Bet. 1997/98:JoU15

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU15

Skogsbruk

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU15

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 57 motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 1997

om skogsbruk. Samtliga motionsyrkanden avstyrks, framför allt med hänvisning

till de överväganden som görs med anledning av att Skogsstyrelsen i januari

1998 har överlämnat skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken

till regeringen.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av regelverket beträffande skogsvårdsfrågor.

1997/98:Jo301 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samlade insatser för

att stimulera svenskt lövträskogsbruk och lövträförädling.

1997/98:Jo302 av Eskil Erlandsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slutavverkningsålder.

1997/98:Jo303 av Sven-Erik Österberg och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

skogsvårdslagstiftningen.

1997/98:Jo304 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av en spridd ägarstruktur,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkerhet vid ägarbyte,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkerhet och avverkningstillstånd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöavgifter på skogsbruket,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt skydd för impediment,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om juridisk status för frivilliga naturvårdsavtal,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skogen som framtida förnybar råvaruresurs,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en sammanhållen skogspolitik.

1997/98:Jo305 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommande reservatsbildningar måste ske i regioner där skyddet i

dag är bristfälligt,

3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på en fond för

finansiering av skyddsvärd mark i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att komma till rätta med de brister som finns i

skogsvårdslagen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet att klargöra omfattning och ansvar för paperpotplanteringen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att contorta inte hör hemma i svenskt skogsbruk och bör förbjudas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur medel till forskning kan slussas från MISTRA och att möjligheten

att få anslag från EU bör undersökas.

1997/98:Jo306 av Ulf Kero m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en stark skogspolitik.

1997/98:Jo307 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, v) vari yrkas att riksdagen begär

att regeringen gör en förutsättningslös utredning om rotskador som benämns

rotsnurr.

1997/98:Jo308 av Ronny Korsberg och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att miljömålet skall överordnas produktionsmålet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stora kalhyggen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i skogsvårdslagen

beträffande reglerna för största tillåtna areal för föryngringsavverkning och

lägsta ålder vid föryngringsavverkning i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lägsta ålder vid föryngringsavverkning också bör ta hänsyn till

att skog mognar med avseende på biologisk mångfald,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

skogsvårdslagen att begreppet "brukningsenhet" definieras i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en naturvårdsgräns för skogsbruk i fjällnära skog skall införas,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om avverkningsstopp

för föryngringsavverkningar i ur- och naturskog i enlighet med vad som anförts

i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvårdsgräns för fjällnära skogar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd för skogsområden nedanför de fjällnära skogarna som har

uppmärksammats av den ideella organisationen Steget före,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvårdsavtal,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvårdsavgift,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inventering av ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt

skydd av produktiv skogsmark i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen beslutar om ändring i 41 § naturvårdslagen enligt förslaget

i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att naturvårdslagstiftningen skall tillämpas så att inga skyddsvärda

områden faller utanför på grund av sin storlek,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att möjligheter att skydda särskilt värdefulla delar av en större

nyckelbiotop bör utredas,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av skyddsföreskrifterna för samtliga naturreservat,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en skyldighet för skogsbolagen att regelbundet lämna uppgifter till

länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser om förekomsten av värdefulla skogsområden

och om bolagens åtgärder för att skydda sådana områden,

18. att riksdagen beslutar att orden "berörd del av" stryks ur 26 §

naturvårdslagen.

1997/98:Jo309 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att slutavverkningsåldern för skog höjs från 65 till 80 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att pengar som deponerats för återplantering följer fastigheten och

inte ägaren,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att återinföra ransoneringsbestämmelser.

1997/98:Jo310 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av skogsvårdslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skogsvårdsavgifter.

1997/98:Jo708 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en rimlig klassificering av skyddsvärd natur,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att impediment skall sparas inom den kategori, biotop, de utgör och

ej som produktiv skog,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att påskynda arbetet med att skydda de områden som upptas i

Myrskyddsplanen för Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att på sikt skydda 10 % av den produktiva skogsmarken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att 5 % av den produktiva skogsmarken måste skyndsamt ges skydd och

att kvarvarande ur- och naturskogar skall prioriteras.

1997/98:Jo710 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till vedbrand.

1997/98:Jo725 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om Böda kronopark - skogsmark med

kultur- och naturvärden.

1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vägledande principer för skogsvården,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av statens ägande av skog.

1997/98:Jo737 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktig planering

för skydd av värdefull skogsmark.

1997/98:Jo766 av Agneta Brendt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktiga åtgärder

för skyddsvärda skogar.

1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringsinitiativ angående inrättande av fond för skydd av

skogsmark,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvårdsavtal.

1997/98:Bo406 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slutavverkningsålder.

Utskottet

Inledning

Ett stort antal av de motioner som berörs i detta betänkande tar upp frågor som

behandlades ingående i samband med att riksdagen beslutade om en ny

skogspolitik år 1993 (bet. 1992/93:JoU15). Politiken tar sin utgångspunkt i de

skogsprinciper som antogs vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992

(UNCED). I dessa principer betonas både utnyttjande och vård av skogarna. I den

svenska skogspolitiken finns det numera både ett produktionsmål och ett

miljömål. Dessa mål skall vara jämställda och väga lika tungt. Produktionsmålet

innebär att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt

så att den ger en uthålligt god avkastning. Miljömålet för skogsmarken är att

skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald

och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt-

och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva

under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och

naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och

sociala värden skall värnas. Den svenska strategin för att bevara en biologisk

mångfald innebär att produktionsmålet och miljömålet integreras. På större

delen av den svenska skogsmarken skall skogen brukas och då på ett sådant sätt

som innebär att hänsyn tas till naturvårdens intressen. Bevarandet av en

biologisk mångfald kräver dessutom att vissa arealer helt undantas från

skogsbruk. I takt med ett ökat sektorsansvar har skogsägarnas ekonomiska ansvar

också ökat. Detta har kommit till uttryck inte bara i skogsvårdslagen

(1979:429) utan också genom naturvårdslagstiftningens nya bestämmelser om

biotopskydd och skärpta bestämmelser om markavvattning och samråd.

Allmän skogspolitik och skogsforskning

Motionerna

I motion Jo301 (m) yrkas tillkännagivande om behovet av samlade insatser för

att stimulera svenskt lövträskogsbruk och lövträförädling. Det är viktigt att

utifrån ett marknadsperspektiv försöka bedöma utvecklingsmöjligheter och

framtida produktkrav för att bidra till ökad användning av svenskt lövvirke.

För detta krävs ökade forskningsinsatser på högskolenivå, men också mer

branschnära insatser.

Enligt motion Jo303 (s) erfordras en översyn av skogslagstiftningen. Det

egenansvar som överläts till skogsägarna år 1993 har inte förvaltats på ett

tillfredsställande sätt, framför allt av det privata skogsbruket.

I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om betydelsen av en spridd

ägarstruktur (yrkande 1). Av den totala skogsmarken är 48 % ägd av enskilda och

ca 40 % ägs av aktiebolag. Spridningen av ägandet i skogen är enligt

motionärernas uppfattning positiv och ligger i linje med uppfattningen om

ägandespridning. Vidare anförs beträffande miljöavgifter på skogsbruket att de

båda målen i skogsvårdslagen bör uppfyllas utan nya pålagor (yrkande 6). Nya

pålagor skulle försämra lönsamheten och konkurrenskraften och nya avgifter,

t.ex. i form av miljöavgifter, bör inte föreläggas riksdagen. Motionärerna

yrkar i fråga naturvårdsavtal att de bör kunna göras bindande i samband med

ägarskiften (yrkande 8). Denna form av avtal kan bli av stor betydelse i

framtidens bevarandearbete. Skogen som en framtida förnybar råvarukälla måste

enligt motionärerna starkt betonas och belysas utifrån framtidsperspektivet om

en framtida hållbar utveckling när det gäller råvaruresurser (yrkande 10).

Fördelningen mellan forskning bör ses över vad gäller forskningsresurser till

det rent skogliga området respektive det skogsindustriella området. Det har

satsats för litet på utveckling av nya industriprodukter av skogsråvaran.

Vidare anförs att Sverige saknar en sammanhållen och framåtsyftande

skogspolitik (yrkande 12). Från regerings- och myndighetshåll har de skogliga

frågorna inte behandlats på ett samlat sätt och utifrån en helhetssyn.

I motion Jo305 (v) anförs att det krävs åtgärder för att komma till rätta med

de brister som finns i skogsvårdslagen (yrkande 4). Under år 1998 skall den nya

lagen utvärderas och åtgärder för förändringar föreslås. Vidare yrkas

tillkännagivande om hur medel till forskning kan slussas från MISTRA och att

möjligheten att få anslag från EU bör undersökas (yrkande 9).

I motion Jo306 (s) yrkas tillkännagivande om en stark skogspolitik. Enligt

motionärernas uppfattning är det motiverat med statligt stöd till skogsbruket i

vissa situationer, t.ex. vid skogsvägsbyggnad och skogsmarkskalkning.

I motion Jo308 (mp) yrkas tillkännagivande att miljömålet skall överordnas

produktionsmålet (yrkande 1). Naturen bör sätta ramarna för skogsbruket, också

på kort sikt. Vidare anförs om stora kalhyggen att naturen bör sätta ramarna

för skogsbruket, också på kort sikt (yrkande 2). Vidare yrkas tillkännagivande

i fråga om naturvårdsavtal (yrkande 10) och i fråga om naturvårdsavgift

(yrkande 11). Motionärerna yrkar att 41 § naturvårdslagen ändras så att ett

beslut om skydd av biotop enligt naturvårdslagen gäller till dess att det

eventuellt ändras av annan instans (yrkande 13). Ett sådant beslut bör gälla

under besvärstiden och omfattas av 41 § naturvårdslagen. Vidare yrkas att

riksdagen beslutar att orden "berörd del av" stryks ur 26 § naturvårdslagen

(yrkande 18).

