkande 1 därför inte behöver

bifallas av riksdagen.

Som framgår av regeringens skrivelse är regelverken för transport av farligt

gods i mycket hög grad internationella. De övergripande rekommendationerna för

transport av farligt gods utarbetas av FN:s ekonomiska och sociala råd. Med FN-

rekommendationerna som grund utarbetas regler för varje transportslag av olika

organ inom FN. EU har under lång tid ägnat frågor om transport av farligt gods

stor uppmärksamhet. Genom ADR- och RID-direktiven tillämpas de internationella

bestämmelserna för farligt gods på väg och järnväg även vid nationella

transporter. EU har även antagit direktiv för tillsyn och kontroll av

vägtransporter av farligt gods samt nu senast direktivet om särskilt utsedda

säkerhetsrådgivare vid företag som transporterar farligt gods. Som framgått

bereds denna fråga inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att yrkandet i motion Fö705 (fp) yrkande 2 i allt väsentligt

torde bli tillgodosett genom det pågående internationella säkerhetsfrämjande

arbetet inom området, vars syfte är att förbättra säkerheten bl.a. i det

avseende motionären tar upp. Motion Fö705 (fp) yrkande 2 behöver därför inte

bifallas av riksdagen.

Utbildning, forskning och utveckling m.m.

Regeringen

Regeringen framhåller att analyser av inträffade olyckor visar att många

tillbud och olyckor orsakas av otillräckliga kunskaper om de risker som är

förknippade med transporterna. Ett viktigt instrument i det olycksförebyggande

arbetet är således utbildning inom området. En viktig utbildninginsats kommer

att avse de särskilda säkerhetsrådgivare vilka med anledning av EG-direktivet

om säkerhetsrådgivare skall finnas vid företag som transporterar farligt gods.

Inom forskning och utveckling har de senare årens uppmärksammade

järnvägsolyckor föranlett ett särskilt forskningsprogram om farligt gods på

järnväg, där berörda myndigheter ingår. Studierna skall ge underlag för beslut

rörande planering av transporter av farligt gods och kostnadseffektiva

skadeförebyggande åtgärder.

I skrivelsen redovisas det pågående utredningsarbetet i Regeringskansliet inom

området för transport av farligt gods. Utredningen om lagstiftning i fråga om

kemikalieolyckor m.m. (dir. 1996:90) lämnade i januari 1998 sitt

slutbetänkande. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen

föreslår bl.a. vissa ändringar av definitioner m.m. i lagen och förordningen om

transport av farligt gods. Syftet är att anpassa de svenska bestämmelserna till

FN-rekommendationerna. Vidare behandlas vissa frågor om tillsynsmyndigheternas

bemyndiganden vad gäller tillsyn och utbildning samt lagstiftning med anledning

av EG-direktivet om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods.

Utredningen föreslår även vissa förändringar vad gäller utökat myndighetsansvar

m.m. för att effektivisera miljöräddningsoperationer till sjöss.

Utredningen om ingripande mot oljeutsläpp till sjöss (dir. 1996:82)

tillsattes av regeringen i oktober 1996. Den särskilde utredare som tillkallats

för uppdraget skall göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden

som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall

bl.a. föreslå åtgärder för att effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa

utsläpp. Utredningen skall vara klar senast den 30 september 1998.

Statistik om transport av farligt gods publiceras bl.a. rörande den kommunala

räddningstjänstens insatser vid utsläpp av farliga ämnen. År 1996 gjordes 407

insatser avseende utsläpp vid transport. Av dessa stod vägfordon för 75 %,

järnvägsfordon för 14 % och fartyg för 4 %. De dominerande ämnena vid utsläpp

av farliga ämnen utgörs av bensin och andra petroleumprodukter.

Motionerna

I kommittémotion Fö5 (kd) av Åke Carnerö m.fl. pekar motionärerna på behovet av

bl.a. utbildning och information inom området transport av farligt gods.

