Bet. 1997/98:FiU28 Vissa kommunalekonomiska frågor

Beredningskedjan

behandlar Prop. 1997/98:153 Vissa kommunala frågor
riksdagens skrivelse Rskr. 1997/98:311 Riksdagsskrivelse 1997/98:311

Bet. 1997/98:FiU28
Utskottsbetänkanden · FiU

Vissa kommunalekonomiska frågor

1998-05-26 · 22 sidor

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1997/98:FiU28, Vissa kommunalekonomiska frågor

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Finansutskottets betänkande

1997/98:FIU28

Vissa kommunalekonomiska frågor

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

FiU28

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens förslag i

proposition 1997/98:153 till ändringar i det särskilda ersättningssystemet för

viss mervärdesskatt till kommuner och landsting (kommunkontosystemet).

Förändringarna innebär bl.a. att rätt till ersättning för ingående

mervärdesskatt föreligger även för sådana särskilda boendeformer som regleras i

socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,

dvs. ålderdomshem, sjukhem, gruppbostäder och servicehus (s.k.

omsorgsbostäder).

I propositionen föreslås också att det genom en ny lag införs vissa

möjligheter för landstinget och kommunerna i Skåne respektive Västra Götalands

län att lämna bidrag till en annan kommun. Utskottet delar regeringens

bedömning att de aktuella landstingen och kommunerna i samband med de

förestående indelningsändringarna övergångsvis skall ges möjlighet att bidra

till varandras kostnader. Mot bakgrund av synpunkter som konstitutionsutskottet

anfört anser utskottet att ett förtydligande bör göras i lagförslaget.

Till betänkandet har två reservationer fogats.

Inledning

Propositionen

I propositionen 1997/98:153 föreslår regeringen (Inrikesdepartementet) att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner

och landsting,

2. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

3. lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra

Götalands län att lämna bidrag till annan kommun.

Motionerna

1997/98:Fi62 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till

bidrag mellan kommuner avgränsas till att gälla längst till utgången av år

2005.

1997/98:Fi63 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och

Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 1997/98:153 framlagda lagförslag återfinns som bilaga

1 till betänkandet.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet har berett Lagrådet tillfälle att avge yttrande över det i

proposition 1997/98:153 Vissa kommunala frågor under yrkande 3 framlagda

lagförslaget till lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och

Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun. Protokollsutdrag från

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

Lagrådets sammanträde den 12 maj 1998 återfinns som bilaga 3 till betänkandet.

Konstitutionsutskottets yttrande

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:153 Vissa kommunala frågor jämte motionerna 1997/98:Fi62

och 1997/98:Fi63 i de delar som berör konstitutionsutskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU12y återfinns som bilaga 4 till

betänkandet.

Utskottets lagförslag

Finansutskottets förslag till lag om rätt för landstinget och kommunerna i

Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun framgår

av bilaga 2 till betänkandet.

Utskottet

Förändringar i det kommunala systemet för ersättning för viss mervärdesskatt

Bakgrund

Sedan år 1996 finns för kommuner och landsting ett särskilt system för

ersättning för viss mervärdesskatt, det s.k. kommunkontosystemet (prop.

1995/96:64, bet. FiU5, rskr. 116). Systemet syftar till att från

mervärdesskattesynpunkt åstadkomma konkurrensneutralitet mellan verksamhet som

drivs i kommunal regi och verksamhet som upphandlas från utomstående. Om inte

denna rätt till ersättning funnes skulle det vara billigare att utföra arbetet

i egen regi än att handla upp det. Vid exempelvis upphandling av en entreprenad

beläggs arbetet med mervärdesskatt, men om kommunen eller landstinget utför

arbetet med egen arbetskraft beläggs arbetskostnaden inte med mervärdesskatt.

Bestämmelser om kommunkontosystemet finns i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting.

Kommunerna och landstingen får från ett särskilt konto för respektive

kollektiv ansöka om ersättning för mervärdesskatt som inte dragits av enligt

mervärdesskattelagen (1994:200). Ersättning medges dock inte för bl.a. sådana

kostnader som omfattas av avdragsförbudet i mervärdesskattelagen beträffande

ingående mervärdesskatt som avser stadigvarande boende. Motivet till detta är

att det är fråga om privata levnadsomkostnader som inte bör undantas från

beskattning. Tolkningen av begreppet stadigvarande boende har inneburit problem

beträffande rätten till ersättning när det gäller boendeformer som innefattar

ett visst mått av omsorg.

Möjlighet till ersättning från kontona föreligger även i de fall kommunen

eller landstinget upphandlar verksamhet eller ger bidrag inom områdena

sjukvård, tandvård, social omsorg eller utbildning. Denna ersättning skall

kompensera för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om

mervärdesskatt uppkommer vid sådan upphandling eller bidragsgivning.

Systemet bygger på kommunal självfinansiering. Kommuner och landsting

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

betalar årligen in en avgift som fastställs till ett visst belopp per invånare

till det konto i Riksgäldskontoret som utbetalningarna sker ifrån.

Inbetalningarna görs efter avräkning i samband med utbetalningen av

kommunalskattemedel. Avgiftens storlek fastställs varje år av Riksskatteverket.

Den enskilda kommunens eller landstingets tillskott till respektive konto är

inte kopplat till vad kommunen eller landstinget faktiskt ansökt om i

återbetalning. Systemet administreras av det särskilda skattekontoret vid

Skattemyndigheten i Dalarnas län. Omslutningen i systemet uppgick år 1997 till

ca 22,5 miljarder kronor.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen ändringar i lagen (1995:1518) om

mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och i mervärdesskattelagen

(1994:200), vilka syftar dels till att förtydliga i vilka fall rätt till

ersättning föreligger när det gäller olika typer av s.k. omsorgsboende, dels

till att upprätthålla konkurrrensneutraliteten mellan verksamhet som bedrivs i

kommunal regi och verksamhet som upphandlas.

