Bet. 1997/98:JoU22

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU22

Ändringar i foderlagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

JoU22

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1997/98:92 Ändringar i foderlagen, m.m. I

propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder för att genomföra

vissa EG-direktiv. Vidare föreslås att vissa processuella bestämmelser införs i

lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och lagen (1983:738) om bekämpande

av salmonella hos djur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för ändringen

av 3 a § lagen (1985:295) om foder som innebär ändring av en teknisk föreskrift

och därför förutsätter ett visst anmälningsförfarande enligt EG-rätten.

Utskottet föreslår att behandlingen av detta lagförslag samt de tre

motionsyrkanden som väckts med anledning därav uppskjuts till riksmötet

1998/99. Utskottet föreslår dock ett tillkännagivande av innebörd att

regeringen i det fortsatta arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning

som gör det möjligt att fortsätta stödutfodring av vilt. Utskottet tillstyrker

i övrigt regeringens förslag och avstyrker återstående motioner.

Ändringen av 13 § lagen (1985:295) om foder kräver riksdagsbeslut med

kvalificerad majoritet.

Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:92 att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

2. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1985:295) om foder.

Genom förslaget utvidgas lagen till att avse allt foder avsett för utfodring

av djur, med undantag för hanteringen i enskilda hem av foder avsett för

sällskapsdjur. Förbudet att som foder använda djur som självdött eller som

avlivats men inte slaktats upp, samt delar av sådana djur och sjukligt

förändrade delar av slaktade djur utvidgas, vilket innebär att förbudet skall

gälla också foder till pälsdjur. Även förbudet att använda antibiotika eller

kemoterapeutiska medel utvidgas genom att också andra läkemedel skall omfattas

av förbudet.

Bemyndiganden införs i lagen för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om

förbud mot eller villkor för olika former av hantering av foder. Föreskrifter

eller beslut i enskilda fall skall också kunna meddelas om laboratorier och

metoder för foderanalyser.

EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer och experter

föreslås få vissa befogenheter vid tillsyn enligt lagen. Det gäller rätt att få

tillträde till utrymmen där foder hanteras och att få göra undersökningar och

ta prover samt på begäran få upplysningar och handlingar.

Rätten att ta ut avgifter utökas och straffskalan utvidgas till att omfatta

fängelse i högst ett år.

I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1985:342) om kontroll av

husdjur m.m. som innebär att den bestämmelse om överklagande som finns i

förordningen till lagen förs över till lagen. Det föreslås dessutom att den

nyssnämnda lagen och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur

ändras så att Statens jordbruksverk ges befogenhet att företräda det allmänna

när ett beslut, ursprungligen fattat av bl.a. en veterinär, överklagas till

allmän förvaltningsdomstol.

Ändringarna i lagarna föreslås träda i kraft den 1 juni 1998 med undantag för

utvidgningen av det s.k. kadaverförbudet, vilken ändring först måste anmälas

till Europeiska gemenskapernas kommission.

Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.

Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1997/98:Jo43 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall ompröva beslutet att undanta fisk från

foderlagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket.

1997/98:Jo44 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om zink som fodertillsats,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att antibiotika endast får tillsättas foder på av veterinär väl

kontrollerat sätt,

3. att riksdagen beslutar att 4 § lagen (1985:295) om foder får den lydelse

som föreslås i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om maskmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheter för dispens från bestämmelserna om kadaverhantering för

utfodring av vilda djur, i första hand örnar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att dispensföreskrifter bör tas i samråd med engagerade ideella

organisationer och utformas så att framtida stödutfodring av örn inte

försvåras,

7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om

foder såvitt avser 13 § andra stycket.

Utfrågning

Representanter för Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket och Sveriges

Ornitologiska Förening har lämnat kompletterande information i anslutning till

propositionen.

Utskottet

Foderlagens omfattning

Enligt regeringens förslag skall foderlagen inte som hittills endast avse foder

till husdjur och andra djur som hålls i fångenskap. I stället skall allt foder,

utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, omfattas av lagen.

Bakgrunden härtill är att genom rådets direktiv 92/88/EEG av den 26 oktober

1992 om ändring av rådets direktiv 74/63/EEG om främmande ämnen och produkter i

djurfoder infördes en bestämmelse som innebär att med djur skall avses även

djur som lever i vilt tillstånd, men som stödutfodras.

