Bet. 1997/98:JoU17

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU17

Kärnsäkerhet

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

1997/98

JoU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas några motioner om kärnsäkerhet och vissa närliggande

frågor. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning bl.a. till tidigare

ställningstaganden.

Till betänkandet har fogats en reservation och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1997/98:Jo730 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om SKB:s undersökningsrätt för slutförvaring av kärnkraftsavfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av medborgarkommittéer.

1997/98:N216 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om slutgiltigt

omhändertagande av kärnavfall.

1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statsmakternas ansvar för frågan om slutförvar av kärnavfall.

1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om slutförvar för MOX-avfall,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda möjligheten att göra en s.k. swap.

Utskottet

Kärnsäkerhet och därmed sammanhängande frågor har behandlats av riksdagen vid

flera tillfällen, se bl.a. 1995/96:NU17, 1996/97:JoU16 och 1997/98: BoU3.

Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet - den s.k. kärntekniklagen -

innehåller grundläggande bestämmelser om säkerheten i samband med sådan

verksamhet. I denna lag definieras kärnavfall som använt kärnbränsle som har

placerats i slutförvar, radioaktivt ämne som har bildats i kärnteknisk

anläggning, material eller annat som har tillhört en kärnteknisk anläggning och

blivit radioaktivt förorenat samt radioaktiva delar av en kärnteknisk

anläggning som avvecklas. Med kärnteknisk anläggning avses i lagen förutom

kärnkraftsreaktor bl.a. anläggning för utvinning, framställning, hantering,

bearbetning, förvaring (lagring) av kärnämne samt anläggning för hantering,

bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall.

Fyra kraftföretag i Sverige producerar el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp

AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och Barsebäck AB. Dessa fyra företag har

bildat ett gemensamt bolag, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), med uppgift

att svara för hanteringen av kärnbränslet och kärnavfallet.

I motion Jo730 (fp) yrkande 1 anförs att SKB:s rätt att göra förstudier och

grundliga undersökningar i alla kommuner skall tydliggöras. Enligt motion N223

(m) yrkande 34 bör det ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder

för att säkerställa slutförvarsfrågans lösning. I motion N216 (kd) yrkande 11

föreslås ett tioårigt moratorium innan beslut fattas om hur kärn-avfallet

slutligen skall omhändertas.

Såvitt gäller ansvaret för hantering av kärnavfall vill utskottet erinra om

att det i 10 § kärntekniklagen föreskrivs att den som har tillstånd till

kärnteknisk verksamhet bl.a. skall svara för att erforderliga åtgärder skall

vidtas för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten

uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnbränsle som inte används på nytt.

Beslutsordningen beträffande omhändertagande av kärnavfall behandlades av

utskottet i betänkande 1996/97:JoU16 s. 14, varvid utskottet pekade på den

noggranna beslutsprocess som omgärdar prövningen av lagringsmetoder för

kärnavfall. Vidare anförde utskottet bl.a. att regeringen i december 1996

prövat SKB:s forskningsprogram angående kärnbränsle och kärnavfall samt att SKB

under år 1999 skulle komplettera sin översiktsstudie genom att mer ingående

redovisa de faktorer som borde styra valet av plats för slutförvar. Utskottet

har inhämtat besked från SKB att den angivna tidpunkten alltjämt gäller.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo730 (fp)

yrkande 1, N223 (m) yrkande 34 och N216 (kd) yrkande 11 lämnas utan vidare

åtgärd.

I motion Jo730 (fp) yrkande 3 framförs att lokala medborgarkommittéer bör

inrättas i de kommuner som kan vara aktuella när det gäller lagring av

kärnavfall. Denna fråga behandlades av utskottet i betänkande 1996/97: JoU16 s.

15. Utskottet anförde att frågan om allmänhetens inflytande m.m. vid uppförande

av kärnteknisk anläggning behandlats i betänkandet Ds 1996:22 Ökat inflytande

för allmänheten vid prövning av tillstånd enligt kärntekniklagen samt att

betänkandet överlämnats till Miljöbalksutredningen för samordning med arbetet

på följdlagstiftning till miljöbalken. Numera kan tilläggas att regeringen i

lagrådsremiss den 22 januari 1998 angående följdlagstiftning till miljöbalken

har föreslagit en ändring i kärntekniklagen innebärande ett obligatoriskt krav

på miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i ärenden om tillstånd till uppförande,

innehav eller drift av kärnteknisk anläggning. Enligt lagrådsremissen skall

vidare den föreslagna miljöbalkens regler tillämpas när det gäller

förfarandereglerna, t.ex. kraven på MKB samt planer och planeringsunderlag.