Motionärerna framhåller bl.a. att vid en olycka med farligt gods behöver

korrekt information snabbt finnas tillgänglig för att räddningspersonalen från

början skall kunna vidta riktiga åtgärder. En undersökning har visat att många

slarvar med de frakthandlingar som utmärker farligt gods. För att komma till

rätta med detta bör resurser avsättas för utbildning av personal som hanterar

farligt gods (yrkande 1). Med tanke på att effekterna av en allvarlig olycka

kan drabba ett stort område utanför berörd kommun bör räddningstjänstlagen

kompletteras med en skyldighet att även allmänheten i de områden som kan komma

att påverkas av en olycka får den information som behövs för att kunna vidta

lämpliga skyddsåtgärder (yrkande 3).

I samma motion pekar motionärerna också på länsstyrelsernas resurser för

beredskapsplaneringen. Eftersom länsstyrelsen är tillsynsmyndighet är det

viktigt att länsstyrelserna får de personella resurser som kan krävas för att

tillse att räddningstjänsten får god beredskap för olyckor, inte minst i

samband med farliga transporter. Den betydelsefulla specialkompetens som så-

ledes finns hos länsstyrelserna måste vidareutvecklas för att tillgodose en

utökad och förbättrad tillsyn av den kommunala räddningstjänsten

(yrkande 2).

I motion Fö715 (m) av Jan Backman och Peter Weibull Bernström pekar

motionärerna bl.a. på att räddningstjänsten i många kommuner har avtal med

civila helikopterföretag att dessa skall ge all möjlig assistans när en

räddningsledare begär det. Motionärerna framhåller att några motsvarande avtal

om ingripande inte finns mellan de civila helikopterföretagen och

sjöräddningen, vilket enligt motionärerna inte är tillfredsställande.

Motionärerna anser därför att verket snarast måste vidta åtgärder för att genom

lämpligt utformade överenskommelser förbereda insatser från civila helikoptrar

vid olyckor till sjöss.

Utskottets överväganden

I motion Fö5 yrkande 1 föreslås att resurser avsätts för utbildning av personal

som hanterar farligt gods. Utskottet vill med anledning av yrkandet i motionen

peka på att EU-direktivet (96/35/EG) om säkerhetsrådgivare vid företag som

transporterar farligt gods tar upp frågan om utbildning av säkerhetsrådgivare.

Enligt artikel 5 i direktivet skall en säkerhetsrådgivare ha en särskild

utbildning som skall bekräftas med ett särskilt utbildningsintyg. Utbildningens

syfte är att ge säkerhetsrådgivaren erforderliga kunskaper om de risker som är

förenade med transport av farligt gods, om lagar, förordningar m.m. Statens

räddningsverk förbereder för närvarande utbildningsåtgärder inför införandet av

EU:s säkerhetsrådgivardirektiv.

Utskottet vill i sammanhanget också peka på den utbildningsverksamhet som

Räddningsverket i övrigt tillhandahåller vad avser utbildning av personal som

hanterar farligt gods. Det gäller i första hand förare, men även personal inom

järnvägen samt tillsynspersonal. Utskottet har inhämtat att Räddningsverkets

utbildning av förare som hanterar farligt gods under senaste åren ökat

betydligt, bl.a. genom de tillkommande krav som ställs på förare som

transporterar styckegods samt kravet på speciell behörighet för förare som

transporterar explosiva och radioaktiva ämnen. Vid sidan av den konventionella

förarutbildningen har Räddningsverket tillsammans med berörda

branschorganisationer tagit fram en utbildning med inriktning på transporter

knutna till jordbruks-, byggnads- och anläggningsarbeten.

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört bedömer utskottet att behov av några

ytterligare utbildningsåtgärder för närvarande inte torde föreligga. Motion Fö5

(kd) yrkande 1 behöver därför inte bifallas av riksdagen.

