Bet. 1997/98:JoU26

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU26

Vissa miljöfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU26

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 163 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997 om

allmän miljöpolitik, vatten- och luftvård, buller, kemikaliekontroll, avfall,

kretslopp, återvinning, miljöarbetet inom EU samt naturvård. Ett stort antal

motioner tar upp frågor som har behandlats av utskottet i andra sammanhang

under mandatperioden, och i flera fall så sent som hösten 1997. I de delar

motionerna behandlar frågor av mer övergripande karaktär hänvisar utskottet

till en proposition om miljöpolitiken som är aviserad till april 1998. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden,

pågående arbete med frågorna och den miljöpolitiska propositionen. Utskottet

riktar kritik mot regeringen för förseningen av den miljöpolitiska

propositionen.

Till betänkandet har fogats 41 reservationer och 15 särskilda yttranden.

Motionerna

1997/98:Jo525 av Ingbritt Irhammar och Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på producenterna att behålla eller införa retursystem på

flaskor och burkar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att i EU skärpa kraven på att skapa ett gemensamt retursystem.

1997/98:Jo701 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om återvinning av aluminiumburkar.

1997/98:Jo702 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett snart och

effektivt samlat miljöprogram avseende Östersjöns rening.

1997/98:Jo703 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa

skoterlagstiftningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Jo704 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att producentansvaret även måste gälla återtagande av deformerade

aluminiumburkar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett parallellt retursystem skall upprättas för aluminiumburkar

utan svenskt ursprung.

1997/98:Jo705 av Sivert Carlsson och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av snara och samlade åtgärder för att minska oljeutsläpp i Östersjön.

1997/98:Jo706 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beslut på lokal nivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avskaffa den generella hastighetsbegränsningen för

terrängskotrar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om körkort/förarbevis för terrängskotrar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hjälmtvång för terrängskoter.

1997/98:Jo707 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att den

svenska miljöpolitiken skall ges en ny inriktning i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Jo709 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att mer kraftfullt driva frågan om försurning.

1997/98:Jo712 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avsätta

naturreservaten vid Kullaberg som nationalpark.

1997/98:Jo713 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av restaurering och sanering av Emån,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av sanering i första hand av Jungnerholmarna och

Svartsjöarna.

1997/98:Jo714 av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förbud för icke-katalysatorrenade bensin- och dieselbilar efter år 2004.

1997/98:Jo717 av Ingvar Eriksson och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöstationer för fritidsbåtar.

1997/98:Jo719 av Ingvar Eriksson och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ersättning av giftiga båtbottenfärger.

1997/98:Jo720 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att agera för

att möjliggöra kretsloppsarbetet avseende omhändertagande och användande av

humanurin.

1997/98:Jo721 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att CITES-avtalet måste respekteras,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket får i uppdrag att

upprätta en handlingsplan för hantering av utrotningshotade djur,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ideella organisationers kunskap och vilja att ta ansvar skall

tas till vara.

1997/98:Jo722 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast besluta om en nationell Agenda 21-organisation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige snarast bör anta ett nationellt handlingsprogram för

Agenda 21,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att anslå resurser för nationella informationsinsatser för att

bekantgöra och accelerera Agenda 21-processen i Sverige,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att initiera en grundläggande diskussion om tillväxt, välfärd och

uthållig utveckling.

1997/98:Jo723 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skydd mot torvbrytning på Tönningsfloarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att komplettera planeringen av naturskyddet för våra våtmarker,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att påskynda arbetet med att bevara de objekt som upptas i

Myrskyddsplan för Sverige och att tillräckliga medel för detta avsätts.

1997/98:Jo724 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hänsyn till bullerproblematiken vid nästa försvarsbeslut,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att genast sätta in åtgärder för dem som lever med buller

motsvarande 100 dB(A),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansieringsfrågan för bulleråtgärder.

1997/98:Jo726 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att minska antalet farliga kemikalier i omlopp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om barns rätt att slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att de fyra systemvillkor uppfylls som föreningen Det

naturliga steget har sammanställt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vi i Sverige måste komma ifrån att använda friskt vatten för

transport av urin och fekalier,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddet av den biologiska mångfalden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Nordsjödeklarationens efterlevnad,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det rättvisa miljöutrymmet för alla på jorden.

1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av effekterna på försurningen och övergödningen till följd

av en förtida kärnkraftsavveckling,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommunernas möjligheter att reducera näringsämnen genom anläggande

av våtmarker,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om äganderätten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nytänkande i naturvården,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationalparker,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturreservat,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om naturvården inom fjällvärlden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor.

1997/98:Jo732 av Ingbritt Irhammar och Marie Wilén (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättande av ett Agenda 21-forum,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett antal kommuner kan få bli ett slags frikommuner med avseende

på miljöplaneringen och den lokala Agenda 21.

1997/98:Jo734 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att utarbeta

en strategi för att utveckla och implementera den i motionen beskrivna metoden

för ökad kolbindning.

1997/98:Jo735 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en inventering av

inplanterade växt- och djurarter.

1997/98:Jo738 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder inom jordbruket för att minska kväveläckaget,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder inom avloppssektorn och industrin för att minska

kväveläckaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder inom skogsbruket för att minska kväveläckaget,

4. att riksdagen begär att regeringen föreslår att ytterligare medel inom EU

används till åtgärder för att minska kväveläckaget till havet.

1997/98:Jo740 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av Idefjorden som ett

levande gränsvatten.

1997/98:Jo741 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förhindrande av störningar på

grund av buller och infraljud.

1997/98:Jo742 av Inger René och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

strategi för biologisk mångfald.

1997/98:Jo745 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare insatser för att minska närsaltbelastningen på

Västerhavet,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett bestämt avståndstagande från de

norska planerade provborrningarna i Skagerrak i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en "fredning" av Skagerrak.

1997/98:Jo746 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnadsskillnaderna för omhändertagande av avfall i Sverige och

Tyskland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall verka för strängare regler inom EU för

avfallstransporter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillfällig lagstiftning som förbjuder import samt förbränning av

importerat avfall.

1997/98:Jo747 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges nationella ståndpunkt i fråga om nationell

kemikalielagstiftning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att endast mjuka styrmedel och frivilliga överenskommelser inte är

tillräckligt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den svenska regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt

mer långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kemikommitténs förslag till åtgärder,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frågan om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande

system,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljögarantin,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet som minimidirektiv,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om urvalsmetoder,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om strängare styrmedel i samverkan med i motionen nämnda urvalsmetoder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslag till svensk politik i EU om kemikaliefrågor,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att arbetet med genomförande av den s.k. 29-listan och tidigare

solnedgångsprojekt återupptas.

1997/98:Jo748 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om plantering av pilevallar.

1997/98:Jo749 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot kustnära

övergödning.

1997/98:Jo750 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att uttjänta lädervaror som är garvade enligt krommetoden skall

klassas som miljöfarligt avfall.

1997/98:Jo752 av Annika Nordgren (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att olika ?miljöbegrepp? skall definieras när det används i t.ex.

direktiv till myndigheter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av ett hotbildsdepartement.

1997/98:Jo753 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda hotade grodor i

Skåne.

1997/98:Jo754 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att oljeletningen i Skagerrak stoppas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om krav på Norge att fullt ut uppfylla kraven om samråd i den nordiska

miljökonventionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en bredare konsekvensutredning av den planerade olje- och

gasutvinningen i Skagerrak.

1997/98:Jo755 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att ett handlingsprogram utarbetas i

syfte att följa klimatkonventionen och reducera klimathotet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall arbeta för krav på minskad bensinförbrukning inom

EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall driva frågan om miljödiesel i EU.

1997/98:Jo756 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöarbetet inom EU,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för minskad försurning och övergödning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kemikaliepolitiken,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om koldioxidmålet.

1997/98:Jo757 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upprättande av ett klimatpolitiskt handlingsprogram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om upprättande av ett sekretariat för klimatfrågorna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kopplingen mellan familjepolitik och miljöpolitik.

1997/98:Jo758 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skyddszoner längs åar och vattendrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid fiskdöd som skadat allmänt fiskeintresse skall den som

orsakat fiskdöden ersätta skadan.

1997/98:Jo759 av Monica Green m.fl. (s) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reglerna för kantzoner vid vattendrag.

1997/98:Jo760 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnadseffektivitet i anläggning av våtmarker för näringsreduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vattendragsorganisationernas åtgärdsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om restaurering av det sydsvenska landskapet genom anläggande av

dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att mer medel inom ramen för EU:s miljöstöd riktas till anläggning

av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner i odlingslandskapet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av information och kunskapsspridning till markägare vad avser

anläggning av dammar, småvatten, våtmarker och skyddszoner,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ändringar i reglerna för jordbrukets miljöstöd i EU.

1997/98:Jo762 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till

olivinbehandling av försurade vattendrag.

1997/98:Jo763 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga om ett nationellt

stöd kan utformas som tillförsäkrar Kolmårdens djur- och naturpark medel för

bevarandearbetet.

1997/98:Jo764 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att

Ridö-Sundbyholmsarkipelagen bör inrättas som nationalpark.

1997/98:Jo765 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

gällande principer och stödsystem för landskapsvården i Sverige.

1997/98:Jo769 av Patrik Norinder och Inger René (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om PVC-plastens positiva egenskaper,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om PVC-industrins betydelse för arbetsmarknaden i Västsverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppdraget att utarbeta en plan för miljöanpassning av PVC,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bedömningen och hanteringen av PVC.

1997/98:Jo770 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att

motverka övergödningen av våra kustnära hav.

1997/98:Jo771 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka

rovfåglarnas utarmning i Norrland.

1997/98:Jo772 av Ulf Kero och Jörgen Persson (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

huvudman för regional och länsövergripande snöskotertrafik.

1997/98:Jo773 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktuella miljöproblem i

Östersjön och om att arbetet med Östersjöns miljö måste prioriteras

ytterligare.

1997/98:Jo774 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att den skyndsamt ser till att den svenska förordning som behövs för att

handeln med hotade arter skall kunna stävjas träder i kraft.

1997/98:Jo775 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid kalkningsverksamhet.

1997/98:Jo776 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnadsskillnaderna för omhändertagande av avfall mellan Sverige

och Tyskland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen skall verka för strängare regler inom EU för

avfallstransporter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillfällig lagstiftning som förbjuder import samt förbränning av

importerat avfall.

1997/98:Jo778 av Owe Hellberg och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att snarast börja implementeringsprocessen i enlighet med

Esbjergdeklarationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den s.k. 13-listan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts runt ämnen på den s.k. 29-listan,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om myndigheters och den offentliga sektorns roll i kemikaliearbetet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkt för kemikaliearbetet inom EU.

1997/98:Jo779 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av undersökning av den biologiska mångfalden i

jordbrukslandskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om minskningen av de till jordbrukslandskapet knutna fågelarterna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om misstanken om koppling mellan minskad biologisk mångfald i

jordbrukslandskapet och jordbruksgifter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av åtgärdsprogram för att hejda den minskning av biologisk

mångfald i jordbrukslandskapet som sker i dag.

1997/98:Jo780 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav för framförande av

snöskoter.

1997/98:Jo783 av Erling Bager (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka takten i bullerarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Naturvårdsverket får ett tydligt, klart, långsiktigt uppdrag att

driva bullerfrågorna samlat på ett bättre sätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att med hög prioritet driva bullerfrågorna internationellt, särskilt

inom EU.

1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principerna för miljöpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inrättandet av ett Agenda 21-forum,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om projekt rörande faktor 10,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det fortsatta arbetet med producentansvaret,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges miljöambitioner i EU,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utarbetandet av en vitbok med genomgång av vad som krävs av EU:s

politik på olika områden och av hur förenliga nuvarande direktiv är med en

ekologiskt hållbar utveckling,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljökonsekvensutredningar av nya EU-direktiv,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kretsloppsstrategi för EU,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska ståndpunkter inför arbetet med det sjätte

miljöhandlingsprogrammet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en organisation med ansvar för att granska implementeringen och

effektiviteten av EU:s miljödirektiv,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av amalgam,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder inom EU för att säkerställa medel till återställning av

sura sjöar och vattendrag.

1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en minskning av koldioxidutsläppen.

1997/98:A455 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en naturskyddsfond,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett program för skydd av fågellivet.

1997/98:Bo528 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om säkerställandet av värdefull natur.

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om möjligheten att införa hårdare miljöregler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att beslut om miniminivåer för miljöavgifter på koldioxid och andra

miljöskadliga utsläpp skall kunna fattas med kvalificerad majoritet.

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om producentansvar för elektronikprodukter.

1997/98:N270 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

bilavgaslagstiftningen att användningen av vätgas i Sverige möjliggörs,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vätgas inte skall omfattas av utsläppsparametrarna i gällande

bilavgaslagstiftning.

1997/98:So241av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om producentansvar inom folkhälsoområdet.

1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att följa upp hur handlingsplanen mot buller har uppfyllts.

1997/98:So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c )

vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöavgifter på kvicksilver,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Sveriges arbete i EU.

1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om producentansvar för uttjänta elektroniska varor.

Utskottet

Miljöpolitik m.m.

Inledning

Utskottet uttalar sitt missnöje med att regeringens proposition om

miljöpolitikens mål och medel, trots tidigare avisering, blivit så försenad att

den inte kan behandlas under innevarande riksmöte. Detta har medfört att

förutsättningarna för motionsarbetet i efterhand har förändrats på ett

olyckligt sätt.

Trots att miljöfrågorna är högt prioriterade har förseningen inneburit att

riksdagen under hela denna mandatperiod inte fått möjlighet att samlat

diskutera och behandla miljöpolitikens mål och medel.

Motionerna

I motion Jo707 (m) begärs beslut om en ny inriktning av den svenska

miljöpolitiken. Utgångspunkt skall vara den enskilda människans ansvar för

miljön, medan statens ansvar bör begränsas till de uppgifter ingen annan kan

åta sig. Det internationella miljösamarbetet bör betonas. Även i motion Jo784

(c) tas frågan upp om principerna för miljöpolitiken (yrkande 1). Kretslopps-

principen skall utgöra grund för framtidens samhälle, åtgärder bör vidtas för

att minska miljöskulden, skatteväxling bör införas och producentansvaret

utvecklas. Enligt motion Jo722 (v) bör en diskussion initieras om tillväxt,

välfärd och uthållig utveckling (yrkande 5). I motion Jo726 (mp) yrkande 8

föreslås ett tillkännagivande om det rättvisa miljöutrymmet för alla på jorden.

Sambandet mellan miljöpolitik och familjepolitik betonas i motion Jo757 (kd)

yrkande 3. Projekt rörande faktor 10 efterlyses i motion Jo784 (c) yrkande 4.

(Med begreppet faktor 10 menas att användningen av naturresurser behöver bli i

genomsnitt 10 gånger mer effektiv under ett par generationer.) Motionärerna

bakom motion Jo752 (mp) begär att olika ?miljöbegrepp? skall definieras när de

används i t.ex. direktiv till myndigheter (yrkande 1), och en utredning bör

tillsättas om inrättande av ett hotbildsdepartement (yrkande 3).

Enligt motionerna Jo732 yrkande 1 och Jo784 yrkande 2 (båda c) bör ett Agenda

21-forum inrättas. En nationell Agenda 21-organisation och ett nationellt

handlingsprogram för Agenda 21 efterlyses i motion Jo722 (v) yrkandena 2

respektive 3. Resurser bör anslås för nationella informationsinsatser för att

bekantgöra och accelerera Agenda 21-processen i Sverige (yrkande 4). Ett antal

kommuner bör enligt motion Jo732 (c) förklaras som frikommuner med avseende på

miljöplaneringen och den lokala Agenda 21 (yrkande 2).

Miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön tas upp i motion Jo756 (m).

Östersjösamarbetet behöver stärkas, och frågan om en gemensam finansiering av

särskilda utpekade miljöproblem bör lösas (yrkande 8).

Flera motioner behandlar frågor som rör ?skoterlagstiftningen?. Enligt motion

Jo703 (m) bör skoterlagstiftningen upphävas. Behovet av huvudman för regional

och länsövergripande snöskotertrafik påtalas i motion Jo772 (s). I motion Jo706

(m) föreslås att terrängskoterkörningen i sin helhet skall regleras av

kommunerna (yrkande 1). Den generella hastighetsbegränsningen för

terrängskotrar bör avskaffas (yrkande 2). Även det nuvarande kravet på

traktorkörkort bör avskaffas och ersättas med ett särskilt förarbevis (yrkande

3). Hjälmtvång bör införas (yrkande 4). Även i motion Jo780 (c) begärs att

kravet på traktorkörkort avskaffas.

Enligt motion So346 (c) bör miljöavgift införas på kvicksilver (yrkande 2).

Utskottets överväganden

I samband med riksdagens beslut våren 1991 om mål och riktlinjer för

miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30) gjordes en så gott som

heltäckande genomgång av de miljöpolitiska frågorna. Mål och riktlinjer för den

fortsatta miljöpolitiken diskuterades, liksom hur de miljöpolitiska

ambitionerna skall förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat

arbete. I enlighet med beslutet har riksdagen därefter varje år och senast

hösten 1997 fått en redovisning av utvecklingen på miljöområdet (bet.

1990/91:JoU30 s. 66 och 1997/98:JoU11). I den då framlagda skrivelsen

(1997/98:13) redovisade regeringen en lägesbeskrivning av arbetet för att föra

Sverige mot målet ekologisk hållbarhet. I skrivelsen anfördes att Sverige skall

vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för en ekologiskt hållbar

utveckling. Detta innebär en helhetssyn på samhällsutvecklingen där hänsyn till

ekologiska förutsättningar förenas med en god ekonomisk, social och kulturell

utveckling. De övergripande målen för ett ekologiskt hållbart samhälle är att

skydda miljön och människors hälsa, att använda jordens resurser effektivt och

att nå en hållbar försörjning. I skrivelsen konstateras att riksdagen i juni

1997 beslutade om nya riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet.

1996/97:NU12).

I skrivelsen anför regeringen vidare att det behövs nya och tydligare

miljömål som kan understödja och driva på arbetet för en hållbar utveckling.

Enligt regeringen bör målen brytas ned och i allt högre grad rikta sig till och

vara förankrade hos aktörer inom olika sektorer i samhället. Regeringen avser

att närmare utveckla miljömålen i den miljöpolitiska proposition som är

aviserad till april 1998. I samband med riksdagens behandling av den

miljöpolitiska propositionen kommer utskottet således att få anledning att

behandla frågor som kräver konkreta ställningstaganden från riksdagens sida när

det gäller både mål och medel för den framtida miljöpolitiken. Utskottet kan

givetvis i stor utsträckning instämma i de mycket allmänt hållna synpunkterna i

berörda motioner om t.ex. sambandet mellan tillväxt, välfärd och uthållig

utveckling och om behovet av en effektiv och rättvis fördelning av de

begränsade globala resurserna. Motioner med denna inriktning kräver emellertid

ett betydande mått av precisering och vidare bearbetning för att kunna läggas

till grund för ett riksdagsbeslut om konkreta åtgärder från regeringens sida

eller om en viss handlingslinje i det internationella miljöarbetet. Också dessa

överväganden bör enligt utskottets mening göras i ett sammanhang där riksdagen

har ett mer fullständigt beslutsunderlag. Det bör tilläggas att utskottet

vintern 1997 redogjorde utförligt för Sveriges engagemang i det internationella

samarbetet för en hållbar utveckling och de övergripande svenska

prioriteringarna i detta sammanhang (bet. 1996/97:JoU6). Eftersom det knappast

torde behöva upprepas att vårt land av hävd varit ett föregångsland och en

pådrivande kraft i internationella miljösammanhang finner utskottet det inte

påkallat med något särskilt riksdagens uttalande härom. När det gäller behovet

av att precisera vissa begrepp i miljöarbetet vill utskottet tillägga att den

nya miljöbalken innehåller bestämmelser om balkens mål och tillämpningsområden

m.m. vilka, i förening med de motivuttalanden som görs, också tillgodoser

behovet av preciseringar och definitioner för både myndigheter och enskilda.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna Jo707 (m), Jo726 (mp) yrkande

8, Jo752 (mp) yrkande 1, Jo757 (kd) yrkande 3 och Jo784 (c) yrkandena 1 och 4

inte bör föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

På samma grund föreslår utskottet att även motion Jo722 (v) yrkande 5 lämnas

utan åtgärd.

Med anledning av motion Jo752 (mp) yrkande 3 om ett hotbildsdepartement vill

utskottet erinra om sitt ställningstagande våren 1997 till en motion från samma

parti angående ärendefördelningen inom Regeringskansliet (bet. 1996/97:JoU15).

Utskottet anförde då att vissa bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan

riksdagen och regeringen har ansetts vara av så grundläggande principiell

karaktär att de fått sin plats i regeringsformen (RF). Hit hör t.ex. reglerna

om den institutionella ramen för regeringsarbetet och om förfarandet i

regeringsärenden. Enligt 7 kap. 1 § RF fördelar regeringen ärendena mellan

departementen. Detaljfördelningen anges av regeringen i

departementsförordningen (1982:1177). Av förarbetena till 7 kap. 1 § RF framgår

att detta är regeringens exklusiva kompetensområde, och i Holmberg/Stjern-

quists kommentar till grundlagarna framhålls bl.a. att departementsförordningen

är regeringens ensak. Utskottet ansåg det således vara en självklar princip att

riksdagen inte skall göra uttalanden i en fråga som gäller regeringens interna

arbetsfördelning; lika självklart som att regeringen aldrig framlägger förslag

till riksdagen om t.ex. ärendefördelningen mellan utskotten. Utskottet, vars

ställningstagande givetvis kvarstår, avstyrker motionen i denna del.

Våren 1995 tillsatte regeringen en nationalkommitté, den s.k. Agenda 21-

kommittén, för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra

Agenda 21 och för att medverka inför utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s

extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997 (dir. 1995:34). Uppdraget

har nu avslutats. Enligt vad utskottet erfarit pågår diskussioner om formerna

för det fortsatta arbetet. Regeringens överväganden härom kommer att redovisas

i den samlade miljöpolitiska proposition som avses presenteras för riksdagen

under våren 1998. I avvaktan härpå bör motionerna Jo732 och Jo784 (båda c) i

berörda delar inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Med hänvisning till det anförda bör även motion Jo722 (v) yrkandena 2 och 3

lämnas utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.

När det gäller kommunernas ställning i fråga om miljöplanering och lokala

Agenda 21 vill utskottet erinra om de lokala investeringsprogrammen för en

ekologiskt hållbar utveckling, där sammanlagt 5,4 miljarder kronor för perioden

1998-2000 har anslagits för att främja det lokala miljöarbetet. De lokala

projekten skall bl.a. bidra till effektivare energi- och naturresursanvändning,

ökad kretsloppsanpassning, delaktighet i miljöarbetet på lokal nivå och fler

arbetstillfällen. Enligt vad utskottet erfarit är intresset för programmen

mycket stort, och 286 av landets 288 kommuner har anmält intresse för

programmen. Hittills har ca 120 kommuner ansökt om stöd från år 1998 och beslut

om bidrag till kommunerna fattas successivt under våren. Med det anförda finner

utskottet syftet med motion Jo732 (c) yrkande 2 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionsyrkandet bör inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

Med anledning av motion Jo722 (v) yrkande 4 vill utskottet erinra om att det

övergripande ansvaret för information om Agenda 21-arbetet åvilar

Naturvårdsverket. Av budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområde 20, framgår

att ett informationssamarbete har inletts via Internet mellan

Nationalkommittén, Naturvårdsverket, Kommunförbundet och Utbildningsradion.