Dessa regler innebär bl.a. att ett tidigt samråd skall hållas bl.a. med

enskilda som särskilt berörs. För verksamheter som kan antas ha betydande

miljöpåverkan skall genomföras ett förfarande med miljökonsekvensbedömning som

är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet (se prop.

1997/98:45).

Det ovan angivna förfarandet avser således prövningen enligt kärntekniklagen,

varvid en samlad bedömning skall göras av den kärntekniska verksamhetens

inverkan på människors hälsa och på miljön. Härtill kommer att den föreslagna

miljöbalken innebär att en tillåtlighetsprövning skall göras av regeringen när

det gäller anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Denna prövning, som

motsvarar den prövning som i dag sker enligt naturresurslagen (1987:12), skall

avse övergripande frågor såsom anläggningarnas lokalisering, art och omfattning

samt frågor om verksamhetens effekter på markanvändning och miljö, energi,

transporter m.m. Även vid den prövningen ställs krav på MKB, varvid de ovan

beskrivna samrådsreglerna med allmänheten blir tillämpliga.

Vidare kan tilläggas att den avgift som skall betalas enligt lagen

(1992:1537) om finansiering av framtida utgifter m.m. för utbränt kärnbränsle

(finansieringslagen) skall täcka de kostnader som staten, kommunerna eller

reaktorinnehavarna har för information till allmänheten, jfr 4 § andra stycket

nämnda lag. I förarbetena till ett förslag om ändring i lagen (prop. 1995/96:83

s. 29) anfördes att vikten av att allmänheten ges insyn i och information om

den verksamhet som i landet bedrivs på kärnenergiområdet hade fått förnyad

aktualitet i samband med att SKB påbörjat arbetet med att finna lämpliga

platser för slutförvar. Vidare påtalades att det mot den bakgrunden fanns

särskilda skäl att i de kommuner där undersökningsarbeten avseende slutförvaret

pågår lokalt kunna lämna information till allmänheten.

Av det anförda framgår att frågan om allmänhetens inflytande när det gäller

kärntekniska anläggningar är föremål för behandling i Regeringskansliet. Likaså

har vikten av information till allmänheten betonats genom den ovan beskrivna

lagändringen i finansieringslagen. Motion Jo730 (fp) yrkande 3 avstyrks i den

mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

Yrkande 4 i motion N273 (mp) angående slutförvar av MOX-avfall tycks syfta på

en kort beskrivning i motionen angående det faktum att utländskt MOX-avfall

förvaras i mellanlagret i Oskarshamn. Såvitt utskottet kan utläsa av

motiveringen framförs inget yrkande om preciserade åtgärder från regeringens

sida, och motionen avstyrks i denna del.

I motion N273 (mp) yrkande 5 påtalas att Sverige år 1980 skickade omkring 140

ton använt kärnbränsle till England. Motionärerna anför att regeringen gett

klartecken till upparbetning av kärnavfallet och menar att detta betyder att

det produceras 900 kg plutonium av det svenska avfallet samt att det finns risk

att plutoniet används till framställning av s.k. MOX-bränsle. Motionärerna

ställer frågor om hur Sverige skall lösa problemet med det upparbetade

kärnavfallet och om Sverige skall göra en s.k. swap och ta hem motsvarande

mängd och samma typ av kärnbränsle som en gång skickades och som uppstår i

svenska kärnkraftverk.

Miljöministern förklarade i frågesvar den 19 augusti 1997 (1996/97:740) och

den 28 januari 1998 (1997/98:341) bl.a. att en utredning visat att det i och

för sig vore tekniskt möjligt att ta tillbaka bränslet utan att det

upparbetades, men att det skulle vara förenat med både säkerhetsproblem för

personalen och stora kostnader. Vidare påtalade ministern att användande av

MOX-bränsle och överlåtelse av plutonium för att låta ett kärnkraftsföretag

tillverka MOX-bränsle kräver regeringens tillstånd.

Av miljöministerns frågesvar framgår att frågan om det aktuella kärnavfallet

utretts. Någon ytterligare åtgärd är enligt utskottets mening inte påkallad.

Motion N273 yrkande 5 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande slutförvaring av kärnavfall

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo730 yrkande 1, 1997/98: N216 yrkande

11 och 1997/98:N223 yrkande 34,

res. 1 (m)

2. beträffande införande av lokala medborgarkommittéer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo730 yrkande 3,

3. beträffande MOX-avfall

att riksdagen avslår motion 1997/98:N273 yrkandena 4 och 5.

Stockholm den 12 februari 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),

Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).