I motion Jo310 (s) anförs att en skärpning av skogsvårdslagen är befogad när

det gäller skogsvården (yrkande 1). Ofta ges utbor tillstånd att förvärva jord-

och skogsbruksfastigheter och inte sällan avverkas all avverkningsbar skog och

fastigheterna lämnas vind för våg utan efterföljande skogsvårdsinsatser. För

att finansiera ekonomiska stimulansåtgärder för miljö, tillväxt och fler

arbetstillfällen i skogsbruket bör vidare återförandet av någon form av

skogsvårdsavgift övervägas (yrkande 3).

I motion Jo731 (m) anförs att de principer som präglar den nya skogs-

vårdslagen bör vara vägledande för skogsvården och naturvården (yrkande 10).

Detta innebär att beslutanderätt och ansvar skall läggas på de enskilda ägarna

och brukarna. Vidare anförs att staten bör omfördela sitt ägande av skog

(yrkande 11). Staten bör inte äga stora arealer produktiv skogsmark genom

hälftenägandet i skogsföretaget Assi Domän, samtidigt som resurserna för

skyddande av skog med stora naturvärden är mycket knappa.

I motion Jo784 (c) yrkas tillkännagivande att naturvårdsavtal bör vara

giltiga även mot en ny ägare av en fastighet (yrkande 28).

Utskottets överväganden

Allmän skogspolitik

Som framgår av inledningen till detta betänkande beslutade riksdagen år 1993 om

en ny skogspolitik som trädde i kraft den 1 januari 1994. Beslutet innebär

bl.a. att produktionsmålet och miljömålet inom skogsbruket skall vara

likställda och väga lika tungt. Redan år 1993 anmäldes för riksdagen att det

skogspolitiska beslutet skulle komma att följas upp av Skogsstyrelsen.

Uppföljningen, skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS,

meddelande nr 1/98), lämnades till regeringen i januari 1998. I utvärderingen

anförs (SUS s. 12) att mycket ännu återstår för att uppfylla målet att bevara

den biologiska mångfalden, vilket inte är oväntat med hänsyn till den korta tid

som gått sedan den nya skogspolitiken beslutades. Den generella naturhänsynen

vid skogsbruksåtgärder har förbättrats, men måste förbättras ytterligare.

Säkerställandet av skogsmark för naturvårdsändamål måste ske i snabbare takt än

i dag. Detsamma gäller restaurering av naturvärden. När det gäller att

bibehålla markens uthålliga produktionsförmåga inger nedfall av

luftföroreningar stor oro för framtiden. För produktionsmålet är det

otillfredsställande att föryngringarna inte uppnår de krav som formulerats i

skogsvårdslagen och att ambitionerna i återbeskogningen försämrats efter år

1990. Dessutom har röjningarna inte den omfattning som krävs. Det finns

ytterligare förbättringspotential för kvalitetsproduktion, främst genom tätare

föryngringar och ökad röjning. Det finns enligt utvärderingen inte skäl att

ändra på huvudinriktningen av skogspolitiken. De skogspolitiska målen bör ligga

fast. Däremot krävs enligt utvärderingen vissa förändringar av medlen.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i uppdrag av regeringen att gemensamt

fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska

mångfalden. Myndigheterna har beslutat att genomföra utvärderingsuppdraget inom

det gemensamma projektet Skogsbrukets miljöeffekter. Den första samlade

rapporten Den nya skogspolitikens effekter på biologisk mångfald (Rapport 4844)

överlämnades i januari 1998 till regeringen.

Både skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken och

Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens gemensamma rapport är för närvarande

föremål för beredning i Regeringskansliet, och proposition till riksdagen är

planerad till maj 1998. I avvaktan på den fortsatta beredningen av ärendet

finner utskottet inte anledning att nu föreslå några vidare åtgärder med

anledning av motionerna Jo303 (s), Jo304 (m) yrkande 12, Jo305 (v) yrkande 4,

Jo308 (mp) yrkandena 1 och 2, Jo310 (s) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 10.

Motionerna avstyrks.

I förslaget till miljöbalk föreslås bl.a. att bestämmelserna i

naturvårdslagen (1964:822) om ersättning vid beslut om nationalpark,

naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt

föreläggande och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen förs över till den

nya balken (prop. 1997/98:45 s. 546 f.). När det gäller rätten till ersättning

för vissa inskränkningar av markanvändningen på berörd del av fastigheten

gäller, som hittills, de grundläggande bestämmelserna i 2 kap. 18 §

regeringsformen. Motion Jo308 (mp) yrkande 18 avstyrks med det anförda. I 7

kap. 11 § fjärde stycket i förslaget till miljöbalk föreslås att ett beslut om

biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om det överklagas (jfr prop.

1997/98:45 del 2 s. 82). Det anförda tillgodoser i huvudsak motion Jo308 (mp)

yrkande 13. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Regeringen har i lagrådsremiss den 22 januari 1998 Följdlagstiftning till

miljöbalken (s. 250 f.) anfört att den rätt som följer av markägarens negativa

förpliktelse i ett naturvårdsavtal bör jämställas med nyttjanderätt. I 7 kap. 3

§ i förslaget till ändringar i jordabalken föreslås i lagrådsremissen att

bestämmelser om nyttjanderätt skall tillämpas även när ett avtal har slutits

mellan en fastighetsägare och staten eller en kommun och avtalet innebär att

fastighetsägarens rätt att nyttja ett visst område inskränks i avsikt att

bevara eller utveckla naturvärden (naturvårdsavtal). Det innebär att det skydd

som avtalet syftar till skall kunna bestå när fastigheten övergår till ny ägare

och att den rätt som avtalet ger även i övrigt får sakrättsligt skydd.

Utskottet har inhämtat att en proposition om följdlagstiftning till miljöbalken

kan väntas under våren 1998. Motionerna Jo304 (m) yrkande 8, Jo308 (mp) yrkande

10 och Jo784 (c) yrkande 28 avstyrks i avvaktan på den vidare beredningen av

ärendet.

Utskottet anförde i april 1997 att enligt Skogsstatistisk årsbok 1996 bär två

tredjedelar av Sveriges landyta skog i någon form (1996/97:JoU17 s. 7). De s.k.

produktiva skogsmarkerna omfattar 23,5 miljoner hektar eller 57 % av landytan.

Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25 % av privata bolag och

resten av staten, kommunerna och kyrkan. Huvuddelen av statens

skogsmarksinnehav, de s.k. kronoskogarna, ingår fr.o.m. april 1994 i Assi Domän

AB, som till hälften ägs av staten. Utskottet finner inte anledning till något

uttalande om ägarstrukturen i svenskt skogsbruk med anledning av motionerna

Jo304 (m) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 11. Motionerna avstyrks.

Forskning

Regeringen beslutade den 16 oktober 1997 att uppdra åt Närings- och teknik-

utvecklingsverket att genomföra ett program för utveckling av den svenska

skogsnäringen. Programmet är flerårigt och beräknas omfatta totalt 300 miljoner

kronor. Motsvarande belopp, 300 miljoner kronor, beräknas tillföras från

näringslivet. Programmet innehåller flera delprogram, bl.a. ett utvecklings-

och teknikspridningsprogram som syftar till att ge industriella effekter på

produktion och sysselsättning på ett sätt som bidrar till en ekologiskt hållbar

utveckling. I programmet ingår satsningar på bl.a. träbaserade byggsystem,

kretsloppsanpassning av skogsindustriprodukter samt möbelutveckling. Vidare

ingår ett forskningsprogram för det skogsindustriella området med mål att

långsiktigt stödja skogsindustrins utveckling och skapa och stärka

forskningsmiljöer vid regionala högskolor och universitet.

Utskottet har inhämtat att Sverige i förhandlingarna om EU:s femte

ramprogram för forskning har betonat vikten av ökade satsningar för forskning

om bl.a. skog.

Utskottet har också inhämtat att MISTRA finansierar flera program i

skogsfrågor. Inom det MISTRA-finansierade programmet Uthålligt skogsbruk vill

man visa hur ett ekonomiskt skogsbruk kan vidmakthållas samtidigt som

önskemålen kring biologisk mångfald och bibehållen produktionsförmåga uppfylls.

Programmet är uppbyggt kring fem integrerade delprogram och en viktig del är

att resultaten avses omsättas i praktiskt skogsbruk. MISTRA finansierar även

forskningsprogrammet Kretsloppsanpassad massafabrik. Visionen i detta program

är ett helt kretsloppsbaserat system för högkvalitativa pappersprodukter som

effektivt kan utnyttja biomassans energipotential. Programmet Doftämnen mot

skadeinsekter avser forskning kring användningen av naturliga attraherande

eller frånstötande doftämnen för att bekämpa skadeinsekter utan risker för

skadliga effekter i miljön eller på människors hälsa. Tyngdpunkten ligger på

att försöka utveckla metoder för att minska skadorna av snytbagge i svenska

skogar. I ett annat program, Mikrobiell antagonism mot svampar inriktas

forskningen bl.a. på att hitta naturliga fiender mot rotröta på gran, som är

den allvarligaste svampsjukdomen på skogsträd i Sverige.

Stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket kan utgå enligt förordningen

(1997:22) om stöd till skogliga åtgärder inom jordbruket. Enligt förordningen

(1993:555) om statligt stöd till skogsbruket kan statligt stöd lämnas till

anläggning av ädellövskog.

Med det anförda är motionerna Jo301 (m) och Jo304 (m) yrkande 10 i allt

väsentligt tillgodosedda. Detsamma gäller motion Jo305 (v) yrkande 9.

Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Avgifter i skogsbruket

Utskottet tillstyrkte vid behandlingen av 1998 års budget (se 1997/98:JoU1 s.

45) regeringens förslag att ge Skogsstyrelsen bemyndigande att i sina

föreskrifter ange regler för uttag av särskilda avgifter, bl.a. för sådan

kontroll och tillsyn som rör yrkesmässig handel med och produktion av

skogsmaterial och som är obligatorisk enligt EU (jfr SFS 1997:1242).

