Bet. 1997/98:JoU18

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU18

Miljövårdsarbetet och försurningen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

JoU18

Sammanfattning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers förslag angående

miljövårdsarbetet och försurningen. I anslutning härtill behandlas tre

följdmotioner med sammanlagt nio yrkanden. Utskottet instämmer i huvudsak i

revisorernas allmänna överväganden. Med hänvisning till bl.a. riksdagens

behandling av förslaget till miljöbalk, en aviserad proposition om

miljöpolitiken, tidigare riksdagsuttalanden i frågan och pågående arbete på

området anser utskottet emellertid att förslaget inte bör medföra någon

särskild åtgärd från riksdagens sida. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer (m, c, fp, mp) och ett

särskilt yttrande (mp).

Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR2

Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad revisorerna anfört i avsnitt 5, Revisorernas slutsatser, om det

svenska miljövårdsarbetet för att komma till rätta med försurningen.

Motionerna

1997/98:Jo21 av Lennart Daléus och Lennart Brunander (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppdrag att utreda hur

ekonomiska styrmedel kan användas och utvecklas för att stärka en

kretsloppsanpassning,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med syfte att utreda

Naturvårdsverkets uppdrag och organisation.

1997/98:Jo22 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag - i enlighet med vad i motionen

anförts - om att målet för Sveriges försurningssituation minst skall vara att

ingen försämring skall ha skett år 2020 jämfört med år 1990,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av årliga kontrollstationer.

1997/98:Jo23 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försurning kontra kortsiktig ekonomi,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skatteväxling mot försurningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillsyn enligt miljöskyddslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försurningsforskningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kalkningsverksamheten.

Utskottet

Inledning

Riksdagens revisorer har i det föreliggande förslaget gjort en omfattande

granskning av försurningsproblemens uppkomst, karaktär och effekter. Vidare

redovisas det nationella och internationella miljövårdsarbetet på detta område.

I avsnittet Revisorernas slutsatser erinras om att det finns en stor enighet i

riksdagen om det nödvändiga i att minska luftföroreningar och försurande

utsläpp. Arbetet med att minska utsläppen är av både nationell och

internationell karaktär. I likhet med flera andra länder i Europa har Sverige

varit framgångsrikt med att minska svavelutsläppen medan det har varit svårare

för både Sverige och andra länder att klara uppställda mål för att minska

utsläpp av kväveoxider och ammoniak. Revisorerna konstaterar att

hittillsvarande mål och åtaganden om utsläppsbegränsningar, enligt forskarnas

beräkningar, är för lågt satta. Genom det förslag till strategi mot

försurningen som antogs av Europeiska kommissionen våren 1997 höjs dock

ambitionerna.

Utskottet ansluter sig i stor utsträckning till revisorernas allmänna

överväganden om allvaret i de miljöproblem som sammanhänger med försurningen.

Det är enligt utskottets mening värdefullt att riksdagen får ett samlat

underlag för fortsatta överväganden i denna fråga. Som revisorerna anför visar

deras granskning att flera frågor behöver uppmärksammas vad gäller Sveriges

insatser i såväl ett nationellt som ett internationellt perspektiv. Det finns

bl.a. anledning att framhålla vikten av det arbete som pågår inom EU i

försurningsfrågan. Som närmare framgår av det följande har utskottet emellertid

inte ansett det nödvändigt att nu föreslå några särskilda åtgärder från

riksdagens sida i de frågor som revisorerna särskilt lyfter fram. Utskottets

ställningstagande beror till stor del på att de aktuella frågorna kommer att

behandlas närmare i samband med redan framlagda eller aviserade propositioner

på miljöområdet. Detta utesluter givetvis inte att revisorernas granskning kan

utgöra ett allmänt underlag för fortsatta överväganden i försurningsfrågan.

Det internationella miljöarbetet på försurningsområdet

Riksdagens revisorers förslag

I de förändringar som nu är aktuella i fråga om miljöforskningens finansiering

förutsätter revisorerna att regeringen slår vakt om forskning och

forskningskompetens som rör försurningssituationen, inte minst i fråga om de

omtvistade orsakssamband som rör markförsurningen. Revisorerna konstaterar med

tillfredsställelse att de problem med finansieringen av en analys av

baskatjoner, som uppmärksammats under granskningen, nu är på väg att klaras ut.

