Bet. 1997/98:JoU12

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU12

Ändringar i djurskyddslagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1997/98:28 om ändringar i djurskyddslagen.

Vidare behandlas fem följdmotioner med åtta yrkanden. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag att det för användningen av försöksdjur skall krävas inte

bara tillstyrkan utan ett godkännande av en djurförsöksetisk nämnd. Med delvis

bifall till fyra motioner (s, m, fp, c, v, mp, kd) föreslår utskottet att ett

sådant beslut skall kunna överklagas. Därmed avstyrker utskottet regeringens

förslag i motsvarande del. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag

och avstyrker följdmotionerna.

I betänkandet behandlas även 97 fristående motionsyrkanden om djurskydd från

de allmänna motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna tar upp bl.a. allmänna

djurskyddsfrågor, djurförsök, foderfrågor, kadaverhantering, djurhållning,

djurtransporter och varghybrider. Samtliga fristående motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottet föreslår vidare att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:28 att

riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i djurskyddslagen (1988:534).

Lagens tillämpningsområde vidgas till att omfatta vilda försöksdjur som inte

hålls i fångenskap. Bestämmelsen att djur skall hållas och skötas i en god

djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem

möjlighet att bete sig naturligt föreslås gälla också för försöksdjur. Även i

andra hänseenden föreslås skärpta krav vad gäller användningen av försöksdjur.

För användningen skall krävas inte bara tillstyrkan utan även ett godkännande

av en djurförsöksetisk nämnd.

Dessutom föreslås viss vidgning av bemyndigandet att meddela föreskrifter om

djurtransporter. Vidare ges EG:s institutioner och av institutionerna utsedda

inspektörer och experter rätt att få tillträde till djuranläggningar och att få

upplysningar och handlingar rörande djurhållningen.

Ändringarna behövs för att EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna

införlivas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1998.

Lagrådet har avgett yttrande över förslaget.

Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:Jo24 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 21 §

djurskyddslagen (1988:534),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ärendets handläggning inom Försöksdjursutredningen (Jo 1997:03).

1997/98:Jo25 av Holger Gustafsson och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 19 §

djurskyddslagen att det framgår att djur inte skall användas för vetenskapliga

ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt,

2. att riksdagen beslutar att 19 § punkt 2 djurskyddslagen skall ges följande

lydelse: ?att verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att

djuren inte utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än

vad som är absolut nödvändigt, och?.

1997/98:Jo26 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) vari

yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar rörande etisk

bedömning av användning av djur för försöksändamål.

1997/98:Jo27 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen avslår

regeringens förslag till ändringar rörande etisk bedömning av användning av

djur för försöksändamål.

1997/98:Jo28 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande de djurförsöksetiska

nämndernas beslutskompetens,

2. att riksdagen beslutar att 2 och 4 §§ djurskyddslagen utformas på sätt som

föreslås i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden 1996

1996/97:Jo502 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om halveringsplan för

djurförsök.

1996/97:Jo509 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges pådrivande roll i EU för att EU:s beslut från 1993 om

förbud mot kosmetikatest på djur träder i kraft 1998,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av

kosmetika- och hygienprodukter,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot försäljning av

kosmetika- och hygienprodukter som testats på djur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges agerande gentemot EU och OECD.

1996/97:Jo511 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen

begär att regeringen gör en kartläggning av de plågsamma försöken som i dag

utförs i Sverige för att kunna införa lagstiftning som förhindrar ett

obegränsat lidande för försöksdjuren.

1996/97:Jo512 av Marie Wilén m.fl. (c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 2 §

djurskyddslagen skall ändras till den lydelse den fick i riksdagens beslut om

ny djurskyddslag år 1988.

1996/97:Jo514 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för att säkerställa en minskning av

djurförsöken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att myndigheter och forskningsorgan bör åläggas att upprätta

avvecklingsplaner för djurförsök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att svenska myndigheter och förhandlare bör åläggas att driva frågan

om en minskning av djurförsök och ersättande av djurförsök med alternativa

metoder i internationella sammanhang,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett svenskt institut för forskning, utveckling och information

om alternativa metoder till djurförsök bör inrättas.

1996/97:Jo516 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till förbud mot djurtestning av kosmetika och

hygienprodukter och i produkterna ingående råvarar i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Jo517 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att en handlingsplan för hur djurförsöken skall minska upprättas av berörda

organ.

1996/97:Jo519 av Siw Persson m.fl. (fp, m, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en oberoende utredning för att utvärdera Centrala

försöksdjursnämndens och de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet samt lämna

förslag till framtida inriktning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Jo523 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att allmäninflytande i de djurförsöksetiska nämnderna bör stärkas

genom att öka andelen politiker i nämnderna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de djurförsöksetiska nämnderna bör bli beslutande.

1996/97:Jo524 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med

anledning av djurförsök i försvarsforskningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en kartläggning av djurförsöken i försvarsforskningen bör

genomföras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för att användningen av försöksdjur i

försvarsforskningen skall begränsas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken i

försvarsforskningen,

1996/97:Jo525 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att LC50-metoden skall avvecklas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att LC50- och LD50-metoden skall rensas bort ur alla föreskrifter,

1996/97:Jo531 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en justering av

2 § djurskyddslagen, i syfte att ge tillsynsmyndigheten de befogenheter som

krävs för att kunna hävda de etiska krav som ställts upp av den etiska nämnden

vid tillståndsgivningen samt övriga krav enligt djurskyddslagen.

1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en förbudslagstiftning mot djurtestning av kosmetika och

hygienprodukter och i dessa ingående råvaror,

1996/97:Jo534 av Gunnar Goude (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om de djurförsöksetiska nämndernas

och djurskyddsinspektörernas arbetssätt, utbildning och finansiering.

1996/97:Jo536 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för

djurförsök.

1996/97:Jo538 av Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för

djurförsök i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om årlig redovisning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en oberoende utvärdering av Centrala djurförsöksnämnden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av de djurförsöksetiska nämndernas beslut och

rekommendationer,

5. att riksdagen beslutar om ändring av 2 och 4 §§ djurskyddslagen på det

sätt som redovisats i motionen.

1996/97:Ub514 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,

44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga

djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid

oförutsett lidande för djur i djurförsök,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid

djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap

för nämndernas ledamöter.

Motioner från allmänna motionstiden 1997

1997/98:Jo201 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av EU:s regler

till djurvänlig äggproduktion.

1997/98:Jo206 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpning av

varroakvalster.

1997/98:Jo213 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småskalig kadaverhantering i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om transporter av kadaver,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behålla kadaverförbudet efter den 31 december 1997,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en handlingsplan för kadaverhantering i EU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om export av kadavermjöl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för var kadaverhanteringsverksamhet får etableras.

1997/98:Jo501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av

mink.

1997/98:Jo502 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varghybrider.

1997/98:Jo504 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

dispensmöjlighet från djurskyddslagens måttbestämmelser angående båspallar i

ladugårdar.

1997/98:Jo506 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

vikten av fortsatt frihet från antibiotika i foder.

1997/98:Jo507 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

undantag för restid på färja för hästar.

1997/98:Jo509 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispenser vid införande av

1999 års lag om måttbestämmelser för djurstallar.

1997/98:Jo511 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en halveringsplan för

antalet djurförsök,

1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att export av levande grisar till länder med sämre djurskydd än i

Sverige inte bör förekomma,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kastrering utan bedövning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på utevistelse för grisar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en smågris borde få växa upp på gården den fötts på i stället

för att skickas till andra ställen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla mobila gårdsslakterier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud för plågsamma och stressande metoder för bedövning före

slakt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av suggpoolernas omfattning och hur de fungerar.

1997/98:Jo513 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en justering av 2 § djurskyddslagen.

1997/98:Jo514 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att Sverige inom EU verkar för en förbudslagstiftning mot

djurtestning av kosmetika och hygienprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av

levande djur mellan EU:s olika medlemsländer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i en

skrivelse bör redogöra för vilka åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra

internationella forum för att främja bättre djurhållning och djurskydd.

1997/98:Jo515 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag om ett särskilt individuellt förfarande för äldre lantbrukare i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Jo516 av Gudrun Lindvall och Maggi Mikaelsson (mp, v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

avveckling av burhållning av pälsdjur.

1997/98:Jo517 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av

djurskyddet.

1997/98:Jo519 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink.

1997/98:Jo521 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v, c, mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

samlad information om enskilda djurförsök.

1997/98:Jo522 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inskränka möjligheten att döda katter i förhållande till

nuvarande reglering och att omhändertagande i större utsträckning likställs med

de villkor som gäller för övergivna hundar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bidrag till kattorganisationer och kattvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda ny reglering till ägaransvar gentemot övergivna katter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av katter.

1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige med kraft måste driva kravet om förbud mot antibiotika i

foder.

1997/98:Jo526 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om burhållning av mink.

1997/98:Jo527 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av djurskyddslagen.

1997/98:Jo528 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra kastreringen av grisar

överflödig.

1997/98:Jo529 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att djurskyddsorganisationerna

bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor.

1997/98:Jo530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda frågan om

en djurskyddsmyndighet.

1997/98:Jo531 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i

djurskyddslagen.

1997/98:Jo533 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

karantänsreglerna.

1997/98:Jo534 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att djurskyddsorganisationerna bör ges klagorätt i djurskyddsfrågor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att förslaget om inrättande av djurskyddsmyndighet

utreds,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten bör ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hållande av apor för försök.

1997/98:Jo535 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot kosmetikatester på djur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande för att EU:s kosmetikaförbud skall

genomföras i juni 2000.

1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att grymma metoder i djurhållningen måste avvecklas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt

hygieniska slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter.

1997/98:Jo538 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av användandet av

vakthundar.

1997/98:Jo539 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att aphållning inte bör ske i källarplanet i det nuvarande

djurhuset,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av förändringar av hållningen av apor i det nuvarande

djurhuset,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att djurskyddslagen inte är relativ när det gäller kraven på

utrymmen för försöksdjur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall återkomma till riksdagen med skrivelse om den

framtida hållningen av apor i det nya djurhuset.

1997/98:Jo540 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ta sitt

konsumentansvar i djurskyddsfrågor.

1997/98:Jo544 av Inger Davidson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall följa Europarådskonventionen om skydd av

ryggradsdjur som används för försöksändamål och annat ändamål (ETS 123).

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade djurskyddskrav.

1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antibiotika.

1997/98:Ub807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på omedelbart stopp för alla onödiga djurförsök,

56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändring av gällande reglemente och lagstiftning för vetenskapliga

djurförsök så att en myndighets veterinär får befogenhet att ingripa vid

oförutsett lidande för djur i djurförsök,

57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade krav på försöksdjursetiska nämnders rutiner vid

djurförsöksärenden samt nya bestämmelser om speciell utbildning i djurkunskap

för nämndernas ledamöter.

Utfrågning, m.m.

Representanter för Jordbruksdepartementet har lämnat information till utskottet

om förslagen till ändring i djurskyddslagen. Vidare har professor Kerstin

Olsson, SLU, och hovrättslagman Staffan Levén, Hovrätten för Västra Sverige,

besvarat frågor om de etiska nämndernas arbete. Utskottet har vidare uppvaktats

av representanter för Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök.

Utskottet

Inledning

Som en följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen måste vissa EG-

bestämmelser som rör djurskyddet införlivas genom ändringar i djurskyddslagen

(1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539). Så är fallet t.ex.

beträffande vissa av EG:s bestämmelser om försöksdjur. Mot bakgrund av det

ändringsbehov som föranleds av EU-medlemskapet och de förslag till andra

lagändringar som förts fram i olika sammanhang har det inom

Jordbruksdepartementet gjorts en översyn av lagen som resulterat i

departementspromemorian Ds 1997:11 Ändringar i djurskyddslagen. Syftet med

översynen är att skärpa reglerna om djurskydd och att åstadkomma en väl

fungerande djurskyddstillsyn. Regeringen beslutade den 9 oktober 1997 att

inhämta Lagrådets yttrande över en lagrådsremiss med förslag grundade på den

remitterade departementspromemorian. Regeringen har emellertid valt att

begränsa det förslag som nu föreläggs riksdagen till att omfatta bara de

ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att EG:s direktiv på

djurskyddsområdet skall kunna genomföras.

