Bet. 1997/98:FiU15

Finansutskottets betänkande

1997/98:FIU15

Vissa bank-, försäkrings- och kreditupplysningsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

FiU15

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 14 motioner från allmänna motionstiden

1997 som behandlar dels vissa finansmarknads- och försäkringsrörelsefrågor,

dels vissa frågor som rör kreditupplysning. Utskottet avstyrker samtliga

motioner.

Till betänkandet har fogats elva reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motionsyrkanden angående finansmarknaden

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar om en sammanslagning av Fondbörsen och OM till en

folkbörs enligt vad som sägs i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behålla Nordbanken, Posten och SBAB i statlig ägo,

1997/98:Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av

värdepappersfonder.

1997/98:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den höga

insättningsgarantiavgiftens negativa effekt på de svenska bankernas

konkurrensläge.

1997/98:Fi708 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning angående oseriösa

räntenivåer vid lån/krediter.

1997/98:Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn

av transfereringstiderna i betalningssystemen.

1997/98:Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att

undersöka nya mellanhandsorgan på riskkapitalmarknaden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i avvaktan på resultatet från utredningen statsmakterna

övervakar konkurrensneutralitet mellan aktörer avseende regleringar och

beskattning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta

uppbyggnaden av den svenska riskkapitalmarknaden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från

statens egna organ accepteras.

1997/98:Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en utredning om effektiv och lojal konkurrens på

bankmarknaden.

Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse

1997/98:Fi701 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring i syfte att

säkerställa en sund konkurrens mellan olika försäkringsbolag vid tecknandet av

kollektiva försäkringar i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kollektiv

sakförsäkring skall baseras på individuell anslutning i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Fi702 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring endast får tecknas med

den individuelle försäkringstagarens aktiva samtycke i enlighet med vad som

anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att kollektiv sakförsäkring skall upphandlas i fri

konkurrens i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning beträffande

organisationers befogenheter gentemot sina medlemmar i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiva

hemförsäkringar.

1997/98:Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att

det nu pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt slutförs genom att

förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.

Motionsyrkanden angående kreditupplysning

1997/98:Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flödesinformation

vid kreditupplysning.

1997/98:Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar

i kreditupplysningslagen.

1997/98:Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) vari yrkas att riksdagen i enlighet

med vad i motionen anförts beslutar avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap

i kreditupplysningsfrågor.

Inkomna skrivelser

Under ärendets beredning har utskottet mottagit en skrivelse från Advokatfirman

Ekelund såsom uppgivet ombud för fyra mindre banker.

Utskottet

Finansmarknaden

Folkbörs

Motionen

I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande15 anför motionärerna att de

är positiva till en sammanslagning av Fondbörsen och OM. Enligt motionärerna

bör dock staten vara ensam ägare av den nya handelsplatsen - en ?Folkbörs?.

Finansutskottets ställningstagande

OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att

lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs

AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens

aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen

AB. Regeringen har uttalat att den har för avsikt att använda 500 miljoner

kronor som avsatts tidigare för att öka statens ägarandel i OM Gruppen AB till

7,7 % och att avsikten är att uppnå ett 10-procentigt ägande.

En ny börslagstiftning trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen (1992:543) om

börs- och clearingverksamhet (LBC) ersatte då lagen (1979:749) om Stockholms

fondbörs. Den nya lagstiftningen innebar flera förändringar. Det legala monopol

som Stockholms fondbörs hade på att organisera handel med fondpapper - främst

aktier och obligationer - avskaffades. Börslagstiftningen utvidgades samtidigt

till att inbegripa handel med alla slag av finansiella instrument. Därigenom

kom bl.a. derivatinstrument såsom optioner och terminer att omfattas. Fri

etableringsrätt och fri konkurrens mellan börser utgör två grundprinciper i det

nya regelverket. Kännetecknande är också att det är frivilligt att söka

börsauktorisation.

Ett bifall till motionen skulle strida mot de principer som ligger till grund

för nuvarande börslagstiftning. Motion Fi209 (v) yrkande 15 avstyrks.

Försäljning av statliga företag

I motion Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkande 16 föreslår motionärerna

att staten bör behålla Nordbanken, Posten och Statens Bostadsfinansieringsbolag

(SBAB). Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs måste Posten tillsammans med

SBAB ges stora möjligheter att på den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt

alternativ för finansiella tjänster. Staten behöver äga en av de större

bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens och minskade

räntemarginaler.

Finansutskottets ställningstagande

Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken

(prop. 1992/93:135, bet. NU16). Riksdagen har dock inte givit något motsvarande

bemyndigande vad gäller Posten och SBAB. Utskottet har vid ett antal

tillfällen, bl.a. hösten 1996, behandlat motioner med krav på att staten inte

skall sälja Nordbanken (bet. 1996/97:FiU1). På förslag från utskottet har

riksdagen avslagit dessa.

Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av riksdagens

tidigare ställningstagande. Motion Fi209 (v) yrkande 16 avstyrks.

Marknadsföring av värdepappersfonder

Motionen

I motion Fi704 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att vi, i samband med den

slutliga anpassningen av vår lagstiftning om värdepappersfonder till EG-

regleringen, fick uttryckliga bestämmelser om fondbolags verksamhet.

Tillståndsplikten kom dock att gälla endast för företag som vill driva

fondverksamhet i Sverige. Samtidigt uttalades i förarbetena att ren

marknadsföring av fonder inte är förenad med tillståndsplikt. Enligt motionären

har det visat sig att detta var ett olyckligt uttalande. Det förhållandet att

marknadsföringen är oreglerad har lett till att åtskilliga svenskar har lurats

på mycket stora belopp och risken för att detta skall upprepas är uppenbar.

Motionären anför vidare att det med den ökande internationaliseringen är

angeläget att allmänheten bereds ett bättre skydd mot ?skojare? inom den

finansiella sektorn. Motionären anser att det inledningsvis bör utredas i vad

mån EG-direktivet om fondverksamhet och andra internationella åtaganden, det

s.k. UCITS-direktivet, och övriga internationella åtaganden ger utrymme för ett

tillstånds- eller informationskrav redan på marknadsföringsstadiet. Därefter

bör - inom tillgängligt utrymme - fastställas vilka krav till skydd för

konsumenterna som Sverige bör ställa på företag som annonserar eller via

telefon eller direktreklam marknadsför sina produkter i Sverige.

Finansutskottets ställningstagande

Regler om värdepappersfonder återfinns i lagen (1990:1114) om

värdepappersfonder.

Enligt lagens 7 a § krävs tillstånd för att utländska fondföretag skall få

driva fondverksamhet i Sverige. För fondföretag som har sitt säte i ett land

inom EES gäller enligt lagens 7 b § ett förenklat anmälningsförfarande. Denna

tillstånds- respektive anmälningsplikt inträder först om ett företag här i

landet skall sälja eller lösa in andelar. Bestämmelserna hindrar dock inte att

utländska fondföretag marknadsför sina andelar i Sverige.

Det s.k. UCITS-direktivet medger inte att en tillståndsplikt införs vid ?ren?

marknadsföring. Beträffande fonder som omfattas av UCITS-direktivet gäller att

en fond vid alla reklamåtgärder skall hänvisa till att det finns en

informationsbroschyr och var den finns att få tag i (jfr 28 § andra stycket

lagen om värdepappersfonder). För fonder som omfattas av detta direktiv finns

det således krav på att information skall lämnas vid alla typer av

reklamåtgärder, även vid ren marknadsföring av fonderna.

