Bet. 1997/98:FiU26

Finansutskottets betänkande

1997/98:FIU26

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.1997/97:155)

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

FiU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar finansutskottet regeringens skrivelse

1997/98:155 om utvecklingen inom den kommunala sektorn. Utskottet anser

att skrivelsen utgör ett viktigt inslag i resultatinformationen till riksdagen

och

ställer sig positiv till de insatser som nu från regeringens sida görs för att

förbättra den nationella uppföljningen av kommunsektorn.

Utskottet behandlar i betänkandet också 29 yrkanden i fyra motioner som

väckts med anledning av regeringens skrivelse samt två yrkanden i motioner

som väckts med anledning av den ekonomiska vårpropositionen. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har 25 reservationer och ett särskilt yttrande fogats.

Regeringens skrivelse

I skrivelse 1997/98:155 har regeringen (Inrikesdepartementet) lämnat en

översiktlig redovisning av utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Motionerna

Motionsyrkanden väckta med anledning av skrivelse 155

1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas balanskrav (3.5),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sjukvård och omvårdnad (4.1),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personalen inom vården (4.4),

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om diskriminering av funktionshindrade (6),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om missbrukares möjlighet att välja vård och behandling (7.1),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd åt anhöriga till missbrukare (7.1),

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnbilaga i statsbudgeten (7.3),

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om socialbidraget (7.4),

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnomsorg vid arbetslöshet (avsnitt 8.1),

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elever med särskilda behov (avsnitt 8.2),

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om flyktingmottagandet (9),

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det kommunala självstyret (11.1).

1997/98:Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre redogörelse för ekonomiska regleringar mellan stat och

kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en analys av budgetsaneringens effekter på den kommunala sek-

torn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av barnkonventionens tillämpning i kommunsektorn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om redogörelse för finansieringsprincipens tolkning och tillämpning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnadsutjämningen för kollektivtrafik,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgad redogörelse för utvecklingen av det kommunala själv-

styret.

1997/98:Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den kommunala redovisningen och bolagen,

2. att riksdagen hos regeringen begär vidgade direktiv för den kommitté

som utvärderar det kommunala utjämningssystemet i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att omedelbart återinföra en vårdgaranti inom hälso-

och sjukvården,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barnomsorgen och skolan.

1997/98:Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av underlag för att kunna förändra utjämningssystemet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en samlad koncernredovisning skall vara obligatorisk för varje

kommun,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det bör redovisas hur många kommunala bolag som gått med

förlust, hur stora underskottsbidrag som lämnats totalt, brutto, och hur stora

förlusterna varit,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en redovisning av antalet barn som kommunerna inte kan erbjuda

en barnormsorgsplats inom rimlig tid,

6. att riksdagen begär att regeringen redovisar åtgärder med anledning av

att två tredjedelar av kommunerna inte ger barn till arbetslösa och föräldrale-

diga möjlighet till pedagogisk förskoleverksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kartläggning av antalet elever som tillåtits välja annan skola än

den anvisade, och hur många som nekats att byta skola,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att underlag bör tas fram för en reform där staten och kommuner-

na delar på kostnaden för socialbidrag.

Motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 150

1997/98:Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utjämningssystemet för kommuner och landsting.

1997/98:Fi20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om balanskravet (avsnitt 9.4).

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet beslöt den 15 april 1998 att bereda socialutskottet och utbild-

ningsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse.

Socialutskottets yttrande (1997/98:SoU9y) och utbildningsutskottets ytt-

rande (1997/98:UbU11y) återfinns som bilagorna 1 och 2 till detta betän-

kande.

Utskottet

Inledning

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig redovisning av hur ekonomin

och verksamheten i kommuner och landsting har utvecklats de senaste åren.

Redovisningen av den ekonomiska utvecklingen innefattar i huvudsak ut-

vecklingen av kommunsektorns andel i samhällsekonomin och av det finan-

siella sparandet, resultatutvecklingen för kommuner och landsting samt

effekter av det nya utjämningssystemet. Vidare redogör regeringen för hur

olika kommunala verksamheters andel av kostnaderna har förändrats över

tiden.

Redovisningen av utvecklingen i den kommunala verksamheten omfattar i

huvudsak de obligatoriska verksamheterna i kommuner och landsting och

syftar främst till att beskriva hur dessa utvecklas i förhållande till de natio

nella mål som riksdag och regering har formulerat för respektive verksamhet.

Redogörelsen innefattar således inte de frivilliga verksamheter som kommu-

ner och landsting bedriver med stöd av reglerna om den kommunala kompe-

tensen i kommunallagstiftningen, t.ex. inom fritids- och kulturområdena.

Redogörelsen innehåller också en redovisning av utvecklingen av syssel-

sättningen i kommuner och landsting samt av utvecklingen av den kommu-

nala demokratin och av det internationella samarbetet. Redovisningen av den

kommunala verksamheten avser i huvudsak förhållandena t.o.m. verksam-

hetsåret 1996. I det ekonomiska avsnittet redovisas preliminära utfall för år

1997.

Regeringens skrivelse har närmast karaktären av en verksamhetsberättelse

för den samlade kommunala sektorn och är således tillbakablickande och i

allt väsentligt deskriptiv. Regeringen har inte begärt något ställningstagande

från riksdagens sida. Regeringens bedömningar av det finansiella utrymmet

för kommunsektorn och förslag till höjda statsbidrag fr.o.m. år 1998 lämnas i

den samtidigt avgivna ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150).

Skrivelsen har föranlett fyra motioner, nämligen från Vänsterpartiet (Fi65),

Miljöpartiet (Fi66), Moderata samlingspartiet (Fi67) och Folkpartiet (Fi68).

Betänkandet är så disponerat att utskottet inledningsvis tar upp ett antal

frågor av huvudsakligen kommunalekonomisk karaktär som förts fram i

motionerna och som närmast faller inom finansutskottets eget beredningsom-

råde. Därefter behandlar utskottet de motionsyrkanden som gäller utveck-

lingen inom olika kommunala verksamheter och då främst vård, omsorg och

utbildning. I anslutning därtill redovisas socialutskottets respektive utbild-

ningsutskottets ställningstaganden till dessa senare yrkanden. Avslutningsvis

ger finansutskottet vissa allmänna synpunkter på skrivelsen och på behovet

av en förbättrad statlig uppföljning av kommunal verksamhet och ekonomi.

Kommunsektorns ekonomi m.m.

Finansieringsprincipens tillämpning

Motionen

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) framhålls att finansieringsprinci-

pen, dvs. att statliga åtgärder som påverkar kommunerna ekonomiskt skall

neutraliseras genom ändringar i det generella statsbidraget, är mycket central.

Enligt motionärerna anser många kommuner och landsting att staten inte

följer principen samtidigt som staten genom regeringens skrivelse hävdar

motsatsen. Finansieringsprincipen bör ses som ett kontrakt mellan kommun-

sektorn å den ena sidan och staten å den andra. Motionärerna ställer krav på

att regeringen i sin skrivelse skall göra en bättre redovisning av de ekono-

miska regleringarna mellan staten och kommunsektorn samt redogöra för

vilka svårigheter som finns i uttolkningen och tillämpningen av finansiering-

sprincipen och hur man från kommunsektorn ser på tillämpningen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet noterar inledningsvis att finansieringsprincipen började till-

lämpas år 1993 i samband med att det nya generella statsbidragssystemet

introducerades. Den innebär att staten och kommunsektorn skall göra en

inbördes reglering när staten fattar beslut om ändrade regler för kommuner-

nas och landstingens verksamheter. Principen är inte lagfäst. Med anledning

av ett uttalande från finansutskottet hösten 1993 om behovet av ett klargö-

rande av principens närmare innebörd redogjorde regeringen i 1994 års

kompletteringsproposition för finansieringsprincipens tillämpning. Regering-

en uttalade därvid bl.a. att principen skall tillämpas för kommunsektorn i

dess helhet och att den endast omfattar statliga beslut som enbart tar sikte på

den kommunala verksamheten. Som huvudregel gäller vidare att principen

inte omfattar frivillig kommunal verksamhet. Principen omfattar inte heller

statliga beslut om åtgärder som inte direkt tar sikte på men som ändå får

indirekta ekonomiska effekter för kommunsektorn. Effekterna av sådana

åtgärder skall däremot beaktas vid den bedömning som görs av det skattefi-

nansierade utrymmet som görs i samband med fastställandet av statsbidrags-

ramen. Riksdagen ställde sig bakom dessa riktlinjer (bet. 1993/94:FiU19,

rskr. 442).

Utskottet vill understryka att när det gäller tillämpningen av finansierings-

principen har en nära samverkan skett mellan regeringen, Svenska Kommun-

förbundet och Landstingsförbundet. I samband med den överenskommelse

som träffades våren 1996 mellan regeringen och förbunden om den kommu-

nala ekonomin för åren 1997 och 1998 åtog sig regeringen bl.a. att utöver

finansieringsprincipen även ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som

påverkade det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiftstryck-

et, utöver de åtgärder som ingick i det s.k. 118-miljardersprogrammet. En

motsvarande överenskommelse mellan parterna har i april 1998 träffats om

riktlinjer för den kommunala ekonomin och verksamheten under åren 1998

och 1999. I samband därmed har regeringen åtagit sig att utvidga tillämp-

ningen av den finansieringsprincip som riksdagen ställde sig bakom i anslut-

ning till 1994 års kompletteringsproposition. Utskottet anser att det i första

hand åvilar de parter som slutit överenskommelserna att svara för uppfölj-

ning av finansieringsprincipen. Det bör vidare ankomma på regeringen att i

lämpligt sammanhang återrapportera till riksdagen om erfarenheterna av

tillämpningen av finansieringsprincipen, t.ex i samband med att förslag läm-

nas om ekonomiska regleringar i budgetpropositionen. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Fi66 (mp) yrkandena 1 och 4.

Balanskravet för kommuner och landsting

Motionerna

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) understryker motionärerna att

Vänsterpartiet tidigare motsatt sig de ingrepp i den kommunala självstyrelsen

som riksdag och regering beslutat om. Det gäller bl.a. det lagstadgade kravet

på balans i de kommunala budgetarna till år 2000. När det gäller diskussio-

nen om att öronmärka de extra pengar som regeringen i årets vårproposition

föreslår till kommunsektorn visar erfarenheterna att kommunerna och lands-

tingen kan bedöma vilka behov som skall tillgodoses. Vänsterpartiet är dock,

sägs det, villigt att medverka till översyn och vissa justeringar i systemen fö

att trygga resurser till vård, omsorg och skola. I motionen hävdas att möjlig-

heterna att öronmärka eller styra pengar från statens sida till vissa verksam-

heter försvåras eller kan omöjliggöras genom det s.k. balanskravet. Detta är

därför ytterligare ett skäl att ompröva balanskravet. Samma krav och ett

likalydande yrkande framförs också i Vänsterpartiets partimotion Fi20 väckt

med anledning av den ekonomiska vårpropositionen.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet konstaterar att ett lagreglerat balanskrav för kommuner och

landsting infördes i kommunallagen (1991:900) i anslutning till att den nya

lagen (1997:614) om kommunal redovisning trädde i kraft fr.o.m. år 1998.

Utskottet underströk i sitt betänkande 1996/97:FiU15 (s. 7) vikten av en

gynnsam ekonomisk utveckling i den kommunala sektorn. Ekonomisk balans

i den kommunala sektorn var enligt utskottet en viktig del av den samlade

ekonomiska politiken. Det var därför angeläget med ett lagstadgat balans-

krav. Utskottet ansåg också i likhet med konstitutionsutskottet att utform-

ningen av lagstiftningen var väl avvägd och och att regleringen inte innebar

att kommunernas ekonomiska självbestämmande träddes för när.

Utskottet står fast vid sin tidigare intagna ståndpunkt och är inte berett att

ompröva det nyligen införda balanskravet. I motionen görs en koppling

mellan balanskravet och statens möjligheter att styra överföringarna av stat-

liga medel till kommunsektorn till bestämda verksamheter. Enligt utskottets

uppfattning finns ingen sådan koppling. Det kan noteras att Vänsterpartiets

inställning i den nu aktuella frågan är motsägelsefull. Samtidigt som partiet

vill ta bort balanskravet med hänvisning till att det inskränker kommunernas

möjlighet att styra sin ekonomi vill partiet genom att öronmärka de statliga

bidragen begränsa kommunernas frihet att göra egna ekonomiska priorite-

ringar grundade på lokala behov.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi65 (v) yrkande 1 och motion

Fi20 (v) yrkande 20.

Den kommunala redovisningen och bolagen

Motionerna

Enligt motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) visar det avsnitt i regeringens

skrivelse som behandlar kommunsektorns ekonomi på hur viktigt det är att få

till stånd en öppen, transparent och samlad ekonomisk redovisning. I den nya

kommunala redovisningslagen ligger de kommunala företagen utanför det

s.k. balanskravet. En utredningsman har för närvarande till uppgift att föreslå

hur de skall kunna inordnas i den kommunala redovisningen. Den snabba

utvecklingen med kommunala koncerner med mycket bristande insyn i be-

slutsfattandet kring interna transaktioner mellan olika kommunala bolag samt

en avancerad skatteplanering gör det enligt motionärerna angeläget att rege-

ringen snabbt gör ett försök att bringa reda kring de kommunala företagens

redovisning liksom när det gäller relationen mellan bolagen och deras ägare.

Motionärerna frågar sig om regeringen verkligen anser att utvecklingen

med koncerner med speciellt inrättade "holdingbolag" som moderbolag är ett

sunt inslag på den kommunala marknaden. Den kommunala självstyrelsen

och kommunallagen är inte uppbyggd utifrån sådana förutsättningar. Enligt

motionen bör en kommun normalt kunna bedriva sin verksamhet i förvalt-

ningsform. De skatteeffekter vid verksamhet i bolagsform som många kom-

muner nu söker att undgå genom koncernbildningar visar bl.a. just detta.

I motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framhålls att Folkpartiet inte vill

ha kvar de kommunala bolagen. I många fall överförs skattebetalarnas peng-

ar till bolag, direkt som förlusttäckning eller indirekt i form av höga lokalhy

ror. I motionen ställs därför krav på att en samlad koncernredovisning skall

vara obligatorisk för kommuner och landsting i avvaktan på att de kommu-

nala bolagen successivt avvecklas.

I motionen påpekas också att det av skrivelsen framgår att 0,4 miljarder

kronor netto i förlusttäckningsbidrag överförts till bostadsbolagen och att

ytterligare 0,3 miljarder kronor överförts i riktade nyemissioner. Däremot

framgår det ej, understryker motionärerna, hur många kommunala bolag som

gått med förlust, hur stora underskottsbidrag som totalt lämnats eller hur

stora förlusterna varit. En sådan redovisning bör göras för att få en samlad

bild av den kommunala bolagsverksamheten, anser motionärerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill inledningsvis peka på att det i den från år 1998 gällande

nya kommunala redovisningslagen (1997:614) finns intaget bestämmelser

som innebär att i årsredovisningen skall i en sammanställd redovisning läm-

nas upplysningar om kommunal verksamhet som bedrivs genom andra juri-

diska personer (8 kap.). Enligt förarbetena (prop. 1996/97:52 s. 58 f.) bör

upplysningarna ingå i kommunens eller landstingets förvaltningsberättelse,

oberoende av graden av kommunens eller landstingets inflytande, och de bör

vara av samma karaktär som övriga upplysningar i denna. En motsvarande

bestämmelse fanns tidigare i kommunallagen.

Enligt lagen ställs också krav på sammanställda resultat- och balansräk-

ningar för kommuner och landsting och för de övriga juridiska personer i

vilka kommunen eller landstinget har ett betydande inflytande. Någon ut-

trycklig bestämmelse om sammanställda resultat- och balansräkningar har

inte tidigare funnits i kommunallagen eller i normalreglementet. Med be-

greppet betydande inflytande skall i praktiken förstås att endast juridiska

personer i vilka inflytandet motsvarar minst ca 20 % av rösterna kommer att

redovisas, något som ansluter till tidigare praxis. Motivet är att juridiska

personer av endast ringa betydelse skall kunna undantas från kravet på sam-

manställd redovisning.

Utskottet kan således konstatera att kravet på obligatorisk s.k. koncernre-

dovisning således redan i huvudsak är tillgodosett genom den nya lagen och

att möjligheterna att få en samlad bild av den kommunala bolagsverksamhe-

ten och av kommunernas och landstingens totala ekonomiska engagemang

därigenom väsentligen förbättrats. Det bör noteras att begreppet "koncern"

inte används i den aktuella lagstiftningen eftersom detta begrepp avser mo-

derföretag och dotterföretag inom associationsrätten.

Såsom framhålls i motion Fi67 (m) gäller kommunallagens krav på bud-

getbalans endast för den verksamhet som bedrivs i förvaltningsform. Det har

också varit ett av motiven till att ta in ett lagstadgat krav på en redovisning

av den totala kommunala verksamheten i den nya lagen. En särskild utredare

tillkallades av regeringen hösten 1997 för att analysera behovet av, förutsätt-

ningarna för och konsekvenserna av ett utvidgat krav på ekonomisk balans

omfattande även verksamhet i kommunala företag (dir. 1997:133). Utredaren

skall analysera de för- och nackdelar som kan uppkomma om de kommunala

företagen omfattas av balanskravet samt hur eventuella tillämpningsproblem

m.m. kan lösas. Om övervägande skäl talar för att utvidga balanskravet skall

utredaren även lämna förslag till lagreglering. Utredningen skall avsluta sitt

arbete senast den 30 november 1998.

Frågan om kommunal verksamhet i bolagsform liksom en översyn av de

skattemässiga konsekvenserna av koncernbildningar behandlades senast

hösten 1997 i konstitutionsutskottets betänkande Kommunala kompetensfrå-

gor m.m. (bet. 1997/98:KU13 s. 12) med anledning av ett antal yrkanden i

motioner väckta under den allmänna motionstiden. De aktuella yrkandena

avstyrktes av konstitutionsutskottet.

Finansutskottet vill för egen del peka på att kommunerna sedan mycket

lång tid ägnat sig åt kommunal verksamhet i företagsform, i första hand på

bostadsförsörjningsområdet samt när det gäller teknisk försörjning och

kommunikationer. Utskottet anser att kommunerna även fortsättningsvis

skall ha rätt att, inom bestämda ramar, själva välja mellan olika alternativa

driftsformer. En inskränkning av möjligheterna att använda företagsformen

vore ett ingrepp i det kommunala självbestämmandet. Utskottet vill i sam-

manhanget betona betydelsen av öppenhet och demokratisk kontroll. Det

skall noteras att de juridiska instrumenten för kommunal styrning och kon-

troll är väl utvecklade och att offentlighetsprincipen är direkt tillämplig för

sådana företag där kommunerna har ett bestämmande inflytande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Fi67

(m) yrkande 1 och Fi68 (fp) yrkandena 2 och 3.