Revisorerna anser även att landets trovärdighet i internationella sammanhang

förutsätter ett seriöst arbete inom landet med att minska de egna utsläppen. De

problem revisorerna pekar på bör därför åtgärdas i det fortsatta miljöarbetet.

Motionen

Enligt motion Jo23 (mp) yrkande 4 utgör överföringen av miljöforskningen från

Naturvårdsverket till MISTRA (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning) ett hot

mot försurningsforskningen. Motionärerna instämmer i revisorernas uppmaning

till regeringen att slå vakt om forskning och forskningskompetens som rör

försurningssituationen.

Utskottets överväganden

I samband med behandlingen av budgetpropositionen (prop. 1997/98:1

utgiftsområde 20, bet. 1997/98:JoU2) redovisade utskottet att anslaget för

miljö- och kretsloppsforskning utgår fr.o.m. år 1998. I stället kommer

huvuddelen av miljöforskningen att administreras via MISTRA som har till

ändamål att stödja forskning av strategisk betydelse för en god livsmiljö. I

propositionen anförde regeringen att resurserna för miljöforskning totalt sett

har vuxit under de senaste åren trots nedskärningar av i första hand

Naturvårdsverkets miljö- och kretsloppsforskning och Skogs- och jordbrukets

forskningsråds miljörelaterade forskning. De nya resurserna har framför allt

skjutits till av MISTRA och EU, vilket inneburit att forskningen om åtgärder

och lösningar fått större tyngd. Förändringen innebär emellertid också att

statens del av den med näringslivet gemensamt finansierade forskning som

bedrivs av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning upphör år 1999.

Regeringen anser att denna forskning är viktig och uttalar i propositionen

därför sin avsikt att följa frågan om den långsiktiga finansieringen av denna

forskning.

Utskottet delar revisorernas uppfattning om försurningen som ett allvarligt

miljöproblem och om dess effekter som både långväga och långsiktiga.

Försurningens orsakssamband är komplexa och olika miljöhot griper in i

varandra. På vissa områden, bl.a. när det gäller markförsurning, är vetenskapen

inte heller enig om orsakssambanden. Försurningsproblemens karaktär medför

därför att det behövs tillförlitliga system för fortlöpande kontroll och

uppföljning av försurningen och dess effekter i olika ekologiska system. Sådana

uppföljningssystem måste också medge långa tidsserier. Regeringens

forskningspolitik på miljöområdet syftar till att omfattningen av de nationella

forskningsresurserna skall upprätthållas på en internationellt sett hög nivå.

Det statsfinansiella läget har emellertid medfört att resurserna måste

utnyttjas så effektivt som möjligt, vilket är bakgrunden till att forskningen

nu har samordnats.

I sammanhanget vill utskottet erinra om den värdering av emissioner från

vägtrafik när det gäller kväveoxider under åren 1980-1995 som på regeringens

uppdrag har utförts av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning i

samarbete med Institutionen för trafikteknik vid Lunds tekniska högskola.

Granskningen har gett vid handen att dessa emissioner har minskat med ca 30 %

under perioden och att den nedåtgående emissionskurvan fortsätter under de

närmaste åren. Granskningen har utgjort underlag för den trafikpolitiska

proposition (1997/98:56) som inom kort kommer att överlämnas till riksdagen.

Mot bakgrund av det ovan anförda, och då utskottet förutsätter att regeringen

noga följer frågan om den långsiktiga finansieringen av miljöforskningen,

finner utskottet att revisorernas förslag i denna del bör kunna tillgodoses

utan något särskilt riksdagens uttalande i frågan. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Jo23 (mp) yrkande 4.

Lagstiftningen som styrmedel

Riksdagens revisorers förslag

Revisorerna konstaterar att arbetet med ett miljöproblem av försurningens

karaktär är behäftat med flera svårigheter. Miljöfrågor hanteras inte inom ett

eget politikområde utan skär tvärsöver andra samhällssektorer, där

miljöhänsynen närmast får karaktär av en tillkommande restriktion i de

avvägningar som görs mellan olika intressen. Granskningen visar att denna

restriktion i många fall inte tas på allvar. Miljöintresset behöver därför

stärkas genom att de långsiktiga konsekvenserna av olika handlingsalternativ

tydliggörs.

