Bet. 1997/98:JoU14

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU14

Livsmedelskontroll och genteknik

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

JoU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 41 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997 om

livsmedelskontroll och genteknik. Motionerna om livsmedelskontroll rörande

bl.a. märkning av livsmedel, s.k. functional foods och importkontroll avstyrks,

bl.a. med hänvisning till EG:s rättsakter på livsmedelsområdet och pågående

arbete med frågorna. De motionsyrkanden som tar upp frågor om genteknik

behandlas på ett förenklat sätt och med hänvisning till tidigare

ställningstaganden, pågående arbete i EU och departement och inom

utredningsväsendet.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:Jo219 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att oklarheter i gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel bör

utredas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hinder inte bör skapas för utnyttjande av modern genteknik.

1997/98:Jo409 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svensk

dispens från EU:s regler om fiskrökerier.

1997/98:Jo505 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad

märkning av livsmedel.

1997/98:Jo510 av Bertil Persson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modern genteknik.

1997/98:Jo511 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att öka

andelen vegetabilier i kosten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av livsmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till uppbyggandet av genbanker och fältgenbanker,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en FN-konferens om bioteknik.

1997/98:Jo520 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strängare

livsmedelslagstiftning.

1997/98:Jo523 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målet för sanering av radon i dricksvatten för enskilda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prover kan utföras till ett lägre pris eller gratis av annan än

ackrediterad firma,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samma gränsvärde skall gälla för enskilda som för allmänna och

kommunala vattentäkter.

1997/98:Jo524 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utnyttjande av modern genteknik.

1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa en ursprungsmärkning av livsmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall vara pådrivande i EU så att ett tydligt

märkningssystem införs på genmodifierade produkter,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbjuda genmodifierat djurfoder samt odling av genmanipulerade

växter,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att statistik tas fram kontinuerligt beträffande den svenska

användningen av antibiotika till både människor och djur,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbjuda import från de länder som inte följer kraven om

salmonellafria livsmedel,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser till kommunerna för kontroll av import,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införande av en ?Livsmedels-Fass?.

1997/98:Jo532 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

utvärdering av kampen mot salmonella.

1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att GMO-produkter inte skall säljas i Sverige oavsett hur de märks,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att djur inte skall behandlas med kemikalier som hotar hälsa och

miljö.

1997/98:Jo537 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär ett direktiv till Livsmedelsverket om krav på att omestrade fetter måste

finnas med på en innehållsdeklaration.

1997/98:Jo541 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

definition av cider i den svenska livsmedelslagstiftningen.

1997/98:Jo542 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att odling och import av GMO-grödor bör förbjudas i EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud för hela eller processade livsmedel av genmanipulerade

grödor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall gå före och förbjuda försäljning av mat

innehållande hela eller processade GMO,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av såväl hela som processade livsmedel av genmanipulerat

ursprung,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om markörgener som har antibiotikaresistens,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning och risker med genmanipulerade livsmedel och sambanden

mellan sammansättning i livsmedlen och odlingsmetod.

1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grödor som är motståndskraftiga mot antibiotika,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av genförändrade livsmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om internationell konvention,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om debatt och kunskaper om genteknikens möjligheter och begränsningar.

1997/98:N275 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall driva på EU att hänvisa till

försiktighetsprincipen vad gäller förbud av import för hormonbehandlat kött.

1997/98:Bo548 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.

1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kontroll av livsmedel som importeras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ursprungsmärkning.

Utfrågning

Utskottet anordnade den 3 februari 1998 en utfrågning om s.k. functional foods

med representanter för Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Statens

livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Konsumentverket,

Livsmedelsindustrierna, Stiftelsen Svensk Näringsforskning, Sveriges

konsumentråd och Konsumenter i samverkan - Underverket.

En utskrift från utfrågningen fogas till detta betänkande som bilaga.

Utskottet

Inledning

I februari 1997 behandlade utskottet 22 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden rörande bl.a. ursprungsmärkning av livsmedel, märkning av

genmodifierade livsmedel, s.k. functional foods och importkontroll

(1996/97:JoU14). I betänkandet redogjorde utskottet utförligt för EU:s

rättsakter på livsmedelsområdet och för det arbete som inom departement och

myndigheter pågick med frågorna. Mot bakgrund härav avstyrkte utskottet

samtliga motionsyrkanden.

Motioner om genteknik behandlades av utskottet senast i september 1997.

Samtliga motioner avstyrktes med hänvisning till bl.a. tidigare

ställningstaganden i frågan och pågående beredning i Regeringskansliet.

En s.k. grönbok om allmänna principer för livsmedelslagstiftningen i EU

presenterades av kommissionen i april 1997. Syftet är att undersöka i vilken

utsträckning lagstiftningen tillgodoser konsumenternas, producenternas,

tillverkarnas och handlarnas krav och förväntningar. Vidare skall bedömningar

göras i vilken utsträckning åtgärder för att stärka oberoende, objektivitet,

likvärdighet och effektivitet hos de allmänna kontroll- och

övervakningssystemen uppfyller de grundläggande målsättningarna att säkerställa

ett tryggt och hälsosamt utbud av livsmedel och att skydda konsumenternas

övriga intressen. Grönboken syftar också till att väcka debatt om livsmedels-

lagstiftningen och på så sätt göra det möjligt för kommissionen att föreslå

lämpliga åtgärder för den framtida livsmedelslagstiftningen, där så behövs. Som

utgångspunkt för diskussionen fastställs vissa grundläggande mål för

livsmedelslagstiftningen såsom säkerställande av en hög skyddsnivå för

folkhälsan, allmänhetens säkerhet och konsumenterna, säkerställande av en

lagstiftning som i första hand bygger på vetenskaplig bevisning och

riskbedömning. Det främsta ansvaret för säkra livsmedel skall läggas på

industrin, producenterna och leverantörerna. Slutligen skall lagstiftningen

vara konsekvent, rationell och användarvänlig. Grönboken har tillställts

medlemsländerna för synpunkter.

Efter remissbehandling har regeringen yttrat sig över grönboken och avgett

bl.a. följande synpunkter. Inledningsvis understryker regeringen att det

grundläggande målet i all livsmedelslagstiftning bör vara att säkerställa

hälsoskydd, säkerhet och konsumentskydd. Därvid måste finnas vissa möjligheter

till nationella skyddsåtgärder. För att den fria rörligheten av varor skall

fungera tillfredsställande är det av vikt att lagstiftningen i princip är

harmoniserad. En viktig aspekt i sammanhanget är en långsiktigt hållbar

utveckling av livsmedelsproduktionen. Vidare bör det betonas att intressen

kopplade till den gemensamma jordbruksproduktionen inte får motverka

konsumentskyddet. Åtgärder som vidtas för att förenkla livsmedelslagstiftningen

ser regeringen som positiva men anser att sådana åtgärder inte får ha till

följd att hälsoskydd, säkerhet och konsumentskydd försämras. I stället bör

åtgärderna inriktas på att förstärka skyddet i dessa avseenden. När det gäller

en ny övergripande livsmedelsförfattning betonar regeringen vikten av att

konsumenternas skilda behov och näringsfrågorna uppmärksammas i ökad

utsträckning och att konsumenterna i ett tidigt skede får inflytande i

lagstiftningsprocessen.

Regeringen ställer sig positiv till att ett ramdirektiv utarbetas. Direktivet

bör innehålla övergripande och generella regler såsom definitioner, förbud att

saluhålla otjänliga livsmedel och grundläggande hygienbestämmelser. När det

gäller frågan om märkning av livsmedel anser regeringen att en samlad

kartläggning av konsumenternas krav på märkning bör genomföras. En obligatorisk

märkning bör i huvudsak koncentrera sig på sådana uppgifter som är av betydelse

för hälsan eller där det av någon annan anledning finns starka önskemål om

märkning, såsom i fråga om bestrålning, nya livsmedel och livsmedels ursprung,

medan märkning med avseende på olika kvalitetsaspekter, liksom

näringsvärdesdeklaration, kan vara frivillig. När det slutligen gäller

skyddsklausulen i artikel 10 i direktiv 93/43/EEG om livsmedelshygien i

förhållande till import från tredje land är det enligt regeringen önskvärt att

klausulen utvidgas till att omfatta även produkter i gemenskapshandeln.

Livsmedelskontroll

Utskottets överväganden

Märkning av livsmedel

EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är till övervägande del

totalharmoniserade, vilket innebär att det inte är tillåtet för något

medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s

regler bygger i stora delar på internationella rekommendationer från Codex

Alimentarius, samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food and

Agriculture Organization) och WHO:s gemensamma program för bl.a. standarder,

riktlinjer och råd. EG:s direktiv nr 79/112/11 om märkning av livsmedel har

inte tillåtit obligatoriska krav på ursprungsmärkning. Denna fråga har vid

flera tillfällen tagits upp av Sverige. Sedan den 1 juli 1997 gäller emellertid

rådets förordning (EG) nr 820/97 om upprättande av ett system för identifiering

och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och

nötköttsprodukter. Enligt förordningens artikel 12 1. är det nu möjligt att

tillämpa ett system för frivillig, detaljerad märkning av nötkött och

köttprodukter, såsom ursprung, vissa kännetecken eller produktionsförhållanden.

Detta system gäller till den 1 januari 2000 då ett system för obligatorisk

märkning av nötkött inrättas. Dessförinnan skall rådet på förslag av

kommissionen besluta om allmänna bestämmelser för ett sådant system.

Inom Codex Alimentarius har det förslag till ändrade regler för

innehållsdeklaration av sammansatta ingredienser som Norge i samråd med bl.a.

Sverige har utarbetat nu antagits av Codexkommissionen. Förslaget innebär att

om en sammansatt ingrediens, t.ex. majonnäs i potatissallad, utgör mindre än 5

% - mot i dag 25 % - av det färdiga livsmedlet behöver endast beteckningen på

den sammansatta ingrediensen anges. Vissa allergena ingredienser skall enligt

förslaget alltid deklareras. I enlighet med beslutsordningen inom Codex kommer

förslaget att i maj 1998 behandlas ytterligare en gång. Inom EU deltar

Livsmedelsverket i ett projekt om kartläggning och förekomst av allvarliga

allergiska reaktioner mot mat.

Som utskottet tidigare framhållit (1996/97:JoU14) har det alltsedan Sveriges

inträde i EU rått bred politisk enighet om det angelägna i att alla till buds

stående resurser bör utnyttjas för att Sverige skall söka påverka utvecklingen

inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas

intressen av framför allt förbättrad livsmedelskontroll och höjda kvalitets-

och hälsokrav. Hit hör bl.a. förbättringar av märkesreglerna. Härtill har

regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a.

förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av tillsatser, införa

bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade

kvalitets- och hälsokrav.

Av utskottets redovisning ovan framgår att Sverige, tillsammans med länder

som delar vår syn på hög livsmedelskvalitet och goda och rationella

produktionsförhållanden, har kunnat medverka till förbättringar på

livsmedelsområdet. De synpunkter som framförs i motionerna Jo525 (c), Bo548

(mp) och L716 (c) omfattas således av en gemensam grundsyn och är föremål för

uppmärksamhet och åtgärder inom flera områden. Liksom hittills förutsätter

utskottet att regeringens och berörda myndigheters arbete även i fortsättningen

präglas av den höga ambitionsnivå som sedan Sveriges inträde i EU varit

kännetecknande för vårt lands agerande på livsmedelsområdet.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Jo525 (c) yrkande

3, L716 (c) yrkande 2 och Bo548 (mp) yrkande 2 inte bör påkalla någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller frågan om genetiskt modifierade organismer uttalade utskottet

våren 1996 (1995/96:JoU11) att det grundläggande kravet från svensk sida bör

vara att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller

består av genetiskt modifierade organismer. Behovet av märkning ansågs särskilt

stort när det gäller livsmedel. Utskottet överlämnade till regeringen att med

utgångspunkt i de anförda närmare bestämma formerna för och omfattningen av

märkningskravet och förutsatte att frågan skulle föras framåt i internationella

sammanhang.

I rådets direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer

i miljön (90/220/EEG) infördes år 1997 en ändring (97/35/EG) som innebär att

sökanden i ansökan om godkännande av en produkt också skall ge in ett förslag

om märkning. I fråga om produkter som släpps ut på marknaden i blandningar med

organismer som inte har modifierats är det enligt bestämmelsen tillräckligt att

ange att genetiskt modifierade organismer kan förekomma i blandningen. Som

utskottet anförde hösten 1997 (1997/98:JoU6) presenterade kommissionen i juli

1997 riktlinjer som innebär att produkter som består av, innehåller eller

härstammar från genetiskt modifierade organismer skall märkas genom hela

kedjan, dvs. från producent till slutkonsument. Märkningen skall enligt

riktlinjerna förse konsumenterna med entydig, korrekt och objektiv information

om produktens innehåll. I december 1997 lade kommissionen förslag om

ytterligare ändring i direktiv 90/220/EEG vad gäller märkning av livsmedel från

genmodifierad sojaböna och majs. Förslaget innebär bl.a. att reglerna för

märkning av produkter som innehåller en genmodifierad ingrediens skärps

ytterligare genom att en sådan produkt som godkänts för försäljning måste

följas upp med regelbundna kontroller under sju år. Den 15 januari 1998

behandlades förslaget i Ständiga livsmedelskommittén men uppnådde inte

kvalificerad majoritet. Därmed måste förslaget överlämnas till rådet. Enligt

vad utskottet inhämtat ansåg många länder förslaget svårtolkat. Sverige röstade

emellertid ja eftersom kommissionen hade tillmötesgått det svenska kravet på

att varje påvisbar skillnad i ett livsmedel skall vara tillräckligt för att

kräva genteknikmärkning. Ministrarna i rådet skall nu inom tre månader fatta

beslut i frågan. Rådet måste vara enhälligt för att kommissionens förslag skall

kunna avslås. I annat fall antas förslaget.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att livsmedel som framställts av

genetiskt modifierade organismer men inte innehåller sådana organismer även

omfattas av reglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97

för nya livsmedel och livsmedelsingredienser. Enligt förordningen krävs bl.a.

hälsoriskvärdering och miljöriskbedömning innan ett nytt livsmedel kan släppas

ut på marknaden. Innehåller ett livsmedel genetiskt modifierade organismer

skall detta alltid anges.

Slutligen vill utskottet erinra om förslaget i den nyligen framlagda

propositionen om miljöbalk (prop. 1997/98:45 s. 393 f.) att den som släpper ut

en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på

marknaden skall märka produkten, även om produkten är avsedd för innesluten

användning. Regeringen anför att det är rimligt att den som på marknaden möter

produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer

alltid får vetskap om den genetiska modifieringen. I propositionen uttalar

regeringen sin avsikt att driva på utvecklingen i EU i den riktningen.

Regeringen anser vidare att den möjlighet som finns enligt gentekniklagen

(1994:900) att i enskilda fall föreskriva om märkning inte är tillräcklig, utan

det bör finnas ett allmänt krav på märkning.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1997

(1997/98:JoU6) betonat det angelägna i att konsumenterna i de flesta fall får

kännedom om huruvida ett livsmedel framställts med hjälp av eller innehåller

genetiskt modifierade livsmedel. Så till vida delar utskottet de synpunkter som

framförs i motionerna Jo511 (kd) yrkande 2, Jo525 (c) yrkande 5 och Jo542 (mp)

yrkande 5. Vad utskottet anfört ovan tillgodoser i allt väsentligt syftet med

motionerna. Mot bakgrund härav bör motionerna i dessa delar inte föranleda

någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Som utskottet anfört ovan innebär riktlinjerna från kommissionen att

produkter som består av, innehåller eller härstammar från genetiskt modifierade

organismer skall märkas genom hela kedjan, dvs. från producent till

slutkonsument. Märkningen skall också förse konsumenterna med entydig, korrekt

och objektiv information om produktens innehåll. Kommissionens förslag innebär

en ytterligare skärpning av reglerna. Härmed och med vad utskottet härutöver i

tillämpliga delar anfört ovan tillgodoses enligt utskottets mening även motion

Jo543 (v) yrkande 4 med krav på viss märkning av genförändrade livsmedel.

Motionen bör i denna del inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna bakom motionerna

Jo505 (s) och Jo525 (c) yrkande 14 om vikten av vederhäftig och lättillgänglig

information till konsumenterna om livsmedlens kvalitet och innehåll. Utskottet

är emellertid inte berett att särskilt förorda någon av de metoder som föreslås

i motionerna som därmed avstyrks.

Frågan om märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter, dvs. fetter

där fettsyrornas ursprungliga position i fettmolekylen har förändrats för att

fettet skall få vissa önskvärda egenskaper, var våren 1997 föremål för

utskottets behandling (1996/97:JoU14). Utskottet erinrade om EG:s regler om

märkning som inte tillåter något medlemsland att införa vare sig strängare

eller liberalare bestämmelser. Däremot hindrar reglerna inte att

livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare information av värde för

konsumenternas val av livsmedel. Utskottet, som därmed vidhåller sitt tidigare

ställningstagande, avstyrker motion Jo537 (mp).

S.k. functional foods

Våren 1997 behandlade utskottet motioner om s.k. functional foods, dvs.

livsmedel som påstås ha hälsobefrämjande effekter (1996/97:JoU14 s. 7 f.).

Utskottet redogjorde utförligt för de bestämmelser som är tillämpliga på denna

typ av livsmedel och för livsmedelsbranschens program med regler för

användningen av hälsopåståenden vid märkning och marknadsföring av vissa

livsmedel. Programmet, som har utformats i samarbete med Läkemedelsverket och

Livsmedelsverket och i enlighet med EG:s direktiv på området, gäller i en

reviderad utformning sedan den 1 januari 1997. Enligt programmet, som avser

baslivsmedel och inte kosttillskott och andra liknande produkter, utgör åtta

vetenskapligt väl belagda samband mellan kost och hälsa grunden för de

hälsopåståenden som kan användas. Av utskottets redogörelse framgick vidare att

både Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen noga följer utvecklingen på

området. Vidare anfördes att Jordbruksdepartementet skulle anordna en

utfrågning om s.k. functional foods i syfte att inhämta ett brett faktaunderlag

inför kommande ställningstaganden i frågan. Enligt utskottets mening fanns det

anledning för riksdagen att följa utvecklingen på området.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett Livsmedelsverket i

uppdrag att utreda och analysera hälsopåståenden vid märkning av livsmedel.