Skogspolitiken behandlades i en interpellationsdebatt i riksdagen den 25

februari 1997. Näringsministern framhöll vid detta tillfälle bl.a.

skogsnäringens stora betydelse för Sveriges ekonomi, för sysselsättningen och

för en levande landsbygd. Beträffande beskattningen anfördes att man inte kan

övervältra stora skattebördor på skogen och skogsindustrin.

Utskottet erinrade i april 1997 om att riksdagen nyligen avslagit motioner om

en naturvårdsavgift i skogsbruket (1996/97:JoU17 s. 7, jfr 1996/97: SkU17).

Såvitt jordbruksutskottet kunde bedöma hade regeringen inga planer på att

föreslå nya pålagor på skogsbruket. Utskottet har sedan dess inte ändrat

uppfattning i fråga om avgifter i skogsbruket och avstyrker med det anförda

motionerna Jo304 (m) yrkande 6, Jo306 (s), Jo308 (mp) yrkande 11 och Jo310 (s)

yrkande 3.

Skötselfrågor

Motionerna

I motion Jo230 (kd) yrkas tillkännagivande om behovet av en översyn av

regelverket beträffande skogsvårdsfrågor (yrkande 14). Regering och riksdag har

tidigare markerat att enskilt ägande bör stimuleras till skillnad från ökat

storbolagsägande. Förändringen av ransoneringsregeln kan inte sägas ligga i

linje med denna inriktning. När storbolag köper till skogsmark berörs de

fortfarande inte av ransoneringsregeln eftersom de tilläggsköpta hektaren

räknas in i det totala skogsinnehavet.

I motionerna Jo302 (c) yrkande 2 och Bo406 (c) anförs att

slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker alltmer (yrkande 4). Det är

en olycklig utveckling. Regelverket bör utformas så att inte alltför ung skog

avverkas.

I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om säkerhet vid ägarbyte (yrkande

4). Det finns enstaka exempel på att man genom snabba ägarbyten av

skogsfastigheter kunnat dra sig undan återväxtåtgärder. Vid ägarbyte av

fastigheten blir säkerheten verkningslös eftersom återväxtskyldigheten gäller

för skogsmarkens ägare. Även tidigare ägare bör vara ansvarig för de

återväxtåtgärder som är föranledda av hans avverkning. Vidare yrkas

tillkännagivande om säkerhet och avverkningstillstånd (yrkande 5). När en

skogsägare är ovillig att efterkomma skogsvårdsstyrelsens beslut att ställa

säkerhet kan avverkningsförbud meddelas. Avverkningen är emellertid ofta redan

utförd och bestämmelsen om säkerhet blir verkningslös.

I motion Jo308 (mp) anförs att reglerna för största tillåtna areal för

föryngringsavverkning och lägsta ålder vid föryngringsavverkning bör ändras

(yrkande 3). Vidare yrkas tillkännagivande att lägsta ålder vid

föryngringsavverkning också bör ta hänsyn till att skog mognar med avseende på

biologisk mångfald (yrkande 4). En nödvändig utgångspunkt är att en skog inte

bara mognar ur produktionssynpunkt, utan också med avseende på biologisk

mångfald. I motionen anförs vidare att skogsvårdslagen bör ändras så att

begreppet "brukningsenhet" omdefinieras till att gälla en skogsägares samlade

innehav i en församling (yrkande 5). Det innebär att framför allt

ransoneringsreglerna skulle tillämpas på det man upplever som en naturlig enhet

i skogs- och natursammanhang.

I motion Jo309 (mp) anförs att slutavverkningsåldern för skog bör höjas från

65 till 80 år (yrkande 2). Medel som deponerats för återplantering bör följa

fastigheten och inte ägaren (yrkande 3). Pengar som deponerats hos myndigheten

för återplantering får en säljare av fastigheten tillbaka, han äger ju inte

fastigheten längre. Dessa planteringspengar bör följa fastigheten och inte

ägaren. Vidare yrkas att ransoneringsbestämmelser bör återinföras även för små

fastigheter under 100 ha (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Slutavverkningsålder m.m.

På brukningsenheter större än 50 ha får enligt 12 § skogsvårdsförordningen

(1993:1096) föryngringsavverkning inte ske i sådan utsträckning att mer än

hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av

kalmark och skog yngre än 20 år. Ändringen trädde i kraft den 15 november 1997

(SFS 1997:712). Dessförinnan gällde den begränsning som beslutades genom det

skogspolitiska beslutet år 1993, dvs. brukningsenheter större än 100 ha (bet.

1992/93:JoU15 s. 31).

I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken anförs (SUS s. 70)

att de ändrade bestämmelserna i kombination med andra faktorer, bl.a.

sänkningen av lägsta tillåtna ålder för föryngringsavverkning, sammantaget har

bidragit till kraftigt ökade avverkningar vid fastighetsöverlåtelser. De

negativa effekterna är uteblivna återväxtåtgärder vid exploaterande

avverkningar på skogsfastigheter och en negativ inverkan på förtroendet för

skogspolitiken. De ändringar i förordningen som nyligen genomförts berör de

exploateringar som skett av fastigheter mellan 50 och 100 ha. Utvärderingen

visar emellertid att företeelsen är lika vanlig i arealklassen 100-1 000 ha.

Bestämmelserna medger enligt utvärderingen fortfarande omfattande avverkningar

eftersom övriga regelverk inte ändrats.

Med stöd av 10 § skogsvårdslagen och 11 § skogsvårdsförordningen har

Skogsstyrelsen meddelat föreskrifter om att trädbestånd under viss ålder inte

får avverkas. I utvärderingen av skogspolitiken (SUS s. 13, 68) anförs i fråga

om slutavverkningsålder att lagen har till syfte att ge ett skydd mot

exploaterande avverkning. Det nya systemet med skyddsåldrar som infördes efter

1993 års skogspolitiska beslut innebär en förenkling vid tillämpningen genom

att tidigare dispenser har minskat och indelningen av reglerna sker i större

geografiska områden. Sänkningen av åldrarna varierar enligt utvärderingen med

15-30 % beroende på ståndortsindex. I utvärderingen konstateras vidare (s. 68)

att den sänkning av åldrarna som i genomsnitt har skett till övervägande del

kan hänföras till förändringar i skogspolitiken. Åldern på den skog som

föryngringsavverkas bör enligt utvärderingen bli föremål för fortsatta studier.

Det hänvisas till att regeringen i budgetpropositionen för år 1998 (prop.

1997/98:1 utg.omr. 23 s. 66) gett Skogsstyrelsen i uppdrag att överväga en

översyn av skyddsgränserna för den yngre skogen. Utvärderingen anges utgöra ett

första steg i en sådan översyn.

Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning 1999-2001 (bilaga 3 s.

2) att den avser att följa utvecklingen för ställningstagande till en eventuell

ändring av åldersgränserna för föryngringsavverkning.

Utskottet anförde i november 1997 (bet. 1997/98:JoU1 s. 45) att de argument

som i vissa motioner anförts för en sänkning av gränsen till 20 ha inte är

sådana att utskottet fann anledning till erinran mot regeringens

ställningstagande. Utskottet utgick från att regeringen även framgent följer

frågan och vid behov vidtar ytterligare åtgärder.

Utskottet har inte ändrat uppfattning sedan november 1997 och utgår från att

frågan om slutavverkningsålder noga följs av regeringen och ansvariga

myndigheter. Utskottet finner i avvaktan på ytterligare överväganden i frågan

inte anledning att göra något uttalande med anledning av motionerna Jo230 (kd)

yrkande 14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkande 2

samt Bo406 (c) yrkande 4. Motion Jo309 (mp) yrkande 4 är i huvudsak

tillgodosedd med det anförda. Motionerna bör lämnas utan ytterligare åtgärd.

Säkerhet för återplantering

I 5 och 6 §§ skogsvårdslagen anges att den som har avverkat måste anlägga ny

skog och att de föryngringsåtgärder skall vidtas som behövs för att trygga

återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt.

Åtgärderna skall ha vidtagits senast under tredje året efter det att

skyldigheten att anlägga ny skog inträdde (3 § skogsvårdsförordningen).

I 36 § skogsvårdslagen stadgas vidare att om en avverkning föranleder

förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfattning får

skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen besluta att säkerhet skall

ställas för fullgörandet av åtgärderna. Ställs inte säkerhet får

skogssvårdsstyrelsen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan

skogsvårdsstyrelsens tillstånd.

I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken anges (SUS s. 13,

71) att den nya skogspolitiken formellt inte innebar några förändringar när det

gäller säkerhet för återväxter. I praktiken har emellertid andra ändringar i

regelverket resulterat i större avverkningar på fastighetsnivå vilket har

medfört ett ökat behov av säkerhet och därmed har instrumentets svagheter

accentuerats. Antalet säkerheter som skogsvårdsstyrelserna kräver har

fördubblats efter den nya skogspolitiken. Ett problemen är att säkerheten är

knuten till det aktuella innehavet och upphör att gälla den dagen fastigheten

säljs. Ett annat problem som påpekas i utvärderingen är att besluten kan

fördröjas och avverkningar hinna utföras innan beslutet vinner laga kraft.

Enligt utvärderingen är detta angeläget att lösa för att instrumentet skall få

den verkan som varit avsedd. Sammanfattningsvis anges att former för att säkra

säkerheterna för återväxter vid fastighetsöverlåtelse bör studeras.

I Underlag för fördjupad prövning 1999-2001 har Skogsstyrelsen föreslagit att

36 § kompletteras med en bestämmelse av innebörd att när skogsvårdsstyrelsen

beslutat att säkerhet skall ställas får en anmäld föryngringsavverkning inte

göras förrän säkerhet ställts och godkänts av tillsynsmyndigheten. Förslaget

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet föreslår i avvaktan på

ytterligare överväganden i fråga om säkerhet för återväxtåtgärder att

motionerna Jo304 (m) yrkandena 4 och 5 samt Jo309 (mp) yrkande 3 lämnas utan

vidare åtgärd.

Skyddsvärd skog m.m.