Revisorerna konstaterar vidare att miljölagstiftningen endast delvis täcker

in de utsläppskällor som rör försurningsproblemet. Denna fråga bör

uppmärksammas när ett förslag till miljöbalk skall behandlas av riksdagen.

Revisorerna konstaterar även att lagstiftningen endast nyttjas i begränsad

utsträckning av rättsvårdande myndigheter vid överträdelser. Det är regeringens

uppgift att kontrollera att rättsvårdande myndigheter beaktar miljön vid

rättstillämpningen. Ett av syftena med en ny miljölagstiftning är också att

göra myndigheternas befogenheter tydliga. Regeringen bör därför - i enlighet

med revisorernas tidigare förslag i fråga om tillsyn - undersöka i vad mån de

brister i länsstyrelsernas tillsyn av tillståndspliktiga anläggningar som har

uppdagats under granskningen är generella. Därtill bör regeringen överväga

behov av åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Därmed övervägs

revisorernas förslag om att underlätta länsstyrelsernas arbete med tillsyn av

tillståndspliktiga anläggningar. Regeringens översyn kan enligt revisorerna

göras i form av ett uppdrag till Naturvårdsverket, som har det övergripande

tillsynsansvaret. Åtgärderna bör övervägas i anslutning till verkets pågående

arbete med informationssamverkan inom miljötillsyns-området. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en redovisning av resultatet av denna översyn samt

vidtagna åtgärder.

Motionen

Frågan om försurning gentemot kortsiktig ekonomi tas upp i motion Jo23 (mp).

Enligt motionärerna ställs miljöintresset mot olika ekonomiska intressen och

har regelmässigt getts underordnad prioritet i avvägningar inom olika

samhällssektorer. De styrmedel som påverkar avvägningarna bör förändras

(yrkande 1). När det gäller tillsyn enligt miljöskyddslagen finner motionärerna

det märkligt att den av revisorerna redan hösten 1994 efterfrågade granskningen

av tillsynens innebörd och tillämpning ännu inte har redovisats för riksdagen.

Motionärerna förutsätter att Naturvårdsverkets förslag om överföring till

länsstyrelserna av tillsyn av vissa omfattande verksamheter inte läggs till

grund för beslut om den framtida prövningen av miljöfarliga verksamheter

(yrkande 3).

Utskottets överväganden

Som revisorerna konstaterar hanteras miljöfrågor inte inom ett eget politik-

område utan återfinns även inom andra samhällssektorer, där miljöhänsynen

närmast får karaktär av en tillkommande restriktion i de avvägningar som görs

mellan olika intressen. Miljöintresset behöver därför stärkas genom att de

långsiktiga konsekvenserna av olika handlingsalternativ görs tydligare.

Revisorernas granskning har visat på brister i miljölagstiftningen och i

myndigheternas befogenheter. I sammanhanget nämns särskilt länsstyrelsernas

tillsyn av tillståndspliktiga anläggningar. Miljökonsekvensbeskrivningarna har

visat sig otillräckliga och har inte uppfyllt det avsedda syftet. Som

revisorerna anför kan en tydligare reglering av de krav som bör ställas på

miljökonsekvensbeskrivningar bli ett viktigt stöd för miljöhänsyn i det

fortsatta miljövårdsarbetet.

Utskottet behandlar för närvarande regeringens förslag till miljöbalk (prop.

1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). När det gäller länsstyrelsernas prövning av

tillstånd till miljöfarlig verksamhet föreslås denna få fastare former genom

att tillstånden prövas av en självständig och till länsstyrelsen administrativt

knuten prövningsmyndighet. Förfarandet vid länsstyrelsen skall enligt förslaget

anpassas till förfarandet i den miljödomstol som föreslås inrättad. Regeringen

föreslår vidare att kraven på miljökonsekvensbeskrivningar utökas och skärps

och anpassas ytterligare till EG-regler och andra internationella regler. Också

i andra avseenden kommer den nya miljöbalken att få betydelse när det gäller

försurningsarbetet. Det gäller t.ex. bestämmelser om allmänna hänsynsregler,

miljökvalitetsnormer, miljöriskområden och befogenheten för regeringen att

utfärda generella föreskrifter i fråga om miljöfarlig verksamhet.