Därvid skall särskilt beaktas den nuvarande lagstiftningens syfte och effekter

samt avgränsning gentemot läkemedelslagstiftningen. I uppdraget ingår också att

undersöka konsumenternas inställning till sådan märkning. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 oktober 1998.

Den 3 februari 1998 anordnade utskottet en utfrågning i ämnet. I utfrågningen

deltog företrädare för berörda myndigheter, livsmedelsbranschen,

forskarsamhället och konsumenterna. Sammanfattningsvis gav utfrågningen vid

handen att det finns önskemål om att utveckla livsmedel som kan förebygga och

behandla kostrelaterade sjukdomar. Det finns också en stor marknadspotential

för livsmedelsindustrin när det gäller denna typ av produkter. Vidare finns

erfarenheter från medicinsk forskning som kan överföras till området. Det

framkom också att många konsumenter har en kritisk inställning till

hälsopåståenden när det gäller livsmedel och att kunskap och vederhäftig

information är av stor betydelse när det gäller sambandet mellan kost och hälsa

och för konsumenternas möjligheter att kunna välja en allsidig och

näringsriktig kost. Behovet av ett regelverk för området påtalades.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att de frågor som tas upp i

motionerna Jo219 och Jo524 (båda m) i aktuella delar är föremål för såväl

regeringens som berörda myndigheters och livsmedelsbranschens uppmärksamhet.

Utskottet anser att det finns anledning för riksdagen att även i fortsättningen

noga följa utvecklingen på området. I avvaktan på resultatet av den verksamhet

som pågår är utskottet inte berett att nu föreslå några slutgiltiga eller

preciserade ställningstaganden från riksdagens sida.

Importkontroll

Sedan utskottet våren 1997 behandlade frågan om förekomsten av salmonella i

importerade livsmedel (1996/97:JoU14) har Livsmedelsverket redovisat sin

slutrapport om salmonellakontrollen från annat EU-land, det s.k.

garantiprojektet, till regeringen som har överlämnat rapporten till

kommissionen och samtliga länder i EU. Projektet visar att av de undersökta

partierna med korrekta intyg om salmonellafritt kött, mer än 20 % innehöll

salmonella. Motsvarande siffra för fjäderfäkött var 35 %. Salmonellagarantierna

har således inte fått avsedd effekt. Med anledning härav har Livsmedelsverket

och Kommunförbundet i brev den 28 november 1997 informerat samtliga kommuner om

hur Sverige agerar internationellt för att uppmärksamma övriga länder på

situationen. I brevet rekommenderas kommunerna att koncentrera provtagningen

till fågelkött från samtliga EU-länder med undantag av Finland samt till kött

av nöt och svin från Frankrike och Spanien. Utskottet har inhämtat att

Livsmedelsverket dessutom anordnat möten med importörernas och handelns

organisationer, informerat dem om läget och uppmanat dem att utöka

egenkontrollen. Verket har även bedrivit viss undervisning om

salmonellakontrollen. Utskottet har vidare inhämtat att Livsmedelsverket under

1998 och 1999 kommer att göra en stor satsning på information och utbildning

till landets livsmedelsinspektörer och länsveterinärer. Utbildningen syftar

till anpassning av tillsynen till de nya kraven inom EU och större enhetlighet

i livsmedelstillsynen. Sedan en tid pågår bilaterala diskussioner i frågan

mellan Livsmedelsverket och företrädare för verkets franska motsvarighet. I

detta sammanhang kommer garantiprojektet att presenteras. Inom Livsmedelsverket

pågår också en översyn av lagstiftningen där större ansvar kommer att läggas på

importören och den som först mottar ett köttparti i landet.

Utskottet vill också hänvisa till ett interpellationssvar den 1 december 1997

där jordbruksministern beskrev salmonellasituationen som icke acceptabel och

uttalade sin avsikt att informera berörda EU-organ (prot. 1997/98:37 8 §).

Utskottet har givetvis inte någon annan uppfattning än motionärerna bakom

motionerna Jo525 och L716 (båda c) när det gäller konsumenternas berättigade

krav på säkra livsmedel. Inte minst gäller detta upprätthållandet av

garantierna i fråga om salmonellafritt kött och det otillfredsställande i den

nuvarande situationen. Som framgår av det ovan anförda delas denna uppfattning

av regeringen och berörda myndigheter. I sammanhanget vill utskottet erinra om

den översyn av livsmedelstillsynen som görs av livsmedelskommittén (dir.

1997:25). Kommittén kommer att senast den 30 april 1998 redovisa sitt uppdrag.

Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter även

fortsättningsvis noga följer frågan och vid behov vidtar de åtgärder som anses

erforderliga. Med det anförda finner utskottet syftet med motion L716 (c)

yrkande 1 i huvudsak tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar således inte någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion Jo525 (c) om importförbud vill utskottet tillägga att

ett förbud mot import från ett medlemsland i EU skulle stå i strid med Sveriges

åtaganden i samband med anslutningen till Europeiska unionen. Motionens yrkande

10 avstyrks.

I livsmedelskommitténs uppdrag ingår bl.a. att utreda fördelningen mellan

stat och kommun vad gäller ansvaret för livsmedelstillsynen, föreslå lämpliga

former för tillsynen liksom för systemet med tillsynsavgifter. Vidare skall

kommittén se över den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen samt utreda

förutsättningarna för interkommunal samverkan. Utskottet delar de synpunkter på

vikten av en effektiv importkontroll som framförs i motion Jo525 (c) men anser

att frågan om kommunernas resursbehov för denna uppgift bör anstå till dess

ställning kan tas till resultatet av livsmedelskommitténs arbete. I

sammanhanget vill utskottet erinra om Livsmedelsverkets stora

utbildningssatsning, som erbjuds kommunerna till en låg kostnad. Det anförda

torde i huvudsak tillgodose motionens yrkande 11, som inte bör föranleda någon

vidare riksdagens åtgärd.

Av utskottets redogörelse ovan framgår att Livsmedelsverkets rapport om

salmonellakontrollen överlämnats till EU. Som utskottet konstaterat ovan kan

situationen inte anses tillfredsställande. Utskottet delar således de

synpunkter som framförs i motion Jo532 (m) men anser, med hänvisning till

Livsmedelsverkets rapport och de åtgärder som utskottet tidigare redogjort för,

att syftet med motionen får anses tillgodosett utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Som utskottet anförde våren 1996 (1996/97:JoU10) förbjöds genom rådets

direktiv 96/22/EEG användningen av hormoner i annat än terapeutiskt eller

zootekniskt syfte. I direktivet anges såväl de hormoner som är tillåtna i detta

syfte liksom hormoner som över huvud taget inte får användas. Genom direktivet

bibehålls således det förbud mot användning av hormoner i tillväxtbefrämjande

syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också importen från tredje land av

kött som produceras med tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet.

De skäl som EU anfört för importförbudet, dvs. intresset att skydda människors

och djurs hälsa, anses av vissa exportländer inte vara vetenskapligt

vedertagna. Förbudet har därför ansetts strida mot internationella

handelsavtal. Frågan hänsköts till en s.k. WTO-panel för prövning. Sommaren

1997 avkunnade världshandelsorganisationen WTO (World Trade Organization) dom i

en tvist mellan EU och USA om förbudet. Enligt WTO utgjorde förbudet

handelshinder. Domen överklagades och i januari i år meddelade

överprövningsorganet i WTO ett nytt utslag. I den nya domen sägs att EU har

rätt till ett starkare konsumentskydd än den internationella standarden, så

länge detta grundas på vetenskapliga argument. Samtidigt underkände WTO EU:s

riskvärdering och begärde en ny sådan. Inom EU pågår nu arbete med en ny

riskvärdering som skall vara slutförd inom 15 månader. Trots USA:s invändningar

kommer EU:s importförbud att kvarstå tills vidare.

Till skillnad från skyddsklausulerna i de veterinära hygiendirektiven är

skyddsklausulen i artikel 10 i direktiv 93/94/EEG om livsmedelshygien i dag

begränsad till risker som härrör från produkter som importerats från tredje

land. I sitt yttrande över EU:s s.k. grönbok om allmänna principer för

livsmedelslagstiftningen i EU anför regeringen att det vore önskvärt att

utvidga skyddsklausulen till att omfatta även produkter i gemenskapshandeln. I

yttrandet förordas också ökat samarbete mellan myndigheter i olika länder för

att förbättra förutsättningarna för EU:s möjligheter att ingripa vid allvarliga

folkhälsorisker relaterade till livsmedel.

Av det ovan anförda framgår att frågan om import av hormonbehandlat kött är

föremål för såväl EU:s som regeringens uppmärksamhet. Syftet med motion N275

(v) yrkande 6 får därför anses tillgodosett utan något särskilt uttalande i

frågan.

Antibiotika m.m.

Med anledning av motion Jo525 (c) vill utskottet erinra om att Jordbruksverket

kontinuerligt inhämtar uppgifter från fodertillverkarna om förskrivning om

antibiotika till djur. Statens veterinärmedicinska anstalt följer

resistensuvecklingen när det gäller antibiotika och sammanställer statistik på

området. När det gäller förskrivning av antibiotika till människor ankommer det

på Apoteksbolaget att inhämta sådana uppgifter. Härmed finner utskottet att

syftet med motionen i denna del får anses tillgodosett. Motionens yrkande 8 bör

inte påkalla någon riksdagens vidare åtgärd.

EG:s bestämmelser om användningen av läkemedel och andra främmande ämnen som

tillförs djur finns numera i huvudsak samlade i två direktiv. Enligt rådets

direktiv 96/22/EG av den 29 april 1996 är användning av bl.a. vissa ämnen med

hormonell och tyreostatisk verkan förbjuden, och direktiv 96/23/EG reglerar

kontrollen av användningen av läkemedel och vissa andra ämnen och

restsubstanser. Dit hör bl.a. organiska fosforföreningar, mykotoxiner och

färgämnen. Enligt direktivet skall kontroll ske också i andra sammanhang vid

uppfödning av djur, t.ex. av foder. För att fullständigt genomföra direktiven

har regeringen nyligen lagt fram en proposition om ändringar i livsmedelslagen

m.fl. lagar (prop. 1997/87:48). Förslaget innebär bl.a. att provtagningslagens

(1992:1683) tillämpningsområde vidgas till att avse också andra ämnen än

läkemedel. Föreskrifter skall kunna meddelas om skyldighet för djurhållare att

registrera användningen av läkemedel till djuren och bevara journaler som rör

sådan behandling. Dessutom föreslås ändringar i lagens tillsynsbestämmelser som

i korthet innebär att antalet prover på levande djur och kött kan utökas och

även avse ytterligare slag av livsmedel. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion Jo536 (mp) yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

Övriga frågor

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo520 (s) om vikten av kraftfulla

åtgärder när det gäller bristande uppfyllelse av bestämmelser som avser att

säkra en god livsmedelskvalitet och behovet av en effektiv kontroll av

reglernas efterlevnad. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen och

berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer utvecklingen på området

och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. I sammanhanget

vill utskottet erinra om den nyligen framlagda propositionen om ändringar i

livsmedelslagen m.fl. lagar (1997/98:48) där bl.a. föreslås att livsmedelslagen

tillförs en ny straffbestämmelse när det gäller brott mot sådana bestämmelser

i de EG-förordningar som faller inom livsmedelslagens tillämpningsområde och

som rör kvalitetsnormer eller andra villkor för handeln med livsmedel. Enligt

utskottets mening saknas anledning att härutöver ompröva gällande svenska

påföljdsbestämmelser. Motionen avstyrks.

Som framhålls i motion Jo541 (c) saknas inom EU en gemensam definition av

drycken cider. Enligt vad utskottet inhämtat bereds för närvarande ett ärende

inom Regeringskansliet där frågan är om Kopparbergs äppelcider kan benämnas

cider när drycken inte framställts genom jäsning utan innehåller syntetisk

etanol. Sökanden i ärendet är sammanslutningen Cider- och fruktvinproducenter i

EU och Kiviks Musteri AB. Regeringen beslöt den 5 februari 1998 att

skrivelserna skall överlämnas till Livsmedelsverket och uppdrog åt verket att

vidta de åtgärder som föranleds av skrivelserna (Jo97/2605). Med det anförda

avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Med anledning av motion Jo511 (kd) om en strategi för att öka andelen

vegetabilier i kosten vill utskottet erinra om den handlingsplan som antogs vid

FAO:s toppmöte i november 1996. Enligt handlingsplanen skall varje medlemsland

anta ett nationellt handlingsprogram i överensstämmelse med sina resurser och

sin förmåga att uppnå individuella mål (1996/97:JoU14). På uppdrag av

regeringen har Naturvårdsverket nyligen redovisat rapporten Att äta för en

bättre miljö (nr 4830). Rapporten ingår i verkets framtidsprojekt Sverige år

2021, som omfattar de sektorer som i dag står för den största påverkan på

miljön, där bl.a. livsmedels- och jordbrukssektorerna ingår. Rapporten är

Naturvårdsverkets slutrapport för livsmedelsprojektet och är avsett att bilda

underlag för den till april 1998 aviserade miljöpolitiska propositionen. Som

utskottet anförde våren 1997 (1996/97:JoU14) delar utskottet motionärernas

uppfattning så till vida att globala miljö- och resursfrågor kräver allt större

uppmärksamhet i livsmedelspolitiska sammanhang. Av utskottets redogörelse

framgår att de frågor som tas upp i motionen är föremål för uppmärksamhet såväl

nationellt som internationellt. Utskottet är inte berett att föreslå några

särskilda åtgärder från riksdagens sida i denna fråga. Motion Jo511 (kd)

yrkande 1 avstyrks i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

När det gäller frågan om sanering av radon i enskilda vattentäkter vill

utskottet anföra följande. Våren 1997 beslutade riksdagen att 60 miljoner

kronor skulle avsättas för bidrag till radonsanering av dricksvatten (prop.

1996/97:150 s. 170 och 176, bet. 1996/97:FiU20, yttr. 1996/97:JoU4y, rskr.

1996/97:284). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om

bidrag till sanering av radon i dricksvatten. Förordningen trädde i kraft den 1

oktober 1997. Enligt förordningen kan bidrag utgå med 100 % till allmänna

täkter och med 50 % och högst 5 000 kr till vissa enskilda täkter, som står

under tillsyn med stöd av särskilda beslut, om radonhalten överstiger 100

becquerel per liter vatten. Till annan enskild vattentäkt kan bidrag utgå med

50 % och högst 5 000 kr om radonhalten överstiger 1 000 becquerel per liter

vatten. I och med att gränsvärden för radon i dricksvatten infördes (SLV FS

1997:32) inträdde också skyldighet för kommunerna att se till att vattnets

becquerelhalt inte överstiger gränsvärdet när det når konsumenterna. Skälet

till att riksdagen anvisade medel till täckande av kommunernas

saneringskostnader är en överenskommelse mellan regeringen och Svenska

Kommunförbundet. Överenskommelsen innebär att statliga beslut som medför ökade

kostnader för kommunerna också skall finansieras av staten. Enligt utskottets

mening får det i första hand anses ankomma på ägarna av enskilda vattentäkter

att underhålla och upprusta täkterna. Som framgår av redogörelsen ovan har

emellertid riksdagen beslutat om delfinansiering för sanering av enskilda

täkter med så hög radonhalt, dvs. 1 000 becquerel per liter vatten eller

däröver, att vattnet bedöms som otjänligt. Vad gäller valet av metod för

provtagning av vattnet är detta en fråga som får anses ankomma på berörda

kommuner och fastighetsägare. I det fall motionens yrkande 3 avser

fastställande av samma gränsvärde för radon i allmänna och enskilda

vattentäkter vill utskottet påpeka att gränsvärdet för ett livsmedel gäller

livsmedlet som sådant. Således gäller gränsvärdet 100 becquerel per liter

vatten för allt dricksvatten, oavsett om det hämtas från allmänna eller

enskilda täkter. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo523 (mp).

Regler om utformningen av lokaler och hanteringen vid rökning av fisk finns i

direktiv 91/493/EEG om fastställande av hygienkrav för produktion och

marknadsföring av fiskprodukter samt Livsmedelsverkets författningar på området

(SLV FS 1994:2, 1994:15 och 1997:14). Bidrag till ny- och ombyggnad av bl.a.

fiskrökerier kan utgå med 40 % och vid sin bidragsprövning prioriterar

länsstyrelserna nya produkter, användningen av underutnyttjade fiskarter och

hygienförbättring. Genom EG:s organ PESCA kan härutöver bidrag ges till projekt

för strukturomvandling och främjande av fiskenäringen i vissa fiskeberoende

områden i kris, för närvarande 16 kommuner. För privat projektverksamhet utgår

bidraget till 10 % av nationella medel och till 30 % av medel från EG. Bedrivs

projektet i offentlig regi bidrar Sverige med 50 % och EG med lika stor andel.

Bidrag kan utgå till bl.a. vattenbruk och beredning av fiskprodukter,

akvaturism samt vidareutveckling och marknadsföring. Administrationen av medlen

ankommer på Fiskeriverket. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo409 (s)

i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

Genteknik

Utskottets överväganden

Utskottet behandlade under riksmötet 1995/96 motioner rörande genetiskt

modifierade organismer (1995/96:JoU11). I betänkandet föreslog utskottet två

tillkännagivanden, ett som avsåg ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter

m.m. och ett angående märkning av produkter som innehåller, består av eller

framställts av genetiskt modifierade organismer och växtgenetiska resurser.

Därefter har motioner om genetiska resurser och bioteknik behandlats av

utskottet vid tre olika tillfällen under år 1997 (1996/97:JoU15, 1997/98:JoU6

och 1997/98:JoU9).

Hösten 1997 tillkallade regeringen en kommitté med företrädare för

riksdagspartierna (dir. 1997:120). Kommitténs uppgift är att analysera den

moderna biotekniken, dess möjligheter och risker. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende Gentekniknämndens

uppgifter och sammansättning skall lämnas den 1 november 1998.

