Bet. 1997/98:JoU25

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU25

Följdlagstiftning till miljöbalken m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU25

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till följdlagstiftning

till miljöbalken m.m. Förslaget omfattar ändringar i totalt 51 lagar, däribland

jordabalken, plan- och bygglagen, skogsvårdslagen, väglagen och minerallagen.

I betänkandet behandlas tre följdmotioner med 17 yrkanden. Utskottet

tillstyrker de i propositionen framlagda lagförslagen med några smärre

ändringar av i huvudsak lagteknisk eller redaktionell karaktär. Samtliga

motioner avstyrks.

Till betänkandet fogas fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1997/98:90 att riksdagen

antar förslagen till lag om ändring i

1. miljöbalken,

2. jordabalken,

3. lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled,

4. kommunalskattelagen (1928:370),

5. lagen (1929:405) med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket

av svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929,

6. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

7. luftfartslagen (1957:297),

8. lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig

m.m.,

9. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

10. lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

11. fastighetsbildningslagen (1970:988),

12. väglagen (1971:948),

13. lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16

september 1971 mellan Sverige och Finland,

14. ledningsrättslagen (1973:1144),

15. anläggningslagen (1973:1149),

16. lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

17. lagen (1973:1151) om införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen

(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

18. lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,

19. lagen (1976:997) om vattenförbund,

20. lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

21. lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

22. skogsvårdslagen (1979:429),

23. fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

24. lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet

för rättegångskostnader,

25. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

26. lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem,

27. lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.,

28. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled

och allmän hamn,

29. lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

30. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

31. lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

32. räddningstjänstlagen (1986:1102),

33. plan- och bygglagen (1987:10),

34. jaktlagen (1987:259),

35. strålskyddslagen (1988:220),

36. lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,

37. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

38. prisregleringslagen (1989:978),

39. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,

40. minerallagen (1991:45),

41. kyrkolagen (1992:300),

42. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

43. fiskelagen (1993:787),

44. lagen (1994:1776) om skatt på energi,

45. lagen (1998:9) om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),

46. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

47. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

48. vapenlagen (1996:67),

49. elberedskapslagen (1997:288),

50. ellagen (1997:857),

51. lagen (1994:1596) om frivillig miljöstyrning och miljörevision.

Förslaget om ändring i miljöbalken (punkt 1) behandlas av utskottet i

betänkande 1997/98:JoU20 Miljöbalk.

Lagförslagen under 1-50 har granskats av Lagrådet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det finns utanför miljöbalken ett stort antal lagar som reglerar verksamheter

som påverkar miljön. Dessa lagars innehåll måste i större eller mindre

utsträckning anpassas till miljöbalken. I propositionen föreslås således

ändringar i de lagar som berörs av den tidigare till riksdagen överlämnade

propositionen om miljöbalk. Ett femtiotal lagar behandlas, bl.a. plan- och

bygglagen (1987:10), väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av

järnväg, luftfartslagen (1957:297), ellagen (1997:857) och minerallagen

(1991:45).

Av propositionen framgår bl.a. att miljöbalken gäller för verksamheter som

omfattas av lagar som inte arbetas in i miljöbalken. Miljöbalken och dessa

lagar gäller parallellt. I några fall föreslås att ingripande inte skall kunna

ske med stöd av miljöbalken i frågor som har reglerats i en annan lag. I andra

fall förtydligas att reglerna i miljöbalken gäller oavsett regleringen i den

andra lagen.

Eftersom miljöbalken gäller parallellt med andra lagar finns det sällan något

behov av genomgripande ändringar för att åstadkomma att miljöhänsyn tas i

tillräcklig omfattning. Lagarna måste dock ändras på en del punkter för att bli

tillräckligt anpassade till miljöbalken. Bland förslagen i propositionen kan

nämnas att miljöbalkens hänsynsregler skall tillämpas vid tillståndsprövning

och liknande prövning enligt andra lagar. Tillstånd enligt olika lagar skall

normalt inte få ges för ny verksamhet som medverkar till att en

miljökvalitetsnorm överträds. Vid överträdelse av en sådan norm skall vidare

villkoren i ett redan meddelat tillstånd kunna ändras. Dessutom skall normalt

miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar tillämpas när sådana

beskrivningar upprättas enligt andra lagar.

I propositionen föreslås vidare ändringar i lagen (1994:1596) om frivillig

miljöstyrning och miljörevision. Ändringarna krävs för att en försöksverksamhet

med registrering av sektorer utanför industrin enligt EG:s förordning om

miljöstyrning och miljörevision skall kunna inledas i Sverige.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft samtidigt med miljöbalken, dvs.

den 1 januari 1999.

Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Motionerna

1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i ?ämneslagar? skall gälla före

bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokaliseringsprincipen,

3. att riksdagen beslutar att ändra 4 § skogsvårdslagen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stoppregeln,

5. att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom

jord- och skogsbruket,

7. att riksdagen beslutar att ändra jordabalken i enlighet med vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen beslutar att ändra skogsvårdslagen vad gäller reglerna om

miljökvalitetsnormer i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar att ändra väglagen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ekonomisk konsekvensbedömning för företagen.

1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma

klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall

råda,

2. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i skogsvårdslagen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen avslår förslag till följdändringar i lagen om vissa

torvfyndigheter i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur

den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor.

1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skogsvårdslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättningsreglerna.

Yttranden

Näringsutskottet och bostadsutskottet har avgett yttrande till

jordbruksutskottet, se bilagorna 3 och 4.

Utskottet

Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.

Propositionen

Av miljöbalkens tillämpningsområde följer att balken gäller för verksamheter

även om dessa samtidigt är reglerade i andra lagar. Miljöbalken och de andra

lagarna gäller således parallellt. Något särskilt stadgande om det behövs inte.

Huvudregeln skall vara att miljöbalkens materiella krav skall vara

miniminivå.

I några fall är en fråga om skydd för miljön olika reglerad i miljöbalken

och i en annan lag. Reglerna kan i sådana fall vara oförenliga. Om regleringen

i miljöbalken skall gälla, skall bestämmelsen i den andra lagen antingen

upphävas eller kompletteras med att ytterligare krav ställs i miljöbalken. Om i

stället regleringen i den särskilda lagen bör gälla, skall en bestämmelse

införas om att ytterligare krav i frågan inte får ställas enligt miljöbalken.

Vid prövning av tillstånd och liknande godkännanden som krävs enligt vad som

föreskrivs i andra lagar skall miljöbalken tillämpas endast när detta anges

särskilt i lagarna. Utgångspunkten skall vara att de centrala reglerna i

miljöbalken skall tillämpas vid prövning enligt andra lagar, när någon separat

tillståndsprövning inte skall ske enligt miljöbalken.

Vissa bestämmelser i miljöbalken skall tillämpas vid tillståndsprövning och

liknande prövning enligt andra lagar. Detta gäller främst miljöbalkens regler

om hushållning med mark- och vattenområden, miljökvalitetsnormer och

miljökonsekvensbeskrivningar.

I de fall där någon särskild tillståndsprövning inte kommer att ske enligt

miljöbalken skall även de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken tillämpas vid

prövning enligt andra lagar. Hänsynsreglerna skall tillämpas bl.a. vid prövning

enligt väglagen, banlagen och ellagen. När en särskild tillståndsprövning skall

ske enligt miljöbalken skall hänsynsreglerna i stället tillämpas vid den

prövningen.

Motionerna

Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

Enligt motion Jo50 (m) yrkande 1 bör riksdagen besluta att bestämmelser i

?ämneslagar? skall gälla före bestämmelser i miljöbalken. I motionen anförs att

riksdagen bör besluta att en lex specialis bör gälla som lagvalsprincip i de

fall när miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar, förordningar

och myndigheters föreskrifter med miljöanknytning. Detta innebär att

bestämmelser i ?ämneslagar? samt bestämmelser i förordningar och föreskrifter

som utfärdats med stöd i dessa lagar skall gälla före bestämmelser i

miljöbalken i de fall bestämmelserna är oförenliga.

I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag för att

åstadkomma klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan

lagstiftning skall råda (yrkande 1). Enligt motionen har kritiken från remiss-

instanserna vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning varit

omfattande. Föreliggande följdlagstiftningsförslag rätar inte ut frågetecknen.

Enligt motionärerna gör komplexiteten i lagtexterna med kommentarer det näst

intill omöjligt att som enskild näringsidkare kunna ha en klar uppfattning om

gällande rättsläge.

Enligt motion Jo52 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna att en ny parlamentarisk utredning om den svenska

miljölagstiftningen bör tillsättas. Enligt motionärerna är den oklarhet som

uppenbarligen finns vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

ett ytterligare skäl för att en ny parlamentarisk utredning skyndsamt bör se

över den svenska miljölagstiftningen.

Skogsvårdslagen och de areella näringarna

I motion Jo50 (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala

skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning (yrkande 2). I motionen

anförs att i lagrådsremissen om miljöbalk samt i betänkandet om

följdlagstiftningen gavs tydliga anvisningar om att avverknings- och

skogsvårdsåtgärder är av sådan natur att de inte är flyttbara till annan plats

och därför inte omfattas av lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I

miljöbalkspropositionen samt i detta förslag har tydligheten ersatts med

tvetydigheter. Regeringen har dock i propositionerna inte redovisat något som

ger uttryck för en ändrad uppfattning jämfört med ovan nämnda lagrådsremiss.

Tolkningen bör därför enligt motionärerna vara att det som där sades om att

avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte är omlokaliseringsbara alltjämt

gäller.

Vidare är enligt motionen osäkerheten stor även vad gäller miljöbalkens

övriga hänsynsreglers tillämplighet i förhållande till skogsvårdslagens

hänsynsregler. Lagrådet säger att denna osäkerhet utgör en påtaglig brist.

Riksdagen bör därför enligt motionärerna följa Lagrådets förslag till ändring

av 4 § skogsvårdslagen och därmed undanröja den osäkerhet som råder. Enligt

yrkande 3 bör i paragrafen göras ett tillägg med följande lydelse: ?Har frågor

om hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i denna

lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap. miljöbalken inte

tillämpas.?

I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i

skogsvårdslagen (yrkande 2). Motionärerna kan exempelvis inte acceptera

synsättet att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i skogsvårdsförfattningen

kan miljöbalkens hänsynsregler automatiskt läggas till grund för ingripande.

Enligt motionen bör regeringen återkomma med ett nytt klarläggande förslag.

Enligt motion Jo52 (c) får miljöbalkens parallella tillämpning med

skogsvårdslagen inte innebära att ytterligare föreskrifter försvårar det

positiva arbetet som sker i svenskt skogsbruk. I motionen anförs vidare att

intentionen och viljan i skogsvårdslagens regelverk väl uppfyller de krav som

ställs i miljöbalken vad gäller allmänna hänsynsregler. Skogsvårdslagen är en

modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets villkor. Den reglerar på ett

tydligt sätt den frihet och det ansvar som den enskilde skogsägaren har att

beakta i sitt skogsbruk. Centerpartiet anser att det vore olyckligt om andra

lagar tillåts förändra det regelverk som är väl anpassat för ett hållbart

skogsbruk med tydliga miljö- och produktionsmål. Centerpartiet anser vidare

att Skogsstyrelsen är den myndighet som skall ha ansvar för tillsynen i

skogsbruket och även göra avvägningarna mellan miljöbalken och skogsvårdslagen.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 2).

Enligt motion Jo50 (m) yrkande 6 bör verksamhet som bedrivs inom ramen för

pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av

miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall helt regleras inom ramen för de

skilda speciallagarna. Vidare anförs att miljökvalitetsnormer är ett

styrinstrument som kan vara svårt att tillämpa i flera lägen, bl.a. inom

skogsbruket. Enligt förslaget kan miljökvalitetsnormer dock användas som grund

för att hindra avverkningar utan att rätt till ersättning utgår. Detta är

enligt motionärerna olämpligt eftersom det inte finns miljöskäl som talar för

en sådan ordning och dessutom strider förslaget mot grundlagen. Därför yrkas i

motionen att riksdagen beslutar att inte införa några regler om

miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen (yrkande 8). Motionärerna yrkar också

att riksdagen beslutar att ändra 19 § skogsvårdslagen så att paragrafen ges en

utformning som garanterar full ersättning vid intrång (yrkande 5). Det anförs

att enligt förslaget till ändring av 19 § skogsvårdslagen kommer ersättningen,

om tillstånd till avverkning av fjällnära skog vägras, att minskas med ett

belopp som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

Denna försämring av ersättningsrätten strider enligt motionärerna mot

grundlagen och rimmar dessutom illa med strävan att värna egendomsskyddet.