Motionerna

I motion Jo304 (m) yrkas tillkännagivande om stärkt skydd för impediment

(yrkande 7). Utöver den formellt skyddade arealen finns omfattande arealer som

i praktiken under kortare eller längre tider är skyddade, t.ex. tekniska och

ekonomiska ?impediment?. En stor skogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar, med

ofta höga naturvärden, utgörs av biologiska impediment som ger starkt skydd mot

avverkningar.

Motionärerna i motion Jo305 (v) anför att reservat bör bildas i regioner där

skyddet i dag är bristfälligt (yrkande 1). I stort sett är det endast den

fjällalpina miljön som är tillräckligt skyddad. I södra Sverige ( där

artrikedomen är störst ( är mindre än 1 % skyddad. Vidare anförs att en fond

bör inrättas för finansiering av skyddsvärd mark (yrkande 3). Staten skulle

tillsammans med skogsbolag, företag och enskilda kunna bidra. Motionärerna

anför vidare att omfattning och ansvar för paperpotplanteringen bör klargöras

(yrkande 6). Misstag har skett i skogsskötseln genom det undermåliga

planteringsmaterial, de s.k. paperpotplantorna, som under 1970-talet började

användas vid skogsplantering. Enligt motionärerna hör contorta inte hemma i

svenskt skogsbruk och bör förbjudas (yrkande 7).

I motion Jo307 (mp, v) anförs att en förutsättningslös utredning bör göras om

rotskador som benämns rotsnurr.

I motion Jo308 (mp) anförs att en naturvårdsgräns för skogsbruk i fjällnära

skog bör införas (yrkande 6). Utgångspunkten skall vara Naturskyddsföreningens

förslag till naturvårdsgräns, ovanför vilken slutavverkningar inte är tillåtna.

Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om

avverkningsstopp för föryngringsavverkningar i ur- och naturskog i enlighet med

vad som anförts i motionen (yrkande 7). Ett femårigt avverkningsstopp föreslås

för nyckelbiotoper, fjällnära skogar ovanför Naturskyddsföreningens

naturvårdsgräns, övriga kvarvarande gammelskogar, bl.a. de som är upptagna på

Naturvårdsverkets inköpslista för naturreservat. Motionärerna yrkar vidare

tillkännagivande om naturvårdsgräns för fjällnära skogar (yrkande 8). Vidare

yrkas tillkännagivande om skydd för skogsområden nedanför de fjällnära skogarna

som har uppmärksammats av den ideella organisationen Steget före (yrkande 9).

Vissa områden alldeles nedanför det som brukar betecknas som den fjällnära

skogen har visat sig vara minst lika skyddsvärda som den fjällnära skogen.

Ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt skydd av produktiv skogsmark

bör inventeras (yrkande 12). Vidare yrkas att naturvårdslagstiftningen skall

tillämpas så att inga skyddsvärda områden faller utanför på grund av sin

storlek (yrkande 14). Det bör vara ett områdes naturvärde och inte dess storlek

som avgör dess skydd. Skogsstyrelsens tolkning av biotopskyddet innebär att

biotopskyddsinstitutet begränsas till områden om högst 5 ha. I det praktiska

arbetet med inrättande av naturreservat prioriterar Naturvårdsverket stora

områden, dvs. områden som är större än 20 ha. Vidare yrkas tillkännagivande att

möjligheter att skydda särskilt värdefulla delar av en större nyckelbiotop bör

utredas (yrkande 15). I naturvårdslagen betraktas nyckelbiotoper som odelbara

enheter. Det är inte sällan svårt att entydigt avgränsa en nyckelbiotop.

Motionärerna anför vidare att skyddsföreskrifterna för samtliga naturreservat

bör ses över (yrkande 16). Föreskrifterna är ofta av äldre datum och kan vara

otidsenliga. Det bör enligt motionärerna åligga skogsbolagen att regelbundet

lämna uppgifter till länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser om förekomsten av

värdefulla skogsområden och om bolagens åtgärder för att skydda sådana områden

(yrkande 17).

Motionärerna i motion Jo708 (mp) påtalar vikten av en rimlig klassificering

av skyddsvärd natur (yrkande 1). Vidare yrkas tillkännagivande att impediment

skall sparas inom den kategori, biotop, de utgör och ej som produktiv skog

(yrkande 2). Impedimenten har andra biologiska värden än den produktiva

skogsmarken. Arbetet med att skydda de områden som upptas i Myrskyddsplanen för

Sverige bör påskyndas (yrkande 3). Naturvårdsverket har utarbetat en

myrskyddsplan, som dock inte är komplett eftersom Norrbotten saknas. Mossar och

kärr måste sparas för att de är unika biotoper i sig, men kan inte räknas in i

produktiv skogsmark. Vidare yrkas tillkännagivande om behovet av att på sikt

skydda 10 % av den produktiva skogsmarken (yrkande 4). Sverige är medlem i den

internationella naturvårdsunionen IUCN som föreslagit att 10 % av alla

representativa naturtyper skall bevaras för att säkerställa biologisk mångfald.

Vidare anförs att 5 % av den produktiva skogsmarken skyndsamt måste ges skydd

och att kvarvarande ur- och naturskogar skall prioriteras (yrkande 5).

I motion Jo710 (c) anförs att rätt att ta ved till husbehov, s.k. vedbrand,

bör återinföras.

I motion Jo725 (s) anförs att Böda kronopark var det enda större skogsområdet

på Öland efter utmarksdelningen i början av 1800-talet. Bödaskogen har mycket

höga skogliga, botaniska, geologiska, arkeologiska och allemansrättsliga

värden. I dag ägs och förvaltas Böda kronopark av Assi Domän. Det bör utredas

vilka skyldigheter de av staten ägda bolagen har i förhållande till de värden

som går utöver de ekonomiska hänsynstagandena.

I motion Jo737 (s) anförs i fråga om långsiktig planering för skydd av

värdefull skogsmark att regeringen bör utveckla en strategi för hur vi skall

kunna skydda bl.a. naturskogarna innan det är för sent.

I motion Jo766 yrkas (s) tillkännagivande om långsiktiga åtgärder för

skyddsvärda skogar. För att Sverige skall kunna leva upp till sin uttalade

ambition att bevara den biologiska mångfalden krävs att en stor del av

?gammelskogarna? tas undan från skogsbruk.

I motion Jo784 (c) anförs att en fond bör inrättas för skydd av skogsmark

(yrkande 25). Regeringen bör inbjuda till överläggningar om en fond, med staten

som huvudman, för skydd av skogsmark med skogsnäringen, statliga skogsägare,

naturvårdsorganisationerna och större köpare av skogsprodukter.

Utskottets överväganden

Skydd av skogsmark för naturvård

Naturvårdsverket anförde i maj 1997 (Rapport 4707 Skogsreservaten i Sverige, s.

6) att den sammanlagda skyddade produktiva skogsarealen i Sverige i

nationalparker, naturreservat, domänreservat och förvärvade områden uppgår till

ca 832 000 ha, vilket är 3,6 % av Sveriges produktiva skogsmark. Ca 660 000 ha

finns inom den fjällnära skogen och ca 172 000 nedanför den fjällnära skogen.

Den skyddade andelen produktiv skog i dessa regioner uppgår till ca 43 %

respektive 0,8 %.

Regeringen har den 22 januari 1998 beslutat direktiv för ett uppdrag om ett

förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. I direktiven anförs följande. Som

ett led i arbetet med att utvärdera den nya skogspolitiken har

Miljövårdsberedningen haft regeringens uppdrag att närmare analysera

omfattningen av det skydd som behövs för att skogspolitikens mål om bevarande

av den biologiska mångfalden skall uppnås. Beredningens betänkande Skydd av

skogsmark (SOU 1997:97) har remissbehandlats. Beredningen drar den slutsatsen

att ytterligare ca 900 000 ha skogsmark med särskilda naturvärden behöver

skyddas i ett kort tidsperspektiv (10-20 år), vilket motsvarar drygt 4 % av den

brukade skogsmarken. Beredningen bedömer att ca 600 000 ha borde kunna skyddas

genom de frivilliga avsättningar som görs inom ramen för skogspolitiken.

Därutöver krävs att ca 250 000 ha skyddas som naturreservat och ytterligare ca

25 000 ha i form av biotopskydd eller naturvårdsavtal. Två alternativ föreslås

för att säkerställa naturreservat, biotopskydd eller naturvårdsavtal, nämligen

ett på 10 år och ett på 20 år. Statens kostnader beräknas till 1997 års

anslagsnivå med tillägg av 25 miljoner kronor för 20-årsalternativet och mer än

en fördubbling för 10-årsalternativet (från 210 miljoner kronor till 470

miljoner kronor). Miljövårdsberedningen förordar tioårsalternativet, bl.a. med

hänvisning till försiktighetsprincipen. Beredningen diskuterar också

möjligheten att bilda en stiftelse för att främja en finansiell förstärkning.

Beredningen har inte närmare utrett förutsättningarna, men anser att grunden

skulle vara en fristående stiftelse där staten, eventuellt andra offentliga

institutioner samt den privata sektorn, t.ex. skogsnäringen, skulle vara

stiftelsens bildare.

Remissbehandlingen visar enligt direktivet att det finns en bred acceptans

för målet att bevara den biologiska mångfalden i skogen och en samstämmighet om

att det föreligger ett behov av ökat skydd av skogsmark. Sammanfattningsvis

framhålls i direktiven att ett stort antal enskilda markägare kommer att

beröras av såväl reservatsavsättningar som frivilliga åtaganden.

Enligt direktiven skall utredaren med utgångspunkt i nu gällande statliga

budgetnivå för ersättningar till markägare för intrång i särskilt värdefulla

naturområden överlägga med företrädare för skogsnäringen om möjligheten att

träffa en överenskommelse om att skogsägare m.fl. avstår från att avverka inom

särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid till dess att staten

har möjlighet att ersätta markägare för intrång i pågående markanvändning.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 juni 1998. I avvaktan

på redovisningen av detta uppdrag bör motionerna Jo305 (v) yrkandena 1 och 3,

Jo308 (mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4 och 5, Jo737 (s), Jo766

(s) samt Jo784 (c) yrkande 25 lämnas utan vidare åtgärd.

