Bet. 1997/98:FiU9

Finansutskottets betänkande

1997/98:FIU09

Sverige och den ekonomiska och monetära unionen (prop. 1997/98:25)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

FiU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet propositionen om Sverige och den ekonomiska

monetära unionen jämte motioner. Utskottet delar regeringens uppfattning att

Sverige inte bör införa Europeiska unionens gemensamma valuta euron då den

tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU) inleds.

Utskottet tillstyrker de riktlinjer avseende den ekonomiska politiken och EMU

som regeringen förordar.

Samtliga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 16 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1997/98:25 föreslår regeringen

1. att riksdagen antar som sin mening att Sverige inte bör införa Europeiska

unionens gemensamma valuta euron då den tredje etappen av den ekonomiska och

monetära unionen (EMU) inleds,

2. att riksdagen godkänner de riktlinjer avseende den ekonomiska politiken

och EMU som regeringen förordar (avsnitten 6 och 7).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Fi2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag förordar riktlinjer för

ett Europa i arbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en folkomröstning om EMU-medlemskapet skall hållas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att denna folkomröstning skall hållas i anslutning till EU-valet

1999, i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtstramningspolitikens motiv,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riskerna med en valutaunion med avseende på återfinansieringen av

statsskulden.

1997/98:Fi3 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen - med avslag på de

riktlinjer avseende den ekonomiska politiken och EMU som regeringen förordar -

godkänner vad i motionen anförts om att Sverige bör införa Europeiska unionens

gemensamma valuta euron då den tredje etappen av den ekonomiska och monetära

unionen (EMU) inleds.

1997/98:Fi4 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett eventuellt svenskt EMU-medlemskaps risker beträffande

sysselsättningen och penningpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundlagsfrågan och folkomröstning i samband med ett eventuellt

svenskt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen.

1997/98:Fi5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det ligger i Sveriges intresse att delta i EMU från den 1

januari 1999,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för den ekonomiska politiken och EMU.

1997/98:Fi6 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer avseende den ekonomiska politiken

och EMU i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det svenska konvergensprogrammet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fortsatt svenskt agerande i fråga om valutaunionen inom EU,

4. att riksdagen beslutar att frågan om svenskt inträde i EMU:s tredje fas

skall avgöras i en folkomröstning,

5. att riksdagen beslutar att folkomröstningen om svenskt inträde i EMU:s

tredje fas skall hållas på dagen för val till riksdagen 1998.

1997/98:Fi7 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall införa Europeiska unionens

gemensamma valuta då den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen

(EMU) inleds,

2. att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under allmänna motionstiden

1997/98:Fi203 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om olika ekonomiska

modeller i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär direktiv till demokratiutredningen om

EU-propagandan i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den långsiktiga politiken för ett starkare Sverige utanför EMU,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kravet på grundlagsändring före ett eventuellt beslut om svenskt

medlemskap i EMU.

1997/98:Fi219 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nackdelar och risker med ett eventuellt svenskt medlemskap i

Europeiska monetära unionen,

17. att riksdagen beslutar att svenskt medlemskap i Europeiska monetära

unionen skall avgöras i en folkomröstning,

1997/98:U501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör delta i det europeiska valutasamarbetet så tidigt

som möjligt, helst redan från starten.

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sverige och EMU.

1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall tillhöra Europeiska monetära

unionen.

Inkommen skrivelse m.m.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit en skrivelse från Företagarnas

riksorganisation angående riksorganisationens syn på ett svenskt medlemskap i

den ekonomiska och monetära unionen.

Utskottet har sedan 1996 också mottagit närmare 3 000 vykort om kronan och

EMU.

Utskottet

Inledning

Av EG-fördraget följer att den tredje etappen av den ekonomiska och monetära

unionen (EMU) skall inledas den 1 januari 1999. I slutet av april eller i

början av maj år 1998 kommer EU:s ministerråd på stats- och regeringschefsnivå

att besluta om vilka länder som skall ingå i valutaunionen. Enligt regeringen

bör den svenska ståndpunkten läggas fast i god tid före detta rådsmöte.

Sveriges deltagande i valutaunionen

Propositionen

I propositionen anför regeringen att frågan om deltagande i valutaunionen hör

till de allra viktigaste politiska frågorna. EMU är det största projektet i

europeisk integration sedan Romfördraget. Både att delta och att inte delta

innebär förändringar jämfört med dagens situation. Regeringen erinrar om att

man under lång tid har arbetat med nationella förberedelser, förhandlingsarbete

i EU samt medverkat till att analyser och debatt har kommit till stånd. Ett

exempel är den s.k. EMU-utredningen som har utrett konsekvenserna av en

eventuell svensk anslutning till valutaunionen (SOU 1996:158). Utredningen har

publicerat ett tjugotal bilagor, bl.a. om arbetsmarknadens funktionssätt.

Regeringens hållning har hela tiden varit att ställningstagandet till den

gemensamma valutan skall tas utifrån en styrkeposition. Det innebär att svensk

ekonomi måste uppvisa en tillräcklig grad av styrka och varaktig stabilitet.

Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram som sedan har följts

upp löpande. Det är också nödvändigt att ha kommit tillräckligt långt i

nationella praktiska förberedelser av rättsligt och annat slag. Genomgående har

gällt att det svenska beslutet måste ha stark demokratisk förankring.

Svensk ekonomi har under början av 1990-talet genomgått den djupaste

recessionen sedan 1930-talet. Sverige var för bara några år sedan ett av de

länder i OECD som hade allra störst underskott i de offentliga finanserna. BNP

sjönk under tre år i rad, investeringarna föll och arbetslösheten ökade mycket

kraftigt. Sedan dess har svensk ekonomi genomgått en omfattande konsolidering.

Regeringen anser att svensk ekonomi har nått en tillräcklig grad av styrka och

varaktig stabilitet för att kunna delta i valutaunionen. Svensk ekonomi har

förbättrats kraftigt de senaste åren och står sig väl vid en jämförelse med

andra länder.

Regeringen framhåller att ett deltagande i valutaunionen måste ha en stark

demokratisk förankring. EMU är i hög grad ett politiskt projekt. Deltagande bör

ses som ett uttryck för den politiska viljan att medverka i en väsentligt

fördjupad europeisk integration. Det finns inte folkligt stöd för att gå med i

valutaunionen när den upprättas den 1 januari 1999.

Medan inställningen hos allmänheten är negativ, så är den mer positiv hos

näringsliv, organisationer och myndigheter. Den negativa inställningen hos det

svenska folket måste emellertid vara avgörande för ställningstagandet. Det

svenska politiska systemets trovärdighet skulle riskera ett starkt

ifrågasättande om riksdagen beslutade om det stora steget att gå med i

valutaunionen från starten. Samtidigt skulle EU och det svenska EU-medlemskapet

riskera att bli än mer ifrågasatt. Enligt regeringen ligger det varken i

svenskt eller europeiskt intresse att försöka driva igenom en svensk medverkan

i valutaunionen från starten när det inte finns ett tillräckligt brett folkligt

stöd för detta. Det skulle riskera att skapa splittring. Sverige skulle inte

kunna lämna tillräckligt positiva bidrag till bildandet av EMU om inte

deltagandet är underbyggt av ett folkligt stöd.

Regeringen framhåller också att ett par andra viktiga omständigheter behöver

beaktas.

Det gäller för det första om svensk ekonomi skadas av att Sverige står

utanför valutaunionen från starten. Det skulle kunna ske om ett deltagande

skulle ge väsentliga ekonomiska vinster som Sverige går miste om genom att stå

utanför valutaunionen. Det kan även ske genom att ställningen som

utanförstående medlemsstat i sig leder till negativa effekter. EMU-utredningen

menade att ett deltagande i valutaunionen ger säkra, men rätt små

samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Den menade också att Sverige utanför

valutaunionen skulle möta större svårigheter att få trovärdighet för den

ekonomiska politiken. Utredningen menade emellertid att det var möjligt att

vidta åtgärder för att kompensera för detta. Regeringen delar i stort sett

utredningens bedömning om de samhällsekonomiska effektivitetsvinsterna. Enligt

regeringen är det möjligt att nå trovärdighet för den ekonomiska politiken

också utanför valutaunionen.

En andra omständighet att beakta gäller Sveriges möjligheter att utöva

inflytande i EU som följd av att Sverige inte deltar i valutaunionen. EMU-

utredningen menade att effekterna av att stå utanför i detta hänseende är

negativa. Regeringen delar bedömningen att Sveriges inflytande skulle bli

större om Sverige ingick i den krets av länder som fördjupar integrationen

genom att införa en gemensam valuta. Emellertid kan inte denna aspekt enligt

regeringens bedömning få väga tyngre än bristen på folkligt stöd.

Regeringen föreslår, sammanfattningsvis, att Sverige inte bör införa Europeiska

unionens gemensamma valuta då den tredje etappen av den ekonomiska och monetära

unionen (EMU) inleds.

Om riksdagen ställer sig bakom regeringens ståndpunkt så kommer regeringen,

företrädd av finansministern och statsministern, att agera i överensstämmelse

med denna uppfattning då EU:s ministerråd våren 1998 gör sin prövning enligt

EG-fördragets artikel 109j.4.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motionerna Fi3 och U501 att Sverige skall

delta fullt ut i det europeiska valutasamarbetet. En gemensam marknad

förutsätter enligt partiets mening en gemensam valuta.

För Moderata samlingspartiet framstår vad partiet kallar utanförskapet som en

väg till självvald isolering. Effekterna kommer att bli allvarliga för dem som

inte har särskilda möjligheter att hävda sig. Små företag och medborgare i

gemen får betala mest om Sverige väljer att vända ryggen åt EMU-samarbetet.

Utanförskapet innebär att Sveriges möjligheter att påverka hela

EU-samarbetets utveckling reduceras. Det begränsade inflytandet kommer inte att

stanna vid det ekonomiska och monetära området utan gälla mycket mer.

Om Sverige står utanför kommer företag att drabbas av extra kostnader när de

tvingas att arbeta med dubbla valutor. För de små och medelstora företag som

skall svara för den största delen av sysselsättningstillväxten i framtiden

innebär detta att en särskilt tung sten läggs på börda.

Osäkerheten om Sveriges penning- och valutapolitiska avsikter kommer vid ett

utanförskap att förstärkas. Det innebär att företags intresse för att etablera

sig i vårt land kommer att sjunka. Utanförskapet leder till högre räntor. Det

slår negativt mot företagens investeringar och mot enskilda människors ekonomi.

Högre räntor gör det dyrare att bo.

Det kommer att kosta mer för enskilda människor att resa till andra länder.

Svenska kronor måste växlas till euro. I andra riktningen försvåras turismen

genom att euro måste växlas till kronor och kronor till euro.

En första förutsättning för att Sverige skall kunna komma med i valuta-

unionen redan vid starten är en skyndsam anslutning till ERM. En sådan

anknytning kommer emellertid inte att ske i tid för att Sverige skall kunna

hävda att växelkurskriteriet har uppfyllts. Sverige kan därför formellt inte

göra anspråk på att få delta i valutaunionen från första början. Men enligt

motionärerna bör Sverige begära dispens från kravet på valutastabilitet.

Sammanfattningsvis skulle Sverige vid ett deltagande i valutaunionen få del

av effektivitetsvinsterna för samhällsekonomin men avhända sig den penning- och

valutapolitiska självständigheten. Engångskostnaderna för näringslivet att

anpassa sig till euron är sannolikt ungefär lika stora om vi går med som om vi

står utanför. Kraven på finanspolitisk återhållsamhet och strukturella reformer

blir snarast större vid ett utanförskap. Motionärerna gör bedömningen att de

rent samhällsekonomiska vinsterna är större av att delta i valutaunionen än att

stå utanför.

Regeringens ?vänta och se?-politik riskerar att undergräva Sveriges

förtroende som en konstruktiv medlem genom underlåtelsen att uppfylla de

fördragsmässiga förpliktelserna. Det europeiska samarbetet utvecklas inte genom

att man ställer sig utanför.

Enligt Folkpartiet liberalernas motion Fi5 talar såväl politiska som ekonomiska

skäl för att ett deltagande i valutaunionen från den första januari 1999 ligger

i Sveriges intresse.

För motionärerna är EMU inget självändamål utan ett medel för att föra

medlemsländerna närmare varandra och öka välståndet i Europa. Det främsta

argumentet för en gemensam valuta är att en sådan knyter medlemsländerna

närmare varandra. Den centrala tanken med det europeiska samarbetet är hur

fred, frihet, demokrati och säkerhet kan garanteras för Europas invånare.

Motionärerna framhåller att i detta arbete skall Sverige spela en aktiv och

pådrivande roll. Möjligheterna ökar avsevärt om Sverige är med i den grupp

länder som går i spetsen när det ekonomiska samarbetet fördjupas i och med

EMU:s tredje steg.

Möjligheterna att påverka utvecklingen på viktiga områden som

östutvidgningen, brottsbekämpningen och gemensamma insatser för miljön ökar om

Sverige aktivt arbetar för fortsatt integration.

Också de ekonomiska argumenten för ett svenskt medlemskap i valuta- unionen

från starten den första januari 1999 är enligt motionärerna starka. För en

liten, exportberoende nation med en inflations- och devalveringshisto- ria, är

det inte gratis att ?vänta och se?. Motionärerna erinrar om att enligt

regeringens bedömning uppfyller Sverige konvergenskraven och därmed kan

utanförskapet tolkas som att Sverige vill förbehålla sig rätten att återfalla i

en traditionell devalverings- och inflationspolitik.

Den tydligaste konsekvensen av ett utanförskap är osäkerheten. Osäkerhet om

inriktningen på den ekonomiska politiken och den framtida kronkursen. Denna

osäkerhet kommer att visa sig genom bland annat högre räntor, fortsatt risk för

stora svängningar i värdet på den svenska kronan, färre investeringar i

Sverige, sämre sysselsättningsutveckling samt högre kostnader i företagen för

kurssäkring och valutaväxling.

Miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi219 att valutaunionen framstår mer

som ett hot än som en möjlighet för Europa och Sverige. En sådan union ökar de

ekonomiska skillnaderna och de sociala spänningarna och hotar den grundläggande

idén att skapa ett fredligt, samarbetande Europa.

Liknande tankar framför samma parti i motion Fi6 där man också kräver att

Sverige stannar utanför EMU. EMU-projektet är enligt motionärerna ett

högriskprojekt som mycket väl kan spåra ur och verka destabiliserande både på

ekonomi och samhälle i Europa. Miljöpartiet de gröna anser därför att den

svenska regeringen skall motarbeta hela EMU-projektet.