Enligt utskottets mening kommer de synpunkter och förslag som framförs av

revisorerna att i stor utsträckning bli tillgodosedda med införandet av en

miljöbalk och med den följdlagstiftning som riksdagen i samband därmed kommer

att ta ställning till. När det gäller miljöfrågor av mer övergripande art vill

utskottet hänvisa till den miljöpolitiska proposition som kommer att

presenteras för riksdagen under våren 1998. Revisorernas förslag i denna del

bör således inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet vill i anslutning till motion Jo23 (mp) - utöver vad som anförts

ovan - hänvisa till regeringens uttalanden i olika sammanhang om inriktningen

av den ekonomiska politiken och till finansutskottets bedömning i betänkande

1996/97:FiU1. Enligt finansutskottet råder det inget motsatsförhållande mellan

strävan att öka tillväxten och ambitionen att skydda och förbättra miljön. En

hållbar utveckling förutsätter att miljöarbetet får genomslag i alla

samhällssektorer. Våren 1997 behandlade utskottet regeringens skrivelse om en

hållbar utveckling (skr. 1996/97:50, bet. 1996/97:JoU11). I skrivelsen anförde

regeringen att ett centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och

ekologiskt långsiktigt hållbar tillväxt. Med det anförda avstyrker utskottet

motion Jo23 (mp) yrkandena 1 och 3 i den mån motionsyrkandena inte kan anses

tillgodosedda.

Ekonomiska styrmedel

Riksdagens revisorers förslag

Revisorerna anser att de positiva erfarenheterna av ekonomiska styrmedel bör

tas till vara. Regeringen bör undersöka om det finns en outnyttjad potential

för ekonomiska styrmedel även på det nationella planet, t.ex. inom

jordbruksområdet, där vidtagna åtgärder ännu inte har lett till minskade

ammoniakutsläpp. Införande av ekonomiska styrmedel i större skala förutsätter

emellertid att andra länder genomför motsvarande förändringar. Revisorerna

erinrar om Skatteväxlingskommitténs bedömning att förutsättningarna för

skatteväxling i ett 15-årsperspektiv är minst lika stora som under 1980- och

1990-talen. En undersökning av möjligheten att öka användningen av ekonomiska

styrmedel kan enligt revisorerna ske i form av ett uppdrag till en inom området

fristående myndighet såsom Sveriges lantbruksuniversitet eller

Naturvårdsverket.

Motionerna

Enligt motion Jo21 (c) bör en utredning tillsättas med uppdrag att utreda hur

ekonomiska styrmedel kan användas för att stärka en kretsloppsanpassning

(yrkande 1). Frågan om skatteväxling mot försurningen tas upp i motion Jo23

(mp) yrkande 2. Motionärerna efterlyser ett omedelbart beslut om skatteväxling

för åren 1998-2000 och därefter principbeslut om fortsatt skatteväxling fram

till år 2010. Beslutet bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. år 2000 och ca

100 miljarder kronor inom 25 år.

Utskottets överväganden

Ekonomiska styrmedel har visat sig effektiva för att hejda och minska miljöhot.

Det kan i dag konstateras att den successivt ökade miljörelateringen av

skattesystemet i vårt land under de senaste årtiondena har bidragit till

uppnåendet av viktiga miljömål. Enligt utskottets mening bör Sverige även

fortsättningsvis vara pådrivande i arbetet för att bekämpa de globala och

regionala miljöhoten. I detta arbete bör de positiva erfarenheterna av

ekonomiska styrmedel tas till vara. Som revisorerna påpekar förutsätter

emellertid införande av ekonomiska styrmedel i större skala att andra länder

genomför motsvarande förändringar. I sitt slutbetänkande Skatter, miljö och

sysselsättning (SOU 1997:11) presenterar Skatteväxlingskommittén ett antal

övergripande principer och rekommendationer för arbetet med ökad

miljörelatering av skattesystemet. Vissa av dessa förslag torde utskottet få

anledning att återkomma till i samband med riksdagens behandling av den

aviserade propositionen om miljöpolitiken.