Lagens tillämpningsområde, m.m.

Utskottets överväganden

Enligt regeringens förslag skall djurskyddslagen inte bara avse husdjur och

vilda djur som hålls i fångenskap utan också vilda djur som används i

djurförsök även om dessa djur inte hålls i fångenskap. Av naturliga skäl kan

inte sådana vilda djur som släpps fria och samtidigt används som försöksdjur

omfattas av bestämmelserna i lagen som anger att djur skall ges tillräckligt

med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Ett särskilt undantag från dessa

krav föreslås gälla för de ifrågavarande försöksdjuren. Användningen av vilda

djur som försöksdjur är reglerad i rådets direktiv 86/609/EEG av den 24

november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar

om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål. Regler

om sådan användning finns också i Europarådets konvention om skydd av

ryggradsdjur som används för försök och annat vetenskapligt ändamål (ETS 123).

Direktivet omfattar alla ryggradsdjur och alla åtgärder som kan medföra lidande

för ett försöksdjur. Det framgår bl.a. att ett försöksdjur kan släppas fritt om

myndigheterna tillåter det och under förutsättning att myndigheterna ser till

att största möjliga ansträngning gjorts för att sörja för djurets välbefinnande

och förutsatt att djurets hälsotillstånd tillåter det. Vidare framgår att

försök, efter myndigheternas tillstånd, får utföras utanför

användaranläggningar. Motsvarande bestämmelser finns i Europarådskonventionen.

Som regeringen anför krävs för ett införlivande av dessa bestämmelser att även

vilda djur som inte hålls i fångenskap, men som används som försöksdjur, i

princip omfattas av djurskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag i berörd del.

Hållande av försöksdjur m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att 4 § djurskyddslagen (1988:534) ändras så att kraven på

att djuren skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt

att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt även

skall gälla försöksdjuren. Härigenom genomförs rådets direktiv 86/609/EEG av

den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga

ändamål i berörd del.

Motionerna

Enligt motion Jo28 (c) kan den uppräkning som görs i 4 § djurskyddslagen

(1988:534) om vilka djur som omfattas komma att leda till tolkningssvårigheter.

Motionärerna föreslår därför att paragrafen utformas på ett sådant sätt att

alla djur omfattas av paragrafen. Första stycket bör således ges följande

lydelse: ?Djur skall hållas och skötas på ett sådant sätt att det främjar deras

hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt? (yrkande 2 delvis). Enligt

motion 1996/97:Jo538 (c) bör kraven på hur djur skall hållas och skötas även

gälla försöksdjuren. 4 § djurskyddslagen bör ändras i enlighet härmed (yrkande

5 delvis).

Utskottets överväganden

Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § första stycket så att detta också

gäller för djur som används på sätt som avses i 19 §. Enligt rådets direktiv

86/609/EEG skall försöksdjur uppstallas i en lämplig miljö. Vidare skall

djurens möjligheter att tillfredsställa sina fysiologiska och etologiska behov

inskränkas i minsta möjliga mån. Som framgår av propositionen innebär ändringen

av paragrafen att rådets direktiv 86/609/EEG genomförs i den angivna delen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 4 § i princip utgör en

precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas

väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Avsikten är att särskilt

framhäva djurskyddsintresset i fråga om sådan djurhållning där bl.a. starka

ekonomiska intressen kan göra sig gällande. Några tolkningssvårigheter av det

slag som anges i motion Jo28 föreligger således inte. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion Jo28 (c) yrkande

2 delvis. Motion 1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis är därmed tillgodosedd och

bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Tillståndskrav beträffande försöksdjur m.m.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall djur få användas som försöksdjur endast om

syftet med försöket inte kan uppnås med en annan tillfredsställande metod utan

användning av djur. Dessutom måste försöket utformas så att djuren inte utsätts

för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. En ytterligare

förutsättning är att det vid försöket endast används djur som fötts upp för

ändamålet. Förslaget innebär ett genomförande av rådets direktiv 86/609/EEG i

berörd del. Av direktivet framgår att djurförsök inte får utföras om det

avsedda syftet med försöket kan uppnås genom en annan tillfredsställande metod

som inte innebär användning av försöksdjur. Vidare skall alla djurförsök

utformas på ett sätt som medför minst lidande för djuren, men ändå leder till

tillfredsställande försöksresultat.

Enligt propositionen skall regeringens eller, om regeringen bestämmer det,

Jordbruksverkets tillstånd krävas för uppfödning, förvaring, tillhandahållande

eller användning av försöksdjur. Ett sådant tillstånd får återkallas. Om

tillstånd lämnats till uppfödning, förvaring, tillhandahållande eller

användning av försöksdjur föreslår regeringen vidare att det, förutom en av

Jordbruksverket godkänd föreståndare, skall finnas en veterinär som ger råd och

anvisningar om hur verksamheten skall bedrivas och som bistår vid behandling av

djuren. Vidare skall det finnas en för verksamheten tillräckligt stor personal

som har den utbildning och kompetens som behövs för verksamheten. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter eller i

det enskilda fallet besluta om vad som skall gälla för föreståndaren och

veterinären om personalens utbildning och kompetens. Föreståndaren och

veterinären skall se till att lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av

lagen följs i verksamheten. Genom förslaget genomförs rådets direktiv

86/609/EEG i berörda delar.

Motionerna

Enligt motion Jo25 (kd) bör regeringen utarbeta ett förslag till sådan ändring

av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte skall

användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän

synpunkt. Enligt motionärerna skall allmänintresset väga lika tungt vid ett

avgörande som de rekvisit som regeringen föreslår (yrkande 1). Vidare yrkas att

riksdagen beslutar ge 19 § punkt 2 djurskyddslagen följande lydelse: ?att

verksamheten utformas och fortlöpande anpassas på sådant sätt att djuren inte

utsätts för ett obegränsat lidande eller för ett större lidande än vad som är

absolut nödvändigt, och?. Enligt motionärerna finns det inget som säger att vi

inte skulle kunna införa strängare krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det

är orimligt att försöksdjur skall kunna bli utsatta för obegränsat lidande

(yrkande 2).

I flera motioner framförs krav som innebär att 2 § djurskyddslagen skall

återställas i sin ursprungliga lydelse i syfte att ge tillsynsmyndigheten

erforderliga befogenheter att hävda de etiska krav som ställs upp av den etiska

nämnden vid tillståndsgivningen. I motion Jo28 (c) yrkas sålunda att riksdagen

beslutar att ge 2 § djurskyddslagen följande lydelse. ?Djur skall behandlas väl

och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom? (yrkande 2 delvis). Motsvarande

krav framförs även i motionerna 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd),

1996/97:Jo538 (c) yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44,

1997/98:Jo513 (kd) och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56.

Enligt motion 1997/98:Jo531 (fp) bör ansvaret för djurskyddstillsynen även i

fortsättningen ligga hos kommunerna.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen skall målet vad beträffar

försöksdjursanvändningen självfallet vara att i möjligaste mån minska antalet

tillfällen då djur används för försök och liknande verksamhet och dessutom

minska antalet djur som kommer till sådan användning. I all forskning gäller

givetvis att bästa möjliga försöksresultat bör uppnås med så få djur som

möjligt. Ett lika självklart mål är att utforma försöken på ett sådant sätt att

djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt. Detta

är till sin karaktär grundläggande centrala regler för all försöksverksamhet

med djur. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörd

del. Motion Jo25 (kd) yrkande 2 avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

När det gäller synpunkterna i motion Jo25 beträffande förutsättningarna för

användning av försöksdjur erinrar utskottet dessutom om att föredragande

departementschefen, i förslaget till vår nuvarande djurskyddslagstiftning

(prop. 1987/88:93), bl.a. framhöll betydelsen av att djurförsöken begränsas

till att avse bara sådana fall då det är angeläget från allmän synpunkt att

utföra försöket. Enligt 49 § djurskyddsförordningen (1988:539) skall också

nämnden, vid den etiska prövningen, avstyrka att djur används för vetenskapliga

ändamål om det inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Oavsett om denna

prövningsregel tas in i lag eller bibehålls i djurskyddsförordningen är den

givetvis bindande för nämnderna. Med det anförda avstyrker utskottet motion

Jo25 (kd) yrkande 1 i den mån dess syfte inte kan anses tillgodosett.

Som redovisas i propositionen finns i dag krav i djurskyddslagen på en

ansvarig föreståndare vid varje användaranläggning. Detta är inte tillräckligt

för att till fullo införliva EG:s direktiv på området. I likhet med regeringen

anser utskottet att lagen därför bör kompletteras med krav på att det skall

finnas en veterinär som ger råd och anvisningar om hur verksamheten skall

bedrivas och som bistår vid behandling av djuren. Det bör också framgå av lagen

att det skall finnas en tillräckligt stor personal med lämplig utbildning och

kompetens. Utskottet delar även den i propositionen redovisade uppfattningen

att ett bemyndigande bör ges för att möjliggöra föreskrifter och beslut om vad

som skall gälla för de olika personalkategorierna. Med det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag i berörd del. Syftet med regeringens förslag i

denna del är att tydliggöra vem som ytterst ansvarar för djurskyddet.

Föreståndaren och veterinären har att se till att verksamheten bedrivs i

enlighet med djurskyddslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Föreskrifter kan meddelas för att tillförsäkra en väl fungerande verksamhet med

försöksdjur men även t.ex. innehålla specificerade krav på ett visst antal

föreståndare eller veterinärer som skall svara för verksamheten på stora

anläggningar med många olika enheter. På detta sätt tvingas föreståndaren och

veterinären att, var och en utifrån sin kompetens och sitt ansvarsområde,

aktivt bevaka djurskyddet i alla situationer och kan göras ansvariga för

eventuella avvikelser från författningarna på området. Självfallet innebär inte

detta att övrig personal fritas från ansvar. Om någon i personalen bryter mot

djurskyddslagen i sitt arbete kan denne naturligtvis ställas till ansvar för

detta. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo28 (c) yrkande 2

delvis, 1996/97:Jo512 (c, fp, mp), 1996/97:Jo531 (kd), 1996/97:Jo538 (c)

yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 44, 1997/98:Jo513 (kd) och

1997/98:Ub807 (mp) yrkande 56 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett.

Utskottet avstyrker därmed berörda motioner.

Regeringen har i propositionen valt att begränsa sina förslag till att

omfatta bara de ändringar i djurskyddslagen som är en förutsättning för att

EG:s direktiv på djurskyddsområdet skall kunna genomföras. Mot bakgrund av det

anförda föreslår utskottet att det i motion 1997/98:Jo531 (fp) framförda kravet

om fortsatt kommunalt ansvar för djurskyddstillsynen lämnas utan vidare åtgärd.

Etisk bedömning

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall användning av djur för försöksändamål

godkännas från etisk synpunkt av en djurförsöksetisk nämnd innan användningen

påbörjas. Den nuvarande ordningen, där nämnden beslutar att tillstyrka eller

avstyrka, är formellt endast rådgivande. En forskare är i princip oförhindrad

att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts.

Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan

ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte

anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur

att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts

riskerar att bryta mot djurskyddslagen. De djurförsöksetiska nämndernas

rådgivande beslut får därigenom en tvingande verkan. Det förhållandet att

nämndens beslut får en tvingande verkan får betydelse också vid

djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan ifrågasätta

åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller utanför

försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som

åtminstone i vissa avseenden tvingande. Beslutens legala status är därför oklar

och viss osäkerhet råder om deras faktiska verkan. Enligt regeringen kan detta

inte anses tillfredsställande.

Vidare har det i lagstiftningsärendet, efter lagrådsföredragningen,

uppmärksammats att det kan ifrågasättas om en tillstyrkan av en

djurförsöksetisk nämnd är tillräcklig för att EG:s regler på området skall

anses till fullo genomförda. Enligt rådets direktiv 86/609/EEG av den 24

november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar

om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål skall

medlemsstaterna vidta lämpliga rättsliga eller administrativa åtgärder om de

anser att försöket inte är av tillräcklig vikt för att tillgodose de

grundläggande behoven hos människor eller djur. Detta innebär att en

medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök. Odiskutabelt kommer den

möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs krav på att ett försök

skall vara godkänt för att vara tillåtet. I och med detta måste också kraven i

EG:s direktiv i detta avseende till fullo anses ha genomförts.