Enligt motion Jo52 (c) finns det behov av klara och tydliga

ersättningsregler. I motionen yrkas att kompensation skall utbetalas för

begränsningar av pågående markanvändning som är att betrakta som mer än

bagatellartade (yrkande 3).

I motion Jo50 (m) anförs att i betänkandet om följdlagstiftningen (SOU

1997:32) behandlas stoppregelns förhållande till andra skyddsinstrument

utförligt. Där sägs att om förutsättningarna är uppfyllda för att använda

skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde skall detta inte

automatiskt innebära att förutsättningarna även är uppfyllda för att tillämpa

stoppregeln mot en verksamhet som hotar det tilltänkta skyddet. I den mån

stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna kringgå reglerna

om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom stoppregeln inte skall

användas för att bedriva skyddsverksamhet. I förslaget till följdlagstiftning,

liksom i miljöbalkspropositionen, förbigås denna fråga helt. Enligt yrkande 4

bör riksdagen fastslå att stoppregeln inte är avsedd att användas för att utan

ersättning uppnå det skydd som annars skulle nås genom reservatsbildning,

biotopskydd eller på annat sätt som skulle utlösa den ersättning som

miljöbalken i dessa sammanhang kräver.

Övriga lagar m.m.

Enligt motion Jo50 (m) yrkande 7 bör riksdagen besluta att ändra 7 kap. 10 §

andra stycket jordabalken så att den utvidgas till att omfatta även

naturvårdsavtal. Enligt motionärerna skall rätten att inskriva ett

naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen beslutar att ändra väglagen så att det

av lagtexten framgår att samråd även skall äga rum med de markägare som kan

komma att beröras av vägprojektet (yrkande 9).

I motion Jo51 (kd) yrkas att riksdagen avslår förslaget till följdändringar i

lagen om vissa torvfyndigheter (yrkande 3). Enligt motionen visar beskrivningen

av torvlagens och miljöbalkens förhållande till varandra på väldig otydlighet

och komplexitet. Detta skapar stor osäkerhet om villkoren för fortsatt drift

för nuvarande brytningsföretag. Därför bör följdändringarna avslås i avvaktan

på ett nytt regeringsförslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur

lagstiftningen skall tillämpas.

Enligt motion Jo50 (m) yrkande 10 bör riksdagen begära att regeringen snarast

presenterar en ekonomisk konsekvensbedömning för företagen.

I motion Jo51 (kd) yrkas att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte

att följa hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor

(yrkande 4).

Utskottets överväganden

Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

När det gäller förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar skall enligt

propositionen reglerna i miljöbalken enligt huvudregeln gälla för

miljöpåverkande verksamheter även om dessa omfattas av annan lagstiftning.

Miljöbalken och de andra lagarna gäller alltså parallellt i den bemärkelsen att

regler om vad som skall iakttas vid utövandet av verksamheten kan finnas i både

miljöbalken och andra lagar. Exempelvis skall den som bedriver gruvdrift följa

reglerna i såväl miljöbalken som minerallagen (1991:45). Detta är inte någon

nyhet. Redan i dag måste en verksamhetsutövare iaktta reglerna i olika

lagstiftningar.

Det förhållandet att lagarna gäller parallellt kan i några enstaka fall leda

till att bestämmelser i miljöbalken kan komma i konflikt med miljöregler i de

nyss nämnda lagarna. En bedömning måste då göras i det enskilda fallet med

utgångspunkt i allmänna lagvalsprinciper. Enligt regeringens mening är det

likväl lämpligt att i händelse av normkonflikter införa regler som tar bort

olägenheterna av att två bestämmelser gäller parallellt. Vid ett sådant arbete

bör följande utgångspunkter gälla.

Om det direkt kan konstateras att regeln i den andra lagen inte bör gälla

skall regeln ändras eller upphävas. Detta är fallet när bestämmelsen enbart

berör frågor som regleras i miljöbalken och bestämmelsen inte ställer krav

utöver miljöbalken.

I de fall regeln omfattar annat än sådant som regleras i miljöbalken bör den

stå kvar. I detta fall bör bestämmelsen ändras så att materiella krav i nivå

med miljöbalkens regler ställs. Exempel på en sådan bestämmelse finns i 13 kap.

4 § minerallagen (1991:45), där det stadgas att koncessionshavaren skall utföra

efterarbete när koncessionen upphör, i den mån det är motiverat från allmän

eller enskild synpunkt.

Om en regel omfattar miljökrav utöver vad som anges i miljöbalken skall den

naturligtvis stå kvar. Detta kan vara fallet i strålskyddslagstiftningen. Om å

andra sidan regleringen i den andra lagen bör gälla i stället för motsvarande

bestämmelse i miljöbalken, skall en bestämmelse införas som begränsar

möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Det senare blir fallet bl.a. i

fråga om luftfartslagens (1957:297) regler om miljövärdighetskrav på luftfartyg

och väglagens (1971:948) regler om renhållning inom vägområden.

Vid valet mellan metoderna är huvudprincipen enligt propositionen att

miljöbalkens materiella krav skall vara miniminivå. Det innebär att alla

verksamheter som riskerar att medföra likartad negativ påverkan på hälsa, miljö

och hushållning med naturresurser omfattas av de grundläggande materiella

kraven i miljöbalken. Regeringen delar Miljöbalksutredningens uppfattning att

skillnad inte bör göras mellan verksamheter som enbart regleras i balken och

verksamheter som även regleras i andra lagar. Detta kommer att innebära att

miljöbalkens materiella krav blir miniminivå. I den mån andra krav trots allt

bör ställas skall detta vara sakligt motiverat, exempelvis på grund av

verksamhetens art, miljöhänsynens betydelse i förhållande till andra

skyddsvärda intressen som berörs eller att Sverige genom internationella

åtaganden är förpliktat att ställa vissa krav.

En bestämmelse om att ytterligare krav inte skall få ställas enligt

miljöbalken kan enligt propositionen inte vara absolut. Vissa bestämmelser i

miljöbalken är av en sådan art att de skall iakttas, oavsett vad som stadgas i

den andra lagen. Detta gäller t.ex. föreskrifter för skyddade områden,

meddelade med stöd av 7 kap. miljöbalken. Vidare skall miljökvalitetsnormer

enligt 5 kap. miljöbalken iakttas vid all verksamhet som riskerar att påverka

normen. I de olika lagarna finns få bestämmelser där tillämpningen riskerar att

bli en annan än enligt miljöbalken. Detta beror på att miljöfrågor normalt inte

regleras i lagar utanför miljöbalken. När normkonflikter riskerar att uppkomma

är det normalt i begränsade frågor.

Utskottet instämmer i dessa uttalanden beträffande förhållandet mellan

miljöbalken och andra lagar och avstyrker motionerna Jo50 (m) yrkande 1 och

Jo51 (kd) yrkande 1.

När det gäller yrkandet i motion Jo52 (c) att en ny parlamentarisk utredning

om den svenska miljölagstiftningen bör tillsättas har utskottet behandlat ett

likalydande yrkande i samband med behandlingen av miljöbalkspropositionen (bet.

JoU20 s. 32). Utskottet som inte har ändrat uppfattning i frågan hänvisar till

vad där anförts och avstyrker motion Jo52 (c) yrkande 1.

Skogsvårdslagen och de areella näringarna

I flera motioner har tagits upp frågan om förhållandet mellan miljöbalken och

skogsvårdslagen. Utskottet har även behandlat detta i samband med behandlingen

av miljöbalkspropositionen (bet. JoU20 s. 44 f.). Av

följdlagstiftningspropositionen framgår att skogsvårdslagen och miljöbalken

skall gälla parallellt. Skogsvårdslagen skall dock inte tillämpas i den mån den

strider mot miljöbalkens bestämmelser om hänsyn inom biotopskyddsområden eller

föreskrifter meddelade enligt miljöbalken om områdesskydd eller skydd för djur-

och växtarter enligt 7 och 8 kap. miljöbalken.

Förslaget innebär att exempelvis miljöbalkens målparagraf, allmänna

hänsynsregler och miljökvalitetsnormer utfärdade med stöd av miljöbalken är

tillämpliga på skogsmark och skogsbruk, dvs. inom skogsvårdslagens

tillämpningsområde. Därav följer enligt propositionen (s. 244) att

föreskrifter som meddelas med stöd av skogsvårdslagen skall vara förenliga med

de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och att de skall främja

uppfyllandet av miljöbalkens mål, sådant som detta kommer till uttryck i 1 kap.

1 § miljöbalken. Föreskrifterna får inte heller motverka att

miljökvalitetsnormer som har utfärdats enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls. I

den mån en fråga får anses vara olämpligt reglerad i skogsvårdsförordningen

eller Skogsstyrelsens föreskrifter skall reglerna naturligtvis ändras.

Föreskrifterna skall givetvis medverka till att miljömålet för skogsbruket

uppnås. Vid utfärdandet av nya eller ändrade föreskrifter skall dessutom

beaktas hur frågan behandlas i miljöbalken.

När två bestämmelser som är tillämpliga på samma fråga leder till olika

resultat och bestämmelserna alltså är oförenliga, måste en bedömning göras av

vilken bestämmelse som skall tillämpas. Av allmänna lagvalsprinciper följer i

förevarande fall att de detaljerade föreskrifterna om miljöhänsyn i

skogsvårdsförfattningarna skall tillämpas. Lagrådet har föreslagit att det

lagval som skall göras regleras direkt i lagtexten. Regeringen gör dock den

bedömningen att någon uttrycklig lagreglering inte behövs, eftersom den valda

metodiken med tillräcklig tydlighet knyter an till allmänt erkända

lagvalsprinciper. Utskottet delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m)

yrkande 3.

En tillsynsmyndighet får således inte med stöd av miljöbalkens allmänna

hänsynsregler meddela förelägganden om bredden på skyddszoner med träd och

buskar som lämnas kvar mot vattendrag, eftersom bestämmelser om sådana

skyddszoner finns i Skogsstyrelsens föreskrifter. Däremot kan med stöd av

miljöbalken krav ställas på t.ex. kemikaliehantering, eftersom sådan hantering

inte regleras i skogsvårdsförfattningarna. En lagvalsprövning leder nämligen

till bedömningen att om en fråga om miljöhänsyn är oreglerad i

skogsvårdsförfattningarna kan miljöbalkens hänsynsregler läggas till grund för

ingripanden.

Miljöbalkens hänsynsregel om försiktighetsmått (2 kap. 3 §) blir således

tillämplig i de frågor som inte är särskilt reglerade i

skogsvårdsförfattningarna. Detsamma gäller i princip lokaliseringsregeln (2

kap. 4 §). I fråga om denna regel finns det dock enligt

följdlagstiftningspropositionen naturliga begränsningar i samband med

skogsbruk. Möjligheten till alternativ lokalisering är naturligtvis av

betydelse vid bedömningen av om en plats kan godtas (prop. 1997/98:45 del 1 s.

219). Utskottet, som har gjort liknande uttalanden i betänkande JoU20 s. 42,

instämmer även i dessa uttalanden.

Enligt följdlagstiftningspropositionen kommer andra hänsynsregler i

miljöbalken att gälla så gott som utan inskränkning, eftersom inga eller endast

få föreskrifter på området finns i skogsvårdsförfattningarna. Detta gäller

t.ex. kravet på kunskap (2 kap. 2 §) och produktvalsprincipen (2 kap. 6 §). I

likhet med vad som skall gälla för 12 kap. 6 § miljöbalken

(samrådsbestämmelsen) kommer enligt propositionen skogsvårdsstyrelsen att vara

tillsynsmyndighet inom det område som regleras i skogsvårdsförfattningarna,

även om ingripandet stöder sig på de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.

miljöbalken. Utskottet som är av samma uppfattning avstyrker med det anförda

motion Jo50 (m) yrkande 2.

