Bet. 1997/98:JoU19

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU19

Jakt och viltvård

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

JoU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 34 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om olika

jakt- och viltvårdsfrågor. De flesta motionerna tar upp frågor som riksdagen i

stor enighet har delegerat till regeringen och berörda myndigheter. Det gäller

t.ex. frågor om skyddsjakt på skarv och säl samt jakttider m.m. för olika

djurarter. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet fogas fyra reservationer och fem särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddsjakt på säl.

1997/98:Jo901 av Gudrun Lindvall och Thomas Julin (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den s.k. forskningsjakten på säl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på säl i vatten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en analys över vilka som skall ha ersättning för sälskador och

storleken på denna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvidgning av sälskyddsområden.

1997/98:Jo902 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om björnjakt.

1997/98:Jo903 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på enkelbeckasin i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en undersökning för att klarlägga varför enkelbeckasinen har minskat

så kraftigt i antal.

1997/98:Jo904 av Olle Lindström och Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerad

allmän jakt på säl.

1997/98:Jo905 av Lars Björkman och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att allmän

jakttid på korp återinförs.

1997/98:Jo906 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

ytterligare verkningsfulla åtgärder, allmän jakt, för att begränsa och

balansera utbredningen av mellanskarv i Kalmarsund och i övriga berörda

områden.

1997/98:Jo907 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på tjäder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en bevarandeplan för tjädern.

1997/98:Jo908 av Axel Andersson och Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

att snarast införa jakt på gråsäl i Bottniska viken (från Upplandskusten och

norrut).

1997/98:Jo909 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan odlingsgränsen och

i renbetesfjällen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att denna jakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn både till

naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de nämnda rovdjurens behov av ripa, i första hand jaktfalkens,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ordet viltvård bör bytas mot faunavård för ett vidare ekologiskt

synsätt.

1997/98:Jo910 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddsjakt på säl,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av ersättningsreglerna för viltskador.

1997/98:Jo911 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på

grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.

1997/98:Jo913 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av älgjaktens

bedrivande under de senaste 30 åren.

1997/98:Jo914 av Siw Persson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jaktbeslut skall, ur djurskyddssynpunkt, grunda sig på samma

djursyn som ligger till grund för djurskyddslagen, nämligen att man skall se på

djur som individer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jaktbeslut måste underställas miljöbedömning.

1997/98:Jo915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyddsjakt må införas i

vårt land på vildlevande minkar.

1997/98:Jo916 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett

faunaråd.

1997/98:Jo917 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jakten skall vara långsiktigt ekologiskt hållbar och att detta

skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man vill jaga,

2. att riksdagen hos regeringen begär att jaktlagen och tillhörande

förordning ses över i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på arter uppförda på Artdatabankens hotlista,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt under häckningstid,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt på arter där populationerna minskar.

1997/98:Jo918 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalbefolkningens jakträtt på

allmänt vatten.

1997/98:Jo919 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användning av blyhagel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jakt med hagel i fågelflockar.

Utskottet

Skyddsjakt på säl och skarv m.m.

Frågor om skyddsjakt på skarv och säl har behandlats av utskottet vid ett par

tillfällen de senaste åren, se betänkandena 1995/96:JoU12 s. 3 f. och

1996/97:JoU19 s. 5 f. Utskottet vill återigen påpeka att dessa frågor har

delegerats till regeringen och berörda myndigheter, dvs. Naturvårdsverket och

länsstyrelserna.

Naturvårdsverket har enligt jaktförordningen (1987:905) möjlighet att ge

tillstånd till skyddsjakt på säl om det bedöms nödvändigt. Givetvis måste

beaktas att sådan skyddsjakt utförs på ett sätt som är etiskt försvarbart och

åstadkommer minsta möjliga lidande för djuren. I Naturvårdsverkets regi har

bedrivits viss försöksverksamhet med skyddsjakt på säl. Utskottet förutsätter

att erfarenheterna av denna verksamhet läggs till grund för fortsatta

överväganden om skyddsjakten och att en rimlig avvägning kan göras mellan

fiskenäringens intressen och bevarandeintressen. Någon ytterligare åtgärd med

anledning av motionerna Jo405 (m) yrkande 8, Jo901 (mp) yrkandena 1 och 2,

Jo904 (m), Jo908 (s) och Jo910 (m) yrkande 1, som alla behandlar frågor om jakt

på säl, bör inte vidtas för närvarande.

Regler om ersättning för de skador som orsakas av vilt finns i 29 a §

jaktförordningen. Av bestämmelsen framgår att ersättning får i mån av tillgång

på medel lämnas av statsmedel om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande

själv svarar för den kostnad som skadan föranleder. Vidare framgår av

bestämmelsen att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om sådan ersättning.

Utskottet har inhämtat att det vid Naturvårdsverket pågår en översyn av

ersättningsreglerna. Motionerna Jo901 (mp) yrkande 3 och Jo910 (m) yrkande 2,

som båda påtalar behovet av en översyn av ersättningsreglerna vid sälskador,

får därmed anses tillgodosedda och kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Frågan om sälskyddsområden diskuteras i motion Jo901 (mp) yrkande 4.

Motionärerna anför att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får

vistas, men där fiske får ske på egen risk.

Av 14 b § naturvårdslagen (1964:822) framgår att om det behövs särskilt skydd

för en djur- eller växtart inom ett visst område får regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränker rätten till

bl.a. jakt eller fiske. Enligt 15 § naturvårdsförordningen (1976:484) är det

länsstyrelsen som meddelar sådana föreskrifter. Utskottet konstaterar således

att dessa frågor hanteras av behöriga myndigheter i den ordning som gäller för

förvaltningsbeslut i enskilda fall. Utskottet avstyrker motion Jo901 (mp)

yrkande 4.

I motion Jo906 (c) påtalas behovet av allmän jakt för att begränsa och

balansera utbredningen av mellanskarv.