Den statliga budgetsaneringens effekter på den kommunala sektorn

Motionerna

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) sägs att kommuner och landsting

under 1990-talet drabbats av en åtstramning, något som klart framgår av

regeringens nu aktuella skrivelse. Vad som däremot inte redovisas är hur den

enligt motionärerna olycksaliga statliga politiken har medfört försvagningar

av den kommunala sektorn. Som exempel nämns att de återkommande höj-

ningarna av egenavgifter för löntagare har minskat kommunernas skattein-

täkter, att uppjusteringen av statsbidragen för att kompensera de allmänna

kostnadsökningarna har tagits bort, att en övervältring från stat till kommun

skett när det gäller kostnader för olika grupper med försörjningsproblem och

att ett ökat ansvar lagts på kommunerna på olika områden utan att det följts

upp med tillräckliga ekonomiska resurser.

Det är enligt motionärerna en brist i regeringens skrivelse att det inte går

att bilda sig en allsidig uppfattning om hur kommunernas ekonomiska villkor

har utvecklats. I en redogörelse som säger sig belysa utvecklingen inom den

kommunala sektorn borde förhållandet mellan stat och kommun, särskilt i

ekonomiskt hänseende, rimligen vara av primärt intresse. Samtidigt som

regeringen flera gånger uttalat att standarden inom välfärdens kärnområden

så långt som möjligt skall upprätthållas talar verkligheten ute i kommuner

och landsting ofta ett annat språk. I praktiken bekräftar regeringen denna

negativa utveckling när man nu föreslår en ytterligare ökning av statsbidra-

gen med 4 miljarder kronor, men i skrivelsen är det svårare att känna igen

den kommunala verkligheten. Mot bakgrund av det anförda begärs i motio-

nen att regeringens redovisning bör innehålla en analys av budgetsaneringens

effekter på den kommunala sektorn.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill understryka att det finns ett nära samband mellan den

samhällsekonomiska utvecklingen, det statsfinansiella läget och kommun-

sektorns ekonomi. Den statliga budgetsaneringen har därför varit nödvändig

även för kommunsektorn. Samtidigt bör understrykas att det har varit möjligt

att även under saneringsarbetet från statsmakternas sida prioritera den kom-

munala sektorns kärnverksamheter. Enligt finansutskottets mening hade en

utebliven eller mindre omfattande budgetsanering varit ett långsiktigt sämre

alternativ för kommunsektorn.

Regeringen har under de senare åren successivt och i ökande utsträckning

återrapporterat till riksdagen hur den kommunala ekonomin och de kommu-

nala verksamheterna utvecklats, bl.a. i budgetpropositionen och i den årliga

skrivelsen. Det är enligt utskottet viktigt att understryka att dessa redovis-

ningar visar att en rimligt hög kvalitet i allt väsentligt kunnat upprätthållas

verksamheten även under en ekonomiskt hårt ansträngd period. Någon över-

gripande och allomfattande analys av det slag som förordas i motionen har

emellertid inte gjorts och planeras inte heller enligt vad utskottet erfarit. E

sådan utvärdering hör enligt utskottets mening inte heller naturligen hemma i

en fortlöpande och koncentrerad uppföljning av det slag som den årliga

skrivelsen om kommunsektorn utgör.

Med vad utskottet ovan anfört avstyrks motion Fi66 (mp) yrkande 2.

Samspelet mellan stat och kommun

Motionerna

Enligt motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) bygger den kommunala

självstyrelsen på att medborgarna gemensamt sköter sina angelägenheter

utan onödig inblandning av staten. Närhetsprincipen skall vara styrande.

Juridisk och ekonomisk handlingsfrihet är viktig för kommunerna. Statens

roll bör enligt motionen vara att utifrån målsättningen om jämlika levnads-

förhållanden garantera likvärdiga ekonomiska förutsättningar över hela lan-

det. Detta fördelningspolitiska ansvar får emellertid inte innebära att staten

begränsar kommunernas sjävstyrelse. Det krävs en ömsesidig respekt för

varandras olika ansvarsområden för att underlätta den svåra balansakten att

kombinera jämlika levnadsförhållanden i hela landet med ett decentraliserat

ansvar.

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) betonas att den kommunala

självstyrelsen har många stora fördelar från demokratiska och ekonomiska

synpunkter. Samtidigt har självstyrelsen begränsats många gånger under

årens lopp. Som exempel nämns det skattestopp som i praktiken införts se-

dan ett antal år, den höga graden av statlig detaljreglering av den kommunala

verksamheten samt de begränsningar som införts vad gäller kommunernas

möjligheter att sälja sina bostadsföretag.

Mot denna bakgrund hade det varit önskvärt att i skrivelsen få ett klargö-

rande av principerna för självstyrelsen, en uppföljning av hur förutsättning-

arna för självstyrelsen har förändrats under de senaste decennierna samt en

redovisning av de åtgärder som staten gjort i inskränkande respektive utvid-

gande riktning. Ett sådant underlag skulle enligt motionärerna skapa bättre

förutsättningar för en diskussion om självstyrelsens möjligheter och framtid

samt utgöra ett viktigt underlag för riksdagens ställningstaganden.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar motionärernas uppfattning att den kommunala självsty-

relsen har stor betydelse i vårt land, vilket bl.a. markerats genom att de

grundläggande stadgandena om självbestämmandet har tagits in i regerings-

formen. Enligt utskottets mening är det viktigt att staten bidrar till att ge

kommuner och landsting långsiktiga och stabila spelregler för sin verksam-

het. Samtidigt kan statsmakterna inte undandra sig ansvaret för att utveck-

lingen inom kommunsektorn hålls inom ramar som samhällsekonomin tillå-

ter. Även kommunsektorn har därför fått bidra i saneringen av den offentliga

ekonomin. Utskottet vill i sammanhanget understryka att de kommunala

kärnområdena vård, omsorg och skola har prioriterats i samband med den

omfattande statliga budgetsaneringen, vilket är ett uttryck för önskemålet att

upprätthålla kvalitet i den kommunala verksamheten. De fördelningspolitiska

motiven har även varit framträdande. En nära samverkan mellan regeringen

och Svenska Kommunförbundet samt Landstingsförbundet äger vidare rum,

och omfattande överenskommelser har träffats mellan parterna om riktlinjer-

na för den kommunala ekonomin och utvecklingen av den kommunala verk-

samheten.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det fortlöpande förs en offentlig

diskussion om formerna för samspelet mellan stat och kommun liksom om

ramarna för den kommunala självstyrelsen. Forskningen och det statliga

utredningsväsendet kan bl.a. bidra med underlag för en sådan diskussion. Det

i motion Fi66 (mp) framförda kravet på en allmän utvärdering av den kom-

munala självstyrelsen och av den statliga styrningen av kommunsektorn är

som utskottet ser det närmast en forskningsuppgift och kräver omfattande

insatser. Skrivelsen om den kommunala sektorns utveckling har en mer

begränsad uppgift och skall snarast ses som ett led i en kontinuerlig uppfölj-

ning av kommunsektorn med koncentration till vissa centrala uppgifter om

den kommunala ekonomin och om de kommunala verksamheterna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi65 (v) yrkande 15 och

Fi66 (mp) yrkande 6.

Utjämningssystemet för kommuner och landsting

Motionerna

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) framhålls att en utredning för

närvarande arbetar med att analysera det nuvarande bidrags- och utjämnings-

systemet och att utredningen under hösten 1998 skall lägga fram förslag till

ändringar i systemet. Motionärerna säger samtidigt att man redan nu kan

konstatera att vissa delar av utjämningssystemet inte är bra. Det gäller sär-

skilt den del av kostnadsutjämningen som gäller kollektivtrafik. Den nuva-

rande ordningen innebär att de delar av landet som har dåliga förutsättningar

för kollektivtrafik får bidra till kollektivtrafiken i storstäderna. Samtidigt

förutsättningarna i framför allt norra delen av landet dåliga för kollektivtra-

fik, vilket innebär att man är hänvisad till bilen som transportmedel. Bilkost-

naderna faller emellertid inte inom ramen för utjämningssystemet, konstate-

rar motionärerna. Resultatet är att invånare i kommuner utanför storstäderna

tvingas betala såväl höga egna bilkostnader som ofta höga kostnader för den

lokala kollektivtrafiken och dessutom en del av kostnaden för kollektivtrafi-

ken i storstäderna. Slutsatsen är enligt vad som framhålls i motionen att

kostnadsutjämningen för kollektivtrafik bör avskaffas.

Även i motion Fi18 av Olof Johansson m.fl. (c) tas kostnadsutjämningen i

det nuvarande utjämningssystemet upp. Motionärerna pekar på att Center-

partiet medverkat till det nuvarande systemet men att man samtidigt har den

uppfattningen att vissa förändringar behövs. Enligt motionärerna måste fram-

för allt den vikt som minskat befolkningsunderlag tillmäts justeras upp. Det

är befogat med tanke på den utflyttning som den största delen av landet

upplever. En faktor som å andra sidan bör justeras ned är faktorn för kollek-

tivtrafik. Det är, understryks det i motionen, angeläget att förändringar kom-

mer till stånd som kan förbättra situationen för hårt trängda avfolknings-

kommuner.

I motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) erinras om att Folkpartiet i sam-

band med införandet av det nya utjämningssystemet krävde att inkomstut-

jämningen skulle sättas till 90 % i stället för till 95 % av medelskattekraften

liksom till att ytterligare medel skulle fördelas i enlighet med de grundläg-

gande kriterier som föreslogs av den utredning som lade fram förslaget.

Underlag måste enligt motionärerna nu tas fram för att förändra utjämnings-

systemet så att de sociala kriterierna får ökad tyngd och så att det finns ett

kommunalpolitiskt incitament att öka den egna kommunens skattekraft.

Lars Tobisson m.fl. ställer i motion Fi67 (m) krav på att den kommitté som

utvärderar utjämningssystemet skall erhålla tilläggsdirektiv för att granska

effekterna av systemet ur bl.a. tillväxtsynpunkt. Således hävdas att utjäm-

ningssystemet innebär att låg sysselsättningsgrad och hög arbetslöshet ger en

kommun större intäkter än om nya jobb skapas. Det är först när en utflyttning

från en kommun äger rum som negativa effekter för ekonomin uppstår. Situ-

ationen leder till att kommunen inte har några incitament att medverka till

ekonomisk tillväxt. Däremot har den tydliga incitament att förhindra flytt-

ningar till andra kommuner där det finns jobb. Sjunker arbetslösheten relativt

sett minskar också bidraget till kommunen. Till detta kommer att kommuner

med sammanlagt ca 1,2 miljoner invånare påverkas av rena Pomperipossaef-

fekter när den egna skattekraften ökar. Om en invånare med högre inkomster

flyttar till kommunen minskar kommunens samlade intäkter, vilket enligt

motionärerna är orimligt.

I motionen konstateras att målet att minska skillnaderna i utdebitering inte

uppnåtts eftersom de kommuner som fått höjda bidrag bibehållit den höga

utdebiteringen och i stället höjt sin kostnadsnivå ytterligare. Utjämningssy-

stemets konstruktion har sålunda både konserverat höga skatter i högskatte-

kommuner och höjt kostnadsnivån samtidigt som systemet motverkar eko-

nomisk tillväxt genom att lägga ut negativa incitament på enskilda kommu-

ner.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet kan konstatera att en parlamentarisk kommitté (Fi 1996:16)

med uppgift att följa, utvärdera och utveckla utjämningssystemet inrättades

redan i samband med att systemet infördes. Utredningsarbetet skall vara

avslutat före utgången av innevarande år och regeringens förslag till riksda-

gen presenteras i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft år 2000. Av

direktiven (1995:118) framgår bl.a. att kommittén har att dels se över ett

antal faktorer i kostnadsutjämningen, dels beakta helheten i systemet samt

utvärdera reformen. En av de faktorer inom kostnadsutjämningen som sär-

skilt bör prioriteras är enligt direktiven kollektivtrafiken.

När det gäller kravet på att den faktor i kostnadstutjämningen som avser

befolkningsminskning skall justeras upp behandlade utskottet ett motsvaran-

de yrkande hösten 1997 i sitt betänkande med anledning av budgetproposi-

tionen (bet. 1997/98:FiU3 s. 18). Därav framgår att denna fråga har priorite-

rats i utredningsarbetet och därvid blivit föremål för ett omfattande analys-

arbete. Utskottet underströk i sammanhanget också att en sjunkande skatte-

kraft till följd av en minskande befolkning redan kompenseras av inkomst-

utjämningen i systemet.

De krav som reses i motion Fi68 (fp) på att inkomstutjämningen skall sät-

tas till 90 % och på ändringar i kostnadsutjämningen och i motion Fi67 (m)

på nya och vidgade uppgifter för den kommunala utjämningskommittén har

redan behandlats och på utskottets förslag avslagits av riksdagen vid flera

tillfällen, senast i betänkande 1996/97:FiU7 (s. 14).

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi18 (c) yr-

kande 24, Fi66 (mp) yrkande 5, Fi67 (m) yrkande 2 och Fi68 (fp) yrkande 1.

De kommunala verksamheterna

Alternativ inom barnomsorgen

Motionen

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) berörs en rad frågor om barnom-

sorgen och skolan. Bl.a. begär motionärerna när det gäller barnomsorgen ett

tillkännagivande till regeringen om att Skolverket i stället för kommunerna

skall bevilja tillstånd att starta och driva enskilda alternativ i likhet med v

som gäller för fristående skolor. Familjedaghemmen har, menar motionärer-

na, blivit ett dragspel i barnomsorgsplaneringen snarare än att fungera som

ett uttryck för familjernas behov och önskemål. Forskning visar att omsorg

om små barn sker bäst i hemmiljö. Lärarförsörjningsfrågorna bör vidare

analyseras i särskild ordning.

Utbildningsutskottets yttrande

Utskottet anför i sitt yttrande (UbU11y) när det gäller frågan om förskole-

verksamhet i enskild regi att den har behandlats utförligt av utbildningsut-

skottet tidigare under innevarande riksmöte (1997/98:UbU5). Utskottet fann

då inte anledning att ändra de nuvarande reglerna som innebär att kommu-

nerna efter egen bedömning kan lämna bidrag till enskild verksamhet inom

barnomsorgsområdet. Utbildningsutskottet återkommer till denna fråga i sitt

betänkande med anledning av regeringens proposition 1997/98:93 Läroplan

för förskolan (1997/98:UbU16). Utskottet föreslår att finansutskottet avstyr-

ker yrkandet i aktuell del.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet och

avstyrker således motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna del.

Tillgängligheten till barnomsorg

Motionerna

I två motioner tas frågan upp om möjligheten att bereda arbetslösa och för-

äldralediga barnomsorg. Folkpartiet pekar i motion Fi68 av Karin Pilsäter

m.fl. på att två tredjedelar av kommunerna inte erbjuder pedagogisk försko-

leverksamhet till barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga. Rege

ringen bör redovisa vilka åtgärder den tänker vidta mot bakgrund av att ut-

vecklingen är oroande. Den går i fel riktning, hävdar motionärerna. Likartade

tankegångar finns i Vänsterpartiets motion Fi65 av Marie Engström m.fl., där

det framhålls hur viktigt det är att barn har möjlighet att få kontinuitet i om

sorgen och att det därför är angeläget att barn till arbetslösa inte stängs ute

från barnomsorg.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet framhåller i sitt yttrande (UbU11y) att utskottet delar

motionärernas uppfattning om barnomsorg för arbetslösa och föräldralediga.

Så sent som i höstas uttryckte utskottet sin oro över att rätten till barnomsor

urholkas när det gäller t.ex. barn till arbetslösa. Utskottet utgick från att

kommunerna skulle ta sitt ansvar och att Skolverket noga skulle följa ut-

vecklingen. Utbildningsutskottet erinrar också om att Barnpsykiatriutred-

ningen har föreslagit generösare regler för barn till arbetslösa i fråga om

barnomsorg (SOU 1998:31) och att Storstadskommittén har föreslagit för-

söksverksamhet med förskola för alla barn i åldern tre till fem år i socialt

utsatta bostadsområden i storstäderna (SOU 1997:61, SOU 1998:25).

Utskottet understryker därutöver att man återkommer till frågan med an-

ledning av regeringens proposition 1997/98:93 Läroplan för förskolan. I

propositionen skriver regeringen att det är mycket som talar för att förskolan

borde erbjudas alla barn. Utan ökade resurser är det dock inte möjligt att med

bibehållen god kvalitet införa en allmän förskola, menar regeringen. Utbild-

ningsutskottet anser inte att finansutskottet bör föreslå riksdagen att vidta

någon särskild åtgärd med anledning av de båda motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar det som utbildningsutskottet anför i sitt yttrande och

avstyrker motionerna Fi65 (v) yrkande 12 och Fi68 (fp) yrkande 6.

Köer inom barnomsorgen

Motionen

Folkpartiet kräver i sin motion Fi68 också en redovisning av antalet barn

som kommunerna inte kan erbjuda barnomsorgsplats inom rimlig tid. Det

räcker enligt motionärerna inte med att i skrivelsen redovisa antalet kommu-

ner som inte kan detta. För den som köar för en plats är det viktiga inte att d

flesta andra kommuner kan tillgodose behovet utan att man kan få sitt eget

behov tillgodosett, anser motionärerna.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anser enligt yttrande UbU11y att finansutskottet bör

föreslå riksdagen att avslå yrkandet i Folkpartiets motion om en redovisning

av antalet barn som inte kan erbjudas barnomsorgsplats inom rimlig tid. Ett

liknande yrkande avstyrktes av såväl utbildningsutskottet som finansutskottet

för ett år sedan (yttr. 1996/97:UbU6y, bet. FiU20). Utskottet har erfarit att

det är svårt att få fram pålitliga uppgifter av det slag som begärs i motionen.

De undersökningar som Socialstyrelsen gjort de senaste åren av kommuner-

nas regler för rätten till barnomsorg (våren 1995 och våren 1996) har inte

resulterat i uppgifter om hur många barn som inte får plats inom rimlig tid.

Just nu pågår, framhålls i utbildningsutskottets yttrande, en motsvarande

kartläggning i Skolverkets regi. Resultatet från den kommer i början av hös-

ten. Inte heller den undersökningen kommer att innehålla de uppgifter som

motionärerna begär.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ansluter sig till vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker

motion Fi68 (fp) yrkande 4.

