Bet. 1997/98:FiU1

Finansutskottets betänkande

1997/98:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut

I detta betänkande lägger finansutskottet fram förslag om ramar för

utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998

i enlighet med den beslutsordning som riksdagen fastställt för sin behandling

av den statliga budgeten. När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat

beslut om ramar för de 27 utgiftsområdena som budgeten indelats i, skall dessa

utgiftsramar vara styrande för riksdagens fortsatta beredning av

budgetförslaget.

I betänkandet behandlas även de förslag till ändrade skatter och avgifter som

påverkar statsbudgetens inkomster under år 1998. Sålunda behandlas förslagen i

budgetpropositionen om förändring av reseavdraget och förlängning av ROT-

avdraget samt förändringar av förmögenhetsskatten. Vidare behandlas förslag om

ändrad avgiftsstruktur och höjda arbetsgivaravgifter med anledning av den

förkortade sjuklöneperioden. Beräkningen av inkomsterna påverkas även av

förslaget i propositionen (volym 6) att minska grundavdraget för

förtidspensionärer som uppbär arbetsskadelivränta.

Förutom förslagen i budgetpropositionen behandlas även 301 motionsyrkanden

som väckts under den allmänna motionstiden 1997.

Utskottets förslag till beräkning av inkomsterna för år 1998 uppgår till

676,1 miljarder kronor (se appendix 1). Inkomsterna beräknas därmed bli drygt

100 miljoner kronor högre än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen.

Statsbudgetens utgifter beräknas till 691 miljarder kronor. Utskottet

tillstyrker därmed, i likhet med vad fackutskotten föreslagit i yttranden till

finansutskottet, regeringens förslag till fördelning av utgifter på de olika

utgiftsområdena år 1998, vilket framgår av appendix 1. Det statliga

upplåningsbehovet för år 1998 beräknas därmed till 14,9 miljarder kronor.

De av riksdagen i juni 1996 beslutade utgiftstaken för åren 1997, 1998 och

1999 ligger fast. Utskottet anser att riksdagen skall godkänna regeringens

förslag till preliminär utgiftsfördelning för åren 1999 och 2000.

Konjunkturutvecklingen

Uppgången i den svenska konjunkturen blir allt starkare. Återhämtningen efter

den ekonomiska avmattningen under 1996 sker på en bredare front än tidigare

under 1990-talet. Situationen på arbetsmarknaden har tydligt förbättrats under

de senaste månaderna efter en nedgång i sysselsättningen under 1996 och i

början av 1997. Exporten utvecklas gynnsamt och får en betydande draghjälp av

en god internationell konjunktur. I EU har uppgången i den ekonomiska

aktiviteten under det senaste halvåret varit markant och i Förenta Staterna är

tillväxten fortsatt stark, trots att expansionen i den amerikanska ekonomin nu

är inne på sitt sjunde år.

Den inhemska svenska efterfrågan och den privata konsumtionen blir en allt

viktigare drivkraft i konjunkturuppgången. Hushållen har under det senaste året

blivit alltmer optimistiska om både Sveriges och sin egen ekonomiska

utveckling. Konsumtionen har också börjat stiga det senaste året efter en svag

utveckling under i stort sett hela 1990-talet.

Förutsättningarna för en hög tillväxt under det kommande året är mycket goda.

Under förutsättning att löneutvecklingen under de kommande åren håller sig på

en nivå som motsvarar utvecklingen i våra viktigaste konkurrentländer kan

tillväxten bli historiskt hög fram till åtminstone sekelskiftet.

Valuta- och finanskriserna i Sydostasien och oron på den internationella

aktiemarknaden är faktorer som åtminstone kortsiktigt kan störa den relativt

ljusa bilden av svensk ekonomi.

Den ekonomiska politiken

Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den

ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den

politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona.

Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet som står

bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, fördelningen

av utgifter på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten

för 1997, de nu föreslagna skatteförändringarna för 1998 och

konvergensprogrammet. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk

stabilitet för en ekonomisk politik som beträffande de offentliga finanserna är

inriktad på balans 1998 och överskott 1999 och framåt, och en halvering av den

öppna arbetslösheten till år 2000.

Utskottets bedömning är att svensk ekonomi i dag är starkare än på länge.

Budgetsaneringen har burit frukt och överskott i de offentliga finanserna från

och med 1999 ska pressa tillbaka den statsskuld som ökade dramatiskt i början

av 1990-talet. För första gången på över 30 år stiger konjunkturen utan hjälp

av expansiv ekonomisk politik eller en devalvering av kronans värde.

Sveriges ekonomiska tillväxt kommer under de närmaste åren av allt att döma

att ligga över det förväntade genomsnittet för länderna i OECD-området och

länderna i EU. Inflationen ligger på en låg nivå och bytesbalansen uppvisar

stora och växande underskott. Den allt snabbare tillväxten och lägre offentliga

utgifter gör att de offentliga finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas

starkare än vad regeringen räknade med i den ekonomiska vårpropositionen (prop.

1996/97:150). Därigenom skapas utrymme för ytterligare åtgärder för att nå

målet om en halvering av den öppna arbetslösheten år 2000. Åtgärderna inriktas

på ytterligare förbättringar i den offentliga sektorns kärnverksamhet, skolan,

vården och omsorgen. Den stora utbildningssatsningen förstärks ytterligare,

företagsklimatet förbättras och arbetsmarknaden stärks. Samtidigt förbättras

villkoren för de barnfamiljer och ensamstående föräldrar som enligt

utvärderingen av saneringsprogrammet drabbats hårdare än andra. Vidare

förbättras bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna. Slutsatsen

efter åtgärderna är att den för svensk ekonomi nödvändiga konsolideringen av de

offentliga finanserna genomförts i huvudsak rättvist. Inriktningen på en

hållbar tillväxt fortsätter.

Budgetpolitiken

Enligt utskottets mening kan de förslag till alternativ inriktning av

budgetpolitiken som oppositionspartierna för fram inte läggas till grund för

riksdagens beslut. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna

föreslår visserligen lösningar som innebär att utgifterna ligger under de

tidigare fastställda utgiftstaken för 1998-2000, men dessa partiers förslag är

antingen fördelningspolitiskt inte godtagbara eller bygger på en finansiering

som är så osäker att stabiliteten i statsfinanserna åter kan hotas. Värdet av

några av de skattesänkningar partierna föreslår kan enligt utskottets mening

också sättas i fråga då några av skattesänkningarna förutsätts bli ersatta av

mer eller mindre obligatoriska avgifter. Så t.ex. vill de tre partierna minska

överföringarna till a-kassorna och i stället tvinga medlemmarna att betala

motsvarande belopp i höjda egenavgifter till kassorna. Moderata samlingspartiet

och Kristdemokraterna vill också lyfta ut kostnaderna för trafikolycksfall ur

sjukförsäkringen för att i stället införa en obligatorisk trafikförsäkring vid

sidan av statsbudgeten.

Miljöpartiet de grönas förslag ryms visserligen också under det fastställda

utgiftstaket men vilar på en alltför långt driven skatteväxling och

arbetstidsförkortning och kan därför inte godtas av utskottet. Vänsterpartiets

förslag avvisas, främst därför att det inte håller sig inom det fastställda

utgiftstaket.

Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och

skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en enligt

utskottets mening rimlig fördelningsprofil. Utan denna kombination av

skattehöjningar och besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt

kommit att drabba de sämst ställda i samhället.

Med det nu framlagda budgetförslaget fullföljs denna politik.

Saneringsarbetet har varit framgångsrikt och återhämtningen av de offentliga

finanserna går nu något snabbare än man tidigare räknat med. De överskott som

därvid frigörs bör enligt regeringen inte användas för skattelättnader åt

höginkomsttagare utan för att värna sysselsättning och rättvisa. Det gör

regeringen genom sin satsning på skola, vård och omsorg. Det kommer också till

uttryck i resurstillskotten till utbildning, nationellt investeringsprogram,

stärkt arbetsmarknadspolitik och förkortad sjuklöneperiod. Regeringen vill med

sitt budgetförslag också stödja de grupper som drabbats särskilt hårt under

senare år, nämligen barnfamiljer samt pensionärer med små marginaler.

Med hänsyn härtill anser utskottet att den av regeringen föreslagna

uppläggningen ger budgetpolitiken en riktig inriktning och bör därför utgöra

grund för budgetpolitiken under såväl 1998 som de båda därpå följande åren.

Utskottet tillstyrker således, i likhet med vad fackutskotten föreslagit i

yttranden till finansutskottet, regeringens förslag till fördelning av utgifter

på utgiftsområden under år 1998. Utskottet anser också att riksdagen skall

godkänna regeringens förslag till preliminär utgiftsfördelning under 1999 och

2000.

Beräkningen av statens inkomster

Utskottet tillstyrker i betänkandet i allt väsentligt budgetpropositionens

förslag till inkomstberäkning. Det innebär att utskottet ställer sig bakom

regeringens förslag till höjt reseavdrag från 13 till 15 kr och att gränsen för

avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från

6 000 till 7 000 kr. Förslaget om att det s.k. ROT-avdraget skall medges även

under år 1998 tillstyrks också.

Beträffande fastighetsskatten anser finansutskottet att de grundläggande

principerna för fastighetsskatten bör ligga fast. En särskild utredare har

emellertid utsetts för att göra en genomgripande analys (dir. 1997:37) av

samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i samband med

fastighetstaxeringen i syfte att få en så korrekt bedömning som möjligt. Bl.a.

har, som också påpekas i motion Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c), reglerna för

bedömning av lägesfaktorer visat sig medföra svårigheter vid värderingen.

Utredaren som enligt direktiven skall se över och analysera bl.a. dessa frågor

och vilka effekter dagens regler får för taxeringen skall vara klar med sitt

utredningsuppdrag före utgången av 1998. Utskottet understryker vikten av att

detta arbete bedrivs skyndsamt och att i synnerhet frågan om bedömningen av

lägesfaktorerna och deras betydelse för taxeringen ges särskild prioritet.

Utredaren bör så snart som möjligt, helst under första halvåret 1998,

presentera resultatet av sina överväganden när det gäller lägesfaktorerna och

frågan om ett utökat lokalt inflytande över fastighetstaxeringen. Därefter bör

riksdagen snarast föreläggas förslag till förändring av nuvarande

taxeringssystem med sikte på att en förändring skulle kunna ske med giltighet

fr.o.m. 1998. Detta anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om reducering av det särskilda

grundavdraget för förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta. Eftersom

denna förändring inte beaktats i propositionens förslag till inkomstberäkning,

föreslår utskottet att inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt räknas

upp med 105 miljoner kronor för år 1998.

Utskottet tillstyrker, med vissa justeringar, de föreslagna ändringarna i

förmögenhetsskattelagen. Ändringarna innebär att aktier som var inregistrerade

på börsens A-lista den 29 maj 1997 eller senare görs skattepliktiga.

Skatteplikten för huvuddelägares innehav av aktier utvidgas till att omfatta

bolag som har inregistrerats på A-listan före år 1992 om förutsättningarna för

huvuddelägarskap var uppfyllda vid utgången av år 1991. Marknadsnoterad aktie

skall tas upp till 80 % av noterat värde.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändrad struktur på

socialavgifterna inom ramen för ett i princip oförändrat totalt uttag. Vidare

tillstyrker utskottet regeringens förslag om att det sammantagna uttaget av

arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift höjs med 0,11 procentenheter den 1

januari 1998 och med ytterligare 0,03 procentenheter den 1 januari 1999 med

anledning av att sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar.

Till betänkandet har fogats 41 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1997/98:1 Budgetpropo-

sitionen för 1998, i vad avser

dels volym 1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. yrkandena 1-12 om den

ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 1998 samt

yrkandena 24-44 om skattefrågor,

dels volym 6 såvitt avser Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

yrkande 1.

Finansplanens avsnitt 5 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1997 (yrkandena 13-23) behandlas i finansutskottets betänkande

1997/98:FiU11.

I detta betänkande behandlar utskottet även de under allmänna motionstiden 1997

väckta motionerna:

1997/98:Fi201 av Sten Tolgfors (m),

1997/98:Fi202 av Carl Bildt m.fl. (m),

1997/98:Fi204 av Sten Tolgfors (m),

1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-8 och 10,

1997/98:Fi206 av Carl Bildt m.fl. (m),

1997/98:Fi207 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m),

1997/98:Fi208 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 5, 20 och

22,

1997/98:Fi211 av Roy Ottosson (mp),

1997/98:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

1997/98:Fi213 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

1997/98:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s),

1997/98:Fi215 av Alf Svensson m.fl. (kd),

1997/98:Fi216 av Ola Karlsson (m),

1997/98:Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1 och 2,

1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 1-7,

9-12, 14, 15 och 18-24,

1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1, 3-8, 10, 11,

13-15, 18 och 19,

1997/98:Fi301 av Lennart Fremling (fp),

1997/98:Fi302 av Björn Kaaling m.fl. (s),

1997/98:Fi303 av Birgitta Carlsson (c),

1997/98:Fi304 av Thomas Julin m.fl. (mp),

1997/98:Fi401 av Carl Erik Hedlund (m),

1997/98:Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, fp),

1997/98:Fi403 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och 4-17,

1997/98:Fi404 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1997/98:Fi501 av Barbro Westerholm m.fl. (fp),

1997/98:Fi504 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) i vad avser yrkande

2,

1997/98:Fi507 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1-3 och 6,

1997/98:Fi907 av Bengt Kronblad m.fl. (s),

1997/98:Fi911 av Carl-Johan Wilson (fp),

1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) i vad avser

yrkandena 1 och 2,

1997/98:Sk301 av Margareta E Nordenvall (m),

1997/98:Sk302 av Olle Lindström (m),

1997/98:Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m),

1997/98:Sk304 av Åke Sundqvist m.fl. (m),

1997/98:Sk305 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) i vad avser yrkandena

1-3,

1997/98:Sk306 av Rolf Gunnarsson (m),

1997/98:Sk307 av Stig Grauers m.fl. (m),

1997/98:Sk308 av Maud Björnemalm m.fl. (s),

1997/98:Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp),

1997/98:Sk310 av Carl Fredrik Graf (m),

1997/98:Sk311 av Elving Andersson (c) i vad avser yrkandena 3 och 4,

1997/98:Sk312 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m),

1997/98:Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd),

1997/98:Sk314 av Sten Svensson m.fl. (m, kd),

1997/98:Sk315 av Bertil Persson (m),

1997/98:Sk316 av Inga Berggren m.fl. (m, fp, kd),

1997/98:Sk317 av Isa Halvarsson m.fl. (fp),

1997/98:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1997/98:Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c),

1997/98:Sk320 av Ulf Björklund (kd),

1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) i vad avser yrkandena

2-4 och 7-9,

1997/98:Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö (m, kd),

1997/98:Sk323 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) i vad avser yrkande 1,

1997/98:Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och 4-6,

1997/98:Sk325 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 1-4, 9,

10, 13-16, 18, 19, 21-24, 26-29, 31-33, 37 och 38,

1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1-10, 12-15,

17, 30-34 och 38-44,

1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser yrkandena 1-15, 17-27,

31 och 35,

1997/98:Sk609 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m) i vad avser

yrkandena 3 och 4,

1997/98:Sk624 av Bo Lundgren m.fl. (m) i vad avser yrkande 1,

1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkandena 2 och 4,

1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-8, 12, 16

och 19,

1997/98:Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) i vad avser yrkande

1,

1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) i vad avser yrkandena 5 och 6,

1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 4 (delvis) och

5,

1997/98:U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkandena 3 och 5,

1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) i vad avser yrkande 4,

1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkande 12,

1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) i vad avser yrkande 8,

1997/98:Sf265 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 5,

1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) i vad avser yrkande 3,

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 3,

1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 1,

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 40, 46 och 48,

1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 17,

1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkande 4,

1997/98:Kr603 av Fanny Rizell m.fl. (kd) i vad avser yrkande 1,

1997/98:T232 av Per Westerberg m.fl. (m) i vad avser yrkandena 2 och 6,

1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) i vad avser yrkandena 6 och

7,

1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) i vad avser yrkandena 3 och 9 samt

1997/98:Bo202 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser yrkandena 5 och 6.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen återfinns i

bilaga 1 till betänkandets del 1.

Utskottets lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag återfinns i betänkandets hemställan under

moment 25.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet har beslutat inhämta Lagrådets yttrande över det i

budgetpropositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323)

om statlig förmögenhetsskatt.

Yttrandet återfinns i bilaga 2 till betänkandets del 1.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle att avge yttrande

över de förslag i propositionen jämte motioner som rör respektive utskotts

beredningsområde. Yttranden har avlämnats från

- konstitutionsutskottet (1997/98:KU1y),

- skatteutskottet (1997/98:SkU1y),

- justitieutskottet (1997/98:JuU1y),

- utrikesutskottet (1997/98:UU1y),

- försvarsutskottet (1997/98:FöU1y),

- socialförsäkringsutskottet (1997/98:SfU1y),

- socialutskottet (1997/98:SoU1y),

- kulturutskottet (1997/98:KrU1y),

- utbildningsutskottet (1997/98:UbU1y),

- trafikutskottet (1997/98:TU1y),

- jordbruksutskottet (1997/98:JoU1y),

- näringsutskottet (1997/98:NU1y),

- arbetsmarknadsutskottet (1997/98:AU1y och AU2y) och

- bostadsutskottet (1997/98:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 3-17 i betänkandets del 2.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 23 oktober 1997 en offentlig utfrågning om penning- och

valutapolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström.

Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 18 i betänkandets del 2.

Den 30 oktober 1997 hade utskottet en intern utfrågning med avdelningschef

Håkan Frisén, Konjunkturinstitutet, med anledning av den senaste utvecklingen

på de internationella finansmarknaderna.

Inkomna skrivelser

Under ärendets beredning har utskottet med anledning av budgetpropositionen

mottagit skrivelser från följande företag och organisationer:

- från Sveriges Industriförbund och Näringslivets skattedelegation angående

aviserat förslag om förlängd värnskatt,

- från Aktiefrämjandet, Stockholms Fondbörs, Stockholms Handelskammare, Svensk

Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen,

Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges

Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Skattebetalarnas Förening samt

Mannheimer Swartling Advokatbyrå angående förslag till ändring av

förmögenhetsskattelagstiftningen,

- från Sveriges Fastighetsägareförbund angående förslag om ändringar i lagen om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus.

Dessutom har utskottet i ärendet mottagit ett antal skrivelser från

privatpersoner.

Propositionen

I proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998 föreslår regeringen

dels i volym 1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.

såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för

budgetåret 1998

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen förordar (avsnitt 1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 ta upp lån

enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt 4.3.5),

3. att riksdagen godkänner en reviderad beräkning av de offentliga utgifterna

för åren 1998-2000 (avsnitt 4.5.2, tabell 4.9),

4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på

utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (avsnitt 4.5.3, tabell

4.10),

5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens

budgetarbete (avsnitt 4.5.3, tabell 4.10),

6. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 1998 (bilaga 1),

7. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i

anslagsbehållningarna under budgetåret 1998 (tabell 4.10),

8. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl.

in- och utlåning i Rikgäldskontoret för budgetåret 1998 (avsnitt 4.3.5, tabell

4.4),

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1998 dels besluta

om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar intill

ett sammanlagt belopp av 15 700 000 000 kr, dels besluta om krediter för

myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 400 000 000 kr

(avsnitt 4.6, tabell 4.11 och 4.12),

10. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998

av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.8),

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 enligt 6 §

andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten besluta att ett ramanslag, med

undantag för anslag anvisade för förvaltningsändamål, får överskridas om ett

riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas och om

överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt 4.9),

12. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1988:1387) om statens upplåning,

såvitt avser skattefrågor

24. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter,

25. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1981:691) om socialavgifter,

26. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1994:1920) om allmän löneavgift,

27. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

28. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,

30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt,

31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1332) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring,

33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1336) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

taxeringslagen (1990:324),

35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1995:1536) om räntefördelning vid beskattning,

36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller

krigsfara m.m.,

37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370),

38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

39. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1345) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna

pensionsfonden,

40. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483),

41. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

42. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1997:324) om begränsning av skatt,

43. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,

44. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus,

dels i volym 6 såvitt avser Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370).

Motionerna

1997/98:Fi201 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om Nya Zeeland som ett lämpligt

studieobjekt för de reformer av skattesystem och arbetsmarknad som bör

genomföras i Sverige.

1997/98:Fi202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den

nödvändiga förnyelsen av Sverige.

1997/98:Fi204 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för att skapa

ett växande Sverige genom växande människor.

1997/98:Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna

vinster slopas från den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler för fåmansbolag fr.o.m. den

1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar avveckla förmögenhetsskatten med början 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattekonto och mervärdesskattebetalningar,

5. att riksdagen beslutar om skattereduktion med 50 % av betald arbetskostnad

i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om permanent avdrag för

underhåll och reparation av egna bostäder i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen beslutar återinföra de regler som gällde före 1995 avseende

dieseloljebeskattningen av arbetsredskap i enlighet med vad som anförts i

motionen,

8. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty som härrör från patent

skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med

vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda löneskatten på vinstan-

delsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fi206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen

(1988:1387) om statens upplåning högst med det belopp som motsvarar det

beräknade lånebehovet i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren

1998-2000 i enlighet med vad som anförts i motionen (kapitel 5),

4. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på

utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.6),

5. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens

budgetarbete i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.6),

6. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 5.5),

7. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998

av förändrade skatte- och avgiftsregler i enlighet med vad som anförts i

motionen (avsnitt 5.5).

1997/98:Fi207 av Margit Gennser och Stig Rindborg (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskerna för

alltför optimistiska analyser i finansplanen samt bristen på alternativa

analyser och planer om prognoserna för den ekonomiska utvecklingen slår fel.

1997/98:Fi208 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall verka för en förändring av EU:s riktlinjer för

den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast utarbeta förslag till ett finanspolitiskt samarbete i

Europa som ett led i kampen mot arbetslösheten.

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning kring möjligheterna till

sänkt skatt för entreprenörer, aktivt arbetande företagare och långsiktigt

ägande enligt vad som sägs i motionen under avsnitt 1,

5. att riksdagen beslutar om ett borttagande av löneskatten på

vinstandelsstiftelser om dessa är inriktade på att de anställda utövar ägarmakt

genom vinstandelsstiftelserna,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regelverk för det internationella kapitalet och de transnationella

företagen genom FN,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatt på internationella valutatransaktioner (Tobinskatten).

1997/98:Fi211 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en

parlamentariskt sammansatt utredning bör tillsättas med uppgift att se över den

globala finansmarknadens effekter på svensk ekonomi och föreslå åtgärder för

att utveckla den i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en mer aktiv roll i internationellt samarbete vad gäller utveckling

av förslag om bättre spelregler för den globala finans- och penningmarknaden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av en särskild skatt eller avgift på valutatransaktioner.

1997/98:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska

politiken enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för staten inklusive

socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1998 till 691

miljarder kronor, för år 1999 till 705 miljarder kronor och för år 2000 till

715 miljarder kronor,

3. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar om fördelning av utgifterna på

utgiftsområden enligt vad som anförts i motionen (tabell A),

4. att riksdagen för budgetåren 1999 och 2000 godkänner den preliminära

fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens

budgetarbete enligt vad som anförts i motionen (tabell A),

5. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för 1998

enligt vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redovisning till riksdagen om de offentliga finansernas

konjunkturkänslighet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för en bättre fungerande lönebildning.

1997/98:Fi213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär tillsättandet av en kommission som skall analysera faktorerna

bakom den ökade inkomstspridningen i samhället enligt vad i motionen anförts om

behovet av åtgärder mot de ökade klassklyftorna.

1997/98:Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk-politiska

åtgärder för att minska arbetslösheten utan att de står i strid med

inflationsbekämpning och budgetbalans.

1997/98:Fi215 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt

4),

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar om fördelning av

utgifterna för budgetåret 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts

i motionen (avsnitt 7, tabell 7),

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den preliminära

fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som

riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i motionen

(tabell 7),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner en reviderad

beräkning av de offentliga utgifterna för budgetåren 1998-2000 (avsnitt 7.5,

tabell 8),

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner beräkningen av

statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen (tabellerna 9 och 10),

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till beräkning av budgeteffekter

för budgetåret 1998,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att under

budgetåret 1998 ges rätt att besluta att ett ramanslag får överskridas om ett

riksdagsbeslut inte hinner inväntas,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar (finansplanen

s. 36) avseende skattefrågor enligt beslutspunkterna 24 till 39 samt 41,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en balanserad finanspolitik,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en halvering av den totala arbetslösheten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett gott företagsklimat,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillväxtpolitik,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stimulera tjänstesektorn,

14. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för statsbudgeten till

694 000 miljarder kronor för budgetåret 1998, 708 000 miljarder kronor för

budgetåret 1999 och 716 000 miljarder kronor för budgetåret 2000 (avsnitt 7.3,

tabell 7).

1997/98:Fi216 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bryta

bidragsberoendet.

1997/98:Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av generellt goda villkor för hushållssparandet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkoren för aktiesparande,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om nya spar- och

försäkringslösningar (inkl. start- och pensionssparande) i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vinstandelssystem och anställdas möjligheter att aktiespara i det

egna företaget.

1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den framtida ekonomiska

politiken som redovisas i finansplanen,

2. att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar om fördelning av utgifterna på

utgiftsområden i enlighet med förslagen i proposition 1997/98:1.

1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den ekonomiska utvecklingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den växande miljöskulden m.m. och nödvändigheten att minska denna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en mer aktiv miljöpolitik som drivkraft för en positiv ekonomisk

utveckling,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hushållens sparande,

6. att riksdagen fastställer ett långsiktigt mål om överskott i de offentliga

finanserna på minst 1 % av bruttonationalprodukten i genomsnitt över en

konjunkturcykel,

7. att riksdagen fastställer konjunkturrelaterade mål för budgetpolitiken om

ett överskott i de offentliga finanserna till 0,5 % av bruttonationalprodukten

för år 1999 och 1,5 % år 2000,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om låg realränta som mål för den ekonomiska politiken,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för näringspolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sysselsättningsutvecklingen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utbildningssatsningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för en bättre fördelningspolitik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de tvivelaktiga ekonomiska effekterna av medlemskapet i Europeiska

unionen,

18. att riksdagen godkänner den reviderade beräkning av de offentliga

utgifterna för åren 1998-2000 som anges i motionen (tabell 2),

19. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på

utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 2),

20. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens

budgetarbete (tabell 2),

21. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 1998 (tabell 1),

22. att riksdagen godkänner beräkningen av budgeteffekter för budgetåret 1998

av förändrade skatte- och avgiftsregler (tabell 1),

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden,

t.ex. genom att ej höja egenavgifterna, samt andra åtgärder som förbättrar

kommunernas skatteunderlag,

24. att riksdagen godkänner beräkningen av ökade ekonomiska ramar för den

kommunala sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 4).

1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen (2.0),

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den beräkning av

de offentliga utgifterna för åren 1998-2000 som anförts i motionen (4.1),

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den fördelning

av de statliga utgifterna på utgiftsområden för 1998 som anförts i motionen

(tabell 1),

5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den

inkomstberäkning för 1998 som anförts i motionen (tabell 2),

6. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de förändringar

i anslagsbehållningar under budgetåret 1998 som förordas i motionen (4.1),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det finanspolitiska målet om permanenta överskott i statsbudgeten

(4.2),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om penning- och valutapolitiken (4.3),

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmänna riktlinjer för sysselsättningspolitiken (5),

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kapitalbildningen och jobben (5.1),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kreditavdrag (5.1),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lönebildningen (5.2),

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtidsfonder (5.2),

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om "Europa i arbete" (5.4),

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattepolitiken (6).

1997/98:Fi301 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare

marknadsanpassning av omfattningen av viss myndighetsutövning.

1997/98:Fi302 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning

syftande till ett skydd för industrisamhällets kulturarv som finansieras med

arbetsgivaravgifter.

1997/98:Fi303 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändra

utbetalningsdagarna av statliga ersättningar.

1997/98:Fi304 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall

göra en tydlig redovisning av den samhällsbesparing som neddragningen i den

offentliga sektorn medfört.

1997/98:Fi401 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkta arbetsgivaravgifter

med anledning av höjningen av sjuklönen.

1997/98:Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att kvitta företagsstöd mot

sänkta arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fi403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande inriktningen av skattepolitiken,

2. att riksdagen beslutar sänka egenavgiften till sjukförsäkringen med 3

procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en växling av sänkt kommunal

utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader fr.o.m. 1999 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar höja grundavdraget till 10 000 kr fr.o.m. den 1

januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar införa ett grundavdrag för barn vid den kommunala

beskattningen fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar sänka den statliga inkomstskatten till 20 % fr.o.m.

den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,4 % fr.o.m. den 1

januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att successivt, med början 1998, undanta hälften av

markvärdet från uttag av fastighetsskatt i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,3 % 1999 och till

1,2 % 2000 i enlighet med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrad

fastighetsbeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om successivt avvecklad

förmögenhetsskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar sänka bensinskatten med 20 öre per liter från den

1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till

16 kr per mil fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avdrag för resor till

och från arbetet också medges för resor till och från barnomsorg i enlighet med

vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att höja det icke

avdragsgilla beloppet för arbetsresor till 7 000 kr i enlighet med vad som

anförts i motionen,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjt avdragsutrymme för

pensionssparande i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fi404 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar av de allmänna

egenavgifterna i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändring av

tilläggspensionsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändring av

sjukförsäkringsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar av

folkpensionsavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fi501 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om myndigheternas

delårsredovisningar.

1997/98:Fi504 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas

2. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag och som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta initiativ till

diskussion och utbildning vad gäller riksdagens respektive regeringens roller

kopplat till styrning av statlig förvaltning.

1997/98:Fi507 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen, med avslag

på regeringens förslag, anvisar utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning 50 000 000 kr mindre än regeringen eller således

2 012 814 000 kr.

1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvantitativa mål för budgeten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att "budgetbalans över konjunkturcykeln" skall vara mål för

riksdagen och regeringen i budgetarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om övergång till budgetering "uppifrån och ned",

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lånebemyndigande.

1997/98:Fi907 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkommande

information om de fördelningpolitiska, sociala och administrativa konse-

kvenserna av riksdagsbesluten.

1997/98:Fi911 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att

hos regeringen begära utvärdering av huruvida flyttning av statliga myndigheter

- till exempel Sveriges bilregister och handelsregister, som flyttats från

länsstyrelserna till Vägverket respektive Patent- och registreringsverket

- givit sådana ekonomiska besparingar som presenterats i konsekvensanalyser

inför beslut om flyttningen.

1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmögenhetsskattens avskaffande på sikt och särbeskattning av

förmögenhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bilkostnader för landsbygdsboende,

1997/98:Sk301 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

att avskaffa förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk302 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt bensinskatt och sänkt

fordonsskatt för dieselbilar.

1997/98:Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetstaxeringens och fastighetsskattens orimliga effekter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring om en sänkning av

fastighetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om borttagande av

förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förenklad

fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk304 av Åke Sundqvist m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bensinskatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en analys av vilka effekter en höjning av bensinskatten får för

låginkomsttagare och barnfamiljer i glesbygd.

1997/98:Sk305 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt bensinpris i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökat bilavdrag för

arbetsresor i enlighet med vad anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om aviserade årliga bensinskattehöjningar.

1997/98:Sk306 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt bensin- skatt.

1997/98:Sk307 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en successiv sänkning av fastighetsskatten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkning av lägesfaktorn,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som innebär att

energi- och miljöförbättrande åtgärder inte skall läggas till grund för

beräkning av fastigheters taxeringsvärden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av lokala fastighetstaxeringsnämnder.

1997/98:Sk308 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidare analys av

frågan om eventuell differentiering av reseavdraget.

1997/98:Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till ändring av beskattningen av personaloptioner

så att förmånen anses ha åtnjutits vid tidpunkten för utnyttjandet.

1997/98:Sk310 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ändrad fordonsbeskattning av dieseldrivna personbilar i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk311 av Elving Andersson (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att den s.k. belägenhetsfaktorn avskaffas för

permanentbostäder fr.o.m. 1997 års beskattning,

4. att riksdagen beslutar att normaltomt skall beräknas till minst 300 kva-

dratmeter fr.o.m. 1997 års beskattning.

1997/98:Sk312 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar

att höja avdraget för representation till 180 kr i enlighet med vad som anförts

i motionen.

1997/98:Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avskaffad fastighetsskatt,

2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 % av

taxeringsvärdet fr.o.m. den 1 januari 1998,

3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten endast skall beräknas på en

tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr fr.o.m. den 1

januari 1998,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tabellnivåvärdet för fastighetsskatten begränsas till 5, vilket

innebär att lägesfaktorns genomslag på byggnadsvärdet begränsas,

5. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av förmögenhet avskaffas

fr.o.m. den 1 januari 1998,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förmögenhetsskatten på permanentboende skall avskaffas,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fastighetsskatt på tomträttsmark skall avskaffas.

1997/98:Sk314 av Sten Svensson m.fl. (m, kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar återinföra ett riskkapitalavdrag i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en indirekt

finansieringsform för privata investeringar i onoterade företag i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk315 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ny förmögenhetsbeskattning, där andelen av statsskulden

dragits från förmögenheten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk316 av Inga Berggren m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam

inbetalningstidpunkt för mervärdesskatt.

1997/98:Sk317 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar

sänka fastighetsskatten i enlighet med vad i motionen anförts.

1997/98:Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad reklamskatt och höjd

mervärdesskatt på dagstidningar till 21 % i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen beslutar att ändra inbetalningsreglerna för mervärdesskatt i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avdragsrätt för reparationer i bostadshus.

1997/98:Sk320 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan

ändring i lagen om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på

bostadshus att också fastighetsägare som använder egen arbetskraft skall vara

berättigade till skattereduktion.

1997/98:Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten successivt slopas i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen av aktier avvecklas i

enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att koldioxidskatten skall sänkas i enlighet med

vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att bensinskatten skall sänkas med 25 öre fr.o.m.

den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om att höja det avdragsgilla

beloppet för arbetsresor till 7 000 kr i enlighet med vad som anförts i

motionen,

9. att riksdagen beslutar höja avdraget för resor till och från arbetet till

16 kr per mil i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö (m, kd) vari yrkas att riksdagen

beslutar att från den 1 januari 1998 införa en skattereduktion på 50 % av

betald kostnad för hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk323 av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ändra reglerna för förmånsbeskattning av

personaloptioner i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avskaffar sambeskattningen av förmögenheter fr.o.m. 1998 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen höjer gränsen för skatteplikt vid förmögenhetsbeskattning

till 1,2 miljoner fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt

kapitalinkomstskattesats i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen sänker fastighetsskattesatsen till 1,5 procentenheter för

bostadsfastigheter med verkan fr.o.m. 1997 i enlighet med vad som anförts i

motionen,

6. att riksdagen beslutar om fullt inflationsskydd vad gäller gränsen för

statlig inkomstskatt fr.o.m. 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk325 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av skattefinansiering i framtiden, bieffekter av höga

skatter och skattekvoten i framtiden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en skatteväxling mellan skatter på energi och arbete bör

genomföras som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999 och ca 100 miljarder

kronor inom 15 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mer tydliga principer och en genomtänkt struktur för

energirelaterade skatter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för sänkning av andra skatter i en skatteväxling,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur

för allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter,

10. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut beslutar att de allmänna

egenavgifterna inte skall höjas 1998,

13. att riksdagen avslår regeringens förslag om en höjning av gränsen för

reseavdrag från 6 000 till 7 000 kr,

14. att riksdagen beslutar att reseavdraget fr.o.m. inkomståret 1998 skall

omvandlas till en skattereduktion i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hopslagning av

arbetsgivaravgifter till en post i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja nivån på

arbetsgivaravgifterna med 0,11 procentenheter 1998,

18. att riksdagen beslutar att sambeskattningen av äkta makar och vissa

sambor i förmögenhetsskatten upphör fr.o.m. inkomståret 1998,

19. att riksdagen beslutar att aktier skall värderas till 75 % av

marknadsvärdet fr.o.m. inkomståret 1997 (1998 års taxering),

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopat

representationsavdrag fr.o.m. inkomståret 1998,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelningspolitiken,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fastighetsskatten,

24. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för bostäder fr.o.m. 1999

års taxering (inkomståret 1998) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,

26. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på elproduktionsenheter

skall utgå med 4,10 % av taxeringsvärdet fr.o.m. inkomståret 1998,

27. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte skall utgå på

taxeringsenhet med outbyggt vattenfall,

28. att riksdagen höjer den generella koldioxidskatten med 10 öre per kg CO2

utöver indexhöjning enligt gällande regler den 1 januari 1998, 1999 och 2000,

29. att riksdagen höjer energiskatterna på fossila bränslen med belopp som

motsvarar 1 öre per kWh av energislagens energiinnehåll den 1 januari 1998,

31. att riksdagen hos regeringen begär förslag på successivt upphörande av

nedsättningar och undantag för industrin vad gäller energi- och koldioxid-

skatter i enlighet med vad i motionen anförts,

32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för tillfällig

nedsättning av energiskatter för den energiberoende industrin under en

omställningsperiod i samband med skatteväxling,

33. att riksdagen beslutar att höja den särskilda skatten på elektrisk kraft

från kärnkraftverk med 2 öre per kWh den 1 januari 1998 och med ytterligare 1

öre per kWh den 1 januari 1999 och 2000,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjda avgifter på

handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljörelaterade landningsavgifter på flyg skall ge lika stora

intäkter till statskassan som de tidigare miljöskatterna.

1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 2 om skattepolitikens allmänna riktlinjer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 2.1 om värnskatten,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 2.2,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt grundavdrag enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 2.3,

5. att riksdagen beslutar om ett nytt skikt i skatteskalan enligt vad i

motionen anförts under avsnitt 2.4,

6. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag om reseavdrag, beslutar

om en sänkning av gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad

och arbete enligt vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 2.6 om bilförmånsbeskattning,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 3.1 om egenavgifter,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 3.2 om sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och

landsting,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 3.3 om ram för tillväxt,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt avdragstak enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 4.1,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 4.2 om nya skalsteg vid förmögenhetsbeskattningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 4.2 om reducering av taxeringsvärden vid

förmögenhetsbeskattning,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 4.2 om förmögenhetsskatt,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om takregler enligt vad i

motionen anförts under avsnitt 4.3,

30. att riksdagen beslutar om en höjning av bolagsskatten från 28 % till 30

% enligt vad i motionen anförts under avsnitt 5.5,

31. att riksdagen beslutar om införandet av en bolagsvärnskatt enligt vad i

motionen anförts under avsnitt 5.5,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 5.5 om dubbelbeskattningen,

33. att riksdagen beslutar om avdragsrätt för organisationskostnader enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 5.6,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 6.1 om mervärdesskatten,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 7.3 om höjd CO2-skatt,

39. att riksdagen beslutar om höjd skatt på CO2 enligt vad i motionen anförts

under avsnitt 7.3,

40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avfallsskatt enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 7.4,

41. att riksdagen beslutar om höjd dieselskatt enligt vad i motionen anförts

under avsnitt 7.5,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts under avsnitt 7.5 om beskattning av drivmedel,

43. att riksdagen beslutar om höjd skatt på mineralolja/smörjolja enligt vad

i motionen anförts under avsnitt 7.5,

44. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på bekämpningsmedel enligt

vad i motionen anförts under avsnitt 7.5.

1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen antar de mål och riktlinjer för skattepolitiken som anförts

i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mål och riktlinjer för skattepolitiken inom EU,

3. att riksdagen beslutar införa ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet

med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen beslutar att royalty på patenterade

uppfinningar skall vara skattebefriad under två år i enlighet med vad som

anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar om redovisningstidpunkt av mervärdesskatt i

enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjda

arbetsgivaravgifter,

7. att riksdagen beslutar att avskaffa dubbelbeskattningen på utdelning på

aktier i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av förmögenhets-, arvs- och gåvoskattereglerna i syfte

att underlätta generationsskiften i familjeföretag,

9. att riksdagen beslutar att 75 % av värdet på skattepliktiga aktier tas upp

vid förmögenhetsbeskattningen,

10. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast möjligt lägger fram

förslag om slopad sambeskattning av förmögenhet,

11. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om höjd

avdragsrätt för pensionssparande,

12. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en särskild löneskatt på bidrag

som en arbetsgivare lämnar till en vinstdelsstiftelse,

13. att riksdagen beslutar att stimulera tjänstesektorn i enlighet med vad

som anförts i motionen om den danska modellen,

14. att riksdagen beslutar om en bredare bas för skattereduktion inom

hushållstjänstesektorn och att denna skall medges med ett belopp motsvarande 60

% av underlaget, dock högst 30 000 kr per hushåll och år,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med

skattebefriade utbildningskonton,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av avfallsskatt,

18. att riksdagen beslutar att högsta skattesats för statlig inkomstskatt

sänks till 20 % samt att grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen

fr.o.m. den 1 januari 1998 slopas,

19. att riksdagen beslutar att uppjustera skiktgränsen vid beräkning av

statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

20. att riksdagen beslutar om en sänkning av egenavgifterna i enlighet med

vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja gränsen för avdrag för

kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ersätta fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift,

23. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten till 1,5 % av

taxeringsvärdet,

24. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten enbart skall beräknas på en

tredjedel av markvärdet ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tabellnivån för byggnader,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vin och sprit ej skall ingå i avdragsramen för representation,

27. att riksdagen beslutar höja skatten på maltdrycker i enlighet med vad som

anförts i motionen,

31. att riksdagen beslutar om ny beskattning av tjänstebilsförmån i enlighet

med vad som anförts i motionen,

35. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av statsbudgetens

inkomster för 1998 (tabellerna 1 och 2).

1997/98:Sk609 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att som ett första steg

avskaffa fastighetsskatten vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts

i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad förmögenhetsskatt i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sk624 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för beskattning av

utdelning och realisationsvinst i fåmansbolag i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om borttagande av särskild löneskatt på vinstandelsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strandtomt och strandnära tomt samt om begreppet normaltomt vid

fastighetstaxeringen.

1997/98:Sk735 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skattepolitikens inriktning,

2. att riksdagen beslutar sänka arbetsgivaravgifterna i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar sänka den statliga inkomstskatten från 25 till

20 %,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inte införa en ny värnskatt,

5. att riksdagen beslutar om ändrade regler för fåmansbolagen i enlighet med

vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar avskaffa dubbelbeskattningen på aktier,

7. att riksdagen beslutar om en sänkning av förmögenhetsskatten i enlighet

med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar avskaffa sociala avgifter för andel-i-vinst-system

i företagen,

12. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten i enlighet med vad i

motionen anförts,

16. att riksdagen beslutar höja skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel

i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för sparande i privata

pensionsförsäkringar till ett basbelopp år 1998 och 1,5 basbelopp 1999.

1997/98:Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmögenhetsskattens avskaffande.

1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samhällsekonomiska konsekvensanalyser före större

organisationsförändringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att större förändringar av myndigheters organisation bör

underställas riksdagens godkännande.

1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och

Östeuropa anslå 1 289 800 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i

motionen, (delvis)

5. att riksdagen för 1998 beslutar överföra anslaget Fredsfrämjande insatser

från utgiftsområde 6 och anslaget Fredsfrämjande verksamhet från utgiftsområde

5 till ett nytt anslag C Fredsfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 7 till

vilket anslås 527 828 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avvisande av Tobinskatt,

5. att riksdagen beslutar avveckla anslaget B 4 Fredsfrämjande verksamhet,

som förs över till utgiftsområde 7 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att upplösa det särskilda anslaget Samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen och tillföra medlen till utgiftsområde 7,

Internationellt bistånd, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fö211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om successiv höjning av anslaget till utgiftsområde 6 Totalförsvar

under den närmaste fyraårsperioden.

1997/98:Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att anslaget A 2 för budgetåret 1998 skall

överföras till utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Sf265 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att den allmänna pensionsavgiften fastställs till

5,95 % från den 1 januari 1998.

1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att utgifterna för socialförsäkringssektorn vid

sidan av statsbudgeten för 1998 skall vara 130 594 000 000 kr i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommun och landsting bör ges ökade resurser.

1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillföra kommunerna 5 miljarder kronor så att de kan behålla sin

personal.

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

40. att riksdagen begär att regeringen överväger att omfördela medel från

utgiftsområde 16 till forskning kring folkbildning,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel överförs från arbetsmarknadsområdet till utgiftsområde 17

under anslag H 5,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att medel överförs från arbetsmarknadsområdet till utgiftsområde 17

under anslag G 1 för stöd till bygghyttor,

1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att studieförbunden ur ramen för Kunskapslyftet skall garanteras

medel motsvarande 10 000 studieplatser för fördelning av Folkbildningsrådet.

1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av medel inom Kunskapslyftet till Folkbildningsrådet

för att utveckla nya former för rekryteringsarbete och olika typer av

preparandkurser.

1997/98:Kr603 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett eget utbildningsanslag inom Kunskapslyftet

för studieförbunden.

1997/98:T232 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sänkt bensinskatt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av miljövänligare bensin och att skatten för denna klass

bör sänkas med 25 öre.

1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen snarast bör inkomma med förslag till riksdagen om

förbättrade villkor för fåmansföretagen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att dubbelbeskattningen helt bör avskaffas.

1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomisk politik och jämställdhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall driva att ekonomiska frågor, t.ex. frågan om

EMU, skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

1997/98:Bo202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1997 sänka

fastighetsskatten till 1,5 % i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det taxerade markvärdet skall

räknas in i underlaget för fastighetsskatt i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Budgetpropositionen

Svenska folket kan möta nästa sekel med tillförsikt och framtidstro, framhåller

regeringen i propositionen. Sverige kommer att ta steget in i 2000-talet med

hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet. Låneberoendets tid är

förbi. Överskott i de offentliga finanserna skall pressa tillbaka statsskulden.

Vi kan åter forma vår gemensamma framtid - ett samhälle där ingen lämnas

utanför. På stabil grund kan politiken inriktas mot att utveckla Sverige.

* Arbetslösheten skall betvingas. År 2000 skall den öppna arbetslösheten vara

halverad till 4 %. Därefter är målet full sysselsättning.

* Skolan, vården och omsorgen skall förbättras. Regeringen vill utveckla

välfärdens kärna. Därför skall nya resurser i första hand tillföras skolan,

vården och omsorgen om barn och äldre.

* Rättvisan skall stärkas. När utrymme finns skall de som har burit tyngst

bördor i saneringen av de gemensamma finanserna stå främst. Valet mellan

skattesänkningar och bidragsförändringar skall styras av vad som bäst gynnar

en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning.

Svensk ekonomi är i dag starkare än på mycket länge. Saneringen av de

offentliga finanserna har burit frukt, enligt regeringen. På några få år har

räntenivån halverats. Hushållens och företagens förtroende för svensk ekonomi

och den ekonomiska politiken har stärkts.

Sverige är nu inne i den första konjunkturuppgången på 30 år som inte drivits

fram av en expansiv ekonomisk politik eller en devalvering. Tvärtom har

budgetpolitiken varit mycket stram och regeringen räknar med en förhållandevis

hög ekonomisk tillväxt under de närmaste åren. Inflationen förblir låg och

förtroendet för prisstabiliteten bibehålls trots att den ekonomiska aktiviteten

stiger.

I samband med vårpropositionen (prop. 1996/97:150) konstaterade regeringen att

det fanns ett utrymme att genomföra en offensiv mot arbetslöshet inom ramen för

målet om offentliga finanser i balans 1998. Satsningen riktas mot fem områden:

* En nivåhöjning av statsbidragen till kommuner och landsting på 8 miljarder

kronor för att höja kvaliteten på skola, vård och omsorg.

* En utökning av utbildningssatsningen för att höja kunskapsnivån i Sverige

och på så sätt möjliggöra en varaktigt hög tillväxt och låg arbetslöshet.

* En satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning.

* Ytterligare förbättrade villkor för små och medelstora företag.

* En kvalitetshöjning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att minska risken för

bristsituationer.

Den snabbare tillväxten och lägre offentliga utgifter gör att de offentliga

finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas starkare än vad regeringen räknade

med i den ekonomiska vårpropositionen. Därmed skapas utrymme för ytterligare

offensiva åtgärder för att öka sysselsättningen och nå målet om en halvering av

den öppna arbetslösheten, från 8 % 1994 till 4 % år 2000. Fempunktsprogrammet

för arbete och utbildning som presenterades i vårpropositionen konkretiseras

och förstärks:

* Skolan, vården och omsorgen får ännu mer resurser. Regeringen föreslår att

bidragen till kommuner och landsting höjs med 4 miljarder kronor 1999 och

för år 2000 med ytterligare 4 miljarder kronor i nivå. Sammantaget innebär

regeringens satsningar en nivåhöjning på 16 miljarder kronor år 2000 jämfört

med 1996.

* Delar av den tidigare beslutade utbildningssatsningen för att stärka

Sveriges långsiktiga konkurrenskraft tidigareläggs. I propositionen föreslås

att 1 000 platser i kvalificerad yrkesutbildning och 10 000

högskoleplatser tidigareläggs till vårterminen 1998. Regeringen föreslår

också att en ny IT-utbildning med 10 000 platser genomförs tillsammans med

näringslivet. Under perioden 1997-2000 tillkommer 60 000 permanenta

högskoleplatser och 140 000 platser inom vuxenutbildningen inom ramen för

Kunskapslyftet.

* Företagsklimatet förbättras ytterligare. Arbetsgivarperioden för

sjuklöneansvar kortas från 28 dagar till 14 dagar. Vidare föreslås 500

miljoner kronor för regional näringspolitik och särskilda regionalpolitiska

insatser. Förmögenhetsskatten föreslås ändras så att ogynnsamma effekter på

aktiemarknadens funktionssätt undviks.

* Arbetsmarknadspolitiken stärks bl.a. genom att regeringen föreslår ett

särskilt program för unga arbetslösa. Arbetslösa i åldrarna 20-24 år skall

efter 100 dagars arbetslöshet av kommunen erbjudas en utvecklande insats på

heltid.

Enligt regeringen är en rättvis fördelning en annan viktig del i den ekonomiska

politiken. Saneringen av de offentliga finanserna har utformats efter bärkraft.

De som har det bäst ställt skall bära den tyngsta bördan. Flerbarnsfamiljer och

ensamstående föräldrar har dock som grupp drabbats hårdare än andra, visar den

fördelningspolitiska redovisning som presenteras i propositionen. Därför

föreslår regeringen att barnbidragen och studiebidragen i studiehjälpen höjs

med 110 kr per barn och månad. Dessutom återinförs flerbarnstillägget även för

barn födda efter 1995. För de pensionärer som har det sämst ställt föreslås en

höjning av bostadstillägget för pensionärer, det s.k. BTP. Vidare höjs

reseavdraget från 13 kr till 15 kr, samtidigt som avdragsgränsen höjs från 6

000 kr till 7 000 kr. De åtgärder som nu föreslås är enligt propositionen den

slutliga avstämningen av budgetsaneringens fördelningspolitiska effekter.

Slutsatsen är att saneringen av de offentliga finanserna har genomförts i

huvudsak rättvist.

Nysatsningarna som föreslås i propositionen ryms inom de budgetpolitiska målen,

framhåller regeringen. Målen ligger fast och kommer att uppnås. De tidigare

beslutade statliga utgiftstaken ligger också fast. Underskottet i de offentliga

finanserna för 1997 beräknas bli 1,9 % av BNP. Det är några tiondelar bättre än

vad som förväntades i vårpropositionen och väl över det av riksdagen och

regeringen uppsatta målet om ett underskott på maximalt 3 % av BNP under 1997.