I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS s. 63) anförs

att nyckel- och sumpskogsinventeringarna startade som försöksverksamhet vid

några skogsvårdsstyrelser år 1991. Inventeringarna drivs i projektform och

skall vara avslutade år 1998. Anslaget är sammanlagt 29 miljoner kronor per år.

Nyckelbiotopsinventeringen omfattar skogsmiljöer där det förekommer eller kan

förekomma rödlistade arter. Inventeringen ger ett värdefullt underlag för

skogsvårdsstyrelsernas arbete med rådgivning, lagtillsyn och biotopskydd. Vid

1996 års utgång var ca 8,1 miljoner ha skogsmark inventerade, vilket motsvarar

69 % av småskogsbrukets marker. Storskogsbruket svarar självt för inventeringen

på eget markinnehav. Prognosen är att 10,2 miljoner ha har inventerats vid 1997

års utgång samt att 32 000 nyckelbiotoper och ca 24 000 andra objekt med höga

naturvärden är registrerade.

I utvärderingen (SUS s. 65) anförs vidare att nio av tio biotopskydd ligger

på småskogsbrukets marker. Ett akut avverkningshot är den vanligaste orsaken

till att ett område med höga naturvärden biotopskyddas. Majoriteten av

skogsvårdsstyrelserna anser att det finns skogsområden med höga naturvärden som

på grund av definitionerna i gällande förordning inte kan avsättas som

biotopskydd, t.ex. naturliga skogsbäckar, lövängsrester och ej örtrika men

artrika sumpskogar. Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning

1999-2000 (bilaga 3 s. 5) att de allmänna råden för biotopskydd bör omarbetas

så att biotoper med areal överstigande 5 ha i undantagsfall kan omfattas av

skyddet. Skogsstyrelsen avser också att efter en översyn lämna förslag till

kompletteringar i bilaga 2 till 19 b § naturvårdsförordningen med biotoptyper

som saknas i dag. Det kan även vara aktuellt att stryka någon typ.

Skogsstyrelsen har även för avsikt se över biotopbeskrivningarna i de allmänna

råden. I avvaktan på detta arbete föreslår utskottet att motion Jo308 (mp)

yrkandena 14 och 15 avstyrks. Utskottet hänvisar i övrigt till sin behandling

av förslaget till miljöbalk såvitt avser biotopskyddet (1997/98:JoU20).

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och länsstyrelserna har gjort en

översyn av skötselplanerna för samtliga naturreservat. I översynen ingick att

se över syftena med naturreservaten. Översynen resulterade i reviderade planer

samt att vissa mindre, otidsenliga naturreservat upphävdes. Motion Jo308 (mp)

yrkande 16 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.

Beträffande skyldighet för skogsbolagen att lämna uppgifter om förekomsten av

värdefulla skogsområden anförde utskottet i april 1997 (1996/97:JoU17 s. 10)

att skogsägare enligt 14 § skogsvårdslagen är skyldiga att anmäla planerade

avverkningar enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller

Skogsstyrelsen. I detta sammanhang skall de även anmäla vad de avser att göra

för att skydda naturvårdsintressen på det aktuella området. I sammanhanget kan

också nämnas att Skogsstyrelsen genomför en nyckelbiotopsinventering som skall

vara genomförd under år 1998. I skogsvårdsorganisationens utvärdering av

skogspolitiken (SUS s. 70) anförs att det i dag råder en obalans i anmälan om

föryngringsavverkning genom att skogsägaren inte är skyldig att ange

föryngringssätt, men väl den miljöhänsyn skogsägaren avser att ta. Motion Jo308

(mp) yrkande 17 är mot bakgrund av den gjorda redovisningen huvudsakligen

tillgodosedd. Motionen avstyrks.

Utskottet har inhämtat att delar av Böda kronopark finns upptagen i den lista

över värdefulla domänreservat som enligt en överenskommelse mellan

Naturvårdsverket och Assi Domän AB den 20 maj 1995 skall avsättas som

naturreservat (jfr prop. 1991/92:134 s. 27). Motion Jo725 (s) är med det

anförda huvudsakligen tillgodosedd och föreslås lämnas utan ytterligare åtgärd.

Impediment m.m.

Skogsstyrelsen anför i Underlag för fördjupad prövning 1999-2000 (bilaga 3 s.

4) att SUS-rapporten har fäst uppmärksamheten på att avverkning på impediment

ibland skadar naturvärdena. Skogsstyrelsen noterar att impedimenten redan i dag

har ett omfattande skydd genom den restriktiva utformningen av föreskrifterna

till 30 § skogsvårdslagen. Med hänsyn till de avverkningar som ändå förekommer

kan det enligt Skogsstyrelsen vara lämpligt att utforma allmänna råd till

föreskrifterna, där den restriktiva innebörden förtydligas. Ett totalt förbud

mot avverkning på impediment är enligt Skogsstyrelsen däremot inte motiverat

och skulle innebära betydande praktiska problem.

I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken (SUS s. 29) anförs

att en av slutsatserna i en nyligen gjord undersökning är att den samlade

biologiska mångfalden på impedimenten är liten. De stora träden utgör de

värdefullaste elementen ur bevarandesynpunkt. En annan studie visar att endast

2 % av de rödlistade arterna har sin huvudsakliga hemvist på impediment.

Forskarnas slutsatser är att impedimenten, i synnerhet de grova träden där, är

en förutsättning för dessa arter då de annars konkurreras ut i mer produktiv

miljö. I avvaktan på resultatet av ytterligare överväganden i fråga om

avverkning på impediment föreslår utskottet att motion Jo304 (m) yrkande 7

lämnas utan vidare åtgärd. Även motion Jo708 (mp) yrkandena 1 och 2 bör i

avvaktan på ytterligare överväganden lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet anförde i maj 1997 att inventeringen av större våtmarker i Sverige

i det närmaste är genomförd. Endast vissa områden i de nordligaste delarna av

vårt land återstår. Ett genomförande av den myrskyddsplan som Naturvårdsverket

tagit fram med inventeringen som bas skulle innebära att ytterligare 210 000 ha

våtmarker skyddas. I allmänhet är kostnaderna för skyddet av våtmarker

förhållandevis blygsamma, men våtmarkernas karaktär och utveckling är i många

fall i hög grad beroende av omgivande marker. Utskottet fann det naturligt att,

i det samarbete som pågår mellan i första hand Naturvårdsverket och

länsstyrelserna, uppmärksamma och på lämpligt sätt iaktta de rekommendationer

som våtmarksinventeringen ger. Såvitt avser statens ansvar för skyddsåtgärder

anser utskottet i likhet med regeringen att kostnaderna för skyddet skall

rymmas inom det nuvarande anslaget för markförvärv. Utskottet förutsatte att

arbetet fortgår så snabbt som befintliga resurser medger. Utskottet har inte

ändrat uppfattning i frågan och avstyrker med det anförda motion Jo708 (mp)

yrkande 3.

Skogsodlingsmaterial m.m.

När det gäller problemet med rotsnurr har utskottet tidigare hänvisat (bet.

1995/96:JoU3 s. 6) till att näringsministern (interpellationsdebatt den 29 maj

1995) anfört att regeringen anser att det är bättre att skogsvårdsmyndigheterna

satsar sina resurser på framtiden genom att utbilda och informera personal,

plantproducenter och skogsägare än på omfattande och detaljerade inventeringar

som sannolikt inte skulle leda till några förbättringar. Skogsstyrelsen hade,

enligt näringsministern, för avsikt att tillsammans med forskare utarbeta

särskilda skötselrekommendationer för de äldre planteringar som drabbats av

rotsnurr. Utskottet ville för sin del understryka att frågan om rotsnurr är en

utpräglad myndighetsfråga och anslöt sig i övrigt till näringsministerns

bedömning angående skogsvårdsmyndigheternas resursanvändning. Utskottet har

inte ändrat uppfattning i frågan. Motionerna Jo305 (v) yrkande 6 och Jo307 (mp,

v) avstyrks.

Enligt 9 § skogsvårdslagen får utländska trädarter endast i undantagsfall

användas som skogsodlingsmaterial. Skogsstyrelsen har i föreskrifter och

allmänna råd (SKSFS 1993:2) till skogsvårdslagen (1979:429) beslutat om

geografiska och andra begränsningar i användningen av contortatall.

Användningen av contortatall är således begränsad. Motion Jo305 (v) yrkande 7

avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en sammanhållen skogspolitik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo303, 1997/98:Jo304 yrkande 12,

1997/98:Jo305 yrkande 4, 1997/98:Jo308 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo310

yrkande 1 och 1997/98:Jo731 yrkande 10,

res. 1 (mp)

2. beträffande vissa lagstiftningsfrågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkandena 13 och 18,

3. beträffande naturvårdsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 8, 1997/98: Jo308 yrkande

10 och 1997/98:Jo784 yrkande 28,

4. beträffande ägarstrukturen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 1 och 1997/98:Jo731

yrkande 11,

res. 2 (m)

5. beträffande forskning och utveckling

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo301, 1997/98:Jo304 yrkande 10 och

1997/98:Jo305 yrkande 9,

res. 3 (m)

6. beträffande avgifter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 6, 1997/98:Jo306,

1997/98:Jo308 yrkande 11 och 1997/98:Jo310 yrkande 3,

res. 4 (m)

res. 5 (mp)

7. beträffande slutavverkningsålder m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14, 1997/98:Jo302 yrkande

2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98: Jo309 yrkandena 2 och 4 samt

1997/98:Bo406 yrkande 4,

res. 6 (c)

res. 7 (mp)

8. beträffande säkerhet för återplantering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo304 yrkandena 4 och 5 samt

1997/98:Jo309 yrkande 3,

res. 8 (m)

9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo305 yrkandena 1 och 3, 1997/98:Jo308

yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4 och 5, 1997/98:Jo737,

1997/98:Jo766 samt 1997/98:Jo784 yrkande 25,

res. 9 (c)

res. 10 (mp)

10. beträffande biotopskydd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkandena 14 och 15,

res. 11 (mp)

11. beträffande skötselplaner

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkande 16,

12. beträffande uppgifter om värdefulla skogsområden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo308 yrkande 17,

13. beträffande Böda kronopark

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo725,

14. beträffande impediment

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo304 yrkande 7,

15. beträffande klassificering av skyddsvärd natur

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo708 yrkandena 1 och 2,

16. beträffande våtmarker

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo708 yrkande 3,

res. 12 (v, mp)

17. beträffande rotsnurr

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo305 yrkande 6 och 1997/98:Jo307,

res. 13 (v, mp)

18. beträffande contorta

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo305 yrkande 7,

res. 14 (v)

19. beträffande ved till husbehov

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo710.