Enligt regeringens förslag skall kommuner och landsting fr.o.m. den 1 juli

1998 få rätt till ersättning från kommunkontosystemet för ingående

mervärdesskatt som avser sådana boendeformer som regleras i 20 och 21 §§

socialtjänstlagen (1980:620) samt 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade. Genom att i lagen om kommunkontosystemet

på detta sätt ange vilka boendeformer som skall berättiga till ersättning för

ingående mervärdesskatt kommer enligt regeringen bestämmelserna att bli enklare

och ändamålsenligare att tillämpa. De oklarheter som för närvarande finns inom

kommunkontosystemet beträffande gränsdragningen mellan stadigvarande bostad och

vård eller omsorg för servicehus, gruppbostäder, ålderdomshem och sjukhem

enligt socialtjänstlagen skulle därmed försvinna. Motsvarande gäller även för

de boendeformer som kommunerna enligt lagen om stöd och vård till vissa

funktionshindrade är skyldiga att tillhandahålla.

Ytterligare en ändring föreslås i lagen om mervärdesskattekonton. För att

undvika en konkurrenssnedvridning som kan uppstå till följd av de föreslagna

ändringarna beträffande här aktuella bostäder, s.k. omsorgsbostäder, bör en

rätt till särskild ersättning vid hyra av sådana bostäder införas inom ramen

för systemet. Syftet är att täcka den s.k. dolda mervärdesskatt som ingår i

hyran i de fall fastighetsägaren inte kunnat erhålla frivillig skattskyldighet

vid uthyrningen av de aktuella omsorgsbostäderna.

Regeringen föreslår också att uttagsbeskattningen enligt 3 kap. 29 §

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

mervärdesskattelagen slopas för de boendeformer som enligt propositionens

förslag medger rätt till ersättning i kommunkontosystemet. Genom de föreslagna

förändringarna i lagen om mervärdesskattekonton försvinner nämligen behovet av

att ha kvar uttagsbeskattningen för de aktuella boendeformerna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Skälet för att

reglerna bör träda i kraft så tidigt som möjligt är enligt regeringen den risk

som kan finnas för att kommunerna avvaktar med t.ex. nybyggnader av

omsorgsbostäder till år 1999. Genom förändringarna beräknas omslutningen i

kommunkontosystemet öka med ca 720 miljoner kronor per helår vilket motsvarar

ca 80 kr per invånare och år. Systemet är självfinansierat och påverkar inte

statsbudgeten. Den ökade omslutningen i systemet kommer däremot att medföra ett

behov av tillskott till kontona. Nya avgifter kommer att fastställas under

hösten 1998 och gälla från den 1 januari 1999. Andra halvåret kommer kommuner

och landsting således inte att erlägga den höjda avgiften, men de kommer att

kunna få ersättning för mervärdesskatten. Eftersom avgiften för år 1998 inte

ändras får uttagen från systemet under hösten 1998 beaktas vid fastställande av

avgiften för år 1999.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är angeläget att ett

förtydligande görs när det gäller kommunernas och landstingens rätt till

ersättning från kommunkontosystemet för ingående mervärdesskatt för

omsorgsbostäder. Önskemål om att komma till rätta med de nuvarande

administrativa gränsdragningsproblemen har enligt vad utskottet erfarit främst

kommit från Svenska Kommunförbundet. Utskottet noterar också att förslagen i

propositionen föregåtts av ett utredningsarbete med deltagande från bl.a.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet och att flertalet

remissinstanser förordat det alternativ till lösning som nu förs fram i

propositionen. Den föreslagna regleringen är enligt utskottets mening

ändamålsenlig. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att de ändrade

reglerna bör träda i kraft redan fr.o.m. den 1 juli 1998.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att det uttalade syftet med

kommunkontosystemet är att skapa konkurrensneutralitet vid kommuners och

landstings val av verksamhetsform. För att den avsedda neutraliteten skall

uppnås är avgifterna till systemet inte kopplade till den enskilda kommunens

eller det enskilda landstingets faktiska kostnader för ingående mervärdesskatt.

Det uppstår därför en att viss omfördelning mellan kommunerna respektive

landstingen även om in- och utbetalningarna till kommunkontot respektive

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

landstingskontot totalt sett är i balans. Omfördelningseffekten är en följd av

att det finns skillnader mellan kommunerna respektive landstingen i fråga om

upphandling och investeringar m.m. inom de verksamheter som omfattas av

systemet.

Utskottet vill också peka på att avgifterna till systemet görs genom ett

avdrag per invånare i samband med de månatliga utbetalningarna av

kommunalskattemedel. Vid samma tillfällen utbetalas också de generella

statbidragen med ett enhetligt belopp per invånare. Det är dock enligt

utskottet viktigt att notera att avdragen till kommunkontosystemet är en följd

av en rätt till ersättningar för erlagd mervärdesskatt och skall inte ses som

ett avdrag från de generella statsbidragen.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens lagförslag om ändringar i

lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och i

mervärdesskattelagen (1994:200).

Bidrag i utjämningssyfte i Skåne län och Västra Götalands län

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen också att det genom en ny lag införs vissa

möjligheter för landstinget och kommunerna i Skåne respektive Västra Götalands

län att i utjämningssyfte lämna bidrag till en annan kommun. Bestämmelserna

syftar till att möjliggöra en utjämning av de relativt stora skillnader som

finns mellan de nuvarande landstingen i respektive län så att

indelningsändringarna inte skall föranleda några väsentliga ökningar i det

kommunala skatteuttaget eller väsentliga minskningar av verksamheten för

invånarna i dessa län.