Utskottet har inte någon annan uppfattning än revisorerna om ekonomiska

styrmedel som effektiva instrument i miljöarbetet. Med hänvisning till det ovan

anförda är utskottet emellertid inte berett att i detta sammanhang särskilt

förorda någon av de åtgärder som föreslås av revisorerna. Förslaget bör i denna

del inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Det ovan anförda innebär även att riksdagen avstyrker motionerna Jo21 (c) och

Jo23 (mp) i motsvarande delar. När det gäller skatteväxlingsfrågor bör

tilläggas att riksdagen av formella skäl inte kan fatta beslut som avser år

1998.

Förtydligande av miljömålen

Riksdagens revisorers förslag

Revisorerna har under granskningen konstaterat att det råder skilda

uppfattningar om riksdagens mål att minska ammoniakutsläppen med 25 %.

Osäkerheten gäller främst den geografiska avgränsningen av målet. Denna

osäkerhet framstår som betydelsefull - inte bara principiellt - med hänsyn till

Naturvårdsverkets senaste uppgifter om de geografiska skillnaderna i fråga om

behovet av minskade ammoniakutsläpp, Revisorerna förutsätter att de nya

miljömål som regeringen under våren avser att föreslå riksdagen kommer att bli

mer tydligt definierade.

Motionen

Målet för Sveriges försurningssituation tas upp i motion Jo22 (kd). Regeringen

bör återkomma med förslag som innebär att någon försämring inte bör ske till år

2020 i jämförelse med år 1990 (yrkande 1). Naturvårdsverket bör ges i uppdrag

att årligen kontrollera försurningssituationen (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare uttryckt viss kritik mot de nationella miljömålens

utformning och struktur (bet. 1996/97:JoU11). Enligt utskottets mening beror

problemen delvis på oklarheter i fråga om den statsrättsliga och politiska

betydelsen av olika riksdagsbeslut och uttalanden om inriktningen av

miljöarbetet. Målen är inte formulerade utifrån en klar målstruktur, och en rad

odefinierade begrepp har använts i målbeskrivningen. Utskottet ansåg det i

angivna betänkande angeläget att dessa brister i största möjliga utsträckning

rättas till i det fortsatta arbetet och att den miljöpolitiska propositionen

utformas på ett sätt som gör det möjligt för riksdagen att fatta ett konkret

och överskådligt beslut om miljöpolitikens mål och medel.

Utskottet delar således de synpunkter på de nationella miljömålen som förs

fram i revisorernas förslag. I likhet med revisorerna förutsätter utskottet att

de nya miljömål som kommer att föreslås riksdagen i den miljöpolitiska

propositionen får en utformning som överensstämmer med riksdagens och

revisorernas önskemål. Någon särskild riksdagens åtgärd i frågan är därmed inte

påkallad. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo22 (kd) i den mån

motionen inte kan anses tillgodosedd.

Naturvårdsverkets roll

Riksdagens revisorers förslag

Revisorerna anser att Naturvårdsverkets roll behöver förtydligas. Verket är en

tillförlitlig kunskapsförmedlare men har problem med sin pådrivande roll.

Uppgiften som pådrivare är emellertid viktig. Regeringen bör därför se över

verkets instruktion. Det pådrivande momentet bör renodlas genom att det

egentligen orealistiska kravet att verket mer eller mindre skall säkerställa

god miljö och biologisk mångfald tas bort. Enligt revisorerna kan detta krav i

stället ersättas med kravet att verket skall främja en god miljö och biologisk

mångfald eller - helt enkelt - en ekologiskt hållbar utveckling.

Motionen

I motion Jo21 (c) begärs en utredning med syfte att göra en översyn av

Naturvårdsverkets uppdrag och organisation (yrkande 2).