Kristdemokraterna anser i motion Fi7 att Sverige inte skall vara ett av de

länder som deltar när den tredje etappen av EMU av allt att döma inleds den 1

januari 1999. Enligt motionärerna är den sammanlagda bilden av den svenska

ekonomins funktionssätt, framför allt vad gäller arbetsmarknaden, sådan att ett

svenskt medlemskap i EMU inte går att förorda under överskådlig tid.

Kristdemokraterna anser i likhet med regeringen att den negativa

folkopinionen utgör ett hinder för ett svenskt EMU-medlemskap. Att ta steget in

i en ekonomisk och monetär union mot folkets vilja riskerar enligt motionärerna

att äventyra hela EU-medlemskapet.

Även att stå utanför EMU medför emellertid risker och negativa konse-

kvenser. Sveriges inflytande i EU-samarbetet riskerar att försvagas vid ett

utanförskap. Kristdemokraterna hävdar dock att Sverige skulle få ökad

förståelse för sitt utanförskap om två orsaker tydligt angavs: för det första

att Sverige inte har genomfört den ekonomiska strukturanpassning som krävs för

ett EMU-medlemskap och för det andra att det svenska EU-medlemskapet inte ska

äventyras.

Också i motion K715 framhåller Kristdemokraterna att Sverige bör avstå från

en anslutning till valutaunionen när den träder i kraft 1999. Eftersom

tillväxtfrämjande och strukturella åtgärder avvisats är det inte längre

realistiskt att under denna mandatperiod kunna skapa förutsättningar som gör

det möjligt för Sverige att utan långtgående skadeverkningar ansluta sig till

EMU.

Enligt motion Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) känner

svenska kvinnor stor tveksamhet till EMU. Motionärerna framhåller att

Centerpartiets aktiva medverkan i att sanera statens finanser banar väg för att

Sverige med hög trovärdighet och ekonomisk framgång kan avstå från att gå med i

EMU. Bristen på folklig förankring i det politiska projektet EMU bidrar till

den kritik som riktas mot unionen. EMU kan enligt motionärerna leda till

allvarliga spänningar av både ekonomisk och politisk karaktär. Motionärerna

anser att riksdagen skall besluta att Sverige inte skall tillhöra EMU.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor om EMU och valuta- unionen

(se t.ex. 1995/96:FiU1, 1995/96:FiU10, 1996/97:FiU1, 1996/97: FiU3y,

1996/97:FiU20). Utskottet har då erinrat om att riksdagen skall ta ställning

till ett svenskt deltagande i valutaunionen under hösten 1997.

I yttrandet över propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen

framhöll utskottet bl.a. följande (1994/95:FiU1y, s. 10-11):

Utskottet anser att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i det

tredje steget måste föregås av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi

kommer att påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan på

arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten. Ökad tillväxt,

sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de

offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka

budgeten är också nödvändiga.

Som utskottet redovisat har ett omfattande förberedelsearbete bedrivits. Bland

annat har EMU-utredningen analyserat konsekvenserna av en eventuell svensk

anslutning till valutaunionen.

Utskottet kan konstatera att ställningstagandet rörande Sveriges deltagande i

valutaunionen kan tas utifrån en styrkeposition. När den svenska ekonomiska

krisen var som djupast var det få som trodde att Sverige skulle kunna klara

inträdesvillkoren för valutaunionen. Ekonomin har sedan dess genomgått en

omfattande konsolidering. I likhet med regeringen anser utskottet att svensk

ekonomi har nått en tillräcklig grad av styrka och varaktig stabilitet för att

Sverige skulle kunna delta i valutaunionen.

Som regeringen konstaterar finns det inte folkligt stöd för ett svenskt

deltagande i valutaunionen från den 1 januari 1999. Sverige skulle inte kunna

lämna tillräckligt positiva bidrag till bildandet av EMU om inte deltagandet är

underbyggt av ett folkligt stöd.

Utskottet delar regeringens uppfattning att den negativa inställningen hos

landets medborgare måste vara avgörande för ställningstagandet. Även om

Sveriges möjligheter att utöva inflytande i EU skulle bli större om Sverige

deltog i valutaunionen kan inte det uppväga bristen på folkligt stöd. Utskottet

vill samtidigt framhålla att det enligt utskottets uppfattning är möjligt att

nå trovärdighet för den ekonomiska politiken också utanför valutaunionen.

I propositionen framhåller regeringen att EMU bör spela en central roll i

Sveriges fortsatta EU-arbete, även om Sverige står utanför. EMU är ett viktigt

projekt för EU och dess medlemsstater. Det finns en stark politisk vilja att

förverkliga valutaunionen. Enligt regeringen har Sverige ett betydande intresse

av att EMU lyckas. Det kan konstateras att Sverige på olika sätt kommer att

beröras av frågor som gäller spelreglerna för EMU. Sådana frågor har Sverige

all anledning att fortsätta att påverka och det är därför angeläget att nära

följa och analysera olika frågeställningar som hör samman med EMU.

Utskottet delar denna uppfattning och vill understryka att Sverige kommer

också utanför valutaunionen att fullt ut, och på samma villkor som övriga

medlemsstater, delta i den inre marknaden. Svensk ekonomi är redan starkt

integrerad med övriga EU-länders ekonomi. Tillväxt och sysselsättning i Sverige

kommer i hög och sannolikt växande grad att vara beroende av den ekonomiska

utvecklingen i EU.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner

i enlighet med propositionens yrkande 1 att Sverige inte bör införa Europeiska

unionens gemensamma valuta euron då den tredje etappen av EMU inleds.

Motionerna Fi3 (m) i denna del, Fi5 (fp) yrkande 1, Fi6 (mp) yrkande 3, Fi219

(mp) yrkande 16 samt U501 (m) yrkande 4 avstyrks således.

I motion Fi912 (c), yrkande 8, från allmänna motionstiden och i motion Fi7

(kd), yrkande 1, anförs att Sverige inte skall införa euron som nationell

valuta eller delta i valutaunionen då tredje etappen av EMU inleds. Även i

motion K715 (kd), yrkande 7, framförs samma uppfattning. Dessa motioner är

tillgodosedda med vad utskottet föreslår och behöver därför inte föranleda

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

Propositionen

I kapitel 6 i propositionen ger regeringen sin syn på de krav som ställs på den

ekonomiska politiken om Sverige skulle stå utanför valutaunionen.

Regeringen framhåller att den svenska ekonomiska politiken utformas i en

internationell miljö, oavsett om Sverige deltar i valutaunionen eller inte. I

alla händelser kommer den fortsatta europeiska integrationen att påverka de

svenska ekonomisk-politiska avvägningarna.

Det övergripande målet måste vara att säkra att Sverige får en så bra

ekonomisk utveckling som möjligt utanför valutaunionen. Kraven på den

ekonomiska politiken minskar inte om Sverige står utanför valutaunionen. Enligt

regeringen vore det förödande om Sverige återgick till ett mönster av hög

inflation, svaga statsfinanser och en trendmässig försvagning av valutan.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten. Målet om att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000

jämfört med nivån 1994 ligger fast. Möjligheterna att bekämpa arbetslösheten

skiljer sig enligt regeringens uppfattning inte i någon större grad mellan

alternativen att delta respektive att inte delta i valutaunionen.

Det finns vissa generella regler i EG-fördraget för den ekonomiska politiken

som gäller både deltagande och icke deltagande medlemsstater. De vägledande

principerna är stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära

förhållanden samt en stabil betalningsbalans. Dessa principer är enligt

regeringens mening uttryck för vad som bör vara vägledande för en sund och

stark ekonomi. I sammanhanget bör också erinras om att fördraget betonar att

medlemsstaterna skall samarbeta om den ekonomiska politiken och betrakta den

som en fråga av gemensamt intresse.

Regeringens övervägande om de olika delarna i den ekonomiska politiken

redovisas i punkterna nedan:

* Finanspolitiken. Sunda offentliga finanser är nödvändiga såväl utanför som

innanför valutaunionen. De blir av minst lika stor betydelse utanför

valutaunionen. De svenska offentliga finanserna har under de senaste åren

förbättrats i en takt som saknar internationellt motstycke. Ambitiösa mål

har lagts fast av regering och riksdag. Långsiktigt skall överskottet

motsvara 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål gäller

från 2001. Den reformerade budgetprocessen är enligt propositionen viktig

för att varaktigt kunna upprätthålla sunda offentliga finanser. Även utanför

valutaunionen kommer Sverige att omfattas av reglerna i stabilitets- och

tillväxtpakten, utom när det gäller de kraftigaste påtryckningsmedlen i form

av förelägganden och sanktioner. Det är bra för tillväxten och

sysselsättningen i hela EU att det finns regler som verkningsfullt kan bidra

till starka offentliga finanser i medlemsstaterna. Samtidigt är det viktigt

att reglerna i pakten har en tillräcklig grad av flexibilitet. Den

flexibiliteten har uppnåtts. Sveriges ambitiösa mål för de offentliga

finanserna innebär att det finns en tillfredsställande säkerhetsmarginal

till referensvärdet för underskottet på 3 % av BNP. Sammantaget anser

regeringen att om Sverige står utanför valutaunionen blir det minst lika

viktigt att hålla fast vid målen för de offentliga finanserna.

* Penningpolitiken. Prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik

ekonomisk politik. Detta är giltigt såväl innanför som utanför valuta-

unionen. Penningpolitikens övergripande uppgift är prisstabilitet.

Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige

har definierat prisstabilitetsmålet som att ökningen av konsumentprisindex

skall begränsas till 2 % med en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive

nedåt. Regeringen stödjer penningpolitikens inriktning och har ställt sig

bakom Riksbankens inflationsmål. En fempartiuppgörelse om Riksbankens

ställning har ingåtts i syfte att stärka trovärdigheten för den svenska

penning- och valutapolitiken. I fempartiuppgörelsen ingår även ett lagfäst

prisstabilitetsmål för Riksbanken. Regeringen konstaterar att Riksbanken

endast kan stödja den allmänna ekonomiska politiken i den mån detta är

möjligt utan att prisstabilitetsmålet hotas. En nationell penningpolitik kan

därmed endast utnyttjas för att stimulera efterfrågan om detta kan ske utan

att förtroendet för penningpolitiken minskar. När det gäller frågan om

vikten av att kunna bedriva en nationell penningpolitik för att motverka

enstaka och för Sverige specifika ekonomiska störningar anser regeringen att

värdet av denna möjlighet måste vägas emot de risker för förtroendet för

penningpolitiken som detta skulle innebära. Det är enligt regeringens mening

inte självklart att värdet av att bedriva en nationell penningpolitik

uppväger dessa risker.

* Valutapolitiken. I fempartiuppgörelsen om Riksbankens ställning ingår att

regeringen skall bestämma växelkurssystem. Riksbanken skall bestämma om

centralkurs och bandbredd i system med fast växelkurs och om den praktiska

tillämpningen av ett system med flytande växelkurs. Regeringen vill

framhålla att det inte finns någon legal förpliktelse att delta i EU:s

nuvarande växelkurssamarbete, ERM. Någon sådan förpliktelse kommer inte

heller att finnas vad gäller ERM 2, dvs. det växelkurssamarbete som skapas

för de medlemsländer som inte deltar i valutaunionen. Deltagandet kommer att

vara frivilligt. Medlemsstater med undantag kan dock förväntas ansluta sig

till ERM 2. Sveriges medlemskap i EU innebär att Sverige liksom övriga

medlemsstater skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt

intresse. Detta allmänna åtagande uppfyller Sverige genom den nuvarande

penningpolitiska regimen med ett inflationsmål och rörlig växelkurs inom

ramen för en stabilitetsorienterad ekonomisk politik. Ett annat sätt att

uppfylla detta allmänna åtagande är deltagande i ERM eller ERM 2. Den

ekonomiska politiken i medlemsstater utanför valutaunionen kommer att bli

föremål för övervakning med sikte på att undvika reala avvikelser från

jämviktsväxelkurserna eller alltför stora nominella växelkursfluktuationer

mellan euron och andra EU-valutor vilka kan hota den inre marknaden. Det är

rimligt att gemenskapen följer den monetära utvecklingen och övervakar den

ekonomiska politiken för att se om denna är inriktad på stabilitet och på

det viset underbygger stabila växelkurser. Monetär stabilitet är viktig för

den inre marknadens goda funktion. Regeringens uppfattning är att det inte

är aktuellt att delta i ERM. Erfarenheterna från den nuvarande politiken

inriktad på prisstabilitet i kombination med en valutaregim med rörlig

växelkurs är goda. Det finns ekonomiska skäl mot ett deltagande i ERM 2.

Bl.a. har Sverige under senare år haft negativa erfarenheter av olika

fastkursarrangemang. En del av EMU-utredningens negativa bedömning av ERM 2

baserades emellertid på farhågan att fluktuationsbanden skulle bli snäva

eller efterhand gradvis snävas in. Den slutliga utformningen av ERM 2

innebär att denna farhåga inte behöver vara stor. Deltagande i ERM 2 kan ses

som ett direkt förberedande steg för ett inträde i valutaunionen. Därför

talar mycket för att en knytning av kronan till ERM 2 aktualiseras först i

samband med ett eventuellt framtida svenskt deltagande i valutaunionen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet

Sveriges ekonomisk-politiska handlingsfrihet ökar inte om Sverige står utanför

EMU, enligt Moderata samlingspartiets motion Fi3. Med dagens

internationaliserade finansmarknader finns det inget utrymme för ett litet land

i Europas utkant att göra som man vill inom den ekonomiska politiken. Tvärtom

kan situationen bli ännu svårare att hantera om Sverige väljer att stå utanför

EMU trots att man kan anses uppfylla villkoren för ett medlemskap. Misstanken

om att vi är på väg att återgå till gamla tiders inflations- och

devalveringspolitik kommer snabbt att dyka upp, med högre räntor och ostabil

valuta som följd.