Som utskottet tidigare påpekat (se bet. 1995/96:JoU12 s. 4 och 1996/97:JoU19

s. 5) avskaffades den allmänna jakttiden på skarv fr.o.m. den 15 juni 1995 till

följd av en ändring i jaktförordningen. Förändringen genomfördes för att

anpassa svenska regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar

(fågeldirektivet). Den 29 juni 1997 ändrades fågeldirektivet på det sättet att

den art av skarv som förekommer i Sverige inte längre upptas i direktivets

bilaga 1 (se kommissionens direktiv 97/49/EG). Det innebär att det inte längre

uppställs lika stränga krav som tidigare när det gäller åtgärder för bevarande

av skarvens livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte upptagits i direktivets bilaga 2

är det dock inte möjligt att tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är

skyddsjakt tillåten enligt vad som beskrivs nedan.

Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtagliga risker för

allvarliga skador av vilt, får enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet

som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa

risker. Med stöd av 24 § jaktförordningen får Naturvårdsverket eller

länsstyrelsen besluta om sådan jakt. Enligt 29 § jaktförordningen får

länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt på vissa, annars fredade, djur, om

det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador eller olägenheter

på grund av beståndens storlek eller av andra skäl.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket vid olika tillfällen har

diskuterat de problem som stora skarvkolonier medför med berörda intressenter.

Sedan år 1994 har ett forskningsprojekt pågått, som har till syfte att öka

kunskapen om skarven och dess inverkan på fiskbestånden. Vidare har inhämtats

från Naturvårdsverket att arbete med en åtgärdsplan för hantering av

skarvfrågan pågår vid danska miljöministeriet och att denna åtgärdsplan väntas

under första kvartalet 1998. Planen skall bl.a. behandla vilka metoder som bör

användas för att komma till rätta med skarvproblemet. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion Jo906 (c).

I motion Jo905 (m) anförs att allmän jakttid på korp bör återinföras. Även

när det gäller korp följer emellertid av EU:s fågeldirektiv att allmän jakt

inte är tillåten. Som ovan anförts innebär jaktförordningen att länsstyrelsen,

om det behövs för att bl.a. förebygga skador, kan ge tillstånd till jakt efter

vissa, annars fredade, djur. Motionen avstyrks.

Enligt motion Jo915 (m) måste skyddsjakt införas på vildmink. Utskottet vill

erinra om att enligt jaktförordningen infaller allmän jakttid för mink under

tiden den 1 augusti-den 30 april. På holmar och skär är skyddsjakt med hänsyn

till fågellivet tillåten året om. Vidare har utskottet inhämtat att

Länsstyrelsen i Stockholms län utarbetat en minkpolicy för Stockholms skärgård

samt fattat beslut om jakt under år 1998 efter mink på allmänt vatten.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion Jo915 (m)

lämnas utan vidare åtgärd.

Jakt på enkelbeckasin m.fl. arter

I motionerna Jo903 (mp) yrkande 1 och Jo907 (mp) yrkande 1 anförs att

enkelbeckasin respektive tjäder måste fridlysas. Vidare anförs i motion Jo903

(mp) yrkande 2 att en undersökning bör göras för att klarlägga varför

enkelbeckasinen minskat så kraftigt i antal. I motion Jo907 (mp) yrkande 2

föreslås att en bevarandeplan tas fram för tjädern.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att riksdagen i 29 § jaktlagen

har bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika

slag av vilt får jagas inom skilda delar av landet. Naturvårdsverket har det

centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna. När det

gäller enkelbeckasin har utskottet dessutom inhämtat från Naturvårdsverket att

arten är föremål för särskild uppmärksamhet. Med det anförda föreslår utskottet

att motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

I motion Jo917 (mp) yrkande 1 anförs att jakt skall vara ekologiskt hållbar

och att detta skall säkerställas genom årliga inventeringar av de arter man

vill jaga. Motionären föreslår att jaktlagen och tillhörande förordning ses

över (yrkande 2). Vidare yrkar motionären att de arter som finns på den s.k.

Artdatabankens lista inte borde få jagas (yrkande 3) och att jakt inte bör vara

tillåten beträffande arter vars population minskar (yrkande 5).

Utskottet delar motionärens uppfattning att jakt skall bedrivas på ett

ekologiskt hållbart sätt. Utskottet erinrar om att det i 4 § jaktlagen stadgas

bl.a. att viltet skall vårdas i syfte dels att bevara de viltarter som tillhör

landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i

landet, dels främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig

utveckling av viltstammarna. Som ovan anförts har riksdagen i 29 § jaktlagen

bemyndigat regeringen att bl.a. meddela föreskrifter om de tider när olika slag

av vilt får jagas inom skilda delar av landet, och det är Naturvårdsverket som

har det centrala myndighetsansvaret för både jakt- och faunavårdsfrågorna.

Utskottet har inhämtat att jakttiderna ses över med några års mellanrum efter

förslag av Naturvårdsverket. Jakttiderna kan dessutom ändras även vid andra

tillfällen om behov uppstår. Enligt utskottets uppfattning saknas det därför

anledning att nu göra en översyn av regleringen. Det bör tilläggas att

utskottet helt nyligen behandlat motionsyrkanden (mp) om ekologiskt hållbar

jakt m.m. i betänkande 1997/98:JoU11. Riksdagsdebatten i ärendet ägde rum den 4

februari. Vidare kommer utskottet inom kort att behandla motioner om biologisk

mångfald m.m. i ett betänkande om vissa miljöpolitiska frågor (JoU26). Motion

Jo917 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Jordbruksministern anförde den 6 mars 1997 i ett svar på interpellation

1996/97:175 att Naturvårdsverket med jämna mellanrum fastställer en förteckning

över hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter av ryggradsdjur i Sverige,

den s.k. rödlistan. Underlaget till förteckningen tas fram av Artdatabanken vid

Sveriges lantbruksuniversitet på uppdrag av Naturvårdsverket. Rödlistan

innehåller fem olika hotkategorier, nämligen försvunna (kategori 0), akut

hotade, sårbara, sällsynta samt hänsynskrävande. Kategori 4, hänsynskrävande,

innebär att arten inte är hotad, sårbar eller sällsynt men att den kräver en

artvis utformad hänsyn. Vidare anförde jordbruksministern att hon inte såg

något skäl att automatiskt ta bort den allmänna jakttiden för en art som

återfinns i kategorin hänsynskrävande.