Grundskolan

Motionerna

I två motionsyrkanden tas frågan upp om resurser till elever med särskilda

behov. I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas att ifrågavarande

elever inte får den hjälp de behöver och man pekar på att antalet elever ökar

medan antalet lärare minskar. Grundskolan bör kvalitetssäkras. Vänsterparti-

et tar upp frågan i motion Fi65, där motionärerna åberopar att man i många

kommuner gör bedömningen att antalet elever med behov av särskilt stöd har

blivit större. Det är djupt oroande, säger motionärerna, att grundskolans

besparingar i så stor utsträckning har drabbat de här eleverna.

Moderaterna behandlar i sammanhanget också de extra statsbidragen till

kommunerna. De menar att bidragen i mer än hälften av kommunerna inte

har givit någon förstärkning till skolan. Samma motionärer berör också frå-

gan om rätten att välja skola och föräldrarnas önskemål som grund för kom-

munernas planering.

Folkpartiet föreslår i motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. att Skolverket bör f

i uppdrag av regeringen att ta fram uppgifter om antalet elever som tillåtits

välja annan skola än den anvisade och hur många som har nekats att byta

skola.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet går i sitt yttrande (UbU11y) inte närmare in på frågan

om elever med behov av särskilt stöd. Finansutskottet bör avstyrka motio-

nens yrkande med hänvisning till utbildningsutskottets utförliga behandling

av frågan i sitt helt nyligen av riksdagen godkända betänkande

1997/98:UbU9. När det gäller Moderaternas synpunkter på de extra statsbi-

dragen pekar utbildningsutskottet på att regeringen i finansplanen i 1998 års

ekonomiska vårproposition informerar riksdagen om sitt förslag om sam-

manlagd nivå på ett beräknat resurstillskott till kommunerna från budgetåret

1997, ett tillskott som år 2000 omfattar 20 miljarder kronor.

Rätten att välja skola har utskottet senast behandlat i sitt betänkande

1997/98:UbU9. Utskottet utgick bl.a. från att Skolverket i sitt arbete med

uppföljning, utvärdering och tillsyn även i fortsättningen har uppmärksam-

heten riktad på hur kommunerna sköter informationen om valmöjligheter och

alternativa skolor. I sin verksamhetsplan 1998 anför Skolverket bl.a. att

informationen om fristående skolor på vissa punkter bör förbättras. Med

hänvisning till det nu anförda bör finansutskottet enligt utbildningsutskottet

avstyrka kravet i motionen som avser rätten att välja skola.

Utbildningsutskottet anser också att yrkandet i Folkpartiets motion om val

av skola bör avslås av riksdagen. Både finansutskottet och utbildningsut-

skottet avstyrkte ett liknande yrkande för ett år sedan (yttr. 1996/97:UbU6y,

bet. FiU20). Utbildningsutskottet erinrade därvid om föreskriften i skollagen

som innebär att kommunen vid fördelningen av elever på olika skolor skall

beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas emot vid en

viss skola så långt det är möjligt utan att andra elevers berättigade krav på

placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande organisatoris-

ka eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen (4 kap. 6 §). Utskot-

tet, som förutsätter att lagregeln följs, ställer sig inte bakom kravet på en

undersökning i enlighet med yrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets bedömningar och av-

styrker således motionerna Fi65 (v) yrkande 13, Fi67 (m) yrkande 5, i denna

del, samt Fi68 (fp) yrkande 7.

Gymnasieskolan

Motionen

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) berörs även gymnasieskolan. Mo-

tionärerna förordar ett utvecklingsarbete avseende gymnasieskolans indivi-

duella program. Gymnasiet bör bli mer flexibelt när det gäller alternativa

kurser, arbetsplatsförlagd utbildning (APU) och lärlingsutbildning. Vidare

finner man det allvarligt att antalet lektorer fortsätter att minska.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet föreslår i sitt yttrande (UbU11y) att finansutskottet skal

avstyrka motionärernas krav och hänvisar även här till utskottets tidigare

behandling av frågorna. APU och lärlingsutbildning har behandlats i betän-

kande 1997/98:UbU10 tidigare under våren. Frågan om lektorer i gymnasie-

skolan togs upp av utskottet två gånger under förra riksmötet, nämligen i

betänkandena 1996/97:UbU8 och 1996/97:UbU13, i det sistnämnda med

anledning av att regeringen berört frågan i sin utvecklingsplan för skolväsen-

det, skrivelse 1996/97:112. I det senare betänkandet delade utskottet rege-

ringens uppfattning i skrivelsen att det är angeläget att få fler forskarutbild

de lärare i skolan. Utbildningsutskottet utgick från att regeringen noga följer

utvecklingen inom området. Även under innevarande riksmöte har frågan

varit uppe till behandling (bet. 1997/98:UbU9). Utskottet har inte någon

annan uppfattning än motionärerna beträffande önskvärdheten av att kom-

munerna satsar mer på att rekrytera lektorer och att utlysa lektorat.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill med anledning av vad utbildningsutskottet anfört i sitt

yttrande förorda att riksdagen avslår motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna del.

Uppföljning och utvärdering inom skolväsendet

Motionen

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) anför Moderaterna att kommuner-

na, om man på den lokala nivån skall klara av att mäta kvaliteten i skolan, på

ett markant sätt måste förbättra sin uppföljning och utvärdering.

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU11y) om att utskottet i sitt

betänkande 1997/98:UbU9 ägnade en utförlig behandling åt frågan om ut-

värdering och tillsyn av skolan (s. 9-13). Där pekade utskottet bl.a. på för-

ordningen (1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet, vari det

föreskrivs en skyldighet för varje kommun och skola att skriftligen göra en

kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga uppföljningen av

skolplanen respektive arbetsplanen. Med hänvisning härtill föreslår utskottet

att finansutskottet skall avstyrka motionärernas krav i denna del.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet instämmer för sin del i utbildningsutskottets bedömning och

avstyrker motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna del.

Hälso- och sjukvård

Motionerna

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om behovet av att omedelbart återinföra en vårdgaranti inom

hälso- och sjukvården. Motionärerna anser att det är anmärkningsvärt att

regeringen inte aviserar att den är beredd att vidta några konkreta åtgärder

för att minska köerna. Motionärerna menar för sin del att en vårdgaranti bör

införas omedelbart samt att utgångspunkten för en sådan garanti skall vara

den som infördes den 1 januari 1992 och som då på tre år tog bort de dåva-

rande långa vårdköerna. Enligt motionärerna bör man se över om de behand-

lingar/insatser som fanns på vårdgarantins prioriteringslista bör justeras.

Eftersom den gamla vårdgarantin visade så goda resultat är det viktigt att

regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag snarast möjligt, heter

det i motionen.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden till

regeringen om dels sjukvård och omvårdnad, dels personalen inom vården.

Motionärerna anser att den strukturomvandling, bl.a. till följd av besparingar,

som sjukvården genomgått har inneburit att omvårdnaden minskat. Kärn-

verksamheterna har inte reducerats i samma utsträckning, men även den

kapaciteten har minskat vilket, enligt motionärerna, inte minst visar sig i de

växande vårdköerna. De minskade satsningarna på omvårdnad har också

enligt motionärerna bidragit till att patienter i äldrevården försummats.

Vad gäller vård i livets slutskede anser motionärerna att alla måste ha rätt

till ett värdigt slut på livet. De anför att Socialstyrelsen gjort bedömningen

landstingen inte fullt ut levt upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar för per

soner i livets slutskede (inom äldreomsorgen).

Motionärerna anför vidare att medelåldern bland vårdpersonalen blir allt

högre. Yngre människor får svårare att få arbete inom vårdyrket. Intresset för

vårdyrket har därmed minskat och det är, enligt uppgift, numera svårt att

rekrytera till omvårdnadsprogrammet inom gymnasieskolan. Antalet arbets-

lösa sjuksköterskor och undersköterskor har minskat. Inför sommarledighe-

ten väntas det bli stor brist på vårdpersonal. Utvecklingen sker snabbt. Sam-

tidigt som vi står inför en akut brist på vårdpersonal är risken stor att vi ta

par kompetens. Motionärerna anser det angeläget att regeringen snabbt vidtar

åtgärder för att lösa denna för sjukvården så viktiga fråga.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet pekar i sitt yttrande (SoU9y) på att regeringen i vårproposi-

tionen föreslår en höjning av statsbidragen till kommuner och landsting med

ytterligare 4 miljarder kronor fr.o.m. år 1998 för att värna kvaliteten i skola

vården och omsorgen och för att minska behovet av att höja kommunalskat-

terna. Därtill bedömer regeringen att statsbidragen bör öka med ytterligare 4

miljarder kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som tidigare avise-

rats. Regeringen bedömer att bl.a. förutsättningarna för att minska vänteti-

derna inom sjukvården därmed förbättras.

I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och landstingen om

ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning antecknas

att parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraftsamling för

att förbättra tillgängligheten. De höjda statsbidragen gör detta möjligt.

Landstingen åtar sig att påtagligt minska väntetiderna för både besök och

behandling. Patienterna skall över lag finna väntetiderna inom vården rimli-

ga. Parterna är vidare överens om att under år 1998 närmare klarlägga de

praktiska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för en utvidgad

vårdgaranti. I sammanhanget måste enligt parterna också utrönas hur en

sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlinjerna för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens resurssituation

har avgörande betydelse, enligt parterna. Utskottet anser att resultatet av det

sålunda planerade arbetet bör avvaktas. Motion Fi67 (m) yrkande 3 bör där-

för enligt socialutskottet avstyrkas.

Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och vård på lika vill-

kor för hela befolkningen. Vården skall vara lätt tillgänglig, ha hög kvalitet

och god omvårdnad och genomföras på grundval av patientens självbestäm-

mande och integritet. I den nyligen gjorda överenskommelsen berörs den

fråga som tas upp i motion Fi65 (v). Parterna har konstaterat att med det

ökade antalet äldre patienter med sammansatta problem och sjukdomar följer

ett ökat behov av att dygnet runt kunna göra akuta bedömningar och insatser.

I och med 1990-talets vårdplatsreduceringar förutsätts detta i betydande

utsträckning kunna ske utanför sjukhusen. Men här finns i dag problem vil-

ket både orsakar överbeläggningar vid sjukhusen och utgör en bidragande

orsak till bristande tillgänglighet inom den planerade vården. Genom att

prioritera insatser till äldre i hela vårdkedjan, kan utrymme skapas för bättre

tillgänglighet för alla. Landstingen kommer därför att ta särskilda initiativ f

att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna, heter det i överens-

kommelsen.

I ett kommande betänkande (1997/98:SoU24) behandlar utskottet proposi-

tionen Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Rege-

ringen konstaterar i propositionen att även om stora delar av äldreomsorgen

fungerar väl i dag, finns det ändå vissa problem som behöver lösas. De allra

äldsta blir alltfler och hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma ut-

sträckning som för övriga grupper av äldre. Tillgången till medicinsk kom-

petens i hemsjukvården och de särskilda boendeformerna behöver förbättras,

liksom läkarmedverkan i äldrevården behöver öka. Dessa problem är enligt

regeringen i stor utsträckning knutna till att det finns brister i samverkan

mellan landsting och kommuner, vilket också har försvårat utvecklingen av

äldrevården i enlighet med de intentioner som fanns med ädelreformen.

Vården i livets slutskede ställer stora och delvis nya krav på kommunerna.

Ett sätt att förbättra situationen är att höja kompetensen bland anställda och

förtroendevalda i äldrevården. Regeringen aviserar i propositionen (s. 101)

bl.a. att den inom kort avser att återkomma med förslag till åtgärder när det

gäller utbildnings- och kompetensbehoven samt personalförsörjningen inom

äldreomsorgen. Även rekryteringsfrågor kommer att beröras.

Socialutskottet anser att resultatet av planerade insatser även på detta om-

råde bör avvaktas. Enligt utskottets bedömning bör riksdagen inte heller

föregripa regeringens kommande förslag på området. Motion Fi65 (v) yrkan-

dena 3 och 4 bör därför enligt socialutskottet avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ansluter sig till vad socialutskottet framhållit i sitt yttrand

och avstyrker således motionerna Fi65 (v) yrkandena 3 och 4 samt Fi67 (m)

yrkande 3.

Handikappomsorg

Motionen

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om diskriminering av funktionshindrade. Motionärerna refererar

till att det i olika levnadsnivåundersökningar visas att vuxna personer med

funktionshinder har sämre levnadsförhållanden än befolkningen i övrigt vad

gäller t.ex. boende, fritid, arbete, utbildning, ekonomi, hälsa och sociala

relationer. I Handikappombudsmannens rapporter har också brister påvisats i

bl.a. tillgänglighet i kommunerna till byggnader samt möjlighet att erhålla

information. Motionärerna anser att åtgärder genom exempelvis lagstiftning

måste vidtas för att förhindra diskriminering av funktionshindrade. Rege-

ringen bör snarast återkomma till riksdagen i frågan.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet understryker i sitt yttrande (SoU9y) att utskottet i sitt betän

kande 1997/98:SoU16 Handikappfrågor konstaterat att ett omfattande arbete

pågår för att förhindra diskriminering och främja funktionshindrades delta-

gande i samhällslivet på likvärdiga villkor.

Utskottet konstaterade att detta omfattande arbete har stor betydelse för att

främja de funktionshindrades möjligheter till delaktighet och jämlikhet i

samhällslivet. Utskottet ville emellertid samtidigt understryka vikten av att

också förhindra diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet.

Utskottet uttalade att det i dagsläget var möjligt att utan påföljd neka en

funktionshindrad att besöka en restaurang eller ett hotell. Utskottet ansåg

därför att regeringen borde ges i uppdrag att utreda formerna för en reglering

av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet. Vad utskottet anfört borde

riksdagen med anledning av vissa motioner ge regeringen till känna. Riksda-

gen följde utskottets förslag (rskr. 1997/98:154).

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt. Motion Fi65 (v) yrkan-

de 7 är åtminstone delvis tillgodosedd och bör därför avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet instämmer för sin del i det som socialutskottet anfört och

avstyrker således motion Fi65 (v) yrkande 7.

Individ- och familjeomsorg

Motionerna

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om missbrukares möjlighet att välja vård och behandling. Motio-

närerna konstaterar att socialtjänsten arbetar med ett stort mått av frivilligh

Det är enligt motionärerna rimligt att ta hänsyn till missbrukarens val och

vilja när det gäller önskemål om vård- och behandlingsinsats. Socialtjänstens

beslut måste kunna överklagas. För framtiden bör regeringen ge missbruka-

ren möjlighet att styra mot den vård och behandling som gagnar dennes

rehabilitering, heter det i motionen.

I motionen begärs också ett tillkännagivande till regeringen när det gäller

stöd åt anhöriga till missbrukare. Motionärerna anser att socialtjänstlagen har

en allvarlig brist när den inte tar upp stöd åt anhöriga till missbrukare. Mo-

tionärerna anser att utredningen för översyn av socialtjänstlagen bör få i

uppgift att se över möjligheter att ålägga socialnämnden att aktivt stödja den

närmaste personkretsen kring en missbrukare. I Vänsterpartiets motion be-

gärs vidare ett tillkännagivande om socialbidraget. Motionärerna anser att

kostnadsansvaret för socialbidragen skall delas av stat och kommun. En del

av ansvaret skulle i så fall flyttas från kommunerna till staten, t.ex. när det

gäller att få socialbidragstagare i arbete. Regeringen bör utreda hur kostnader

och en eventuell organisation av socialbidragen kan delas upp med utgångs-

punkt i vad motionärerna anfört.

I motion Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) pekar motionärerna på att indi-

vid- och familjeomsorgens andel i den kommunala budgeten har ökat, inte

minst i storstadskommunerna. Socialbidragskostnaderna tränger ut annan

angelägen verksamhet. Enligt motionärerna borde staten och kommunerna ha

ett gemensamt ansvar och ett gemensamt intresse av att människor kommer

ur bidragssystemen och får jobb och lön. Staten och kommunerna borde

därför dela på kostnaderna för socialbidragen. Riksdagen bör ge regeringen

till känna att ett underlag för en sådan reform behöver tas fram.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet påpekar i sitt yttrande (SoU9y) att de frågor som tas upp i

motion Fi65 (v) behandlades av utskottet förra våren i betänkande

1996/97:SoU18. Utskottet erinrar om att kommunen har ett ansvar enligt

11 § socialtjänstlagen för att bl.a. förebygga och motverka missbruk samt

aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han

behöver för att komma ifrån missbruket. Socialnämnden skall i samförstånd

med den enskilde planera hjälpen. Utskottet utgick ifrån att den enskilde i

dessa fall får erforderligt stöd av kommunen för att tillförsäkras en skälig

levnadsnivå. Utskottet ansåg att propositionens förslag till 6 f § socialtjänst

lagen utgjorde en lämplig avvägning mellan kommunens självbestämmande-

rätt och den enskildes behov av att få hjälp och stöd (s. 46 i betänkandet).

Utskottet ansåg det också angeläget att socialtjänsten stödjer och hjälper

anhöriga till missbrukare. Genom tidiga stödinsatser för barn och andra

anhöriga till missbrukare kan framtida skador, bl.a. i form av eget missbruk

och ohälsa bland de anhöriga, förebyggas. Utskottet gav ett flertal exempel

på angelägna verksamheter, samarbete m.m. på området (s. 69). Utskottet

avstyrkte de då väckta motionerna. Utskottet vidhåller denna inställning.

Motion Fi65 (v) yrkandena 8 och 9 bör därför avstyrkas även nu.

I samma motion (v) begärs en utredning om kostnadsansvaret för socialbi-

dragen. Utskottet erinrar om att frågan omfattas av direktiven (dir. 1997:109)

för den särskilda utredaren som har i uppgift att göra en översyn av vissa

frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 31 mars 1999. Utskottet anser att

riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag på området.

Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet anser mot bakgrund av vad socialutskottet anfört att motion

Fi65 (v) yrkandena 8, 9 och 11 bör avslås av riksdagen. I socialutskottets

yttrande SoU9y behandlas inte Folkpartiets motion Fi68. Utskottet konstate-

rar att motionärerna i likhet med motionärerna bakom motion Fi65 (v) ställer

krav på att frågan om ett ändrat finansieringsansvar för socialbidragen skall

utredas. Även motion Fi68 (fp) yrkande 8 bör enligt finansutskottet avslås

med anledning av vad socialutskottet anfört om ett pågående utredningsar-

bete om principerna för socialtjänstens finansiering m.m. (dir. 1997:109).