De etiska nämnderna har en mycket speciell och bred sammansättning. Mot

bakgrund härav och med hänsyn till möjligheterna att modifiera ansökan eller

ansöka på nytt anser regeringen att en godtagbar ordning bör vara att

nämndernas beslut inte skall kunna överklagas. Lagrådet har påpekat att en

djurförsöksetisk nämnds beslut på ett avgörande sätt kan påverka forskarens

verksamhet. Med anledning härav anser Lagrådet att nämndens beslut bör kunna

överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Regeringen anser emellertid att

även dagens beslut på motsvarande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Ett

avstyrkande av djuranvändningen medför i princip samma konsekvenser som ett

avslag och kan inte överklagas. I stället är forskaren oförhindrad att

återkomma med en ny modifierad ansökan. På anförda skäl anser regeringen att

Lagrådets påpekande inte bör föranleda någon ändring av förslaget i denna del.

Motionerna

Enligt motion Jo24 (fp) yrkande 1 bör riksdagen avslå regeringens förslag till

ändring av 21 § djurskyddslagen. Regeringens skäl för att förändra den

rättsliga karaktären på de etiska nämndernas beslut är inte övertygande.

Förslaget har väckt starkt motstånd hos viktiga remissinstanser inom

försöksdjursområdet. Det ingår som en viktig del i den av regeringen

tillkallade särskilda utredarens arbete med att bl.a. närmare granska de

djurförsöksetiska nämndernas verksamhet (dir. 1997:43). Vidare framhålls att de

noggranna avvägningar som bör göras mellan olika intressen med fördel kan

hanteras av den särskilde utredaren och de sakkunniga från forskning,

veterinärväsende och djurskydd som är utsedda. Dessa borde också ha goda

förutsättningar att riktigt bedöma konsekvenserna för den djurförsöksetiska

prövningen av nya förslag (yrkande 2). Avslag på regeringens förslag

beträffande den etiska bedömningen av djurförsök yrkas också i motionerna Jo26

(m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s) och Jo28 (c) yrkande 1. Enligt motionärerna har

flera viktiga remissinstanser liksom Lagrådet invänt mot regeringens förslag

såväl vad gäller beslutets rättsliga status som besvärsrätten. Mot bakgrund av

att regeringen tillsatt en utredning som har till uppgift att se över bl.a. de

djurförsöksetiska nämndernas arbete så finner motionärerna det ytterst

olämpligt att nu ändra villkoren för den etiska prövningen av djurförsök.

Regeringens förslag i detta avseende bör ej genomföras. Enligt motion

1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2 bör de djurförsöksetiska nämnderna bli beslutande.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen kan de djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i

dag anses ha tvingande verkan. Visserligen är en forskare i princip oförhindrad

att genomföra sitt försök med djur även i de fall djuranvändning avstyrkts.

Några sanktioner kan inte vidtas mot forskaren i den situationen. Däremot kan

ett eventuellt lidande hos djuren, mot bakgrund av en avstyrkt ansökan, inte

anses som ett nödvändigt och därför godtagbart lidande. Detta innebär i sin tur

att den forskare som genomför ett försök trots att försöket har avstyrkts

riskerar att bryta mot djurskyddslagen. Detta förhållande får betydelse också

vid djurskyddstillsynen av försöksdjuren, där inspektörerna endast kan

ifrågasätta åtgärder som avviker från en tillstyrkt ansökan eller som faller

utanför försöket. Nämndernas beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas

ändå som åtminstone i vissa avseenden tvingande.

I likhet med regeringen anser utskottet att beslutens oklara legala status

skapar osäkerhet om deras faktiska verkan, vilket inte kan anses

tillfredsställande. Som också framhålls i propositionen innebär rådets direktiv

86/609/EEG bl.a. att en medlemsstat måste kunna förbjuda ett enskilt försök.

Odiskutabelt kommer den möjligheten att finnas, om det i fortsättningen ställs

krav på att ett försök skall vara godkänt för att vara tillåtet. I samband med

en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet understrukit att

EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet upprättades, har

avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige måste införa ett

system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda enskilda

djurförsök. Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid

själva prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets

mening finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den

dialog som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöksetiska

nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall

resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet utgår ifrån att

detta arbetssätt kan bibehållas även om nämnderna får möjlighet att meddela

bindande beslut. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i

berörd del. Därmed tillgodoses motion 1996/97: Jo523 (mp) yrkande 2. Motionerna

Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2 delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s)

delvis och Jo28 (c) yrkande 1 delvis avstyrks.

När det gäller möjligheterna att överklaga nämndernas beslut framhålls i

propositionen att ett avstyrkande av djuranvändningen, som inte kan överklagas,

i princip medför samma konsekvenser som ett avslag som inte kan överklagas.

Dagens beslut påverkar således forskaren på samma sätt trots att det inte går

att överklaga. Samtidigt bör dock uppmärksammas att ett avslag på ett

avgörande sätt kan påverka forskarens verksamhet. Det skulle kunna förekomma

att en forskare i skilda avseenden inte har samma uppfattning som nämnden. Vid

ett avslag från nämnden torde det då te sig meningslöst för den enskilde

forskaren att dels söka tillstånd till verksamheten, dels påbörja denna

eftersom han då riskerar att bryta mot djurskyddslagen. I likhet med Lagrådet

anser utskottet därför att en djurförsöksetisk nämnds beslut skall kunna

överklagas. Övervägande skäl talar för att sådana överklaganden behandlas av

allmän förvaltningsdomstol enligt 38 § andra stycket djurskyddslagen. Med det

anförda avstyrker utskottet regeringens förslag såvitt avser 38 och 38 a §§

djurskyddslagen. Därmed tillgodoses motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2

delvis, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd) delvis, Jo27 (s) delvis och Jo28 (c) yrkande

1 delvis.

De delar av propositionen som ej särskilt berörts har ej föranlett några

invändningar från utskottets sida.

Fristående djurskyddsfrågor

Utskottets överväganden

Administration, m.m.

Enligt 1 § förordningen (1991:375) med instruktion för Statens jordbruksverk

skall Jordbruksverket verka för ett gott djurskydd och särskilt säkerställa

genomförandet av skärpta djurskyddskrav. Jordbruksverket skall vidare verka för

ett gott hälsotillstånd bland husdjuren och se till att smittsamma

djursjukdomar bekämpas. Jordbruksverket utövar den centrala tillsynen över

efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen och har dessutom till uppgift att

samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämna råd och

hjälp i den verksamheten. Detta framgår av 24 § djurskyddslagen (1988:534).

Utskottet är inte berett att i detta sammanhang föreslå att en ny särskild

djurskyddsmyndighet inrättas. Därmed avstyrks motionerna 1997/98:Jo530 (fp) och

1997/98:Jo534 (mp) yrkande 2.

Vidare avstyrks de i motionerna 1997/98:Jo517 (s) delvis och 1997/98: Jo527

(fp) framförda yrkandena beträffande en utvärdering av djurskyddslagen.

I tre motioner yrkas att djurskyddsorganisationerna skall ges besvärsrätt i

djurskyddsfrågor. Organisationerna skall fungera som part och ställföreträdare

för djuren. Utskottet konstaterar för sin del att djurskyddsorganisationerna

regelmässigt fungerar som remissorgan när det gäller aktuella djurskyddsfrågor

och äger representation i Jordbruksverkets djurskyddsråd. Utskottet anser att

det inte finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i

djurskyddsorganisationernas ställning i enlighet med förslagen i motionerna

1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo529 (fp) och 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1.

Motionsyrkandena avstyrks.

Inom EU är användningen av antimikrobiella fodertillsatser helt harmoniserad,

och godkännande av sådana fodertillsatser sker enligt EG:s regelverk. I de

svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls övergångsbestämmelser enligt vilka

Sverige fram t.o.m. den 31 december 1998 får behålla den lagstiftning som

gällde vid anslutningen för fodertillsatser (antibiotika, kemoterapeutika,

koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel). Under övergångsperioden gäller

således begränsningar i eller förbud mot användningen av dessa tillsatser i

foder. Senast vid övergångsperiodens slut skall beslut fattas enligt

förfarandet i artikel 7, direktivet om fodertillsatser 70/524/EEG, huruvida

Sverige kan behålla sitt förbud även fortsättningsvis. Till grund för

prövningen skall Sverige lämna utförliga vetenskapliga redogörelser. Våren 1995

bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en

särskild utredare med uppdraget att sammanställa och redovisa de vetenskapliga

fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande till frågan

om ett fortsatt förbud mot användningen som tillsatser i foder av antibiotika,

kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel. Utredningens

resultat har redovisats i betänkandet Antimikrobiella fodertillsatser (SOU

1997:132-133).

Sammanfattningsvis bör framhållas att den nuvarande svenska

foderlagstiftningens förbud mot inblandning av bl.a. antibiotika är ett

resultat av en bred debatt. Förbudet är inte enbart veterinärvetenskapligt

grundat, utan även etiska aspekter har beaktats i detta sammanhang. Det är

angeläget att frågan om antibiotikatillsatser sätts in i ett större perspektiv

rörande antibiotikans roll inom animalieproduktionen med avseende dels på

risken för antibiotikaresistens, dels mer långsiktiga ekologiska effekter.

Utskottet förutsätter att regeringen inför det kommande beslutet är fortsatt

pådrivande när det gäller möjligheterna att både skärpa kraven inom EU och att

behålla det svenska förbudet. Med det anförda kan syftet med de i motionerna

1997/98:Jo506 (c), 1997/98:Jo525 (c) yrkande 7 och 1997/98:L716 (c) yrkande 3

framförda kraven beträffande antibiotika i foder anses vara tillgodosedda.

I de svenska medlemskapsförhandlingarna erhölls även övergångsbestämmelser

enligt vilka Sverige fram t.o.m. den 31 december 1997 fick behålla den

nuvarande svenska foderlagstiftningens förbud mot kadavermjöl. Sverige har

begärt att EU-kommissionen inför ett generellt förbud mot kadavermjöl i hela

EU. I andra hand kräver man att få behålla det svenska förbudet. Som underlag

för Sveriges begäran har Jordbruksverket i samråd med Statens

veterinärmedicinska anstalt, Statens livsmedelsverk, Naturvårdsverket och

Fiskeriverket på regeringens uppdrag sammanställt och redovisat de

vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ställningstaganden

till Sveriges fortsatta tillämpning av förbudet och begränsningar i fråga om

kadavermjöl. Enligt vad utskottet erfarit diskuterade EU:s ständiga

foderkommitté för foderfrågor Sveriges krav vid ett möte i Bryssel i mitten av

december i fjol. Man bestämde sig härvid för att göra en noggrann genomgång av

de undantag som Sverige vill behålla innan man fattar beslut. I väntan på detta

förlängdes nuvarande undantagsregler. I detta sammanhang bör även uppmärksammas

att kommissionen under hösten 1997 beslutade att förbjuda bl.a. användningen i

foder av specificerat riskmaterial i fråga om överförbar spongiform

encefalopati (97/537/EG). Avsikten med förbudet är att minska riskerna för

ytterligare spridning av sjukdomen och därigenom skydda både människor och

djur. I beslutet definieras de kroppsdelar hos idisslande djur som klassas som

riskmaterial. Kommissionen har efter omröstning i Ständiga veterinärkommittén

den 16 december 1997 beslutat om ändring av beslutet innebärande att datum för

ikraftträdande ändras till den 1 april 1998. Med det anförda föreslår utskottet

att de i motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 3 och 4 framförda synpunkterna om

förbudet mot kadavermjöl i foder kan lämnas utan vidare åtgärd.

I motion 1997/98:Jo213 (mp) uppmärksammas även kadaverhanteringen i Sverige

och villkoren för denna verksamhet. Jordbruksverket har med stöd av

förordningen (1993:1488) om provtagning på djur m.m. meddelat föreskrifter om

omhändertagande, hantering och bearbetning av djurkadaver och annat animaliskt

avfall (SJVFS 1997:72). Föreskrifter meddelas bl.a. om bearbetning och

förbränning av animaliskt avfall, registrering och godkännande av anläggning

för sådan verksamhet, insamling, transport och märkning av animaliskt avfall,

tillsyn och kontroll. Med det anförda avstyrks motion 1997/98:Jo213 yrkandena

1, 2, 5 och 6 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Djurhållning m.m.