Kraven på Sverige och den svenska finanspolitiken kommer enligt motionen att

vara större vid ett utanförskap än vid ett deltagande i valutaunionen. Formellt

kommer visserligen finanspolitiken att vara kringskuren av samma regler som

gäller för de länder som deltar. Underskottet i den offentliga sektorns

finanser får inte överstiga 3 % av BNP och bruttoskulden får inte vara större

än 60 % av BNP. Men om reglerna bryts är sanktionsmöjligheterna större vid ett

medlemskap än vid ett utanförskap. Enligt stabilitetspakten kan böter på upp

till 0,5 % av BNP utgå. Däremot kommer de informella kraven från de finansiella

marknaderna att bli hårdare vid ett utanförskap. Anledningen är att marknaderna

inte glömt Sveriges tidigare stabiliseringspolitiska misslyckanden. Den

expansiva finanspolitiken under 1970- och 1980-talen ledde till återkommande

perioder av överhettning, inflation, kostnadskris och påföljande devalvering.

Vid varje oväntad uppgång i inflationen och devalvering av växelkursen

urholkades långivarnas avkastning. För att kompensera för detta krävdes en

riskpremie i form av en högre ränta. Just nu är inte riskpremien så hög

eftersom marknaderna verkar räkna med en stram finanspolitik under de närmaste

åren som inte bidrar till att driva upp inflationen. Men toleransen vid ett

utanförskap kommer att vara lägre på grund av Sveriges överhettnings- och

devalveringshistoria. Vid minsta avvikelse från den nuvarande strama politiken

kan finansiärerna väntas kräva högre räntor. Även kortsiktiga avvikelser kan

mötas av mindre acceptans eftersom regering och riksdag inte hotas av

eventuella sanktioner vid alltför stora budgetunderskott. På marknaden

uppfattas sannolikt sanktionsmöjligheterna som en försäkran mot lössläppt

finanspolitik.

Även den valuta- och penningpolitiska handlingsfriheten är i realiteten

begränsad vid ett utanförskap, enligt motionen. Ett av Calmforsutredningens

huvudargument för att Sverige ska vänta med att delta i EMU är att Riksbanken

ska kunna sänka styrräntan och låta kronan försvagas något, om efterfrågan

sjunker i den del av exportsektorn som är specifik för Sverige. Men en sådan

sänkning av styrräntan kommer emellertid att ha begränsad effekt på

arbetslösheten, eftersom den Sverigespecifika delen av exportsektorn, t.ex. den

råvarubaserade industrin, inte är särskilt arbetskraftsintensiv.

Dessutom kommer finansmarknaderna att kräva högre räntor om de befarar att

den förändrade penningpolitiken leder till högre inflation. Det i sin tur

kommer att dämpa den ekonomiska aktiviteten. Vid en större försvagning av

växelkursen kan vidare övriga EU-länder komma att protestera eftersom en sådan

utveckling försämrar deras konkurrenskraft. Vid en historisk tillbakablick

visar det sig dessutom att efterfrågan på svensk och europeisk export svängt på

ungefär samma sätt. Därför är behovet av en självständig penningpolitik av

denna anledning tämligen begränsat. Däremot har Sverige haft flera ekonomiska

störningar orsakade av den egna finanspolitiken. Möjligheterna att med

penningpolitik avhjälpa inhemskt skapade kostnadskriser är försvinnande små

även om Sverige står utanför EMU.

Centerpartiet

I Centerpartiets motion Fi4 framhålls att Centerpartiet inte delar regeringens

åsikt i propositionen att möjligheterna att bekämpa arbetslösheten inte i någon

större grad skiljer sig mellan alternativen att delta respektive att inte delta

i valutaunionen. I stället delar motionärerna den bedömning som

Calmforsutredningen gjorde - att ett EMU-medlemskap ökar riskerna för en ökad

arbetslöshet, genom att den ekonomisk-politiska handlingsfriheten beskärs.

Särskilt gäller detta om Sverige utsätts för någon form av asymmetrisk chock.

Om penningpolitiken inte kan anpassas till nationella omständigheter är risken

betydande att tillväxten i ekonomin och därmed sysselsättningstillväxten

hämmas, enligt motionärerna.

Centerpartiet är också kritiskt till att regeringen i propositionen

ifrågasätter värdet av en nationell penningpolitik. I motionen anses att

penningpolitiken är ett värdefullt instrument i den samlade ekonomiska

politiken. En mer självständig riksbank ökar penningpolitikens värde och

trovärdighet. De sanerade statsfinanserna ger enligt motionen Sverige ett gott

utgångsläge som på några års sikt mycket väl kan innebära ett större förtroende

för den svenska ekonomiska politiken än den som kommer att föras i den

ekonomiska och monetära unionen.

Med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål i penningpolitiken har Sverige

möjlighet att vara flexibelt i en alltmer flexibel omvärld. Det är en fördel

för en liten utrikeshandelsberoende ekonomi som Sveriges att kronans värde

löpande bedöms av marknaden. Valutakrisen i Sydostasien illustrerar risken med

fasta växelkursarrangemang och indikerar att en gemensam valuta i den delen av

världen hade varit skadlig för berörda länder.

I Centerpartiets motion Fi218 framhålls att Sverige mår väl av en

självständigt beslutad penningpolitik med rörlig växelkurs. Sveriges

möjligheter att stå utanför EMU avgörs dock av Sveriges förmåga att visa upp en

sund ekonomi. Risken är annars att Sverige bestraffas av marknadens aktörer.

För 1998 bedöms budgeten vara i balans. Under 1999 och 2000 skall överskott

åstadkommas och en avbetalning på statsskulden inledas. Från och med 2001 bör

det målsatta överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2 % av BNP över

en konjunkturcykel. Målsättningen bör också vara att nettoskulden i de

offentliga finanserna skall vara amorterad år 2010.

För att Sverige skall kunna stå utanför EMU krävs också att problemen i

lönebildningen löses. Sveriges historia på lönebildningens område är dålig och

en förändring av spelreglerna är därför nödvändig. Enligt Centerpartiet bör

arbetsmarknadens parter ta sitt ansvar för att åstadkomma en ansvarsfull

lönebildning som är förenlig med en väsentligt högre sysselsättning.

I motion Fi203 av Birgitta Hambraeus (c) framhålls att när Sverige nu stannar

utanför EMU är det viktigt att ekonomin är stark och uthållig. Därför bör

regeringen tillsätta en utredning, som även anlitar internationell expertis av

olika ekonomiska skolor, för att kartlägga vilka ekonomiska styrmedel som

behövs för att Sverige ska nå en ekologiskt uthållig tillväxt, välfärd,

jämlikhet och full sysselsättning. Sedan mitten av 1980-talet har Sverige

enligt motionären anpassat sin ekonomiska politik till EU:s nyliberala modell.

Det har enbart inneburit problem. Från att tidigare haft full sysselsättning

har Sverige nu stor arbetslöshet, statsfinansiella problem och landet räknas

inte längre till de rika. I motionen anförs också att Demokratiutredningen bör

få i uppgift att snabbt analysera och informera om den propaganda medborgarna

utsätts för inför EU:s fortsatta utveckling i federativ riktning.

Folkpartiet liberalerna

I Folkpartiet liberalernas motion Fi5 framhålls att kostnaderna för att stå

utanför valutaunionen ökar ju fler länder som deltar.

Den tydligaste konsekvensen av ett utanförskap är osäkerheten. Osäkerhet om

inriktningen av den ekonomiska politiken och den framtida kronkursen. Osäkerhet

om Sveriges framtida avsättningsmöjligheter på den europeiska marknaden när

kärnländerna inför en gemensam valuta och vi står utanför. Osäkerhet för

svenska hushåll och företag, som bl.a. kommer att visa sig genom högre räntor,

färre investeringar, sämre sysselsättningsutveckling och fortsatt risk för

stora svängningar i värdet på den svenska kronan.

Ett deltagande i EMU undanröjer kvarstående osäkerheter om inriktningen av

den svenska ekonomiska politiken. Om Sverige tydligt avhänder sig möjligheterna

att devalvera blir det mindre riskfyllt att investera i svenska räntebärande

värdepapper och räntorna kan sjunka ytterligare när den riskpremie som

placerare i dag begär försvinner. Stabila spelregler, låga räntor och gemensam

valuta innebär att företag i alla branscher vågar satsa för framtiden, öka

investeringarna och anställa fler. Chanserna till fler nya jobb ökar. Om

Sverige står utanför EMU kommer många företag ändå att tvingas anpassa sig och

använda kronor och euro parallellt. Det leder till merkostnader och ökad

administration och därmed färre jobb.

Ett utanförskap medför enligt motionen inte större självständighet, varken i

penning- eller finanspolitiken. Den penningpolitik som förs inom EMU-området

kommer i hög grad att bestämma förutsättningarna för den svenska

penningpolitiken. Regeringens linje att stå utanför innebär att Sverige

avhänder sig möjligheten att påverka utformningen av den europeiska

penningpolitiken. Det är bland länderna som är med från starten som

riktlinjerna för penningpolitiken kommer att dras upp.

Frågan om överstatliga beslut i finans- och skattepolitiken är enligt

motionen över huvud taget inte relaterad till EMU. Svårigheten att behålla ett

skattesystem som kraftigt avviker från övriga EU-länders beror på mer inte-

grerade marknader och ökad internationalisering. I stället är det så att kraven

på ett konkurrenskraftigt skattesystem snarare ökar genom den EMU-linje

regeringen driver. Till exempel blir Sverige vid ett utanförskap ett mindre

attraktivt alternativ för investerare från t.ex. USA eller Asien som vill få

tillgång till den europeiska marknaden.

Folkpartiet har länge hävdat att det finns brister i den svenska ekonomins

funktionssätt. Lönebildningen fungerar dåligt. De offentliga finanserna är

mycket konjunkturkänsliga, bl.a. eftersom regeringen sanerat budgeten genom

främst skattehöjningar. Konkurrensen fungerar dåligt inom viktiga sektorer.

Dessa problem måste lösas oavsett om Sverige går med i EMU eller inte. Men

problemen blir lättare att lösa om den ekonomiska utvecklingen är mer positiv,

dvs. med ett EMU-medlemskap, än om Sverige dessutom tvingas hantera ekonomiska

trovärdighetsproblem, högre räntor och svängningar i valutakursen.

Vänsterpartiet

I Vänsterpartiets motion Fi2 ställer sig motionärerna starkt avvisande till

regeringens syn på valutaunionen och försvaret av de senaste årens

konvergenspolitik. Enligt motionen är det orimligt att binda upp den ekonomiska

politiken vid rigida normer. Politiken måste i stället vara tillräckligt

flexibel för att kunna anpassas till kraven på hög sysselsättning och ekonomisk

tillväxt. EMU-politiken har fokuserats på prisstabilitet trots att

resursutnyttjandet i flertalet EU-länder varit lågt under flera år.

Sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken har fått en underordnad betydelse,

med den följden att arbetslösheten bitit sig fast på höga nivåer.

Motionärerna är också kritiska till propositionens beskrivning av de senaste

decenniernas ekonomiska utveckling. En förvrängd bild av den ekonomiska

historien får motivera en felaktig inriktning på den ekonomiska politiken.

Enligt motionen var det först en bit in på 1980-talet som Sverige började

avvika från europasnittet genom en inflation som låg över genomsnittet.

Detsamma gäller statsfinanserna. Historiskt har Sverige haft - och har

fortfarande - en mycket låg offentlig nettoskuld. Dessutom är det fel att tala

om de stora budgetunderskotten i början av 1990-talet i termer av dålig och

ansvarslös politik. Utan statlig skulduppbyggnad hade krisen förvärrats,

tillväxten hade fallit ytterligare och arbetslösheten hade blivit än mer

omfattande.

Vänsterpartiet anser i motionen att målet om offentliga överskott i en

ekonomi som präglas av massarbetslöshet och obefintlig inflation avspeglar ett

överdrivet sparande. Det är ett sparande som sker på bekostnad av produktion

och konsumtion i den privata sektorn och som riskerar att permanenta ett svagt

resursutnyttjande i ekonomin.

Det finns enligt motionen många anledningar till att Sverige inte bör följa

EMU-anpassningen. Men det främsta är att EMU omöjliggör en tillväxt- och

sysselsättningsinriktad ekonomisk politik. En faktor som motionärerna pekar på

är hur Riksbankens oberoende och EMU kommer att påverka statens kostnader för

att återfinansiera statsskulden. I en bilaga till EMU-utredningen jämför Ronald

I McKinnon EU:s medlemsstater med delstaterna i USA. Delstaterna har en

relativt stor ekonomisk-politisk frihet men saknar inflytande över den federala

centralbanken. Men arbetskraftens och kapitalets rörlighet över

delstatsgränserna gör att det nästan är helt uteslutet att höja skatterna vid

budgetsvårigheter. Dyr upplåning i kombination med hård skattekonkurrens

tvingar fram en stram ekonomisk politik med en ensidig inriktning på

utgiftsnedskärningar. Enligt McKinnon talar omfattningen av EU-ländernas

skulder för att problemen kan bli mycket stora vid övergången till en gemensam

valuta. Spekulationsattacker och räntehöjningar kan tvinga fram en snabb

skuldamortering som ger negativa effekter på sysselsättning och tillväxt. Höga

räntenivåer innebär i sin tur att det krävs större budgetöverskott för att

hålla statsskulden oförändrad som andel av BNP, dvs. tendensen mot en alltmer

stram och tillväxthämmande politik förstärks.

Vänsterpartiet anser att den fulla sysselsättningen måste vara det

överordnade målet för den ekonomiska politiken. Motionen förordar ett utvecklat

mellanstatligt ekonomisk-politiskt samarbete. EMU-politikens åtstramning måste

vändas i expansion. Därför bör enligt motionen Sverige ta initiativ till ett

utvecklat mellanstatligt samarbete för att öka sysselsättningen och bekämpa

arbetslösheten. En finanspolitisk expansion motsvarande 1 % av BNP i t.ex. EU:s

tio största medlemsländer skulle ge mycket positiva resultat, visar

beräkningar. Närmare 5 miljoner nya arbetstillfällen skulle skapas i Europa

under en treårsperiod. I Sverige skulle effekten bli 150 000 jobb under samma

tidsperiod.

Miljöpartiet de gröna

I Miljöpartiet de grönas motion Fi6 framhålls att riskerna med EMU för svenskt

vidkommande är oacceptabla. Vidare anses att de offentliga finanserna skall

visa överskott på minst 1 % av BNP över en konjunkturcykel så att statsskulden

kan amorteras ned. De offentliga finansernas konjunkturkänslighet bör reduceras

ytterligare för att minska riskerna för framtida kostnadskriser i en

lågkonjunktur. Arbetslösheten skall på kort sikt sänkas genom främst sänkt

skatt på arbete och genom sänkt arbetstid. Det kommer att ställa stora krav på

arbetsmarknaden och lönebildningen så att produktivitetsutvecklingen i första

hand växlas mot sänkt arbetstid i stället för högre månadslöner till dem som

redan har jobb. På längre sikt måste skatterna på arbete sänkas ytterligare

genom en växling mot högre energi- och miljöskatter.