För att stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken skall tillämpas krävs att en

verksamhet eller åtgärd kan befaras föranleda skada eller olägenhet av

väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön, även om skyddsåtgärder

eller försiktighetsmått vidtas. Om så är fallet krävs särskilda skäl för att få

bedriva verksamheten eller vidta åtgärden. Bestämmelsen är alltså inte avsedd

att användas för att kringgå reglerna om naturreservat, biotopskyddsområden och

liknande regler som kan utlösa ersättningsrätt. De farhågor om detta som

framförts i motion Jo50 (m) yrkande 4 är därför enligt utskottets mening

obefogade och utskottet avstyrker motionen i denna del.

Med det anförda avstyrker utskottet även motionerna Jo51 (kd) yrkande 2 och

Jo52 (c) yrkande 2.

Om all verksamhet som bedrivs inom ramen för pågående markanvändning inom

jord- och skogsbruket skulle undantas från tillämpningen av miljöbalkens

regler, vilket föreslås i motion Jo50 (m), skulle en mycket stor del av

Sveriges yta inte omfattas av den grundläggande lagstiftningen på miljöområdet.

Detta strider mot såväl nuvarande miljölagstiftning som hela grunden för

miljöbalksförslaget. Lagen om skötsel av jordbruksmark har arbetats in i balken

och förhållandet till skogsvårdslagen behandlas framför allt i

följdlagstiftningspropositionen och detta betänkande. Utskottet avstyrker

därför motion Jo50 (m) yrkande 6.

När det gäller frågan om miljökvalitetsnormernas tillämplighet framgår det av

såväl miljöbalkspropositionen 1997/98:45 (del 1 s. 264) som av

följdlagstiftningspropositionen (s. 155), att i princip all verksamhet som

påverkar de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas

för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan

belastas med utan fara för påtagliga olägenheter, skall omfattas av

miljökvalitetsnormerna. En förutsättning i systemet med miljökvalitetsnormer är

nämligen att normerna får genomslag inom alla sektorer. Normerna utgår från

förhållandena i den yttre miljön. Exempelvis reagerar en sjös vattenkvalitet på

kvävetillförsel oavsett om denna hör samman med avloppsutsläpp, läckage från

jord- och skogsbruk, nedfall från trafik eller andra yttre faktorer. Om en

verksamhet inte behöver iaktta miljökvalitetsnormerna, utan fritt får öka sina

utsläpp, drabbar detta andra som måste göra motsvarande minskningar.

Grundregeln måste därför vara att miljökvalitetsnormer gäller för alla. Därför

är det enligt propositionen bara vid tillståndsprövning av avverkning i

svårföryngrad skog och skyddsskog som det finns behov av att införa särskilda

bestämmelser om miljökvalitetsnormer i skogsvårdslagen. Bestämmelserna i 5 kap.

miljöbalken om miljökvalitetsnormer gäller nämligen utan uttryckligt stadgande

i skogsvårdslagen. Av 5 kap. 4 § miljöbalken framgår att verksamhet skall

bedrivas så att miljökvalitetsnormer inte överträds. Enligt 5 kap. 3 § skall

myndigheter och kommuner säkerställa att miljökvalitetsnormer uppfylls bl.a.

när de utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Utskottet, som instämmer i

detta, tillstyrker därför förslaget till ändring av 17 § skogsvårdslagen och

avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 8.

Skogsvårdslagen innehåller i 19 § en bestämmelse om ersättning till den som

inte får tillstånd till avverkning av fjällnära skog eller som i ett sådant

tillstånd åläggs att ta hänsyn till naturvårdens eller kulturmiljövårdens

intressen. Hänvisning sker till ersättningsbestämmelserna i naturvårdslagen.

Detta innebär att ersättning skall betalas i den utsträckning som det

inskränkande beslutet innebär att pågående markanvändning inom berörd del av

fastigheten avsevärt försvåras.

I miljöbalken har reglerna ändrats så att från ersättningen skall dras av

ett belopp motsvarande den s.k. kvalifikationsgränsen, dvs. ett belopp som

motsvarar ersättning upp till nivån ?avsevärt försvåras?. Det framgår av

propositionen att förslaget förutom av Miljöbalksutredningen har förts fram av

en interdepartemental arbetsgrupp md uppgift att utreda vissa frågor rörande

intrångsersättning (Ds 1991:87), av Skogspolitiska kommittén (SOU 1992:76) och

av Miljöskyddskommittén (SOU 1993:27). Avräkningen har fått stöd i olika

remissbehandlingar och i propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226

s. 44). Jordbruksutskottet delade då regeringens uppfattning i den nämnda

propositionen och framhöll att de lagtekniska förändringarna fick behandlas i

ett senare sammanhang (bet. 1992/93:JoU15 s. 27 ). Eftersom det har införts en

regel om avräkning i miljöbalken bör enligt regeringens mening en motsvarande

avräkning ske när ersättning skall betalas enligt skogsvårdslagen. Utskottet

delar denna bedömning och avstyrker motion Jo50 (m) yrkande 5.

I anslutning till motion Jo52 (c) yrkande 3 vill utskottet framhålla att ett

så allmänt hållet uttalande som föreslås i motionen inte skulle ge någon

upplysning om hur riksdagen förhåller sig till de nu av regeringen framlagda

förslagen och inte heller om vilka eventuella ändringar i ersättningsreglerna

som förordas. Utskottet avstyrker även motion Jo52 (c) yrkande 3.

Jordabalken

I propositionen föreslås att jordabalkens och andra författningars bestämmelser

om nyttjanderätt skall tillämpas på den rätt som uppkommer för staten eller en

kommun när fastighetsägaren i ett naturvårdsavtal avstår från att bruka sin

fastighet i särskilt angivna hänseenden. Denna ändring görs genom att ett andra

stycke införs i 7 kap. 3 § jordabalken med innebörd att vad fastighetsägaren

skriftligen förbundit sig att tillåta eller tåla i ett naturvårdsavtal skall

anses som en nyttjanderätt.

Enligt motion Jo50 (m) är förslaget att ge naturvårdsavtal sakrättsligt skydd

vällovligt. Enligt motionärerna skall dock rätten att inskriva ett

naturvårdsavtal ankomma på fastighetsägaren att bestämma. Därför yrkas att

riksdagen beslutar att ändra 7 kap. 10 § andra stycket jordabalken så att den

utvidgas till att omfatta även naturvårdsavtal.

I 7 kap. 10 § första stycket jordabalken anges att nyttjanderätt som

upplåtits genom skriftlig handling samt servitut får inskrivas. Förbehåll som

strider mot detta är utan verkan utom i fråga om arrende eller hyra. I

paragrafens andra stycke anges att rätt till elektrisk kraft får inskrivas om

ägaren av den fastighet i vilken rättigheten upplåtits medgivit skriftligen att

inskrivning får ske. Denna bestämmelse föreslås inte ändras i propositionen om

följdlagstiftning och där anges att bestämmelserna om inskrivning av

nyttjanderätt i 23 kap. jordabalken bör gälla även för naturvårdsavtal och att

det kan förväntas att naturvårdsavtalen kommer att skrivas in. Enligt 23 kap. 1

§ jordabalken kan såväl innehavaren av nyttjanderätten som fastighetsägaren

ansöka om inskrivning. Utskottet vill med anledning av motion Jo50 understryka

att syftet med den föreslagna ändringen i jordabalken är att ge

naturvårdsavtalen en starkare ställning, framför allt i sakrättsligt avseende

(se prop. s. 255 f.). Det innebär bl.a. att avtalet skall gälla oberoende av om

den aktuella fastigheten överlåts till ny ägare. Om rätten till inskrivning av

naturvårdsavtalen skulle göras beroende av fastighetsägarens medgivande finns

det en allvarlig risk att syftet med reformen inte kan uppnås. Utskottet

avstyrker således motion Jo50 (m) yrkande 7.

Väglagen

Enligt motion Jo50 (m) bör väglagen ändras så att det av lagtexten framgår att

samråd även skall äga rum med de markägare som kan komma att beröras av

vägprojektet. I föreslagna 14 a § väglagen anges att den som planerar att bygga

en väg skall genomföra en förstudie. Sådana studier görs även i dag men

förfarandet är inte lagreglerat. Vid utarbetande av denna förstudie skall

samråd ske bl.a. med den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Det

framgår av såväl propositionens allmänmotivering (s. 178) som av

författningskommentaren till bestämmelsen (s. 314) att med allmänhet som kan

anses bli särskilt berörd avses exempelvis markägare och närboende. Om

förstudien anger att alternativa terrängkorridorer behöver studeras skall en

vägutredning upprättas. En vägutredning skall innehålla en

miljökonsekvensbeskrivning och om länsstyrelsen under förstudien har funnit att

vägbyggnadsprojektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall det

under vägutredningen ske ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning. Även

då har fastighetsägare möjlighet att påverka utredningen. I 16 § väglagen, som

inte föreslås ändras i detta avseende, anges att vid utarbetande av en

arbetsplan för byggande av väg skall samråd i fråga om vägens sträckning och

vägförslagets utformning i övrigt ske med bl.a. berörda fastighetsägare.

Motionskravet får därmed anses vara tillgodosett och utskottet avstyrker motion

Jo50 (m) yrkande 9.

Torvlagen

I motion Jo51 (kd) har det anförts att beskrivningen av torvlagens och

miljöbalkens förhållande till varandra visar på väldig otydlighet och

komplexitet. Detta skapar enligt motionärerna stor osäkerhet om villkoren för

fortsatt drift för nuvarande brytningsföretag. Det anges dock inte vad som är

oklart och på vilket sätt förslaget bör ändras. I

följdlagstiftningspropositionen anförs att det redan i propositionen om

miljöbalk (prop. 1997/98:45 del 1 s. 380) anfördes att det i miljöbalken inte

längre finns något behov av den dubbelprövning av täkt som i dag sker enligt

naturvårdslagen (1964:822) och miljöskyddslagen (1969:387). Täktens samtliga

effekter på omgivningen skall i stället prövas vid ett tillfälle. Eftersom det

redan av miljöbalken (12 kap. 1 §) framgår att tillstånd krävs för täkt måste

därför bilagan till den nuvarande miljöskyddsförordningen ändras så att den

inte längre omfattar täkter. Bestämmelsen i 12 kap. 1 § tredje stycket

miljöbalken att tillstånd inte krävs för täkt av torv för vilken

bearbetningskoncession har lämnats enligt torvlagen kommer därefter att

innebära att någon tillståndsprövning med stöd av miljöbalken över huvud taget

inte kommer att ske för sådana täkter. Före torvlagens tillkomst prövades

verksamheten enligt både naturvårdslagen och dåvarande minerallagen.

Dubbelprövningen avskaffades för att systemet skulle bli enklare och smidigare

(prop. 1984/85:120 s. 328). Att nu dessutom avskaffa den prövning som i dag

sker enligt miljöskyddslagen är ett ytterligare steg i denna riktning. Vidare

anförs i följdlagstiftningspropositionen att avskaffandet av tillståndsplikten

enligt miljöbalken inte får innebära att det tas mindre miljöhänsyn. Det är

viktigt att nödvändig miljöhänsyn i fortsättningen tas vid

koncessionsprövningen enligt torvlagen. Detta åstadkoms genom att relevanta

bestämmelser i miljöbalken görs tillämpliga vid koncessionsprövningen. Denna

lösning är särskilt lämplig med tanke på att länsstyrelsen, som kommer att ha

erfarenhet av att tillämpa miljöbalken, är prövningsmyndighet enligt torvlagen.

Förslaget innebär i korthet att vid koncessionsprövning skall miljöbalkens

allmänna hänsynsregler och bestämmelser om hushållning med mark- och

vattenområden samt miljökvalitetsnormer tillämpas. Vid prövning av

bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i miljöbalken och i lagen

med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet tillämpas, bl.a. om

miljökonsekvensbeskrivningar, miljöorganisationers talerätt och

markavvattningssakkunniga. Länsstyrelsen skall kunna bestämma nya villkor om en

verksamhet medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds. Möjligheten

avskaffas att kräva säkerhet för att villkor i koncessionen skall uppfyllas. I

stället införs en regel om att en koncession skall kunna göras beroende av att

verksamhetsutövaren ställer säkerhet för kostnaderna för återställning. Om en

verksamhetsutövare inte uppfyller sin skyldighet att vidta

återställningsåtgärder, skall länsstyrelsen få meddela vitesföreläggande och

kronofogdemyndigheten särskild handräckning.