Grundläggande regler för djurhållningen finns i djurskyddslagen (1988:534).

Enligt lagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om bl.a. stall och andra

förvaringsutrymmen. När det gäller djur som föds upp eller hålls för produktion

av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas i tävling får

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket dessutom

meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.

Jordbruksverket har med stöd av djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat

föreskrifter om djurhållning inom lantbruket (SJVFS 1993:129). Utöver tillsyn

och skötsel har föreskrifter meddelats om bl.a. utrymme, inredning och mått.

När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i

kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga

jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda

föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid

ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det

är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i

stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från

föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Enligt utskottets mening får

det ankomma på behörig myndighet att pröva möjligheterna att tillåta mindre

avvikelser eller medge undantag från gällande föreskrifter för att tillgodose

behovet av individuella lösningar. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna 1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) lämnas

utan vidare åtgärd.

Med anledning av det i motion 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 3 framförda kravet

att grymma metoder i djurhållningen skall avvecklas erinrar utskottet särskilt

om 2 § djurskyddslagen som innebär att djur skall behandlas väl och skyddas mot

onödigt lidande och sjukdom. Med hänvisning härtill och ovan nämnda

bemyndiganden m.m. anser utskottet att syftet med motionen bör kunna

tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning. Motion 1997/98:Jo536 (mp)

yrkande 3 kan därför lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågan om

pälsdjursuppfödningens förenlighet med djurskyddslagen (se bl.a.

1995/96:JoU14). Utskottet har därvid bl.a. framhållit att riksdagen i 4 §

djurskyddslagen uppställt krav på att såväl djur inom animalieproduktionen

som pälsdjur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt

att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Denna

formulering innebär att det ställs strängare krav på ett hänsynstagande till

varje djurarts behov av rörelsefrihet m.m. och till artens särskilda biologiska

beteenden i övrigt. Utskottet konstaterade vidare att

tillämpningsföreskrifterna givetvis måste utformas på ett sätt som är ägnat att

uppfylla riksdagens intentioner. Jordbruksverket har i sina föreskrifter för

lantbrukets djur (SJVFS 1993:129) reglerat hållande av pälsdjur. I anslutning

till föreskrifterna har även allmänna råd utarbetats. Enligt vad utskottet

erfarit pågår inom ramen för Konventionen om skydd av lantbrukets djur i

Europarådet ett arbete med nya regler för uppfödning av pälsdjur. Arbetet

beräknas vara slutfört under våren 1998. Med det anförda föreslår utskottet att

de i motionerna 1997/98:Jo501 (m), 1997/98:Jo516 (mp, v), 1997/98:Jo519 (s) och

1997/98:Jo526 (fp) framförda kraven på en avveckling av burhållningen av

pälsdjur avslås.

I motion 1997/98:Jo512 (mp) redovisas en del synpunkter och förslag om

hållande av gris. Enligt utskottets mening kan syftet med motionen anses

tillgodosett med ovan redovisade bemyndiganden och föreskrifter. Frågan om

verksamhet med s.k. suggpooler faller även inom berörd tillsynsmyndighets

ansvarsområde. Utskottet avstyrker motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8.

Enligt vad utskottet erfarit skall ett nytt djurhus för

Smittskyddsinstitutets försöksdjur byggas. Byggnaden beräknas vara klar omkring

år 2000. Utskottet utgår från att de nya lokalerna utformas på ett sådant sätt

att de uppfyller de krav som följer av gällande djurskyddslagstiftning. I

övrigt får det ankomma på berörd tillsynsmyndighet att pröva ifrågavarande

djurhållning och vid behov vidta nödvändiga åtgärder. Eftersom det inte

ankommer på riksdagen att ta ställning till ett enskilt förvaltningsärende, som

är föremål för berörda myndigheters tillsyn och prövning, avstyrks motionerna

1997/98: Jo534 (mp) yrkande 4 och 1997/98:Jo539 (fp) yrkandena 1- 4.

Enligt 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter får en katt,

som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, dödas av

jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område

krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Utskottet är inte berett att i detta

sammanhang föreslå något uttalande från riksdagens sida om rätten att döda

katter, ägaransvaret för övergivna katter och stöd till kattvård och

kattorganisationer. Motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks.

Vidare avstyrks motion 1997/98:Jo522 (mp) yrkande 4 om märkning av katter.

Djurtransporter

EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad

mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet

gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler får

tillämpas på transporter som understiger 50 km. I juni 1995 antog rådet ett

nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av djur vid

transport. Den svenska implementeringen återfinns i Jordbruksverkets

föreskrifter om transport av levande djur (SJVFS 1996:105). Med det anförda

avstyrks motion 1997/98:Jo507 (s) i fråga om undantag för hästars restid på

färja.

I anslutning till motion 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 2 om att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av

levande djur mellan EU:s olika medlemsländer vill utskottet anföra följande.

Vid ministerrådsmötet i Bryssel den 15-16 december 1997 beslutades att

djurtransporter från EU till andra länder skall granskas av en veterinär vid

ankomsten. Ett intyg från en av EU-kommissionen godkänd veterinär är en

förutsättning för att EU skall betala ut exportbidrag till transporten. De nya

reglerna träder i kraft under våren 1998. Motionen avstyrks i berörd del i den

mån den inte kan anses tillgodosedd.

Djurförsök

Utskottet har valt att i detta betänkande behandla ett antal motionsyrkanden

som handlar om djurförsök. Syftet med berörda motioner kan i allt väsentligt

tillgodoses med hänvisning till den av regeringen den 6 mars 1997 tillkallade

särskilda utredaren med uppgift att göra en inventering och bedömning av

försöksdjursanvändningen i landet och att utvärdera det stöd som lämnas till

forskning om alternativ till djurförsök. I uppdraget ingår att lämna förslag

till hur försöksdjursanvändningen skall kunna begränsas. Utredaren skall även

lämna förslag till hur forskningsstödet för att främja alternativa metoder till

djurförsök bör organiseras. Uppdraget skall redovisas senast den 15 april 1998

(dir. 1997:43). Med det anförda föreslår utskottet att motionerna 1996/97:Jo502

(kd) yrkande 4, 1996/97:Jo511 (v, c, mp), 1996/97:Jo514 (mp) yrkandena 1 och 2,

1996/97:Jo517 (m, fp, mp), 1996/97:Jo525 (v) yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo536

(s), 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514 (mp) yrkande 43,

1997/98:Jo511 (kd) yrkande 5, 1997/98:Jo517 (s) delvis, 1997/98:Jo521 (v, c,

mp), 1997/98:Jo544 (kd) yrkande 1 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 55 lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

I flera motioner aktualiseras frågan om den etiska prövningen och Centrala

försöksdjursnämndens verksamhet. De ovan nämnda direktiven rymmer även en

översyn av Centrala försöksdjursnämndens (CFN) verksamhet samt en utvärdering

av de djurförsöksetiska nämnderna. Förslag skall läggas fram om de förändringar

av nämndernas verksamhet som kan behövas. Vidare framhålls att de

djurförsöksetiska nämndernas prövning av planerade djurförsök är av stor

betydelse för ett fungerande djurskydd och att en utvärdering av nämndernas

verksamhet därför skall göras. Härvid skall en analys göras av utfallet av

nämndernas hittillsvarande prövning och den praxis som utvecklats inom

nämnderna. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motionerna

1996/97:Jo514 (mp) yrkande 4, 1996/97:Jo519 (m, fp, c, v, mp), 1996/97:Jo523

(mp) yrkande 1, 1996/97:Jo534 (mp), 1996/97:Jo538 (c) yrkandena 3 och 4,

1996/97:Ub514 (mp) yrkande 45 och 1997/98:Ub807 (mp) yrkande 57 lämnas utan

vidare åtgärd.

Mot bakgrund av det anförda avstyrks även motion 1996/97:Jo524 (mp)

yrkandena 1-4.

När det gäller test av kosmetika på djur vill utskottet anföra följande.

Enligt kommissionens direktiv 97/18/EG av den 17 april 1997 (L 114) har

förbudet att på marknaden släppa ut kosmetiska produkter som utprovats på djur

skjutits upp till den 30 juni 2000. Enligt kommissionen har framsteg gjorts

inom forskningen vad gäller alternativa försöksmetoder men ingen har hittills

kunnat valideras vetenskapligt. OECD har ännu inte antagit några riktlinjer för

toxicitetstester som är tillämpliga på alternativa försöksmetoder.

Utskottet har vid flera tillfällen redovisat sin inställning beträffande test

av kosmetika på djur, senast i november 1994 (se 1994/95:JoU1 s. 14 f.). Därvid

anförde utskottet bl.a. att kosmetika måste hänföras till sådana produkter

beträffande vilka det av etiska skäl inte bör accepteras att djurförsök kommer

till användning. Samtidigt finns det ett intresse av att produkter som saluförs

till allmänheten bör ha genomgått erforderliga undersökningar i syfte att

förhindra skadliga verkningar hos konsumenterna. På förslag av utskottet har

riksdagen tidigare, som sin principiella uppfattning, uttalat att djurförsök

inte bör få förekomma vid framställning och testning av kosmetika. Kosmetika

skulle dock inte undantas från de produktsäkerhetskrav som i konsumenternas

intresse gäller för kemiska produkter i allmänhet. Utskottet förutsatte vidare

att regeringen följer utvecklingen på detta område och även internationellt

driver ett aktivt arbete för att få till stånd skärpta regler på

djurförsöksområdet, inte minst när det gäller djurförsök i samband med

tillverkning av kosmetika. Sverige bör agera aktivt för att påverka bl.a. EU så

att alternativa metoder för testning av kosmetika- och hygienprodukter

utvecklas.

Utskottet vidhåller sin inställning när det gäller test av kosmetika på djur

och förutsätter att regeringen aktivt verkar för att EU:s förbud skall

genomföras år 2000. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

1996/97:Jo509 (c) yrkandena 1-4, 1996/97:Jo514 (mp) yrkande 3, 1996/97:Jo516

(m, fp, c, mp), 1996/97:Jo532 (kd) yrkande 1, 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 1

samt 1997/98:Jo535 (mp) yrkandena 1 och 2 i den mån deras syfte inte kan anses

tillgodosett.

Övriga djurskyddsfrågor

När det gäller kastrering av grisar framgår av 25 § djurskyddsförordningen

(1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1 december 1996, att svin får kastreras

utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan

djuret uppnått två veckors ålder. Vid kastrering av svin som uppnått två

veckors ålder skall ingreppet göras under bedövning. Tidigare fick

ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs anlitande fram till dess djuret

uppnått fyra veckors ålder. Med det anförda vidhåller utskottet sin i april

1997 gjorda bedömning enligt vilken det får i första hand ankomma på regeringen

och berörda myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu

gällande föreskrifter på detta område (se 1996/97:JoU10). Motionerna 1997/98:

Jo512 (mp) yrkande 2 och 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks.

Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionerna 1997/98:Jo512 (mp)

yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 att det vore önskvärt om

utvecklingen av mobila slakterier kunde påskyndas. En sådan utveckling skulle

stimulera verksamheten med gårdsslakterier samtidigt som möjligheterna att

motverka långa djurtransporter ökar. Inom ramen för programmet för

landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i jordbruksföretag.

Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar djurskyddet och till

kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av Sverige kan stöd

utgå även till investeringar som förbättrar produkternas kvalitet och innebär

en omställning av produktionen till marknadens behov, minskar

produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och

arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Vidare bör

uppmärksammas att det inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling (Mål

5b) finns stöd som syftar till att skapa livskraftiga landsbygdsföretag genom

att utveckla nya verksamheter som kan kombineras med de areella näringarna. Det

finns således möjlighet att ge stöd till utveckling av kompletterande

verksamhet inom berörda företag. Utskottet förutsätter att eventuella

tillämpningssvårigheter uppmärksammas av regeringen och att man vidtar de

åtgärder som kan anses erforderliga för att främja den mer småskaliga

slakteriverksamheten. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna

1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536 yrkande 4 med det anförda i allt

väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare

riksdagens åtgärd.