Dessutom måste villkoren för tillväxt i de små och medelstora företagen

förbättras genom förenklade regelverk och förbättrade möjligheter till

uppbyggnad av eget kapital.

Miljöskulden måste enligt motionen också minskas och en offensiv politik

bedrivas för att göra Sverige till ett föregångsland ur ekologisk synpunkt. Det

leder till minskade framtida kostnader och betydande konkurrensfördelar för

svenskt näringsliv.

Penningpolitiken måste inriktas på såväl låga räntor som låg inflation.

Valutapolitiken ska även fortsättningsvis bygga på en flytande kronkurs och

inriktas på stabilt värde på kronan gentemot omvärlden. Miljöpartiet vill inte

medverka till en återgång till den tidigare ?devalveringspolitiken?.

Handelspolitiken skall enligt motionen inriktas mot ökad frihandel och ett

bättre utnyttjande av den globaliserade ekonomin. Utanför EU slipper Sverige

enligt motionen ett antal handelsrestriktioner som hämmar den svenska ekonomin.

Detta kräver emellertid att tillräckliga social- och miljöklausuler införs i

handelsavtalen, särskilt i WTO-systemet. Annars kommer människor och miljö i

främst svaga statsbildningar med otillräcklig social- och miljöpolitik att

sugas ut och drabbas hårt, både socialt och miljömässigt.

Med denna uppläggning av finans-, penning-, valuta- och handelspolitiken är

enligt motionärerna förutsättningarna goda för att Sverige utanför EMU får

lägre realräntor, lägre arbetslöshet och en långsiktigt hållbar ekonomisk

utveckling.

Enligt motionen måste Sverige klara de övergripande ekonomiska kraven i

konvergensprogrammet. Annars är risken stor att räntenivån stiger på nytt när

Sverige stannar utanför EMU. Kravet på minskad arbetslöshet och minskad

miljöskuld kan däremot inte anses vara uppfyllda, vilket tydliggör regeringens

misslyckade politik, enligt motionärerna.

Kristdemokraterna

I Kristdemokraternas motion Fi7 framhålls att Kristdemokraterna delar

regeringens uppfattning att kraven på en stabilitetsorienterad ekonomisk

politik är minst lika höga om Sverige står utanför valutaunionen. För

Kristdemokraterna innebär det ett upprätthållande av ett fast penningvärde och

sunda statsfinanser. Men till skillnad från regeringen anser motionärerna att

det i ett medelfristigt perspektiv räcker med ett årligt överskott i de

offentliga finanserna på 1 % av BNP över en konjunkturcykel. Detta bör gälla

tills Sverige uppfyller konvergenskriteriet om en offentlig konsoliderad

skuldkvot på 60 % av BNP.

Motionärerna är mycket kritiska till den senaste trenden i

arbetsmarknadsstatistiken - att andelen människor i arbetskraften minskar i

stället för att sysselsättningen ökar. Denna trend måste brytas. Om målet för

den ekonomiska politiken är sunda statsfinanser och en beredskap till att

statsfinansiellt klara lågkonjunkturer utan ökad upplåning, måste en större

andel av befolkningen vara i arbete. För att uppnå sunda statsfinanser också på

lång sikt måste statsbudgeten bli mindre konjunkturkänslig. Därför måste

sysselsättningen och arbetskraften öka, statsskulden reduceras och

penningpolitikens trovärdighet stärkas.

Enligt motionen är den sammantagna bilden av den svenska ekonomins

funktionssätt, framför allt vad gäller arbetsmarknaden, sådan att ett svenskt

medlemskap i EMU inte är möjligt under överskådlig tid. På grund av de stora

strukturella problemen i svensk ekonomi är risken stor att arbetslösheten ökar

om Sverige går med i EMU från start. Redan i dag, när den öppna arbetslösheten

ligger på omkring 7 %, börjar Riksbanken varna för att hotbilden mot

inflationsmålet har skärpts. En ekonomi som drabbas av ett stigande

inflationstryck vid så höga arbetslöshetsnivåer lider av strukturella

missförhållanden, främst inom lönebildningen och på arbetsmarknaden.

Vidare anförs i motionen att det under rådande strukturella förhållanden är

en fördel med en nationellt bestämd penningpolitik. Den nationella

penningpolitiken kan i viss mån fungera som en försäkring mot makroekonomiska

störningar, dock under villkoret att Riksbanken och penningpolitiken bara kan

stödja den allmänna ekonomiska utvecklingen så länge trovärdigheten för

inflationsmålet inte hotas. Enligt Kristdemokraterna bör den nuvarande

penningpolitiska strategin med rörlig växelkurs och ett klart uttalat

inflationsmål behållas. De tidigare goda erfarenheterna av fasta

växelkursarrangemang för mindre valutor har under senare år omprövats på grund

av den alltmer internationella och lättrörliga kapitalmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att kraven på den ekonomiska politiken

inte minskar om Sverige står utanför valutaunionen. Sverige måste enligt

utskottet även i fortsättningen tydligt demonstrera sin strävan att

upprätthålla ett fast penningvärde och att etablera ett långsiktigt överskott i

de offentliga finanserna.

Enligt utskottet är sunda offentliga finanser en nödvändighet oavsett vilken

typ av valutaregim Sverige väljer. Svaga offentliga finanser och en hög och

växande offentlig skuldsättning är på lång sikt en ohållbar utveckling vid

såväl rörlig växelkurs som vid fasta eller s.k. halvfasta växelkurssystem. Det

visar bl.a. de europeiska valutakriserna i början av 1990-talet. Därför är det

av yttersta vikt att förstärkningen av de offentliga finanserna fortsätter och

att de ambitiösa målen för de offentliga finanserna upprätthålls, även utanför

valutaunionen.

De svenska offentliga finanserna har under de senaste åren förstärkts i en

takt som saknar internationellt motstycke. I år blir underskottet 1,9 % av BNP,

enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen. Det kan jämföras med EU-

kommissionens prognos på ett underskott i genomsnitt för EU:s 15 medlemsländer

under 1997 på ungefär 2,7 % av BNP. Nästa år bedöms Sveriges offentliga

inkomster och utgifter vara i balans. För 1999 och 2000 skall överskott på 0,5

% av BNP respektive 1,5 % av BNP etableras. Från och med 2001 är målet ett

överskott motsvarande 2 % av BNP över konjunkturcykeln.

Enligt utskottets mening innebär målet för de svenska offentliga finanserna

att det finns en tillfredsställande marginal till stabilitets- och

tillväxtpaktens s.k. referensvärde på minus 3 % av BNP. Detta gör att

konjunkturförsämringar och andra störningar i ekonomin kan motverkas genom de

automatiska stabilisatorerna utan att underskottet underskrider referensvärdet.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att den svenska budgetutvecklingen

kommer att övervakas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten, även om

Sverige inte deltar i valutaunionen. Dessutom har Sverige i stabilitets- och

tillväxtpakten som medlemsland i EU åtagit sig att eftersträva ett mål för de

offentliga finanserna som ligger nära balans eller överskott. I förhållande

till detta åtagande är enligt utskottet de svenska budgetmålen väl avvägda.

Om Sverige står utanför valutaunionen förblir penningpolitiken nationell.

Beslutanderätten ligger kvar hos Riksbanken och lämnas således inte över till

den europeiska centralbanken, ECB. Utskottet vill dock understryka att

prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk politik. Detta

gäller såväl innanför som utanför valutaunionen. Prisstabilitet ger en god

grund för att en ökning av tillväxten och sysselsättningen blir varaktig.

Regeringen framhåller i propositionen att den stödjer penningpolitikens

inriktning på prisstabilitet och Riksbankens inflationsmål. Genom

fempartiöverenskommelsen om Riksbankens ställning stärks också förtroendet för

penningpolitikens inriktning på prisstabilitet. En proposition som bygger på

fempartiöverenskommelsen har nyligen överlämnats till riksdagen.

Sveriges medlemskap i EU innebär att Sverige i likhet med övriga

medlemsländer skall behandla sin valutapolitik som en fråga av gemensamt

intresse. Utskottet delar regeringens ställningstagande att detta åtagande

uppfylls genom den nuvarande regimen med inflationsmål och rörlig växelkurs

inom ramen för en stabilitetsorienterad ekonomisk politik. Utskottet delar

också regeringens uppfattning att det inte är aktuellt att delta i det

europeiska växelkurssamarbetet, ERM. Erfarenheterna från den nu gällande

politiken inriktad på prisstabilitet i kombination med rörlig växelkurs är

goda.

Utskottet gör även samma bedömning som regeringen vad gäller ERM 2, dvs. det

växelkurssamarbete som ersätter ERM när valutaunionen startar. ERM 2 kan

framför allt ses som ett direkt förberedande steg för ett inträde i

valutaunionen. Därför blir en anknytning av kronan till ERM 2 sannolikt aktuell

först i samband med ett framtida svenskt deltagande i valutaunionen.

I motion Fi6 (mp) kritiseras regeringen för att kraven på minskad

arbetslöshet och minskad miljöskuld i Sveriges konvergensprogram inte är

uppfyllda. Utskottet vill hänvisa till avstämningen av konvergensprogrammet som

redovisas i budgetpropositionens bilaga 3. I avstämningen ingår också en

genomgång av miljöhänsynen i den ekonomiska politiken. Vad gäller

arbetslösheten är det riktigt att arbetslösheten hittills utvecklats svagare än

de bedömningar som gjordes i det konvergensprogram som regeringen lade fram i

juni 1995. Anledningen är framför allt den oväntat svaga tillväxten under 1996

till följd av den internationella konjunkturavmattningen. Utskottet vill erinra

om att arbetslösheten har sjunkit relativt kraftigt de senaste månaderna. I

oktober 1997 var arbetslösheten enligt SCB:s statistik 6,8 %.

Utskottet vill i anslutning till detta påminna om att huvudinriktningen i den

ekonomiska politiken är att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000.

Målet bekräftas också i den nu aktuella propositionen. Samtidigt gör regeringen

bedömningen att möjligheterna att bekämpa arbetslösheten inte i någon högre

grad skiljer sig mellan alternativen att delta respektive att inte delta i

valutaunionen. Utskottet delar denna uppfattning.

Dessutom vill utskottet markera att sysselsättningen är en prioriterad fråga

för regeringen även i EU-samarbetet. För svensk del är det därför en betydande

framgång att regeringskonferensen som avslutades i Amsterdam i somras nådde

enighet om en ny avdelning om sysselsättning i EG-fördraget. Den nya

avdelningen innebär bl.a. vad gäller målen i fördragen att medlemsstaterna och

gemenskapen skall arbeta för en samordnad strategi för sysselsättning.

Sysselsättningen skall beaktas vid utformningen och genomförandet av all

gemenskapspolitik. Vidare innebär avdelningen att medlemsstaterna behåller

kompetensen inom sysselsättningsområdet men att samordnings- och

övervakningsmekanismerna stärks. Sysselsättningspolitiken kommer därmed att

behandlas på ett sätt som delvis påminner om förfarandet som gäller för

budgetdisciplin. Europeiska rådet (stats- och regeringscheferna samt

kommissionens ordförande) ska bl.a en gång om året ha en grundlig genomgång av

sysselsättningen. Ministerrådet skall utarbeta riktlinjer för

sysselsättningspolitiken. Dessutom skall rådet utifrån riktlinjerna utvärdera

genomförandet i medlemsstaterna och kan ge rekommendationer till en medlemsstat

som driver en politik som är oförenlig med riktlinjerna. Rådet skall även kunna

besluta om så kallade stödåtgärder för att främja samarbetet mellan

medlemsstaterna och stödja deras arbete på sysselsättningsområdet. Det handlar

emellertid inte om finanspolitiska stimulansåtgärder eller harmonisering av

lagar och författningar, utan främst om stöd för informations- och

erfarenhetsutbyte.

Fördragsändringen innebär dessutom att en rådgivande sysselsättningskommitté

med två representanter från varje medlemsstat och kommissionen inrättas.

Beträffande yrkandet i motion Fi203 (c) om direktiv till demokratiutredningen

vill utskottet framhålla följande. Kommittén skall enligt direktiven (dir.

1997:101) bl.a. överväga på vilket sätt Sverige - inom ramen för EU:s nuvarande

beslutsformer - kan förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och

delaktighet i samarbetet inom EU. Kommittén skall vidare kartlägga mediernas

roll i det demokratiska samhället och hur moderna medier har förändrat det

politiska arbetets villkor. Utredningen har påbörjat sitt arbete. Någon

riksdagens åtgärd därutöver finner utskottet inte påkallad.

Med hänvisning till vad som sagts ovan tillstyrker utskottet regeringens

förslag till riktlinjer avseende den ekonomiska politiken och EMU (propo-

sitionen yrkande 2).

Motionerna Fi2 (v) yrkandena 1, 4 och 5, Fi3 (m) i denna del, Fi4 (c) yrkande

1, Fi5 (fp) yrkande 2, Fi6 (mp) yrkandena 1 och 2, Fi7 (kd) yrkande 2, Fi203

(c) samt Fi218 (c) yrkande 3 avstyrks.

Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen

Propositionen

Om Sverige inte deltar i valutaunionen kommer Sverige, med den terminologi som

används i fördragstexterna, att bli en medlemsstat med undantag. Medlemsstater

med undantag deltar i den tredje etappen men på helt andra villkor än de länder

som inför euron.

En medlemsstat med undantag som uppfyller de nödvändiga villkoren kan när som

helst upptas i valutaunionen. Förfarandet är i princip detsamma som när den

första gruppen deltagare i valutaunionen utses, men det finns också vissa

skillnader. Enligt regeringens bedömning kan följande komma att gälla.

Minst en gång vartannat år skall kommissionen och Europeiska centralbanken

(ECB) rapportera till rådet om hur de berörda medlemsstaterna fullgör sina

förpliktelser när det gäller att förverkliga EMU. Rapporterna skall redogöra

bl.a. för hur konvergenskriterierna uppfylls. Sådana rapporter kan också

utarbetas på begäran av den berörda medlemsstaten. Sverige kommer sålunda att

minst vartannat år bli föremål för en sådan rapportering och har också rätt att

begära rapportering.