I EU har kommissionen nyligen för rådet redogjort för det förslag till

revidering av direktiv 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer i miljön som antogs den 26 november 1997. Förslaget

innebär flera förbättringar i förhållande till det nu gällande direktivet.

Bland förslagen kan nämnas gemensamma principer för riskbedömningar av

eventuella miljöeffekter, ökad möjlighet för allmänheten att följa

beslutsprocessen och en förbättrad procedur som ger medlemsstaterna en starkare

roll i beslutsprocessen. Vidare föreslås enkelt majoritetsbeslut i

ministerrådet i stället för det nuvarande kravet på ett enigt ministerråd.

Enligt vad utskottet erfarit kommer Sverige att bevaka de synpunkter som förts

fram tidigare, bl.a. om övervakning av de långsiktiga konsekvenserna för miljö

och hälsa vid introduktion av genetiskt modifierade organismer. Tillsammans med

Danmark har Sverige tagit initiativet till en riskvärderingsgrupp, tillsatt av

kommissionen. Gruppen, i vilken Sverige ingår, arbetar med frågor om gemensam

grund för riskbedömning av antibiotikaresistenta markörer och herbicidtoleranta

grödor.

Med hänvisning till det anförda och till utskottets principbeslut om

planeringen av motionsärenden inom valperioden avstår utskottet från att nu mer

utförligt behandla motionerna Jo219 (m) yrkande 6, Jo510 (m), Jo511 (kd)

yrkandena 3 och 4, Jo524 (m) yrkande 6, Jo525 (c) yrkande 6, Jo536 (mp) yrkande

1, Jo542 (mp) yrkandena 2-4, 6 och 7 och Jo543 (v) yrkandena 3, 5 och 7.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ursprungsmärkning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 3, 1997/98:Bo548 yrkande

2 och 1997/98:L716 yrkande 2,

res. 1 (mp)

2. beträffande märkning av genmodifierade livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo511 yrkande 2, 1997/98:Jo525

yrkande 5, 1997/98:Jo542 yrkande 5 och 1997/98:Jo543 yrkande 4,

3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo505, 1997/98:Jo525 yrkande 14 och

1997/98:Jo537,

res. 2 (mp)

4. beträffande s.k. functional foods

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo219 yrkande 5 och 1997/98:Jo524

yrkande 5,

5. beträffande importkontroll

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 10 och 1997/98:L716

yrkande 1,

res. 3 (c)

6. beträffande resurser till kommunerna för importkontroll

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo525 yrkande 11,

7. beträffande utvärdering av åtgärder mot salmonella, m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo532,

8. beträffande förbud mot import av hormonbehandlat kött

att riksdagen avslår motion 1997/98:N275 yrkande 6,

9. beträffande antibiotika m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 8 och 1997/98:Jo536

yrkande 2,

10. beträffande strängare livsmedelslagstiftning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo520,

11. beträffande definition av drycken cider

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo541,

12. beträffande en strategi för ökad andel vegetabilier i kosten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo511 yrkande 1,

13. beträffande sanering av radon i dricksvatten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo523,

res. 4 (v, mp)

14. beträffande dispens från EU:s regler för fiskrökerier

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo409,

15. beträffande genteknik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo219 yrkande 6, 1997/98:Jo510,

1997/98:Jo511 yrkandena 3 och 4, 1997/98:Jo524 yrkande 6, 1997/98:Jo525

yrkande 6, 1997/98:Jo536 yrkande 1, 1997/98:Jo542 yrkandena 2-4, 6 och 7

och 1997/98:Jo543 yrkandena 3, 5 och 7.

Stockholm den 17 februari 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m),

Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine

Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp), Michael Hagberg (s),

Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Ursprungsmärkning m.m. (mom. 1)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som framhålls i motion Bo548 (mp) är allergier ett växande folkhälsoproblem i

hela den industrialiserade världen och de senaste decenniernas ökningstakt är

mer än oroväckande. Vi vet att det är faktorer i vår omgivande miljö, bl.a. vad

vi brukar kalla samhällets kemikalisering, som orsakar ökningen. Framför allt

är det våra barn som drabbas. Förutom de kunskaper som redan i dag finns om hur

vissa miljöförbättringar skall kunna vända utvecklingen behövs naturligtvis

ytterligare kunskaper om bl.a. födoämnesallergier och livsmedelstillsatser. När

det gäller den kunskap vi redan har på livsmedelsområdet måste denna omsättas i

politiska beslut. Ett led i detta arbete är förbättrade innehållsdeklarationer

på livsmedel.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo548 (mp) yrkande 2 som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ursprungsmärkning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Bo548 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 3 och 1997/98: L716 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter, m.m. (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo537 (mp) har numera de härdade fetterna i margariner

ersatts av omestrade fetter, dvs. fetter där fettsyrornas ursprungliga position

i fettmolekylen har förändrats för att fettet skall få vissa önskvärda

egenskaper, en process som endast har kosmetiskt syfte. I denna process har

margarinet dessutom behandlats med den ytterst reaktiva och hälsovådliga

kemikalien natriumetylat. Enligt min mening har de ursprungliga positionerna

emellertid stor betydelse för hur fettet absorberats av kroppen men kunskapen

om omestringens effekter på människors hälsa är ännu bristfällig. En ny

undersökning visar att omestringen av palmolja, som ingår i svensktillverkade

margariner, kan öka risken för bildning av blodproppar hos råttor. Till

skillnad från vad som gäller för annan livsmedelsindustri är det dessutom

tillåtet för matfettsindustrin att frakta sina råvaror i tankar som tidigare

innehållit kemikalier, t.ex. bensinkolväten, aceton och andra lösningsmedel.

I enlighet med den s.k. redlighetsprincip som gäller enligt livsmedelslagen

(1971:511) och mot bakgrund av dagens begränsade kunskaper om fetternas

påverkan på folkhälsan anser jag det vara ett berättigat konsumentkrav att

livsmedel som innehåller omestrade fetter förses med innehållsdeklaration

härom. Enligt min mening bör regeringen utforma ett direktiv med denna innebörd

till Livsmedelsverket. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo537 (mp)

som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter,

m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo537 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo505 och 1997/98:Jo525 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Importkontroll (mom. 5)

Lennart Daléus och Marie Wilén (båda c) anför:

Som anförs i motion Jo525 (c) är salmonella en av de mest kända infektioner som

överförs från djur till människa, vanligen genom salmonellabakterier i

livsmedel. Smittorisken är stor. I Sverige är det tämligen sällsynt att någon

insjuknar i salmonella medan i övriga länder inom EU hundratals människor

årligen dör i denna sjukdom. I samband med medlemskapet i EU erhöll Sverige

garantier att import till landet av bl.a. färskt kött, ägg, levande nötkreatur

och svin skall vara fria från salmonella. Trots detta har det sedan dess

funnits problem med salmonella i importerat kött. Sverige har ställt krav på

att de garantier vi erhöll vid inträdet i EU också skall infrias. Om de svenska

garantierna inte kan upprätthållas bör regeringen pröva frågan huruvida Sverige

i EU skall verka för möjligheten att införa importförbud gentemot de länder

som inte respekterar de svenska salmonellagarantierna.

Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo525 (c) yrkande 10 som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande importkontroll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo525 yrkande 10 och med avslag

på motion 1997/98:L716 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

4. Sanering av radon i dricksvatten (mom. 13)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo523 (mp) är radon miljö- och hälsofarligt och orsakar

årligen fler dödsfall än trafikolyckorna. Radon finns inte endast i luften utan

också i dricksvatten. Regeringen har nu äntligen fattat beslut om bidrag om 60

miljoner kronor till sanering av radon i dricksvatten. Bidragssystemet har

emellertid flera begränsningar. Ägare till enskilda vattentäkter kan erhålla

ersättning med 50 % av kostnaden dock högst 5 000 kr. Bidrag utgår endast till

täkter där radonhalten överstiger 1 000 becquerel per liter vatten. I

sammanhanget bör nämnas att bidrag kan utgå med 100 % till brunnar i kommunal

eller annan allmän ägo om radonhalten överstiger 100 becquerel per liter

vatten. Eftersom vattnet enligt förordningen (1997:638) om bidrag till sanering

av radon i dricksvatten skall analyseras av ackrediterat företag, kan kostnaden

bli helt okontrollerad och mycket snart överstiga det maximala bidragsbeloppet

för den enskilde.

Enligt vår mening är bidraget otillräckligt och kommer att drabba enskilda

familjer dels genom beloppsgränsen, dels genom att ett högre gränsvärde

accepteras i de enskilda vattentäkterna. Målet måste vara att bidrag utgår för

hela saneringskostnaden även för enskilda brunnsägare och att t.ex. miljö- och

hälsoskyddsnämnderna skall kunna utföra vattenanalyserna kostnadsfritt eller

till ett lågt pris. Samma gränsvärde för radon bör gälla oavsett om

vattentäkten är i allmän, kommunal eller enskild ägo. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Jo523 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sanering av radon i dricksvatten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo523 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Genteknik

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Ett antal motionsyrkanden från Vänsterpartiet angående genteknik har avslagits

med hänvisning till den parlamentariska kommitté som regeringen tillkallat. Det

gäller bl.a. krav på en internationell konvention, behov av ökad debatt om

genteknikens möjligheter och begränsningar samt frågan om antibiotikaresistens

hos grödor. Jag har valt att inte nu reservera mig till förmån för

motionsyrkandena utan avvaktar resultatet av den parlamentariska kommittén.

Vänsterpartiets inställning i de yrkanden som avslagits redovisas kortfattat

här nedan.

Den moderna biotekniken har inneburit stora möjligheter för hälso- och

sjukvårdsområdet, inte minst genom möjligheten att ställa säkrare diagnoser och

framställning av nya verksamma mediciner. Men den oerhört snabba utvecklingen

inom bioteknikens område har samtidigt gett människan kunskaper och möjligheter

att överträda gränser och förändra arvsmassan i allt levande material på ett

sätt som naturen själv aldrig skulle klara av. Forskarna är numera inne och

rumsterar om i de allra minsta beståndsdelarna av levande organismer. Det som i

dag sker i forskningslaboratorier och på försöksanläggningar är kvalitativt

helt annorlunda än den förädling och urvalsprocess som människan alltid ägnat

sig åt för att få härdigare skördar och större avkastning.

Behovet av en internationell konvention

Huvuddelen av den genteknikforskning som pågår i världen kontrolleras av

transnationella företag i industriländerna och är därmed inriktad på att svara

mot dessa länders marknad och behov. U-länderna är däremot intressanta som

försöksmarknader eftersom klimatet i dessa länder gör det möjligt med längre

försökssäsonger och eftersom basen för gentekniken kommer från den rika

biologiska mångfald som finns där. Majs, ris, socker och kakao ägnas stort

intresse av genteknikforskningen eftersom dessa varor har global

konsumentspridning.

Det finns ett starkt kommersiellt intresse från i-ländernas bioteknikföretag

att patentbelägga genetiskt material som är utvecklade under århundraden av

bönder i tredje världen och därigenom tvinga in dessa bönder i

beroendeförhållande gentemot företaget som kontrollerar grödan.

I syfte att förhindra ytterligare exploatering av genetiskt material från

tredje världen anser Vänsterpartiet att regeringen bör verka för en

internationell konvention. Denna konvention bör reglera ersättningsfrågor,

äganderättsfrågor och andra rättigheter till länderna i tredje världen, eller

den enskilde odlaren, för genetiskt material som hämtas från vildlevande

organismer eller odlingssorter.

Behovet av ökad samhällsdebatt om genteknik

Enligt Vänsterpartiets uppfattning är gentekniken varken ond eller god, det är

vad man åstadkommer med tekniken som måste värderas. För att undvika en

förtroendeklyfta mellan allmänhet och forskare behövs en bred samhällsdebatt

och ökade kunskaper om genteknikens möjligheter och begränsningar.

Vänsterpartiet efterlyser en sammanhållen politik för gentekniken såväl

nationellt som internationellt och har föreslagit att 3 miljoner kronor

anvisas till uppbyggande av ett informationscentrum för bioteknikfrågor i

enlighet med det projektförslag som utarbetats av Institutet för

Bioteknikinformation.

Nej till antibiotikaresistenta markörgener

Med dagens kunskaper säger Vänsterpartiet nej till genöverföring mellan växter

och djur och nej till överföring av gener som är kända för att ge upphov till

allergier.

Inom forskningen användes en s.k. markörgen för att kontrollera att den

genöverföring man vill åstadkomma har lyckats. Ibland är denna markörgen

motståndskraftig mot antibiotika. Det innebär att de plantor där

genöverföringen har lyckats överlever behandling med antibiotika. Övriga

plantor dör och kan därför sorteras bort från forskningen. Eftersom dessa

markörgener inte har någon betydelse för slutprodukten bör de kunna tas bort.

Tekniken finns men det innebär ytterligare ett kostsamt steg i utvecklingen av

grödorna. Det råder ett starkt motstånd från konsumenthåll mot användningen av

markörgener som gör växter motståndskraftiga mot antibiotika. Forskarna saknar

för närvarande kunskap om hur antibiotikaresistenta gener påverkar människan.

De bör därför inte tillåtas som markörgener. Antibiotika, som är ett av våra

viktigaste läkemedel, riskerar på grund av alltför många resistenta

bakteriestammar att bli verkningslöst i framtiden. Enligt Vänsterpartiets

uppfattning är det därför inte försvarbart att godkänna grödor som är

motståndskraftiga mot antibiotika.

2. Livsmedelskontroll och genteknik

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I betänkandet behandlas ett antal yrkanden som har avstyrkts av utskottet och

där Miljöpartiet de gröna inte reserverat sig. Vi vill dock framhålla följande.

1 Märkning av genmanipulerade livsmedel

I motion 1997/98:Jo542 framlägger Miljöpartiet de gröna sin syn på genteknik,

däribland märkning av livsmedel, som innehåller genmanipulerade ingredienser.

EU:s nya direktiv om novel foods lämnar oss konsumenter fortfarande utan

verklig möjlighet att välja bort sådana livsmedel. Endast hela GMO behöver

märkas, t.ex. hela sojabönor. När det däremot gäller sojalecitin, som

förekommer i ca 60 % av alla sammansatta livsmedel, saknas krav på märkning. I

praktiken innebär detta att konsumentens fria val omöjliggörs.

När Sverige gick med i EU sades det att en av Sveriges viktiga uppgifter var

att företräda konsumenternas intressen. Miljöpartiet de gröna anser att Sverige

skall gå före och förbjuda försäljning av mat innehållande hela eller

processade GMO. Om den svenska regeringen inte har kurage att förbjuda GMO-

manipulerade livsmedel skall kravet i varje fall vara fullständig märkning även

av sojalecitin och andra processade GMO som ingår i sammansatta livsmedel.

Miljöpartiet de gröna avser att återkomma i frågan.

2 Antibiotika och andra kemiska ämnen i djurhållningen

I Miljöpartiets motion 1997/98:Jo536 tas frågor upp som rör det konventionella

jordbruket och djurhållningen. Ett problem i den konventionella djurhållningen

är användningen av kemikalier och tillsatser som kan hota hälsa och miljö,

t.ex. antibiotika, hormoner, tungmetallen zink och maskmedel. I Sverige finns

en restriktiv hållning till antibiotika, och hormoner är inte tillåtna.

Tungmetallen zink, som vissa framsynta lantbrukare ersatt med kolpulver, ges

till smågrisar för att förhindra avvänjningsdiarréer och har nu belagts med

recepttvång.

Problem som inte uppmärksammats och såvitt vi vet inte undersökts är vad som

sker med de stabila föreningarna som antibiotika och maskmedel när de kommer ut

i naturen. Antibiotika och maskmedel bryts inte ned i djurens kroppar utan

hamnar oftast i mark och vatten tillsammans med urin och fekalier. Naturligt

förekommande bakterier kommer i kontakt med antibiotika och torde utveckla

resistens. Maskmedel, som blir kvar, är giftigt även för djur i mark och

vatten. Hur det påverkar faunan vet man inte i dag, men mängden maskmedel som

används i det konventionella lantbruket är mycket stor eftersom djur avmaskas

även i preventivt syfte. Detta är problem som borde ha behandlats i

betänkandet. I stället hänvisas till EU:s regler.

Miljöpartiet de gröna avser att återkomma på annat sätt när det gäller

hittills inte uppmärksammade problem.

3 Genteknik

Miljöpartiet de grönas mycket restriktiva inställning till genteknik har

redovisats i tidigare betänkanden, där frågan behandlats. Därför har utskottet

valt att hantera dessa yrkanden på ett förenklat sätt. Jag vill dock framföra

följande.

Den nya tekniken tar rejäla kliv framåt hela tiden. Gener flyttas mellan

olika organismer och skapar nya kombinationer i en takt som tidigare aldrig

varit möjlig. Evolutionen ter sig långsam. Nu har människan tagit över!

Många försvarare av den nya tekniken anser att detta inte är något annat än

vad man alltid har hållit på med inom växtförädlingen och djuraveln. Men den

nya gentekniken skiljer sig på ett avgörande sätt från den tidigare.

Artbarriärer kan nu korsas, genmaterial från djur kan planteras in i växter,

gener från människa kan sättas in i grisar, gener från växter i bakterier och

så vidare. Endast forskarens fantasi sätter gränser.

3.1 Nya genmanipulerade grödor

De nya genmanipulerade grödorna kommer nu på bred front. De sorter som är

aktuella för odling i Sverige är potatis, raps och sockerbeta. Potatisen är

förändrad med avseende på stärkelseinnehållet. Rapsen och sockerbetan har

gjorts resistenta mot bekämpningsmedel. Många av grödorna, t.ex. den fodermajs

som är godkänd i EU, har en markörgen som ger resistens mot olika antibiotika.

Min uppfattning är att GMO-grödor bör förbjudas i EU, både vad avser odling

som import, hela eller i processade livsmedel. Detta bör vara den linje som den

svenska regeringen skall driva med kraft. I avvaktan på ett sådant förbud anser

Miljöpartiet de gröna att Sverige skall gå före och förbjuda odlingen. Vi avser

att återkomma i frågan.