Barn

Motionerna

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs vidare ett tillkännagivande

om en barnbilaga i statsbudgeten. Motionärerna anser att det är av stort värde

att budgeten granskas ur ett barns perspektiv. I några kommuner görs seriösa

försök till barnbokslut eller redovisas konsekvensbeskrivningar för barn och

ungdomar, heter det i motionen.

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

en utvärdering av barnkonventionens tillämpning i kommunsektorn. Motio-

närerna anser att det finns starka skäl att följa upp att konventionen verklige

tillämpas och används på ett framsynt sätt i kommunal verksamhet. De sak-

nar en beskrivning och utvärdering i den delen. I nästa skrivelse om utveck-

lingen i den kommunala sektorn bör en sådan redovisning finnas, anser mo-

tionärerna.

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU9y) att utskottet i betänkandet

1997/98:SoU13 Barnfrågor senast tagit upp frågor om dels tillämpning av

barnkonventionen i kommunerna, dels barnbilaga e.d. till budgeten (s. 27 i

betänkandet).

Utskottet vidhåller att det är viktigt att barnkonventionen verkligen beaktas

i kommunerna. Utskottet vidhåller också att det är positivt att regeringen

följer utvecklingen samt har för avsikt att överväga åtgärder för att påskynda

genomförandet om vissa kommuner fortsätter att släpa efter med den lokala

anpassningen till barnkonventionen.

Utskottet konstaterade vidare att regeringen övervägde att rekommendera

de statliga myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar

beskriva vilka effekter förslagen har för barn. Utskottet drog vidare slutsat-

sen att frågor om bl.a. genomförandet av barnkonventionen och om kon-

sekvensanalyser av förslag och beslut som rör barn sannolikt skulle komma

att behandlas i regeringens kommande proposition med anledning av bl.a.

Barnkommitténs betänkande. Propositionen borde enligt utskottet inte före-

gripas. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Mot bakgrund av det sagda bör

motionerna Fi65 (v) yrkande 10 och Fi66 (mp) yrkande 3 avstyrkas.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig bakom det som socialutskottet anfört i sitt yttrand

och avstyrker motionerna Fi65 (v) yrkande 10 och Fi66 (mp) yrkande 3.

Flyktingmottagande

Motionen

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) framhålls att gjorda utvärderingar

av det svenska flyktingmottagandet visar att flyktingarna haft svårigheter att

bli självförsörjande efter introduktionstiden. Motionärerna är kritiska till oc

kan inte godta den asylpolitik som förs i dag. Sverige måste leva upp till sina

internationella åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter. Kommunförbun-

det visar enligt motionen i sina undersökningar att det statsbidrag som går til

kommunerna för flyktingmottagandet inte fullt ut kompenserar kommunerna

för deras kostnader. Detta kan vara en orsak till att kommunerna som tidigare

tagit emot flyktingar nu tvekar. Motionärerna pekar också på att Vänsterpar-

tiet i sitt budgetalternativ avsatt ytterligare medel till kommuner för att täc

kostnader i samband med flyktingmottagande och för insatser för flykting-

barn. I motionen begärs ett tillkännagivande till regeringen om flyktingmot-

tagandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill mot bakgrund av vad som anförs i motion Fi65 (v) fram-

hålla att socialförsäkringsutskottet i sitt budgetbetänkande 1997/98:SfU2

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar med anledning av budgetförslaget

för år 1998 behandlade ett antal motioner om kommunerna och flyktingmot-

tagandet.

Socialförsäkringsutskottet framhöll att utskottet var väl medvetet om att

systemet med kommunmottagande för vissa kommuner inneburit stora pro-

blem. Utskottet pekade på att en fortlöpande uppföljning sker av hur den

statliga ersättningen täcker kommunernas kostnader för flyktingmottagande

och att en arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och statliga

myndigheter samt Svenska Kommunförbundet avgivit rapporten (Ds

1997:31) i frågan. Arbetsgruppen ansåg att fortsatta undersökningar och

analyser behövs. Socialförsäkringsutskottet framhöll också att arbetet särskilt

skall inriktas på att bl.a. ge stöd till individers egen försörjning enligt den

integrationspolitiken som riksdagen tagit ställning till. De särskilda insatser

som med denna nya inriktning skall ges för nyanlända invandrare kommer

enligt utskottets mening att på sikt betydligt minska kommunernas kostnader

för flyktingmottagandet.

Finansutskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att motion Fi65 (v)

yrkande 14 avslås.

Allmänt om skrivelsen och inriktningen av uppföljnings-

verksamheten

I samband med att finansutskottet hösten 1997 behandlade förslagen i bud-

getpropositionen till anslag för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 25 All-

männa bidrag till kommuner (bet. 1997/98:FiU3) betonade utskottet vikten

av en väl fungerande statlig uppföljning av den kommunala verksamheten.

Utskottet ansåg att ett fortsatt utvecklingsarbete i syfte att förbättra återfö

ringen till nationell nivå av kunskaper om verksamheternas kostnader, kva-

litet och effekter i förhållande till de nationella målen var mycket angelägen.

Med anledning av dessa uttalanden redogör regeringen i den ekonomiska

vårpropositionen (prop. 1997/98:150 avsnitt 7.6.1) för det pågående arbetet

med att förbättra uppföljningen av resultat och resursutnyttjande. Enligt

regeringens bedömning bör arbetet intensifieras. Syftet är enligt regeringen

inte minst att förbättra underlaget för riksdagens samlade bedömning av

utvecklingen, måluppfyllelsen och resursutnyttjandet i den kommunala verk-

samheten.

Regeringen anser bl.a. att de nationella målen kan behöva förtydligas för

att underlätta den statliga uppföljningen och att en samlad analys försvåras

av att den nuvarande uppföljningen sker utifrån ett sektorsperspektiv och

utifrån sektorsvisa mål. Regeringen understryker samtidigt att staten efter

genomförandet av de kommunalekonomiska reformerna har ökat sina insat-

ser för att fortlöpande följa upp och utvärdera verksamheten inom den kom-

munala sektorn. Den samlade årliga redogörelsen som nu för fjärde gången

genom en skrivelse lämnats till riksdagen är ett uttryck för detta. Regeringen

understryker att arbete pågår inom olika områden för att förbättra informa-

tionen om verksamhetens kostnader, prestationer och kvalitet så att den skall

kunna relateras till de mål som statsmakterna ställt upp. Genom lagen om

den kommunala redovisningen ges ökade förutsättningar för att ta fram ett

underlag för finansiell information som bygger på gemensamma och objekti-

va principer och därmed ökad enhetlighet och jämförbarhet i den externa

redovisningen.

Regeringen anmäler i vårpropositionen också att en arbetsgrupp nu kom-

mer att tillsättas för att intensifiera arbetet med att förbättra och utveckla

uppföljningen och utvärderingen av den kommunala sektorn. Arbetet sker

under medverkan av SCB, berörda statliga sektorsmyndigheter samt Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet. En viktig del i arbetet blir att

utveckla resultatindikatorer som visar hur enskilda kommuner och landsting

uppnår de nationella målen. Arbetet bör enligt propositionen i första hand

inriktas på kärnverksamheterna skola, vård och omsorg.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ser för sin del mycket positivt på de insatser som nu görs från

regeringens sida för att förbättra den nationella uppföljningen av kommun-

sektorn och därmed bl.a. förstärka möjligheterna för riksdagen att erhålla ett

bättre underlag för sina samlade bedömningar av utvecklingen inom sektorn.

Utskottet kan också ställa sig bakom den allmänna inriktning av arbetet som

redovisas i vårpropositionen.

Den årliga skrivelsen med sin övergripande redovisning av läget i kom-

munsektorn utgör enligt utskottet ett viktigt inslag i återföringen av resultat

information till riksdagen. Den kan också fungera som en utgångspunkt för

en allmän diskussion om kommunsektorns roll och betydelse. Det pågående

arbetet på uppföljningsområdet bör kunna öka möjligheterna att ytterligare

utveckla skrivelsen bl.a. när det gäller den ekonomiska redovisningen liksom

bedömningarna av hur väl de nationella målen på de viktigaste områdena har

uppfyllts. Samtidigt är det väsentligt att redogörelsen är koncentrerad och

volymmässigt är hanterlig.

Utskottet föreslår riksdagen att lägga regeringens skrivelse till handlingar-

na.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansieringsprincipens tillämpning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi66 yrkandena 1 och 4,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande balanskravet för kommuner och landsting

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi20 yrkande 20 och

1997/98:Fi65 yrkande 1,

res. 2 (v)

3. beträffande den kommunala redovisningen och bolagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi67 yrkande 1 och 1997/98:

Fi68 yrkandena 2 och 3,

res. 3 (m, mp, kd)

res. 4 (fp)

4. beträffande den statliga budgetsaneringens effekter på den

kommunala sektorn

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi66 yrkande 2,

res. 5 (mp)

5. beträffande samspelet mellan stat och kommun

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 15 och

1997/98:Fi66 yrkande 6,

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

6. beträffande utjämningssystemet för kommuner och lands-

ting

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 24, 1997/98:

Fi66 yrkande 5, 1997/98:Fi67 yrkande 2 och 1997/98:Fi68 yrkande 1,

res. 8 (m)

res. 9 (c)

res. 10 (fp)

res. 11 (mp)

7. beträffande alternativ inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion 1997/98: Fi67 yrkande 5 i denna del,

res. 12 (m)

8. beträffande tillgängligheten till barnomsorg

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 12 och

1997/98:Fi68 yrkande 6,

res. 13 (fp, v)

9. beträffande köer inom barnomsorgen

att riksdagen avslår motion1997/98:Fi68 yrkande 4,

res. 14 (fp)

10. beträffande grundskolan

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 13, 1997/98:

Fi67 yrkande 5 i denna del och 1997/98:Fi68 yrkande 7,

res. 15 (m)

res. 16 (v)

11. beträffande gymnasieskolan

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna del,

res. 17 (m)

12. beträffande uppföljning och utvärdering inom skolväsen-

det

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna del,

res. 18 (m)

13. beträffande hälso- och sjukvård

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkandena 3 och 4 samt

1997/98:Fi67 yrkande 3,

res. 19 (m, c, fp, kd)

res. 20 (v)

14. beträffande handikappomsorg

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi65 yrkande 7,

res. 21 (v)

15. beträffande individ- och familjeomsorg

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkandena 8, 9 samt 11

och 1997/98:Fi68 yrkande 8,

res. 22 (fp, v)

16. beträffande barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 10 och

1997/98:Fi66 yrkande 3,

res. 23 (v)

res. 24 (mp)

17. beträffande flyktingmottagande

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi65 yrkande 14,

res. 25 (v)

18. beträffande allmänt om skrivelsen och inriktningen av

uppföljningsverksamheten

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:155 om utveck-

lingen inom den kommunala sektorn till handlingarna.

Stockholm den 26 maj 1998

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet Calner

(s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karls-

son (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne Eberstein (s),

Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp),

Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s) och Bo Lundgren (m).

Reservationer

1. Finansieringsprincipens tillämpning (mom. 1)

Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Finansutskottet

noterar inledningsvis" och slutar med "yrkandena 1 och 4" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Fi66 (mp) att fi-

nansieringsprincipen är mycket central. Den innebär att statliga åtgärder som

påverkar kommunerna ekonomiskt skall neutraliseras genom ändringar i det

generella statsbidraget. Enligt vad utskottet erfarit anser många kommuner

och landsting att staten inte följer principen, medan regeringen i skrivelsen

hävdar att så sker. Finansieringsprincipen bör enligt utskottet ses som ett

kontrakt mellan kommunsektorn å den ena sidan och staten å den andra. Mot

denna bakgrund bör regeringen i sin skrivelse göra en bättre redovisning av

de ekonomiska regleringarna mellan staten och kommunsektorn samt redo-

göra för vilka svårigheter som finns i uttolkningen och tillämpningen av

finansieringsprincipen och hur man från kommunsektorn ser på tillämpning-

en. Vad utskottet här anfört bör regeringen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi66 (mp) yrkandena 1 och 4.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande finansieringsprincipens tillämpning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi66 yrkandena 1 och 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Balanskravet för kommuner och landsting (mom. 2)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Finansutskottet

konstaterar att" och slutar med "Fi20 (v) yrkande 20" bort ha följande lydel-

se:

Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Fi20 (v) och Fi65

(v) om att det lagstadgade kravet på balans i de kommunala budgetarna till år

2000 är ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Vård, skola och omsorg

är i dag i behov av resurstillskott. Enligt utskottet visar erfarenheterna att

kommunerna och landstingen hittills också gjort den bedömningen. Utskottet

är dock berett att överväga en framtida översyn av bidragssystemet i syfte att

trygga resurser till vård, omsorg och skola. Skälet till detta är att möjlighe-

terna att öronmärka eller styra pengar från statens sida till vissa verksamhete

i dag försvåras genom det s.k. balanskravet. Utskottet anser att detta är ytter

ligare ett skäl att ompröva balanskravet.

Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi20 (v) yrkande 20 och

Fi65 (v) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande balanskravet för kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi20 yrkande 20 och

1997/98:Fi65 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Den kommunala redovisningen och bolagen (mom. 3)

Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Per Bill (m), Roy Ottosson

(mp), Mats Odell (kd) och Bo Lundgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Finansutskottet

vill inledningsvis" och på s. 8 slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följan-

de lydelse:

Finansutskottet delar helt det som i motion Fi67 (m) sägs om betydelsen av

att få till stånd en öppen, transparent och samlad ekonomisk redovisning för

kommunsektorns ekonomi. I den nya kommunala redovisningslagen ligger

de kommunala företagen utanför det s.k. balanskravet. Utskottet har noterat

att en utredningsman för närvarande har till uppgift att föreslå hur de skall

kunna inordnas i den kommunala redovisningen. Den snabba utvecklingen

med kommunala koncerner med mycket bristande insyn i beslutsfattandet

kring interna transaktioner mellan olika kommunala bolag samt en avancerad

skatteplanering gör det enligt utskottet emellertid angeläget att regeringen

snabbt gör ett försök att bringa reda kring de kommunala företagens redovis-

ning liksom när det gäller relationen mellan bolagen och deras ägare.

Utskottet anser inte att utvecklingen med koncerner med speciellt inrättade

"holdingbolag" som moderbolag är ett sunt inslag inom den kommunala

sektorn. Den kommunala självstyrelsen och kommunallagen är inte upp-

byggda utifrån sådana förutsättningar. Enligt utskottets uppfattning bör en

kommun normalt kunna bedriva sin verksamhet i förvaltningsform. De skat-

teeffekter vid verksamhet i bolagsform som många kommuner nu söker att

undgå genom koncernbildningar visar bl.a. just detta. Med det anförda till-

styrker utskottet motion Fi67 (m) yrkande 1 och avstyrker motion Fi68 (fp)

yrkandena 2 och 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den kommunala redovisningen och bolagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 1 och avslag

på motion 1997/98:Fi68 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

4. Den kommunala redovisningen och bolagen (mom. 3)

Carl B Hamilton (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Finansutskottet

vill inledningsvis" och på s. 8 slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följan-

de lydelse:

Finansutskottet instämmer i det som i motion Fi68 (fp) sägs om att de

kommunala bolagen på sikt bör avskaffas. I många fall överförs enligt ut-

skottets mening skattebetalarnas pengar till bolag, direkt som förlusttäckning

eller indirekt i form av höga lokalhyror. Utskottet ställer sig därför bakom

kravet från Folkpartiet på att en samlad koncernredovisning inte bara skall

vara obligatorisk för kommuner och landsting utan också praktiskt genomfö-

ras i avvaktan på att de kommunala bolagen successivt avvecklas.

Utskottet noterar också att det av regeringens skrivelse framgår att 0,4

miljarder kronor netto i förlusttäckningsbidrag överförts till bostadsbolagen

och att ytterligare 0,3 miljarder kronor överförts i riktade nyemissioner.

Däremot framgår det inte hur många kommunala bolag som gått med förlust,

hur stora underskottsbidrag som totalt lämnats eller hur stora förlusterna

varit. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan redovisning så

att det går att få en samlad bild av den kommunala bolagsverksamheten.

Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi68 (fp) yrkandena 2 och 3

samt avstyrks motion Fi67 (m) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande den kommunala redovisningen och bolagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi68 yrkandena 2 och 3

och med avslag på motion 1997/98:Fi67 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Den statliga budgetsaneringens effekter på den kommunala

sektorn (mom. 4)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Finansutskottet

vill understryka" och slutar med "Fi66 (mp) yrkande 2" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet noterar i likhet med vad som sägs i motion Fi66 (mp) att

det av regeringens skrivelse klart framgår att kommuner och landsting under

1990-talet drabbats av en åtstramning. Vad som däremot inte redovisas är

hur den statliga besparingspolitiken har medfört försvagningar av den kom-

munala sektorn. Som exempel vill utskottet nämna att de återkommande

höjningarna av egenavgifter för löntagare har minskat kommunernas skat-

teintäkter, att uppjusteringen av statsbidragen för att kompensera de allmän-

na kostnadsökningarna har tagits bort, att en övervältring från stat till kom-

mun skett när det gäller kostnader för olika grupper med försörjningsproblem

och att ett ökat ansvar lagts på kommunerna på olika områden utan att det

följts upp med tillräckliga ekonomiska resurser.

Utskottet anser att det är en brist i regeringens skrivelse att det inte går at

bilda sig en allsidig uppfattning om hur kommunernas ekonomiska villkor

har utvecklats. I en redogörelse som säger sig belysa utvecklingen inom den

kommunala sektorn borde förhållandet mellan stat och kommun, särskilt i

ekonomiskt hänseende, rimligen vara av primärt intresse. Samtidigt som

regeringen flera gånger uttalat att standarden inom välfärdens kärnområden

så långt som möjligt skall upprätthållas talar enligt utskottets mening verk-

ligheten ute i kommuner och landsting ofta ett annat språk. I praktiken be-

kräftar regeringen denna negativa utveckling när man nu föreslår en ytterli-

gare ökning av statsbidragen med 4 miljarder kronor, men i skrivelsen är det

svårare att känna igen den kommunala verkligheten. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning som innehåller en analys av budgetsaneringens effekter på den

kommunala sektorn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi66 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande den statliga budgetsaneringens effekter på den kom-

munala sektorn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi66 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Samspelet mellan stat och kommun (mom. 5)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Finans-

utskottet delar motionärernas" och på s. 11 slutar med "Fi66 (mp) yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar det som i motion Fi65 (v) anförs om att en av grund-

tankarna med den kommunala självstyrelsen är att medborgarna gemensamt

skall sköta sina angelägenheter utan onödig inblandning av staten samt att

närhetsprincipen skall vara styrande. Utskottet anser också att en hög grad av

juridisk och ekonomisk handlingsfrihet är av stor vikt för kommunerna.