Som regeringen anför krävs för ett införlivande av EG:s bestämmelser att den

svenska lagen utvidgas. Utskottet delar regeringens bedömning att allt foder,

utom foder i enskilda hem avsett för sällskapsdjur, bör omfattas av lagen.

Genom rådets direktiv 96/51/EG av den 23 juli 1996 om ändring av rådets

direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser har det skett en ändring av begreppet

fodertillsats och ändringar i bestämmelserna om hur vissa tillsatser får ges

till djuren. Regeringen anför att EG:s bestämmelser förändras i riktning mot

att fodertillsatser innefattas i begreppet foder och att ytterligare ändringar

av tillsatsbegreppet kan förutses inom kort. För att undvika krav på

ytterligare lagändringar i en nära framtid på grund av en ändrad

tillsatsdefinition i EG:s bestämmelser, anser regeringen att det är lämpligt

att med det allmänna begreppet foder även avse fodertillsatser. Utskottet delar

denna bedömning.

Användning av självdöda djur m.m. som foder

Som anförs i propositionen måste förslaget såvitt gäller 3 a § foderlagen

anmälas till kommissionen. Kommissionen och de andra medlemsländerna har

därefter tre månader på sig att lämna reaktioner på förslaget i form av

kommentarer och detaljerade utlåtanden. Ett detaljerat yttrande innebär att den

period som måste förflyta innan föreskriften får antas förlängs med som

huvudregel ytterligare tre månader. Utskottet konstaterar att utformningen av 3

a § foderlagen sammanhänger med frågan om undantag för fisk och också med

möjligheten till nationella undantag från EG:s regelverk såvitt avser

stödutfodring av vilt. Den utfrågning som nämns ovan avsåg bl.a. vilka

praktiska och rättsliga förutsättningar som föreligger i fråga om stödutfodring

av utrotningshotade vilda djur. Utskottet återkommer till dessa frågor när

förslaget till ändring av 3 a § kan slutbehandlas. Utskottet hemställer att

behandlingen av förslaget till ändring av 3 a § jämte motionerna Jo43 (v)

yrkande 1 och Jo44 (mp) yrkandena 5 och 6 uppskjuts till riksmötet 1998/99.

Utskottet vill emellertid redan nu tillägga att den föreslagna regleringen

kommer att ytterligare försvåra den stödutfodring av vilt som sedan många år

bedrivs i Sverige. Utskottet anser det angeläget att regeringen i det fortsatta

arbetet försöker åstadkomma en nationell särlösning som gör det möjligt att

fortsätta verksamheten med stödutfodring av vilt med utgångspunkt i ett mindre

restriktivt regelverk än det som följer av tillämpliga EG-bestämmelser.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Användning av antibiotika m.m. i foder

Propositionen

Regeringen föreslår att 4 § foderlagen ändras så att den omfattar även andra

läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. Härigenom genomförs rådets

direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fastställande av villkor för

framställning, utsläppande på marknaden och användning av foderläkemedel inom

gemenskapen.

Motionen

Enligt motion Jo44 (mp) bör zink som fodertillsats förbjudas helt (yrk. 1).

Antibiotika bör få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket

kontrollerat sätt (yrk. 2). Enligt motionärerna bör 4 § foderlagen ges följande

lydelse: ?Antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller andra läkemedel får

tillsättas endast för att lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom eller

i annat likartat syfte? (yrk. 3). Vidare anför motionärerna att stora mängder

maskmedel används i preventivt syfte. Maskmedel som blir kvar i fekalier är

giftigt. Maskmedlens ekologiska konsekvenser för faunan i mark och vatten bör

därför utredas (yrk. 4).

Utskottets överväganden

Frågan om förbud mot zink i djurfoder behandlades av utskottet i betänkande

1997/98:JoU9 s. 50. Utskottet anförde bl.a. att Jordbruksverket beslutat att

foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som

läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Utskottet har inhämtat att detta

alltjämt gäller. Jordbruksverkets beslut innebär att användningen av zink

begränsas. Motion Jo44 (mp) yrkande 1 avstyrks.