Det anförda visar enligt utskottets uppfattning att förslaget avseende

torvlagens anpassning till miljöbalken innebär en förenkling av

prövningssystemet samtidigt som nödvändiga miljöhänsyn kommer att krävas.

Näringsutskottet har i yttrande 1997/98:NU5y, som bifogas betänkandet,

tillstyrkt propositionen i aktuell del och tillbakavisat den uppfattning som

framförts i motionen om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till

varandra skulle vara otydligt. Jordbruksutskottet delar näringsutskottets

uppfattning och avstyrker motion Jo51 (kd) yrkande 3.

Minerallagen

Förslaget till ändring i minerallagen (1991:45) har inte berörts i någon

motion. Förslaget innebär att minerallagen och miljöbalken skall gälla

parallellt. Miljöbalkens hushållningsbestämmelser skall dock, i likhet med vad

som gäller enligt nuvarande lagstiftning, inte tillämpas vid sådana prövningar

enligt miljöbalken eller andra lagar som sker efter prövningen av

bearbetningskoncession. I övrigt införs inga begränsningar i möjligheten att

ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning skall ett antal

bestämmelser i miljöbalken tillämpas, däribland flertalet av bestämmelserna om

miljökonsekvensbeskrivningar. Beträffande dessa anges att en

miljökonsekvensbeskrivning enligt nuvarande 4 kap. 2 § femte stycket

minerallagen skall finnas även i ärenden om beviljande av koncession. Frågan är

hur formaliserad och omfattande miljökonsekvensbeskrivningen enligt

minerallagen bör vara samt hur förfarandet i samband med upprättandet bör vara

utformat. Regeringen anför att bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i

miljöbalken i så stor utsträckning som möjligt bör få tillämpning även på

sådana beskrivningar i lagar utanför balken.

Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som anges i 6 kap. 3 § miljöbalken

skall enligt regeringen gälla också en miljökonsekvensbeskrivning i samband med

prövning enligt minerallagen. Vidare skall en miljökonsekvensbeskrivning enligt

minerallagen innehålla samtliga uppgifter av betydelse för en miljöprövning.

Alltså skall reglerna i 6 kap. 7 § miljöbalken om vad en

miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla tillämpas. De krav som ställs upp är

obligatoriska för verksamheter som kan antas medföra en betydande

miljöpåverkan. Anläggningar för bearbetning av mineralfyndigheter kan ofta

antas ha en sådan effekt. För verksamheter som inte kan antas ha en betydande

miljöpåverkan skall kraven vara uppfyllda i den utsträckning det behövs med

hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med

miljökonsekvensbeskrivningen. Vidare anförs att vad avser förfarandet finns

bestämmelser i miljöbalken om tidigt samråd, beslut om betydande miljöpåverkan,

utökat samråd med miljökonsekvensbedömning, kungörande, allmänhetens tillfälle

att yttra sig, godkännande, beaktande av miljökonsekvensbeskrivningen vid

prövning och kostnader. Eftersom anläggningar för provbrytning och bearbetning

av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även enligt balken finns det

enligt regeringen inte skäl att ha samma utförliga regler i minerallagen

angående förfarandet. Det är tillräckligt att reglerna i 6 kap. 9-10 §§

miljöbalken tillämpas, dvs. bestämmelserna om att tillståndsmyndigheten skall

pröva om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller uppställda krav och beakta

innehållet i beskrivningen vid prövningen samt om att den som är skyldig att

upprätta miljökonsekvensbeskrivningen skall stå för kostnaderna. Slutligen bör

enligt propositionen 6 kap. 11 och 12 §§ miljöbalken om planer och

planeringsunderlag tillämpas.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att bestämmelsen i

6 kap. 8 § första stycket om kungörande och tillfälle för allmänheten att yttra

sig inte skall tillämpas. Enligt nuvarande 21 § mineralförordningen (1992:285)

skall bergmästaren, om en ansökan om koncession inte avvisas, införa kungörelse

om ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen i Post- och Inrikes Tidningar och i

ortstidning. Huruvida denna bestämmelse skall kvarstå i mineralförordningen

framgår inte klart av propositionen, men de tidigare återgivna uttalandena ger

intryck av att i vart fall bestämmelsen om kungörande om

miljökonsekvensbeskrivningen inte kommer att krävas eftersom anläggningar för

provbrytning och bearbetning av mineralfyndigheter skall tillståndsprövas även

enligt miljöbalken. Utskottet anser att det genom den lagstiftningsteknik som

valts uttömmande bör anges i minerallagen vilka bestämmelser i miljöbalken som

skall tillämpas. Det finns enligt utskottets uppfattning behov av regler som

bl.a. ger allmänheten möjlighet att påverka tillämpningen i koncessionsärendet

av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken och därmed

lokaliseringen av verksamheten. Utskottet föreslår därför den ändringen i

regeringens förslag till 4 kap. 2 § femte stycket minerallagen att även 6 kap.

8 § första stycket miljöbalken skall tillämpas. Vidare bör ändringen i 3 kap. 6

§ och 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen göras i den lydelse som paragraferna

erhöll genom SFS 1998:165.

Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision

I propositionen föreslås även att en ändring görs i lagen (1994:1596) om

frivillig miljöstyrning och miljörevision. Ändringen, som inte är någon följd-

ändring i anledning av miljöbalken, innebär att regeringen bemyndigas att

meddela föreskrifter om försöksverksamhet med EMAS-registrering av sektorer

utanför industrin enligt EG:s förordning om miljöstyrning och miljörevision.

Förordningen (EEG) nr 1836/93 av den 29 juni 1993 om frivilligt deltagande för

industriföretag i gemenskapens miljöstyrnings- och miljörevisionsordning blev

gällande rätt i Sverige genom det svenska medlemskapet i EU. För att

förordningen skulle kunna tillämpas i Sverige infördes till förordningen

kompletterande bestämmelser genom lagen om frivillig miljöstyrning och

miljörevision. Enligt lagen ankommer det på regeringen att utse behöriga organ

för ackreditering och tillsyn av miljökontrollanter samt för registrering av

godkända anläggningar i enlighet med artikel 6 och 18. Vidare ankommer det på

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela

föreskrifter om sådana avgifter som avses i artikel 11. I förordningens artikel

14 sägs att medlemsstaterna försöksvis får tillämpa bestämmelser som motsvarar

miljöstyrnings- och miljörevisionsordningen inom sektorer utanför industrin,

t.ex. inom handel och distribution och inom den offentliga sektorn. Sådan

försöksverksamhet bör enligt propositionen startas i Sverige och inledningsvis

kommer förmodligen främst verksamheter inom sektorerna skogsbruk,

fastighetsskötsel, kommuner och landsting att bli aktuella för registrering,

men även andra sektorer inom den tidigare försöksverksamheten har visat

intresse för registrering. Lagändringen föreslås i propositionen träda i kraft

den 1 januari 1999 i likhet med all annan lagstiftning som föreslås i

propositionen. Eftersom denna lagändring inte har något samband med miljöbalken

och följdlagstiftningen till den anser utskottet att det inte finns skäl att

skjuta på ikraftträdandet till angivna datum. Försöksverksamheten, som syftar

till att förbättra miljöarbetet inom sektorer även utanför industrin, bör

därför ges möjlighet att kunna påbörjas så fort som möjligt. Utskottet föreslår

därför att denna lagändring skall träda i kraft redan den 1 juli 1998.

Övrigt

Det avsnitt om ekonomiska konsekvenser som finns i propositionen (s. 304 f.)

avser även enskilda. Som utskottet anfört i betänkande JoU20 s. 141 har i

miljöbalkspropositionen 1997/98:45 angetts att det enligt regeringens bedömning

finns ett behov att både utvärdera tillämpningen av miljöbalken och att

samtidigt överväga vilka reformbehov som kan finnas framöver. Enligt

propositionen bör därför en utredning tillsättas för att följa tillämpningen,

särskilt av hänsynsreglerna, och vid behov föreslå ändringar och tillägg som

ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås. Även andra frågor kan bli

aktuella för utredningen. Utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.

Utskottet delade regeringens bedömning att en parlamentarisk utredning bör få

till uppgift att följa och utvärdera tillämpningen av balkens regler och angav

att då bör även ingå att bl.a. utvärdera de ekonomiska konsekvenserna för såväl

myndigheter som företag. Denna utvärdering bör enligt utskottet även kunna avse

hur den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor. Även

bostadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:BoU4y, som bifogas detta

betänkande, anfört att något särskilt tillkännagivande om en utvärdering eller

särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i kd-motionen därför inte

behövs. Med det anförda avstyrker jordbruksutskottet motionerna Jo50 (m)

yrkande 10 och Jo51 (kd) yrkande 4.

Riksdagen har den 14 maj 1998 beslutat om ändringar i 2 kap. 2 § plan- och

bygglagen (1987:10) och i 1 kap. 3 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

enligt kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU14. Jordbruksutskottet föreslår

att riksdagen med ändring av detta riksdagsbeslut och med anledning av

proposition 1997/98:90 beslutar att de nämnda lagrummen skall ha den lydelse

som anges i mom. 38 och 53 i utskottets hemställan.

Utskottet har också föreslagit några ändringar i regeringens lagförslag av

redaktionell karaktär.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagvalsprinciper m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 1 och 1997/98: Jo51

yrkande 1,

2. beträffande en ny parlamentarisk utredning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo52 yrkande 1,

3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4,

res. 1 ( m)

4. beträffande pågående markanvändning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 6,

res. 2 (m)

5. beträffande jordabalken

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jordabalken,

6. beträffande inskrivning av naturvårdsavtal

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo50 yrkande 7,

7. beträffande lagen om flottning i allmän flottled

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1919:426) om

flottning i allmän flottled,

8. beträffande kommunalskattelagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370),

9. beträffande lagen med vissa föreskrifter angående tillämpningen

här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1929:405) med vissa

föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska

vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929,

10. beträffande lagen om statlig inkomstskatt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt,

11. beträffande luftfartslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

12. beträffande lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av

vattenkraft vid krig m.m.

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa

åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. med den ändringen

att i 10 § första stycket ordet ?företaget? ändras till ?verksamheten? och

i 17 § första stycket ordet ?vattenföretaget? ändras till

?vattenverksamheten?,

13. beträffande lagen om kontinentalsockeln

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om

kontinentalsockeln,

14. beträffande lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om

allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

15. beträffande fastighetsbildningslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen

(1970:988),

16. beträffande väglagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget till lag om ändring i väglagen

(1971:948),

res. 3 (m)

17. beträffande lagen med anledning av gränsälvsöverenskommelsen

mellan Sverige och Finland

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1971:850) med

anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16 september 1971 mellan

Sverige och Finland,

18. beträffande ledningsrättslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen

(1973:1144),

19. beträffande anläggningslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i anläggningslagen

(1973:1149),

20. beträffande lagen om förvaltning av samfälligheter

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om

förvaltning av samfälligheter,

21. beträffande lagen om införande av anläggningslagen och lagen om

förvaltning av samfälligheter

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1151) om

införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om

förvaltning av samfälligheter,

22. beträffande lagen om Statens va-nämnd

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens

va-nämnd,

23. beträffande lagen om vattenförbund

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:997) om

vattenförbund,

24. beträffande lagen om kommunal energiplanering

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om

kommunal energiplanering,

25. beträffande lagen om vissa rörledningar

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa

rörledningar,

26. beträffande skogsvårdslagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna

1997/98:Jo50 yrkandena 3, 5 och 8 och 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar

förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

res. 4 (m)

27. beträffande skogsvårdslagens tillämpning och

ersättningsreglerna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo52 yrkandena 2 och 3,

28. beträffande fastighetstaxeringslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152),

29. beträffande lagen om skyldighet för utländska kärande att ställa

säkerhet för rättegångskostnader

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:307) om

skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för

rättegångskostnader,

30. beträffande lagen om åtgärder mot förorening från fartyg

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg,

31. beträffande lagen om allmänna värmesystem

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1354) om

allmänna värmesystem,

32. beträffande lagen om preskription av skattefordringar m.m.