Regeringen anger i propositionen att en utgångspunkt för arbetet med de

ekonomiska regleringarna till följd av indelningsändringarna i Skåne län och

Västra Götalands län är att landstingen respektive kommunerna skall ta ut skatt

av sina invånare så att de kan svara för den verksamhet som ålagts dem. I de

ekonomiska regleringarna har angetts som mål att effekterna av bildandet av de

nya landstingen så långt möjligt skall vara neutrala för invånarna i Skåne län

respektive inte skall medföra några väsentliga ökningar i utdebitering eller

väsentliga minskningar av verksamheten för invånarna i Västra Götalands län.

Det har enligt regeringen visat sig att dessa mål inte kan uppnås utan någon

form av inomregional utjämning.

Lagförslaget innebär dels en befogenhet för Skåne läns landsting att lämna

bidrag till en eller flera kommuner i Skåne län och för Västra Götalands läns

landsting att lämna bidrag till Göteborgs kommun, dels en befogenhet för

kommunerna i respektive län att lämna bidrag till varandra. I propositionen

understryks att det inte i något fall innebär någon skyldighet för landstingen

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

respektive kommunerna att lämna bidrag. Systemet med kostnadsutjämning mellan

kommunerna förutsätter dessutom att kommunerna är överens om detta. Avsikten är

att bidragen skall lämnas under en övergångsperiod. Lagen är emellertid enligt

förslaget inte tidsbegränsad men det fortsatta behovet av bidragsmöjligheten

skall enligt regeringen utvärderas före utgången av år 2002.

Motionerna

I motion Fi63 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås att lagförslaget skall avslås

av riksdagen. Motionärerna avvisar förslaget eftersom det enligt deras mening

strider mot gällande grundlag och dessutom är ett olämpligt sätt att lösa de

frågor som uppkommit i samband med de nya landstingsbildningarna.

Av bestämmelserna i regeringsformen (1 kap. 7 §) följer, framhålls det i

motionen, att ett landsting eller en kommun inte får ta ut skatt som i

skatteutjämningssyfte överförs t.ex. till ett annat landsting eller en annan

kommun, och av kommunallagen (2 kap. 1 §) framgår att ett landsting eller en

kommun inte får ta ut skatt för skötseln av uppgifter som ankommer på annan

kommun. Att ett avsteg från regeringsformens bestämmelser redan gjorts när det

gäller Stockholms läns möjligheter att lämna bidrag till kommuner är enligt

motionärerna inget skäl att ånyo sätta sig över regeringsformens bestämmelser

om den kommunala beskattningsrätten. Vidare har Lagrådet inte hörts vilket

borde ha skett. Att ovanpå det i dag tillämpade och enligt motionärerna

grundlagsstridiga inomkommunala utjämningssystemet lägga ytterligare ett

länsvis utjämningssystem är principvidrigt mot bakgrund av den kommunala

beskattningsrättens grunder i vårt land.

Utgångspunkten för regeringsförslaget, heter det i motionen, tycks vara ett

?nollsummespel? som utgår från att Malmö och Göteborgs kommuner ej skall få

höjd utdebitering i samband med majoritetens genomförande av

länssammanläggningarna. I stället borde ett motiv för sammanslagningarna vara

samordnings- och effektivitetsvinster som skulle möjliggöra sänkt

landstingsskatt och/eller förbättrad service. Motionärerna noterar också att

undantagslagen ej gjorts tidsbegränsad vilket borde ha varit självklart utifrån

de resonemang som förs i propositionen.

I motion Fi62 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) framhålls att Kristdemokraterna

instämmer i målsättningen att indelningsändringarna inte skall föranleda några

väsentliga ökningar i det kommunala skatteuttaget eller väsentliga minskningar

av verksamheterna för invånarna i dessa län men anser att möjligheten att lämna

bidrag skall vara klart tidsavgränsad. Det är angeläget att kommunerna omgående

inriktar sig på att anpassa verksamheten till ett läge där bidrag inte längre

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

ges mellan kommuner. Principen att varje kommun bygger och verkar för egna

pengar är angelägen, och varje undantag måste därför tidsbegränsas. Lagen bör

därför redan från början begränsas till att gälla till år 2005.

Lagrådets yttrande

Finansutskottet beslöt vid sammanträde den 5 maj 1998 att inhämta Lagrådets

yttrande över propositionens förslag till lag om rätt för landstinget och

kommunerna i de aktuella länen att lämna bidrag till annan kommun. I sitt

yttrande avgivet den 12 maj 1998 anför Lagrådet bl.a. följande.

Enligt Lagrådet är en grundläggande fråga om det remitterade lagförslaget är

förenligt med bestämmelserna i regeringsformen (RF) om den kommunala

beskattningsrätten. Dessa bestämmelser innebär att rikets kommuner, dvs.

primärkommuner och landstingskommuner, får ta ut skatt för skötseln av sina

uppgifter (1 kap. 7 § RF). Vilka dessa uppgifter är framgår inte av

bestämmelsen. Enligt förarbetena ger bestämmelsen rätt för en kommun att ta ut

skatt som behövs för skötseln av de uppgifter som på olika grunder åvilar

kommunen (se prop. 1973:90 s. 191).

Enligt 8 kap. 5 § RF skall föreskrifter om kommunens befogenheter och

åligganden meddelas i lag. Sådana lagreglerade befogenheter eller skyldigheter

kan enligt Lagrådet i och för sig betecknas som kommunens angelägenheter.

Frågan är emellertid, anser Lagrådet, om bestämmelsen i regeringsformen ger

riksdagen en obegränsad rätt att föreskriva befogenheter eller skyldigheter för

kommunerna eller om denna rätt är inskränkt, t.ex. på så sätt att

befogenheterna eller skyldigheterna inte får avse uppgifter som saknar

anknytning till vederbörande kommun eller till dess invånare. Någon sådan

begränsning framgår inte av själva lagtexten. Enligt Lagrådets mening måste

bestämmelsen dock anses innebära att riksdagen får föreskriva endast befogenhet

eller skyldighet att fullgöra sådana uppgifter som kommunen kan finansiera

genom skatteuttag enligt 1 kap. 7 § RF.