Vad gäller fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet finns det i lagen om

värdepappersfonder inte några krav på att viss information skall ges vid

marknadsföring. Allmänna regler om bl.a. informationsskyldighet i

marknadsföringslagen (1995:450) är dock tillämpliga.

Enligt uppgift från Finansdepartementet har det inom IOSCO (en internationell

samarbetsorganisation för tillsynsmyndigheter inom värdepappersområdet)

påbörjats ett internationellt arbete angående marknadsföring av fonder. Vidare

är ett direktiv angående distansförsäljning av finansiella tjänster under

utarbetande inom kommissionen. Förslaget rör bl.a. regler om

informationsskyldighet och ångerrätt. Ett förslag till direktiv kommer

sannolikt att överlämnas till rådet under våren 1998. Utskottet anser att dessa

arbeten bör avvaktas innan ställning tas i denna fråga och avstyrker motion

Fi704 (fp).

Insättningsgarantin

Bakgrund

Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan den 1 januari

1996. Systemet finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från bankerna

och vissa värdepappersbolag. Fr.o.m. den 1 januari 1997 höjdes avgiften till

systemet för insättningsgaranti från 0,25 % till 0,5 % av det garanterade

insättningsbeloppet. Avgiftsnivån 0,5 % gäller till dess behållningen hos

Riksgäldskontoret uppgår till 2,5 % av det totala garanterade

insättningsbeloppet. Därefter bör avgiften uppgå till ett belopp som motsvarar

0,1 % av de garanterade insättningarna. Enligt Finansdepartementet kommer den

målsatta nivån om 2,5 % av det totala garanterade insättningsbeloppet att

uppnås omkring år 2002 under förutsättning att garantin dessförinnan inte

behöver tas i anspråk.

Motionen

I motion Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att den nuvarande

nivån på avgiften till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera

problem. Det mest påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av

konkurrensen på marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i

konkurrens med utländska banker. Detta beror dels på att de

insättningsgarantisystem som finns i EU-länderna är så utformade att bankerna

alltid omfattas av hemlandets insättningsgarantisystem, dels på att det svenska

insättningsgarantisystemet, vid en internationell jämförelse, har höga avgifter

till insättningsgarantin. Bank- och finansmarknaden genomgår även en snabb

globalisering. I denna globala konkurrens är det viktigt att de nationella

reglerna är gynnsamma och inte som i detta fall diskriminerar landets företag.

Motionärerna konstaterar även att det sedan insättningsgarantin infördes över

huvud taget inte har inträffat något i det finansiella systemet som motiverar

att fonden måste byggas upp snabbare än vad som avsågs i den lag som infördes

så sent som den 1 januari 1996. Att avgiften höjdes fr.o.m. den 1 januari 1997

måste, enligt motionärernas uppfattning, ses som en ren straffbeskattning av de

svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till betydande del kommer att

drabba kunderna i Sveriges banker.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har tidigare behandlat liknande motionskrav, senast i

betänkande 1996/97:FiU1. Riksdagen har på förslag från utskottet avstyrkt

motionerna. Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ändring av

riksdagens tidigare ställningstagande. Motion Fi705 (m) avstyrks.

Räntenivåerna

Motionen

I motion Fi708 av Bengt Kronblad (s) anförs att seriösa långivare har en låg

utlåningsränta. I dag finns det dock ett antal långivare som tar ut räntor på

mellan 25 och 35 %. Det kan gälla långivare hos vilka man via ett telefonsamtal

kan få ett lån och vissa postorderföretag. Dessa låne- och kreditföretag

ställer många människor i svåra ekonomiska situationer. Motionären anser att de

angivna räntenivåerna är helt oseriösa och bör anses vara ockerräntor.

Motionären föreslår att frågan om en övre räntenivå för lån/krediter utreds.

Nivån skulle kunna vara relaterad till gällande Stibor- eller diskontonivå,

exempelvis 4-5 gånger dessa nivåer.

Finansutskottets ställningstagande

Det finns civilrättsliga regler enligt vilka avtalsvillkor som styr räntan kan

anses ogiltiga. Vidare finns straffrättsliga regler om ocker. Om ett

avtalsvillkor som styr räntan skall anses ogiltigt eller om det föreligger

ocker bedöms i det enskilda fallet utifrån ett antal olika omständigheter.

Enligt konsumentkreditlagen (1992:830) skall en kreditgivare under vissa

förutsättningar lämna uppgifter om den effektiva räntan, dvs. kreditkostnaden

angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet.

Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags

räntesättning leder till att många människor hamnar i svåra ekonomiska

situationer. Det skulle dock vara mycket svårt att knyta regler om för höga

räntor till en viss procentsats. Frågan om vilka räntenivåer som långivare

tillämpar är en konkurrensfråga, vilket gör att problemet med mycket höga

räntor inte bör angripas med en marknadsintervention utan i stället bör

åtgärdas genom civilrättsliga regler och straffrättsliga regler om ocker.

Utskottet avstyrker motion Fi708 (s).

Transfereringstiderna i betalningssystemen

Motionen

I motion Fi709 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) anför motionärerna att det kan ta

tre till fem dygn att betala eller flytta medel mellan olika konton. Bankerna

har under denna tid tillgång till medlen utan att betala någon ränta. I de

flesta fall tar man ut avgifter för transfereringen samt betalar en mycket låg

ränta på innestående medel på kontot. Motionärerna anser att det föreligger ett

behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen.

Finansutskottets ställningstagande

Konsumentverket har i en rapport, 1995/96:24, uppmärksammat problemet med långa

transfereringstider som motionären tar upp. I rapporten krävde

Konsumentombudsmannen tydligare och bättre regler för bl.a. överföringar.

Konsumentverket har vänt sig till Bankföreningen för att få till stånd

tydligare och bättre villkor för konsumenterna.

Utskottet anser att transfereringstiderna i betalningssystemen är en

konkurrensfråga varför dessa inte bör regleras. Utskottet vill dock understryka

betydelsen av öppen information om transfereringstiderna. Utskottet vill

samtidigt understryka vikten av att berörda myndigheter noga följer frågan. I

sammanhanget vill utskottet vidare uppmärksamma att regeringen har stimulerat

konkurrensen på bankmarknaden genom att underlätta etableringen av banker (jfr

nedan under rubriken Konkurrensen på bankmarknaden). Med det anförda avstyrker

utskottet motion Fi709 (s).