Utskottets överväganden

I ett framgångsrikt miljöarbete har Naturvårdsverket en tongivande roll och är

samtidigt en förutsättning för att kommuner och organisationer skall kunna

arbeta aktivt med miljöfrågor. Utskottet instämmer emellertid i revisorernas

bedömning att Naturvårdsverkets roll behöver diskuteras närmare mot bakgrund

bl.a. av det miljöpolitiska reformarbetet. Införandet av de nya miljömål som

kommer att föreslås i den miljöpolitiska propositionen tillsammans med

införandet av en miljöbalk kommer givetvis att få stor betydelse för

Naturvårdsverkets kommande uppgifter och organisation. Utskottet anser det

lämpligt att avvakta erfarenheterna av de kommande miljöpolitiska besluten och

är således inte berett att föreslå något särskilt riksdagens uttalande om

Naturvårdsverkets framtida roll och om utformningen av en instruktion för

verket. Utskottet har för övrigt inhämtat att verket den 1 januari 1998 på eget

initiativ beslutade om en ny organisation. Organisationen är inriktad på

verkets uppgifter i ett femårsperspektiv och på verkets nyckelroll i de

kommande årens miljöarbete.

Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo21 (c) yrkande 2 i

den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Kalkning

Motionen

Enligt motion Jo23 (mp) bör kalkningsverksamheten bibehållas och utvidgas

(yrkande 5).

Utskottets ställningstaganden

Det långsiktiga målet med det svenska kalkningsprogrammet skall enligt

utskottets mening vara det nationella intresset att bevara den biologiska

mångfalden och att bibehålla förutsättningarna för utnyttjandet av

naturresurserna i sjöar och vattendrag. Kalkningen innebär därför ett

långsiktigt åtagande, och en långsiktig planering är önskvärd för att

kalkningsverksamheten skall kunna bedrivas effektivt. I sitt betänkande över

statsbudgeten för budgetåret 1998, utgiftsområde 20, redogjorde utskottet

utförligt för det arbete som pågår inom departement och myndigheter när det

gäller kalkningsverksamheten (bet. 1997/98:JoU2). Vidare beslöts, på utskottets

förslag, att ytterligare 20 miljoner kronor skulle tillföras

kalkningsverksamheten. I betänkande 1997/98:JoU9 föreslog utskottet ett

tillkännagivande till regeringen av innebörd att kalkning och åtgärder för att

minska övergödning av sjöar är exempel på åtgärder som måste fortgå i

oförminskad omfattning. Regeringen borde därför i budgetpropositionen för år

1999 lägga fram förslag om medelstilldelning till kalkning som innebär att

verksamheten kan fortgå i oförminskad omfattning i de sjöar och vattendrag som

är av betydelse för fisket och den biologiska mångfalden. Med det anförda

finner utskottet syftet med motion Jo23 (mp) yrkande 5 i allt väsentligt

tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det internationella miljöarbetet på

försurningsområdet

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och motion

1997/98:Jo23 yrkande 4,

res. 1 (mp)

2. beträffande lagstiftningen som styrmedel

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och motion

1997/98:Jo23 yrkandena 1 och 3,

3. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och

motionerna 1997/98:Jo21 yrkande 1 och 1997/98:Jo23 yrkande 2,

res. 2 (c)

res. 3 (mp)

4. beträffande förtydligande av miljömålen

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och motion

1997/98:Jo22,

5. beträffande Naturvårdsverkets roll

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och motion

1997/98:Jo21 yrkande 2,

res. 4 (m, c, fp)

6. beträffande Riksdagens revisorers förslag i övrigt

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag i de delar som ej omfattas

av utskottets hemställan ovan,

7. beträffande kalkning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo23 yrkande 5.

Stockholm den 3 mars 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine

Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun

Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och Michael Hagberg (s).

Reservationer

1. Det internationella miljöarbetet på försurningsområdet (mom. 1)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I sina slutsatser uppmärksammar revisorerna försurningsforskningens allvarliga

situation. De förändringar som nu genomförs när det gäller miljöforskningen,

dvs. överföring av ansvaret för forskningen från Naturvårdsverket till

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA), utgör ett hot mot

försurningsforskningen, inte minst i fråga om markförsurningen. Jag instämmer i

revisorernas uppmaning till regeringen att slå vakt om forskning och

forskningskompetens som rör försurningen.