Utskottet vill erinra om att de lokala investeringsprogrammen även omfattar

stöd till Agenda 21-satsningar om projektens syfte är informationsinsatser inom

ramen för t.ex. kommunernas Agenda 21-arbete. Med det anförda avstyrks motionen

i denna del i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Alltsedan de genomgripande politiska förändringarna ägde rum i Central- och

Östeuropa intar samarbetet med länderna i dessa regioner en central plats i

svensk utrikes- och biståndspolitik, och det är av grundläggande svenskt

intresse att verka för de fyra övergripande mål som uppställts för det svenska

samarbetet. Ett av dessa övergripande mål är att stödja en miljömässigt hållbar

utveckling (bet. 1996/97:UU16). Dessa mål utgör fortfarande samarbetets

huvudområden men regeringen avser att under år 1998 bl.a. intensifieras

insatserna för att bistå de länder som förhandlar om medlemskap i EU, särskilt

de baltiska länderna och Polen (prop. 1997/98:100 utg.omr. 7, bet.

1997/98:UU2). Vidare kommer regional utveckling att främjas, bl.a. genom

Östersjöstaternas råd och Barents Euro-Arktiska råd, där Sverige under år 1997

innehade ordförandeskapet. Utskottet vill i sammanhanget erinra om de tre

handlingsprogram för Östersjöregionen som antogs vid Östersjöstaternas råds

femte ministermöte år 1996 och som innehåller åtaganden när det gäller

demokratifrågor, ekonomiskt samarbete och miljö. Inom området för kärnsäkerhet

har samarbete inletts för att öka säkerheten vid kärnkraftverken i Ignalina,

Sosnovyj Bor och Kola. Utskottet vill även erinra om att riksdagen våren 1996

anvisade 1 000 miljoner kronor i syfte att under en femårsperiod stärka

samarbete och utveckling i Östersjöregionen (prop. 1995/96:222, bet.

1996/97:FiU15). Medlen, som bl.a. skall användas för att skydda miljön runt

Östersjön, har tillförts en fond som fördelas efter förslag från

statsministerns Östersjöråd. Härtill bör läggas att det svenska sekretariatet

för Agenda 21 för Östersjön för närvarande arbetar med en aktionsplan för

regionen med inriktning på hållbar utveckling inom områdena jordbruk,

skogsbruk, fiske, industri, energi och turism. Aktionsplanen förväntas bli

antagen vid Östersjörådets utrikesministermöte i juni 1998. Slutligen erinrar

utskottet om att regeringen nyligen lagt fram en proposition om Sveriges

utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa åren 1999-2001 (prop.

1997/98:70). Ett av målen för detta arbete är att bevara och förbättra miljön,

särskilt i och kring Östersjön. Vidare anförs (prop. s. 102) att regeringen

avser att öka sina insatser för Barentsregionen, särskilt beträffande energi-,

miljö- och säkerhetsfrågor samt för ökade mänskliga kontakter i regionen. Med

det anförda anser utskottet att syftet med motion Jo756 (m) yrkande 8 i allt

väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Nya regler för skotertrafiken trädde i kraft den 1 januari respektive den

1 juli 1997 (prop. 1996/97:226, bet. 1996/97:JoU5). Riksdagsbeslutet i denna

fråga innebär bl.a. inrättande av nya regleringsområden, utökat skydd mot

terrängkörning på jordbruksmark, en generell hastighetsgräns och obligatoriska

buller- och avgaskrav för nya terrängskotrar från den 1 juli 1998. I sitt

betänkande underströk utskottet att beslut om reglering av skotertrafiken m.m.

bör fattas i nära samråd med kommuner och andra lokala intressen. Mot bakgrund

av den korta tid som den nya lagstiftningen varit gällande anser utskottet sig

sakna grund att tillmötesgå de motioner som föreslår ett flertal ändringar i

terrängkörningslagen och närliggande författningar. Motionerna Jo703 (m), Jo706

(m) yrkandena 1, 2 och 4 och Jo772 (s) avstyrks således.

Med anledning av motionerna Jo706 (m) yrkande 3 och Jo780 (c) om förarbevis

för snöskoter vill utskottet erinra om det frågesvar som

kommunikationsministern nyligen gav i kammaren (prot. 1997/98:73, svar på fråga

1997/98:476). Av svaret framgår att Vägverket, som haft regeringens uppdrag att

utreda frågan om en särskild förarlicens för förare av terrängskoter, den 23

december 1997 överlämnade en utredning med förslag till utformning av en sådan

förarlicens. I förslaget har Vägverket aviserat att verket avser att snarast

möjligt komplettera utredningen med förslag till författningslösningar och att

komma in med dessa kompletteringar under mars 1998. Regeringen kommer därefter

att ta ställning i frågan. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionerna i

berörda delar i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Som utskottet anförde våren 1997 (bet. 1996/97:JoU20) ingick inte kvicksilver

bland Sveriges s.k. undantag i medlemskapsförhandlingarna inför vårt inträde i

EU. Inom ramen för direktiv 76/769/EEG om begränsning och utsläppande på

marknaden av vissa farliga ämnen och preparat diskuteras frågan om en eventuell

begränsning av försäljning och användning av kvicksilver. I dessa samtal verkar

Sverige för ökad begränsning av kvicksilver på EU-nivå till skydd för hälsa och

miljö. Inom EU arbetar även en grupp med att bedöma behovet av eventuella

åtgärder rörande användningen av amalgam som tandfyllnadsmaterial och dess

eventuella hälsoeffekter på personal och patienter. Enligt vad utskottet

inhämtat kommer frågan dessutom att behandlas i den miljöpolitiska

propositionen. I avvaktan härpå och med hänvisning till vad utskottet anfört

ovan avstyrker utskottet motion So346 (c) yrkande 2.

Vatten- och luftvård

Motionerna

Klimatfrågor

Enligt motion Jo755 (v) bör ett handlingsprogram utarbetas i syfte att följa

klimatkonventionen och reducera klimathotet (yrkande 1). Ett klimatpolitiskt

handlingsprogram efterlyses även i motion Jo757 (kd) yrkande 1. Ett sekretariat

för klimatfrågor bör upprättas (yrkande 2). I motionerna Jo756 (m) och Jo785

(fp) framställs krav på att det av riksdagen fastställda koldioxidmålet

upprätthålls (yrkandena 11 respektive 2).

Marina frågor

I motion Jo731 (m) krävs åtgärder mot oljespill och fartygsolyckor (yrkande

16). I motion Jo717 (m) framhålls behovet av miljöstationer för fritidsbåtar.

Behovet av ett snart och effektivt samlat miljöprogram för Östersjöns rening

påtalas i motion Jo702 (c). Enligt motionärerna i motion Jo773 (mp) måste

arbetet med Östersjöns miljö prioriteras ytterligare. Behovet av snara och

samlade åtgärder för minskning av oljeutsläppen i Östersjön betonas i motion

Jo705 (c).

Enligt motion Jo745 (mp) bör Sverige ta bestämt avstånd från de av Norge

planerade provborrningarna i Skagerrak (yrkande 3). I samma motion begärs

fredning av Skagerrak (yrkande 4). I motion Jo754 (fp) betonas vikten av att

oljeletningen i Skagerrak stoppas (yrkande 1). Sverige bör begära att Norge

fullt ut uppfyller den nordiska miljökonventionens krav på samråd (yrkande 2).

En bred konsekvensutredning bör göras av den planerade olje- och gasutvinningen

i Skagerrak (yrkande 3). Enligt motion Jo740 (fp) bör Idefjorden bevaras som

ett levande gränsvatten.

Växtnäringsläckage m.m.

Frågor om försurning och övergödning tas upp i ett antal motioner. Enligt

motion Jo756 (m) bör en strategi utarbetas för minskad försurning och

övergödning (yrkande 9). Försurningsfrågan bör enligt motion Jo709 (fp) drivas

mer kraftfullt (yrkande 3). I motion Jo731 (m) begärs en utredning om

effekterna på försurningen och övergödningen till följd av en förtida

kärnkraftsavveckling (yrkande 2). Behovet av åtgärder mot övergödningen av våra

kustnära hav tas upp i motionerna Jo749 (kd) och Jo770 (s). Ytterligare

insatser för att minska närsaltbelastningen på Västerhavet efterlyses i motion

Jo745 (mp) yrkande 2.

I motion Jo738 (v) begärs en rad åtgärder inom olika samhällssektorer för att

minska kväveläckaget. Åtgärder bör vidtas inom jordbruket (yrkande 1),

avloppssektorn och industrin (yrkande 2) samt inom skogsbruket (yrkande 3).

Dessutom bör regeringen föreslå att ytterligare medel inom EU används för

ändamålet (yrkande 4).

Enligt motion Jo734 (kd) är det nödvändigt att utarbeta en strategi för att

utveckla och implementera den metod som beskrivs i motionen för ökad

kolbildning, bl.a. plöjningsfria odlingssystem med gröngödslingsvallar och

humanurin som tillsatskväve. Försiktighetsprincipen bör enligt motion Jo775 (v)

tillämpas vid kalkningsverksamhet (yrkande 1). I motion Jo726 (mp) framhålls

att vi i Sverige måste komma ifrån att använda friskt vatten för transport av

urin och fekalier (yrkande 4). Motionärerna i motion Jo758 (m) anser att den

som orsakat fiskdöd som skadat allmänt intresse också skall ersätta skadan

(yrkande 3).

Den positiva betydelse som skyddszonerna vid åar och vattendrag har för

närsaltflödet till haven och för lax- och havsöring påpekas i motion Jo758 (m)

yrkande 1. Enligt motion Jo759 (s) bör reglerna för stöd till anläggande av

kantzoner vid vattendrag förbättras (yrkande 4). Möjligheterna att införa ett

system för reningsverk med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter bör

enligt motion Jo731 (m) utredas. Staten bör ta ett visst ekonomiskt ansvar för

anläggande och återställande av fler våtmarker (yrkande 4). I motion Jo760 från

samma parti framhålls kostnadseffektiviteten i anläggandet av våtmarker för

näringsreduktion (yrkande 1). Vattenorganisationernas åtgärdsprogram bör

medfinansieras av staten (yrkande 2). Staten bör ta ansvar även för

restaureringen av det sydsvenska landskapet vid anläggande av dammar,

småvatten, våtmarker och skyddszoner (yrkande 3). Inom ramen för EU:s miljöstöd

bör ytterligare medel riktas till sådana anläggningar (yrkande 4). I motionen

betonas också vikten av information och kunskapsspridning till markägare

(yrkande 5). Reglerna för EU:s miljöstöd bör ändras så att de i högre grad än

nu uppmuntrar markägarna att vidta åtgärder (yrkande 6).

Enligt motion Jo762 (c) bör statsbidrag utgå även för olivinbehandling av

försurade vattendrag. Behovet av restaurering och sanering av Emån,

Jungnerholmarna och Svartsjöarna framhålls i motion Jo713 (c) yrkandena 1

respektive 2.

Buller m.m.

I flera motioner behandlas frågor om buller. Enligt motion Jo783 (fp) behöver

takten i bullerarbetet öka (yrkande 1). Naturvårdsverket bör få ett tydligt och

långsiktigt uppdrag att driva bullerfrågorna på ett samlat och bättre sätt

(yrkande 2). Regeringen bör med hög prioritet driva bullerfrågorna i

internationella sammanhang och särskilt inom EU (yrkande 3). En uppföljning av

handlingsplanen mot buller begärs i motion So345 (fp) yrkande 5. Behovet av

skärpning och precisering av de bestämmelser som rör störningar på grund av

buller och infraljud påtalas i motion Jo741 (m). Bullerstörningar från militär

verksamhet tas upp i motion Jo724 (mp). Vid nästa försvarsbeslut måste hänsyn

tas till bullerproblematiken (yrkande 1). Åtgärder måste genast vidtas mot

buller motsvarande 100 dB(A) (yrkande 2). Finansieringsfrågan för dessa

åtgärder måste få en lösning (yrkande 3).

Behovet av ändringar i bilavgaslagen (1986:1386) tas upp i två motioner.

Enligt motion N270 (v) bör regeringen utarbeta förslag till sådan ändring i

bilavgaslagen att det blir möjligt att använda vätgas i Sverige (yrkande 5).

Vätgas bör inte omfattas av utsläppsparametrarna i gällande

bilavgaslagstiftning (yrkande 6). Enligt motion Jo714 (kd) bör förbud införas

efter år 2004 för icke-katalysatorrenade bensin- och dieselbilar.

Utskottets överväganden

Inledning

Inledningsvis kan utskottet konstatera att vatten- och luftvård är det delämne

inom miljövården som föranleder flest motioner och som har behandlats vid flest

tillfällen i riksdagen, senast i betänkandena 1996/97:JoU15 och 1997/98:JoU5.

Enligt vad utskottet erfarit kommer övergripande målsättningar vad gäller

vatten- och luftvård att presenteras i den miljöpolitiska proposition som

kommer att framläggas för riksdagen under våren 1998.

Klimatfrågor

Under år 1997 pågick förhandlingar om ett protokoll till FN:s ramkonvention för

klimatförändringar, och frågan behandlades vid konventionens tredje partsmöte i

Kyoto i december 1997. Under det globala förhandlingsarbetet har EU varit

pådrivande, och i rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades EU:s

förslag till reduktionsåtaganden som innebar att alla industriländer skall

minska sina sammanlagda utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med 15 %

till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005. Medlemsländerna har också sökt

precisera vilka gemensamma åtgärder som behöver genomföras för att uppfylla

EU:s klimatmål och pekat ut ett antal åtgärdsområden för reduktion av

växthusgaser.

Vid Kyotokonferensen lyckades de deltagande länderna åstadkomma ett protokoll

som innebär bindande reduktioner av växthusgaserna koldioxid, metan,

dikväveoxid, freoner och svavelhexafluorid. Sammanlagt innebär överenskommelsen

en minskning av dessa gaser med 5,2 % från de s.k. annex-1-länderna (OECD+EIT,

Economies in Transition, dvs. forna öststatsekonomier) från 1990 års nivå.

Reduktionerna skall uppnås under perioden 2008-2012. EU har åtagit sig att

gemensamt minska utsläppen för de ifrågavarande gaserna med 8 %, vilket

motsvarar en reduktion på ca 11 % för de tre gaser som ingick i EU:s

utgångsbud, dvs. koldioxid, metan och dikväveoxid. EU hade tidigare deklarerat

sin avsikt att uppfylla sina åtaganden gentemot det kommande protokollet

gemensamt i en s.k. utsläppsbubbla och fick i förhandlingarna gehör för denna

metod. Arbetet med en slutlig bördefördelning kommer att inledas under våren

1998 för att notifieras till konventionssekretariatet inför det fjärde

partsmötet i Buenos Aires hösten 1998.

Som framgår av utskottets redogörelse ovan är de frågor som tas upp i

motionerna Jo755 (v), Jo756 (m), Jo757 (kd) och Jo785 (fp) föremål för ett

omfattande arbete såväl globalt som inom EU. Frågan om ett nationellt

handlingsprogram kommer utskottet att få ta ställning till i samband med

riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen. I avvaktan härpå bör

motionerna i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.

Marina frågor

Våren 1997 behandlade utskottet ett stort antal motioner om oljeföroreningar

till havs och redogjorde utförligt för det arbete som pågår såväl nationellt

som internationellt för att motverka dessa problem (prop. 1996/97:75, bet.

1996/97:JoU15). Sammanfattningsvis framhöll utskottet det angelägna i att

åtgärder vidtas mot tillförseln av oljeföroreningar till våra hav. Utskottet

ansåg det emellertid i första hand ankomma på regeringen att överväga vilka

ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga på detta område och i

förekommande fall lägga fram förslag om åtgärder. Det kan tilläggas att

Sjöfartsverkets undersökning av ett system med uppbyggande och harmonisering av

mottagningssystem för fartygsgenererat avfall kommer att redovisas under mars

1998. Undersökningen kommer att ingå i den utredning av gällande regler för

ingripande vid oljeutsläpp till havs som tillsattes år 1996 (dir. 1996:82).

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 september 1998. Vidare har

utskottet inhämtat att, inom ramen för HELCOM, beslut kommer att fattas vid ett

ministermöte i mars i år om obligatorisk landlämning av fartygsgenererat

avfall, framför allt olja. Beslutet är avsett att börja gälla den 1 januari

2000. Härutöver har Sjöfartsverket i samarbete med tyska myndigheter inlett ett

pilotprojekt med transpondrar, dvs. radiosändare, som har installerats på fyra

färjor i trafik mellan Sverige och Tyskland. Projektet skall utvärderas under

år 1998. Om projektet är framgångsrikt är avsikten att utarbeta ett förslag

till EU och IMO (International Maritime Organization) om ytterligare åtgärder.

Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo731 (m) yrkande 16 lämnas utan

vidare åtgärd.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i motion Jo717 (m) om

vikten av att olika slag av avfall från fritidsbåtar omhändertas på ett

miljömässigt tillfredsställande sätt. Utskottet vill emellertid erinra om att

landbaserad verksamhet och anläggningar för omhändertagande av föroreningar

till havet regleras i bl.a. miljöskyddslagen, renhållningslagen och plan- och

bygglagen. Råd och anvisningar för denna verksamhet utarbetas av berörda

myndigheter. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd.

Även frågor om Östersjöns miljö behandlades ingående av utskottet våren och

hösten 1997 (1996/97:JoU15 respektive 1997/98:JoU5). Utskottet redogjorde då

för det arbete som pågår på det globala planet och inom bl.a. HELCOM. Av

utskottets redogörelse ovan framgår att miljöministrarna vid det 19:e

kommissionsmötet i mars i år kommer att fatta beslut om obligatorisk

landlämning av fartygsgenererat avfall. Dessutom förväntas i juni 1998 ett

beslut om ett handlingsprogram för regionen. Beträffande jordbrukets

miljöpåverkan vill utskottet hänvisa till sin behandling hösten 1997 av en

proposition om hållbart fiske och jordbruk (prop. 1997/98:2, bet.

1997/98:JoU9). Utskottet gjorde då samma bedömning som regeringen att i

Sveriges närområde tyngdpunkten främst bör ligga på insatser för miljön inom

Östersjöregionen, där jordbrukets miljöpåverkan är av betydelse. Vidare

redovisade utskottet utförligt de svenska insatserna på jordbrukets område inom

Östersjöregionen. Mer övergripande frågor om den svenska miljöpolitikens

utformning, bl.a. vad gäller Östersjöns miljö, kommer utskottet emellertid att

ta ställning till i samband med riksdagens behandling av den till april 1998

aviserade miljöpolitiska propositionen. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks motionerna Jo702 (c), Jo705

(c) och Jo773 (mp) i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Frågan om oljeletning i Skagerrak har behandlats av utskottet vid ett flertal

tillfällen, senast hösten 1997 i betänkande 1997/98:JoU5. Utskottet redogjorde

ingående för utvecklingen på området och den svenska regeringens agerande och

upprepade sitt tidigare ställningstagande att oljeletning i Skagerrak är en

viktig fråga såväl för fisket som för miljövården.

I ett frågesvar den 3 mars i år (prot. 1997/98:73, frågorna 456, 463 och 470)

konstaterade miljöministern att Sverige vid ett flertal tillfällen har agerat

kraftfullt när det gäller regler för kemikaliehantering i samband med

oljeborrning. Inom Nordsjökonferensen har länderna åtagit sig att minska

utsläppen av olika kemikalier. Den senaste s.k. Esbjergdeklarationen från den

fjärde internationella Nordsjökonferensen i juni 1995, som omfattar åtta

särskilda områden, bl.a. skydd av ekosystem, sätter det slutliga målet för

halter av miljögifter i haven till nära noll inom 25 år. Eftersom

Nordsjökonferensens åtaganden oftast konkretiseras inom OSPAR-kommissionens

bindande beslut är Sverige för närvarande aktivt i fråga om att genomdriva

Esbjergåtagandet i denna konvention, dels som en övergripande målsättning, dels

med en konkret strategi för genomförande. Miljöministern uttryckte sin

förhoppning att i sommar kunna delta i det ministermöte som fattar detta

beslut. Vad gäller planerna på provborrning efter olja på norskt territorium

har Sverige tidigare krävt en omfattande miljökonsekvensbeskrivning. Enligt ett

interpellationssvar den 17 mars i år (prot. 1997/98:81 5 §) avvaktar regeringen

fortfarande den slutliga och sammanfattande miljökonsekvensbeskrivningen. Norge

har genomfört de delmoment i miljökonsekvensbeskrivningen som svenska

myndigheter har begärt och redovisat dessa. Vad som nu saknas är den norska

sammanfattningen och slutsatsen. När den är färdigställd kommer den svenska

regeringen att remissbehandla hela miljökonsekvensbeskrivningen för att

därefter avge yttrande till den norska regeringen. Den svenska inställningen

till oljeborrning i ekologiskt känsliga områden är enligt miljöministern

negativ.

Den planerade verksamheten på danskt territorium faller enligt regeringens

bedömning under den nordiska miljöskyddskonventionen. Miljöministern anser

därför att det finns behov av ytterligare underlag när det gäller konse-

kvenserna för svenska intressen innan beslut fattas. I underlaget bör även ingå

frågor rörande effekter av kemikalieanvändning. Med hänvisning till den

nordiska miljöskyddskonventionen har regeringen därför begärt samråd med den

danska regeringen i enlighet med konventionen. I sitt interpellationssvar den

17 mars i år ansåg miljöministern att den konkreta innebörden av denna begäran

bör bli att de danska myndigheterna utarbetar en miljökonsekvensbeskrivning och

att Sverige därefter tar ställning till beskrivningen och därmed också till

verksamhetens lämplighet. Miljöministern anser att ett eventuellt danskt beslut

om koncession, i enlighet med den nordiska miljöskyddskonventionen, bör avvakta

ett svenskt ställningstagande i frågan.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna Jo740 (fp), Jo745 (mp)

yrkandena 3 och 4 och Jo754 (fp) i den mån motionsyrkandena inte kan anses

tillgodosedda.

Beträffande yrkande 4 i motion Jo745 (mp) om fredning av Skagerrak vill

utskottet utöver det ovan anförda hänvisa till sitt ställningstagande hösten

1997 i en liknande fråga (1997/98:JoU5). Med hänvisning till bl.a. Sveriges

engagemang i Nordsjökonferensen och Oslo-Pariskonventionen avstyrktes det då

aktuella motionsyrkandet. Utskottets ställningstagande kvarstår.

Växtnäringsläckage m.m.

Utskottet har nyligen behandlat ett förslag från Riksdagens revisorer angående

miljövårdsarbetet och försurningen (förslag 1997/98:RR2, bet. 1997/98: JoU18).

I huvudsak instämde utskottet i revisorernas allmänna överväganden. Med

hänvisning till bl.a. riksdagens behandling av förslaget till miljöbalk, en

aviserad proposition om miljöpolitiken, tidigare riksdagsuttalanden i frågan

och pågående arbete på området ansåg utskottet att de då aktuella motionerna

inte borde medföra någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning

härtill finner utskottet att även motionerna Jo709 (fp) yrkande 3, Jo731 (m)

yrkande 2 och Jo756 (m) yrkande 9 kan lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

I den miljöpolitiska proposition som kommer att presenteras för riksdagen

längre fram i vår kommer, enligt vad utskottet inhämtat, regeringen att

redovisa en samlad bedömning av behovet av ytterligare åtgärder för att nå

miljömålen bl.a. vad avser minskat kväveläckage från olika samhällssektorer.