Utskottet avstyrker motion Jo917 (mp) yrkandena 3 och 5 i den mån de inte kan

anses tillgodosedda med det anförda.

Frågor om skyddsjakt under häckningstid m.m. diskuteras i motion Jo917 (mp)

yrkande 4. Motionären anför att jakt under häckningstid och rätten att förstöra

fåglars bon och ägg strider mot EU:s fågeldirektiv och yrkar att sådana

förfaranden förbjuds.

Riksdagen beslöt våren 1997 att ändra 4 § jaktlagen så att det tydligare

framgår att fågeldirektivet samt art- och habitatdirektivets bestämmelser har

genomförts i Sverige (se bet. 1996/97:JoU15).

Enligt artikel 5 i fågeldirektivet är det inte tillåtet att avsiktligt

förstöra eller skada fåglars bon och ägg eller bortföra deras bon. Det är som

huvudregel inte heller tillåtet att avsiktligt störa fåglarna under deras

häcknings- och uppfödningsperiod. Vidare framgår av artikel 7 punkt 4 i

fågeldirektivet att medlemsstaterna särskilt skall se till att jakt inte sker

under uppfödningssäsongen eller under häckningens olika stadier. Beträffande

flyttfåglar skall medlemsstaterna särskilt se till att de arter som berörs av

jaktbestämmelser inte jagas under häckningen eller under återvändandet till

häckningsplatserna. Av artikel 9 framgår att undantag från de nu nämnda

artiklarna bl.a. kan göras av hänsyn till människors hälsa och säkerhet, av

hänsyn till flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap,

skog, fiske och vatten och för att skydda flora och fauna. Vidare stadgas att

vissa uppgifter skall anges i undantagen samt att medlemsstaterna skall lämna

en rapport till kommissionen om genomförandet av artikeln.

Enligt 23 a § jaktförordningen gäller som en allmän princip att skyddsjakt

endast får bedrivas om det resultat som eftersträvas med jakten inte kan uppnås

på något annat tillfredsställande sätt. Vidare följer av 23 b §

jaktförordningen att skyddsjakt på myndighets initiativ får meddelas av hänsyn

till människors hälsa eller säkerhet, av hänsyn till trafik- eller

flygsäkerheten, för att förhindra allvarlig skada på gröda, boskap, skog,

fiske, vatten eller annan egendom eller för att skydda värdefull flora eller

fauna och bevara livsmiljöer. Skyddsjakt på enskilds initiativ får bedrivas

enligt 26 § jaktförordningen samt bilaga 4 till denna förordning. En

förutsättning härför är dock att fråga är att förebygga skador av vilt. Av det

anförda framgår enligt utskottets uppfattning att jaktförordningens

bestämmelser om skyddsjakt står i överensstämmelse med fågeldirektivet. Motion

Jo917 (mp) yrkande 4 avstyrks.

I motion Jo919 (mp) yrkande 2 anförs att jakt med hagel i fågelflockar inte

borde vara tillåten eftersom det orsakar lidande för fåglar som beskjutits utan

att dö. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i 27 § jaktlagen

bl.a. stadgas att jakten skall bedrivas på ett sådant sätt att viltet inte

utsätts för onödigt lidande och att det av 45 § samma lag framgår att den som

uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot detta stadgande kan straffas om

inte ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. Något särskilt förbud

mot att jaga med hagel i fågelflockar anser utskottet inte vara påkallat.

Motionen avstyrks i denna del.

Frågor rörande träning av hund för grytjakt på grävling har behandlats av

utskottet vid flera tillfällen de senaste åren (se bet. 1993/94:JoU27 s. 11,

1995/96:JoU12 s. 8 och 1996/97:JoU19 s. 9). Utskottet har vid samtliga

tillfällen avstyrkt motioner om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning

i konstgryt och privat innehav av grävlingar. Utskottet har vid de tidigare

behandlingarna anfört bl.a. att det i jaktförordningen intagits en paragraf,

16 a §, med skärpta regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur

sådana gryt skall vara utformade. Utskottet har också påtalat att frågan

delegerats till berörda myndigheter. Vidare har utskottet uttalat att frågan

huruvida träning och prov för grythundar är förenlig med djurskyddslagens

(1988:534) bestämmelser utretts av Jordbruksverket år 1993 samt att

Jordbruksverket ansett att det är nödvändigt att grythundar tränas och testas

under ordnade former innan de används för praktisk jakt. Av de ovan nämnda

betänkandena framgår också att Svenska kennelklubben utarbetat bestämmelser för

grythundsarbete.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår en översyn av frågan om grytprov vid

Statens jordbruksverk. Med hänsyn härtill och till vad som ovan anförts saknas

skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo911 (s) om förbud mot

jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av

grävlingar. Motionen avstyrks.

Övrigt

Enligt motion Jo913 (kd) bör en samlad utvärdering göras av effekterna av

älgjaktens bedrivande under de senaste 30 åren. Denna fråga behandlades av

utskottet i betänkande 1996/97JoU:19 s. 16. Utskottet anförde bl.a. att frågor

rörande älgjaktsområden behandlats senast i samband med att riksdagen fattade

beslut om att avskaffa s.k. generellområden (bet. 1993/94:JoU27) och att det

inte fanns anledning att föreslå en utvärdering av effekterna av olika

älgjaktssystem. Utskottet finner inte anledning att nu göra någon annan

bedömning. Motionen avstyrks.

I motion Jo914 (fp) yrkande 1 anförs att den djursyn som ligger till grund

för djurskyddslagen även skall ligga till grund för jaktbeslut. Djuren bör

enligt motionären ses som individer.