Detta bör riksdagen, med anledning av revisorernas förslag och motion Jo23 (mp)

yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande det internationella miljöarbetet på försurningsområdet

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del

och motion 1997/98:Jo23 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

2. Ekonomiska styrmedel (mom. 3)

Lennart Daléus (c) och Lennart Brunander (c) anför:

I sitt förslag diskuterar revisorerna de positiva effekterna av ekonomiska

styrmedel och erinrar om Skatteväxlingskommitténs bedömning att

förutsättningarna för skatteväxling i ett 15-årsperspektiv är minst lika stora

i dag som under 1980- och 1990-talen (SOU 1997:11). Skatteväxlingskommittén

konstaterade vidare att det bör utredas ytterligare hur ekonomiska styrmedel

kan användas och utvecklas i syfte att förstärka en kretsloppsanpassning.

Revisorerna gör en liknande bedömning. Vi delar denna uppfattning. Regeringen

bör således skyndsamt tillsätta en utredning med uppdrag att utreda möjligheten

att med ekonomiska styrmedel stärka en kretsloppsanpassning.

Detta bör riksdagen, med anledning av revisorernas förslag och motion Jo21 (c)

yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del

och motion 1997/98:Jo21 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Jo23

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Ekonomiska styrmedel (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Till skillnad från revisorerna anser jag att grön skatteväxling är en

förutsättning för att åstadkomma en bred lösning när det gäller de små och

diffusa försurande utsläppen. Eftersom merparten av dessa utsläpp är relaterade

till någon form av energianvändning är följaktligen energibeskattning ett

utomordentligt viktigt styrmedel för att komma till rätta med dessa utsläpp.

En grön skatteväxling innebär förenklat att höjda skatter på energi, råvaror

och utsläpp växlas mot sänkta skatter på arbete. Enligt min mening är

skatteväxling ett mycket betydelsefullt styrmedel för att åstadkomma en

genomgripande och långsiktig omvandling av samhället mot ett ekologiskt

hållbart kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna ske så effektivt som

möjligt behöver samhällets aktörer, dvs. företag och hushåll, tydliga och

långsiktiga politiska beslut som anger färdriktningen. Riksdagen bör därför

redan nu fatta bindande beslut om skatteväxling av ca 25 miljarder kronor för

åren 1999-2000 och principbeslut om skatteväxling av ytterligare ca 100

miljarder inom 15 år. Regeringen bör lägga fram de förslag om

skattelagstiftning som erfordras.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo23 (mp) yrkande 2, som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ekonomiska styrmedel

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo23 yrkande 2 och med avslag på

Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del och motion 1997/98:Jo21

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Naturvårdsverkets roll (mom. 5)

Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m),

Eva Eriksson (fp), Eva Björne (m) och Lennart Brunander (c) anför:

Revisorerna anser att Naturvårdsverkets roll behöver förtydligas. Verket är en

tillförlitlig kunskapsförmedlare men har problem med sin pådrivande roll.

Uppgiften att vara pådrivande är emellertid viktig. Det pådrivande momentet bör

renodlas genom att det egentligen orealistiska kravet att verket mer eller

mindre skall säkerställa en god miljö och biologisk mångfald tas bort. I

stället kan detta krav ersättas med kravet att verket skall främja en god miljö

och biologisk mångfald eller, helt enkelt, en ekologiskt hållbar utveckling. Vi

instämmer i revisorernas slutsatser. Det finns således behov av en

förutsättningslös genomgång av Naturvårdsverkets uppdrag och organisation med

syfte att säkerställa ett så effektivt miljöarbete som möjligt och en effektiv

användning av verkets medel. Regeringen bör därför snarast tillsätta en

utredning med denna uppgift.

Detta bör riksdagen, med anledning av revisorernas förslag och motion Jo21 (c)

yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Naturvårdsverkets roll

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag i motsvarande del

och motion 1997/98:Jo21 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

Särskilt yttrande

Kalkning

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I betänkandet behandlas ett antal yrkanden som har avstyrkts av utskottet och

där Miljöpartiet de gröna inte har reserverat sig. Vi vill dock framhålla

följande:

1 Försurningen fortfarande ett hot

Trots att försurningen under 30 år har varit ett känt miljöproblem är den

fortfarande ett hot mot den svenska naturen. Det sura nedfallet påverkar, både

direkt och indirekt, på flera sätt det biologiska livet. Ett allt lägre pH

medför att metaller, t.ex. aluminium, lakas ut i de svenska skogsjordarna.