Utskottet går därför i detta sammanhang inte närmare in på de miljöproblem som

tas upp i motionerna Jo738 (v), Jo745 (mp) yrkande 2, Jo749 (kd) och Jo770 (s).

Motionerna avstyrks.

På samma grund avstyrks även motion Jo734 (kd) om en särskild strategi för

ökad kolbildning.

Enligt regeringens förslag till miljöbalk skall försiktighetsprincipen gälla

vid all verksamhet som omfattas av balkens tillämpningsområde, dvs. även

kalkningsverksamhet. Förslaget bereds för närvarande av utskottet (prop.

1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Motion Jo775 (v) yrkande 1 kommer således att

bli tillgodosedd i detta sammanhang utan att någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida kan anses påkallad.

I december 1997 slutredovisade Naturvårdsverket resultatet av den första

etappen av det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Kretsloppsanpassade

avloppssystem i befintlig bebyggelse (Rapport 4847). Rapporten, som utvärderar

och jämför sex olika avloppssystem med hänsyn tagen till bl.a. lokala

förutsättningar, vänder sig till kommuner, forskare, konsulter och andra som

arbetar med sådana system. Vidare förekommer satsningar på kretsloppsanpassning

av va-system inom ramen för projekt som finansieras genom den s.k.

kretsloppsmiljarden. Även inom ramen för regeringens satsning på lokala

investeringsprogram för stöd till ekologisk omställning och utveckling kan

medel beviljas till projekt inom va-området. I likhet med motionärerna i motion

Jo726 (mp) anser utskottet givetvis att tekniska lösningar som främjar

kretsloppsanpassning och resurssnålhet bör eftersträvas. Det får emellertid i

första hand anses ankomma på berörda kommuner att ta ställning till valet av

avloppsmetod. Motion Jo726 (mp) yrkande 4 avstyrks således.

Motion Jo758 (m) yrkande 3 tycks närmast avse den rättsliga skyldigheten att

erlägga skadestånd i samband med förorening av fiskevatten. Utskottet hänvisar

i första hand till bestämmelserna i miljöskadelagen (1986:225), som föreslås

inarbetade i den nya miljöbalken, 32 kap. Vidare bör framhållas att miljöbalken

innehåller skärpta bestämmelser om bl.a. ansvaret för efterbehandling av

förorenade mark- och vattenområden (2 kap. 8 § och 10 kap.). Motionen avstyrks

i denna del.

Utskottet delar i allt väsentligt de synpunkter på våtmarkernas och

kantzonernas betydelse för reduktion av växtnäringsläckaget till havet och

deras betydelse för den biologiska mångfalden som framförs i motionerna Jo731

(m), Jo758 (m), Jo759 (s) och Jo760 (m). Vid budgetbehandlingen hösten 1997

tillstyrkte utskottet ett förslag om utökning av jordbrukets

miljöersättningsprogram med 700 miljoner kronor per år (1997/98:JoU1). Något

senare framhöll utskottet i annat sammanhang miljöersättningsprogrammet som ett

viktigt redskap för att öka måluppfyllelsen i fråga om reduktion av

kväveläckaget från jordbruket (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9). Utskottet

uttalade vidare att, vid utformande av programmet, hänsyn bör tas till behovet

av att öka måluppfyllelsen genom höjda ersättningsnivåer och till behovet av

utökade arealmål för olika åtgärder. Så långt det är möjligt bör administrativa

förenklingar genomföras. Höjda ersättningar, utökning av arealmålet för våtmark

som anläggs på betesmark och en effektivare styrning av ersättningen för

anläggning av extensiv vall till de områden i landet där miljöproblemen är

störst bör enligt utskottet kunna medverka till uppfyllelse av målet om en 50-

procentig reduktion av kväveläckaget från jordbruket. I enlighet härmed

utfärdade regeringen i december 1997 en förordning (1997:1336) om miljöstöd.

Utskottet vill även erinra om regeringens uppdrag till en särskild utredare att

lämna förslag till fortsatt inriktning och innehåll i ett svenskt miljöprogram

enligt rådets förordning (EEG) nr 2078/92 om produktionsmetoder inom jordbruket

som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (dir. 1998:11).

Uppgiften, som avser ett program för perioden 2001-2005, skall redovisas senast

den 30 juni 1999. I direktiven nämns särskilt behovet av effektivare

miljöåtgärder för att ytterligare begränsa jordbrukets miljöpåverkan när det

gäller växtnäringsläckaget. Det bör tilläggas att riksdagen vid sin behandling

av den miljöpolitiska propositionen kommer att kunna göra en mer samlad

bedömning när det gäller behovet av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen.

Med dessa uttalanden finner utskottet att de krav som framförs i motionerna i

allt väsentligt kan anses tillgodosedda. Motionerna Jo731 (m) yrkande 4, Jo758

(m) yrkande 1, Jo759 (s) yrkande 4, Jo760 (m) yrkandena 1 och 3-6 bör inte

påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion Jo758 (m) yrkande 1 vill utskottet härutöver erinra

om att Fiskeriverket i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd

med naturvårdsmyndigheterna skall verka för en biologisk mångfald och därmed

för ett rikt och varierat fiskbestånd. I Fiskeriverkets aktionsplan för

biologisk mångfald finns en lång rad förslag och överväganden angående

biologisk mångfald, miljötillstånd och miljöeffekter inom fiskesektorn. Vidare

utgår stöd för anläggande av kantzoner m.m. längs vattendrag enligt

förordningen om miljöstöd.

Vattenvårdsorganisationernas och vattenvårdsförbundens uppgifter och

ställning har behandlats av utredningen om avrinningsområden som lämnade sitt

slutbetänkande Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155) till regeringen i

oktober 1997. Betänkandet bereds i Regeringskansliet och frågorna kommer att

ingå i den miljöpolitiska propositionen. Mot den bakgrunden anser utskottet att

motion Jo760 (m) yrkande 2 inte bör föranleda någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

I anslutning till motion Jo762 (c) vill utskottet erinra om att enligt

förordningen (1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag

bidrag kan utgå även till olivinbehandling av försurade vattendrag. Utskottet

har vidare inhämtat att Naturvårdsverket på regeringens uppdrag arbetar med en

nationell plan för den långsiktiga kalkningsverksamheten för att motverka

försurning av vattendrag. Planen skall vara färdigställd under år 1999. Mot den

bakgrunden finner utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens

vidare åtgärd.

Med hänvisning till sitt ställningstagande i betänkande 1997/98:JoU5

avstyrker utskottet motion Jo713 (c).

Buller m.m.

Under senare år har utskottet haft anledning att vid ett flertal tillfällen ta

ställning till frågan om buller. Senast hösten 1997 (1997/98:JoU5) redogjorde

utskottet utförligt för riksdagens ställningstaganden i frågan och om det

arbete på området som pågår inom Regeringskansliet. Utskottet vill även erinra

om att kommissionen i sin grönbok om framtidens bullerpolitik (KOM(96)0540

slutlig) utpekar buller i miljön som ett av de största lokala miljöproblemen i

Europa. När det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller

från utrustning som används utomhus har kommissionen nyligen lagt fram ett

förslag till direktiv från parlamentet och rådet (KOM (1998) 46 slutlig).

Utskottet delar i allt väsentligt den syn på bullerfrågornas betydelse som

förs fram i motionerna Jo783 yrkandena 1-3 och So345 yrkande 5 (båda fp). I

avvaktan på riksdagens behandling av den miljöpolitiska propositionen, där

utskottet torde få möjlighet att göra en mer samlad bedömning av dessa frågor,

bör motionerna i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd.

Med anledning av motion Jo741 (m) vill utskottet erinra om miljönämndernas

möjligheter att utfärda förelägganden om bl.a. begränsning av bullerstörningar

och om de riktvärden som tillämpas vid reglering av bullervillkor vid nybyggnad

av bostäder och vid nybyggnad/väsentlig ombyggnad av infrastruktur inom

trafiksektorn. Utskottet vill även erinra om förslaget om skyddsåtgärder och

försiktighetsmått i propositionen om miljöbalk (1997/98:45, bet.

1997/98:JoU20). Enligt propositionen skall en verksamhetsutövare eller den som

genomför en åtgärd också vidta de försiktighetsmått som behövs för att

förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärder kan medföra

skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med det anförda och

med hänvisning till vad utskottet anfört ovan om den miljöpolitiska

propositionen avstyrks motion Jo741 (m) i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

Motion Jo724 (mp) ger utskottet anledning att erinra om försvarsutskottets

uttalande i mars 1997 i betänkandet Försvaret och miljön (1996/97:FöU3).

Försvarsutskottet konstaterade då att det inom det svenska totalförsvaret

bedrivs ett systematiskt och ambitiöst miljöarbete som i flera avseenden ligger

före andra myndigheter. Försvarsutskottet ansåg vidare att det då aktuella

förslaget till miljöstrategi för Försvarsmakten bör kunna utgöra en god grund

för ett långsiktigt miljöarbete. När det gäller åtgärder beträffande

fastigheter som utsätts för buller, vill jordbruksutskottet för sin del rent

allmänt tillägga att inriktningen av den militära flygverksamheten så långt

möjligt bör vara densamma som för den civila flygverksamheten vad avser

genomförande av de stegvisa bullerprogrammen. Vid avvägningen mellan miljö- och

försvarsintressen måste emellertid särskilda hänsyn tas till den militära

verksamheten. Enligt vad utskottet inhämtat överprövar regeringen för

närvarande ett antal ärenden enligt miljöskyddslagen beträffande

flygflottiljer. I prövningen ingår givetvis även bullervillkor. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo724 (mp) i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd.

I likhet med motionärerna i motion N270 (v) anser utskottet att åtgärder bör

vidtas för att minska vägtrafikens negativa miljöpåverkan. När det gäller

frågan om vätgas som ett av alternativen till fossila motorbränslen har

utskottet inhämtat att vätgas visserligen kan betecknas som ett potentiellt

rent bränsle men att gasen med dagens motortekniska standard kan medföra

oönskade utsläpp av kväveoxider. Utskottet avstyrker motion N270 (v) yrkandena

5 och 6.

Ett förbud mot icke-katalysatorrenade fordon av den innebörd som förordas i

motion Jo714 (kd) skulle avse personbilar äldre än 16 år, dvs. även

veteranbilar. När det gäller den äldre bilparken är det fråga om ett begränsat

och för varje år minskande antal fordon med generellt sett tämligen korta

körsträckor. Vid en avvägning mellan å ena sidan den relativa miljöfördel ett

sådant förbud skulle medföra och å andra sidan bl.a. kostnaderna för inlösen av

äldre fordon, svårbedömda fördelningspolitiska konsekvenser och negativa

effekter för bilhobbyn är utskottet inte berett att förorda ett förbud i

enlighet med motionen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om de

tilläggsdirektiv som nyligen har utfärdats för Vägtrafikskattekommittén (dir.

1996:37 och 1998:7), vars uppdrag att göra en översyn av vägtrafikens samlade

beskattning har utvidgats till att omfatta även veteranbilar. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 oktober 1998. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet i övrigt anfört avstyrks motion Jo714 (kd).

Kemikaliekontroll

Motionerna

Allmänt

I motion Jo726 (mp) påtalas behovet av att minska antalet farliga kemikalier

(yrkande 1). Vidare anförs att allergier hos barn blir allt vanligare och att

barn bör ha rätt att slippa utsättas för kemikalier som skapar allergier

(yrkande 2). Föreningen Det naturliga steget har sammanställt fyra

systemvillkor, som innebär att ämnen från jordskorpan (metaller m.m.) inte får

öka i naturen, att kemikalier och föroreningar producerade av människan inte

får öka i naturen, att naturens produktionsförmåga och biologiska mångfald inte

får minska och att resurserna måste utnyttjas så effektivt och rättvist som

möjligt. Vikten av detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

(yrkande 3). Motionärerna påtalar att Sverige i och med undertecknandet i juni

1995 av den fjärde Nordsjödeklarationen har lämnat löfte om att införa helt nya

regler och metoder i kemikaliepolitiken (yrkande 7).

I motion Jo747 (mp) anförs att den svenska regeringen bör ha en mer

?självsäker? hållning i EU när det gäller kemikaliefrågor (yrkande 1).

Erfarenheterna visar att ?mjuka? styrmedel, t.ex. information, klassning och

bidrag, för att avveckla en viss kemikalie alltid bör kombineras med en entydig

politisk signal om att ämnet inte kommer att accepteras i framtiden (yrkande

5). Den svenska regeringen måste ge berörda myndigheter betydligt mer

långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår (yrkande 6). I motionen

diskuteras också Kemikommitténs förslag till åtgärder. Motionärerna anför

sammanfattningsvis att exemplen på användning av mjuka styrmedel är många och i

flera fall bra, men förslagen till radikal användning av t.ex.

lagstiftningsinstrumentet är för få (yrkande 7). Den svenska regeringen måste

överväga frågan om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande

system (yrkande 8). S.k. positiv listning bör användas i så stor utsträckning

som möjligt, vilket innebär att endast i förväg godkända substanser tillåts.

Positiv listning måste på sikt kombineras med urval baserat på kemisk struktur

(yrkande 11). Lagstiftning måste bli ett verksamt styrmedel på

kemikaliepolitikens område. Förutom miljödeklarationer, som vore ett värdefullt

bidrag till olika former av miljömärkningssystem, så kan miljöavgifter användas

mer utbrett i det framtida kretsloppssamhället (yrkande 12).

Kemikalieinspektionen presenterade år 1994 en uppföljare till den s.k. 13-

listan med 29 ämnen/ämnesgrupper. Någon åtgärdsplan för när dessa ämnen eller

ämnesgrupper skall vara avvecklade har dock inte upprättats. Enligt

motionärerna bör arbetet med genomförande av den s.k. 29-listan och tidigare

solnedgångsprojekt återupptas (yrkande 14).

I motion Jo756 (m) yrkande 10 behandlas kemikaliekontrollen i ett integrerat

Europa. Motionärerna anför bl.a. att den europeiska integrationen ställer krav

på en gemensam strategi och ett sammanhållet regelverk för att minska

miljöstörningarna på kemikalieområdet. Vidare anförs att målet för

kemikaliekontrollen måste vara att förhindra skada på människa och miljö.

Skadliga ämnen bör, inom ramen för vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt

rimligt, ersättas med mindre skadliga och helt ofarliga ämnen.

Enligt motion Jo778 (v) bör Sverige såväl som EU snarast inleda en im-

plementeringsprocess för att kunna uppfylla målet i Esbjergdeklarationen

(yrkande 1). Vidare påtalar motionärerna att en uppföljning av riksdagsbeslutet

om den s.k. 13-listan bör göras (yrkande 2). Även den s.k. 29-listan diskuteras

och motionärerna anför att regeringen bör ta fram ett åtgärdsprogram avseende

ämnena på den listan och överväga att införa miljöavgifter på samtliga (yrkande

3). Myndigheterna måste enligt motionärerna bl.a. ta aktivare del i att

prioritera kemikalieproblemen, föreslå lagregleringar och ge anvisningar och

råd till marknadens aktörer. Organisationen för kemikaliearbetet måste ses

över. Staten bör stödja framtagandet av en mall för grön statlig och

kommersiell upphandling av såväl kemikalier som varor. Information om

tillämpningen av 5 § lagen om kemiska produkter bör spridas (yrkande 4).

Vissa kemikalier

Frågan om båtbottenfärger tas upp i motion Jo719 (m). Motionärerna anför att

det är viktigt att stimulera forskning och försök på området i syfte att få

fram ofarliga båtfärger och tekniska lösningar som till rimliga kostnader kan

erbjuda båtanvändarna bättre lösningar än dagens.

PVC-plasten diskuteras i motion Jo769 (m). Enligt motionärerna har PVC-

plasten många goda egenskaper, t.ex. lång livslängd, motståndskraft mot väder

och vind och låg vikt (yrkande 1). Vidare anförs att PVC-branschen är viktig

för den svenska arbetsmarknaden, särskilt i Västsverige. I Stenungsund är 40 %

av de förvärvsarbetande sysselsatta inom industrin (yrkande 2).

Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bör tillsammans med PVC-industrin få

i uppdrag att utarbeta en plan för att avveckla och byta ut de tillsatsämnen

som är skadliga för människa och miljö (yrkande 3). Hanteringen av PVC bör

följa den riskhantering för varor och ämnen som generellt fastställts av

riksdagen och som gemensamt beslutas i internationella sammanhang (yrkande 4).

I motion Jo784 (c) yrkande 19 anförs att regeringen snarast bör återkomma

till riksdagen med förslag till åtgärder så att avvecklingsmålet för amalgam

uppnås. Ekonomiska styrmedel, t.ex. en direkt avgift på kvicksilver, kan

användas. Regeringen bör även driva dessa frågor inom EU.

Utskottets överväganden

Allmänt

Utskottet har behandlat frågor om kemikaliekontroll vid flera tillfällen under

de senaste åren, se bl.a. betänkandena 1995/96:JoU10 och 1997/98:JoU4. Vidare

bör nämnas att regeringen i maj 1996 tillsatte en kommitté med uppgift att göra

en översyn av kemikaliepolitiken (Kemikommittén). Den 12 juni 1997 lämnade

kommittén betänkandet En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84). Kommittén

föreslår ett antal mål med inriktning på varor och produktionsprocesser. Vidare

föreslås åtgärder på nationell nivå, på EU-nivå och på internationell nivå.

Dessutom presenteras förslag angående särskilda frågor, bl.a. plastmaterial och

hormonstörande ämnen. Kommittén bedömer att en fortsatt användning av

organiska, långlivade och bioackumulerbara ämnen framställda av människan är

ett hot mot en hållbar utveckling. Vidare anser kommittén att den samlade

risken från kemikalier i dag är mer komplicerad och svårbedömd än tidigare.

Regeringen lämnade hösten 1997 en lägesbeskrivning av arbetet med att föra

Sverige mot målet ekologisk hållbarhet (skr. 1997/98:13). Såvitt gäller

kemikaliepolitik hänvisar regeringen till Kemikommitténs förslag. Vidare anförs

att regeringen kommer att återkomma till dessa förslag i den miljöpolitiska

proposition som är aviserad till april 1998.

Av det anförda framgår att utskottet i samband med riksdagens behandling av

den miljöpolitiska propositionen kommer att få anledning att mer ingående

behandla frågor om kemikaliepolitik. Mot den bakgrunden anser utskottet att

motionerna Jo726 (mp) yrkandena 1-3, Jo747 (mp) yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och

14, Jo756 (m) yrkande 10 samt Jo778 (v) yrkandena 2 och 3 kan lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Esbjergdeklarationen undertecknades i Esbjerg i juni 1995 då miljöministrarna

runt Nordsjön och EU:s miljöansvariga möttes för att genomföra den fjärde

internationella Nordsjökonferensen. Deklarationen omfattar åtta särskilda

områden, bl.a. skydd av ekosystem och skydd mot förorening av farliga ämnen. Av

Kemikommitténs betänkande framgår (s. 48) att Esbjergdeklarationen varit en av

utgångspunkterna för kommitténs arbete. Utskottet utgår därför från att

Esbjergdeklarationen kommer att behandlas i den kommande miljöpolitiska

propositionen. Motionerna Jo726 (mp) yrkande 7 och Jo778 (v) yrkande 1 avstyrks

med det anförda.

När det gäller myndigheternas och den offentliga sektorns roll i

kemikaliearbetet kan nämnas att Kemikommittén föreslagit att

myndighetsorganisationen på kemikalieområdet skall utredas. Kemikommittén

föreslår också att Sverige i EU skall förklara hur utbytesprincipen tillämpas

och visa på goda exempel samt att den övergripande kemikaliepolicyn skall

innehålla krav på att alla aktörer som hanterar kemikalier skall tillämpa

utbytesprincipen. Som ovan anförts behandlas Kemikommitténs betänkande för

närvarande i Regeringskansliet. Vidare tillsatte regeringen i januari 1998 en

delegation med uppgift att arbeta pådrivande för att den offentliga

upphandlingen skall vara ett instrument för att åstadkomma en ekologiskt

hållbar samhällsutveckling (dir. 1998:8). Utskottet har dessutom inhämtat att

Nämnden för offentlig upphandling i samråd med Kommerskollegium skall göra en

bedömning av vilka miljökrav som kan ställas med hänsyn till EG:s regler. I de

fall önskvärda miljökrav inte överensstämmer med EG:s regler kommer ändring av

direktiven att föreslås. Motion Jo778 (v) yrkande 4 avstyrks i den mån den inte

kan anses tillgodosedd med det anförda.

Vissa kemikalier

Utskottet behandlade frågor om båtbottenfärger utförligt i betänkande

1997/98:JoU4 s. 13. Utskottet anförde bl.a. att det vid Kemikalieinspektionen

pågår ett utrednings- och omprövningsarbete med sikte på de regler som skall

gälla fr.o.m. år 1999. Vidare anfördes att frågor om båtbottenfärger ägnats

stor uppmärksamhet från Kemikalieinspektionens sida. Från Kemikalieinspektionen

har inhämtats att ett projekt nyligen startats vid Sjöfartsverket med syfte att

utvärdera alternativa båtbottenfärger. I projektet deltar bl.a. representanter

för Kemikalieinspektionen, Försvarets Materielverk, Kustbevakningen, Vägverket

och Stockholms universitet. Projektet beräknas pågå i två år. Utskottet har

dessutom inhämtat att Kemikalieinspektionen i februari 1998 lagt fram förslag

som innebär en fortsatt avveckling av användningen av båtbottenfärger på

fritidsbåtar. Motion Jo719 (m) avstyrks i den mån den inte kan anses

tillgodosedd med det anförda.

När det gäller PVC vill utskottet framhålla att i samband med 1995/96 års

beredning av vissa kemikaliefrågor beslöt utskottet om fördjupad behandling av

två motioner som rörde PVC. Efter en omfattande utfrågning och viss ytterligare

beredning föreslog utskottet i betänkande 1995/96:JoU8 två tillkännagivanden

till regeringen av innebörd dels att den negativa miljöpåverkan från

klortillverkning för PVC-tillverkning bör minska, dels att avvecklingen av bly

och organiska tennföreningar som används som stabilisatorer i PVC bör

fullföljas snarast. Vidare anförde utskottet i sin allmänna motivering att en

helhetsbedömning av PVC-frågan visar att PVC inte hör hemma i

kretsloppssamhället. Dagens mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga

additiv borde därför avvecklas. I denna del konstaterade utskottet att frågan

omfattades av vissa regeringsuppdrag till berörda myndigheter och föreslog

inget särskilt riksdagsuttalande i denna del. Dessutom kan tilläggas att

Kemikommittén har behandlat frågan om PVC i sitt ovan nämnda betänkande En

hållbar kemikaliepolitik. Utskottet anser sig därför kunna utgå från att frågan

kommer att hanteras i den aviserade miljöpolitiska propositionen. Med det

anförda avstyrks motion Jo769 (m).

Frågan om avveckling av amalgamanvändning har behandlats av utskottet vid ett

flertal tillfällen (bet. 1995/96:JoU10 s. 14, 1996/97:JoU11 s. 33 och

1997/98:JoU4 s. 10). Härtill kan läggas att socialministern den 4 februari 1998

i ett svar på frågorna 1997/98:364 och 371 anförde att Kemikalieinspektionen

har avlämnat en rapport till regeringen om hur avvecklingen av amalgam fortgår.