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om

preskription av skattefordringar m.m.,

33. beträffande lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av

allmän farled och allmän hamn

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om

inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,

34. beträffande lagen om kärnteknisk verksamhet

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet,

35. beträffande lagen om skatt på bekämpningsmedel

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt

på bekämpningsmedel,

36. beträffande lagen om vissa torvfyndigheter

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion

1997/98:Jo51 yrkande 3 antar förslaget till lag om ändring i lagen

(1985:620) om vissa torvfyndigheter,

37. beträffande räddningstjänstlagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen

(1986:1102),

38. beträffande plan- och bygglagen

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av

riksdagens beslut den 14 maj 1998, såvitt avser lag om ändring i 2 kap. 2

§ plan- och bygglagen (1987:10), (1997/98:KrU14 moment 6) beslutar att 2

kap. 2 § första stycket plan- och bygglagen skall ha följande lydelse:

?Planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en

ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av

bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även

en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt

samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och

råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas till förhållandena i angränsande

kommuner. Planläggning får inte medverka till att en miljökvalitetsnorm

enligt 5 kap. miljöbalken överträds?,

39. beträffande plan- och bygglagen i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

(1987:10) i de delar som ej omfattas av moment 38,

40. beträffande jaktlagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259),

41. beträffande strålskyddslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i strålskyddslagen

(1988:220),

42. beträffande lagen om brandfarliga och explosiva varor

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor,

43. beträffande lagen om kulturminnen m.m.

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

44. beträffande prisregleringslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i prisregleringslagen

(1989:978),

45. beträffande lagen om ersättningsfonder

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:663) om

ersättningsfonder,

46. beträffande 3 kap. 6 §, 8 kap. 1 § och 8 kap. 3 § minerallagen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det av utskottet i

bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45),

47. beträffande minerallagen i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45), i

de delar som ej omfattas av moment 46, med den ändringen att 4 kap. 2 §

femte stycket erhåller följande lydelse:

?I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbeskrivning

fogas till ansökan. När det gäller förfarandet, kraven på

miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunderlag skall 6

kap. 3 §, 7 §, 8 § första stycket och 9-12 §§ miljöbalken tillämpas?,

48. beträffande kyrkolagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300),

49. beträffande lagen om Sveriges ekonomiska zon

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om

Sveriges ekonomiska zon,

50. beträffande fiskelagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

51. beträffande lagen om skatt på energi

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt

på energi,

52. beträffande lagen om ändring i årsredovisningslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1998:9) om ändring i

årsredovisningslagen (1995:1554),

53. beträffande lagen om byggande av järnväg

att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:90 och med ändring av

riksdagens beslut den 14 maj 1998 såvitt avser lag om ändring i 1 kap. 3 §

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (1997/98: KrU14 moment 7)

beslutar att 1 kap. 3 § lagen om byggande av järnväg skall ha följande

lydelse:

?Vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av

järnväg skall 2-4 kap., 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.

Fastställande av järnvägsplan enligt denna lag skall därvid jämställas med

meddelande av tillstånd enligt miljöbalken.

Vid planläggning, byggande och underhåll av järnväg skall hänsyn tas

till både enskilda intressen och allmänna intressen såsom miljöskydd,

naturvård och kulturmiljö. En estetisk utformning skall eftersträvas?,

54. beträffande lagen om byggande av järnväg i övrigt

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om

byggande av järnväg i de delar som ej omfattas av moment 53,

55. beträffande lagen om skatt på naturgrus

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt

på naturgrus,

56. beträffande vapenlagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1996:67),

57. beträffande elberedskapslagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i elberedskapslagen

(1997:288),

58. beträffande ellagen

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857),

59. beträffande lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision

att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1596) om

frivillig miljöstyrning och miljörevision med den ändringen i fråga om

ikraftträdandebestämmelsen att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1998,

60. beträffande utvärdering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo50 yrkande 10 och 1997/98:Jo51

yrkande 4.

Stockholm den 14 maj 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m),

Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Ola Sundell

(m), Lennart Fremling (fp) och Lena Klevenås (s).

Reservationer

1. Hänsynsreglernas tillämpning (mom. 3)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?En

tillsynsmyndighet? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo50 (m) är regeringens förslag till följdlagstiftning

olämpligt i förhållande till skogsvårdslagen. Lagrådsremissen till miljöbalken

och betänkandet om miljöbalken (SOU 1996:103) innehåller tydliga anvisningar

att avverknings- och skogsvårdsåtgärder är av sådan art att åtgärderna inte kan

flyttas till annan plats och därför inte heller kan omfattas av

lokaliseringsprincipen i miljöbalken. I propositionen om miljöbalk och i

föreliggande proposition har denna tydlighet ersatts med tvetydigheter. I

propositionerna har regeringen emellertid inte framfört något som, vid en

jämförelse med lagrådsremissen, ger uttryck för en ändrad uppfattning i frågan.

Enligt utskottets mening bör detta tolkas så att vad som tidigare angetts om

att avverknings- och skogsvårdsåtgärder inte kan bli föremål för omlokalisering

alltjämt gäller. För att full klarhet skall kunna skapas bör riksdagen uttala

att lokaliseringsprincipen i miljöbalken inte omfattar normala

skogsbruksåtgärder och annan pågående markanvändning. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo50 (m) yrkande 2 bör riksdagen godkänna.

I betänkandet om följdlagstiftningen (SOU 1997:32) behandlas den s.k.

stoppregelns förhållande till andra skyddsformer utförligt. Om

förutsättningarna för skyddsformerna naturreservat eller biotopskyddsområde är

uppfyllda skall detta enligt betänkandet inte automatiskt innebära att den s.k.

stoppregeln kan tillämpas i fråga om en verksamhet som hotar det tilltänkta

skyddet. I den mån stoppregeln ändå är tillämplig skall en myndighet inte kunna

kringgå reglerna om ersättning genom att åberopa stoppregeln, eftersom denna

regel inte skall användas för skyddsverksamhet. Ersättning skall i stället utgå

på sedvanligt sätt när pågående markanvändning inom berörd del av fastighet

avsevärt försvåras. I förslaget till följdlagstiftning, liksom i propositionen

om miljöbalk, förbigås denna fråga helt. Riksdagen bör därför uttala att den

s.k. stoppregeln inte skall kunna åberopas för att en myndighet, utan

ersättningsskyldighet, skall kunna införa samma skydd som kan uppnås genom

t.ex. reservatsbildning och biotopskydd men som då medför ekonomisk ersättning

enligt miljöbalken. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50 (m)

yrkande 4 bör riksdagen godkänna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande hänsynsreglernas tillämpning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 2 och 4 godkänner

vad utskottet anfört,

2. Pågående markanvändning (mom. 4)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Om all? och på

s. 11 slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo50 (m) bör verksamhet som bedrivs inom ramen för

pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket inte omfattas av

miljöbalkens regler. Sådan verksamhet skall till alla delar regleras inom ramen

för gällande speciallagar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo50

(m) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande pågående markanvändning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Väglagen (mom. 16)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt motion?

och på s. 13 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag till ändring i väglagen (1971:948) skall den som

planerar att bygga en väg samråda med berörda länsstyrelser, kommuner, vissa

ideella föreningar och den allmänhet som kan antas bli särskilt berörd. Som

anförs i motion Jo50 (m) bör bestämmelsen i 14 a § andra stycket förtydligas så

att det av lagtexten framgår att samråd skall ske även med de markägare som kan

komma att beröras av vägprojektet. Utskottet tillstyrker således motionens

yrkande 9 och föreslår en förändring i regeringens förslag till 14 a §

väglagen.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande väglagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkande 9 antar förslaget

till lag om ändring i väglagen (1971:948) med den ändringen att 14 a §

andra stycket erhåller följande lydelse: ?Vid utarbetandet av förstudien

skall den som avser att bygga en väg samråda enligt 6 kap. 4 § första

stycket miljöbalken med berörda länsstyrelser, kommuner och ideella

föreningar som enligt sina stadgar har till ändamål att ta till vara

naturskydds- eller miljöskyddsintressen samt med de markägare och den

allmänhet som kan antas bli särskilt berörda.?

4. Skogsvårdslagen (mom. 26)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?I flera? och på

s. 10 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo50 (m) råder stor osäkerhet i fråga om tillämpningen av

miljöbalkens hänsynsregler i förhållande till hänsynsreglerna i

skogsvårdslagen, en osäkerhet som enligt Lagrådet utgör en påtaglig brist.

Utskottet, som därmed tillstyrker motionens yrkande 3, anser att riksdagen för

att undanröja denna osäkerhet bör besluta att 4 § skogsvårdslagen ändras i

enlighet med Lagrådets förslag.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?När det? och

på s. 12 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Miljökvalitetsnormer är ett styrinstrument som enligt utskottets mening i

flera fall, t.ex. inom skogsbruket, kan innebära tillämpningssvårigheter. I

följdlagstiftningspropositionen föreslår regeringen att miljökvalitetsnormer

skall kunna användas för att förhindra avverkningar i svårföryngrad skog eller

skyddsskog, om avverkningen medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds

utan att markägaren har rätt till ersättning. Som anförs i motion Jo50 (m) är

ett sådant förfarande olämpligt, eftersom det saknas miljöskäl för införande av

sådana bestämmelser. Enligt utskottets mening strider förslaget dessutom mot

grundlagen. Mot den bakgrunden bör särskilda regler som har anknytning till

miljökvalitetsnormer inte införas i skogsvårdslagen. Utskottet tillstyrker

således yrkande 8 i motionen och avstyrker regeringens förslag till lag om

ändring i skogsvårdslagen såvitt avser 17 §.

Enligt regeringens förslag till ändring i 19 § skogsvårdslagen kommer

ersättningen vid avverkning av fjällnära skog att minskas att med ett belopp

som motsvarar vad fastighetsägaren utan ersättning är skyldig att tåla.

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo50 (m) att denna försämring av

ersättningsrätten strider mot grundlagen. Dessutom är den oförenlig med en

allmän strävan att värna egendomsskyddet. Mot denna bakgrund bör paragrafen

utformas så att full ersättning garanteras vid intrång. Det anförda innebär att

utskottet tillstyrker yrkande 5 i motionen.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande skogsvårdslagen

att riksdagen

a) med anledning av motion 1997/98:Jo50 yrkandena 3 och 5 och med avslag

på motion 1997/98:Jo51 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om

ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 4 och 19 §§ med den

ändringen dels att 4 § erhåller följande lydelse:

?Bestämmelser i denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter

skall inte tillämpas i den mån vad där sägs strider mot 7 kap. 11 § andra

stycket miljöbalken eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 7

eller 8 kap. samma balk eller med stöd av annan lag. Har frågor om

hänsynen i övrigt till naturvården eller kulturmiljövården reglerats i

denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter skall 2 kap.

miljöbalken inte tillämpas?,

dels att 19 § erhåller följande lydelse:

?I fråga om rätt till ersättning för skada till följd av ett beslut enligt

18 § första eller andra stycket gäller bestämmelserna i 25 kap. 6 § och 31

kap. 2 §, 4 § första stycket, 7 § första stycket första meningen, 8 §

första meningen, 9, 12 och 13 §§, 15 § första stycket första meningen och

andra stycket, 31 § tredje stycket samt 32 och 33 §§ miljöbalken. Vad som

i dessa bestämmelser sägs om miljödomstol skall i stället gälla

fastighetsdomstol?,

b) med bifall till motion 1997/98:Jo50 yrkande 8 avslår regeringens

förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) såvitt avser 17

§,

c) antar regeringens förslag till lag om ändring i skogsvårdslagen

(1979:429) i de delar som inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

Särskilda yttranden

1. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anför:

Vi hänvisar till reservation 2 i betänkandet 1997/98:JoU20 angående

miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Som anförts där bör den

allmänna principen om speciallagars företräde gälla också i förhållande till

miljöbalken och detta bör riksdagen klargöra.