Av principen om den kommunala självstyrelsen (1 kap. 1 § RF) följer enligt

Lagrådets mening att kommunerna inte kan åläggas skyldighet att fullgöra

uppgifter som är artfrämmande för kommunal verksamhet. Enligt grunderna för 1

kap. RF torde samma synsätt gälla beträffande åtaganden av frivillig natur. Av

detta följer att kommunerna inte heller har rätt att ta ut skatt för sådana

uppgifter. Därmed är dock inte sagt att uppgifter som bara obetydligt inkräktar

på kommunernas självstyrelse inte skulle, under förutsättning att uppgifterna

är reglerade i lag, kunna finansieras med kommunala skattemedel.

Frågan vilka uppgifter som kan anses utgöra ett naturligt utflöde av den

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

kommunala självstyrelsen går enligt Lagrådet inte att besvara generellt utan

får avgöras från fall till fall. I förevarande lagstiftningsärende har Lagrådet

uppfattningen att det inte är förenligt med principen om den kommunala

beskattningsrätten att en kommun eller ett landsting med skattemedel direkt

finansierar andra kommuners eller landstings verksamhet, om det sker för att

främja skatteutjämning mellan kommunerna respektive landstingen. Frågan är då

om det bidragssystem som föreslås i det remitterade förslaget har denna

karaktär.

I lagförslagets punkt 1 behandlas bidrag från dels Skåne läns landsting till

kommuner i Skåne län, dels Västra Götalands läns landsting till Göteborgs

kommun. En förutsättning för att bidrag skall få lämnas är i båda fallen att

det behövs för att främja skatteutjämning.

Som återgetts ovan har Lagrådet funnit att föreskrifter som ålägger eller ger

en kommun rätt att lämna bidrag till andra kommuner för att finansiera deras

verksamhet i princip är oförenliga med regeringsformen. Lagrådet anser därför

att den i punkt 1 föreslagna bestämmelsen om bidragsgivning - med den

utformning bestämmelsen fått - inte är godtagbar från konstitutionell

utgångspunkt.

Enligt Lagrådet är emellertid inte avsikten med bestämmelsen i punkt 1 att

åstadkomma kommunal skatteutjämning mellan ekonomiskt starka och svaga kommuner

utan att förhindra skattehöjningar eller verksamhetsneddragningar som direkt

beror på bildandet av de nya landstingen. Syftet är med andra ord att

kompensera för de negativa ekonomiska konsekvenser som ombildningen medför för

vissa kommuner. För bidrag i sådant syfte kan enligt Lagrådets uppfattning

föreskrifterna i regeringsformen inte anses utgöra något hinder. Lagrådet

förordar därför att punkt 1 omformuleras så att det framgår att en

förutsättning för att landstingen skall få lämna bidrag till berörda kommuner

är att det behövs för att motverka att bildandet av de nya landstingen

föranleder höjt uttag av kommunalskatt.

Det får enligt Lagrådet anses ligga i sakens natur att de ekonomiska effekter

som motiverar de föreslagna bidragen efter hand blir mindre och också svårare

att tillförlitligt mäta. I propositionens allmänna motivering uttalas mot denna

bakgrund att det fortsatta behovet av möjligheten för landstingen att lämna

bidrag skall utvärderas före utgången av år 2002. Det förhållandet att

bidragsmöjligheten tar sikte på en övergångsperiod är något som enligt

Lagrådets mening lämpligen bör komma till uttryck i lagtexten. En lösning som

därvid kan komma i fråga är enligt Lagrådet att göra lagen tidsbegränsad.

Enligt punkt 2 får kommunerna i Skåne län respektive kommunerna i Västra

avsnitt 9 Kontrollera mot PDF

Götalands län lämna bidrag till varandra, om det behövs för kostnadsutjämning

mellan kommunerna till följd av överlåtelse av uppgifter mellan landstinget och

kommunerna. Avsikten med förslaget är enligt Lagrådet att den kommun som för

över verksamhet till landstinget skall kunna lämna bidrag till övriga kommuner

så att dessa kommuners utdebitering (respektive verksamhet) kan behållas

oförändrad.

Lagrådet framhåller att det av lagrådsremissen inte framgår närmare vilka

verksamheter som punkt 2 tar sikte på. Det får dock antas, menar Lagrådet, att

det till stor del är fråga om verksamheter som kan bedrivas av såväl kommuner

som landsting. I fråga om sådana verksamheter finns i andra lagar bestämmelser

om att en kommun och landstinget kan träffa överenskommelse att endera parten

skall svara för verksamheten och att den part som blir av med ansvaret skall

lämna den andra parten ett bidrag som motiveras av överenskommelsen (se t.ex.

17 § lagen [1993:387] om stöd och sevice till vissa funktionshindrade och 2 §

lagen [1992:563] om förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården,

m.m.).

Det bidrag som enligt punkt 2 i det remitterade lagförslaget kan lämnas

mellan kommunerna inom ett landsting synes enligt Lagrådet i allt väsentligt ha

samma karaktär som bidragen enligt de nyss behandlade bestämmelserna. Fråga är

således inte om bidrag för att generellt utjämna skatteuttaget i berörda

kommuner. Lagtexten får enligt Lagrådet anses ge uttryck för detta. Mot denna

bakgrund har Lagrådet ingen erinran mot bestämmelsen.

Konstitutionsutskottets yttrande

Finansutskottet beslöt vid sitt sammanträde den 5 maj att bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och

motionerna i de delar som berör konstitutionsutskottets beredningsområde. I

sitt yttrande (KU12y) den 15 maj 1998 gör konstitutionsutskottet följande

bedömning.