I rapporten pekas på ett antal faktorer som påverkar avvecklingstakten. Bl.a.

påpekas att nya och befintliga material behöver utvecklas ytterligare och att

arbetsmiljön på tandklinikerna behöver anpassas till de nya materialen. Vidare

anförde ministern att frågan om amalgam behandlats i betänkandet Tänder hela

livet - nytt ersättningssystem för vuxentandvård (SOU 1998:2) och att

utredningen pekar på möjligheten att i det nya ersättningssystem som föreslås

för vuxentandvård inte subventionera amalgamfyllningar. Slutligen redovisade

ministern att regeringen under våren 1998 avser att presentera sina förslag för

riksdagen när det gäller fortsatta åtgärder för att amalgam som

tandfyllnadsmaterial skall kunna avvecklas. Förslag härom har nyligen framlagts

i proposition 1997/98:112 Reformerat tandvårdsstöd. Utskottet hänvisar till

avsnittet om amalgamfyllningar med redovisning av bl.a. EU:s direktiv om

medicintekniska produkter (prop. s. 25 f.).

Det ovan anförda innebär att motion Jo784 (c) yrkande 19 i allt väsentligt är

tillgodosedd.

Kretslopp, avfall, återvinning, m.m.

Motionerna

Kretslopp, m.m.

I motion Jo720 (kd) betonas nödvändigheten av att agera för att möjliggöra

kretsloppsarbetet avseende omhändertagande och användande av humanurin. När

humanurin skall användas som gödselmedel inom jordbruket är det främst de

ekologiska odlarna som är intresserade eftersom man här har en möjlighet att få

ett lätt upptagbart kväve som skulle kunna höja skördenivån ganska radikalt.

Nu hindras användning av humanurin inom ekologisk odling av att detta inte

finns med i bilagan till EG:s förordning 2092/91 som godkänt gödselmedel.

Sverige bör deklarera för de övriga EU-länderna att vi anser att kretslopp av

växtnäringsämnen är nödvändigt, att humanurin är ett fullvärdigt gödselmedel

och att vi använder detta för ekologisk produktion.

Enligt motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Jo776 (mp) yrkandena 1

och 3 pågår det en omfattande handel med importerat avfall från Tyskland till

Sverige. Avfallet består till stor del av plastförpackningar som bl.a.

innehåller PVC. Företag i Sverige får betalt för avfallet, som sedan förs

vidare till olika värmeverk. Denna affärsverksamhet är givetvis lönsam. En av

anledningarna till att tyskt avfall transporteras till Sverige är att

kostnaderna för omhändertagande av avfall i Tyskland är betydligt högre än i

Sverige. Denna skillnad i kostnaderna för omhändertagande av avfall måste

minska. Regeringen bör verka för att så sker. Vidare måste regeringen verka för

att man inom EU inför strängare regler för avfallstransporter. Tills dessa

frågor har lösts bör regeringen föreslå riksdagen ett slags moratorium som

förbjuder import samt förbränning av importerat avfall.

Enligt motion Jo750 (mp) innehåller det läder som i dag bl.a. används till

skor, skärp, jackor, möbler och väskor en mängd ämnen som är skadliga för

miljön. Den vanligaste metoden för garvning av läder använder sig av gifter

såsom krom, färgämnen och konserveringsmedel. Enligt motionären skall

kromgarvat läder i uttjänta varor därför klassas som miljöfarligt avfall

(yrkande 1).

Producentansvar

I motion Jo784 (c) framhålls att producentansvaret är en metod för att

förbättra miljön genom att skapa drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter.

Ett framgångsrikt genomfört producentansvar innebär i praktiken att produkterna

kommer att innehålla allt mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera,

inte innebär resursslöseri samt är långlivade och uppgraderbara. Ett annat

viktigt mål som producentansvaret skall bidra till att uppfylla är ett

miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna. Arbetet med

att införa producentansvaret inom olika varuområden får därför inte tappa fart.

Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till nya områden som exempelvis

möbler där producentansvaret skall gälla (yrkande 5).

Enligt motion So241 (c) yrkande 11 bör producenterna få ett större ansvar för

att tillse att miljön inte är skadlig för människan. Det kan exempelvis avse

bostadsföretagens och byggarnas ansvar för sjuka hus. Enligt motionerna Kr270

(mp) yrkande 61 och T912 (v) yrkande 10 är det angeläget att utveckla ett

fungerande producentansvar för elektronikprodukter. Tillverkare av elektriska

och elektroniska produkter måste ta ansvar för produkternas miljöeffekter. Även

återförsäljarna måste ta sitt ansvar som följd av att de på marknaden för ut

produkter som innehåller miljöstörande ämnen.

Retursystem

I motion Jo525 (c) framhålls att avfallsmängderna i ett fungerande

kretsloppssamhälle måste minskas. Material och produkter skall återvinnas eller

återanvändas. Därför kan ett ökat antal olika typer av returflaskor och

engångsburkar inte accepteras. Trots mångfalden av produkter på marknaden måste

vi anstränga oss i försöken att skapa ett gemensamt retursystem inom EU

(yrkande 1). Enligt motion Jo701 (m) får pantsystemet för aluminiumburkar

anses fungera mycket bra. Däremot fungerar systemet mycket bristfälligt vad

gäller burkar som via resande kommer in från våra nordiska grannländer. Många

returautomater i svenska affärer vägrar att över huvud taget ta emot burkar

inköpta på t.ex. färjor från Finland och Danmark. Med våra öppna gränser och

vår fria handel är det mycket angeläget att ett fungerande retur- och

pantsystem kommer till stånd, i första hand mellan de nordiska länderna. På

sikt bör det vara möjligt att utveckla effektiva gemensamma retursystem inom

hela Europeiska unionen.

Enligt motion Jo704 (mp) skall producenterna åläggas att ta tillbaka även

skadade burkar (yrkande 1). Detta vore ett naturligt led i Agenda 21-arbetet.

Även burkar från annat land måste kunna lämnas i returburkssystemet för att vi

bättre skall kunna skydda vår miljö. Ett parallellsystem måste därför införas

för icke svenskproducerade burkar (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Kretslopp, m.m.

I anslutning till de i motion Jo720 (kd) lämnade synpunkterna om

omhändertagande och användande av humanurin vill utskottet framhålla följande.

Arbetet inom jordbruket med att miljöanpassa verksamheten fortsätter både

nationellt och inom EU genom att den gemensamma jordbrukspolitiken påverkas och

förändras. Hur en produkt skall produceras för att få saluföras som ekologisk

regleras i rådets förordning nr 2092/91 (EEG) om ekologisk produktion av

jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel.

Förordningens bilagor reglerar bl.a. vilka insatsmedel som får användas i

ekologisk produktion. Sverige har i den kommissionsarbetsgrupp som behandlar

förordningen vid den årliga översynen av bilagorna verkat för att bl.a. urin

skall godkännas som insatsmedel i ekologisk odling. Sverige har framfört

önskemålet mot bakgrund av att användningen av urin som gödningsämne medverkar

till att i större utsträckning sluta kretsloppet mellan stad och land.

Förståelsen för den svenska ståndpunkten har hittills varit liten. Enligt vad

utskottet erfarit avser regeringen att, efter det att ytterligare underlag i

form av förbättrade forskningsresultat framkommit, aktualisera frågan på nytt.

Möjligheten att med tiden finna gehör för den svenska uppfattningen bör

förbättras i takt med att system för urinseparering utvecklas och erfarenheter

från hanteringen av denna restprodukt blir större. Mot bakgrund av det anförda

föreslår utskottet att motion Jo720 (kd) lämnas utan vidare åtgärd.

Ett samlat ramverk för nationell avfallskontroll som innefattar bestämmelser

om avfallshantering utifrån kommissionens avfallsstrategi återfinns i rådets

direktiv 75/442/EEG av den 18 mars 1991 om avfall (ändrat genom direktiv

91/156/EEG). Syftet med direktivet är att uppnå en hög miljöskyddsnivå.

Medlemsstaterna skall verka för att avfallet bortskaffas eller återvinns på ett

ansvarsfullt sätt samt vidta åtgärder för att begränsa avfallsmängderna och

avfallets farlighet. Utgångspunkten skall vara att gemenskapen som helhet kan

ta hand om det avfall som uppstår inom gemenskapen, och det är önskvärt att

varje land har som mål att ta hand om sitt avfall. Hantering av avfall

definieras bl.a. som bortskaffande och återvinning. Förbränning huvudsakligen

förenat med energiutvinning räknas som återvinning. När det gäller övervakning

och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen

regleras dessa i rådets förordning (EEG) nr 259/93. Avfall som transporteras

för återvinning är föremål för olika kontrollregler beroende på vilken typ av

avfall det är fråga om. Avfallsslagen är upptagna på olika listor (grön, gul

och röd). Avfall som finns på den gröna listan, och därmed klassificerats som

minst farligt (bil. 2), är inte föremål för kontroll vid avfallstransporter för

återvinning inom EU. Rådets förordning kompletteras i svensk lagstiftning med

förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall. Med det

anförda avstyrker utskottet de i motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt

Jo776 (mp) yrkandena 1 och 3 framförda kraven beträffande import av avfall från

Tyskland.

Med anledning av det i motion Jo750 (mp) framförda yrkandet att uttjänta

lädervaror som är garvade enligt den s.k. krommetoden skall klassas som

miljöfarligt avfall konstaterar utskottet följande. Till ovan nämnda

ramdirektiv (75/442/EEG) om avfall hör den s.k. Europeiska avfallskatalogen

(94/03/EG) som är ett komplement till ramdirektivet tillkommet för att

tydliggöra vad som menas med avfall. Katalogen räknar upp olika avfallsslag

utifrån deras ursprung och är bindande för medlemsstaterna utan att vara

uttömmande. I direktivet om farligt avfall (91/689/EEG) definieras avfallet

utifrån avfallets egenskaper och ursprung. Direktivet innehåller bestämmelser

om krav på tillstånd för anläggningar som behandlar farligt avfall samt regler

för nationella transporter av farligt avfall. Även till detta direktiv finns en

förteckning över vad som är att betrakta som farligt avfall (94/904/EEG).

Förteckningen utgör en bindande minimilista över vad som skall anses vara

farligt avfall. Den svenska förordningen (1996:971) om farligt avfall utgör en

kombination av den gamla förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall och EG-

direktivet. I den svenska förteckningen finns ett antal nationella tillägg.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en nationell avfallsplan

för farligt avfall. Förslaget redovisades i december 1997 och är för närvarande

föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utskottet anser det lämpligt att

avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår

därför att motion Jo750 (mp) yrkande 1 lämnas utan någon riksdagens vidare

åtgärd.

Producentansvar

Producentansvaret infördes år 1993 genom riksdagens beslut med anledning av den

s.k. kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Den

lagstiftningsteknik som valdes var att ge ett bemyndigande till regeringen att

föreskriva om producentansvar för olika produkter. Avsikten är att

producentansvaret skall kunna införas successivt på områden där detta är från

miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt samt

tekniskt möjligt. Producentansvar för uttjänta varor har sedan dess införts för

förpackningar, returpapper, däck och bilar. Regeringen arbetar nu med en

förordning beträffande producentansvar för elektriska och elektroniska

produkter i enlighet med de riktlinjer som redovisades i proposition

1996/97:172 om hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle

m.m. (se 1997/98:JoU7). Kretsloppsdelegationen har lämnat förslag till ett

producentansvar för möbler samt i sin s.k. strategirapport föreslagit hur

producentansvaret skall kunna utvecklas. I januari 1998 redovisade delegationen

sitt förslag till hur producenter kan ta ett miljöansvar för de produkter som

de släpper ut på marknaden. Regeringen har tidigare (skr. 1997/98:13) förklarat

sig ha för avsikt att återkomma till dessa förslag i samband med vårens

miljöpolitiska proposition. I detta sammanhang bör även nämnas att

Naturvårdsverket och Kretsloppsdelegationen har i uppdrag att se över

näringslivets kretsloppsanpassning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1998.

Av redogörelsen ovan framgår att arbetet med att utveckla producentansvaret

fortsätter på ett sådant sätt som i allt väsentligt är ägnat att tillgodose

syftet med motionerna Jo784 (c) yrkande 5 och So241 (c) yrkande 11. Utskottet

föreslår därför att motionerna lämnas utan vidare åtgärd.

I enlighet med utskottets betänkande 1997/98:JoU7 har riksdagen fattat

principbeslut om att införa ett producentansvar för elektriska och elektroniska

produkter. I renhållningslagen har regeringen bemyndigats att meddela närmare

föreskrifter i ämnet. Som redovisats ovan arbetar regeringen med en förordning

om producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter i enlighet med

de riktlinjer som redovisades i proposition 1996/97:172 om hantering av

uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle m.m. Utskottet saknar

anledning att nu ta upp en ny diskussion i sakfrågan. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet de i motionerna Kr270 (mp) yrkande 61 och T912 (v)

yrkande 10 framförda kraven om producentansvar för uttjänta elektroniska varor.

Retursystem

Hanteringen av förpackningar och förpackningsavfall regleras i EG:s s.k.

förpackningsdirektiv (94/62/EG). Bl.a. föreskrivs att förpackningar skall vara

försedda med uppgift om vilka förpackningsmaterial som har använts för att

underlätta insamling, återanvändning och återvinning. Vidare skall

medlemsstaterna inom viss tid säkerställa att endast förpackningar som

uppfyller alla väsentliga krav som anges i direktivet och dess bilaga 2 släpps

ut på marknaden. Direktivets bilaga 2 innehåller krav på förpackningars

sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.

Direktivet är numera införlivat i den svenska lagstiftningen genom bl.a.

förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar. Med producent

menas den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller

en förpackning. Det är producentens skyldighet att samla in och se till att det

insamlade mängderna återvinns, återanvänds eller tas om hand på annat

miljömässigt godtagbart sätt. Med undantag för skyldigheten att se till att

förpackningar tas om hand på det sätt och i den omfattning som anges i

förordningen skall förordningen inte tillämpas på dryckesförpackningar av

aluminium eller s.k. PET-plast. För dessa finns sedan tidigare en särskild

lagstiftning, nämligen lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar

av aluminium samt lagen (1991:336) om återvinning av vissa

dryckesförpackningar.

Enligt det i dag tillämpade systemet utbetalas pant på de burkar för vilka

pant tidigare har erlagts. Dessa burkar skall vara märkta. Övriga burkar skall

återlämnas i de behållare som finns för insamling av metallförpackningar. Dessa

burkar kommer därmed att gå till återvinning utan att någon pant betalas ut.

Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inga planer på att införa

ett gemensamt pantsystem för aluminiumburkar inom EU. Möjligheterna att

utveckla ett gemensamt retursystem motverkas framför allt av att flera

europeiska länder valt system med burkar tillverkade av stålplåt och inte av

aluminium. Ett gemensamt system för alla burkar skulle därmed försämra

kvaliteten på bl.a. det svenska retursystemet för aluminiumburkar. Mot bakgrund

av det anförda föreslår utskottet att de i motionerna Jo525 (c) yrkande 1 och

Jo701 (m) framförda kraven beträffande bl.a. ett gemensamt retursystem inom

Norden och EU lämnas utan vidare åtgärd.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även de i motion Jo704

(mp) yrkandena 1 och 2 framförda kraven beträffande ett parallellt retursystem

för aluminiumburkar utan svenskt ursprung och återtagande av deformerade

burkar. Beträffande de sistnämnda burkarna bör uppmärksammas att pant inte kan

betalas ut eftersom streckkoden inte går att avläsa.

Miljöarbetet inom EU

Motionerna

Vissa miljöfrågor

I motion Jo747 (mp) yrkande 13 ges förslag till svensk politik i EU rörande

kemikaliefrågor. Motionärerna anför bl.a. att Sverige aktivt måste försvara de

rättigheter som finns i EU till nationellt agerande och att Sverige måste se

till att hitta former för samarbete, t.ex. genom att formulera en gemensam

linje tillsammans med andra progressiva medlemsländer. Vidare påtalas att

fördragen och rättsakterna av den svenska regeringen och av ifrågavarande

myndigheter måste tolkas till svensk fördel samt att Sverige skall arbeta

seriöst mot målen i Esbjergdeklarationen.

Enligt motion Jo755 (v) bör Sverige arbeta för krav på minskad

bensinförbrukning inom EU (yrkande 5) samt driva frågan om miljödiesel (yrkande

6).

Miljöarbetet inom EU diskuteras i motion Jo756 (m) yrkande 6. Motionärerna

anför bl.a. att det främst är de gränsöverskridande miljöproblemen som skall

hanteras av EU samt att miljöbesluten i EU i första hand bör bygga på

minimikrav. EU:s miljöpolitik måste inriktas på att genomföra avregleringar och

marknadsekonomiska reformer i syfte att stärka konkurrensen och utvecklingen på

miljöområdet. Östersjön och dess miljöproblem bör vara en prioriterad svensk

fråga i EU-sammanhang.

Frågan om kemikaliearbetet inom EU tas även upp i motion Jo778 (v) yrkande 5.

Sveriges utgångspunkt bör enligt motionärerna vara ett bibehållet starkt och

tydligt nationellt miljöarbete. Vidare påtalas bl.a. att nya gemensamma EU-

regler alltid bör baseras på det land som har den högsta miljö- och

hälsoskyddsnivån.

I motion Jo784 (c) anförs att det är viktigt att Sverige inte sänker sina

miljöambitioner på miljöområdet och att Sverige dessutom bör stödja andra

medlemsländer som har höga miljöambitioner (yrkande 10). En vitbok bör

utarbetas med genomgång av vad som krävs av EU:s politik på olika områden och

av hur förenliga nuvarande direktiv är med en ekologiskt hållbar utveckling

(yrkande 12). Sverige bör verka för att Europeiska kommissionen utarbetar

riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar av direktiv och standarder (yrkande

13). Regeringen bör driva kretsloppsanpassning av varuflödena som en

prioriterad fråga i EU (yrkande 14). Inför revideringen av

miljöhandlingsprogrammet finns det några viktiga principiella frågeställningar

som bör drivas av Sverige, t.ex. att varje medlemsland bör utarbeta

aktionsplaner för att uppnå miljöhandlingsprogrammets mål och att

medlemsstaterna årligen bör granska redogörelsen av hur dessa mål uppnås. Det

nya sjätte miljöhandlingsprogrammet bör dessutom innehålla förslag som

eliminerar svårigheterna med att integrera miljön i andra politikområden samt

en utökad användning av ekonomiska styrmedel (yrkande 15). Det behövs en

organisation på EU-nivå för att granska genomförandet och effektiviteten hos

EU:s miljölagstiftning i dess helhet. Denna uppgift kan ges t.ex. till EU:s

miljöbyrå (yrkande 16). Regeringen bör med kraft inom EU verka för att

kostnaderna för återställning av sura sjöar, vattendrag och marker skall

belasta dem som förorsakat skadorna (yrkande 31).

I motion K715 (kd) yrkande 5 anförs att beslut inom EG om miniminivåer för

miljöavgifter på koldioxid och andra miljöskadliga utsläpp skall kunna fattas

med kvalificerad majoritet.

I motion Jo525 (c) yrkande 2 betonas vikten av att i EU skapa ett gemensamt

retursystem. Enligt motion Jo746 (mp) yrkande 2 måste regeringen verka för att

EU inför strängare regler för avfallstransporter. Samma yrkande framförs i

motion Jo776 (mp) yrkande 2.

I motion So346 (c) yrkande 4 anförs att det är synnerligen angeläget att

Sverige i översynen av EU-reglerna på kemikalieområdet kraftfullt arbetar för

att amalgam skall avvecklas i hela Europa.

Miljögarantin

Enligt motion Jo747 (mp) yrkande 9 bör en utgångspunkt vara att miljögarantin

är en garant för medlemsländer med strängare miljöregler. Om miljögarantin inte

går att tillämpa för preventiva åtgärder (dvs. förbjuda eller begränsa ett ämne

innan allvarlig förorening uppstått), på grund av de hårda kriterier som omger

regeln, måste den ändras med hänvisning till EU:s grundlag, Romfördraget. I

yrkande 10 i samma motion anförs att Danmark tolkar det s.k.

begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som minimiliknande. Skulle det visa sig att

domstolen menar att den danska tolkningen är felaktig bör den svenska

regeringen redovisa uppfattningen att direktivet och EG-rätten inte fungerar

tillfredsställande och klart uttala att det existerande systemet dessutom

omöjliggör genomförandet av många internationella överenskommelser, t.ex.

generationsmålet i Esbjergdeklarationen.

I motion K715 (kd) anförs att Sverige bör verka för möjligheten att enskilda

EU-länder av miljöskäl, och inte av protektionistiska skäl, skall kunna införa

hårdare miljöregler samt att Sverige också bör verka för att miljöpolitiken

integreras med den ekonomiska politiken (yrkande 3). Vidare anför motionärerna

att en stärkt miljögaranti med omvänd bevisföring bör införas, vilket innebär

att det är upp till den som är minst miljövänlig att bevisa att miljögarantin

inte kan användas (yrkande 4).

Utskottets överväganden

Vissa miljöfrågor

Enligt uppgift från Miljödepartementet kommer den aviserade miljöpropositionen

att innehålla en utvecklad strategi för det svenska miljöarbetet i EU.

Utskottet får således anledning att inom kort återkomma till frågor om den

allmänna inriktningen av Sveriges miljöarbete i EU. I avvaktan på detta bör

motionerna Jo756 (m) yrkande 6 och Jo784 (c) yrkandena 10 och 15 inte föranleda

någon åtgärd. Utskottet delar givetvis de allmänt hållna motionssynpunkterna om

en hög ambitionsnivå i det svenska miljöarbetet inom EU.

När det gäller kretsloppsfrågor vill utskottet framhålla att regeringen i

promemorian Det svenska miljöarbetet i EU - uppföljning av 1995 års strategi

(Ds 1997:68) uttalar att dessa frågor är mycket aktuella inom EU, men att

arbetet går ganska långsamt och att det inte finns någon utvecklad gemensam

strategi (s. 35). Vidare anförs att Sverige även i fortsättningen måste verka

för att en politik med hög ambitionsnivå utarbetas inom EU för

kretsloppsanpassad varuproduktion samt att en viktig del i detta bör vara att

en miljövarupolicy tas fram inom EU. Utskottet har vidare inhämtat att frågan

om EU:s miljövarupolicy kommer att behandlas i den kommande miljöpolitiska

propositionen.

Genom Amsterdamfördraget klarläggs att hållbar utveckling är ett

grundläggande mål för EU. Vidare föreslås kravet på att integrera miljöaspekter

i den politik som bedrivs på andra områden flyttas till artikel 3c i den

inledande delen av EG-fördraget. Därmed får miljön en viss särställning jämfört

med andra intressen av övergripande karaktär som skall beaktas vid utformningen

av EG:s politik. I proposition 1997/98:58 (s. 79) om Amster-damfördraget anförs

att detta kan ses som ett uttryck för miljöpolitikens särskilda betydelse för

genomförandet av den övergripande principen om hållbar utveckling. Artikel 3c

innehåller också en hänvisning till denna princip. På svenskt initiativ

uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte den 12-13 december 1997 kommissionen

att före Europeiska rådets möte den 9 juni 1998 framlägga en strategi för att

uppnå detta mål. Kommissionen har vidare förklarat att alla förslag som kan ha

en beaktansvärd inverkan på miljön i framtiden skall åtföljas av en analys av

miljökonsekvenserna och att alla berörda direktorat inom kommissionen skall

utarbeta en policy för miljö och hållbar utveckling (se prop. 1997/98:58 s.