Dessa rapporter kan följas av en prövning i rådet. Om Ekofin-rådet finner att

den berörda medlemsstaten uppfyller de nödvändiga villkoren för införande av

euron så upphävs undantaget. Beslutet skall föregås av överläggningar i rådet i

sammansättningen stats- eller regeringschefer och av hörande av

Europaparlamentet. Det får enligt regeringen förutsättas att den nationella

beslutsprocessen respekteras vid ett inträde efter den 1 januari 1999.

Fördraget gör inte någon skillnad på inträdesvillkoren för de medlemsstater

som deltar från start och de som deltar senare. Europeiska rådet tydliggjorde

detta vid sitt möte i Madrid i december 1995. En princip om likabehandling

skall gälla. Fördraget ger ett visst utrymme för tolkning av

konvergenskriterierna. Då rådet våren 1998 väljer ut den första gruppen

deltagare i valutaunionen är det att vänta att tolkningen av kriterierna kommer

att konkretiseras. Den tolkning som då görs kommer således att vara styrande

också för hur kriterierna senare kommer att tillämpas. Konvergenskriterierna

skall således varken tolkas hårdare eller mjukare för medlemsstater vars

deltagande i valutaunionen prövas efter den 1 januari 1999.

En annan fråga för medlemsstater som ansluter senare gäller de olika faserna

i övergången till euron. Dessa har, vad gäller den första gruppen deltagare,

preciserats av Europeiska rådet i december 1995 i Madrid. Det är troligt att en

flexibilitet kommer att finnas för senare anslutande medlemsstater. De skulle

visserligen inte få använda sammanlagt längre tid för att fullgöra övergången

till euron, men däremot skulle de kunna fullgöra övergången på kortare tid om

detta skulle visa sig möjligt och lämpligt. Övergången skulle anpassas till det

berörda landets förutsättningar och önskningar.

Sverige bör enligt regeringens uppfattning hålla dörren öppen för ett senare

svenskt inträde. Sverige bör upprätthålla största möjliga handlingsfrihet och

handlingsberedskap inför framtiden, inte minst genom att den uppnådda

ekonomiska styrkepositionen vårdas.

Regeringen kommer noga att följa och värdera utvecklingen av EMU-frågan. Om

regeringen efter den 1 januari 1999 finner att Sverige bör delta i

valutaunionen, så skall frågan underställas svenska folket för prövning. Det är

önskvärt att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt

uteslutas att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning.

Därefter ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Motionerna

Enligt vad som anförs i Centerpartiets motioner Fi4 och Fi218 tog det svenska

folket i folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap inte ställning till frågan

om ett eventuellt framtida medlemskap i EMU. I motionerna framhålls följande

citat ur den proposition som låg till grund för folkomröstningen om EU-

medlemskapet 1994 (prop. 1994/95:19):

Om Sverige beslutar sig för ett deltagande i EMU:s tredje fas följer att beslut

om utgivning av sedlar och mynt samt frågan om lagligt betalningsmedel överförs

till den europeiska centralbanken. Detta kräver också ändringar i

bestämmelserna om sedelutgivningsrätten.

Den nuvarande riksdagen har enhälligt godkänt denna del av propositionen utan

invändningar. Den enda möjliga tolkning som kan göras, enligt motionärerna, är

att om Sverige eventuellt vid någon tidpunkt vill gå med i EMU:s tredje fas, så

måste regeringsformen ändras dessförinnan. Detta har svenska folket

folkomröstat om. Frångås detta kan EU-omröstningens demokratiska legitimitet

ifrågasättas. Grundlagen måste tas på största allvar och får inte manipuleras

bort på det vis som nu riskerar att ske. Därmed öppnar man för svenskt

medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen redan under nästa

mandatperiod, vilket är oacceptabelt ur demokratisk utgångspunkt.

Motionärerna erinrar om att i utredningen om Riksbankens ställning (Ds

1997:50) har Centerpartiets representant reserverat sig mot majoritetens

ståndpunkt och hävdar att riksdagen måste föreläggas ett förslag om ändring i

regeringsformen, avseende sedelutgivningsrätten, före ett eventuellt beslut om

svensk anslutning till EMU.

Ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, med en gemensam valuta, är

ett större steg än medlemskapet i EU. Därför är det viktigt att ett eventuellt

svenskt EMU-medlemskap föregås av en folkomröstning. Däremot är det inte,

framhåller motionärerna, i närtid aktuellt med någon folkomröstning i frågan

eftersom regeringen och en majoritet av riksdagen inte föreslår något svenskt

medlemskap i EMU. Den logiska slutsatsen av detta, tillsammans med riksdagens

enhälliga ställningstagande i grundlagsfrågan, är att ett svenskt EMU-

medlemskap inte kan bli aktuellt förrän tidigast efter en folkomröstning på den

ordinarie valdagen år 2002.

I motion Fi2 erinrar Vänsterpartiet om att man länge har krävt en

folkomröstning om EMU-medlemskapet. Motionärerna anser att det är självklart

att svenska folket skall få ta ställning i frågan - efter en omfattande debatt

- och förordar en rådgivande folkomröstning, där partierna förbinder sig att

följa utslaget.

Motionärerna noterar att kravet på att folket i någon form skall få avgöra

EMU-medlemskapet nu tycks vinna ökat stöd och motionärerna hänvisar till

ställningstaganden från Socialdemokraterna och Moderata samlingspartiet.

Vänsterpartiet har enligt motionärerna tidigare uttalat att man vill ha en

folkomröstning så tidigt som möjligt, och den kan gärna äga rum i anslutning

till valet till EU-parlamentet 1999. Självklart skall det bara finnas två

alternativ vid folkomröstningen: ja eller nej till EMU.

Enligt Miljöpartiets motion Fi219 kan det inte vara rimligt att i ett land med

långtgående demokratiska ambitioner avstå från en folkomröstning i EMU-frågan

som har vittgående konsekvenser för svenska folkets framtida självbestämmande

och som kräver flera grundlagsändringar. Det faktum att alla riksdagspartier är

mer eller mindre splittrade i frågan förstärker behovet av en folkomröstning.

I motion Fi6 av Roy Ottosson m.fl. (mp) anförs att det är både märkligt och

oroväckande att regeringen inte har utlovat en folkomröstning i frågan. I

stället har tankar på nyval förts fram, vilket skulle innebära att folkets

ställningstagande skulle göras avhängigt av partisympatier eller

regeringsfrågan. Med tanke på att EMU-frågan har en så stor betydelse för

landets självständighet och möjligheter i framtiden, bör den avgöras för sig.

En folkomröstning bör hållas före eller samtidigt med valet till riksdagen

1998. Av praktiska skäl och för att kunna göra folkomröstningen beslutande

föreslår motionärerna att den hålls samma dag som riksdagsvalet 1998.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att alltsedan frågan om EMU först

aktualiserades i samband med Sveriges förhandling om medlemskap i EU har

Sverige intagit den hållningen, att frågan om svenskt deltagande i valuta-

unionen skall avgöras av riksdagen.

Utskottet vill erinra om att i proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap

i Europeiska unionen finns en utförlig redovisning av den svenska förhandlingen

om medlemskap vad avser EMU och om den svenska beslutsordningen. Där framgår

bl.a. att Sverige höll ett anförande vid förhandlingarnas öppnande den 1

februari 1993. Det upprepades den 9 november 1993 och registrerades i

mötesprotokollet. I anförandet, som återgavs som bilaga 1 till propositionen,

sades det bl.a.: ?Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången

från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta

utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.? Det ansvariga

statsrådet informerade den 10 november 1993 riksdagen och sade då: ?I fråga om

övergången från den andra till den tredje fasen i EMU är det ytterst riksdagen

som skall ta ställning? (prot. 1993/94:21).

I propositionen anger regeringen att om riksdagen godkänner regeringens

förslag att Sverige inte bör införa Europeiska unionens gemensamma valuta euron

då den tredje etappen av EMU inleds så kommer regeringen, företrädd av

finansministern och statsministern, att agera i överensstämmelse med denna

uppfattning då EU:s ministerråd våren 1998 gör sin prövning. Utskottet har ovan

tillstyrkt regeringens förslag i denna del och övergår således till att

behandla frågan om formerna för beslutsfattande rörande Sveriges framtida

deltagande i valutaunionen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige bör upprätthålla största

möjliga handlingsfrihet och handlingsberedskap inför framtiden. Utskottet vill

framhålla att den nya, stramare budgetprocessen bidrar till att hålla

statsfinanserna under kontroll. Att de offentliga finanserna är i balans är,

som utskottet anfört ovan, av stor betydelse oavsett ställningstagandet rörande

deltagande i valutaunionen.

Ett annat sätt att upprätthålla handlingsfriheten rörande valutaunionen är

att fortsätta arbetet med nationella praktiska euroförberedelser så att en

eventuell framtida övergång till euron kan genomföras på ett bra sätt.

Regeringen redovisar i propositionen läget vad gäller de praktiska

euroförberedelserna i Sverige. Även om Sverige inte deltar i valutaunionen från

starten behöver vissa åtgärder vidtas som följd av att valutaunionen bildas.

Arbetet med praktiska förberedelser kommer därför att fortsätta. Utskottet

noterar att regeringen anger att i den mån konkreta förslag kräver riksdagens

medverkan kommer de att överlämnas senare.

Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999

bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas

svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan

prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i

stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer

det på riksdagen att fatta slutligt beslut.

Vidare vill utskottet framhålla vad i propositionen anförs om att när Sverige

står utanför valutaunionen skärps kraven på att ha hög effektivitet i agerandet

inom EU:s institutioner ytterligare. Det blir än viktigare att ha god

samordning och konsistens i agerandet för att kunna driva prioriterade frågor.

Utskottet vill erinra om att riksdagen tidigare uttalat att i enlighet med

principerna för det svenska statsskicket bör riksdagen utöva ett aktivt och

reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter

som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU.

Utskottet förutsätter, i enlighet med tidigare riksdagsuttalanden, att

samverkan mellan riksdag och regering sker under sådana former att svenska

intressen tillgodoses på bästa sätt (bet. 1996/97:KU2).

När det gäller sedelutgivningsrätten vill utskottet erinra om att i

fempartiöverenskommelsen om Riksbankens ställning sägs att bestämmelsen om

sedelutgivningsrätten i 9 kap. 13 § regeringsformen bör anpassas till de

faktiska förhållandena. Det är dock inget ovillkorligt krav att en ändring av

regeringsformen träder i kraft samtidigt med ett svenskt inträde i

valutaunionen. Ett lagförslag om ändring i regeringsformen bör emellertid

lämnas till riksdagen i samband med en svensk anslutning till valutaunionen.

Regeringen har nyligen avgivit propositionen om Riksbankens ställning och

utskottet ser ingen anledning att närmare gå in på frågan i detta sammanhang.

Utskottet återkommer till frågan i samband med behandlingen av nämnda

proposition.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi2 (v) yrkandena 2 och

3, Fi4 (c) yrkande 2, Fi6 (mp) yrkandena 4 och 5, Fi218 (c) yrkande 4 samt

Fi219 (mp) yrkande 17.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:25 yrkande 1 och med avslag

på motionerna 1997/98:Fi3 i denna del, 1997/98:Fi5 yrkande 1, 1997/98:Fi6

yrkande 3, 1997/98:Fi7 yrkande 1, 1997/98: Fi219 yrkande 16, 1997/98:Fi912

yrkande 8, 1997/98:K715 yrkande 7 samt 1997/98:U501 yrkande 4 godkänner

vad i propositionen anförs om att Sverige inte bör införa Europeiska

unionens gemensamma valuta euron då den tredje etappen av den ekonomiska

och monetära unionen (EMU) inleds,

res. 1 (m)

res. 2 (fp)

res. 3 (v)

res. 4 (mp)

res. 5 (kd)

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:25 yrkande 2 samt med avslag

på motionerna 1997/98:Fi2 yrkandena 1, 4 och 5, 1997/98:Fi3 i denna del,

1997/98:Fi4 yrkande 1, 1997/98:Fi5 yrkande 2, 1997/98:Fi6 yrkandena 1 och

2, 1997/98:Fi7 yrkande 2, 1997/98: Fi203 samt 1997/98:Fi218 yrkande 3

godkänner de riktlinjer avseende den ekonomiska politiken och EMU som

regeringen förordar,

res. 6 (m, fp)

res. 7 (c)

res. 8 (v)

res. 9 (mp)

res. 10 (kd)

3. beträffande formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida

deltagande i valutaunionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi2 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Fi4

yrkande 2, 1997/98:Fi6 yrkandena 4 och 5, 1997/98: Fi218 yrkande 4 samt

1997/98:Fi219 yrkande 17.

res. 11 (c)

res. 12 (v)

res. 13 (mp)

res. 14 (m) - motiv.

res. 15 (fp) - motiv.

res. 16 (kd) - motiv.

Stockholm den 25 november 1997

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg

(s), Lars Tobisson (m), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist

(m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anne

Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s),

Per Bill (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kd).

Reservationer

1. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (m)

Lars Tobisson, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Sveriges deltagande i

valutaunionen bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning att Sverige skall delta

fullt ut i det europeiska valutasamarbetet. Den gemensamma valutan är

tillsammans med den inre marknaden det europeiska samarbetets viktigaste

praktiska element i strävan att bygga en fredlig utveckling och en god

ekonomisk tillväxt. Genomförandet av dessa båda projekt ger EU styrka och

attraktionskraft för blivande medlemsländer. En gemensam marknad förutsätter en

gemensam valuta. För utskottet framstår ett svenskt utanförskap som en väg till

självvald isolering. Effekterna skulle bli allvarliga för dem som inte har

särskilda möjligheter att hävda sig. Små företag och medborgare i gemen får

betala mest om Sverige väljer att vända ryggen åt EMU-samarbetet. Ett

utanförskap innebär att Sveriges möjligheter att påverka hela EU-samarbetets

utveckling reduceras. Det begränsade inflytandet kommer inte att stanna vid det

ekonomiska och monetära området utan gälla mycket mer.

Regeringens ?vänta och se?-politik riskerar att undergräva Sveriges

förtroende som en konstruktiv medlem genom underlåtelsen att uppfylla de

fördragsmässiga förpliktelserna. Det europeiska samarbetet utvecklas inte genom

att man ställer sig utanför.