Som framgår av regeringens förslag ändras 4 § foderlagen på så sätt att den

skall gälla även andra läkemedel än antibiotika och kemoterapeutiska medel. En

förutsättning för att läkemedel skall få tillsättas foder är enligt förslaget

att syftet är att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller

sjukdomssymtom eller att ett annat likartat syfte finns. Som anförs i

propositionen innebär detta att medlen får tillföras foder endast om det är

motiverat av veterinärmedicinska eller därmed likartade skäl. I förarbetena

till 4 § foderlagen i dess nu gällande lydelse underströks också att

tillförseln av antibiotika och kemoterapeutiska medel skulle begränsas enligt

strikt avvägda veterinärmedicinska indikationer efter utredning av vederbörande

djurbesättnings hälsoproblem (prop. 1984/85:149 s. 17). Utskottet instämmer i

vad som anförs i motion Jo44 om att användningen av antibiotika skall präglas

av restriktivitet. Enligt utskottets uppfattning framgår denna inställning av

det ovan återgivna uttalandet. Motion Jo44 (mp) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet är inte berett att föreslå att antibiotika eller andra läkemedel

över huvud taget inte skall få tillsättas foder i förebyggande syfte eller för

att påvisa sjukdom. Utskottet avstyrker motion Jo44 (mp) yrkande 3.

Utskottet konstaterar att läkemedel av det slag som avses i motion Jo44 (mp)

yrkande 4 normalt inte tillförs djuren som fodertillsats och att foderlagen

inte är tillämplig i dessa fall. Utskottet finner inte skäl att i detta

sammanhang gå närmare in på de angivna problemen och avstyrker därför motion

Jo44 (mp) yrkande 4.

Rätt till tillträde m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att EG:s institutioner och av institutionerna utsedda

inspektörer och experter skall ha rätt till tillträde till utrymmen där foder

hanteras och där få göra undersökningar och ta prover. De ges också rätt att

på begäran få upplysningar och handlingar. Härigenom genomförs rådets direktiv

95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av principerna för

organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet.

Motionen

Enligt motion Jo44 (mp) yrkande 7 bör riksdagen avslå regeringens förslag till

nytt andra stycke i 13 § foderlagen. Motionärerna anför att det från EU måste

finnas tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns annars risk för att

vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten efter behov, utan

förlitar sig på EU. Det finns också risk för att kontrollen medför ökad

byråkrati och ökade kostnader.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen innebär Sveriges medlemskap i EU att gemenskapens

institutioner har skyldighet att bl.a. kontrollera Sveriges efterlevnad av

gemenskapslagstiftningen. Bestämmelser om sådana inspektioner finns i artikel

15 i rådets direktiv 95/53/EG av den 25 oktober 1995 om fastställande av

principerna för organisationen av officiell kontroll på djurfoderområdet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det för att möjliggöra

inspektionerna krävs att tjänstemän och experter har rätt till tillträde till

lokaler och andra utrymmen där foder hanteras och att de där får göra

undersökningar och ta prover samt på begäran få upplysningar och ta del av

handlingar. För att genomföra direktivet bör enligt utskottets mening en sådan

bestämmelse införas i foderlagen. Motion Jo44 (mp) yrkande 7 avstyrks med det

anförda. Förslaget till ändring av 13 § foderlagen torde innefatta överlåtelse

av myndighetsutövning och bör beslutas med kvalificerad majoritet.

Avgifter

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall regeringen, eller efter regeringens

bemyndigande Jordbruksverket få föreskriva att avgifter får tas ut i ärenden

som rör förbud mot eller villkor för införsel, utförsel, tillverkning,

försäljning eller annan överlåtelse, användning eller hantering i övrigt av

foder eller av ett visst parti foder. Vidare får avgifter tas ut vid beslut om

laboratorier för foderanalyser och om analysmetoder samt för tillsyn som utövas

enligt foderlagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter eller beslut.

Motionen

Enligt motion Jo43 (v) yrkande 2 finns det risk att den sammantagna effekten av

olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre gårdarna.

Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga

avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en

samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin

funktion utan att äventyra näringen.