Småföretagens riskfinansiering

Motionen

I motion Fi710 av Michael Stjernström m.fl. (kd, m, c, fp) anförs att ett

utvecklande av finanssektorn i Stockholm och Sverige till en ledande ställning

i Nordeuropa har ett betydande samhällsekonomiskt värde. Det skulle också

underlätta för svensk företagsamhet som nu snabbt utvecklar sina relationer i

denna region, inte minst mot de östra och södra Östersjöländerna. Motionärerna

anser att en utredning bör tillsättas för att undersöka de nya mellanhandsorgan

på riskkapitalmarknaden som vuxit fram i ledande länder. Motionärerna anför

vidare att Sverige leder den nordeuropeiska utvecklingen på

riskkapitalmarknaden varför det ur samhällsekonomisk synvinkel är viktigt att

inte belasta denna marknad med subventioner och en reglering som snedvrider

konkurrensen. Uthålligheten i det försprång Sverige har framför andra

nordeuropeiska länder bestäms av om de organisatoriska, tekniska och

kompetensmässiga lösningar som väljs av aktörerna visar sig kommersiellt sett

överlägsna utländska lösningar. Svenska aktörer måste av denna anledning kunna

arbeta på likvärdiga villkor. Med bl.a. en snabb teknisk förnyelse och

marknadsöppningar som kommer överraskande kan inte statsmakterna avgöra vilka

aktörer som har bäst förutsättningar. Däremot kan statsmakterna tillse att

ramverket kring riskkapitalmarknaden ger goda förutsättningar för

konkurrensneutrala villkor samt hög trovärdighet genom hög etisk standard i

valda lösningar och genom tillsynen som ombesörjs av Finansinspektionen. De nya

marknadsorgan som bildats för att förmedla riskkapital från privata placerare

till unga företag är särskilt känsliga för att trovärdigheten kan upprätthållas

på en hög nivå, ty denna del av riskkapitalmarknaden arbetar med hög risk genom

låg likviditet i aktierna, större kursrörelser och klart större affärsrisker

jämfört med börsnoterade aktier. Motionärerna föreslår därför att statsmakterna

i avvaktan på resultatet från den föreslagna utredningen skall övervaka

konkurrensneutraliteten mellan aktörer såvitt avser reglering och beskattning.

Motionärerna föreslår att statsmakterna bör skapa likvärdigt goda villkor för

svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den svenska

riskkapitalmarknaden. Motionärerna betonar att inga konkurrenssnedvridande

ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras.

Finansutskottets ställningstagande

Regeringen har den 23 oktober 1997 tillkallat en särskild utredare med uppdrag

att analysera den svenska finansiella tjänstesektorns internationella

konkurrenskraft (dir. 1997:119). Enligt direktiven skall utredaren samla in och

sammanställa uppgifter om den svenska finansiella tjänsteproduktionen samt

uppskatta och beskriva sektorns direkta och indirekta betydelse för

samhällsekonomin, identifiera utvecklingstendenser och kritiska faktorer av

betydelse för den svenska finansiella sektorns framtid, analysera den svenska

finanssektorns komparativa för- och nackdelar i syfte att bedöma branschens

förutsättningar att klara av den internationella konkurrensen samt föreslå

åtgärder för att förstärka konkurrenskraften för finansiell verksamhet i

Sverige. Utredarens uppdrag skall vara slutfört före utgången av år 1999.

Utredaren bör dock presentera delrapporter under utredningstidens gång.

Regeringen har således tillkallat en särskild utredare som skall analysera

den svenska finansiella tjänstesektorns internationella konkurrenskraft. Mot

denna bakgrund anser inte utskottet att det finns anledning att föreslå något

tillkännagivande med anledning av motionen. Motion Fi710 (kd, m, c, fp)

avstyrks.

Konkurrensen på bankmarknaden

Motionen

I motion Fi713 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en marknadsekonomi av den

svenska och europeiska modellen förutsätter att det råder fri och lojal

konkurrens. Detta gäller även på bankmarknaden. För närvarande pågår en oroande

utveckling mot större koncentration och minskad konkurrens inom banksektorn.

Under 1997 har två nischbanker köpts upp av storbanker. En minskning av antalet

aktörer riskerar att medföra ökade priser för konsumenterna. Motionären anser

att utvecklingen understryker behovet av att staten griper in för att försäkra

att bankgemensamma betalningssystem är tillgängliga för alla banker på rimliga

villkor. Det kan inte anses acceptabelt att någon bank tillåts verka på ett

sådant sätt att tillgången för andra banker till dessa betalningssystem

formellt eller reellt omöjliggörs. Finansministern har givit uttryck för att

han delar denna uppfattning. Motionären anser att det med hänsyn till den

försämrade konkurrenssituationen och till finansministerns inställning är dags

för en bred utredning för att uppnå en effektiv bankmarknad, bl.a. till

kundernas fromma. En utgångspunkt bör därvid vara att bankgemensamma

betalningssystem skall vara tillgängliga för alla banker på rimliga villkor.

Motionären anser därför att riksdagen hos regeringen skall begära en utredning

om effektiv och lojal konkurrens på bankmarknaden.

Finansutskottets ställningstagande

I december 1995 antog riksdagen ett antal förslag som syftar till ökad

konkurrens på bankmarknaden (prop. 1995/96:74, bet. NU9, rskr. 112 och 113).

Därvid beslutades bl.a. om utvidgade möjligheter för icke-finansiella företag

att äga banker. I sitt betänkande föreslog näringsutskottet att riksdagen

skulle ålägga regeringen att efter två år lämna en redovisning till riksdagen

om erfarenheterna av regeländringarna. Riksdagen beslutade i enlighet med

näringsutskottets förslag. Regeringen avser att i juni 1998 lämna en skrivelse

angående effekterna av de utökade möjligheter för icke-finansiella företag att

äga banker.

I november 1996 begärde företrädare för ett antal mindre banker att

Finansdepartementet skulle initiera en utredning av betalningssystemet (dnr

Fi96/4634 och Fi96/4652). I ett brevsvar, daterat den 4 juni 1997, anförde

finansministern bl.a. att en effektiv konkurrens inom banksektorn förutsätter

att tillgången till betalningssystemet inte onödigtvis försämras för

småbankerna. Finansministern anförde vidare att de problem som småbankerna har

ställts inför beträffande tillgången till de större bankernas etablerade

samarbete på betaltjänstområdet i första hand måste lösas antingen direkt

mellan parterna eller enligt de konkurrensrättsliga procedurerna. Han var inte

beredd att initiera någon utredning beträffande dessa frågor. Han underströk

att han avsåg att följa utvecklingen på området mycket noga eftersom han ansåg

det viktigt med ett öppet och effektivt betalningssystem.

Finansinspektionen skall bidra till en effektiv finansiell marknad. Som ett

underlag i tillsynsarbetet inledde inspektionen under hösten 1997 en utredning

för att kartlägga om kundernas rörlighet på den finansiella marknaden begränsas

i något avseende. I en enkät till ett antal banker frågade inspektionen om

bl.a. prissättning och tjänsteutbud samt om bankerna uppmärksammat några hinder

för kunderna att flytta pengar mellan olika banker. Finansinspektionen har i

februari remitterat ett utkast till en promemoria till vissa myndigheter och

banker. En rapport med slutligt ställningstagande från Finansinspektionen

beräknas vara färdiga under maj månad 1998.

Utskottet anser, i likhet med vad finansministern anförde, att det är viktigt

med ett öppet och effektivt betalningssystem. Vidare delar utskottet

bedömningen att de problem som småbankerna har ställts inför beträffande

tillgången till de större bankernas etablerade samarbete på betaltjänstområdet

i första hand måste lösas antingen direkt mellan parterna eller enligt de

konkurrensrättsliga procedurerna. Med hänvisning till de åtgärder som

regeringen vidtagit för en ökad konkurrens på bankmarknaden och till att man

noga kommer att följa utvecklingen på betaltjänstområdet finner utskottet inte

skäl att med anledning av motionen föreslå någon riksdagens åtgärd. Motion

Fi713 (fp) avstyrks.

Försäkringsrörelse

Kollektiva hemförsäkringar

Motionerna

Samtliga motionärer är mycket kritiska till det sätt på vilket kollektiva

hemförsäkringar är utformade.