I 27 § jaktlagen stadgas att jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts

för onödigt lidande. Av 28 § samma lag framgår vidare att om vilt har skadats

vid jakt skall jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret

skall kunna uppspåras och avlivas. I förarbetena till jaktlagen (prop.

1986/87:58 s. 80) understryks vidare djurskyddets stora betydelse och vikten av

att detta blir vägledande för varje moment i jakten. Djurskyddsaspekterna är

således beaktade i jaktlagen. Med hänsyn till det anförda avstyrks motion Jo914

(fp) yrkande 1.

I motion Jo909 (mp) anförs att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förslag till ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt ovan

odlingsgränsen och i renbetesfjällen (yrkande 1). Vidare framhålls i motionen

att småviltsjakt måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både

naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få jaga (yrkande 2).

Motionärerna framhåller vidare behovet av att tillgodose de i motionen nämnda

rovdjurens behov av ripa och då speciellt de arter som är beroende av ripa

under senhösten, i första hand jaktfalken (yrkande 3).

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionen om att småviltsjakt ovan

odlingsgränsen måste vara ekologiskt hållbar och ta hänsyn till både

naturskyddets intressen och jägarnas önskan att få bedriva jakt. Likaså delar

utskottet uppfattningen att det är angeläget att följa utvecklingen av vissa

rovdjur, t.ex. jaktfalken, och dess behov av ripa. Utskottet har inhämtat att

regeringen uppdragit åt Sametinget att, efter samråd med berörda myndigheter

och intresseorganisationer, ta fram förslag till förändringar av upplåtelsesy-

stemet för småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på

renbetesfjällen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1998.

Utskottet vill också påpeka att regeringen den 11 december 1997 beslutat om

ändring av 3 § rennäringsförordningen (1993:384). Ändringen innebär att rätt

till småviltsjakt och handredskapsfiske på statens mark ovanför odlingsgränsen

och på renbetesfjällen, som inte bedrivs yrkesmässigt, skall upplåtas endast

till den som är fast bosatt i Sverige. Vidare har paragrafen ändrats så att

sådan upplåtelse kan begränsas om jakten eller fisket inverkar menligt på

miljön, turismen eller andra intressen. Ändringarna träder i kraft den 1 juli

1998. Motion Jo909 (mp) yrkandena 1-3 avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med det anförda.

I motion Jo909 (mp) yrkande 4 anförs att ordet viltvård bör bytas mot

faunavård för ett vidare ekologiskt synsätt. Ett likalydande yrkande

behandlades i betänkande 1996/97:JoU19 s. 12. Utskottet anförde då att det inte

gick att utläsa om motionärerna önskade byta ut jaktlagens begrepp viltvård

eller om önskemålet var att mönstra ut begreppet i det svenska språkbruket för

att ersätta det med faunavård. Enligt utskottet rörde det sig i båda fallen om

en närmast semantisk fråga, och utskottet framhöll att riksdagen i det senare

fallet knappast torde med laga verkan kunna inskränka rätten att använda viss

terminologi. Inte heller denna gång framgår det av motionen om den syftar till

en författningsändring eller någon annan offentligrättslig åtgärd. Utskottet

finner ingen anledning att frångå sin tidigare bedömning. Motion Jo909 (mp)

yrkande 4 avstyrks.

Ett fristående faunaråd bör enligt motion Jo916 (mp) inrättas. Ett sådant råd

skulle enligt motionären ges möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider

och annat som rör det vilda. Motionären påpekar att jaktfrågor bereds i den

s.k. Jakttidsberedningen, som avger yttrande till Naturvårdsverket inför

regeringens beslut. Ett problem är enligt motionären att Jakttidsberedningen är

knuten till Jägareförbundet och att Jägareförbundets styrelse har sista ordet i

de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket. Motionären anför att en

beredning som Jakttidsberedningen borde vara fristående utan koppling till

någon annan organisation.

Frågan om jaktens administration har nyligen varit föremål för överväganden i

en statlig utredning, SOU 1997:91 Jaktens villkor. Enligt utredningen bör

statlig verksamhet på jaktens och viltvårdens område bedrivas i myndighetsform.

Utredningen anför vidare (s. 385) att det bör vara en gemensam uppgift för

berörda myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter att i sin

verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås. Enligt

utredningen finns det däremot inte behov av en s.k. riksviltnämnd, som Jägarnas

riksförbund föreslagit. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Eftersom

jaktens administration således är föremål för översyn är utskottet inte berett

att föreslå några förändringar beträffande dessa frågor. Motion Jo916 (mp)

avstyrks.

I motion Jo902 (m) anförs att tillvaratagandet av kött och skinn från björnar

är omgärdat av sådana byråkratiska regler att värdet riskerar att förfaras.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket numera ändrat de villkor som

gäller vid skyddsjakt på björn. Det är således numera tillåtet att efter

inhämtande av intyg från Jordbruksverket försälja björnkött och försälja eller

byta björnskinn. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo902 (m) lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

Enligt motion Jo919 (mp) yrkande 1 måste all användning av blyhagel försvinna

på sikt. Ett första och mycket angeläget steg är enligt motionären ett

generellt förbud för användning av blyhagel vid jakt i våtmarker, sjöar och hav

samt på skjutbanor. För annan användning anser motionären att en

avvecklingsplan bör tas fram. Även i motion Jo914 (fp) yrkande 2 diskuteras

jakt med blyhagel. Motionären påtalar att det inte är rimligt att tillåta

spridning av enorma mängder bly i naturen och anför att jaktbeslut måste

underordnas miljöbedömning.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket fattat beslut om förbud mot

användning av blyhagel vid jakt efter änder och gäss. Förbudet träder i kraft

den 1 juli 1998. Härutöver kan nämnas att motioner om förbud mot blyhagel

behandlats av utskottet i bl.a. betänkandena 1995/96:JoU10 s. 14 och

1997/98:JoU4 s. 10 f. Också dessa frågor har delegerats av riksdagen. Vidare

stadgas i 27 § jaktlagen att jakten skall bedrivas så att människor och egendom

inte utsätts för fara. Utskottet är inte berett att härutöver föreslå att en

särskild regel om miljöbedömning införs i jaktlagen. Motionerna Jo919 (mp)

yrkande 1 och Jo914 (fp) yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda med det anförda.