I motion Fö5 (kd) yrkande 2 tas frågan upp om länsstyrelsernas resurser för

beredskapsplaneringen. Utskottet har tidigare uppmärksammat denna fråga, senast

hösten 1996 (bet. 1996/97:FöU1, s. 171). Utskottet fann då anledning att befara

att vissa grundläggande uppgifter i beredskapsplaneringen som åligger

länsstyrelserna inte kunde fullföljas på grund av kraftiga besparingsåtgärder.

Utskottet avsåg i likhet med regeringen noga följa utvecklingen på området.

Utskottet har nu erfarit att en studie angående länsstyrelsernas åtaganden

enligt räddningstjänstlagen (1996:1102) har genomförts av Räddningsverket under

åren 1996-1997. Studien, som omfattar samtliga länsstyrelser i landet, visar

att länsstyrelserna med några få undantag - enligt Räddningsverkets bedömning -

uppfyllt de åtaganden som ankommer på en länsstyrelse enligt bestämmelserna i

räddningstjänstlagen. Utskottet har också erfarit att Räddningsverksutredningen

(dir. 1996:114) kommer att behandla frågan om länsstyrelsernas kompetens i

tillsynsfrågor. Utredningen kommer bl.a. att ta upp frågor om att utveckla och

stärka tillsynen hos länsstyrelserna.

Utskottet anser att kompetensen hos länsstyrelserna med avseende på

länsstyrelsernas viktiga uppgifter inom fredsräddningstjänsten måste

bibehållas. Utskottet förutsätter därför att regeringen fortsätter att noga

följa utvecklingen och vidtar de åtgärder som anses erforderliga för att

kompetensen hos länsstyrelserna upprätthålls inom området. Några uttalanden

utöver vad utskottet nu anfört i frågan anser utskottet för dagen inte

föreligga. Motion Fö5 (kd) yrkande 2 behöver därför inte bifallas av riksdagen.

I motion Fö5 yrkande 3 föreslås att räddningstjänstlagen kompletteras med en

informationsskyldighet till allmänheten när en allvarlig olycka kan drabba ett

stort område där flera kommuner är inblandade. Utskottet vill erinra om att

enligt 32 § räddningstjänstförordningen (1986:1107) skall kommunens

räddningstjänstplan tillställas länsstyrelsen, Statens räddningsverk samt de

kommuner och andra med vilka samverkan i räddningstjänsten kan bli akutell.

Enligt samma förordning 34 § kan länsstyrelsen också ta över ansvaret för

räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatsen. Som exempel kan nämnas

att Länsstyrelsen i Jämtlands län tog över ansvaret för räddningstjänsten vid

järnvägsolyckan i Kälarne år 1997. Genom dessa bestämmelser i

räddningstjänstförordningen torde skyldigheten att informera allmänheten i det

avseende som motionärerna tar upp vara tillgodosedd. Motion Fö5 (kd) yrkande 3

behöver därför inte bifallas av riksdagen.

Frågan om insatser från civila helikoptrar vid olyckor till sjöss tas upp i

motion Fö715 (m). Utskottet behandlade denna fråga hösten 1997 (bet.

1997/98:FöU1 s. 71). Vad utskottet då bl.a. framhöll var att enligt

räddningstjänstlagen (1986:1102) ansvarar Sjöfartsverket för

sjöräddningstjänsten (27 §) och Luftfartsverket för flygräddningstjänsten (26

§). Enligt samma lag (6 §) är respektive kommun ansvarig för räddningstjänsten

inom kommunen. Polisen har särskilda uppgifter i fjällräddningen (25 §). Det

ankommer på dessa myndigheter att organisera respektive räddningstjänst. För-

svarsmaktens medverkan regleras i avtal. Sjöfartsverket har för närvarande

avtal med Försvarsmakten om helikoptrar i beredskap på fyra orter i Sverige,

nämligen Säve, Kallinge, Visby och Berga.