3.2 Markörgener

I majs finns en markörgen som är antibiotikaresistent, något som verkligen kan

ifrågasättas. Så är också fallet med flera av de grödor som nu väntar på

godkännande. Försök har visat att genen kan bli kvar så länge att den kan

påverka bakterier i mag-tarmkanalen. Bara risken för detta borde göra att

sådana gener tas bort och inte tillåts. Enligt forskare är detta förfarande

dessutom inte nödvändigt eftersom andra markörer, t.ex. fluorescens, finns att

tillgå i dag.

Även om Miljöpartiet de gröna helst ser att GMO-grödor inte odlas över huvud

taget anser vi det vara ett minimikrav att markörgener som ger

antibiotikaresistens inte får finnas i grödor vare sig vid försöksodling eller

vid marknadsgodkännande. Miljöpartiet de gröna avser att i annat sammanhang

återkomma i frågan.

3.3 Genmanipulerade grödor i livsmedel

I nästan 60 % av alla sammansatta livsmedel finns soja eller sojalecitin. En

stor del av sojan importeras till Europa från USA, där man inte särskiljer den

genmanipulerade sojan från den vanliga. Vi konsumenter ges därmed inte

möjlighet att välja. En stor del av de svenska konsumenterna vill inte ha

genmanipulerade produkter vare sig som hela eller processade livsmedel. Skälen

till detta är flera. Konsumenterna ser inte detta som den väg som leder till

större livsmedelssäkerhet och ett hållbart jordbruk i världen, snarare tvärtom.

Konsumenterna ser också en stor ekologisk risk med nya arter, som aldrig

skulle uppkomma i naturen, eftersom manipuleringen sker genom att gener flyttas

mellan arter, något som inte sker i naturen. Såväl risken att dessa grödor

skall bete sig oförutsett som risken att gener sprids till vilda släktingar är

uppenbara. Det finns också risk att generna sprider sig till den ekologiskt

odlade grödan.

Vidare finns bland konsumenterna en oro för allergier och andra hälsoproblem

med den nya kombinationen av gener, t.ex. från paranöt.

Miljöpartiet de gröna anser att Sverige bör gå före och förbjuda försäljning

av hela eller processade livsmedel av genmanipulerade grödor men avser att

återkomma i frågan på annat sätt.

3.4 Hälsorisker med genmodifierade livsmedel

Att ett samband råder mellan växtförhållande och växtens kemiska sammansättning

står utom allt tvivel. Gjorda undersökningar baseras dock oftast på studier av

enskilda substanser. Däremot är kunskapen mycket begränsad när det gäller den

totala förändringen av livsmedlens sammansättning beroende på utvecklingsfas

samt arv och miljöbetingelser. Vid bedömning av genteknikens inverkan på våra

livsmedel är dagens begränsade kvalitetsbedömningar inte tillräckliga. De

undersökningar och de riskbedömningar som görs av Livsmedelsverket visar på

bristen på metoder som kan bedöma ett livsmedels totala hälsoeffekt. Detta

kommer att medföra svårigheter att göra relevanta och riktiga riskbedömningar

av nya livsmedel som kommer att dyka upp på marknaden genom den nya

utvecklingen av gentekniken (genmodifierade livsmedel). Det är av yttersta vikt

att forskning på detta område och sambanden mellan sammansättning i livsmedel

och odlingsmetod (giftanvändning) kommer till stånd. Varken riskforskning eller

forskning om samband mellan livsmedel och odlingsmetod har hittills

prioriterats. Miljöpartiet de gröna anser att många viktiga frågor behöver

belysas inte bara för att öka livsmedelssäkerheten utan också för att ge svar

på många av de frågor som alltfler konsumenter ställer sig.

Jordbruksutskottets utfrågning den 3 februari 1998 om s.k. functional foods

Inledning

Ordföranden: Välkomna hit ni som varit hyggliga att komma till vår utfrågning

denna snöiga morgon. Säkerligen är det många fler som vill vara med men som

sitter fast i taxibilar och annat på Arlandaleden exempelvis. Det kommer alltså

säkert att fyllas på här i salen under den tid som vi arbetar, vilket bara är

trevligt. Vi tvingas nog ändå att börja på fastställd tid för att inte få

problem i slutet av utfrågningen, som vi måste vara klara med senast kl. 13.

Jag heter Lennart Daléus och är ordförande i jordbruksutskottet. Bredvid mig

sitter Sinikka Bohlin, som är vice ordförande, och Lars-Erik Sojdelius, som är

kanslichef i jordbruksutskottet.

Flera av er är ombedda att komma till utfrågningen för att hjälpa oss att

sortera i frågan om s.k. functional foods. Skälet är att vi har stött på frågan

om functional foods vid ett flertal tillfällen. Då märker man sin okunnighet -

jag talar för min egen person - när det gäller flera av de begrepp som

förekommer och deras innebörd. Själv äter jag ibland blåbärssoppa på morgnarna.

Jag har förstått att det nästintill är medicin. Det är bra, i alla fall för min

del.

Det finns säkert djupare frågeställningar bekom begreppet functional foods

som har att göra med svensk industri och dess utveckling. Det kan gälla frågor

om utvecklingen av livsmedel och frågor om att nå ut på andra marknader.

Kanske finns det också andra frågor på den mera negativa sidan, t.ex.: Skall vi

dagligen stoppa i oss saker som liknar mediciner eller som åtminstone drar åt

det hållet? Säkerligen finns det många viktiga frågor där vi i dag kan få

tillfälle att få svar och synpunkter från er.

Utfrågningen stenograferas och så småningom får vi ett tryckt material.

Vi är alltså glada över att ni ville komma hit. Sinikka Bohlin, vår vice

ordförande, har dessvärre fått bekymmer med rösten och kommer inte i denna

stund att säga något - möjligen senare, om rösten bär.

Kl. 11.15 tar vi kaffepaus. Då kan vi ?mingla? litet grand och möjligen få ut

ännu mer information och uppgifter från er. Vi börjar med några inledande

resonemang för att sätta en grund för diskussionen och bana väg i grunderna för

området. Efter kaffepausen får vi ännu en stund med frågor. Senast kl. 13

skiljs vi, som sagt, åt.

Först går ordet till någon av företrädarna för Statens livsmedelsverk.

Varsågod!

Anita Janelm: Jag kommer från normenheten på Livsmedelsverket - många av er

känner mig - och jag skall ge en redogörelse, varvid jag kommer att använda mig

av en del overheadbilder.

Jag tänkte försöka redogöra för nuvarande situation inom livsmedelsområdet,

dvs. hur det ser ut inom det litet svårbegripliga området functional foods. Det

är många som pratar om det området, och ibland blir det begreppsförvirring.

Först skulle jag vilja tydliggöra att det finns en skillnad mellan functional

foods och novel foods. Novel foods är ett nytt begrepp i en helt ny

lagstiftning som går ut på att alla nya livsmedel och nya

livsmedelsingredienser på förhand skall godkännas och säkerhetsbedömas.

Functional foods har med en effekt av ett livsmedel att göra. Det är

naturligtvis inte uteslutet att ett nytt livsmedel kan vara functional food.

Det primära med functional foods är att det egentligen inte handlar om

sammansättningen i sig utan om påståenden om livsmedel. Det är fråga om

märkning och marknadsföring av livsmedel. Därför kan man inte bara se det här

som ett koncept som rör en specifik lagstiftning för en enskild produkt, med en

enskild sammansättning, utan man måste se hela diskussionen kring functional

foods i ett större sammanhang som rör hälsopåståenden generellt i relation till

ett kost-hälsa-begrepp. Vi har många viktiga nyckelfrågor att identifiera på

detta område. Det gäller också att hålla isär olika typer av hälsopåståenden -

det finns nämligen en lång rad sådana - som kan definieras på olika sätt. Helt

enkelt är det alltså inte.

Jag vill poängtera att det inte finns något lagstiftningsbegrepp som heter

functional foods och inte heller någon vedertagen definition. Inte någonstans

globalt sett finns det något land som har en specifik lagstiftning för

functional foods. Japan lär ha skapat en lagstiftning för functional foods. Det

primära syftet med den lagstiftningen var inte att skapa en lagstiftning för

typen functional foods. I stället handlade det om att skapa en lagstiftning

för livsmedel med specifika hälsosyften.

I stort sett kan man säga att i regel inbegrips sådana produkter som vi

betraktar som livsmedel för särskilda näringsändamål eller t.o.m. som en typ av

medicinska produkter, som litet grand är en annan grupp. Det finns inga

långtgående påståenden om produkterna i Japan. Godkännandeproceduren är väldigt

lång. I Japan talar man inte om functional foods utan om en specifik

hälsorelaterad typ av livsmedel.

För att försöka definiera functional foods har vi sagt att det är livsmedel

som skall likna vanliga livsmedel. Det handlar inte om typen kosttillskott -

piller eller tabletter - utan om vanliga livsmedel, och produkterna skall

konsumeras just som vanliga livsmedel. De har dock modifierats så att de har en

viss specifik fysiologisk effekt som man inte annars får av den vanliga kosten.

En liten förändring har gjort detta möjligt, men det är alltså inte fråga om

kosttillskottsbegreppet utan om vanliga livsmedel som vi har på bordet.

Begreppet functional foods faller om man inte kan påstå någonting om de här

produkterna. Det handlar alltså om hälsopåståenden. Det är inte så att

sammansättningen i sig strider mot en lagstiftning, utan det handlar om själva

påståendet.

Grunden är att det i livsmedelslagstiftningen finns en paragraf baserad på en

artikel i ett EG-direktiv som säger att man inte får ha ett påstående om ett

livsmedel som innebär att livsmedlet får egenskapen att förebygga, bota eller

lindra en sjukdom. Man gör den klara gränsdragningen att alla sådana påståenden

gäller läkemedel.

När det gäller förväntningarna i dag på det här konceptet finns det

naturligtvis ett önskemål om att utveckla livsmedel som kan förebygga och

behandla kostrelaterade sjukdomar. Det finns en stor marknadspotential för

livsmedelsindustrin för just sådana här produkter. Det finns ju alltid ett

intresse för hälsosamma livsmedel. Det finns också erfarenheter från medicinsk

forskning att överföra inom detta produktområde som man kan ta till vara. Det

finns också förväntningar om att myndigheterna skall skapa en fålla, ett

specifikt regelverk, för typen functional foods.

När det gäller lagstiftningarna är det, som sagt, kristallklart.

Läkemedelsverket har, som vi säger, tolkningsföreträde. Om Läkemedelsverket

säger att en produkt är ett läkemedel, är det helt kristallklart. Om inte, är

det ett livsmedel. Det finns ju bara de två produktgrupperna när det gäller

produkter som förtärs. Det är antingen svart eller också vitt.

Lagstiftningsmässigt är det således fråga om livsmedel och läkemedel. Sedan har

vi tolkningsproblematiken, hur detta skall skjutsas in i respektive box.

Lagstiftningarna är alltså två. Även läkemedelslagstiftningen är EG-anpassad.

Den märkning för livsmedel som vi har i Sverige är totalharmoniserad med ett

EG-direktiv. Vi kan inte ha vare sig strängare eller liberalare regler i

Sverige vad gäller märkning av livsmedel. Detta är alltså ett fullständigt

reglerat område inom gemenskapen.

För att något tydliggöra vad det är fråga om vill jag säga följande. Ett

näringspåstående är bara ett uttryck om något som t.ex. innehåller kostfibrer.

Man talar helt enkelt om att produkten innehåller en vitamin eller ett mineral.

Ett hälsopåstående försöker man definiera som en form av uttryck som beskriver

ett förhållande mellan ett livsmedel eller en ingrediens och en sjukdom eller

ett hälsorelaterat tillstånd. Det är ett försök till grunddefinition. Den är

inte oomtvistad, utan den pratar man om internationellt. Hur skall alltså en

eventuell internationell definition då se ut när det gäller ett hälsopåstående?

Det här försöker vi i alla fall använda oss av när vi talar om dessa saker. Det

handlar om en form av värdering av produktens hälsomässiga fördelar kopplat

till en beskrivning av produktens sammansättning. T.ex. kan beskrivningen gälla

om det finns kostfibrer, som är bra för magen. Maten får en större volym och

tarmverksamheten stimuleras. På så sätt motverkas trög mage som är ett slags

kostrelaterat sjukdomstillstånd.

Sedan finns det något som kan placeras mittemellan här. Ett

näringsfysiologiskt påstående blir inte lika starkt som ett hälsopåstående,

utan det hamnar mittemellan. Det kan handla om påståendet: Detta livsmedel är

rikt på kalcium, som stärker skelettet och ger starkare tänder. Det är mera ett

näringsfysiologiskt påstående, utan koppling till en sjukdom. Det hör till vårt

friska tillstånd. Det går litet längre än ett näringspåstående men är inte ett

hälsopåstående.

Jag har här en overheadbild över vad vi kallar för livsmedelsbranschens

egenåtgärdsprogram. Det är ett program där vi från myndigheterna har sagt att

de samband och påståenden som branschen tagit fram är förenliga med vår

lagstiftning. Den tolkningen har vi gjort. Vissa hälsopåståenden får användas

på livsmedel i Sverige, under förutsättning att de används som en

tvåstegsprincip. Man ger en upplysning om kost-hälsa-sambandet och kopplar till

att produkten i fråga är relaterad till kost-hälsa-sambandet.

Som exempel har vi tagit: Kostfibrer motverkar förstoppning. Produkt x är rik

på kostfibrer. Det är en tvåstegsprincip. Man talar först om det allmänna

kost-hälsa-sambandet. Sedan säger man att just den här produkten är rik på

kostfibrer.

I dag finns det åtta samband och de baseras på en vetenskaplig enighet om att

det här kost-hälsa-sambandet faktiskt finns. Det gäller baslivsmedel, inte

kosttillskott o.d. Det skall alltså vara fråga om sådant som vi har på bordet.

Det viktiga är att programmet inte medger att man får ha ett påstående på en

enskild produkt. Man får t.ex. inte säga att produkten i fråga motverkar

förstoppning, för då har man inte följt tvåstegsprincipen. Här talar vi om

generiska hälsopåståenden.

Med generiska hälsopåståenden menar vi allmänna hälsopåståenden kopplade

enligt tvåstegsprincipen. Detta är inte oomtvistat. Det här är ett system som

vi har i Sverige och som vi har accepterat men det har ännu inte fått acceptans

inom gemenskapen. Vi tror dock att detta är en möjlig väg att komma fram

internationellt. Det här är på gång i Storbritannien. I USA har man system som

bygger på samma principer men man har en litet vidare acceptans i USA. Där får

man använda sambanden kostfibrer och cancer liksom frukt/grönsaker och cancer.

I Finland har man en liknande acceptans.

Sedan vill jag göra några avslutande reflexioner när det gäller området

functional foods. Så fort man kommer in på en profylaktisk och terapeutisk

effekt - det handlar alltså om att bota, lindra och förebygga sjukdom - blir

det fråga om läkemedel; detta per definition med den lagstiftning vi har.

Vi vet i dag väldigt litet om konsumentens val av livsmedel. Vad är det som

gör att man väljer ett visst livsmedel? Det finns väldigt få studier kring det

men mycket arbete pågår just nu. Många utredningar har dragits i gång på både

svensk och nordisk nivå för att försöka belysa vad som styr konsumentens val

vid köp av livsmedel.

En sak vet vi med säkerhet: Alla typer av negativa påståenden på livsmedel är

oerhört starka och tar över all annan information. Hälsopåståenden däremot är

starka marknadsföringsargument vad gäller livsmedel.

Man måste också i detta sammanhang väga in att kost-hälsa utgör ett komplex.

Hela dieten är viktig. Det är svårt att relatera kost-hälsa till en enskild

produkt. Skall man tala om en hälsomässig fördel hos en enskild

livsmedelsprodukt måste man hitta ett system för att väga in detta i det totala

kost-hälsa-sammanhanget. Det är väl en av stötestenarna i den här diskussionen.

Konsumenter är skeptiska till hälsopåståenden. Det har vi skrivit. Vi har

nämligen tagit upp den frågan med vår referensgrupp i Livsmedelsverket, där vi

har konsumentföreträdare. Till övervägande delen var det en negativ reaktion på

denna typ av utveckling.

I internationella sammanhang när vi jobbat inom Codex har vi märkt att de

internationella konsumentorganisationerna är litet skeptiska inför detta. Man

har kanske inte tillräcklig bakgrund och inte tillräcklig kunskap. Framför allt

är man litet oroad över kost-hälsa-komplexet. Hur kommer detta att påverka vårt

val av livsmedel? Hur kommer detta att styra våra val?

Det är svårt, även om vi har försökt genom egenåtgärdsprogrammet, att skapa

något på nationell nivå. Det här måste ske på gemenskapsnivå därför att detta

är helt nationellt reglerat.

Gun-Britt Fransson: Jag representerar Livsmedelsindustrierna och kommer från

Procordia Food AB. Jag skall ge en allmän bakgrund till hur

Livsmedelsindustrierna ser detta område. Sedan kommer Hans-Erik Pettersson från

Mejerierna Forskning & Utveckling att fortsätta. Vi är glada över att få vara

här. Jag måste säga att jag blev speciellt glad över att höra att ordföranden

dricker blåbärssoppa på morgnarna. Det är säkert Ekströms.

Konsumenterna är allra viktigast för livsmedelsindustrin. Om konsumenterna

inte vill ha våra produkter behövs ju inte vi. Vi ägnar alltså mycket resurser

åt att på många olika sätt ta reda på vad konsumenterna vill ha. Konsumenterna

har ett stort hälsointresse, precis som Anita Janelm sade. Alla vill vi ju göra

alltmer för att påverka den egna hälsan. Naturligtvis är valet av mat ett sätt

att påverka hälsan.

Den nya näringsforskningen har vunnit stora nya landområden under senare år.