Därmed kan man förvänta att Sverige tas bort från EU:s s.k. svarta lista över

den grupp EU-länder som har alltför stora underskott i de offentliga

finanserna. Förstärkningen av de offentliga finanserna har skett mycket

snabbare än vad som beräknades i det konvergensprogram för den ekonomiska

politiken som regeringen lade fram i juni 1995.

Räknat efter samma beräkningsmetoder som i vårpropositionen uppnår de

offentliga finanserna målet om balans 1998. I propositionen redovisas dock ett

överskott för 1998 på 0,6 % av BNP. Skillnaden är av bokföringsteknisk natur.

Under 1998 föreslås att AP-fondens innehav av fastigheter överförs i bolag.

Eftersom aktier, till skillnad från fastigheter, inräknas i det finansiella

sparandet innebär åtgärden en uppjustering av det offentliga finansiella

sparandet med 0,9 % av BNP. Vidare inräknas inte utdelningar från Securum i det

finansiella sparandet, enligt rekommendationer från Eurostat. Det ger en

nedjustering av det offentliga finansiella sparandet med 0,3 procentenheter.

För 1999 är budgetmålet ett överskott på 0,5 % av BNP och för år 2000 ett

överskott på 1,5 % av BNP. Därefter skall de offentliga finanserna ge ett

överskott på 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Överskotten skall användas

till att amortera av den offentliga nettoskulden. Regeringens bedömning är att

med ett genomsnittligt överskott på 2 % kan den offentliga sektorns nettoskuld

vara eliminerad till år 2010.

Statsskulden som andel av BNP nådde sin topp redan 1995, på en nivå på 84,3

%. Målet om en stabilisering av statsskulden i procent av BNP 1996 är alltså

uppnått. Enligt regeringens beräkningar sjunker statsskulden till 79,4 % i

slutet av 1998 och väntas sedan fortsätta att minska i snabb takt. Den

konsoliderade statsskulden, dvs. det mått på statsskulden som ingår i

konvergenskriterierna för medlemskap i den planerade europeiska valuta-

unionen, EMU, nådde sin topp 1994 på drygt 79 % av BNP. I propositionen räknar

regeringen med att den konsoliderade skulden faller till knappt 74 % i slutet

av 1998 och att den även fortsätter att sjunka åren därefter.

Propositionen har föregåtts av överläggningar med Centerpartiet som står

bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, fördelning av

utgifter på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för

1997, de föreslagna skatteförändringarna för 1998 och konvergensprogrammet.

Penningpolitikens övergripande uppgift är prisstabilitet. Prisstabiliteten är

en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Riksbanken bedriver

penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat

prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas

till 2 % med en tolerans på 1 procentenhet uppåt och nedåt. För att stärka

trovärdigheten för prisstabiliteten och Riksbankens ställning har en

fempartiöverenskommelse träffats om penning- och valutapolitiken.

Överenskommelsen går bl.a. ut på att prisstabilitetsmålet lagfästs och att

riksbankschefens ställning stärks. Vidare införs en ny ledningsstruktur i

Riksbanken som påminner om ledningsstrukturen i många andra centralbanker.

Dessutom skall regeringen bestämma växelkurssystem, vilket överensstämmer med

vad som gäller i flertalet övriga EU-länder. Regeringen kommer under hösten att

presentera förslag för riksdagen. Eftersom en del av ändringarna rör grundlagen

kan ett slutgiltigt beslut inte tas förrän efter valet 1998.

Regeringen kommer också att under hösten i proposition föreslå riksdagen att

Sverige inte skall delta när den gemensamma valutan inom EMU införs den 1

januari 1999. Regeringens uppfattning är att det inte heller är aktuellt att

delta i det europeiska växelkurssamarbetet, ERM. Erfarenheterna från den

nuvarande politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med en valutaregim

med rörlig växelkurs är goda.

Under de senaste 20 åren har den svenska lönebildningen inte fungerat

tillfredsställande. Detta måste förändras, framhåller regeringen i

propositionen. Utan en väl fungerande lönebildning uppnås inte målet om en

halvering av den öppna arbetslösheten år 2000. Därför måste den kommande

avtalsrörelsen ge betydligt lägre nominella löneökningar än den föregående. I

maj 1996 inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på

lönebildningen och möjligheten att gemensamt formulera nödvändiga förändringar

av förhandlings- och lönebildningssystemet. Regeringen har tillsatt en

utredning för att analysera de förslag om bl.a. en förstärkning av

medlingsfunktionen som parterna lämnade. Ett slutbetänkande överlämnas i

november 1998.

Motionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiets partimotion

I motion Fi206 (m) betonas att den svenska ekonomin inte är i balans. Även om

de offentliga finanserna synes komma i balans, åtminstone på kort sikt, präglas

arbetsmarknaden av stor obalans. Detsamma gäller förhållandet mellan privat och

offentlig sektor. Utvecklingen mot allt högre skatter och en vikande

sysselsättning urholkar välfärden och måste brytas. Regeringens egen prognos om

att den totala arbetslösheten kommer att vara lika hög nästa år som under

mandatperiodens första år 1995 visar att den förda politiken inte räcker till.

Den ekonomiska politikens främsta uppgift är att lägga en stabil grund för

Sveriges förnyelse. Stabila priser, balans i de offentliga finanserna och en

växande privat sektor är enligt motionen nödvändiga förutsättningar för att

bryta de senaste decenniernas stagnation i den svenska ekonomin. Den ekonomiska

politiken måste ta sikte på att eliminera arbetslösheten som ett

samhällsproblem. Det kan endast uppnås genom en politik för fler och växande

företag. Det är genom arbete och företagande som välstånd skapas, inte genom

höjda skatter och höjda bidrag.

De samlade offentliga utgifterna måste minskas för att balans skall uppnås i

samhällsekonomin. Saneringen av statsfinanserna måste bygga på en växande

skattebas genom fler och nya jobb i näringslivet samt genom lägre offentliga

utgifter för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsekonomisk tillväxt.

Enligt motionen är målet en jämvikt mellan den privata och den offentliga

sektorn i ekonomin. De offentliga utgifterna bör tas ned mot 50 % av BNP,

vilket medför att skattetrycket kan sänkas till 42 % av BNP, givet att övriga

offentliga inkomster utgör 8 % av BNP. Med de förslag som presenteras i

motionen sjunker utgiftskvoten till drygt 56 % av BNP och skattekvoten till

knappt 48 % av BNP vid sekelskiftet.

Normen för budgetarbetet med de offentliga finanserna bör vara att uppnå

balans över konjunkturcykeln. Stabila offentliga finanser kräver enligt

motionen inte permanenta överskott, vilka innebär en överbeskattning av

medborgarna och en socialisering av sparandet. Tidigare erfarenheter visar att

en satsning på kollektivt sparande leder till minskat totalt sparande i

ekonomin, därför att det privata sparandet försvagas än mer. Det inverkar

negativt på investeringarna och tillväxten.

Den nya budgetprocessen kan bidra till en mer återhållsam utveckling av de

offentliga utgifterna och till en statsbudget mer i balans. Då måste emellertid

regeringen bättre följa principerna i den nya budgetprocessen.

Att de offentliga finanserna är i balans över konjunkturcykeln innebär även

att den offentliga bruttoskulden är oförändrad i nominella termer och att den

därför minskar i förhållande till BNP när denna växer. Regeringen förutser att

den konsoliderade bruttoskulden skall sjunka till 67 % av BNP år 2000. Med det

moderata budgetförslag som innebär ett högre finansiellt sparande och större

privatiseringar kan skuldkvoten beräknas sjunka till ca 66 % år 2000. Vid

rimliga tillväxtantaganden och balans i de offentliga finanserna därefter kan

skuldkvoten väntas vara nere vid 60 % av BNP - som är ett av

konvergenskriterierna - några år in på 2000-talet.

I motionen utpekas tre prioriterade reformområden med åtgärder som syftar

till att använda Sveriges resurser på ett sådant sätt att välståndet kan öka

snabbare och medborgarnas behov av såväl god service som ekonomisk och social

trygghet och valfrihet kan tillgodoses bättre:

* Företagande och arbetsmarknad. Ökat företagande och fler riktiga arbeten

kräver insatser över breda områden, i första hand skatterna,

arbetsmarknaden, Sveriges EU-engagemang, energiförsörjning och

kunskapsutveckling. Några av de åtgärder som föreslås inom området är: lägre

skatt på arbete, värnskatten avskaffas, kommunalskatterna pressas tillbaka

och egenavgifterna sänks. Förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen på

aktier avskaffas. Kapitalinkomstskatten sänks och löneskatten på

vinstandelsmedel avskaffas. Skattereduktion med 50 % införs på tjänster

riktade mot hushållen. All kommunal verksamhet som inte är

myndighetsutövning bör utsättas för konkurrens, och kärnkraftsavvecklingen

måste snabbt avbrytas. Vidare föreslås att arbetsmarknadens regler utvecklas

så att den enskildes ställning stärks. Mer individualiserade

arbetsmarknadsvillkor är en förutsättning för att den snabbrörliga

internationella ekonomins alla möjligheter skall kunna tas till vara.

Arbetsmarknadsåtgärderna bör vara färre och effektivare och

arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och tidsbegränsad.

* Social skattepolitik. En politik med syftet att de flesta skall kunna leva

på sin lön måste stå på två ben. Det ena är en aktiv skattesänkningspolitik

som syftar till att växla lägre skatter mot minskat behov att bidrag och

offentligt stöd. Det andra är åtgärder inom bl.a. skatteområdet med syftet

att stärka tillväxtkraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten pressas

tillbaka och antalet människor som är helt beroende av det offentliga för

sin försörjning minskar. I motionen skapas, genom ändrade regler för

transfereringar, minskade subventioner och effektivare verksamhet, ett

utrymme för skattesänkningar på ca 39 miljarder kronor 1998, 55 miljarder

1999 och drygt 79 miljarder år 2000 (i 1998 års penningvärde). Bland

förslagen finns bl.a. sänkt kommunalskatt med 1 kr 1998 och 2 kr per

skattekrona 1999. Ytterligare utrymme för sänkt kommunal utdebitering skapas

genom bl.a. avregleringar inom kommunsektorn. Grundavdraget höjs till 10 000

kr 1998. Ett extra grundavdrag på 10 000 kr per barn införs från 1998 i den

kommunala beskattningen. Fastighetsskatten sänks från 1,7 till 1,5 % den 1

januari 1998. Därefter med 0,1 procentenhet varje år 1998-2000.

Egenavgifterna sänks med 3 procentenheter 1998, 3,95 och 5,95 procentenheter

1999 respektive år 2000.

* Trygghetens och välfärdens förnyelse. Sverige behöver enligt motionen en ny

social politik, som sätter den enskildes trygghet och inte omfattningen på

de offentliga verksamheterna främst. Genom lägre bidrag och lägre skatter

får den enskilde ett större utrymme för personligt ansvar och bättre

möjligheter att genom egna insatser, eget arbete och eget företagande

förbättra den egna vardagen. Den enskildes trygghet måste bygga på att man

kan leva på sin lön. Det offentligas åtagande skall präglas av en

prioritering av de för medborgarna viktigaste uppgifterna. Landstingen och

kommunerna måste tillse att man inom ramen för de närmare 450 miljarder

kronor man disponerar prioriterar vården, omsorgen och skolan, genom bl.a.

vårdgaranti, fri etablering etc. En nationell skolpeng säkerställer att de

resurser som avsätts för skolan verkligen används till att ge den yngre

generationen bästa möjliga kunskaper. Försäkringssystemen skall vara robusta

och ha en tydlig koppling mellan vad den enskilde betalar och får tillbaka

vid inkomstbortfall. Staten måste säkerställa att ingen står utanför en

grundläggande social trygghet. Besparingarna skall genomföras så att de kan

mötas med personliga insatser och genom det ökade utrymme som lägre skatt

ger. Inte så att de drabbar dem som inte kan nyttiggöra sig sänkta skatter

eller har svårast att hantera en ny situation.

Ett svenskt deltagande i EMU skulle enligt motionen verka ytterligare di-

sciplinerande för regeringen, riksdag och arbetsmarknadens parter. Sverige bör

sträva efter att gå med i ERM så snart som möjligt och riksdagen bör fatta ett

beslut om deltagande i valutaunionen redan i höst.

De statliga utgiftstaken föreslås minska med 39 respektive 59 och 73

miljarder kronor jämfört med regeringens förslag åren 1998, 1999 och 2000. Det

offenliga finansiella sparandet blir med förslagen i motionen 11 miljarder år

1998, knappt 13 miljarder och drygt 35 miljarder kronor åren 1999 och 2000.

Eftersom tillväxten blir högre än genomsnittet under åren framöver bör det

finansiella sparandet visa överskott dessa år, enligt motionen.

Centerpartiets partimotion

I motion Fi218 (c) framhålls att Centerpartiet står bakom budgetpropositionens

riktlinjer för den ekonomiska politiken och fördelningen mellan utgiftsområden.

Centerpartiets ansvarsfulla linje i svensk politik har enligt motionen givit

resultat. De flesta ekonomiska indikatorer pekar uppåt. Statens lånebehov går

mot noll och ekonomin tar fart på bred front. Kapacitetsutnyttjandet är på väg

uppåt inom nästan alla sektorer, framför allt är exportindustrin mycket

framgångsrik. Arbetslösheten minskar genom att antalet nya jobb och

utbildningsplatser ökar, men också genom att minskningen av antalet anställda i

den offentliga sektorn ser ut att ha stabiliserats. Hushållens framtidstro och

den privata konsumtionen ökar. Inflationen är låg och för första gången på 30

år sker nu en konjunkturuppgång som inte föregåtts av devalveringar eller

expansion i den offentliga ekonomin.

Sedan 1970 har den ekonomiska utvecklingen i Sverige varit sämre än i

flertalet industriländer. Perioden 1970-1995 kännetecknas av såväl ekonomisk

som politisk instabilitet. Vid utgången av varje lågkonjunktur noteras ett

större budgetunderskott, en högre statsskuld och en högre arbetslöshet än vid

slutet av den närmast föregående lågkonjunkturen. Det parlamentariska systemet

har under lång tid inte haft tillräcklig förmåga att bryta den negativa

utvecklingen. Under perioden 1970-1998 har Sverige haft minoritetsregeringar

under 24 av de 28 åren. När den senaste omröstningen om val av statsminister

ägde rum i riksdagen så var det den tionde omröstningen på mindre än 20 år,

enligt motionen.

Centerpartiet medverkade i fyrpartiregeringen åren 1991-1994. Regeringen

tillträdde när ekonomin försämrades bl.a. till följd av 1980-talets svaga

finanspolitik. Saneringen av statens finanser inleddes av fyrpartiregeringen

och för Centerpartiet var det inför valet 1994 uppenbart att merparten av

saneringsarbetet återstod. I valrörelsen förordade Centerpartiet därför en

nationell samling kring den ekonomiska politiken.

Genom den samverkan om den ekonomiska politiken som åstadskoms mellan

Centerpartiet och regeringen i april 1995 och som alltjämt består genom

överenskommelserna om budgetpropositionen för 1998, har en stabil politisk

majoritet skapats. Utan detta samarbete hade inte det goda ekonomiska

utgångsläge som i dag finns uppnåtts. Centerpartiet har utifrån en position på

det politiska mittfältet målmedvetet samarbetat med andra partier för att

åstadkomma balans mellan statens inkomster och utgifter, enligt motionen.

Centerpartiets strategi för den ekonomiska politiken inför den kommande

valperioden är enligt motionen att ett förbättrat statsfinansiellt utfall bör

användas dels till avbetalning av statsskulden, dels till skattesänkningar.

Enligt motionen finns utrymme för successivt sänkt skattekvot under den

kommande femårsperioden. Skatterna bör sänkas utan att statens finanser hotas.

Skattepolitiken skall enligt motionärerna främja ekonomisk tillväxt och tas

ut efter bärkraft. Skattesystemet skall gynna arbete och kunskap. Inriktningen

skall vara principen om hälften kvar av en nyintjänad hundralapp. Sänkningarna

av inkomskatten från 1999 skall utformas så att alla får del av den lägre

beskattningen. De i dagsläget alltför höga skatterna på låga och medelstora

inkomster sänks genom en höjning av grundavdraget. Som en delfinansiering av

denna åtgärd bör en justering av skatteskalan ske, som innebär att högre

inkomstskatt tas ut i de högsta inkomstskikten. En tänkbar nivå är ca 400 000

kr i beskattningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten måste på sikt avskaffas. Den

riskerar att motverka tillväxt och sysselsättning. Den av socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet införda särskilda löneskatten på avsättningar

till de anställdas vinstandelsstiftelser bör snarast avskaffas. Den är en

straffbeskattning av det riskkapital som de anställda har placerat i det egna

företaget.

Enligt Centerpartiet måste skattesystemet miljöanpassas ytterligare. Det bör

ske genom en skatteväxling, med sänkta skatter på arbete och med höjda skatter

på miljö och energi. Därigenom kan det ekologiska lyftet påskyndas och den

svenska konkurrenskraften på sikt stärkas. Genom Centerpartiets medverkan har

en inledande skatteväxling genomförts under innevarande mandatperiod genom att

arbetsgivaravgifterna sänkts, samtidigt som energi- och miljöskatter höjts. En

skatteväxling måste dock till en början vara rejält överfinansierad, eftersom

skattebasen för arbete inte ökar lika snabbt som skattebaserna för miljö och

energi urholkas.

Vidare bör inte kommunalskatterna höjas generellt sett under de kommande

åren. De ökade statsbidragen till kommuner och landsting underlättar att så

inte sker. Det är angeläget eftersom höjda kommunalskatter slår hårdast mot

låg- och medelinkomsttagare.

Centerpartiet motsätter sig ett svenskt medlemskap i den ekonomiska och

monetära unionen, EMU. Projektet kan få allvarliga konsekvenser för Europa,

bl.a. genom att den hotar försena utvidgningen österut och förvärra

omställningsproblemen vid en östutvidgning. Det är en styrka att Sverige inte

kommer att vara med i EMU från start. Sverige mår väl av en självständigt

beslutad penningpolitik med rörlig växelkurs. Ett eventuellt förslag om svenskt

EMU-medlemskap måste föregås av en folkomröstning, enligt motionärerna.

Sveriges möjligheter att stå utanför EMU står och faller med Sveriges förmåga

att visa upp en sund ekonomi. Risken är annars att Sverige bestraffas av

marknadens aktörer. För 1998 bedöms budgeten vara i balans. Men även därefter

är det enligt motionen viktigt att förtroendet stärks och sårbarheten minskas.

Det skall ske genom fortsatt budgetdisciplin och minskning av statsskulden

genom överskott i statsbudgeten. Målsättningen är att nettoskulden i de

offentliga finanserna skall vara amorterad år 2010. I takt med avbetalningarna

sjunker kostnaderna för statsskuldsräntorna, och åtgärder för att öka

tillväxten kan vidtas utan att statsfinanserna hotas. Det är Centerpartiets

långsiktiga strategi.

Internationaliseringen och ett Sverige utanför EMU kräver också att problemen

i lönebildningen löses. Sveriges historia på lönebildningsområdet är dålig.

Förändringar av spelreglerna är därför nödvändiga, även om framsteg gjorts på

vissa avtalsområden. I motionen förordas att varseltiderna förlängs och att

medlingsinstitutet stärks. Varsel om stridsåtgärder bör inte kunna ske så länge

medling bedrivs. Detta bör arbetsmarknadens parter komma överens om. Om inte

det lyckas bör regering och riksdag ha hög beredskap för att fatta nödvändiga

beslut.

Ett Sverige utanför EMU kan inom ett par år ha mer gynsamma förutsättningar

än EMU-länderna, med lägre räntor, stark valuta, en stabilt låg inflation och

en lägre arbetslöshet, framhåller Centerpartiet i sin motion.

Folkpartiet liberalernas partimotion

I motion Fi212 (fp) konstateras att konjunkturen är på väg uppåt. För många

enskilda människor innebär det en tillfällig lättnad. Men uppgången är inte

tillräcklig för att lösa Sveriges ekonomiska problem. Strukturen i den svenska

ekonomin måste förändras så att högkonjunkturerna blir högre och längre och

lågkonjunkturerna blir grundare och kortare än med den nuvarande ekonomiska

politiken. Det är nödvändigt för att besegra massarbetslösheten.

En viktig iakttagelse av de senaste årens ekonomiska utveckling är enligt

motionen att den uthålliga tillväxten kommit i länder med en avreglerad,

konkurrensutsatt, globaliserad och allmänt dynamisk struktur på sina ekonomier.

Det är något som regeringen tycks ha missat.

Sverige bör dra nytta av den lärdomen. Om strukturproblemen i svensk ekonomi

snabbt åtgärdas kan konjunkturuppgången bli starkare. Sverige lider fortfarande

av ett för dåligt företagsklimat, en för hårt reglerad arbetsmarknad, en illa

fungerande lönebildning och ett för högt skattetryck.

Därför behövs en ny kurs för den ekonomiska politiken, enligt motionen.

Sverige måste bli företagsammare och mer rustat för global konkurrens. Det

handlar om bättre skolor, bättre lönebildning, mer forskning, valutasamarbete

och fler avregleringar etc.

Folkpartiets prioriteringar i den ekonomiska politiken är jobben, vården och

skolan. Den överordnade uppgiften är att skapa förutsättningar för bättre och

högre ekonomisk tillväxt och fler jobb i näringslivet. Det är det enda som kan

knäcka massarbetslösheten. Det är också det enda som kan skapa uthålliga

resurser för kunskapsbejakande skolor och en värdig vård och omsorg, enligt

motionen.

Motionärerna föreslår att följande åtgärder för fler jobb genomförs under nästa

år:

* Arbetsgivaravgifterna sänks med nära 6 %, eller drygt 18 miljarder kronor.

Detta riktas mot företag i privat tjänstesektor där arbetsgivaravgiften

sänks med nära 6 % (17,5 miljarder kronor). Egenavgifterna för

småföretagare sänks också med knappt 6 procentenheter (0,4 miljarder kronor)

och för vissa hushållstjänster slopas avgifterna helt (0,4 miljarder

kronor).

* ?Hälften kvar? i skattesystemet återinförs (5 miljarder kronor).

Andra skattesänkningar som föreslås för att få upp tillväxten och

sysselsättningen i den privata sektorn är:

* Dubbelbeskattningen avskaffas för att underlätta företagens

riskkapitalförsörjning (3 miljarder kronor).

* Lägre skatt för fåmansbolag, inklusive en förlängning av momsbetalningstiden

(0,8 miljarder kronor).

Företagsklimatet och förutsättningarna för att skapa jobb måste också

förbättras genom bl.a. att byråkratin och krånglet för företagen minskas.

Arbetsrätten måste reformeras och moderniseras. Ett första steg är enligt

motionen att reglerna i LAS och MBL återgår till vad som gällde under den

borgerliga regeringsperioden. Osäkerheten kring energipolitiken måste lösas och

enligt motionen bör Sverige sträva efter att vara med i valutaunionen, EMU,

från starten 1999.

Totalt föreslås skattesänkningar nästa år på nästan 30 miljarder kronor.

Enligt motionen visar aktuella forskningsrön att sänkta skatter på arbete är

den bästa vägen att stimulera till fler arbeten. Används OECD:s beräkningar kan

enbart arbetsgivaravgiftssänkningarna ge minst 70 000 nya jobb, under

förutsättning att skattesänkningen, som är fallet i motionen, är finansierad

genom minskade offentliga utgifter.

Förutom ökade satsningar på vården, det glömda Sverige och skolan om

sammanlagt knappt 7 miljarder kronor föreslås i motionen en skatteväxling inom

ramen för arbetslöshetsförsäkringen. Den statliga finansieringen av

arbetslöshetsersättning bör minska till 75 % och egenfinansieringen via

försäkringspremier bör öka till 25 %. Därmed uppkommer en statlig besparing på

10 miljarder kronor som växlas över i en skattesänkning för löntagarna för att

kompensera premieökningen. Reformering bidrar också till att öka

förutsättningarna för en ansvarsfull lönebildning. Kopplingen mellan

arbetslöshetsskapande avtal och kostnaden för arbetslösheten tydliggörs.

Skattesänkningarna och övriga satsningar i motionen finansieras bl.a. genom

att selektiva företagsstöd t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken minskas, att

infrastrukturinvesteringar och energiomställningsprogrammet genomförs

långsammare och att arbetsmarknadsåtgärder som 55-plus och generationsväxling

slopas.

Enligt motionen leder förslagen till att både skatte- och utgiftskvoten

sjunker, vilket innebär att de offentliga finansernas konjunkturkänslighet

reduceras. Det är en viktig utveckling och i motionen framhålls att

Folkpartiets ekonomiska politik leder till att både skatte- och utgiftskvoten

sänks med drygt 6 procentenheter av BNP fram till sekelskiftet. Utgiftstaket

för statens utgifter föreslås vara 29, 30 respektive 29 miljarder kronor lägre

än regeringens förslag åren 1998, 1999 och 2000.

Det utrymme för ytterligare satsningar som regeringen kalkylerar med i

budgetpropositionen från 1999 och framöver skall enligt Folkpartiet, om det

realiseras, användas till skattelättnader för låg- och medelinkomsttagare.

För att minska de offentliga finansernas känslighet för förändringar i den

ekonomiska aktiviteten och ränte- och växelkurssvängningar är det också

angeläget att amortera statsskulden och minska skuldkvoten. Regeringens mål om

överskott i de offentliga finanserna under åren 1999-2001 och åren därefter är

enligt motionen väl avvägt och bör finnas kvar till dess att skuldkvoten

understiger 60 % av BNP, vilket är den högsta tillåtna nivån enligt

konvergenskriterierna för EMU. När målet är uppnått finns det anledning att

ompröva målet om överskott.

Vänsterpartiets partimotion

I motion Fi220 (v) framhålls att det nu är dags för en mer expansiv

finanspolitik för att öka sysselsättningen och vinna kampen om jobben. Fler

folk i arbete är en förutsättning för välfärd, en starkare offentlig ekonomi,

minskade sociala klyftor och jämställdhet mellan könen.

Arbetslösheten är vår tids största samhällsproblem. Enligt motionen har den

orsakats av strukturfel och en svag tillväxt. Den har förvärrats av en stram

och ensidigt inflationsbekämpande politik. Budgetsaneringen och de höga

räntorna har hållit tillbaka den inhemska efterfrågan och sänkt tillväxten med

en bestående massarbetslöshet som följd. En stabil prisutveckling är bra, men i

dag är inflationen inget problem i svensk ekonomi. Inflationen bedöms inte öka

trots att tillväxten nu stiger, enligt motionärerna.

Några av de åtgärder som föreslås i motionen för att stimulera efterfrågan i

ekonomin och ge mer långtgående strukturförändringar är:

* Inom ramen för en i stort sett oförändrad skattekvot genomförs en röd

skatteväxling. Skatten höjs för höginkomsttagare och sänks för låg- och

medelinkomsttagare. Omfördelningen ökar efterfrågan, eftersom det främst är

hushåll med höga inkomster som under senare år ökat sitt sparande.

Omfördelningen inom personbeskattningen beräknas i motionen till 13

miljarder kronor. Vidare höjs skatten för företag och kapital, inklusive en

skatt på höga vinster, och sänks för småföretag. Omfördelningen inom

företagsbeskattningen beräknas också till 13 miljarder kronor 1998. Totalt

föreslås ökade skatteinkomster med 28 miljarder kronor och skattesänkningar

med drygt 26 miljarder för 1998.

* Förslag läggs så att den kommunala ekonomin förstärks med 5 miljarder kronor

mer än regeringens förslag under nästa år.

* För att öka tillgången på riskkapital för nya entreprenörer och mindre

företag föreslås bl.a. att sjätte AP-fonden successivt tillförs 10 miljarder

kronor. Vidare skall AP-fonderna utnyttjas i tillväxt- och

sysselsättningsbefrämjande syfte. Dagens placeringsreglemente hindrar att

det kollektiva sparandet används för samhällsekonomiskt motiverade

investeringar.

* Delar av industriföretagens goda vinster avsätts till s.k. framtidsfonder

för utbildning och arbetslivsutveckling. Den åtgärden underlättar en

samhällsekonomiskt väl avvägd lönebildning.

* Arbetstiderna sänks genom lagstiftning så att veckoarbetstiden sänks till 35

timmar under den kommande mandatperioden. Åtgärden kombineras med en

sänkning av arbetsgivaravgifterna inom vissa branscher, t.ex.

tjänstesektorn. Detta för att skapa förutsättningar för en

arbetstidsförkortning med bibehållen lön och för att stimulera till

nyanställningar. För att driva på processen avsätts 3 miljarder kronor för

försöksverksamhet under 1998.

* Sverige bör också ta initiativ till en samordnad mellanstatlig

finanspolitisk expansion inom EU. Undersökningar visar enligt motionen att

en expansion motsvarande 1 % av BNP skulle ge närmare 5 miljoner nya

arbetstillfällen i Europa under en treårsperiod. För Sveriges del skulle

effekten bli 150 000 jobb under samma tidsperiod.

* Motionen ställer sig bakom Skatteväxlingskommitténs slutrapport där ett

framtida utrymme för en miljörelaterad skatteväxling till knappt 30

miljarder kronor anges. Det är ett viktigt steg mot en miljörelatering av

skattesystemet.

Sverige behöver också sunda statsfinanser, enligt motionen. Ett

välfärdssamhälle kan inte bygga på lånade pengar. Endast ett land med en stark

offentlig ekonomi kan möta dåliga konjunkturer med ekonomiska stimulanser.

Däremot får inte arbetet för starka statsfinanser överordnas kampen mot

arbetslösheten. Målen för de offentliga finanserna om ett överskott på 0,5 % av

BNP år 1999, 1,5 % år 2000 och 2 % över en konjunkturcykel åren därefter för

att amortera statsskulden innebär att möjligheterna att öka sysselsättningen

försämras. I motionen framhålls att målet om 2 % överskott i de offentliga

finanserna måste underordnas målet om den fulla sysselsättningen. Det gäller

särskilt så länge det av riksdagen fastlagda målet om att halvera den öppna

arbetslösheten inte är uppfyllt.

Vidare framhålls i motionen att det är nettoskulden snarare än EMU-begreppet

?konsoliderad bruttoskuld? som är det intressanta begreppet. Det är den

offentliga nettoförmögenheten eller nettoskulden som avgör handlingsutrymmet

för den ekonomiska politiken. EMU-målet att minska bruttoskulden som andel av

BNP har ett ideologiskt inslag genom att målet ger motiv att privatisera

offentligt ägda tillgångar.

Det räntefall som pågått sedan 1996 har bidragit till den konjunkturuppgång

Sverige nu befinner sig i. Det finns emellertid fortfarande utrymme för

ytterligare räntesänkningar, enligt motionen. Realräntan ligger nu kring 4 %.

Långsiktigt bör inte realräntan överstiga nivån på den ekonomiska tillväxten.

Penning- och valutapolitiken måste på samma sätt som finanspolitiken

underordnas det övergripande målet om full sysselsättning. Att regeringen tar

över ansvaret för valutapolitiken välkomnas, men samtidigt påpekas att även den

måste vara underordnad riksdagens långsiktiga ekonomisk-politiska strategi. Det

skulle vara ett starkt hot mot tendensen till ökad sysselsättning om Sverige

och kronan knöts till ERM eller till andra valutor där den ekonomiska politiken

styrs av monetaristiska principer, enligt motionen.

Vänsterpartiet motsätter sig också en anpassning av grundlagen till EMU:s

krav på en s.k. fristående riksbank. Enligt motionärerna är förslaget ägnat att

underlätta för den ekonomiska politiken att underordnas EMU:s monetaristiska

principer och göras immun mot riksdagens och ytterst väljarnas åsikter. Det är

fel att en del av den ekonomiska politiken lyfts undan politiskt inflytande

till en bank som leds av en direktion där medlemmarna inte skall ta några

politiska hänsyn. Varje politisk fråga skall skötas av personer som tar ett

politiskt ansvar och vars mandat med jämna mellanrum prövas av väljarna, enligt

motionärerna.

I motionen föreslås att utgiftstaken för åren 1999 och 2000 höjs med 10

respektive 20 miljarder kronor. Lägger man dessa medel till det ytterligare

utrymme som regeringen uppskattar för åren 1999 och 2000 skapas enligt motionen

betydande resurser för kommande riktade skattesänkningar eller andra angelägna

satsningar.

Miljöpartiet de grönas partimotion

I motion Fi219 (mp) betonas att regeringens budgetproposition är ett

misslyckande när det gäller att föreslå nödvändiga och mer grundläggande

förändringar i den ekonomiska politiken för att uppnå full sysselsättning, lösa

miljöproblemen och att utveckla ett socialt hållbart samhälle.

Problemen i den svenska ekonomin har i huvudsak orsakats av regeringens egen

politik. Problemen är främst strukturella, inte konjunkturella. Den

konjunkturuppgång som Sverige nu är inne i kan inte lösa den höga

arbetslösheten och den växande miljöskulden. Det är bra att regeringen i

budgetpropositionen fullföljer den statliga budgetsaneringen och bl.a. föreslår

ett rimligare resursutrymme för den offentliga tjänstesektorn i kommuner och

landsting. Men dessvärre föreslås inga avgörande eller trovärdiga åtgärder för

att avhjälpa ekonomins strukturbrister. Regeringen saknar en långsiktigt

hållbar ekonomisk politik för att lösa de avgörande strukturproblemen i svensk

ekonomi.

De tre allvarligaste strukturproblemen i svensk ekonomi är enligt motionen:

* Många tjänar pengar på att utarma naturresurser och förstöra miljön.

Skattesystemets utformning gör att det ofta är lönsamt att rationalisera

bort människor snarare än miljöförstöring och resursslöseri. Hög skatt på

arbete och låg skatt på energi och utsläpp leder till att resursslösande och

miljöfientliga beteenden gynnas. Detta har både den tidigare borgerliga

regeringen och den nuvarande socialdemokratiska bidragit till genom att

bl.a. införa obligatoriska egenavgifter och höga arbetsgivaravgifter.

* Arbetstiden har sedan 1980-talet inte sänkts i takt med

produktivitetsutvecklingen. Detta har starkt bidragit till

massarbetslösheten och att främst ungdomar och invandrare permanent ställts

utanför arbetsmarknaden. Detta har också ökat de ekonomiska orättvisorna och

de sociala klyftorna i samhället samtidigt som en ökad jämlikhet mellan

könen motverkas.

* Priset på tjänster och arbete är för högt. Det är en följd av att skatterna

är för höga. Arbetsmarknaden pressas ihop. Småföretagen kan inte växa trots

goda förutsättningar i övrigt och storföretagen rationaliserar bort

människor mycket hårt. Vidare innebär det att arbetskrävande återvinning har

svårt att konkurrera och att både privat och offentlig service blir sämre

eller uteblir helt.

I motionen föreslås en förändrad ekonomisk politik som angriper de långsiktiga

strukturproblemen i svensk ekonomi och radikalt minskar arbetslösheten och

miljöproblemen. De tre hörnpelarna i motionens förslag är:

* Miljöskuldens tillväxt, utarmningen av naturresurserna och de ökade

kostnaderna för miljöförstöringen stoppas. Därför föreslås en grön

skattereform där skatten på arbete sänks och skatterna på energi och utsläpp

och råvaruförbrukning höjs. Skatteväxlingen föreslås omfatta 25 miljarder

kronor år 2000 och ca 100 miljarder om 15 år. Inom den ramen föreslås att

skatten på arbete (arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån

inkomstskatten) sänks med nära 12 procentenheter. Enligt motionen behövs

klara långsiktiga beslut som anger färdriktningen mot ett ekologiskt

hållbart kretsloppssamhälle. Därför bör riksdagen nu fatta beslut om

skatteväxling för åren 1998-2000 och principbeslut om fortsatt skatteväxling

fram till år 2010.

* Arbetstiden förkortas generellt och i samband därmed sänks beskattningen på

arbete. Motionens förslag innebär att normalarbetstiden sänks till 35 timmar

per vecka. Lönen efter skatt förblir oförändrad för låginkomsttagare och

arbetslösheten väntas sjunka en bit under 3 %. Skatte- och

avgiftssänkningarna i samband med förslagen finansieras av att statens

kostnader för a-kassa och arbetsmarknadspolitik minskar när arbetslösheten

sjunker. Åtgärden innebär att både statens utgifter och det totala

skattetrycket sjunker något. Förslaget innebär dessutom att jämställdheten

mellan könen ökar.

* Kostnaderna för arbetskraft och tjänster minskar genom både skatteväxlingen

och skattesänkningarna i samband med arbetstidsförkortningen. Detta gynnar

företag inom den expansiva tjänstesektorn och miljösektorn. Särskilt små och

medelstora företag kan därigenom expandera och i ökad omfattning bidra till

en positiv ekonomisk utveckling.

I motionen föreslås också en lång rad åtgärder för en mer aktiv

fördelningspolitik, bl.a. genom att ersättningsnivån i socialförsäkringarna och

a-kassan höjs till 85 % för låginkomsttagare och successivt sänks i högre

inkomstlägen.

Miljöpartiet de grönas ekonomiska politik leder också till bättre ekonomi för

kommuner och landsting, vilket förbättrar situationen i skolorna, vården och

omsorgen. Enligt motionen innebär förslagen att kommunsektorns ekonomi

förbättras i förhållande till regeringens förslag med 3 miljarder kronor redan

år 1998, 5,5 och 6,7 miljarder kronor år 1999 respektive år 2000. Detta gör

att kommunerna och landstingen prioriteras ytterligare i förhållande till de

förslag Miljöpartiet tidigare lagt fram.

Sammantaget innebär förslagen i motionen att utgiftstaket för 1998 blir samma

som regeringens. Taket sänks med 3 miljarder kronor år 1999 och 16 miljarder

kronor år 2000 i förhållande till förslagen i budgetpropositionen. Sänkningarna

beror i första hand på förslaget om arbetstidsförkortning som medför både

minskade kostnader och minskade intäkter för staten. Överskottet i det

offentliga finansiella sparandet blir 0,7 % av BNP 1998. Enligt motionen bör

det långsiktiga överskottet i de offentliga finanserna vara något lägre än det

krav på 2 % av BNP över konjunkturcykel som regeringen föreslår, bl.a. eftersom

Miljöpartiet vill uppmuntra privat sparande i stället för offentligt. Därför

bedöms ett överskott på minst 1 % av BNP över en konjunkturcykel som

tillräckligt. Vid en konjunktur över genomsnittet bör följaktligen kravet på

överskott vara större än 1 % av BNP. Med de tillväxtprognoser fram till år 2000

som regeringen presenterar är, även om prognoserna kan ifrågasättas, ett

överskott på 1,5 % av BNP år 2000 rimligt.

I motionen avvisas ett svenskt medlemskap i EMU, men motionärerna anser att

EMU-frågan skall avgöras i en folkomröstning. Vidare förordas att Sverige

lämnar EU, vilket enligt beräkningar i motionen skulle innebära en besparing

för staten på minst 15 miljarder kronor per år netto.

Kristdemokraternas partimotion

I motion Fi215 (kd) framhålls att Sverige kan se fram mot en bra konjunktur i

år och nästa år. Men eftersom regeringen inte föreslår några strukturella

åtgärder mot den massarbetslöshet som nu riskerar att bita sig fast är risken

stor att konjunkturförbättringen blir ganska kortvarig.

Budgetpropositionen är den åttonde misslyckade propositionen från regeringen

i syfte att få ned arbetslösheten, enligt motionen. Fortfarande lyser de

tillväxtfrämjande och strukturella åtgärder som skulle kunna ge nya jobb i det

privata näringslivet med sin frånvaro. Det gör att den goda konjunkturen kan

brytas innan vi kommit in i en ny tid med långsiktig och stabil tillväxt. I det

läget är det förödande med dagens konjunkturkänsliga offentliga finanser och

dagens höga skattetryck. När nästa lågkonjunktur kommer sjunker inkomstsidan

ihop på grund av minskad aktivitet och ökande arbetslöshet, samtidigt som

kostnaderna för stigande arbetslöshet exploderar. Statsfinanserna riskerar att

försämras igen som i början av 1990-talet.

Enligt motionen tar den kristdemokratiska politiken sikte på att få till

stånd ett klimat som skapar nya jobb inom den privata sektorn, inte minst

tjänstesektorn. För att detta skall lyckas fordras strukturella åtgärder som

förbättrar ekonomins funktionssätt. I ett längre perspektiv är det endast så

välfärden kan bevaras och utvecklas. Den ekonomiska politiken skall vidare vara

inriktad på att hålla statsfinanserna i balans med en riktig

fördelningspolitik. Kristdemokraterna är enligt motionen garanten för att en ny

regering kommer att föra en politik som förenar goda och dynamiska villkor för

fler och växande företag med en stor satsning på vården och en social omsorg om

utsatta grupper i samhället.

I motionen presenteras åtgärder inom fyra prioriterade områden för att stärka

tillväxten och sänka den totala arbetslösheten:

* En speciellt viktig uppgift för Kristdemokraterna är att slå vakt om

familjens möjligheter att hålla ihop, uppleva valfrihet när det gäller

barnomsorgsform och kunna ge mer tid för barnen. Familjen är samhällets

viktigaste byggsten, även när det gäller den långsiktiga ekonomiska

utvecklingen. Därför föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag på 10 % av

basbeloppet per månad, 3 640 kr år 1998, införs. Förutom effekterna för

barnfamiljerna innebär bidraget lägre barnomsorgskostnader för kommunerna.

Dessutom föreslås att barnbidraget delvis behovsprövas genom att det

generella barnbidraget sätts till 700 kr och resterande 50 kr per månad förs

till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. Därigenom får

bostadsbidragsberättigade barnfamiljer ca 300 kr extra per månad utöver det

generella barnbidraget på 700 kr. Vidare höjs förbehållsbeloppet i

underhållsbidragen.

* Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt. I

motionen föreslås bl.a. att inkomstprövningen av änkepensionen slopas, att

den 2-procentiga basbeloppsreduktionen från krisuppgörelsen 1992 återställs

och att pensionstillskottet höjs med 200 kr per månad.

*

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda

villkor för fler och växande företag. För att öka tillväxten föreslås i

motionen att skatten i vanliga inkomstlägen sänks med 14 miljarder kronor

per år genom att den allmänna egenavgiften i sjukförsäkringen sänks med 2

procentenheter. Tjänstesektorn får nya möjligheter genom tre reformer som

gör det billigare och enklare för de privata hushållen att köpa tjänster.

För det första införs den danska s.k. hemservicemodellen för enklare

hushållstjänster som sänker kostnaden så att svarta tjänster blir olönsamma

för hushållen. För det andra höjs ROT-avdraget för mera omfattande

underhålls- och reparationstjänster. För det tredje justeras förmånsvärdet

för hemservice så att den tjänsten bättre kan konkurrera med svarta

tjänster. Andra strukturella åtgärder för att förbättra ekonomins

funktionssätt är bl.a. att arbetsgivaravgiften sänks med 0,14 %,

förmögenhetsskatten på arbetande kapital på A-listans bolag sänks till 75 %

och att sambeskattningen på förmögheter för makar slopas. Vidare föreslås

att dubbelbeskattningen slopas och att avdragsrätten på pensionssparande

höjs till ett helt basbelopp per år. Avdragsrätt för insättningar på

individuella utbildningskonton införs fr.o.m. den 1 juli 1998 och den

särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.

* I motionen välkomnas att regeringen till sist insett att kommuner och

landsting dränerats på resurser så kraftigt att de inte längre kan fullfölja

sina primära uppgifter inom vård, skola och omsorg. Men de resurser som

tillförs är inte tillräckliga för att ge sektorn en real förbättring av

resurserna. Därför föreslås att kommuner och landsting ackumulerat för

perioden 1998-2000 ges ytterligare 4,5 miljarder kronor i förhållande till

regeringens förslag. Överföringen av resurser sker främst genom att den 2-

procentiga sänkningen av egenavgifterna i sjukförsäkringen ger kommunsektorn

större skatteintäkter.

En annan strukturell åtgärd är förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa

med en 30-procentig egenfinansiering. Åtgärden skapar enligt motionärerna ett

?rakt rör? mellan en bra lönebildning och sänkta avgifter för den enskilde och

vice versa.

Sammantaget sänks enligt motionen skattenivån med 26,7 miljarder kronor 1998

och ca 27 miljarder kronor år 1999 och år 2000 jämfört med regeringens förslag.

Utöver kostnadsbesparingar på ca 28 miljarder kronor respektive år ökar statens

inkomster med ytterligare 26 miljarder 1998 genom utförsäljning av statlig

egendom. Statens lånebehov beräknas vara helt eliminerat 1998, och amorteringen

av statsskulden kan enligt motionärerna inledas redan nästa år.

Motionen tar inte i anspråk det resursutrymme för 1999 och 2000 som

regeringen kalkylerat med, eftersom beräkningarna och antagandena bakom

utrymmet anses som alldeles för osäkra för att beloppen skall intecknas för

politiska åtgärder. Ett eventuellt överskott bör dock delas mellan sänkningar

av de mest skadliga och snedvridande skatterna och en amortering av

statsskulden.

Att amortera statsskulden är enligt motionen en viktig princip. Men regeringens

långsiktiga mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 % av BNP över

en konjunkturcykel är främst ett uttryck för den ideologiska linjen att

kapitalbildning och sparande skall ske inom den offentliga sektorn och inte i

hushållen. Om förslaget genomfördes skulle det innebära ett offentligt

nettosparande på närmare 40 miljarder kronor per år. Det är enligt motionärerna

orimligt. I motionen föreslås att målet i ett medelfristigt perspektiv bör vara

ett överskott på 1 % av BNP för amortering tills Sverige uppfyller

konvergenskriteriet om 60 % offentlig skuldkvot.

Utskottet

DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Det internationella konjunkturläget

Hög tillväxt i världsekonomin

Utvecklingen i världsekonomin är gynnsam. Tillväxten är den högsta på tio år

och inflationen är låg. I OECD-området har den ekonomiska situationen

förbättrats markant det senaste halvåret, enligt budgetpropositionen. I EU

fortsätter konjunkturen att förstärkas. Drivkraften bakom uppgången i Europa är

de låga räntorna och en stark exportökning, delvis till följd av försvagningen

av de europeiska valutorna mot den amerikanska dollarn. Regeringen gör

bedömningen att världsekonomin i år växer med 4,3 procent och ytterligare drygt

4 procent 1998.

Utvecklingen i Förenta staterna och Japan

Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna är nu inne på sitt sjunde år.

Tillväxten under första halvåret 1997 blev mycket högre än vad som allmänt

förväntades, samtidigt som inflationstakten sjönk något. Dessutom är

arbetslösheten nu nere på nivåer som inte skådats sedan början av 1970-talet.

Uppgången förklaras bl.a. av en kraftigt stigande privat konsumtion, stimulerad

av högre inkomster och stigande aktiekurser. Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att den amerikanska ekonomin fortsätter att vara stark

under prognosperioden 1997-1998, men att stramare monetära förhållanden gör att

den inhemska efterfrågan och BNP-tillväxten dämpas under 1998. Tillväxten

väntas i år bli 3,6 procent men sjunker till 2 procent nästa år.

Återhämtningen i Japan fortsätter och väntas tillta under 1998 i takt med en

stigande investeringsaktivitet. I början av 1997 var tillväxten mycket hög

bl.a. på grund av en mycket stark konsumtionsökning inför höjningen av

konsumtionsskatten den 1 april. Därefter sjönk den privata konsumtionen och

tillväxten föll relativt kraftigt under andra kvartalet. Den japanska industrin

har gynnats av yenens depreciering mot den amerikanska dollarn. Men trots att

denna fördel klingar av under prognosperioden väntas exporten ändå utvecklas så

pass starkt att den drar igång investeringarna och den inhemska efterfrågan

under nästa år. Den stora osäkerheten kring Japans utveckling är vilka

konsekvenser den finansiella oron i andra delar av Asien får på den japanska

ekonomin. Omkring en femtedel av den japanska exporten går till de s.k. ASEAN-

länderna. Devalveringarna av ländernas valutor gör att Sydostasien blir en

tuffare konkurrent på världsmarknaden. Å andra sidan kan de många japanska

företag som finns i regionen dra nytta av de svagare valutorna.

Tabell 1. BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

Årlig procentuell förändring

Utvecklingen i EU-länderna

Den exportdrivna uppgången i EU fortsätter. Sedan årsskiftet har EU:s nominella

växelkurs fallit med drygt 10 % mot bl.a. den amerikanska dollarn, vilket har

stärkt företagens konkurrenskraft och bidragit till en kraftigt stigande

export. Undantaget är främst Storbritannien, där det brittiska pundet tvärtom

apprecierats mot dollarn. Trots det fortsätter den brittiska exporten att öka,

men en dämpning förväntas mot slutet av 1997 och under 1998 på grund av den

starkare växelkursen.

Den inhemska efterfrågan i EU är däremot fortfarande svag, i framför allt de

större länderna - Tyskland, Frankrike och Italien. Den strama finanspolitiken

och den höga arbetslösheten håller tillbaka den privata konsumtionen. Bilden

för EU är dock splittrad. I t.ex Storbritannien, Nederländerna, Danmark och

Finland är den inhemska efterfrågan och den privata konsumtionen betydligt

expansivare.

Diagram 1. Företagens och konsumenternas förtroende i EU

Nettotal

Källa: Finansdepartementet

Som framgår av diagram 1 ökar de europeiska hushållens framtidsförväntningar.

De allra senaste uppgifterna från EU-kommissionens barometrar visar också att

hushållens optimism fortsätter att stiga, vilket indikerar en stigande inhemsk

efterfrågan framöver. Utsikterna för en fortsatt återhämtning i EU-konjunkturen

bedöms av regeringen som goda. Deprecieringen av EU-valutorna gynnar exporten,

samtidigt som den stigande optimismen hos både hushållen och företagen och

stimulansen från det låga ränteläget indikerar stigande investeringar och en

ökad privat konsumtion. Låga inflationsförväntningar och ledig

produktionskapacitet pekar dessutom på att räntorna förblir relativt låga.

Regeringen räknar med att BNP-tillväxten i år för EU-länderna blir 2,3 procent

och att den under 1998 stiger till 2,6 procent. Det kan jämföras med EU-

kommissionens nya prognos från mitten av oktober 1997. I den skriver

Kommissionen upp sin bedömning av tillväxten både i år och under nästa år. EU:s

sammanlagda BNP väntas nu stiga med 2,6 procent 1997 och 3 procent 1998.

Arbetslösheten är fortfarande EU:s största problem. Trots en förbättrad

konjunktur och stigande tillväxt gör regeringen bedömningen att arbetslösheten

endast sjunker marginellt. Men även på detta område finns stora skillnader

mellan länderna. Medan arbetslösheten stigit i Tyskland, Frankrike och Italien

har den under de senaste åren sjunkit betydligt i t.ex. Storbritannien, Danmark

och Nederländerna.

Utvecklingen i Norden

Som framgår av diagram 2 kommer Norden under de närmaste åren att befästa sin

ställning som en av de främsta tillväxtregionerna i både EU och i OECD-området.