I motionerna Fi701 av Gullan Lindblad (m), Fi702 av Karin Falkmer (m) och

Fi706 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) anser motionärerna att varje individ

själv måste få välja vilket försäkringsbolag han eller hon vill anlita.

Kollektiva sakförsäkringar bör vara baserade på individuell anslutning.

Motionären i motion Fi701 (m) anser att det inte räcker med en rätt för den

enskilde medlemmen att reservera sig mot anslutningen. I motion Fi702 (m)

anförs att det också finns en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras

eller t.o.m. trippelförsäkras. Motionären anför vidare att även om det finns en

reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ avtalsbindning som

inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag klara regler för de

enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till medlemsorganisationerna. Det

finns därför behov av en lagstiftning som klargör hur långt organisationers

befogenheter sträcker sig i förhållande till den enskilde medlemmen. I motion

Fi706 (m) förespråkas att ett förbud mot kollektiva hemförsäkringar införs.

I motionerna Fi701 (m), Fi702 (m) och Fi706 (m) anser motionärerna att det

beträffande kollektiva sakförsäkringar av typen hemförsäkringar, som tecknas av

fackliga eller andra organisationer i en omfattning som kan påverka

försäkringsbranschens sunda utveckling, bör vara ett oavvisligt krav att den

avtalsslutande organisationen inhämtar anbud från flera konkurrerande

försäkringsbolag. I motion Fi706 (m) anförs att samtliga fackförbund som har

valt att teckna kollektiva hemförsäkringar för sina medlemmar har tecknat sina

försäkringar i Folksam. Andra bolag har inte givits tillfälle att vara med och

konkurrera. Fackförbunden har valt att stödja det fackföreningsägda Folksam

utan att veta om deras medlemmar gynnas. Detta är ett oansvarigt sätt att

handskas med medlemmarnas pengar och i allra högsta grad konkurrenshämmande och

stötande. I motion Fi702 (m) anför motionären att kollektivets medlemmar mister

sin valfrihet samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör

kollektivet riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på

försäkringsområdet kan försvåra för dem som inte tillhör en organisation att få

försäkringsskydd till rimlig kostnad. Dessutom föreligger det en uppenbar risk

för att det uppkommer en monopolliknande situation på försäkringsmarknaden som

måste undvikas. Bl.a. av dessa skäl anser motionären att det är viktigt att

kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri konkurrens på lika villkor.

Bakgrund

Med kollektiva försäkringar avses dels gruppförsäkringar där en

gruppföreträdare förhandlat fram standardiserade försäkringsvillkor för

samtliga medlemmar i en på förhand avgränsad grupp personer, dels sådana

försäkringar som grundar sig på kollektivavtal. Kollektiva hemförsäkringar är

att hänföra till kategorin gruppförsäkringar. Systemet med gruppförsäkring

innebär således att avtal sluts om en mer eller mindre standardiserad

försäkring att gälla för en avgränsad grupp av försäkringstagare, t.ex. för

medlemmar i en fackförening eller bostadsrättsförening.

Gruppförsäkringarna indelas inom försäkringsbranschen i obligatorisk

respektive frivillig gruppförsäkring. Den obligatoriska gruppförsäkringen

innebär att gruppförsäkringsavtalet ingåtts av gruppföreträdaren och att

samtliga medlemmar automatiskt blir anslutna till försäkringen.

Gruppmedlemmarna saknar därvid möjlighet att avstå från att omfattas av

försäkringen på annat sätt än genom att lämna den försäkrade gruppen. Med

frivillig gruppförsäkring avses att gruppmedlemmarna frivilligt kan avstå från

försäkringen antingen genom att underlåta att anmäla sig som försäkringstagare

eller, om anslutningen sker automatiskt, genom att reservera sig.

Gruppsakförsäkringar i olika fackförbunds regi började införas 1982. De

första två försäkringarna av denna typ var obligatoriska för medlemmarna i

respektive fackförbund.

Försäkringsverksamhetskommittén avgav år 1985 betänkandet Gruppförsäkring,

SOU 1985:34. I betänkandet föreslogs att gruppförsäkringar där

gruppmedlemmarnas försäkringsskydd grundas på att ett försäkringsavtal tecknas

för hela gruppen i ett försäkringsbolag skall få förekomma även i framtiden.

Sådan försäkring måste dock vara förenad med rätt för den enskilde att stå

utanför försäkringen. Kommittén avstod från att föreslå en reglering av

anslutningsformerna, utöver förbud mot obligatorisk anslutning, med hänvisning

till att det låg i linje med strävan att inte införa regler och föreskrifter

utöver vad som framstår som nödvändigt. Enligt kommittén skulle det vara

tillräckligt att avtalen innehöll en klausul om reservationsrätt för att det

föreslagna kravet skulle vara uppfyllt. Kommittén utgick från att den som

reserverade sig inte heller skulle belastas av kostnader för gruppförsäkringen.

Beträffande gruppförsäkringar i fackförbunds regi uttalade kommittén att den

som reserverade sig inte skulle behöva betala någon försäkringsavgift eller att

han, om försäkringskostnaderna betalades av den ordinarie avgiften, skulle få

en motsvarande nedsättning av denna. Kommittén uttalade vidare att detta dock

av praktiska skäl inte torde bli aktuellt i den mån försäkringskostnaderna

bestrids med ianspråktagande av befintliga fonder. Det kan också finnas andra

situationer då det av olika skäl är svårt att genomföra en avgiftsnedsättning.

Ytterst får det ankomma på organisationen att närmare utforma regler i fråga om

avgiftsnedsättning. Kommittén underströk vikten av att försäkringsbolag som

meddelar gruppsakförsäkring med automatisk anslutning medverkar till att

medlemmarna erhåller en fullt tillfredsställande information om

försäkringsvillkoren, de ekonomiska konsekvenserna samt reservationsrätten.

Regeringen uttalade i april 1986 att den delade utredningens uppfattning att

det inte fanns något generellt hinder mot gruppsakförsäkring med

reservationsrätt. Regeringen utgick därvid från att framtida försäkringar av

sådant slag skulle komma att hanteras på ett sätt som låg i linje med vad

kommittén uttalat i kostnadsfrågan liksom i fråga om information och

villkorsutformning. Regeringen fann det därför inte nödvändigt att föreslå

särskilda lagregler om framtida gruppsakförsäkringar. Regeringen ansåg vidare

att det saknades skäl för ingripande mot sådana obligatoriska

gruppsakförsäkringar som redan hade introducerats på den svenska marknaden.

Regeringen fann därför inte skäl att föreslå någon särskild lagstiftning

beträffande dessa. Regeringen förutsatte dock att berörda myndigheter skulle

komma att bevaka utvecklingen på försäkringsmarknaden i konkurrenshänseende och

vid behov vidta de åtgärder som befanns lämpliga.

De kollektiva hemförsäkringar som har kommit till stånd efter regeringens

ställningstagande har visserligen gällt alla medlemmar i den avtalsslutande

organisationen men har varit förenade med reservationsrätt för dessa.

Kollektivförsäkringsutredningen har utrett behovet av speciella rörelse- och

tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Utredningen avgav i december 1997

betänkandet Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar,

SOU 1998:7. En proposition är aviserad till den 25 maj 1998.

I promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39, som upprättats inom

Justitiedepartementet, lämnas förslag till en ny försäkringsavtalslag.