I anslutning till motion 1997/98:Jo512 om förbud mot plågsamma och stressande

metoder för bedövning före slakt konstaterar utskottet att frågan regleras i

djurskyddslagen (1988:534). Enligt lagen får dessutom regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, Jordbruksverket meddela ytterligare föreskrifter om

slakt och om avlivning av djur i andra fall. Med det anförda avstyrks motion

1997/98:Jo512 (mp) yrkande 7.

Enligt motion 1997/98:Jo512 yrkande 1 bör Sverige förbjuda export av levande

grisar till länder med sämre djurskydd än i Sverige. Utskottet vill framhålla

att begreppet ?sämre djurskydd än Sverige? inte är tillräckligt klart och

entydigt för att läggas till grund för ett beslut om exportförbud. I den mån

motionen avser export till andra EU-länder bör understrykas att ett

exportförbud på angiven grund inte är förenligt med EG:s grundläggande

bestämmelser om varors fria rörlighet. Vidare bör uppmärksammas att EG:s

djurskyddslagstiftning till stora delar är minimiregler. Med det anförda

avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkande 1.

Med anledning av det i motion 1997/98:Jo502 (mp) framförda förslaget om

förbud mot avel och ägande av s.k. varghybrider vill utskottet anföra följande.

Enligt 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha

eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt

retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en

benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.

Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den

15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare

begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Varg är upptagen på den s.k.

Citeskonventionens A-lista. Parterna under konventionen beslutade hösten 1997,

i en s.k. resolution (10.17), att den högsta (mest skyddsvärda) listning som

ena parten i ett avelsförhållande har, också skall gälla för avkomman. En

avkomma varg/hund får således vargens liststatus. Samma gäller avkomma

varghybrid/hund. I EG:s nya rådsförordning om skyddet av arter av vilda djur

och växter genom kontroll av handeln med dem (EG nr 338/97), som skall

tillämpas under iakttagande av bl.a. de bestämmelser som återfinns i

Citeskonventionen, återfinns vargen på den s.k. A-listan. Enligt förordningen

(art. 8) är det förbjudet att bl.a. köpa, saluföra, sälja samt att inneha för

försäljning exemplar av de arter som upptagits i bilaga A. Enligt vad utskottet

erfarit pågår inom Regeringskansliet ett arbete med en ny förordning om skydd

av hotade arter. Bl.a. föreslås i denna att saluförandet av hundar under

beteckningarna varghund/varghybrid skall förbjudas. Man vill på så sätt

motverka risken för oönskad påverkan på den vilda vargstammen. I detta

sammanhang bör även uppmärksammas att Jordbruksverket med stöd av

djurskyddsförordningen (1988:539) meddelat nya föreskrifter om villkor för

hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och

hobby (SJVFS 1997:61). Bl.a. förbjuder man hållandet av rovdjur för sällskap

och hobby. Med det anförda föreslår utskottet att motion 1997/98:Jo502 (mp)

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om upplåtelse av vakthund inom

Regeringskansliet. I avvaktan på resultatet av detta arbete anser utskottet det

inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande beträffande en

eventuell reglering av användandet av vakthund. Motion 1997/98:Jo538 (s)

avstyrks.

Sverige är ett av få länder som är fritt från rabies. Detta har uppnåtts med

strikt tillämpning av karantän. Minröjningshundars eventuella tjänstgöring

utanför EU innebär en ökad exponering för rabiessmitta. Utskottet är mot

bakgrund av det anförda inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens

sida med anledning av det i motion 1997/98:Jo533 (s) framförda kravet om en

översyn av reglerna för karantän med vidgade dispensmöjligheter för

minröjningshundar. Motionen avstyrks.

Enligt motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98:Jo540 (fp) bör

staten ta sitt konsumentansvar i djurskyddsfrågor och i sin upphandling

efterfråga produkter som ej testats på djur samt djurprodukter från djurvänlig

produktion. Enligt 1 kap. 22 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling får

den upphandlande enheten ställa de krav som den anser vara viktiga. Dessa krav

skall dock vara affärsmässigt avvägda i förhållande till det som upphandlas.

Det är vidare viktigt att utvärderingskriterierna kopplas till den vara eller

tjänst som skall upphandlas. Den upphandlande enheten skall i

förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandling ange vilka

omständigheter som den tillmäter betydelse. I lagen nämns miljöpåverkan som

ett exempel på omständighet som den upphandlande enheten får ta hänsyn till.

Samtidigt bör uppmärksammas att de krav som ställs inte får utformas på ett

sådant sätt att de innebär en uppenbar konkurrensbegränsning. Med det anförda

avstyrks motionerna 1997/98:Jo534 (mp) yrkande 3 och 1997/98: Jo540 (fp) i den

mån de inte kan anses tillgodosedda.

Regeringens arbete med att bl.a. inom EU och vid den fortsatta reformeringen

av EU:s gemensamma jordbrukspolitik främja bättre djurhållning och djurskydd

uppmärksammas i motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och 1997/98:K715 (kd)

yrkande 10. En svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden har redovisats av

den parlamentariska kommittén för reformering av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik i betänkandet Mat och miljö (SOU 1997:102). I betänkandet

framhålls bl.a. att det är angeläget att djurens situation förbättras inom EU

av såväl etiska som miljömässiga och kvalitetsmässiga skäl. För att så skall

ske måste EU:s gemensamma regler som finns om smittskydd, djurskydd och

djurhälsa skärpas. Detta gäller bl.a. transporter av djur, vissa

uppfödningsformer, foderkvalitet och hygien samt smittspridning. På

djurskyddsområdet, där gemensamma regler ofta saknas, är det särskilt angeläget

att sådana införs. Den svenska djurskyddslagen bör vara utgångspunkten. Frågan

har också uppmärksammats av utredningen om livsmedelssektorns omställning och

expansion (SOU 1997:167). Enligt utredaren är det angeläget att Sverige är

pådrivande vad gäller såväl att behålla den nuvarande som att höja

ambitionsnivån beträffande djurskyddet inom EU. Avslutningsvis bör även nämnas

att regeringen varje år, i en särskild skrivelse, lämnar en redogörelse till

riksdagen om verksamheten i EU (senast 1996/97:80). Det anförda tillgodoser

enligt utskottets mening syftet med motionerna 1997/98:Jo514 (kd) yrkande 3 och

1997/98:K715 (kd) yrkande 10. Motionsyrkandena avstyrks.

Beträffande frågan om att anpassa berörda EU-regler till djurvänlig

äggproduktion hänvisar utskottet till sin bedömning i februari 1997 med

anledning av regeringens skrivelse 1996/97:64 om alternativ till traditionell

burhållning av höns. Utskottet anförde bl.a. följande. Det är oacceptabelt att

hönshållning i EU i allmänhet sker i små burar där hönsen inte kan få utlopp

för sina grundläggande beteenden. I sammanhanget bör också noteras att Sverige

även ur andra aspekter har högre djurskyddskrav än flertalet övriga EU-länder.

Sverige tillåter t.ex. inte näbbamputation eller näbbtrimning. Mot denna

bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att Sverige aktivt bör verka för

att funktionskrav införs och traditionella burar förbjuds i alla medlemsstater

i EU (1996/97:JoU9). Enligt utskottets bedömning är syftet med motion

1997/98:Jo201 (c) med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet

påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.

Varroakvalster hos bin

Utskottets överväganden

Enligt motion 1997/98:Jo206 (m) är den svenska biodlingen i kris. Det räcker

inte med att utreda biodlingen i Sverige. Det är också hög tid att återuppta

kampen mot varroan och se till att den inte sprider sig ännu mer. Den har

tillåtits sprida sig för mycket, men det är ännu bara mindre områden i landet

som är infekterade.

Utskottet utgår från att motionen syftar till en utrotning av varroakvalstret

genom obligatoriska föreskrifter om förintande av smittade bisamhällen. Det bör

inledningsvis framhållas att utskottet under innevarande mandatperiod och de

två föregående mandatperioderna behandlat motioner om varroa och mer

övergripande biodlingsfrågor vid sammanlagt tio tillfällen. En omfattande

redovisning av problemen med varroakvalstret lämnas i betänkande 1994/95:JoU1.

Dessutom har Riksdagens revisorer under våren 1994 besökt Statens jordbruksverk

och granskat verkets strategi för bekämpning av varroakvalstret, utan att

finna anledning till anmärkningar.

Utskottet har vid flera tillfällen fått information om vilka praktiska

förutsättningar som föreligger för att kontrollera eller utrota

varroakvalstret. Från Jordbruksverkets sida har bl.a. framhållits att ett

fullständigt förintande av kvalstret kräver att samtliga bin och bisamhällen

där varroakvalstret förekommer förintas. Därvid måste man först definiera de

områden där kvalstret förekommer, vilket i sig innebär särskilda svårigheter.

Bekämpningen måste inriktas på såväl domesticerade som vilda bin. Det krävs

bifrihet under uppskattningsvis tre år för att samtliga bin, främst vilda

bisamhällen, skall kunna lokaliseras. De positiva effekterna på växtodling m.m.

av binas pollinering skulle utebli under de år utslagningen pågår. Ett försök

till utslagning skulle således kräva mycket stora insatser i form av både

arbete och kapital. Någon garanti för att försöket ger bestående resultat kan

inte ges. Ett enda kvalster som överlever kan föra smittan vidare. Risken för

återinfektion kvarstår dessutom så länge smittan finns i vår omvärld. Inom

binäringen går åsikterna starkt isär i denna fråga. Från Jordbruksverkets sida

har man bestämt dementerat alla påståenden om att varroakvalstret skulle kunna

utrotas med relativt begränsade insatser.

Enligt aktuella uppgifter från Jordbruksverket finns varroa i dag i Skåne,

Blekinge, Kronobergs län, södra Hallands län, södra Jönköpings län, Gotlands

län och i fyra församlingar i Värmlands län vid gränsen till Norge. Enligt

bitillsynsmännens årsrapporter för år 1996 är ca 12 000 bisamhällen angripna av

varroa.

Som framgår av utskottets tidigare uttalanden har riksdagen i bisjukdoms-

lagen (1974:211) delegerat beslutanderätten till regeringen, tillsynsman eller

behörig myndighet såvitt avser åtgärder och förelägganden mot enskilda m.m. för

att bekämpa bisjukdomar. Enligt bisjukdomsförordningen (1974:212) åligger det

Jordbruksverket att följa sjukdomarnas uppträdande och spridning, utfärda

föreskrifter om bekämpning och meddela råd och anvisningar. Riksdagen har

således ansett att frågan om bekämpning av bisjukdomar bör behandlas på

myndighetsnivå, och enligt utskottets mening finns det starka skäl att

bibehålla denna ordning. Detta gäller i synnerhet en sådan utpräglat

teknisk/vetenskaplig bedömning som måste göras i fråga om förutsättningarna för

ett fullständigt förintande av varroakvalstret eller vilka metoder som över

huvud taget är mest lämpade för att bekämpa olika bisjukdomar. Utskottet har

inget underlag som tyder på att ett beslut om storskaliga och obligatoriska

bekämpningsinsatser i enlighet med motion 1997/98:Jo206 skulle vara effektiva

eller ge bestående resultat. Liksom tidigare förutsätter utskottet givetvis att

regeringen och Jordbruksverket med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på

detta område. För fullständighetens skull bör framhållas att Jordbruksverket

utfärdat föreskrifter angående bl.a. zonindelning och flyttningsrestriktioner

för att bekämpa varroakvalstret (SJVFS 1992:38, 1993:27 och 1994:68). Vidare

erinrar utskottet om att den enskilde biodlaren är skyldig att vidta åtgärder

för att hålla nere och bekämpa varroa-kvalstret och andra bisjukdomar enligt

angivna föreskrifter. Enligt 42 § i verkets föreskrifter SJVFS 1992:38 skall

bitillsynsman i bigård där varroa-kvalster förekommer förelägga innehavaren att

vidta bekämpningsåtgärder i bigårdens samtliga samhällen. Sådana

bekämpningsåtgärder skall avse användning av spärrboxmetoden, användning av de

kemiska substanserna myrsyra eller mjölksyra eller de kemiska bekämpningsmedel

som är godkända för bekämpning av varroakvalster i bigård. Valet av

bekämpningsåtgärder i det enskilda fallet får göras av biodlaren.