Den starka ekonomiska utvecklingen fortsätter och regeringen räknar med att den

sammanlagda nordiska tillväxten även i fortsättningen blir högre än den

genomsnittliga tillväxten i EU och OECD. Låga räntor och en stigande

sysselsättning stimulerar den inhemska efterfrågan. Samtidigt får exporten

draghjälp av den stigande efterfrågan i Kontinentaleuropa. I Danmark, Finland

och Norge drivs tillväxten av en hög inhemsk efterfrågan och en stark privat

konsumtion. I Danmark och Norge stiger sysselsättningen relativt kraftigt och i

båda länderna finns risk för stigande inflation. Danska centralbanken höjde

också räntorna i samband med den tyska centralbanken Bundesbanks höjning av

styrräntan i början av oktober. I Finland ökar också sysselsättningen och

arbetslösheten sjunker, men arbetslösheten väntas även framöver ligga kvar på

en hög nivå.

Diagram 2. BNP-tillväxt i olika regioner 1994-1998

Osäkerheter i den internationella konjunkturbedömningen

De främsta riskerna i prognosen över den internationella utvecklingen är enligt

regeringen:

* En stigande inflation kan få centralbankerna att höja räntorna mer än

förväntat. Regeringen räknar i propositionen med att Bundesbank under 1998

höjer reporäntan för att motverka en stigande inflation. Åtgärden kom

tidigare än väntat genom Bundesbanks agerande i början av oktober 1997.

Tidpunkten har emellertid ingen avgörande betydelse för bedömningen av

utvecklingen, men om Bundesbank tvingas till mer omfattande räntehöjningar

finns risken att tillväxten i Tyskland blir sämre än beräknat. En utlösande

faktor skulle kunna vara en ytterligare appreciering av den amerikanska

dollarn mot D-marken som driver upp inflationen i den tyska ekonomin.

Risker för en högre inflation och stramare penningpolitik än beräknat finns

också i USA, Storbritannien och några av de mindre EU-länderna, där

kapacitetsutnyttjandet redan är högt och sysselsättningen ökar starkt.

* En nedgång i kurserna på världens aktiebörser kan påverka den privata

konsumtionen och leda till att tillväxten blir sämre än beräknat. Regeringen

gör emellertid bedömningen att det krävs en relativt kraftig nedgång för att

effekterna på den reala ekonomin ska bli mer påtagliga.

* Oron på de asiatiska valuta- och finansmarknaderna kan, om den förvärras,

innebära negativa konsekvenser för framför allt länderna i regionen men

också för övriga delar av världsekonomin. Det gäller inte minst Japan som

har betydande finansiella och kommersiella kopplingar med de länder som är

drabbade.

* Osäkerheten om vilka länder som kan delta i EMU kan leda till ränte- och

valutaspekulation med negativa effekter på både tillväxten och

arbetsmarknaden i EU.

Utvecklingen i EU kan också bli bättre än förväntat. De lättare monetära

förhållandena, dvs. den deprecierade växelkursen och de låga räntorna, och

tecknen på en större framtidstro hos både hushåll och företag kan öka den

inhemska efterfrågan snabbare än vad som förutses i regeringens prognos.

Svensk exports fördelning på regioner och produkter

Trots en avmattning på EU-marknaden i fjol och en något svagare internationell

marknadstillväxt i början av 1997 fortsätter den svenska exporten att utvecklas

starkt. Under 1996 ökade exporten av varor med 6 procent och under första

halvåret i år låg exportorderingången drygt 20 procent över nivån samma period

i fjol. I volym steg varuexporten under första halvåret 1997 med drygt 9

procent. Det innebär att svenska exportföretag fortsätter att ta andelar på

världsmarknaden.

Svensk exportindustri har de senaste åren lyckats kompensera den svagare EU-

marknaden med ökad försäljning i länder utanför OECD-området. Som framgår av

tabell 2 är EU det dominerande avsättningsområdet för svensk export, men

andelen har sjunkit de senaste åren.

Tabell 2. BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export

1) Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hongkong, Singapore, Thailand och Malaysia

Källa: Budgetpropositionen 1997/98:1, Finansdepartementet

I stället har länderna i Asien ökat i betydelse, även om deras andel av svensk

export fortfarande är relativt begränsad. Andelen uppgick till 9,6 % under

1996. Trots sensommarens valuta- och finansiella oro i flera asiatiska länder

gör regeringen bedömningen att tillväxten i Asien som helhet fortsätter att

vara hög de närmaste åren jämfört med övriga regioner. Däremot har regeringen

jämfört med vårpropositionen 1996/97:150 skrivit ned sina tillväxtprognoser för

de s.k. dynamiska asiatiska ekonomierna, dvs. Sydkorea, Taiwan, Singapore,

Thailand och Malaysia.

Den starka expansionen inom teleproduktindustrin (mobiltelefoner etc.) och en

i övrigt gynnsam inriktning i den svenska exportindustrin i förhållande till

den internationella efterfrågan är en viktig förklaring till de senaste årens

marknadsandelsvinster. Som framgår av tabell 3 har andelen elektronikprodukter

av den totala svenska exporten ökat mycket kraftigt, från drygt 11 procent 1990

till drygt 18 procent under första kvartalet 1997.

Den stigande exportandelen till Asien förklaras till stor del av elektronik-

och teleproduktindustrin, eftersom efterfrågan i Asien på denna typ av varor är

hög och stigande.

Den s.k. kunskapsintensiva industrin, som elektronikindustrin tillhör, ökar

kraftigt sin andel av exporten. Verkstadsprodukterna svarar i dag sammanlagt

för nästan 54 procent av den totala svenska varuexporten, mot 49 procent 1990.

Läkemedelsindustrin är en annan del av den kunskapsintensiva industrin som ökat

i betydelse. För sju år sedan stod läkemedelsprodukterna för 2,3 procent av

exporten. I dag är andelen 3,6 procent. Fordonsindustrins andel av Sveriges

varuexport har dock minskat något i förhållande till läget i början av 1990-

talet.

Skogsindustrin, som är en del av den mer kapitalintensiva industrin, har

minskat sin exportandel. I början av 1990-talet svarade skogsprodukterna för

nästan 19 procent av svensk export. Första kvartalet 1997 var andelen nere i

knappt 14,5 procent.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

Svenska konjunkturen under åren 1997 och 1998

Uppgången i den svenska konjunkturen förstärks. Återhämtningen sker på bred

front. De senaste månaderna har det också kommit signaler om att

arbetsmarknaden, som normalt släpar efter i konjunkturen, står inför en

förbättring. Exporten får en betydande draghjälp av den gynsamma

internationella utvecklingen. Den inhemska efterfrågan och den privata

konsumtionen blir en allt viktigare drivkraft i uppgången, bl.a. på grund av

den stigande optimismen i hushållssektorn. I oktober reviderade Statistiska

centralbyrån ned tillväxten för första halvåret 1997. Konsekvensen av den

förändringen kan bli att tillväxten för helåret 1997 kan bli några tiondelar

lägre än vad regeringen räknar med i propositionen.

Som framgår av diagram 3 ökar optimismen hos både företag och hushåll. De

uppgifter som har inkommit efter att regeringen avslutade sitt prognosarbete

visar också att optimismen fortsätter att stiga. Konjunkturinstitutets

industribarometer för september 1997 visar dessutom att uppgången i

industrikonjunkturen stärks. Orderingången från exportmarknaderna ökar starkt,

vilket bekräftas av den senaste utfallsstatistiken från Statistiska cen-

tralbyrån.

Diagram 3. Företagens och hushållens förtroende i Sverige

Prognosförutsättningar och nyckeltal

I propositionen anger regeringen följande förutsättningar för konjunktur-

prognosen.

Tabell 4. Prognosförutsättningar

Årlig procentuell förändring

De viktigaste skillnaderna mot den bedömning som regeringen gjorde i

vårpropositionen är:

* Årets tillväxt i OECD-området antas bli högre. Tillväxten i de viktigaste 16

länderna i OECD beräknas i år bli 2,8 procent, mot beräknade 2,3 procent i

vårpropositionen. Under 1998 väntas BNP-tillväxten bli 2,4 procent, vilket

är samma prognos som i vårpropositionen. Tillväxten i OECD-området väntas nu

alltså bli något lägre nästa år jämfört med i år.

* Uppgången i de svenska korträntorna bedöms bli större än vad som antogs i

vårpropositionen. Den korta svenska 6-månaders statsskuldväxelräntan antas

under 1998 i genomsnitt ligga på 4,6 procent, mot tidigare antagna 4,1

procent. Regeringen räknar med att det högre kapacitetsutnyttjandet i

omvärlden leder till en generell uppgång i de korta räntorna. Sverige

påverkas av den processen.

* Den svenska kronan antas vara något svagare jämfört med bedömningen i

vårpropositionen. Det s.k. TCW-index, som mäter kronans totala värde,

beräknas vara 121,2 i genomsnitt under 1997 och 120,5 under 1998. I

vårpropositionen antogs ett genomsnittligt värde på 119,2 och 117,9 för

respektive år. Den 6 november 1997 noterades TCW-index på valutamarknaden

till omkring 119,2.

Efter de exceptionellt låga inflationstal som uppmättes under 1996 och i början

av 1997 bedömer regeringen att inflationstakten nu är på väg uppåt. De

tillfälliga faktorer som tidigare drog ned prisnivån - lägre räntor och

starkare krona - håller på att ebba ut, samtidigt som skattehöjningarna på

tobak och energi slår igenom i konsumentprisindex (KPI). Under loppet av 1997

antas därför KPI stiga något över 2 procent, vilket är Riksbankens

inflationsmål (med ett s k toleransintervall på plus/minus 1 procentenhet). I

mitten av 1998 faller dock punktskattehöjningarna ur tolvmånadersjämförelsen

och KPI-ökningen under loppet av nästa år beräknas till 1,5 procent.

Bedömningen inkluderar en dämpning av löneökningstakten och

importprishöjningarna plus något stigande vinstmarginaler i näringslivet.

Tabell 5. Nyckeltal 1995-1998

Årlig procentuell förändring

Enligt regeringens prognos sjunker löneökningen per timme för hela ekonomin

under 1998 till 3,5 procent. Det motsvarar utvecklingen i Sveriges viktigaste

konkurrentländer. De låga inflationsförväntningarna, den höga arbetslösheten

och en ökad medvetenhet bland arbetsmarknadens parter anses bidra till en

anpassning av den svenska lönebildningen.

Diagram 4. Timlöneutvecklingen i industrin i Sverige och OECD 14

Källa: Finansdepartementet

Mellan åren 1994 och 1997 steg den genomsnittliga timlönen i ekonomin med cirka

4,7 procent årligen, varav avtalen stod för cirka 3,4 procent. Det är enligt

regeringen en anmärkningsvärd utveckling mot bakgrund av det svaga

arbetsmarknadsläget och att löneutvecklingen i Europa var betydligt lägre under

samma tidsperiod. Av diagram 4 framgår att den svenska löneutvecklingen är hög

i ett internationellt perspektiv. Under perioden 1995-1997 steg timlönerna i

den svenska industrin med 1,5 procentenheter mer än vad de gjorde i industrin

hos Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer i OECD.

Försörjningsbalansen

BNP-tillväxten blir under prognosperioden relativt hög. Regeringen har i

förhållande till sin bedömning i vårpropositionen kraftigt justerat upp

tillväxtprognosen för 1998. Tillväxten i år bedöms bli 2,3 procent och under

1998 stiger BNP med 3,1 procent, samtidigt som inflationen förväntas ligga kvar

på en låg nivå. Detta innebär att den svenska tillväxten nästa år blir högre än

den genomsnittliga tillväxt som förväntas för både EU och OECD. Sverige kan

under nästa år också väl mäta sig med sina snabbväxande grannar i Norden.

Tabell 6. Försörjningsbalans 1995-1998

De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringen på

följande sätt:

* Drivkraften i den svenska konjunkturuppgången är exporten. Exporten stiger i

år med hela 9,6 procent i volym, medan ökningen nästa år blir något lägre,

drygt 7 procent. Den kraftiga produktivitetsutvecklingen i industrin i

kombination med ett relativt lågt kapacitetsutnyttjande initialt medför

enligt regeringen att exportföretagen endast i begränsad omfattning höjer

sina priser mätt i svensk valuta. Mellan 1996 och 1998 antas också kronan

försvagas med knappt 4 procent i förhållande till valutorna i våra

viktigaste konkurrentländer. Detta innebär att svensk industri under

prognosperioden gör marknadsandelsvinster på världsmarknaden på 3,5 procent.

* Den privata konsumtionen blir under prognosperioden en allt starkare motor i

tillväxten. De lägre räntorna, stigande tillgångsvärden och stärkt

framtidstro hos hushållen gör att den privata konsumtionen stiger med 2,3

procent under 1997 och 2,8 procent under 1998, vilket sammantaget är en

upprevidering med 0,8 procentenheter jämfört med regeringens bedömning i

vårpropositionen. Det faktum att hushållens finansiella förmögenheter ökar

markant är en annan viktig faktor som bidrar till en stigande privat

konsumtion.

* I takt med stigande inhemsk efterfrågan och ökad export stiger importen.

* Sammantagna stiger investeringarna endast marginellt under 1997, bl.a. på

grund av det mycket låga bostadsbyggandet. När vinsterna och

kapacitetsutnyttjandet i näringslivet stiger under 1998 ökar

investeringsaktiviteten. Höjda fastighetspriser och en tydligare

bristsituation på expansiva orter väntas även öka bostadsinvesteringarna.

* Både den statliga och kommunala konsumtionen beräknas stiga svagt under

1998. I år förväntas den kommunala konsumtionen falla betydligt mer än vad

regeringen antog i vårpropositionen, till följd av att den kommunala

sysselsättningsutvecklingen var mycket svagare än beräknat under första

halvåret i år.

De offentliga finanserna

Den offentliga sektorns finanser fortsätter att förbättras snabbare än väntat.

Underskottet i det finansiella sparandet förväntas för 1997 uppgå till 1,9

procent av BNP, jämfört med prognosen i vårpropositionen på 2,1 procent för

1997. Den konsoliderade bruttoskulden stiger visserligen i nominella termer men

sjunker som andel av BNP. Bruttoskulden beräknas 1997 uppgå till 77,1 procent

av BNP.

Diagram 5. Den offentliga sektorns finanser

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Detta gör att Sverige klarar den ekonomiska och monetära unionens, EMU:s, s.k.

konvergenskrav för de offentliga finanserna. Kraven på de offentliga finanserna

är ett underskott på högst 3 procent av BNP och att den konsoliderade

bruttoskulden inte får överstiga 60 procent av BNP, med tillägget att det

räcker att ett lands bruttoskuld minskar i tillräcklig utsträckning och närmar

sig 60 procent av BNP i tillfredsställande takt.

Under 1998 beräknas de offentliga utgifterna och inkomsterna vara i balans.

Arbetsmarknaden

Under 1996 och inledningen av 1997 försvagades arbetsmarknadsläget markant.

Sysselsättningen föll framför allt inom den kommunala verksamheten men också i

delar av näringslivet. Den öppna arbetslösheten steg mot mycket höga nivåer,

bl.a på grund av en snabbt stigande produktivitet i industrin och det övriga

privata näringslivet.

De senaste månaderna har emellertid tecknen på en förbättring blivit allt

fler. Som framgår av diagram 6 har den totala sysselsättningen börjat stiga,

även om antalet sysselsatta i september 1997 fortfarande var något lägre än i

december 1996. Den öppna arbetslösheten har också gått ned från de höga

nivåerna i början av året. En stor del av nedgången i arbetslösheten förklaras

av ett minskat arbetskraftsutbud på grund av ett ökat antal utbildningsplatser

inom ramen för Kunskapslyftet. Men även antalet lediga platser som anmäls till

arbetsmarknadsförmedlingarna stiger, vilket av erfarenhet brukar betyda en

stigande sysselsättning om 6-12 månader. De senaste månadernas statistik tyder

på att även nedgången i den kommunala sysselsättningen har stannat av.

Diagram 6. Sysselsättning och arbetslöshet 1994-september 1997

Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Trots förbättringen under hösten räknar regeringen med att sysselsättningen i

år faller med 1,2 procent, mätt som förändring mellan årsgenomsnitten. Den

öppna arbetslösheten väntas stiga från 8,1 procent 1996 till 8,4 procent 1997.

Under 1998 faller den öppna arbetslösheten till 7,4 procent. Detta beror dels

på en sysselsättningstillväxt på 1 procent, dels på en ytterligare reducering

av utbudet av arbetskraft till följd av utbildningssatsningarna. Det bidrar

till att den öppna arbetslösheten nästa år faller till 7,4 procent trots att

regeringen endast kalkylerar med sysselsättningstillväxt på 1 procent.

Eftersom antalet åtgärder inom både utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken

nu är mycket omfattande bedöms prognosen över den öppna arbetslösheten som

osäker. Visar det sig svårt att genomföra vissa åtgärder eller få till stånd

alla utbildningsplatser, till följd av t.ex. lärarbrist, finns det risk för att

den öppna arbetslösheten blir högre än vad som antas i propositionen. Dessutom

är det svårt att avgöra i vilken utsträckning arbetsmarknadspolitiska åtgärder

tränger undan ordinarie sysselsättning.

Tabell 7. Arbetsmarknaden

Årlig procentuell förändring

Precis som tidigare under 1990-talet kommer den sysselsättningstillväxt som

regeringen räknar med under prognosperioden att till stor del ske inom den

privata tjänstesektorn. Även industrin förväntas nyanställa i takt med att

produktionen stiger. Under 1998 förutses en viss ökning av antalet sysselsatta

i kommunerna, på grund av de ökade statsbidragen till kommunerna och satsningen

på utbildning etc. Men mätt som årsgenomsnitt faller sysselsättningen i den

offentliga sektorn med 40 000 personer mellan 1996 och 1998.

Tabell 8. Sysselsättningen i olika branscher

Tusental personer

Svensk ekonomi fram till år 2000

Regeringen presenterar i budgetpropositionen en s.k. medelfristig kalkyl över

den svenska ekonomiska utvecklingen fram t.o.m. år 2000.

Utskottet vill understryka att det handlar om en kalkyl som beskriver en

möjlig ekonomisk utveckling givet vissa antaganden, och inte om en prognos av

den ekonomiska utvecklingen.

Utgångspunkten är att beskriva hur mycket den svenska ekonomin kan växa utan

att inflationen överskrider Riksbankens inflationsmål på 2 procent.

De viktigaste antaganden som görs är att lönebildningen och arbetsmarknaden

fungerar väl. Det innebär att löneökningarna 1998-2000 begränsas till 3,5

procent årligen och att inga allvarliga flaskhalsar på arbetsmarknaden

uppträder. Dessutom antas att de omfattande satsningarna inom utbildning och

arbetsmarknadspolitiken får avsedd effekt på arbetslösheten, dvs. att

utbildningsplatserna går till arbetslösa och att alla planerade platser kommer

till stånd. Det innebär i sin tur att utbudet av arbetskraft utvecklas svagt

fram till år 2000.

Tabell 9. Förutsättningar

Vidare förutsätts en neutral konjunkturbild. Kalkylen innehåller inget cykliskt

förlopp, utan beskriver en anpassning av faktisk BNP till den potentiellt

möjliga BNP:n. EMU väntas starta den 1 januari 1999, men Sverige förväntas stå

utanför. För de offentliga finanserna antas en utveckling enligt de

budgetpolitiska målen, dvs. ett överskott år 1999 på 0,5 procent av BNP och

1,5 procent av BNP år 2000.

Även om inflationen förväntas vara stabil räknar regeringen endast med en liten

appreciering av kronkursen. I kombination med låga löneökningar innebär detta

att industrins konkurrenskraft är god under hela perioden fram till år 2000.

Tabell 10. Nyckeltal 1997-2000

Givet förutsättningarna räknar regeringen med att BNP-tillväxten blir 2,9 och

2,8 procent år 1999 respektive 2000. Sysselsättningen stiger de bägge åren med

1,6 procent och arbetslösheten sjunker till 4,5 procent, under förutsättning

att de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna omfattar 4,4

procent av arbetskraften. Nedgången i arbetslösheten förklaras både av

utbildningssatsningen, som håller nere utbudet av arbetskraft, och en ökad

sysselsättning.

Motorn i ekonomin under åren 1999 och 2000 väntas bli industrins investeringar,

som drivs uppåt av de relativt höga vinsterna. Bruttoinvesteringar beräknas ge

ett bidrag till BNP-tillväxten på 1 procent såväl 1999 som år 2000. Ungefär

samma bidrag kommer från den privata konsumtionen som bedöms stiga med 2

procent per år.

Tabell 11. Försörjningsbalans 1997-2000

Finansiellt beräknas bruttosparkvoten i ekonomin stiga från knappt 18 procent i

år till strax över 20 procent år 2000. Bruttoinvesteringarna stiger också som

andel av BNP men inte i samma omfattning som sparandet, vilket innebär att

bytesbalansen förstärks som andel av BNP med ytterligare en knapp procentenhet.

Sverige fortsätter därmed att amortera den finansiella nettoskulden till

utlandet. Regeringen bedömer utifrån kalkylen att Sveriges finansiella

nettoskuld mot utlandet är helt eliminerad vid slutet av perioden.

Den höga tillväxten innebär att överskotten i de offentliga finanserna blir

större än vad som krävs för att uppnå de budgetpolitiska målen. Enligt

beräkningarna uppstår ett utrymme för överföring till hushållen på 2,6

miljarder kronor år 1999 och 17,6 miljarder kronor år 2000. Den största

förbättringen i statens finanser uppstår genom minskade utgifter för bl.a.

arbetslösheten. Den konsoliderade bruttoskulden, mätt enligt de s.k.

Maastrichtkriterierna, beräknas år 2000 uppgå till 67 procent av BNP.

Revideringar från Statistiska centralbyrån

Efter att regeringen avslutade sitt prognosarbete har Statistiska centralbyrån

reviderat nationalräkenskaperna för 1995, 1996 och första halvåret 1997. För

1995 och 1996 har BNP-tillväxten reviderats upp med 0,3 respektive 0,2

procentenheter. BNP för 1995 steg efter revideringarna med 3,9 procent och

under 1996 steg BNP med 1,3 procent. För första halvåret 1997 jämfört med

första halvåret 1996 har BNP-ökningen reviderats ned med 0,5 procentenheter,

till en tillväxt på 1,4 procent.

Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Partimotionerna har inga allvarliga invändningar mot den kortsiktiga

konjunkturprognosen för 1997 och 1998. Samtliga partier instämmer i bilden att

den ekonomiska aktiviteten internationellt och i Sverige stiger.

De invändningar som görs handlar framför allt om riskerna i det lite längre

perspektivet och risken för att den ekonomiska utvecklingen blir sämre än vad

som beräknas i propositionen.

I motion Fi206 (m) riktas kritik mot regeringens antagande om att hushållens

sparkvot sjunker och att konsumtionsprognosen är osäker. Att räkna med att en

internationellt sett redan låg sparkvot sjunker ytterligare är ingen stabil

grund att bygga den ekonomiska politiken på, enligt motionen. I motionen

påpekas även att en nedgång i aktievärden och andra tillgångspriser skulle

kunna verka dämpande på den privata konsumtionen.

Utskottet vill framhålla att utsikterna för en fortsatt stigande privat

konsumtion är goda. Hushållen har blivit alltmer optimistiska om både Sveriges

och den egna ekonomiska utvecklingen. Räntefallet har successivt fått effekt på

tillgångspriserna, och hushållens totala förmögenhet, mätt som andel av den

disponibla inkomsten, är till och med högre än den tidigare toppnivån i slutet

av 1980-talet. Detta trots att hushållens reala tillgångar i form av t.ex.

fastigheter endast ökat svagt de senaste åren. Vidare kommer sysselsättningen

att successivt stiga under de närmaste åren samtidigt som arbetslösheten går

ned. Hushållen har också ett stort behov av att ersätta gamla kapitalvaror med

nya, vilket den stigande bilförsäljningen visar.

Konsumtionsprognosen bygger på att hushållens nettosparkvot fortsätter att gå

ned under 1997 och 1998. Merparten av konsumtionsökningen väntas dock gå till

inköp av kapitalvaror, vilka ur ekonomisk synvinkel kan betraktas som

investeringar, dvs. en form av sparande. Sålunda utvecklas sparandet i

ekonomisk mening starkare än vad nedgången i sparkvoten indikerar.

I sammanhanget vill utskottet också påtala att propositionens prognos om en

konsumtionsökning på 2,3 procent år 1997 och 2,5 procent år 1998 inte är

speciellt hög i jämförelse med de senaste årens mycket kraftiga återhämtningar

i den privata konsumtionen i t.ex Finland och Norge. Båda dessa grannländer

drabbades i likhet med Sverige av stora fall i tillgångspriserna i början av

1990-talet. Däremot anser utskottet att man måste fästa stor uppmärksamhet på

vilka effekter den senaste tidens oro och osäkerhet på världens börser, med

kraftiga upp- och nedgångar, får på både den svenska och den internationella

ekonomin och på hushållens konsumtionsvilja.

I motion Fi215 (kd) tycker motionärerna att regeringen tar för lätt på riskerna

för stigande internationell inflation och därmed också på risken för stigande

internationella räntor som fortplantar sig in i den svenska ekonomin.

Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet finns det risk för att en

stigande inflation kan få centralbankerna, t.ex. den tyska centralbanken

Bundesbank, att höja räntorna mer än förväntat. En utlösande faktor skulle

kunna vara en ytterligare appreciering av den amerikanska dollarn mot D-marken

som driver upp inflationstrycket i den tyska ekonomin. Men utskottet vill

påpeka att det i flertalet EU-länder finns betydande ledig

produktionskapacitet, vilket borde dämpa inflationstrycket och sannolikt

begränsa styrkan i de räntehöjningar som kan komma till följd av att den

ekonomiska aktiviteten i Europa stiger.

I motionerna Fi206 (m), Fi212 (fp), Fi215 (kd) och Fi219 (mp) riktas kritik mot

att den s.k. medelfristiga kalkylen i propositionen bygger på alltför

optimistiska antaganden. I motion Fi219 (mp) anses bedömningen om en varaktig

BNP-tillväxt på omkring 3 procent per år vid sekelskiftet som ett utslag av

önsketänkande. I motion Fi212 (fp) menar motionärerna att regeringen utan grund

antar att lönebildningen under de kommande åren blir helt annorlunda än den

varit tidigare. I motion Fi206 (m) beskrivs regeringens prognos om låga löner

fram till sekelskiftet som optimistisk i överkant. De senaste åren har lönerna

stigit kraftigt, samtidigt som arbetslösheten ökat. Nu räknar regeringen med en

nedgång i löneökningstakten i ett läge där arbetslösheten enligt regeringens

egen bedömning kommer att sjunka och inflationsbenägenheten tilltar, enligt

motionen.

Utskottet vill framhålla att en viktig orsak till att löneökningarna blev

förhållandevis stora i de löneavtal som slöts vid mitten av 1990-talet var att

arbetsmarknadens parter då hade höga inflationsförväntningar. Det kan

konstateras att de var alltför höga i förhållande till den låga inflation som

nu existerar i den svenska ekonomin. Lönebildningen hann inte anpassa sig till

de förutsättningar som gäller i en ekonomi med låg inflation. De undersökningar

som gjorts visar emellertid att inflationsförväntningarna hos alla aktörer i

ekonomin, inklusive arbetsmarknadens parter, har sjunkit högst betydligt under

de senaste åren. Dessutom finns det en ökad medvetenhet hos de avtalsslutande

parterna om vikten av en lönebildningsprocess som understöder sysselsättningen

och den ekonomiska tillväxten. Det visar inte minst de samarbetsavtal som

slutits inom industrin och de initiativ som tagits inom andra områden på

arbetsmarknaden. Vidare är lönsamheten i näringslivet i dagsläget något sämre

än den var för några år sedan när de tidigare löneavtalen slöts. Detta gör att

det är rimligt att anta att de avtalsförhandlingar som inleds i början av 1998

leder till lägre löneökningar än tidigare.

Utskottet vill, med anledning av vad som anförts om den medelfristiga

kalkylen, understryka att denna inte är en regelrätt prognos utan en kalkyl som

beskriver en möjlig ekonomisk utveckling givet vissa förutsättningar. De

viktigaste förutsättningarna är att lönebildningen fungerar väl och att de

omfattande satsningarna inom utbildning och arbetsmarknadspolitiken får avsedd

effekt på arbetslösheten. Samtidigt finns det många faktorer som talar för att

tillväxten under de kommande åren blir stark och stabil. Den låga inflationen

och den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna bidrar till ett ökat

förtroende hos hushåll och företag. Räntorna är nere på nivåer som inte skådats

sedan 1960-talet, vilket stimulerar investeringsverksamheten, och hushållens

disponibla inkomster börjar nu successivt stiga efter flera år av svag

utveckling. Arbetsmarknadspolitiken och de stora utbildningssatsningarna

innebär också att risken för tillväxtdämpande flaskhalsar i produktionen

minskar och att inflationen därmed förblir låg.

Utskottet vill också erinra om att det bland svenska prognosmakare finns en

bred samstämmighet om att tillväxten blir relativt hög under de närmaste åren.

Det finns bedömare som är mer optimistiska än regeringen om tillväxten under de

närmaste åren.

Med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion Fi219 (mp) avseende

yrkande 2.

Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken

Som utskottet redovisat tidigare är svensk ekonomi på väg in i en period av hög

och jämn tillväxt. Budgetkonsolideringen har burit frukt och överskott i de

offentliga finanserna skall pressa tillbaka den statsskuld som ökade dramatiskt

i början av 1990-talet. Räntenivån i den svenska ekonomin har på några år

halverats och hushållens och företagens förtroende för den ekonomiska

utvecklingen har stärkts, samtidigt som inflationen är och förblir låg.

Sveriges tillväxt kommer under de närmaste åren av allt att döma att ligga

över det förväntade genomsnittet för länderna i OECD-området och länderna i EU.

För första gången på över 30 år stiger konjunkturen utan hjälp av expansiv

ekonomisk politik eller en devalvering av kronans värde. Svensk ekonomi är i

dag starkare än på mycket länge.

Den allt snabbare tillväxten och lägre offentliga utgifter gör att de

offentliga finanserna för både 1997 och 1998 utvecklas starkare än vad

regeringen räknade med i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150).

Därigenom skapas ett utrymme för ytterligare åtgärder i syfte att öka

sysselsättningen och nå målet om en halvering av den öppna arbetslösheten år

2000 och full sysselsättning därefter. De åtgärder som föreslås inriktas bl.a.

på ytterligare förbättringar i den offentliga sektorns kärnverksamhet - skolan,

vården och omsorgen - genom nya resurser till kommunerna och landstingen. Den

stora utbildningssatsningen förstärks ytterligare, företagsklimatet förbättras

och arbetsmarknadspolitiken stärks. Samtidigt förbättras villkoren för de

barnfamiljer och ensamstående föräldrar som enligt utvärderingen av

saneringsprogrammet drabbats hårdare än andra. Vidare förbättras

bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna. Slutssatsen efter

åtgärderna är att den för svensk ekonomi nödvändiga konsolideringen av de

offentliga finanserna genomförts i huvudsak rättvist. Inriktningen på en

hållbar tillväxt fortsätter.

I Moderata samlingspartiets motion Fi202 framhålls att en viktig del i

förnyelsen av Sverige är att koncentrera det offentligas uppdrag till de kärn-

uppgifter som är viktigast - vård, skola och omsorg. I dag betalar svenskarna

världens högsta skatter, men får inte världens bästa vård, omsorg eller

utbildning, enligt motionen. Så skulle det inte behöva vara om den offentliga

sektorn gav upp sina anspråk och ambitioner på andra områden och i stället

koncentrerade sig på att tillhandahålla resurser för skolan, vården och

omsorgen. Förnyelsen av välfärden och en ny social politik handlar om att

koncentrera och förstärka politikens insatser till dem som verkligen behöver

dem. Liknande resonemang förs i motion Fi204 av Sten Tolgfors (m), i vilken det

betonas att politiken måste inriktas på att stärka människan och individen,

inte de stora kollektiva och materiella systemen. I motion Fi206 (m) betonas

att ytterligare statsbidrag till kommunsektorn är fel väg att gå för att

åstadkomma den nödvändiga förnyelsen och effektiviseringen av kommunsektorn.

Erfarenheterna av vad som skett med tidigare tillskott bekräftar detta, enligt

motionen. I motion Fi216 av Ola Karlsson (m) argumenteras för att bryta

bidragsberoendet genom bl.a. lägre skatter.

Motionärerna är också starkt kritiska till målet om överskott i de offentliga

finanserna motsvarande 2 procent över en konjunkturcykel. Målet anses innebära

en överbeskattning av medborgarna och en socialisering av sparandet.

Utskottet anser att det är kärnverksamheterna, dvs. skolan, vården och

omsorgen, som skall sättas främst inom kommunernas och landstingens verksamhet.

Det är och har varit ledstjärnan i den ekonomiska politiken de senaste åren.

Skälet till detta är bl.a. följande. I efterhand går det som regel att

kompensera för några år av lägre materiell standard. Men en otrygg omsorg under

de första levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att

ta igen. Den grundläggande principen vid budgetprogrammets utformning var att

verksamheter skulle gå före transfereringar. Statsbidragen till kommuner och

landsting undantogs från besparingar trots att nästan alla andra budgetposter

fått vidkännas omfattande besparingskrav. Trots detta har kommunerna och

landstingen under de senaste åren utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar

genom den svaga ekonomiska utvecklingen. I det här sammanhanget skall man komma

ihåg att alternativet till totalrenovering av statsfinanserna hade varit snabbt

växande räntekostnader på statsskulden, kostnader som efter hand hade trängt

undan viktiga både statliga och kommunala resurser för välfärden. Den

kraftfulla höjning av bidragen till kommuner och landsting som nu föreslås i

kombination med de satsningar som gjorts tidigare leder till att brister kan

rättas till och otillfredsställda behov kan tillgodoses. Väntetiderna i

sjukvården blir kortare, kvaliteten i äldreomsorgen och skolan blir högre.

Till följd av den demografiska utvecklingen med allt fler äldre i

befolkningen bedöms behoven av kommunal verksamhet fortsätta att öka även efter

sekelskiftet. Därför är det nödvändigt att även fortsättningsvis åtstadkomma

ett allt bättre utnyttjande av de resurser som redan finns. Omdaningen och

effektiviseringen av den kommunala verksamheten måste fortsätta även när

statsbidragen ökar. Utskottet anser att motionärernas oro för minskad

effektivitet till följd av de ökade bidragen är obefogad.

I sammanhanget vill utskottet peka på den mörka sidan av de skattesänkningar

som förordas i motion Fi206 (m). Skattesänkningar av detta slag innebär brutala

nedskärningar av angelägen verksamhet och får oacceptabla fördelningspolitiska

konsekvenser.

Det finns enligt utskottets mening här anledning att redovisa vad som

innefattas i begreppet offentlig sektor. Ett vanligt mått är de offentliga

utgifternas andel av BNP. Denna s.k. utgiftskvot nådde 1993 en rekordnivå på 73

procent av BNP. Den beräknas 1998 uppgå till 61 procent av BNP och väntas

enligt den medelfristiga kalkylen i propositionen sjunka till drygt 58 procent

av BNP år 2000. Detta innebär att Sverige ligger en bra bit över den

genomsnittliga utgiftskvoten i OECD på omkring 50 procent av BNP, men

jämförelsen haltar något eftersom merparten av de offentliga bidragen i Sverige

beskattas vilket förstorar de offentliga utgifterna. Dessutom är utgiftskvoten

hög i alla länder, t.ex. de nordiska, som har ett generellt välfärdssystem. Den

största andelen av utgifterna utgörs emellertid av transfereringar och räntor.

Ser man till den egentliga verksamheten utgör den offentliga konsumtionen

enbart drygt 25 procent av BNP. Enligt utskottets uppfattning kommer

neddragningar av den storlek som Moderata samlingspartiets motion förutsätter

att leda till mycket stora skador på den generella välfärden. Moderata

samlingspartiets skattesänkningar kan även leda till destabiliserande

statsfinanser med negativa effekter på företagsklimatet och den ekonomiska

tillväxten. Effekterna av den snabba försämringen av statsfinanserna i början

av 1990-talet avskräcker.

Med anledning av vad som anförts i motionen Fi206 (m) om överskott i den

offentliga sektorns finanser återkommer utskottet senare.

I motion Fi206 (m) framförs också kritik mot att den öppna arbetslösheten nu

framför allt förbättras genom att folk som annars skulle ha varit arbetslösa

helt enkelt avförs från arbetskraften, genom bl.a. utbildningsinsatserna. För

att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten som socialt problem måste

det i stället till genomgripande strukturreformer som ger det privata

näringslivet expansionsutrymme. Det krävs enligt motionärerna insatser inom

bl.a. skatteområdet, lönebildningen och arbetsrätten för att företagandet skall

öka och antalet arbeten blir fler.

När det gäller frågan om strukturförändringar vill utskottet erinra om att en

av målsättningarna i regeringens sysselsättningspolitik är att huvuddelen av

sysselsättningsökningen under de kommande åren bör ske i den privata sektorn.

Därför har riksdagen tidigare beslutat om en rad förbättringar av företagandets

villkor. Till de konkreta åtgärderna och förslagen hör lättnader i

ägarbeskattningen med fyra miljarder kronor, nedsättning av

arbetsgivaravgifterna med inriktning på små och medelstora företag, lindrad

beskattning av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. I

propositionen föreslås nya åtgärder bl.a. genom att arbetsgivaransvaret för

sjuklöneperioden förkortas från 28 till 14 dagar. Reglerna för att erhålla F-

skattsedel förenklas och dessutom bedriver regeringen ett brett arbete för att

förenkla regler och rutiner för framför allt de mindre företagen.

Utskottet vill i anslutning till detta betona att de allmänna villkoren för

företagande i Sverige är betydligt bättre än någon gång tidigare under 1990-

talet. Det märks inte minst genom att antalet konkurser sjunker och att antalet

nyetableringar ökar. Förbättringen av de offentliga finanserna har medfört ett

kraftigt räntefall vilket gör det förhållandevis mer lönsamt för företagen att

investera. Den låga och stabila inflationen har dessutom inneburit en större

förutsägbarhet. Det är lättare för företagen att planera för framtiden, vilket

bidrar till att förbättra lönsamheten. Den svenska företagsbeskattningen är

konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och

kompetensnivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom

regeringens satsning på Kunskapslyftet. Vinstnivån är god och förväntas öka

ytterligare de närmaste åren. Vidare har Sverige en modern infrastruktur och en

i en internationell jämförelse effektiv förvaltning.

Det som i motion Fi206 (m) anförs om den öppna arbetslösheten behandlas i

samband med utskottets genomgång av motion Fi215 (kd).

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi202 (m),

Fi204 (m), Fi 206 (m) yrkande 1 och motion Fi216 (m).

I Centerpartiets motion Fi218 yrkas bifall till de allmänna riktlinjer för den

framtida ekonomiska politiken som redovisas i finansplanen i propositionen

(yrkande 1).

Utskottet vill understryka den avgörande betydelse som samarbetet mellan

Socialdemokraterna och Centerpartiet om den ekonomiska politiken sedan våren

1995 haft för den politiska stabiliteten och den svenska ekonomiska

utvecklingen. Statens lånebehov går mot noll jämfört med ett underskott i de

offentliga finanserna 1995 på 8 procent av BNP. Räntorna har under perioden

halverats och räntemarginalen mot Tyskland är nu nere på nivåer som inte har

skådats på länge. Ekonomin tar fart på bred front och kapacitetsutnyttjandet är

på väg uppåt inom nästan alla ekonomins sektorer. Hushållens framtidstro stiger

och den privata konsumtionen ökar.

Inflationen är låg och utskottet vill påminna om att det nu är första gången

på 30 år som det sker en konjunkturuppgång som inte föregåtts av devalveringar

eller expansion i den offentliga ekonomin.

Utskottet instämmer i motion Fi218 (c) yrkande 1.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi212 är motionärerna starkt kritiska till

att regeringen inte tar itu med de strukturella problemen i svensk ekonomi för

att skapa en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning. Sverige lider

fortfarande av ett för dåligt företagsklimat, en för hårt reglerad

arbetsmarknad, en illa fungerande lönebildning och ett för högt skattetryck.

Det behövs enligt motionen stora förändringar inom företags-, skatte- och

arbetsmarknadspolitiken. Bland annat föreslås en arbetsgivaravgiftssänkning

riktad mot företag i den privata tjänstesektorn och att arbetsgivaravgifterna

för hushållsnära tjänster slopas helt. Dubbelbeskattningen på aktier avskaffas

och arbetsrätten måste reformeras. Lönebildningen skulle enligt motionen

förbättras genom en återgång till ?hälften kvar? i skattesystemet och genom en

reformering av arbetslöshetsförsäkringen med högre försäkringspremier och en

s.k. bortre parentes.

Utskottet vill när det gäller särskilda satsningar på företag inom

tjänstesektorn avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningens

betänkande som pågår inom Regeringskansliet. Förslag med anledning av bl.a

Tjänstebeskattningsutredningens betänkande läggs på riksdagens bord i mars

1998. Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att regeringen i

propositionen föreslår att ROT-avdragen för renovering, ombyggnad och

tillbyggnad förlängs och gäller ytterligare ett år, till och med 1998.

När det gäller lönebildningen anser utskottet att en väl fungerande

lönebildning är en förutsättning för att målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten skall nås. Konsekvenserna av brister i lönebildningen är

annorlunda nu än under 1970- och 1980-talen. Då var det möjligt att under en

övergångstid misslyckas med lönebildningen och parera de högre lönerna med en

hög inflation. Nu leder högre löneökningar i Sverige i förhållande till

omvärlden till att massarbetslösheten biter sig kvar. Till en del styrs

förutsättningarna för lönebildningen av riksdagens och regeringens olika beslut

om den ekonomiska politiken. Men det direkta inflytandet över lönebildningen

ligger hos arbetsmarknadens parter som bestämmer reglerna för

avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. I maj 1996 erbjöds arbetsmarknadens

parter att till regeringen redovisa sin syn på lönebildningen. I flera av

svaren framhölls att en förstärkning av medlingsfunktionen kan behöva göras.

Regeringen tillsatte därför en utredning som i nära samarbete med parterna

skall se över medlingsfunktionen, men också analysera vilka effekter på

lönebildningen och arbetslöshetsnivån övriga förslag från parterna kan ha. Ett

slutbetänkande kommer att överlämnas i november 1998. Ett delbetänkande

presenteras i slutet av november 1997.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om de samarbetsavtal om en

förhandlingsordning för de framtida avtalsförhandlingarna som tecknats mellan

parterna i industrin och de initiativ som tagits inom andra områden på

arbetsmarknaden. Debatten kring lönebildningen tyder på att medvetenheten bland

arbetsmarknadens parter om vikten av icke-inflatoriska löneökningar har ökat

väsentligt under senare tid.

Det som i motion Fi212 (fp) anförs om strukturella åtgärder vill utskottet

hänvisa till ställningstagandet i anslutning till motion Fi206 (m).

Med anledning av vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi212 (fp)

yrkandena 1 och 7.

I Vänsterpartiets motion Fi220 kritiseras regeringen för att bedriva en för

stram finanspolitik. Enligt motionen bör de förbättrade statsfinanserna

användas för en mer efterfrågestimulerande politik för att öka

sysselsättningen, bl.a. genom riktade skattesänkningar till tjänstesektorn. AP-

fonderna bör enligt motionärerna utnyttjas i tillväxt- och

sysselsättningsbefrämjande syfte. För att uppmuntra en mer samhällsekonomiskt

väl avvägd lönebildning föreslås att delar av rekordvinsterna i industrin

avsätt till s.k. framtidsfonder för utbildning och arbetslivsutveckling

(yrkande 15). I samma motion och i motion Fi208 (v) förslås en samordnad

mellanstatlig finanspolitisk expansion inom EU. I samband därmed föreslås i

motion Fi220 att regeringen bör avvakta med att bygga upp överskott i de

offentliga finanserna.

Enligt utskottets uppfattning innebär målet om ett överskott i de offentliga

finanserna på 2 procent av BNP över en konjunkturcykel ett långsiktigt

ansvarstagande för välfärden och sysselsättningen. Som utskottet tidigare

påpekat blir också kraven på en resursstark offentlig sektor större i

framtiden, bl.a. genom att antalet äldre blir fler. Ett överskott i de

offentliga finanserna innebär dessutom att det byggs upp en buffert som kan

användas till att aktivt motarbeta konjunkturavmattningar, utan att det

offentliga underskottet hotar att bli så stort att det får negativa effekter på

räntorna. Vidare möjliggör en hög nivå på sparandet en hög investeringsnivå i

landet utan att Sverige får ett underskott i betalningarna med andra länder.

Därmed kan Sverige minska sin internationella skuldsättning samtidigt som

produktionskapaciteten kan öka. Utskottet vill påminna om att regeringen i den

s.k. medelfristiga kalkylen bedömer att Sveriges finansiella nettoskuld till

utlandet kan vara helt eliminerad vid sekelskiftet.

Angående förslaget om framtidsfonder vill utskottet betona vikten av att

bevara företagens konkurrenskraft. Det är enligt utskottet värt att notera att

arbetsmarknadens parter i ökad utsträckning nu avtalar om att använda delar av

vinsterna i företagen till utbildning och kompetenshöjande insatser.

Angående förslaget i motion Fi220 (v) om riktade skattesänkningar till

tjänstesektorn hänvisar utskottet till vad utskottet sagt i anslutning till

motion Fi212 (fp).

I motion A807 (v) menar motionärerna att den ekonomiska politiken och

budgetpropositionen måste underställas ett jämställdhetsperspektiv. Bland annat

måste resurser avsättas på departement och myndigheter för att ta fram

könsuppdelad statistik och könsrelaterade konsekvensbeskrivningar. Frågan om

EMU bör också granskas ur ett jämställdhetsperspektiv, enligt motionen.

Utskottet vill understryka att det är viktigt att jämställdhetsarbetet

genomsyrar alla områden i samhällslivet. Utskottet vill också erinra om den

fördelningspolitiska avstämning som görs i budgetpropositionen. Analysen visar

att nettoeffekterna av saneringsprogrammet i genomsnitt är lika för män och

kvinnor. Skattehöjningarna drabbar i högre grad män, medan minskade

transfereringar främst slår mot kvinnorna. Emellertid framgår att

flerbarnsfamiljer och ensamföräldrar, oftast kvinnor, drabbats något hårdare än

andra familjetyper. Efter de åtgärder som föreslås i propositionen, bl.a

höjningen av barnbidragen och återinförandet av flerbarnstillägget även för

barn födda efter 1995, minskar skillnaderna påtagligt. Utan regeringens

satsningar och prioriteringar på skolan, vården och omsorgen hade enligt

utskottet dessutom barnfamiljerna och kvinnorna drabbats ännu hårdare.

Satsningarna på den kommunala verksamheten gynnar vidare kvinnorna

sysselsättningsmässigt genom att kommunal verksamhet till stor del sysselsätter

kvinnor.

Med ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Fi220 (v) yrkandena 1, 10, 11,

14, 15 och 18, Fi208 (v) och A807 (v) yrkandena 3 och 9.

I Miljöpartiet de grönas motion Fi219 framhålls att ett av de allvarligaste

problemen i svensk ekonomi är att naturresurserna utarmas, miljön förstörs och

miljöskulden växer. Därför föreslås en grön skattereform där skatten sänks på

arbetet och höjs på energi, utsläpp och råvaruförbrukning (yrkande 3 och

yrkande 1 delvis) och andra åtgärder (yrkande 4). Skatteväxlingen måste enligt

motion Sk325 (mp) kompletteras med fördelningspolitiska åtgärder via

statsbudgeten (yrkande 22). Dessa förslag innebär också enligt motionen en

stimulans av sysselsättningen.

Utskottet vill instämma i att politiken att ställa om Sverige till ekologisk

hållbarhet utgör en tillväxtpotential som stärker det svenska näringslivet och

ökar sysselsättningen. Den globala marknaden för miljöteknik, miljöanpassade

och resurssnåla produkter växer snabbt. Enligt Skatteväxlingskommitténs

betänkande väntas marknaderna för miljövårdstjänster och miljöteknik utgöra

omkring 1,3 procent av den totala efterfrågan i OECD-området år 2000.

Efterfrågan väntas växa med 5,5 procent årligen jämfört med en uppgång på 2,5

procent för den sammanlagda efterfrågan inom OECD. Går Sverige i spetsen för

utvecklingen mot ekologisk hållbarhet kan det ge konkurrensfördelar på dessa

snabbväxande marknader. Utskottet vill också erinra om att en rad åtgärder

redan genomförts i syfte att förbättra miljön och ge en effektivare

resursanvändning. I samband med vårpropositionen togs beslut om stöd till

lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet på 5,4 miljarder kronor

under en treårsperiod. Beslut om vilka kommuner som får stöd i första omgången

tas i början av år 1998. I våras togs också beslut om ett nationellt

investeringsprogram för ökade infrastrukturinvesteringar för att höja den

långsiktiga tillväxtpotentialen och befrämja sysselsättningen på kort sikt.

Detta program är nu under genomförande. Omställningen av energisystemet är ett

annat exempel på ett nationellt investeringsprogram för att göra Sverige till

ett föregångsland när det gäller att skapa en ekologiskt hållbar utveckling.

Utskottet vill också erinra om att det i propositionen aviseras ett

inrättande av en delegation med ansvar för den offentliga upphandlingen.

Regeringens avsikt är att inbjuda det svenska näringslivet till en öppen dialog

om möjligheterna till effektivisering av energi- och materialutnyttjande och

till att begränsa utsläppen ytterligare. Inom regeringen förbereds dessutom en

satsning för att gynna export av miljöteknik och ekologiskt hållbara produkter.

Inom en generation bör regionala miljöproblem som försurning och övergödning

vara lösta och fungerande kretslopp etablerade för de flesta material.

I motion Fi219 (mp) kritiseras regeringen för att vara alltför optimistisk om

sysselsättningsutvecklingen, och motionärerna menar att det behövs strukturella

grepp som arbetstidsförkortning för att minska arbetslösheten (yrkande 11).

Vidare föreslås en större satsning på små och medelstora företag och sänkt

realränta genom en fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll, samt

genom en bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad (yrkandena 9 och 10).

För att Kunskapslyftet skall få effekt måste bl.a. lärarutbildningen

prioriteras inom ramen för regeringens föreslagna utbyggnad av

högskolestudierna (yrkande 12). Dessutom kritiseras regeringen för att

saneringsprogrammet gett en sned fördelning (yrkande 14) och att EU-

medlemskapet inte gett Sverige några ekonomiska fördelar (yrkande 15).

När det gäller realräntan vill utskottet erinra om att den kraftfulla

saneringen av statsfinanserna, det ökade förtroendet för svensk ekonomi och

svensk ekonomisk politik under det senaste året gett effekter i form av en

sjunkande realränta, som framöver kommer att stimulera tillväxten,

investeringarna och sysselsättningen.

Utskottet kan hålla med motionärerna om att vid den här typen av mycket

kraftiga utbildningssatsningar kan det tillfälligtvis uppstå problem, genom att

det t.ex. uppstår en brist på duktiga lärare. Men den mycket starka

utvecklingen hittills ger anledning till optimism. Enligt Statistiska

centralbyråns undersökning av arbetsmarknadsläget i september minskade antalet

personer i arbetskraften (sysselsatta eller arbetslösa) med 66 000 personer

jämfört med i september förra året. I gruppen personer utanför arbetskraften

ökade antalet heltidsstuderande med hela 34 000 personer jämfört med september

i fjol.

I de delar av motion Fi219 (mp) som handlar om budgetsaneringen och

strukturella grepp för sysselsättningen hänvisas till behandlingen av

motionerna Fi202 (m), A807 (v) och Fi215 (kd).