Förslaget övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss

i ärendet kan förväntas bli avlämnad under hösten 1998.

Aktuella beslut från berörda myndigheter angående gruppsakförsäkringar

Under år 1995 har LO och Folksam preliminärt kommit överens om ett principavtal

som ger de olika LO-förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar

som omfattar samtliga medlemmar. I maj 1997 hade tio av LO:s tjugo

medlemsförbund avtal som ger medlemmarna hemförsäkring genom medlemskapet i

fackföreningen.

I en anmälan till Finansinspektionen under våren 1995 av

Länsförsäkringsbolagens Förening begärdes att inspektionen skulle pröva om

obligatorisk hemförsäkring enligt den modell som etablerats av Folksam och LO

innebär en osund utveckling av försäkringsverksamheten inom området privat

sakförsäkring. I ett beslut med anledning av anmälan daterat den 24 november

1995 anförde Finansinspektionen bl.a. följande. Finansinspektionen har tidigare

uttalat att den kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera

avseenden har klara fördelar jämfört med individuell sakförsäkring och att den

fyller en viktig funktion. Den största nackdelen är emellertid risken för

dubbelförsäkring. Enligt Finansinspektionens bedömning är risken för

dubbelförsäkring av stor betydelse för frågan om den aktuella försäkringsformen

är godtagbar. De särskilda skyddsintressena inom försäkring innebär att krav

bör ställas på att de bolag som driver sådan verksamhet vidtar åtgärder så att

antalet dubbelförsäkrade blir så lågt som möjligt. Det är därför nödvändigt att

en tydlig information når ut till presumtiva försäkringshavare innan

försäkringen träder i kraft och även till alla försäkringshavare under

försäkringstiden. Det gäller inte endast information om risken för

dubbelförsäkring och innebörden av att vara dubbelförsäkrad utan även om

möjligheten att reservera sig samt avtalets innebörd för den enskilde

försäkringshavaren. Beträffande kostnadsfrågan ansåg inspektionen att det vore

värdefullt om den som reserverade sig mot en kollektiv försäkring inte på något

sätt belastades av kostnaden för denna. Med hänsyn till föreningars rätt att

bestämma vad en medlemsavgift skall användas till kan det dock inte på denna

grund riktas någon anmärkning mot försäkringsformen. Inspektionen utgick från

att Folksam skulle komma att beakta vad inspektionen anfört. Med dessa

uttalanden ansågs ärendet avslutat.

I en anmälan till Konkurrensverket under våren 1995 begärde

Länsförsäkringsbolagens Förening att Konkurrensverket skulle pröva om

fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i

strid med 6 § konkurrenslagen (1993:20) samt om Folksam missbrukar sin

dominerande ställning i strid med 19 § konkurrenslagen. I beslut den 2 maj 1997

fann Konkurrensverket inte skäl att meddela något åläggande enligt 23 § första

stycket konkurrenslagen med anledning av de av Länsförsäkringsbolagens Förening

påtalade förfarandena.

Tidigare riksdagsbehandling

Finansutskottet har behandlat liknande motioner i betänkandet 1996/97: FiU18.

Motionsyrkanden om kollektiva sakförsäkringar har även behandlats av

näringsutskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande NU 1993/94:5.

En rad uttalanden rörande kollektiv sakförsäkring har förekommit från olika

myndigheters sida, se näringsutskottets tidigare betänkanden NU 1984/85:11, NU

1984/85:16, NU 1987/88:1, NU 1987/88:14, 1989/90:NU1, 1990/91:NU8 och

1990/91:NU31.

Finansutskottets ställningstagande

Som redovisats ovan har utskottet under våren 1997 behandlat motionsyrkanden om

kollektiva hemförsäkringar. Utskottet avstyrkte då yrkanden med motsvarande

innebörd som de nu aktuella och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag.

Som utskottet tidigare uttalat ser utskottet positivt på att möjligheterna

att använda försäkringsformen kollektiva hemförsäkringar utnyttjas. Härigenom

kan stora kostnadsfördelar uppnås samtidigt som antalet oförsäkrade hushåll

reduceras. Finansinspektionen ägnar fortlöpande uppmärksamhet åt de kollektiva

hemförsäkringarnas utformning och konsekvenser. Som framgått ovan har frågan om

fackföreningarna inom LO bedriver ett konkurrensbegränsande inköpssamarbete i

strid med 6 § konkurrenslagen samt om Folksam missbrukar sin dominerande

ställning i strid med 19 § konkurrenslagen varit föremål för prövning av

Konkurrensverket. Konkurrensverket fann inte skäl att meddela något åläggande

enligt 23 § första stycket konkurrenslagen.

Beträffande kostnadsfrågan har Finansinspektionen i ett beslut daterat den 24

november 1995 uttalat att det vore värdefullt om den som reserverade sig mot en

kollektiv försäkring inte på något sätt belastades av kostnaden för denna. Med

hänsyn till föreningars rätt att bestämma vad en medlemsavgift skall användas

till kan det, enligt Finansinspektionen, inte på denna grund riktas någon

anmärkning mot försäkringsformen. Motsvarande uppfattning finns redovisad i

promemorian Ny försäkringsavtalslag, Ds 1993:39.

Som utskottet tidigare uttalat anser utskottet att det är önskvärt att en

organisation som önskar träffa avtal om en gruppförsäkring skaffar in anbud

från olika försäkringsbolag för att i medlemmarnas intresse få ett så bra

beslutsunderlag som möjligt. Enligt utskottets uppfattning bör man dock kunna

räkna med att en sådan ordning iakttas på grundval av demokratiska beslut inom

organisationen utan att staten inskrider med lagstiftning. Införande av

lagregler på detta område för de fackliga organisationerna skulle vara ett från

principiell utgångspunkt allvarligt steg eftersom det skulle stå i strid mot

hittills vedertagna grundsatser för i vilken mån staten skall begränsa fackliga

och andra ideella organisationers självbestämmanderätt.

Utskottet anser inte att motionärerna har åberopat några nya förhållanden

eller argument som föranleder utskottet att göra en annan bedömning av nu

aktuella frågor än vad utskottet senast gjorde.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi701 (m),

Fi702 (m) och Fi706 (m).

Pågående försäkringslagstiftning

Motionen

I motion Fi707 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför motionärerna att

försäkringsbranschen är inne i en snabb utveckling och internationalisering.

Med denna nya och mer globala marknadssituation skärps konkurrensen. Därmed

ökar kraven på att den svenska lagstiftningen följer med i utvecklingen så att

det inte uppstår snedvridningar på marknaden genom dröjsmål i

regelanpassningen. Att den svenska lagstiftningen följer den internationella är

viktigt såväl för de svenska aktörerna som för försäkringstagarna. Motionärerna

anför vidare att viktigt lagstiftningsarbete tyvärr har dragits i långbänk av

den nuvarande regeringen. De två lagar som utan jämförelse är av störst

betydelse för branschen är försäkringsrörelselagen och försäkringsavtalslagen.

Lagarna är föremål för översyn sedan mycket lång tid inom Finansdepartementet

respektive Justitiedepartementet. Motionärerna anser att det är mycket

angeläget att det pågående arbetet med försäkringslagstiftningen snabbt

slutförs genom att förslag föreläggs riksdagen för beslut under innevarande

riksmöte.