Jakträtten på allmänt vatten diskuteras i motion Jo918 (c). Motionären

påtalar att förslag förts fram i SOU 1997:91 Jaktens villkor, om att göra

jakten på allmänt vatten allmänt tillgänglig. Med anledning härav anförs i

motionen att jakträttigheterna först skall tillfalla bofast befolkning i

skärgården, med rätt eller skyldighet att upplåta den i andra hand.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i den ovan nämnda

utredningen visserligen föreslås att jaktförordningen ändras på ett sådant sätt

att den enskilde får utökade möjligheter att jaga fågel och mink på sådant

allmänt vatten och sådana holmar som avses i 12 § andra stycket jaktlagen.

Utredningen föreslår dock att länsstyrelsen, med hänsyn till respektive läns

speciella förhållanden, får möjlighet att genom föreskrifter begränsa den

utvidgade jakten på fågel och mink. Sådana begränsningar får göras med hänsyn

till den bofasta kust- och skärgårdsbefolkningen, naturvården, turismen eller

friluftslivet och kan avse större eller mindre områden av länet. Såvitt gäller

övrigt vilt föreslås inte någon ändring, utan länsstyrelsen får genom beslut i

det enskilda fallet eller genom föreskrifter upplåta rätt till jakt på annat

vilt än fågel och mink. Om länsstyrelsen anser att dessa upplåtelser bör

begränsas till antalet skall enligt utredningen företräde ges personer som är

bofasta i skärgården eller vid kusten. Som ovan anförts remissbehandlas

utredningen för närvarande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Jo918 (c).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skyddsjakt på säl

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo405 yrkande 8, 1997/98: Jo901

yrkandena 1 och 2, 1997/98:Jo904, 1997/98:Jo908 samt 1997/98:Jo910 yrkande

1,

2. beträffande ersättning för sälskador

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo901 yrkande 3 och 1997/98:Jo910

yrkande 2,

3. beträffande sälskyddsområden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo901 yrkande 4,

4. beträffande allmän jakt på skarv

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo906,

5. beträffande allmän jakt på korp

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo905,

6. beträffande skyddsjakt på mink

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo915,

7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907

yrkande 1,

res. 1 (mp) - delvis

8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo903 yrkande 2,

res. 1 (mp) - delvis

9. beträffande bevarandeplan för tjädern

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo907 yrkande 2,

res. 1 (mp) - delvis

10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5,

res. 2 (mp)

11. beträffande skyddsjakt under häckningstid

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo917 yrkande 4,

12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo919 yrkande 2,

res. 3 (mp)

13. beträffande förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo911,

14. beträffande älgjakten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo913,

15. beträffande djurskyddsaspekter i jaktlagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo914 yrkande 1,

16. beträffande småviltsjakten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3,

res. 4 (mp)

17. beträffande viltvård och faunavård

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo909 yrkande 4,

18. beträffande inrättande av faunaråd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo916,

19. beträffande tillvaratagandet av kött och skinn från björnar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo902,

20. beträffande förbud mot blyhagel m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo914 yrkande 2 och 1997/98:Jo919

yrkande 1,

21. beträffande jakträtt på allmänt vatten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo918.

Stockholm den 5 mars 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),

Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander

(c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Jakt på enkelbeckasin och tjäder, minskad förekomst av enkelbeckasin och

bevarandeplan för tjädern (mom. 7, 8 och 9)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Regeringen säger sig vilja skapa ett ekologiskt hållbart samhälle. Det måste i

det sammanhanget också vara av yttersta vikt att vi hanterar naturen på ett

sådant sätt att den rikedom som finns i dag finns kvar för kommande

generationer och naturligtvis också ökar. Ett samhälle kan inte bli långsiktigt

hållbart om naturens resurser, basen för hela vår existens, minskar. Jakten

måste ses i det sammanhanget. Den blir bara långsiktigt hållbar om endast

?räntan? tas, men ?kapitalet? består. Med det menas att antalet föräldradjur

inte får minska från en vår till en annan. Viss variation är naturligtvis

ofrånkomligt, men det kan regleras genom ett mindre uttag kommande jaktsäsong.

I motionerna 1997/98:Jo903(mp) och 1997/98:Jo907(mp) tas två arter upp, för

vilka det börjar bli mycket tveksamt om det finns en ?ränta? att ta ut. Det

gäller enkelbeckasin och tjäder.

För enkelbeckasin är det uppenbart att något tär på ?kapitalet?. Antalet

häckande par minskar hela tiden och har så gjort under de senaste 20 åren i

Sverige. Så sker även i andra länder. I södra och mellersta England har arten

gått tillbaka sedan 1950-talet. Även i Holland, Belgien, Norge, Danmark,

Tyskland och Litauen finns samma tillbakagång dokumenterad. Arten har också

uppmärksammats i EU som en art som skall stå under särskild uppsikt.

I Sverige har arten minskat med 75 % sedan mitten av 70-talet. Orsaken till

tillbakagången är osäker, men en trolig orsak kan vara utdikningen av sumpskog.

Under de senaste 20 åren har 350 000 hektar sumpskog försvunnit. De 4 200

hektar våtmark som enligt Naturvårdsverket skall tillskapas i

jorbruksmarkslandskapet under de kommande 5 åren kan svårligen ersätta dessa.

Det finns således ingen ?ränta? att ta ut vid jakt på enkelbeckasin, och som

det ser ut nu är en snabb återhämtning av arten knappast att vänta.

Miljöpartiet anser därför att jakten på enkelbeckasin skall upphöra.

Enkelbeckasinen är en liten fågel. Bortsett från den långa näbben är den stor

som en stare och väger ca 100 g. Den skjuts under flytten då den rastar i

sankmarker. Enkelbeckasinen jagas i hela landet från slutet av augusti till

slutet av november, i sydligaste länen till slutet av december. Enligt

Jägareförbundets statistik sköts under jaktåret 1995/96 600 enkelbeckasiner.