79). Denna fråga kommer enligt uppgift från Miljödepartementet att behandlas i

den kommande miljöpropositionen.

Med det ovan anförda anser utskottet att syftet med motion Jo784 (c)

yrkandena 12-14 i allt väsentligt är tillgodosett.

Amsterdamfördraget innebär att fler beslut än tidigare kan fattas med

kvalificerad majoritet. Fortfarande gäller dock enligt artikel 130s2 i EG-

fördraget att vissa miljöbeslut, bl.a. sådana som rör skatter, skall fattas med

enhällighet i rådet efter det att parlamentet hörts. Frågan om en övergång till

majoritetsbeslut om miljöskatter inom EU har tidigare varit föremål för

behandling i riksdagen. Riksdagen har dock förhållit sig avvaktande till denna

fråga (se bet. 1996/97:UU13 s. 56). Vidare har skatteutskottet helt nyligen

avstyrkt en motion i vilken anfördes att beslut inom EU om ekonomiska styrmedel

för en bättre miljö inte borde kräva enhällighet (bet. 1997/98:SkU18 s. 9 f.).

Skatteutskottet anförde i detta sammanhang bl.a. att Amsterdamfördraget innebär

att formerna för beslut om åtgärder för att uppnå miljömålen har ändrats samt

att parlamentet får en större roll i lagstiftningsarbetet genom att

samarbetsproceduren ersatts med en förenklad medbeslutandeprocedur. Vidare

påtalade skatteutskottet att Amsterdamfördraget innebär att området för beslut

med kvalificerad majoritet utsträcks till nya områden, men att frågan om en mer

radikal utvidgning av detta område skjutits på framtiden. Skatteutskottet

anmärkte att riksdagen senare i vår kommer att ta ställning till

Amsterdamfördraget.

Möjligheterna att fatta beslut med kvalificerad majoritet har således

utvidgats något genom Amsterdamfördraget. Av proposition 1997/98:58 om

Amsterdamfördraget framgår (s. 143) att Sverige tillsammans med flera andra

medlemsstater i en mittgrupp visade en relativt stor öppenhet för att diskutera

en övergång till kvalificerad majoritet i syfte att förbättra effektiviteten i

rådets beslutsfattande. Dessa medlemsstater ansåg att, utöver frågor av mera

konstitutionell karaktär, från beslutsfattande med kvalificerad majoritet borde

undantas vissa andra frågor som ligger nära nationalstatens kärna, såsom bl.a.

skattefrågor. Propositionen kommer att behandlas av riksdagen inom kort (bet.

1997/98:UU13). Med hänsyn härtill finner inte utskottet anledning att vidta

någon åtgärd med anledning av motion K715 (kd) yrkande 5. Motionen avstyrks.

Utskottet har inhämtat att Sverige under år 1997 initierade ett arbete inom

EU med en kemikaliestrategi. Förslaget har tagits upp av kommissionen som

påbörjat arbetet med en sådan strategi. Enligt uppgift från Miljödepartementet

driver Sverige dessutom denna fråga i samband med översynen av det femte

miljöhandlingsprogrammet. Från Miljödepartementet har vidare inhämtats att

frågor om vilken kemikaliepolitik Sverige skall driva i EU kommer att behandlas

i den miljöpolitiska propositionen. Utskottet anser därför att motionerna Jo747

(mp) yrkande 13 och Jo778 (v) yrkande 5 kan lämnas utan vidare åtgärd.

I regeringens skrivelse Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under

1997 (1997/98:60) anförs (s. 153) att försurning är ett allvarligt miljöproblem

i Sverige samt att merparten av de luftföroreningar som bidrar till

försurningen kommer från andra länder (ca 80 %). Av dessa kommer ca 50 % från

övriga EU-stater. Regeringen påpekar därför att det är naturligt att se

försurningen som en prioriterad miljöfråga i EU-arbetet. Vidare anförs att

kommissionen i mars 1997 presenterade ett meddelande om en strategi för att

bekämpa försurningen. I berättelsen nämns också att det i EU:s femte

miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande ämnen skall minskas så

att kritiska belastningspunkter inte överskrids någonstans i unionen. Till

detta kan läggas att det i Kalkningsutredningens betänkande Kalkning av sjöar

och vattendrag (SOU 1996:53) anförs att möjligheterna att få EU-stöd till

kalkning är mycket begränsade. När det gäller EU:s LIFE-budget konstaterar

utredningen att utvecklingsinsatser skulle kunna finansieras genom denna, men

att reguljära kalkningsinsatser däremot inte kan komma i fråga.

Av det anförda framgår enligt utskottets mening att Sverige aktivt driver

frågan om försurning i EU. Utskottet är därför inte berett att föreslå någon

åtgärd med anledning av motion Jo784 (c) yrkande 31.

I anslutning till motion Jo784 (c) yrkande 16 om en organisation med ansvar

för att granska implementeringen och effektiviteten i miljödirektiven vill

utskottet till en början framhålla att kommissionen enligt artikel 155 i EG-

fördraget bl.a. skall övervaka tillämpningen av bestämmelserna i fördraget och

av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget. Vidare

har kommissionen upprättat Europeiska byrån för samordnade åtgärder för

förebyggande och begränsning av föroreningar. Byrån har som huvuduppgift att

utveckla och leda det europeiska systemet för informationsutbyte om samordnade

åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar och att ta fram tekniska

dokument om bästa tillgängliga teknik för vissa industriella verksamheter.

Utskottet anser det inte realistiskt att Sverige nu skulle föreslå sådana

ändringar av EG-fördraget som krävs för att tillgodose motionen. Motionen

avstyrks i denna del i den mån den inte tillgodosetts med det anförda.

Av regeringens ovan nämnda skrivelse Berättelse om verksamheten i Europeiska

unionen under 1997 framgår (s. 158 f.) att ministerrådet under 1997 behandlat

två nya förslag från kommissionen om skärpta avgaskrav för nya fordon.

Förslagen har tagits fram genom det s.k. Auto/Oil-programmet och avser

personbilar och lätta lastbilar och bussar. Sverige drev aktivt och fick gehör

för två viktiga principer, dels att ett gemensamt system för hållbarhetskrav i

kombination med tillverkaransvar skall införas, dels att särskilda

kallkörningskrav skall införas för nya bensindrivna fordon. Dessa krav införs

med början år 2002. Förslagen innebär i övrigt bl.a. att avgaskraven för

samtliga berörda fordon skärps med början år 2000. Ministerrådet har även inom

Auto/Oil-programmet behandlat kommissionens förslag till kvalitetskrav på

fordonsbränslen, bensin och diesel, som skall gälla från år 2000. Sverige har

aktivt verkat för skärpningar i direktivet, särskilt av gränsvärdena på svavel

i både bensin och diesel. Vidare har Sverige verkat för att gränsvärden för ett

andra steg år 2005 skall införas i direktivet. En framgång för Sverige var att

rådet preliminärt kom överens om att sänka gränsvärdet något för svavel i

bensin från år 2000 samt att införa ytterligare sänkta gränsvärden för

svavelhalten i bensin och diesel år 2005. Utskottet har vidare inhämtat att

regeringen även i fortsättningen kommer att arbeta aktivt för att fordons

bränsleförbrukning skall minska inom EU. Motion Jo755 (v) yrkandena 5 och 6

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

I anslutning till yrkande 4 i motion So346 (c) om avveckling av användningen

av amalgam i EU vill utskottet erinra om att denna fråga behandlades av

utskottet i betänkande 1996/97:JoU20 s. 16. Vidare kan nämnas att

miljöministern den 3 mars 1998 i svar på interpellation 1997/98:180 bl.a.

anförde att det är osäkert om användningen av amalgam inom tandvården kan

regleras inom ramen för det s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG), men att

Sverige kommer att ta upp den frågan när begränsningar av kvicksilver börjar

diskuteras i kommissionens arbetsgrupp. Miljöministern anförde också att

kvicksilverfrågan kommer att ingå som en viktig del i den kommande

miljöpolitiska propositionen. Utskottet hänvisar i övrigt till den nyligen

framlagda propositionen om reformerat tandvårdsstöd, där bl.a. Sveriges

agerande i EU redovisas (prop. 1997/98:112 s. 25 f.) Motion So346 (c) yrkande 4

är med det anförda i allt väsentligt tillgodosedd. Motionen bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Frågan om att i EU skärpa kraven på att skapa ett gemensamt retursystem

berördes delvis den 3 mars 1998 av miljöministern i ett svar på interpellation

1997/98:178. Miljöministern anförde bl.a. att hon ansåg att ett gemensamt

pantsystem inom EU på sikt vore det bästa systemet och att regeringen borde

initiera ett gemensamt retursystem för hela Europa. Motion Jo525 (c) yrkande 2

avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.

I anslutning till motionerna Jo746 yrkande 2 och Jo776 yrkande 2 (båda mp)

har utskottet inhämtat att regeringen drivit frågan om strängare regler inom EU

för avfallstransporter i samband med att EU:s avfallspolitiska resolution

reviderades under 1996 och 1997. Utskottet har vidare inhämtat att kommissionen

för närvarande arbetar tillsammans med en kommitté bestående av representanter

för medlemsstaterna med att analysera problemet med transporter av avfall samt

med att ta fram förslag till lösningar. Motionsyrkandena avstyrks med det

anförda.

Miljögarantin

Den s.k. miljögarantin har hittills reglerats i artikel 100a 4 i EG-fördraget.

I artikeln stadgas att en medlemsstat, efter det att rådet med kvalificerad

majoritet har beslutat om en harmoniseringsåtgärd, får tillämpa nationella

bestämmelser som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd. Detta under förutsättning

att kommissionen inte anser att dessa nationella undantag utgör medel för

diskriminering eller förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna.

Enligt det nuvarande fördraget gäller således att medlemsstaterna vid behov

får ?tillämpa? nationella bestämmelser. Genom Amsterdamfördraget har ordet

?tillämpa? bytts ut mot ?behålla?. Vidare gäller enligt Amsterdamfördraget att

den som åberopar miljögarantin skall redovisa skälen för detta när frågan

anmälts till kommissionen. Miljögarantin har genom Amsterdamfördraget utökats

till att omfatta sex punkter (4-9) i artikel 100a. Dessa innehåller följande

nyheter:

Ð Miljögarantin skall kunna tillämpas även på kommissionsbeslut.

Ð Det klargörs att en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt för

att åberopa miljögarantin.

Ð Det klargörs att en medlemsstat får införa nationella strängare regler även

på områden där det redan finns harmoniserade rättsakter. Detta förutsätter

att det finns ett vetenskapligt stöd för åtgärden med anknytning till

miljöskydd eller arbetsmiljöskydd och att det rör sig om ett problem som är

specifikt för medlemsstaten.

Ð Det införs en tidsfrist för kommissionen att fatta beslut enligt

miljögarantin. Tidsfristen är sex månader i normalfallet. Om kommissionen

inte fattar beslut inom tidsfristen, anses den nationella åtgärden ha

godkänts.

Ð Om en medlemsstat konstaterar ett folkhälsoproblem på ett område där det

finns harmoniserade EG-regler, skall detta anmälas till kommissionen som

skall undersöka om åtgärder skall föreslås för rådet.

Motion Jo747 (mp) yrkande 9 innebär i huvudsak att miljögarantin måste ändras

om den inte medger en viss tillämpning i situationer som anges i motionen.

Utskottet konstaterar att motionen tar sikte på en hypotetisk situation och att

förutsättningarna för den diskussion som förs i motionen dessutom har

förändrats genom skärpningarna av miljögarantin enligt Amsterdamfördraget.

Det ovan anförda innebär att motionerna Jo747 (mp) yrkande 9 och K715 (kd)

yrkandena 3 och 4 avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med det

anförda.

När det gäller frågan om det s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG) anför

regeringen i den ovan nämnda promemorian Det svenska miljöarbetet i EU-

uppföljning av 1995 års strategi (s. 42) att detta behöver ändras med hänsyn

till att Sverige har strängare regler för PCP, arsenik, kadmium och

tennorganiska föreningar samt att Sverige under det kommande året måste lägga

ned ett betydande arbete på övergångslösningar. Dessutom kan nämnas att

Kemikommittén i sitt betänkande anför (s. 238) att begränsningsdirektivet bör

skärpas i flera omgångar tills alla s.k. Esbjergämnen är omfattade. Också när

det gäller begränsningsdirektivet tycks motion Jo747 (mp) utgå från en

hypotetisk, framtida situation. Ett tillkännagivande om Danmarks tolkning av

direktivet kan knappast utformas på ett sådant sätt att det kan läggas till

grund för några konkreta åtgärder från regeringens sida. Motion Jo747 (mp)

yrkande 10 avstyrks med det anförda.

Naturvård, biologisk mångfald m.m.

Motionerna

I motion Jo731 (m) framförs vissa övergripande synpunkter på

naturvårdspolitiken. Motionärerna anser att staten bör verka för en spridning

av markägandet och skydda äganderätten. En mångfald i ägandet ger en mångfald i

brukandet. Det personliga ansvarstagandet är viktigt för en god naturvård. Om

ansvaret för naturvården läggs helt på staten kommer vi att misslyckas med att

bevara naturvärdena. Vidare anförs att naturvården är i kris så till vida att

resurserna för naturvård blir alltmer knappa, samtidigt som kostnaderna stiger

för vård och skötsel. Nya former för naturvården måste utvecklas; mera pengar

är inte alltid lösningen, utan staten måste söka metoder där naturvården värnas

utan att staten tar ett eget ägar- och förvaltaransvar. Det omfattande ideella

engagemanget bör utnyttjas. Satsningar på information till markägare och

allmänhet bör öka (yrkandena 5 och 6). I samma motion föreslås att kostnaderna

för nationalparker kan finansieras t.ex. genom avgifter och andra intäkter samt

sponsring. Det praktiska genomförandet av övervakningen och dess finansiering

kan med fördel läggas ut på privata entreprenörer. Skyddet för nationalparkerna

bör vara mycket strikt, och de skall kunna utgöra internationella

referensområden. Om ingrepp görs skall det krävas särskild lagstiftning, och

berörda områden bör lyftas ut ur nationalparken. Beträffande naturreservat

anförs i motionen att sådana områden inte bör avsättas av frilufts- eller

rekreationsskäl. Naturreservat skall ägas av enskilda, organisationer, företag,

kommuner eller staten. När det allmänna belägger markägare med restriktioner

skall full ersättning utgå. Markbyten bör eftersträvas där det är möjligt. När

nya naturreservat inrättas bör skötselkontrakt med enskilda markägare

eftersträvas framför statliga markinköp. Skötseln bör också kunna läggas ut på

specialiserade entreprenadföretag. Avsättningen av nya naturreservat får inte

leda till att skötseln av de redan existerande försämras (yrkandena 7 och 8).

Motion Jo731 tar också upp problemen i fjällvärlden med ökad förslitning på

grund av turism och rennäring m.m. Det måste uppnås en balans mellan antalet

renar och naturens reproduktionsförmåga. Staten måste ta ett resolut ansvar för

rovdjursersättningen, samtidigt som skyddsjakt på exempelvis lodjur tillåts

inom långsiktigt hållbara ramar. Vissa fjällområden måste bevaras opåverkade av

renbete som referensområden. Pågående forskningsprojekt bör sammanställas och

analyseras (yrkande 14).

I motion Jo765 (c) förordas en översyn av gällande principer och stödsy-

stem för landskapsvården i Sverige, med utgångspunkt i Skånes behov.

Enligt motion A455 (fp) yrkande 12 bör en naturskyddsfond av

passageraravgifter bildas för skärgårdens behov.

I motion Bo528 (fp) yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om säkerställande

av värdefull natur. I motiveringen hänvisas till situationen i Hallands län och

anförs bl.a. att anslagen är otillräckliga.

I motionerna Jo712 (s) och Jo764 (s) föreslås att nya nationalparker inrättas

i Kullaberg respektive Ridö-Sundbyholmsområdet. I motion Jo748 (kd) understryks

pilevallarnas betydelse för det skånska kulturlandskapet.

I motion Jo723 (mp) anförs att torvbrytningen på Tönningsfloarna i Jämtlands

län måste stoppas. Planeringen av naturskyddet för våra våtmarker bör

kompletteras med bl.a. konkreta åtgärdsprogram och skyddsplaner för olika typer

av våtmarker. Hoten mot de objekt som tagits upp i myrskyddsplan för Sverige

är fortfarande akuta. Arbetet med att bevara dessa objekt måste påskyndas och

tillräckliga medel avsättas (yrkandena 1-3).

Frågor om biologisk mångfald och skydd för hotade djur och växter tas upp i

flera motioner. I motion Jo721 (v) framförs yrkanden på grundval av en år 1996

inträffad händelse vid införselkontrollen på Arlanda flygplats. Enligt motionen

måste CITES-avtalet respekteras. Det måste finnas handlingsplaner för att

hantera utrotningshotade djur och växter vid beslagssituationer. I dessa

situationer finns ideella föreningar att tillgå med både kunskaper om och

gediget intresse för sådana djur. Dessa organisationers kunskaper och vilja

till ansvar bör tillvaratas av berörda myndigheter.

Hoten mot den biologiska mångfalden redovisas och diskuteras i motionerna

Jo726 (mp) yrkande 6 och Jo779 (mp). Den första motionen omfattar biologisk

mångfald generellt och förordar bl.a. åtgärder för att skydda skogens växt- och

djurarter. Jakten på arter som finns med på hotlistan bör begränsas. I motion

Jo779 berörs särskilt den biologiska mångfalden i jordbruket. Enligt motionen

beror minskningen av vissa arter på den ökande användningen av jordbruksgifter.

Jordbruket måste förändras från grunden om man skall behålla och återskapa den

mångfald som man säger sig värna. Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag

att tillsammans med frivilliga organisationer undersöka hur det står till med

den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet och då speciellt

fågelpopulationerna och föreslå ett konkret åtgärdsprogram.

I motion Jo774 (mp) efterlyses svenska tillämpningsbestämmelser till CITES-

förordningen (EG) 338/97. Denna förordning började gälla redan den 1 juni 1997.

Den måste bl.a. innebära att Sverige inför de kompensatoriska åtgärder som

krävs för att kontrollera handel med utrotningshotade arter. Sverige är snart

det enda land som saknar nationella tillämpningsbestämmelser på detta område.

Regeringen måste se till att den svenska förordningen, som behövs för att

stävja handeln med hotade arter, träder i kraft snarast.

Enligt motion Jo735 (s) bör en inventering göras av inplanterade växt- och

djurarter. I motion Jo742 (m) föreslås stöd även till bevarandeprojekt i

vilthägn, t.ex. pilgrimsfalk och berguv. I motion Jo753 (fp) framhålls behovet

av skydd för hotade grodor i Skåne. Enligt motion Jo763 (kd) bör övervägas ett

nationellt stöd till Kolmårdens djurpark. Rovfåglarnas utarmning i Norrland

bör motverkas enligt motion Jo771 (m). I motion A455 (fp) yrkande 15

efterlyses ett program för skydd av fågellivet i skärgården.

Utskottets överväganden

Allmänna principer för naturvårdsarbetet m.m.

Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som framförs i

motion Jo731 (m) angående naturvårdspolitiken och inrättande av nationalparker

och naturreservat. I sammanhanget bör framhållas att nu gällande regler och de

föreslagna bestämmelserna i miljöbalken utgår från att nationalparkerna tillhör

staten. Naturreservat och andra skyddsområden däremot tillhör ofta enskilda

markägare. I den nya miljöbalken kommer skyddsformen naturvårdsområde att

upphöra och ersättas med naturreservat, en skyddsform som till skillnad från

naturvårdsområde ger möjlighet till ersättning för intrång i markanvändningen;

dvs. om intrånget är tillräckligt kvalificerat och förutsättningar i övrigt

föreligger för att statlig ersättning skall utgå. Utskottet har givetvis inget

att invända mot motionärernas resonemang om betydelsen av ett spritt ägande och

ett personligt ansvarstagande för naturvården. I ett läge där statens resurser

för naturvård är begränsade är det viktigt att utnyttja de insatser som kan

göras av enskilda markägare och företagare, liksom av ideella organisationer.

Detta överensstämmer till stor del med de synpunkter som utskottet anförde och

som låg till grund för ett riksdagsuttalande våren 1991 i samband med

behandlingen av den miljöpolitiska propositionen (1990/91:JoU30 s. 255).

När det gäller ersättning för restriktioner i markägandet hänvisar utskottet

i övrigt till behandlingen av ersättningsfrågorna i betänkande 1997/98:JoU20 om

miljöbalken. Det kan tilläggas att en utredare nyligen tillkallats med uppgift

att överlägga med berörda parter om ett förstärkt skydd av skogsmark för

naturvård (dir. 1998:9). I uppdraget ingår bl.a. att överlägga med

skogsnäringen om möjligheten att träffa överenskommelse om att avstå från

avverkning inom särskilt värdefulla skogsområden under en begränsad tid tills

staten kan lämna ersättning för intrång i pågående markanvändning.

Vidare vill utskottet framhålla att det närmast är en självklarhet att

skyddet för nationalparker skall vara utomordentligt långtgående. Sedan gammalt

gäller också den ordningen att eventuella ingrepp i nationalparkerna skall

underställas riksdagens prövning, lika väl som riksdagen skall lämna sitt

medgivande till att nya nationalparker inrättas (se 7 kap. 2 § miljöbalken).

Att som motionärerna föreslår kräva lagstiftning i dessa fall är inte aktuellt

eftersom lagstiftningen skall vara generell till sin karaktär och inte bör avse

enskilda fall.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo731 (m) yrkandena 5-8. Motionen

är i huvudsak tillgodosedd med utskottets uttalanden ovan.

Utskottet avstyrker motionerna A455 (fp) yrkande 12, Bo528 (fp) yrkande 6 och

Jo765 (c).

Skydd av vissa områden m.m.

I anslutning till yrkande 14 i motion Jo731 (m) erinrar utskottet om att

riksdagen beslutat om ett samlat förslag till åtgärder för att främja en

långsiktigt hållbar utveckling i landets fjällområden (prop. 1995/96:226, bet.

1996/97: JoU5). Åtgärderna omfattar bl.a. ett miljömål för rennäringen,

kontroll av barmarkskörning och snöskoterkörning i fjällen samt av

mineralutvinning och turism i berörda områden. Frågor om rovdjursjakt övervägs

i en utredning som nyligen tillsatts i enlighet med utskottets förslag hösten

1996 (dir. 1998:6). I övrigt ankommer det bl.a. på Jordbruksverket och berörda

länsstyrelser att behandla frågor om intressekonflikter i fjällområdena.

Utskottet delar givetvis motionärernas uppfattning att förslitningen i

fjällvärlden måste kontrolleras och motverkas. Eftersom de allmänna synpunkter

som framförs i motionen både omfattas av och ligger i linje med aktuella

riksdagsbeslut m.m. anser utskottet att motionen kan lämnas utan vidare åtgärd.