Om Sverige står utanför kommer företag att drabbas av extra kostnader när de

tvingas att arbeta med dubbla valutor. För de små och medelstora företag som

skall svara för den största delen av sysselsättningstillväxten i framtiden

innebär detta att en särskilt tung sten läggs på börda. Osäkerheten om Sveriges

penning- och valutapolitiska avsikter kommer vid ett utanförskap att

förstärkas. Det innebär att företags intresse för att etablera sig i vårt land

kommer att sjunka. Utanförskapet leder till högre räntor. Det slår negativt mot

företagens investeringar och mot enskilda människors ekonomi. Högre räntor gör

det dyrare att bo. Det kommer att kosta mer för enskilda människor att resa

till andra länder. Svenska kronor måste växlas till euro. I andra riktningen

försvåras turismen genom att euro måste växlas till kronor.

En första förutsättning för att Sverige skall kunna komma med i valuta-

unionen redan vid starten är en skyndsam anslutning till ERM. En sådan

anknytning kommer emellertid inte att ske i tid för att Sverige skall kunna

hävda att växelkurskriteriet har uppfyllts. Sverige kan därför formellt inte

göra anspråk på att få delta i valutaunionen från första början. Enligt

utskottets uppfattning bör Sverige begära dispens från kravet på

valutastabilitet.

Sammanfattningsvis skulle Sverige vid ett deltagande i valutaunionen få del

av effektivitetsvinsterna för samhällsekonomin men avhända sig den penning- och

valutapolitiska självständigheten. Den senare är dock i praktiken starkt

begränsad även vid ett utanförskap. Engångskostnaderna för näringslivet att

anpassa sig till euron är sannolikt ungefär lika stora om vi går med som om vi

står utanför. Kraven på finanspolitisk återhållsamhet och strukturella reformer

blir snarast större vid ett utanförskap. De rent samhällsekonomiska vinsterna

är större av att delta i valutaunionen än av att stå utanför.

Utskottet tillstyrker således att Sverige inför Europeiska unionens

gemensamma valuta euron då den tredje etappen av den ekonomiska och monetära

unionen inleds.

Därmed tillstyrks motionerna Fi3 (m) i denna del och U501 (m) yrkande 4.

Motion Fi5 (fp) yrkande 1 är därmed tillgodosedd. Propositionen liksom övriga

motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi3 i denna del och

1997/98:U501 yrkande 4 samt med anledning av motion 1997/98:Fi5 yrkande 1

och med avslag på proposition 1997/98:25 yrkande 1 samt motionerna

1997/98:Fi6 yrkande 3, 1997/98:Fi7 yrkande 1, 1997/98: Fi219 yrkande 16,

1997/98:Fi912 yrkande 8, 1997/98:K715 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (fp)

Anne Wibble (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Sveriges deltagande i

valutaunionen bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning att såväl politiska som

ekonomiska skäl talar för att ett deltagande i valutaunionen från den 1 januari

1999 ligger i Sveriges intresse.

Utskottet vill framhålla att EMU inte är något självändamål utan ett medel

för att föra medlemsländerna närmare varandra och öka välståndet i Europa. Det

främsta argumentet för en gemensam valuta är att en sådan knyter

medlemsländerna närmare varandra. Den centrala tanken med det europeiska

samarbetet är att fred, frihet, demokrati och säkerhet kan garanteras för

Europas invånare. I detta arbete skall Sverige spela en aktiv och pådrivande

roll. Möjligheterna ökar avsevärt om Sverige är med i den grupp länder som går

i spetsen när det ekonomiska samarbetet fördjupas i och med EMU:s tredje steg.

Möjligheterna att påverka utvecklingen på viktiga områden som

östutvidgningen, brottsbekämpningen och gemensamma insatser för miljön ökar om

Sverige aktivt arbetar för fortsatt integration.

Också de ekonomiska argumenten för ett svenskt medlemskap i valuta- unionen

från starten den 1 januari 1999 är enligt utskottet starka. För en liten,

exportberoende nation med en inflations- och devalveringshistoria, är det inte

gratis att ?vänta och se?. Utskottet vill erinra om att enligt regeringens

bedömning uppfyller Sverige konvergenskraven och därmed kan ett utanförskap

tolkas som att Sverige vill förbehålla sig rätten att återfalla i en

traditionell devalverings- och inflationspolitik.

Den tydligaste konsekvensen av ett utanförskap är osäkerheten. Osäkerhet om

inriktningen på den ekonomiska politiken och den framtida kronkursen. Denna

osäkerhet kommer att visa sig genom bl.a. högre räntor, fortsatt risk för stora

svängningar i värdet på den svenska kronan, färre investeringar i Sverige,

sämre sysselsättningsutveckling samt högre kostnader i företagen för

kurssäkring och valutaväxling.

Därmed tillstyrks motion Fi5 (fp) yrkande 1. Motionerna Fi3 (m) i denna del

och U501 (m) yrkande 4 är därmed tillgodosedda. Propositionen liksom övriga

motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi5 yrkande 1 och med anledning av

motionerna 1997/98:Fi3 i denna del samt 1997/98:U501 yrkande 4 och med

avslag på proposition 1997/98:25 yrkande 1 samt motionerna 1997/98:Fi6

yrkande 3, 1997/98:Fi7 yrkande 1, 1997/98: Fi219 yrkande 16, 1997/98:Fi912

yrkande 8 och 1997/98:K715 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Sveriges deltagande i

valutaunionen bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår i propositionen att Sverige inte går med i EMU från start

den 1 januari 1999. Utskottet välkomnar detta förslag. Men samtidigt finns det

anledning att begrunda regeringens egentliga avsikter. Motivet till att

regeringen säger nej till EMU är att det svenska folket till övervägande del är

kritiskt till ett deltagande i valutaunionen. Den socialdemokratiska regeringen

framför ingen kritik mot EMU-projektet i sak.

Regeringens förslag ligger i linje med den tidigare EMU-utredningen som också

föreslog att Sverige skulle avvakta med ett deltagande i EMU. I utredningen

framhölls att Sverige inte uppvisar den löneflexibilitet och

arbetskraftsrörlighet som krävs om negativa ekonomiska chocker skall kunna

pareras utan att leda till massarbetslöshet. Utskottet menar i likhet med LO i

sitt remissvar att EMU-utredningens analys vilar på felaktig grund. Försämrad

arbetsrättslig lagstiftning och ökad lönespridning är inga garantier för

flexibilitet. Däremot vet vi säkert att denna typ av förändringar leder till

social utslagning. Precis som också Jämställdhetsombudsmannen framhåller i sitt

remissvar till EMU-utredningen drabbas kvinnor genomgående negativt av en

större lönespridning. Hela EMU-projektet lider av ett stort

legitimitetsproblem. Projektet förutsätter större sociala klyftor och

könsorättvisor. Den ekonomiska politik som följer i EMU:s spår drabbar kvinnor

hårdare än män. Krav på sänkta offentliga utgifter går ut över framför allt

kvinnor som arbetar med vård och omsorg.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att propositionens yrkande om

att Sverige inte skall delta i valutaunionen från den 1 januari 1999 är

tillgodosett. Motionerna Fi6 (mp) yrkande 3, Fi219 (mp) yrkande 16 och Fi912

(c) yrkande 8 är också tillgodosedda. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:25 yrkande 1 och motionerna

1997/98:Fi6 yrkande 3, 1997/98:Fi219 yrkande 16 och 1997/98:Fi912 yrkande

8 samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi3 i denna del, 1997/98:U501

yrkande 4, 1997/98:Fi5 yrkande 1, 1997/98:Fi7 yrkande 1 och 1997/98:K715

yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (mp)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Sveriges deltagande i

valutaunionen bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning att valutaunionen framstår

mer som ett hot än som en möjlighet för Europa och Sverige. En sådan union ökar

de ekonomiska skillnaderna och de sociala spänningarna och hotar den

grundläggande idén att skapa ett fredligt, samarbetande Europa.

Den planerade valutaunionen avser att omfatta alla stater som är medlemmar i

EU. Dessa stater har emellertid i hög grad olika förutsättningar, olika

kulturer, olika handelsmönster, olika välfärdssystem, olika näringsliv och

olika ekonomiska konjunkturer. Det råder därför en stor samstämmighet bland

ekonomisk expertis att EU inte är något optimalt valutaområde. Det innebär att

man kan emotse en rad ekonomiska förluster både för EU som helhet och för de

enskilda medlemsstaterna om valutaunionen ändå genomförs.

Genomförs ändå valutaunionen kommer de ekonomiska nackdelarna tvinga fram en

gemensam finanspolitik inom EU. Det innebär att både skattesystemen och

utgiftssystem i medlemsländerna måste likriktas i betydligt större utsträckning

än vad som annars skulle behövas. Sverige blir då endast ett utkantslän med

begränsat ekonomiskt självstyre. För att kunna konkurrera framgångsrikt med

andra ekonomiska stormakter som USA och Japan kommer EU att bedriva en

ekonomisk politik där resurser koncentreras och stordriftsfördelar utnyttjas i

högre grad. Också det medför stor risk för att Sverige blir ett utkantslän som

dräneras på kapital, naturresurser och kompetens.

Sverige löper dessutom en särskilt stor ekonomisk risk genom sina delvis

annorlunda handelsförbindelser och ekonomiskt beroende av regioner utanför EU.

Det gäller särskilt det stora dollarberoendet i svensk exportindustri. Detta

innebär att omvärldsförändringar kan slå väsentligt annorlunda mot Sverige än

mot EU:s dominerande länder. Det innebär också att den penning- och

valutapolitik som kommer att tillämpas i EMU emellanåt kommer att vara till

nackdel för Sverige jämfört med andra presumtiva EMU-länder. Sverige passar

helt enkelt särskilt dåligt in i den planerade valutaunionen.

Utskottet anser att riskerna med EMU för svenskt vidkommande är oacceptabla

och anser därför att Sverige skall stanna utanför EMU. EMU-projektet är ett

högriskprojekt som mycket väl kan spåra ur och verka destabiliserande på både

ekonomi och samhälle i Europa. Utskottet är därför av den uppfattningen att den

svenska regeringen skall motarbeta hela EMU-projektet.

Utskottet tillstyrker således motionerna Fi6 (mp) yrkande 3 och Fi219 (mp)

yrkande 16 medan propositionen liksom övriga motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi6 yrkande 3 och

1997/98:Fi219 yrkande 16 samt med avslag på proposition 1997/98: 25

yrkande 1 och motionerna 1997/98:Fi3 i denna del samt 1997/98:U501 yrkande

4, 1997/98:Fi5 yrkande 1, 1997/98:Fi7 yrkande 1, 1997/98:Fi912 yrkande 8

och 1997/98:K715 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

5. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (kd)

Mats Odell (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Sveriges deltagande i

valutaunionen bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att Sverige inte skall vara

ett av de länder som deltar när den tredje etappen av EMU av allt att döma

inleds den 1 januari 1999. Enligt utskottet är den sammanlagda bilden av den

svenska ekonomins funktionssätt sådan att, framför allt vad gäller

arbetsmarknaden, ett svenskt medlemskap i EMU inte går att förorda under

överskådlig tid.

Utskottet anser, i likhet med både Kristdemokraterna och regeringen, att den

negativa folkopinionen utgör ett hinder för ett svenskt EMU-medlemskap. Att ta

steget in i en ekonomisk och monetär union mot folkets vilja riskerar att

äventyra hela EU-medlemskapet.

Även att stå utanför EMU medför emellertid risker och negativa konse-

kvenser. Sveriges inflytande i EU-samarbetet riskerar att försvagas vid ett

utanförskap. Sverige skulle dock få ökad förståelse för sitt utanförskap om två

orsaker tydligt angavs: för det första att Sverige inte har genomfört den

ekonomiska strukturanpassning som krävs för ett EMU-medlemskap och för det

andra att det svenska EU-medlemskapet inte skall äventyras. Propositionens

skrivningar på dessa avgörande punkter är inte tillfredsställande.

Eftersom tillväxtfrämjande och strukturella åtgärder avvisats är det inte

realistiskt att under överskådlig tid kunna skapa förutsättningar som gör det

möjligt för Sverige att utan långtgående skadeverkningar ansluta sig till EMU.

Utskottet tillstyrker således motionerna Fi7 (kd) yrkande 1 och K715 (kd)

yrkande 7. Propositionens yrkande 1 är därmed tillgodosett. Övriga motioner

avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi7 yrkande 1 och 1997/98:K715

yrkande 7 samt med anledning av proposition 1997/98:25 yrkande 1 och med

avslag på motionerna 1997/98:Fi3 i denna del samt 1997/98:U501 yrkande 4,

1997/98:Fi5 yrkande 1, 1997/98:Fi6 yrkande 3, 1997/98:Fi219 yrkande 16 och

1997/98:Fi912 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (m, fp)

Lars Tobisson (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik Reinfeldt (m) Anne Wibble (fp)

och Per Bill (m) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken EMU och inriktningen av

den ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att Sverige går miste om de effektivitetsvinster som

valutaunionen genererar så länge Sverige står utanför. De mest omedelbara

effekterna är att transaktionskostnaderna för valutaväxlingar, valutasäkringar

etc. förblir lika höga som tidigare. Växelkursen kommer att svänga mot euron

och den svenska räntenivån kommer att ligga över euro-räntan. Långsiktigt

innebär det högre räntor, lägre privat konsumtion, lägre investeringar (både

inhemska och utländska) och därmed sämre sysselsättning. Ett Sverige utanför

valutaunionen blir ett mindre attraktivt alternativ för t.ex. investerare från

USA eller Asien som vill få tillgång till den europeiska marknaden. Högre

räntor och större svängningar i värdet på den svenska valutan innebär också

osäkerhet för både hushåll och företag.

Vidare anser utskottet att osäkerheten om inriktningen på den ekonomiska

politiken ökar vid ett utanförskap. Går Sverige med i valutaunionen försvinner

möjligheten att devalvera. Därmed blir det mindre riskfyllt att investera i

svenska räntebärande värdepapper när den s.k. riskpremien försvinner. Står

Sverige utanför tvingas många företag att ändå anpassa sig och använda kronor

och euro parallellt. Det leder till merkonstnader och därmed färre jobb.

Framför allt är det kunskapsintensiv industri och tjänstesektor som förlorar

vid ett utanförskap, dvs. just de delar av ekonomin som har stor potential att

skapa nya arbetstillfällen. Anledningen är att den privata konsumtionen och

efterfrågan på tjänster kan väntas bli lägre och kunskapsöverföringen via

utländska företagsinvesteringar bli mindre.