När det gäller förutsättningarna i allmänhet för binäringens fortlevnad kan

tilläggas att utskottet behandlade denna fråga så sent som under hösten 1997

(1997/98:JoU3). I det sammanhanget hänvisade utskottet till en nyligen antagen

EG-förordning (EG) nr 1221/97 om åtgärder för att förbättra villkoren för

produktion och saluföring av honung. Ett förslag till nationellt program för

den svenska binäringen har nyligen utarbetats och överlämnats till kommissionen

för godkännande. Det bör framhållas att programmet har utarbetats i samarbete

med Sveriges biodlares riksförbund (SBR), Yrkesbiodlarna SBR, Föreningen för

ekonomisk biodling (Ekobi) och SLU. Syftet med förordning 1221/97 är bl.a. att

förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung inom gemenskapen

samt att minska varroakvalstrets och därmed sammanhängande sjukdomars negativa

inverkan på honungsproduktionen. Detta skall uppnås genom att varje medlemsland

inför nationella program vilka kan omfatta åtgärder för teknisk hjälp,

varroabekämpning, rationalisering vid flyttning av bisamhällen och samarbete

inom forskningsprogram om förbättring av honungskvaliteten. Det svenska

programmet innefattar bl.a. insatser för ekologiska bekämpningsmetoder för

varroa, förbättring av honungens kvalitet och biavel, främst sjukdomstoleranta

bin (varroatoleranta), utbildning och information, kursverksamhet m.m.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1997/98:Jo206 (m).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande hållande av försöksdjur

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna

1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis och 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis antar

förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 4

§,

2. beträffande villkor för användning av försöksdjur

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1997/98:Jo25 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring i

djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 §,

res. 1 (mp) - delvis

3. beträffande det s.k. allmänintresset

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo25 yrkande 1,

res. 1 (mp) - delvis

4. beträffande 2 § djurskyddslagen i dess ursprungliga lydelse

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo28 yrkande 2 delvis, 1996/97:Jo512,

1996/97:Jo531, 1996/97:Jo538 yrkande 5 delvis, 1996/97:Ub514 yrkande 44,

1997/98:Jo513 och 1997/98:Ub807 yrkande 56,

5. beträffande djurskyddstillsynen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo531,

6. beträffande den etiska prövningen

att riksdagen

dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna

1996/97:Jo523 yrkande 2, 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo26,

1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar antar

förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 2

och 21 §§,

dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo24 yrkandena 1 och 2,

1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar

avslår regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) såvitt avser 38 och 38 a §§,

res. 2 (v, mp)

7. beträffande regeringens lagförslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen

(1988:534) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,

8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo530 och 1997/98:Jo534 yrkande 2,

res. 3 (mp)

9. beträffande utvärdering av djurskyddslagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis och 1997/98: Jo527,

10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo529 och

1997/98:Jo534 yrkande 1,

res. 4 (mp)

11. beträffande antibiotika i foder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo506, 1997/98:Jo525 yrkande 7 och

1997/98:L716 yrkande 3,

12. beträffande kadaverförbudet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 3 och 4,

13. beträffande småskalig kadaverhantering

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1, 2, 5 och 6,

res. 5 (mp)

14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och 1997/98:Jo515,

res. 6 (m, c, fp)

15. beträffande metoder i djurhållningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 3,

16. beträffande uppfödning av pälsdjur

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo516, 1997/98:Jo519 och

1997/98:Jo526,

res. 7 (v, mp)

17. beträffande uppfödning av grisar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8,

res. 8 (mp)

18. beträffande Smittskyddsinstitutets djurhus

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 4 och 1997/98:Jo539,

19. beträffande tillsyn över katter, m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3,

res. 9 (mp)

20. beträffande märkning av katter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo522 yrkande 4,

res. 10 (v, mp)

21. beträffande transport av hästar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo507,

22. beträffande djurskyddet vid transporter inom EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo514 yrkande 2,

23. beträffande djurförsök, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo502 yrkande 4, 1996/97: Jo511,

1996/97:Jo514 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Jo517, 1996/97:Jo525 yrkandena 1

och 2, 1996/97:Jo536, 1996/97:Jo538 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Ub514

yrkande 43, 1997/98:Jo511 yrkande 5, 1997/98:Jo517 delvis, 1997/98:Jo521,

1997/98:Jo544 yrkande 1 och 1997/98:Ub807 yrkande 55,

24. beträffande utvärdering av de djurförsöksetiska nämnderna

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo514 yrkande 4, 1996/97:Jo519,

1996/97:Jo523 yrkande 1, 1996/97:Jo534, 1996/97: Jo538 yrkandena 3 och 4,

1996/97:Ub514 yrkande 45 och 1997/98:Ub807 yrkande 57,

25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo524,

res. 11 (mp)

26. beträffande test av kosmetika på djur

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo509, 1996/97:Jo514 yrkande 3,

1996/97:Jo516, 1996/97:Jo532 yrkande 1, 1997/98:Jo514 yrkande 1 samt

1997/98:Jo535,

27. beträffande kastrering av grisar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 2 och 1997/98:Jo528,

res. 12 (mp)

28. beträffande mobila gårdsslakterier

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och 1997/98:Jo536

yrkande 4,

res. 13 (mp)

29. beträffande bedövning före slakt

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 7,

res. 14 (mp)

30. beträffande export av levande grisar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo512 yrkande 1,

31. beträffande varghybrider

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo502,

32. beträffande upplåtelse av vakthund

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo538,

33. beträffande dispens från karantänsbestämmelserna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo533,

34. beträffande statens konsumentansvar i djurskyddsfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo534 yrkande 3 och 1997/98:Jo540,

35. beträffande djurskydd och Sveriges agerande inom EU, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo514 yrkande 3 och 1997/98:K715

yrkande 10,

36. beträffande EG:s regler och djurvänlig äggproduktion

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo201,

37. beträffande varroakvalster hos bin

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo206.

Stockholm den 5 februari 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m),

Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart

Brunander (c), Berndt Sköldestig (s) och Sverre Palm (s).

Reservationer

1. Villkor för användning av försöksdjur och det s.k. allmänintresset (mom. 2

och 3)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Som framhålls?

och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse:

Som framhålls - - - (=utskottet) - - - absolut nödvändigt. Enligt utskottets

mening bör man dock gå ett steg längre när det gäller begränsningen av djurs

lidande. Det finns inget som säger att vi inte skulle kunna införa strängare

krav än de som ställs i EG:s direktiv. Det är orimligt att försöksdjur skall

kunna bli utsatta för obegränsat lidande och därför bör 19 § p. 2 ändras.

Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 19 § p. 2

djurskyddslagen i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion

1997/98:Jo25 yrkande 2.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?När det? och

slutar med ?anses tillgodosett? bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo25 (kd) anser utskottet att

allmänintresset skall väga lika tungt vid ett avgörande som de rekvisit som

regeringen föreslår. Regeringen bör därför utarbeta ett förslag till sådan

ändring av 19 § djurskyddslagen (1988:534) att det klart framgår att djur inte

skall användas för vetenskapliga ändamål om det inte kan anses angeläget från

allmän synpunkt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo25 yrkande 1

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande villkor för användning av försöksdjur

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo25 yrkande 2 och med anledning

av regeringens förslag i denna del antar förslaget till lag om ändring i

djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser 19 § med den ändring att p. 2

skall ha följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------

| Regeringens förslag |Reservantens förslag |

-------------------------------------------------------

| | |

|2. att verksamheten | 2. att verksamheten|

|utformas så att djuren |utformas och fortlöpande|

|inte utsätts för större |anpassas på sådant sätt|

|lidande än vad som är |att djuren inte utsätts|

|absolut nödvändigt, och |för ett obegränsat lidande|

| |eller för ett större|

| |lidande än vad som är|

| |absolut nödvändigt, och |

-------------------------------------------------------

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande det s.k. allmänintresset

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo25 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den etiska prövningen (mom. 6)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Som framgår?

och på s. 16 slutar med yrkande 1 delvis bort ha följande lydelse:

I samband med en utfrågning har representanter för Jordbruksdepartementet

understrukit att EU-kommissionen, efter det att lagrådsremissen i ärendet

upprättades, har avgett ett s.k. motiverat yttrande som innebär att Sverige

måste införa ett system som gör det möjligt att med bindande verkan förbjuda

enskilda djurförsök.

Utskottet gör följande bedömning. Som framgår av propositionen kan de

djurförsöksetiska nämndernas beslut redan i dag anses ha tvingande verkan.

Visserligen är en forskare i princip oförhindrad att genomföra sitt försök med

djur även i de fall djuranvändning avstyrkts och några sanktioner kan inte

vidtas av den etiska nämnden. Däremot kan ett sådant försök stoppas av ansvarig

tillsynsmyndighet, eftersom det bryter mot 2 § Djurskyddslagen. Nämndernas

beslut är följaktligen rådgivande men uppfattas ändå som åtminstone i vissa

avseenden tvingande.

Såvitt utskottet kan bedöma är någon förändring av rutinerna vid själva

prövningen eller av prövningen i sig inte avsedd. Enligt utskottets mening

finns det i detta sammanhang all anledning att understryka värdet av den dialog

som nu uppenbarligen förs mellan de brett sammansatta djurförsöks-etiska

nämnderna och vederbörande forskare och som i det allt övervägande antalet fall

resulterar i en samsyn på hur försöken bör utföras. Utskottet delar Lagrådets

bedömning att det kan ifrågasättas om de av regeringen föreslagna ändringarna i

2 och 21 §§ i förening med överklagandeförbudet i 38 a § utgör en

tillfredsställande lösning på de problem som föreligger i fråga om den etiska

prövningens rättsverkan, mot bakgrund bl.a. av de skyldigheter som föreligger

för Sverige att genomföra det aktuella direktivet. Det bör tilläggas att frågan

om de djurförsöksetiska nämndernas verksamhet dessutom ingår som en viktig del

i den av regeringen tillkallade särskilda utredarens arbete (dir. 1997:43). Som

framhålls i flera motioner är det angeläget att utredningen förbehållslöst kan

göra en bred och allsidig prövning av försöksdjursfrågorna och då inte minst

den etiska prövningen. Utskottet inser att ett riksdagsbeslut i enlighet med

dessa motioner kan innebära att Sverige inte anses ha genomfört det aktuella

direktivet på ett godtagbart sätt. Utskottet anser å andra sidan inte att det

finns tillräckliga skäl att nu, utan att avvakta resultatet av den ovannämnda

utredningen, genomföra en ordning som kan ifrågasättas från många olika

synpunkter. Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i

motionerna Jo24 (fp) yrkandena 1 och 2, Jo26 (m, c, fp, v, mp, kd), Jo27 (s)

och Jo28 (c) yrkande 1 och avstyrker regeringens förslag i berörda delar.