På 60-talet gick näringsforskningen egentligen ut på att definiera nivåer av

näringsämnen för att skydda mot brister av olika näringsämnen, dvs. för att

skydda mot olika bristtillstånd. Under 70-talet gick man mera in på vad som

inte skulle vara med i kosten; detta för att skydda oss mot

vällevnadssjukdomar. Vi tillverkade en mängd minusprodukter. Under 80-talet

blev man mera detaljerad och började mera tala om fettsyror i stället för om

fett och om aminosyror i stället för om protein osv. Man lärde sig alltmer om

de specifika effekterna i kroppen. Under 90-talet kom diskussionen mer att

handla om pluskost i stället för om minuskost, dvs.: Hur utnyttjar vi de

positiva effekterna av näringsämnen och andra livsmedelskomponenter i vår kost?

Under tiden har en rad kost-hälsa-samband ganska starkt definierats. Det

pågår också studier där man tittar närmare på biologiska markörer för att i

kroppen kunna mäta hälsopositiva effekter av livsmedel. Detta är inte lätt. Det

är svårt nog att mäta av läkemedel, men det går. Man har kommit en bra bit på

vägen. Här skall vårt eget land framhållas. Vi är ganska duktiga på det här och

vi är kända för att vara duktiga på näringsstudier. Det är ganska lätt att göra

humanstudier, s.k. kliniska studier, här i Sverige. Det gör att vi kan börja

mäta hälsoskyddande effekter av livsmedel, alltså det som vi i dag skall

diskutera här.

Industrin har hela tiden väldigt mycket följt näringsforskningen. Vi har

försökt att göra balanserade produkter och försöker fortfarande, så gott vi

kan. Vi har gjort minusprodukter och sänkt fetthalter, sockerhalter och

salthalter, och vi fortsätter med det. Nu tycker vi att det är väldigt

spännande att kunna vara med och göra en ny generation av livsmedelsprodukter -

plusprodukter, som kan påverka människors hälsa positivt. Vi använder alltmer

av industritillverkad mat. Många av oss är väl, i likhet med hur det är med

mig, inte hemma så mycket och lagar mat till familjen - tyvärr, kanske.

Livsmedelsindustrin är ganska betydande i Sverige. Denna industri är den

andra eller tredje viktigaste industrin i vårt land; det beror litet grand på

hur man ser den. Vi i Sverige är bra på att göra högkvalitativa, rena och säkra

livsmedel. Vår omvärld har förändrats i och med Sveriges EU-inträde. Det är

säkert också nyttigt för oss inom industrin. Vi får ökad kunskap men vi har

svårt att konkurrera prismässigt. Vi kan inte konkurrera odlingsmässigt och

arbetsmarknadsmässigt med priser. Därför måste vi hitta högkvalitativa nischer

att komma in på. Functional food-nischen, hälsonischen, är kanske något som

skulle passa oss väldigt bra genom den kompetens som finns i landet, genom det

vi inom industrin kan, genom det man kan inom akademin och genom det goda

samarbete som faktiskt finns i Sverige.

Vad vi kan är alltså tillverka bra, goda och riktigt nyttiga produkter inom

industrin. Tillsammans med de akademiska forskarna kan vi definiera

näringsämnen och ingredienser/komponenter med speciella hälsopositiva effekter.

Vi kan stoppa in dem i våra produkter och vi kan, återigen tillsammans med

akademin, utvärdera de här på ett biologiskt sätt i människor och visa att de

har en positiv effekt. Det kan vi alltså göra redan i dag. Vi kan också sälja

dem i den affär eller butik där vi vill sälja dem. Det enda vi inte kan göra är

tala om för konsumenten hur bra produkterna är och vad de gör. Där kommer vårt

problem in i bilden. Inom industrin är det människor som jag som ansvarar för

forskning och som är intresserade av att driva fram det här. Det gör vi av

intresse och av en övertygelse om att det faktiskt är bra för mänskligheten. Vi

är nyfikna och vill kunna vara med och göra något nytt.

När produkten väl finns där är det marknadsförarna som tar vid. Som Anita

säger är det ett starkt argument. Vi måste få ge ett starkt argument för att

kunna försvara att mycket resurser avsätts till utveckling av den här typen av

produkter. Det kostar mycket tid och pengar.

Själv vet jag inte hur mycket vi kommer att tjäna på den här typen av

produkter. Säkert finns det några få som lyckas med bra produkter som kan bli

internationella och som kan tjäna in vad de lagt ut på att ta fram produkten.

Vad jag själv tror är det allra viktigaste resultatet av arbetet med

functional food-konceptet är att vi inom industrin får en ökad kompetens. Det

är nödvändigt. Vi bemannar våra FoU-avdelningar nu som aldrig förr. Vi lär oss

mycket mer och jobbar med det här. Den kompetensen kommer att spilla över på

andra produkter som vi har. När vi lärt oss hur man gör en sak kommer vi

självklart inte att dokumentera alla produkter; det är inte det som vi skall

syssla med. Men kunskap kommer att spilla över på andra produkter och göra dem

ännu bättre hälsomässigt. Vi stimulerar också näringsforskningen genom att

satsa på näringsforskning, samarbeta med akademin och lägga pengar på det här,

vilket jag inte riktigt kan säga att vi tidigare gjort. Det gör att

näringsforskningen lyfts och att vi får en större generell kunskap i landet.

Allt detta samverkar på ett mycket positivt sätt.

Här slutar jag. Nu får Hans-Erik ta vid.

Hans-Erik Pettersson: Jag representerar livsmedelsindustrin i dag. Normalt

finns jag på Mejerierna Forskning & Utveckling. Jag skall ta vid där Gun-Britt

Fransson slutade och säga litet grand om hur vi från livsmedelsindustrins sida

tror att det skulle kunna gå framåt inom området.

Först och främst vill jag säga - och det är viktigt - att det pågår en

utveckling på området. Vi har mycket forskning och utveckling i Sverige inom

området som har med sambandet kost och hälsa att göra och som kan tillföra

livsmedel plusvärden på olika sätt. Det finns produkter på marknaden. Exempel

på detta är en lång rad produkter som vi kallar probiotika. Vad menar vi med

probiotika? Det är livsmedel som innehåller levande mikroorganismer. De har en

fysiologisk funktion i kroppen hos konsumenten som har positiv effekt på något

välbefinnande. Jag tänker inte gå närmare in på det. Vid frågorna kan vi komma

in på det litet mer.

Inom området har vi haft en forskning i Sverige i minst 25 år. Det gör att vi

känner att vi behöver något i dag för att kunna marknadsföra den typen av

produkter. Det saknas i nuvarande regelverk och lagstiftning.

Det pågår diskussioner i många länder. Det växer fram förslag på initiativ

från industrin i diskussioner med myndigheter osv. Senast i Danmark har frågan

tagits upp på regeringsnivå, och man anser att det bör tas reda på hur det går

att komma vidare. Det är ett tryck på utvecklingen, och verkligheten trycker

på. Det är viktigt att notera.

Även inom EU finns diskussioner. T.ex. har livsmedelsindustrierna tagit fram

förslag som också handlar om området.

Nuvarande regelverk gör det inte möjligt att marknadsföra specifika produkter

i dag. Det finns vissa möjligheter. Man kan ansöka om godkännande som

naturläkemedel. Det görs med vissa produkter. Man har gjort försök. Förmodligen

kommer man att lyckas. Det finns livsmedel för särskilda näringsändamål osv.

För att ge motivation för forskning och utveckling inom industrin krävs det att

man får möjlighet att tala om en enskild produkts egenskaper - när det är

bevisat, dvs. tillräcklig dokumentation.

Varför tycker vi att det är viktigt att det finns regler på området? För det

första är det naturligtvis konsumentförtroendet. Om man skall arbeta med den

typen av produkter måste de utvecklas. Då måste man jobba seriöst och

naturligtvis tala om det på ett sätt som finns reglerat. Vi stimulerar

forskning och utveckling. Utan stimulans är det svårt att få en aktiv forskning

inom området. Seriösa aktörer på marknaden måste skyddas. Här finns

naturligtvis stora möjligheter inom ett sådant området för mer eller mindre

seriösa aktörer att påstå olika saker.

Det är viktigt att notera att det pågår en utveckling i andra länder. Vill vi

behålla det försprång vi har är det viktigt att slå vakt om utvecklingen.

Anita Janelm berättade om de branschorganisationer som tog fram underlaget

för egenåtgärdsprogrammet med de åtta punkterna. De har jobbat ett år nu med

att försöka hitta någon väg när det gäller functional foods. De organisationer

som har ingått i arbetsgruppen har på olika sätt med hjälp av internationella

kontakter, seminarier osv. diskuterat och tagit fram förslag på området. Det

går att diskutera namnet functional foods. Vi pratar i dag om produktspecifika

påståenden.

Vi kan få detta litet mer belyst eftersom Stiftelsen Svensk Näringsforskning

är representerad i dag. Med stiftelsen som motor har vi tagit fram ett förslag

för att göra produktspecifika påståenden om någon fysiologisk effekt. Vi talar

här om livsmedel. Det är viktigt med en definition, dvs. det är produkter som

ingår som en naturlig del i en näringsriktig kost, att den fysiologiska

effekten är dokumenterad, att studier är gjorda på människa på ett

vetenskapligt riktigt sätt.

För att skapa förtroende på området måste man ha någon form av

förhandsgranskning. Vi har diskuterat en modell för hur det skulle kunna gå

till. Det är viktigt med någon form av identifiering av den typ av produkter

som är ?godkända? i ett sådant regelverk. Vi ser att detta skulle kunna vara en

väg från nuläget till något i framtiden. Så småningom kommer det att växa fram

förändringar inom lagstiftning nationellt och internationellt. Därför tycker vi

att det är viktigt att inte sätta i bromsarna utan att se till att vi får

möjlighet att utveckla området.

Ordföranden: Där har vi en liten början till en diskussion. Nu har vi rejält

utrymme för frågor. Jag hoppas att vi kommer att komma tillbaka till alla er

som vi har bjudit hit. Vi börjar litet försiktigt med några frågor. Sedan tar

vi litet växelverkan. Det kommer att finnas gott om utrymme.

Sinikka Bohlin: Jag brukar dricka A-fil på morgnarna, om jag inte äter det som

jag tycker är ännu bättre, nämligen havregrynsgröt.

Vi har ganska många livsmedelsdebatter i landet. Jag känner oron bland

konsumenterna, litet grand som i den förvirrade debatt som har berörts i

inledningen. Vi pratar mycket om läkemedel, hälsokosttillskott. Vi har novel

foods och functional foods. Den vanlige konsumenten har litet svårt att hitta i

djungeln. Min fråga är till konsumentorganisationerna: På vilket sätt kan man

möta konsumenterna på ett bra sätt för att få ett förtroende?

Jag var en gång i Östersund och debatterade livsmedel. Nästan skadeglatt

upptäckte jag följande. Vi politiker misstros i det här landet. Det finns en

kategori som misstros mer. Det är forskare.

Blir jag lurad av marknadsföringen? Hur möter vi i den nya debatten, nya

livsmedel, smarta livsmedel, konsumenternas förtroende? Ni från industrin får

ett förtroende från konsumenterna för att de inte skall känna sig lurade. Har

konsumentorganisationerna ett ?Svar direkt??

Bengt Ingelstam: Det problemet är inte enkelt. Det är ett komplicerat problem.

Jag är inte säker på att vi löser det i dag. Det kräver en lång process och att

vi utvecklar ett bättre samförstånd mellan konsumentorganisationer,

myndigheter, industrin och forskningen. Ett av de största problemen när det

gäller alla larm är faktiskt pressen.

Jag såg nyligen i Aftonbladet. Tidningen motsäger sig själv. Dels en artikel

som rackar ned på allt som är nyttigt och påstår att allt är bluff, dels

hälsobilagan där allt är nyttigt.

Vi får information som ofta är mycket dubbelbottnad. Vi är väl kanske inte

världens bäst utbildade människor som konsumenter. Det gör att många grips av

känslan av att det är något skumt. Det är viktigt att vi får delta. Det är

tacksamt att vi får vara med ibland och uttala vissa saker, att vi mer kopplas

in i processen. Nu har vi fått komma med i referensgruppen hos

Livsmedelsverket. Det är positivt. Där sitter vi med fem representanter vardera

från Konsumentrådet och Konsumenter i samverkan.

Jag går emot Anita litet grand när hon påstår att det råder en övervägande

negativ inställning till hälsopåståendena. Det stämmer inte. Åtminstone våra

fem är positiva till att vi får information. Det är ett dilemma även inom den

internationella konsumentrörelsen. FN:s riktlinjer för konsumenträttigheter

talar klart och tydligt om vår rätt till information för att kunna göra

medvetna val.

Jag är med i en internationell arbetsgrupp, Health Working Group. Vi hade

möte för ett år sedan i Paris där frågan var uppe. Det var mycket riktigt en

negativ inställning. Jag tog upp frågan och sade att FN:s riktlinjer säger att

vi har rätt till information. Varför sitter vi inom den internationella

organisationen och medverkar till att strypa information och förneka

information? Det är inte konsekvent. Då vände uppfattningen. Sedan frågade jag

vad alla var som satt i gruppen. De stora organisationerna har anställt folk.

Det var till 70 % apotekare. De var inte folkvalda. De var inte konsumentvalda.

De satt med gamla ryggsäckar i Health Working Group. Det är ett problem. Jag

vet att det är ett problem inom industrin. Det är inte unikt. Det är en debatt

vi får ha inom den internationella konsumentrörelsen. Vi måste öppna oss.

Johanna Hållén: Jag är livsmedelssamordnare på Sveriges konsumentråd. Jag

sitter också med i den referensgrupp som Anita Janelm talade om. Det är mycket

riktigt att vi har diskuterat frågan om functional foods. Min bild av vår

diskussion var också att övervägande delen av konsumentrepresentanterna hade en

mycket kritisk inställning till hälsopåståenden. Vi är mycket öppna och

positiva till information. Vi anser nog att hälsopåståenden och information

inte är samma sak.

Vi från Konsumentrådets sida är oroade för att helhetssynen på en allsidigt

sammansatt kost undergrävs om man börjar använda hälsopåståenden om olika

livsmedel. Vi i Konsumentrådet företräder flera s.k. utsatta grupper. Vi har

handikapporganisationerna bakom oss. Där finns en rädsla för att både

förvirrande och överdrivna hälsoargument kommer att användas på livsmedel. Man

är utsatt i vissa lägen när man är sjuk eller när man har allergier.

Vi tror att det är väldigt viktigt att man informerar och utbildar människor

i sambandet mellan kost och hälsa. Framför allt skall man satsa på unga

människor. Det har kommit fram skrämmande fakta om ungdomar, pojkar, i 18-

årsåldern som under en 20-årsperiod i genomsnitt har ökat 7 kilo i vikt. Det

säger en hel del om att vi måste satsa mer på utbildning och information om

kost och hälsa.

Ordföranden: Forskarvärlden blev apostroferad.

Maggi Mikaelsson: Det är ett svårt område. Jag håller med Sinikka Bohlin att

det är svårt att få grepp om vad det hela handlar om. För mig känns det som å

ena sidan ett smalt segment, ett slags specifikt hälsorelaterade livsmedel, och

å andra sidan är allt rätt om man äter rätt. Äter man inte så dör man, och det

är ganska allvarligt. Jag skulle vilja höra litet grand om vilka produktgrupper

det i första hand handlar om. Hur ser det ut framöver? Vilken framtid ser ni,

och vilket området handlar det hela om?

Man har läst om fil. Det är gammal kunskap att göra fil med levande

bakteriekulturer. Vad är det nya?

Lotta Törner: Jag kommer från Skånemejerier.

Du frågar vilka produkter det handlar om och vilka produktgrupper. Egentligen

är det ännu inte så många produkter. Det är viktigt att vara litet visionär och

försöka titta framåt och se vad som kommer. Det kommer mycket.

Skillnaden här är att det görs produkter där det går att bevisa en

hälsoeffekt som går utöver den vanliga, dvs. du tillsätter någonting i

yoghurten eller i juicen som ger en effekt som inte fanns om inte tillsatsen

fanns, t.ex. lactobaciller.

Det är svårt att säga vilka produkter det kan bli. De kan tillsättas i smör,

juice. Det beror vad forskningen kommer fram till. Det är viktigt att

understryka att det handlar om ny kunskap, ny forskning. Anita Janelm tog upp

det vedertagna sambandet, etablerad kunskap. Det är litet grand fråga om att

släppa in den nya kunskapen på livsmedelsområdet. Det skall självklart göras på

rätt sätt och med ordentliga regler.

Svaret på din fråga är att det i dag finns ett par produktgrupper inom t.ex.

mejeriprodukter och fruktsorter. Vad som kommer i framtiden vet vi inte ännu.

Maggi Mikaelsson: Vi vet att det finns inom vissa produktgrupper. Men

hälsopåståendet står inte för sig självt. Även om man äter den mest nyttiga

filen, som ger en bevisat nyttig effekt, kan man inte överleva om man inte äter

annan mat. Det är helhetssambandet som är svårt och marknadsföringsfrågorna

blir så viktiga. Man känner sig som konsument förvirrad. Det kanske finns 10

produkter i dag, och det finns 100 i morgon. Men även om jag äter alla 100

klarar jag mig inte om jag inte också äter vanlig potatis osv. Det är dilemmat.

Lotta Törner: Det är helt riktigt. Det är självklart att det är en del i en

balanserad kost. Det är inga mirakelprodukter. Det Johanna Hållén sade är

viktigt, dvs. att det är ett ansvar som får ingå i frågorna, att man upplyser

om att detta är en del i en balanserad kost.

Nils-Georg Asp: Jag är professor vid Lunds universitet och Lunds tekniska

högskola i industriell näringslära. Innan jag besvarar några frågor vill jag

säga några ord om Stiftelsen Svensk Näringsforsknings roll i arbetet.

Stiftelsen är en tidig kunskapsbro mellan livsmedelsindustrin och

näringsforskningen som startade 1961. Vi har i egenåtgärdsprogrammet en

inskriven rådgivande och samordnande roll. Vi är rådgivande i tillämpningen av

regelverket i egenåtgärdsprogrammet och samordnande för utvärderingar och det

fortsatta arbetet. Det nämndes tidigare att se vilka möjligheter det eventuellt

kan finnas att gå mot produktspecifika påståenden, functional foods, inom

nuvarande lagstiftning.