2. Om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar

Lennart Daléus (c) och Lennart Brunander (c) anför:

Miljöbalken och följdlagstiftningen skall betraktas i ett sammanhang.

Centerpartiet har de reservationer som vi anser motiverade i

jordbruksutskottets betänkande JoU20 Miljöbalk. Vi upprepar inte dessa

reservationer.

Några kommentarer till förhållandet mellan miljöbalk och andra lagar.

Förhållandet mellan miljöbalken och skogsvårdslagen är inte helt klar men vi

tolkar att miljöbalkens hänsynsregler inte är direkt tillämpbara på normalt

skogsbruk. Ej heller är lokaliseringsregeln lämplig att använda mot

skogsbruket. Detta anser vi framgår av utskottets skrivning.

Skogsvårdslagen är en modern lagstiftning väl anpassad till skogsbrukets

villkor. Den ger skogsnäringen både frihet och ansvar, ambitionen med

skogsvårdslagen är att ha få regleringar och klara mål. Miljöbalken skall

enligt vår mening inte inkräkta på detta. Ett normalt skogsbruk ingår i det som

är tillåtligt enligt miljöbalken. Finns det samhälleliga intressen att begränsa

brukandet eller att helt hindra det inträder normala ersättningsregler.

Propositionens lagförslag

Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § samt 8 kap. 1 och 3 §§ minerallagen

(1991:45) skall ha följande lydelse.

3 kap. 6 §[1]

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

| | |

| Undersökningsarbete får | Undersökningsarbete får|

|inte äga rum inom |inte äga rum inom|

|nationalpark eller område |nationalpark eller område|

|som statlig myndighet hos |som en statlig myndighet|

|regeringen har begärt |hos regeringen har begärt|

|skall avsättas till |skall avsättas till|

|nationalpark eller i strid |nationalpark eller i strid|

|med föreskrifter som har |med föreskrifter som har|

|meddelats beträffande |meddelats för natur- eller|

|naturreservat med stöd av |kulturreservat med stöd av|

|naturvårdslagen |7 kap. miljöbalken. |

|(1964:822). | Undersökningsarbete får|

| Undersökningsarbete får |inte heller, utan|

|inte heller, utan |medgivande av|

|medgivande av |länsstyrelsen, äga rum|

|länsstyrelsen, äga rum |inom |

|inom | 1. befästningsområde och|

| 1. befästningsområde och |sådant område utanför|

|sådant område utanför |detta som regeringen|

|detta som regeringen |bestämmer, |

|bestämmer, | 2. kyrkogård och annan|

| 2. kyrkogård och annan |begravningsplats, |

|begravningsplats, | 3. område som avses i 4|

| 3. område, som avses i 3 |kap. 5 § miljöbalken. |

|kap. 5 § lagen (1987:12) | |

|om hushållning med | Ett medgivande enligt|

|naturresurser m.m. |andra stycket 3 skall|

| Ett medgivande enligt |förenas med de villkor som|

|andra stycket 3 skall |är nödvändiga för att|

|förenas med de villkor som |förhindra att påtaglig|

|är nödvändiga för att |skada uppkommer för|

|förhindra att påtaglig |områdets natur- och|

|skada uppkommer för |kulturvärden. |

|områdets natur- och |Länsstyrelsen får även i|

|kulturvärden. |övrigt förena ett|

|Länsstyrelsen får även i |medgivande enligt andra|

|övrigt förena ett |stycket med villkor. |

|medgivande enligt andra | |

|stycket med villkor. | |

-------------------------------------------------------

8 kap. 1 §1

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

| | |

| Ärenden om beviljande av | Ärenden om beviljande av|

|undersökningstillstånd |undersökningstillstånd |

|eller |eller |

|bearbetningskoncession |bearbetningskoncession |

|prövas av bergmästaren, om |prövas av bergmästaren, om|

|inte annat följer av 2 §. |inte annat följer av 2 §.|

| Bergmästaren får avgöra | Bergmästaren får avgöra|

|ärenden om beviljande av |ärenden om beviljande av|

|undersökningstillstånd |undersökningstillstånd |

|utan att någon annan än |utan att någon annan än|

|sö- |sö- |

|kanden haft tillfälle att |kanden haft tillfälle att|

|yttra sig. |yttra sig. |

| I ärenden om beviljande | I ärenden om beviljande|

|av bearbetningskoncession |av bearbetningskoncession|

|skall bergmästaren, såvitt |skall bergmästaren, såvitt|

|gäller tillämpningen av |gäller tillämpningen av 3,|

|lagen (1987:12) om |4 och 6 kap. miljöbalken,|

|hushållning med |samråda med länsstyrelsen|

|naturresurser m.m., |i det eller de län där|

|samråda med länsstyrelsen |koncessionsområdet ligger.|

|i det eller de län där |Länsstyrelsen får därvid|

|koncessionsområdet ligger. |besluta om särskild|

|Länsstyrelsen får därvid |utredning enligt 2 kap. 11|

|besluta om särskild |§ lagen (1988:950) om|

|utredning enligt 2 kap. 11 |kulturminnen m.m. |

|§ lagen (1988:950) om | |

|kulturminnen m.m. | |

-------------------------------------------------------

8 kap. 3 §[2]1

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

-------------------------------------------------------

| | |

| Ärenden i övrigt om | Ärenden i övrigt om|

|undersökningstillstånd |undersökningstillstånd |

|eller bearbetningskon- |eller bearbetnings-|

|cession prövas av |koncession prövas av|

|bergmästaren. |bergmästa- ren. |

| I ärenden om förlängning | I ärenden om förlängning|

|av bearbetningskoncession |av bearbetningskoncession|

|enligt 4 kap. 10 § skall |enligt 4 kap. 10 § skall|

|bergmästaren, såvitt |bergmästaren, såvitt|

|gäller tillämpningen av |gäller tillämpningen av 3|

|lagen (1987:12) om |och 4 kap. miljöbalken,|

|hushållning med |samråda med länsstyrelsen|

|naturresurser m.m., |i det eller de län där|

|samråda med länsstyrelsen |koncessionsområdet ligger.|

|i det eller de län där | |

|koncessionsområdet ligger. | Ärenden om förlängning|

| Ärenden om förlängning |av bearbetningskoncession|

|av bearbetningskoncession |enligt 4 kap. 10 § skall|

|enligt 4 kap. 10 § skall |hänskjutas till|

|hänskjutas till |regeringens prövning om|

|regeringens prövning om |bergmästaren vid|

|bergmästaren vid |tillämpningen av 3 eller 4|

|tillämpningen av lagen |kap. miljöbalken finner|

|(1987:12) om hushållning |skäl att frångå vad|

|med naturresurser m.m. |länsstyrelsen har|

|finner skäl att frångå vad |föreslagit. Hänskjutande|

|länsstyrelsen har |skall också ske av ärenden|

|föreslagit. Hänskjutande |om återkallelse av|

|skall också ske av ärenden |undersökningstillstånd |

|om återkallelse av |eller |

|undersökningstillstånd |bearbetningskoncession av|

|eller bearbetningskon- |synnerliga skäl enligt 6|

|cession av synnerliga skäl |kap. 3 § denna lag samt av|

|enligt 6 kap. 3 § samt av |övriga ärenden enligt|

|övriga ärenden enligt |denna paragraf som|

|denna paragraf som berg- |bergmästaren bedömer vara|

|mästaren bedömer vara |särskilt betydelsefulla|

|särskilt betydelsefulla |från allmän synpunkt. |

|från allmän synpunkt. | |

-------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1998:165.

[2]:1 Senaste lydelse 1998:165.

Näringsutskottets yttrande

1997/98:NU5y

Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. - torvlagen

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken m.m. jämte

motioner, i de delar som berör näringsutskottets beredningsområde.

I den nämnda propositionen föreslår regeringen följdlagstiftning till

miljöbalken i fråga om flera av de lagar som ingår i näringsutskottets

beredningsområde, bl.a. ellagen (1997:857), minerallagen (1991:45) och lagen

(1985: 620) om vissa torvfyndigheter. Förslaget till ändringar i den sistnämnda

lagen, den s.k. torvlagen, har tagits upp i motion 1997/98:Jo51 (kd). I övrigt

har inga yrkanden väckts inom näringsutskottets beredningsområde.

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till den fråga som aktualiseras i

nämnda motion.

En skrivelse i ärendet har inkommit från Skogsägarna Mellanskog.

Näringsutskottet föreslår att propositionen tillstyrks i behandlad del och att

det aktuella motionsyrkandet avstyrks. Till yttrandet har fogats en avvikande

mening (kd).

Näringsutskottet

Regeringens förslag till miljöbalk

Regeringen har tidigare i proposition 1997/98:45 lagt fram förslag om en

miljöbalk.

Miljöbalkens mål är att främja en hållbar utveckling som innebär att

nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En

sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att

människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för

att förvalta naturen väl.

Miljöbalkens andra kapitel innehåller rättsligt bindande principer och

allmänna hänsynsregler. Den mest grundläggande hänsynsregeln finns i 2 kap. 3 §

och innehåller krav på att alla som bedriver eller avser att bedriva en

verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de

begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att

förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada

eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid

yrkesmässig verksamhet bästa möjliga teknik användas. Dessutom skall

försiktighetsprincipen gälla. Andra allmänna hänsynsregler är bl.a. att välja

en lämplig plats för verksamheten och hushålla med råvaror och energi. En

ytterligare hänsynsregel är att alla som bedriver eller har bedrivit en

verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för

miljön ansvarar - till dess skadan eller olägenheten har upphört - för att

skadan avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt.

Bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. i den s.k. naturresurslagen (NRL) har

arbetats in i miljöbalken bland de övergripande bestämmelserna.

I miljöbalken införs regler om miljökvalitetsnormer, vilka är föreskrifter om

lägsta godtagbara miljökvalitet i fråga om mark, vatten, luft eller miljön i

övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Regeringen får

föreskriva om miljökvalitetsnormer för att skydda människors hälsa eller

miljön. Miljökvalitetsnormer får ange exempelvis högsta eller lägsta förekomst

i miljön av kemiska produkter.

Statliga myndigheter och kommuner skall säkerställa att miljökvalitetsnormer

uppfylls när de prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och

anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter.

Reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar utökas genom miljöbalken. En ansökan

om tillåtlighet eller tillstånd enligt balken skall, med vissa undantag, alltid

innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Kraven på vad en sådan skall innehålla

preciseras i balken.

Ideella miljöorganisationer som har funnits i tre år och som har minst

2 000 medlemmar ges rätt att överklaga domar och beslut enligt miljöbalken.

Regionala miljödomstolar skall inrättas och ersätta Koncessionsnämnden för

miljöskydd och vattendomstolarna. En miljööverdomstol skall inrättas och knytas

till Svea hovrätt.

Proposition 1997/98:90

Regeringen föreslår i proposition 1997/98:90 (s. 222) att torvlagen och

miljöbalken skall gälla parallellt, i den bemärkelsen att verksamhetsutövaren

skall följa bestämmelserna i båda lagarna. Inga begränsningar skall införas i

möjligheten att ingripa med stöd av miljöbalken. Vid koncessionsprövning enligt

torvlagen skall ett antal bestämmelser i miljöbalken tillämpas. Till skillnad

från nuvarande ordning skall samtliga effekter av en torvtäkt prövas vid ett

tillfälle.

När det gäller torv innebär undersökning inte alltid någon nämnbar

miljöpåverkan, påpekas det i propositionen. Om emellertid undersökningsarbetet

skulle innebära negativ påverkan på miljön är miljöbalken tillämplig.

Bearbetning av torv sker normalt i flera led, som vart och ett har en sådan

miljöpåverkan att miljöbalken är tillämplig. Efter täktverksamheten sker

efterbehandling, som syftar till att antingen skapa en våt eller torr miljö på

den utbrutna mossen.

Regeringens förslag innebär att såväl vid undersökning som vid bearbetning

skall - parallellt med torvlagen - miljöbalkens bestämmelser, exempelvis de

allmänna hänsynsreglerna, gälla. De parallella reglerna har bl.a. betydelse för

skada eller olägenhet som uppkommer under koncessionstiden. Sådana skador eller

olägenheter regleras inte i torvlagen men däremot i miljöbalken.