Därmed avstyrks även motion 1996/97:Jo523 (mp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande den etiska prövningen

att riksdagen dels med anledning av regeringens förslag och motionerna

1997/98:Jo24, 1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i

motsvarande delar och med avslag på motion 1996/97:Jo523 yrkande 2 antar

förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) med den

ändringen att 2 § andra stycket och 21 § får följande som utskottets

förslag betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

2 §

-------------------------------------------------------

| Djur, som används för | Djur, som används för|

|ändamål som avses i 19 §, |ändamål som avses i 19 §,|

|skall inte anses vara |skall inte anses vara|

|utsatta för onödigt |utsatta för onödigt|

|lidande eller sjukdom vid |lidande eller sjukdom vid|

|användningen, om denna har |användningen, om denna har|

|godkänts av en |tillstyrkts av en|

|djurförsöksetisk nämnd. |djurförsöksetisk nämnd. |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

21 §

-------------------------------------------------------

| Användning av djur för | Användning av djur för|

|ändamål som avses i 19 § |ändamål som avses i 19 §|

|skall godkännas från etisk |skall prövas från etisk|

|synpunkt av en djurför- |synpunkt av en|

|söksetisk nämnd innan |djurförsöksetisk nämnd|

|användningen påbörjas. |innan användningen|

| Regeringen eller den |påbörjas. |

|myndighet som regeringen | Regeringen eller den|

|bestämmer får meddela |myndighet som regeringen|

|ytterligare föreskrifter |bestämmer får meddela|

|om godkännandet samt |ytterligare föreskrifter|

|föreskrifter om undantag |om prövningen samt|

|från kravet på |föreskrifter om undantag|

|godkännande. |från denna. |

-------------------------------------------------------

dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo24,

1997/98:Jo26, 1997/98:Jo27 och 1997/98:Jo28 yrkande 1 i motsvarande delar

avslår förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) såvitt avser

38 och 38 a §§,

3. En ny djurskyddsmyndighet (mom. 8)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Under flera år har djurskyddsorganisationer m. fl. krävt att en särskild

djurskyddsmyndighet skall inrättas. Som skäl härför har bl.a. angivits att det

inte är bra att ansvaret för djurskyddsfrågorna är uppdelat på flera olika

myndigheter samt att den nuvarande centrala djurskyddsmyndigheten, Statens

jordbruksverk, inte genomför det som stadgas i djurskyddslagen. Lagens

intentioner kompromissas bort genom att man tar för stor hänsyn till andra

uppgifter som vilar på myndigheten. Det har också förts fram att en

djurskyddsmyndighet skulle kunna fungera som spjutspets för det internationella

arbetet med djurskyddsfrågor. Enligt min mening är förslaget att en speciell

djurskyddsmyndighet bör inrättas mycket intressant och skulle kunna innebära

att frågorna får en helt annan tyngd. Myndighetens verksamhet skulle kunna

finansieras av de medel som i dag fördelas på de olika myndigheterna som

handlägger djurskyddsfrågor. Jag ansluter sig därmed till motion 1997/98:Jo534

(mp) yrkande 2 och föreslår att frågan om inrättande av en djurskyddsmyndighet

utreds. Detta bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo530 (fp) avstyrks

i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 8 bort ha

följande lydelse:

8. beträffande en ny djurskyddsmyndighet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 2 och med avslag på

motion 1997/98:Jo530 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan

anförts,

4. Besvärsrätt för djurskyddsorganisationer (mom. 10)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det självklara faktum att djuren inte kan föra sin egen talan, eller att det

inte finns någon part som står på djurens sida med klagorätt i

djurskyddsfrågor, innebär att djurens situation inte är tillfredsställande ur

rättssynpunkt. Enligt min mening finns det mycket som talar för att

djurskyddsorganisationerna bör ges besvärsrätt i djurskyddsfrågor.

Medvetenheten och intresset för djurskyddsfrågor har ökat markant i vårt

samhälle. Det finns också ett starkt stöd i samhället för att det som stadgas i

djurskyddslagen garanterat skall tillfalla djuren fullt ut. Om

djurskyddsorganisationerna gavs besvärsrätt skulle djurens rättsskydd stärkas

markant. Frågan bör utredas. Vad som anförts med anledning av motion

1997/98:Jo534 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Motionerna

1997/98:Jo517 (s) och 1997/98:Jo529 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det anförda.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort

ha följande lydelse:

10. beträffande besvärsrätt för djurskyddsorganisationer

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo534 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo517 och 1997/98:Jo529 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

5. Småskalig kadaverhantering (mom. 13)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion 1997/98:Jo213 (mp) bör regeringen återkomma till riksdagen

med förslag på hur den svenska kadaverhanteringen skall utformas i småskalig

riktning och hur transporterna av kadaver skall nedbringas och göras säkra.

Vidare bör regeringen fastställa de principer för var verksamhet som exempelvis

Konvex får etableras och vilka åtgärder man ämnar vidta för att säkra

transporterna. Sverige bör verka för att EG:s regelverk förändras så att

högriskavfall inte tillåts för användning i foder till något djurslag inom EU,

oavsett hur materialet i fråga bearbetats. I andra hand anser jag att Sverige

bör begära anpassning av EG:s regelverk med innebörden att Sverige får förbjuda

användningen av högriskmaterial, i foder inom landet, oavsett hur materialet i

fråga har bearbetats. Det är också viktigt att den svenska regeringen verkar

för att Sverige inte exporterar kadavermjöl till länder som inte har ett förbud

mot att använda kadavermjöl i foder till andra djur än pälsdjur. Vad ovan

anförts med anledning av motion 1997/98:Jo213 (mp) yrkandena 1-2, 5 och 6 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 13 bort

ha följande lydelse:

13. beträffande småskalig kadaverhantering

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo213 yrkandena 1-2, 5 och 6 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Vissa måttbestämmelser för djurstallar (mom. 14)

Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Eva Eriksson (fp), Eva Björne (m) och Lennart Brunander (c) anför:

När det gäller nötkreatur och deras utrymme i bås träder dessa bestämmelser i

kraft vid utgången av år 1998. För att underlätta de befintliga

jordbruksföretagens anpassning till de skärpta bestämmelserna finns i berörda

föreskrifter vissa möjligheter till undantag. I ett befintligt stall eller vid

ombyggnad av ett stall kan mindre avvikelser från måttföreskrifter göras om det

är djurskyddsmässigt godtagbart för det enskilda djuret och planlösningen i

stallet är god. Vidare har Jordbruksverket möjlighet att medge undantag från

föreskrifterna om det föreligger särskilda skäl. Som framhålls i motionerna

1997/98:Jo504 (m), 1997/98:Jo509 (m) och 1997/98:Jo515 (kd) kan det befaras att

många lantbrukare kommer att tvingas sluta med mjölk- eller köttproduktion på

grund av att de inte uppfyller de fr.o.m år 1999 gällande kraven på båsutrymme.

Osäkerhet kring animalieproduktionen och dess framtida lönsamhet kan göra att

berörda lantbrukare tvekar inför så stora investeringar som krävs. Enligt vår

mening bör de ovan redovisade möjligheterna att tillåta mindre avvikelser eller

medge undantag från gällande föreskrifter utnyttjas för att tillgodose behovet

av individuella lösningar för exempelvis äldre lantbrukare som annars skulle

tvingas upphöra med sin produktion i förtid. En förutsättning härför måste dock

vara en dokumenterat god djuromsorg hos den berörde lantbrukaren och att en

eventuell avvikelse är godtagbar från djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Vad

här anförts med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och

1997/98:Jo515 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 14 bort ha

följande lydelse:

14. beträffande vissa måttbestämmelser för djurstallar

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo504, 1997/98:Jo509 och

1997/98:Jo515 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Uppfödning av pälsdjur (mom. 16)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Djurskyddslagen stadgar att djur som hålls för pälsproduktion skall hållas på

ett sådant sätt att det främjar deras hälsa samt ger dem möjlighet till

naturligt beteende. Sedan lagens tillkomst har kritik vid flera tillfällen

riktats mot burhållningen av pälsdjur som inte ansetts uppfylla lagens krav.

Bl.a. har Justitieombudsmannen, i ett yttrande över en anmälan avseende

Lantbruksstyrelsens föreskrifter, anfört att föreskrifterna meddelats på

felaktig grund samt att bestämmelserna för hur rävar skall hållas inte kan

anses uppfylla djurskyddslagens bestämmelser. När det gäller rävhållningen har

nya regler utfärdats. Dessa träder dock inte i kraft förrän efter år 2000.

Detta är enligt vår mening oacceptabelt. När det gäller hållningen av mink kan

konstateras att minken inte är avlad för ett liv i en ståltrådsbur. Så är till

exempel tillgång till vatten en förutsättning för att minkar skall få utlopp

för naturliga beteenden.

Burhållning av pälsdjur är en form av djurhållning som inte behövs. Det lär

ej heller behövas någon ytterligare forskning för att kunna slå fast att vilda

djur inte skall hållas i små burar. I likhet med vad som anförts i motion

1997/98:Jo516 (mp, v) anser vi att burhållningssystemen snarast bör avvecklas.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Motionerna 1997/98:Jo501 (m),

1997/98:Jo519 (s) och 1997/98:Jo526 (fp) avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 16 bort ha

följande lydelse:

16. beträffande uppfödning av pälsdjur

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo516 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo501, 1997/98:Jo519 och 1997/98:Jo526 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. Uppfödning av grisar (mom. 17)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Om vi i Sverige menar allvar med att den svenska djurhållningen är bättre än

den på kontinenten borde flera förbättringar omedelbart kunna genomföras när

det gäller uppfödningen av grisar. Grisarna borde få komma ut på sommaren. Det

går knappast att hävda att grisarna får utlopp för sina naturliga beteenden

inomhus. Utevistelse med mark under klövarna, jord att böka i och äta av samt

möjlighet till rörelse är något som borde vara självklart för alla grisar.

Vidare måste det eviga transporterandet av grisarna upphöra. En smågris borde

få växa upp på den gård där den föds i stället för att skickas till andra

ställen. Vidare bör de s.k. suggpoolernas omfattning och funktion utredas.

Vissa uppgifter tyder på att suggorna kommer tillbaka i dåligt skick efter

nedkomsten och därför finns anledning att ifrågasätta systemet. Dessutom kan

transporter så nära som två veckor före nedkomsten starkt ifrågasättas. Vad här

anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp) yrkandena 4, 5 och 8 bör ges

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 17 bort

ha följande lydelse:

17. beträffande uppfödning av grisar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo512 yrkandena 4, 5 och 8 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. Tillsyn över katter, m.m. (mom. 19)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

När det gäller katter innebär föreskrifterna i lagen (1943:459) om tillsyn

över hundar och katter endast en reglering av hur man kan göra sig av med

katter och vilket skadeståndsansvar en kattägare har. I övrigt regleras kattens

väl endast i djurskyddslagen. Katten är i dag således helt oskyddad. Inom

Jordbruksdepartementet har utarbetats ett förslag till ny lag som skulle kunna

ersätta den nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32).

Förslaget innebär bl.a. att hundar och katter jämställs och att kattens

ställning därmed skulle stärkas framför allt från djurskyddssynpunkt. Enligt

min mening borde regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i

enlighet med departementspromemorian. För att stärka skyddet av katterna i

Sverige bör följande åtgärder genomföras: Att överge sin katt bör vara förenat

med bötesstraff. Ett problem med förbud att överge sin katt är att katter

ibland har en benägenhet att ge sig av själva och därmed lämna ägaren i en svår

situation. En sådan reglering av ägaransvaret måste även omfatta en beskrivning

av hur man skall avgöra om katten är övergiven eller inte. Frågan kräver därför

ytterligare beredning. Vidare bör de organisationer och enskilda som tar hand

om övergivna katter kunna få statligt stöd för sin verksamhet. Möjligheten att

döda s.k. övergivna katter skall inskränkas Denna rätt skall inte tillkomma

jakträttshavaren eller dennes företrädare. Lösspringande katter skall istället

omhändertas på ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt. Under en viss tid

skall ägaren eftersökas och om denne hittas blir han ansvarig för de kostnader

som är förenade med omhändertagandet. Vad här anförts med anledning av motion

1997:98:Jo522 (mp) yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 19 bort

ha följande lydelse:

19. beträffande tillsyn över katter, m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkandena 1-3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. Märkning av katter (mom. 20)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Katter bör i tätbebyggt område märkas med hänsyn till djurets aktiviteter (inga

farliga halsband) så att ägaren går att identifiera. Det inom

Jordbruksdepartementet utarbetade förslaget till ny lag som skulle ersätta den

nu gällande lagen om tillsyn över hundar och katter (Ds 1996:32) innebar bl.a.

att katter skulle märkas, främst för att det skulle bli lättare att utkräva

skadeståndsansvar från ägaren vid skada orsakat av djuret. Enligt vår mening

bör katter som vistas inom tätbebyggt område i stället märkas för att skydda

katten från att dödas, misshandlas eller överges. Är en lösspringande katt inte

märkt bör samma djurskyddsprinciper gälla vid omhändertagande som för märkta

katter. Det skall alltså inte vara möjligt att skjuta en katt för att den inte

är märkt. Vad här anförts med anledning av motion 1997:98:Jo522 (mp) yrkande 4

bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 20 bort ha

följande lydelse:

20. beträffande märkning av katter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo522 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

11. Djurförsök i försvarsforskningen (mom. 25)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Riksdagen har sedan länge slagit fast att användningen av försöksdjur skall

begränsas. Enligt min mening måste detta också gälla försvarsforskningen.