Med anledning av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi219 (mp)

yrkandena 1, 3, 4, 9-12, 14 och 15 och motion Sk325 (mp) yrkande 22.

I Kristdemokraternas motion Fi215 kritiseras regeringen för att inte genomföra

de strukturförändringar som behövs för att stimulera jobben i den privata

sektorn. Motionärerna föreslår bl.a. omfattande skattesänkningar, en satsning

på tjänstesektorn och gynnsammare klimat för små- och nyföretagande för att få

ned den höga arbetslösheten. I motionen påstås också att regeringens mål om en

halvering av den öppna arbetslösheten är en statistikpolitik vars främsta syfte

är att rensa i arbetsmarknadsstatistiken. Målet bör enligt motionärerna i

stället gälla den totala arbetslösheten. I motionen kritiseras också regeringen

för att besparingarna och skattehöjningarna i saneringen av statsfinanserna

varit förödande för enskilda människor.

Med anledning av vad som sägs i motion Fi215 (kd) om strukturella förändringar

för att förbättra ekonomins funktionssätt, företagsklimat och satsningar på

tjänstesektorn hänvisar utskottet till vad som anförs i samband med

ställningstagandet till motionerna Fi206 (m) och Fi212 (fp).

När det gäller målet om en halvering av den öppna arbetslösheten vill utskottet

instämma i att en del av nedgången i den öppna arbetslösheten sker genom att

arbetskraftsutbudet minskar när alltfler personer deltar i satsningarna inom

ramen för Kunskapslyftet. Men utskottet vill bestämt avvisa att det handlar om

någon sorts förvrängning av statistiken. Det finns inget motsatsförhållande

mellan att främja den totala sysselsättningen och att satsa stora resurser på

att höja kompetensen och utbildningsnivån i landet. Tvärtom är det så att

Sverige genom Kunskapslyftet rustar sig för framtiden. I ett lite längre

perspektiv är en hög utbildningsnivå en nödvändig förutsättning för att vi

skall kunna tillverka konkurrenskraftiga varor och tjänster och därigenom öka

sysselsättningen. Utskottet vill understryka att det är en självklarhet att det

är arbets- och kompetenslinjen som gäller vid arbetslöshetsbekämpningen.

Arbetslösheten skall minska huvudsakligen genom att fler människor får arbete

eller en utbildning som ger ökade möjligheter till arbete.

Utskottet vill angående budgetkonsolideringens effekter på nytt understryka

att det inte fanns något alternativ till saneringen av de offentliga

finanserna. Totalrenoveringen var nödvändig för att återskapa förtroendet för

svensk ekonomi och för att få ned de höga räntorna som allvarligt dämpade

tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Politiken har

emellertid utformats med sikte på att bördorna skall bäras rättvist, vilket

visas av den fördelningspolitiska genomgång som redovisas i propositionen. Som

utskottet tidigare redovisat i betänkandet visade granskningen att barnfamiljer

och ensamstående föräldrar drabbats hårdare än andra. Detta rättas till genom

de åtgärder som föreslås i propositionen. Dessutom föreslås i propositionen en

höjning av bostadstillägget för pensionärer, BTP.

Med hänvisning till ovan sagda avstyrks motion Fi215 (kd) yrkandena 1 och

10-13.

I motion Fi214 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) föreslås bl.a. att regeringen i

syfte att minska de reala arbetskraftskostnaderna prövar möjligheterna att

under viss tid sänka arbetsgivaravgifterna för nettorekryterade med

tillsvidareanställning.

Eftersom motionens förslag, i likhet med Tjänstebeskattningsutredningens

förslag, innebär ytterligare en grund för differentiering av socialavgifterna,

utöver de två som redan finns med avseende på regioner och företagsstorlek,

vill utskottet avvakta den beredning av Tjänstebeskattningsutredningen som nu

sker i Regeringskansliet.

Med det ovan anförda avstyrks motion Fi214 (s).

Vad utskottet nu anfört innebär sammanfattningsvis att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och avstyrker

de alternativa förslag som lagts fram i här redovisade motioner.

Sparandet

Motionerna

I motion Fi217 av Lars Tobisson m.fl. (m) betonas hur viktigt det enskilda

hushållssparandet är för såväl individen som för ett dynamiskt näringsliv. Ett

högt och stabilt hushållssparande utgör en förutsättning för att medborgarna

skall kunna styra och ta ansvar för sin egen ekonomi och därmed känna ekonomisk

trygghet. Det är då viktigt med fasta långsiktiga spelregler och skatter som är

internationellt konkurrenskraftiga. Syftet är att skapa ett generellt gott

klimat för sparande.

I motionen presenteras också två förslag till system som kan ingå i ett

framtida socialförsäkringssystem. Förslagen bör enligt motionen utredas

närmare. Det ena systemet har som utgångspunkt en obligatorisk försäkring vid

inkomstbortfall som beror på sjukdom/arbetsskada och arbetslöshet. Alla

yrkesverksamma skall genom systemet få ett grundläggande skydd vid tillfälliga

förluster av förvärvsinkomster. Utöver denna grundförsäkring skall den enskilde

ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar för att komplettera det offentliga

skyddet. En alternativ lösning är olika former av individuella sparkonton. I

stället för att betala in avgifter till ett offentligt försäkringssystem

innebär sparkontot att man avsätter samma avgifter till ett eget personligt

sparkonto som sedan utnyttjas av den enskilde under livscykeln.

Därutöver vill motionärerna premiera startsparande och ett nytt system för

pensionssparande. Avsikten är att stimulera ett långsiktigt bundet sparande.

Slutligen föreslås också lättnader i beskattning av aktiesparande och

vinstandelssystem.

I motion Fi219 (mp) anförs att det privata hushållssparandet bör uppmuntras.

Förutsättningarna för sparandet måste även, enligt motionen, bli jämnare

fördelade genom en mer aktiv fördelningspolitik. Detta för att hushåll med

lägre inkomster skall få möjlighet att minska sin skuldsättning och helst också

kunna spara en del för att på så sätt öka sin ekonomiska trygghet och

handlingsfrihet.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser att det i dagens ekonomiska situation med en historiskt sett

mycket hög arbetslöshet och ett lågt utnyttjande av ekonomins resurser vore fel

att satsa betydande belopp på att stimulera hushållens sparande och en ökning

av deras sparkvot. Som utskottet framhållit tidigare i betänkandet befinner sig

den svenska ekonomin i en konjunkturuppgång. Den inhemska efterfrågan i

ekonomin, bl.a. den privata konsumtionen, visar tydliga tecken på återhämtning

efter en historiskt mycket svag utveckling under i stort sett hela 1990-talet.

Enligt utskottets mening är det av största betydelse att ökningen av

aktiviteten på den svenska hemmamarknaden i det här läget inte försvåras av

felaktiga signaler. Uppgången bör leda till en ökad tillväxt, stigande

investeringar och en växande sysselsättning, vilket i sin tur leder till ett

högre utnyttjande av de resurser som finns i ekonomin. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att regeringen i propositionens s.k. medelfristiga

kalkyl beräknar att hushållens nettosparkvot, dvs. skillnaden mellan disponibel

inkomst och konsumtionsutgifter som andel av den disponibla inkomsten, stiger

på nytt mot slutet av 1990-talet efter en nedgång 1997 och 1998, för att år

2000 hamna på en nivå som är högre än genomsnittet för den senaste 20-

årsperioden.

Utskottet kan instämma i delar av resonemanget i motion Fi219 (mp) om att den

snabba ökningen av sparandet i början av 1990-talet och de senaste årens

kraftiga förmögenhetsökning i hushållssektorn är ojämnt fördelad. Hushåll som

t.ex. drabbats av arbetslöshet har haft ett mycket begränsat utrymme för

sparande. Enligt utskottet åtgärdas denna ojämna fördelning i första hand genom

en ekonomisk politik som understöder en ökad sysselsättning så att de som

drabbats av arbetslöshet får arbete och en trygg inkomst.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrker utskottet motionerna Fi217

(m) och Fi219 (mp) yrkande 5.

Kommunerna och samhällsekonomin

Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme

Motionerna

Miljöpartiet anför i motion Fi219 att regeringens förslag i budgetpropositionen

att höja nivån på det generella statsbidraget delvis tillgodoser partiets

tidigare krav på en vidgad ekonomisk ram för kommunsektorn. Regeringens

bedömning om att ytterligare pesonalminskningar i kommunsektorn kan undvikas

från och med år 1998 är emellertid alltför optimistisk. Enligt motionärerna

förlorar kommunsektorn 2,5 miljarder kronor i skatteintäkter år 1997 och

ytterligare lika mycket år 1998 när de avdragsgilla egenavgifterna höjs. År

1998 måste kommunerna dessutom betala tillbaka cirka 3 miljarder kronor till

följd av att skatteunderlaget för år 1996 inte har ökat som beräknat. Av

regeringens tillskott om fyra miljarder kronor per år går vidare omkring en

tredjedel till att värdesäkra statsbidraget. I motionen hävdas mot denna

bakgrund att det inte blir några ?nya? pengar för år 1998 till kommunsektorn

och endast en mindre del åren 1999 och 2000.

Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik leder till ökade skatteinkomster

och minskade kostnader för kommuner och landsting. Med de åtgärder som partiet

föreslår, bl.a. genom att inte höja gränsen för avdragsgilla reskostnader och

inte heller höja egenavgifterna, förbättras sektorns ekonomi enligt motionen

med cirka 3 miljarder kronor år 1998, med cirka 5,5 miljarder kronor år 1999

och cirka 6,7 miljarder kronor år 2000. På detta sätt blir det möjligt att

undvika fortsatta personalindragningar. Eftersom kommunsektorn i utgångsläget

har en dålig ekonomi med stora finansiella underskott görs i motionen

bedömningen att hälften av den förstärkta ekonomiska ramen kommer att användas

till resultatförstärkning och hälften till ökad konsumtion, alternativt till

att minska konsumtionen mindre än tidigare planerat.

Frågan om ökade resurser till kommuner och landsting tas även upp av

Miljöpartiet i motion So308. De ökade ekonomiska ramarna för kommunbidragen

åstadkommes enligt partiets förslag bl.a. genom besparingar, föranledda av

minskad arbetslöshet genom arbetstidsförkortning m.m. De medel som därigenom

omfördelas i förslaget till alternativ budget skall enligt motionärerna bidra

till att förstärka hälso- och sjukvårdens ekonomi.

Krav på ökat ekonomiskt utrymme för kommuner och landsting framförs också i

Vänsterpartiets motion So432 om de äldres situation. Enligt motionen bör 5

miljarder kronor tillföras kommunerna så att de kan behålla sin personal. Det

ökade ekonomiska utrymmet skapas genom att kommunerna enligt partiets förslag

får ökade skatteinkomster genom att grundavdraget för höga inkomster tas bort

och genom att de avdragsgilla egenavgifterna inte höjs.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill peka på att statsbidragen till kommuner och landsting under

perioden har kunnat hållas minst nominellt oförändrade trots de generellt sett

omfattande besparingskraven. Det har dock inte varit möjligt att skydda den

kommunala sektorn mot effekterna av den svaga ekonomiska utvecklingen och den

höga arbetslösheten. Kommuner och landsting har utsatts för svåra ekonomiska

påfrestningar. Samtidigt har det givetvis legat i kommunernas och landstingens

långsiktiga intresse att de statsfinansiella problemen har åtgärdats. Växande

räntekostnader för statsskulden hade annars snabbt trängt undan väsentliga

utgifter för de grundläggande välfärdsuppgifter som kommuner och landsting

ansvarar för.

Enligt utskottets uppfattning är de bedömningar som regeringen gör i

budgetpropositionen om det ekonomiska utrymmet för kommunsektorn väl

underbyggda. Med de antaganden som görs i den medelfristiga kalkylen kommer den

kommunala konsumtionen att öka med sammanlagt 2 % under åren 1998-2000, efter

att ha minskat varje år sedan år 1992. Därtill bidrar inte minst de i

propositionen föreslagna höjningarna av statsbidragsnivåerna, men även ökade

skatteinkomster. Samtidigt beräknas det finansiella sparandet successivt

förbättras och kommuner och landsting förutsätts uppfylla kravet på ekonomisk

balans senast vid sekelskiftet.

Med de tidigare beslutade och nu aviserade resurstillskotten höjs nivån på

statsbidragen med sammanlagt 16 miljarder kronor år 2000 i förhållande till

nivån år 1996. Detta kommer enligt utskottet att i hög grad bidra till att

vidmakthålla och förbättra kvaliteten i skolan, vården och omsorgen samtidigt

som den kommunala sysselsättningen kan stabiliseras. Med den inriktning av den

ekonomiska politiken som förordas i budgetpropositionen och med de höjningar av

statsbidragen som där föreslås ges enligt utskottet en god grund för att

utveckla en kvalitativt god kommunal verksamhet inom ramen för en balanserad

samhällsekonomi. Finansutskottet anser vidare att den arbetstidsförkortning som

förordas i motion Fi219 (mp) inte alls kommer att få de gynnsamma effekter på

den offentliga sektorn och den kommunala ekonomin som redovisas i motionen.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom de bedömningar och de

förslag som förs fram från Vänsterpartiet och från Miljöpartiet och avstyrker

därmed motionerna Fi219 (mp) yrkandena 23 och 24, So308 (mp) yrkande 3 samt

So432 (v) yrkande 1.

Sänkt skatt i samband med införandet av nationell skolpeng

Motionen

I Moderata samlingspartiets motion Fi403 anförs att kommunalskatten särskilt

för låg- och medelinkomsttagare är den tyngsta skatten att bära. Det är därför

viktigt att varje kommun koncentrerar sig på kärnuppgifterna och tar till vara

möjligheterna att effektivisera verksamheten för att kunna sänka skatteuttaget.

Avregleringar och koncentration kan ge ett rejält utrymme. Utöver detta är det

möjligt att skapa utrymme för en generell sänkning av kommunalskatterna i alla

kommuner om staten tar över kostnader som i dag belastar den kommunala sektorn.

Motionärerna hänvisar till motion 1996/97:Ub211 där Moderaterna föreslagit att

en nationell skolpeng skall införas för grundskolan och gymnasieskolan.

Förslaget innebär att staten tar över finansieringsansvaret men inte ansvaret

för att organisera och erbjuda utbildning på den grundläggande nivån och

gymnasienivån. Långsiktigt motsvarar detta utrymme, sägs det i motionen, en

skattesänkning på drygt sex kronor per skattekrona. För att garantera att det

utrymme som successivt skapas verkligen utnyttjas för skattesänkningar införs

kommunalt skattestopp och krav på skattesänkningar som motsvarar den

bortfallande kostnaden. För år 2000 finns i det moderata budgetalternativet ett

utrymme för att ta över kostnader som motsvarar en sänkning av den

genomsnittliga kommunalskatten med två kronor och för år 1999 med en krona. I

motionen begärs att regeringen skall utarbeta förslag om en växling av sänkt

kommunal utdebitering mot statligt övertagande av kommunala kostnader.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill när det gäller de övergripande skolpolitiska ställningstagandena

hänvisa till vad utbildningsutskottet senast anförde i frågan i sitt betänkande

1996/97:UbU13 om utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning.

Utbildningsutskottet hävisade därvid till att man vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden om en nationell skolpeng och att utskottet inte ändrat

uppfattning. En schablonberäknad nationell skolpeng ger enligt

utbildningsutskottet inte de grundläggande förutsättningarna för att kraven på

en likvärdig skola av hög kvalitet för alla elever skall kunna uppfyllas.

Utskottet betonade att resurser till skolans verksamhet skall fördelas med

utgångspunkt i de behov som enskilda elever, olika grupper av elever och skolor

faktiskt har. Utbildningsutskottet underströk också att kommunerna har ett

ansvar för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med de bestämmelser som

riksdag och regering beslutat och att skolan når de mål som statsmakterna

fastställt.

Finansutskottet anser det olämpligt att genomföra en stark centralisering av

finansieringsansvaret för grundutbildningen. Att på det sätt som motionärerna

förordar dra upp en skiljelinje mellan verksamhets- och finansieringsansvar kan

befaras leda till betydande effektivitetsförluster till förfång för kvaliteten

i utbildningen. Finansutskottet har samma syn som utbildningsutskottet på

värdet av ett fortsatt kommunalt verksamhets- och finansieringsansvar för

skolan. Utskottet vill understryka att de förhöjda statsbidrag som föreslås i

budgetpropositionen för år 1998 och som aviseras för åren därefter ger ökade

möjligheter för kommunerna att fullfölja sitt ansvar för skolverksamheten.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget att med lagstiftning

tvinga fram kommunala skattesänkningar.

Med vad utskottet ovan anfört avstyrks motion Fi403 (m) yrkande 4.

Penning- och valutapolitiken

Motionen

I motion Fi220 av Vänsterpartiet anförs att Riksbanken bör sänka räntorna

ytterligare och att realräntan långsiktigt inte bör överstiga nivån på den

ekonomiska tillväxten. Vänsterpartiet anser också att penning- och

valutapolitiken måste underordnas det övergripande målet om full

sysselsättning. Att regeringen tar över det direkta ansvaret för

valutapolitiken välkomnas, men också den måste vara underordnad riksdagens

långsiktiga strategi, enligt motionärerna. Vidare anförs att en anknytning av

kronan till ERM eller till andra valutor där den ekonomiska politiken styrs av

monetaristiska principer skulle vara ett starkt hot mot den nuvarande tendensen

till ökad sysselsättning. Motionärerna vill att vad som anförts om penning- och

valutapolitiken skall ges regeringen till känna.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill understryka att penning- och valutapolitikens inriktning på

prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik.

Prisstabilitet ger en god grund för att en ökning i sysselsättningen skall bli

varaktig.

Med anledning av motionärernas yrkande om att penning- och valutapolitiken

måste underordnas målet om full sysselsättning vill utskottet hänvisa till

fempartiöverenskommelsen om penning- och valutapolitiken i syfte att

modernisera lagstiftningen och stärka trovärdigheten för prisstabiliteten. I

överenskommelsen ges Riksbanken ett överordnat mål för sin verksamhet som läggs

fast i lag. Målet för penningpolitiken skall vara att upprätthålla ett fast

penningvärde. Utskottet vill erinra om att härutöver gäller att mål för den

ekonomiska politiken som formuleras av riksdagen måste anses vara vägledande

för myndigheter underställda riksdagen, däribland Riksbanken. Detta behöver

emellertid inte regleras i lag. Riksbanken skall därför, utan att målet om fast

penningvärde åsidosätts, stödja den allmänna ekonomiska politiken, bland annat

i syfte att främja en hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. En

proposition som bygger på innehållet i fempartiöverenskommelsen läggs inom kort

på riksdagens bord.

Utskottet vill i anslutning till motionens resonemang om realräntan framhålla

att saneringen av statsfinanserna och det ökade förtroendet för svensk ekonomi,

något som kan utläsas i den historiskt sett låga räntemarginalen mot Tyskland,

har bidragit till en väsentlig nedgång av den svenska realräntan under det

senaste året. Denna nedgång bidrar till att stimulera den ekonomiska

aktiviteten framöver.

När det gäller kronan och det europeiska växelkurssamarbetet, ERM, delar

utskottet regeringens uppfattning i propositionen att det inte är aktuellt att

delta i ERM. Erfarenheterna från den nuvarande penning- och valutapolitiska

inriktningen på prisstabilitet i kombination med en valutaregim med rörlig

växelkurs är goda.

Med anledning av vad som anförts avstyrks motion Fi220 (v) yrkande 8.

Krav på regleringar på finansmarknaden

Motionerna

I motion Fi209 av Vänsterpartiet föreslås att ett tydligt regelverk för det

transnationella kapitalet sätts upp och att en internationell kon-

kurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför marknadsdominerande

företag. Vidare anförs att FN:s stöd till nationell lagstiftning på området

skulle vara värdefullt. Nationer skulle t.ex. kunna ges rätt att utöka

kontrollen och insynen i transnationella företag och i internationella

kapitalrörelser och ges rätt att kräva att direktinvesteringar görs som s.k.

joint ventures. I motionen redovisas också att i FN-rapporten A call to action

förordas en transaktionsskatt på valutatransaktioner, en så kallad Tobinskatt.

Syftet med en sådan skatt är att öka stabiliteten i världsekonomin och minska

volymen av spekulativa kapialrörelser, enligt motionärerna.

I motion Fi211 av Roy Ottosson (mp) förs ett liknande resonemang.

Finansmarknadernas snabba tillväxt har öppnat för stora förtjänstmöjligheter

för de globala penningplacerarna, men samtidigt har möjligheterna till

manipulation och spekulation ökat, enligt motionären. De spekulativa inslagen

kan medföra att nationella försök att bedriva en socialt och miljömässig rimlig

ekonomisk politik saboteras. Enligt motionen behövs en internationell reglering

av finansmarknaderna som tar sikte på att få dessa marknader att fungera bättre

ur ett ekonomiskt långsiktigt, medmänskligt och miljömässigt perspektiv.

Motionären föreslår att regeringen omgående tillsätter en parlamentarisk

utredning som får till uppgift att se över den globala finansmarknadens

funktionssätt och påverkan på svensk ekonomi. Vidare anförs att en globalt

överenskommen valutaskatt skulle stabilisera finansmarknaderna och dämpa deras

kortsiktiga inflytande över nationell ekonomisk politik. Regeringen bör enligt

motionen ta aktiv del i det internationella arbetet kring särskilt förslaget om

en valutaskatt.

I motion U307 av Göran Lennmarker m.fl. (m) avvisas tankarna på en s.k.

Tobinskatt som en tänkbar finansiering för FN:s verksamhet. En sådan skatt

skulle vara till stort men för hela jordens folk. Speciellt skulle tredje

världen åsamkas stor skada, enligt motionen. Motionärerna begär att riksdagen

som sin mening ger detta regeringen till känna.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är av högsta samhällsekonomiska intresse att både de

nationella och internationella finansmarknaderna är stabila. Konkurrensen på

marknaderna måste vara god och de olika typer av risker som finns i nationell

och global finansverksamhet måste vara kontrollerbara och hållas under uppsikt.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsförslag med innebörden

att avgifter eller regleringar skulle kunna styra eller begränsa

internationella finans- och valutatransaktioner (bet. 1994/95:FiU20, bet.

1995/96:FiU10). På utskottets förslag har riksdagen avslagit dessa yrkanden med

hänvisning till svårigheterna att nå effektiva internationella

överenskommelser. Det räcker med att ett land eller ett finanscentrum inte

deltar i ett system med avgifter eller skatter för att det skall öppnas nya

vägar för kapitalströmmarna utanför systemet. De flesta av världens större

finanscentrum har också avvisat avgifter på den här typen av transaktioner.

Utskottet vill också framhålla att en av de senaste årens främsta lärdomar är

att eventuella destabiliserande valutarörelser begränsas avsevärt om den

inhemska samhällsekonomin är i balans. Därför är enligt utskottet starka

offentliga finanser ett verkningsfullt sätt att motverka valutaspekulation och

negativa effekter på den reala ekonomin.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi209 (v)

yrkandena 20 och 22, Fi211 (mp) och U307 (m) yrkande 3.

Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden

Offentliga finansers konjunkturkänslighet

Motionen

I motion Fi212 anför Folkpartiet liberalerna att Sverige enligt OECD, IMF och

EU har de mest konjunkturkänsliga offentliga finanserna av alla industriländer.

Av den anledningen föreslås att regeringen till riksdagen skall redovisa de

offentliga finansernas konjunkturkänslighet.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet skrev hösten 1996 i 1996/97:FiU1 att ett projekt pågår på

Finansdepartementet för att ta fram mått på den offentliga sektorns

konjunkturkänslighet. Ambitionen var då, enligt vad som uppgavs från

Finansdepartementet, att en redovisning skulle göras i vårpropositionen i våras

eller i årets budgetproposition. Projektet har emellertid försenats.

Finansdepartementet uppger att arbetet nu inriktas på att en redovisning skall

ske i vårpropositionen våren 1998 eller i budgetproposition för år 1999.

Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Fi212 (fp) yrkande 6.

Behovet av alternativa ekonomiska analyser

Motionen

Margit Gennser och Stig Rindborg (m) säger sig i motion Fi207 vara förvånade

över den ljusa bild av svensk ekonomi som ges i budgetpropositionen. Detta mot

bakgrund av att levnadsstandarden och kvaliteten på den offentliga

konsumtionen, enligt motionärerna, har sjunkit i Sverige de senaste 25 åren. I

motionen anförs att det måste finnas alternativ för att få i gång Sveriges

ekonomi om inte regeringens prognoser för konsumtionsökning, exportökning och

investeringsutveckling infrias samt om utländska investerare i ökad

utsträckning tar hem sina investeringar. Riksdagen bör därför ge regeringen

till känna vad som anförts i motionen om riskerna med alltför optimistiska

prognoser samt om behovet av alternativa analyser och planer om prognoserna

slår fel.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill med anledning härav anföra följande: I bilaga 2 till den

reviderade finansplanen Svensk ekonomi redogör regeringen för de antaganden som

ligger bakom bedömningen av utvecklingen på lång sikt. Regeringen skriver att

bedömningen inte skall ses som en prognos utan som en beräkning betingad av ett

antal antaganden. Antagandena gäller lönebildningen och effekter av de åtgärder

som regeringen föreslagit. Något speciellt konjunkturmönster har inte antagits,

skriver regeringen, då det knappast är möjligt att förutse ett sådant mönster i

detta tidsperspektiv. Vidare redovisar regeringen vilka risker som föreligger

för att utvecklingen ska bli annorlunda än vad som beskrivs i kalkylen. Mot

bakgrund av detta förutsätter finansutskottet att regeringen har

handlingsberedskap för den händelse att utvecklingen inte följer den i kalkylen

antagna. Finansutskottet anser därför att det inte är nödvändigt med ett

uttalande om riskerna med prognoser eller med ytterligare redovisning av

alternativa utvecklingsförlopp.

Därmed avstyrks motion Fi207 (m).

Kommission för att analysera faktorerna bakom den ökade inkomstspridningen

Motionen

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi213 att en kommission tillsätts som skall

analysera faktorerna bakom den, enligt motionärerna, ökade inkomstspridningen

och därmed de ökade klassklyftorna. Bakgrunden till förslaget är motionärernas

uppfattning om att inkomstklyftorna ökat under de två senaste decennierna samt

att saneringsprogrammet har haft en fördelningspolitisk profil som motionärerna

anser vara helt oacceptabel.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet vill hänvisa till den fördelningspolitiska redogörelse som

presenteras i bilaga 7 till den reviderade finansplanen, vilket även

motionärerna gör. I redogörelsen redovisas analyser av i princip alla de

variabler som efterfrågas i motionen. Regeringen skriver också, mot bakgrund av

analysen, att den största fördelningspolitiska orättvisan finns mellan dem som

saknar respektive har arbete. I analysen visas att en halvering av den öppna

arbetslösheten har en mycket gynnsam fördelningspolitisk profil. Den politik

som regeringen för i syfte att sanera statens finanser har som övergripande mål

att minska den öppna arbetslösheten. Således kommer de inkomstskillnader som

beskrivs i motionen att minska påtagligt om arbetslösheten bringas ned. Finans-

utskottet anser därför att det inte finns någon anledning att tillsätta en

speciell kommission för att belysa dessa samband och avstyrker motion Fi213

(v).

INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR

Utformningen av utskottets förslag till rambeslut

Riksdagen skall enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) i ett och samma beslut

fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och en beräkning av

statsbudgetens inkomster. Av detta följer att i beslutet ingår också att ta

ställning till hur stora förändringar som kommer att ske av

anslagsbehållningarna under året. Vidare ingår att ta ställning till vilka

förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler och beräkna

effekterna av dessa inkomstförslag. Utifrån de regler som kommer att gälla

under nästa år görs en beräkning av hur stora inkomsterna på statsbudgeten

blir. För att kunna beräkna upplåningsbehovet görs också en bedömning av hur

nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas

under budgetåret. Genom att riksdagen tar ställning till dessa storheter

framkommer budgetsaldot som är liktydigt med upplåningsbehovet.

Ställningstagandet till alla poster görs således genom ett beslut.

Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutspunkt sammanfört alla förslag om

utgiftsramar m.m. och om beräkningen av statsbudgetens inkomster.

Följande yrkanden i propositionen behandlas i detta sammanhang:

* yrkande 4 om fördelning av utgifterna på utgiftsområden 1998,

* yrkande 6 om beräkning av statsbudgetens inkomster år 1998,

* yrkande 7 om beräkningen av förändringarna av anslagsbehållningarna,

* yrkande 8 om beräkning av förändringarna av myndigheternas m.fl. in- och

utlåning i Riksgäldskontoret,

* yrkandena 24-44 om lagförslag avseende skattefrågor (delvis), och

* yrkande 10 om beräkning av budgeteffekterna år 1998 av inkomstförslagen.

Partimotionernas yrkanden avseende motsvarande punkter behandlas också i detta

sammanhang, och ställning tas således även till dessa samlat i ett beslut.

Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande

sidorna, under rubriken Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och

utgifternas omfattning, efter det att utskottet redovisat Budgetutvecklingen

och Mål för budgetpolitiken. Utskottet tar i detta sammanhang ställning till

motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer därvid förslagens

samlade effekter under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av

budgetförslagen. I detta avsnitt behandlar utskottet den samlade nivån för

statsutgifterna som den kommer till uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar också

ställning till vilka ramar som skall gälla för de olika utgiftsområdena när

riksdagen i andra steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen.

I två avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller Anslagsbehållningar

och Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret.

Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller

olika inkomstförslag och för de olika utgiftsområdena. I detta sammanhang

redovisas fackutskottens yttranden över förslagen till inkomstförändringar

respektive ramar för utgiftsområdena och finansutskottets ställningstaganden i

dessa frågor.

Utskottets genomgång av inkomstförslagen, under rubriken Inkomster, är

disponerad på följande sätt:

Under rubriken Skattepolitikens inriktning tar utskottet först ställning till

de samlade förslagen i kommitté- och partimotionerna, vilka utgör

oppositionspartiernas samlade alternativ till inkomstförslaget i

budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till att behandla de specifika

förslagen i propositionen och de i det sammanhanget väckta motionerna. Förslag

om inkomstförändringar som tagits upp i olika motionsyrkanden avseende

inkomståret 1998 behandlas i huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel

redovisas i statsbudgeten.

Finansutskottets beskrivning av och ställningstagande till förslagen avseende

utgiftsområdena i proposition, motioner och i fackutskottens yttranden

redovisas därefter i avsnittet Utgifter under rubriken Fördelning av utgifter

på utgiftsområden år 1998. I detta sammanhang behandlas bl.a. yrkanden om att

omfördela resurser från ett utgiftsområde till ett annat.

Finansutskottets förslag till beslut beträffande budgetförslagen för år 1998

återfinns i moment 11 i hemställan. Utskottets förslag till lagförslag med

anledning av förslaget till beslut tas upp i moment 25 men har godkänts i

moment 11 (delvis). I moment 11 görs hänvisningar till två appendix till

hemställan.

Utskottets och reservanternas förslag till fördelning av utgifter på

utgiftsområden m.m. redovisas i appendix 1.

I appendix 1 redovisas på motsvarande sätt också utskottets och

reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster fördelat på

inkomsttitlar i tabellform.

I appendix 2 finns upptagna samtliga motionsyrkanden, uppräknade

ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i moment 11.

De lagförslag som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och

utgifter behandlas i moment 25 i hemställan. Där görs en hänvisning till bilaga

1, i vilken återges regeringens lagförslag i budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande.

Budgetutvecklingen

De offentliga finanserna utvecklas mer gynnsamt än vad man räknade med i

vårpropositionen beroende på att man nu förutser såväl en starkare tillväxt som

lägre offentliga utgifter.

Under 1990-talets första år försämrades den offentliga sektorns finansiella

sparande kraftigt, och denna negativa utveckling kulminerade 1993 då

underskottet motsvarade 12,3 % av BNP. Därefter har underskottet gradvis

minskat till 1,9 % av BNP 1997 för att under 1998 omvandlas till ett väntat

överskott på 0,6 % av BNP. Det bör dock noteras att 1998 års överskott till en

del sammanhänger med två tekniska förändringar som tillkommit sedan

vårpropositionen.

Den ena förändringen är föranledd av att AP-fondens fastighetsinnehav kommer

att bolagiseras, vilket får till följd att reala tillgångar ersätts av aktier.

Förändringen påverkar inte den offentliga förmögenheten, men väl det

finansiella sparandet. Fastigheter är reala tillgångar och räknas som sådana

inte in i det finansiella sparandet. Det gör däremot aktieinnehav.

Bolagiseringen får därför till följd att 1998 års finansiella sparande justeras

upp med 0,9 procentenheter.

Den andra förändringen motiveras av att EU:s statistikorgan Eurostat har

rekommenderat att utdelning från Securum inte skall räknas in i det finansiella

sparandet. Med hänsyn härtill har det finansiella sparandet justerats ned under

såväl 1997 som 1998. För 1998 uppgår nedjusteringen till 0,3 procent- enheter.

Utan dessa båda tekniska justeringar uppnås under 1998 inget överskott, men

väl balans i den offentliga sektorns finansiella sparande.

Bakom förbättringen av det offentliga sparandet ligger en kraftig förstärkning

av statens finanser. Under 1990-talets första år sjönk inkomsterna på

statsbudgeten påtagligt framför allt beroende på den ekonomiska krisen. Mätt

som andel av BNP minskade de under åren 1991-1994 från 37 till 32 %. Därefter

har de stigit och beräknas 1997 åter uppgå till 37 % av BNP. Uppgången

förklaras huvudsakligen av de skattehöjningar som ingick i saneringsprogrammet.

Enligt de bedömningar som redovisas i budgetpropositionen väntas inkomsterna

under efterföljande år falla något mätt som andel av BNP, bl.a. beroende på att

regeringen i sina prognoser inte har tillgodoräknat sig några inkomster från

utförsäljning av statliga företag efter 1999.

Förbättringen av statens finanser är än mer påtaglig på utgiftssidan där

utgifterna mätt som andel av BNP sjunkit snabbt sedan toppåret 1993. Regeringen

räknar i budgetpropositionen med att utgiftskvoten skall fortsätta att falla

under kommande år, bl.a. som en följd av minskade utgifter för arbetslöshet och

räntebidrag.

Redovisningen av statens inkomster och utgifter har under senare år ändrats i

flera avseenden. Justerat för sådana redovisningstekniska förändringar

utvecklar sig statsbudgetens inkomster och utgifter på följande sätt enligt ett

i budgetpropositionen intaget diagram.

Diagram 7. Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. statsskuldsräntor

rensade för redovisningstekniska förändringar

Procent av BNP

Källa: Finansdepartementet

Statsbudgeten skall återspegla statens lånebehov som i budgetuppställningen

framkommer som skillnaden mellan å ena sidan statens utgifter inklusive

Riksgäldskontorets nettoutlåning, å andra sidan statens inkomster. Detta

saldobegrepp har ersatt det tidigare använda begreppet budgetunderskott som

också visade skillnaden mellan inkomster och utgifter, men där

Riksgäldskontorets nettoutlåning inte beaktades.

Lånebehovet uppgick 1993 till 242 miljarder kronor men minskade därefter på

tre år med 221 miljarder kronor till 21 miljarder kronor 1996. Det närmaste

året väntas lånebehovet fortsätta att minska, och under 1999 räknar regeringen

med att det skall uppkomma ett överskott som enligt propositionen gör det

möjligt att amortera på statsskulden.

Det snabbt minskade lånebehovet förklaras till en del av olika engångsvisa

effekter, men även dem förutan har utvecklingen varit positiv. Det framgår av

följande diagram som är hämtat ur budgetpropositionen och som visar dels den

faktiska upplåningen, dels upplåningen rensad från olika engångseffekter.

Såsom framgår av diagrammet är detta s.k. underliggande lånebehov ca 33

miljarder kronor större än det faktiska lånebehovet 1997. Skillnaden minskar

till knappt 20 miljarder kronor 1998 och 15 miljarder kronor 1999. För år 2000

förutser man i dag inga engångseffekter och därför sammanfaller detta år det

faktiska och det underliggande lånebehovet.

Diagram 8. Statens lånebehov

Miljarder kronor

Källa: Finansdepartementet

Mål för budgetpolitiken

Budgetpolitiken har under senare år varit inriktad på att återställa balansen i

de offentliga finanserna. Fyra mål har väglett detta arbete. År 1996 skulle

statsskulden mätt som andel av BNP ha stabiliserats, år 1997 får underskottet i

de offentliga finanserna inte överstiga 3 % av BNP, år 1998 skall de offentliga

finanserna vara i balans och under efterföljande år skall de uppvisa ett

överskott som genomsnittligt motsvarar 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel.

Till detta överskott skall en gradvis anpassning ske. Sålunda skall överskottet

år 1999 motsvara 0,5 % av BNP, år 2000 1,5 % av BNP och år 2001 2 % av BNP.

De som mål angivna överskotten skall användas för att amortera av den

offentliga nettoskulden. Med ett genomsnittligt överskott på 2 % av BNP kan

enligt finansplanen den offentliga sektorns nettoskuld försvinna till år 2010.

Budgetpolitiken styrs dessutom av ett nytt utgiftsrelaterat mål i form av

utgiftstaket, som tillämpas för första gången på innevarande års utgifter.

Motionerna

Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi901 målet om ett överskott i

de offentliga finanserna. Stabila offentliga finanser kräver inte permanenta

överskott. Tvärtom ser Moderaterna det som en överbeskattning av medborgarna

och en socialisering av sparandet. Partiets mål är i stället att de offentliga

finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel (yrkandena 1 och 2) och

att det stabila penningvärdet skall säkras genom en oberoende riksbank och ett

tidigt deltagande i EMU. Partiet föreslår i motion Fi206 att budgetpolitiken i

rådande konjunkturläge ges en sådan inriktning att överskottet i den offentliga

sektorn uppgår till 13 respektive 35 miljarder kronor under åren 1999 och 2000.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att regeringens budgetpolitiska

mål är väl avvägda så länge skuldkvoten överstiger 60 % av BNP. Därefter finns

det emellertid anledning att ompröva målet.

Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi220 målet om överskott i de offentliga

finanserna. Enligt Vänsterpartiet måste målet om 2 % överskott i de offentliga

finanserna underordnas målet om full sysselsättning (yrkande 7). Detta gäller

särskilt så länge som det av riksdagen fastlagda målet om en halverad öppen

arbetslöshet inte är uppfyllt. Vänsterpartiet kan dock tänka sig att amortera

på statsskulden om sysselsättningsläget skulle bli väsentligt bättre än vad

regeringen räknar med. Då bör man emellertid utgå från begreppet nettoskuld

snarare än EMU-begreppet ?konsoliderad bruttoskuld?.

Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att det långsiktiga målet för

budgetpolitiken bör begränsas till ett överskott motsvarande minst 1 % av BNP i

genomsnitt över en konjunkturcykel (yrkande 6). För denna nivå talar enligt

motionärerna främst att Miljöpartiet de gröna i högre grad vill betona privat

sparande i stället för offentligt och att miljöskulden inte längre behöver öka

med partiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.

Vid en konjunktur över genomsnittet bör enligt motionärerna kravet på

överskott vara högre än 1 % av BNP. Med de tillväxtprognoser fram till 2000 som

regeringen presenterat anser de att ett överskott på 0,5 % år 1999 och 1,5 % av

BNP år 2000 är rimligt (yrkande 7).

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att man i ett medelfristigt

perspektiv bör inrikta sig på ett överskott på 1 procent av BNP tills Sverige

uppfyller konvergenskriteriet om 60 procents offentlig skuldkvot (yrkande 9).

Finansutskottets ställningstagande

Budgetarbetet har under senare år vägletts av ett antal mål, som har det

gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. De offentliga

finanserna utvecklas i enlighet med dessa mål.

Målet om ett permanent överskott i de offentliga finanserna skall ses mot

bakgrund av att en stor offentlig sektor kräver i sig starka offentliga

finanser. Skall Sverige kunna behålla en trygg och stabil välfärd krävs ett

gemensamt sparande. Detta garanterar ett demokratiskt inflytande över vård,

omsorg och skola.

Den ekonomiska krisen i 1990-talets början har medfört att den offentliga

sektorns nettoförmögenhet helt har raderats ut, och i år beräknas den

offentliga sektorns skulder överstiga tillgångarna med drygt 450 miljarder

kronor.

En bit in på nästa sekel kommer de offentliga åtagandena att utsättas för en

större belastning genom ett växande antal äldre. Skall välfärden kunna värnas

även i ett sådant läge måste den offentliga sektorn stå finansiellt stark.

Politiken måste därför ges en sådan inriktning att den offentliga nettoskulden

kan amorteras av. För detta krävs överskott i de offentliga finanserna.

Vänsterpartiet föreslår att målet om full sysselsättning skall vara överordnat

kravet på överskott i de offentliga finanserna. Med sitt förslag markerar

partiet att det ser de båda målen som svårförenliga. Finansutskottet delar inte

denna uppfattning utan anser tvärtom att det finns ett nära samband dem

emellan. Långsiktigt stabila statsfinanser är i grunden en förutsättning för

att arbetslösheten skall kunna minska, och omvänt gäller att en minskad

arbetslöshet ger stabilitet åt de offentliga finanserna. Den ekonomiska

politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.

Målet är att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 % år 1994 till 4 %

år 2000. Därefter bör politiken inriktas mot att ytterligare minska

arbetslösheten för att skapa full sysselsättning. För att sysselsättningen

skall kunna öka uthålligt krävs både sunda statsfinanser och stabila priser.

Nya stora underskott liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och

långvarigt försämra den svenska ekonomiska utvecklingen och därigenom göra

arbetslöshetsmålet omöjligt att nå.

De nu aktuella målen om ett överskott i de offentliga finanserna lades fast

av riksdagen så sent som i anslutning till behandlingen av årets

vårproposition. Finansutskottet prövade i det sammanhanget också några

alternativa förslag till mål som framfördes av oppositionspartierna, förslag

som i allt väsentligt överensstämmer med de nu aktuella motionsförslagen. Dessa

förslag avvisades av finansutskottet, och i sakfrågan har inget nytt framkommit

som motiverar utskottet att ompröva sitt tidigare ställningstagande.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi901 (m) yrkandena 1

och 2, Fi220 (v) yrkande 7, Fi219 (mp) yrkandena 6 och 7 samt Fi215 (kd)

yrkande 9.

Budgetpolitikens inriktning - inkomsternas och utgifternas omfattning

De politiska alternativen

Budgetpropositionen

Regeringens budgetförslag för 1998 är utformat i överensstämmelse med de mål

som riksdagen tidigare lagt fast för budgetpolitiken. Målet om balans i de

offentliga finanserna kommer således att uppnås 1998. De snabbt förbättrade

offentliga finanserna har emellertid skapat utrymme för nya åtaganden. Detta

utrymme vill regeringen i första hand använda för annat än skattesänkningar. Av

propositionen framgår nämligen att regeringen inte kan acceptera att

löntagarnas uppoffringar under de gångna svåra åren skall användas för att

finansiera skattelättnader för höginkomsttagare under de goda år som ligger

framför oss. I stället föreslår regeringen en rad åtgärder avsedda att främja

sysselsättning och rättvisa.

I detta syfte tillförs kommuner och landsting ytterligare medel för att

stärka skolan, vården och omsorgen. Regeringen har tidigare aviserat att man

kommer att höja statsbidragen till den kommunala sektorn med 8 miljarder kronor

fr.o.m. 1998 jämfört med 1996. Nu föreslås en ytterligare uppräkning av dessa

bidrag först 1999 och därefter 2000, vardera gången med ytterligare 4 miljarder

kronor. År 2000 har därmed nivån för stödet till kommuner, vården, skolan och

omsorgen höjts med sammanlagt 16 miljarder kronor jämfört med 1996.

Regeringen föreslår också att barnbidraget och studiebidraget inom

studiehjälpen höjs från 640 till 750 kr per barn och månad från den 1 januari

1998.

Vidare kommer bostadstillägget för pensionärer att förstärkas och

utbetalningen av pensionerna att tidigareläggas till den 18:e-19:e i varje

månad.

I propositionen föreslås också att vissa tidigare beslutade

utbildningssatsningar tidigareläggs till våren 1998. Det gäller 1 000 platser i

kvalificerad yrkesutbildning och 10 000 högskoleplatser.

För att förbättra företagsklimatet föreslås att den period då företagen

betalar sjuklön skall förkortas från fyra till två veckor. Vidare föreslås att

förmögenhetsskatten ändras så att vissa ogynnsamma effekter på aktiemarknadens

funktionssätt begränsas. Avdraget för arbetsresor med bil föreslås bli höjt

från 13 till 15 kr per mil, och det s.k. ROT-avdraget, dvs. avdraget för

reparation, ombyggnad och tillbyggnad, förlängs så att det gäller även för

åtgärder som vidtas under 1998.

Reformerna, som fullt genomförda uppgår till 15,5 miljarder kronor,

finansieras delvis genom att avdragsgränsen för resor höjs från 6 000 till

7 000 kr, genom höjda arbetsgivaravgifter, genom utvidgad skatteplikt för

aktier samt genom att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna begränsas i viss

utsträckning.

I regeringens förslag till statsbudget för 1998 beräknas de samlade

utgifterna uppgå till 692,8 miljarder kronor och inkomsterna till 676,0

miljarder kronor. Mellanskillnaden - 16,8 miljarder kronor - täcks genom

upplåning, varvid 1,8 miljarder kronor utgör nettot av myndigheternas m.fl.

nettoinlåning i Riksgäldskontoret och 15,0 miljarder kronor avses bli upplånat

på den öppna marknaden.

Budgetförslagets effekter för de närmaste tre åren kan sammanfattas på

följande sätt.

Tabell 12. Budgetunderskott enligt regeringens budgetförslag

Enligt regeringen finns det ingen anledning att ompröva det tidigare

fastställda utgiftstaket för åren 1998-2000. Något förslag i frågan framförs

därför inte. Under de tre åren uppgår därmed utgiftstaket till 720, 735

respektive 744 miljarder kronor beräknat på följande sätt.

Tabell 13. Utgiftstak för åren 1998-2000

----------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

----------------------------------------------------

Ser man till den konsoliderade offentliga sektorn - dvs. staten,

socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten samt kommuner och landsting

- beräknas underskottet år 1997 motsvara 1,9 % av BNP. Året därpå har

underskottet vänts i ett överskott på 0,6 % av BNP. Av propositionen framgår

att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn kommer att utvecklas

positivt även efter 1998. Den underliggande ekonomiska utvecklingen ger ett

finansiellt sparande som överstiger de budgetmål som finns uppställda och som

för 1999 uppgår till 0,5 % av BNP och för 2000 till 1,5 % av BNP. Överskott

motsvarande dessa mål skall enligt riksdagens tidigare uttalanden användas för

att amortera av den offentliga nettoskulden.

I vårpropositionen beräknades att det utöver dessa amorteringar skulle finnas

ett utrymme för överföringar till hushållen på 15 miljarder kronor 1999 och 25

miljarder kronor 2000. Efter de i budgetpropositionen föreslagna reformerna

återstår enligt regeringen för år 1999 endast 2,6 miljarder kronor och ca 20

miljarder kronor för år 2000. I budgetredovisningen har detta utrymme

beräkningstekniskt lagts på inkomstsidan.

Motionerna

Moderata samlingspartiet vill med sitt i motion Fi206 redovisade

budgetalternativ få till stånd en nedväxling av den offentliga sektorns

storlek. Partiet vill växla lägre skatter på arbetsinkomster mot mindre bidrag

och subventioner för att, som det uttrycks i motionen, göra det möjligt att

leva på sin lön och bygga upp ett eget sparande. Från nuvarande utgiftskvot på

drygt 64 % av BNP skall de offentliga utgifterna tas ned mot 50 % av BNP,

vilket enligt partiets bedömning medför att skattetrycket kan sänkas till 43 %,

givet att övriga offentliga inkomster utgör 8 %.

De besparingar och skattesänkningar som partiet föreslår kommer enligt vad

som uppges i motionen att innebära att utgifts- och skattekvoterna sjunker med

4,5 procentenheter fram till sekelskiftet.

Motionärerna uppger att deras nu framlagda förslag har följande nettoeffekt

på den offentliga sektorns finansiella sparande.

Tabell 14. Finansiella effekter av Moderata samlingspartiets budgetförslag

-------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

-------------------------------------------------

I den redovisning som lämnas i motionen utgår Moderata samlingspartiet från

nivån på det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Före det utrymme

regeringen vill avsätta för nya reformer uppgår sparandet till 12,6 respektive

50,2 miljarder kronor under åren 1999 och 2000. I moderaternas budgetalternativ

ligger således nivån på det finansiella sparandet på (12,6+0,1=)12,7 respektive

(50,2-14,9=)35,3 miljarder kronor under dessa båda år.

Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal. Om

man till de moderata besparingsförslagen lägger effekten av detta

ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna förordade

utgiftstaket.

Tabell 15. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak

-------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

-------------------------------------------------

I motionen beräknas Moderata samlingspartiets skattesänkningar uppgå till 36

miljarder kronor under 1998. Härav avser närmare 30 miljarder kronor en

sänkning av de allmänna egenavgifterna med 3 procentenheter, införandet av ett

kommunalt grundavdrag på 10 000 kr/barn, en höjning av det generella

grundavdraget till 10 000 kr, slopad värnskatt och återinfört fullt

inflationsskydd samt lindrad fastighetsskatt. Andra inslag som får mer påtaglig

effekt först på något eller några års sikt är slopad dubbelbeskattning av

aktieutdelningar, successivt slopad förmögenhetsskatt samt statligt

finansierade kommunalskattesänkningar, dvs. skattesänkningar som kommunerna

genomför i utbyte mot att staten tar över kostnaderna för vissa verksamheter.

Moderaternas besparingar uppgår första året till 35,4 miljarder kronor och

avser bl.a. olika transfereringar till hushållen (11,1 mdkr). De innebär vidare

att vissa kostnader i sjukförsäkringen som avser läkemedel och trafikolycksfall

(8,1 mdkr) finansieras genom en ny läkemedelsförsäkring och trafikförsäkring.

Dessutom omfattar de företagsstöd och arbetsmarknadspolitik (3,8 mdkr), en ökad

egen finansiering av arbetslöshetsförsäkringen (2,4 mdkr), åtgärder som minskar

utbetalningen av förtidspensioner (2,0 mdkr) samt energipolitiken (1,7 mdkr)

och utvecklingsbiståndet (1,3 mdkr).

Centerpartiet erinrar i motion Fi218 om att budgetpropositionen har föregåtts

av överläggningar mellan Centerpartiet och regeringen. Av motionen framgår

också att Centerpartiet står bakom regeringens förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken, liksom utgiftstaket för 1998, fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsaneringen, tilläggsbudgeten för 1997

och konvergensprogrammet. Däremot har Centerpartiet egna förslag inom de olika

utgiftsområdena. Även på inkomstsidan avviker partiet något genom att inom en

oförändrad samlad inkomstram föreslå ändrade regler för fastighetstaxering,

avvecklad särskild löneskatt på vinstandelsstiftelser och en ny kväveoxidskatt.

De preliminära utgiftstaken för 1999 och 2000 ser motionärerna som en funktion

av utgiftstaket för 1998, och i motionen påpekas att Centerpartiet därmed har

medverkat till de preliminära utgiftstaken för 1999 och 2000. De betonar även

att Centerpartiet står fast vid budgetmålen om överskott i de offentliga

finanserna från och med 1999.