Utskottet vill också framhålla att Sveriges ekonomisk-politiska

handlingsfrihet inte ökar genom ett utanförskap. Dagens internationaliserade

finansmarknader gör att det inte finns något utrymme för ett litet land i

Europas utkant att alltför markant avvika. Vad gäller finanspolitiken kommer

kraven på Sverige snarare att vara större, t.ex. vad gäller ett

konkurrenskraftigt skattesystem. Finanspolitiken kommer att vara kringskuren av

samma regler som gäller för de länder som deltar, även om sanktionerna om

reglerna bryts är större vid medlemskap. Dock kommer toleransen och de

informella kraven från de finansiella marknaderna att vara hårdare vid ett

utanförskap på grund av Sveriges historia under 1970- och 1980-talen med

återkommande perioder av överhettning, inflation, kostnadskris och påföljande

devalvering. På marknaden uppfattas sannolikt sanktionsmöjligheten som en

försäkring mot en lössläppt finanspolitik.

Utskottet anser att även den valuta- och penningpolitiska handlingsfriheten

är begränsad vid ett utanförskap. Den penningpolitik som kommer att föras inom

euro-området bestämmer i hög grad förutsättningarna för den svenska

penningpolitiken. Utanförskapet innebär också att Sverige avhänder sig

möjligheten att vara med och utarbeta riktlinjer för den europeiska

centralbankens politik.

Behovet av en självständig penningpolitik är också enligt utskottet tämligen

begränsat. Anledningen är att en historisk genomgång visar att efterfrågan på

svensk och europeisk export förändrats på ungefär samma sätt. Däremot har flera

svenska ekonomiska störningar orsakats av den egna finanspolitiken. Men

möjligheterna att med penningpolitik avhjälpa inhemskt skapade kostnadskriser

är försvinnande små även om Sverige står utanför EMU:s tredje fas.

Utskottet vill också framhålla att Sveriges strukturella problem, som t.ex.

den dåligt fungerande lönebildningen och statsfinansernas stora

konjunkturkänslighet, måste lösas oavsett om Sverige går med i valutaunionen

eller ej. Men enligt utskottet är dessa problem lättare att åtgärda om den

ekonomiska utvecklingen är positiv, dvs. vid ett EMU-medlemskap, än om Sverige

vid ett utanförskap också skulle tvingas hantera ekonomiska

trovärdighetsproblem, högre räntor och en instabil växelkurs.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av Moderata samlingspartiets motion

Fi3 och Folkpartiet liberalernas motion Fi5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet noterar att Kristdemokraterna i motion Fi7

företräder ett delvis liknande synsätt, men drar andra slutsatser. Motionen

avstyrks därför, liksom propositionen och övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Fi3 i denna del och

1997/98:Fi5 yrkande 2 samt med avslag på proposition 1997/98:25 yrkande 2

och motionerna 1997/98:Fi2 yrkandena 1, 4 och 5, 1997/98:Fi4 yrkande 1,

1997/98:Fi6 yrkandena 1 och 2, 1997/98: Fi7 yrkande 2, 1997/98:Fi203 samt

1997/98:Fi218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken,

7. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (c)

Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att det stycke i utskottets ställningstagande under rubriken EMU och

inriktningen av den ekonomiska politiken som börjar med ?Utskottet vill i? och

slutar med ?delar denna uppfattning? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i anslutning till detta påminna om att huvudinriktningen i den

ekonomiska politiken är att halvera den öppna arbetslösheten fram till år 2000.

Utskottet anser också att möjligheterna att bekämpa arbetslösheten är större om

Sverige står utanför valutaunionen. Utskottet delar EMU-utredningens

uppfattning att riskerna för en ökad arbetslöshet är betydligt större vid ett

EMU-medlemskap än om Sverige står utanför valutaunionen, eftersom den

ekonomisk-politiska handlingsfriheten beskärs vid ett medlemskap. Speciellt

gäller detta om Sverige drabbas av en s.k asymmetrisk chock. Om

penningpolitiken t.ex. inte kan anpassas till nationella omständigheter är

risken betydande att tillväxten och därmed sysselsättningen hämmas. Utskottet

vill framhålla att en nationell penningpolitik har ett definitivt värde som ett

instrument i den samlade ekonomiska politiken.

dels att det stycke i utskottets ställningstagande under rubriken EMU och

inriktningen av den ekonomiska politiken som börjar med ?Med hänvisning till?

och slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Vad utskottet anfört med anledning av Centerpartiets motioner Fi4 och Fi218

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker det

som sägs om EMU och den ekonomiska politiken i propositionen och övriga

motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi4 yrkande 1 och

1997/98:Fi218 yrkande 3 samt med avslag på proposition 1997/98:25 yrkande

2 och motionerna 1997/98:Fi2 yrkandena 1, 4 och 5, 1997/98: Fi3 i denna

del, 1997/98:Fi5 yrkande 2, 1997/98:Fi6 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fi7

yrkande 2 samt 1997/98:Fi203 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken,

8. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken EMU och inriktningen av

den ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig starkt avvisande till den syn på valutaunionen och

försvaret av de senaste årens konvergenspolitik som framförs i propositionen.

Enligt utskottet är det orimligt att binda upp den ekonomiska politiken vid

rigida normer. Politiken måste i stället vara flexibel för att kunna anpassas

till kraven på hög sysselsättning och ekonomisk tillväxt. EMU-politiken har

varit alltför fokuserad på prisstabilitet trots att resursutnyttjandet i

flertalet EU-länder varit lågt under flera år. Sysselsättnings- och

arbetsmarknadspolitiken har fått en underordnad betydelse med den följden att

arbetslösheten i både Sverige och övriga Europa bitit sig fast på höga nivåer.

Utskottet delar inte heller propositionens beskrivning av de senaste

decenniernas ekonomiska utveckling. Historien målas i mörka färger för att det

ekonomisk-politiska regimskifte som regeringen indirekt förordar skall framstå

i positiv dager. Faktum är att Sverige fram till 1970-talets mitt lyckades

förena full sysselsättning och hög ekonomisk tillväxt med låga prisökningar.

Egentligen var det först en bit in på 1980-talet som Sverige började avvika

från Europamönstret genom en inflation som låg över genomsnittet i Europa.

Detsamma gäller statsfinanserna. Historiskt sett har Sverige haft, och har

fortfarande, en mycket låg offentlig nettoskuld. Dessutom är det fel att

beskriva de stora budgetunderskotten i början av 1990-talet i termer av dålig

och ansvarslös politik. Utan en statlig skulduppbyggnad hade krisen i början av

1990-talet förvärrats, produktionen hade fallit ytterligare och arbetslösheten

hade blivit ännu mer omfattande.

Utskottet anser också att målet om överskott i de offentliga finanserna i en

ekonomi som präglas av massarbetslöshet och obefintlig inflation speglar ett

överdrivet sparande. Det är ett sparande som sker på bekostnad av produktion

och konsumtion i den privata sektorn och som riskerar att permanenta ett svagt

resursutnyttjande i ekonomin.

Enligt utskottet bör inte Sverige fullfölja EMU-anpassningen. Den omöjliggör

en tillväxt- och sysselsättningsorienterad ekonomisk politik. Den fulla

sysselsättningen måste vara det överordnade målet i den ekonomiska politiken.

EMU-politikens åtstramning måste vändas i expansion. Det gäller inte bara

Sverige utan i samtliga EU-länder måste ett större finanspolitiskt utrymme

skapas för åtgärder som ökar sysselsättningen. Därför anser utskottet att

Sverige bör ta initiativ till ett mellanstatligt samarbete för att bekämpa

arbetslösheten. En finanspolitisk expansion motsvarande 1 % av BNP i t.ex. EU:s

10 största länder skulle ge mycket positiva resultat visar de analyser som

gjorts. Närmare 5 miljoner nya arbetstillfällen skulle skapas i Europa under en

treårsperiod. I Sverige skulle resultatet bli 150 000 jobb under samma

tidsrymd.

Utskottet vill samtidigt peka på hur Riksbankens oberoende och EMU kan

påverka statens kostnader för att återfinansiera statsskulden. I USA har

delstaterna en relativt stor ekonomisk-politisk frihet men de saknar inflytande

över den federala centralbanken. Vid budgetsvårigheter är det emellertid nästan

omöjligt att höja skatterna på grund av arbetskraftens och kapitalets rörlighet

över delstatsgränserna. En dyr upplåning i kombination med en hård

skattekonkurrens tvingar därför fram en stram ekonomisk politik med en ensidig

inriktning på utgiftsnedskärningar. I USA är dock delstaternas bruttoskulder

låga, medan EU-ländernas skulder är relativt omfattande. Detta talar för att

problemen kan bli mycket stora vid övergången till en gemensam valuta.

Spekulationsattacker och räntehöjningar kan tvinga fram en snabb

skuldamortering med negativa effekter på sysselsättning och tillväxt. Höga

räntenivåer innebär i sin tur att det krävs större budgetöverskott för att

hålla statsskulden oförändrad som andel av BNP, dvs. tendensen mot en alltmer

stram och tillväxthämmande politik förstärks.

Vad utskottet anfört med anledning av Vänsterpartiets motion Fi2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker det som

sägs om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken i propositionen och

övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi2 yrkandena 1, 4 och 5 samt med

avslag på proposition 1997/98:25 yrkande 2 och motionerna 1997/98:Fi3 i

denna del, 1997/98:Fi4 yrkande 1, 1997/98:Fi5 yrkande 2, 1997/98:Fi6

yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fi7 yrkande 2, 1997/98: Fi203 samt

1997/98:Fi218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken,

9. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (mp)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken EMU och inriktningen av

den ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att riskerna med EMU för svensk del är oacceptabla och att

Sverige därför måste stanna utanför valutaunionen.

När Sverige står utanför EMU måste enligt utskottet finanspolitiken bedrivas

så att de offentliga finanserna går med minst 1 % i överskott över en

konjunkturcykel så att statsskulden minskar. De offentliga finansernas

konjunkturkänslighet bör också reduceras ytterligare för att minska riskerna

för framtida kostnadskriser vid lågkonjunkturer. Utskottet vill framhålla att

arbetslösheten på kort sikt bör sänkas genom sänkt skatt på arbete och sänkt

arbetstid. Det kommer att ställa stora krav på arbetsmarknaden och

lönebildningen så att produktivitetsutvecklingen i första hand växlas mot sänkt

arbetstid i stället för högre månadslön till dem som redan har jobb. På längre

sikt måste enligt utskottets mening skatterna på arbete sänkas ytterligare

genom en växling mot högre energi- och miljöskatter.

Dessutom bör villkoren för tillväxt i de små och medelstora företagen

förbättras genom bl.a. förenklade regler och förbättrade möjligheter till

uppbyggnad av eget kapital. Miljöskulden måste också minskas och en offensiv

politik bedrivas för att göra Sverige till ett föregångsland ur ekologisk

synpunkt. Det kommer att ge svenskt näringsliv betydande konkurrensfördelar.

Enligt utskottet bör penningpolitiken inriktas på såväl lägre räntor som låg

inflation. Vad gäller valutapolitiken bör den även i fortsättningen bygga på en

flytande kronkurs och inriktas på ett stabilt värde på kronan gentemot

omvärlden. Svensk ekonomisk politik får inte återgå till den

?devalveringspolitik? som rådde under 1970- och 1980-talen.

Svensk handelspolitik bör enligt utskottet inriktas mot ökad frihandel och

ett bättre utnyttjande av den globaliserade ekonomin. Utanför EU slipper

Sverige ett antal handelsrestriktioner som i dagsläget hämmar den svenska

ekonomins utveckling. Emellertid måste tillräckliga social- och miljöklausuler

införas i handelsavtalen, speciellt i WTO-systemet.

Utskottet anser att den presenterade uppläggningen av den ekonomiska

politiken innebär goda förutsättningar för att Sverige utanför EMU får lägre

realräntor, lägre arbetslöshet och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.

Med denna ekonomiska politik klarar också Sverige de övergripande ekonomiska

kraven i konvergensprogrammet. Det är viktigt för annars är risken stor att

räntenivån stiger när Sverige ställer sig utanför EMU. Utskottet kan konstatera

att kraven på minskad arbetslöshet och minskad miljöskuld i det svenska

konvergensprogrammet i dagsläget inte är uppfyllda.

Vad utskottet anfört med anledning av Miljöpartiets motion Fi6 bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker det som sägs om

EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken i propositionen och övriga

motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi6 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på proposition 1997/98:25 yrkande 2 och motionerna 1997/98:Fi2

yrkandena 1, 4 och 5, 1997/98:Fi3 i denna del, 1997/98: Fi4 yrkande 1,

1997/98:Fi5 yrkande 2, 1997/98:Fi7 yrkande 2, 1997/98:Fi203 samt

1997/98:Fi218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken,

10. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (kd)

Mats Odell (kd) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken EMU och inriktningen av

den ekonomiska politiken bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att kraven på en stabilitetsorienterad ekonomisk

politik är minst lika höga om Sverige står utanför valutaunionen. Den

offentliga sektorns finanser måste vara sunda och det fasta penningvärdet måste

upprätthållas även utanför valutaunionen.

Till skillnad mot vad som framförs i propositionen anser utskottet att det i

ett medelfristigt perspektiv räcker med ett årligt överskott i de offentliga

finanserna på 1 % av BNP över en konjunkturcykel. Detta bör gälla tills Sverige

uppfyller konvergenskriteriet om en offentlig konsoliderad bruttoskuld på 60 %

av BNP.

Utskottet är med anledning härav starkt oroat av den senaste tidens

utveckling på arbetsmarknaden, där andelen människor i arbetskraften minskar

kraftigt i stället för att sysselsättningen ökar. Denna utveckling måste enligt

utskottet brytas. När målet för den ekonomiska politiken är sunda statsfinanser

och en beredskap för att statsfinansiellt klara lågkonjunkturer utan ökad

upplåning, måste en större andel av befolkningen sättas i arbete. För att uppnå

sunda statsfinanser även på lång sikt måste statsbudgeten bli mindre

konjunkturkänslig. Därför måste sysselsättningen och andelen människor i

arbetskraften öka, statsskulden reduceras och penningpolitikens trovärdighet

stärkas.

Enligt utskottet är den sammantagna bilden av den svenska ekonomins

funktionssätt sådan att ett svenskt medlemskap i EMU inte är möjligt under

överskådlig tid, framför allt på grund av arbetsmarknadens och lönebildningens

sätt att fungera. Men dessa strukturella missförhållanden måste enligt

utskottets mening åtgärdas även om Sverige står utanför EMU.