I det förslag till nya jakttider, som Naturvårdsverket presenterade i april

1996, omnämns enkelbeckasinen som en art som flera remissinstanser vill skall

undantas från jakt. Trots detta kvarstår jakten på enkelbeckasin efter

regeringens beslut i juni 1996.

Enkelbeckasinen är nära släkt med dubbelbeckasinen, en sällsynt art som

häckar i fjällen. Dubbelbeckasinen finns på Artdatabankens rödlista i

hotkategori Hänsynskrävande. Man räknar med att det finns ca 2 000 individer av

arten. Dubbelbeckasinen jagas inte, men arten är mycket svår att skilja åt i

fält från enkelbeckasinen och blir troligen skjuten av misstag. I utvärderingen

av småviltsjakten ovan odlingsgränsen, som överlämnades till departementet i

april 1996, påtalas detta.

Jakten på enkelbeckasin kan i dag inte sägas vara långsiktigt hållbar. Vad än

skälet till den kraftiga tillbakagången är måste det vara uppenbart att ett

jakttryck knappast hjälper upp situationen. Ska enkelbeckasinen kunna bevaras i

den svenska faunan för framtiden måste dessutom åtgärder till för att återskapa

biotoper som gått förlorade. Det kommer säkert att ta tid. För att bevara det

som nu finns måste arten fredas från jakt.

Vi anser vidare att Naturvårdsverket skall ges i uppdrag att utreda varför

enkelbeckasinen går tillbaka och att ta fram en handlingsplan för hur

bevarandet skall gå till.

Även för tjädern är situationen akut. Tjädern har minskat i antal rejält

sedan 1970-talet i hela landet. På många marker som förr höll mycket tjäder

finns i dag nästan inga kvar alls. Man anser att så mycket som 80-90 % har

försvunnit i vissa trakter. På småländska höglandet, där det bedrivs forskning

på tjäder, konstateras att endast 20 % av den stam som fanns på 1970-talet

finns kvar i dag. Den troliga orsaken till detta är det moderna skogsbruket,

som inte sparar ett så varierat landskap som tjädern behöver. I Artdatabankens

hotlista klassas tjädern i klass 4 Hänsynskrävande. Man vet att den har mycket

speciella krav på sin biotop. Det ska vara en gammal skog med en mosaik av

olika biotoper.

Trots den här alarmerande minskningen av tjäderstammen finns allmän jakt på

fåglarna. Jakttiden är mycket generös. I Götaland tillåts allmän jakt 25

augusti-30 september och dessutom tuppjakt under hela januari månad. I Svealand

och Norrland är den allmänna jakttiden 25 augusti-15 november med tuppjakt

dessutom 16 november-31 januari, det vill säga totalt hela fem månader på året.

Några län, Gotland, Kristianstad och Malmöhus har andra tider.

Enligt jaktstatistiken skjuts nästan 30 000 fåglar per år. Det är svårt att

uppskatta stammen. I Artdatabankens Rödlistade ryggradsdjur i Sverige

uppskattas stammen till ca 200 000 vuxna fåglar.

Miljöpartiet anser inte att det är ekologiskt långsiktigt hållbart att ha

jakt på en art som minskar i antal, som tjädern gör. Vi föreslår därför att

jakt på tjäder inte skall tillåtas förrän man vet mer om hur, var och varför

stammen minskar. Vi vill vidare att man skall samla naturvårdsorganisationer,

fågelskådare, forskare och jägare till en ?hearing? om tjädern och situationen

i landet och dra i gång inventeringar av tjäder. Dessa åtgärder bör leda till

en bevarandeplan för tjädern. Därefter bör det finnas underlag för en samlad

bedömning av eventuell jakt, baserad på inventeringar som bör vara årliga och

med den beskattning som populationen kan klara. Ambitionen måste vara att få

tjäderstammen att öka för att säkerställa att den finns kvar för framtiden.

Även framtidens barn måste ha möjlighet att höra tjäderspel en tidig vårmorgon.

Vad här anförts med anledning av motionerna Jo903 (mp) och Jo907 (mp) bör ges

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande jakt på enkelbeckasin och tjäder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 1 och 1997/98:Jo907

yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande minskad förekomst av enkelbeckasin

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo903 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande bevarandeplan för tjädern

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo907 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m. (mom. 10)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Jakten i Sverige borde bestämmas utifrån en inventering av de arter som man

vill jaga. Risk finns annars att jakten inte blir långsiktigt ekologiskt

hållbar. Jakt bör därför inte tillåtas på de arter som finns i Artdatabankens

lista över hotade arter. Inte heller bör jakt vara tillåten på arter där

populationerna minskar. Beträffande skyddsjakt föreskrivs numera i jaktlagen

att sådan jakt får bedrivas ?om sådana skador inte kan motverkas på annat

tillfredsställande sätt?. Utifrån denna lagändring ifrågasätter jag

skyddsjakten i bilaga 4 till 26 § jaktförordningen eftersom de där angivna

motiven för att få bedriva skyddsjakt är mer diffust hållna, t.ex. ?behövs för

att förhindra skador?, ?tillgodose lantbruk och viltvård? osv. Vidare måste

jakt under häckning och yngeltid och förstörande av bon och ägg upphöra. En

översyn av både jaktlagen och jaktförordningen är nödvändig. Översynen bör

göras utifrån Naturvårdsverkets miljökvalitetsmål. Det innebär att jakt i

Sverige får bedrivas om den är motiverad ur antingen en nyttoaspekt eller en

skadeaspekt och om den sker på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden

upprätthålls och gynnas. De arter för vilka jakten inte kan motiveras utifrån

detta mål bör avföras ur jaktbestämmelserna. Vad här anförts med anledning av

motion 1997/98: Jo917 (mp) yrkande 1-3 och 5 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 10 bort

ha följande lydelse:

10. beträffande jakt på s.k. hänsynskrävande arter m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo917 yrkandena 1-3 och 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Jakt med hagel i fågelflockar (mom. 12)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Fåglar som blivit beskjutna med hagelgevär och fått hagel i sig utan att dö

utsätts för lidande. Jakten orsakar därmed ett lidande som inte är acceptabelt.