Folkpartiet liberalerna redovisar i motion Fi212 ett budgetalternativ som är så

utformat att det skall ge en tillväxt som är både större och uthålligare än den

Socialdemokraterna kan åstadkomma. I detta syfte föreslår partiet att

arbetsgivaravgifterna sänks med drygt 18 miljarder kronor, vilket motsvarar

närmare 6 procentenheter om hela sänkningen riktas mot den privata

tjänstesektorn där - enligt motionärerna - förutsättningarna för nya arbeten är

som störst. Även egenföretagarna skall omfattas av en lika stor sänkning.

Motionärerna hänvisar till aktuella forskarrön som sägs tyda på att en sådan

sänkning kan förväntas resultera i minst 70 000 nya arbeten, förutsatt att

sänkningen finansieras genom lägre offentliga utgifter, vilket motionärerna

framhåller att de gör. I motionen uppges att partiets besparingar i de

offentliga utgifterna är av samma omfattning som de skattesänkningar som

föreslås.

Skattesänkningarna beräknas i motionen uppgå till 38,0 miljarder kronor 1998.

Förutom den tidigare nämnda sänkningen av arbetsgivaravgifter ingår här förslag

om att den s.k. värnskatten slopas redan 1998 (5,0 mdkr), att den besparing som

framkommer genom den ökade egenfinansieringen av a-kassorna läggs ut som en

lika stor, ej närmare preciserad skattesänkning som skall vara så utformad att

den genomsnittlige löntagaren får en rimlig kompensation för den höjda

avgiften. Folkpartiet vill dessutom slopa dubbelbeskattningen (3,0 mdkr), sänka

fastighetsskatten (2,0 mdkr) samt lindra skatten för fåmansbolag (0,8 mdkr).

Folkpartiet föreslår också vissa utgiftsökningar, framför allt vad gäller

vård och omsorg. Dessutom vill motionärerna öka vissa utgifter för utbildning,

bistånd och miljö.

De största besparingarna avser selektivt företagsstöd på ca 11 miljarder

kronor. Andra, mer betydande besparingar uppnås genom att Folkpartiet förordar

en långsammare takt i genomförandet av tilltänkta infrastrukturinvesteringar

och energiomställningsprogrammet (3,9 mdkr). Vidare skall de extra

datorinvesteringar som myndigheterna behöver göra inför millennieskiftet

finansieras med engångsinkomster från företagsförsäljningar. Partiets nej till

snabbstängningen av Barsebäck sägs innebära en besparing på 2 miljarder kronor.

Minskat fusk och bättre skatteindrivning väntas också bidra till

finansieringen, liksom åtgärder för bl.a. bättre rehabilitering varigenom

utgifterna för förtidspension minskas.

Med hänsyn tagen till växlingen mellan sänkt inkomstskatt och höjda

försäkringspremier till arbetslöshetsförsäkringen föreslår motionärerna

sammanlagt lägre skatter med 38 miljarder kronor. Detta finansieras enligt

motionen med minskade utgifter i de olika utgiftsområdena på totalt 34

miljarder kronor. Därtill kommer två besparingar på sammanlagt 4 miljarder

kronor, som inte är inlagda i utgiftsområden. Det gäller besparingen genom att

inte snabbstänga Barsebäck samt engångsfinansieringen av myndigheternas

millennieinvesteringar.

Folkpartiets budgetalternativ sammanfattas i motionen på följande sätt:

Tabell 16. Folkpartiet liberalernas budgetalternativ i sammandrag

-------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

-------------------------------------------------

Folkpartiets förslag till utgiftstak för de närmaste tre åren uppgår till 691,

705 och 715 miljarder kronor. Det är för 1998 och 1999 5 miljarder kronor lägre

än vad partiet föreslog i anslutning till årets vårproposition och för 2000 2

miljarder kronor lägre.

Tabell 17. Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak

Vänsterpartiet framhåller i motion Fi220 att sunda statsfinanser och stabila

priser är en förutsättning för en uthållig tillväxt. Partiet kan dock inte

godta regeringens planer på att bygga upp ett överskott i den offentliga

ekonomin utan anser att det bör anstå tills man nått delmålet om en halverad

öppen arbetslöshet. Motionärerna anser i stället att det nu är dags att föra en

mer expansiv finanspolitik och föreslår att budgetutrymmet för 1999 och 2000

ökas med 10 respektive 20 miljarder kronor. För 1998 däremot redovisar de ett

budgetalternativ som saldomässigt inte avviker från regeringens, men i vilket

de samlade utgifterna i form av utgiftstak överstiger regeringens nivå med 1,8

miljarder kronor. Detta alternativ innefattar en skatteväxling där man vid ett

i princip oförändrat samlat skatteuttag ändrar olika skatter så att resurser

omfördelas från finansiellt sparande till ökad efterfrågan. De frigjorda

resurserna skall tillföras hushåll med låga inkomster eller användas för

välfärdssatsningar i kommunerna.

Vänsterpartiet vill med sina skatteförslag höja skatten för höginkomsttagare

och sänka den för låginkomsttagare, höja den för stora företag, dvs. företag

med höga vinster och sänka den för små företag. I detta syfte föreslår partiet

att grundavdraget slopas över brytpunkten (2,9 mdkr), att uttaget av statlig

skatt höjs med 10 procentenheter för inkomster över 360 000 kr (2,5 mdkr) och

att egenavgifter tas ut också för den del av inkomsten som överstiger 7,5

basbelopp (3,6 mdkr). Beskattningen av bilförmåner bör skärpas (1,0 mdkr) och

den föreslagna höjningen av reseavdragen inte genomföras (0,5 mdkr). Vidare bör

en ny förmögenhetsskatt införas (2,0 mdkr) och ett strikt avdragstak för

skuldräntor införas vid 70 000 kr (0,9 mdkr). Bolagsskatten bör höjas från 28

till 30 % (3,2 mdkr) och en särskild värnbolagsskatt motsvarande 5 % tas ut på

vinster över 50 miljoner kronor (4,3 mdkr).

Å andra sidan föreslås att skatten för inkomsttagare lindras genom att

gränsen för avdragsgilla kostnader för resor mellan bostad och arbete sänks

från 6 000 till 5 000 kr (0,7 mdkr) samt genom att en ram sätts av för

skattesänkningar eller en sänkning av egenavgifterna motsvarande ungefär en

egenavgiftssänkning med 1 procentenhet (8,0 mdkr). För att främja tillkomsten

av 25 000 nya arbeten i kommuner och landsting föreslås att kommunernas

arbetsgivaravgifter sänks med motsvarande 5,0 miljarder kronor. En ram

motsvarande 4,0 miljarder kronor bör också sättas av för tillväxtbefrämjande

skattesänkningar inom den privata tjänstesektorn. Vidare bör

arbetsgivarinträdet för mindre företag slopas (0,7 mdkr) och egenavgifterna

sänkas för egenföretagare (3,0 mdkr). För att driva på processen mot en

generell arbetstidsförkortning föreslås att en ram på 3,0 miljarder kronor

sätts av för nedsättning av arbetsgivaravgifter.

I motionen föreslås slutligen också att olika energi- och miljöskatter höjs

med 2,4 miljarder kronor.

Vänsterpartiet vill avdela 1,0 miljarder kronor för att få fart på byggandet

i Sverige och föreslår dessutom att ett lika stort belopp används för att höja

biståndet som ett steg på vägen mot att återställa enprocentsmålet. Inom

totalförsvaret bör man under 1998 kunna spara 0,7 miljarder kronor utöver

regeringens förslag. Däremot anser motionärerna att utgiftsområde 9 -

Hälsovård, sjukvård och social omsorg - bör ökas med drygt 1,3 miljarder

kronor, bl.a. med hänsyn till att Vänsterpartiet motsätter sig besparingskraven

på Apoteksbolaget, vill att staten skall behålla ansvaret för

assistansersättningen och föreslår att ett frikort införs för pensionärer när

det gäller medicindelen i högkostnadsskyddet. Motionärerna vill också riva upp

regeringens riktade besparing mot änkorna (0,8 mdkr). Av a-kassemedel vill

motionärerna utnyttja 1,0 miljarder kronor som aktivitetsstöd för

otraditionella projekt och 3,3 miljarder kronor för att sysselsätta

långtidsarbetslösa i tillfälliga men avtalsenligt betalda kommunala arbeten.

Bl.a. som en följd härav minskar utgifterna inom utgiftsområde 13 med netto 3,7

miljarder kronor.

Arbetsmarknad och arbetsliv tillförs 5,1 miljarder kronor, varvid särskilda

satsningar görs på arbetshandikappade (0,8 mdkr), på kvinnor vars arbeten

rationaliserats bort (0,5 mdkr) samt på att höja ersättningsnivån för de mest

utsatta grupperna, i första hand invandrare och ungdomar.

Inom Kunskapslyftet vill motionärerna införa ett särskilt utbildningsbidrag

på a-kassenivå till studerande på grundskole- och gymnasienivå. De vill också

höja bostadsbidragen (0,7 mdkr), minska väginvesteringarna (2,0 mdkr) samt

minska de på utgiftsområde 25 redovisade kommunbidragen (3,6 mdkr) med hänsyn

till att partiet i stället tillför kommunerna resurser via justerade skatter

och arbetsgivaravgifter.

Regeringen räknar med att anslagsbehållningarna skall minska med 5,0

miljarder kronor under 1998, dvs. att ett så stort nettobelopp kommer att tas i

anspråk av dels myndigheternas anslagssparande, dels kvarstående, äldre

reservationsanslag. Vänsterpartiet motsätter sig detta och föreslår att endast

2,5 miljarder kronor skall få förbrukas under 1998 (yrkande 6).

Tabell 18. Vänsterpartiets budgetalternativ i sammandrag

---------------------------------------

| || |

| || |

---------------------------------------

Vänsterpartiet föreslår för 1998 ett utgiftstak på 721,8 miljarder kronor och

anser att taket under de båda efterföljande åren skall ligga 10 respektive 20

miljarder kronor högre än vad riksdagen tidigare bestämt. De i motionen

förordade nivåerna för utgiftstaket under 1999 och 2000 uppgår därmed till 745

respektive 764 miljarder kronor. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak för

treårsperioden skiljer sig därmed inte från vad partiet tidigare föreslagit i

anslutning till vårpropositionen.

Tabell 19. Vänsterpartiets förslag till utgiftstak

-------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

-------------------------------------------------

Miljöpartiet de gröna slår i motion Fi219 fast att finanspolitiken måste

kännetecknas av en god utgiftskontroll och långsiktig balans i de offentliga

finanserna. Enligt motionärerna skall offentliga underskott inte accepteras

under normala år. Det är enligt deras mening nödvändigt att den del av de

offentliga inkomsterna som går till räntor på statsskulden minskar, bl.a. för

att man skall kunna möta behoven från ett växande antal äldre i framtiden utan

att andra gruppers behov trängs undan. Det är, anser de vidare, nödvändigt att

på olika sätt förbättra statens och kommunernas utgiftskontroll samt att minska

utgiftstrycket i den offentliga sektorn genom besparingar i främst vissa

föråldrade statliga verksamheter samt i transfereringssystem med liten

fördelningseffekt. Besparingar kan ske på transfereringar till hög- och

medelinkomsttagare, men inte till dem som saknar ekonomiska marginaler.

Besparingar kan också göras på militär och större vägbyggen, medan däremot de

genomförda besparingarna riktade mot t.ex. miljöforskning, kalkning av

försurade sjöar samt sanering av allvarligt miljöskadade områden är klart

kontraproduktiva enligt motionärerna.

Inom ramen för ett något minskat skatteuttag eftersträvar Miljöpartiet de

gröna att få till stånd en successivt genomförd skatteväxling där lägre skatt

på arbete ersätts av högre skatt på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.

Skatteväxlingen skall uppgå till 25 miljarder kronor år 2000 och ca 100

miljarder kronor om 15 år. För 1998 föreslås att koldioxidskatten och

energiskatten höjs (6,8 mdkr) liksom fastighetsskatten på vattenkraftverk (1,3

mdkr) och den särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk (1,3

mdkr). Med tanke på omfattningen av energiskattehöjningarna reserveras för de

mest energikrävande företagen ett utrymme för en tillfällig skattelindring

under en anpassningsperiod.

Sänkningen av skatten på arbete skall för hushållen ha sin tyngdpunkt i låg-

och mellanlönegrupperna, bland annat för att underlätta för en av Miljöpartiet

förespråkad arbetstidsförkortning. När värnskatten avskaffas 1999 bör den

enligt motionärerna ersättas permanent av ett skikt med 25 % skatt i den

statliga skatteskalan. Miljöpartiets viktigaste förslag till skattesänkningar

under 1998 innebär att partiet motsätter sig regeringens förslag till höjning

av arbetsgivaravgifterna med 0,11 % liksom den redan beslutade höjningen av

egenavgiften med en procentenhet. Vidare föreslår de att uttaget av

fastighetsskatt skall sänkas från 1,7 till 1,5 %.

Miljöpartiet vill göra stora besparingar på det militära försvaret och

föreslår att totalförsvarsramen skall minskas med 2,4 miljarder kronor nästa

år. Å andra sidan vill partiet återställa enprocentsmålet för biståndet och

föreslår att man som ett första steg räknar upp detta utgiftsområde med 1,7

miljarder kronor. Stora besparingar räknar partiet med att kunna göra genom ett

nytt ersättningssystem för sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Motionärerna räknar också med att deras förslag till arbetstidsförkortning

skall minska utgifterna för arbetslösheten. Den föreslagna

arbetstidsförkortningen påverkar också regleringen mellan stat och kommun på så

sätt att behovet av statsbidrag till kommunerna minskar med 2,2 miljarder

kronor.

Tabell 20. Finansiella effekter av Miljöpartiet de grönas budgetalternativ

-------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

-------------------------------------------------

Den ekonomiska utvecklingen under de senaste månaderna har inte föranlett

Miljöpartiet de gröna att ompröva sitt tidigare framförda förslag till

utgiftstak för treårsperioden 1998-2000. Alltjämt är alltså nivån densamma som

regeringens för 1998, dvs. 720 miljarder kronor medan den för de båda

efterföljande åren understiger regeringens med 3 respektive 16 miljarder

kronor.

Tabell 21. Miljöpartiet de grönas förslag till utgiftstak

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att skattenivån skall sänkas med 26,7

miljarder kronor 1998 samtidigt som statens utgifter skall begränsas med ett

lika stort belopp. Dessutom vill Kristdemokraterna detta år sälja ut statlig

egendom för ca 26 miljarder kronor. Dessa engångsvisa inkomster motsvaras

delvis av partiets förslag att senarelägga företagens momsinbetalningar med 15

dagar, vilket väntas leda till ett kassamässigt engångstapp på statsbudgeten

med 12 miljarder kronor.

Partiets förslag till skattesänkningar är inriktade på en sänkning av de

allmänna egenavgifterna med 2 procentenheter (13,6 mdkr), slopad värnskatt

redan 1998 i kombination med slopat grundavdrag vid den statliga beskattningen

(3,6 mdkr), sänkt uttag av statlig fastighetsskatt inklusive beskattning av

endast en mindre del av markvärdet (2,6 mdkr), slopad dubbelbeskattning på

utdelningar (2,5 mdkr) samt utökad avdragsrätt för hushållstjänster (1,0 mdkr).

Partiet vill också sänka fordonsskatten med 3,3 miljarder kronor, men detta

förslag är direkt kopplat till en av partiet föreslagen obligatorisk trafik-

olycksfallsförsäkring.

I motionen prioriteras tre områden, nämligen barnfamiljer (3,3 mdkr),

pensionärer (4,9 mdkr) samt vård och omsorg (2,1 mdkr).

För barnfamiljerna föreslås att ett beskattat vårdnadsbidrag införs samt att

en del av de ökade utgifterna för regeringens förslag till barnbidragshöjning i

stället används för att höja de inkomstprövade bostadsbidragen.

För pensionärerna föreslås att samtliga pensioner skall beräknas på hela

basbeloppet och inte som i dag 98 %, att inkomstprövningen av änkepensioner

slopas, att pensionstillskottet höjs med 200 kr per månad samt att innehav av

fritidsfastighet inte skall beaktas vid inkomstprövningen av bostadsbidrag.

De nya åtagandena avses bli finansierade genom att ytterligare en karensdag

införs i sjukförsäkringen, genom att medlemmarnas egenfinansiering av

arbetslöshetsförsäkringen höjs till 30 % samt genom att utgifterna för

arbetslöshet begränsas med hänsyn till att motionärerna räknar med att partiets

samlade förslag kommer att leda till ökad sysselsättning. Minskat fusk och

förbättrad skatteindrivning förutsätts också bidra till finansieringen, liksom

en minskning av statsbidragen till kommunerna på 10 miljarder kronor. Den

senare besparingen görs bl.a. mot bakgrund av att kommunernas ekonomiska

situation förbättras när skatteunderlaget växer till följd av motionärernas

förslag om sänkta egenavgifter och barnomsorgskostnaderna minskar på grund av

vårdnadsbidraget. Enligt motionen får den kommunala sektorn ett nettotillskott

på 1,8 miljarder kronor 1998.

Tabell 22. Finansiella effekter av Kristdemokraternas budgetalternativ

----------------------------------------------------

| || || || |

| || || || |

----------------------------------------------------

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för perioden 1998-2000 ligger på en

något lägre nivå än vad partiet föreslog i anslutning till vårpropositionen.

För de tre åren understiger det nu framförda förslaget tidigare förslag med 11,

13 respektive 13 miljarder kronor. Partiets förslag har beräknats på följande

sätt.

Tabell 23. Kristdemokraternas förslag till utgiftstak

Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen

Saneringen av statsfinanserna har varit framgångsrik och de offentliga

finanserna utvecklas nu mer gynnsamt än man hade anledning att räkna med för

bara några månader sedan.

För att komma till rätta med de stora underskotten i statsfinanserna har

regeringen tvingats föra en mycket stram finanspolitik. Ett

konsolideringsprogram med budgetförstärkningar på drygt 125 miljarder kronor

har lagts fast, och i och med 1998 års budgetförslag har programmet

huvudsakligen fått sin slutliga form. Det är självklart att

budgetförstärkningar av denna omfattning inte kan passera obemärkt. För många

medborgare har de vidtagna åtgärderna inneburit krav på stora uppoffringar. Få

områden har varit fredade från besparingar, och undantag har egentligen bara

gjorts för sådana verksamheter som kan karakteriseras som välfärdens kärna,

dvs. vård, omsorg och utbildning.

Med hänsyn till åtgärdernas omfattning har det varit av stor betydelse att

nödvändiga budgetförstärkningar har kunnat fördelas på ett så rättvist sätt som

möjligt. Alla medborgare har efter förmåga fått vara med att dela på bördorna,

vilket kunnat uppnås tack vare att saneringsarbetet inte ensidigt inriktats på

att begränsa utgifterna. Erforderliga budgetförstärkningar har i stället

åstadkommits genom en kombination av besparingar och inkomstförstärkningar. Av

konsolideringsprogrammets drygt 125 miljarder kronor hänför sig drygt 59

miljarder kronor till inkomstförstärkningar och drygt 66 miljarder kronor till

utgiftsminskningar.

Därigenom har åtgärderna sammantaget fått en efter omständigheterna rimlig

fördelningsprofil. Det återspeglar sig i att den femtedel av hushållen som har

den högsta ekonomiska standarden fått bidra med drygt 43 % av

budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden bidragit

med knappt 11 %.

När tidigare underskott nu förbyts i ett överskott är det viktigt att

budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila

statsfinanser kan upprätthållas. Statsskuldsräntorna utgör den största enskilda

utgiften på budgeten. I rådande situation med en stabiliserad statsskuld och en

gynnsam räntenivå kan dessa utgifter hållas under kontroll. Med nuvarande

storlek på statsskulden kan dock redan små förändringar i räntenivån få

långtgående återverkningar på ränteutgifterna. Samhället måste stå rustat för

att på ett bättre sätt än tidigare kunna möta sådana påfrestningar. Redan nu

står det klart att vårt pensionssystem kommer att utsättas för en extra

belastning när de stora fyrtiotalskullarna når pensionsålder. Andra, i dag helt

okända problem kan också förorsaka störningar, och det är därför viktigt att

ekonomin har sådan stadga att den utan allvarliga störningar kan möta

påfrestningar av detta slag. Medborgarna har fått betala ett mycket högt pris

för att Sverige skulle kunna tas ur den kris som med full kraft slog ut stora

delar av vårt näringsliv i början av 1990-talet. De misstag som då begicks bör

inte få upprepas. Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda

utgångspunkt för utskottets prövning av de olika budgetalternativen.

Bakom regeringens budgetförslag står i allt väsentligt även Centerpartiet.

Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat i

budgetfrågor och gemensamt tagit ett ansvar för saneringen av statsfinanserna.

Socialdemokraterna och Centerpartiet fullföljer med sitt budgetalternativ dessa

ansträngningar. Förslaget innebär att de takbegränsade utgifterna på

statsbudgeten inklusive socialförsäkringssektorn inte får överstiga 720, 735

respektive 744 miljarder kronor under de tre närmast efterföljande åren.

Nivåerna motsvarar det utgiftstak som riksdagen tidigare har fastställt för

åren 1998, 1999 och 2000.

Övriga partiers förslag avviker från dessa nivåer. Vänsterpartiet vill med

sitt budgetalternativ föra en mer expansiv politik under kommande år.

Miljöpartiet de gröna utgår från samma nivå som regeringen 1998 men förordar

därefter en lägre utgiftsnivå. Kristdemokraterna och Folkpartiet ligger under

hela treårsperioden 26-30 miljarder kronor under de fastställda nivåerna medan

Moderata samlingspartiet med sina långtgående krav på utgiftsminskningar intar

en särställning som mot periodens slut kommer till uttryck i att partiet då

vill lägga utgiftstaket på en 73 miljarder kronor lägre nivå än regeringen. De

olika alternativen framgår av följande diagram.

Diagram 9. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftstak för

staten 1998-2000

Källa: Finansutskottet

Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns storlek och

lägger i detta syfte fram förslag till mycket omfattande skattesänkningar,

vilka förutsätts bli finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motionen

beräknas skattesänkningarna under 1998 ge ett inkomstbortfall på 35,7 miljarder

kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, medan utgiftsminskningarna

anges till 35,5 miljarder kronor. Mot periodens slut får skattesänkningarna

fullt genomslag och uppgår då till 83 miljarder kronor.

Moderata samlingspartiets budgetalternativ skiljer sig markant från övriga

partiers förslag. Partiet säger sig vilja växla lägre skatter på

arbetsinkomster mot mindre bidrag och subventioner för att som det uttrycks

göra det möjligt att leva på sin lön. Men med detta synsätt blundar Moderata

samlingspartiet helt för den omfördelande effekt som skatter och bidrag har.

Det går inte att sätta likhetstecken mellan den skatt den enskilde betalar och

de bidrag någon annan uppbär. Vad som statsfinansiellt kan te sig som ett

nollsummespel i det moderata budgetalternativet får mycket långtgående

återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt påtagligt blir detta då

skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts bli finansierade genom

minskade transfereringar och besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa

samt tandvårds-, sjukvårds- och läkemedelsförmåner. Av de moderata

besparingsförslagen på drygt 35 miljarder kronor 1998 hänför sig två

tredjedelar till dessa områden. Så t.ex. vill Moderata samlingspartiet inte

bara riva upp beslutet om 80 % ersättningsnivå i sjukpenning- och

föräldraförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill dessutom

införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen samt skärpa arbetsvillkoret

och sänka lägsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Besparingar skall

också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd,

räntebidrag och bostadsbidrag.

Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets

mening upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare

som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra

till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner. Samtidigt får de

själva mycket litet utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga inkomster.

En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna

den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall

kunna fullföljas med bestående kraft.

Moderata samlingspartiet vill avveckla egenavgifterna och ser den vid

årsskiftet förestående höjningen av egenavgifterna med 1 procentenhet som en

ren inkomstskattehöjning. Genom sänkta skatter och minskade utgifter skall den

offentliga sektorns storlek minskas. Men några av de besparingar partiet

tillgodoräknar sig uppnås till priset av att medborgarna tvingas betala

obligatoriska försäkringspremier, som för den enskilde har stora likheter med

en skatt. Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4

miljarder kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för

sjukskrivningar förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem

via en obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta

leder självklart till en minskad belastning på statsbudgeten, men de

skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade

försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. På snarlikt sätt vill

Moderata samlingspartiet göra stora besparingar i läkemedelsförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen genom att i stället låta dessa kostnader finansieras

via försäkringspremier som den enskilde får betala.

Den offentliga sektorns omslutning skall också minskas genom att bidrag

ersätts med skatteavdrag. Så t.ex. motsätter sig Moderata samlingspartiet

regeringens förslag till barnbidragshöjning och föreslår i stället att man

inför ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid

inkomstbeskattningen. Skenbart leder en sådan åtgärd till att såväl skatte- som

utgiftskvot minskar, men kostnaden ligger fortfarande kvar på samhället och

operationen leder inte till någon samhällsekonomisk vinst. Det som tidigare var

ett med skatter finansierat bidrag omvandlas till att bli en förmån finansierad

som en skatteutgift. En konsekvens av detta blir att riksdagens kontroll över

förmånens omfattning minskar. Utgifterna för bidraget redovisas nämligen öppet

på budgeten, och riksdagen har i samband med budgetbehandlingen möjlighet att

varje år pröva nivån på utgående bidrag. En som skatteutgift lämnad förmån

kommer däremot inte på samma sätt upp till årlig prövning, och det

skattebortfall som förmånen ger upphov till framgår inte heller av någon

budgetredovisning. Som det föreslagna skatteavdraget är konstruerat torde den

mest påtagliga effekten av motionärernas förslag vara att samhällets generella

stöd till barnfamiljerna kommunaliseras. Värdet härav utvecklar motionärerna

dock inte närmare.

Av de skäl som anförts ovan kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata

samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna har i sitt budgetalternativ för 1998 mer långtgående

krav på skattesänkningar än Moderata samlingspartiet. Folkpartiet föreslår för

detta år skattesänkningar på 38 miljarder kronor, vilka avses bli finansierade

genom lika stora budgetförstärkningar. De uppgivna budgetförstärkningarna berör

företagsstöd, olika typer av investeringar, vissa transfereringar samt

ränteeffekter som framkommer vid försäljning av statliga företag.

De förslag som bär upp Folkpartiets budgetalternativ är i många fall inte

konkret utformade, och angivna budgeteffekter är ofta svåra att härleda eller

ter sig så optimistiska att de inte kan läggas till grund för ett seriöst

utformat budgetalternativ för efterföljande år.

Så t.ex. anser Folkpartiet att det statliga företagsägandet bör kunna minskas

med 75 miljarder kronor under tvåårsperioden 1998 och 1999. Man redovisar inte

några konkreta försäljningsplaner men anger några företag som bör kunna komma i

fråga för en försäljning. Det gäller bl.a. Vattenfall, Assi Domän,

Stadshypotek, SBAB, LKAB och Nordbanken. I sitt budgetalternativ har partiet

redan för 1998 tillgodoräknat sig en ränteeffekt av försäljningen på 3,0

miljarder kronor. För att uppnå detta krävs emellertid en försäljning som redan

första året är av större omfattning än vad partiet ansett som lämplig för hela

tvåårsperioden. Den uppgivna ränteeffekten förutsätter nämligen att man redan

under nästa år, och med början vid årsskiftet, kan sälja ut företag till ett

värde av 100 miljarder kronor jämnt fördelat över året. Med tanke på att

partiet inte redovisar några konkreta försäljningsplaner framstår den angivna

budgeteffekten inte som trovärdig.

Utan att redovisa några konkreta förslag till regeländringar förutsätter

Folkpartiet också att riksdagen med verkan fr.o.m. 1998 skall kunna minska

överföringarna till a-kassorna med 10 miljarder kronor för att i stället tvinga

de till kassorna anslutna medlemmarna att betala ett motsvarande belopp i ökade

avgifter direkt till kassorna. Vilka konsekvenser ett så långtgående förslag

får för de olika kassornas ekonomi kommenteras inte närmare av motionärerna, än

mindre vilka avgiftsuttag detta kan ge upphov till för kassor i olika

branscher. Finansutskottet har därför svårt att se motionärernas förslag som

ett seriöst budgetförslag möjligt att förverkliga redan 1998.

I motionen uppges också att Folkpartiet skall genomföra regeländringar för

att få till stånd en effektivare rehabilitering i förtidspensionssystemet.

Vilka regeländringar som avses framgår inte, men åtgärderna förväntas resultera

i att utgifterna för förtidspension skall kunna minska med 2,5 miljarder kronor

redan nästa år. Enligt utskottets mening ter sig besparingar av denna

omfattning som föga trovärdiga sett mot bakgrund av att rehabiliteringsinsatser

länge haft hög prioritet bland försäkringskassornas insatser.

Genom att tilldela skattemyndigheterna 50 miljoner kronor och

försäkringskassorna 80 miljoner kronor räknar Folkpartiet dessutom med att

effektivt kunna begränsa fusket med moms, bostadsbidrag, underhållsbidrag,

sjukförsäkring och förtidspension. De föreslagna satsningarna förutsätts leda

till att man redan nästa år kan spara inte mindre än 2,2 miljarder kronor på

minskat fusk, dvs. att varje satsad krona leder till en besparing på 17 kronor.

Bostadsutskottet, som kommenterat den föreslagna satsningen på kontroll av

bostadsbidrag, ifrågasätter starkt att det är möjligt att uppnå en besparing på

det sätt som motionärerna förutsatt. Finansutskottet instämmer helt i denna

bedömning.

Bostadsutskottet ifrågasätter också rimligheten i en av Folkpartiet uppgiven

besparing på 2,0 miljarder kronor i räntebidragen. Enligt bostadsutskottet får

det förutsättas att kraftiga besparingar på räntebidrag kommer att leda till

ett ökat behov av bostadsbidrag samt till ett ökat antal konkurser inom

bostadssektorn, vilket i sin tur kommer att leda till en större belastning på

anslaget för garantiverksamhet.

Folkpartiet vill också minska jordbruksstödet med 0,6 miljarder kronor, men

en besparing på det åsyftade stödet är inte möjlig. Som jordbruksutskottet

framhåller i sitt yttrande är detta stöd obligatoriskt och helt finansierat

från EG-budgeten.

Liksom Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna vill Folkpartiet

avveckla sådana arbetsmarknadspolitiska åtgärder som generationsväxling,

resursarbete, tillfällig avgångsersättning samt offentligt tillfälligt arbete.

Folkpartiet tillgodoräknar sig en besparing på 3,5 miljarder kronor för detta

förslag men bortser liksom de båda övriga partierna från att besparingseffekten

torde bli mycket liten eftersom de personer som berörs av åtgärderna är

berättigade till a-kasseersättning vid en eventuell avveckling.

Folkpartiet tillgodoräknar sig också en årlig besparing på 2,0 miljarder

kronor med hänvisning till att partiet avvisar vad man kallar snabbstängningen

av Barsebäck. Förutom att utskottet inte delar motionärernas uppfattning att

det handlar om en snabb avstängning eftersom det har förflutit 17 år sedan

folkomröstningen, ifrågasätter utskottet det belopp på 2 miljarder kronor som

motionärerna tillgodoräknar sig i sitt budgetalternativ. Hur denna besparing

framkommer anges ej, än mindre vilket anslag som berörs.

Föga trovärdigt framstår också Folkpartiets förslag att finansiera

datorinvesteringar nödvändiga inför milleniumskiftet med engångsinkomster.

Såvitt utskottet förstår förutsätter partiet, utan egentlig grund, att

regeringen i sitt budgetförslag har satt av medel för sådana investeringar

motsvarande 2,0 miljarder kronor, investeringar som Folkpartiet anser bör

finansieras med inkomster från försäljningen av statliga företag. Den konkreta

innebörden av förslaget är emellertid att dessa engångsvisa

försäljningsinkomster i det folkpartistiska budgetalternativet kommer till

användning för att finansiera varaktiga skattesänkningar.

De av utskottet här kommenterade och ifrågasatta förslagen är avsedda att

bidra med ungefär tre fjärdedelar av finansieringen av Folkpartiets förslag

till varaktiga skattesänkningar. Utskottet ser inte Folkpartiets

budgetalternativ som ett realistiskt budgetförslag för närmast efterföljande

år, snarare som ett uttalande om en politisk viljeinriktning för framtiden. Med

hänsyn härtill kan utskottet inte biträda förslaget.

Vänsterpartiet godtar med sitt budgetalternativ inte det utgiftstak som

riksdagen lagt fast för de närmaste tre åren. Som utskottet redan har berört

ifrågasätter partiet också målet om ett långsiktigt överskott i de offentliga

finanserna. Partiet vill dessutom öka budgetutrymmet under 1999 och 2000 för

att kunna föra en expansiv finanspolitik. Redan 1998 vill man genomföra en

genomgripande omläggning av beskattningen, en omläggning som beskrivs som en

skatteväxling inom ett i princip oförändrat samlat skatteuttag, men vars

effekter under efterföljande år leder till ett successivt ökat uttag av skatt i

takt med att förändringarna får fullt genomslag. Därtill kommer att några av de

förslag som innefattas i denna skatteväxling inte är förenliga med de principer

som lades fast i samband med inkomstskattereformen i början av 1990-talet. Som

utskottet ser det finns det en risk att Sverige med Vänsterpartiets politik

skulle anträda vägen bakåt mot ökade utgifter som kräver högre skatter

och/eller växande budgetunderskott. Konsekvenserna av en sådan politik har vi

genomlevt under 1990-talets början.

Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka Vänsterpartiets förslag till

inriktning av budgetpolitiken.

Det budgetalternativ som Miljöpartiet de gröna redovisar innefattar förslag

till en långtgående skatteväxling där sänkt skatt på arbete ersätts av höjd

skatt på energi och miljörelaterade utsläpp. Skatteväxlingen skall genomföras

successivt och efter 15 år uppgå till 100 miljarder kronor. En bärande tanke

bakom budgetalternativet är också att en arbetstidsförkortning skall

genomföras, vilket på något års sikt förutsätts kunna leda till att

belastningen på arbetsmarknadspolitiken minskar. Dessutom ingår i förslaget ett

nytt, enhetligt ersättningssystem inom sjuk-, föräldra- och

arbetslöshetsförsäkringen, vilket bygger på ett system med s.k. brutet tak.

Enligt finansutskottets mening kan skatter användas som ett ekonomiskt

styrmedel för att begränsa olika slag av negativ miljöpåverkan. I

budgetpropositionen säger regeringen också att det är önskvärt med en ökad

miljörelatering av skattesystemet. I vilken takt de miljörelaterade skatterna

kan öka beror emellertid på utvecklingen i vår omvärld. Sverige måste ta hänsyn

till de konkurrensvillkor som gäller för små öppna ekonomier. Sett i detta

perspektiv framstår en skatteväxling av den omfattning som Miljöpartiet de

gröna föreslår som alltför långtgående. Utskottet vill också sätta i fråga det

förslag till arbetstidsförkortning som Miljöpartiet de gröna för fram och de

gynnsamma effekter detta uppges ha på sysselsättning och behovet av

arbetsmarknadspolitiska insatser. I vetenskapliga studier som gjorts på detta

område finns inget stöd för att arbetstidsförkortningen skall få de effekter

som motionärerna uppger.

Finansutskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom Miljöpartiet de

grönas budgetalternativ.

Kristdemokraternas budgetalternativ överensstämmer i vissa avseenden med

Moderata samlingspartiets och Folkpartiets. Gemensamt är att den offentliga

sektorns storlek skall begränsas genom minskade skatter och utgifter, och att

denna eftersträvade neddragning i stor utsträckning uppnås, inte genom

regelrätta besparingar och effektiviseringar utan genom att hushåll och företag

själva förväntas bidra till finansieringen genom beteendeförändringar. En annan

praktiserad metod är att lyfta ut verksamheter ur statsbudgeten för att i

stället låta dem finansieras vid sidan av den, vilket innebär att flera av de

utlovade skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade

obligatoriska avgifter.

Så t.ex. föreslår även Kristdemokraterna att statens bidrag till a-kassorna

skall begränsas mycket kraftigt samtidigt som det förutsätts att medlemmarnas

egenavgifter till kassorna skall kunna höjas i motsvarande utsträckning.

Kristdemokraterna anser för egen del att egenfinansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen skall motsvara 30 % och framhåller att den enskilde

kommer att kompenseras för denna avgiftshöjning genom ett av partiet framfört

förslag om sänkt egenavgift i sjukförsäkringen. Av motionen framgår inte hur a-

kasseförslaget skall kunna omsättas i praktisk tillämpning redan vid 1998 års

ingång, och utskottet kan för egen del inte finna att något sådant är möjligt.

Däremot är det räknat från samma tidpunkt fullt möjligt att sänka egen-avgiften

i sjukförsäkringen på det sätt Kristdemokraterna föreslagit. I det

kristdemokratiska budgetalternativet skall alltså en distinkt formulerad

skattesänkning under nästa år åtminstone delvis finansieras med en ej

genomförbar besparing.

Liksom Moderata samlingspartiet föreslår Kristdemokraterna också att

kostnaderna för trafikolycksfall inte längre skall finansieras över

sjukförsäkringen utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av

statsbudgeten. Bilisterna skall kompenseras för merparten av premieökningen

genom sänkt fordonsskatt. I det kristdemokratiska budgetalternativet är också

detta förslag tänkt att kunna genomföras redan 1998 utan några egentliga

förberedelser, och även i detta fall ställs alltså en osäker besparing mot en

distinkt formulerad skattesänkning.

Dessutom förespråkar Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ kraftigt

minskade utgifter för arbetslösheten med en allmän hänvisning till att man har

lagt förslag som man själv bedömer som kraftigt tillväxt- och

företagsbefrämjande.

Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är alltså

tämligen väl specificerade i det kristdemokratiska budgetalternativet medan

regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster är mer otydliga.

Utskottet vill också starkt ifrågasätta den i motionen uppgivna effekten av

en föreslagen satsning på skärpt skattekontroll, där en ökad satsning med 200

miljoner kronor förutsätts ge omedelbar utdelning med 1,2 miljarder kronor. Hur

en satsning av denna omfattning kan ge så riklig utdelning redan 1998 framgår

inte av motionen, ej heller varför motionärerna valt att begränsa sin satsning

till 200 miljoner kronor om utbytet nu är så gott.

Med det anförda avstyrker utskottet Kristdemokraternas förslag till

inriktning av budgetpolitiken.

Sammanfattningsvis anser utskottet sålunda att de förslag till alternativ

inriktning av budgetpolitiken som oppositionspartierna för fram inte kan läggas

till grund för riksdagens beslut i frågan. Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Kristdemokraterna föreslår visserligen lösningar som innebär

att utgifterna ligger under de tidigare fastställda utgiftstaken för 1998-2000,

men dessa partiers förslag är antingen fördelningspolitiskt inte godtagbara

eller bygger på en finansiering som är så osäker att stabiliteten i

statsfinanserna åter kan hotas. Miljöpartiet de grönas förslag ryms också under

det fastställda utgiftstaket men vilar på en alltför långt driven skatteväxling

och arbetstidsförkortning. Vänsterpartiets förslag håller sig inte inom

fastställda utgiftstak.

Centerpartiets budgetalternativ överensstämmer i allt väsentligt med

regeringens i och med att det utgår från samma utgiftstak, samma ramnivå för

vart och ett av de 27 utgiftsområdena samt samma samlade nivå på de beräknade

inkomsterna. Inom oförändrad inkomstram för partiet fram förslag om ändrade

regler för fastighetstaxering, avvecklad särskild löneskatt på vinst-

andelsstiftelser samt en ny kväveoxidskatt. Till dessa förslag återkommer

utskottet längre fram i betänkandet i avsnittet Beräkning av statsbudgetens

inkomster för 1998.

Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och

skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en enligt

utskottets mening rimlig fördelningsprofil. Utan denna kombination av

skattehöjningar och besparingar hade saneringen av statsfinanserna ensidigt

kommit att drabba de sämst ställda i samhället. Ansträngningarna att komma till

rätta med de stora budgetunderskotten hade då inte vunnit den respekt och fått

den breda uppslutning som krävts för att driva arbetet vidare i den takt som nu

skett. Saneringsarbetet har också påskyndats av att man snabbt kunde besluta om

skattehöjningar, och att dessa förändringar i allmänhet också fått snabbt

genomslag. Vid utformningen av besparingarna har regeringen dessutom i

möjligaste mån undantagit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning.

Med sitt nu framlagda budgetförslag fullföljer regeringen denna politik.

Saneringsarbetet har varit framgångsrikt och återhämtningen av de offentliga

finanserna går nu något snabbare än man tidigare räknat med. De överskott som

därvid frigörs bör enligt regeringen inte användas för skattelättnader åt

höginkomsttagare utan för att värna sysselsättning och rättvisa. Det gör

regeringen genom sin satsning på skola, vård och omsorg. Det kommer också till

uttryck i resurstillskotten till utbildning, nationellt investeringsprogram,

stärkt arbetsmarknadspolitik och förkortad sjuklöneperiod. Regeringen vill med

sitt budgetförslag också stödja de grupper som drabbats särskilt hårt under

senare år, nämligen barnfamiljer samt pensionärer med små marginaler.

Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger

budgetpolitiken en riktig inriktning. Liksom regeringen anser utskottet att de

satsningar som framöver blir möjliga i första hand bör inriktas på att stärka

sysselsättning, vård, omsorg och utbildning samt de sämst ställda i samhället.

Regeringens förslag är även i övrigt väl avvägda och bör, enligt utskottets

mening, därför utgöra grund för budgetpolitiken under såväl 1998 som de båda

därpå följande åren.

I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag

till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak,

fördelning av utgifter på utgiftsområden, beräkning av statsbudgetens inkomster

m.m.

Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn

Finansutskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken. Utskottet har därvid inte funnit anledning

att ompröva det utgiftstak för staten som riksdagen tidigare har lagt fast för

åren 1998-2000. Bakom detta beslut står Socialdemokraterna och Centerpartiet i

riksdagen. Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten

exklusive statsskuldsräntor samt utgifterna för socialförsäkringssektorn vid

sidan av statsbudgeten och en budgeteringsmarginal.

Av den tidigare redogörelsen framgår att övriga partier förordar andra nivåer

för utgiftstaket. Endast Folkpartiet (mot. Fi212 yrkande 2) och

Kristdemokraterna (mot. Fi215 yrkande 14) framför emellertid formellt förslag

om att sådana nivåjusteringar skall göras. De olika partiernas förslag framgår

av efterföljande sammanställning.

Tabell 24. Förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive socialförsäkrings-

sektorn

Belopp i miljarder kronor

-----------------------------------------------------

| || || |

-----------------------------------------------------

|År || Av ||Oppositionspartiernas förslag till |

| ||riksdagen||alternativa nivåer |

-----------------------------------------------------

| ||tidigare|| || || || || |

| ||fast- ||Moderata||Folkpartiet||Vänster-||Miljö-||Kristdemo-|

| ||ställt ||samlings-||liberalerna||partiet||partiet||kraterna|

| ||utgifts-||partiet|| || ||de || |

| ||tak || || || ||gröna|| |

-----------------------------------------------------

| || || || || || || |

-----------------------------------------------------

|1998||720,0 || - || - ||+1,8 ||±0,0 || -|

| || ||39,0 || 29,0 || || ||26,0|

-----------------------------------------------------

|1999||735,0 || - || - ||+10,0 || - || -|

| || ||58,8 || 30,0 || ||3,0 ||27,0|

-----------------------------------------------------

|2000||744,0 || - || - ||+20,0 || - || -|

| || ||73,3 || 29,0 || ||16,0 ||28,0|

-----------------------------------------------------

Anm. Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet yrkar

inte på någon ändring av utgiftstaket. Angivna värden hänför sig till

partiernas tabellsammanställningar.

Om man till utgiftstaket för staten lägger en beräkning av de samlade kommunala

utgifterna exklusive interna transaktioner mellan stat och kommun får man fram

utgiftstaket för den offentliga sektorn. Nivån på detta utgiftstak är således

en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.5.2) att riksdagen skall

godkänna en i propositionen redovisad beräkning av de offentliga utgifterna för

åren 1998-2000 (yrkande 3). Beräkningen framgår av efterföljande tabell.

Tabell 25. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstak för den offentliga

sektorn

Belopp i miljarder kronor

---------------------------------------------------

| |1998 |1999 |2000|

---------------------------------------------------

| | | | |

---------------------------------------------------

|Staten inklusive | 720 | 735 | 744|

|socialförsäkringssektorn | | | |

---------------------------------------------------

|Den kommunala sektorn | 452 | 470 | 487|

---------------------------------------------------

|Interna transaktioner |-143 |-152 |-154|

---------------------------------------------------

|Summa offentlig sektor |1 029 |1 053 |1 077|

---------------------------------------------------

| | | | |

---------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att riksdagen i stället skall

godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3). Av

motionen går emellertid inte att entydigt utläsa vilka nivåer som förordas.

Vänsterpartiet begär i motion Fi220 att riksdagen skall godkänna

Vänsterpartiets beräkning (yrkande 3). Ej heller detta parti redovisar

emellertid i motionen någon samlad beräkning av de offentliga utgifterna.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att riksdagen godkänner

Miljöpartiets beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 18). I yrkandet

hänvisar emellertid motionärerna till en tabell, i vilken partiets förslag till

utgiftstak för staten redovisas.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi215 att riksdagen skall godkänna den

kristdemokratiska beräkningen av de offentliga utgifterna (yrkande 4). Av en

tabell i motionen framgår att partiet beräknar de offentliga utgifterna till

1 005, 1 028 respektive 1 051 miljarder kronor under treårsperioden 1998-2000.

Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit tillstyrker utskottet

regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 3) samt

avstyrker de förslag till alternativ beräkning av de offentliga utgifterna och

utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi206 (m) yrkande 3, Fi212 (fp)

yrkande 2, Fi220 (v) yrkande 3, Fi219 (mp) yrkande 18 och Fi215 (kd) yrkandena

4 och 14.

Fördelning av utgifter på utgiftsområden 1998

I budgetpropositionen föreslår regeringen att statsbudgetens utgifter för 1998

skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av efterföljande

tabell (yrkande 4).

Centerpartiet markerar sin uppslutning bakom förslaget genom att i motion

Fi218 yrka bifall till propositionens förslag till utgiftsfördelning för 1998

(yrkande 2).

Övriga partier avvisar däremot regeringsförslaget och förordar i stället sina

respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag till

utgiftsfördelning för 1998 framförs av

- Moderata samlingspartiet i motion Fi206 (yrkande 4),

- Folkpartiet liberalerna i motion Fi212 (yrkande 3),

- Vänsterpartiet i motion Fi220 (yrkande 4),

- Miljöpartiet de gröna i motion Fi219 (yrkande 19) samt av

- Kristdemokraterna i motion Fi215 (yrkande 2).

Alla berörda utskott har yttrat sig över förslaget till utgiftsramar för 1998

och därvid avstyrkt de motioner som går emot regeringens förslag. Fackutskotten

biträder också samfällt regeringens förslag till fördelning av utgifterna på

utgiftsområden.

Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med

alternativa förslag till ramnivåer. Dessa alternativa förslag överensstämmer

utom på någon punkt med vad respektive parti fört fram i sina motioner om den

ekonomiska politiken.

Efterföljande tabell återger regeringens samt oppositionspartiernas

motionsvis framförda förslag.

Tabell 26. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar

för 1998

Belopp i miljoner kronor

En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika

budgetalternativen är att utskottet även biträder regeringens förslag till

fördelning av utgifter på utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således yrkande

4 i propositionen. Eftersom Centerpartiet i sin motion ger detta förslag sitt

fulla stöd tillstyrker utskottet även det med anledning härav framförda yrkande

2 i motion Fi218 (c).

Övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det

gäller Fi206 (m) yrkande 4, Fi212 (fp) yrkande 3, Fi220 (v) yrkande 4, Fi219

(mp) yrkande 19 och Fi215 (kd) yrkande 2.

Beräkning av statsbudgetens inkomster för 1998

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen skall godkänna den

beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 som återges i bilaga

1 till propositionen, dvs. den bilaga där budgetens samtliga anslag och

inkomsttitlar specificeras (yrkande 6).

Moderata samlingspartiet begär i motion Fi206 att riksdagen i stället skall

godkänna den inkomstberäkning som återfinns i partiets motion (yrkande 6).

Centerpartiet, som i övrigt helt står bakom regeringens budgetförslag,

föreslår tre skatteändringar som är avsedda att genomföras inom samma

inkomstram som regeringen föreslår för 1998. Sålunda föreslår partiet att en ny

kväveoxidskatt införs, vilket ger ökade intäkter som skall motsvara dels en

oförändrad fastighetsbeskattning på så sätt att formerna för värdering av bl.a.

strandnära tomter jämkas, dels ett slopande av den särskilda löneskatten på

vinstandelar.

Folkpartiet förespråkar i motion Fi212 sitt förslag till inkomstberäkning

(yrkande 5).

Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att partiets förslag till

inkomstberäkning skall antas (yrkande 5).

Miljöpartiet de gröna föreslår att riksdagen skall godkänna den

inkomstberäkning som finns i motion Fi219 (yrkande 21).

Kristdemokraterna begär i motionerna Fi215 och Sk327 att den inkomstberäkning

som ligger till grund för det kristdemokratiska budgetalternativet skall

godkännas av riksdagen (yrkandena 5 respektive 35).

När partierna beskriver sina inkomstförslag använder de sig av delvis olika

redovisningsprinciper, vilket kan få till följd att två partier anger effekten

av ett och samma förslag med skilda belopp. Dessutom redovisar partierna bland

statsbudgeteffekterna också sådana skatteförslag som endast påverkar

kommunernas finanser. Det görs för att man skall få en fullständig bild av

deras budgetalternativ. Till saken hör också att effekten av sådana

skatteförslag ofta balanseras på statsbudgetens utgiftssida av ändrade

statsbidrag till kommunerna.

När riksdagen skall ta ställning till regeringens och oppositionspartiernas

förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för närmast efterföljande

budgetår är det emellertid främst statsbudgeteffekten som är av intresse, en

statsbudgeteffekt framräknad enligt de kassa- och utgiftsmässiga principer som

gäller för budgetredovisningen.

Med hänsyn härtill har utskottet gått igenom oppositionspartiernas skatte-

och avgiftsförslag och gjort en sammanställning av deras effekt på

statsbudgeten beräknad enligt samma beräkningskonventioner som gäller för

regeringens förslag. Resultatet av denna genomgång återges i sammandrag i

efterföljande tabell.

Tabell 27. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av

statsbudgetens inkomster för 1998

Belopp i miljoner kronor

Anm. Redovisningen av budgeteffekten av oppositionspartiernas skatte- och

avgiftsförslag grundas på en sammanställning som utskottet gjort av förslagens

rent statsfinansiella effekter. I sammanställningen har inte engångseffekten av

Kristdemokraternas förslag till ändrade redovisnings- och betaltidpunkter för

företagens momsuppbörd beaktats. Om även denna engångseffekt räknas med uppgår

partiets skattesänkningsförslag till 39,4 miljarder kronor 1998.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av

budgetpolitiken. Till grund för detta förslag ligger den inkomstberäkning som

regeringen redovisar för 1998.