Enligt vad utskottet inhämtat har i december 1997 ett nytt avtal slutits

mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten. Det nya avtalet innebär dels en

fortsatt helikopterberedskap på orterna Säve, Kallinge, Visby och Berga, dels

att en inriktning är att det fr.o.m. den 1 maj 1998 skall finnas en helikopter

i beredskap inom området Sundsvall-Umeå. Utskottet har vidare inhämtat att de

två myndigheterna i ett särskilt avtal i april 1998 överenskommit att

helikoptern i beredskap på Norrlandskusten skall baseras i Sundsvall och att

den avses vara operativ fr.o.m. den 1 juni 1998. Enligt avtalet skall

Försvarsmaktens tunga helikoptrar upprätthålla beredskap för alla typer av sjö-

och flygräddningsinsatser samt för kommunal räddningstjänst enligt

räddningstjänstlagen.

Utskottet utgår från att Sjöfartsverkets bedömning av beredskapsbehovet av

helikoptertjänster för räddningsinsatser kommer att bli tillgodosett genom den

nya överenskommelsen. Några initiativ i denna fråga från utskottets sida torde

därför inte behövas. Motion Fö715 (m) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande myndighetsansvaret för transport av farligt gods

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö4 och 1997/98:Fö5 yrkandena 5 och 6,

res. (mp, kd)

2. beträffande svenskt säkerhetsfrämjande arbete vid transport av

farligt gods

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö404 yrkande 5, 1997/98:Fö703,

1997/98:Fö706 och 1997/98:T916,

3. beträffande internationellt säkerhetsfrämjande arbete vid

transport av farligt gods

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö5 yrkande 4, 1997/98:Fö224,

1997/98:Fö404 yrkande 3, 1997/98:Fö702 och 1997/98:Fö705 yrkandena 1 och

2,

4. beträffande utbildning, forskning och utveckling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fö5 yrkandena 1, 2 och 3 samt motion

1997/98:Fö715.

Stockholm den 5 maj 1998

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog

(s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Anders Svärd (c), Ola Rask (s),

My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),

Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd),

Mona Nyberg (s) och Ulf Kero (s).

Reservation

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods m.m.

Annika Nordgren (mp) och Åke Carnerö (kd ) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

anser, i? och på s. 6 slutar med ?behöver därför inte bifallas av riksdagen?

bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att myndighetsansvaret för transport av farligt gods bör samlas

hos Statens räddningsverk och delar därmed de slutsatser som framkom i Hot-

och riskutredningens betänkande ?Ett säkrare samhälle? (SOU 1995:19) samt de

åsikter om myndighetsansvaret som framförs i delbetänkandet (SOU 1997:109) från

Utredningen om kemikalieolyckor m.m.

Genom att samla det övergripande ansvaret till en myndighet kan de samlade

resurserna användas mer effektivt, samordningen gynnas och

informationsförmedlingen förenklas och förbättras.

Utskottet menar därför att det är logiskt att samla myndighetsansvaret för

transport av farligt gods till Räddningsverket med hänsyn till verkets

uppgifter i fråga om såväl räddningstjänst som olycks- och skadeförbyggande

arbete. Regeringens föreslagna åtgärder går i rätt riktning, men utskottet

anser att regeringen borde dragit konsekvenserna av de utredningar som har

pekat på att ansvaret bör samlas i stället för att undvika denna fråga bl.a.

genom bildandet av ett särskilt råd för transport av farligt gods.

Med anledning av vad utskottet nu anfört bör utskottet föreslå riksdagen att

bifalla motionerna Fö4 (mp) och Fö5 (kd) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande myndighetsansvaret för transport av farligt gods m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fö4 och 1997/98:Fö5 yrkande 6

och med anledning av motion 1997/98:Fö5 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Skrivelsen............................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................3

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods 3

Allmänt om svenskt säkerhetsfrämjande arbete vid transport av farligt

gods 6

Internationellt säkerhetsfrämjande arbete vid transport av farligt gods

9

Utbildning, forskning och utveckling m.m. 13

Hemställan 17

Reservation..........................................17

Myndighetsansvaret för transport av farligt gods m.m. 17