Reservation

Slutförvaring av kärnavfall (mom. 1)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ?Besluts-

ordningen beträffande? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Några politiska beslut om formerna för slutförvar har inte fattats. SKB:s

arbetshypotes är inriktad mot ett koncept som innebär inkapsling och

slutdeponering av allt högaktivt avfall i ett djupförvar 500 meter ner i det

svenska urberget. Innan SKB:s koncept kan utvecklas färdigt behöver företaget

genomföra förstudier och platsundersökningar på ett antal orter i landet. Som

framhålls i motion N223 (m) yrkande 34 har detta förhindrats i bl.a. Storuman

och Malå efter lokala folkomröstningar, varvid omröstningarna i praktiken

gjorts till en fråga om godkännande eller ej av ett slutförvar i kommunen.

Resultatet blir dels att SKB inte kan färdigutveckla sitt koncept för

avfallshanteringen, dels att det finns risk för att förstudierna styrs till

orter med potentiellt positiv opinion snarare än till orter med optimala

geologiska och andra förutsättningar. Enligt utskottets uppfattning är den

lokala opinionen i olika kommuner mycket viktig att beakta. Den bör dock inte

vägas in förrän en godkänd slutförvarsmetod tagits fram och olika alternativ

till lokalisering föreligger. Det bör därför ankomma på regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att säkerställa slutförvarsfrågans lösning. Detta bör

riksdagen, med anledning av motion N223 (m) yrkande 34, ge regeringen till

känna. Motionerna Jo730 (fp) yrkande 1 och N216 (kd) yrkande 11 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande slutförvaring av kärnavfall

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N223 yrkande 34 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo730 yrkande 1 och 1997/98: N216 yrkande 11 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

MOX-bränsle m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion 1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) utvecklas Miljöpartiet de grönas

syn på MOX-bränsle och risker med detta.

För ett år sedan presenterades en utredning om förutsättningarna för att till

Sverige återföra det svenska kärnbränsle som sänts till Sellafield och

slutförvara det här utan upparbetning. Då framgick det att det skulle bli

mycket dyrt att återta de ca 140 ton kärnbränsle som frågan gäller och att en

omkonditionering hade varit nödvändig.

Enligt ursprungligt avtal med BNFL skall kärnavfallet upparbetas och

plutoniet samt uranet därefter skickas tillbaka till Sverige. Halva

upparbetningen har betalats av OKG, Oskarshamns kraftgrupp. I somras gav

regeringen klartecken för en sådan upparbetning. Det betyder att det produceras

900 kg plutonium av det svenska avfallet. 900 kg plutonium motsvarar 180

nagasakibomber.

Risken finns att plutoniet kommer att användas för framställning av MOX-

bränsle, som består av ca 5 % plutonium och 95 % uran. Nästa år tar Sellafield

en ny fabrik i bruk med en kapacitet av 120 ton MOX-bränsle. 1996 producerades

125 ton MOX-bränsle i hela världen!

Regeringen har tagit beslut om direktdeponering i stället för upparbetning

efter 1980 och har bl.a. skrivit: ?Den nuvarande svenska politiken när det

gäller använt kärnbränsle är inriktad på direkt slutförvaring av bränslet utan

upparbetning. Om detta råder enighet i riksdagen. Ett av motiven till denna

hållning rör frågan om ickespridning av kärnvapen mot bakgrund av att plutonium

frigörs vid upparbetning.?

Det är mycket farligt att använda MOX-bränsle, mixed plutonium-uran, men

många länder ser en möjlighet att göra goda affärer. De argumenterar med att

man kan minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Men sanningen är

att man brukar köra 1/3 MOX och 2/3 vanligt kärnbränsle. Då minskar plutoniet i

MOX-bränslet men växer i det andra bränslet. I slutänden blir det mera

plutonium.

MOX-avfallet har många gånger kraftigare neutronstrålning än vanligt

kärnkraftsavfall. Plutoniuminnehållet gör det farligare att hantera än vanligt

uranbränsle. Använt MOX-bränsle innehåller avsevärt högre halter än vanligt

använt uranbränsle av flera andra transuraner, t.ex. det extremt långlivade

neptunium 237 och det ytterst radioaktiva curium 242.

Vi i Miljöpartiet de gröna anser att Oskarshamns kraftgrupp eller något annat

svenskt kärnkraftsföretag aldrig skall få tillstånd att använda MOX-bränsle.

Eftersom miljöministern i en interpellationsdebatt uttryckt liknande farhågor

och åsikter som Miljöpartiet i fråga om MOX-bränsle reserverar vi oss inte i

detta betänkande. Vi avser dock att bevaka frågan och att vid behov återkomma i

frågan på andra sätt.