Finansutskottets ställningstagande

Regeringen har aviserat att en proposition angående reformerade

försäkringsrörelseregler kommer att avlämnas till riksdagen under våren (maj)

1998. I propositionen kommer att föreslås att de nya försäkringsrörelsereglerna

skall träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt uppgift från

Justitiedepartementet är en lagrådsremiss beträffande en ny

försäkringsavtalslag planerad att avlämnas under hösten 1998. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning att föreslå något

tillkännagivande med anledning av motion Fi707 (m). Motionen avstyrks.

Kreditupplysning

Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar

Motionerna

I motion Fi703 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att en effektiv

kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den

ekonomiska utvecklingen. Kreditupplysning måste vara en färskvara för att

samhället skall få tillgång till en effektiv kreditprövning. Färskare

information skulle medföra bättre prognoser om en tilltänkt kredittagares

betalningsförmåga och betalningsvilja och därigenom medverka till ett bättre

fungerande kreditsamhälle till gagn för de kredittagare som gör rätt för sig. I

motionen anförs att flödesinformation är ett samlingsnamn på den information

som kan utläsas i olika betalningsstadier, från faktura via

betalningsföreläggande till dom. Motionären anser att ju tidigare informationen

från detta flöde finns att tillgå desto bättre bedömningar av kreditvärdigheten

kan göras. Flödesinformation bör således få användas i kreditupplysningar.

Motionärerna i motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del

anser också att flödesinformation skall få ingå i kreditupplysningar. Sådan

information är viktig enligt motionärerna men kräver att informationen

kontinuerligt uppdateras för att utgöra ett tillförlitligt underlag vid

kreditprövningen. I syfte att göra kreditinformationen tydligare bör vidare

införas en bestämmelse som innebär att den som lämnar en kreditupplysning

innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts skall

ange om svaranden har bestritt ansökan.

Finansutskottets ställningstagande

Liknande motioner behandlades av utskottet i samband med proposition 1996/97:65

Ändringar i kreditupplysningslagen (bet. 1996/97:FiU23 och FiU27, rskr. 274 och

275). Utskottet anförde att det av propositionen framgick att frågan om vilka

uppgifter som skall få användas i kreditupplysningar om näringsidkare skulle

komma att bli föremål för överväganden inom regeringens fortsatta

lagstiftningsarbete på kreditupplysningsområdet. Utskottet ansåg att detta

arbete inte borde föregripas men förutsatte att arbetet skulle bedrivas

skyndsamt. Utskottet ansåg även att begreppet flödesinformation borde ges en

klarare innebörd än den som framgick av motionerna. På förslag från utskottet

avslog riksdagen motionerna.

Regeringen gav i juli 1997 Datainspektionen i uppdrag att med utgångspunkt

från en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria utreda vilka uppgifter

om näringsidkare som bör få användas i kreditupplysningar samt föreslå de

lagändringar som därvid bedöms motiverade. Uppdraget redovisades genom en

rapport som överlämnades till departementet i december 1997. Frågan övervägs

för närvarande inom departementet och en proposition är planerad att avges

under hösten 1998.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att frågan om vilka uppgifter som

bör få förekomma i kreditupplysningar är föremål för överväganden inom

Justitiedepartementet. Utskottet anser, i enlighet med sitt tidigare

ställningstagande, att detta arbete inte bör föregripas men förutsätter att

arbetet bedrivs skyndsamt. På grund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c, fp, kd) i denna del.

System enligt den s.k. Schufamodellen

Motionen

I motion Fi711 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) i denna del anförs att

konkurrensen på kreditupplysningsmarknaden bör underlättas ytterligare för att

marknaden skall bli effektiv. Motionärerna förespråkar att ett system enligt

den s.k. Schufamodellen bör införas i Sverige. Schufasystemet, som bl.a.

tillämpas i Tyskland, är ett system med slutna användarkretsar där inte bara

banker och kreditinstitut ingår utan även t.ex. handelsföretag. Den som söker

kredit får underteckna en s.k. Schufaklausul som innebär att han eller hon är

införstådd med att uppgifter om bl.a. kreditengagemang lämnas ut till

användarkretsen i enlighet med Schufas regler. Om ett liknande system införs i

Sverige skulle kretsen av företag som får tillgång till relevant och färsk

kreditinformation vidgas och samtidigt skulle konkurrensen mellan

kreditupplysningsföretagen öka.

Finansutskottets ställningstagande

Liknande motioner behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:FiU23 och

FiU27. Utskottet anförde att ett system enligt den s.k. Schufamodellen i hög

grad utgör en privaträttslig lösning som inte självklart bör regleras i

författning. Utskottet konstaterade att EG:s dataskyddsdirektiv behandlar

frågan om samtycke generellt skall krävas för databehandling av uppgifter om

fysiska personer. Hur EG:s dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt

har övervägts av Datalagskommittén i betänkandet Integritet Offentlighet

Informationsteknik, SOU 1997:39. Med hänsyn till att denna fråga skulle komma

att behandlas i annat sammanhang ansåg utskottet att frågeställningen skulle

hållas utanför det då aktuella lagstiftningsärendet. Utskottet avstyrkte

motionerna, och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet är frågan hur EG:s

dataskyddsdirektiv bör införlivas med svensk rätt föremål för beredning inom

departementet. En proposition är planerad att avges under hösten 1998. Mot

denna bakgrund anser utskottet att det inte heller nu finns skäl att överväga

de frågor som behandlas i motionen varför motion Fi711 (m, c, fp, kd) i denna

del avstyrks.

Uppgifter om medborgarskap

Motionen

I motion Fi712 av Ann-Kristin Føsker (fp) anförs att riksdagen bör besluta att

avskaffa uppgifter om svenskt medborgarskap i kreditupplysningslagen.

Finansutskottets ställningstagande

I 6 § kreditupplysningslagen föreskrivs att vissa känsliga uppgifter om fysiska

personer inte får användas i kreditupplysningssammanhang. Uppgifter om politisk

eller religiös uppfattning, ras eller hudfärg får över huvud taget inte komma

till användning. Uppgifter om brottslighet, omhändertagande och liknande

uppgifter får användas endast efter medgivande av Datainspektionen. Sådant

medgivande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Detsamma gäller

beträffande uppgifter om sjukdom, hälsotillstånd och liknande. I förarbetena

till kreditupplysningslagen uttalade departementschefen (prop. 1973:155 s. 93)

att en persons nationalitet inte är ett förhållande av så känslig natur att det

är påkallat med ett generellt förbud att lämna uppgift härom.

Kreditupplysningslagsutredningen tog i sitt slutbetänkande Integritet och

effektivitet på kreditupplysningsområdet, SOU 1993:110, upp frågan om

möjligheterna att använda uppgifter om medborgarskap i

kreditupplysningssammanhang borde begränsas. Utredningen konstaterade att

Datainspektionen på denna punkt har meddelat vissa föreskrifter med stöd av

datalagen. Datainspektionens föreskrifter innebär att det i dataregister inte

får anges mer än att en person är svensk, nordisk eller utomnordisk medborgare.

Utredningen ansåg inte att medborgarskapsuppgifter kan anses vara av så känslig

natur att det är motiverat att förbjuda användningen av dem. Utskottet delar

denna uppfattning. Motion Fi712 (fp) avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande folkbörs

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 15,

res. 1 (v)

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi209 yrkande 16,

res. 2 (v)

res. 3 (m, fp, kd) - motiv.