Utskottets överväganden

Utskottet anser det viktigt att jordbrukets konkurrenssituation i stort beaktas

mot bakgrund bl.a. av de skatter och avgifter som belastar näringen. Dessa

frågor har tagits upp i betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU

1997:167) och berörs även av utskottets kommande överväganden i anslutning till

proposition 1997/98:142 om CAP-reformen (bet. JoU23). Mot den bakgrunden anser

utskottet att motion Jo43 (v) yrkande 2 kan lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Övriga frågor

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i de delar förslagen

inte särskilt berörts i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om

foder

att riksdagen medger att behandlingen av proposition 1997/98:92 i denna del

samt motionerna 1997/98:Jo43 yrkande 1 och 1997/98:Jo44 yrkandena 5 och 6

skjuts upp till riksmötet 1998/99,

2. beträffande stödutfodring av vilt

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om

foder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1997/98:Jo44 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring av lagen

(1985:295) om foder, såvitt avser 4 §,

res. 1 (v, mp)

4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om

foder

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1997/98:Jo44 yrkande 7 antar förslaget till lag om ändring av lagen

(1985:295) om foder, såvitt avser 13 §,

res. 2 (mp)

5. beträffande foderlagen i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder i

de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,

6. beträffande vissa fodertillsatser m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4,

res. 3 (mp)

7. beträffande avgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo43 yrkande 2,

res. 4 (c, v)

8. beträffande lagen om kontroll av husdjur m.m.

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1985:342)

om kontroll av husdjur m.m.,

9. beträffande lagen om bekämpande av salmonella hos djur

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur.

Stockholm den 16 april 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar

Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson

(v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander

(c), Berndt Sköldestig (s), Sverre Palm (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder (mom. 3)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet är?

och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det i lag bör slås fast att antibiotika och andra läkemedel

endast får tillsättas foder för att lindra eller bota, men inte förebygga,

sjukdom. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny lydelse av 4 § foderlagen

i enlighet härmed. Därmed tillstyrker utskottet motion Jo44 (mp) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslaget om ändring av 4 § lagen (1985:295) om foder

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 3 beslutar att 4 §

lagen (1985:295) om foder skall ha följande såsom Reservanternas förslag

betecknade lydelse:

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

-------------------------------------------------------

| | |

| | |

| 4 § | |

| | Antibiotika eller|

| Antibiotika eller |kemoterapeutiska medel|

|kemoterapeutiska medel |eller andra läkemedel får|

|eller andra läkemedel får |tillsättas foder endast|

|tillsättas foder endast |för att lindra eller bota|

|för att förebygga, påvisa, |sjukdom eller|

|lindra eller bota sjukdom |sjukdomssymtom eller i|

|eller sjukdomssymtom eller |annat likartat syfte. |

|i annat likartat syfte. | |

-------------------------------------------------------

2. Förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder (mom. 4)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Som framhålls?

och slutar med ?kvalificerad majoritet? bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo44 (mp) anser utskottet att det från

EU:s sida måste finnas en tilltro till enskilda länders myndigheter. Det finns

annars en risk att vissa länder inte bygger upp den egna tillsynsmyndigheten i

den utsträckning som behövs utan i stället förlitar sig på EU. Dessutom finns

det en uppenbar risk att kontrollen innebär en dyr och krånglig byråkrati som

givetvis inte är önskvärd. Utskottet anser därför att förslaget till ändring av

13 § foderlagen inte bör genomföras. Med det anförda ansluter sig utskottet

till vad som anförts i motion Jo44 (mp) yrkande 7 och avstyrker regeringens

förslag i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förslaget om ändring av 13 § lagen (1985:295) om foder

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo44 yrkande 7 avslår förslaget om

ändring av lagen (1985:295) om foder, såvitt avser 13 § andra stycket,

3. Vissa fodertillsatser m.m. (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Tungmetallen zink ges till smågrisar för att förhindra avvänjningsdiarréer.

Zink kan emellertid ersättas med kol, som kan ges som pulver och granulat.

Dessutom har kol den fördelen att det även suger upp toxiner som vid en alltför

snabb avvänjning kan bildas i tarmarna. Enligt uppgift kan problemet med

avvänjningsdiarréer också undvikas genom att smågrisarna avvänjs senare och får

möjlighet att under längre tid vänja sig vid foder. Jordbruksverket har

beslutat att foder med mer än 250 milligram zink per kilo helfoder skall

klassas som läkemedel och kräva veterinär förskrivning. Enligt min mening bör

man dock gå ett steg längre och helt förbjuda zink som fodertillsats eftersom

det finns andra metoder som är ofarliga.