Jag vill gärna nämna att vi i Sverige var allra först i världen med någon

form av regler på området. År 1990 fick vi egenåtgärdsprogrammet. Det var

faktiskt först 1991 som Japan reglerade sitt Foods for specified health use.

Den första produkten kom 1993. Sedan kom USA med sitt stora Nutrition Labeling

and Education Act, ett program som trädde i kraft 1993. Vi har varit tidigt ute

med att försöka reglera vissa hälsopåståenden. Det är en sak som är värd att

nämna i sammanhanget, dvs. att vi kan vara tidigt ute även i fortsättningen på

området.

Jag tror att väl reglerade, måttfulla och väl dokumenterade hälsopåståenden

kan vara ett kraftfullt instrument för att bidra till att informera konsumenter

om samband mellan mat och hälsa. Jag håller med om vad Johanna Hållén sade om

vikten av att vi sprider kunskap och informerar om den stora kunskapsbas vi

faktiskt har i dag kring sambandet mat och hälsa. Vi kan faktiskt göra stora

vinster för den enskilde och för folkhälsan om vi påverkar valet av mat i

näringsriktigt bra riktning.

Måttfullt använda hälsopåståenden kan vara kraftfulla. De har ett samband med

ett livsmedel och ett samband med situationen när man väljer vilket livsmedel

man vill köpa.

Den andra punkt som har nämnts här och som jag tror mycket på är vissa

möjligheter att allmänt stimulera livsmedelsindustrins och handelns intresse

att sälja med hälsa som argument, dvs. ge oss konsumenter möjligheter att välja

så näringsmässigt bra mat som möjligt. Det ökar intresset allmänt för området.

Forskningen som ligger till grund för att utveckla functional foods ökar

totalt sett vår kunskapsbas när det gäller sambandet mellan mat och hälsa. Vi

lär oss mer om hur olika beståndsdelar i livsmedel påverkar vår hälsa. Det kan

allmänt komma livsmedelsutvecklingen till godo utöver de specifika produkterna.

Det som är nyckelfrågan, och som vi säkert återkommer till, är

gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel. Är det rimligt att

läkemedelslagen tolkas så strikt att varje påstående eller antydan om ett

samband mellan en produkt och hälsoaspekter leder till en klassificering som

läkemedel? Vi har undantag i Sverige i egenåtgärdsprogrammet. Man får där

använda vissa allmänna hälsopåståenden i två steg. Detta är ett undantag.

Om vi kommer till mera produktspecifika påståenden vill jag gärna se

functional foods-produkter som en gradskillnad snarare än artskillnad jämfört

med andra livsmedel och näringsanpassade livsmedel. Vi har länge bemödat oss om

att livsmedel skall innehålla vitaminer och mineralämnen för att kunna sätta

samman mat som tillfredsställer dessa behov. Vi tillåter i vissa fall berikning

av vissa produkter för att hjälpa till att tillfredsställa behovet av vissa

vitaminer. Nästa steg är att näringsanpassa i form av reducerad fetthalt,

anpassa fettsyrasammansättning, nyckelhålsmärka fiberrikt bröd. Fiberinnehållet

skall öka för att få en hälsomässigt positiv effekt.

Nästa steg är functional foods. I det utvecklingsarbete vi håller på med

definierar vi det som livsmedelsprodukter som har framtagits för att ge en

speciell hälsomässig fördel utöver att tillfredsställa behovet av näringsämnen,

vara anpassat till fiber- och fettrekommendationer osv. I det förslag som vi

lagt fram ställer vi krav på att sammansättningen på produkterna allmänt skall

vara sådan att den bidrar till en näringsriktig kost. Det är viktigt att så

långt som möjligt bidra till att helhetssynen är att även functional foods

skall passa in i en näringsriktig kost.

Sinikka Bohlin: Jag citerar ur Hälsobilagan till Aftonbladet: ?Det är dags att

tala om friskfaktorer i stället för riskfaktorer.? Gör du bedömningen att man

inte behöver tala om riskerna? Du är forskare. Jag måste som konsument lita på

dig i det sammanhanget. Där kommer man in på läkemedelssidan - när ett

hälsopåstående går över till ett läkemedelspåstående.

Vi har inte fått en riktigt bra översättning till begreppet functional foods.

Vi pratar om smartmat. Blir jag smartare om jag äter något från

Skånemejerierna, eller är jag smart om jag väljer en bra produkt? Det blir

litet grand att gå in på ord. Man kan tolka att jag blir smartare om jag

dricker A-fil. Det är kanske därför jag är så intelligent.

Ordföranden: Jag brukar propagera för att man skall äta fisk.

Nils-Georg Asp: Jag tycker att det är mycket smart att äta näringsriktig mat.

Det kan man sätta samman med vanliga livsmedel. Man kan göra det lättare om man

använder näringsanpassade nyckelhålsmärkta produkter. Man kan få ytterligare

plusvärde om man väljer produkter som har någon dokumenterad hälsoeffekt utöver

det vanliga.

Jag står gärna för friskfaktorer. Det är karakteristiskt för

näringsforskningen i dag att man identifierar alltfler skyddande substanser,

t.ex. inom frukt-, bär- och grönsaksområdet. Vi har starka belägg för att mat

som är rik på de produkterna har skyddande effekter mot vanliga folksjukdomar.

Vi lär oss mer och mer om vilka substanser och kombinationer av substanser som

svarar för dessa skyddseffekter.

Inge Carlsson: Det gällde det som Maggi tog upp om produkterna. Jag äter inte

A-fil och jag äter inte den fil som Maggi äter. Jag äter hälsofil. Själva ordet

som sådant är ett hälsopåstående. Jag utgår från när jag äter hälsofil att den

förebygger problem med magen. Det är många riksdagsledamöter som behöver äta

hälsofilen.

Man har av olika orsaker hittat på ordet hälsofil. Det kommer väl i framtiden

att heta hälsobananer, hälsodricka osv. I och med namnet hälsofil, måste det

väl ändå innebära att det är en form av läkemedel? Hur skall det tolkas? Jag

vill ha en tolkning av ordet hälsofil.

Christer Backman: Det kom en fråga om definition på läkemedel. Anita berörde i

sitt inledningsanförande definitionen i första paragrafen i läkemedelslagen.

Det är varor som är avsedda att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom

eller sjukdomssymtom eller att användas i likartat syfte.

Man måste ha klart för sig att det är avsikten med produkten som är det

absolut viktigaste. Det är säljarens avsikt det gäller, det är inte

konsumentens eller brukarens avsikt med produkten. Var går gränsen? Det är

naturligtvis svårt att säga. Ett rent allmänt påstående om att något är bra för

hälsan kan knappast kvalificera för ett läkemedel.

I åtgärdsprogrammet som har överenskommits har man gått långt - i varje fall

i jämförelse med övriga Europa. Det är egentligen fråga om det skulle hålla vid

en prövning. Vi har varit ganska liberala i Sverige.

Vår uppfattning är att det inte går att gå längre än vad vi redan har gjort

inom det här begreppet med den befintliga lagstiftningen. Skall man använda

begreppet functional foods, som det definieras och diskuteras här, krävs det

nog en ny lagstiftning för det och, som Anita sade, i så fall på EG-nivå.

Michael Hagberg (s): Konsumenter är vi ju allihop. Det märktes litet grand på

tystnaden efter Inge Carlssons fråga om var gränsen skall gå mellan medicin och

vanlig mat. Det är oerhört viktigt att man med stor ödmjukhet funderar ganska

ordentligt på detta. Jag tror, precis som någon sade här tidigare, att den bra

forskningen som vi har haft på livsmedelsområdet har fört med sig positiva

effekter i hela produktionskedjan. Det är väldigt viktigt att konsumenterna

informeras om detta.

Tillbaka till detta med gränsen. På något sätt måste vi väl få något mer

konkret att ta tag i. Det kan ju inte vara producenternas och inte heller

konsumenternas ansvar. Konsumenternas företrädare sade att man inte har all

kunskap om detta, och det har naturligtvis inte producenterna heller. Jag tror

att forskarvärlden tillsammans med konsumenter och producenter måste sätta sig

ned och få till stånd något slags prövningsnämnd, som kan diskutera

gränsfrågorna och sedan informera marknaden om hur det står till med de olika

produkterna.

Nils-Georg Asp: När det gäller gränsdragningsfrågan är för mig en väldigt

viktig punkt att man har anledning att se på livsmedel och läkemedel från två

olika sidor när det gäller att bibehålla och befrämja hälsan. Livsmedel äter

vi, och har alltid ätit, för att bibehålla bästa möjliga hälsa. Det är klart

att man kan säga att det är samma sak som att motverka sjukdom, men det är ju

ändå från perspektivet att bibehålla och befrämja hälsa som vi har livsmedel.

Här vill jag gärna se de produkter med de specifika påståendena functional

foods i linje med andra livsmedel som ytterligare befrämjar hälsan, medan

läkemedel å andra sidan är till för att bota, diagnostisera eller lindra en

viss sjukdom.

Jag vill gärna citera vad som står i egenåtgärdsprogrammet som en viktig del

av bakgrunden till detta. Det var nämligen så att Socialstyrelsens

läkemedelsavdelning, nuvarande Läkemedelsverket, 1989 beslöt att inte längre

tillämpa läkemedelslagstiftning för livsmedel som normalt förekommer på

matbordet. En förutsättning är då att marknadsföringen inte innehåller konkreta

doseringsanvisningar eller andra uppgifter som inte bör användas för annat än

läkemedel. Men detta beslut var faktiskt grunden för egenåtgärdsprogrammet.

Även i propositionen inför den nya läkemedelslagen 1991 står det: ?Till

läkemedel hör uppenbarligen inte varor som utgör normal kost.? Jag hoppar sedan

över några meningar som handlar om vitaminer och kosttillskott etc.

?Traditionella livsmedel kan delvis marknadsföras med vissa hälsoargument och

ändå betraktas som livsmedel.?

Nyckelfrågan är alltså om vi kan se livsmedel från andra sidan så att säga

som hälsobefrämjande och därmed medge vissa hälsopåståenden inom nuvarande

läkemedelslagstiftning.

Eva Björne (m): Att man skall äta näringsriktigt låter ju väldigt bra, och det

har man ju hört att man skall göra så länge man har levt. Men vad är då det nya

i functional foods? Finns det kemiska tillsatser eller kommer det att bli

kemiska tillsatser i functional foods? Kommer de i så fall att motsvara

traditionella livsmedel, eller blir det ett nytt livsmedel när man tillsätter

den eventuella kemiska tillsatsen? Om man köper ett livsmedel x med den ena

tillsatsen skall man då inte köpa livsmedel y med någon annan tillsats för att

det då t.o.m. kan bli toxiskt? Kan det vara så?

Hans-Erik Pettersson: Det viktiga är att se att det pågår en forskning på detta

område. Vad man framför allt lär sig alltmer om är olika funktionella

komponenter i naturliga livsmedel. Man tittar väldigt mycket på råvaror i dag

och försöker hitta de olika småkomponenternas betydelse. Det har i ganska hög

grad lett till att man har kunnat utveckla produkter där dessa egenskaper

förstärks. Man kanske tillsätter extra mycket av de komponenter som har någon

fysiologisk funktion.

Sedan är det självklart att man måste beakta risker och se till att utveckla

kunskaperna om detta så att inte hälsan äventyras på något sätt. Det får inte

blir något slags dubbel effekt av komponenter. Men jag tror att inom de områden

som man framför allt bedriver forskning i dag är den risken relativt liten. När

det gäller möjliga funktionella livsmedel handlar det naturligtvis väldigt

mycket om probiotika, levande bakterier, som jag tidigare var inne på. Men det

finns också väldigt mycket annat i världen som handlar om funktionella

komponenter, vilka har sitt ursprung i naturliga råvaror.

Nils-Georg Asp: De produkter som finns på den japanska marknaden som man främst

har sneglat på är framför allt produkter som innehåller sockerarter, som finns

naturligt i livsmedel, och fiberkomponenter, som kan ha en stimulerande effekt

på tarmfloran. Någon produkt innehåller också levande mikroorganismer, och vi

har ju många produkter som innehåller sådana också i Sverige. På den japanska

marknaden finns också produkter med vitaminer och speciella kombinationer av

fettsyror som finns i livsmedel.

På litet längre sikt kommer vi att kunna identifiera fler komponenter, t.ex.

antioxidanter och annat i t.ex. frukter, bär och grönsaker, som kan bli aktiva

komponenter i framtida functional foods. Men det ligger som sagt litet längre

fram i framtiden.

Om man skulle vilja föra in någon ny substans, kemiska tillsatser osv.,

gäller ju samma lagar för functional foods som för alla andra livsmedel, att

det måste finnas tillstånd och att ofarligheten skall prövas. Speciellt om det

handlar om ingredienser av s.k. novel foods-typ gäller en väldigt strikt

prövning av ofarligheten, oavsett om det är functional foods eller vanliga

livsmedel.

Anita Sandberg-Olsson: Det jag nu tar upp hör egentligen inte hit, för detta

skall ju handla om functional foods. Här sitter vi och talar om saker som är

välgörande för den som konsumerar födoämnen, men ingenting sägs om sådant som

är skadligt. Jag tycker att det vore mer befogat att sätta gränser för skadliga

ämnen än för de ämnen som är dokumenterat välgörande. I Codexskrivningen står

det bl.a. att sådant som förebygger sjukdom skall räknas som läkemedel, och det

tycker jag är stötande.

Internationellt sett är det en schweizisk bank som numera går ut med en fond

för det snabbast expanderande området, och det handlar just om functional

foods. Jag har tagit med mig litet kopior som ni kan få sedan.

Lotta Törner: Jag vill svara på den förra frågan om risker. Jag kan egentligen

bara tala för Skånemejeriers räkning. Grunden för ett livsmedelsföretags

produkt är att den skall vara god och naturlig. Man skall som konsument inte

behöva göra en riskbedömning av ett livsmedel utöver den man gör när det gäller

alla livsmedel, dvs. att man mår illa om man äter tio chokladkakor t.ex. Någon

annan riskbedömning skall inte behöva göras, och någon dosering av produkten

skall inte behövas. Det är produkter som man lugnt skall kunna äta utan att

behöva värdera frågan som Eva Björne tog upp, att jag, om jag äter y, också

kan äta x osv. På det sättet resonerar i alla fall vi.

Gudrun Lindvall: För mig är det här litet förvirrande. Det känns litet grand

som att vi tycker att det är okej med de tillsatser som vi har vant oss vid,

t.ex. järn, vitaminer och mineraler, men när det sedan kommer litet nya

tillsatser skriker vi i högan sky och kallar produkterna för läkemedel. Det

känns litet grand som att det handlar om någon sorts utveckling där vi så

småningom kommer att tycka att det här är ganska bra.

Jag upplevde att det fanns någon sorts motsättning mellan Konsumenter i

samverkan och Statens konsumentråd, men jag förstod inte riktigt vad det

handlade om. Är det i fråga om gränsdragning eller marknadsföring som ni

skiljer er åt? Vad är det egentligen som ni konsumentorganisationer inte är

riktigt överens om? Jag skulle vilja hitta den punkten. Ibland verkar det som

om ni är helt överens, men jag förmodar att ni inte är det eftersom vi sitter

här i dag.

Michael Hagberg: Vi fick ju väldigt fina föredragningar i början, men de

hamnade möjligen på litet väl hög nivå. Det gör att debatten spretar åt alla

möjliga håll. Varför inte be t.ex. Kenneth Andersson på Skånemejerier berätta

om en framgångsrik produkt, t.ex. Proviva, och om hur man tillsammans med Lunds

tekniska högskola har forskat fram produkten och vad den kan ha för effekter,

både negativa och positiva, för konsumenterna? Jag tror att det skulle vara

nyttigt för oss åhörare att få ett sådant infall på det hela.

Kaj Larsson: Jag har ungefär samma fråga. Eftersom ordföranden här började

vittna om vad han dricker på morgonen, kan jag tala om att jag dricker Proviva

på morgonen. Det skulle ju naturligtvis vara intressant att veta hur den

produkten har kommit till. Eftersom det nu också sägs här att det är ett visst

läkemedel - jag kan tala om att jag känner mig väldigt frisk förutom att jag är

förkyld - undrar jag om det är skadligt för kroppen att dricka Proviva

dagligen.

Ordföranden: Här har vi två moment - ni kan sedan inte använda vad vi i

utskottet äter och dricker i marknadsföringsarbetet - nämligen om de skillnader

finns som Gudrun frågade om och hur produkten Proviva har framkommit. Vi kan

inte tränga för långt in i ämnet, men det skulle vara bra att få ett kort svar.

Bengt Ingelstam: Vi i Konsumenter i samverkan skulle vilja gå litet längre än

lagstiftningen eller åtminstone efterlysa en debatt om lagstiftningen. Vi

tycker att det är fel att läkemedelsindustrin och Läkemedelsverket kan muta in

en så stor del av det vi äter och bara skydda det med att kalla det lindrande,

förebyggande och botande. Jag tror att oerhört mycket av den mat som vi äter

såväl lindrar som förebygger och botar. Vi kan inte ha en lagstiftning som bara

gynnar den kemiska industrin, läkemedelsindustrin.

När det gäller functional foods är vi väldigt positiva till det som kan

komma. Däremot när det gäller novel foods, som vi kallar nya påhitt, är vi inte

alls lika positiva. Här kommer gentekniken och bestrålningen in, som inte är

för konsumenternas bästa. Däremot är functional foods avsett för konsumenternas

bästa hälsa.

Men för att återgå till den eventuella divergens vi har i frågan är vår

inställning att vi måste skilja på två faktorer när det gäller gränsdragning i

fråga om läkemedel, livsmedel och functional foods, nämligen den informativa

biten och den effektiva biten, dvs. det som påverkar min mage och det som

påverkar min hjärna. Här blandar man begreppen. När det gäller informationen är

det självklart att det som sägs skall vara sant. Är det lögn, skall det beivras

enligt marknadsföringslagen och inte enligt livsmedelslagen. Gäller det mat som

är osäker skall det åtgärdas i enlighet med livsmedelslagen. Detta är två

komponenter som jag tycker är mycket enkla att tackla. Informationen skall

alltså vara sann, rak, ärlig, och den skall vara informativ så att vi begriper

den. Den skall inte innehålla en massa konstigheter. Maten skall vara säker och

nyttig. Därmed behöver den inte anses som läkemedel.