Straffbestämmelsen i 45 § jaktlagen förutsätter för sin tillämpning att uppsåt

eller grov oaktsamhet visas, vilket i sin tur kan leda till bevissvårigheter.

Enligt min mening bör därför ett särskilt stadgande införas i jaktlagen som

innebär att jakt med hagel i fågelflockar förbjuds. Vad här anförts med

anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 12 bort

ha följande lydelse:

12. beträffande jakt med hagel i fågelflockar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo919 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Småviltsjakten (mom. 16)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

År 1993 infördes ett nytt upplåtelsesystem för småviltsjakt. Systemet innebär

att i princip vem som helst kan lösa jaktkort för att jaga ripa och annat

småvilt. Regleringsmöjligheterna är små och den ?fria? småviltsjakten ställer

frågan om jakt och naturskydd på sin spets. Det är främst de revirhävdande,

äldre jaktfalkarna, men även kungsörnspar, som är beroende av ripor vintertid,

i synnerhet som häckningen startar redan i april medan full vinter fortfarande

råder i fjällen. Ett konkret alternativ till det upplåtelsesystem för

småviltsjakt som vi har i dag bör presenteras. Jakt är, i likhet med skogsbruk,

en exploatering av en förnybar resurs och jakt har, liksom skogsbruket,

ekologiska effekter. På grund av detta måste jakten regleras och begränsas.

Småviltsjakten skall vara ekologiskt anpassad och ta hänsyn både till

naturskyddets intressen och jägarens önskan att få jaga. Bl.a. borde

jaktområdet vara högst 100 kvadratkilometer och populationsuttaget genom jakt i

ett enskilt område bör som huvudregel inte överstiga 20 %. Vidare bör ca 20 %

av den tillgängliga jaktmarken, i första hand naturreservaten, avsättas som

jaktfria områden. Jakttrycket bör bestämmas efter årets reproduktion hos

riporna. Biotopmanipulerande åtgärder som att fälla björkar, gödsla och bränna

ris får ej förekomma. Normalt skall inte heller rovdjursbekämpning förekomma.

Jaktstarten bör senareläggas till omkring mitten av september och jakten bör

avslutas senast den 31 januari. I vissa fall kan s.k. ?bag limit? övervägas,

dvs. en begränsning av jaktuttaget så att varje jägare bara får skjuta ett

visst antal fåglar per dag. Slutligen bör fortlöpande årliga inventeringar av

jagade arter och predatorer genomföras i både områden där det jagas och i

referensområden. Vad här anförts med anledning av motion 1997/98:Jo909 (mp)

yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 16 bort

ha följande lydelse:

16. beträffande småviltsjakten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo909 yrkandena 1-3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Skyddsjakt på säl

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför:

Frågor om skyddsjakt och jakttider på olika djurarter har delegerats till

regeringen och berörda myndigheter dvs. Naturvårdsverket och länsstyrelserna.

Vad det gäller de kraftigt ökande bestånden av säl och de allt större skador

dessa medför för det yrkesmässiga fisket, är det viktigt att kunna decimera

sälstammen till en ur skadesynpunkt acceptabel nivå. Detta innebär att

kontinuerliga inventeringar av de olika sälbeståndens utveckling måste ske och

att skyddsjakt alternativt allmänna jakttider införs i områden där detta är

biologiskt motiverat. Det är naturligtvis viktigt att i den mån möjlighet till

jakt införs skall denna ske inom ramen för en hållbar utveckling.

2. Skyddsjakt på säl

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion 1997/98:Jo901 (mp) framförs synpunkter på säl, säljakt och möjligheter

att minska konflikter mellan säl och fiskare.

Efter mycket påtryckningar tillät Naturvårdsverket i våras så kallad

forskningsjakt på säl i Östersjön. Tanken var att försöka skjuta bort de sälar,

som specialiserat sig på att vittja fiskarnas nät. Under sommaren då jakten

bedrivits har denna jaktform kommit att splittra den ledningsgrupp, som fanns

för projektet. Två sälforskare har hoppat av.

Att skjuta säl i vattnet är mycket svårt. Risken är mycket stor att sälen

skadeskjuts och någon möjlighet till eftersök för att lindra plågor finns inte.

Enligt uppgift har under sommaren 34 skott avlossats mot 27 sälar. Man tror sig

ha dödat 16, men endast kunnat bärga 6 djur.

Ovanstående visar med all tydlighet att jakt på säl i vatten inte kan

försvaras ur ett etiskt perspektiv. En jakt med sådan uppenbar risk för

skadeskjutning och därmed lidande för djuret anser vi skall stoppas.

Forskare oroar sig över upptäckten att sälen inom vissa områden har nya

allvarliga sjukdomar. Att sälstammen har ökat de senaste åren innebär därför

inte att stammen blivit så stor att den är tryggad. Sälen är mycket rörlig och

förflyttar sig över stora områden. På några områden har stora flockar säl

samlats tidvis. Det är där som fiskare har besvär av sälen. Den plundrar och

trasar sönder deras redskap.

Vi anser att alltför lite gjorts för att anpassa redskap, fiskemetoder och

fångstplatser för att lösa den konflikt som finns mellan ett värnande av sälen

och de yrkesfiskare som får stora skador på sina redskap. Det förebyggande

arbetet måste intensifieras och medel anslås för detta.

Vi anser också att det behöver genomföras en analys över vilka som skall ha

ersättning för sälskador och storleken på den ersättningen. Det är viktigt att

den ekonomiska ersättningen och hjälp till ett fiske med metoder som förhindrar

eller minskar sälskador riktas till de yrkesfiskare som är mest utsatta.

Samtidigt anser vi att sälskyddsområdena bör utvidgas med en zon där man får

vistas, men där fiske får ske på egen risk. Det är inte rimligt att ett fiske i

närheten av ett sälreservat skall kunna ge ersättning för skador och förlorad

fångst och bidra till kravet på en avskjutning av sälbeståndet.