Motion Jo723 (mp) yrkande 1 tar upp ett enskilt förvaltningsärende, och

riksdagen kan av formella skäl ej bifalla detta yrkande. När det gäller

våtmarksskyddet i övrigt vill utskottet framhålla att de skyddade områdena

successivt utökas genom tillägg till den lista som är fogad till 19 h §

naturvårdsförordningen (senaste tillägget, se SFS 1997:963). Denna fråga

tillhör regeringens kompetensområde. I förslaget till miljöbalk utvidgas

definitionen av begreppet markavvattning, och regeringen får bemyndigande att

föreskriva tillståndsplikt för andra åtgärder, t.ex. skogsdikning, som utförs

för att avvattna mark i de fall åtgärden kan förväntas få en bestående negativ

effekt på växt- och djurlivet (11 kap. 2 och 13 §§). I övrigt hänvisar

utskottet till sina överväganden om skyddsvärda våtmarker i betänkande

1997/98:JoU15 Skogsbruk, daterat den 19 februari 1998. Utskottet avstyrker

motion Jo723 yrkandena 1-3.

Motionerna Jo712 (s), Jo748 (kd) och Jo764 (s) avstyrks.

Biologisk mångfald - djur och växter m.m.

Utskottet erinrar om att den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är

en viktig utgångspunkt för både det nationella och det internationella arbetet

på detta område (se 1993/94:JoU4). För mindre än ett år sedan behandlade

riksdagen en omfattande proposition om skydd av hotade arter och aktionsplaner

för biologisk mångfald (1996/97:JoU15). Därvid infördes bl.a. nya och skärpta

tillsyns-, ansvars- och förverkandebestämmelser i lagen (1994:1818) om åtgärder

beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, i enlighet med EU:s

CITES-förordning. I samma ärende beslutades om ytterligare lagändringar med

samma syfte, nämligen att genomföra vissa rättsakter om artskydd och

områdesskydd. I övrigt inriktades beslutet på en successiv utvidgning av

arbetet med biologisk mångfald till alltfler sektorer och sektorsmyndigheter,

en nationell inventering av sjöar och vattendrag och en rödlista över

livsmiljöer, åtgärder på ekosystemnivå i jordbrukslandskapet, skogsbruket och

våtmarkerna, marina reservat och inventering av marina miljöer, åtgärder mot

introduktion av främmande arter och åtgärder för att bevara genetisk variation.

Det bör vidare framhållas att utskottet nyligen behandlat en proposition om ett

långsiktigt hållbart fiske och jordbruk och om ett utbyggt

miljöersättningsprogram (1997/98:JoU9). Ett av huvudsyftena med

miljöersättningsprogrammet är att främja den biologiska mångfalden i

jordbruket. I betänkande 1997/98:JoU11 behandlade utskottet vidare regeringens

skrivelse 1997/98:13 Ekologisk hållbarhet. I skrivelsen presenterades en

lägesbeskrivning av arbetet med att föra Sverige mot målet ekologisk

hållbarhet.

I det förslag till miljöbalk som utskottet nu bereder föreslås bestämmelser

om balkens mål och tillämpningsområde och om allmänna hänsynsregler vilka bl.a.

innebär att värdefulla natur- och kulturmiljöer skall skyddas och vårdas och

den biologiska mångfalden bevaras (bet. 1997/98:JoU20). Bestämmelserna om skydd

för hotade växter och djur har inarbetats i 8 kap., och straffbestämmelserna

har skärpts i vissa avseenden (29 kap.). Detta kapitel innehåller också

föreskrifter om kontroll av utsättning av exemplar av djur- eller växtarter i

miljön.

I en interpellationsdebatt den 3 mars 1998 om den biologiska mångfalden i

odlingslandskapet meddelade miljöministern att Naturvårdsverket kommer att

inbjuda alla intresserade parter till en hearing den 21 april 1998 som

utgångspunkt för att kartlägga kunskapsläget, identifiera vilka hot som finns

och vilka åtgärder som kommer att behövas för att man skall kunna stärka

fågelfaunan i odlingslandskapet. Denna hearing kommer att ligga till grund för

utvecklande av en strategi och ett långsiktigt program. Ett viktigt verktyg för

att kunna följa fågelfaunans utveckling i landet är enligt miljöministern den

rikstäckande fågelövervakning som är en del av det svenska

miljöövervakningsprogrammet.

I skrivelse 1997/98:60 om verksamheten i Europeiska unionen under år 1997

anför regeringen (s. 157) att Sverige har agerat för att integrera bevarandet

och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden framför allt inom de

areella näringarna. Sverige har då betonat principen om ett sektors-integrerat

miljöansvar. Det förslag till strategi som utarbetats av kommissionen i samråd

med medlemsstaterna har sektorsansvaret för den biologiska mångfalden som en

bärande princip. Den beräknas bli antagen under första delen av 1998.

Regeringen anför vidare att medlemsstaterna enligt det s.k. fågeldirektivet och

art- och habitatdirektivet skall skapa ett nätverk av särskilda

bevarandeområden, benämnt Natura 2000. Områdena skall väljas ut med hänsyn till

de naturtyper, livsmiljöer och arter som räknas upp i direktiven. Regeringen

har hittills rapporterat sammanlagt 225 särskilda skyddsområden enligt

fågeldirektivet och 1 038 områden enligt art- och habitatdirektivet. Den

sammanlagda arealen uppgår till mer än 40 000 kvadratkilometer och Sverige har

därmed föreslagit störst areal till Natura 2000 av alla EU-länder.

Utskottet vill framhålla att de motioner som nu är aktuella i många fall

utgör en upprepning av motionsyrkanden som behandlats i samband med ovan

angivna riksdagsbeslut om biologisk mångfald och en ekologiskt hållbar

utveckling. I övrigt anser utskottet att motionerna i stor utsträckning är

tillgodosedda genom redan fattade riksdagsbeslut angående inriktningen av

miljövårdsarbetet och det arbete som i övrigt pågår på området. I dagsläget har

aktionsplaner för biologisk mångfald utarbetats av Naturvårdsverket,

Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Boverket. Utskottet utgår från att arbetet

fullföljs i enlighet med riksdagens tidigare ställningstaganden. Ett viktigt

styrmedel i detta arbete blir givetvis, som framgår av det ovan anförda, de nya

bestämmelserna i miljöbalken. Som framgår av redovisningen ovan har frågor om

en hållbar utveckling och biologisk mångfald fått allt större betydelse och

uppmärksamhet i EU:s miljöarbete. I detta arbete spelar Sverige en aktiv roll.

Utskottet hänvisar också till vad som redovisats ovan i miljöministerns

interpellationssvar angående Naturvårdsverkets verksamhet på detta område. När

det gäller jakten och den biologiska mångfalden bör tilläggas att utskottet

helt nyligen behandlat denna fråga i betänkande 1997/98:JoU19, med planerad

riksdagsdebatt den 26 mars.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo726 (mp) yrkande 6 och Jo779

(mp).

Vidare avstyrks motionerna Jo735 (s), Jo742 (m), Jo753 (fp), Jo763 (kd),

Jo771 (m) och A455 (fp) yrkande 15.

Handel med hotade arter m.m.

I anslutning till motion Jo721 (v), som tar upp vissa problem med införsel av

levande djur av skyddade arter, vill utskottet anföra följande.

Frågor om införsel av djur till Sverige regleras i flera olika författningar,

t.ex. veterinära införselkungörelsen (1992:56), förordningen (1994:1830) om

införsel av levande djur m.m. och lagen (1994:1818) respektive förordningen

(1994:2027) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Vidare har Jordbruksverket såsom närmast ansvarig myndighet utfärdat

detaljföreskrifter i SJVFS 1995:48, 1995:191, 1996:27 och 1996:140. I fråga om

skyddade arter gäller inom EU rådets förordning (EG) 338/97 om skyddet av arter

av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem samt kommissionens

förordning (EEG) 3418/93 om fastställande av ett enhetligt förfarande för

utfärdande och användning av de handlingar som krävs för genomförandet i

gemenskapen av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter

av vilda djur och växter (CITES-konventionen). I de angivna författningarna

finns bl.a. bestämmelser om krav på införseltillstånd, tillåtna införselorter,

export och reexport av djur och växter och om förfarandet med oförtullade varor

som inte får införas till Sverige. Ytterligare reglering har skett genom

kommissionens förordningar (EG) 938/97 och 939/97.

I det fall som diskuteras i motionen uppstod problem på grund av att det inte

ansågs föreligga något straffbart försök till smuggling och djuren därför inte

kunde beslagtas av behörig myndighet. Detta förhållande har man nu kommit till

rätta med. Genom de nya bestämmelserna i rådsförordningen 338/97 har allmänt

strängare bestämmelser införts som syftar till ett bättre skydd för hotade

arter av djur och växter. Möjligheterna att besluta om beslag eller förverkande

har utvidgats. De nya bestämmelserna om straff och förverkande beslutades av

riksdagen i enlighet med utskottets betänkande 1996/97:JoU15, se SFS 1997:237.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juni 1997 (1996/97:JoU22).

När det gäller samarbete med organisationer och enskilda bör nämnas att

Jordbruksverket som ansvarig myndighet i beslagsfrågor m.m. alltid gör

förfrågningar hos Sveriges djurparksförening om djur tillfälligt kan

omhändertas i avvaktan på beslut om förverkande till statsverket e.d.

Djurparkerna har accepterat att fungera som s.k. rescue center

(räddningsinstitution) enligt en tillämpningsresolution till CITES-

förordningen. Att utplacera djur hos en vidare krets av organisationer eller

enskilda är däremot enligt verket ofta inte någon möjlig lösning, framför allt

med hänsyn till risken för spridning av smittsamma djursjukdomar.

Riksdagens ombudsmän har behandlat en anmälan mot Jordbruksverket angående

handläggningen av det aktuella ärendet rörande införsel av sköldpaddor. I

beslut den 16 december 1997 har justitieombudsmannen Rune Lavin inte funnit

anledning att rikta någon kritik mot verket (diarienummer 3978 - 1996 m.fl.).

När det gäller vissa tillämpningsbestämmelser om artskydd har regeringen den

19 mars 1998 beslutat om en artskyddsförordning. Förordningen skall i sina

huvuddelar träda i kraft den 1 juli 1998.

Utskottet anser sammanfattningsvis att motion Jo721 (v) är i huvudsak

tillgodosedd med det anförda och föreslår att motionen lämnas utan vidare

åtgärd. Utskottet instämmer givetvis i det allmänt hållna yrkandet i motionen

att CITES-konventionen skall respekteras. Det kan tilläggas att konventionen

före år 1995 endast innebar en allmänt folkrättslig förpliktelse för Sverige

att leva upp till konventionen. Sedan Sverige blivit medlem i EU och

konventionen omfattas av en rådsförordning är bestämmelserna direkt gällande i

vårt land på EG-rättslig grund.

Vidare avstyrks motion Jo774 (mp) med hänvisning till uppgifterna ovan om

artskyddsförordningen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo752 yrkande 1,

1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784 yrkandena 1 och 4,

res. 1 (s) - motiv.

res. 2 (m)

res. 3 (c)

res. 4 (mp)

2. beträffande tillväxt, välfärd och uthållig utveckling

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo722 yrkande 5,

res. 5 (v)

3. beträffande rättvist miljöutrymme för alla på jorden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo726 yrkande 8,

4. beträffande hotbildsdepartement

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo752 yrkande 3,

5. beträffande Agenda 21-forum m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4, 1997/98:Jo732,

1997/98:Jo784 yrkande 2,

res. 6 (c)

res. 7 (v)

6. beträffande miljöarbetet för Östersjön och Kolahalvön

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo756 yrkande 8,

7. beträffande terrängkörningslagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo703, 1997/98:Jo706, 1997/98:Jo772

och 1997/98:Jo780,

8. beträffande miljöavgift på kvicksilver

att riksdagen avslår motion 1997/98:So346 yrkande 2,

res. 8 (mp)

9. beträffande klimatfrågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98: Jo756

yrkande 11, 1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 och 1997/98: Jo785 yrkande 2,

res. 9 (m)

res. 10 (fp)

res. 11 (c, v, mp)

10. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 16,

res. 12 (m)

11. beträffande miljöstationer för fritidsbåtar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo717,

12. beträffande Östersjöns miljö

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo702, 1997/98:Jo705 och

1997/98:Jo773,

res. 13 (c)

res. 14 (mp)

13. beträffande oljeletning i Skagerrak m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo740, 1997/98:Jo745 yrkandena 3 och 4

och 1997/98:Jo754,

res. 15 (mp)

14. beträffande åtgärder mot försurningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo709 yrkande 3, 1997/98: Jo731

yrkande 2 och 1997/98:Jo756 yrkande 9,

res. 16 (m)

15. beträffande kväveläckage m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo738, 1997/98:Jo745 yrkande 2,

1997/98:Jo749 och 1997/98:Jo770,

res. 17 (v, mp)

16. beträffande försiktighetsprincipens tillämplighet vid

kalkningsverksamhet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo734 och 1997/98:Jo775 yrkande 1,

17. beträffande färskvatten i avloppssystem

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo726 yrkande 4,

18. beträffande ersättning vid fiskdöd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo758 yrkande 3,

19. beträffande åtgärder mot växtnäringsläckage m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 4, 1997/98: Jo758

yrkande 1, 1997/98:Jo759 yrkande 4 och 1997/98:Jo760,

res. 18 (m)

20. beträffande olivinbehandling av försurade vattendrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo762,

21. beträffande restaurering av Emån m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo713,

22. beträffande handlingsplan mot buller m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo724, 1997/98:Jo741, 1997/98:Jo783

yrkandena 1-3 och 1997/98:So345 yrkande 5,

res. 19 (mp)

23. beträffande ändring i bilavgaslagstiftningen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo714 och 1997/98:N270 yrkandena 5

och 6,

res. 20 (v)

24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98:Jo747

yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14, 1997/98:Jo756 yrkande 10 och

1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3,

res. 21 (m)

res. 22 (v)

res. 23 (mp)

25. beträffande Esbjergdeklarationen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 7 och 1997/98:Jo778

yrkande 1,

res. 24 (v, mp)

26. beträffande den offentliga sektorns roll i kemikaliearbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo778 yrkande 4,

27. beträffande båtbottenfärger

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo719,

28. beträffande PVC

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo769,

res. 25 (m, fp)

res. 26 (c) - motiv.

29. beträffande användning av amalgam

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 19,

30. beträffande omhändertagande av humanurin

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo720,

31. beträffande gränsöverskridande transporter av avfall m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo746 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Jo776 yrkandena 1 och 3,

res. 27 (mp)

32. beträffande uttjänta lädervaror

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo750 yrkande 1,

res. 28 (mp)

33. beträffande ett utvecklat producentansvar

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo784 yrkande 5 och 1997/98:So241

yrkande 11,

res. 29 (c)

34. beträffande producentansvar för elektriska och elektroniska

produkter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr270 yrkande 61 och 1997/98:T912

yrkande 10,

35. beträffande gemensamma retursystem

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo525 yrkande 1 och 1997/98:Jo701,

36. beträffande ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt

ursprung

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo704,

res. 30 (v, mp)

37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo756 yrkande 6 och 1997/98:Jo784

yrkandena 10 och 15,

res. 31 (m)

res. 32 (c)

38. beträffande kretsloppsfrågor m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkandena 12-14,

res. 33 (c)

39. beträffande majoritetsbeslut inom EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:K715 yrkande 5,

40. beträffande kemikaliestrategi i EU

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 13 och 1997/98:Jo778

yrkande 5,

res. 34 (v, mp)

41. beträffande åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar

och vattendrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 31,

res. 35 (c)

42. beträffande inrättande av organisation inom EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo784 yrkande 16,

43. beträffande minskad bränsleförbrukning inom EU m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo755 yrkandena 5 och 6,

res. 36 (v)

44. beträffande miljögarantin

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 9 och 1997/98:K715

yrkandena 3 och 4,

res. 37 (mp)

45. beträffande Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo747 yrkande 10,

46. beträffande EU-strategi för amalgamavveckling

att riksdagen avslår motion 1997/98:So346 yrkande 4,

47. beträffande retursystem

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo525 yrkande 2,

48. beträffande avfallstransporter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo746 yrkande 2 och 1997/98:Jo776

yrkande 2,

res. 38 (mp)

49. beträffande allmänna principer för naturvården m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkandena 5-8,

res. 39 (m)

50. beträffande översyn av stödsystem m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo765, 1997/98:A455 yrkande 12 och

1997/98:Bo528 yrkande 6,

51. beträffande naturvården i fjällvärlden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 14,

52. beträffande nationalparker m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo712, 1997/98:Jo748 och

1997/98:Jo764,

53. beträffande Tönningsfloarna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo723 yrkande 1,

54. beträffande skydd för våtmarker

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo723 yrkandena 2 och 3,

res. 40 (v, mp)

55. beträffande biologisk mångfald i jordbruket m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 6 och 1997/98:Jo779,

res. 41 (v, mp)

56. beträffande artskyddsförordningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo774,

57. beträffande vissa växt- och djurarter m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo735, 1997/98:Jo742, 1997/98:Jo753,

1997/98:Jo763, 1997/98:Jo771 och 1997/98:A455 yrkande 15,

58. beträffande CITES-konventionen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo721.

Stockholm den 26 mars 1998

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson

(s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa

Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c),

Michael Hagberg (s), Peter Weibull Bernström (m) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1, motiveringen)

Sinikka Bohlin, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Alf Eriksson, Ingemar Josefsson,

Ann-Kristine Johansson, Åsa Stenberg och Michael Hagberg (alla s) anför:

Enligt vår mening bör avsnittet Inledning i betänkandet (s. 12) utgå.

2. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Som anförs i motion Jo707 (m) bör miljöpolitiken förnyas genom tre

huvudstrategier.

Ð Miljöpolitiken bör få en ny inriktning där utgångspunkten är den enskilda

människans ansvar. Inte ens de mest genomtänkta regleringar kan ersätta den

kraft som ligger i det individuella ansvarstagandet. Det man äger vårdar

man.

Ð Staten skall ta ansvar för de uppgifter på miljöområdet som ingen annan kan

utföra och inte splittra resurserna på sådan verksamhet som lika väl kan

skötas av medborgarna och företagen. Regeringens neddragningar inom områden

som miljöforskning, miljöövervakning och kalkning tillsammans med

misslyckandet på det klimatpolitiska området visar enligt vår mening att

staten för närvarande inte lever upp till detta ansvar.

Ð Det internationella miljöarbetet bör betonas. Gränsöverskridande

miljöstörningar har drabbat vårt land hårt, och samarbete krävs för att

miljöproblemen i Östersjöregionen skall kunna minska. Detta bör riksdagen

med anledning av motion Jo707 (m) som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo707 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo752 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och

1997/98:Jo784 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

3. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Som anförs i motion Jo784 (c) måste kretsloppsprincipen ligga till grund för

framtidens samhälle och för politiska beslut inom alla samhällssektorer. Det

grundläggande kriteriet för utveckling av kretsloppssamhället är människors

delaktighet i och ansvar för denna utveckling, en insikt som är nödvändig i

ett

kretsloppsanpassat samhälle. Ett kretsloppssamhälle kan inte byggas på

direktiv

uppifrån. Därför skall politiken ange ramar och riktlinjer, skapa

förutsättningar och utforma styrmedel. Omställningen kan emellertid endast

genomföras genom en ändrad inställning och ett ändrat beteende hos samhällets

samtliga aktörer. Miljöpolitikens inriktning bör anges genom åtgärder för att

minska miljöskulden, införande av skatteväxling och ett utvecklat

producentansvar. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo784 (c) yrkande

1 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 1 och med avslag

på

motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo752 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkande 3

och 1997/98:Jo784 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

4. Miljöpolitikens inriktning m.m. (mom. 1)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpolitikens utgångspunkt måste vara ekologisk hållbarhet. Mot denna

princip

och mot försiktighetsprincipen måste avvägningar göras vid såväl långsiktiga

som kortsiktiga politiska beslut.

I motion Jo752 (mp) framhålls att miljöbegrepp och miljömål inte har

definierats i annat än allmänna ordalag som t.ex. ?ekologiskt hållbar

utveckling? eller ?miljöfarlig?. Som anförs i motionen måste regeringen

tydligare ange dessa begrepp och mål när de bl.a. ingår i uppdrag till

utredningar och i regleringsbrev för att därefter utvecklas som hörnstenar

tillsammans med redan befintliga åtaganden i myndigheternas arbete. En god

början vore enligt min mening att utveckla villkoren för myndigheterna enligt

den modell för rättvist miljöutrymme som har utarbetats av Miljöförbundet

Jordens Vänner. Begreppen bör därefter införlivas och bestämmas operationellt

i

miljömål och konkreta åtgärder. Härigenom underlättas också granskning och

revision. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo752 (mp) yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande miljöpolitikens inriktning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo752 yrkande 1 och med avslag

på

motionerna 1997/98:Jo707, 1997/98:Jo757 yrkande 3 och 1997/98:Jo784

yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

5. Tillväxt, välfärd och uthållig utveckling (mom. 2)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

I vårt land används i dag tillväxtbegreppet på ett sådant sätt att faktor 10-

principen saknar långsiktig verkan. Motsättningen mellan traditionell

ekonomisk

teori och en mer resursbevarande ekonomi har sin grund i en uppskattad årlig

tillväxt på 2-4 %. Ökad tillväxt ingår sällan i ett kvalitetsresonemang utan

förutsätter också en motsvarande konsumtionsökning. De ökningar av tillväxten

som utgör grund för samhällsekonomin är enligt min mening inte långsiktigt

hållbara.

Som anförs i motion Jo722 (v) måste en strategi för ett långsiktigt hållbart

samhälle tillskapas som förbereder och banar väg för ett trendbrott och vågar

ifrågasätta sambandet mellan välfärd och tillväxt i ett högutvecklat

industrisamhälle. Såväl arbetarrörelsens som näringslivets traditionellt

tillväxtinriktade syn måste förändras om faktor 10-principen skall få

långsiktig betydelse. Sverige måste ha åstadkommit mycket mer än hittills när

nästa FN-konferens om miljön äger rum, vilket sker om fem år. Riksdag och

regering måste fatta en rad beslut av såväl akut som långsiktig karaktär för

att påskynda miljöomställningen och uppfylla de nationella åtaganden som vårt

land har förbundit sig att genomföra. I propositioner och skrivelser från

regeringen bör därför sådant underlag presenteras att dessa frågor kan få en

djup och allsidig belysning. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo722

(v) yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillväxt, välfärd och uthållig utveckling

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Agenda 21-forum m.m. (mom. 5)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Det är av stor vikt att det fortsatta arbetet med Agenda 21 har ett

?underifrånperspektiv?. Det vore enligt vår mening en styrka för den lokala

demokratin om kommunerna lyckades fullfölja arbetet med lokala Agenda 21 och

därigenom bana väg för det bärkraftiga samhället. Utvecklingen av det

fortsatta

arbetet måste ske utan påtryckningar från centralt håll i form av bl.a.

föreskrifter. Centrala myndigheter och institutioner bör utveckla kanaler för

stöd och hjälp när det gäller rådgivning om t.ex. problemlösning och teknisk

utveckling. För det fortsatta arbetet för en hållbar utveckling är det av vikt

att kommunerna på ett enkelt sätt kan få information om utvecklingen på

miljöområdet och att studieorganisationerna även i fortsättningen engagerar

sig

i det folkbildningsarbete som krävs för att öka kunskapen om Agenda 21. I

syfte

att effektivisera informations- och erfarenhetsutbytet mellan de olika

aktörerna bör ett nationellt samrådsorgan, ett Agenda 21-forum, inrättas.