Statens roll bör enligt utskottet vara att utifrån målsättningen om jämlika

levnadsförhållanden garantera likvärdiga ekonomiska förutsättningar över

hela landet. Detta fördelningspolitiska ansvar får emellertid inte innebära att

staten begränsar kommunernas självstyrelse. Därför krävs det en ömsesidig

respekt för varandras olika ansvarsområden för att underlätta den svåra ba-

lansakten att kombinera jämlika levnadsförhållanden i hela landet med ett

decentraliserat ansvar.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi65 (v) yrkande 15 och av-

styrker motion Fi66 (mp) yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande samspelet mellan stat och kommun

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkande 15 och av-

slag på motion 1997/98:Fi66 yrkande 6 som sin mening ger regering-

en till känna vad utskottet anfört,

7. Samspelet mellan stat och kommun (mom. 5)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Finans-

utskottet delar motionärernas" och på s. 11 slutar med "Fi66 (mp) yrkande 6"

bort ha följande lydelse:

Finansutskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion Fi66 (mp)

betona att den kommunala självstyrelsen har många stora fördelar från de-

mokratiska och ekonomiska synpunkter. Samtidigt konstaterar utskottet att

självstyrelsen har begränsats många gånger under de senaste årens lopp. Som

exempel kan nämnas det skattestopp som i praktiken införts sedan ett antal

år, den höga graden av statlig detaljreglering av den kommunala verksamhe-

ten samt de begränsningar som införts vad gäller kommunernas möjligheter

att sälja sina bostadsföretag.

Utskottet anser att det mot denna bakgrund hade varit önskvärt att i skri-

velsen få ett klargörande av principerna för självstyrelsen, en uppföljning av

hur förutsättningarna för självstyrelsen har förändrats under de senaste de-

cennierna samt en redovisning av de åtgärder som staten gjort i inskränkande

respektive utvidgande riktning. Utskottet menar att ett sådant underlag skulle

skapa bättre förutsättningar för en diskussion om självstyrelsens möjligheter

och framtid samt utgöra ett viktigt underlag för riksdagens ställningstagan-

den. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi66 (mp) yrkande 6 och avstyrker motion

Fi65 (v) yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande samspelet mellan stat och kommun

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi66 yrkande 6 och avslag

på motion 1997/98:Fi65 yrkande 15 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

8. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Finans-

utskottet kan konstatera" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 1" bort ha föl-

jande lydelse:

Finansutskottet instämmer i kravet i motion Fi67 (m) på att den kommitté

som utvärderar utjämningssystemet skall erhålla tilläggsdirektiv för att

granska effekterna av systemet ur bl.a. tillväxtsynpunkt. Det kan enligt ut-

skottet hävdas att utjämningssystemet innebär att låg sysselsättningsgrad och

hög arbetslöshet ger en kommun större intäkter än om nya jobb skapas. Det

är nämligen först när en utflyttning från en kommun äger rum som negativa

effekter för ekonomin uppstår. Detta kan leda till att kommunen inte har

några incitament att medverka till ekonomisk tillväxt. Däremot har den tydli-

ga incitament att förhindra flyttningar till andra kommuner där det finns jobb

eftersom sjunkande arbetslöshet relativt sett minskar bidraget till kommunen

förutom att bidraget är invånarbaserat. Att utjämningssystemet är direkt

tillväxtfientligt illustreras även av att kommuner med sammanlagt ca 1,2

miljoner invånare påverkas av rena Pomperipossaeffekter när den egna skat-

tekraften ökar. Sålunda minskar dessa kommuners samlade intäkter om den

egna skattekraften ökar, något som utskottet anser orimligt.

Utskottet konstaterar också att det angivna målet med utjämningssystemet,

nämligen att minska skillnaderna i utdebitering, inte uppnåtts eftersom de

kommuner som fått höjda bidrag bibehållit den höga utdebiteringen och i

stället höjt sin kostnadsnivå ytterligare. Utjämningssystemets konstruktion

har sålunda både konserverat höga skatter i högskattekommuner och höjt

kostnadsnivån samtidigt som systemet motverkar ekonomisk tillväxt genom

att lägga ut negativa incitament på enskilda kommuner.

Med vad utskottet ovan anfört tillstyrks motion Fi67 (m) yrkande 2 och

avstyrks motionerna Fi18 (c) yrkande 24, Fi66 (mp) yrkande 5 och Fi68 (fp)

yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utjämningssystemet för kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 2 och avslag

på motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 24, 1997/98:Fi66 yrkande 5 och

1997/98:Fi68 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Finans-

utskottet kan konstatera" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 1" bort ha föl-

jande lydelse:

Finansutskottet vill peka på vad som i motion Fi18 (c) anförs om kost-

nadsutjämningen i det nuvarande utjämningssystemet. I likhet med motionä-

rerna vill utskottet understryka att vissa förändringar behövs. Enligt utskotte

måste framför allt den vikt som minskat befolkningsunderlag tillmäts justeras

upp. Detta är betydelsefullt med tanke på den utflyttning som största delen av

landet upplever. En faktor som å andra sidan bör justeras ned är faktorn för

kollektivtrafik. Utskottet anser att det är angeläget att sådana förändringar

kommer till stånd som kan förbättra situationen för hårt trängda avfolknings-

kommuner. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi18 (c) yrkande 24 och avstyrker motionerna

Fi66 (mp) yrkande 5, Fi67 (m) yrkande 2 och Fi68 (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utjämningssystemet för kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi18 yrkande 24 och av-

slag på motionerna 1997/98:Fi66 yrkande 5, 1997/98:Fi67 yrkande 2

och 1997/98:Fi68 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

10. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

Carl B Hamilton (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Finans-

utskottet kan konstatera" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 1" bort ha föl-

jande lydelse:

Finansutskottet vill i likhet med vad som sägs i motion Fi68 (fp) erinra om

att Folkpartiet i samband med införandet av det nya utjämningssystemet

krävde att inkomstutjämningen skulle sättas till 90 % i stället för till 95 % a

medelskattekraften liksom till att ytterligare medel skulle fördelas i enlighet

med de grundläggande kriterier som föreslogs av den utredning som lade

fram förslaget. Enligt utskottets mening måste underlag nu tas fram för att

förändra utjämningssystemet så att dels de sociala kriterierna får ökad tyngd,

dels det finns ett kommunalpolitiskt incitament att öka den egna kommunens

skattekraft. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet tillstyrker således motion Fi68 (fp) yrkande 1 och avstyrker mo-

tionerna Fi18 (c) yrkande 24, Fi66 (mp) yrkande 5 och Fi67 (m) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utjämningssystemet för kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi68 yrkande 1 och avslag

på motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 24, 1997/98:Fi66 yrkande 5 och

1997/98:Fi67 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Finans-

utskottet kan konstatera" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 1" bort ha föl-

jande lydelse:

Finansutskottet vill i likhet med motionärerna bakom motion Fi66 (mp) peka

på att en utredning för närvarande arbetar med att analysera det nuvarande

bidrags- och utjämningssystemet och att utredningen under hösten 1998 skall

lägga fram förslag till ändringar i systemet. Utskottet kan i likhet med motio-

närerna samtidigt konstatera att man redan nu kan se att vissa delar av utjäm-

ningssystemet inte är bra. Det gäller särskilt den del av kostnadsutjämningen

som gäller kollektivtrafik. Den nuvarande ordningen innebär enligt utskottets

mening att de delar av landet som har dåliga förutsättningar för kollektivtra-

fik får bidra till kollektivtrafiken i storstäderna. Samtidigt är förutsättning

na i framför allt den norra delen av landet dåliga för kollektivtrafik, vilket

innebär att man är hänvisad till bilen som transportmedel. Bilkostnaderna

faller emellertid inte inom ramen för utjämningssystemet. Resultatet är att

invånare i kommuner utanför storstäderna tvingas betala såväl höga egna

bilkostnader som ofta höga kostnader för den lokala kollektivtrafiken och

dessutom en del av kostnaden för kollektivtrafiken i storstäderna. Utskottet

anser mot denna bakgrund att kostnadsutjämningen för kollektivtrafik bör

avskaffas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi66 (mp) yrkande 5 och avstyrker motionerna

Fi18 (c) yrkande 24, Fi67 (m) yrkande 2 och Fi68 (fp) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utjämningssystemet för kommuner och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi66 yrkande 5 och avslag

på motionerna 1997/98:Fi18 yrkande 24, 1997/98:Fi67 yrkande 2 och

1997/98:Fi68 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

12. Alternativ inom barnomsorgen (mom. 7)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Finans-

utskottet har ingen" och slutar med "yrkande 5 i denna del" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi67 (m) bör

uttala sig för att Skolverket skall vara den instans som beviljar tillstånd att

starta och driva enskilda alternativ inom barnomsorgen. Utskottet noterar

med tillfredsställelse att antalet enskilda förskolor och fritidshem fortsätter

att öka men tvingas samtidigt konstatera att andelen barn inskrivna i familje-

daghem minskar. Denna utveckling bör motverkas genom initiativ från rege-

ringen, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Vidare

anser utskottet att lärarförsörjningsfrågorna inom barnomsorgen bör analyse-

ras. Även detta senare bör riksdagen uttala sig för.

Utskottet tillstyrker motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande alternativ inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Tillgängligheten till barnomsorg (mom. 8)

Carl B Hamilton (fp) och Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Finans-

utskottet delar det" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 6" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser det oacceptabelt att flertalet kommuner utestänger

barn till arbetslösa och föräldralediga från förskoleverksamheten. Utskottet

har den uppfattningen att det är mycket viktigt att barn har möjlighet till

kontinuitet i omsorgen och att det inte borde vara möjligt för kommuner att

låta bli att ta emot de barn som nu är i fråga. Finansutskottet föreslår därför

att riksdagen med anledning av vad som anförs i motionerna Fi65 (v) och

Fi68 (fp) skall kräva att regeringen redovisar vilka åtgärder den tänker vidta

för att komma till rätta med kommunernas sätt att hantera frågan om hur

förskolan skall bli tillgänglig för alla barn. Vad utskottet här anfört bör rik

dagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi65 (v) yrkande 12 och motion Fi68 (fp) yr-

kande 6.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande tillgängligheten till barnomsorg

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 12 och

1997/98:Fi68 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

14. Köer inom barnomsorgen (mom. 9)

Carl B Hamilton (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Finans-

utskottet ansluter sig" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 4" bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det bör vara möjligt att ta fram uppgifter på hur många

barn (individer) som drabbas av att kommunerna inte klarar av att erbjuda

barnomsorg i rimlig tid. Regeringens skrivelse om utvecklingen inom den

kommunala sektorn brister i detta avseende. På motsvarande sätt saknas det

uppgifter om hur många barn (individer) som inte tillåtits att välja annan

skola än den som kommunen anvisat eller har nekats att byta skola. Finansut-

skottet tillstyrker motion Fi68 (fp) yrkande 4.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande köer inom barnomsorgen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi68 yrkande 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Grundskolan (mom. 10)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Finans-

utskottet ansluter sig" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 7" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi67 (m) -

när det gäller frågan om elever med behov av stöd och rätten att välja skola -

att utgångspunkten givetvis måste vara att det är föräldrarnas önskemål som

skall ligga till grund för kommunernas planering av skolan. Utskottet tillstyr-

ker således motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna del och avstyrker motionerna

Fi65 (v) yrkande 13 och Fi68 (fp) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grundskolan

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna

del och avslag på motionerna 1997/98:Fi65 yrkande 13 och

1997/98:Fi68 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

16. Grundskolan (mom. 10)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Finans-

utskottet ansluter sig" och slutar med "Fi68 (fp) yrkande 7" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet anser, i likhet med vad som framhålls i motion Fi65 (v), att

det är djupt oroande att grundskolans besparingar i så stor utsträckning har

drabbat elever med behov av särskilt stöd. Detta inte minst mot bakgrund av

att man i skollagen poängterar att utbildningsväsendet skall ta hänsyn till

dessa elever. Det förefaller enligt utskottet uppenbart att kommunerna för-

delar resurserna mer efter elevantal och mindre efter elevernas behov. Samti-

digt ökar, enligt kommunernas egna bedömningar, antalet elever med behov

av stöd. Med hänvisning till det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas för att för-

bättra situationen för de elever som det nu gäller.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi65 (v) yrkande 13 och av-

styrker motionerna Fi67(m) yrkande 5 i denna del och Fi68 (fp) yrkande 7.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande grundskolan

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkande 13 och av-

slag på motionerna 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna del och

1997/98:Fi68 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

17. Gymnasieskolan (mom. 11)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Finans-

utskottet vill med" och slutar med "yrkande 5 i denna del" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet vill när det gäller avsnittet i skrivelsen om gymnasieskolan

hänvisa till vad som i motion Fi67 (m) anförs om APU och lärlingsutbildning

samt om lektorer. I den förra frågan (APU och lärlingsutbildning) vill ut-

skottet särskilt peka på vad som redovisas i reservationerna 1 och 4 i betän-

kande 1997/98:UbU10. I den senare frågan anser utskottet att regeringen bör

föranstalta om åtgärder i syfte att få kommunerna att utlysa fler lektorat och

att rekrytera fler lektorer.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi67 (m) yrkande 5 i denna

del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande gymnasieskolan

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna

del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Uppföljning och utvärdering inom skolväsendet (mom. 12)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Finans-

utskottet instämmer för" och slutar med "yrkande 5 i denna del" bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet anser mot bakgrund av vad som anförs i motion Fi67 (m)

om uppföljning och utvärdering inom skolväsendet att riksdagen bör uttala

att regeringen tillsammans med kommunerna skall försöka lösa frågan om

hur man från kommunalt håll på ett markant sätt skall förbättra sin uppfölj-

ning och utvärdering. Utskottet tillstyrker motion Fi67 (m) yrkande 5, i den-

na del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande uppföljning och utvärdering inom skolväsendet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i denna

del att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad ut-

skottet anfört,

19. Hälso- och sjukvård (mom. 13)

Per-Ola Eriksson (c), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B

Hamilton (fp), Per Bill (m), Mats Odell (kd) och Bo Lundgren (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Finans-

utskottet ansluter sig" och slutar med "Fi67 (m) yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet delar motionärernas oro för att väntetiderna för vård och

behandling kontinuerligt ökar. Utskottet delar också bedömningen att den år

1992 införda vårdgarantin innebar att vårdköerna snabbt försvann. Lands-

tingen organiserade sitt arbete så att patienterna snabbt fick den vård de hade

behov av. Den formen av vårdgaranti har enligt utskottet inte spelat ut sin

roll men bör vidareutvecklas och förändras. Finansutskottet delar också vad

reservanterna i reservation 7 i betänkande 1997/98:SoU12 anför i frågan. Det

är enligt utskottet viktigt för patienterna att veta vad de kan kräva av sjuk-

vården. Besöksgarantin inom primärvården är i praktiken meningslös. Rege-

ringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag på en vidareut-

vecklad vårdgaranti. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion

Fi67 (m) yrkande 3 bör ge regeringen detta till känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi67 (m) yrkande 3 och av-

styrker motion Fi65 (v) yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande hälso- och sjukvård

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 3 och avslag

på motion 1997/98:Fi65 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

20. Hälso- och sjukvård (mom. 13)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Finans-

utskottet ansluter sig" och slutar med "Fi67 (m) yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet delar den oro som kommer till uttryck i motion Fi65 (v) för

att den strukturomvandling som sjukvården genomgått har inneburit att om-

vårdnaden minskat. Kärnverksamheterna har inte reducerats i samma ut-

sträckning men dock i viss utsträckning, vilket nu visar sig i växande vård-

köer. De minskade satsningarna på omvårdnad har dessvärre bidragit till att

patienter i äldrevården försummats. Även läkarinsatserna har minskat. Ut-

skottet delar också motionärernas bedömning att alla måste ha rätt till ett

värdigt slut på livet. Utskottet oroas av att landstingen inte fullt ut levt up

till sitt hälso- och sjukvårdsansvar för personer i livets slutskede inom äldre

omsorgen.

Utskottet konstaterar vidare att antalet anställda inom vårdsektorn har

minskat. Medelåldern bland vårdpersonalen blir allt högre. Intresset för

vårdyrket har minskat och det är numera svårt att rekrytera till omvårdnads-

programmet. Inför den stundande sommarledigheten väntas det bli stor brist

på vårdpersonal. Utskottet befarar att vi står inför en akut brist på vårdperso

nal samtidigt som risken är stor att kompetens försvinner. Utskottet anser det

angeläget att regeringen snabbt vidtar åtgärder för att lösa denna för sjukvår-

den så viktiga fråga. Riksdagen bör med anledning av motion Fi65 (v) yr-

kandena 3 och 4 ge regeringen detta till känna.

Utskottet tillstyrker motion Fi65 (v) yrkandena 3 och 4 och avstyrker mo-

tion Fi67 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande hälso- och sjukvård

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkandena 3 och 4

och med avslag på motion 1997/98:Fi67 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Handikappomsorg (mom. 14)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Finans-

utskottet instämmer för" och slutar med "Fi65 (v) yrkande 7" bort ha följan-

de lydelse:

Finansutskottet vill framhålla att vägledande principer i det handikappoli-

tiska arbetet är alla människors lika värde och lika rätt. Målet är full delak-

tighet och jämlikhet i levnadsvillkor. Utskottet konstaterar att resultatet av

olika undersökningar m.m. är att det fortfarande finns en hel del brister i

tillgänglighet och ojämlikhet i levnadsvillkor. Utskottet anser att lagstiftnin

måste till för att förhindra diskriminering av funktionshindrade. Regeringen

bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Vad utskottet nu

anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi65 (v) yrkande 7 ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande handikappomsorg

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Individ- och familjeomsorg (mom. 15)

Carl B Hamilton (fp) och Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Finans-

utskottet anser mot" och på s. 22 slutar med "(dir. 1997:109)" bort ha följan-

de lydelse:

Finansutskottet vill peka på att individ- och familjeomsorgens andel i de

kommunala budgetarna har ökat, inte minst i storstadskommunerna. Social-

bidragskostnaderna tränger ut annan angelägen verksamhet. Utskottet anser

att staten och kommunerna har ett gemensamt ansvar och ett gemensamt

intresse av att människor kommer ur bidragssystemen och får reguljära jobb

och lön. Staten och kommunerna borde därför dela på kostnaderna för soci-

albidragen. Regeringen bör utreda hur kostnaderna och en eventuell organi-

sation av socialbidragen kan delas upp och återkomma till riksdagen med ett

förslag.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi68 (fp) yrkande 8 och

motion Fi65 (v) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande individ- och familjeomsorg

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi68 yrkande 8

och 1997/98:Fi65 yrkande 11 samt med avslag på motion

1997/98:Fi65 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

23. Barn (mom. 16)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Finans-

utskottet ställer sig" och slutar med "Fi66 (mp) yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet konstaterar att i alltfler kommuner, exempelvis samtliga

stadsdelsnämnder i Stockholm, skall i en särskild bilaga till budgeten redovi-

sas konsekvensbeskrivningar för barn och ungdomar. Utskottet anser i likhet

med Vänsterpartiet att lagen om statsbudgeten skall innehålla krav på att

förslaget till statsbudget skall innehålla en barnbilaga.