Under utskottets beredning har det framkommit att effekterna av ett i

propositionen intaget förslag inte har beaktats i inkomstberäkningen. Det

gäller förslaget om reducering av det särskilda grundavdraget för

förtidspensionär som uppbär arbetsskadelivränta, vilket i propositionen

redovisas bland frågor med anknytning till socialförsäkringssektorn vid sidan

av statsbudgeten. Förslaget som är avsett att genomföras den 1 januari 1998 och

tillämpas vid 1999 års taxering, beräknas öka skatteintäkterna med 115 miljoner

kronor per år. Inkomstökningen tillfaller kommunerna, men kommer övergångsvis

under 1998 att tillföras statsbudgeten i enlighet med den reglering som görs av

kommunalskattemedel. Utskottet bedömer att statsbudgetens inkomster för 1998

bör räknas upp med 105 miljoner kr med anledning av de uppbördsmässiga

effekterna av detta förslag. Med denna jämkning biträder utskottet regeringens

förslag till inkomstberäkning för 1998 (yrkande 6).

Utskottet kan därmed inte ställa sig bakom de alternativa förslag till

inkomstberäkningar som redovisas i motionerna Fi206 (m) yrkande 6, Fi212 (fp)

yrkande 5, Fi220 (v) yrkande 5, Fi219 (mp) yrkande 21, Fi215 (kd) yrkande 5 och

Sk327 (kd) yrkande 35. Dessa motioner avstyrks således.

Regeringen föreslår också att riksdagen skall godkänna en i propositionen

lämnad redovisning av budgeteffekterna för budgetåret 1998 av regeringens

förslag till ändrade skatte- och avgiftsregler (yrkande 10). De redovisade

effekterna framgår av efterföljande tabell. Samtliga förslag är avsedda att

gälla fr.o.m. inkomståret 1998 utom justeringarna av förmögenhetsskatten. Ej

heller i denna tabell har man beaktat effekten av den föreslagna ändringen av

det särskilda grundavdraget för förtidspensionärer som uppbär

arbetsskadelivränta.

I tabellerna avses med bruttoeffekt en periodiserad och statiskt beräknad

helårseffekt av en åtgärd. Med effekt på statsbudget respektive offentlig

sektor avses åtgärdens effekt i kassamässiga termer under 1998, dvs. hänsyn tas

till de förskjutningar som förekommer i uppbörd liksom till olika indirekta

effekter. Med nettoeffekt avses förslagets varaktiga nettoeffekt på den

offentliga sektorn.

Tabell 28. Regeringens förslag till beräkning av budgeteffekter för 1998 av

ändrade skatte- och avgiftsregler

Belopp i miljarder kronor

Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna begär att

riksdagen i stället skall godkänna de beräkningar som respektive parti

redovisar i sin motion.

Eftersom utskottet tillstyrkt regeringens förslag till inkomstberäkning

följer härav att utskottet också ansluter sig till den beräkning som regeringen

redovisar av skatte- och avgiftsförslagens budgeteffekter under 1998 med

tillägg för den nyssnämnda effekten av det särskilda grundavdraget för

förtidspensionärer som uppbär arbetsskadelivränta. Med detta tillägg

tillstyrker utskottet således yrkande 10 i propositionen och avstyrker de

motionsförslag som står mot detta yrkande, dvs. motionerna Fi206 (m) yrkande 7,

Fi219 (mp) yrkande 22 och Fi215 (kd) yrkande 6.

Anslagsbehållningar

Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler sparas

till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats får på

motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare år.

Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar statsbudgetens utgifter

och redovisas på budgetens utgiftssida som en nettopost, benämnd Förändring av

anslagsbehållningar.

I årets budgetproposition räknar regeringen med att de samlade

anslagsbehållningarna skall minska med netto 5,0 miljarder kronor under nästa

år, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade av medel som

finns tillgängliga vid årets början. Jämfört med vårpropositionen har

regeringen räknat upp förbrukningen av anslagsbehållningar med 1,0 miljard

kronor. Skälet härtill uppges vara att vissa utgifter kommer att förskjutas

från 1997 till 1998. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna den

gjorda beräkningen av förändringarna i anslagsbehållningarna (yrkande 7).

Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att anslagsbehållningarna inte bör få

utnyttjas i den utsträckning som regeringen föreslår. Motionärerna ser det som

mer rimligt att man tillgodoser utgiftsbehoven över de på utgiftsområdena

uppförda anslagen och föreslår att enbart 2,5 miljarder kronor av

anslagsbehållningarna får förbrukas under 1998 (yrkande 6).

Finansutskottet vill med anledning härav erinra om att de medel som ingår i

anslagsbehållningarna tidigare har anvisats på anslag för vissa specifika

ändamål. I många fall rör det sig om anslag som är avsedda att betalas ut under

några år, och i avvaktan på dessa utbetalningar registreras kvarstående medel

som en del av anslagssparandet. På t.ex. biståndets område finns stora

behållningar.

Utskottet noterar att Vänsterpartiet genom att föreslå ett mer återhållsamt

utnyttjande av kvarvarande medel kan tillgodoräkna sig en besparing på 2,5

miljarder kronor, vilken bidrar till finansieringen av Vänsterpartiets

budgetalternativ. Samtidigt kräver emellertid Vänsterpartiet i annat sammanhang

att de behållningar som finns på just biståndets område skall minskas. Hur

dessa båda motstridiga krav skall kunna förenas framgår inte av motionen.

Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan

bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen. Utskottet

tillstyrker således yrkande 7 i propositionen och avstyrker motion Fi220 (v)

yrkande 6.

Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret

I sitt förslag till statsbudget för 1998 räknar regeringen med att förändringen

i myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret skall uppgå till

netto -1,8 miljarder kronor, dvs. Riksgäldskontoret väntas under budgetåret

från dessa institutioner ta upp lån som netto är av denna omfattning.

Utlåningen till Centrala studiestödsnämnden väntas öka med drygt 11 miljarder

kronor. Å andra sidan väntas framför allt de tilläggspensionsavgifter som

flyter in till den s.k. premiereserven, och som i avvaktan på fördelning på

pensionsspararna skall förvaltas av Riksgäldskontoret, bidra till att denna

institutionsinriktade låneverksamhet leder till en nettoinlåning i

Riksgäldskontoret på 1,8 miljarder kronor. Influtna tilläggspensionsavgifter

beräknas under 1998 uppgå till 13,5 miljarder kronor.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.3.5 och tabell 4.4) att

riksdagen godkänner den gjorda beräkningen av förändringar av myndigheters

m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (yrkande 8).

Utskottet biträder detta förslag och tillstyrker således yrkande 8 i

propositionen.

Budgetens sammansättning i stort

Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till

utgifternas fördelning på utgiftsområden, till beräkningen av statsbudgetens

inkomster samt till förändringar av anslagsbehållningar och Riksgäldskontorets

in- och utlåning till myndigheter m.fl. Utskottet har därmed övergripande

behandlat de delposter som statsbudgeten är uppbyggd av.

Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan

summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av

anslagsbehållningar och nettot av myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret utgör budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt

med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå

riksdagen inte tar ställning till.

Utskottets ställningstaganden framgår schematiskt av följande förenklade

budgetuppställning.

Tabell 29. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 1998

Belopp i miljarder kronor

Utskottet övergår därmed till att behandla sammansättningen av statsbudgetens

inkomster på mer detaljerad nivå samt olika förslag och synpunkter med

anknytning till de 27 utgiftsområdena inklusive socialförsäkringssektorn vid

sidan av statsbudgeten.

Inkomster

Finansutskottet har ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen behandlat förslag om bl.a. utgiftstak, lånebehov

och beräkning av statens inkomster för år 1998. Här behandlar utskottet förslag

om dels skattepolitikens inriktning, dels ändrade skatter och avgifter.

Ställningstagandena görs med beaktande av de överväganden och bedömningar som

redovisats tidigare. Det innebär att utskottet redan tagit ställning till de

övergripande frågorna vad avser statens inkomster år 1998.

Avsnittet inleds med att utskottet behandlar förslag om skattepolitikens

allmänna inriktning. Därefter tar utskottet upp förslag till avgifts- och

skatteändringar. Betänkandets disposition följer i stort sett ordningen för

inkomsttitlarna i statsbudgeten.

Under respektive rubrik redovisas beräkningar av de inkomstförslag som

regeringen och oppositionspartierna har lagt fram. För regeringen redovisas

beräknad effekt på statsbudgeten för år 1998. I de fall oppositionspartierna

avvisar regeringens förslag redovisas motsvarande belopp som regeringen har

beräknat. För övriga oppositionsförslag redovisas dels de belopp som partierna

redovisat i sina motioner, dels de belopp som kan beräknas belasta nästa års

statsbudget om förslagen vinner riksdagens bifall.

I motionerna tillämpas olika redovisningsprinciper för beräkningarna av

effekterna av inkomstförslagen. Ibland redovisas varaktig effekt och i andra

fall effekten för budgetåret 1998 med hänsyn till uppbörd. Förslagens effekter

för staten har redovisats i vissa fall, i andra fall har effekterna för den

konsoliderade offentliga sektorn beräknats. Genom att redovisa förslagens

statsbudgeteffekt underlättas jämförelser mellan regeringens och oppo-sitionens

budgetalternativ. Att föreslå riksdagen en beräkning av inkomsterna på

statsbudget för år 1998 hör till utskottets uppgifter. Den redovisning som görs

i detta avsnitt utgör en specificering av de belopp som redovisats ovan av de

totala inkomsterna för budgetåret 1998. I beslutsunderlaget har även den

varaktiga effekten när åtgärder fått fullt genomslag och effekten för hela

offentliga sektorn ingått. För att rätt kunna bedöma olika förslags ekonomiska

konsekvenser är det önskvärt att kunna beakta även dessa effekter. De

redovisas emellertid inte i betänkandet.

Beräkningen av inkomstförslagens effekt för 1998 följer Finansdepartementets

beräkningskonventioner. Det bör noteras att vissa beräkningar är behäftade med

stor osäkerhet.

Skattepolitikens inriktning

Budgetpropositionen

Regeringen tar upp vissa allmänna frågor beträffande skattepolitiken i avsnitt

8.2 i propositionen. Regeringen redovisar sina överväganden med anledning av

den värdering av 1990/91 års skattereform som regeringen utfört. Dessutom

redovisas regeringens bedömningar av vissa överväganden och förslag som

redovisats i två aktuella utredningar: Skatteväxlingskommittén och

Tjänstebeskattningsutredningen.

I den slutliga värdering av skattereformen som regeringen lämnar i bilaga 6 i

volym 1 dras slutsatsen att det fördelningsmässiga utfallet för hushåll med

högst inkomster avviker från de bedömningar som gjordes i

skattereformpropositionen (prop. 1989/90:110). Regeringen konstaterar vidare

att de barnbidragshöjningar som var en integrerad del av skattereformen inte

kom att förverkligas fullt ut samt att reformen inte var fullt ut finansierad.

För att förbättra fördelningsprofilen - i enlighet med vad som avsågs med

skattereformen - föreslår därför regeringen att barnbidraget höjs från den 1

januari 1998. I propositionen aviserar regeringen vidare att den avser att

lägga ett förslag som innebär att inkomsttagare med ca 30 000 kr per månad och

därutöver skall betala en förhöjd statlig inkomstskatt efter att värnskatten

upphör år 1998. Förslaget kommer att läggas i 1998 års vårproposition. Syftet

är att förbättra den fördelningspolitiska profilen av skatterna. Omkring fyra

procent av de skattskyldiga med de högsta inkomsterna kommer enligt förslaget

att beröras av den högre statliga skattesatsen.

I skattereformen var det en uttalad ambition att bara 15 % av de

skattskyldiga med förvärvsinkomster skulle betala statlig inkomstskatt utöver

det fasta grundbeloppet (för närvarande 200 kr). Av redovisningen i bilaga 6

framgår att så inte varit fallet med undantag för år 1995. Regeringen anser att

när ekonomiskt utrymme föreligger bör inkomstskatten ändras så att det nyss

nämnda målet uppnås.

Utöver nämnda åtgärder anför regeringen att möjligheten till skattesänkningar

för personer i normala inkomstlägen bör prövas. Åtgärderna bör vara fullt

finansierade och prövas mot den inverkan de kan ha på sysselsättning och

arbetslöshet.

Vad beträffar Skatteväxlingskommitténs betänkande Skatter, miljö och

sysselsättning (SOU 1997:11), där kommittén bl.a. presenterar en principskiss

till ett nytt skattesystem, anförs att det enligt regeringen är önskvärt med en

ökad miljörelatering av skattesystemet. Om åtgärderna utformas på rätt sätt kan

de bidra till en ekonomiskt effektivare användning av våra resurser. En ökad

användning av skatter som ekonomiska styrmedel kan begränsa olika slag av

negativ miljöpåverkan. Om de skatter som tas ut på detta sätt under en

övergångstid genererar intäkter kan dessa användas för att reducera skatter som

verkar snedvridande på resursanvändningen. Det gäller här olika skatter på

arbete.

I Skatteväxlingskommitténs betänkande finns en rad förslag om förändringar i

skattesystemet, bl.a. ges ett förslag till en ny modell för

energibeskattningen. I propositionen aviserar regeringen att en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet skall se över hela energiskattesystemet. Utgångspunkten

för denna översyn utgörs av kommitténs förslag. Ambitionen är att skapa ett

enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning mellan skatternas

fiskala och miljöstyrande funktioner.

Regeringen redovisar vidare sina bedömningar av

Tjänstebeskattningsutredningens förslag i betänkandet Skatter, tjänster och

sysselsättning (SOU 1997:17). Utredningen rekommenderar bl.a. att en

skattereduktion på 30 % av arbetskostnaden införs för privatpersoner som låter

reparera, bygga om eller bygga till småhus eller bostadsrätter. Vidare föreslås

att arbetsgivaravgifter som kan antas vara nära alternativ till hemarbete och

svart arbete. Till denna grupp av tjänster hör, enligt utredningen,

reparationer av bilar och hushållsartiklar, serveringstjänster,

persontransporter och städtjänster som köps av hushållen.

Utredningens olika förslag beräknas sammantaget leda till en kostnad på 4,6

miljarder kronor. Finansieringen föreslås ske med sänkt grundavdrag, slopat

representationsavdrag, höjd tobaksskatt och höjd reavinstskatt på

privatbostäder. Enligt utredningen kan förslagen öka sysselsättningen med

omkring 40 000 personer.

I propositionen instämmer regeringen i utredningens analys av de

effektivitets- och specialiseringsvinster som förslagen kan medföra.

Skattesänkningar som riktas mot grupper och sektorer med mindre flexibla löner

kan påverka sysselsättningen positivt. Regeringen anser därför att en

budgetneutral omläggning av skattesystemet av den typ som utredningen föreslår

kan öka sysselsättningen. Det finns däremot anledning att vara skeptisk till

storleken på den sysselsättningseffekt som utredningen beräknar.

Särbehandlingen av vissa branscher ger upphov till olika gränsdragningsproblem.

Avgränsningen måste, enligt regeringen, vara utformad så att snedvridningen av

konkurrensförhållandena till den övriga ekonomin minimeras.

Ett annat problem gäller nedsättningen av socialavgifter för näringsidkare

som bedriver blandad verksamhet, dvs. såväl sådan verksamhet som skall ges en

förmånlig skattebehandling som annan verksamhet. Utredningens förslag innebär

att man inför ytterligare en grund för differentiering av socialavgifterna. För

närvarande finns redan differentiering med avseende på regioner och

företagsstorlek. Vad detta betyder för det totala avgiftssystemet är

otillräckligt belyst i utredningen och måste enligt regeringen beaktas vid en

fortsatt beredning.

Regeringen delar dessutom bedömningen att administrativa förenklingar kan

uppnås genom att den nuvarande skyldigheten för privatpersoner att göra avdrag

för preliminär skatt och betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till

uppdragstagare som betalar A-skatt och som uppgår till minst 10 000 kr tas

bort. Ett eventuellt genomförande av ett förenklat system är dock aktuellt

först år 1999.

Regeringen kan emellertid inte ansluta sig till utredningens förslag till

finansieringar.

Avsnitt 8.2 avslutas med att regeringen aviserar att den under hösten avser

att lägga fram förslag om förändringar i reglerna för utfärdande av F-

skattesedel. Syftet med förslaget är att underlätta nyföretagande.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Fi403 hävdas att de höga svenska skatterna

gör dubbel skada. Medborgarnas beroende av den politiska sektorns förmåga att

klara sina åtaganden blir mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten och den

trygghet som ligger i att ha kontroll över sin egen ekonomi. Därtill kommer att

de höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att fungera, försvårar

möjligheterna att skapa förutsättningar för de nya jobb som så väl behövs och

kväver tillväxtkraften i ekonomin.

En politik som syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta skall

kunna leva på sin lön måste därför, menar motionärerna, stå på två ben. Det ena

är en aktiv skattesänkningspolitik som syftar till att växla lägre skatter mot

minskat behov av bidrag och offentligt stöd. Det långsiktiga målet måste vara

att den som är i behov av bidrag och offentligt stöd inte skall betala skatt

och att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag.

Det andra benet är reformer på bland annat skatteområdet som syftar till att

stärka tillväxtkraften i ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas

tillbaka och antalet människor som av andra skäl blivit helt beroende av det

offentliga för sin försörjning minskar. Samtidigt krävs en ny inriktning av

utbildningspolitiken så att fler kan få bättre kunskaper och högre kompetens.

Med en sådan uppläggning av politiken kommer det enligt motionärernas bedömning

att bli möjligt att uppnå successivt högre reallöner samtidigt som

skatteuttaget kan sänkas rejält eftersom utgifterna inom transfereringssystemen

kan sänkas.

I motionen framhålls vidare att det svenska skattesystemet främst präglas av

mycket höga skatter på arbete, främst inkomstskatt, egenavgifter och

arbetsgivaravgifter. Till följd av de senaste årens depreciering av kronan

ligger Sveriges generella konkurrenskraft åter på en rimlig nivå. De

samhällsekonomiska problemen med de höga skatterna på arbete är framför allt

att de hindrar stora delar av tjänstesektorn att expandera och att de höjer

kostnaden för att anställa och försämrar förutsättningarna för en fungerande

lönebildning.

För att de ekonomiska problemen skall kunna lösas och medborgarna återfå det

ekonomiska oberoende som är en förutsättning för långsiktig trygghet krävs,

anförs det i motionen, att utrymme skapas för kraftfulla skattesänkningar. Den

inriktning för skattepolitiken som föreslås i motionen (yrkande 1) innebär att

hushållens kontroll över den egna ekonomin skall öka väsentligt, så att

bidragsberoendet kan minskas samtidigt som förutsättningarna för väsentligt

högre tillväxt och betydligt fler nya arbetstillfällen stärks. Utrymme måste

därför avsättas för att slopa den extra höga beskattningen av investeringar och

kapitalbildning och överbeskattningen av företagande. Huvuddelen av

skattesänkningsutrymmet måste emellertid inriktas på att sänka skatten på

arbete genom främst sänkta egenavgifter och sänkt inkomstskatt för alla. Dessa

skattesänkningar gynnar relativt sett låg- och medelinkomsttagare mest och

medför att bidragsbehoven minskar.

För en femårsperiod formulerar motionärerna följande mål:

* Kommunalskatterna sänks generellt med fem kronor per skattekrona genom att

statliga besparingar utnyttjas för att lyfta över finansieringsansvar från

kommunerna till staten.

* Egenavgifterna sänks med 5,95 procentenheter.

* Mervärdesskatten sänks till 21 %.

* Grundavdraget höjs något och ett extra grundavdrag för varje barn införs vid

den kommunala beskattningen. Grundavdraget för barn skall alltid kunna

utnyttjas fullt ut genom ?negativ skatt?.

* Beskattningen av bostäder sänks till en nivå som motsvarar 1,2 procents

fastighetsskatt samtidigt som den del av taxeringsvärdet som utgör markvärde

inte över huvud taget tas upp till beskattning.

* Dubbelbeskattningen av investeringar och överbeskattningen av

kapitalbildning slopas.

Folkpartiet liberalerna betonar i motion Sk735 att det är en prioriterad

uppgift att skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen. Motionärerna

lägger därför fram en rad förslag till skattesänkningar som de anser måste

genomföras omedelbart för att få fler jobb i näringslivet. Målet är att så

många som möjligt skall slippa vara beroende av arbetslöshetsersättning, AMS-

åtgärder, socialbidrag, förtidspensioner m.m. och i stället ges en chans att

försörja sig på eget arbete. Fler människor måste få en lön att leva på.

Folkpartiet liberalerna föreslår således bl.a. att arbetsgivaravgifterna

sänks inom tjänstesektorn med ca 6 procentenheter, att värnskatten slopas, att

dubbelbeskattningen slopas, att förmögenhetsskatten sänks samt att

fastighetsskatten sänks redan år 1998.

Den långsiktiga inriktningen av skattepolitiken bör, enligt motionärerna,

vara inriktad på lägre skatter för låg- och medelinkomsttagare (yrkande 1).

Enligt regeringens kalkyler finns vid sekelskiftet ett ?utrymme? på 20

miljarder kronor. Om Folkpartiets politik får genomslag efter valet 1998 kan

detta utrymme enligt motionärernas bedömning komma att realiseras tidigare. De

anser att huvuddelen bör användas till att sänka skatterna för låg- och

medelinkomsttagare. Till att börja med bör de principer som fastslogs i samband

med skattereformen återupprättas, dvs. att de flesta inkomsttagare betalar

högst 30 % i skatt och att bara 15 % betalar statsskatt, samt högst 50 % i

marginalskatt. Det är viktigt att återinföra det fulla inflationsskyddet i

skatteskalan så att inte fler personer successivt skjuts uppåt och tvingas

betala statsskatt.

Det höga skattetrycket i Sverige för oundvikligen med sig en hög

skattebelastning på de stora och breda skattebaserna, dvs. de inkomstskikt där

de flesta inkomsttagare befinner sig. Sverige är det land bland

industriländerna som har det lägsta grundavdraget och en av de högsta inledande

skattesatserna. Det innebär att små inkomster beskattas hårdare än i jämförbara

länder. Med lägre skatter på låga inkomster får fler chansen att försörja sig

på det egna arbetet. Rent tekniskt kan detta ske genom förändringar i

inkomstskatteskalan eller genom höjda grundavdrag. Även lägre kommunalskatt

skulle ge liknande effekter.

Det är, menar motionärerna, viktigt att skattesänkningarna genomförs på ett

sätt som leder till minskade marginaleffekter för i synnerhet barnfamiljerna. I

dag har många av dem - genom en kombination av höga inkomstskatter,

avtrappningsregler i bostadsbidragen, inkomstprövade daghemsavgifter m.m. -

marginaleffekter på upp till 80 % eller mer. De kan knappast genom egna

insatser eller beslut påverka sin egen ekonomi, utan är i hög grad beroende av

politiska beslut. De är fast i den s k ?fattigdomsfällan?.

Skattepolitiken måste enligt motionärernas mening inriktas på att skapa

förutsättningar för en växande och dynamisk samhällsekonomi. Det innebär att

skatterna måste utformas så att de enskilda initiativ som driver ekonomisk

utveckling och stigande sysselsättning uppmuntras. Det innebär också att

skatterna måste ges en internationellt konkurrenskraftig inriktning. Sverige

skall vara ett land som lockar till sig entreprenörer, investeringar och nya

arbetstillfällen. Sverige skall vara ett land där det lönar sig att arbeta,

investera och starta företag. Fortsatta minskningar av skattekilen på arbete -

dvs. skillnaden mellan vad arbetsgivare betalar brutto och vad löntagare får

netto - är nödvändiga.

Folkpartiet liberalerna föreslår således en reformering av de stora

socialförsäkringssystemen till mer renodlade försäkringssystem, varvid det

sammanlagda skattetrycket kan sänkas till knappt 46 %.

Ett successivt sänkt skattetryck är nödvändigt för att växla in svensk

ekonomi på en högre tillväxtbana. Det strider inte mot kraven att skatterna

skall kunna finansiera en ambitiös välfärdspolitik med omfattande

skattefinansierad vård, omsorg, utbildning och miljöarbete eller ansvar för de

människor som behöver det offentligas stöd. Tvärtom kan sådana välfärdsmål bara

tillgodoses om ekonomin växer i tillfredsställande takt och fler människor

slipper vara beroende av a-kassor, AMS-åtgärder, socialbidrag, förtidspension,

m.m. En skattepolitik för fler skattebetalare är en förutsättning för att nå

högt ställda ambitioner på välfärdsområdet.

Vänsterpartiets förslag till riktlinjer för skattepolitiken i motionerna Fi220

(yrkande 19) och Sk326 (yrkande 1) bygger på två grundprinciper: en grön och en

röd skatteväxling. Motionärerna menar att skattepolitiken måste utformas med

inriktning på ökad sysselsättning. Samtidigt är det nödvändigt att hålla

kontroll över statsfinanserna.

Vänsterpartiet anser att det i nuvarande läge inte är möjligt att sänka det

totala skatteuttaget, det vore att äventyra statsfinanserna. Motionärerna delar

inte uppfattningen att lösningen på sysselsättningsproblemen ligger i stora

generella skattesänkningar. Det är en myt att stora skattesänkningar genom

dynamiska effekter automatiskt skulle öka sysselsättningen. Det finns inga

belägg för något direkt samband mellan låga skatter och hög tillväxt.

Samtidigt anser de att det inte finns särskilt mycket utrymme för

skattehöjningar. Motionärerna föreslår en marginell höjning av skattekvoten med

0,1 procentenhet eller med 1,8 miljarder kronor. Inom detta skattenetto

föreslås emellertid en s.k. röd skatteväxling. Skatten för höginkomsttagare

höjs medan den sänks för låginkomsttagare. Skatten höjs för stora företag, dvs.

företag med höga vinster, och sänks för små företag.

Den röda skatteväxlingen motiveras både av rättviseskäl och näringspolitiska

skäl. Saneringspolitiken har belastat alla samhällsgrupper, men det står helt

klart att det är hushållen med låga inkomster som drabbats värst. Hushåll med

höga inkomster har trots saneringspolitiken kunnat kompensera sig bland annat

genom ständigt och snabbt stigande börsvärden.

Den svaga utvecklingen av hushållens köpkraft och i många fall även minskande

köpkraft har gjort att företag som verkar på hemmamarknaden haft problem med

svag efterfrågan och dålig lönsamhet. Genom en omfördelning av köpkraften menar

motionärerna att efterfrågan kommer att öka. Det är främst hushåll med högre

inkomster som ökat sitt sparande under senare år. Ett ökat skatteuttag på de

högre inkomstskikten kommer därför till stor del att påverka dessa gruppers

sparande och inte hushållens totala konsumtion.

Vänsterpartiet ställer sig vidare bakom Skatteväxlingskommitténs slutrapport

där en bred majoritet angett ett framtida utrymme för en miljörelaterad

skatteväxling till knappt 30 miljarder kronor. Vänsterpartiet ser kommitténs

förslag som ett viktigt steg mot en ökad miljörelatering av skattesystemet.

Sysselsättningsskäl talar för att arbeta vidare från kommitténs förslag om

att i första hand prioritera selektiva skattesänkningar i arbetsintensiva

tjänstebranscher. Vänsterpartiet föreslår skattesänkningar på 9 miljarder

kronor för tjänstesektorn under kommande budgetår.

När det gäller skattesänkningar för hushåll och löntagare menar motionärerna

att det finns två alternativa vägar att gå för att få en bra

fördelningspolitisk profil. Dels höjningar av grundavdragen i lägre

inkomstskikt, alternativt att successivt minska uttaget av egenavgifter.

Den alltmer internationaliserade ekonomin och globaliseringsprocessen medför

risker för osund skattekonkurrens och därmed en press nedåt på de offentliga

inkomsterna. Det är därför viktigt att Sverige i olika internationella forum

arbetar för att begränsa förutsättningarna för skattekonkurrens,

valutaspekulationer och gränsöverskridande ekonomisk brottslighet.

En konkret åtgärd är att införa en internationell transaktionsskatt på

spekulativ valutahandel. Motionärerna menar att regeringen bör driva denna

fråga med kraft i internationella sammanhang. Det är viktigt att regeringen i

EU reser krav på stopp för möjligheterna att inom ramen för EU:s fria

kapitalmarknad komma undan nationell kapitalbeskattning. Det gäller vidare att

stoppa konkurrens om jobb genom låga bolagsskatter eller frånvaro av rimliga

nivåer på energi- och miljöskatter. Motionärerna menar att det är viktigt att

regeringen verkar för att fastställa miniminivåer inom EU för skatt på kapital,

bolag och vissa miljöområden, främst koldioxid.

Vänsterpartiet reserverar i sitt budgetalternativ 4 miljarder kronor för

reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn. I motion

Sk326 yrkande 10 föreslås att en utredning snabbt tillsätts för att se över

möjligheterna till en selektiv skattesänkning inom tjänstesektorn. I

utredningen bör de gränsdragningsproblem vid selektiv beskattning av tjänster

som Tjänstebeskattningskommittén redogjort för i sitt betänkande (SOU 1997:17)

undersökas. Om det visar sig att gränsdragningsproblemen blir för stora, bör

andra sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den privata sektorn prövas.

Eventuella förslag skall rymmas inom den reserverade ramen om 4 miljader

kronor.

I Vänsterpartiets budgetalternativ ingår vidare att 2 miljarder kronor

avsätts till en framtidsfond för kompetensutveckling av personal. Ett

investeringsbidrag, som bör utgå i form av en skattereduktion, på 2 % av

anskaffningskostnaden för inventarier som skall kunna erhållas under fem år bör

införas.

Miljöpartiet de gröna bedömer i motion Sk325 att behovet av skattefinansiering

av offentliga verksamheter kommer att vara stort även i framtiden. Samtidigt

har höga skatter nackdelar och det finns en risk för att flera skattebaser

urholkas, bl.a. som en följd av en alltmer internationaliserad ekonomi.

Motionärernas förslag innebär sammantaget att skattetrycket minskas med 19

miljarder kronor, ca 1 % av BNP, år 2000 jämfört med regeringens förslag.

Miljöpartiet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar på

ungefär denna nivå under överblickbar framtid (yrkande 1).

Inom ramen för det totala skatteuttaget föreslås emellertid en skatteväxling

med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råvaruförbrukning.

Skatteväxlingen bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. år 2000 och ca 100

miljarder kronor inom 15 år. Inom den ramen kan skatten på arbete

(arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med

nära 12 procentenheter (yrkande 2). Skatteväxlingen är ett mycket viktigt

styrmedel för att få till stånd en genomgripande och långsiktig omvandling av

samhället mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall

kunna ske på effektivast möjliga sätt behöver samhällets aktörer, företag och

hushåll, klara långsiktiga politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen

bör därför redan nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1998-2000

och därutöver fatta principbeslut om en fortsatt skatteväxling fram till år

2010.

För det fortsatta arbetet med att utveckla en skatteväxlingsmodell är det

enligt motionärerna viktigt att försöka precisera mer tydliga principer och en

genomtänkt struktur för de energirelaterade skatterna. Detta är viktigt när de

skatterna får en starkt ökad betydelse som styrmedel mot ett kretsloppssamhälle

samtidigt som de kommer att svara för en ökad andel av finansieringen av

offentlig verksamhet (yrkande 3). Det innebär bl.a. att motiven för och sättet

att beräkna nuvarande energiskatt behöver preciseras. Den allmänna

energiskattten bör kompletteras med speciella skatter i produktionsledet för

olika energislag.

Utgångspunkten för Miljöpartiets skatteväxling är att höjda skatter på ett

område skall kompenseras av sänkta skatter på ett annat område.

Skattesänkningarna bör utformas så att negativa industripolitiska och

fördelnings-politiska effekter motverkas. Det innebär att såväl skattesatser

som avdragsmöjligheter för flera olika skatter kan behöva justeras. Det är

också viktigt att inom statsbudgetens ram uppmärksamma behovet av

kompletterande fördelningspolitiska åtgärder för grupper som inte betalar

inkomstskatt och som därför inte direkt kompenseras genom skatteväxlingen. Den

viktigaste skattesänkningen är, som tidigare påpekats, sänkta skatter på arbete

(yrkande 4).

Kristdemokraterna påpekar i sin motion Sk327 att marknadsekonomin i sig inte är

tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den måste bygga på

förvaltarskapets principer. Den kristna förvaltarskapstanken betonar människans

personliga och kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor,

efterkommande generationer, samt för den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin

måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Det måste också avspegla sig i

skattepolitiken.

En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel

inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett

land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för en jämnare

inkomstfördelning. Skattepolitiken är, menar motionärerna, ett viktigt

instrument för detta.

En målsättning för kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa

förutsättningar för nya arbetstillfällen och en långsiktigt hållbar ekonomisk

utveckling. Skatternas omfattning och utformning måste stödja en sådan

utveckling. En ökad sysselsättning är en förutsättning för att minska det

resursslöseri som den alltför höga arbetslösheten innebär. Dessutom förstärker

det skatteunderlaget och minskar de offentliga utgifterna. Därmed skapas ökade

möjligheter att förstärka välfärden, vård, social omsorg och åstadkomma en

rättvis fördelning.

Ett gott samhälle byggs, menar motionärerna, utifrån en marknadsekonomi

baserad på etiska principer och styrd av sociala och ekologiska hänsyn.

Kristdemokraterna eftersträvar en ekologisk och social marknadsekonomi. Detta

får konsekvenser för den skattepolitik de förordar.

I de riktlinjer för skattepolitiken som Kristdemokraterna föreslår (yrkande

1) anges att en viktig uppgift är att verka för ett skattesystem som är

långsiktigt stabilt, är enkelt, främjar en god ekonomisk utveckling och därmed

minskar benägenheten till svartarbete och urholkad skattemoral. Ett annat mål

är att successivt sänka skattetrycket. Det totala skattetrycket bör inte

överstiga 50 % av BNP, men skatterna får inte sänkas på ett sådant sätt att det

rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med

finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg.

I yrkande 2 föreslår motionärerna vidare särskilda riktlinjer för

skattepolitiken inom EU. Med en fri gränshandel och fri rörlighet av varor,

tjänster, personer och kapital är det inte möjligt att hålla en väsentligt

högre eller annorlunda skattestruktur än i våra grannländer. Motionärerna anser

att det är ett starkt svenskt intresse att övergå till majoritetsbeslut inom EU

när det gäller skatter och avgifter på miljöområdet. Det skulle, menar de,

förbättra möjligheterna att få till stånd en gemensam minimiskattesats på

koldioxidutsläpp. Den svenska regeringen bör verka för införandet av en sådan

miniminivå. Motionärerna anser vidare att Sverige bör ha ett fortsatt undantag

inom EU för att kunna behålla restriktiva regler för införsel av bl.a.

alkoholdrycker.

Vid sidan av förslagen i partimotionerna har förslag om skattepolitikens

inriktning också väckts i två enskilda motioner.

I motion Fi201 av Sten Tolgfors (m) föreslås att riksdagen skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om Nya Zeeland som ett lämpligt

studieobjekt för de reformer av skattesystem och arbetsmarknad som bör

genomföras i Sverige. Motionären pekar på att Nya Zeeland är värt att studera

eftersom landet enligt refererad statistik förbättrat sin konkurrenskraft, ökat

sysselsättningsgraden, minskat arbetslösheten och minskat budgetunderskottet

samtidigt som inflationen kunnat hållas mellan 0,5 och 1,5 %. Till de åtgärder

som han menar är värda att studera är avregleringar, reformerade

välfärdssystem, sänkt skattetryck och Nya Zeelands nya arbetsrättslagstiftning.

I motion Fi402 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m och fp) föreslås en

växling av sänkt företagsstöd mot sänkta arbetsgivaravgifter. En sådan växling

skulle, anser motionärerna, ge förutsättningar för ökad sysselsättning och

bidra till att konkurrens sker på lika villkor. En parlamentarisk utredning bör

tillsättas med uppdrag att analysera i vilken mån sänkta arbetsgivaravgifter är

ett bättre alternativ än vissa av de nu i olika former förekommande

företagsstöden.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet konstaterar i sitt yttrande (SkU1y) att regeringens förslag

innebär att den ekonomiska politiken ligger fast och att arbetet med olika

skattefrågor kommer att fullföljas enligt tidigare riktlinjer. Även

oppositionspartiernas förslag överensstämmer i allt väsentligt med de

ståndpunkter i skattefrågorna som redovisades under förra riksmötet.

Skatteutskottet instämmer därför nu liksom tidigare i regeringens bedömning att

det saknas utrymme för skattelättnader av den art och omfattning som föreslås i

flertalet motioner. Möjligheterna till ett ökat skatteuttag är också starkt

begränsat. Utskottet kan hänvisa till vad utskottet anförde i dessa frågor i

sina yttranden till finansutskottet förra hösten och i våras (1996/97:SkU1y och

SkU5y) och vid sina bedömningar av olika skattefrågor bl.a. i betänkandena

1996/97:SkU13-SkU16.

Skatteutskottet erinrar vidare om att samarbetet mellan Socialdemokraterna

och Centerpartiet som pågått sedan våren 1995 haft en avgörande betydelse för

den politiska stabiliteten kring en ekonomisk politik inriktad på balans i de

offentliga finanserna 1998, överskott 1999 och framåt och en halvering av den

öppna arbetslösheten till år 2000. Tack vare en framgångsrik sanering av de

offentliga finanserna står Sverige åter starkt, och det finns nu en fast grund

för en mera offensiv fördelningspolitik. Skatteutskottet delar regeringens

uppfattning att det utrymme som står till buds i första hand skall gå till

ändamål som bäst gynnar en rättvis fördelning och mest bidrar till tillväxt och

ökad sysselsättning och att de som burit de tyngsta bördorna i saneringen av de

gemensamma finanserna bör stå främst. De krav på långtgående skattelättnader i

olika hänseenden som framställs i motionerna bör alltså fortfarande stå

tillbaka för andra mer angelägna ändamål. Därtill kommer att en del av de

frågor som tagits upp i motionerna övervägs inom Regeringskansliet. Enligt

skatteutskottets uppfattning saknas det skäl för att nu ompröva riktlinjerna

för detta arbete.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar om här aktuella motioner från

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet

de gröna och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan inledningsvis konstatera att skattetrycket höjts i Sverige

som en del av saneringen av de offentliga finanserna. Välfärd kan inte byggas

på lånade pengar. Ofinansierade skattesänkningar är inget annat än morgondagens

skattehöjningar.

Förutom att skatterna finansierar den gemensamma välfärden fyller den andra

funktioner. Skattesystemet har stor betydelse för fördelningspolitiken.

Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att det utrymme som står

till buds i första hand skall gå till ändamål som bäst gynnar en rättvis

fördelning och mest bidrar till tillväxt och ökad sysselsättning och att de som

burit de tyngsta bördorna i saneringen av de gemensamma finanserna bör stå

främst. Samtidigt måste skattesystemet vara ekonomiskt effektivt. Det innebär

att snedvridande effekter och kostsam administration måste undvikas.

Vid en översiktlig bedömning av förslagen i motionerna om ändrad inriktning

av skattepolitiken måste man beakta skattepolitikens skilda funktioner och göra

avvägningar. I en jämförelse mellan alternativen kan utskottet konstatera att

Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av skattepolitiken varken

uppfyller de krav på fördelningspolitik eller de krav på finansiering av höga

ambitioner i den offentliga sektorn som utskottet förordar. Förslagen till

riktlinjer i Folkpartiet liberalernas och Kristdemokraternas motioner skiljer

sig åt från Moderaterna genom att omfattningen av föreslagna skattesänkningar

är betydligt mindre. Inriktningen på förslagen är emellertid likartad, vilket

innebär att de inte tillräckligt beaktar skattepolitikens fördelningspolitiska

effekter. Utskottet bedömer vidare att en så kraftig och snabb skatteväxling

som Miljöpartiet de gröna föreslår kommer att leda till kraftiga

samhällsekonomiska effektivitetsförluster. I kombination med förslagen om

kraftig arbetstidsförkortning, vilket bl.a. innebär införandet av förändrade

skatter för att främja minskade arbetsinsatser, framstår Miljöpartiet de grönas

riktlinjer för skattepolitiken som orealistiska. Vänsterpartiet föreslår en

måttlig ökning av skattekvoten för år 1998, men successivt ökade skatter för

åren därefter. Utskottet anser att ökade skatter varit befogade som ett led i

upprustningen av statens finanser, men att de ytterligare skattehöjningar som

Vänsterpartiet föreslår skulle leda till negativa samhällsekonomiska effekter.

Flera av partierna behandlar företagsbeskattningen och företagens villkor i

Sverige. Utskottet kan konstatera att skattepolitiken de senaste åren har

inneburit att villkoren för företag och företagande förbättrats avsevärt trots

att även företag har fått bidra till saneringen av de offentliga finanserna.

Bolagsskatten är sedan länge förmånlig i ett internationellt perspektiv.

Regeringen har dessutom inriktat politiken på att förbättra villkoren för

mindre och medelstora företag och på att stimulera kvinnors företagande. Till

de konkreta åtgärderna och förslagen hör lättnader i ägarbeskattningen med 4

miljarder kronor, nedsättningen av arbetsgivaravgifterna med inriktning på små

och medelstora företag, lindrad beskattning av enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag samt ändrade regler för utfärdande av F-skattebevis.

Finansutskottet kan, i likhet med skatteutskottet, ställa sig bakom den

inriktning av skattepolitiken som regeringen bedriver och avstyrker därför

förslagen om ändrad inriktning i motionerna Fi220 (v) yrkande 19, Fi403 yrkande

1, Sk325 (mp) yrkandena 1-4, Sk326 (v) yrkandena 1 och 10, Sk327 (kd) yrkandena

1 och 2 samt Sk735 (fp) yrkande 1. Utskottet återkommer till de konkreta

inkomstförslagen.

Finansutskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i propositionen

aviserar att den avser att arbeta vidare med viktiga skattefrågor som berör

skatteväxling, tjänstebeskattning och bekämpning av skattefusk. Utskottet kan

ställa sig bakom den inriktning av detta arbete som redovisas i propositionen.

Någon åtgärd från riksdagen bör därför inte föranledas av motion Fi402 (kd, m,

fp), varför den avstyrks.

Beträffande motion Fi201 (m) konstaterar finansutskottet att frågan inte är

av sådan art att motionen bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Vilka länder

regeringen kan och bör studera är inte en fråga som riksdagen har anledning att

ta närmare ställning till. Motionen avstyrks.

Skatt på inkomst

Fysiska personers inkomstskatt

Tabell 30. Fysiska personers inkomstskatt

Belopp i 1000-tal kronor

---------------------------------------------------------

|Inkomstförslag 1998 | | Motion |Statsbudget-|

| | | | effekt|

---------------------------------------------------------

| | | | |

---------------------------------------------------------

|Regeringen | | | |

---------------------------------------------------------

| Höjt reseavdrag från 13 | + 30 | | |

| till 15 kronor | 000 | | |

---------------------------------------------------------

| Höjd avdragsgräns till | + 30 | | |

| 7 000 kronor | 000 | | |

---------------------------------------------------------

| Förlängt ROT-avdrag | ± 0 | | |

---------------------------------------------------------

| Reducerat särskilt | + 105 | | |

| grundavdrag | 000 | | |

---------------------------------------------------------

|Moderata samlingspartiet | | | |

---------------------------------------------------------

| Nej till höjd | |- 30 000 |- 30 000|

| avdragsgräns | | | |

---------------------------------------------------------

| Slopad värnskatt redan | | - 5 730 | - 5 680|

| 1998 | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

| Fullt inflationsskydd | |- 310 000 |- 290 000|

| från 1998 | | | |

---------------------------------------------------------

| Höjning av generellt | | | |

| grundavdrag till 10 000 | | - 2 380 |- 200 000|

| kronor | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Kommunalt grundavdrag | | | |

| med 10 000 kronor per | | - 5 900 | (0|

| barn | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Avdrag för | |- 900 000 |- 440 000|

| barnomsorgskostnader | | | |

---------------------------------------------------------

| Höjd avdragsrätt för | | | |

| pensionssparande | | (0 |- 130 000|

---------------------------------------------------------

| Ytterligare höjning av | | | |

| reseavdraget till 16 | |- 250 000 |+ 20 000|

| kr/mil | | | |

---------------------------------------------------------

| Slopad | | - 1 000 | (0|

| dubbelbeskattning | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Skattereduktion för | | (0 |- 200 000|

| hushållstjänster | | | |

---------------------------------------------------------

| Permanent ROT-avdrag | | (0 | (0|

---------------------------------------------------------

| Lägre beskattning av | | | |

| royaltyinkomster | | - 70000 |- 70 000|

---------------------------------------------------------

|Folkpartiet liberalerna | | | |

| | | | |

---------------------------------------------------------

| Slopad värnskatt redan | | - 5 000 | - 5 680|

| 1998 | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

| Höjd avdragsrätt för | | | |

| pensionssparande | | (0 | (0|

---------------------------------------------------------

| Slopad | | - 3 000 | (0|

| dubbelbeskattning | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Nej till förlängt ROT- | | (0 | (0|

| avdrag | | | |

---------------------------------------------------------

| Sänkt inkomstskatt: | |- 10 000 |- 10 000|

| skatteväxling | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

|Vänsterpartiet | | | |

| | | | |

---------------------------------------------------------

| Nej till höjt | |- 30 000 |- 30 000|

| reseavdrag | | | |

---------------------------------------------------------

| Nej till höjd | |- 30 000 |- 30 000|

| avdragsgräns | | | |

---------------------------------------------------------

| Slopat grundavdrag över | | + 2 900 | + 1 700|

| brytpunkt | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

| Sänkt reseavdragsgräns | | | |

| till 5 000 kronor | |- 185 000 |- 185 000|

---------------------------------------------------------

| Ändrad | | + 1 000 |+ 270 000|

| bilförmånsbeskattning | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Nytt skalsteg 10 % för | | + 2 500 | + 1 520|

| inkomster över 360 000 | | 000 | 000|

| kr | | | |

---------------------------------------------------------

| Ränteavdragstak 70 000 | |+ 900 000 |+ 650 000|

| kr | | | |

---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

|Miljöpartiet de gröna | | | |

| | | | |

---------------------------------------------------------

| Nej till höjd | |- 30 000 |- 30 000|

| avdragsgräns | | | |

---------------------------------------------------------

| Reseavdrag görs om till | | | |

| 30 % skattereduktion | |- 200 000 |- 100 000|

| för kostnader över 6 | | | |

| 000 kr | | | |

---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------

| | | | |

|Kristdemokraterna | | | |

---------------------------------------------------------

| Nej till höjd | |- 30 000 |- 30 000|

| avdragsgräns | | | |

---------------------------------------------------------

| Fullt inflationsskydd | |- 284 000 |- 200 000|

| från 1998 | | | |

---------------------------------------------------------

| Höjd avdragsgräns för | | | |

| pensionssparande | |- 870 000 |- 130 000|

---------------------------------------------------------

| Slopad | | - 2 500 | -2 500|

| dubbelbeskattning | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

| ROT-tjänstesektorn | | - 1 000 | (0|

| | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Riskkapitalavdrag | |- 600 000 |- 600 000|

---------------------------------------------------------

| Slopad värnskatt och | | | |

| slopat grundavdrag vid | | - 3 600 | - 3 330|

| statlig skatt | | 000 | 000|

---------------------------------------------------------

| Royaltyinkomster | |- 15 000 |- 15 000|

| skattebefriat 2 år | | | |

---------------------------------------------------------

| Yrkesfiskeavdrag | |- 40 000 |- 40 000|

---------------------------------------------------------

| Avdrag för individuella | | | |

| utbildningskonton | |- 100 000 |- 100 000|

---------------------------------------------------------

| Förbättrade ROT-avdrag | | - 1 000 | (0|

| | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| Beskattning av | |+ 600 000 | (0|

| bilförmån | | | |

---------------------------------------------------------

| Ökade inkomster, | | | |

| förbättrad skatte- | | + 1 200 | (0|

| indrivning | | 000 | |

---------------------------------------------------------

| | | | |

---------------------------------------------------------

Reseavdrag (budgetpropositionen)

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (yrkande 37 i denna del, avsnitt 8.5, vol. 1) föreslås

att det avdragsgilla beloppet för kostnader för resor mellan bostad och

arbetsplats med egen bil respektive för resor i tjänsten med egen bil höjs från

13 kr per mil till 15 kr per mil. Samtidigt föreslås att gränsen för

avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen höjs från

6 000 kr till 7 000 kr. Förslaget medför ändringar i 33 § kommunalskattelagen

och i anvisningarna till 23 och 33 §§. De nya reglerna föreslås tillämpas

första gången vid 1999 års taxering.

Skälet till förslaget är att det nuvarande schablonmässiga beloppet för

resekostnader med egen bil har varit oförändrat sedan 1993. För att ta hänsyn

till ändrade faktiska rörliga kostnader, bl.a. ökade bensinkostnader, finns det

anledning att justera upp nivån. Med hänsyn till att den nya nivån skall kunna

bestå ett antal år föreslås en uppjustering med 2 kr per mil.

I samband med att avdraget för kostnader för bilresor till och från arbetet

samt i tjänsten föreslås höjas är det enligt propositionen med hänsyn till

statsfinanserna och för att ge åtgärden en tillfredsställande

fördelningspolitisk profil motiverat att höja det icke avdragsgilla beloppet

från 6 000 kronor till 7 000 kronor. Förslagets konstruktion innebär att

åtgärden särskilt inriktas mot dem med förhållandevis långa avstånd mellan

bostaden och arbetsplatsen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi403 förslaget om att höja det

avdragsgilla beloppet för arbetsresor (yrkande 16). Motionärerna vill däremot

höja avdraget för resor till och från arbetet utöver vad som föreslås i

propositionen till 16 kr per mil (yrkande 14). Motsvarande förslag återfinns

även i motion Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) (yrkandena 8 och

9). Även Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) föreslår i motion Sk305

yrkande 2 att avdragsgränsen höjs. I motion Fi403 föreslår Moderaterna dessutom

att riksdagen begär förslag från regeringen om att ändra bestämmelserna så att

avdrag också medges för resor till och från barnomsorg (yrkande 15).

Vänsterpartiet anser i motion Sk326 att riksdagen bör avslå

propositionsförslaget om höjt reseavdrag till 15 kr. Det saknas enligt

motionärerna reella skäl för en sådan höjning. I stället bör riksdagen besluta

om en sänkning av gränsen för avdragsgilla kostnader till 5 000 kr (yrkande 6).

Miljöpartiet de gröna avvisar i motion Sk325 förslaget om höjt reseavdrag

(yrkande 13). Skälet är att en höjning missgynnar kollektivresenärer. I stället

föreslår motionärerna att reseavdraget görs om till en skattereduktion på 30 %

som blir lika mycket värd för både hög- och lågavlönade (yrkande 14).

Kristdemokraterna avvisar i motion Sk327 propositionsförslaget att höja

avdragsgränsen (yrkande 21). En höjning av gränsen skulle missgynna

kollektivresenärer och de som har relativt korta resor med egen bil till

arbetet.

Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) välkomnar i motion Fi912 yrkande 2

propositionens förslag om höjda avdrag för arbetsresor, men påpekar att ett

problem kvarstår för övriga resor som företas med egen bil då allmänna

kommunikationer saknas. Detta är framför allt angeläget för kvinnor och för

boende i glesbygd. Motionärerna föreslår att ett särskilt glesbygdsavdrag för

höga resekostnader införs.

Även Maud Björnemalm m.fl. (s) framhåller i motion Sk308 att reseavdraget är

särskilt viktigt för glesbygden där kollektivtrafiken inte räcker till.

Motionärerna föreslår att riksdagen tar initiativ till en analys av

förutsättningarna för att rikta reseavdraget så att ett högre reseavdrag för

arbetsresor med bil utgår i stödområdena.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) att utvecklingen av

bensinkostnader m.m. motiverar en uppräkning till 15 kr per mil så som

regeringen föreslagit och att detta belopp väl täcker merkostnaderna för resor

till och från arbetet med egen bil. Uppräkningen av beloppsspärren från 6 000

kr till 7 000 kr sägs vara väl avvägd. Skatteutskottet tillstyrker således

propositionsförslaget och avstyrker här aktuella motioner.