Konstitutionsutskottet konstaterar liksom Lagrådet att syftet med lagen är att

förhindra skattehöjningar eller verksamhetsneddragningar som direkt beror på

bildandet av de nya landstingen. Utskottet delar Lagrådets uppfattning att

bidrag som lämnas i detta syfte inte strider mot regeringsformens regler om den

kommunala beskattningsrätten. För att syftet med lagen skall framstå tydligare

bör dock, som Lagrådet föreslagit, orden ?främja skatteutjämning? i punkt 1

ersättas med orden ?för att motverka att bildandet av de nya landstingen

föranleder höjt uttag av kommunalskatt?. Med denna justering av lagtexten anser

utskottet att inga hinder föreligger från grundlagsmässig synpunkt att anta

lagen. Därmed anser sig konstitutionsutskottet ha bemött den

avsnitt 10 Kontrollera mot PDF

grundlagsinvändning som görs i motion Fi63 (m).

När det gäller frågan om att tidsbegränsa lagen, vilket föreslås i motion

Fi62 (kd), noterar utskottet att Lagrådet för sin del framhållit att det

förhållandet att bidragsmöjligheten tar sikte på en övergångsperiod är något

som bör komma till uttryck i lagtexten. Enligt utskottet finns det från

konstitutionella utgångspunkter en del som talar för en tidsbegränsning av

lagen, men den slutliga sammanvägningen av de skäl som talar för och emot en

sådan begränsning får göras av finansutskottet.

Finansutskottets ställningstagande

Grundlagsenligheten

Finansutskottet tar inledningsvis upp frågan om grundlagsenligheten av bidrag

från en kommun till en annan. Denna fråga har tidigare aktualiserats vid

Lagrådets granskning av ett i kompletteringspropositionen våren 1995 (prop.

1994/95:150) framlagt förslag om utjämning av skatteinkomster och kostnader i

kommuner och landsting. Enligt Lagrådets mening var det helt främmande att

betrakta en skatt, som togs ut av en kommun eller ett landsting för att

tillföras andra kommuner eller landsting, som uttagen för skötseln av

vederbörande kommuns eller landstings uppgifter. Lagrådet ansåg att det

föreslagna systemet var av denna karaktär och därför inte förenligt med

bestämmelsen i 1 kap. 7 § RF (bet.1994/95:FiU19 bil. 2).

Konstitutionsutskottet som yttrade sig över lagförslaget och Lagrådets

yttrande menade - efter en genomgång av den praxis som utvecklats sedan 1960-

talet i fråga om kommunal beskattningsrätt, kommunal skatteutjämning och

avgränsningen av den kommunala kompetensen - att det sammantaget fanns flera

omständigheter som gav utrymme för en annan tolkning av regeringsformen och

dess förhållande till lagförslaget än den som Lagrådet gjort (bet.1994/95:FiU19

bil. 3).

I samband med sin behandling av regeringens förslag framhöll utskottet att

ett väl fungerande system för skatteutjämning kan ge ett viktigt bidrag till

att vitalisera den kommunala självstyrelsen i Sverige (bet. 1994/95:FiU19,

s. 21). Mot bakgrund av den analys av grundlagsfrågan som

konstitutionsutskottet presenterat konstaterade finansutskottet att det i och

för sig hade varit möjligt för riksdagen att godkänna det då föreliggande

förslaget. Utskottet ansåg emellertid att man, i enlighet med vad

konstitutionsutskottet anfört om en alternativ utformning, i första hand borde

välja en annan lagstiftningsteknik för att uppnå de utjämningseffekter som

eftersträvades (bet. 1994/95:FiU19 s. 28).

Regeringen återkom därefter hösten 1995 med ett nytt lagförslag utformat i

enlighet med den lagtekniska lösning som konstitutionsutskottet i sitt yttrande

avsnitt 11 Kontrollera mot PDF

pekat på som en tänkbar lösning (prop. 1995/96:64). Mot bakgrund av den analys

av grundlagsfrågan som gjorts i ärendet fann finansutskottet att allt tvivel om

utjämningssystemets grundlagsenlighet kunnat skingras och att ett nytt bidrags-

och utjämningssystem borde kunna utformas i enlighet med regeringens förslag

(bet. 1995/96:FiU5 s. 11). Finansutskottet återkom våren 1996 till frågan i

samband med sitt ställningstagande till ett motionsyrkande där det gjordes

gällande att det då nyligen införda statsbidragssystemet skulle vara

grundlagsstridigt. Med stöd av ett yttrande från konstitutionsutskottet

(1995/96:KU10y) fann finansutskottet för sin del att systemets

grundlagsenlighet var ställd utom allt tvivel (bet. 1995/96:FiU10 s. 146).

I syfte att uppnå större enighet i frågan om den kommunala självstyrelsens

förhållande till grundlagen tillsattes år 1995 en parlamentarisk kommitté med

uppgift att analysera frågan. Denna kommitté avlämnade i oktober 1996

betänkandet Den kommunala självstyrelsen och grundlagen (SOU 1996:129) med

bl.a. ett förslag till ett uttryckligt stadgande i regeringsformen som medger

att kommuner och landsting i lag åläggs att bidra till kostnaden för andra

kommuners respektive landstings uppgifter om det görs för att uppnå en jämlik

fördelning av resurser mellan kommuner och mellan landsting. Något förslag med

anledning av betänkandet har ännu inte lagts fram av regeringen.

Riksdagen har efter sina grundläggande beslut under år 1995 sedermera vid

upprepade tillfällen med anledning av motionsyrkanden uttalat att någon

omprövning av det nuvarande utjämningssystemet inte behövs utifrån

konstitutionella synpunkter (bet. 1995/96:FiU10, bet. 1996/97:FiU7, bet.

1996/97:FiU20 samt bet. 1997/98:FiU3).