Anita Janelm: Jag kan hålla med många här. Som Lotta Törner poängterade skall

det finnas ett vedertaget samband när det gäller utvecklingen av produkter med

en specifik komponent som har en specifik effekt. Men, säger Lotta Törner, det

skall finnas ett vedertaget samband mellan kost och hälsa. Det är ingenting som

vi har någon annan uppfattning om. Det är precis just detta som ingår i

egenåtgärdsprogrammet.

Om man på något sätt kan visa att det finns ett vedertaget samband, är det

självklart att det borde kunna ingå i den här typen av hälsopåståenden. Det

handlar ju naturligtvis om en utveckling, men det måste ju finnas något slags

vetenskaplig konsensus om att så är fallet. Men det är inte riktigt det som den

här frågan handlar om egentligen, utan när det gäller functional foods handlar

det om att man vill ha ett specifikt påstående på sin produkt för vilken man på

något sätt vill ha en marknadsexklusivitet. Då går man litet vid sidan.

Jag skulle också vilja säga till Ingelstam att det är självklart att allt som

påstås om ett livsmedel också skall vara sant. Konsumenten får ju inte

vilseledas, enligt märkningslagstiftningen. Läkemedelslagstiftningens syfte är

ju ganska tydligt. Den är också EG-anpassad. När vi talar om påståenden om

livsmedel, måste vi göra klart för oss vad det är för kost-hälsa-samband vi

talar om.

Jag tycker att Nils-Georg Asp tydligt har visat att det inte är sjukdom i sig

som man skall inrikta sig mot, utan att det är ett naturligt fysiologiskt

tillstånd som man är ute efter. Ändå blir det motsägelsefullt, för om man

tittar på den definition av hälsopåståenden som jag visade, vilka kanske också

ligger till grund för egenåtgärdsprogrammet, kommer man fram till att ett

hälsopåstående ändå är relaterat till något slags sjukdomstillstånd eller

sjukdomsrelaterat tillstånd, högt blodtryck osv. Så det är väldigt svårt att

säga att läkemedelslagstiftningen här är otydlig på något sätt. Jag håller

självfallet med Ingelstam om att alla påståenden skall dokumenteras. Men när

det gäller vissa av dessa påståenden kan man inte säga att de har varit

dokumenterade.

Ordföranden: Vi stannar upp här ett ögonblick. Det vore bra om vi kunde få de

bilder som visades kopierade.

Det andra jag vill säga är att jag är ledsen om jag ledde spåret in på fel

diskussion när jag talade om att jag dricker blåbärssoppa på morgnarna. Men jag

kan berätta att jag också dricker kaffe från tid till annan. Om ni också gör

det, är ni välkomna att göra det i denna stund. Huruvida det ger hälsa att

dricka kaffe lämnar jag därhän, men gott är det ibland.

Ordföranden: Då skall vi fortsätta. Jag hoppas att kaffet smakade bra.

Jag har redan många antecknade på listan. Jag har Anna-Lisa Stenudd, Per

Åman, Agneta Gillback, Peet Tull på ena sidan. På andra sidan sitter en mängd

ledamöter som också vill komma till tals. Det är nu också bl.a. Gudrun

Lindvall. Vi har en hel lista.

Vi börjar med Anna-Lisa Stenudd.

Anna-Lisa Stenudd: Jag sitter med i styrelsen och i AU i Konsumenter i

samverkan. Där representerar jag de vegetariska föreningarna Hälsofrämjandet,

Vegetariska föreningen och i viss mån Veganföreningen. Det är en liten grupp -

en minoritet - som dock blir större. Det finns ett mycket stort intresse nu.

Det som kännetecknar denna grupp av människor är att vi är väl medvetna om

att vi kan påverka och sköta vår hälsa. Därför är vi beroende av bra

information. Vi vill veta vad det är vi stoppar i oss. Vi vill veta vad som

finns i de produkter vi stoppar i oss. Vi är sällan sjuka. Vi sätter frihet att

välja framför allt annat.

När jag lyssnar på debatten pockar en fråga på. Begår vi lagbrott eftersom vi

försöker förebygga sjukdomar och vara friska? Vi får ju inte äta

hälsobefrämjande produkter. Hur är det med den saken?

Ordföranden: Den frågan låter vi hänga i luften ett ögonblick.

Jag glömde tidigare Johanna Hållén, som faktiskt var först på listan. Hon

kommer från Sveriges konsumentråd. Varsågod!

Johanna Hållén: Gudrun Lindvall frågade tidigare om skillnaden mellan

Konsumenter i samverkans och Sveriges konsumentråds uppfattning om functional

foods.

Som vi ser det gäller det framför allt marknadsföringen av dessa produkter.

Från Konsumentrådets sida är vi oroade över att man börjar marknadsföra

livsmedel med hälsoargument som inte är vetenskapligt underbyggda.

Med risk för att upprepa vad jag sade tidigare vill jag säga att vi anser att

de argument och de påståenden som man använder när man marknadsför livsmedel

måste vara sanna och bygga på dokumentation som forskarvärlden är enig om. Det

vore väldigt olyckligt om man började marknadsföra livsmedel med argument som

inte är vetenskapligt underbyggda.

Ordföranden: Jag tror att vi betar av er på den högra sidan. Då är det Per

Åman.

Per Åman: Jag är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och en av dem som

håller på mycket med s.k. functional food-forskning. Det är en forskning som

går hela vägen från råvara till livsmedelsindustri och näring. Den är typiskt

tvärvetenskaplig.

Mycket av denna forskning finansieras i samarbetsprojekt med industrin.

Industrin finns med i stor utsträckning i detta.

Jag är helt säker på att det kommer fram oerhört många väldigt spännande och

viktiga resultat om sambanden mellan kost och hälsa. Vi vet att en stor del av

hälsan beror på vad vi äter. I många sjukdomsfall står kostfaktorer för upp

till 30 %, t.ex. cancer och hjärt-kärlsjukdomar.

Den fråga man ställer sig när dessa samband är etablerade och säkra och det

finns konsensus kring dem - det finns inte så många avvikande uppfattningar -

är hur man skall kommunicera kunskapen till allmänheten. Hur går det till i

dag? Det tycker jag är det första man skall tänka på när det kommer fram sådana

här resultat. Hur gör man?

Antingen försöker man att få en konsensusgrupp att göra ett uttalande eller

så blir det larmrapporter. Enskilda forskare kan också skriva i olika tidningar

eller försöka förmedla kunskapen på annat sätt.

Det finns inga riktigt bra kanaler för sådana nyheter i dag. Det tycker jag

är ett problem. Om det kommer fram viktiga resultat med stor betydelse för

hälsan, och kanske för ekonomin inom sjukvården, måste man kunna kommunicera

dem på ett riktigt och bra sätt.

Jag ställer mig därför bakom väldigt mycket av det som flera här har sagt.

Det måste finnas ett nytt sätt att hantera denna information. Forskare,

myndighetspersoner, industri, riksdag och regering osv. skulle kunna samverka

och försöka lösa dessa problem. Det behövs något nytt.

Det värsta som kan hända är att all denna forskning kan spela helt fritt och

att man smygvägen för ut än det ena, än det andra på osäkra grunder. Forskare

behöver kanske pengar och går ut och talar om sin fantastiska forskning.

Det är mycket bättre att man försöker föra ut ett samlat och väl underbyggt

budskap än att varje enskild forskare och livsmedelsindustrierna försöker föra

ut informationen var och en för sig. Därför tror jag att detta är en oerhört

viktig fråga. Det behövs fler möjligheter än vad vi har i dag. Jag tror inte

att vi klarar oss med det regelverk som vi har i dag. Det har vi sett inom

Stiftelsen Svensk Näringsforskning. Man måste vara mer positiv och försöka

jobba i rätt riktning med dessa frågor.

Ordföranden: Tack, Per. Varsågod, Agneta Gillback.

Agneta Gillback: Jag kommer alltså från Konsumentverket. Det finns i dag två

konsumentorganisationer och en myndighet här. Jag vill ge en bild av hur vi ser

på detta med den erfarenhet vi har.

Vår uppgift är att övervaka marknadsföringen av alla produkter som finns på

marknaden. Just när det gäller denna typ av livsmedel har Livsmedelsverket en

uppgift. Där har vi ett gott samarbete.

Som Anita från Livsmedelsverket sade vet vi väldigt litet om konsumentens

val. Hur väljer man, och varför väljer man en viss produkt? Jag förstår att det

görs en del studier från industrins sida, men resultaten därifrån får vi på

myndighetssidan tyvärr inte del av.

Det vi vet på Konsumentverket - vår erfarenhet - är att konsumenten blir

väldigt påverkad av denna typ av argument. Man blir också väldigt lätt

vilseledd. Vi har sett hur det under åren har gällt vanlig mat, piller,

bantningsmedel osv. Jag tror att vi kan vara överens om att detta är mycket

starkare argument.

Vi har konstaterat att utvecklingen är bra vad gäller kvalitativa livsmedel.

Det tror jag att vi är överens om. Men det finns problem med att kommunicera.

Det är trots allt svåra vetenskapliga faktum. Jag förstår Sveriges

konsumentråds oro när det gäller hur informationen skall kunna kommuniceras.

Jag skulle också vilja lyfta fram priset. Hur ser man på det? Det är i varje

fall i dag ganska dyra livsmedel. Jag undrar varför man väljer att betala

dubbelt så mycket för att kunna äta hälsofil, t.ex.

Många av oss som sitter på denna sida av salen träffades i höstas på ett

seminarium om dessa frågor. Då hade jag en fundering kring framtiden. Det har

jag fortfarande. Vad är det egentligen vi pratar om? Vi vill ha ut denna typ av

argument, men kan vi få ut dem genom märkning på förpackningarna, i

tidningsannonser, på reklampelare ute på stan eller i TV-reklam? Vilket medium

man använder tycker jag är väldigt väsentligt. Det blir avgörande för vad man

kan kommunicera.

Ordföranden: Vi har representanter från ytterligare en myndighet här -

Socialstyrelsen. Varsågod, Peet Tull.

Peet Tull: Jag har funderat litet i samma spår. Skillnaden mellan sjukdom och

hälsa bör göras väldigt tydlig. Det har rått förvirring i diskussionen om vad

som avses med hälsa och vad som avses med sjukdom. Det vi talar om nu är det

som är hälsobefrämjande. Det är något annat än att behandla sjukdomar, som jag

ser det.

Det andra som jag har haft svårt att förstå när jag har lyssnat på

diskussionerna är vad man är oense om. Alla är ense om att vi vill ha bra

produkter. Alla är ense om att det skall vara hälsosamma produkter.

Jag har inte riktigt förstått på vilken punkt man är oense. Vad är det man

inte kan komma överens om?

Alla har talat om att man vill ha ett vetenskapligt underlag för det man

påstår. Man är ense om att produkterna inte skall vara sjukdomsmotverkande. Det

har vi läkemedel till. På vilken punkt vill industrin ha ändring? Jag måste

säga att jag inte riktigt har förstått det.

Ordföranden: Också den frågan låter vi bli hängande i luften. Nu skall vi ta

den lilla parentesen från Skånemejerier. Är det Kenneth Andersson som skall

berätta om hur den produkt som i alla fall några har berört har kommit fram?

Tyvärr kan det inte bli någon längre genomgång. Det får bli en kortversion, som

det heter.

Kenneth Andersson: Jag skall göra mitt bästa för att ta det så kort som

möjligt.

Det finns ett fruktbart samarbete mellan livsmedelsindustri och olika di-

scipliner inom forskningen. Det började så här.

Vid stora operationer kan man få komplikationer, bl.a. allmän blodförgiftning

som härrör från läckage från tarmen. Strax före operationer svälter man den som

skall opereras, så att tarmen slutar fungera. Bland annat professor Stig

Bengmark i Lund hade det problemet, och han vände sig till en

livsmedelsteknolog. Denna rekommenderade någon form av sondnäring. Havre har

intressanta komponenter som påverkar tarmen positivt.

Så vände man sig till en mikrobiolog, Nils Molin, som visste att vissa typer

av laktobaciller är väldigt bra i tarmkanalen. Man hämtade biopsier ur friska

personer, och hittade då de lämpligaste laktobacillerna. Jag förenklar väldigt

nu.

Tillsammans gjorde man en sondnäring. Man visade resultat på svåra patienter.

Man visade att man kunde häva svåra komplikationer. Sedan gick man vidare. Man

tog fram ny kunskap om denna kombination.

Man tyckte att det skulle kunna vara någonting för livsmedelsindustrin och

vände sig dit. Skånemejerier nappade på idén.

Vi inom livsmedelsindustrin gör det vi är bra på. Det är produktutveckling,

produktion och smaksättning. Vi ger en ätkvalitet runt en idé som härstammar

från forskningsvärlden.

Det har hela tiden gjorts kliniska studier på den färdiga produkten - den

färdiga soppan, i detta fall. Det är nyponsoppa, blåbärssoppa och liknande.

Produkten väcker ett jättestort intresse. Vi säljer ca 150 ton i veckan av

denna produkt.

Detta är ett typexempel på hur man kan behandla en sådan upptäckt.

Jag vill också peka på vad som händer i omvärlden. Vad händer i Danmark och

Holland? Vi vet att det pågår förändringar när det gäller lagstiftningen. Vi

måste utnyttja Sveriges unika situation. Vi har rena råvaror. Vi har en väldigt

bra forskningssituation. Vi har alla möjligheter att vara duktiga inom detta

område och skapa nischprodukter för export i industrin.

Ordföranden: Tack för detta! Tack också för att det var så kort. Ingvar

Eriksson är en av dem som har funderat kring detta hos oss i utskottet.

Ingvar Eriksson (m): Jag skulle vilja ställa samma fråga, fast från en annan

horisont.

Vi i jordbruksutskottet har i uppgift att se till att svensk

livsmedelsproduktion fungerar väl och att den kan hävda sig på en exportmarknad

i framtiden. Det är väldigt viktigt. Vi har med stort intresse sett hur denna

produkt har kommit fram. Den är ett av flera exempel på produkter som kan bli

en bra tillgång för Sverige. Det är framför allt en produkt som är hälsomässigt

bra för konsumenterna. Det är grunden för framgångar på den svenska

livsmedelsindustrins område.

Vi har talat om råvarorna, och vi har talat om vikten av att vi hänger med

omvärlden. Det är mot den bakgrunden som jag skulle vilja ställa frågan.

Vad är det som gör att man är tveksam till denna satsning på olika håll? Vi

bör på olika sätt medverka till tillvaratagandet av alla de goda

förutsättningar vi har i Sverige. Vi som politiker är satta att medverka till

detta. Vi menar att det vore väldigt olyckligt om man från olika håll - från

myndigheter och verk - inte kan samverka om det gemensamma bästa.

Jag skulle gärna vilja ha en kommentar. Är ni beredda att i god anda medvetet

försöka hjälpa till att hävda Sveriges intressen på ett så här viktigt område?

Ordföranden: Den frågan blir hängande litet, men den kommer säkert att få ett

svar.

Nu skall jag förklara för våra gäster att tiden som vanligt är knapp och vi

har många ledamöter som vill ställa frågor. Jag vill gärna låta ledamöternas

frågor styra litet vad vi får fram här. Det är några av er som har vinkat, men

jag tänkte låta ledamöterna få styra litet nu.

Anders G Högmark: Det är ju ett välkänt fenomen att hälsan tiger still, och

eftersom debatten är omfattande är det väl något sjukt vi resonerar om. Så

skulle man kunna spetsa till det.

Vi skall ju företräda allmänheten här, och det är ju faktiskt genom att

allmänheten förändrar sina kostvanor och förhoppningsvis väljer mer rationellt

som man kan åstadkomma något ur folkhälsosynpunkt. Då är det för det första

viktigt att man använder ett annat ord än functional food. När mormor

ordinerade varm mjölk till morfar en gång i tiden för att han skulle sova

bättre på natten var det också functional food. Hon visste inte alls om att det

var så. Men på något sätt var hon ganska typisk för allmänheten. Det är

bakgrunden till det hela.

Jag har en fråga. Jag har all respekt och beundran inför vad man kan

åstadkomma inom forskningen. Men vad är det förväntade resultatet på tio års

sikt? Kan ni skissera ett litet scenario? Vad är tanken om tio år ur

folkhälsosynpunkt? Om merparten av befolkningen i dag drog nytta av den kunskap

som vi redan har, skulle vi få en väsentligt höjd nivå på folkhälsan. Detta kan

ställas mot det arbete och de enorma forskningsrön som säkert kommer att göras

de kommande tio åren och att 5-15 % drar nytta av detta. Ge en liten vision av

detta med stor respekt för kunskap och forskning och samtidigt med en genuin

och normal tro på att om man äter litet av varje kommer man att må väl! Det är

väldigt funktionellt det också?

Nils-Georg Asp: Jag håller med om att vi vet väldigt mycket om sambandet mellan

mat och hälsa. Det har jag sagt tidigare också. Men vi har väldigt få

aktiviteter och resurser att föra ut denna kunskap. Vi satsar faktiskt väldigt

litet på detta. För att klara ut de här frågorna bör man stimulera utveckling

av livsmedel med plusvärde ur hälsosynpunkt och bidra till att allmänt sprida

kunskap kring mat och hälsa.

Lennart Brunander: Min utgångspunkt är att mat skall vara nyttig. Min fråga är

kanske litet enfaldig i det här sammanhanget. Alla har försökt att förklara vad

functional food är. Men behöver vi verkligen nya begrepp på det här området?

Skall mat inte vara mat? Sedan får den upplysning som man ger på produkten visa

om det är bra, och hur bra det är.

Lotta Törner: Det finns alltid två sidor av en sak. Är det bra eller dåligt om

vi gör en nyponsoppa och tillsätter laktobaciller som vi vet har en viss effekt

i magen och inte talar om detta?

Lennart Brunander: Det är klart att det är dåligt. Det skall ni naturligtvis

göra, men har det blivit något annat än soppa bara för att ni har stoppat i

detta?