Till yttrandet har beträffande reseavdragen fogats avvikande meningar från

Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet propositionens förslag

om reseavdrag och avstyrker motionerna Fi403 (m) yrkandena 14-16, Fi912 (c)

yrkande 2, Sk305 (m) yrkande 2, Sk308 (s), Sk321 (m) yrkandena 8 och 9, Sk325

(mp) yrkandena 13 och 14, Sk326 (v) yrkande 6 och Sk327 (kd) yrkande 21.

Förlängt ROT-avdrag (budgetpropositionen)

Budgetpropositionen

I propositionen (yrkande 44, avsnitt 8.7, volym 1) föreslår regeringen att det

s.k. ROT-avdraget förlängs ett år. Det betyder att byggnadsarbeten som utförts

under tiden den 1 januari-31 december 1998 kan ge rätt till skattereduktion

enligt tidigare gällande regler. Förslaget medför att lagen (1996:725) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus ändras så att

avdragsmöjligheten förlängs.

Motionerna

Förslag till regelförändringar avseende ROT-avdraget förs fram i fyra motioner,

nämligen i de båda partimotionerna Fi205 (m) yrkande 6 och Sk327 (kd) yrkande

14 i denna del samt i motionerna Sk319 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson

(c) och Sk320 Ulf Björklund (kd). I den förstnämnda motionen föreslås riksdagen

besluta att införa ett permanent ROT-avdrag. Motsvarande förslag återfinns i

motion Sk319. I Kristdemokraternas partimotion föreslås att avdrag skall medges

med ett belopp motsvarande 60 % av underlaget dock högst 30 000 kr per hushåll

och år. I motion Sk320 (kd) föreslås att också fastighetsägare som använder

egen arbetskraft skall vara berättigade till ROT-avdrag.

I Folkpartiets liberalernas budgetalternativ som redovisas i motion Fi212

avvisas regeringens förslag om förlängning av ROT-avdraget. Även i

Miljöpartiets motion Fi219 inräknas ett avslag på regeringsförslaget i partiets

budgetalternativ. Motionärerna accepterar således inte den förlängning av ROT-

avdraget som föreslås i budgetpropositionen.

Skatte- och bostadsutskottens yttranden

Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU1y) att aktiviteten i byggsektorn

kan förväntas bli fortsatt låg under en tid framöver och är därför berett att

tillstyrka propositionsförslaget. Skatteutskottet föreslår dock en marginell

ändring av propositionens lagförslag. Enligt gällande principer skall inte

kostnader beräknas i avdragsunderlaget för vilka statligt stöd har uppburits.

Reglerna härom bör kompletteras med en hänvisning till två författningar om

statsbidrag som tillkommit under 1997.

Till yttrandet har beträffande ROT-avdraget fogats avvikande meningar från

företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och

Kristdemokraterna.

Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) regeringsförslaget om en

förlängning av ROT-avdrag och avstyrker förslagen i Folkpartiets och

Miljöpartiets partimotioner. Gjorda utvärderingar visar att avdraget inneburit

ökad aktivitet inom byggsektorn och därmed bidragit till ökad sysselsättning.

Bostadsutskottet är inte heller berett att tillstyrka motionsförslagen om en

breddad bas för ROT-avdrag m.m. såvitt avser bostadsutskottets

beredningsområden eller en höjning av den andel som berättigar till avdrag.

Bostadsutskottet aviserar dessutom att det planerar att senare under

riksmötet behandla motionsförslag om en utredning av effekterna av ROT-

avdragen.

Till yttrandet har beträffande ROT-avdraget fogats avvikande meningar från

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatte- och bostadsutskotten

propositionens förslag om förlängt ROT-avdrag och avstyrker motionerna Fi205

(m) yrkande 6, Sk319 (c), Fi219 (mp) yrkande 21 i denna del, Sk320 (kd) och

Sk327 (kd) yrkande 14 i denna del. Som skatteutskottet anmärker finns det

emellertid anledning att göra ett litet tillägg i lagförslaget.

I 2 § tredje stycket lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för

byggnadsarbete på bostadshus finns en bestämmelse om att i det underlaget för

skattereduktion inte får räknas in utgifter för åtgärder för vilka bidrag

beviljats enligt ett antal uppräknade förordningar. Under året har regeringen

fattat beslut om nya statsbidrag för vissa investeringar som görs för att

minska elberoendet. Stöden i fråga regleras i förordningen (1997:634) om

statligt bidrag till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda

byggnader till fjärrvärme och förordningen (1997:635) om statligt bidrag till

vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler.

En skattskyldig bör - i enlighet med redan nu gällande principer - inte kunna

medges skattereduktion för utgifter som täcks av bidrag enligt 1997 års

förordningar. Utskottet föreslår därför att lagrummet i fråga kompletteras med

nämnda förordningar.

Reducering av det särskilda grundavdraget (budgetpropositionen)

Budgetpropositionen

Den som under ett beskattningsår uppburit folkpension med minst 6 000 kr kan

vid taxeringen ha rätt till särskilt grundavdrag för pensionärer (SGA).

Maximalt SGA-belopp motsvarar summan av folkpension och ett pensionstillskott

för ålderspensionär. Pensionsinkomster över detta belopp reducerar det

särskilda grundavdraget. SGA reduceras emellertid inte av t.ex.

arbetsinkomster, pensionsförsäkring eller livränta.

I propositionen (avsnitt 3.4, volym 6) anförs att då en person uppbär både

arbetsskadelivränta och förtidspension så täcker livräntan hela

inkomstbortfallet samtidigt som personen med anledning av förtidspensionen kan

ha rätt till SGA. Detta leder till en överkompensation där nettoinkomsten kan

bli högre än vid förvärvsarbete. Enligt regeringens mening är ett sådant

system orimligt. Det skapar felaktiga incitament och motverkar arbetslinjen.

Regeringen föreslår därför ändring i kommunalskattelagen på så sätt att egen

arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspension skall reducera det

särskilda grundavdraget för pensionärer. I propositionen anges att förslaget

beräknas ge ökade skatteintäkter med 115 miljoner kronor per år.

Inga motioner har väckts med anledning av förslaget.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens

förslag, men föreslår samtidigt en viss justering av lagförslaget.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet

propositionens förslag. Utskottet utgår från att regeringen noga följer vilka

effekter den föreslagna förändringen kan få för den enskilde individen. Som

socialförsäkringsutskottet påpekar finns det emellertid anledning att göra ett

litet tillägg i lagförslaget. Utskottet föreslår att orden ?erhållen livränta?,

skall ersättas med orden ?erhållen sådan livränta? i fjärde stycket punkt 1 av

anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370).?

Enligt vad utskottet erfarit har effekter av det reducerade grundavdraget

inte beaktats i budgetpropositionens beräkning av statsinkomster. Utskottet

förordar därför att inkomsterna räknas upp med 105 miljoner kronor år 1998.

Hänsyn har då tagits till den uppbördsförskjutning som uppstår för första året.

Övriga förslag beträffande inkomstskatt för fysiska personer

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår en rad förändringar beträffande inkomstskatt

för fysiska personer i motion Fi403. Motionärerna föreslår att grundavdraget

höjs till 10 000 kr (yrkande 5), ett grundavdrag för barn införs för den

kommunala beskattningen (yrkande 6), den statliga inkomskatten sänks till 20 %

(yrkande 7) och att riksdagen begär förslag från regeringen om höjt

avdragsutrymme för pensionssparande (yrkande 17). I motion Fi205 föreslår

Moderaterna dessutom att en skattereduktion med 50 % av betald arbetskostnad

för rena hushållstjänster införs (yrkande 5).

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 att den statliga

inkomstskatten sänks till 20 % (yrkande 3) och att avdragsrätten för sparande i

privata pensionsförsäkringar höjs till 1 basbelopp år 1998 och 1,5 basbelopp år

1999 (yrkande 19). Motionärerna föreslår vidare att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna att en ny värnskatt inte skall införas (yrkande 4).

Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 att värnskatten behålls så att

ytterligare 5 % tas ut i statlig skatt för inkomster över 360 000 kr (yrkande

2), att grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten genom en successiv

avtrappning från omkring 170 000 kr (yrkande 3), att grundavdraget höjs

(yrkande 4), att ett nytt skikt införs i skatteskalan på 30 % för inkomster

över 360 000 kr (yrkande 5), att bilförmånsbeskattningen förändras för att

bl.a. skapa en bättre miljöprofil (yrkande 7) samt att avdragstaket för

räntekostnader för år 1998 skärps till 70 000 kr.

Kristdemokraterna föreslår i motion Sk327 att avdragsgränsen för

pensionssparande höjs (yrkande 11), att den statliga inkomstskatten sänks till

20 % och att grundavdraget vid den statliga inkomstbeskattningen slopas

(yrkande 18), att skiktgränsen justeras upp (yrkande 19) samt att beskattningen

av bilförmån ändras (yrkande 31). Motionärerna lägger också fram förslag för

att främja arbetstillfällen inom tjänstesektorn. De föreslår att den s.k.

danska modellen prövas för tjänstesektorn (yrkande 13) och dessutom att

riksdagen beslutar om en bredare bas för skattereduktion inom tjänstesektorn

och att denna skall medges med ett belopp motsvarande 60 % av underlaget, dock

högst 30 000 kr per hushåll och år (yrkande 14 i denna del). I yrkande 15

föreslås att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system med

skattebefriade utbildningskonton. Kontona föreslås vara gemensamma för

arbetsgivare och anställd. Syftet med förslaget är att stimulera ökad kompetens

och utbildning.

Vid sidan om partimotionerna har förslag beträffande inkomstskatt för fysiska

personer även väckts i enskilda motioner och kommittémotioner.

Ett förslag om att införa en skattereduktion på 50 % av betald kostnad för

hushållstjänster föreslås även i motion Sk322 av Kent Olsson och Åke Carnerö

(m, kd).

Förmånsbeskattningen av personaloptioner tas upp i två motioner. I både

motion Sk309 av Isa Halvarsson och Anne Wibble (fp) och motion Sk323 yrkande 1

av Carl Erik Hedlund m.fl. (m) föreslås en ändring så att förmånen från

personaloptionen anses ha åtnjutits vid tidpunkten för utnyttjandet. Såsom

reglerna i dag är utformade riskerar anställda att tvingas betala mer än 100 %

av förmånens värde i skatt. Det inträffar om värdet på aktierna faller.

I motion Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås att kapitalinkomstskatten

sänks till 28 % fr.o.m. år 1999 och till 25 % fr.o.m. år 2000 (yrkande 4).

Dessutom föreslås fullt inflationsskydd i inkomstskatteskalan fr.o.m. år 1998

(yrkande 6).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.

Till yttrandet har beträffande övriga inkomstskatteförslag för fysiska

personer fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker motionerna

Fi205 (m) yrkande 5, Fi403 (m) yrkandena 5-7 och 17, Sk309 (fp), Sk322 (m, kd),

Sk323 (m) yrkande 1, Sk324 (m) yrkandena 4 och 6, Sk326 (v) yrkandena 2-5, 7

och 12, Sk326 (kd) yrkandena 11, 13, 14 i denna del, 15, 18, 19 och 31 samt

Sk735 (fp) yrkandena 3, 4 och 19.

Företagsbeskattning och dubbelbeskattning

Tabell 31. Företagsbeskattning och dubbelbeskattning

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi205 att dubbelbeskattningen av

utdelade och kvarhållna vinster slopas (yrkande 1), att spärreglerna för

fåmansbolag lindras (yrkande 2) och att inkomster av royalty som härrör från

patent skall beskattas som kapitalinkomst (yrkande 8). Förslaget om slopad

dubbelbeskattning återfinns dessutom i motion Sk321 av Gullan Lindblad och

Göthe Knutson (m) (yrkande 3).

Även Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 att dubbelbeskattningen

avskaffas och att beskattningen av fåmansbolag ändras (yrkandena 5 och 6).

Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 att bolagsskatten höjs till 30 %

(yrkande 30), att en bolagsvärnskatt införs på 5 % på vinster över 50 miljoner

kronor (yrkande 31), att gällande bestämmelser för lättnad av

dubbelbeskattningen ändras så att underlaget för lättnaden endast omfattar den

skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna (yrkande 32) och att

aktiebolags kostnader för ökning av aktiekapitalet, de s.k.

organisationskostnaderna, inte skall vara avdragsgilla (yrkande 33). För att

kompensera för den diskriminering som små företag utsätts för på

riskkapitalmarknaden föreslår Vänsterpartiet i motion Fi220 yrkande 13 att små

företag skall få göra ett särskilt kreditavdrag. I motion Fi209 tar

Vänsterpartiet upp frågor om den ekonomiska makten. I motionen anförs att

arbetarrörelsens ursprungliga definition av en kapitalist är en person som

lever på att köpa och exploatera andra personers arbetskraft. Målet att

avskaffa kapitalismen innebär enligt motionärerna att denna typ av kapitalister

skall försvinna. Att äga sina egna kunskaper, sin egen bostad eller aktier i

det företag man arbetar i gör emellertid inte en person till en kapitalist. Det

innebär att socialismen är förenlig med ett utbrett privat ägande, om än detta

ägande i första hand bör ta sig olika kollektiva och kooperativa former. I

yrkande 1 föreslår motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en utredning

kring möjligheterna till sänkt skatt för entreprenörer, aktivt arbetande

företagare och långsiktigt ägande som är förenligt med motionärernas

grundläggande målsättning.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 att representationsavdraget

slopas (yrkande 21).

Kristdemokraterna föreslår i motion Sk327 att ett permanent riskkapitalavdrag

införs (yrkande 3), att royalty på patenterade uppfinningar skall vara

skattebefriade under två år (yrkande 4), att dubbelbeskattningen på aktier

avskaffas (yrkande 7) och att kostnader för vin och sprit ej skall ingå i

avdragsramen för representation (yrkande 26).

Förslag om företagsbeskattning och dubbelbeskattning har även lagts fram i

kommittémotioner och enskilda motioner.

Carl Erik Hedlund m.fl. (m) föreslår i motion Sk312 att

representationsavdraget höjs till 180 kr.

I syfte att få försörjningen av riskkapital till företagen att fungera bättre

föreslår Sten Svensson m.fl. (m, kd) i motion Sk314 dels att ett nytt,

förbättrat riskkapital införs (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen

begär en utredning om en indirekt finansieringsform för privata investeringar i

onoterade företag (yrkande 2). Riskkapitalinvesteringar föreslås kunna göras

via någon form av projektkapitalfonder eller andra investeringsföretag enligt

förebild från det brittiska systemet med s.k. Venture Capital Trusts, VCT.

Bo Lundgren m.fl. (m) föreslår i motion Sk624 att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ändrade regler för beskattning av utdelning och

realisationsvinst i fåmansbolag (yrkande 1). Huvdregeln vid beskattning av

utdelning till aktiv ägare bör, enligt motionärerna, vara att all utdelning

från bolaget anses som kapitalinkomst om ägaren tagit ut en lön som minst

motsvarar den som en kollega i samma yrke har.

Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) föreslår i motion N217 förbättrade villkor

för fåmansföretagen (yrkande 6) och att dubbelbeskattningen helt bör avskaffas

(yrkande 7).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.

Till yttrandet har beträffande företagsbeskattning och dubbelbeskattning

fogats avvikande meningar från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande och avstyrker motionerna

Fi205 (m) yrkandena 1, 2 och 8, Fi209 (v) yrkande 1, Fi220 (v) yrkande 13,

Sk312 (m), Sk314 (m, kd), Sk321 (m) yrkande 3, Sk325 (mp) yrkande 21, Sk326 (v)

yrkandena 30-33, Sk327 (kd) yrkandena 3, 4, 7 och 26, Sk624 (m) yrkande 1,

Sk735 (fp) yrkandena 5 och 6 samt N217 (m, fp, kd) yrkandena 6 och 7. Utskottet

vill också erinra om att riksdagen på skatteutskottets förslag (bet.

1997/98:SkU2) den 29 oktober beslutade att ett aktiebolags kostnader för ökning

eller nedsättning av aktiekapitalet skall vara avdragsgilla. Vänsterpartiets

förslag om avdragsrätt för organisationskostnader avslogs i det sammanhanget.

Social- och arbetsgivaravgifter

Tabell 32. Social- och arbetsgivaravgifter

Förändrad avgiftsstruktur (budgetpropositionen)

Budgetpropositionen

I den ekonomiska vårpropositionen (1996/97:150) framhölls att det under de

senaste åren har gjorts stora förändringar i regelverket om socialavgifter som

har inneburit att det uppstått en obalans i den meningen att intäkterna från de

olika avgifterna inte motsvarar kostnaderna för motsvarande försäkringar.

Regeringen avsåg mot bakgrund härav att se över strukturen på socialavgifterna

och återkomma till riksdagen.

I budgetpropositionen läggs nu fram förslag till en ändrad struktur på

socialavgifterna (avsnitt 8.3, volym 1).

Regeringen framhåller att de allmänna socialförsäkringarna är en hörnsten för

välfärdssamhället. Genom dem tillförsäkras medborgarna både en grundtrygghet

och en generell inkomsttrygghet inför sådant som föräldraskap, sjukdom och

ålderdom. Socialförsäkringarna finansieras av socialavgifter, allmänna

egenavgifter och allmänna skattemedel. Totalt uppgår intäkterna från

socialavgifter och allmänna egenavgifter till omkring 90 % av utgifterna för de

förmåner som dessa avgifter är avsedda att finansiera. Socialavgifterna är

avsedda för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala

ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.

De senaste åren har det gjorts stora förändringar av regelverken, bl.a. har

den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet

slopats. I stället höjdes den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Denna har också

därefter höjts i flera etapper. Vidare har utgifter flyttats mellan de olika

försäkringarna. Under senare år har inkomsterna från den allmänna

sjukförsäkringsavgiften tillsammans med sjukförsäkringsavgift i form av

arbetsgivar- och egenavgift betydligt överstigit utgifterna för de förmåner

dessa avgifter är avsedda att finansiera. Detta är en konsekvens av att

förmånerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen reducerats till följd av bl.a.

införande av sjuklöneperiod, sänkta ersättningsnivåer, minskande sjuktal m.m.

Det förhållandet att sjukförsäkringen uppvisar ett finansiellt överskott har

enligt regeringen i olika sammanhang uppfattats som ett oskäligt överuttag av

avgifter alternativt som ett utrymme för reformer. Sjukförsäkringen betraktas

då som mer eller mindre fristående i förhållande till statsbudgeten.

Sjukförsäkringen utgör emellertid en integrerad del av statsbudgeten. Enligt

den finansieringsmodell som använts har intäkterna från

sjukförsäkringsavgifterna bokförts tillsammans med andra socialavgifter på

inkomsttitel och förmånerna finansierats med anslagsmedel på budgetens

utgiftssida. De besparingar som under de senaste åren gjorts inom försäkringen

har motiverats av underskottet i de samlade offentliga finanserna, inte av

sjukförsäkringens finansiella ställning.

Inom folkpensioneringen är å andra sidan sedan lång tid inkomsterna från

folkpensionsavgiften mindre än folkpensionsutgifterna. Detta underskott steg

kraftigt när folkpensionsavgiften år 1993 reducerades med knappt 2 procent-

enheter. Denna åtgärd hade emellertid rent stabiliseringspolitiska motiv och

kunde ha avsett någon annan socialavgift. Allmänt sett har det skett flera

förändringar rörande socialförsäkringens förmåner och av socialavgifterna som

inte varit samordnade. Under- eller överskott har därför uppstått som inte

avspeglar utvecklingen av inkomster eller utgifter inom respektive försäkring.

Samtidigt sker i flera sammanhang en redovisning av inkomster och utgifter inom

respektive försäkringsgren som om de vore från statsbudgeten fristående

försäkringar. Enligt regeringens mening har det uppstått en oklarhet om

socialförsäkringens ställning i förhållande till statsbudgeten.

Nedan redovisas regeringens förslag till ändrad avgiftsstruktur.

Den allmänna egenavgiften

I budgetpropositionen föreslås att den allmänna egenavgiften i form av

sjukförsäkringsavgift omvandlas till en allmän pensionsavgift. Den allmänna

pensionsavgiften kommer därmed för år 1998 att uppgå till 6,95 %. Den

föreslagna förändringen innebär enligt regeringen att ett tydligare samband

mellan pensionsavgifter och utgående pensionsförmåner uppnås då avgiften förs

till Allmänna pensionsfonden för finansiering av försäkringen för

tilläggspension. Som en följd av regeringens förslag om avgifter föreslås också

att rubriken till lagen om allmänna egenavgifter ändras till lag om allmän

pensionsavgift. Detta föranleder följdändringar i andra lagar enligt förslag i

propositionen.

Tilläggspensionsavgiften

Vidare föreslås att tilläggspensionsavgiften för arbetsgivare och för dem som

har inkomst av annat förvärvsarbete sänks från 13 % till 6,40 % av

avgiftsunderlaget. Av influtna tilläggspensionsavgifter förs för närvarande 7 %

till staten och avses motsvara pensionsavgifter på inkomstdelar över 7,5

basbelopp, och 11 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret för att användas

för framtida pensioner inom det premiereservsystem som skall inrättas inom det

reformerade ålderspensionssystemet. Återstoden förs till Allmänna

pensionsfonden. De planerade avgiftsändringarna skall enligt propositionen inte

påverka de avgiftsintäkter som förs till Allmänna pensionsfonden respektive

Riksgäldskontoret. För att en oförändrad nivå på avsättning till

premiereservsystemet skall vidmakthållas måste avsättningen av influtna

tilläggspensionsavgifter till Riksgäldskontoret höjas från 11 % till 22,4 %.

Riksförsäkringsverket får årligen som förskott på tilläggspensionsavgiften från

egenföretagare för närvarande tillgodoräkna sig 11 % av den preliminära skatt

som debiterats fysiska personer samma år. Sänkningen av

tilläggspensionsavgiften föranleder enligt propositionen en sänkning av nämnda

procentsats till 5,4 %.

Sjukförsäkringsavgiften

I propositionen anförs att sjukförsäkringens kostnader finansieras över

budgeten och att avgiftsnivån bör anpassas till de beräknade kostnaderna.

Beträffande sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare föreslås en höjning från

2,94 till 7,90 % av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1998 och till 7,93

% fr.o.m. den 1 januari 1999. I höjningen av sjukförsäkringsavgiften ingår en

höjning med 0,11 procentenheter för år 1998 och 0,03 procentenheter år 1999 med

anledning av regeringens förslag att återta kompensationen för den förlängda

sjuklöneperioden då denna nu föreslås återställas till 14 dagar. För dem som

har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås att avgiften höjs från 3,62 % till

8,66 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Enligt propositionen bör

sjukförsäkringsavgiften bestämmas så att den även täcker kostnaderna för

folkpension i form av förtidspension inklusive pensionstillskott. Skälet

härtill är det arbete som pågår inom Utredningen om ersättning vid långvarigt

nedsatt arbetsförmåga (S 1997:03) angående ersättning till personer som

drabbats av långvarig ohälsa. Detta arbete syftar till att inrymma såväl

sjukpenning som den ersättning som skall utbetalas till sådana personer i samma

försäkringssystem. Om det skulle uppstå en signifikant avvikelse mellan

intäkter och kostnader kommer regeringen att pröva om det finns skäl att åter

justera hur avgiftsuttaget skall fördelas.

Vidare föreslås att bestämmelserna om att det för reglering av över- och

underskott skall finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, slopas. I

propositionen föreslås också lagändringar så att det framgår att

sjukförsäkringsavgiften endast skall finansiera en del av försäkringskassornas

förvaltningskostnader och att avgiften även i framtiden avses finansiera

läkemedelssubventioner. Även i övrigt föreslås förtydliganden av vad

sjukförsäkringsavgiften skall finansiera.

Folkpensionsavgiften

Regeringen föreslår att folkpensionsavgiften för arbetsgivare höjs från 5,86 %

till 6,83 % av avgiftsunderlaget. För den som har inkomst av annat

förvärvsarbete föreslås en höjning av avgiften från 6,03 % till 6,83 %. Enligt

propositionen föreligger inte någon försäkringsmässig grund till en skillnad i

avgiftsuttag mellan arbetsgivare och egenföretagare. Vidare föreslås en lag-

ändring som innebär att endast de särskilda folkpensionsförmånerna

bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer,

handikappersättning och vårdbidrag för funktionshindrade finansieras med

statsmedel fr.o.m. år 1998. Enligt propositionen innebär ett avgiftsuttag på

6,83 % att balans kan förväntas uppnås mellan avgiftsintäkter och utgifter

under år 1998.

Arbetsskadeavgift

Socialavgifter till arbetsskadeförsäkringen tas för närvarande ut med 1,38 %

för arbetsgivare och 1,40 % för egenföretagare. Enligt propositionen är denna

skillnad i avgiftsuttag inte försäkringsmässigt motiverad. Arbetsgivaravgiften

för den som har inkomst av annat förvärvsarbete föreslås därför sänkt till 1,38

% fr.o.m. den 1 januari 1998.

Övriga avgiftsförändringar

Som behandlas nedan föreslår regeringen förändringar av det sammantagna uttaget

av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift till följd av kortare

sjuklöneperiod.

Vidare föreslås, som en konsekvens av avgiftsförändringarna, att den

särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa

förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten enligt lagen (1991:687) om

särskild löneskatt på pensionskostnader höjs från 23,52 % till 24,26 %. Denna

skatt beräknas för närvarande schablonmässigt, enligt de principer som

fastslogs i samband med skattereformen (prop. 1989/90:110), som summan av

egenföretagarnas folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av

övriga egenavgifter och den allmänna sjukförsäkringsavgiften. När denna

beräkningsschablon tillämpas på de föreslagna avgiftsnivåerna, varvid liksom

tidigare 1 procentenhet av den allmänna pensionsavgiften undantas vid

beräkningen, erhålls en särskild löneskatt på 24,26 % av avgiftsunderlaget.

Regeringen kommer att se över beräkningsschablonen för den särskilda

löneskatten.

Förändringen av den särskilda löneskatten föranleder även en förändring av

premieskatten enligt lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för

grupplivförsäkring m.m. Skattesatsen för försäkringsföretag föreslås bli höjd

från 44,66 till 45,00 % av beskattningsunderlaget. För övriga skattskyldiga

föreslås en höjning av skattesatsen från 80,72 till 81,83 % av

beskattningsunderlaget.

Regeringens förslag till struktur- och avgiftsändringar sammanfattas i

nedanstående tabell.

Tabell 33. Regeringens förslag till förändrade avgiftsnivåer

Motionerna

I Moderata samlingspartiets kommittémotion Fi404 begärs avslag på regeringens

förslag om förändringar av de allmänna egenavgifterna, tilläggspensionsavgift,

sjukförsäkringsavgift och folkpensionsavgift. Enligt motionärerna strider

regeringens förslag mot ambitionen att uppnå ett samband mellan socialavgifter

och utgående förmåner. Strävan bör i stället vara att hos den enskilde redovisa

socialavgifterna med motsvarande höjning av bruttolönen.

Folkpartiet framhåller i motion Fi212 att partiet motsätter sig regeringens

förslag till förändrad avgiftsstruktur.

Miljöpartiet begär i motion Sk325 avslag på regeringens förslag till

förändrad avgiftsstruktur för allmänna egenavgifter och arbetsgivar- och

egenavgifter. Miljöpartiet anser att förslaget är en halvmesyr som inte tar

hänsyn till att kopplingarna till de speciella arbetsgivaravgifterna för olika

ändamål försvunnit i det nya budgetsystemet. Miljöpartiet anser att nästa

logiska steg bör vara att slå ihop alla de nuvarande arbetsgivaravgifterna till

en inkomstpost. Detta skulle betyda en inte oansenlig administrativ förenkling,

som säkerligen skulle spara en del pengar. Undantag skulle möjligen kunna göras

för de utgifter som ligger utanför statsbudgeten. I motionen begärs förslag om

sammanslagning av arbetsgivaravgifter till en post.

Kristdemokraterna begär i motion Fi215 avslag på regeringens förslag om

ändringar i de aktuella lagarna. Yrkandet innebär att Kristdemokraterna avvisar

regeringens förslag till förändrad avgiftsstruktur på socialavgiftsområdet.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) inga erinringar mot att

sjukförsäkringsavgiften i form av en allmän egenavgift omvandlas till en allmän

pensionsavgift. Genom denna ändring kommer de allmänna egenavgifterna

uteslutande att finansiera pensioner. De av regeringen i övrigt föreslagna

strukturförändringarna innebär enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning

ett tydliggörande av vad de olika socialavgifterna är avsedda att användas till

och att förtroendet för socialförsäkringssystemet därmed också kan stärkas.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag till ändrad

avgiftsstruktur och avstyrker bifall till motionerna. Representanterna för

Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit

avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att regeringens

förslag till ändrad avgiftsstruktur bör tillstyrkas (yrkandena 24-25, 27-36, 37

[delvis] samt 38-40). Som framgår av hemställan (mom. 25) medför detta att en

lagteknisk samordning bör göras med lagen (1996:1342) om ändring i lagen

(1994:1744) om allmänna egenavgifter. Motionerna Fi215 (kd) yrkande 8, Fi404

(m) samt Sk325 (mp) yrkandena 9 och 15 avstyrks.

Utskottet noterar att regeringen i budgetpropositionen gör bedömningen att

principen om bruttoredovisning i lagen om statsbudgeten (1996:1059) även skall

gälla för de delar av socialförsäkringssektorn som ligger vid sidan av

statsbudgeten. Utskottet har inhämtat att detta främst avses att gälla

delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen som båda i dag

nettoredovisas på statsbudgetens inkomstsida. Utskottet har tidigare uttalat

att det är viktigt att statens inkomster och utgifter redovisas på ett tydligt

sätt (bet. 1995/96:FiU15 s. 68). Den nya budgetprocessen i staten, där

budgetlagen är ett viktigt inslag, har inneburit flera viktiga framsteg i detta

avseende. Utskottet ser positivt på ytterligare steg i denna riktning.

Avgiftsförändringar till följd av kortare sjuklöneperiod (budgetpropositionen)

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att sjuklöneperioden återställs till

14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998 (avsnitt 8.3.7, volym 1). Som en följd av

detta föreslås att det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän

löneavgift höjs med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med

ytterligare 0,03 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 genom att den

allmänna löneavgiften fastställs till 4,48 %.

Det sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift uppgår

för närvarande till 32,92 %. Enligt gällande regler uppgår den allmänna

löneavgiften till 3,70 % år 1998. De föreslagna förändringarna av

arbetsgivaravgifterna innebär att uttaget av arbetsgivaravgifter sänks med 0,67

procentenheter år 1998 och med 0,64 procentenheter år 1999 i förhållande till

gällande regler för dessa år. För att det sammantagna uttaget av

arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift skall öka med 0,11 procentenheter

mellan åren 1997 och 1998 och med 0,14 procentenheter mellan åren 1997 och 1999

måste därför den allmänna löneavgiften höjas med 0,78 procentenheter.

Regeringen föreslår mot bakgrund härav att den allmänna löneavgiften fr.o.m.

den 1 januari 1998 fastställs till 4,48 %.

Regeringen har tidigare aviserat att arbetsgivarna bör kompenseras för den

kostnadsökning som uppkommer med anledning av den höjda ersättningsnivån från

75 till 80 % under sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 januari 1998. Den aviserade

förändringen gjordes mot bakgrund av en sjuklöneperiod på 28 dagar. Den

föreslagna förkortningen av sjuklöneperioden till 14 dagar medför att den höjda

ersättningsnivån får en betydligt mindre effekt på arbetsgivarkollektivets

sjuklönekostnader. Efter förkortningen av sjuklöneperioden kommer höjningen av

ersättningsnivån att medföra ökade sjuklönekostnader på omkring 0,5 miljarder

kronor. Regeringen gör nu den bedömningen att arbetsgivarkollektivet inte skall

kompenseras för denna kostnadshöjning. Till följd av förkortningen av

sjuklöneperioden och de förändrade avgiftssatserna kommer

arbetsgivarkollektivets kostnader för arbetskraft (inkl. sjuklönekostnader) att

minska med omkring 0,6 miljarder kronor, trots att någon kompensation för den

höjda ersättningsnivån inte görs.

Motionerna

Enligt Folkpartiets motion Fi212 är det ett löftesbrott att företagarna inte

kompenseras för de ökade kostnaderna genom en justering av avgiftsuttaget.

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Sk325 avslag på regeringens förslag.

Höjningen kan enligt motionärerna i stället ersättas av höjda energiskatter

inom ramen för skatteväxling.

I motion Sk327 framhåller Kristdemokraterna att när regeringen återställer

sjuklöneperioden innebär det att regeringen erkänner att det var ett misstag

att förlänga den. Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag att höja det

sammantagna uttaget av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift.

I motion Fi401 av Carl Erik Hedlund (m) erinras om att regeringen när den

föreslog att sjuklönen skulle höjas från 75 % till 80 % framhållit att

arbetsgivarna borde kompenseras för den ökade sjuklönekostnaden. Enligt

motionären har regeringen tydligen glömt sin utfästelse och föreslår inte någon

sänkning av arbetsgivaravgiften med anledning av den höjda sjuklönen. Om

sjuklönen förändras måste också arbetsgivaravgifterna reduceras på ett sådant

sätt att ingen kostnadsökning uppstår för företagen vid en höjning av

sjuklönenivån. Det anförda bör enligt motionären ges regeringen till känna.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens

förslag. Representanterna för Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har

anmält avvikande mening.

Finansutskottets ställningstagande

I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringens

förslag bör bifallas (yrkande 26). Som framgått av redovisningen av

budgetpropositionen ovan har regeringen förklarat varför arbetsgivarkollektivet

inte skall kompenseras för de ökade sjuklönekostnaderna. Motionerna Fi401 (m),

Sk325 (mp) yrkande 16 samt Sk327 (kd) yrkande 6 avstyrks.

Övriga avgiftsfrågor

Motionerna

I motion Fi403 begär Moderata samlingspartiet att riksdagen beslutar sänka

sjukförsäkringsavgiften med 3 procentenheter. Enligt motionärerna är

sjukförsäkringsavgiften att betrakta som en ren inkomstskatt.

Folkpartiet liberalerna begär i motion Sk735 en sänkning av

arbetsgivaravgifterna med 6 procentenheter, vilket innebär minskade avgifter

med 18 miljarder kronor. Sänkningen bör riktas mot den sektor av ekonomin där

de s.k. skattekilarna på arbete bedöms vara särskilt hämmande för

sysselsättningen, den privata tjänstesektorn. För egenföretagarna skall en

motsvarande sänkning av egenavgifterna ske. I motionen hänvisas till att

aktuella forskningsrön bekräftar att sänkta arbetsgivaravgifter är den bästa

vägen att stimulera fler arbeten. Motionärerna anser vidare att

arbetsgivaravgifterna för enklare hushållstjänster helt bör slopas.

Vänsterpartiet framhåller i motion Sk326 att partiet är principiell

motståndare till att växla över från arbetsgivaravgifter till allmänna

egenavgifter. Partiet anser också att av fördelningspolitiska skäl bör

förekommande allmänna egenavgifter tas ut på inkomster som överstiger 7,5

basbelopp och dessutom bör egenavgifterna inte vara avdragsgilla vid kommunal

och statlig taxering. Kommunerna bör enligt Vänsterpartiet få en större andel

av den framtida tillväxten. För detta talar de växande behoven av kommunala

tjänster. Mot denna bakgrund avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor till

sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting. Vad motionärerna anfört

om egenavgifter respektive sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och

landsting bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion Sf265 begär Vänsterpartiet att riksdagen beslutar att den allmänna

pensionsavgiften fastställs till 5,95 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Det skulle

innebära att den tidigare beslutade höjningen av de allmänna egenavgifterna med

1 procentenhet för år 1998 återtas.

Vänsterpartiet föreslår vidare i sitt budgetalternativ att egenavgifter inte

tas ut på de första 50 000 kronorna, att nedsättningen av socialavgifter

begränsas till företag med högst tio anställda, att arbetsgivarinträdet i

sjuklöneperioden slopas för små företag samt att arbetsgivaravgifterna

reduceras för försök med kortare arbetstid inom en ram på 3 miljarder kronor. I

budgetalternativet har också avsatts 4 miljarder kronor för en ram för tillväxt

som skall reserveras för reducering av arbetsgivaravgifter inom den privata

tjänstesektorn.

Miljöpartiet anser i motion Sk325 att riksdagen skall upphäva tidigare beslut

och därmed fastställa den allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift

för år 1998 till 5,95 %. Miljöpartiet menar att de allmänna egen-avgifterna på

grund av avdragsrätten har en dålig fördelningspolitisk profil och att den

beslutade höjningen med 1 procentenhet år 1998 förstärker denna profil och

dessutom ytterligare belastar kommunsektorns redan dåliga ekonomi.

Kristdemokraterna erinrar i motion Sk327 om att partiet avvisade den

sedermera av riksdagen beslutade höjningen med 1 procentenhet. Partiet föreslår

nu en sänkning av avgiften med 2 procentenheter.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU1y) att man har

tillstyrkt att den allmänna egenavgiften omvandlas till en allmän

pensionsavgift. Avgiftsuttaget är dock oförändrat och har tidigare fastställts

av riksdagen. Socialförsäkringsutskottet finner inte skäl att frångå denna

bedömning. Inte heller beträffande övriga motionsförslag anser

socialförsäkringsutskottet, som bl.a. hänvisar till tidigare ställningstaganden

och pågående beredningsarbete, att någon riksdagens åtgärd är påkallad.

Motionerna avstyrks således i berörda delar.

Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet,

Miljöpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser, i likhet med socialförsäkringsutskottet, att motionerna

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Således avstyrks motionerna Fi403

(m) yrkande 2, Sk325 (mp) yrkande 10, Sk326 (v) yrkandena 8 och 9, Sk327 (kd)

yrkande 20, Sk735 (fp) yrkande 2 samt Sf265 (v) yrkande 5.

Löneskatt på vinstandelar

I flera motioner krävs att den särskilda löneskatten på vinstandelsmedel skall

avskaffas.

I Moderata samlingspartiets motion Fi205, i Folkpartiets motion Sk735 samt i

Kristdemokraternas motion Sk327 yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa den

särskilda löneskatten på vinstandelsmedel.

I Centerpartiets motion Sk698 anförs att beslutet om särskild löneskatt bör

omprövas och lagstiftningen återställas. Detta bör ges regeringen till känna.

Enligt Vänsterpartiets motion Fi209 skall riksdagen besluta om ett

borttagande av löneskatten om vinstandelsstiftelserna är inriktade på att de

anställda utövar ägarmakt genom stiftelserna.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU1y) om att syftet med att särskild

löneskatt tas ut även på arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser är att

få en mer likformig beskattning av olika arbetsinkomster. Det finns enligt

skatteutskottets uppfattning inte skäl att nu ompröva denna fråga på det sätt

som yrkas i motionerna som därmed avstyrks.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet,

Vänsterpartiet respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare tillstyrkt att särskild löneskatt skall tas ut

även på arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser. I likhet med

skatteutskottet ser inte finansutskottet någon anledning att nu ompröva denna

fråga. Motionerna Fi205 (m) yrkande 10, Fi209 (v) yrkande 5, Sk327 (kd) yrkande

12, Sk698 (c) yrkande 2 samt Sk735 (fp) yrkande 8 avstyrks således.

Skatt på egendom

Fastighetsskatt

Tabell 34. Fastighetsskatt

Motionerna

Förslag om sänkt fastighetsskatt från 1,7 % av taxeringsvärdet till 1,5 % läggs

fram i en rad motioner. Det tas upp i Moderata samlingspartiets motioner Fi403

yrkande 11 i denna del och Bo202 yrkande 5 samt i de moderata motionerna Sk303

yrkande 2 i denna del, Sk307 yrkande 1 i denna del och Sk324 yrkande 5, i

Folkpartiet liberalernas partimotion Sk735 yrkande 12 samt i motion Sk317 (fp),

båda motionerna i denna del. Förslag med samma innebörd förs fram också i

Miljöpartiet de grönas partimotion Sk325 yrkande 24, i Kristdemokraternas

partimotion Sk327 yrkande 23 samt i motion Sk313 (kd) yrkande 2.

Vid sidan härom har förslag om ytterligare sänkningar av skattesatsen lagts

fram. Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi403 yrkande 8 respektive 10

att fastighetsskatten skall sänkas till 1,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998 och

därefter till 1,3 % år 1999 och 1,2 % år 2000. Motsvarande successiva sänkning

föreslås även i motionerna Sk303 (m) yrkande 2 och Sk307 (m) yrkande 1, båda i

denna del. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 yrkande 23 att

fastighetsskatten trappas ner för att på sikt avskaffas. Även Kristdemokraterna

föreslår i motion Sk327 att fastighetsskatten skall slopas. Motionärerna anser

att den skall ersättas med en kommunal fastighetsavgift (yrkande 22).

Motsvarande förslag finns i motion Sk313 (kd) yrkande 1.

Markvärdets inverkan m.m. vid fastighetsbeskattningen tas upp i Moderata

samlingspartiets motioner Fi403 yrkandena 9 och 11 (i denna del) samt Bo202

yrkande 6. Motionärerna anser att endast hälften av det taxerade markvärdet

skall räknas in i underlaget för fastighetsskatt. Ett sådant förslag förs fram

också i motion Sk303 (m) yrkande 2 i denna del. Att markvärdet inte skall

medräknas alls vid fastighetstaxeringen föreslås i motion Sk609 yrkande 3 av

Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m). I Folkpartiet liberalernas motion

Sk735 yrkande 12 och i motion Sk317 (fp), båda yrkandena i denna del, förordas

att vissa lättnader genomförs för de värst drabbade, däribland människor som är

permanent bosatta i attraktiva fritidsområden. Förslaget i Vänsterpartiets

partimotion Sk326 yrkande 17 går ut på att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag om takregler som maximerar mark- och byggnadsvärde för

att bl.a. lätta fastighetsbeskattningen för fastighetsägare i attraktiva

skärgårdsområden. Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 yrkande 27 att

fastighetsskatt inte skall utgå på taxeringsenhet med outbyggt vattenfall. I

Kristdemokraternas partimotion Sk327 yrkande 24 samt i motion Sk313 (kd)

yrkande 3 föreslås riksdagen besluta att fastighetsskatten enbart skall

beräknas på en tredjedel av markvärdet över ett taxeringsvärde på 150 000 kr. I

den senare motionen föreslås dessutom att fastighetsskatt på tomträttsmark

skall avskaffas (yrkande 7).

Belägenhetsfaktorn m.m. vid taxeringen tas upp i några motioner. I

Centerpartiets motion Sk698 föreslås riksdagen besluta om ändrade regler för

fastighetsskatteunderlaget vad avser belägenhetsfaktorn och minsta storlek för

normaltomt. Motsvarande förslag läggs även fram i motion Sk311 (c) yrkandena 3

och 4. I Kristdemokraternas partimotion Sk327 yrkande 25 och i motion Sk313

(kd) yrkande 4 föreslås riksdagen besluta att tabellvärdet för

fastighetsskatten begränsas till 5, vilket innebär att lägesfaktorns genomslag

på byggnadsvärdet begränsas. Stig Grauers m.fl. (m) anser i motion Sk307

yrkande 2 att lägesfaktorn måste sänkas. Motionärerna föreslår vidare att

åtgärder som innebär att energi- och miljöförbättrande åtgärder inte skall

läggas till grund för beräkning av fastigheters taxeringsvärden (yrkande 3) och

att lokala fastighetstaxeringsnämnder inrättas (yrkande 4).

Slutligen föreslås i motion Sk303 av Inga Berggren och Ingvar Eriksson (m)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fastighetstaxeringen

och fastighetsskatten ger orimliga effekter (yrkande 1) och att riksdagen begär

förslag om en förenklad fastighetstaxering (yrkande 4).

Skatte- och bostadsutskottens yttranden

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) alla här aktuella

motionsförslag om ändrad fastighetsskatt. Skatteutskottet påpekar att de

kraftigt höjda taxeringsvärdena på sina håll har lett till en ekonomisk

belastning för enskilda småhusägare, vilket lett till en omfattande debatt.

Skatteutskottet har vid sin behandling av denna fråga framhållit att det saknas

utrymme för sådana skattelättnader och omläggningar av beskattningen som nu på

nytt föreslås i en del av motionerna. Skatteutskottet har därför ansett att de

grundläggande principerna för fastighetsbeskattningen bör ligga fast och har

tagit sikte på tillfälliga lättnader i särskilda fall och på att begränsa

uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå (1996/97:SkU14 och SkU5y).

Ställningstagandena hösten 1996 (1996/97:SkU1y och FiU1) har också medfört att

en särskild utredning om fastighetstaxeringen genomför en genomgripande analys

av samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i syfte att få en så

korrekt bedömning som möjligt (dir. 1997:37). Skatteutskottet noterar att

tillämpningen av t.ex. regler för lägesfaktorer kan ge upphov till problem.

Syftet med utredningen är bl.a. att förebygga att lägesfaktorn och andra

delfrågor som tas upp i de aktuella motionerna ger oriktiga utslag vid

värderingen. Här ingår också frågan om det redan i värderingssystemet bör göras

skillnad mellan fritidsbostäder och permanentbostäder. Utredaren skall även

undersöka om ett lokalt inflytande över fastighetstaxeringen kan medföra en

ökad precision i värderingen. Vid sidan av detta utredningsuppdrag, som skall

vara slutfört före utgången av år 1998, pågår inom Finansdepartementet en

fördjupad analys av fastighetsskatten. Skatteutskottet utgår från att arbetet

bedrivs skyndsamt och anser att resultatet härav bör avvaktas.

Till yttrandet har beträffande fastighetsskatten fogats avvikande meningar

från Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.

Bostadsutskottet (BoU1y) har ej yttrat sig över alla här upptagna förslag om

fastighetsskatten, men de förslag utskottet behandlar har det avstyrkt.

Bostadsutskottet erinrar om att den höjning av fastighetsskatten på bostäder

från 1,5 % till 1,7 % som riksdagen beslöt år 1994 tillkom för att ge möjlighet

att återta den ett år tidigare beslutade men inte genomförda höjningen av den

garanterade räntan avseende vissa bostadssubventioner. Om detta beslut hade

fullföljts skulle det hårt ha drabbat de boende, inte minst i den del av det

svenska bostadsbeståndet som redan då hade de högsta kapitalkostnaderna. I

likhet med skatteutskottet refererar även bostadsutskottet till bl.a. pågående

översynsarbete i Regeringskansliet beträffande fastighetstaxeringen. I avvaktan

på att det arbetet skall slutföras finner bostadsutskottet ingen anledning att

föreslå några förändringar. Vidare aviserar bostadsutskottet att det planerar

att återkomma till frågan när en aviserad bostadspolitisk proposition lagts

fram.

Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna

Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna har avgivit en gemensam avvikande

mening beträffande en sänkning av fastighetsskatten. Vänsterpartiets och

Miljöpartiet de grönas företrädare har dessutom en gemensam avvikande mening om

markvärdets inverkan m.m. vid fastighetsbeskattningen. Beträffande markvärdet

m.m. har dessutom fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Beträffande fastighetsskatten anser finansutskottet att de grundläggande

principerna för fastighetsskatten bör ligga fast. Vissa lättnader i

beskattningen har åstadkommits genom riksdagens beslut hösten 1996 att begränsa

uppräkningen av 1996 års taxeringsnivå. Vidare genomförs nu en genomgripande

analys (dir. 1997:37) av samtliga faktorer som har inflytande på värderingen i

samband med fastighetstaxeringen i syfte att få en så korrekt bedömning som

möjligt. Bl.a. har, som också påpekas i motion Sk698 av Olof Johansson m.fl.

(c), reglerna för bedömning av lägesfaktorer visat sig medföra svårigheter vid

värderingen. I synnerhet för fastboende i vissa attraktiva kustnära områden och

skärgårdsområden har de dramatiskt höjda taxeringsvärdena på övriga fastigheter

inom dessa områden medfört problem. Dagens regler innebär att man mycket

schablonmässigt tar hänsyn främst till genomförda försäljningar. Den lokala

förankring som tidigare fanns hos de lokala fastighetstaxeringsnämnderna

innebar att man kunde tillföra bedömningarna en unik kunskap från ledamöter som

var väl förtrogna med de lokala förhållandena. Utredaren, som enligt direktiven

skall se över och analysera bl.a. dessa frågor och vilka effekter dagens regler

får för taxeringen, skall vara klar med sitt utredningsuppdrag före utgången av

1998. Utskottet vill understryka vikten av att arbetet bedrivs skyndsamt och

att i synnerhet frågan om bedömningen av lägesfaktorerna och deras betydelse

för taxeringen ges särskild prioritet. Utredaren bör så snart som möjligt,

helst under första halvåret 1998, presentera resultatet av sina överväganden

när det gäller lägesfaktorerna och frågan om ett utökat lokalt inflytande över

fastighetstaxeringen. Därefter bör riksdagen snarast föreläggas förslag till

förändring av nuvarande taxeringssystem med sikte på att en förändring skulle

kunna ske med giltighet fr.o.m. 1998. Detta bör ges regeringen till känna.

Vad gäller ändrad fastighetsskatt och fastighetstaxering avstyrker

finansutskottet i likhet med skatte- och bostadsutskotten förslagen i

motionerna Fi403 (m) yrkandena 8-11, Sk303 (m) yrkandena 1, 2 och 4, Sk307 (m),

Sk311 (c) yrkandena 3 och 4, Sk313 (kd) yrkandena 1-4 och 7, Sk317 (fp), Sk324

(m) yrkande 5, Sk325 (mp) yrkandena 23, 24 och 27, Sk326 (v) yrkande 17, Sk327

(kd) yrkandena 22-25, Sk609 (m) yrkande 3, Sk735 (fp) yrkande 12 och Bo202 (m)

yrkandena 5 och 6.

Förmögenhetsskatt (budgetpropositionen)

Tabell 35. Förmögenhetsskatt)

Budgetpropositionen

Riksdagen antog under våren 1997 en ny förmögenhetsskattelag. I denna infördes

avseende aktier i huvudsak samma regler som gällt tidigare, vilket innebär att

aktier som är inregistrerade på Stockholms fondbörs, dvs. aktier som är

noterade på börsens A-lista, är skattepliktiga och skall tas upp till noterat

värde. Den skattefrihet som vid 1997 års taxering gällde för aktier som

inregistrerats på A-listan efter utgången av år 1991 har dock begränsats till

att gälla endast för s.k. huvuddelägare. Denna åtskillnad i beskattningen av

aktier på olika börslistor motiverades med önskemålet att skapa goda villkor

för investeringar i små och medelstora företag jämfört med stora företag, där

investeringarna närmast uteslutande har karaktär av kapitalplaceringar.

Gränsdragningen mellan noterade aktier som är skattefria respektive

skattepliktiga aktier har föranlett flera bolag att under senare tid flytta

från A-listan till annan börslista i syfte att aktieägarna skall undgå

förmögenhetsskatt. Andra företag sägs överväga en sådan förflyttning. Att bolag

som har kvalificerat sig för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned

till lägre rankade listor är enligt regeringens mening olämpligt. Ett sådant

förfarande får negativa konsekvenser och då särskilt för den svenska

aktiemarknaden och företagens möjligheter att anskaffa riskkapital samt leder

även till ett minskat förmögenhetsskatteunderlag. För att förhindra fortsatta

förflyttningar till förmögenhetsskattefria listor och samtidigt upprätthålla

den beskattning som riksdagen har beslutat om, föreslår regeringen att aktier

som var A-listade den 29 maj 1997, dvs. den dag riksdagen beslutade

förmögenhetsskattelagen, eller senare, skall förmögenhetsbeskattas även om

bolaget har lämnat A-listan.