Stockholm den 19 februari 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson

(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar

Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson

(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander

(c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. En sammanhållen skogspolitik (mom. 1)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Både

skogsvårdsorganisationens? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Både skogsvårdsorganisationens ( ( ( (= utskottet) ( ( ( maj 1998.

Utskottet anser att miljömålet bör överordnas produktionsmålet. Naturen bör

sätta ramarna för skogsbruket, också på kort sikt. Mänskliga ingrepp i naturen

bör inte leda till utarmning av den biologiska mångfalden eller försämra den

långsiktiga produktionsförmågan. Skogsbrukets uppgift bör enligt utskottets

uppfattning vara att bedriva ett ekonomiskt lönsamt skogsbruk inom ramen för de

förutsättningar som kraven att bevara den biologiska mångfalden och de

grundläggande ekologiska processerna ställer. Vad som anförts med anledning av

motion Jo308 (mp) yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna

Jo303 (s), Jo304 (m) yrkande 12, Jo305 (v) yrkande 4, Jo310 (s) yrkande 1 och

Jo731 (m) yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande en sammanhållen skogspolitik

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkandena 1 och 2 samt med

avslag på motionerna 1997/98:Jo303, 1997/98:Jo304 yrkande 12, Jo305

yrkande 4, 1997/98:Jo310 yrkande 1 och 1997/98:Jo731 yrkande 10 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ägarstrukturen (mom. 4)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

anförde? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anförde ( ( ( (= utskottet) ( ( ( kommunerna och kyrkan. Staten bör

enligt utskottets uppfattning omfördela sitt ägande av skog. Det finns inga

hållbara motiv för att staten skall äga stora arealer produktiv skogsmark genom

hälftenägandet i skogsföretaget Assi Domän, samtidigt som resurserna för

skyddande av skog med stora naturvärden är mycket knappa. Spridningen av

ägandet i skogen är positiv av flera skäl och överensstämmer med utskottets

uppfattning om ägandespridning. Det privata ägandet när det gäller areella

tillgångar bygger på gamla traditioner i vårt land, och det är av stort värde

att denna ägarstruktur kan bibehållas. Det anförda bör med anledning av

motionerna Jo304 (m) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 11 ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ägarstrukturen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 1 och

1997/98:Jo731 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. Forskning och utveckling (mom. 5)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Med det? och

slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Synen på skogen som en framtida förnybar råvarukälla bör enligt utskottets

uppfattning betonas och belysas utifrån framtidsperspektivet om en framtida

hållbar utveckling när det gäller råvaruresurser. När det gäller forskningen

anser utskottet att fördelningen bör ses över vad gäller forskningsresurser

till det rent skogliga området respektive det skogsindustriella området samt

relationen mellan skogen och jordbruket i de statliga forskningssatsningarna på

det området. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att man utifrån ett

marknadsperspektiv försöker bedöma utvecklingsmöjligheterna och framtida

produktkrav för att därigenom bidra till ökad användning av svenskt lövvirke.

Det anförda bör med anledning av motionerna Jo301 (m) och Jo304 (m) yrkande 10

ges regeringen till känna. Motion Jo305 (v) yrkande 9 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande forskning och utveckling

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo301 samt 1997/98:Jo304

yrkande 10 och med avslag på motion 1997/98:Jo305 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Avgifter (mom. 6)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

erinrade? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Vid olika tillfällen har framförts propåer om nya avgifter på skogen, ofta

knutna till frågor kring miljön. Utskottet anser att de båda målen i

skogsvårdslagen bör kunna uppfyllas utan nya pålagor. Samtidigt som miljömålet

är angeläget är skogen viktig för det svenska folkhushållet. Nya pålagor skulle

enligt utskottets uppfattning försämra lönsamheten och konkurrenskraften och

nya avgifter, t.ex. i form av miljöavgifter, bör därför inte föreläggas

riksdagen. Det anförda bör med anledning av motion Jo304 (m) yrkande 6 ges

regeringen till känna. Motionerna Jo306 (s), Jo308 (mp) yrkande 11 och Jo310

(s) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo304 yrkande 6 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo306, 1997/98:Jo308 yrkande 11 och 1997/98:Jo310

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Avgifter (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet

erinrade? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

De sista natur- och urskogarna hotas av avverkning i landet. Många arter som

är i behov av en omväxlande skog med olika småbiotoper överlever inte i det

moderna skogsbruket. I den statliga budgeten finns inte tillräckliga medel för

att skydda dessa sista ur- och naturskogar, inte heller för att kunna öka

skyddet av produktiv skogsmark. En naturvårdsavgift för skogsbruket har

diskuterats för att skogsbruket också skall betala för sina miljökostnader. De

tillskapade medlen bör i första hand användas för att skydda skogsmark men

också som ersättningar till skogsägare för att ta särskild naturvårdshänsyn i

syfte att bevara hotade arter och deras livsmiljö. Naturvårdsavgiften bör tas

ut på virke för industriell produktion. Med hänsyn till att skogsskyddet är

extremt långsiktigt kan avbetalningen göras under lång tid, och därmed kan

avgiften hållas låg.

Utskottet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma

till riksdagen med förslag på en naturvårdsavgift för skogsbruket. Det anförda

bör med anledning av motion Jo308 (mp) yrkande 11 ges regeringen till känna.

Motionerna Jo304 (m) yrkande 6, Jo306 (s) och Jo310 (s) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkande 11 och med avslag

på motionerna 1997/98:Jo304 yrkande 6, 1997/98:Jo306, och 1997/98:Jo310

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet

har? och på s. 12 slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker

allt mer. Detta är en olycklig utveckling eftersom en låg tillåten lägsta

slutavverkningsålder gynnar spekulation. Mervärdet ökar med ökad

slutavverkningsålder och regelverket bör därför utformas så att inte alltför

ung skog avverkas. Vad som anförts med anledning av motionerna Jo230 (kd)

yrkande 14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkandena

2 och 4 samt Bo406 (c) yrkande 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande slutavverkningsålder m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14,

1997/98:Jo302 yrkande 2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98:Jo309

yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:Bo406 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 12 slutar med ?ytterligare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Lagstiftningen om högsta tillåtna areal för föryngringsavverkning och lägsta

ålder vid föryngringsavverkning bör ändras så att ?skogsklipparnas? framfart

stoppas. Målsättningen bör vara att utforma ett regelsystem med särskild hänsyn

till biologisk mångfald och behovet av kontinuitet i skogsekosystemen. En

nödvändig utgångspunkt är att en skog inte bara mognar ur produktionssynpunkt,

utan också med avseende på biologisk mångfald. Regeringen bör återkomma med

förslag till ändring av bestämmelserna i skogsvårdslagen om högsta tillåtna

areal för föryngringsavverkning samt lägsta ålder vid föryngringsavverkning.

Enligt utskottets uppfattning bör begreppet ?brukningsenhet? omdefinieras till

att gälla en skogsägares samlade innehav i en församling. Det innebär att

framför allt ransoneringsreglerna skulle tillämpas på det man upplever som en

naturlig enhet i skogs- och natursammanhang. Stora skogsägare skulle tvingas

att tänka mer småskaligt när man planerar sina avverkningar.

Vad ovan anförts bör riksdagen med anledning av motionerna Jo230 (kd) yrkande

14, Jo302 (c) yrkande 2, Jo308 (mp) yrkandena 3-5, Jo309 (mp) yrkandena 2 och 4

samt Bo406 (c) yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande slutavverkningsålder m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo230 yrkande 14,

1997/98:Jo302 yrkande 2, 1997/98:Jo308 yrkandena 3-5, 1997/98:Jo309

yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:Bo406 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Säkerhet för återplantering (mom. 8)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I Underlag?

och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Under senare år har det funnits enstaka exempel på att man genom snabba

ägarbyten av skogsfastigheter kunnat dra sig undan återväxtåtgärder. Vid

ägarbyte av fastigheten blir säkerheten verkningslös eftersom

återväxtskyldigheten gäller för skogsmarkens ägare. För dessa fall, där ägaren

ålagts att ställa säkerhet, bör även tidigare ägare vara ansvarig för de

återväxtåtgärder som är föranledda av hans avverkning.

Ett annat problem uppstår när skogsägaren är ovillig att efterkomma

skogsvårdsstyrelsens beslut att ställa säkerhet. Den tid som åtgår för att få

fram ett avverkningsförbud föranlett av att säkerhet vägras uppgår till 10-15

veckor, främst till följd av att besvärstiden skall löpa. Regeringen bör

överväga på vilket sätt man skall komma tillrätta med angivna problem. Vad ovan

anförts bör riksdagen med anledning av motionerna Jo304 (m) yrkandena 4 och 5

samt Jo309 (mp) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande säkerhet för återplantering

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo304 yrkandena 4 och 5 samt

1997/98:Jo309 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Uppdraget

skall? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör bjuda in till överläggningar om en fond,

med staten som huvudman, för skydd av skogsmark. Till överläggningarna bör

representanter för skogsnäringen, statliga skogsägare,

naturvårdsorganisationerna och större köpare av skogsprodukter bjudas in.