Lotta Törner: Då har det blivit något annat än bara en soppa motsvarande

nyponsoppa. Det var en fråga här tidigare om vad som var problemet och vad vi

vill. Med de regler som finns i dag får vi absolut inte säga att det finns

laktobaciller och att de är bra för magen. Det är problemet.

Lennart Brunander: Då har jag en följdfråga. Om ni nu inte får tala om det,

hjälper det ju inte att ni kallar det functional food. Då vet ju folk

fortfarande inte att bakterierna finns där.

Lotta Törner: Ge oss gärna ett annat begrepp. Jag tycker att det finns ett bra

förslag i dag från SNF som ni kanske har tagit del av. Det behöver inte heta

functional food, men ge oss regler så att vi kan verka.

Bengt Sjöberg: Jag vill bara dementera påståendet om att man inte skulle få

tala om att man har tillsatt laktobaciller och att de är bra för magen. Vi har

försökt att göra en rimlig gränsdragning här som tillåter den typen av

påståenden. Men man kan inte tillåta mer renodlade medicinska påståenden som

inte är dokumenterade. Det här exemplet faller väl inom vad som är tillåtet i

dag. Det leder inte till att produkten faller under läkemedelslagstiftningen.

Ordföranden: Är det som Bengt Sjöberg säger alldeles korrekt?

Peet Tull: Om jag har fattat det rätt får du säga att du har laktobaciller och

att det är bra för magen, om det nu är bra för magen. Det är detta du skall

visa. När du väl har gjort får du säga att du har det i din soppa.

Ordföranden: Vem har rätt, Anita?

Anita Janelm: Nu börjar vi närma oss det riktiga problemet tycker jag. Detta

med att det är bra för magen var ett bra exempel. Vi kan ta ett annat också,

t.ex. att det kan motverka tillfälliga magproblem. Det är också ett bra

exempel.

Låt oss då säga att det inte är ett läkemedelspåstående. Det är det kanske

inte. Men det är ett påstående om ett livsmedel, och alla påståenden om ett

livsmedel måste faktiskt vara sanna. Det är ju jättebra om vi kan få livsmedel

som är bra för någonting. Det har vi inte någonting emot, med det måste

faktiskt vara sant.

Huvudproblemet är då att ett specifikt påstående om ett specifikt livsmedel

på något sätt måste verifieras. Det är detta som är problemet. Vem skall bedöma

att det här faktiskt är sant? Skall livsmedelsindustrin själv säga att det är

sant? Skall forskarna säga att det är sant? Skall Stiftelsen Svensk

Näringsforskning säga att det är sant? Skall myndigheten säga att det är sant?

Vem skall säga att det är sant? Vi på Livsmedelsverket har inga mekanismer i

dag för att godkänna enskilda produkter och titta på en effektbedömning. En

effektbedömning av ett livsmedel, dvs. att det är sant att det har en viss

effekt, kräver svar på många viktiga frågor. I vilken dos har det effekt? Finns

effekten kvar när jag kommer hem med produkten? Vem är det som har nytta av

det? Är det bra för hela befolkningen, eller är det bra för en som är särskilt

sjuk osv.? Vem skall titta på detta?

Då måste vi kräva nästan lika mycket dokumentation som Läkemedelsverket

kräver. Det kostar pengar att göra detta. Detta är frågan. Skall vi skapa någon

typ av myndighet för att göra en effektdokumentation för livsmedel med

påståenden som vi först klart har bestämt oss för inte är läkemedelspåståenden?

Det är ett annat påstående. Som konsument vill man väl ändå inte köpa ett

livsmedel med ett påstående som industrin säger är sant. Vi vill väl alla att

det skall finnas någon form av objektivitet i det här påståendet? Det måste ju

vara sant. Det är klart att det är bra om det är sant, men vi måste ju hitta en

mekanism för detta. Det är problemet.

Lotta Törner: Svaret på frågan är att Anita Janelm säger att vi i dag inte får

säga att den här produkten innehåller laktobaciller och de är bra för magen.

Det är svaret.

Ordföranden: Är det ett korrekt svar?

Lotta Törner: Svaret är: Nej, det får vi inte säga.

Ordföranden: Men Bengt sade att det får ni visst det. Det får vi kontrollera på

något sätt.

Hans-Erik Pettersson: Det handlar om en gränsdragning mellan livsmedel och

läkemedel. Man sade klart och tydligt att produkter som innehåller levande

bakterier inte skall tas med i det här sammanhanget. Man måste ansöka om

särskilt tillstånd för naturläkemedel för dessa produkter. Det finns en

utredning som gick på remiss. Där hade vi synpunkter eftersom vi har produkter

med levande bakterier. Det är väl egentligen starten på hela diskussionen om

functional food.

Nils-Georg Asp: Enligt det förslag som vi arbetar med skall man få säga att

bakterierna är bra för magen under förutsättning att man kan dokumentera det

med vetenskapliga studier.

Vem skall då granska detta? Förutsättningen är att detta skulle skötas som

egenkontroll eftersom Livsmedelsverket primärt inte vill göra detta. Då är

förslaget att man skall göra detta genom något slags granskningsnämnd. Vi är

inne på att t.o.m. göra detta obligatoriskt. Det finns samma tankar i Holland.

I England och inom Europeiska livsmedels- och dryckesvarufederationen vill man

ha en frivillig granskning, dvs. att företaget skall ha dokumentation i sin

dossier som kan granskas vid anfordran. Men kravet att det skall dokumenteras

med vetenskapligt invändningsfria studier finns i botten.

Anita Sandberg-Olsson: Då är vi fortfarande inne på problemet att när någonting

har en dokumenterad hälsoeffekt är det ett läkemedel. Vi kommer inte ifrån det

problemet. Är det någonting som lindrar är det fortfarande läkemedel. Vi måste

lösa detta.

Marie Wilén: Jag vill fråga om functional food kan komma att innehålla

genmodifierade ingredienser. I dag har vi t.ex. gensoja, men hur kan det se ut

i framtiden? Jag ställer frågan dels till myndigheterna, Livsmedelsverket

kanske, dels till Livsmedelsindustrierna.

Ordföranden: Låt mig låta den flyga vidare med orden också. Novel food berördes

litet tidigare. Jag är fortfarande litet oklar över dess relation till dessa

tre begrepp. Det vore bra om någon som svarar nu kunde sortera.

Anita Janelm: Det är klart att genmodifierade produkter kan förekomma i alla

livsmedel oavsett om det är functional food eller inte. Nya livsmedel är nya

livsmedelsingredienser eller hela livsmedel som inte har konsumerats i någon

större utsträckning inom gemenskapen tidigare. Alla de skall säkerhetsbedömas

innan man får släppa ut dem på marknaden. Det är ett vidare begrepp. Det gäller

alla livsmedel oavsett om de har effekt eller inte. Det handlar om nya saker

som vi inte vet om de är säkra för oss att förtära. De skall bedömas. Det är

nya livsmedel. Det innefattar även gentekniskt framställda livsmedel.

Maggi Mikaelsson: Jag har grunnat på vilka hindren för den här utvecklingen kan

vara och vad som är svårt. Man kommer på något sätt runt i ett

cirkelresonemang. Om man utgår från att all mat skall vara hälsosam, kan man då

säga att den är hälsobefrämjande? Det borde man ju kunna säga. Om den är

hälsobefrämjande, kan man då säga att den är sjukdomsförebyggande? Ja, det

borde den ju vara. Men om den är sjukdomsförebyggande är den ju per definition

ett läkemedel, och då är det inte mat.

Är det här ett av hindren ligger? Handlar det om definitionen och

gränsdragningen mellan vad som är mat och inte mat? Jag skulle vilja ha en

kommentar till om det här resonemanget inte håller.

Wulf Becker: Hela poängen är att man har definierat ett antal kost-hälsa-

samband inom vilka man får göra dessa påståenden. Det är det som är poängen. En

expertgrupp har fastställt, på basis av de rekommendationer vi har, att på de

här områdena har vi så mycket på fötterna att man kan göra påståenden. För att

underlätta hela verksamheten har man tagit den här tvåstegsprincipen, dvs.

fibrer är bra för magen och den här produkten är rik på fibrer. Då kan ju

konsumenten själv göra en koppling.

Man skulle kunna säga att den här mikroorganismen är bra för magen. Den här

produkten innehåller den här mikroorganismen. Då kan man göra den kopplingen.

Man behöver i och för sig inte göra en direkt produktspecifik koppling. Det kan

naturligtvis vara gränsfall där, men själva principen borde kunna tillämpas

mycket vidare än att man kopplar det till en direkt produkt. Då handlar det om

marknadsföring, och det är egentligen där problemet ligger.

Bengt Ingelstam: Nu tycker jag att vi har hamnat i en akademisk diskussion som

förvirrar ännu mer för oss konsumenter. En del säger att vi skall äta litet av

varje så blir det nog bra. Då har man ju förnekat informationens effekt för att

vi skall kunna bli hälsosammare. Men folk äter ju inte litet av varje i dag.

Functional food var inte ett bra begrepp. Men vi har fått junc food och fast

food, så varför inte litet flera namn. Det blir bara mer förvirrande.

Somliga jobbar för att reglera, och somliga tycker att information är

viktigt. Och här ligger litet av problemet. Jag tycker att man upplever en viss

dragkamp mellan myndigheter att reglera. Samtidigt behöver vi mer information.

Men kärnan i det hela - och det är slutpunkten i det här korta inlägget - är

att problemet ligger i en icke-adekvat definition av läkemedel. Det är där vi

har hela problemet i dag. Förebygga, bota och lindra är ju allt. Var är hälsan?

Vi är ju tvungna att hitta en bättre och mer adekvat beskrivning av läkemedel.

Jag har ett förslag. Alla produkter som har biverkningar skall kallas

läkemedel.

Gudrun Lindvall: Man kan i och för sig dö av att dricka för mycket vatten

också. Det känns som om vi börjar gå i en cirkel. Jag trodde att den här

tvåstegsprincipen fungerade i praktiken, med vad jag förstår av vad ni har sagt

gör den inte det. Man får alltså inte säga att laktobaciller är bra för magen

och min produkt innehåller laktobaciller. Det var egentligen det jag förutsatte

att tvåstegsprincipen skulle kunna användas till. Antingen har vi den

principen, och då skulle man kunna marknadsföra många av de här livsmedlen med

den principen, eller också har vi den inte. Man kan inte ha den från ett verks

sida och sedan fungerar den inte i praktiken. Då har man tänkt fel någonstans.

Sedan blir jag också litet förvirrad när ni säger att förutsättningen för att

man skulle kunna få marknadsföra er soppa t.ex. är att det finns vetenskapliga

belägg för att den faktiskt botar. Om man då använder den på lasarett för att

fixa till något som har med hälsan att göra kan man säga att det är

vetenskapligt belagt att den påverkar mag-tarm-kanalen i positiv riktning. Men

då förebygger den å andra sidan en sjukdom och är ett läkemedel. Den dagen ni

lyckas bevisa att er föda faktiskt skulle kunna få ha den här reklamen får den

inte det, för den dagen är den ett läkemedel. Det här verkar rätt märkligt. Jag

skulle vilja ha det här utrett.

Barbro Tuvesson: Det är kanske inte jag som skulle säga det här, men jag tror

att man måste ha klart för sig att det finns en fråga som handlar om huruvida

man skall få använda påståenden för en specifik produkt. Det är en sak. Det får

man inte göra för livsmedel i dag, men det finns förslag från branschen om att

man skall få göra det.

Det andra är det egenåtgärdsprogram som man pratar om, och där man har åtta

samband som är väl etablerade. Näringssfären i Sverige är enig om att här finns

det ett samband mellan kostfaktorer, folkhälsosjukdomar av olika slag och

riskfaktorer. Där har man sagt att en tvåstegsprincip är ett sätt att försöka

få en pedagogik i detta. dvs. fibrer kan vara nyttigt för att förebygga

förstoppning, och den här produkten är rik på fibrer. Det tillhör ett sådant

allmänt samband och är inte knutet till någon produkt. Mycket av diskussionen

handlar ju om att man skall få knyta enskilda påståenden till en enskild

produkt.

Peet Tull: Jag vill komma tillbaka till detta med laktobaciller. Det finns en

specifik problematik som inte har med detta att göra när det gäller bakterier.

Det gäller kanske inte laktobaciller utan andra bakterier där vi har haft en

annan diskussion.

Just när det gäller laktobaciller kan det ju vara så att man inte är överens

om att det är så bra som man påstår, och att det är därför detta inte är

upptaget som en produkt på den här listan. Det är ingen som har någonting emot

att den här informationen går ut och att den sprids till allmänheten. Vi har ju

också som myndighet ett uppdrag att se till att den här informationen är

korrekt. Vi kan inte bara acceptera att det går ut en massa information. Vi kan

göra det, men då är det ni som skall tala om att vi skall acceptera att det går

ut felaktig information. Det är detta det handlar om. Kraven måste vara ställda

så att den information som går ut är korrekt.

Då kan man diskutera om det är industrin själv som skall avgöra det. Är det

läkemedelsindustrin som skall avgöra om läkemedlen är korrekta eller inte?

Eller är det någon annan som skall göra det? Det var den frågan som väcktes

från Livsmedelsverket. Jag tror att det snarare är det man skall fundera över.

Vem skall ta ställning till vad som är korrekt?

Lotta Törner: Jag skall försöka vara tydlig. Den tvåstegsprincip som finns i

dag och som tillåts räcker inte för att föra in ny kunskap bl.a. om

laktobaciller och andra nya livsmedel. Det är gamla etablerade kunskaper om

sambandet kost-hälsa som inte rymmer nya produkter. Där ligger problemet för

oss i dag.

I dag är detta med att bevisa naturligtvis självklart. Jag tror att vi har

åtta doktorsavhandlingar och sex kliniska studier. Problemet är att ingen är

intresserad av att titta på bevisen. Det finns ingenting som heter functional

food, och därför är detta ointressant.

Gudrun Lindvall: Det tycks också vara ett problem att det egentligen inte finns

någon som riktigt vill befatta sig med detta. Anita Janelm säger att om man

tittar på kemikalielagstiftningen finns det ingen som skulle kräva att

Kemikalieinspektionen skulle göra alla vetenskapliga studier. Där accepterar

man ju att de som vill marknadsföra kemikalierna faktiskt är de som har gjort

de vetenskapliga studierna. Man kräver att de skall göra dokumentationen. I och

för sig finns det väl ingenting som säger att man inte skulle kunna ha ett

likadant sakernas tillstånd här, dvs. att det finns någon annan, utöver

myndigheten, som skall kunna dokumentera att detta är riktigt.

Att tro att forskarvärlden skulle vara ense är ju en utopi. I så fall skulle

ingen kunna säga att det är farligt att röka eller att vi har någon sorts

klimatförändring i världen. Forskare skall aldrig vara ense. Det ligger i

forskningens natur.

Ordföranden: Vi har några minuter som vi skall utnyttja på följande sätt. Om

det är någonting som de inbjudna grupperingarna tycker är oundgängligen

nödvändigt för oss att få reda på i denna stund tror jag att det dags för det

nu.

Margaretha Jägerstad: Jag tänkte på en utveckling när det gäller begreppen

läkemedel och functional food. Man hittar ju fler och fler näringsämnen som

inte bara motverkar bristsjukdomar utan har pluseffekter också. Som forskare

kan man ju se att det finns plusfaktorer ibland. Då finns det ju två vägar att

gå. Antingen tar läkemedelsindustrin hand om det. Vi kan ta det konkreta

exemplet med vitaminer. Många konsumenter är rädda att de inte har fått

tillräckligt mycket vitaminer och går och köper tabletter.

Om vi skulle kunna utveckla och nyansera begreppet functional food litet mer,

tror jag att man skulle kunna få in mer naturliga produkter att välja på också.

Då skulle man inte uteslutande behöva gå pillervägen. Går man livsmedelsvägen

brukar man också få en del andra effekter på köpet som man kanske inte får av

läkemedel. Jag skulle vilja att man underlättar för fler att gå den vägen. Vi

har talat mycket om de mikrobiologiska kulturerna och deras egenskaper, men det

finns ju många andra komponenter här också.

Bengt Ingelstam: Vi har ju nu begåvats med Internet. Man har pratat om här vad

industrin får säga och vad myndigheterna får säga och göra. Men har någon tänkt

på vad som skall hända när vi som konsumentorganisation går ut på Internet och

säger att mjölksyrabakterier - det som man inom industrin kallar för

laktobaciller - är bra för hälsan? Nu kommer vi att börja tala klarspråk via

Internet. Hur regleras det? Vi accepterar inte läkemedelsdefinitionen. Det här

blir intressant.

Gun-Britt Fransson: Jag vill bara klargöra industrins synpunkt. Vi vill på

intet sätt släppa den här argumentationen lös. Speciellt den svenska

livsmedelsindustrin är för en granskning av de vetenskapliga data som vi

presenterar om en produkt innan vi får säga någonting. Vi är för en granskning.

Vi vill t.o.m., till skillnad från många andra länder, ha en märkning. Då kan

vi, när vår produkt kommer ut, säga att vi faktiskt har gjort vår hemläxa. Vi

har visat detta vetenskapligt enligt gällande regler. Då kan ingen hoppa på oss

senare. Det är verkligen vad vi vill.

Christer Backman: Jag vill bara svara på Bengt Ingelstams fråga om Internet och

marknadsföringen från konsumentorganisationerna. Ur Läkemedelsverkets synpunkt

är det inga problem. Vad jag förstår så säljer ni inte produkterna utan

informerar bara om dem. Därmed faller detta utanför vår lagstiftning.

Jättemånga talare här, inklusive Bengt Ingelstam, har gett vatten på kvarnen

att det behövs ny lagstiftning för det här. Det ryms inte inom den lagstiftning

som finns i dag.

Ordföranden: Vi låter detta bli sista ordet. Stort tack för att ni ville komma

i hit denna snöiga dag och hjälpa oss med att reda ut litet i de här begreppen.

För vår del finns det säkert skäl att fortsätta att diskutera detta och

möjligen återkomma på något sätt. Tack än en gång.

Därmed är sammanträdet med jordbruksutskottet slut.