Som anförs i motion Jo732 (c) nämns ofta lagstiftningen som en hämmande

faktor när det gäller en fortsatt utveckling av Agenda 21-arbetet på lokal

nivå. Synpunkter har framförts om anpassning av lagstiftningen till Agenda 21

när det gäller frågor om demokrati och medbestämmande för att möjliggöra

lokala

lösningar. Ett antal kommuner bör därför ges möjlighet att frivilligt och

under

en försöksperiod på ett friare sätt än i dag kunna fatta beslut om

förändringar

i enlighet med respektive kommuns Agenda 21. Dessa kommuner skulle kunna bli

ett slags frikommuner i fråga om miljöplanering och den lokala Agenda 21,

t.ex.

när det gäller vatten- och avfallshanteringen. Detta bör riksdagen med

anledning av motionerna Jo732 och Jo784 yrkande 2 (båda c) som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Agenda 21-forum m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo732 och 1997/98:Jo784

yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Agenda 21-forum m.m. (mom. 5)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Flertalet kommuner bedriver lokala Agenda 21-projekt i projektform och med

tillfälligt anställda. Kontinuiteten har blivit lidande och stor osäkerhet

råder om vad som kommer att ske när de lokala Agenda 21-planerna har antagits.

För att undvika en negativ utveckling är det enligt min mening av vikt att

riksdag och regering snarast ger tydliga signaler att Sveriges Agenda 21-

insatser även i fortsättningen skall ha minst samma omfattning som i dag och

dessutom öka. Det är inte tillräckligt med hänvisningar till framtida beslut.

Vad som erfordras är ett skyndsamt beslut om en nationell Agenda 21-

organisation, om inte hela processen skall avstanna på grund av att regeringen

inte tar sitt ekonomiska och moraliska ansvar.

På nationell nivå är bristerna i dag stora när det gäller samlade

informationsinsatser och vad som uppfattas som avsaknad av en konsekvent

politik för en hållbar utveckling. Som anförs i motion Jo722 (v) finns därför

ett stort behov av en nationell Agenda 21. En sådan Agenda bör innehålla

analys

av hotbilden, beskrivning av villkoren för en långsiktigt hållbar

samhällsutveckling, förslag till mål för kretsloppssamhället och förslag till

åtgärder för att dessa mål skall uppfyllas. Åtgärdsprogrammet måste innehålla

en tydlig ansvarsfördelning och en fastställd tidsplan.

Det framgår av den nationalrapport som har utarbetats av den svenska

nationalkommittén för Agenda 21 att de centrala informationsinsatserna har

varit i stort sett obefintliga. I dag utnyttjas miljöbegreppet i en rad

tveksamma kommersiella reklamkampanjer, och hela Agenda 21-processen riskerar

att fläckas om inte centrala prioriteringar görs. Mot denna bakgrund, och då

det visat sig att 6 % av Sveriges befolkning inte ens känner till Agenda 21-

begreppet, bör en storskalig informationsinsats genomföras. Detta bör

riksdagen

med anledning av motion Jo722 (v) yrkandena 2-4 som sin mening ge regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Agenda 21-forum m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo722 yrkandena 2-4 och med

avslag på motionerna 1997/98:Jo732 och 1997/98:Jo784 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. Miljöavgift på kvicksilver (mom. 8)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Trots riksdagens beslut år 1994 att användningen av kvicksilver skulle upphöra

år 1997 har detta inte skett. I dag finns snarare tecken på att utvecklingen

mot minskad användning av amalgam inom tandvården har brutits. Det faktum att

amalgam är billigt och lätt att arbeta med tillsammans med hög tandvårdstaxa

bidrar till valet av amalgam framför andra tandfyllningsmedel. Som anförs i

motion So346 (c) är miljöavgifter ett vedertaget sätt att minska användningen

av oönskade ämnen. Mot den bakgrunden bör regeringen snarast återkomma till

riksdagen med förslag om miljöavgift på kvicksilver. Detta bör riksdagen med

anledning av yrkande 2 i motionen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande miljöavgift på kvicksilver

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So346 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. Klimatfrågor (mom. 9)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Som anförs i motion Jo756 (m) kommer avvecklingen av kärnkraften att leda till

väsentligt ökade utsläpp av klimatpåverkande koldioxid. Om kärnkraftverket

Barsebäck avvecklas kommer koldioxidutsläppen att öka med ca 5 miljoner ton

årligen, vilket motsvarar utsläppen från 1,4 miljoner personbilar. Ökningen av

koldioxidutsläppen kommer att bli så markant att den svenska miljöministern i

förhandlingar med övriga miljöministrar inom EU har utverkat rätt för Sverige

att höja utsläppsnivån för koldioxid med 5 % samtidigt som de flesta andra

medlemsstater i norra Europa skall sänka sina utsläpp med 10-20 %. Därmed har

regeringen i praktiken upphävt riksdagens beslut år 1993 att Sveriges utsläpp

av koldioxid år 2000 inte skall överstiga 1990 års nivå för att därefter

minska. Mot den bakgrunden ansluter vi oss till motionens yrkande 11 att

koldioxidmålet skall upprätthållas. Detta bör riksdagen med anledning av

motion

Jo756 (m) yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande klimatfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 11 och med avslag

på motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:Jo785 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

10. Klimatfrågor (mom. 9)

Lennart Fremling (fp) anför:

Den klimatkonvention som undertecknades i Rio de Janeiro år 1992 innehöll

bl.a.

en överenskommelse om global begränsning av koldioxidutsläppen. Enligt

konventionen är kraven högre på industrinationerna, bl.a. Sverige, vilket är

rimligt. Om vårt land på ett trovärdigt sätt skall kunna driva frågan

internationellt är det därför av vikt att Sverige agerar kraftfullt och

minskar

koldioxidutsläppen. Så är tyvärr inte fallet. En av de främsta orsakerna till

att Sverige inte har kunnat stabilisera utsläppen i enlighet med riksdagens

miljömål är trafiken. Med stor sannolikhet kommer utsläppen dessutom att öka

när kärnkraftverket Barsebäck avvecklas.

Det kan i dag konstateras att regeringen också i arbetet inom EU har gett upp

koldioxidmålet. Samtidigt som de flesta andra länderna i unionen skall sänka

sina utsläpp med 10-20 % har Sverige begärt att få öka utsläppen med 5 %.

Detta

kan enligt min mening knappast betecknas som en offensiv miljöpolitik. Som

anförs i motion Jo785 (fp) är det av vikt att koldioxidutsläppen minskar.

Därför bör Sverige i EU verka för minskade koldioxidutsläpp såväl inom det

egna

landet som i hela EU-området. Detta bör riksdagen med anledning av motionens

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande klimatfrågor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo785 yrkande 2 och med avslag

på

motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1, 1997/98:Jo756 yrkande 11 och

1997/98:Jo757 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

11. Klimatfrågor (mom. 9)

Lennart Daléus (c), Maggi Mikaelsson (v), Gudrun Lindvall (mp) och Lennart

Brunander (c) anför:

I Sverige är växthuseffekten det enda miljöproblem som till avgörande del

orsakas av länder utanför Europa. Endast ca 0,2 % av koldioxidutsläppen

härstammar från vårt land, och andelen är ännu lägre för utsläppen av metan

och

dikväveoxid. Internationella åtaganden och åtgärder på detta område är därför

av stor betydelse för läget i vårt land. Som anförs i motion Jo755 (v) är

situationen allvarlig, och det är hög tid att agera därefter. År 1988 fattade

riksdagen beslut om klimatstabilisering, och i enlighet härmed infördes år

1991

en skatt på koldioxid. Sveriges ratificering av FN:s klimatkonvention innebär

ett åtagande att senast år 2000 ha stabiliserat växthusgaserna på 1990 års

nivå. Enligt vår mening torde det bli svårt att fullfölja detta åtagande, och

det klimatpolitiska beslutet från år 1993 är otillräckligt. Det är inte

möjligt

att stabilisera koldioxidutsläppen till år 2000 och därefter minska dem, om

det

saknas medel för uppnående av dessa mål och förslag till åtgärder för att

genomföra en minskning.

Som anförs i motionerna Jo755 (v) och Jo757 (kd) bör regeringen utarbeta ett

handlingsprogram som omfattar samtliga sektorer som kan komma att beröras för

att klimatkonventionen skall kunna efterföljas och klimathotet reduceras. I

detta sammanhang är såväl regionala, nationella som globala frågeställningar

aktuella. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo755 (v) yrkande 1

och Jo757 (kd) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande klimatfrågor

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo755 yrkande 1 och

1997/98:Jo757 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo756 yrkande

11, 1997/98:Jo757 yrkande 2 och 1997/98:Jo785 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

12. Åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor (mom. 10)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

EU:s utvidgning österut ger enligt vår mening hopp för Östersjöns miljö.

Gemensamma och tvingande bestämmelser för flera av Östersjöns strand-stater

kommer att innebära att tillförseln av näringsämnen och föroreningar till

Östersjön kan minskas.

De svenska kusterna drabbas ofta av oljespill från tankbåtar. I takt med den

ökande trafiken på Östersjön har även dessa miljöproblem ökat. Risken för en

större oljekatastrof är överhängande. Som anförs i motion Jo731 (m) beror

dessa

problem till största delen på brister i hanteringen av olja och oljerester och

på bristande fartýgsstandard. Många mindre oljeutsläpp beror på att vissa

rederier i smyg rengör sina tankar till havs i stället för att använda den

särskilda utrustning för omhändertagande av avfall som finns i flera hamnar.

Orsaken till detta är dels strävan efter kortsiktig ekonomisk vinning, dels

bristen på avfallsanläggningar i östra delen av Östersjön. Sverige bör därför,

såväl nationellt som inom EU, driva frågan om upprättande av ytterligare

anläggningar för oljeavfall och verka för skärpta säkerhetskrav för fartyg.

Den bristande standarden på fraktfartyg har ofta sin orsak i att fraktköparna

saknar ekonomiska incitament att efterfråga en högre säkerhetsnivå till en

högre kostnad. En ändrad ansvarsfördelning, där även fraktköparna tvingas ta

ekonomiskt ansvar för följderna av ett oljeutsläpp, skulle enligt vår mening

vara ett effektivt styrmedel för att åstadkomma förbättringar i detta

avseende.

Det bör därför utredas vidare hur en sådan ansvarsfördelning kan skapas inom

EU. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo731 (m) yrkande 16 som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp och fartygsolyckor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

13. Östersjöns miljö (mom. 12)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Många tecken tyder på att den hårt nedsmutsade Östersjön nu närmar sig ett

mycket kritiskt tillstånd. Orenat avfallsvatten, ökad kväve- och

fosforbelastning i Finska viken, utsläppen från färjetrafiken och ökande

oljeutsläpp och oljeskador är bara några exempel på miljöstörande verksamhet i

Östersjön. Samtidigt sker utbyggnaden av reningsanläggningar i regionen mycket

långsamt. Mot denna bakgrund bör Sverige ta initiativ till att länderna runt

Östersjön snarast arbetar fram ett samlat och effektivt miljöprogram som

syftar

till en renare Östersjön. Såväl information som förslag till konkreta åtgärder

bör ingå i programmet. Det är vår förhoppning att Östersjöländerna i det

fortsatta samarbetet prioriterar detta program. Detta bör riksdagen med

anledning av motionerna Jo702 och Jo705 (båda c) som sin mening ge regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande Östersjöns miljö

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo702 och 1997/98:Jo705 och

med avslag på motion 1997/98:Jo773 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

14. Östersjöns miljö (mom. 12)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo773 (mp) bidrar verksamhet från de flesta

samhällssektorer, bl.a. oljeutsläpp, utfiskning, ökad trafik till havs och

till

lands, förorenade eller bristfälligt renade utsläpp från stora städer och

industrier och industrialiserat jordbruk, till att rubba eller åtminstone hota

den ekologiska balansen i Östersjön.

År 1985 var Sveriges nationella mål att halvera utsläppen av kväve under en

tioårsperiod. Utsläppen till vatten söder om Dalälven minskade emellertid med

endast 10 %. Av kvarvarande utsläpp av kväve till följd av mänsklig verksamhet

till alla vatten beräknas 45 % härstamma från jordbruket, 33 % från avloppen

och 14 % från luften. Av kväveutsläppen till Östersjön svarar Sverige för ca 6

%. Det är enligt min mening anmärkningsvärt att Storbritannien fortfarande är

ett av de länder som orsakar de största luftburna tillskotten av kväve till

Östersjön, nästan dubbelt så stora som Sverige.

Varje år upptäcks ca 500 olagliga oljeutsläpp i Östersjön. I Sverige finns

mottagningsanläggningar för miljöfarligt maskinrumsavfall i varje hamn.

Liknande anläggningar finns också i Danmark, Finland och Tyskland. I dessa

länder är emellertid avgifterna så höga att många befälhavare avstår från att

nyttja anläggningarna. Trots att det är förbjudet enligt Östersjökonventionen

att dumpa maskinrumsavfall saknas mottagningsanläggningar för sådant avfall i

Ryssland, de baltiska länderna, Polen och östra Tyskland.

Mot bakgrund av de miljöproblem som nämnts ovan och som den senaste tiden

blivit oerhört påtagliga är det enligt min mening uppenbart att de satsningar

som görs för förbättring av Östersjöns miljö är otillräckliga. Jag anser att

miljöarbetet i detta känsliga innanhav bör intensifieras och prioriteras

ytterligare. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo773 (mp) som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande Östersjöns miljö

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo773 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo702 och 1997/98:Jo705 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

15. Oljeletning i Skagerrak m.m. (mom. 13)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Sedan det norska Stortinget år 1994 beslutade om provborrningar efter olja och

gas i Skagerrak har frågan vilat, och några regelrätta samråd har ännu inte

ägt

rum. Konsekvensbeskrivningar har gjorts, men under det senaste året har inga

nya fakta tillkommit som förändrar den negativa inställningen hos kommunerna

runt Skagerrak eller hos den svenska regeringen. Den slutrapport om

miljökonsekvenserna som den norska regeringen skulle lägga fram har ännu inte

presenterats. Som anförs i motion Jo745 (mp) kan detta tolkas som att frågan

om

koncessioner inte längre brådskar. När slutrapporten, som kan betraktas som en

form av samråd, framläggs får detta enligt min mening inte innebära att den

svenska regeringen samtycker till provborrningar. Regeringen bör med kraft

motarbeta projektering i området.

I det fall berggrunden i Skagerrak skulle visa sig innehålla olje- och

gasfyndigheter torde möjligheter att förhindra en utveckling med etablering av

produktionsanläggningar vara mycket små. Detta oerhört viktiga

reproduktionsområde kommer då att successivt ödeläggas. Den svenska regeringen

måste därför kraftfullt ta avstånd från en sådan utveckling och på allvar

inleda diskussioner med våra grannländer, t.ex. inom Nordiska rådet, för att

uppnå en överenskommelse om förbud mot utvinning av olja och gas i Skagerrak

och Kattegatt. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo745 (mp)

yrkandena

3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande oljeletning i Skagerrak m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo745 yrkandena 3 och 4 och med

avslag på motionerna 1997/98:Jo740 och 1997/98:Jo754 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

16. Åtgärder mot försurningen (mom. 14)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Som anförs i motionerna Jo731 och Jo756 (båda m) är försurningen, som orsakas

av svaveldioxid och kväveoxider, ett av de allvarligaste hoten mot den svenska

naturen. En alltför stor näringstillförsel via bl.a. reningsverk, nedfall av

luftburet kväve från förbränningsprocesser och i någon mån från jordbruket

leder till övergödning och påverkar därigenom livsbetingelserna för olika

arter. Mot denna bakgrund bör riksdagen besluta om en strategi för minskad

försurning som bygger på följande sex huvudsakliga åtgärder.

Ð Ökad användning av fossila bränslen inom elproduktionen måste undvikas. Om

kärnkraftverket i Barsebäck skulle ersättas med import av kolkraftproducerad

el från Danmark kommer utsläppen av kväveoxider och svaveldioxid att öka med

10-25 % i närområdet.

Ð Hårdare krav måste ställas på utsläppen från energi- och transportsektorn.

Inom transportsektorn svarar sjöfarten för en oproportionerligt stor andel

av svaveldioxidutsläppen. Sverige bör såväl nationellt som inom EU driva

denna fråga. Kväveoxidutsläppen från vägtrafik och arbetsmaskiner måste

minska och bilparken förnyas.

Ð Ytterligare medel måste användas för en kostnadseffektiv minskning av

kvävetillförseln från mark och reningsverk. Anläggande av våtmarker i

odlingslandskapet och skyddszoner längs vattendragen måste stödjas.

Ð Ökade resurser måste satsas på kalkning av försurade sjöar och vattendrag.

Ð Bindande överenskommelser om minskningar av utsläppen måste träffas med

andra länder. EU:s utvidgning österut, liksom fastare former för

Östersjösamarbetet, bör underlättas.

Ð Miljöforskningen och miljöövervakningen måste värnas. Ökad kunskap är en

nödvändig förutsättning för nya metoder och ny teknik och för bättre

prioritering av insatserna.

Enligt vår mening leder den nuvarande energipolitiken till att de försurade

utsläppen av svaveloxider och kväveoxider kommer att öka. Effekterna på

försurningen av den förtida avvecklingen av kärnkraften bör därför utredas. En

sådan utredning bör även omfatta avvecklingens följder för övergödningen.

Detta

bör riksdagen med anledning av motionerna Jo731 yrkande 2 och Jo756 yrkande 9

(båda m) som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande åtgärder mot försurningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 2 och

1997/98:Jo756 yrkande 9 och med avslag på motion 1997/98: Jo709 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

17. Kväveläckage m.m. (mom. 15)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

I det svenska klimatet och med Sveriges typ av jordar är det inte möjligt att

undvika ett visst näringsläckage från jordbruket. Som anförs i motion Jo738

(v)

kan emellertid flera långsiktigt kostnadseffektiva åtgärder genomföras för att

ytterligare minska läckaget. Utbildningen för lantbrukare i växtnäringsfrågor

bör förstärkas och krav införas på utbildning och dokumentation av

jordbruksgårdars växtnäringsflöde. Anläggningsstödet till energiskogar i

föroreningskänsliga områden bör utvidgas och investeringsstöd ges till

stallgödelsspridare. Jordbruksverket bör få i uppdrag att i samråd med

näringen

utreda ett avgiftssystem grundat på kväveeffektivitet/kväveförluster på

gårdsnivå. Utredningen bör färdigställas så att ett avgiftssystem kan införas

senast den 1 juli 1999. I annat fall bör avgiften på handelsgödsel höjas från

1 krona och 80 öre till 3 kronor per kilo kväve. Slutligen bör Jordbruksverket

i samråd med näringen utreda vilka styrmedel som erfordras för att regional

balans mellan växtodling och djurhållning skall kunna åstadkommas. Detta bör

riksdagen med anledning av motion Jo738 (v) som sin mening ge regeringen till

känna.

Som anförs i motion Jo745 (mp) förvärras miljösituationen i Kattegatt och

Skagerrak. Mot den bakgrunden krävs i dag ytterligare insatser för att minska

närsaltbelastningen på Västerhavet. Detta bör riksdagen med anledning av

motionens yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande kväveläckage m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo738 och 1997/98:Jo745

yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo749 och 1997/98:Jo770 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

18. Åtgärder mot växtnäringsläckage m.m. (mom. 19)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner längs vattendrag har under

senare år visat sig vara kostnadseffektiva metoder för minskning av

markläckaget till vattendrag från jordbruksmark. Genom vattendrags-

organisationernas mångåriga arbete i västra Skåne, och de utredningar och

analyser som har utförts, kan slutsatsen dras att dessa typer av anläggningar

är de mest effektiva när det gäller kostnaderna för eliminering av kväve,

långt

mer verkningsfulla än de kommunala reningsverkens tredje steg. Nya metoder

måste tas i anspråk för att kostnadseffektivt minska kvävetillförseln. De

kommunala reningsverken och andra reningsverk bör enligt vår mening omfattas

av

ett system med köp- och säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan

investeringar i reningsverk och vattenrening styras så att investeringarna

görs

där marginalkostnaden för reduktion är lägst. Möjligheterna att införa ett

sådant system bör utredas snarast. Kommunerna bör även få ökad frihet att

reducera utsläppen av näringsämnen på annat sätt än i reningsverk, t.ex. genom

anläggande av våtmarker.

De skånska och halländska vattenavrinningsområdena skiljer sig i många

avseenden från de flesta motsvarande områden i övriga Sverige, vilket gör dem

särskilt lämpliga för denna typ av närsaltreducerande åtgärder. Restaurering

av

vattenhållande landskap medför även andra fördelar i det skånska

odlingslandskapet såsom ökad vattenmagasinering, större biologisk mångfald och

högre värde för friluftslivet.

Trots att jordbruksföretag, kommuner och landsting under flera år har satsat

mycket arbete och avsevärda medel på detta arbete är insatserna otillräckliga.

Enligt vår mening måste staten bidra med resurser i en helt annan

storleksordning än hittills. Genom EU:s miljöstöd finns i dag den möjligheten

under förutsättning att stödet utformas på ett mer ändamålsenligt sätt. Såväl

de nationella reglerna som EG:s regelverk måste ändras så att det i högre grad

än i dag blir ett incitament för markägaren att anlägga och medfinansiera

bibehållande och anläggande av våtmarker och småvatten. En större andel av

dessa medel bör avsättas för våtmarker och i högre grad destineras till Skåne

och Halland, där störst effekt kan uppnås.

De västskånska vattenvårdsorganisationerna har upprättat åtgärdsprogram för

att uppnå riksdagens mål om reduktion av kväve och fosfor med 50 %.

Kostnaderna

för dessa åtgärder har beräknats till mellan en halv och en miljard kronor

under 15-20 år. För att dessa program skall kunna genomföras är enligt vår

mening en betydande medfinansiering från statens sida nödvändig.

Även om ytterligare resurser bör avsättas för genomförande av miljöprogrammet

måste de som ytterst skall genomföra och medfinansiera anläggningarna

uppmuntras att se värdet av sina ansträngningar. Kunskap om regelverket är

därför en ytterligare förutsättning för ett effektivt genomförande av

miljöprogrammet. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Jo731 yrkande

4, Jo758 yrkande 1 och Jo760 (alla m) som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande åtgärder mot växtnäringsläckage m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo731 yrkande 4,

1997/98:Jo758 yrkande 1 och 1997/98:Jo760 och med avslag på motion

1997/98:Jo759 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

19. Handlingsplan mot buller m.m. (mom. 22)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo724 (mp) är inte ett ständigt bakgrundsbrus utan det

skärande och överväldigande oljud som flera gånger per dygn kommer från

flygvapnets övningsverksamhet kring landets flygflottiljer ett stort problem.

I

riksdagens försvarsbeslut år 1996 fastslogs att åtgärder mot bl.a. buller bör

vidtas innan insatser med högre prioritet har avslutats. I enlighet härmed bör

hänsyn tas till bullerproblematiken vid nästa försvarsbeslut, och regeringen

måste dessförinnan för riksdagen redovisa hur detta skall ske.