Bidrag i utjämningssyfte i Skåne och Västra Götaland

När det gäller det nu aktuella lagstiftningsärendet delar utskottet regeringens

bedömning att de mål som landstingen och kommunerna i Skåne län och Västra

Götalands län ställt upp i samband med de förestående indelningsförändringarna

inte kan uppnås utan att landstingen och kommunerna övergångsvis ges möjlighet

att bidra till varandras kostnader. Utskottet vill i likhet med vad som anförs

i propositionen understryka att utgångspunkten i samband de ekonomiska

regleringarna är att landstingen respektive kommunerna skall ta ut skatt av

sina invånare så att de kan svara för den verksamhet som ålagts dem. Avsikten

är således inte att införa ett system där kommuner på sikt är beroende av

bidrag från landstinget. I stället handlar det om att ge möjlighet till en

successiv anpassning till den nya indelningen så att indelningsändringen i sig

avsnitt 12 Kontrollera mot PDF

inte innebär för stora förändringar för de enskilda skattebetalarna i de

berörda kommunerna. Med anledning av vad som anförs i motion Fi63 (m) om

möjligheterna till samordnings- och effektivitetsvinster vill utskottet påpeka

att de positiva ekonomiska effekterna av indelningsändringen inte kan förväntas

uppkomma i samma stund som de nya landstingen bildas.

Utskottet instämmer i konstitutionsutskottets bedömning att bidrag som lämnas

med det syfte som anges i propositionen inte strider mot regeringsformens

regler om den kommunala beskattningsrätten. Utskottet delar också

konstitutionsutskottets bedömning att lagen, för att syftet skall framstå

tydligare, bör utformas så att orden ?främja skatteutjämning? i regeringens

lagförslag ersätts med orden ?motverka att bildandet av de nya landstingen

föranleder höjt uttag av kommunalskatt?. Med stöd av vad konstitutionsutskottet

anfört anser även finansutskottet att den grundlagsinvändning som framförs i

motion Fi63 (m) därmed har bemötts. Motion Fi63 (m) avstyrks därmed av

utskottet.

Tidsbegränsning av lagen

Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om tidsbegränsning av

lagen. Som tidigare framhållits är avsikten att bidrag skall lämnas under en

övergångsperiod. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är svårt att

nu avgöra hur lång denna period behöver vara. Lagen bör därför inte

tidsbegränsas. Samtidigt vill utskottet understryka att behovet av

bidragsmöjligheten enligt regeringens uttalanden i propositionen skall

utvärderas före utgången av år 2002. Utskottet kan instämma i vad som framförs

i motion Fi62 (kd) om att det är angeläget att kommunerna är inställda på att

bidragen endast lämnas under en kortare period. Utskottet anser för sin del att

syftet bakom motionärernas krav i huvudsak är tillgodosett med vad utskottet

här anfört. Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi62 (kd).

Utskottets lagförslag

Med hänvisning till det anförda föreslår finansutskottet att riksdagen beslutar

att anta det av utskottet upprättade och i bilaga 2 till betänkandet fogade

förslaget till lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och

Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förändringar i det kommunala systemet för ersättning

för viss mervärdesskatt

att riksdagen antar de i proposition 1997/98:153 yrkandena 1 och 2 framlagda

förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för

kommuner och landsting,

dels lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

2. beträffande avslag på förslaget att lämna bidrag i utjämningssyfte i

Skåne och Västra Götaland

avsnitt 13 Kontrollera mot PDF

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi63,

res. 1 (m)

3. beträffande tidsbegränsning av lagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi62.

res. 2 (fp, mp, kd)

4. beträffande utskottets lagförslag om rätt att lämna bidrag i

utjämningssyfte i Skåne och Västra Götaland

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:153 yrkande 3 antar

regeringens förslag till lag om rätt för landstinget och kommunerna i

Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun med

den ändringen att lagen skall erhålla den i bilaga 2 som Utskottets

förslag betecknade lydelsen.

Stockholm den 26 maj 1998

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Lisbet Calner

(s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson

(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne Eberstein (s), Johan

Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Per Bill (m), Roy Ottosson (mp), Mats

Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s) och Bo Lundgren (m).

Reservationer

1. Avslag på förslaget att lämna bidrag i utjämningssyfte i Skåne och Västra

Götaland (mom. 2)

Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt, Per Bill och Bo Lundgren (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Finansutskottet

tar inledningsvis? och på s. 11 slutar med ?därmed av utskottet? bort ha

följande lydelse:

Finansutskottet avvisar i likhet med motionärerna bakom motion Fi63 (m)

regeringens förslag till lag som skall ge landsting och kommuner i Skåne län

och i Västra Götalands län rätt att lämna bidrag till varandra. Enligt

utskottets mening är det uppenbart att förslagen strider mot regeringsformens

regler om den kommunala beskattningsrätten. Lagrådets inledande analys är

därvid belysande och utgör i sig tillräcklig grund för att avvisa lagförslaget.

All lagstiftning som i sak innebär att en kommun eller ett landsting får rätt

eller blir skyldig att bidra till finansieringen av verksamheten i en annan

kommun eller annat landsting är enligt utskottet grundlagsstridig. Denna

slutsats gäller oavsett om bidraget sker direkt eller om - som i det aktuella

fallet - behovet av skatteutjämning uppkommer i samband med sammanläggningar av

kommuner och landsting. Det är symptomatiskt att argumentationen för att likväl

godta lagförslaget i det efter Lagrådets yttrande lätt reviderade skicket nu

utgår från s.k. konstitutionell praxis, d.v.s. man åberopar tidigare brott mot

Regeringsformens bestämmelser beträffande den kommunala beskattningsrätten.

Utskottet vill i sammanhanget understryka att det av Lagrådets yttrande i det

avsnitt 14 Kontrollera mot PDF

nu aktuella lagstiftningsärendet framgår som ett ovedersägligt faktum att den

av regeringen åberopade förebilden för det föreslagna systemet, dvs.

möjligheten för Stockholms läns landsting att lämna skatteutjämningsbidrag till

kommunerna inom landstingsområdet, är tydligt grundlagsstridig. När denna lag

beslutades av riksdagen föregicks den inte av någon granskning av Lagrådet.