En vidlyftig användning av antibiotika innebär en uppenbar risk för att vissa

bakteriestammar blir resistenta mot antibiotika. Detta gäller såväl inom den

humana sjukvården som i veterinära sammanhang. Det är därför viktigt att

Sverige håller fast vid sin restriktiva syn på användning av antibiotika. Ett

problem som enligt min uppfattning inte uppmärksammats i tillräcklig

utsträckning är vad som sker med de naturligt förekommande bakterierna i miljön

när de utsätts för antibiotika. Vid behandling av ett sjukt djur torde man

kunna utgå från att antibiotika används på ett sådant sätt att de bakterier i

djuret som kommer i kontakt med läkemedlet dör. Emellertid bryts inte all

antibiotika ner i djurs eller människors kroppar. Den förs då ut i naturen

genom urin och fekalier. De bakterier som naturligt finns i naturen utsätts

därmed för antibiotika, men inte alls i sådan utsträckning att de dör. Det

finns i stället en uppenbar risk att dessa bakterier blir resistenta mot

antibiotika. Att ge medicin till djur genom fodertillsatser innebär dessutom

stora svårigheter, t.ex. när det gäller att avgöra om doseringen är korrekt.

Antibiotika bör därför få tillsättas foder endast på ett av veterinär mycket

kontrollerat sätt.

I Sverige används stora mängder maskmedel i preventivt syfte. Maskmedel som

blir kvar i fekalier är giftigt och kan därmed vara skadligt för djur. Det är

visserligen inte klarlagt hur faunan påverkas av maskmedlen, men användningen

kan givetvis ha ekologiska konsekvenser. Studier har emellertid visat att det

öppna åkerlandskapet haft en negativ utveckling när det gäller den biologiska

mångfalden. Svenska och engelska undersökningar visar att ett antal häckande

fåglar av arter som tidigare var vanliga i öppna odlingslandskap nu minskar

kraftigt. I Sverige har varannan tofsvipa och stare, var tredje ladusvala och

var fjärde sånglärka försvunnit. Även mindre vanliga fåglar som buskskvätta

minskar i antal. Det förefaller som om insektsätare har större problem än

andra. Om insektsfaunan minskat på samma sätt som fågelfaunan är dock inte

utrett. Det finns skäl att hysa stor oro över vad som sker med den biologiska

mångfalden i det öppna jordbrukslandskapet. Lantbrukare som använder ekologiska

odlingsmetoder vittnar om att insekter och fåglar återkommer några år efter

omläggningen från konventionell drift. Huruvida maskmedlen har betydelse i

detta sammanhang är inte känt, men maskmedlens ekologiska konsekvenser för

faunan i mark och vatten bör utredas.

Vad här anförts med anledning av motion Jo44 (mp) yrkandena 1, 2 och 4 bör

ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 6 bort

ha följande lydelse:

6. beträffande vissa fodertillsatser m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo44 yrkandena 1, 2 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Avgifter (mom. 7)

Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v) och Lennart Brunander (c) anför:

Det saknas i dag en helhetssyn när det gäller vilka uppgifter inom jordbruket

som skall vara skatte- respektive avgiftsfinansierade. Det finns inte heller

någon klar bild av vilken effekt skatterna och avgifterna har för jordbrukarnas

ekonomi. Enligt vår uppfattning finns det en risk för att den sammantagna

effekten av olika avgifter blir alltför betungande för framför allt de mindre

gårdarna. Regeringen bör därför få i uppdrag att göra en översyn av samtliga

avgiftsfinansierade verksamheter inom jordbruket och därefter redovisa en

samlad strategi för hur avgiftssystemet skall utformas så att det fyller sin

funktion utan att äventyra näringen. Vad här anförts med anledning av motion

Jo43 (v) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 7 bort

ha följande lydelse:

7. beträffande avgifter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo43 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Förslaget om ändring av 3 a § lagen (1985:295) om foder

Gudrun Lindvall anför:

I betänkandet slår utskottet fast att den föreslagna förändringen av foderlagen

inte bör göra det omöjligt att stödutfodra vilda djur i fortsättningen. Det är

bra och jag hoppas att regeringen ser till att både de svenska regler som måste

till för att klara de krav EU ställer och de regler som redan finns utformas så

att vinterutfodringen blir möjlig.