Utskottet tillstyrker motion Fi65 (v) yrkande 10 och avstyrker motion Fi66

(mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16 beträffande barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkande 10 och av-

slag på motion 1997/98:Fi66 yrkande 3 som sin mening ger regering-

en till känna vad utskottet anfört,

24. Barn (mom. 16)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Finans-

utskottet ställer sig" och slutar med "Fi66 (mp) yrkande 3" bort ha följande

lydelse:

Finansutskottet vill understryka att enligt artikel 3 i barnkonventionen skall

barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare

sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domsto

lar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Sverige har varit

drivande för att FN:s barnkonvention skall antas av så många länder som

möjligt. Trots detta har vi i Sverige inte genomdrivit barnkonventionen på ett

sätt som man rimligen bör kräva. Utskottet anser att det finns starka skäl att

följa upp att konventionen verkligen tillämpas och används på ett framsynt

sätt i kommunal verksamhet. Utskottet anser att en utvärdering och en läges-

beskrivning bör ingå i nästa skrivelse om utvecklingen i den kommunala

sektorn. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Fi66

(mp) som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker, mot bakgrund av det anförda, motion Fi66 (mp) yr-

kande 3 och avstyrker motion Fi65 (v) yrkande 10.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande barn

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi66 yrkande 3 och med

avslag på motion 1997/98:Fi65 yrkande 10 som sin mening ger rege-

ringen till känna vad utskottet anfört,

25. Flyktingmottagande (mom. 17)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Finans-

utskottet vill mot" och slutar med "yrkande 14 avslås" bort ha följande lydel-

se:

Finansutskottet vill, i likhet med vad som görs i motion Fi65 (v), framhålla

att gjorda utvärderingar av det svenska flyktingmottagandet visar att flyk-

tingarna haft svårigheter att bli självförsörjande efter introduktionstiden.

Utskottet delar motionärernas kritik mot den asylpolitik som förs i dag. Sve-

rige måste leva upp till sina internationella åtaganden vad gäller mänskliga

rättigheter. Som Svenska Kommunförbundet visar i sina undersökningar har

det statsbidrag som går till kommunerna för flyktingmottagandet inte fullt ut

kompenserat kommunerna för deras kostnader. Detta kan vara en orsak till

att kommuner som tidigare tagit emot flyktingar nu tvekar. Utskottet vill

peka på att Vänsterpartiet i sitt budgetalternativ avsatt ytterligare medel til

kommuner för att täcka kostnader i samband med flyktingmottagande och för

insatser för flyktingbarn.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi65 (v) yrkande 14.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande flyktingmottagande

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi65 yrkande 14 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Individ- och familjeomsorg (mom. 15)

Johan Lönnroth (v) anför:

Vänsterpartiet konstaterar att numera gäller att beslut om vård och behand-

ling enligt socialtjänstlagen inte kan prövas i domstol annat än i den för

kommunalbesvär stadgade ordningen. Den som t.ex. vill komma ifrån sitt

drogberoende och önskar plats på ett behandlingshem har således inte rätt att

överklaga ett beslut om öppenvård genom förvaltningsbesvär. Detta strider

mot lagens portalparagraf om att verksamheten skall bygga på respekt för

människors självbestämmanderätt och integritet. När det gäller att upphöra

med ett missbruk är det viktigaste att missbrukaren själv kommit till insikt

och att han vill sluta med droger. För att nå framgång med detta krävs det

oftast att den enskildes val av behandlingsform respekteras. Utgångspunkten

i socialtjänstens arbete med missbrukare är att åtgärderna skall ske på frivil-

lig väg. För att inte försvåra rehabiliteringen av missbrukare anser utskottet

att ett beslut av socialnämnden att avslå den enskildes begäran om viss vård-

eller behandlingsinsats skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

För att rehabiliteringen skall bli framgångsrik, särskilt efter en behand-

lingsinsats, bör missbrukaren kunna få aktivt stöd från sina närmaste. Ut-

skottet anser att den utredning som har i uppgift att göra en översyn av soci-

altjänstlagen också bör få i uppdrag att undersöka möjligheten att ålägga

socialnämnderna att aktivt stödja den närmaste personkretsen till en missbru-

kare.

Socialutskottets yttrande

1997/98:SoU9y

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 15 april 1998 beslutat bereda socialutskottet tillfälle

att yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:155 om utvecklingen inom

den kommunala sektorn.

Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 3 Hälso- och sjukvård, 5

Handikappomsorg och 6 Individ- och familjeomsorg i skrivelsen samt till

motionerna Fi65 (v) yrkandena 3 och 4, 7-11, Fi66 (mp) yrkande 3 och Fi67

(m) yrkande 3.

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig redovisning av hur ekonomin

och verksamheten i kommuner och landsting har utvecklats de senaste åren.

Redovisningen av den kommunala verksamheten avser i huvudsak förhållan-

dena t.o.m. verksamhetsåret 1996. I skrivelsen framhåller regeringen att det

inte är möjligt att utifrån underlaget i skrivelsen bedöma effekterna av de

ökade statsbidragen år 1997. I det ekonomiska avsnittet i skrivelsen redovisar

regeringen preliminära utfall för år 1997. Vissa positiva effekter av statsbi-

dragshöjningen på ekonomin och sysselsättningen kan därvid noteras, enligt

skrivelsen.

Hälso- och sjukvård

I regeringens skrivelse anförs bl.a. att i den s.k. Dagmaröverenskommelsen

mellan staten och Landstingsförbundet för år 1997 redovisades en ny vård-

garanti som tar sikte på att öka tillgängligheten till hälso- och sjukvården fö

alla patienter. I överenskommelsen framhålls att det är primärvården som är

ansvarig för de första kontakterna och skall erbjuda hjälp samma dag, an-

tingen per telefon eller genom besök. Läkarbesök skall erbjudas inom åtta

dagar. När så erfordras skall primärvården biträda med hänvisning till specia-

listvård för patientbesök inom tre månader. För patienter med oklar diagnos

skall besöket hos specialist ske inom en månad. Utifrån de bedömningar som

görs i primärvården eller av specialistläkare skall behandling påbörjas utan

dröjsmål enligt vägledande principer för urval och prioriteringar. Om inte

den egna sjukvårdshuvudmannen kan erbjuda vården inom ovan nämnda

tidsramar har patienten rätt att söka vård hos annan sjukvårdshuvudman.

Som ett led i att följa upp Dagmaröverenskommelsen vad gäller patientens

väntetid med remiss från primärvården till specialist på sjukhus har Lands-

tingsförbundet genomfört en uppföljning av väntetiderna vid ett 25-tal sjuk-

hus i hela landet under en vecka i april 1997. Enligt skrivelsen visar uppfölj-

ningen att drygt hälften av patienterna med oklar diagnos fick träffa en spe-

cialist inom en månad, medan cirka 90 procent av patienterna med en fast-

ställd diagnos fick träffa en specialist inom vårdgarantins tre månader. Vän-

tetiderna varierar dock stort mellan och inom sjukhus. I oktober 1997 ge-

nomfördes en ny undersökning med 36 deltagande sjukhus. Jämfört med

undersökningen i april hade andelen med oklar diagnos som väntat högst

4 veckor minskat från 56 % i april till 50 % i oktober. För patienterna med

fastställd diagnos hade andelen som väntat mer än tre månader ökat från

12 % till 25 %. Vidare konstaterades, enligt skrivelsen, stora regionala skill-

nader.

I skrivelsen redovisas också vissa uppgifter om personal inom hälso- och

sjukvården.

Antalet landstingsanställda inom hälso- och sjukvården minskade under

perioden 1985-1996 med 133 000 personer. Av denna minskning hänför sig

dock omkring 70 000 personer till ädelreformen. Minskningen har i första

hand berört timanställda och personal med kortare utbildning. Antalet lands-

tingsanställda läkare och tandläkare ökade under samma period från 21 200

till 24 500 personer. Totalt sett minskade antalet landstingsanställda inom

hälso- och sjukvården med 7 300 personer (korrigerat för huvudmannaskaps-

förändringar) mellan åren 1995 och 1996. Enligt skrivelsen har målet under

många år varit att höja kompetensen inom hälso- och sjukvården. Således har

andelen läkare av samtliga anställda i landstinget mer än fördubblats mellan

åren 1980 och 1996 (från 3,5 procent till 8,3 procent). Andelen sjuksköter-

skor (från 14,9 till 26,9) och undersköterskor (från 5,3 till 15,5) har också

ökat medan andelen sjukvårdsbiträden har minskat dramatiskt (från 27,1

procent till 1,9 procent). Den största rollen i denna omvandling har emeller-

tid spelats av de organisatoriska förändringarna. Framför allt handlar det om

överföring av verksamheter och personal från landstinget till primärkommu-

nerna.

I motion Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om behovet av att omedelbart återinfö-

ra en vårdgaranti inom hälso- och sjukvården (yrkande 3). Motionärerna

anser att det är anmärkningsvärt att regeringen inte aviserar att den är beredd

att vidta några konkreta åtgärder för att minska köerna. Motionärerna menar

för sin del att en vårdgaranti bör införas omedelbart samt att utgångspunkten

för en sådan garanti skall vara densamma som den 1 januari 1992 och som då

på tre år tog bort de dåvarande långa vårdköerna. Enligt motionärerna bör

man se över om de behandlingar/insatser som fanns på vårdgarantins priori-

teringslista bör justeras. Eftersom den gamla vårdgarantin visade så goda

resultat är det viktigt att regeringen återkommer till riksdagen med ett försla

snarast möjligt, heter det i motionen.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden till

regeringen om vad i motionen anförts om dels sjukvård och omvårdnad

(yrkande 3), dels personalen inom vården (yrkande 4). Motionärerna anser

att den strukturomvandling, bland annat till följd av besparingar, som sjuk-

vården genomgått har inneburit att omvårdnaden minskat. Kärnverksamhe-

terna har inte reducerats i samma utsträckning, men även den kapaciteten har

minskat vilket, enligt motionärerna, inte minst visar sig i de växande vårdkö-

erna. De minskade satsningarna på omvårdnad har också enligt motionärerna

bidragit till att patienter i äldrevården försummats.

Vad gäller vård i livets slutskede anser motionärerna att alla måste ha rätt

till ett värdigt slut på livet. De anför att Socialstyrelsen gjort bedömningen

landstingen inte fullt ut levt upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar för per

soner i livets slutskede (inom äldreomsorgen).

Motionärerna anför vidare att medelåldern bland vårdpersonalen blir allt

högre. Yngre människor får svårare att få arbete inom vårdyrket. Intresset för

vårdyrket har därmed minskat och det är, enligt uppgift, numera svårt att

rekrytera till omvårdnadsprogrammet inom gymnasieskolan. Antalet arbets-

lösa sjuksköterskor och undersköterskor har minskat. Inför sommarledighe-

ten väntas det bli stor brist på vårdpersonal. Utvecklingen sker snabbt. Sam-

tidigt som vi står inför en akut brist på vårdpersonal är risken stor att vi ta

par kompetens. Motionärerna anser det angeläget att regeringen snabbt vidtar

åtgärder för att lösa denna för sjukvården så viktiga fråga.

Utskottets bedömning

För att värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen och för att minska

behovet av att höja kommunalskatterna, föreslår regeringen en höjning av

statsbidragen till kommuner och landsting med ytterligare 4 miljarder kronor

fr.o.m. år 1998. Därtill bedömer regeringen att statsbidragen bör öka med

ytterligare 4 miljarder kronor åren 1999 och 2000 i enlighet med vad som

tidigare aviserats. Regeringen bedömer att bl.a. förutsättningarna för att

minska väntetiderna inom sjukvården därmed förbättras.

Utskottet vidhåller att vårdgarantin i sin ursprungliga utformning har spelat

ut sin roll. I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och lands-

tingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning

antecknas att parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraft-

samling för att förbättra tillgängligheten. De höjda statsbidragen gör detta

möjligt. Landstingen åtar sig att påtagligt minska väntetiderna, både för

besök och behandling. Patienterna skall överlag finna väntetiderna inom

vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under år 1998 närmare

klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för

en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste, enligt parterna, också utrö-

nas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda riktlin

jerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens re-

surssituation har avgörande betydelse. Utskottet anser att resultatet av det

sålunda planerade arbetet bör avvaktas. Motion Fi67 (m) yrkande 3 bör där-

för avstyrkas.

Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och vård på lika vill-

kor för hela befolkningen. Vården skall vara lätt tillgänglig, ha hög kvalitet

och ge god omvårdnad och genomföras på grundval av patientens självbe-

stämmande och integritet. I den nyligen gjorda överenskommelsen berörs

den fråga som tas upp i motion Fi65 (v) yrkande 4. Parterna konstaterar (bil.

5) att med det ökade antalet äldre patienter med sammansatta problem och

sjukdomar följer ett ökat behov av att dygnet runt kunna göra akuta bedöm-

ningar och insatser. I och med 1990-talets vårdplatsreduceringar förutsätts

detta i betydande utsträckning kunna ske utanför sjukhusen. Men här finns i

dag problem vilket både orsakar överbeläggningar vid sjukhusen och utgör

en bidragande orsak till bristande tillgänglighet inom den planerade vården.

Genom att prioritera insatser till äldre i hela vårdkedjan kan utrymme skapas

för bättre tillgänglighet för alla. Landstingen kommer därför att ta särskilda

initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med kommunerna, heter det i

överenskommelsen.

I ett kommande betänkande (SoU24) behandlar utskottet propositionen

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Regeringen

konstaterar i propositionen att även om stora delar av äldreomsorgen funge-

rar väl i dag, finns det ändå vissa problem som behöver lösas. De mycket

gamla blir allt fler och hälsan hos denna grupp förbättras inte i samma ut-

sträckning som för övriga grupper av äldre. Tillgången till medicinsk kom-

petens i hemsjukvården och i de särskilda boendeformerna behöver förbätt-

ras, liksom läkarmedverkan i äldrevården behöver öka. Dessa problem är

enligt regeringen i stor utsträckning knutna till att det finns brister i samve

kan mellan landsting och kommuner, vilket också har försvårat utvecklingen

av äldrevården i enlighet med de intentioner som fanns med ädelreformen.

Vården i livets slutskede ställer stora och delvis nya krav på kommunerna.

Ett sätt att förbättra situationen är att höja kompetensen bland anställda och

förtroendevalda i äldrevården. Regeringen aviserar i propositionen (s. 101)

bl.a. att den inom kort avser att återkomma med förslag till åtgärder när det

gäller utbildnings- och kompetensbehoven samt personalförsörjningen inom

äldreomsorgen. Även rekryteringsfrågor kommer att beröras.

Utskottet anser att resultatet av planerade insatser även på detta område

bör avvaktas. Enligt utskottets bedömning bör riksdagen inte heller föregripa

regeringens kommande förslag på området. Motion Fi65 (v) yrkandena 3 och

4 bör därför avstyrkas.

Handikappomsorg

I regeringens skrivelse anförs bl.a. att vägledande principer för det handi-

kappolitiska arbetet är alla människors lika värde och lika rätt och målet är

full delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor. Vidare refereras till regering

ens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik vari framhålls att regeringens

åtgärder bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom

varje samhällsområde, och att huvudinriktningen är att ge staten, landsting,

kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i

vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter.

Under rubriken Måluppfyllelse och kvalitet ges korta sammanfattningar av

dels Socialstyrelsens slutrapport 1997 över handikappreformen, dels Handi-

kappombudsmannens rapporter. Socialstyrelsens sammanfattande bedöm-

ning är att det inom vissa områden uppnåtts positiva resultat, att funktions-

hindrade personers levnadsförhållanden uppmärksammats och att kun-

skapsutvecklingen stimulerats. Inom vissa andra områden sker dock ingen

utveckling. Personlig assistans är den insats som blivit mest uppmärksam-

mad, och den har haft positiva effekter för många.

Handikappombudsmannen har i ett antal rapporter till regeringen lämnat

uppgifter om funktionshindrade personers situation på olika områden i sam-

hället. Bl.a. har efterlevnaden hos 192 statliga myndigheter av FN:s standard-

regler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och

jämlikhet följts upp. Alla myndigheter hade vidtagit anpassningsåtgärder för

att göra byggnader och lokaler tillgängliga för rörelsehindrade. Tillgänglig-

heten för personer med synskador och hörselskador var sämre. En kartlägg-

ning i kommunerna visar på brister inom de flesta områden när det gäller

tillgänglighet såväl till byggnader som till information som kommunen har

ansvar för.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om diskriminering av funktionshindra-

de (yrkande 7). Motionärerna refererar till att det i olika levnadsnivåunder-

sökningar visas att vuxna personer med funktionshinder har sämre levnads-

förhållanden än befolkningen i övrigt vad gäller t.ex. boende, fritid, arbete,

utbildning, ekonomi, hälsa och sociala relationer. I handikappombudsman-

nens rapporter har också brister påvisats i bl.a. tillgänglighet i kommunerna

till byggnader samt möjlighet att erhålla information. Motionärerna anser att

åtgärder genom exempelvis lagstiftning måste vidtas för att förhindra diskri-

minering av funktionshindrade. Regeringen bör snarast återkomma till riks-

dagen i frågan.

Utskottets bedömning

I betänkandet 1997/98:SoU16 Handikappfrågor konstaterade utskottet att ett

omfattande arbete pågår för att förhindra diskriminering och främja funk-

tionshindrades deltagande i samhällslivet på likvärdiga villkor.