Regeringen bör därför omgående återkomma till riksdagen med ett förslag till

upphävande av ifrågavarande lag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi63 (m).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avslag på förslaget att lämna bidrag i utjämningssyfte

i Skåne och Västra Götaland

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi63 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Tidsbegränsning av lagen (mom. 3)

Carl B Hamilton (fp), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

övergår härefter? och slutar med ?motion Fi62 (kd)? bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser således att det finns ett behov för kommunerna och

landstingen i Skåne län och Västra Götalands län att under en övergångsperiod

lämna bidrag till varandra. Utskottet anser, mot bakgrund av dels att det är

ett övergående behov, dels Lagrådets yttrande, att lagen bör vara klart

tidsbegränsad. För att kommunerna och landstingen omgående skall inrikta sig på

att anpassa verksamheten till ett läge där bidrag inte längre ges är det enligt

utskottets mening inte tillräckligt med de allmänna uttalanden som regeringen

gör i propositionen om utvärdering före utgången av år 2002. Utskottet föreslår

därför att rätten till bidrag mellan kommuner redan inledningsvis avgränsas

till att gälla längst till år 2003.

Med det anförda föreslår utskottet - med anledning av motion Fi62 (kd) - att

förslaget om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne och Västra Götalands

län att lämna bidrag till annan kommun tidsbegränsas till år 2003.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidsbegränsning av lagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Fi62 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om att tidsbegränsa lagen till

år 2003.

Propositionens lagförslag

Av utskottet framlagt lagförslag

Förslag till lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra

Götalands län att lämna bidrag till annan kommun

Härigenom föreskrivs följande.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

avsnitt 15 Kontrollera mot PDF

--------------------------------------------------------

|Med anledning av bildandet av Skåne läns landsting och|

|Västra Götalands läns landsting får |

-------------------------------------------------------

|1. Skåne läns landsting | 1. Skåne läns landsting|

|lämna bidrag till en eller |lämna bidrag till en eller|

|flera kommuner i Skåne län |flera kommuner i Skåne län|

|och Västra Götalands läns |och Västra Götalands läns|

|landsting lämna bidrag |landsting lämna bidrag|

|till Göteborgs kommun, om |till Göteborgs kommun, om|

|det behövs för att främja |det behövs för att|

|skatteutjämning, och |motverka att bildandet av|

| |de nya landstingen|

| |föranleder höjt uttag av|

| |kommunalskatt, och |

--------------------------------------------------------

|2. kommunerna i Skåne län respektive kommunerna i|

|Västra Götalands län lämna bidrag till varandra, om det|

|behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna till|

|följd av överlåtele av uppgifter mellan landstinget och|

|kommunerna. |

--------------------------------------------------------

| |

|---------- |

| Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |

--------------------------------------------------------

Lagrådets yttrande

över det i proposition 1997/98:153 framlagda förslaget till lag om rätt för

landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra Götalands län att lämna

bidrag till annan kommun

Konstitutionsutskottets yttrande

1997/98:KU12y

Vissa kommunala frågor

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:153 Vissa kommunala frågor jämte motionerna 1997/98:Fi62

och 1997/98:Fi63 i de delar som berör konstitutionsutskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla frågan om bidrag

i utjämningssyfte i Skåne och Västra Götalands län.

Propositionen

Regeringen har beslutat att Kristianstads läns landsting och Malmöhus läns

landsting den 1 januari 1999 skall läggas samman till Skåne läns landsting.

Samma dag skall Malmö kommun träda in i Skåne läns landsting. Regeringen har

även beslutat att Göteborgs och Bohus läns landsting, Älvsborgs läns landsting

och Skaraborgs läns landsting den 1 januari 1999 skall läggas samman till

Västra Götalands läns landsting. Samma dag skall Göteborgs kommun träda in i

Västra Götalands läns landsting samt Habo och Mullsjö kommuner träda in i

Jönköpings läns landsting.

Framställningar har gjorts till regeringen med begäran om att möjligheter

skapas för att övergångsvis göra vissa omfördelningar av skattemedel i Skåne

län och Västra Götalands län med anledning av den nya landstingsindelningen.

avsnitt 16 Kontrollera mot PDF

Sådana framställningar har bl.a. kommit in från sammanläggningsdelegerade för

Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting.

Vidare har de berörda landstingen samt Malmö och Göteborgs kommuner till

regeringen gett in förslag till preliminära ekonomiska regleringar vilka

regeringen har fastställt.

En utgångspunkt för arbetet med de ekonomiska regleringarna till följd av

indelningsändringarna i Skåne län och Västra Götalands län är enligt

propositionen att landstingen respektive kommunerna skall ta ut skatt av sina

invånare så att de kan svara för den verksamhet som ålagts dem. I de ekonomiska

regleringarna har angetts som mål att effekterna av bildandet av de nya

landstingen så långt möjligt skall vara neutrala för invånarna i Skåne län

respektive inte skall medföra några väsentliga ökningar i utdebitering eller

väsentliga minskningar av verksamheten för invånarna i Västra Götalands län.

Det har enligt regeringen visat sig att dessa mål inte kan nås utan någon form

av inomregional utjämning.

Regeringen föreslår därför att det i en lag, som utarbetats i Regeringskan-

sliet, fastställs att Skåne läns och Västra Götalands läns landsting får lämna

bidrag till en eller flera kommuner i Skåne län respektive Västra Götalands

län, om det behövs för att främja skatteutjämning. Kommunerna i Skåne län

respektive kommunerna i Västra Götalands län skall även tillåtas ge bidrag till

varandra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna till följd av

att kommunerna vid verksamhetsöverföringar mellan kommunerna och landstinget

har olika kostnader för den verksamhet som överlåtits. Den särskilda lag som

skall stiftas är inte tidsbegränsad men det fortsatta behovet av

bidragsmöjligheten skall utvärderas före utgången av år 2002. Lagen föreslås

träda i kraft den 1 januari 1999.