Tvekan skulle enligt regeringen kunna uppstå om vilka regler som skall

tillämpas när en skada föreligger sedan bearbetningskoncessionen har upphört.

Enligt regeringens uppfattning bör inte lägre krav ställas vid brytning av

energitorv än vad som gäller för annan verksamhet. Därför föreslås att

torvlagen (34 §) kompletteras med en bestämmelse om att reglerna om efterarbete

inte innebär någon inskränkning i vad som gäller enligt motsvarande

bestämmelser i miljöbalken.

Enligt torvlagen (4 §) får undersökningskoncession förenas med rätt för

innehavaren att senare få bearbetningskoncession eller företräde att få sådan.

Enligt regeringens förslag bör paragrafen ändras så att den medger endast rätt

att förena undersökningskoncession med rätt för innehavaren att få företräde

framför annan till bearbetningskoncession. Syftet är att den miljöprövning som

skall ske i samband med bearbetningskoncession inte skall föregripas.

Vid all koncessionsprövning, dvs. vid både undersöknings- och

bearbetningskoncession, skall miljöbalkens allmänna hänsynsregler och

bestämmelser om hushållning med mark- och vattenområden samt

miljökvalitetsnormer tillämpas. I enlighet därmed föreslår regeringen vissa

ändringar i torvlagen

(7 §).

Vid prövning av bearbetningskoncession skall ytterligare bestämmelser i

miljöbalken tillämpas enligt torvlagen (7 §). Detta gäller bl.a. miljöbalkens

bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare skall tillstånd inte få

lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för en hotad

djur- eller växtart. Ännu ett förslag i samma paragraf är att miljöbalkens

bestämmelse om att miljöorganisationer och liknande av viss storlek får

överklaga domar och beslut om tillstånd m.m. skall tillämpas.

Vidare föreslår regeringen att ytterligare en paragraf i torvlagen (13 §)

ändras. Enligt nuvarande lydelse av denna paragraf skall koncessionshavaren

åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för naturmiljön, andra

allmänna intressen eller enskild rätt skall uppfyllas. Regeringen föreslår nu

att skyldigheten att ställa säkerhet för villkor ändras och preciseras. Enligt

förslaget skall säkerhet för fullgörande av återställningsåtgärder ställas vid

ingrepp i naturen av större omfattning, om det inte är uppenbart att det saknas

anledning till detta. I andra fall kan en koncession villkoras av att säkerhet

ställs för att koncessionshavaren skall fullgöra sina skyldigheter i samband

med återställningsarbete.

Därutöver föreslår regeringen en omarbetning av torvlagen (14 §) efter

förebild i 24 kap. 5 § miljöbalken. Detta innebär att länsstyrelsen får ändra

villkoren för en pågående koncession om det uppstått olägenhet av någon

betydelse som inte förutsågs när koncession meddelades. Vidare får

länsstyrelsen enligt förslaget ändra villkoren när verksamheten med någon

betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken

överträds.

Motionen

I motion 1997/98:Jo51 (kd) hävdas att beskrivningen av torvlagens och

miljöbalkens förhållande till varandra visar på en väldig otydlighet och kom-

plexitet. För nuvarande brytningsföretag skapar detta stor osäkerhet om

villkoren för fortsatt drift, sägs det i motionen. Ett genomförande av

föreliggande förslag skulle enligt motionärerna skada torvnäringen, vilken i

sig inte är stark men värdefull såväl ur energisynpunkt som av

regionalpolitiska sysselsättningsskäl. Motionärerna yrkar därför avslag på

regeringens förslag om följdändringar i torvlagen.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgifter från Svenska Torvproducentföreningen finns det cirka tio

miljoner hektar torv i Sverige. Antalet giltiga bearbetningskoncessioner

uppgår, som redovisas i tabellen nedan, till drygt 200 stycken och omfattar

totalt cirka 48 000 ha. Av denna yta brukas en fjärdedel, dvs. cirka 12 000 ha.

Sysselsättningen i branschen uppgår till cirka 1 200 årsarbetare, huvudsakligen

i glesbygd.

Tabell Antalet giltiga bearbetningskoncessioner för torv den 1 januari 1998

-------------------------------------------------------

|Län | Antal | Areal, hektar |

| |bearbetn.koncess. | |

-------------------------------------------------------

|Uppsala | 2 | 1 185 |

-------------------------------------------------------

|Östergötland | 1 | |

| | |250 |

-------------------------------------------------------

|Jönköping | | 1|

| |11 |739 |

-------------------------------------------------------

|Kronoberg | | 1|

| |14 |365 |

-------------------------------------------------------

|Kalmar | 1 | |

| | |85 |

-------------------------------------------------------

|Skåne | 5 | 1|

| | |543 |

-------------------------------------------------------

|Halland | 2 | |

| | |641 |

-------------------------------------------------------

|Västra | 8 | 1|

|Götaland | |401 |

-------------------------------------------------------

|Värmland | 2 | |

| | |232 |

-------------------------------------------------------

|Örebro | | 1|

| |13 |727 |

-------------------------------------------------------

|Västmanland | | 1|

| |10 |744 |

-------------------------------------------------------

|Dalarna | 4 | 1|

| | |357 |

-------------------------------------------------------

|Gävleborg | | 2|

| |19 |441 |

-------------------------------------------------------

|Västernorrland | | 2|

| |10 |553 |

-------------------------------------------------------

|Jämtland | | 9|

| |49 |571 |

-------------------------------------------------------

|Västerbotten | | 13|

| |40 |447 |

-------------------------------------------------------

|Norrbotten | | 6|

| |18 |855 |

-------------------------------------------------------

|Totalt | | 48|

| |209 |135 |

-------------------------------------------------------

Enligt Torvproducentföreningen används årligen cirka 4 miljoner kubikmeter torv

för energiändamål. Den årliga tillväxten på mossarna uppges vara 20 miljoner

kubikmeter. Cirka 35 värmeverk utnyttjar torv - huvuddelen av dem i närheten av

områden med befolkningskoncentrationer. Torven har också annan användning,

bl.a. som jordförbättringsmedel.

Näringsutskottets ställningstagande

Införandet av miljöbalken innebär att ytterligare miljöhänsyn måste tas inom

ett antal olika områden. Detta gäller såväl inom torvbranschen som inom andra

näringar och verksamheter. Det nya övergripande synsättet på miljön kommer till

stånd dels via miljöbalken, dels via följdlagstiftning och kompletteringar inom

en rad olika lagar, däribland torvlagen. Näringsutskottet har inget att erinra

mot detta synsätt.

Näringsutskottet har heller ingen invändning mot de föreslagna

följdändringarna i torvlagen. Med hänvisning till den lämnade redogörelsen i

det föregående vill näringsutskottet tillbakavisa den uppfattning som framförs

i motion 1997/98:Jo51 (kd) om att torvlagens och miljöbalkens förhållande till

varandra skulle vara otydligt.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet proposition 1997/98:90 i aktuell

del och avstyrker motion 1997/98:Jo51 (kd) i berörd del.

Stockholm den 28 april 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),

Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro

Andersson (s), Marie Granlund (s), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-

Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Hans

Hoff (s), Sten Tolgfors (m), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).

Avvikande mening

Göran Hägglund (kd) anser att näringsutskottets ställningstagande bort ha

följande lydelse:

Näringsutskottet delar uppfattningen i motion 1997/98:Jo51 (kd) att den

beskrivning av miljöbalkens och torvlagens förhållande till varandra som finns

i propositionen visar på betydande otydlighet och komplexitet. Bland annat är

det oklart hur de föreslagna framtida miljökvalitetsnormerna kommer att

tillämpas. Vidare förändras förutsättningarna för brytningsföretagen i samband

med bearbetningskoncession. Med hänsyn till att torvbranschen är värdefull

såväl ur energisynpunkt som ur sysselsättningssynpunkt är det angeläget att

förutsättningarna för verksamheten är stabila och förutsebara. Regeringen bör

återkomma med ett nytt förslag som undanröjer osäkerhet och oklarhet om hur

lagstiftningen skall tillämpas.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker näringsutskottet motion

1997/98:Jo51 (kd) i aktuell del och avstyrker propositionen i berörd del.

Bostadsutskottets yttrande

1997/98:BoU4y

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över

proposition 1997/98:90 Följdlagstiftning till miljöbalken m.m. och i anledning

av denna proposition väckta motioner i de delar som berör bostadsutskottets

beredningsområde.

Utskottet anser att regeringens förslag till lagändringar bör tillstyrkas. De

av utskottet behandlade motionsyrkandena avstyrks. Till yttrandet har fogats

tre avvikande meningar.

Propositionen

I propositionen föreslås riksdagen anta regeringens förslag till ändringar i 51

lagförslag som i större eller mindre utsträckning anses böra anpassas till

miljöbalken. Bl.a. behandlas i propositionen förslag till ändringar i plan- och

bygglagen (1987:10), fastighetsbildningslagen (1970:988), ledningsrättslagen

(1973:1144) och anläggningslagen (1973:1149).

I detta yttrande behandlar bostadsutskottet sådana lagändringar som berör

bostadsutskottets beredningsområde.

Motionerna

De motioner som behandlas i detta yttrande är följande.

1997/98:Jo50 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att bestämmelser i "ämneslagar" skall gälla före

bestämmelser i miljöbalken i enlighet med vad som anförts i motionen,

1997/98:Jo51 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att åstadkomma

klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall

råda,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en särskild utvärderingsgrupp tillsätts i syfte att följa hur

den nya lagstiftningen verkar avseende plan- och byggfrågor.

1997/98:Jo52 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning av den svenska miljölagstiftningen.

Utskottet

I propositionen behandlas anpassningen av miljöbalken till andra lagar som

reglerar verksamheter som påverkar miljön. Enligt propositionen bör miljöbalken

och andra lagar gälla parallellt. Något särskilt stadgande om detta har inte

ansetts behövligt. I en del fall föreligger en konflikt mellan miljöbalken och

andra lagar. Regeringen har efter överväganden av enskilda konfliktfall lämnat

förslag till hur de skall lösas. Vid normkonflikter som inte löses genom

lagstiftning skall allmänna lagvalsprinciper tillämpas. I propositionen

föreslås som följd av de gjorda övervägandena följdändringar i ett flertal

lagar med större eller mindre miljöanknytning. Flera av dessa s.k. ämneslagar

faller inom bostadsutskottets beredningsområde. Bland dem märks särskilt plan-

och bygglagen (1987:10).

Bostadsutskottet behandlar propositionen endast i de avseenden den mött

invändningar i motioner. Utskottet anser det inte därvid nödvändigt att i sitt

yttrande redovisa de förslag och bedömningar regeringen gjort vad avser den

lagstiftning som faller inom utskottets beredningsområde.

Motionärerna bakom motion 1997/98:Jo50 (m) anser det bra att propositionens

förslag utgår från tanken om att balken och annan lagstiftning skall gälla

parallellt men har invändningar mot att regeringen vid konflikt mellan balken

och ämneslagarna valt att föreslå en rad lagändringar i ämneslagarna där vissa

bestämmelser upphävs, ändras eller förses med tillägg som begränsar

möjligheterna att ingripa med stöd av balken. Enligt motionärerna leder den

valda metoden till en svåröverskådlig lagstiftning som kommer att medföra

problem vid tillämpningen av balken och andra lagar. I motionens yrkande 1 i

motsvarande del föreslås därför att principen om företräde för lex specialis

skall gälla i de fall miljöbalkens regler kommer i konflikt med andra lagar,

förordningar och myndighetsföreskrifter med miljöanknytning. Förslaget innebär

att bestämmelserna i ämneslagarna och i förordningar med föreskrifter som

utfärdats med stöd av dessa lagar skall gälla före bestämmelserna i miljöbalken

när de är oförenliga. Mot bakgrund av vad som förordats skulle det inte vara

nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelser om att ytterligare krav inte får

ställas enligt miljöbalken. Motionärerna anser däremot att det kan vara

aktuellt att upphäva eller ändra vissa regler i ämneslagarna i syfte att stärka

lagarna ur miljösynpunkt och att i vissa fall lagarna kan behöva kompletteras

med upplysningar om att ytterligare krav ställs i miljöbalken.