Utskottet konstaterade sammanfattningsvis, efter en närmare beskrivning

av detta omfattande arbete, att det har stor betydelse för att främja de funk-

tionshindrades möjligheter till delaktighet och jämlikhet i samhällslivet.

Utskottet ville emellertid samtidigt understryka vikten av att också förhindra

diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet. Utskottet uttalade

att det i dagsläget var möjligt att utan påföljd neka en funktionshindrad att

besöka en restaurang eller ett hotell. Utskottet ansåg därför att regeringen

borde ges i uppdrag att utreda formerna för en reglering av ett diskrimine-

ringsförbud i näringsverksamhet. Vad utskottet anfört borde riksdagen med

anledning av vissa motioner ge regeringen till känna. Riksdagen följde ut-

skottet (rskr. 1997/98:154).

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt. Motion Fi65 (v) yrkan-

de 7 är åtminstone delvis tillgodosedd och bör därför avstyrkas.

Individ- och familjeomsorg

I skrivelsen redovisas att socialtjänstens individ- och familjeomsorg omfattar

både förebyggande verksamhet och individuellt inriktat utrednings- och

behandlingsarbete. De viktigaste målgrupperna är socialt utsatta barn och

ungdomar, missbrukare och vuxna som behöver socialbidrag för sin försörj-

ning. Till individ- och familjeomsorgen hör också vissa uppgifter inom det

familjerättsliga området. De övergripande målen för all verksamhet inom

socialtjänsten finns i den s.k. portalparagrafen i socialtjänstlagen. Där slås

fast att verksamheten under hänsynstagande till människans ansvar för sin

och andras sociala situation skall inriktas på att frigöra och utveckla enskil-

das och gruppers egna resurser.

Sverige har anslutit sig till WHO:s europeiska handlingsprogram för att

minska alkoholens skadeverkningar. Det övergripande målet är att minska

den totala alkoholkonsumtionen i Sverige. Den svenska narkotikapolitiken

syftar enligt skrivelsen ytterst till att skapa ett narkotikafritt samhälle. Ko

munernas skyldighet att tillhandahålla vård för missbrukare regleras i 6 och

11 §§ socialtjänstlagen och, i de fall tvångsvård kan komma i fråga, i lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Mått och utvärderingsmetoder saknas för närvarande på nationell nivå för

olika behandlingsmetoder. Behandlingsforskningen ger enligt skrivelsen inga

entydiga svar om vårdens effekter. I skriften "Behandling av alkohol-

problem", Centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS), Socialstyrelsen

1994, diskuteras och värderas resultat av olika metoder och arbetssätt inom

vården av alkoholmissbrukare, såväl i svensk som i internationell litteratur.

Sammanfattningsvis finns det inget stöd för att någon enskild behandlings-

metod är bättre än andra för människor med alkoholproblem. Kombinationer

av institutionsvård och insatser i öppna former har emellertid goda förutsätt-

ningar att nå resultat. Det är mer oklart vilken effekt behandlingen har vid

behandling av narkotikamissbrukare, heter det i skrivelsen.

Rätten till ekonomiskt bistånd, socialbidrag, regleras också i socialtjänstla-

gen. Socialbidraget skall fungera som ett tillfälligt yttersta skyddsnät mot

fattigdom för hushåll som inte kan få sin utkomst tryggad genom förvärvsar-

bete eller andra inkomstkällor. Socialbidrag kan även utgå när socialförsäk-

ringssystemet och övriga ekonomiska förmåner i samhället inte kan garantera

försörjning. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig lev-

nadsnivå. Hänsyn skall därvid tas till egna inkomster och tillgångar. Bistån-

det skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva et

självständigt liv.

Enligt skrivelsen har utgifterna för socialbidrag fortsatt att öka under hela

1990-talet. Det är i första hand bidragstidens längd som påverkar kostnader-

na för socialbidragen. Bidragstidens längd har ökat kontinuerligt fr.o.m. år

1990 då den i medeltal var 4,1 månader till 5,5 månader år 1996. Enligt

skrivelsen är det framför allt grupper som har svårt att hävda sig på arbets-

marknaden som blir bidragsberoende. Personer som har svårt att få en fast

förankring på arbetsmarknaden har inte fått del av de generella trygghets-

system som ger försörjning i samband med tillfälliga inkomstbortfall. Detta

har i stor utsträckning berört ungdomar och invandrare, ensamstående kvin-

nor med barn, långtidssjukskrivna och personer med sociala problem, ofta

med bristande utbildning, yrkeskompetens eller arbetslivserfarenhet. Bi-

dragsperiodens längd är också längre för äldre bidragstagare än för yngre.

Detta förhållande återspeglar, enligt skrivelsen, situationen på arbetsmarkna-

den där medianen för arbetslöshetstidens längd också är längre för äldre än

för yngre personer.

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om vad i motionen anförts om missbrukares möjlighet att välja

vård och behandling (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att socialtjänsten

arbetar med ett stort mått av frivillighet. Det är enligt motionärerna rimligt

att ta hänsyn till missbrukarens val och vilja när det gäller önskemål om

vård- och behandlingsinsats. Socialtjänstens beslut måste kunna överklagas.

För framtiden bör regeringen ge missbrukaren möjlighet att styra mot den

vård och behandling som gagnar dennes rehabilitering, heter det i motionen.

I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen

anförts om stöd åt anhöriga till missbrukare. Motionärerna anser att social-

tjänstlagen har en allvarlig brist när den inte tar upp stöd åt anhöriga till

missbrukare. Motionärerna anser att utredningen för översyn av socialtjänst-

lagen bör få i uppgift att se över möjligheter att ålägga socialnämnden att

aktivt stödja den närmaste personkretsen kring en missbrukare. I yrkande 11

begärs ett tillkännagivande om socialbidraget. Motionärerna anser att kost-

nadsansvaret för socialbidragen skall delas av stat och kommun. En del av

ansvaret skulle i så fall flyttas från kommunerna till staten, t.ex. när det gä

att få socialbidragstagare i arbete. Regeringen bör utreda hur kostnader och

en eventuell organisation av socialbidragen kan delas upp med utgångspunkt

i vad motionärerna anfört.

Utskottets bedömning

De frågor som tas upp i yrkandena 8 och 9 i motion Fi65 (v) behandlade

utskottet förra våren i betänkandet 1996/97:SoU18 i samband med behand-

lingen av proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen. Utskottet

erinrar om att kommunen har ett ansvar enligt 11 § socialtjänstlagen för att

bl.a. förebygga och motverka missbruk samt aktivt sörja för att den enskilde

missbrukaren får den hjälp och vård han behöver för att komma ifrån miss-

bruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen.

Utskottet utgick ifrån att den enskilde i dessa fall får erforderligt stöd av

kommunen för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Utskottet ansåg att

propositionens förslag till 6 f § socialtjänstlagen utgjorde en lämplig avväg-

ning mellan kommunens självbestämmanderätt och den enskildes behov av

att få hjälp och stöd (s. 46 i betänkandet). Utskottet ansåg det också angelä-

get att socialtjänsten stöder och hjälper anhöriga till missbrukare. Genom

tidiga stödinsatser för barn och andra anhöriga till missbrukare kan framtida

skador, bl.a. i form av eget missbruk och ohälsa bland de anhöriga, förebyg-

gas. Utskottet gav ett flertal exempel på angelägna verksamheter, samarbete

m.m. på området (s. 69). Utskottet avstyrkte de då väckta motionerna. Ut-

skottet vidhåller denna inställning. Motion Fi65 (v) yrkandena 8 och 9 bör

därför avstyrkas även nu.

I yrkande 11 i samma motion (v) begärs en utredning om kostnadsansvaret

för socialbidragen. Utskottet erinrar om att frågan omfattas av direktiven

(dir. 1997:109) för den särskilda utredaren som har i uppgift att göra en

översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgif-

ter. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 mars 1999. Ut-

skottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag

på området. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

Barn

I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs vidare ett tillkännagivande

om en barnbilaga i statsbudgeten (yrkande 10). Motionärerna anser att det är

av stort värde att budgeten granskas ur ett barns perspektiv. I några kommu-

ner görs seriösa försök till barnbokslut eller redovisas konsekvensbeskriv-

ningar för barn och ungdomar, heter det i motionen.

I motion Fi66 av Roy Ottosson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om en

utvärdering av barnkonventionens tillämpning i kommunsektorn (yrkande 3).

Motionärerna anser att det finns starka skäl att följa upp att konventionen

verkligen tillämpas och används på ett framsynt sätt i kommunal verksamhet.

De saknar en beskrivning och utvärdering i den delen. I nästa skrivelse om

utvecklingen i den kommunala sektorn bör en sådan redovisning finnas,

anser motionärerna.

Utskottets bedömning

I betänkandet 1997/98:SoU13 Barnfrågor, vari utskottet behandlade rege-

ringens skrivelse 1997/98:79 med redovisning av arbetet med de allmänna

barnfrågorna, behandlade utskottet senast frågor om dels tillämpning av

barnkonventionen i kommunerna, dels barnbilaga e.d. till budgeten (s. 27 i

betänkandet).

Utskottet vidhåller att det är viktigt att barnkonventionen verkligen beaktas

i kommunerna. Utskottet vidhåller också att det är positivt att regeringen

följer utvecklingen samt har för avsikt att överväga åtgärder för att påskynda

genomförandet, om vissa kommuner fortsätter att släpa efter med den lokala

anpassningen till barnkonventionen.

Utskottet konstaterade vidare att regeringen övervägde att rekommendera

de statliga myndigheterna att i anslutning till sina budgetframställningar

beskriva vilka effekter förslagen har för barn. Utskottet drog vidare slutsat-

sen att frågor om bl.a. genomförandet av barnkonventionen och om kon-

sekvensanalyser av förslag och beslut som rör barn sannolikt skulle komma

att behandlas i regeringens kommande proposition med anledning av bl.a.

Barnkommitténs betänkande. Propositionen borde enligt utskottet inte före-

gripas. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Mot bakgrund av det sagda bör

motionerna Fi65 (v) yrkande 10 och Fi66 (mp) yrkande 3 avstyrkas.

Stockholm den 12 maj 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),

Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson

(m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s),

Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid

Burman (v).

Avvikande meningar

1. Hälso- och sjukvård

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson

(m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd)

anser att första och andra styckena av utskottets bedömning under avsnittet

Hälso- och sjukvård bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas oro för att väntetiderna för vård och be-

handling kontinuerligt ökar. Utskottet delar också bedömningen att den år

1992 införda vårdgarantin innebar att vårdköerna snabbt försvann. Lands-

tingen organiserade sitt arbete så att patienterna snabbt fick den vård de hade

behov av. Den formen av vårdgaranti har, enligt utskottet, inte spelat ut sin

roll men bör vidareutvecklas och förändras. Utskottet delar reservanternas

inställning i reservation 7 i betänkandet 1997/98:SoU12, vartill hänvisas. Det

är viktigt för patienterna att veta vad de kan kräva av sjukvården. Besöksga-

rantin inom primärvården är i praktiken meningslös. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med ett förslag på en vidareutvecklad vårdgaranti.

Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi67 (m) yrkande 3

bör ge regeringen detta till känna.

2. Hälso- och sjukvård

Ingrid Burman (v) anser att tredje-femte styckena av utskottets bedömning

under avsnittet Hälso- och sjukvård bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas oro för att den strukturomvandling som

sjukvården genomgått har inneburit att omvårdnaden minskat. Kärnverksam-

heterna har inte reducerats i samma utsträckning men dock i viss utsträck-

ning, vilket nu visar sig i växande vårdköer. De minskade satsningarna på

omvårdnad har dessvärre bidragit till att patienter i äldrevården försummats.

Även läkarinsatserna har minskat. Utskottet delar också motionärernas be-

dömning att alla måste ha rätt till ett värdigt slut på livet. Utskottet oroas

att landstingen inte fullt ut levt upp till sitt hälso- och sjukvårdsansvar för

personer inom äldreomsorgen i livets slutskede.

Utskottet konstaterar vidare att antalet anställda inom vårdsektorn har

minskat. Medelåldern bland vårdpersonalen blir allt högre. Intresset för

vårdyrket har minskat och det är numera svårt att rekrytera till omvårdnads-

programmet. Inför den stundande sommarledigheten väntas det bli stor brist

på vårdpersonal. Utskottet befarar att vi står inför en akut brist på vårdperso

nal samtidigt som risken är stor att kompetens försvinner. Utskottet anser det

angeläget att regeringen snabbt vidtar åtgärder för att lösa denna för sjukvår-

den så viktiga fråga. Riksdagen bör med anledning av motion Fi65 (v) yr-

kandena 3 och 4 ge regeringen detta till känna.

3. Handikappomsorg

Ingrid Burman (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Handi-

kappomsorg bort ha följande lydelse:

Vägledande principer i det handikappolitiska arbetet är alla människors

lika värde och lika rätt. Målet är full delaktighet och jämlikhet i levnadsvill

kor. Utskottet konstaterar att resultatet av olika undersökningar m.m. är att

det fortfarande finns en hel del brister i tillgänglighet och ojämlikhet i lev-

nadsvillkor. Utskottet anser att lagstiftning måste till för att förhindra disk

minering av funktionshindrade. Regeringen bör snarast återkomma till riks-

dagen med ett lagförslag. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anled-

ning av motion Fi65 (v) yrkande 7 ge regeringen till känna.

4. Individ- och familjeomsorg

Ingrid Burman (v) anser att utskottets bedömning under avsnittet Individ-

och familjeomsorg bort ha följande lydelse:

Numera gäller enligt socialtjänstlagen att beslut om vård och behandling

inte kan prövas i domstol annat än i den för kommunalbesvär stadgade ord-

ningen. Den som t.ex. vill komma ifrån sitt drogberoende och önskar plats på

ett behandlingshem har således inte rätt att överklaga ett beslut om öppen-

vård genom förvaltningsbesvär. Detta strider mot lagens portalparagraf om

att verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande-

rätt och integritet. När det gäller att upphöra med ett missbruk är det vikti-

gaste att missbrukaren själv kommit till insikt och att han vill sluta med

droger. För att nå framgång med detta krävs det oftast att den enskildes val

av behandlingsform respekteras. Utgångspunkten i socialtjänstens arbete

med missbrukare är att åtgärderna skall ske på frivillig väg. För att inte för-

svåra rehabiliteringen av missbrukare anser utskottet att ett beslut av social-

nämnden att avslå den enskildes begäran om viss vård- eller behandlingsin-

sats skall kunna överklagas genom förvaltningsbesvär.

För att rehabiliteringen skall bli framgångsrik, särskilt efter en behand-

lingsinsats, bör missbrukaren kunna få aktivt stöd från sina närmaste. Ut-

skottet vidhåller sin ståndpunkt att den utredning som har i uppgift att göra

en översyn av socialtjänstlagen också bör få i uppdrag att undersöka möjlig-

heten att ålägga socialnämnderna att aktivt stödja den närmaste personkret-

sen till en missbrukare.

Utskottet anser också att kostnadsansvaret för socialbidragen skall delas av

stat och kommun. En del av ansvaret borde flyttas från kommunerna till

staten så att både stat och kommun får ekonomiska motiv att få ut socialbi-

dragstagare i arbete. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en utredning

som får i uppdrag att bl.a. utreda hur kostnader och en eventuell organisation

av socialbidragen skulle kunna delas. Utskottet vill betona att det är angelä-

get att finansieringsprincipen upprätthålls. Utskottet anser att riksdagen med

anledning av motion Fi65 (v) yrkandena 8, 9 och 11 bör ge regeringen detta

till känna.

5. Barn

Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser att utskottets bedömning

under avsnittet Barn bort ha följande lydelse:

Enligt artikel 3 i barnkonventionen skall barnets bästa komma i främsta

rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller

privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter

eller lagstiftande organ. Sverige har varit drivande för att FN:s barnkonven-

tion skall antas av så många länder som möjligt. Trots detta har vi i Sverige

inte genomdrivit barnkonventionen på ett sätt som man rimligen bör kräva.

Utskottet anser att det finns starka skäl att följa upp att konventionen verkli

gen tillämpas och används på ett framsynt sätt i kommunal verksamhet.

Utskottet anser att en utvärdering och en lägesbeskrivning bör ingå i nästa

skrivelse om utvecklingen i den kommunala sektorn. Utskottet anser också

att statsbudgeten skall granskas ur ett barnperspektiv i en särskild barnbilaga

med redovisning av konsekvensbeskrivningar för barn och ungdom. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi65 (v)

yrkande 10 och Fi66 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till kän-

na.

Utbildningsutskottets yttrande

1997/98:UbU11y

Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Till finansutskottet

Finansutkottet har den 15 april 1998 beslutat bereda utbildningsutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:155 om utvecklingen

inom den kommunala sektorn jämte motioner i de delar som berör utskottets

beredningsområde.

Utbildningsutskottet beslutade den 21 april 1998 att yttra sig över de mo-

tioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen och som

berörde utskottets beredningområde. Motionstiden gick ut den 29 april. Fyra

motioner väcktes med anledning av skrivelsen, 1997/98:Fi65-68. I detta

yttrande behandlar utskottet motionerna Fi65 (v) yrkandena 12 och 13, Fi67

(m) yrkande 5 och Fi68 (fp) yrkandena 4, 6 och 7.

Barnomsorgen

I två motioner tas frågan upp om möjligheten att bereda arbetslösa och för-

äldralediga barnomsorg. Folkpartiet pekar i motion 1997/98:Fi68 på att två

tredjedelar av kommunerna inte ger barn till arbetslösa och föräldralediga

möjlighet till pedagogisk förskoleverksamhet. Regeringen bör redovisa vilka

åtgärder den tänker vidta mot bakgrund av att utvecklingen är oroande. Den

går i fel riktning, hävdar motionärerna (yrk. 6). Likartade tankegångar åter-

kommer i Vänsterpartiets motion 1997/98:Fi65, där det framhålls hur viktigt

det är att barn har möjlighet att få kontinuitet i omsorgen och att det därför

angeläget att barn till arbetslösa inte stängs ute från barnomsorg (yrk. 12).

U t s k o t t e t delar motionärernas uppfattning om barnomsorg för ar-

betslösa och föräldralediga. Så sent som i höstas uttryckte utskottet sin oro

över att rätten till barnomsorg urholkas när det gäller t.ex. barn till arbetsl

Utskottet utgick från att kommunerna skulle ta sitt ansvar och att Skolverket

noga skulle följa utvecklingen. Frågan återkommer för utbildningsutskottets

del med anledning av motioner som har väckts med anledning av proposition

1997/98:93 Läroplan för förskolan. Denna behandlas i utskottets betänkande

1997/98:UbU16, som justeras av utskottet efter det att detta yttrande över-

lämnats till finansutskottet. Utskottet hänvisar till sin behandling av frågan

det betänkandet, men vill i förevarande sammanhang erinra om att Barnpsy-

kiatriutredningen har föreslagit generösare regler för barn till arbetslösa i

fråga om barnomsorg (utredningens betänkande SOU 1998:31). Storstads-

kommittén har föreslagit försöksverksamhet med förskola för alla barn i

åldern 3-5 år i socialt utsatta bostadsområden i storstäderna (SOU 1997:61,

SOU 1998:25).