Fonden bör byggas upp av en kombination av statliga medel och medel från

näringen och andra frivilliga insatser.

Målsättningen bör vara att fonden, tillsammans med de medel som i dag finns

anvisade i statsbudgeten, skall täcka det långsiktiga medelsbehov som behövs

för att skydda och vårda den biologiska mångfalden i skogslandskapet.

Följaktligen behövs sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor under en tioårsperiod.

Det är rimligt att anta att huvuddelen av dessa medel bör tillskjutas av

staten. Det anförda bör riksdagen med anledning av motionerna Jo305 (v) yrkande

3 och Jo784 (c) yrkande 25 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna

Jo305 (v) yrkande 1, Jo308 (mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4

och 5, Jo737 (s) och Jo766 (s) avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med det

anförda.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 3 och

1997/98:Jo784 yrkande 25 samt med avslag på motionerna 1997/98:Jo305

yrkande 1, 1997/98:Jo308 yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4

och 5, 1997/98:Jo737 och 1997/98:Jo766 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 med börjar med ?Uppdraget

skall? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att en naturvårdsgräns bör skydda fjällskogarna. Utgångspunkt

bör vara Naturskyddsföreningens förslag till en sådan gräns. Naturvårdsverket

bör få i uppdrag att utforma ett förslag till hur ett sådant skydd bör utformas

och även att föreslå hur de skogsområden nedanför de fjällnära skogarna bör

skyddas som den ideella organisationen ?Steget före? har uppmärksammat. Dessa

områden har hittills skonats från ett intensivt skogsbruk och fungerar som

restbiotoper för arter som tidigare var vanliga i en stor del av landet.

Det är enligt utskottets uppfattning inte acceptabelt att våra sista ur- och

naturskogar skövlas medan frågan om deras skydd är föremål för omfattande

prövning. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör utarbeta ett förslag

till en ?undantagslag? med regler för ett femårigt avverkningsstopp.

Avverkningsstoppet bör omfatta nyckelbiotoper, fjällnära skogar och övriga

kvarvarande gammelskogar, bl.a. de som är upptagna på Naturvårdsverkets inköps-

lista för naturreservat.

Utskottet anser också att ytterligare möjligheter att finansiera ett stärkt

skydd av produktiv skogsmark bör inventeras. Ungefär 5 % av den produktiva

skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen bör skyddas, framför allt urskog. På

sikt behöver 10 % av den produktiva skogsmarken skyddas.

Vad ovan anförts bör med anledning av motionerna Jo305 (v) yrkande 1, Jo308

(mp) yrkandena 6-9 och 12, Jo708 (mp) yrkandena 4 och 5, Jo737 (s) och Jo766

(s) ges regeringen till känna. Motionerna Jo305 yrkandena 3 och Jo784 (c)

yrkande 25 bör inte föranleda någon åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande skydd av skogsmark för naturvård

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 1,

1997/98:Jo308 yrkandena 6-9 och 12, 1997/98:Jo708 yrkandena 4 och 5,

1997/98:Jo737 och 1997/98:Jo766 samt med avslag på motionerna

1997/98:Jo305 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkande 25 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Biotopskydd (mom. 10)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I

utvärderingen? och slutar med ?biotopskyddet (1997/98:JoU20)? bort ha följande

lydelse:

I utvärderingen ( ( ( (= utskottet) ( ( ( allmänna råden. Utskottet vill

framhålla att kriteriet för skydd bör vara ett områdes naturvärde och inte

huruvida området av storleksskäl passar in i bestämda tolkningar och

tillämpningar av naturvårdslagen. Regeringen bör vidta åtgärder för att

naturvårdslagstiftningen tillämpas så att inga skyddsvärda områden faller

utanför på grund av sin storlek.

Utskottet anser också att möjligheterna att skydda särskilt värdefulla delar

av en större nyckelbiotop bör utredas. Därvid bör särskilt värdet av intakta

biotoper, å ena sidan, och de praktiska begränsningarna i biotopskyddets

täckning som kravet på odelbarhet medför, å andra sidan, vägas mot varandra.

Vad ovan anförts bör riksdagen med anledning av motion Jo308 (mp) yrkandena

14 och 15 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande biotopskydd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo308 yrkandena 14 och 15 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Våtmarker (mom. 16)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet

anförde? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Utskottet anförde ( ( ( (= utskottet) ( ( ( våtmarksinventeringen ger.

Utskottet anser att arbetet med att skydda de objekt som redovisats i

myrskyddsplanen bör påskyndas. Mossar och kärr måste sparas för att de är unika

biotoper i sig. Glest beskogade myrar i produktiv skogsmark bör inte räknas som

produktiv skogsmark eftersom de oftast är nästan trädlösa eller bara har mycket

klena träd och dessutom få arter, såsom tall, glas- och dvärgbjörk. Det anförda

bör riksdagen med anledning av motion Jo708 (mp) yrkande 3 som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande våtmarker

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo708 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Rotsnurr (mom. 17)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?När det? och

på s. 18 slutar med ?(mp, v) avstyrks? bort ha följande lydelse:

När det ( ( ( (= utskottet) ( ( ( av rotsnurr.

Täckrotsplantor användes framför allt i norra Sverige och har hittills

orsakat skador för miljontals kronor i form av stambrott och instabila träd.

Sverige förlorar stora belopp för varje år som åtgärder inte vidtas beträffande

de skogsskador som orsakas av rotsnurr. Oersättliga naturvärden och stora ytor

kan gå till spillo genom de många kalhyggen som inte kunnat återbeskogas.

Utskottet anser att omfattningen och ansvaret för paperpotplanteringen bör

klargöras. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

Jo305 (v) yrkande 6 och Jo307 (mp) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande rotsnurr

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo305 yrkande 6 och

1997/98:Jo307 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

14. Contorta (mom. 18)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Enligt 9 §?

och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet har inhämtat att trots att problemen med contorta är väl kända har

användningen av contortatall i skogsplanteringar inte upphört. År 1995

planterades drygt 24 000 ha med contorta. Fortfarande orsakar skadesvamp

gremmeniella skador i contortaplanteringar. Utskottet anser att contorta inte

hör hemma i svenskt skogsbruk och att contorta därför bör förbjudas. Det

anförda bör med anledning av motion Jo305 (v) yrkande 7 ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande contorta

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo305 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. En sammanhållen skogspolitik m.m.

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Ett antal motionsyrkanden från Vänsterpartiet angående skogsbruk har avslagits

med hänvisning till den utvärdering av skogsvårdslagen som just avslutats.

Regeringen räknar med att lägga en proposition under våren. Jag har därför

avstått från att nu reservera mig till förmån för de motionsyrkanden som kommer

att beröras av regeringens utvärdering. Eftersom propositionen inte kommer att

hinna behandlas under årets riksmöte redovisar jag kort vad motionsyrkandena

handlar om.

Skydda rätt skogar

Som kompensation för det intensiva skogsbruket har mark skyddats, bl.a. som

nationalparker och naturreservat. Ungefär 3,4 % av den produktiva skogsmarken

är skyddad. Om man undantar den fjällnära skogen är endast ca 0,6 % av

skogsmarken skyddad i Sverige. Det är långt ifrån de 5 % som expertis bedömer

vara den lägsta nivån för att behålla mångfalden. Det är också långt under vad

många andra länder har skyddat. Genomsnittet för OECD-länderna ligger på ca

9 %.

Det finns också en skevhet i vilka skogsmarker som är skyddade. I stort sett

är det endast den fjällalpina miljön som är tillräckligt skyddad. I södra

Sverige ( där artrikedomen är störst ( är mindre än 1 % skyddad. I t.ex.

Östergötland är bara 0,09 % av skogen skyddad.

Sveriges faktiska låga ambition på detta område rimmar också illa med ett

antal internationella överenskommelser om ett ökat globalt skogsskydd,

överenskommelser där Sverige oftast aktivt drivit på. Det finns t.ex.

konventionen om biologisk mångfald och skogsprinciperna från UNCED i Rio 1992

och Helsingsforsavtalet från 1993 om ett uthålligt skogsbruk. Även Agenda 21-

processen innefattar principen att naturmiljöer och alla deras arter och

mångfald skall bevaras åt eftervärlden.

De reservat som finns täcker inte in de arter och livsmiljöer som finns.

Beräkningar tyder på att cirka hälften av arterna inte finns representerade i

skyddade områden. Artrika miljöer på produktiv mark, t.ex. sumpskogar,

norrländska kustområden, lövdominerade skogar, behöver tas in vid nybildning av

reservat. Kommande reservatbildning måste ske i regioner och biotoper där

skyddet i dag är bristfälligt. Det innebär reservat i södra Sverige, på

produktiva marker, lövskogar etc.

Skapa en långsiktig finansiering av skyddsvärd mark

Frågan om inköp av mark för reservat kräver en långsiktig lösning. Det är

positivt att regeringen nu har startat arbetet med att hitta en hållbar

finansiering men beklagligt att det har dröjt så länge. Det är också

anmärkningsvärt att man missade detta när statens skogar såldes och

bolagiserades. Ett förslag, som väckts av Naturskyddsföreningen, är att

regeringen genom att sälja ut delar av Assi Domän AB skulle få startkapital

till en fond för markinköp. Vänsterpartiet anser inte att Assi Domän AB skall

säljas ut, men att staten som majoritetsägare skall ta en mer aktiv del i hur

bolaget sköts. Däremot är tanken på en fond som långsiktigt skulle täcka

kostnader för markinköp tilltalande. Till en sådan fond skulle staten

tillsammans med skogsbolag, företag och enskilda kunna bidra. Vänsterpartiet

har föreslagit att regeringen skall få i uppdrag att återkomma med förslag på

en fond för finansiering av skyddsvärd mark.