Två andra motioner behandlar också frågor om lagstiftningens klarhet och

tydlighet. Det gäller motionerna 1997/98:Jo52 (c) och 1997/98:Jo51 (kd). I c-

motionens yrkande 1 i motsvarande del lämnas förslag om en parlamentarisk

utredning avseende den svenska miljölagstiftningen. Utredningen föreslås få

till uppgift, såvitt nu är aktuellt, att undanröja de oklarheter som enligt

motionärerna kommer att uppstå vad gäller förhållandet mellan miljöbalken och

andra lagar eftersom undantagen från när tillämpning skall ske inte anges

uttryckligen. Motionärerna hänvisar bl.a. till Lagrådets uppfattning att

tillämpningen av de aktuella författningarna kan ge upphov till svårigheter och

problem och att regeringen inte tycks fästa någon större vikt vid den kritik

Lagrådet framfört. I kd-motionens yrkande 1 i motsvarande del föreslås

klarlägganden där oklarhet råder om miljöbalken eller annan lagstiftning skall

gälla. Motionärerna hänvisar till en omfattande remisskritik och anför att

otydligheten om vilken lagstiftning som gäller innebär stor osäkerhet för

enskilda och näringsliv. De konstaterar bl.a. att komplexiteten i lagtexterna

med kommentarer gör det näst intill omöjligt att som enskild näringsidkare

kunna ha en klar uppfattning om rättsläget. Motionärerna har särskilt befarat

tolkningsproblem avseende plan- och bygglagen och anser det inte

tillfredsställande om alla de som är engagerade i planarbete skall ha

svårigheter att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. I motionens

yrkande 4 föreslås därför att en särskild utvärderingsgrupp bör tillsättas för

uppföljning av hur den nya lagstiftningen verkar avseende planarbetet samt

andra plan- och bygglagfrågor.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågeställningar kring

normkonflikter inte är något nytt eller speciellt för miljöbalken. I

propositionen har lämnats en redogörelse för hur miljöbalkens bestämmelser bör

förhålla sig till annan lagstiftning och hur lagkollisioner bör lösas.

Propositionen innehåller ett flertal förslag till lagändringar som innebär

lösningar på viktiga frågor som uppkommit om miljöbalkens tillämpning när annan

lagstiftning gör sig gällande. Eftersom i miljöbalken i viss omfattning

inarbetats redan gällande lagstiftning har en del av lösningarna hämtats från

gällande rätt. Miljöbalken är resultatet av ett mycket omfattande

lagstiftningsarbete. Frågeställningarna inom miljörättens område är många

gånger mycket komplicerade vilket med nödvändighet återspeglas i regelsystemets

utformning. Utbildningsinsatser inför balkens ikraftträdande är därför

nödvändiga vilket regeringen också konstaterar. Säkerligen kommer en del

tillämpningsproblem att uppstå och vissa av dem kommer att ge anledning till

förändringar och förtydliganden såväl i miljöbalken som i de olika

ämneslagarna. Det torde inte vara möjligt att förutse alla de problem som kan

uppkomma. Utan praktiska erfarenheter torde det inte heller alltid vara möjligt

att välja de mest ändamålsenliga lösningarna. Frågorna om hur normkollisioner

skall lösas är av ett komplicerat och mångfasetterat slag. Enligt utskottets

mening bör inte lagstiftaren inta en sådan rigid hållning till förhållandet

mellan balkens regler och annan lagstiftning att en princip skall införas som

medför att ämneslagarna alltid skall tillämpas före miljöbalken. Ett

genomförande av förslaget i m-motionen skulle kunna innebära att sådana

åtgärder, verksamheter m.m. som avses omfattas av miljöbalkens

tillämpningsområde skulle kunna få stå tillbaka i en omfattning som åtminstone

delvis stämmer mindre väl med balkens syfte. Utskottet anser därför att m-

motionen bör avstyrkas. Utskottets ställningstagande överensstämmer med det

ställningstagande utskottet gjorde till ett i huvudsak motsvarande

motionsyrkande i sitt yttrande till jordbruksutskottet angående miljöbalken

(1997/98:BoU3y).

Utskottet har mot bakgrund av vad som sagts inte några invändningar mot de i

propositionen framlagda förslagen till följdlagstiftning i vad avser

bostadsutskottets beredningsområde.

I propositionen till miljöbalk bedömer regeringen att det finns ett behov av

att utvärdera balkens tillämpning och framtida reformbehov. Regeringen anser

därför att en utredning bör tillsättas för att följa tillämpningen och att vid

behov föreslå sådana ändringar och tillägg som ytterligare kan säkerställa att

balkens mål uppnås. I propositionen nämns vissa frågor som bör kunna bli

föremål för utredningens uppmärksamhet men även andra frågor anses kunna bli

aktuella för utredningen. Utredningen anses böra få en parlamentarisk

sammansättning.

Det kan också enligt utskottets mening antas att det i framtiden kommer att

visa sig vara behövligt att överväga en del av de lagregler som nu är föremål

för riksdagens behandling lika väl som behov kan visa sig föreligga av särskild

reglering av normkonflikter som inte i tillämpningen på ett tillfredsställande

sätt kunnat lösas genom allmänna tolknings- och lagvalsprinciper. Enligt

utskottets mening kan förutsättas att regeringen och dess kansli kommer att

uppmärksamma sådana frågor i den mån de inte blir föremål för den ovan nämnda

utredningens överväganden. Något särskilt tillkännagivande om en utvärdering

eller särskilda överväganden enligt vad som föreslagits i c- och kd-motionerna

behövs därför inte. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att dessa

motioner i nu behandlade delar bör avstyrkas.

Stockholm den 23 april 1998

På bostadsutskottets vägnar

Rune Evensson

I beslutet har deltagit: Rune Evensson (s), Sten Andersson (m), Marianne

Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),

Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per

Lager (mp), Ulf Björklund (kd), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s), Peter

Weibull Bernström (m), Ulla Löfgren (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Avvikande meningar

1. Miljöbalken och förhållandet till annan lagstiftning

Sten Andersson (m), Stig Grauers (m), Peter Weibull Bernström (m) och Ulla

Löfgren (m) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under rubriken

Utskottet som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?bör avstyrkas? bort

ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening ger den brådska med vilken miljöbalken och den

därtill hörande följdlagstiftningen arbetats fram ett befogat intryck av att

förslagen är framkastade utan fullständig kontroll över slutresultatet.

Den osäkerhet som regeringens senfärdighet skapat vad gäller frågan om hur

miljöbalken skall förhålla sig till annan lagstiftning är inte ägnad att inge

förtroende för tillämpningen av lagkomplexet. Bl.a. saknas entydiga regler om

förhållandet mellan miljöbalken och följdlagstiftningen. Som förordas i m-

motionen bör den osäkerhet som skapats elimineras. Detta görs bäst genom att

principen om att speciallag skall tillämpas före allmän lag bör tillämpas i

förhållandet mellan miljöbalken och de s.k. ämneslagarna i de fall det finns

bestämmelser som kolliderar. Ett genomförande av denna princip gör att det

inte är nödvändigt att i ämneslagarna ha bestämmelserna om att inte ytterligare

krav får ställas enligt miljöbalken. Däremot kan det vara aktuellt att upphäva

eller ändra reglerna i ämneslagarna med syfte att förstärka lagstiftningen som

helhet ur miljösynpunkt. I vissa fall kan dessa lagar också behöva kompletteras

med upplysningar om att ytterligare krav ställs enligt miljöbalken. Enligt

utskottets mening bör riksdagen anta regeringens lagförslag med de ändringar

som föranleds av vad utskottet förordat med anledning av m-motionen.

Vad nu föreslagits tillgodoser i inte ringa grad även förslagen i c- och kd-

motionerna som i allt väsentligt avser att undanröja den oklarhet om vilka

lagregler som skall tillämpas vid kollisioner mellan reglerna i miljöbalken och

ämneslagarna. Dessa motioner bör därför avstyrkas i de delar de nu behandlas.

2. En utredning om den svenska miljölagstiftningen

Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under

rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort

ha följande lydelse:

Ett av huvudsyftena med miljöbalken var att miljölagstiftningen skulle göras

mer överskådlig och tydlig. Det är tveksamt om förslagen till miljöbalk och

dess följdlagstiftning kommer att uppfylla denna målsättning. Regeringens

förslag innebär en uppenbar risk för att förhållandet mellan miljöbalken och

andra lagar blir oklart när undantagen från de olika rättsreglerna inte anges

uttryckligen. Även Lagrådet anser att tillämpningen av författningarna kan ge

upphov till svårigheter och problem. Regeringen har inte fäst någon större vikt

vid Lagrådets kritik. Regeringens hänvisning till att olika tolkningsproblem

finns också beträffande de nu gällande rättsreglerna inom miljöområdet och till

de utbildningsinsatser som planeras inför balkens ikraftträdande utgör inte

något godtagbart försvar för de oklarheter som kommer att gälla

miljölagstiftningen. Enligt utskottets mening utgör dessa brister ytterligare

ett skäl för att en ny parlamentarisk utredning skall ges i uppdrag att

skyndsamt se över den svenska miljölagstiftningen. Centerpartiet har redan i

anledning av miljöbalkspropositionen ställt ett sådant krav.

Vad utskottet anfört med anledning av förslaget i c-motionen om en ny

parlamentarisk utredning om den svenska miljölagstiftningen bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av det av utskottet förordade tillkännagivandet bör kd-motionen

i nu behandlade delar avstyrkas.

3. Ett preciserat förslag beträffande miljöbalkens förhållande till annan

lagstiftning

Ulf Björklund (kd) anser att den del av bostadsutskottets yttrande under

rubriken Utskottet som börjar med ?Det kan? och slutar med ?bör avstyrkas? bort

ha följande lydelse:

Som anförs i kd-motionen har kritiken från remissinstanserna varit omfattande

vad gäller miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning. Kritiken handlar

främst om att tillämpningsområdet inte är tillräckligt preciserat och att det

finns otydligheter när det gäller förhållandet till annan lag.

Det är ett klart otillfredsställande förhållande att företagare och enskilda

inte med säkerhet kan veta vilken lagstiftning det är som skall gälla och när

den skall gälla. Detta handlar om rättssäkerhet och om egendomsrätt. Enligt

utskottets mening bör regeringen återkomma med preciserade förslag till

lagändringar efter att miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning

övervägts ytterligare i syfte att säkra rättstryggheten.

I och med att plan- och bygglagen inte inarbetats i miljöbalken kommer det

att uppstå tolkningsproblem också inom detta område. Det är inte

tillfredsställande om de som är engagerade i planarbete skall ha svårigheter

att uttolka vilken lagstiftning som skall följas. Den föreslagna regleringen av

förhållandet mellan miljöbalken och plan- och bygglagen får godtas tills

vidare. Utskottet anser att en särskild utvärderingsgrupp omedelbart skall

tillsättas i syfte att följa hur planarbetet och andra plan- och bygglagfrågor

påverkas av den nya lagstiftningen. Gruppen bör relativt snart redovisa de

vunna erfarenheterna jämte förslag till korrigeringar och förtydliganden av

lagstiftningen.

Vad nu anförts bör riksdagen med anledning av kd-motionen som sin mening ge

regeringen till känna.

Mot bakgrund av det nu förordade tillkännagivandet anser utskottet att

förslaget i c-motionen om en parlamentarisk utredning bör avstyrkas i den mån

det inte kan anses tillgodosett med vad som nu anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll................2

Motionerna..........................................3

Yttranden...........................................4

Utskottet...........................................4

Förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar, m.m.4

Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar5

Skogsvårdslagen och de arella näringarna......5

Allmänt om förhållandet mellan miljöbalken och andra lagar8

Skogsvårdslagen och de arella näringarna......9

Väglagen.....................................12

Torvlagen....................................13

Lagen om frivillig miljöstyrning och miljörevision15

Hemställan.......................................17

Reservationer......................................22

Särskilda yttranden................................25

Propositionens lagförslag..........................27

Utskottets förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)157

Näringsutskottets yttrande........................159

Bostadsutskottets yttrande........................164