Det är nödvändigt att finna metoder att kunna ha kvar de hotade djurarterna

trots att dessa, som i detta fall säl, kan orsaka problem för människan.

Eftersom frågan om jakt på säl nu bereds i Regeringskansliet reserverar vi

oss inte, men avser att återkomma i frågan om det blir nödvändigt.

3. Förbud mot jakt på grävling i gryt m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet delar de uppfattningar som framförs i motion Jo911 (s) beträffande

jakt i gryt, jaktträning och innehav av grävling.

Jakten på grävling och räv i gryt är inte speciellt vanlig i dag. Såväl räv

som grävling kan jagas på andra sätt, om det skulle vara nödvändigt. Grävlingen

har mycket regelbundna vanor och kan jagas vid de stigar som leder från grytet.

Arten är dessutom mycket lätt att fånga i fälla. Det är dock mycket svårt att

motivera jakt på grävling eftersom grävlingens stapelföda är daggmask.

Förutom att grytjakten inte är nödvändig är den en grym form av jakt. Kampen

mellan grythunden och djuret blir ofta blodig, naturligtvis till en del

beroende på vilken hundras som används. Denna typ av jakt kan inte anses etiskt

försvarbar.

Det privata innehavet av grävling är en förutsättning för grytproven i

konstgryt. De allra flesta som tränar sina hundar i konstgryt har ingen tanke

på att släppa ner hunden i ett naturgryt. Man gör det för att dels få veta om

individen har kvar de för rasen typiska egenskaperna, dels för att få meriter

på hunden. Vi anser att detta inte kan motivera den stress och det lidande

grävlingen utsätts för.

Eftersom Jordbruksverket ser över frågan om grytprov reserverar vi oss inte i

detta betänkande.

4. Inrättande av faunaråd

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion Jo916 (mp) tas frågan om faunaråd upp.

Jakten i Sverige diskuteras i olika sammanhang. I och med det allt ökande

intresset för djur och natur anser alltfler att jakten inte är en angelägenhet

enbart för jägarna. Vi delar ju alla det vilda och naturligtvis är det ett

högst legitimt krav att även naturvården skall påverka jakten.

I dag bereds jaktfrågor i den så kallade Jakttidsberedningen, som avger

yttrande till Naturvårdsverket inför regeringens beslut. I Jakttidsberedningen

ingår jägare och naturvårdsintresserade föreningar. Problemet är att

Jakttidsberedningen är knuten till Jägareförbundet, och Jägareförbundets

styrelse har sista ordet i de synpunkter som lämnas till Naturvårdsverket.

Det här är inte bra och har kritiserats hårt från naturvårdshåll.

Naturligtvis måste en beredning som Jakttidsberedningen vara fristående utan

koppling till någon organisation. I detta fall ges alltså jägarna möjlighet

till en helt annan påverkan än naturvården.

Det är hög tid att inrätta ett faunaråd, som är fristående och som ges

möjlighet att yttra sig i frågor rörande jakttider och annat som rör det vilda.

Ett sådant råd kan antingen yttra sig direkt till regeringen eller till

Naturvårdsverket.

5. Förbud mot blyhagel m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Bly i hagel har diskuterats länge. Det används ca 3 miljoner blyhagelpatroner

med blyhagel årligen, vilket betyder att det sprids ca 100 ton bly per år i

naturen i samband med jakt. På skjutbanor sprids 400-500 ton bly. Eftersom

allting vi släpper ut i naturen sprider sig och ingenting försvinner så kommer

blyet i blyhagel att vandra runt i näringskedjorna. Bly bioackumuleras och är

giftigt. Det kan skada nervsystemet, påverka blodbildningen, ge njurskador och

orsaka skador på foster. Det är en metall där målet måste vara att den inte

används.

I Kemikalieinspektionens rapport 10/90 Begränsningsuppdraget föreslogs att

blyhagel och blyhagelpatroner inte skulle få tillverkas, importeras eller

saluföras från den 1 januari 1996. Samma krav återfinns i Naturvårdsverkets och

Kemikalieinspektionens gemensamma redovisning Begränsningsuppdraget. Så blev

det emellertid inte.

Den 1 juli 1998 inträder förbud mot hagel vid jakt på gäss och änder. Det är

ett mycket välkommet beslut eftersom jakt med blyhagel i våtmark är olämpligt.

Tidigare har blyhagelförbud rått endast i 30 våtmarker skyddade enligt

Ramsarkonventionen.

Så lite som tre blyhagel kan döda en gräsand, och änder uppfattar ofta

blyhagel som mat och sväljer dem. Många fåglar blir blyförgiftade eftersom de

blir skadeskjutna, men överlever själva skottet. Detta orsakar naturligtvis

stora plågor. Undersökningar i Danmark visar att en stor del av gässen som

skjuts har varit påskjutna och har blyhagel i kroppen.

Blyhagel och jakt i våtmarker hör inte ihop. Sverige borde som andra länder

ha en konsekvent lagstiftning med förbud för all jakt med hagel i våtmark. Om

det föreslagna förbudet kommer att få den konsekvensen är det mycket bra.

Vi anser vidare att vid lerduveskjutbanor och andra skjutbanor borde

blyhagel förbjudas. Enligt beräkningar sprids i storleksordningen 1 ton bly per

30-40 000 skjutna skott per 10 hektar. Det innebär 0,1 kg/m2, det vill säga 100

gånger mer än den naturliga förekomsten i marken. Det borde inte accepteras i

ett land som säger sig vilja bli ekologiskt långsiktigt hållbart. Att sprida

bly är inte hållbart.

Vi anser att all användning av blyhagel måste försvinna på sikt, såväl av

miljöskäl som av jaktetiska skäl.

Vi ser steget att förbjuda hagel vid jakt på änder och gäss som ett framsteg

för Miljöpartiet, men anser det inte tillräckligt. Vi avser att återkomma i

frågan på andra sätt.