Försvarets forskningsanstalt (FOA) använder tusentals försöksdjur i sin

forskning kring t.ex. kemiska stridsmedel. Det är viktigt att få en helhetsbild

av vilka försök som utförs inom försvaret samt vad de har resulterat i. Därför

bör en utredning och kartläggning av djurförsöken genomföras. Den bör leda fram

till en strategi för hur användningen av försöksdjur i försvarsforskningen

skall kunna begränsas. Målet bör, enligt min mening, vara en total avveckling

av djurförsök för försvarsforskningsändamål. Enligt uppgift förekommer i dag

inget internationellt samarbete i syfte att begränsa djurförsöken inom

försvarssektorn. Erfarenheter bör så långt det är möjligt kunna utbytas så att

antalet djurförsök därigenom begränsas. Detta bör därför ingå i den utredning

som utskottet föreslår för att kartlägga djurförsöksverksamheten. Vad här

anförts med anledning av motion 1996:97:Jo524 (mp) yrkandena 1- 4 bör ges

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 25 bort

ha följande lydelse:

25. beträffande djurförsök i försvarsforskningen

att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo514 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. Kastrering av grisar (mom. 27)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Kastreringen

görs för att 7-8 % av hangrisarna utvecklar ämnen (skatol, androsteron m.fl.)

som ger ett illaluktande kött. Det hävdas också att okastrerade grisar kan vara

besvärliga att ha i täta flockar då de börjar bli könsmogna. Kastreringen är

inte bara till fördel för konsumenterna och producenterna. Den leder nämligen

till att man får ett mindre köttigt och fetare griskött. Produktionskostnaderna

skulle också kunna sjunka eftersom kastreringen påverkar både tillväxt och

foderåtgången negativt. Ur djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis

mycket tveksam. Det är därför mycket angeläget att man hittar metoder som gör

kastreringen överflödig. I annat fall måste man finna säkra former för

smärtlindring. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo512 (mp)

yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motion 1997/98:Jo528 (fp) avstyrks i

den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 27 bort

ha följande lydelse:

27. beträffande kastrering av grisar

att riksdagen med anledning av motion 1997:98:Jo512 yrkande 2 och med avslag på

motion 1996/97:Jo528 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

13. Mobila gårdsslakterier (mom. 28)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Slakterierna blir allt färre och allt större. De masslaktsmetoder som används

i dag utgår från djurs okänslighet. Detta är inte acceptabelt. En utveckling åt

andra hållet skulle vara betydligt bättre både för miljön och grisarna. Det

måste utvecklas slaktmetoder där man använder sig av mobila helt hygieniska

slakterier för att förhindra långa och plågsamma djurtransporter. Detta skulle

också förbättra möjligheterna för gårdsslakterierna. Inom ramen för programmet

för landsbygdsutveckling (Mål 5a) utgår stöd till investeringar i

jordbruksföretag. Stöd kan bl.a. lämnas till investeringar som främjar

djurskyddet och till kompletterande verksamhet inom företaget. I norra delen av

Sverige kan stöd utgå även till investeringar som förbättrar produkternas

kvalitet och innebär en omställning av produktionen till marknadens behov,

minskar produktionskostnaderna och sparar energi samt förbättrar levnads- och

arbetsvillkoren för dem som är verksamma inom företagen. Enligt min mening är

det av stor betydelse att detta stöd också kan komma den småskaliga

slakteriverksamheten till del. Vad här anförts med anledning av motionerna

1997/98:Jo512 (mp) yrkande 6 och 1997/98:Jo536 (mp) yrkande 4 bör ges

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 28 bort

ha följande lydelse:

28. beträffande mobila gårdsslakterier

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo512 yrkande 6 och

1997/98:Jo536 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

14. Bedövning före slakt (mom. 29)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Före slakten skall grisen bedövas. Vissa slakterier tillämpar en metod som

innebär att grisen avskiljs från de andra och föses in i ett litet utrymme där

grisen fixeras mekaniskt före bedövningen. Risken är stor att grisen grips av

panik och skadar sig innan bedövningsgasen slår ut grisens medvetande. Metoden

är fortfarande godkänd. Enligt min mening bör metoder som denna förbjudas.

Metoden har också ifrågasatts av veterinärer. Vad här anförts med anledning av

motion 1997:98:Jo512 (mp) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 29 bort

ha följande lydelse:

29. beträffande bedövning före slakt

att riksdagen med anledning av motion 1996:97:Jo512 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Djurskyddslagen m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Behandlingen av ärendet

Redan då Sverige kom med som medlem i EU fanns det direktiv, 86/609/EEG, som

anges som skäl för regeringens förslag till ändringar i djurskyddslagen. Det

har alltså funnits gott om tid att finna en lösning som alla, efter diskussion

och i samförstånd, kunnat vara eniga om för att uppfylla direktivet. Regeringen

är nu ute i sista stund. Inför hotet om att Sverige skall dras inför EG-

domstolen läggs ett förslag fram som varken förankrats eller accepterats av

många av de representanter som finns i de djurförsöksetiska nämnderna. Såväl

Centrala försöksdjursnämnden (CFN) som två av de etiska nämnderna har avvisat

förslaget.

Arbetet i de djurförsöksetiska nämnderna ser i dag mycket olika ut. På vissa

håll behandlas ärendena i förberedande kommittéer. Där diskuteras försöken

mellan de olika representanterna i nämnden, t.ex. djurskyddsorganisationer och

forskare, innan ärendet lyfts till nämnden för avgörande. I andra nämnder får

djurskyddsorganisationer inte ens delta i de förberedande mötena. I åter andra

behandlas ärenden direkt i nämnden utan någon förberedelse. Även policyn för

vad som tillstyrks och inte tillstyrks varierar mycket. Vissa försök, t.ex.

artritförsök, godkänns av vissa nämnder under förutsättning att smärtlindring

sker. I andra nämnder ställs inte detta krav för godkännande. I vissa nämnder

följs inte heller Centrala försöksdjursnämndens råd.

Att i detta läge, med en utredning på gång för att se över arbetsformerna,

göra nämnderna beslutande är mycket olyckligt. Vilken nämnds policy skall

tillämpas? Att dessutom införa ytterligare en möjlighet till överklagan för

forskare kan förhindra att nämnderna utvecklas i positiv riktning. En forskare

kan i dag, med eller utan förändring av underlaget, ansöka på nytt om att få

utföra ett visst försök. Att nu dessutom ge möjlighet till överklagan till

förvaltningsdomstol kan totalt förändra de etiska nämndernas arbetssituation.

Skall besluten i domstol vara ledande och prejudicerande för nämnden?

Jag ifrågasätter dessutom om det är nödvändigt att ta detta drastiska steg

som ingen vill ha för att leva upp till direktivet i detta avseende. Den

artikel som hänvisas till lyder:

Artikel 12

2. Om ett djur skall användas till försök under vilka det kommer att eller kan

förväntas få starka smärtor som förväntas bli långvariga, måste en särskilt

motiverad anmälan lämnas in om försöket och dess berättigande till myndigheten

eller detta i särskild ordning godkännas av myndigheten.

I Sverige lämnas som bekant särskild anmälan in för samtliga djurförsök. Försök

med befarade starka smärtor skall, förutom prövning i lokal djurförsöksetisk

nämnd, anmälas till CFN. De kallas § 16-fall. Sverige har alltså enligt min

mening uppfyllt direktivet. Om regeringen hyser farhåga om detta skulle det

varit möjligt att låta CFN inte bara informeras om § 16-fallen utan även fatta

ett formellt beslut. Det skulle också varit möjligt att lägga den

beslutanderätten hos dagens tillsynsmöjlighet, kommunens miljö- och

hälsoskyddsförvaltning.

Ärendet har alltså, enligt mitt förmenande, hanterats på ett oskickligt sätt

och med ett förslag till lösning som riskerar att skapa motsättningar. Därmed

gagnas på intet sätt försöksdjuren. Flera andra smidigare lösningar hade varit

möjliga.

Kadaverförbudet

Det svenska förbudet mot kadavermjöl i foder är fortfarande hotat. Egentligen

gick fristen ut vid nyår, men i avvaktan på beslut får Sverige behålla

förbudet.

Enligt Miljöpartiets mening är det ytterst viktigt att förbudet får bestå. Vi

förutsätter att den svenska regeringen gör sitt yttersta för att inte bara

rädda den svenska linjen utan även för att förmå EU att anpassa sig till

densamma. Vi avser att bevaka och vid behov återkomma i frågan.

Smittskyddsinstitutets djurhållning

Statens jordbruksverk meddelade redan den 24 maj 1994 att de

försöksdjurslokaler som numera disponeras av Smittskyddsinstitutet inte

uppfyllde gällande krav på hur apor skall förvaras. Jordbruksverket angav bl.a.

att aporna i största möjliga utsträckning skulle hållas i grupp i voljärer och

att aporna skulle förses med material för förströelse. Vidare angavs att

förvaringsutrymmena skulle förses med fönster samt att inga apor skulle hållas

i källarplanet. Enligt vad utskottet erfarit hålls apor alltjämt i djurhusets

källarplan. Aporna hålls ej heller i voljärer utan i burar. Vidare tyder viss

information på att det nya djurhuset, som beräknas stå färdigt år 2000, inte

heller kommer att innebära att aporna kan hållas på ett tillfredsställande

sätt. Att hålla apor för försöksändamål skiljer sig markant från all annan

hållning av försöksdjur. Många som sysslar med djurförsök väljer därför bort

försök på apor eftersom de anser att man inte kan hålla apor i fångenskap på

ett tillfredsställande sätt. Enligt Miljöpartiets mening bör apor inte hållas

för försök.

Eftersom det kan diskuteras om detta är ett ärende för riksdagen reserverar

vi oss inte nu. Vi avser att återkomma på annat sätt.

Djurförsök och de etiska nämnderna

Miljöpartiet har ensamt och med andra partier i flera motioner påtalat brister

och föreslagit förändringar i hanteringen av djurförsök. Flertalet av dessa

motioner lades fram under riksdagsåret 1996/97. Vi ser det som positivt att

regeringen nu har tillsatt en utredare som ser över dessa frågor och

förutsätter att de förslag och frågeställningar som framförts i motionerna

kommer att beaktas och belysas. Någon reservation är därför inte befogad i

detta skede. Vi återkommer i dessa frågor sedan utredarens förslag

presenterats.

2. Export av levande grisar

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Sverige är ett land som vill framstå som föredöme för andra länder, såväl inom

som utanför EU, vad avser djurskydd. Detta används ofta som ett säljargument.

För att djurskyddet skall var trovärdigt måste det ju vara av omsorg om

djuren som den svenske bonden beter sig som han gör. Han vill inte att grisar

skall ha det ännu sämre än i de svenska svinstallen och inte heller

transporteras och slaktas under sämre förhållanden än i Sverige. Det är därför

förvånande att det alls förekommer export av levande smågrisar till länder med

sämre djurskydd och där slakttransporter och hantering vid slakterier är

betydligt grymmare än i Sverige. Eftersom så sker borde det, som framhålls i

motion 1997/98:Jo512 (mp), inte vara tillåtet att exportera levande djur till

länder med sämre djurskydd än i Sverige. Frågor om transporter av djur kan

anses reglerade inom EU på en överstatlig nivå. Vi avser att återkomma i denna

fråga på annat sätt och reserverar oss därför inte i detta betänkande.

3. Varroakvalster hos bin

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Björne (m) och

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Biodlingen har stor betydelse för både skördar och den biologiska mångfalden.

Den svenska biodlingen hotas nu av varroakvalstrets angrepp. Det kräver stor

seriositet både när det gäller att förhindra att toxiska ämnen blandas med

honungen och att binäringen minskar i omfattning.

Propositionens lagförslag

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................1

Motionerna............................................2

Utskottet............................................10

Hemställan.........................................27

Reservationer........................................30

Särskilda yttranden..................................40

Propositionens lagförslag............................43