Definitionen av huvuddelägare skiljer på ägarförhållandena i bolag som har

inregistrerats på börsen före respektive fr.o.m. år 1992. Regeringen föreslår

att regeln ändras så att den kommer att omfatta även aktieägare i bolag som har

inregistrerats på börsen före år 1992. Villkoret för skattefrihet bör i detta

fall vara att aktieägaren uppfyllde kraven enligt huvuddelägardefinitionen vid

utgången av år 1991.

Riksdagen beslutade år 1996 att skattepliktiga börsaktier fr.o.m. 1997 års

taxering skulle tas upp till noterat värde. Regeringen föreslår att

skattepliktiga börsaktier och andra aktieliknande tillgångar skall tas upp till

80 % av noterat värde.

Regeringen föreslår vidare vissa mindre ändringar i lagen (1997:324) om

beräkning av skatt och i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-

uppgifter.

Motionerna

Moderata samlingspartiet ställer i motion Fi205 (yrkande 3) krav på att

förmögenhetsskatten skall avvecklas successivt med början 1998. Som ett led i

avvecklingen av förmögenhetsskatten föreslås i motion Fi403 (m) (yrkande 12)

att sambeskattningen slopas 1998 samtidigt som gränsen för skatteplikt vid

förmögenhetsbeskattning höjs till 1,2 miljoner kronor. Liknande krav framställs

också i följande motioner från företrädare för Moderata samlingspartiet,

nämligen Sk301 av Margareta E Nordenvall, Sk303 av Inga Berggren och Ingvar

Eriksson (yrkande 3), Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (yrkande 2),

Sk324 av Bo Lundgren m.fl. (yrkandena 1 och 2) och Sk609 av Margareta E

Nordenvall och Inger Koch (yrkande 4).

Folkpartiet liberalerna anser i motion Sk735 (yrkande 7) att

förmögenhetsskatten måste avvecklas på sikt. Sambeskattningen bör omedelbart

avskaffas. Det skattefria beloppet bör höjas till 2 miljoner kronor. Aktier bör

under övergångstiden värderas till 75 % av marknadsvärdet.

Vänsterpartiet förespråkar i motion Sk326 (yrkandena 13-15) att

förmögenhetsskatten skall vara kvar och skärpas. Partiet föreslår bl.a. att nya

skalsteg skall införas vid förmögenhetsbeskattningen och att samtliga aktier

skall förmögenhetsbeskattas och tas upp till 85 % av marknadsvärdet. För att

undvika att förmögenhetsskatt i kombination med fastighetsskatt leder till

orimliga beskattningseffekter föreslår motionärerna att förmögenhetsvärdet för

fastigheter som bebos permanent skall begränsas till 75 % av taxeringsvärdet.

Miljöpartiet de gröna anser i motion Sk325 (yrkandena 18 och 19) att

regeringens förslag att aktier skall värderas till 80 % av marknadsvärdet inte

är tillräckligt. Aktier bör i stället värderas till 75 % av marknadsvärdet

fr.o.m. 1998 års taxering. Motionärerna anser vidare att sambeskattningen av

förmögenhet skall upphävas fr.o.m. den 1 januari 1998.

Kristdemokraterna efterlyser i motion Sk327 (yrkandena 8-10) att

sambeskattningen av förmögenhet upphävs fr.o.m. den 1 januari 1998.

Motionärerna anser att sambeskattning av förmögenhet är det enda kvarvarande

momentet av sambeskattning som finns i nuvarande skattesystem. Makar och

sammanboende måste beskattas lika när det gäller förmögenhet. För att delvis

finansiera en slopad sambeskattning sänks gränsen för förmögenhetsskatt från

900 000 kr till 800 000 kr. Motionärerna anser även att aktier bör värderas

till 75 % av marknadsvärdet fr.o.m. 1998 års taxering. I motionen föreslås

också att en översyn bör göras av arvs- och gåvoskattereglerna. Det är rimligt

att en företagsförmögenhet (arbetande kapital) i princip undantas från arvs-

och gåvoskatt för att kunna hålla samman familjeföretag vid generationsskiften.

I motion Sk313 av Michael Stjernström m.fl. (kd) yrkandena 5 och 6 framställs

också krav på att sambeskattningen av förmögenhet skall avskaffas. Motionärerna

föreslår också att förmögenhetsskatten skall avskaffas på permanentboende.

I motion Sk315 av Bertil Persson (m) anförs att riksdagen hos regeringen bör

begära förslag om en ny förmögenhetsbeskattning där andelen av statsskulden

dragits från förmögenheten.

I motionerna Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) (yrkande 1)

och Sk738 av Kerstin Warnerbring och Kjell Ericsson (c) (yrkande 1) föreslås

att förmögenhetsskatten skall avvecklas på sikt. Ett första steg i den

riktningen bör vara att sambeskattningen av förmögenhet slopas.

Lagrådet

Finansutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över de i budgetpropositionen

föreslagna ändringarna i förmögenhetsskattelagen. Lagrådets yttrande återfinns

i bilaga 2 till betänkandet.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) propositionens förslag med

vissa ändringar föranledda av Lagrådets yttrande. Motionerna avstyrks.

Avvikande meningar har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Som framgår ovan antog riksdagen den 29 maj 1997 en ny förmögenhetsskattelag

(prop.1996/97:117, bet. SkU20, rskr. 252). I samband därmed anförde riksdagen

bl.a. att förmögenhetsskatten är viktig från fördelningspolitisk synpunkt och

att de inkomster den ger är viktiga för staten. I likhet med skatteutskottet

finner finansutskottet inte skäl att föreslå riksdagen någon ändring av sitt

tidigare ställningstagande att behålla förmögenhetsbeskattningen.

Finansutskottet övergår härefter till att behandla de ändringar i

förmögenhetsskattelagen som regeringen föreslår i budgetpropositionen.

Finansutskottet delar regeringens uppfattning att det är olämpligt att bolag

som har kvalificerat sig för och inregistrerats på börsens A-lista flyttar ned

till lägre rankade listor. Ett sådant förfarande får negativa konsekvenser

särskilt för den svenska aktiemarknaden och företags möjligheter att anskaffa

riskkapital. Ytterligare en konsekvens är att förmögenhetsskatteunderlaget

minskar. Mot denna bakgrund anser finansutskottet, liksom skatteutskottet, att

regeringens förslag för att hindra flykten från A-listan bör genomföras.

Skatteplikten för A-aktier skall således avgöras utifrån listtillhörigheten den

29 maj 1997 då riksdagen beslutade om den nya förmögenhetsskattelagen.

Finansutskottet tillstyrker också förslagen att börsaktier och andra

aktieliknande tillgångar skall tas upp till 80 % av noterat värde samt att

skattefriheten för huvuddelägares aktier utvidgas på det sätt som regeringen

föreslagit.

Av Lagrådets yttrande över de föreslagna ändringarna i

förmögenhetsskattelagen framgår att Lagrådet är kritiskt till utformningen av

förmögenhetsbeskattningen av aktier. Lagrådet har dock uttalat förståelse för

att regler i ett kortsiktigt perspektiv införs i syfte att motverka att bolag

av skatteskäl låter avregistrera sina aktier från A-listan. Lagrådet uttalade

vidare att en ordning, som principiellt sett innebär att A-aktier är

skattepliktiga medan aktier som är föremål för annan notering är skattefria,

knappast kan upprätthållas i längden.

Som Lagrådet påpekat är gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria

aktier problematisk. Finansutskottet anser dock att det bl.a. med hänsyn till

rådande budgetläge inte finns någon bättre lösning på gränsdragningsproblemet.

Skatteutskottet förutsatte redan i våras i samband med införandet av den nya

förmögenhetsskattelagen att regeringen noga skulle följa utvecklingen och vid

behov återkomma med förslag till ändringar (1996/97:SkU20 s. 36).

Finansutskottet anser att det är tillfredsställande att regeringen snabbt har

lagt fram ett förslag för att motverka flykten från A-listan. Med anledning av

vad Lagrådet anfört vill finansutskottet på samma sätt som skatteutskottet

understryka vikten av att regeringen gör en ordentlig genomlysning av problemet

i syfte att skapa en långsiktig lösning.

Lagrådet har även haft synpunkter på den närmare utformningen av lagförslaget

i vissa hänseenden. Finansutskottet godtar Lagrådets förslag och förordar i

likhet med skatteutskottet de justeringar i lagtexterna som framgår av

finansutskottets hemställan. Utöver de ändringar som Lagrådet har föreslagit

bör ett förtydligande göras i 3 § för att huvuddelägares aktier, som varit

avsikten, skall kunna överlåtas mellan huvuddelägaren och dennes barn och

barnbarn med bibehållen skattefrihet. I 12-14 §§ har tagits in de ändringar som

föranleds av att Lagrådet har avstyrkt den i propositionen föreslagna

värderingsregeln för aktier som lämnar A-listan och som därefter är onoterade.

Därutöver har en hänvisning införts i 12 § näst sista meningen för att

förtydliga hur värderingen av andelar i räntefonder skall ske.

De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 30 december 1997. Att

skatteplikten för aktier görs beroende av om aktierna varit inregistrerade vid

en tidpunkt före ikraftträdandet kommer enligt Lagrådets yttrande inte i

konflikt med retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen. Lagrådet

har, utan att ta ställning i denna fråga, även uppmärksammat om det kan anses

strida mot retroaktivitetsförbudet att värderingen av viss egendom hänför sig

till en tidpunkt före lagens ikraftträdande. För att undvika att det uppkommer

osäkerhet om detta vid den praktiska tillämpningen föreslår finansutskottet att

övergångsbestämmelserna kompletteras i enlighet med vad som framgår av

hemställan.

Finansutskottet tillstyrker också de föreslagna ändringarna i i lagen

(1997:324) om begränsning av skatt och i lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Fi205 (m)

yrkande 3, Fi403 (m) yrkande 12, Fi912 (c) yrkande 1, Sk301 (m), Sk303 (m)

yrkande 3, Sk313 (kd) yrkandena 5 och 6, Sk315 (m), Sk321 (m) yrkande 2, Sk324

(m) yrkandena 1 och 2, Sk325 (mp) yrkandena 18 och 19, Sk326 (v) yrkandena

13-15, Sk327 (kd) yrkandena 8-10, Sk609 (m) yrkande 4, Sk735 (fp) yrkande 7 och

Sk738 (c) yrkande 1.

Skatt på varor och tjänster

Tabell 36. Skatt på varor och tjänster

Mervärdesskatt

Motionerna

Likartade yrkanden om ändrade inbetalningsregler för mervärdesskatt läggs fram

i motionerna Fi205 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 4, Sk316 av Inga Berggren

m.fl. (m, fp, kd), Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 och Sk327 av Alf

Svensson m.fl. (kd) yrkande 5. Motionärerna är, i likhet med vad som framhålls

i Folkpartiet liberalernas motion, kritiska mot de förändrade reglerna för

mervärdesskatteredovisningen eftersom de inneburit att många företag blivit

tvungna att betala in mervärdesskatt till staten innan de har fått betalt av

sina kunder. Reglerna för momsinbetalning föreslås därför ändras.

Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 yrkande 34 att regeringen inom EU

skall verka för direktiv som möjliggör en sänkning av mervärdesskatten för viss

tjänsteproduktion. Nuvarande regler förbjuder en generell sänkning av

mervärdesskatt på tjänsteproduktion.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.

Representanter för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi205 (m)

yrkande 4, Sk316 (m, fp, kd), Sk318 (m) yrkande 2, Sk326 (v) yrkande 34 och

Sk327 (kd) yrkande 5.

Skatt på alkohol

Motionen

I motion Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att skatten på maltdrycker

höjs (yrkande 27). Motionärerna vill höja skatten från 1,45 kronor per

volymprocent til 2,01 kr per volymprocent.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuellt motionsförslag.

Representanten för Kristdemokraterna har avgivit en avvikande mening.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet noterar att Kristdemokraterna beräknat ökade statsinkomster om

660 miljoner kronor av sitt förslag. De beräkningar som finansutskottet har

tillgång till visar dock att detta är en överskattning av effekterna av de

förslag som redovisas i motionerna.

Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk327 (kd) yrkande

27.

Energiskatt

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi205 yrkande 7 att de regler för

dieseloljebeskattningen av arbetsredskap som gällde före år 1995 skall

återinföras. Motionärerna anser att de fordon som används som arbetsredskap bör

beskattas lägre än den övriga fordonsparken eftersom arbetsfordon inte belastar

det allmänna vägnätet på samma sätt som övriga fordon. I motion Fi403 yrkande

13 föreslår Moderaterna vidare att bensinskatten bör sänkas med 20 öre per

liter från den 1 januari 1998. Sänkt bensinskatt föreslås även i den moderata

kommittémotionen T232 yrkande 2. Skatten bör sänkas så att alla, oavsett

inkomst, har rimliga chanser att köpa och köra bil. Dessutom föreslås i yrkande

6 att en ny miljöklass, miljöklass 1, införs för miljövänligare bensin och att

skattesatsen i denna klass skall vara 25 öre lägre än för miljöklass 2. Olika

revideringar av bensinskatten med syfte att minska skatten på bilism föreslås

även i de moderata motionerna Sk302, Sk304 yrkandena 1 och 2, Sk305 yrkandena 1

och 3, Sk306 och Sk321 yrkande 7. I motion Sk321 av Gullan Lindblad och Göthe

Knutson föreslås dessutom sänkt koldioxidskatt (yrkande 4).

Koldioxidskatten på fossila bränslen bör enligt Vänsterpartiets mening öka. I

motion Sk326 föreslås att priset för konsumenten skall höjas med 15 öre under

år 1998 (yrkande 39). Motionärerna menar att bensinpriset bör höjas dels för

att minska bilismens miljöbelastande bränsleförbrukning och stimulera tekniken

för bensinsnåla fordon, dels för att på sikt minska biltrafiken till förmån för

järnväg, sjöfart och andra kollektiva lösningar (yrkande 38). Därutöver förslås

höjd dieselskatt (yrkande 41), höjd skatt på mineralolja/smörjolja (yrkande 43)

och att beskattningen av drivmedel av miljöskäl måste leda till att nya

dieselbilar inte beskattas högre än gamla (yrkande 42).

Även Miljöpartiet de gröna föreslår höjd koldioxidskatt. I motion Sk325

yrkande 28 föreslås en höjning med 10 öre per kilogram koldioxid utöver

indexhöjning. Dessutom bör energiskatten på fossila bränslen höjas. Ökningen

skall motsvara 1 öre per kWh av energislagens innehåll (yrkande 29). De

nedsättningar och undantag som finns för industrin vad gäller energi- och

koldioxidskatter bör successivt upphöra (yrkande 31). Under en omställ-

ningsperiod i samband med en skatteväxling bör en tillfällig nedsättning av

energiskatter för den energiberoende industrin införas. Motionärerna föreslår

att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för en sådan

tillfällig nedsättning (yrkande 32). I motionen föreslås även en höjning av den

särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 2 öre per kWh från

den 1 januari 1998 och ytterligare 1 öre åren 1999 och 2000 (yrkande 33).

Fastighetsskatten på elproduktionsenheter föreslås utgå med 4,10 % av

taxeringsvärdet fr.o.m. inkomståret 1998 (yrkande 26).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.

Avvikande meningar har avgivits från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna

och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi205 (m)

yrkande 7, Fi403 (m) yrkande 13, Sk302 (m), Sk304 (m), Sk305 (m) yrkandena 1

och 3, Sk306 (m), Sk321 (m) yrkandena 4 och 7, Sk325 (mp) yrkandena 26, 28, 29

och 31-33, Sk326 (v) yrkandena 38, 39 och 41-43 samt T232 (m) yrkandena 2 och

6.

Reklamskatt

Motionen

I motion Sk318 av Bo Lundgren m.fl. (m) föreslås i yrkande 1 att reklamskatten

slopas. I samma yrkande föreslås även en höjning av mervärdesskatten på

dagstidningar till 21 %.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuellt motionsförslag.

Representanterna för Moderata samlingspartiet har avgivit en avvikande mening.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk318 (m) yrkande

1.

Fordonsskatt

Motionerna

Carl Fredrik Graf (m) föreslår i motion Sk310 att fordonsskatten på

dieseldrivna personbilar ändras så att den inte missgynnar miljövänliga

modeller. Nuvarande regler innebär att fordon av 1993 års modell eller tidigare

årsmodell är lägre beskattade i förhållande till senare årsmodeller. Eftersom

dagens dieselbilar är mycket renare och bränslesnålare än de äldre modellerna

bör bestämmelserna ändras.

Kristdemokraterna räknar i sitt budgetalternativ i motion Sk327 med en sänkt

fordonsskatt om 3,3 miljarder kronor. Motionärerna föreslår en växling mellan

sänkt fordonsskatt och ökat ansvar för trafikanter vid trafikolyckor. Tanken

med förändringen är att trafikanterna, via trafikförsäkringen, skall få ett

större ansvar för de kostnader de förorsakar genom sitt beteende i trafiken.

Således bör samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor föras

över till trafikförsäkringen. Samtidigt bör fordonsskatten sänkas.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella förslag.

Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädare från Moderata

samlingspartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har ovan bifallit regeringens förslag till inkomstberäkning och

i det sammanhanget avstyrkt Kristdemokraternas budgetalternativ. Vidare

avstyrker utskottet, i likhet med skatteutskottet, motion Sk310 (m).

Övriga inkomster

Tabell 37. Övriga inkomster

Avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel

Motionerna

Höjd avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel föreslås i tre motioner.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Sk735 yrkande 16 höjningar av

miljöavgiften med sammantaget 300 miljoner kronor mer än i propositionen.

Vänsterpartiet föreslår i motion Sk326 yrkande 44 en höjning som innebär ökade

inkomster för staten om 400 miljoner kronor medan Miljöpartiet de gröna i

motion Sk325 yrkande 37 föreslår höjningar som sammanlagt inbringar 1 400

miljoner kronor.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.

Avvikande meningar har fogats till yttrandet från företrädare för Folkpartiet

liberalerna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Sk735 (fp)

yrkande 16, Sk326 (v) yrkande 44 och Sk325 (mp) yrkande 37.

Övriga inkomster, nya inkomstslag

Motionerna

I två partimotioner - Sk326 (v) yrkande 40 och Sk327 (kd) yrkande 17 - föreslås

att en avfallsskatt bör införas. Regeringen har i skrivelsen Ekologisk

hållbarhet (1997/98:13) aviserat att den under våren avser att lägga fram en

proposition om skatt på avfall. Målet är att den skall träda i kraft från den

1 juli 1998. I budgetpropositionen beräknas en sådan avfallskatt kunna inbringa

325 miljoner kronor (inkomsttitel 1436). I Vänsterpartiets motion föreslås att

avgifterna höjs så att intäkten blir 500 miljoner kronor under kommande

budgetår. Kristdemokraterna föreslår att avfallsskatten införs från den 1

januari 1998 enligt det förslag som Deponiskatteutredningen presenterat.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sk325 att landningsavgifterna på flyg

bör höjas motsvarande 150 miljoner kronor per år för att kompensera den

borttagna miljöskatten (yrkande 38).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) här aktuella motionsförslag.

Representanterna för Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill beträffande förslagen om avfallsskatt erinra om att

regeringen i sin skrivelse Ekologisk hållbarhet (s. 45) aviserar att den senast

under våren 1998 avser att lämna en proposition i frågan. Innan propositionen

överlämnas till riksdagen måste dock regeringen anmäla förslaget till EU-

kommissionen för granskning av om förslaget är förenligt med statsstödsreglerna

i artiklarna 92-94 i Romfördraget. Utskottet avstyrker i likhet med

skatteutskottet motionerna Sk325 (mp) yrkande 38, Sk326 (v) yrkande 40 och

Sk327 (kd) yrkande 17.

Nya inkomsttitlar och namnändringar

Som en följd av skattekontosystemets införande får några inkomsttitlar nya namn

och några helt nya titlar införs. För att kunna genomföra de för

skattekontosystemet erforderliga förändringarna på inkomstsidan har omfattande

avstämningsarbete mellan Riksskatteverket, Riksrevisionsverket och

Finansdepartementet bedrivits under hösten. Detta arbete var inte slutfört vid

tidpunkten för budgetpropositionens införande varför förändringarna kan

genomföras först nu.

Utskottet föreslår följande förändringar i förhållande till propositionen:

Namnbyten

Följande titlar får nya namn:

-------------------------------------------------------

| | | |

|Titel:|Tidigare namn: |Nytt namn: |

-------------------------------------------------------

|1600 |Betalningsdifferenser |Betalningsdifferenser,|

| | |skatte- konto |

-------------------------------------------------------

|1621 |Betalningsdifferenser |Uppbördsförluster, |

| |p.g.a. rest- föring av |netto, fysiska|

| |fysiska personers |personers inkomstskatt|

| |inkomstskatt | |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|1622 |Betalningsdifferenser |Uppbördsförluster, |

| |p.g.a. rest- föring av |netto, juridiska|

| |juridiska personers |personers inkomstskatt|

| |inkomstskatt | |

-------------------------------------------------------

|1623 |Betalningsdifferenser |Uppbördsförluster, |

| |p.g.a. rest- föring av |netto, arbets-|

| |arbetsgivaravgifter |givaravgifter |

-------------------------------------------------------

|1624 |Betalningsdifferenser |Uppbördsförluster, |

| |p.g.a. rest- föring av |netto, mervärdesskatt |

| |mervärdesskatt | |

-------------------------------------------------------

|1625 |Betalningsdifferenser |Uppbördsförluster, |

| |p.g.a. rest- föring av |netto, räntor m.m. |

| |räntor | |

-------------------------------------------------------

Dessutom har följande namnbyten skett som inte beror på skattekontosystemets

införande:

-------------------------------------------------------

| | | |

|Titel:|Tidigare namn: |Nytt namn: |

-------------------------------------------------------

|1411 |Mervärdesskatt |Mervärdesskatt |

| | varav kommunmoms | varav inbetalt av|

| | |kommuner |

-------------------------------------------------------

|1473 |Jordbruks- och |Särskilda |

| |sockeravgifter |jordbrukstullar och|

| | |sockeravgifter |

-------------------------------------------------------

|2543 |Skatteutjämningsavgift |Avgifter för|

| | |Kemikalieinspektionen |

-------------------------------------------------------

|2711 |Restavgifter och |Dröjsmålsavgifter |

| |dröjsmålsavgifter | |

-------------------------------------------------------

|6111 |Arealbidrag och |Arealbidrag |

| |trädersättning | |

-------------------------------------------------------

|6112 |Miljöstöd |Kompletterande åtgärder|

-------------------------------------------------------

|6113 |Intervention |Övriga interventioner |

-------------------------------------------------------

Nya titlar

Följande nya titlar förs upp i statsbudgeten som en följd av införandet av

skattekonton:

1630 Betalningsdifferenser, övriga

1631 Betalningsdifferenser, övriga

1690 Betalningsdifferenser, ofördelade

1691 Betalningsdifferenser, skattemyndigheterna, netto

1692 Indrivna medel, kronofogdemyndigheten, netto

2397 Räntor på skattekonto m.m., netto

2715 Skattetillägg

2716 Förseningsavgifter

Av andra skäl införs dessutom följande nya titlar:

2555 Kartavgifter för jordbrukets blockdatabas

2556 Djurregisteravgifter

Tillägg

Följande titlar har fått namntillägget netto:

1111 Fysiska personers inkomstskatt, netto

1121 Juridiska personers inkomstskatt, netto

1252 Delpensionsavgift, netto

1411 Mervärdesskatt, netto

Utgifter

Fördelning av utgifter på utgiftsområden år 1998

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar utgifter för riksdagen och dess ombudsmän (JO),

regeringen samt statschefen. Dessutom ingår bl.a. allmänna val, partistöd,

mediefrågor samt vissa centrala myndigheter. Ett av de viktiga målen för

utgiftsområdet är att stödja mångfalden inom mediaområdet.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 4 128

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att prioriteringarna för år 1998

främst rör riksdagen. Ett tillfälligt driftstöd till dagspressen införs under

åren 1997 och 1998.

Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 att partistödet minskas år

1998 och successivt avvecklas. Vidare bör presstödet avvecklas.

Folkpartiet liberalerna anger i motion Fi212 att besparingar bör genomföras i

partistödet.

Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör anslaget till Regeringskansliet

skäras ner. Vidare bör partistödet sänkas till 1996 års nivå.

Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi219 att besparingar kan

genomföras inom Regeringskansliet genom bl.a. bättre utnyttjande av modern

informationsteknik. Den senast uppräkningen av partistödet bör återtas.

Kristdemokraterna anser i motion Fi215 att det går att göra vissa besparingar

på presstödet.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU1y) propositionens

förslag och avstyrker motionerna.

I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet samt Miljöpartiet förslagen i

respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot konstitutionsutskottets

ställningstagande till propositionen och motionerna. Finansutskottet

tillstyrker således, också i enlighet med sitt ställningstagande ovan under

rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen,

propositionens förslag till ramnivå för år 1998 om 3 977 miljoner kronor.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket,

Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet,

Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen

m.fl. Vidare ingår kostnader för statskuldens upplåning och låneförvaltning,

vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 2 883

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen anges att viktiga mål för utgiftsområdet är

tillförlitliga analyser samt bedömningar av den samhällsekonomiska och den

statsfinansiella utvecklingen, ett stabilt och effektivt finansiellt system

samt en effektiv granskning av statlig verksamhet.

Regeringen har för år 1998 bl.a. prioriterat förbättringar i kvaliteten på

nationalräkenskaperna och på prognoser för svensk ekonomi. Detta görs som en

följd av det svenska EU-medlemskapet och det beslutade utgiftstaket. Regeringen

föreslår också att ca 700 miljoner kronor från anslaget Kostnader för upplåning

och statsskuldsförvaltning förs över till utgiftsområde 26 för att skapa bättre

incitament för en kostnadseffektiv statsskuldsförvaltning.

I propositionen läggs vidare förslag till vissa förändringar vad gäller

nuvarande stabsmyndigheter. Lokalförsörjningsverket läggs ned den 1 januari

1998. Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och koncentreras till de

revisionella uppgifterna. En ny myndighet föreslås inrättas för statens samlade

ekonomistyrningsfunktion. Därutöver föreslås en översyn av Statskontorets

verksamhet.

I vårpropositionen angavs ett besparingskrav inom utgiftsområdet på

sammanlagt 18 miljoner kronor som nu fullföljs och fördelas på anslagsnivå.

Därutöver lämnas förslag till slutlig fördelning av den i förra årets

budgetproposition aviserade besparingen på utgiftsområdena 2 och 3.

Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Motionerna

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en minskad ram i förhållande

till regeringens förslag. Folkpartiet anger i motion Fi510 att man hela tiden

motsatt sig en ny registerbaserad folk- och bostadsräkning och avvisar

förslaget till anslag för ändamålet. Förutom de 70 miljoner kronor som

regeringen föreslår för år 1998 tillgodoräknar sig partiet i sitt förslag

dessutom en anslagsbehållning på detta anslag på 30 miljoner kronor. Av medlen

under anslaget Kontrollfunktionen i staten föreslås att 45 miljoner kronor

respektive 50 miljoner kronor för åren 1998 respektive 1999 dras in och

överförs till utgiftsområde 4 för bekämpning av mc-relaterad brottslighet.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 en minskning av ramar med 50 miljoner

kronor genom en generell reducering av anslagen inom utgiftsområdet med ca 2,5

%. Om det skulle erfordras får regeringen återkomma till riksdagen under våren

1998 med ytterligare förslag på tilläggsbudget. Enligt Vänsterpartiet måste de

olika myndigheterna inom Finansdepartementets område vara föredömen när det

gäller effektivitet och budgetdisciplin om den nya budgetprocessen skall ha

trovärdighet.

I motion F219 anför Miljöpartiet de gröna att anslaget till folk- och

bostadsräkningar bör avskaffas, att Statistiska centralbyrån bör tillföras

medel för att bl.a. förbättra miljöstatistiken och Konjunkturinstitutet för att

utveckla och påskynda arbetet med en s.k grön BNP. Vidare föreslås att

Riksdagens revisorer skall byggas ut stegvis.

Kristdemokraterna anser i sin budgetpolitiska motion Fi215 att besparingar

kan göras på utgiftsområdets sammanlagt 20 myndigheter med 5,4 %. Ramen för

utgiftsområdet bör därför minskas med 100 miljoner kronor per år.

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening fyller de myndigheter och de övriga statliga instanser

som finansieras inom utgiftsområdet en betydelsefull roll för en väl fungerande

och effektiv statsapparat. Det är t.ex. av stor vikt att berörda myndigheter

kan tillgodose behovet av ett högt kvalificerat underlag för riksdagens och

regeringens olika ställningstaganden i samhällsekonomiska och statsfinansiella

frågor.

Regeringens bedömningar av resultat och ekonomiskt utfall görs i

propositionen huvudsakligen under respektive verksamhetsområde och anslag.

Skälet är att verksamheterna inom utgiftsområdet är av mycket skiftande

karaktär och att antalet myndigheter är stort. Utskottet noterar samtidigt med

tillfredsställelse de ansatser som gjorts till sammanfattande bedömningar. För

flertalet verksamheter bedöms resultatet som tillfredsställande, men därutöver

anges att ytterligare förbättringar i några fall är nödvändiga.

I de motioner som föreligger föreslås vissa förändringar i förhållande till

regeringens förslag till resursram. I två av motionerna föreslås reduceringar

främst till följd av en annan syn på behovet av en folk- och bostadsräkning, i

de två övriga förespråkas generella reduceringar för myndigheterna inom

utgiftsområdet. Utskottet kommer senare (i betänkande 1997/98:FiU2) att ta

ställning till fördelningen av utgifterna inom utgiftsområde 2 men ser inte

anledning att nu med de motiveringar som framförs i motionerna förorda en

neddragning av ramen för utgiftsområdet. Enligt utskottets bedömning är

regeringens förslag väl avvägt.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker finansutskottet i enlighet med

sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen propositionens förslag till ramnivå, 2 063

miljoner kronor för år 1998, och avstyrker motionerna i berörda delar.

Utgiftsområde 3 Skatteförvaltningen och uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket och skattemyndigheterna (skatte-

förvaltningen) samt Tullverket.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 6 001

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen föreslår regeringen att prioriterade uppgifter för

skatteförvaltningen under år 1998 bör vara fortsatt rationalisering av

grundhante-ringen för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och

flyttningskontroll med ökad träffsäkerhet. Vidare bör skatteförvaltningens

medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten stärkas.

Prioriterade uppgifter för Tullverket föreslås vara att fortsätta arbetet med

förenklingar av regler och procedurer. Ett viktigt verktyg för detta är

datoriseringen. Verket bör även öka kvaliteten i alla delar av sin verksamhet.

En säker och effektiv tullhantering kommer att frigöra resurser som kan

användas inom bl.a. Tullverkets kontrollverksamhet.

Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

Motionerna

Moderata samlingspartiet i motion Fi206 och Miljöpartiet de gröna i motion

Fi219 föreslår samma ram för utgiftsområdet som i budgetpropositionen för hela

perioden.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 ökade ramar för åren 1999 och

2000 att användas för ökad skattekontroll.

Vänsterpartiet framhåller i sin motion Fi220 att det inte är möjligt att

skära ned mer på skattemyndigheterna och Tullverket. Granskningen inom

skatteförvaltningen är eftersatt på grund av underbemanning. Smugglingen

rapporteras ha ökat sedan nedskärningarna påbörjades inom tullväsendet. Medel

bör därför tillföras utgiftsområdet utöver vad som föreslås i

budgetpropositionen.

Även Kristdemokraterna anser i sin motion Fi215 att ramen bör utökas.

Skattebrott innebär att medel undanhålls staten och skapar dessutom illojal

konkurrens inom näringslivet. Det finns dessutom anledning att förvänta att

varje satsad krona i kontroll kan ge flerfalt utfall i ökade inkomster. Även

tullväsendet bör tillföras mer resurser än vad regeringen föreslår.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y) propositionens förslag.

Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna

och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot skatteutskottets ställningstagande

till propositionen och motionerna. Finansutskottet tillstyrker således, i

enlighet med sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets

sammanfattande bedömning av budgetförslagen, propositionens förslag till

ramnivå, 5 662 miljoner kronor, för år 1998. Motionerna avstyrks i berörda

delar.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet,

domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rättshjälpen.

Målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet

för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka tryggheten.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 21 700

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att de brottsbekämpande

myndigheterna skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och

ekonomisk brottslighet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och

gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med

rasistiska inslag och våld mot kvinnor.

Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att den alltmer utbredda

rättsotryggheten i vårt land måste ses mot bakgrund av senare års stora

besparingar på rättsväsendet. Polisen bör tillföras ytterligare resurser och

under den kommande treårsperioden bör 1 miljard kronor satsas på polisen. Detta

kommer i sin tur att aktualisera ett ökat medelsbehov också inom andra av

rättsväsendets myndigheter, främst åklagarväsendet, domstolsväsendet och

kriminalvården, i takt med att brottsbekämpningen effektiviseras.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att brottsbekämpningen är viktig

och föreslår därför omprioriteringar för att bekämpa mc-relaterad brottslighet

och hjälpa brottsoffer. Vidare föreslås att medel tillförs rättshjälpsanslaget

så att det skapas ekonomiska förutsättningar för att riva upp

rättshjälpsreformen som är avsedd att träda i kraft den 1 december 1997.

Enligt Vänsterpartiets motion Fi220 bör bl.a. kronofogdemyndigheterna,

polisen och rättshjälpen tillföras ytterligare medel. Säkerhetspolisen bör få

ett kraftigt minskat anslag.

Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi219 att åklagarväsendet och

Rättsmedicinalverket bör tillföras ytterligare medel.

Kristdemokraterna anför i motion Fi215 att vår demokrati är beroende av att

de rättsvårdande myndigheterna kan verka i praktiken. Det föreslås därför att

ytterligare medel bör tillföras polisväsendet, åklagarväsendet och

rättsväsendet.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JuU1y) propositionens förslag

och avstyrker motionerna.

I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna förslagen i respektive partimotion.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inte något att erinra mot justitieutskottets

ställningstagande. Propositionens förslag till utgiftsram för utgiftsområde 4

om 21 034 miljoner kronor för år 1998 tillstyrks, vilket också är i

överensstämmelse med utskottets ställningstagande under rubriken

Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och de

100 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer,

information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor

samt övriga utrikespolitiska frågor som omfattar strategisk exportkontroll och

Europainformation.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 2 880

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) redovisas att under år 1998 kommer

särskild uppmärksamhet att ägnas bl.a. ett utvidgat och förstärkt EU-samarbete,

ett aktivt arbete i säkerhetsrådet och ett fortsatt stöd till FN:s och andra

organisationers arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga

rättigheter.

Förslag till ram för utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell

samverkan

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi206 att den snabba globaliseringen

fordrar svensk diplomatisk närvaro i de utomeuropeiska industriländerna.

Moderata samlingspartiet föreslår dock en lägre ramnivå än regeringen eftersom

partiet, i enlighet med motion U307, önskar föra anslaget B 4 Fredsfrämjande

verksamhet till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi220 att ett projektbidrag för information

och studier om Europas och EU:s utveckling inrättas. Detta anses motiverat med

tanke på frågornas politiska betydelse.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UU1y) propositionens förslag och

avstyrker motionerna.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet samt Vänsterpartiet har avgivit

avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande

till propositionen och motionerna. Finansutskottet delar utrikesutskottets

uppfattning att anslaget Fredsfrämjande verksamhet ej skall överföras till

utgiftsområde 7. Således avstyrks motion U307 (m) yrkande 5.

Finansutskottet tillstyrker, i enlighet med sitt ställningstagande ovan under

rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen,

propositionens förslag till ramnivå om 2 811 miljoner kronor för år 1998.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära försvaret och det civila

försvaret, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret.

I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som

genomförs med svensk militär trupp utomlands. Inom utgiftsområdet finansieras

även verksamhet som bedrivs av Kustbevakningen och av Statens räddningsverk.

Utgifterna för utgiftsområdet beräknas till 42 163 miljoner kronor år 1997.

Budgetpropositionen

Riksdagen fattade den 13 december 1996 beslut om totalförsvarets utveckling för

femårsperioden 1997-2001, i enlighet med regeringens proposition 1996/97:4

Totalförsvar i förnyelse - etapp 2.

Regeringen har vid beräkningen (budgetpropositionens avsnitt 4.5.4) av

anslagen för åren 1998-2000 utgått från att vissa förändringar görs inom

utgiftsområdet, bl.a. avseende finansieringsformer och budgeteringsprinciper

för delar av det civila försvaret. Besparingsåtgärder genomförs i övrigt enligt

vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen 1997.

Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att ambitionerna i 1992 års

försvarsbeslut i stort sett bör fullföljas. Det skulle möjliggöra en rimlig

försvarseffekt och upprätthålla kompetensen. För att möjliggöra en rimlig

krigsorganisation menar motionärerna att en successiv höjning av

försvarsanslagen bör ske. Vidare bör medlen för internationell fredsbevarande

verksamhet överföras till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Även i

motion Fö211 yrkande 12 föreslår Moderata samlingspartiet en successiv höjning

av utgiftsområde 6 Totalförsvar under den närmaste fyraårsperioden.

I motion U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 5 föreslås att anslaget

Fredsfrämjande insatser överförs till ett nytt anslag inom utgiftsområde 7.

Likaså föreslås i motion Fö225 av Arne Andersson m.fl. (m) (yrkande 8) att ett

annat anslag, A 2, skall föras över till utgiftsområde 7.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 samma utgiftsram som

regeringen för de tre budgetåren. Folkpartiet liberalerna vill emellertid att

utgifterna skall fördelas på ett annat sätt än vad regeringen föreslår.

Vänsterpartiet anser i motion Fi220 att Sveriges långsiktigt gynnsamma

säkerhetspolitiska situation medger besparingar med 700 miljoner kronor utöver

regeringens förslag för budgetåret 1998. Till största delen gäller

besparingarna Försvarsmakten.

Miljöpartiet de grönas vision är enligt motion Fi219 en global, militär

nedrustning. Hoten är inte militära utan bl.a. miljöförstöring, resursutarmning

samt ökande sociala och ekonomiska klyftor. Miljöpartiet vill på sikt ställa om

från ett militärt till ett civilt starkt försvar.

I Kristdemokraternas budgetförslag föreslås i motion Fi215 att

dagersättningen till pliktpersonal höjs med 5 kr per dag från nuvarande 40 kr

till 45 kr. Därför bör ramen för utgiftsområdet ökas med 50 miljoner kronor för

budgetåren 1998, 1999 och 2000.

Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU1y) att regeringens förslag

till ram för utgiftsområdet år 1998 ligger i linje med den ekonomiska

planeringsramen för försvarsbeslutsperioden 1997-2001 som riksdagen beslutade

om i december 1996 samt med besluten med anledning av den ekonomiska

vårpropositionen 1997.

När det gäller inom vilket utgiftsområde utgifterna för fredsfrämjande

truppinsatser skall finansieras, har riksdagen redan under våren 1996 beslutat

att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Enligt

utskottets mening bör någon omprövning härav inte ske inför budgeten för 1998.

Motion Fi206, yrkande 4 i denna del, bör därför avslås enligt

försvarsutskottet.

Huvudparten av anslaget A 2 Fredsfrämjande truppinsatser avser att finansiera

Sveriges medverkan i SFOR i Bosnien-Hercegovina fram till sommaren 1998.

Medelsberäkningen motsvarar sålunda de utgifter som behövs för att fullfölja de

nu aktuella åtagandena och är på intet sätt ett uttryck för Sveriges

ambitioner, framhåller försvarsutskottet.

Försvarsutskottet förutsätter att regeringen, om behov uppkommer av Sveriges

medverkan i internationella fredsfrämjande insatser av större omfattning än vad

som ryms inom föreliggande budgetförslag, återkommer till riksdagen med förslag

om motsvarande förstärkning av utgiftsområdet. Det är enligt utskottets mening

angeläget att undvika omavvägningar inom utgiftsområdet under pågående

verksamhetsår.

Försvarsutskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna ramen för

utgiftsområdet. De motioner som förordar högre eller lägre nivåer bör därför

avslås av riksdagen.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de

gröna och Kristdemokraterna har fogat avvikande meningar till yttrandet och

Folkpartiet liberalerna har lämnat ett särskilt yttrande.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar försvarsutskottets uppfattning att utgifterna för

fredsfrämjande truppinsatser skall finansieras inom utgiftsområde 6

Totalförsvar. Motion Fi206 (m), yrkande 4 i denna del, avstyrks därför av

utskottet. Några överflyttningar av anslag som föreslås i motionerna U224 (m)

yrkande 5 och Fö225 (m) yrkande 8 bör inte ske. Motionerna avstyrks således av

utskottet. I likhet med försvarsutskottet, och i enlighet med utskottets

ställningstagande under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning av

budgetförslagen ovan, tillstyrker finansutskottet att ramen för utgiftsområde 6

bestäms till 41 244 miljoner kronor år 1998. Utskottet avstyrker därmed även

motion Fö211 (m) yrkande 12.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder, samarbete med u-

länder och samarbete med länder i Central- och Östeuropa.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 13 033

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) anges att regeringen under år 1998 kommer

att ta fram en skrivelse om demokrati, utveckling och biståndets roll.

Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet för biståndsramen

när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. I beräkningen

av ramen för utgiftsområdet har regeringen utgått från att biståndsramen för

åren 1998 och 1999 skall uppgå till 0,70 % av BNI för att år 2000 öka till 0,72

% av BNI.

Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en lägre ramnivå än

regeringen. Huvudsakligen möjliggörs besparingarna genom ett skifte från det

bilaterala biståndet till en särskild satsning på att utrota fattigdomen.

Partiet vill inrätta ett nytt anslag för Sveriges fredsbevarande verksamhet

genom att överföra medel från utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och

internationell samverkan och 6 Totalförsvar. Vidare föreslår Moderata

samlingspartiet i kommittémotionerna U224 och U809 att anslaget Samarbete och

utveckling inom Östersjöregionen upplöses och tillförs anslaget Samarbete med

Central- och Östeuropa under utgiftsområde 7. Stödinsatserna bör på sedvanligt

sätt redovisas i det normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar

som riksdagen gör.

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi212 att Sveriges rykte som

företrädare för solidaritet med fattiga länder har solkats ner. Partiet vill

öka ramnivån för år 1998 och därefter göra ytterligare påslag.

Vänsterpartiet framhåller i motion Fi220 att genom att Sverige återgår till

att satsa 1 % av BNI på internationell samverkan och bistånd kan den goda

viljan till global utjämning av resurser visas. Utöver höjningen av nivån på

utgiftsområdet bör enligt partiet ytterligare medel få tas ur

anslagsbehållningar för att under år 1998 uppnå 0,8 %. Därefter bör biståndet

öka ytterligare.

Miljöpartiet de gröna anser i motion Fi219 att kampen mot fattigdomen måste

stå i fokus i allt utvecklingssamarbete. Partiet föreslår en väsentligt

snabbare upptrappning av biståndet till 0,79 % år 1998 och ytterligare ökningar

därefter.

Enligt Kristdemokraternas motion Fi215 är solidaritetstanken grundläggande

för biståndspolitiken. Partiet anser att en plan för en återgång till

enprocentsnivån bör upprättas och att nivån för utgiftsområdet bör höjas under

de tre kommande åren.

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet framhåller i sitt yttrande (UU1y) att kunskapen om och stödet

för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen.

Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en internationellt

betydelsefull fråga, varför den även av det skälet bör prioriteras, enligt

utrikesutskottet.

Utrikesutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna.

Utrikesutskottet erinrar om att anslaget Samarbete och utveckling inom

Östersjöregionen beviljades på tilläggsbudget under andra förutsättningar och

med delvis annat syfte än de medel som anslås inom utgiftsområde 7 för

samarbete med Central- och Östeuropa. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund

kravet på att upplösa anslaget och föra vissa medel till utgiftsområde 7.

Avvikande mening har avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet respektive

Kristdemokraterna. Särskilda yttranden om enprocentsmålet har avgivits dels av

företrädarna för Moderata samlingspartiet, dels gemensamt av företrädarna för

Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot utrikesutskottets ställningstagande

till propositionen och motionerna. Finansutskottet delar utrikesutskottets

uppfattning att anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen ej

skall upplösas och delvis överföras till utgiftsområde 7. Således avstyrks

motionerna U224 (m) yrkande 4 (i denna del) och U809 (m) yrkande 4.

Finansutskottet tillstyrker vidare, också i enlighet med sitt

ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande bedömning

av budgetförslagen, propositionens förslag till ramnivå för år 1998, 11 434

miljoner kronor. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar frågor med anknytning till flyktingpolitik, invandring

till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige

samt internationellt samarbete på migrationspolitikens område. Dessutom ingår i

utgiftsområdet frågor rörande ersättning till kommuner för flyktingmottagandet,

frågor med anknytning till invandrares introduktion i Sverige, frågor rörande

delaktighet och inflytande samt åtgärder mot etnisk diskriminering,

främlingsfientlighet och rasism.

Utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 3 762 miljoner

kronor.

Budgetpropositionen

Regeringen har i en särskild proposition (prop. 1997/98:16) bl.a. föreslagit

att man skall inrätta en ny myndighet för integrationsfrågor. Medelsberäkningen

påverkas också av att utgiftsområdet tillförts 100 miljoner kronor från

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för att kompensera kommunerna

för vissa ökade kostnader för flyktingmottagandet. I enlighet med vad som

aviserades i vårpropositionen genomförs också vissa besparingar inom

utgiftsområdet. Regeringen prioriterar en fortsatt modernisering av

handläggningen och prövningen av utlänningars rätt att vistas i Sverige och

avser att fortsätta satsningen på åtgärder för att främja frivillig

återvandring.

Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi206 att besparingar kan göras inom

utgiftsområdet eftersom allt färre personer invandrar till Sverige. Partiet

motsätter sig regeringens förslag att avdela särskilda resurser för insatser i

utsatta bostadsområden och förordar att rutinerna för avvisningsresor ses över

i syfte att uppnå besparingar.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en mindre nedjustering av

ramen med hänvisning till att partiet motsatt sig regeringens förslag om en ny

myndighet för integrationsfrågor.

Vänsterpartiet erinrar i motion Fi220 om att partiet avvisat regeringens

förslag om en ny integrationsmyndighet. Partiet vill i stället tillföra

ytterligare medel till Invandrarverket och Diskrimineringsombudsmannen liksom

till kommuner för flyktingmottagandet.

Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi219 att ramen skall justeras ned

något eftersom partiet motsätter sig att man till detta utgiftsområde för ett

anslag för mångkulturell kompetens i kulturfrågor.

Socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens

förslag till ramnivåer för budgetåren 1998-2000 samt avstyrker motsvarande

förslag i motionerna.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna biträder i var sin avvikande mening sina partiers

respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning och föreslår

att utgiftsramen beräknas till 3 864 miljoner kronor för år 1998. Detta är

också i överensstämmelse med utskottets ställningstagande under rubriken

Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen ovan. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg,

utgifter för flertalet myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till

organisationer samt vissa stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala

området samt stöd till sektorsforskning. Statens utgifter inom området utgör

endast en liten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård

och social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en angelägenhet

för kommuner och landsting.

De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till 24 018

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

Enligt budgetpropositionen (avsnitt 4.5.4) beräknas de samlade utgifterna för

utgiftsområdet minska år 1998 till följd av de förändringar i

läkemedelsförmånen som genomförts. Regeringen konstaterar dock att de åtgärder

som vidtagits för att begränsa kostnaderna för assistansersättningen inte varit

tillräckliga. För detta ändamål tillförs därför ytterligare medel.

Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi206 en minskad ram för

utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Kostnadsansvaret för

läkemedelsförmånen skall enligt motionärerna inte föras över till landstingen.

I stället skall en frivillig läkemedelsförsäkring införas som skall täcka alla

läkemedel. Därutöver vill motionärerna bl.a. öka anslaget till

assistansersättning samt genom administrativa förändringar minska utgifterna

för tandvårdsförsäkringen.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi212 en utökad ram jämfört med

regeringens förslag. Motionärerna anser att bristerna i vården måste lösas och

föreslår bl.a. ökade resurser för handikappolitiken.

I motion Fi220 föreslår Vänsterpartiet en utökad ram jämfört med regeringens

förslag. De ytterligare medlen skall, enligt motionärerna, bl.a. användas till

att finansiera en ny konstruktion av tandvårdsförsäkringen, frikort till

pensionärer för medicindelen i högkostnadsskyddet samt kostnader för

assistansersättningen.

Miljöpartiet föreslår i motion Fi219 att utgiftsområdet tillförs ytterligare

medel utöver regeringens förslag för att bl.a. återställa villkoren i

tandvårdsförsäkringen till de regler som gällde före den 1 oktober 1997.

Enligt Kristdemokraternas motion Fi215 bör ramen för utgiftsområdet vidgas i

jämförelse med regeringens förslag. Medlen skall enligt motionärerna användas

till förstärkning av assistansersättningen samt att sänka egen-avgifterna i

sjuk- och tandvårdsförsäkringen. De vill också att en översyn genomförs med

syfte att slå samman tand- och sjukvårdsförsäkringarna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU1y) budgetpropositionens

förslag och avstyrker behandlade motioner i berörda delar.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna har till yttrandet

avgivit avvikande meningar.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har inget att invända mot socialutskottets ställningstagande

till propositionen och motionerna. Finansutskottet tillstyrker, i enlighet med

sitt ställningstagande ovan under rubriken Finansutskottets sammanfattande

bedömning av budgetförslagen, budgetpropositionens förslag till ramnivå för

utgiftsområde 9 om 22 500 miljoner kronor för år 1998, och avstyrker därmed

motionerna i berörda delar.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa.

Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning,

rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Därutöver ingår i

utgiftsområdet vissa yrkesskadeersättningar samt folkpension och

pensionstillskott i form av förtidspension. Inom området redovisas även

administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs.

Riksförsäkringsverkets och de allmänna försäkringskassornas

förvaltningskostnader.

Utgifterna för utgiftsområdet beräknas uppgå till 35 554 miljoner kronor för år

1997.

Budgetpropositionen

Av propositionen framgår att nivån på utgiftsområdet anpassats till förslaget

om en förkortad sjuklöneperiod till 14 dagar samt de besparingar som aviserades

i vårpropositionen. Regeringen har också för avsikt att under hösten 1997

återkomma till riksdagen med förslag till ändrad beräkning av

sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

Regeringen har tidigare aviserat att särskilda medel skall ställas till

försäkringskassornas förfogande för rehabilitering. De särskilda medlen skall

erhållas genom att man till en pott för samman medel som avdelats för köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel,

läkarutlåtanden och läkarundersökningar. I budgetpropositionen återkommer

regeringen till frågan och föreslår nu att försäkringskassorna skall ges

möjlighet att bedriva olika projekt med stöd av dessa särskilda medel, bl.a. i

syfte att uppnå samverkansvinster. Till de särskilda medlen skall även föras

medel som avdelats för rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag och

för resor till och från arbetet. Dessutom skall vissa ytterligare medel

tillföras kassorna för samma ändamål. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen

till 714 miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor får användas för

försäkringskassornas administration.