Detta leder inte bara till att de biologiska förutsättningarna i skogsmarken

förändras, t.ex. genom allt mindre mykhorriza i marken, utan metallutlakningen

till sjöar och vattendrag påverkar, liksom försurningen i sig, det biologiska

livet i vattnen. Många arter är mycket känsliga för pH-förändringar och

metaller och hotas därför till sin existens av försurningen. Döda sjöar är

fortfarande vanligt förekommande, framför allt i västra Sverige, och utan

kalkning finns det risk för att allt fler sjöar och vattendrag förlorar den

biologiska mångfald regeringen säger sig vilja värna.

Riksdagens revisorer har i det aktuella förslaget redovisat ett i huvudsak

mycket gediget arbete som sätter fingret på de väsentliga problemen med dagens

miljövårdsarbete för att motverka försurning. Invändningar mot förslaget kan

främst riktas mot de i flera fall otillräckliga åtgärder som revisorerna

förespråkar för att avhjälpa problemen. Eftersom vi förutsätter att

problematiken kommer att behandlas i regeringens proposition om miljöpolitiken

som utlovats till våren 1998 har vi valt att spara många av våra synpunkter och

förslag till åtgärder till detta tillfälle. Vi vill nu dock framhålla följande.

2 Miljöbalken - ett verktyg mot försurning

Som revisorerna påpekar innehåller det förslag till miljöbalk som regeringen,

Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet har enats om vissa förbättringar som i

framtiden kommer att bidra till att stärka arbetet mot försurningen.

Det gäller för det första miljöbalkens skärpta regler för

miljökonsekvensbeskrivningarnas (MKB) tillämpning och innehåll. Det blir med

den nya, betydligt utförligare regleringen av tillämpning och inte minst

innehåll i MKB svårare att ?fuska över? miljöhänsyn i bl.a.

exploateringsföretag.

Miljöbalken bidrar också med ett helt nytt instrument i arbetet mot

försurning, nämligen miljökvalitetsnormer. Med miljökvalitetsnormer i den

föreslagna miljöbalken ges regeringen möjlighet att införa miljökvalitetsnormer

för en region eller för hela landet. Miljökvalitetsnormer kan ta sikte på just

det som är nödvändigt för att stoppa fortsatt försurning, dvs. att begränsa

halter av förorenande gaser i luften. Normerna kan också uttryckas som

förekomst av organism i vatten, t. ex. insektslarver som är ypperliga

indikatorer på miljötillståndet vad beträffar försurning. Rätt använda kan

miljökvalitetsnormer bli ett mycket verksamt verktyg i arbetet mot

försurningen.

3 Kalkningsverksamheten

Anslaget till kalkning har sjunkit stadigt under de senaste åren. Nu har

regeringen satt ner foten och bestämt att nivån framöver skall ligga på 140

miljoner kronor per år. Eftersom utgiftsprognosen för år 1997 är nästan 178

miljoner kronor - det finns medel reserverade - är även detta en minskning

jämfört med tidigare. Enligt vår bedömning är 140 miljoner kronor per år en

alltför låg nivå för att skapa ekologisk hållbarhet och säkra den biologiska

mångfalden.

Kalkning är ett effektivt och nödvändigt medel för att skydda många djur och

växter som är känsliga för låga pH-värden. Minskar kalkningen riskerar många

arter som ArtDatabanken i Uppsala fört upp på sin lista över hotade arter att

försvinna.

Miljöpartiet de gröna anser att kalkningsverksamheten måste fortsätta och

utvidgas, vilket inte är möjligt med den nivå man nu valt. Vi anser att

verksamheten måste utökas och att fler sjöar och vattendrag än i dag skall

kalkas. För närvarande är endast 45 % av de sjöar som är i behov av kalkning

föremål för sådana insatser. Så länge försurningen är en realitet och hotar

många arter för vilka antalet biotoper hela tiden minskar måste kalkningen

fortsätta och utökas.

Eftersom detta framför allt är en budgetfråga avser vi att återkomma i andra

sammanhang.