3. beträffande marknadsföring av värdepappersfonder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi704,

4. beträffande insättningsgarantin

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi705,

res. 4 (m)

5. beträffande räntenivåerna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi708,

res. 5 (v)

6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi709,

res. 6 (v)

7. beträffande småföretagens riskfinansiering

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi710,

res. 7 (m, mp, kd)

res. 8 (fp)

8. beträffande konkurrensen på bankmarknaden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi713,

9. beträffande kollektiva hemförsäkringar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi701, 1997/98:Fi702 och 1997/98:Fi706,

res. 9 (m, c, fp, mp, kd)

10. beträffande pågående fförsäkringslagstiftning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi707,

res. 10 (m)

11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i

kreditupplysningar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i denna del,

res. 11 (m,c, mp, kd)

12. beträffande system enligt den s.k. Schufamodellen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi711 i denna del,

13. beträffande uppgifter om medborgarskap

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi712.

Stockholm den 17 februari 1998

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg

(s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg

(s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Susanne Eberstein (s), Johan

Lönnroth (v), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Sven-Erik

Österberg (s), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp).

Reservationer

1. Folkbörs (mom. 1) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Folkbörs bort ha följande

lydelse:

OM Gruppen AB offentliggjorde den 28 november 1997 att företaget avsåg att

lämna ett offentligt uppköpserbjudande avseende aktierna i Stockholms Fondbörs

AB (Fondbörsen). Erbjudandet har accepterats av majoriteten av Fondbörsens

aktieägare. Affären innebär att Fondbörsen blir ett dotterbolag till OM Gruppen

AB.

I likhet med vad som anförs i motionen ser utskottet positivt på

sammanslagningen av Fondbörsen och OM Gruppen AB. Utskottet anser dock att

staten bör sträva efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen - en

?Folkbörs?. Den nya tekniken gör det möjligt att sprida handelsplatsen

geografiskt över hela landet. I princip skall det vara lika lätt för en

småbrukare i Pajala som för en direktör i Kungsträdgården i Stockholm att köpa

en aktie. Mot denna bakgrund anser utskottet således att staten bör sträva

efter att bli ensam ägare av den nya handelsplatsen.

Utskottet tillstyrker således motion Fi209 (v) yrkande 15 och vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande folkbörs

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 15 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga

företag bort ha följande lydelse:

Liksom motionärerna anser utskottet att staten inte bör sälja vare sig

Nordbanken, Posten eller SBAB. Utskottet anser det angeläget att staten äger en

av de större bankerna - inte minst för att säkra en rimlig grad av konkurrens

och minskade räntemarginaler. Om utförsäljningen av Nordbanken genomförs anser

utskottet att Posten tillsammans med SBAB måste ges stora möjligheter att på

den svenska marknaden skapa ett slagkraftigt alternativ för finansiella

tjänster.

Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi209 (v) yrkande 16. Vad utskottet

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande försäljning av statliga företag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi209 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd)

Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Mats Odell (kd),

Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter (fp) anser att utskottets

ställningstagande under rubriken Försäljning av statliga företag bort ha

följande lydelse:

Riksdagen har bemyndigat regeringen att sälja statens aktieinnehav i

Nordbanken (prop. 1992/93:135, bet NU16). Det arbete som påbörjades under den

borgerliga regeringen med att minska statens företagsägande bör, enligt

utskottets uppfattning, fortsätta. Med en privatisering av statliga företag

uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad

aktiespridning. Statliga företag som bör privatiseras är t.ex. SBAB. Med det

anförda avstyrker utskottet motion Fi209 (v) yrkande 16.

4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Insättningsgarantin bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den nuvarande nivån på avgiften

till systemet för insättningsgaranti ger upphov till flera problem. Det mest

påtagliga är att nivån på avgiften medför en snedvridning av konkurrensen på

marknaden på ett sätt som starkt missgynnar svenska banker i konkurrens med

utländska banker. Utskottet anser vidare att det i den globala konkurrens som

råder är viktigt att de nationella reglerna är gynnsamma och inte som i detta

fall diskriminerar landets företag. Enligt utskottets uppfattning måste

höjningen av avgiften fr.o.m. den 1 januari 1997 ses som en ren

straffbeskattning av de svenska bankerna som snedvrider konkurrensen och till

betydande del kommer att drabba kunderna i Sveriges banker.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi705 (m).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande insättningsgarantin

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi705 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Räntenivåerna (mom. 5) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Räntenivåerna bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionären att vissa låne- och kreditföretags

räntesättning är helt oseriös och att de räntenivåer som tillämpas måste anses

vara ockerräntor. Räntesättningen leder till att många människor hamnar i svåra

ekonomiska situationer. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att

frågan om en övre räntenivå för lån/krediter bör utredas. Utskottet ställer sig

således bakom yrkandet i motion Fi708 (s) och vad utskottet anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande räntenivåerna

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi708 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Transfereringstiderna i

betalningssystemen bort ha följande lydelse:

Datasystemen har möjliggjort snabba förflyttningar vid valutahandel.

Spekulationer i ett lands valuta kan t.ex. genomföras på några minuter. När det

däremot gäller att flytta medel mellan olika konton kan det ta tre till fem

dygn. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att det föreligger ett

behov av att göra en översyn av transfereringstiderna i betalningssystemen. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi709 (s) som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande transfereringstiderna i betalningssystemen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi709 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd)

Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp),

Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens

riskfinansiering bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt

större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett

utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande

ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde.

Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt

med en väl fungerande riskkapitalmarknad.

Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en

ledande position i Nordeuropa är ännu goda. Sveriges riskkapitalmarknad är den

största i hela Nordeuropa om man bortser från Tyskland och Beneluxländerna.

Sverige leder således den nordeuropeiska utvecklingen på riskkapitalmarknaden.

Utskottet anser att statsmakterna skall övervaka konkurrensneutraliteten mellan

aktörer såvitt avser reglering och beskattning. Statsmakterna bör också skapa

likvärdigt goda villkor för svenska aktörer och underlätta uppbyggnaden av den

svenska riskkapitalmarknaden. Utskottet vill betona att inga

konkurrenssnedvridande ingrepp på riskkapitalmarknaden från statens egna organ

kan accepteras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande småföretagens riskfinansiering

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp)

Karin Pilsäter (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Småföretagens

riskfinansiering bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att finanssektorn har fått en allt

större betydelse för ledande länders sysselsättning och välstånd. Ett

utvecklande av finanssektorn i Stockholm och i Sverige till en ledande

ställning i Nordeuropa har alltså ett betydande samhällsekonomiskt värde.

Utskottet anser vidare, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt

med en väl fungerande riskkapitalmarknad.

Förutsättningarna för ett utvecklande av finanssektorn i Sverige till en

ledande position i Nordeuropa är ännu goda, men motverkas av regeringens

negativa inställning till ett svenskt medlemsskap i EMU. Ett svenskt

utanförskap riskerar leda till att Sverige från att ha en god ställning med en

riskkapitalmarknad i storlek näst Tyskland, Benelux och Storbritannien även på

detta område halkar efter.