Utskottet anser därför att det med dagens strukturella förhållanden är en

fördel med en nationellt bestämd penningpolitik. Den nationella

penningpolitiken kan i viss mån fungera som en försäkring mot makroekonomiska

störningar, dock under villkoret att Riksbanken och penningpolitiken bara kan

stödja den allmänna ekonomiska utvecklingen så länge trovärdigheten för

inflationsmålet inte hotas. Utskottet vill i anslutning till detta uttrycka

sitt stöd för fempartiuppgörelsen om Riksbankens ställning och för den

proposition som bygger på uppgörelsen och som nyligen överlämnades till

riksdagen.

Enligt utskottet har de tidigare goda erfarenheterna av fasta växelkurs-

arrangemang för mindre valutor omprövats under senare år på grund av den

alltmer internationella och lättrörliga kapitalmarknaden. Därför bör den

nuvarande penningpolitiska strategin med rörlig växelkurs och ett klart uttalat

inflationsmål behållas.

Vad utskottet anfört med anledning av Kristdemokraternas motion Fi7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker det som

sägs om EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken i propositionen och

övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi7 yrkande 2 samt med avslag på

proposition 1997/98:25 yrkande 2 och motionerna 1997/98:Fi2 yrkandena 1, 4

och 5, 1997/98:Fi3 i denna del, 1997/98: Fi4 yrkande 1, 1997/98:Fi5

yrkande 2, 1997/98:Fi6 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Fi203 samt 1997/98:Fi218

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken,

11. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (c)

Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Formerna för

beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen som börjar med

?Utskottet delar regeringens uppfattning att Sverige? och slutar med ?fatta

slutligt beslut? bort utgå,

dels att den del av utskottets ställningstagande under rubriken Formerna för

beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen som börjar med

?När det gäller? och slutar med ?(mp) yrkande 17? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Centerpartiets uppfattning att det svenska folket i

folkomröstningen om Sveriges EU-medlemskap inte tog ställning till frågan om

ett eventuellt framtida medlemskap i EMU. Utskottet vill erinra om vad som

sades i den proposition som låg till grund för folkomröstningen om EU-

medlemskapet 1994 (prop. 1994/95:19):

Om Sverige beslutar sig för ett deltagande i EMU:s tredje fas följer att beslut

om utgivning av sedlar och mynt samt frågan om lagligt betalningsmedel överförs

till den europeiska centralbanken. Detta kräver också ändringar i

bestämmelserna om sedelutgivningsrätten.

Den nuvarande riksdagen har enhälligt godkänt denna del av propositionen utan

invändningar. Den enda möjliga tolkning som kan göras är att om Sverige

eventuellt vid någon tidpunkt vill gå med i valutaunionen under EMU:s tredje

fas, så måste regeringsformen ändras dessförinnan. Detta har svenska folket

folkomröstat om. Frångås detta kan EU-omröstningens demokratiska legitimitet

ifrågasättas. Grundlagen måste tas på största allvar och får inte manipuleras

bort på det vis som nu riskerar att ske. Därmed öppnar man för svenskt

medlemskap i valutaunionen redan under nästa mandatperiod, vilket är

oacceptabelt från demokratisk utgångspunkt.

Ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, med en gemensam valuta, är

ett större steg än medlemskapet i EU. Därför är det viktigt att ett eventuellt

svenskt EMU-medlemskap föregås av en folkomröstning. Däremot är det inte i

närtid aktuellt med någon folkomröstning i frågan eftersom regeringen och en

majoritet av riksdagen inte föreslår något svenskt medlemskap i EMU. Den

logiska slutsatsen av detta, tillsammans med riksdagens enhälliga

ställningstagande i grundlagsfrågan, är att ett svenskt EMU-medlemskap inte kan

bli aktuellt förrän tidigast efter en folkomröstning på den ordinarie valdagen

år 2002.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi4 (c) yrkande 2 och Fi218

(c) yrkande 4. Övriga motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida

deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi4 yrkande 2 och

1997/98:Fi218 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1997/98:Fi2

yrkandena 2 och 3, 1997/98:Fi6 yrkandena 4 och 5 samt 1997/98: Fi219

yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (v)

Johan Lönnroth (v) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Formerna för

beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att det är självklart att svenska

folket skall få ta ställning i EMU-frågan efter en omfattande debatt. Således

ställer sig utskottet bakom kravet på en rådgivande folkomröstning, där

partierna förbinder sig att följa utslaget.

Utskottet noterar att kravet på att folket i någon form skall få avgöra EMU-

medlemskapet nu tycks vinna ökat stöd. Utskottet vill framhålla att

Vänsterpartiet tidigare har uttalat att man vill ha en folkomröstning så tidigt

som möjligt. Folkomröstningen kan gärna äga rum i anslutning till valet till

EU-parlamentet 1999. Självklart skall det bara finnas två alternativ vid

folkomröstningen: ja eller nej till EMU.

Därmed tillstyrks motion Fi2 (v) yrkandena 2 och 3. Övriga motioner avstyrks

i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida

deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi2 yrkandena 2 och 3 samt med

avslag på motionerna 1997/98:Fi4 yrkande 2, 1997/98:Fi6 yrkandena 4 och 5,

1997/98:Fi218 yrkande 4 samt 1997/98:Fi219 yrkande 17 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (mp)

Roy Ottosson (mp) anser

dels att utskottets ställningstagande under rubriken Formerna för

beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att det inte kan vara rimligt att i

ett land med långtgående demokratiska ambitioner avstå från en folkomröstning

om EMU. EMU-frågan har vittgående konsekvenser för svenska folkets framtida

självbestämmande och kräver flera grundlagsändringar. Det faktum att alla

riksdagspartier är mer eller mindre splittrade i frågan förstärker behovet av

en folkomröstning.

Det är både märkligt och oroväckande att regeringen inte har utlovat en

folkomröstning i frågan. I stället har tankar på nyval förts fram, vilket

skulle innebära att folkets ställningstagande skulle göras avhängigt av

partisympatier eller regeringsfrågan. Med tanke på att EMU-frågan har en så

stor betydelse för landets självständighet och möjligheter i framtiden, bör den

avgöras för sig. En folkomröstning bör hållas före eller samtidigt med valet

till riksdagen 1998. Av praktiska skäl och för att kunna göra folkomröstningen

beslutande föreslår utskottet att den hålls samma dag som riksdagsvalet 1998.

Därmed tillstyrks motionerna Fi6 (mp) yrkandena 4 och 5 samt Fi219 (mp)

yrkande 17. Övriga motioner avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida

deltagande i valutaunionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi6 yrkandena 4 och 5 samt

1997/98:Fi219 yrkande 17 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi2

yrkandena 2 och 3, 1997/98:Fi4 yrkande 2 samt 1997/98: Fi218 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (m)

Lars Tobisson, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser

att utskottets ställningstagande under rubriken Formerna för beslutsfattande om

Sveriges framtida deltagande i valutaunionen bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör Sverige sträva efter att komma med i

valutaunionen redan vid starten. Om en anslutning till valutaunionen redan från

starten inte visar sig möjlig, bör Sverige sikta till ett inträde så snart som

möjligt därefter. Naturligtvis är det önskvärt att ett sådant beslut kan tas

med bred uppslutning. Utskottet kan konstatera att regeringen har angivit att

om ett deltagande skulle bli aktuellt efter den 1 januari 1999, skall frågan

underställas folket för prövning. Enligt regeringens mening bör detta i första

hand ske i ett allmänt val, men ett extraval eller en folkomröstning kan inte

helt uteslutas.

Utskottet anser att frågan om Sveriges euro-anslutning kan och bör tas upp

inför 1998 års val. Utskottet kan emellertid konstatera att ledande

socialdemokrater har förklarat att ställningstagandet måste ske senare.

Utskottet vill erinra om att det därpå följande allmänna valet avser

Europaparlamentet och äger rum i juni 1999. Vid detta tillfälle står inte

regeringsmakten på spel. Under förutsättning att partierna tar klar ställning i

EMU-frågan kan då ett tydligt valutfall göras utslagsgivande. Om alternativet

folkomröstning väljs, kan en ja-majoritet betyda skyndsamt inträde, medan en

nej-övervikt innebär att frågan skjuts på framtiden.

Fördelen med att avgöra frågan i anslutning till valet till Europaparlamentet

är att Sverige då bör hinna inträda i valutaunionen före första halvåret 2001,

då vårt land för första gången skall utöva ordförandeskapet i EU. Det är mycket

svårt att föreställa sig att Sverige på ett fullgott sätt skall kunna fullgöra

denna uppgift, om vi är förhindrade att delta, när de så viktiga frågorna som

rör valutaunionen skall behandlas. Med en sådan tidtabell skulle Sverige också

vara med fullt ut i valutasamarbetet i god tid innan euron introduceras i form

av sedlar och mynt i början av 2002.

Utskottet noterar att företrädare för regeringen har betecknat denna

tidtabell som alltför snabb. Men om vägen till fullt deltagande i EMU därmed

förefaller stängd för överskådlig tid, försvinner därför inte frågan om

Sveriges förhållande till euron. Den kan införas i vårt land på andra vägar än

via ett svenskt deltagande i det europeiska centralbankssystemet.

En möjlighet är att kronan ansluts till ERM och därvid ges en fast relation -

eller en minimal bandbredd - till euron. Det förefaller att bli den metod som

väljs av Danmark, som redan är med i ERM och har deklarerat sin avsikt att

inträda i ERM2. Kronan blir då i praktiken en euro i annan form.

Ytterligare en möjlighet är att euron genom en ändring av 5 § riksbankslagen

ges ställning av lagligt betalningsmedel i Sverige. Det kan ske så att euron

används antingen vid sidan av eller i stället för kronan. Detta är en väg som

t.ex. Estland kan tänkas välja, innan landet har blivit medlem i EU. Estland

har ju redan via en sedelfond knutit sin valuta till D-marken.

Både en fast knytning av kronan till euron och eurons införande som lagligt

betalningsmedel i Sverige har karaktären av nödlösningar. Sverige skulle

exempelvis sakna inflytande på penningpolitiken inom valutaunionen. Men ett

arrangemang av detta slag skulle från valutaunionens start kunna utgöra ett

övergångsstadium i avvaktan på ett fullt deltagande i EU:s valutasamarbete,

vilket för utskottet kvarstår som det huvudmål som bör uppnås så snart som

möjligt.

Motionerna avstyrks i berörda delar.

15. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (fp)

Anne Wibble (fp) anser att utskottets ställningstagande under rubriken Formerna

för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valuta- unionen bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att i motsats till vad regeringen själv vill göra

gällande innebär regeringens ställningstagande att Sveriges handlingsutrymme

blir begränsat. Med den ?strategi? regeringen förordar skall en svängning i

folkopinionen passivt inväntas; därefter bör frågan avgöras i ordinarie val,

förmodligen 2002, kanske ännu senare om man skall invänta finansministerns ?sex

punkter?.

Utskottet vill också påpeka att regeringens passivitet åsidosätter det krav

på aktiv opinionsbildning som en representativ demokrati förutsätter.

Utskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning att ett folkligt stöd är

en förutsättning för ett svenskt EMU-medlemskap. Utskottet anser att det mest

naturliga tillfället att diskutera frågan och begära mandat för ett inträde är

i samband med valet 1998. Om Socialdemokraterna genom sitt agerande i praktiken

blockerar denna lösning anser utskottet att frågan om medlemskap bör

underställas folket i en folkomröstning så att Sverige ges möjlighet att

inträda i valutaunionen före år 2002.

När det gäller frågan om en eventuell grundlagsändring återkommer utskottet i

samband med propositionen om Riksbankens ställning.

Berörda motioner avstyrks.

16. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (kd)

Mats Odell (kd) anser att utskottets ställningstagande under rubriken Formerna

för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valuta- unionen bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning rörande Sveriges deltagande i

valutaunionen. Utskottet vill framhålla att inför folkomröstningen om Sveriges

medlemskap i EU klargjordes tydligt att det är riksdagen som skall fatta beslut

om ett eventuellt deltagande i valutaunionen. Riksdagsbeslut av denna dignitet

kräver dock ett tydligt folkligt mandat. Utskottet avvisar därför inte att EMU-

frågan underställs svenska folket för prövning. Det är rimligt att landets

medborgare får en möjlighet att säga sin mening, om riksdagsmajoriteten ändrar

uppfattning i EMU-frågan i förhållande till vad man har fått väljarnas mandat

för. Detta kan ske genom allmänt val eller folkomröstning. Utskottet vill

understryka vikten av att det vid frågeställningen finns klara alternativ som

inte kan uppfattas som manipulativa. Såvitt utskottet kan bedöma i dag är 1999

alltför tidigt för en sådan prövning. Ett så tidigt avgörande skulle innebära

att svenska folket inte skulle kunna ta ställning utifrån hur valutaunionen

fungerar i praktiken.

Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad i nuvarande skede. Motionerna

avstyrks därmed i berörda delar.

Särskilt yttrande

Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i valutaunionen

(mom. 3), såvitt avser utskottets behandling (v, mp)

Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anför:

Vi anser att betänkandets tredje moment om formerna för beslutsfattande om

Sveriges framtida deltagande i valutaunionen borde ha delats upp i två delar.

Frågan om huruvida folkomröstning bör hållas borde ha behandlats för sig.

Därefter borde frågan om tidpunkten för en eventuell folkomröstning ha

behandlats för sig.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................1

Motioner väckta med anledning av propositionen 1

Motioner väckta under allmänna motionstiden 3

Inkommen skrivelse m.m. 3

Utskottet.............................................4

Inledning 4

Sveriges deltagande i valutaunionen 4

Propositionen 4

Motionerna 5

Utskottets ställningstagande 8

EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken 9

Propositionen 9

Motionerna 12

Utskottets ställningstagande 18

Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen

20

Propositionen 20

Motionerna 21

Utskottets ställningstagande 22

Hemställan 24

Reservationer........................................26

1. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (m) 26

2. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (fp) 27

3. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (v) 28

4. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (mp) 29

5. Sveriges deltagande i valutaunionen (mom. 1) (kd) 30

6. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (m, fp) 31

7. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (c) 33

8. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (v) 33

9. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (mp) 35

10. EMU och inriktningen av den ekonomiska politiken (mom. 2) (kd) 36

11. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (c)

37

12. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (v)

39

13. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3) (mp)

39

14. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (m)

40

15. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (fp)

41

16. Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3, motiveringen) (kd)

42

Särskilt yttrande....................................43

Formerna för beslutsfattande om Sveriges framtida deltagande i

valutaunionen (mom. 3), såvitt avser utskottets behandling (v, mp)

43