När det gäller de formella förutsättningarna för lagen erinrar regeringen om

bestämmelsen i 1 kap. 7 § regeringsformen, enligt vilken kommuner och landsting

får ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter, och om bestämmelsen i 2 kap. 1

§ kommunallagen där det stadgas att kommuner och landsting själva får ha hand

om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens

eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall handhas

enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan.

Av dessa bestämmelser följer enligt regeringen att ett landsting eller en

kommun inte får ta ut skatt för skötseln av en uppgift som ankommer på en annan

kommun. När ett landsting lämnar bidrag till en kommun i utjämningssyfte bidrar

avsnitt 17 Kontrollera mot PDF

landstinget till kostnaderna för skötseln av kommunala angelägenheter. Detsamma

är fallet när en kommun lämnar bidrag till en annan kommun för

kostnadsutjämning.

För att kunna genomföra förslaget bör därför enligt regeringen Skåne läns och

Västra Götalands läns landstings kompetens vidgas så att landstingen ges

befogenheten att lämna bidrag till en kommun i länet i utjämningssyfte. Även

kommunernas kompetens bör utvidgas så att de kan lämna bidrag till varandra för

kostnadsutjämning till följd av verksamhetsöverföringar. En liknande utvidgning

av ett landstings kompetens att lämna bidrag till kommuner har skett tidigare

genom lagen (1982:1070) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun,

och en utvidgning motsvarande den nu föreslagna av kommunernas kompetens har

skett i samband med överföringen av omsorgsverksamheten från landstingen till

kommunerna (jfr 17 § lagen [1993:387] om stöd och service till vissa

funktionshindrade).

Att utnyttja den vidgade kompetensen är frivilligt och således inte någon

skyldighet. Enligt regeringens mening saknas det anledning att i lagen närmare

reglera förutsättningarna för när bidrag får lämnas. Är parterna överens bör en

utjämning få ske.

Motionerna

I motion 1997/98:Fi62 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) föreslås att lagen

tidsbegränsas till att gälla längst till utgången av år 2005. Kristdemokraterna

instämmer i behovet av den föreslagna lagen men anser att möjligheten att lämna

bidrag skall vara klart tidsavgränsad så att kommunerna omgående inriktar sig

på att anpassa verksamheten till ett läge där bidrag inte längre ges.

I motion 1997/98:Fi63 av Lars Tobisson m.fl. (m) avvisas lagförslaget

eftersom det strider mot gällande grundlag och dessutom är ett olämpligt

tillvägagångssätt att lösa de frågor som uppkommit i samband med de nya

landstingsbildningarna. Av bestämmelserna i regeringsformen följer enligt

motionen att ett landsting eller en kommun inte får ta ut skatt som i

skatteutjämningssyfte överförs t.ex. till ett annat landsting eller annan

kommun och av bestämmelserna i kommunallagen att ett landsting eller en kommun

inte får ta ut skatt för skötseln av uppgifter som ankommer på en annan kommun.

Det kan visserligen åberopas att det tidigare antagits en motsvarande lag för

Stockholms läns landsting. Även denna är ett avsteg från gällande rätt och

borde inte ha beslutats. Över huvud taget visar bl.a. detta lagförslag hur

regeringen nu endast kan söka stöd för sitt förslag i s.k. konstitutionell

praxis, dvs. man åberopar tidigare avsteg från grundlagens ordalydelse.

Motionärerna noterar också att regeringen inte gör lagen tidsbegränsad trots

avsnitt 18 Kontrollera mot PDF

att detta utifrån det resonemang som förs i propositionen borde ha varit

självklart. Därmed föreligger en risk för en permanentning av inomregional

utjämning.

Lagrådet

Finansutskottet har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslaget till

lag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra Götalands län

att lämna bidrag till annan kommun.

I sitt yttrande, avgivet den 12 maj 1998, anför Lagrådet bl.a. följande.

Enligt Lagrådet är en grundläggande fråga, som inte närmare behandlats i

propositionen, om det remitterade lagförslaget är förenligt med bestämmelserna

i regeringsformen (RF) om den kommunala beskattningsrätten. Dessa bestämmelser

innebär att rikets kommuner, dvs. primärkommuner och landstingskommuner får ta

ut skatt för skötseln av sina uppgifter (1 kap. 7 § RF). Vilka dessa uppgifter

är framgår inte av bestämmelsen. Enligt förarbetena ger bestämmelsen rätt för

en kommun att ta ut skatt som behövs för skötseln av de uppgifter som på olika

grunder åvilar kommunen (se prop. 1973:90 s. 191).

Enligt 8 kap. 5 § RF skall föreskrifter om kommunens befogenheter och

åligganden meddelas i lag. Sådana lagreglerade befogenheter eller skyldigheter

kan enligt Lagrådet i och för sig betecknas som kommunens angelägenheter.

Frågan är emellertid, anser Lagrådet, om bestämmelsen i regeringsformen ger

riksdagen en obegränsad rätt att föreskriva befogenheter eller skyldigheter för

kommunerna eller om denna rätt är inskränkt t.ex. på så sätt att befogenheterna

eller skyldigheterna inte får avse uppgifter som saknar anknytning till

vederbörande kommun eller till dess invånare. Någon sådan begränsning framgår

inte av själva lagtexten. Enligt Lagrådets mening måste bestämmelsen dock anses

innebära att riksdagen får föreskriva endast befogenhet eller skyldighet att

fullgöra sådana uppgifter som kommunen kan finansiera genom skatteuttag enligt

1 kap. 7 § RF.