I propositionen om läroplan för förskolan skriver regeringen att det är

mycket som talar för att förskolan borde erbjudas alla barn. Utan ökade

resurser är det dock inte möjligt att med bibehållen god kvalitet införa en

allmän förskola, menar regeringen.

Mot bakgrund av att den av motionärerna aktualiserade frågan är föremål

för utbildningsutskottets överväganden i annat sammanhang och med hän-

visning till vad utskottet just har anfört bör finansutskottet inte föreslå rik

dagen att vidta någon särskild åtgärd med anledning av de båda nu behandla-

de motionsyrkandena.

I Moderaternas motion 1997/98:Fi67 berör yrkande 5 en rad frågor om barn-

omsorgen och skolan. I den del det avser barnomsorgen begär motionärerna

ett tillkännagivande av riksdagen till regeringen om att Skolverket i stället

för kommunerna skall bevilja tillstånd att starta och driva enskilda alternativ

i likhet med vad som gäller för fristående skolor. Familjedaghemmen har,

menar motionärerna, blivit ett dragspel i barnomsorgsplaneringen snarare än

att fungera som ett uttryck för familjernas behov och önskemål. Forskning

visar att omsorg om små barn sker bäst i hemmiljö. Vidare sägs, i det här

sammanhanget, att regeringen nedvärderar förskollärarnas kompetens. Lä-

rarförsörjningsfrågorna bör analyseras i särskild ordning.

U t s k o t t e t föreslår att finansutskottet skall avstyrka yrkandet i förev

rande del.

Frågan om förskoleverksamhet i enskild regi har behandlats utförligt av

utskottet tidigare under innevarande riksmöte (1997/98:UbU5). Utskottet

fann inte anledning att ändra de nuvarande reglerna som innebär att kommu-

nerna efter egen bedömning kan lämna bidrag till enskild verksamhet inom

barnomsorgsområdet. Utskottet återkommer senare till frågan i sitt betänkan-

de med anledning av regeringens proposition 1997/98:93 Läroplan för för-

skolan (UbU16). I propositionen kommer regeringen in på vissa personalfrå-

gor. Vad motionärerna säger om att regeringen nedvärderar förskollärarna

förefaller enligt utskottet ha föranletts av regeringens förslag beträffande

riktlinjer i läroplanen för förskolan för dem som arbetar i förskolan. Utskotte

går i detta yttrande inte närmare in på den frågan utan hänvisar finansutskot-

tet till utbildningsutskottets överväganden och ställningstagande i nyss

nämnda betänkande med anledning av proposition 1997/98:93. Utskottet vill

dock peka på att regeringen i sin skrivelse 1997/98:155 anför att antalet

högskoleutbildade anställda i förskola och fritidshem har ökat samtidigt som

andelen utan särskild utbildning för arbete med barn har minskat under 1990-

talet.

Folkpartiet kräver i sin motion 1997/98:Fi68 en redovisning av antalet barn

som kommunerna inte kan erbjuda barnomsorgsplats inom rimlig tid

(yrk. 4). Det räcker inte med att redovisa antalet kommuner som inte kan

detta.

U t s k o t t e t anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå yr

kandet. Ett liknande yrkande avstyrktes av såväl utbildningsutskottet som

finansutskottet för ett år sedan (yttr. 1996/97:UbU6y, bet. FiU20).

Enligt vad utskottet har erfarit är det svårt att få fram pålitliga uppgifter a

det slag som begärs i motionen. De undersökningar som Socialstyrelsen gjort

de senaste åren av kommunernas regler för rätten till barnomsorg (våren

1995 och våren 1996) har inte resulterat i uppgifter om hur många barn som

inte får plats inom rimlig tid. Just nu pågår en motsvarande kartläggning i

Skolverkets regi. Resultatet från den kommer i början av hösten. Inte heller

den undersökningen kommer att innehålla de uppgifter som motionärerna

begär.

Grundskolan

I två motionsyrkanden tas frågan upp om resurser till elever med särskilda

behov. Moderaterna berör den i sitt yrkande 5 (i denna del) i motion

1997/98:Fi67. Ifrågavarande elever får inte den hjälp de behöver, hävdar

motionärerna, som pekar på att antalet elever ökar medan antalet lärare

minskar. Grundskolan bör kvalitetssäkras. - Vänsterpartiet tar upp frågan i

yrkande 13 i motion 1997/98:Fi65, där motionärerna åberopar att man i

många kommuner gör bedömningen att antalet elever med behov av särskilt

stöd har blivit större. Det är djupt oroande, säger motionärerna, att grund-

skolans besparingar i så stor utsträckning har drabbat de här eleverna.

Moderaterna kommer i förevarande del av yrkande 5 också in på de extra

statsbidragen till kommunerna. De menar att i mer än hälften av kommuner-

na har bidragen inte givit någon förstärkning till skolan. Samma motionärer

berör också frågan om rätten att välja skola och föräldrarnas önskemål som

grund för kommunernas planering.

U t s k o t t e t går i det här sammanhanget inte närmare in på frågan om

elever med behov av särskilt stöd. Finansutskottet bör avstyrka yrkandet i

denna del med hänvisning till utskottets utförliga behandling av frågan i sitt

helt nyligen av kammaren godkända betänkande 1997/98:UbU9, där frågan

ägnas ett eget avsnitt. Ännu utförligare avser utskottet att behandla frågan i

sitt snart förestående betänkande 1997/98:UbU18 med anledning av proposi-

tion 1997/98:94 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen

och fritidshemmen m.m. Detta senare betänkande avses bli justerat innan

finansutskottet är färdigt med behandlingen av nu förevarande yrkanden,

varför utskottet hänvisar även till det betänkandet. I det här sammanhanget

vill utskottet dock erinra om att Utredningen om funktionshindrade elever i

skolan (FUNKIS) för mycket kort tid sedan överlämnade sina förslag till

regeringen (SOU 1998:66).

När det gäller de i Moderaternas yrkande omnämnda extra statsbidragen

vill utskottet peka på att regeringen i finansplanen i 1998 års ekonomiska

vårproposition informerar riksdagen om sitt förslag om sammanlagd nivå på

ett beräknat resurstillskott till kommunerna från budgetåret 1997, ett tillskot

som år 2000 omfattar 20 miljarder kronor.

Rätten att välja skola har utskottet senast behandlat i sitt betänkande

1997/98:UbU9. Utskottet utgick bl.a. från att Skolverket i sitt arbete med

uppföljning, utvärdering och tillsyn även i fortsättningen har uppmärksam-

heten riktad på hur kommunerna sköter informationen om valmöjligheter och

alternativa skolor. I sin verksamhetsplan 1998 anför Skolverket bl.a. att

informationen om fristående skolor på vissa punkter bör förbättras. Med

hänvisning till det nu anförda bör finansutskottet avstyrka även den del av

förevarande yrkande som avser rätten att välja skola.

Folkpartiet föreslår i sin motion 1997/98:Fi68 yrkande 7 att Skolverket får i

uppdrag av regeringen att ta fram uppgifter om antalet elever som tillåtits

välja annan skola än den anvisade och hur många som har nekats att byta

skola.

U t s k o t t e t anser att yrkandet bör avslås av riksdagen. Både finansut-

skottet och utbildningsutskottet avstyrkte ett liknande yrkande för ett år

sedan (yttr. 1996/97:UbU6y, bet. FiU20). Utbildningsutskottet erinrade om

föreskriften i skollagen att kommunen vid fördelningen av elever på olika

skolor skall beakta vårdnadshavares önskemål om att deras barn skall tas

emot vid en viss skola så långt det är möjligt utan att andra elevers berättiga

de krav på placering i en skola nära hemmet åsidosätts eller att betydande

organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen (4 kap.

6 §). Utskottet, som förutsätter att lagregeln följs, ställer sig inte bakom

kravet på en undersökning i enlighet med yrkandet.

Gymnasieskolan

Även gymnasieskolan berörs i det aktuella yrkande 5 i Moderaternas motion

1997/98:Fi67. Motionärerna förordar ett utvecklingsarbete avseende gymna-

sieskolans individuella program. Gymnasiet bör bli mer flexibelt när det

gäller alternativa kurser, arbetsplatsförlagd utbildning (APU) och lärlingsut-

bildning. Vidare finner man det allvarligt att antalet lektorer fortsätter att

minska.

U t s k o t t e t föreslår att finansutskottet skall avstyrka även denna del a

yrkandet och får än en gång hänvisa till utskottets tidigare behandling av

frågorna. APU och lärlingsutbildning behandlades i ett särskilt avsnitt (Sam-

verkan skola - arbetsliv) i betänkande 1997/98:UbU10 tidigare i vår. Det bör

tilläggas att en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet sistlidna april

månad lade fram förslag om en ändrad utformning av det individuella pro-

grammet (Ds 1998:27). Frågan om lektorer i gymnasieskolan togs upp av

utskottet två gånger under förra riksmötet, nämligen i betänkandena

1996/97:UbU8 och UbU13, i det sistnämnda med anledning av att regeringen

berört frågan i sin utvecklingsplan för skolväsendet, skrivelse 1996/97:112. I

det senare betänkandet delade utskottet regeringens uppfattning i skrivelsen

att det är angeläget att få fler forskarutbildade lärare i skolan. Utskottet ut

gick från att regeringen noga följer utvecklingen inom området. Även under

innevarande riksmöte har frågan varit uppe till behandling (bet. 1997/98:

UbU9).

Utskottet finner inte anledning att ha någon annan uppfattning än motionä-

rerna beträffande önskvärdheten av att kommunerna satsar mer på att rekry-

tera lektorer och att utlysa lektorat.

Uppföljning och utvärdering

I yrkande 5 i sin motion 1997/98:Fi67 anför Moderaterna att kommunerna,

om man på den lokala nivån skall klara av att mäta kvaliteten i skolan, måste

på ett markant sätt förbättra sin uppföljning och utvärdering.

U t s k o t t e t erinrar om att utskottet i sitt betänkande 1997/98:UbU9,

som behandlades och godkändes av kammaren i början av innevarande maj

månad, ägnade ett särskilt avsnitt åt en utförlig behandling av frågan om

utvärdering och tillsyn av skolan (s. 9-13). Där pekade utskottet bl.a. på

förordningen (SFS 1997:702) om kvalitetsredovisning inom skolväsendet,

vari det föreskrivs en skyldighet för varje kommun och skola att skriftligen

göra en kvalitetsredovisning som ett led i den kontinuerliga uppföljningen av

skolplanen respektive arbetsplanen. Med hänvsning härtill föreslår utskottet

att finansutskottet skall avstyrka bifall även till denna del av förevarande

yrkande.

Stockholm den 12 maj 1998

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johans-

son (s), Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s),

Ulf Melin (m), Ola Ström (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v),

Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar

Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Catharina Elm-

säter-Svärd (m) och Tomas Högström (m).

Avvikande meningar

1. Barnomsorgen

Ola Ström (fp) och Britt-Marie Danestig (v) anför:

Vi finner det utomordentligt oroande att de allra flesta kommuner ute-

stänger barn till arbetslösa och föräldralediga från förskoleverksamheten.

Mot bakgrund av hur viktigt det är att barn har möjlighet till kontinuitet i

omsorgen borde det inte vara möjligt för kommuner att låta bli att ta emot de

barn som nu är i fråga. Med hänvisning till det anförda anser vi att finansut-

skottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna 1997/98:Fi65

yrkande 12 och 1997/98:Fi68 yrkande 6 kräva en redovisning av regeringen

om vilka åtgärder den tänker vidta för att komma till rätta med kommunernas

sätt att hantera frågan om hur förskolan skall bli tillgänglig för alla barn.

2. Barnomsorgen m.m.

Ulf Melin, Hans Hjortzberg-Nordlund, Catharina Elmsäter-Svärd och Tomas

Högström (alla m) anför:

Vi anser att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi67 yrkande 5 i den-

na del bör uttala sig för att Skolverket skall vara den instans som beviljar

tillstånd att starta och driva enskilda alternativ inom barnomsorgen. Samti-

digt som vi med glädje ser att antalet enskilda förskolor och fritidshem fort-

sätter att öka tvingas vi konstatera att andelen barn inskrivna i familjedaghem

minskar. Denna utveckling bör motverkas genom initiativ från regeringen,

vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Vidare kräver

vi att lärarförsörjningsfrågorna inom barnomsorgen analyseras. Även detta

senare bör riksdagen uttala sig för.

Vi föreslår också att finansutskottet - såvitt avser yttrandets avsnitt om

grundskolan - skall tillstyrka den del av yrkande 5 i motion 1997/98:Fi67

som behandlar frågan om elever med behov av stöd och rätten att välja sko-

la. Det är, beträffande det senare, föräldrarnas önskemål som skall ligga till

grund för kommunernas planering av skolan.

När det gäller avsnittet om gymnasieskolan bör finansutskottet tillstyrka

vad i motsvarande del av yrkande 5 i Moderaternas motion anförs om APU

och lärlingsutbildning samt om lektorer. I den förra frågan (APU och lär-

lingsutbildning) hänvisar vi till vad vi anfört i reservationerna 1 och 4 i be-

tänkande 1997/98:UbU10. I den senare frågan menar vi att regeringen bör

föranstalta om åtgärder i syfte att få kommunerna att utlysa fler lektorat och

att rekrytera fler lektorer.

När det slutligen gäller frågan om uppföljning och utvärdering bör riksda-

gen uttala sig för att regeringen tillsammans med kommunerna försöker lösa

frågan om hur kommunerna på ett markant sätt skall förbättra sin uppföljning

och utvärdering

Sammanfattningsvis föreslår vi att finansutskottet skall tillstyrka yrkande 5

i motion 1997/98:Fi67.

3. Barnomsorgen m.m.

Ola Ström (fp) anför:

Jag hävdar att det bör vara möjligt att ta fram uppgifter på hur många barn

(individer) som drabbas av att kommunerna inte klarar av att erbjuda barn-

omsorg i rimlig tid. Regeringens skrivelse om utvecklingen inom den kom-

munala sektorn brister i detta avseende. På motsvarande sätt saknas det upp-

gifter om hur många barn (individer) som inte tillåtits att välja annan skola

än den som kommunen anvisat eller har nekats att byta skola. Finansutskottet

bör tillstyrka yrkandena 4 och 7 i motion 1997/98:Fi68.

4. Grundskolan

Britt-Marie Danestig (v) anför:

Det är, som det framhålls i motion 1997/98:Fi65, djupt oroande att grund-

skolans besparingar i så stor utsträckning har drabbat elever med behov av

särskilt stöd. Det förefaller uppenbart att kommunerna fördelar resurserna

mer efter elevantal och mindre efter elevernas behov. Samtidigt ökar, enligt

kommunernas egna bedömningar, antalet elever med behov av stöd. Med

hänvisning till det anförda bör finansutskottet föreslå riksdagen att med bifal

till yrkande 13 i motionen som sin mening ge regeringen till känna att åtgär-

der bör vidtas för att förbättra situationen för de elever som det nu gäller.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Regeringens skrivelse 1

Motionerna 1

Motionsyrkanden väckta med anledning av skrivelse 155 1

Motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 150 3

Yttranden från andra utskott 3

Utskottet 3

Inledning 3

Kommunsektorns ekonomi m.m. 4

Finansieringsprincipens tillämpning 4

Balanskravet för kommuner och landsting 5

Den kommunala redovisningen och bolagen 6

Den statliga budgetsaneringens effekter på den kommunala

sektorn 8

Samspelet mellan stat och kommun 9

Utjämningssystemet för kommuner och landsting 11

De kommunala verksamheterna 13

Alternativ inom barnomsorgen 13

Tillgängligheten till barnomsorg 13

Köer inom barnomsorgen 14

Grundskolan 15

Gymnasieskolan 16

Uppföljning och utvärdering inom skolväsendet 17

Hälso- och sjukvård 17

Handikappomsorg 19

Individ- och familjeomsorg 20

Barn 22

Flyktingmottagande 23

Allmänt om skrivelsen och inriktningen av uppföljnings-

verksamheten 23

Hemställan 25

Reservationer 28

1. Finansieringsprincipens tillämpning (mom. 1) (v, mp) 28

2. Balanskravet för kommuner och landsting (mom. 2) (v) 28

3. Den kommunala redovisningen och bolagen (mom. 3)

(m, mp, kd) 29

4. Den kommunala redovisningen och bolagen (mom. 3) (fp) 30

5. Den statliga budgetsaneringens effekter på den kommunala

sektorn (mom. 4) (mp) 30

6. Samspelet mellan stat och kommun (mom. 5) (v) 31

7. Samspelet mellan stat och kommun (mom. 5) (mp) 32

8. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6) (m) 32

9. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6) (c) 33

10. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

(fp) 34

11. Utjämningssystemet för kommuner och landsting (mom. 6)

(mp) 34

12. Alternativ inom barnomsorgen (mom. 7) (m) 35

13. Tillgängligheten till barnomsorg (mom. 8) (fp, v) 36

14. Köer inom barnomsorgen (mom. 9) (fp) 36

15. Grundskolan (mom. 10) (m) 37

16. Grundskolan (mom. 10) (v) 37

17. Gymnasieskolan (mom. 11) (m) 38

18. Uppföljning och utvärdering inom skolväsendet (mom. 12) (m) 38

19. Hälso- och sjukvård (mom. 13) (m, c, fp, kd) 38

20. Hälso- och sjukvård (mom. 13) (v) 39

21. Handikappomsorg (mom. 14) (v) 40

22. Individ- och familjeomsorg (mom. 15) (fp, v) 40

23. Barn (mom. 16) (v) 41

24. Barn (mom. 16) (mp) 41

25. Flyktingmottagande (mom. 17) (v) 42

Särskilt yttrande 43

Individ- och familjeomsorg (mom. 15) (v)

Bilagor

1. Socialutskottets yttrande 1997/98:SoU9y 44

2. Utbildningsutskottets yttrande 1997/98:UbU11y 55

Elanders Gotab, Stockholm 1998

1997/98:uu13

Fel! Hittar inte

referenskälla.

2

62