Problemet med stödutfodringen av örn tas upp i Miljöpartiets motion

1997/98:Jo44. Stödutfodringen under vintern är fortfarande nödvändig för att

den svenska stammen av havsörn skall klara sig. Arten är fortfarande hotad och

finns i hotklass 2 Sårbar. I dag finns endast ca 200 par i landet.

När Projekt Havsörn drog i gång 1971 av Naturskyddsföreningen fanns endast

ett tiotal par i hela landet. Havsörnspopulationen i landet var på väg att gå

under och skälet var miljögifter. Som varande överst i näringskedjan blev

halterna av framför allt DDE så höga i örnarna att reproduktionsförmågan slogs

ut. Inga ungar såg dagens ljus i örnnästena.

Att havsörnsstammen nu återhämtar sig beror inte på att miljögifterna

försvunnit, utan på den enträgna insats som gjorts under åren av entusiaster i

form av stödutfodring under vintern. Örnarna blir avgiftade under vintern och

kan reproducera sig under våren. Utfodringen har dessutom inneburit att

alltfler ungfåglar har överlevt den första kritiska vintern. Detta har

kompenserat det faktum att antalet ungar som kläcks fortfarande är lågt, ca 1,6

per bo på östkusten och 1,2 i Lappland mot 1,8 ungar per bo före 1950.

Stödutfodringen under vintern har alltså varit nödvändig och det är med största

sannolikhet tack vare den som havsörnen finns kvar i landet. Den svenska

stammen är ännu inte så stark att den klarar sig utan vinterutfodringen. Kanske

om tio år, säger forskare.

I EU finns en stor rädsla för att åtlar skall sprida sjukdomar. Det är

förståeligt i länder med sjukdomar som svinpest och BSE, sjukdomar som dock

inte finns i Sverige. Redan då lagen (1992:1683) om provtagning på djur

ändrades under förra riksmötet ledde detta till problem för stödutfodringen. I

den föreskrift som Jordbruksverket antog (SJVFS 1998:34) infördes bestämmelser

som i praktiken gjorde det omöjligt att vinterutfodra örnarna. Man beslöt

nämligen att alla djur som dött eller slaktats på grund av skador på gården

skulle besiktigas på sanitetsanläggning. För södra och mellersta Sverige

innebär det att de döda djuren skall transporteras till Lidköping. Om de där

slaktas upp och klassas som lågriskavfall kan de hämtas för att läggas ut som

foder till örnar. Men av både ekonomiska och praktiska skäl är det naturligtvis

inte möjligt för frivilliga entusiaster att köra långa vägar till Lidköping för

att hämta dessa kroppar. Resultatet har blivit att det lagts ut mycket lite

örnfoder under den gångna vintern.

Det måste vara möjligt att hitta vägar att lösa de uppkomna problemen.

Besiktningen behöver ju inte ske just i Lidköping för att man säkert skall veta

att smitta inte sprids. Det borde dessutom kunna gå att hantera djur som

slaktats på grund av skador, men som kommer från i övrigt friska besättningar,

på ett enklare sätt. Eftersom jag hoppas och tror att alla anser det viktigt

att stödutfodringen av i första hand havsörn kan finnas kvar förutsätter jag

att regeringen på ett framgångsrikt sätt löser de uppkomna problemen.

Frågan återkommer i samband med beslut om 3 a § lagen (1985:295) om foder

under hösten. Jag hoppas att då kunna konstatera att problemen lösts och att

stödutfodringen åter kommer att kunna ske i samma omfattning som före vintern

1996/97.

2. Avgifter

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Utvecklingen mot allt högre skatter och avgifter för näringsverksamhet i

Sverige snedvrider konkurrensförutsättningarna i en öppen gemensam marknad. Av

det nyligen presenterade betänkandet En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU

1997:167) framgår klart att den svenska livsmedelsproduktionen redan har stora

konkurrensnackdelar i förhållande till grannländerna. Vi har tidigare påpekat

detta förhållande. Den utredning som redan påtalat problemen borde ha varit

vägledande för utskottet så att inga nya beslut om ytterligare

konkurrenssnedvridande avgifter fattas.

Propositionens lagförslag