Utskottet vill betona att inga konkurrenssnedvridande ingrepp på

riskkapitalmarknaden från statens egna organ kan accepteras.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi710 (kd, m, c, fp) bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande småföretagens riskfinansiering

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi710 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd)

Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill

(m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Göran Lindblad (m) och Karin Pilsäter

(fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Kollektiva hemförsäkringar

bort ha följande lydelse:

Alltsedan 1982 har frågan om kollektiva hemförsäkringar med obligatorisk

anslutning varit föremål för stark kritik. Frågan har återigen aktualiserats

genom det ramavtal som tecknats mellan LO och Folksam som ger de olika LO-

förbunden möjlighet att teckna kollektiva hemförsäkringar som omfattar samtliga

medlemmar.

Förhållandet att fackliga organisationer tecknar kollektiva sakförsäkringar

för medlemskollektivet utan individuell anslutning innebär att enskilda

medlemmar tvingas underkasta sig fackliga beslut inom områden som helt saknar

anknytning till anställningen. Utan samband med den anställdes intressen i

egenskap av arbetstagare vidgar den fackliga organisationen sitt

verksamhetsområde in i medlemmarnas privata sfär på ett sätt som försätter den

enskilde fackmedlemmen i ett underläge.

När en facklig organisation tecknar sakförsäkring för medlemmar kollektivt,

utan intresseanmälan, binds den enskilde fackföreningsmedlemmen till ett visst

försäkringsbolag och till en viss försäkringsprodukt, utan att medlemmen ges

reell möjlighet att själv välja det som passar honom eller henne bäst. Det

finns också en uppenbar risk för att ett hushåll dubbelförsäkras, eller till

och med trippelförsäkras.

Det är inte rimligt att en enskild person, som är medlem i en facklig

organisation, som skall tillvarata hans eller hennes intressen som

arbetstagare, därmed också måste acceptera ingrepp i den privata ekonomin för

ändamål som inte har någon anknytning till arbetsförhållandena. Den enskilda

organisationsmedlemmen måste skyddas från kollektiva försäkringslösningar som

inskränker valfriheten, kränker den personliga integriteten och som försätter

individen i underläge. Kollektiv sakförsäkring bör därför vara baserad på

individuell anslutning.

Kollektiva sakförsäkringar utan krav på individuell anslutning, som tecknas

utan upphandlingsförfarande, med ensidigt gynnande av ett försäkringsbolag och

på andra grunder än affärsmässiga, sätter den fria konkurrensen på

försäkringsmarknaden ur spel. Kollektivets medlemmar mister sin valfrihet,

samtidigt som försäkringslösningar för dem som inte tillhör kollektivet

riskerar att bli dyrare. Bristen på sund konkurrens på försäkringsområdet kan

försvåra för den som inte tillhör en organisation att få försäkringsskydd till

rimlig kostnad. Dessutom föreligger uppenbar risk att det uppkommer en

monopolliknande situation på försäkringsmarknaden, som måste undvikas. Bl.a. av

dessa skäl är det viktigt att kollektiv sakförsäkring upphandlas i fri

konkurrens på lika villkor.

Även om det finns en reservationsrätt är anslutningsformen en form av negativ

avtalsbindning som inte är tillåten på marknaden i övrigt. Det saknas i dag

klara regler för de enskilda medlemmarnas ställning i förhållande till

medlemsorganisationerna. Det finns därför behov av en lagstiftning som klargör

hur långt organisationers befogenheter sträcker sig i förhållande till den

enskilde medlemmen.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom yrkandena i

motion Fi702 (m) och vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Härigenom måste även motionerna Fi701 (m) och Fi706 (m)

anses vara tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kollektiva hemförsäkringar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi702 och med anledning av

motionerna 1997/98:Fi701 och 1997/98:Fi706 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Pågående försäkrings-

lagstiftning bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den svenska lagstiftningen

måste följa med i den internationella utvecklingen så att det inte uppstår

snedvridningar på försäkringsmarknaden genom dröjsmål i regel-anpassningen. De

två lagar som har störst betydelse är försäkrings-rörelselagen och

försäkringsavtalslagen. Beträffande försäkringsrörelselagen är en proposition

aviserad till maj 1998, och beträffande försäkrings-avtalslagen är en

lagrådsremiss planerad att avlämnas under hösten 1998. Detta medför att den nya

lagstiftningen tidigast kommer att kunna träda i kraft den 1 januari 2000.

Enligt utskottets mening är detta alldeles för sent. Utskottet anser i stället

att förslag måste föreläggas riksdagen för beslut under innevarande riksmöte.

Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi707 (m) som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande pågående försäkringslagstiftning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi707 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11) (m, c,

mp, kd)

Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill

(m), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd) och Göran Lindblad (m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Vilka uppgifter som bör få

förekomma i kreditupplysningar bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en effektiv

kreditupplysningsverksamhet ökar säkerheten i näringslivet och främjar den

ekonomiska utvecklingen. Utskottet anser vidare att en kreditupplysning måste

vara en färskvara för att samhället skall få tillgång till en effektiv

kreditprövning. I likhet med motionärerna anser utskottet att det vore mycket

värdefullt om flödesinformation fick användas i kreditupplysningar. Utskottet

vill understryka att en bred användning av flödesinformation är möjlig enligt

gällande lag men att detta inte har godtagits av Datainspektionen. I

sammanhanget vill utskottet nämna att det även torde vara lämpligt att överväga

om det bör införas en skyldighet för den som lämnar en kreditupplysning

innehållande uppgift om att mål om betalningsföreläggande har inletts även

skall ange om motparten har bestritt ansökan.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi703 (fp) och Fi711 (m, c,

fp, kd) i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi703 och 1997/98:Fi711 i

denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Folkbörs (m)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Göran Lindblad (alla m)

anför:

Vi anser att staten inte skall äga någon andel i OM Gruppen AB. Staten skall

således över huvud taget inte ha något ägarintresse i den nya börsen. Statens

uppgift är i stället att stifta de lagar som reglerar börsers verksamhet.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Motionsyrkanden angående finansmarknaden 1

Motionsyrkanden angående försäkringsrörelse 2

Motionsyrkanden angående kreditupplysning 2

Inkomna skrivelser 3

Utskottet.............................................3

Finansmarknaden 3

Folkbörs 3

Försäljning av statliga företag 4

Marknadsföring av värdepappersfonder 4

Insättningsgarantin 5

Räntenivåerna 6

Transfereringstiderna i betalningssystemen 7

Småföretagens riskfinansiering 7

Konkurrensen på bankmarknaden 8

Försäkringsrörelse 10

Kollektiva hemförsäkringar 10

Pågående försäkringslagstiftning 14

Kreditupplysning 15

Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar 15

System enligt den s.k. Schufamodellen 16

Uppgifter om medborgarskap 17

Hemställan 17

Reservationer........................................20

1. Folkbörs (mom. 1) (v) 20

2. Försäljning av statliga företag (mom. 2) (v) 20

3. Försäljning av statliga företag (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kd) 21

4. Insättningsgarantin (mom. 4) (m) 21

5. Räntenivåerna (mom. 5) (v) 22

6. Transfereringstiderna i betalningssystemen (mom. 6) (v) 22

7. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (m, mp, kd) 22

8. Småföretagens riskfinansiering (mom. 7) (fp) 23

9. Kollektiva hemförsäkringar (mom. 9) (m, c, fp, mp, kd) 24

10. Pågående försäkringslagstiftning (mom. 10) (m) 25

11. Vilka uppgifter som bör få förekomma i kreditupplysningar (mom. 11)

(m, c, mp, kd) 25

Särskilt yttrande....................................27

Folkbörs (m) 27