Skärp skogsvårdslagen

Med den nya skogsvårdslag som trädde i kraft 1994 ändrades inriktningen på

skogsbruket. Ett miljömål likställt med produktionsmålet infördes, och den

enskilde skogsägaren gavs större frihet att själv utforma sin skogsskötsel. Den

tidigare lagens krav på röjning och gallring togs bort, liksom

ransoneringsregler och krav på lägsta slutavverkningsålder. Den förändrade

lagstiftningen har inneburit en förändrad skogsskötsel. När Skogsstyrelsen

utvärderat återväxternas kvalitet har resultatet varit nedslående. 38 % av den

undersökta arealen var inte planterad i tid, på 26 % av arealen där naturlig

föryngring använts är inte metoden lämplig och dessutom har för få fröträd

lämnats. Småskogsägarnas kunskaper om skogsvårdslagens krav och de

återväxtåtgärder som krävs är otillräckliga. Det slopade kravet på lägsta

slutavverkningsålder har inneburit att alltför ung skog avverkas. De förändrade

ransoneringsreglerna har medfört spekulation och skövling. Resultatet av

eftersatta skogsvårdsåtgärder blir dåliga föryngringar, lägre sysselsättning

och försämrad kvalitet i den framtida skogen.

Trots att detta är kända fakta har regeringen inte varit beredd att korrigera

lagstiftningen, något som Vänsterpartiet beklagar. Under 1998 skall den nya

lagen utvärderas och regeringen föreslå åtgärder för att komma till rätta med

de uppenbara brister som finns. Vänsterpartiet förutsätter att förslagen

innebär förändringar av skogsvårdslagen i följande riktning:

* Återinför krav på röjning och gallring

* Skärp reglerna för lägsta slutavverkningsålder

* Skärp reglerna för ransonering vid slutavverkning

* Se över jordförvärvslagen och skärp bosättningsplikten

* Skärp tillämpningsföreskrifterna för markberedning

* Kräv säkerhet för återväxtåtgärder som följer fastigheten.

Fördjupad forskning

Kunskapen om den biologiska mångfalden är ojämn. Vissa arter vet vi nästan allt

om, vissa arter känner vi ännu inte ens till. Det finns en tradition att stora,

vackra växter och djur är lätta att ta till sig och satsa resurser på: fåglar,

orkidéer, rovdjur osv. Det är naturligt och självklart. Samtidigt har vi i våra

marker en mikrofauna som på sikt kanske är det viktigaste. Det är fråga om

mikroskopiska djur, svampar, bakterier, små insekter, kvalster etc. Ur dessa

utvinner vi redan i dag ämnen av stor vikt: biologiska bekämpningsmedel,

mediciner etc. I framtiden kommer sådana tillgångar att få allt större

betydelse i takt med att biotekniken utvecklas. Kunskapen kring denna

mikrovärld måste öka.

Även de ekologiska sambanden och artkunskapen om större arter är till stor

del outforskade. Detta visar på behovet av en mer samlad och grundlig forskning

av vad Sveriges biologiska mångfald består av, var den finns, hur den skall

skyddas och hur den påverkas av olika slags mänskliga aktiviteter. Regeringen

bör därför ges i uppdrag att undersöka hur medel till forskning kan slussas

från MISTRA samt undersöka möjligheten att få anslag från EU.

2. En sammanhållen skogspolitik m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

?Ungefär 40 % av den brukade skogen har slutavverkats sedan 1950-talet.? (Citat

ur SNV Monitor 14, Biologisk mångfald i Sverige.) I dag är endast 3,6 % av den

produktiva skogen skyddad och så lite som 0,8 % nedanför skogsodlingsgränsen.

Endast ca 2,5 % av de svenska skogarna klassas i dag som ur- och naturskog.

Trots vetskapen om att nästan 1 700 arter hotas eller missgynnas kraftigt av

dagens skogsbruk hotas och avverkas fortfarande ur- och naturskogar, de enda

refugierna för hotade arter bland svampar, lavar, mossor, insekter och fåglar.

Det rimmar illa med de uttalanden som förekommit från regeringens sida om

vikten av att bevara biologisk mångfald. Miljöpartiet de gröna har vid flera

tillfällen kritiserat regeringen för detta och för att medel inte ställs till

förfogande för att, i första hand, skydda de skogar där hotet är akut. En

nedhuggen naturskog är en förlorad bit natur, och om den någonsin går att

återskapa med alla beståndsdelar vet i dag ingen. Sverige har fått kritik

internationellt för det svaga skydd vi ger våra produktiva skogar. I den

översyn som OECD gjorde under 1996 av det svenska miljöarbetet fick Sverige

kritik just för det dåliga skyddet av produktiv skogsmark.

I detta betänkande har vi flera reservationer. Vi vill dessutom framhålla

följande.

Beträffande Assi Domän

Då Assi Domän bildades kom flera skogsmarker med höga biologiska värden att

ingå i innehavet. Enligt uppgift rådde osäkerhet hos myndigheter om vad som

kunde tas undan och mycket som då borde ha fått skydd fick det därför inte.

Assi Domän har inte alltid visat den hänsyn till dessa marker som hade varit

önskvärd. Flera har till exempel utbjudits till försäljning. Exempel på sådana

är Askö i Sörmlands skärgård, där dessutom en marinekologisk station är

belägen. Och den nyligen aktuella skogen i Svartedalen. Bolaget har, enligt

vårt förmenande, fått berättigad kritik även om just dessa två uppmärksammade

fall kunnat lösas.

Det finns alltså anledning att se över skogsinnehavet i Assi Domän, i första

hand för att ge skydd åt de skogar som har höga biologiska värden. Men med

tanke på behovet av medel för skydd av skogsmark bör det också ses över om mark

utan dessa höga biologiska värden kan säljas för att öka möjligheterna att

skydda skogsmark med annan ägare. Även möjligheter till markbyte borde ses

över.

Miljöpartiet avser att återkomma i dessa frågor.

Beträffande säkerhet för återplantering

Diskussionen om skogsspekulanter har gått höga under ett antal år. Ett problem,

som uppmärksammas i motion 1997/98:Jo309, är deponeringen av medel för

återbeskogning. Vid en försäljning återgår dessa medel till den gamla ägaren.

Vår uppfattning är att de borde följa fastigheten.

Eftersom problemet har uppmärksammats i den utvärdering som just gjorts av

den nya skogsvårdslagen och förslag på förändring finns och beredning sker

reserverar vi oss inte utan avser att återkomma vid behov.

Beträffande klassificering av skyddsvärd natur

I motion 1997/98:Jo701 behandlas impedimenten och deras betydelse för i första

hand hotade arter.

I stället för att avsätta medel så att mer produktiv skog kan skyddas har

diskuterats att ?fuskhöja? andelen skyddad skog genom att räkna in impedimenten

som sådana.

Impedimenten är en rik flora av olika biotoper som myrar och hällmarks-

tallskog, vilket redovisas i motionen. Många har mycket lite skog, framför allt

grova träd. De har mycket olika biologiska värden och många behöver skydd för

sin egen skull, men de hyser inte samma hotade arter som produktiv skogsmark.

?Ca 93 % av de totalt 1 662 rödlistade skogslevande arterna är beroende av mer

produktiva skogar?, skriver Artdatabanken i sin rapport inför

Naturvårdsverkets rapport Skogsreservat i Sverige (nr 4707). Man konstaterar

vidare att 2 % av de rödlistade skogsarterna huvudsakligen förekommer i

impediment och att impedimenten kan ha betydelse för ytterligare 5 % av de

rödlistade skogsarterna.

Eftersom även denna fråga är under beredning väljer vi att i detta sammanhang

inte reservera oss utan avser att följa utvecklingen och återkomma i frågan.

3. Impediment

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m) och Eva Björne (m)

anför:

Vi anser att impediment bör få ett stärkt skydd. Utöver den formellt skyddade

arealen finns omfattande arealer som i praktiken under kortare eller längre

tider är skyddade, t.ex. tekniska och ekonomiska ?impediment?. En stor

skogsmarksareal, ca 3,5 miljoner hektar, med ofta höga naturvärden, utgörs av

biologiska impediment som ger starkt skydd mot avverkningar.

De biologiska impedimenten är skyddade i skogsvårdslagen. Detta innebär att

enbart enstaka träd får fällas. Utöver detta finns en dispensregel. Detta skydd

har en lägre klassning än skyddet av naturreservat. Vi anser dock att detta

skydd inom ramen för nuvarande lagstiftning och i praxis är så starkt att dessa

marker bör redovisas som skyddade. Detta gäller även i internationell

redovisning där dessa impediment bör ingå som skyddade i den svenska

procentredovisningen. Vi föreslår också att regeringen får i uppdrag att utreda

frågan om totalt skydd för impedimenten.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................5

Inledning 5

Allmän skogspolitik och skogsforskning 5

Motionerna 5

Utskottets överväganden 7

Allmän skogspolitik 7

Forskning 8

Avgifter i skogsbruket 9

Skötselfrågor 10

Motionerna 10

Utskottets överväganden 11

Slutavverkningsålder m.m. 11

Säkerhet för återplantering 12

Skyddsvärd skog m.m. 12

Motionerna 12

Utskottets överväganden 14

Skydd av skogsmark för naturvård 14

Impediment m.m. 17

Skogsodlingsmaterial m.m. 17

Hemställan 18

Reservationer......................................20

1. En sammanhållen skogspolitik (mom. 1) 20

2. Ägarstrukturen (mom. 4) 20

3. Forskning och utveckling (mom. 5) 21

4. Avgifter (mom. 6) 21

5. Avgifter (mom. 6) 22

6. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7) 22

7. Slutavverkningsålder m.m. (mom. 7) 23

8. Säkerhet för återplantering (mom. 8) 23

9. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9) 24

10. Skydd av skogsmark för naturvård (mom. 9) 25

11. Biotopskydd (mom. 10) 25

12. Våtmarker (mom. 16) 26

13. Rotsnurr (mom. 17) 26

14. Contorta (mom. 18) 27

Särskilda yttranden................................27

1. En sammanhållen skogspolitik m.m. 27

2. En sammanhållen skogspolitik m.m. 29

3. Impediment 31