Hösten 1996 fattade riksdagen beslut om inriktning av infrastrukturen för

framtida transporter. I beslutet slås fast att ett åtgärdsprogram mot

bullerstörningar i befintlig bebyggelse skall upprättas och genomföras i två

etapper. I den första etappen bör enligt min mening programmet omfatta

skyndsamma åtgärder mot bl.a. fastigheter som utsätts för regelbundet

flygbuller om 100 dB(A) eller därutöver under dagtid på vardagar och enstaka

kvällar. Jag anser det orimligt att de som bor nära en flygflottilj eller

Försvarsmaktens övningsområden tvingas leva med bullergränser på 100 dB(A)

till

år 2003, då åtgärdsprogrammets första etapp skall genomföras. Åtgärder måste

vidtas skyndsamt. Finansieringsfrågan när det gäller bullersanering av

fastigheter med akuta behov måste lösas, och ett program måste upprättas för

övningsverksamheten där hänsyn tas till de människor som drabbas av detta

buller. Detta bör riksdagen med anledning av motion Jo724 (mp) som sin mening

ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande handlingsplan mot buller m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo724 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo741, 1997/98:Jo783 yrkandena 1-3 och 1997/98:So345

yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

20. Ändring i bilavgaslagstiftningen m.m. (mom. 23)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Väte är det vanligaste grundämnet i naturen och det enda bränsle som är totalt

rent. En introduktion av vätgasdrivna fordon borde därför vara intressant,

särskilt i städer med luftproblem. Naturvårdsverket anser att

bilavgaslagstiftningen måste ändras i vissa avseenden för att vätgas skall

kunna användas som alternativt drivmedel. Enligt min mening bör en översyn

göras av denna lagstiftning så att det blir möjligt att använda vätgas i

Sverige. Eftersom vätgas är rent grundämne bör den inte omfattas av de

parametrar som används i gällande bilavgaslagstiftning. Detta bör riksdagen

med

anledning av motion N270 (v) yrkandena 5 och 6 som sin mening ge regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande ändring i bilavgaslagstiftningen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:N270 yrkandena 5 och 6 och med

avslag på motion 1997/98:Jo714 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

21. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Enligt vår uppfattning måste kemikaliepolitiken insättas i ett internationellt

sammanhang. Den europeiska integrationen ställer krav på en gemensam strategi

och ett sammanhållet regelverk. Esbjergdeklarationens slutsatser om att

utsläpp, emissioner och förluster av farliga ämnen till Nordsjön skall upphöra

inom en generation är viktiga och bör bilda föredöme för kemikaliepolitiken i

hela Europa.

Vi anser vidare att målet för kemikaliekontrollen skall vara att förhindra

skada på människa och miljö. Skadliga ämnen bör, inom ramen för vad som är

tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, ersättas med mindre skadliga och helt

ofarliga medel. Kemikaliekontrollen skall garantera att de kemikalier som

används är väl utredda och att kunskap finns om ämnenas och produkternas

inverkan på hälsa och miljö. Riskbedömningen skall vara kunskapsbaserad.

Försiktighetsprincipen skall inte tillämpas på grundval av svaga indikationer

och lösliga misstankar om farlighet. För att kunna tolka tillämpningen bör det

övervägas om en instans skall inrättas som kan avgöra tillämpningen av

försiktighets- och substitutionsprinciperna. Bedömningen av ämnen och varor

skall bygga på generella kriterier. Enskilda ämnen skall inte pekas ut

eftersom

det kan leda till omotiverad symbolpolitik. Vad ovan anförts med anledning av

motion Jo756 (m) yrkande 10 bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 10 och med avslag

på motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98: Jo747 yrkandena 1,

5-8, 11, 12 och 14 och 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

22. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Som anförs i motion Jo778 (v) har både tvingande och frivilliga åtgärder mot

ämnen och ämnesgrupper betydelsefulla effekter när det gäller begränsning av

kemikalier. Den s.k. 13-listan och det åtgärdsprogram som Statens

naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen tagit fram och som riksdagen fattat

beslut om att genomföra har lett till betydande resultat. Trikloretylen

förbjöds år 1996 och har i dag ersatts med alternativa lösningar.

Perkloretylen, som används vid kemtvätt, saknar däremot fortfarande ett förbud

mot yrkesmässig användning. Ledande tillverkare av kemtvättmaskiner

marknadsför

dock i dag lösningsmedelsfria maskiner och ett totalförbud hade säkerligen

inneburit att hälso- och miljöfarlig kemtvättning ersatts med skonsammare

metoder. I detta sammanhang kan erinras om att när det gäller kadmiumbatterier

diskuterades inledningsvis ett förbud, men resultatet blev i stället ett krav

på insamling. Målet sattes till en insamlingsgrad på 90 %, men år 1996

återvanns bara 30 %. Ett resolut avvecklingsbeslut hade sannolikt tvingat fram

kadmiumfria alternativ betydligt snabbare än vad som nu skett. En uppföljning

av beslutet om den s.k. 13-listan är nu på sin plats att genomföra.

Kemikalieinspektionen har även tagit fram en ny lista med utgångspunkt i det

s.k. solnedgångsprojektet som genomfördes mellan åren 1992 och 1994. Av 45

ämnen valdes 29 ut, som det ansågs särskilt viktigt att begränsa användningen

av. Listan har inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Skulle det

visa sig att det med hänsyn till EU:s regler inte är möjligt att införa förbud

när det gäller ämnena på den s.k. 29-listan bör regeringen överväga att införa

miljöavgifter på dem. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo778 (v)

yrkandena 2 och 3 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 och med

avslag på motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3, 1997/98:Jo747 yrkandena

1, 5-8, 11, 12 och 14 och 1997/98:Jo756 yrkande 10 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

23. Inriktning av kemikaliearbetet (mom. 24)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det är numera väl känt att många kemikalier har hög giftpåverkan. Vidare

anrikas många kemikalier i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter vars

egenskaper inte är kända och de kan dessutom härma enzymer och hormoner. Många

ämnen är cancerogena eller mutagena och många lagras i det levande. Även

tungmetaller orsakar miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Ett stort antal

kemikalier har spritts av människan och lett till miljöproblem. Det gäller

bl.a. DDT, PCB, freoner, nonylfenol, klorerade lösningsmedel och tungmetaller.

Många kemikalier används i ett överflöd och i onödan trots att man vet att de

är farliga. Även maten innehåller restsubstanser av olika påsprutade gifter

som

klarar gränsvärden för vad man tror vara ofarligt. Oroande rapporter från

Färöarna visar dock att barnen har fått skador av kvicksilver efter att deras

mödrar ätit grindval innan barnen fötts. Skadorna hos barnen har uppkommit

trots att gränsvärdena inte överskridits. Det anförda belyser vikten av att

minska antalet kemikalier i omlopp.

Allergier hos barn blir allt vanligare i västvärlden. Frågan är om det är

kemikalieindustrins eller barnens rättigheter som skall sättas först. Det bör

enligt min uppfattning vara en rättighet för barn att slippa utsättas för

kemikalier som skapar allergier.

Föreningen Det naturliga steget har fastställt fyra systemvillkor som jag

anser det är mycket viktigt att uppfylla. Villkoren är följande: Ämnen från

jordskorpan (metaller m.m.) får inte öka i naturen, kemikalier och

föroreningar

producerade av människan får inte öka i naturen, naturens produktionsförmåga

och biologiska mångfald får inte minska, resurserna måste utnyttjas så

effektivt och rättvist som möjligt.

När det gäller Sveriges nationella ståndpunkt i fråga om kemikaliepolitik

vill jag framhålla att 1991 års miljöproposition medförde en rad restriktioner

av farliga ämnen. I 1994 års miljöproposition hade däremot en tydlig

förskjutning skett. Bl.a. kan nämnas att i stället för åtgärder mot enskilda

ämnen hade diskussionen mer övergått till tal om producentansvar och

återvinningsmål. Den progressiva kemikaliepolitik som fördes för ett par år

sedan verkar inte vara att tänka på. Många tidigare framgångsrika

myndighetsprojekt har fått frysas eller helt enkelt avvecklas eftersom den

svenska regeringen verkar ha gett upp kampen om att kunna föra en progressiv

politik som kan säkerställa uppnåendet av de internationella överenskommelser

som Sverige ingått, t.ex. generationsmålet i Esbjergdeklarationen.

Lagar och förordningar utgör spelreglerna för ett väl fungerande och

koordinerat miljöarbete. Erfarenheterna visar att ?mjuka? styrmedel (t.ex.

information, klassning och bidrag) för att avveckla en viss kemikalie alltid

bör kombineras med en entydig politisk signal om att ämnet inte kommer att

accepteras i framtiden. Allra effektivast har det visat sig vara att bestämma

ett definitivt slutdatum då ämnet eller produkten inte längre är tillåten.

När det gäller Kemikommitténs förslag till åtgärder anser jag inte att

utredningens förslag kan antas leda till en avgiftning av samhället.

Utredningen ger i betänkandet visserligen flera bra exempel på användning av

mjuka styrmedel. Däremot är förslagen till radikal användning av t.ex.

lagstiftningsinstrumentet för få. Enligt utredningen skall man vidare öka

samverkan mellan myndigheter och industri. Enligt min mening är dock denna

samverkan tillräckligt stor redan, med tanke på att den svenska

kemikaliepolitiken i EU ligger helt i linje med vad branschorganisationerna

kräver. Jag finner det anmärkningsvärt att en utredning som är väl medveten om

vilka problem industrins ekonomiska intressen kan ställa till med för

avgiftningsarbetet föreslår att ett samråd mellan regeringen och

branschorganisationerna inför EU-arbetet skall institutionaliseras. I så fall

bör även företrädare för ett starkare skydd för miljön finnas med vid dessa

samråd. Jag anser vidare att regeringen bör ge berörda myndigheter betydligt

mer långtgående mandat än vad Kemikommittén föreslår. Således borde t.ex.

Kemikalieinspektionen få mandat att fullt ut töja på systemet.

Jag anser också att det är viktigt att framhålla att det inte är någon evig

sanning att ett system där frihandel och miljö ibland står mot varandra skulle

kollapsa om olika kemikalieregler tilläts i olika stater inom

frihandelsområdet. EU måste förr eller senare ta sig an frågan om att

kommissionens förhållningssätt kväver och motarbetar en nödvändig utveckling

och innovation på området som måste till för att en avgiftning av samhället

skall kunna bli verklighet. Den svenska regeringen måste därför överväga

frågan

om nationell kemikalielagstiftning i ett federationsliknande system och verka

för att en förändring kommer till stånd så snart som möjligt.

För att bedöma risker med farliga ämnen behövs kriterier. Det räcker då inte

med de olika riktvärden som används i dag, utan dessa behöver kompletteras med

s.k. stupstockskriterier. Stupstockskriterier bygger på att de inneboende

egenskaperna hos en kemikalie i sig anses tillräckliga för att meddela förbud,

även om inte någon miljö- eller hälsoeffekt kunnat dokumenteras för ett

specifikt ämne. De ämnen som faller för samhällets stupstocksregler har inte

på

marknaden att göra. I de fallen skall lagstiftningen gripa in. Vidare bör s.k.

positiv listning användas i stor utsträckning. Det innebär att endast i förväg

godkända substanser tillåts. På sikt måste positiv listning kombineras med

urval baserat på kemisk struktur. Många ämnen har liknande kemisk uppbyggnad,

vilket innebär att om man känner ett ämnes farlighet har man ledtrådar till

liknande farlighet. Det måste dock beaktas att för stora grupper av mindre

farliga ämnen kommer inte heller positiv listning att kunna tillämpas. Dessa

ämnen kommer i stor utsträckning att kunna köpas och säljas fritt. En

successiv

och omfattande anpassning krävs för att minska användningen av dessa ämnen.

Till detta krävs marknadskrafternas hjälp. Miljöavgifter och olika former av

stöd eller skattelättnader för att gynna en viss önskvärd produkt framför

andra

kan vara lämpliga metoder för att uppnå detta resultat.

Jag vill också understryka att det är viktigt att genomförandet av den s.k.

29-listan och andra s.k. solnedgångsprojekt återupptas. Vad ovan anförts med

anledning av motionerna Jo726 (mp) yrkandena 1-3 och Jo747 (mp) yrkandena 1,

5-8, 11, 12 och 14 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande inriktning av kemikaliearbetet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkandena 1-3 och

1997/98:Jo747 yrkandena 1, 5-8, 11, 12 och 14 och med avslag på motionerna

1997/98:Jo756 yrkande 10 och 1997/98:Jo778 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

24. Esbjergdeklarationen (mom. 25)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Efter decennier av okontrollerad kemikaliespridning har insikten om samspelet

mellan teknosfär och natur vuxit. Esbjergdeklarationen utgör i detta

sammanhang

en milstolpe. Den kräver att föroreningen av Nordsjön förhindras genom att

utsläppen kontinuerligt minskas för att inom en generation (25 år) ha upphört

helt. Detta bör också gälla alla andra delar av ekosystemet. Vidare är det

givetvis nödvändigt att begreppet ?farliga ämnen? som omnämns i

Esbjergdeklarationen definieras närmare. Sverige och EU måste därför snarast

inleda en implementeringsprocess för att uppfylla målet i

Esbjergdeklarationen.

Vad här anförts med anledning av motionerna Jo726 (mp) yrkande 7 och Jo778

(mp)

yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande Esbjergdeklarationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 7 och

1997/98:Jo778 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

25. PVC (mom. 28)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne, Peter Weibull Bernström (alla m)

och Lennart Fremling (fp) anför:

Som anförs i motion Jo769 (m) har PVC-plasten många goda egenskaper, t.ex.

lång

livslängd, god motståndskraft mot väder och vind, låga krav på underhåll, låg

vikt samt god tätande och skyddande förmåga. Vidare är PVC-plasten lätt att

färga och forma efter behov. Den långa livslängden gör PVC-plasten lämplig att

använda vid tillverkning av vatten- och avloppsrör, kabelisolering och

golvisolering. Vidare innebär motståndskraften mot väder och vind att plasten

är lämplig att använda vid tillverkning av fönsterkarmar, paneler, takrännor

och regnkläder. Dess skyddsegenskaper kan utnyttjas vid tillverkning av

medicinska produkter som blodpåsar och slangar. Den låga vikten innebär att

förpackningar med fördel kan tillverkas av PVC-plast. Vid tillverkning av

kablar i PVC-plast kan plastens goda brandegenskaper och isolerande förmåga

utnyttjas. Detta visar sammantaget att det kan vara svårt att ersätta PVC-

plasten med andra material. Det är inte heller självklart att alternativen är

bättre för miljön eftersom även dessa kan innehålla farliga ämnen eller

tillsatser.

PVC-frågan har under ett flertal år varit en symbolfråga i miljödebatten. Vi

beklagar att den fått en så osaklig behandling, där hypotetiska påståenden

fått

vara vägledande för politiska ställningstaganden. En samlad expertis har inget

att invända mot PVC i sig. Vidare är effekter på hälsa och miljö väl

dokumenterade och motiverar inte ett totalförbud av PVC. Detta utesluter dock

inte att tillsatser i PVC-plast som är farliga för människor eller miljö skall

fasas ut och ersättas av ämnen som är anpassade till en långsiktigt hållbar

utveckling. Bly och kadmium är exempel på sådana ämnen som är dokumenterat

bioackumulerbara, persistenta och giftiga. Vi anser att användningen av

försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen är en riktig väg att gå. Ett

oavvisligt krav är dock att tillämpningen sker på kunskapsmässiga och

vetenskapliga grunder och inte på svaga indikationer och lösligt grundade

misstankar om farlighet. PVC-plasten bör utvecklas och miljöanpassas i stället

för att avvecklas. De statliga verken Kemikalieinspektionen och

Naturvårdsverket bör tillsammans med PVC-industrin få i uppdrag att utarbeta

en

plan för att avveckla och byta ut de tillsatsämnen som är skadliga för

människa

och miljö. I en sådan plan bör även en tidsaspekt vara bestämd för

genomförandet.

Slutligen anser vi att hanteringen av PVC bör följa den riskhantering för

varor och ämnen som generellt fastställs av riksdagen och som gemensamt

beslutas i internationella sammanhang. Bedömningen av PVC skall således göras

utifrån generella kriterier och PVC skall inte särbehandlas. Vad här anförts

med anledning av motion Jo769 (m) bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande PVC

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo769 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

26. PVC (mom. 28, motiveringen)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser att den del av utskottets

yttrande som på s. 36 börjar med ?När det? och slutar med ?miljöpolitiska

propositionen.? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att PVC-plast, mot bakgrund av försiktighetsprincipen

och

dagens bristande kunskap om dess långsiktiga miljö- och hälsoeffekter, inte

hör

hemma i ett kretsloppssamhälle.

Utskottet utgår från att regeringen i den aviserade miljöpolitiska

propositionen i enlighet med Kemikommitténs förslag föreslår att dagens PVC-

plast snarast och senast till år 2007 skall ha ersatts med långsiktigt

miljöanpassade material.

Utskottet utgår också från att regeringen snarast inleder överläggningar med

berörda parter och i övrigt vidtar åtgärder för en utfasning av all

nyanvändning av PVC-plast.

27. Gränsöverskridande transporter av avfall m.m. (mom. 31)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det pågår en omfattande handel med importerat avfall från Tyskland till

Sverige. Avfallet består till stor del av plastförpackningar som bl.a.

innehåller PVC. Företag i Sverige får betalt för avfallet, som sedan förs

vidare till olika värmeverk. Denna affärsverksamhet är givetvis lönsam. En av

anledningarna till att tyskt avfall transporteras till Sverige är att

kostnaderna för omhändertagande av avfall i Tyskland är betydligt högre än i

Sverige. Denna skillnad i kostnaderna för omhändertagande av avfall måste

minska. Regeringen bör verka för att så sker. Vidare måste regeringen verka

för

att man inom EU inför strängare regler för avfallstransporter. Tills dessa

frågor har lösts bör regeringen föreslå riksdagen ett moratorium som förbjuder

import samt förbränning av importerat avfall. Vad här anförts med anledning av

motionerna Jo746 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Jo776 (mp) yrkandena 1 och 3 bör

ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 31 bort

ha följande lydelse:

31. beträffande gränsöverskridande transporter av avfall m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo746 yrkandena 1 och 3 samt

1997/98:Jo776 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

28. Uttjänta lädervaror (mom. 32)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det läder som i dag bl.a. används till skor, skärp, jackor, möbler och väskor

innehåller en mängd ämnen som är skadliga för miljön. Den vanligaste metoden

för garvning av läder använder sig av gifter såsom krom, färgämnen och

konserveringsmedel. Enligt min mening bör kromgarvat läder i uttjänta varor

därför klassas som miljöfarligt avfall. Vad här anförts med anledning av

motion

Jo750 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under 32 bort

ha följande lydelse:

32. beträffande uttjänta lädervaror

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo750 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

29. Ett utvecklat producentansvar (mom. 33)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Producentansvaret är en metod för att förbättra miljön genom att skapa

drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Ett framgångsrikt genomfört

producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer att innehålla allt

mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera, inte innebär

resursslöseri samt är långlivade och uppgraderbara. Ett annat viktigt mål som

producentansvaret skall bidra till att uppfylla är ett miljömässigt riktigt

omhändertagande av de uttjänta produkterna. Arbetet med att införa

producentansvaret inom olika varuområden får därför inte tappa fart.

Regeringen

bör förelägga riksdagen förslag till nya områden där producentansvaret skall

gälla Producenternas ansvar för att tillse att miljön inte är skadlig för

människan kan också avse bostadsföretagens och byggarnas ansvar för sjuka hus.

Vad här anförts med anledning av motionerna Jo784 (c) yrkande 5 och So241 (c)

yrkande 11 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 33 bort

ha

följande lydelse:

33. beträffande ett utvecklat producentansvar

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo784 yrkande 5 och

1997/98:So241 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

30. Ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung (mom. 36)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt vår mening bör producenterna åläggas att ta tillbaka även skadade

burkar. Detta vore ett naturligt led i Agenda 21-arbetet. Även burkar från

annat land måste kunna lämnas i returburkssystemet för att vi bättre skall

kunna skydda vår miljö. Ett parallellsystem måste därför införas för icke

svenskproducerade burkar. Vad här anförts med anledning av motion Jo704 (mp)

yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottets hemställan under 36 bort

ha

följande lydelse:

36. beträffande ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt ursprung

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo704 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

31. Strategi för det svenska miljöarbetet i EU (mom. 37)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Sverige är i dag i hög grad beroende av den miljöpolitik som förs av EU och

EU:s medlemsländer. Nästan hälften av de gränsöverskridande luftföroreningarna

som når Sverige och en stor del av vattenföroreningarna kommer från de övriga

EU-länderna. Sverige är mycket beroende av att exportera till andra

EU-länder.

Vårt land står dock endast för en bråkdel av den totala produktionen inom EU.

Detta innebär att vi i hög grad är beroende av gemensamma lösningar på

miljöproblemen.

Det är främst de gränsöverskridande problemen som bör hanteras av EU.

Miljöfrågor som endast har nationell eller lokal betydelse skall överlåtas åt

medlemsländerna. Dessa konstateranden skall ligga till grund för det svenska

miljöarbetet inom EU.

Vidare bör miljöbesluten i EU i första hand bygga på minimikrav. De enskilda

länderna skall kunna införa egna, strängare regler. Miljöskatter och

miljöavgifter bör harmoniseras mellan medlemsländerna och en miniminivå för

koldioxidskatt bör införas. Nationella regler som hindrar den inre marknaden

måste baseras på sakliga skäl och kunna prövas av EG-domstolen.

Vi anser att EU:s miljöpolitik skall inriktas på att genomföra avregleringar

och marknadsekonomiska reformer. Övervakningsmyndigheten European Environment

Agency, EEA, bör få till uppgift att inventera och rapportera vilka

regleringar

och subventioner som kan skada miljön. Vad ovan anförts med anledning av

motion

Jo756 (m) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo756 yrkande 6 och med avslag

på

motion 1997/98:Jo784 yrkandena 10 och 15 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

32. Strategi för det svenska miljöarbetet i EU (mom. 37)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

I samband med medlemskapet i EU fick Sverige dispens för sina hårdare

miljökrav

på kemikalieområdet. Dispensen gäller i fyra år från det att vi blev

medlemmar.

Vi anser att det är en mycket viktig uppgift för den svenska regeringen att

aktivt verka för en skärpning av EU:s gemensamma miljöregler så att de når upp

till minst gällande svensk nivå eller annat gemenskapslands högre nivå. Om

EU:s

regler trots dessa insatser inte uppnått gällande svenska regler eller annat

lands högre nivå måste Sverige verka för att dispenserna förlängs ytterligare.

Vi anser att det är mycket viktigt att Sverige inte sänker sina ambitioner på

miljöområdet. Sverige bör dessutom stödja andra medlemsländer som har höga

miljöambitioner.

När det gäller EU:s miljöhandlingsprogram finns det några principiella

frågeställningar som bör drivas av Sverige. Således bör varje medlemsland

utarbeta aktionsplaner för att uppnå miljöhandlingsprogrammets mål, och det

bör

ankomma på medlemsstaterna att årligen granska redogörelsen av hur dessa mål

kan uppnås. Det nya sjätte miljöhandlingsprogrammet bör dessutom innehålla

förslag som dels eliminerar svårigheterna med att integrera miljön i andra

politikområden, dels innebär en utökad användning av ekonomiska styrmedel. Vad

ovan anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkandena 10 och 15 bör ges

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande strategi för det svenska miljöarbetet i EU

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkandena 10 och 15 och

med

avslag på motion 1997/98:Jo756 yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

33. Kretsloppsfrågor m.m. (mom. 38)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Vi anser att EU:s inre marknad bör utvecklas till ett medel för att uppnå en

hållbar utveckling. Det närmaste steget i ett sådant arbete måste vara att

kretsloppsanpassa varuflödena. Regeringen bör därför som en prioriterad fråga

i

EU driva frågan om en kretsloppsanpassning av varuflödena. För att klara en

sådan uppgift krävs en systematik i genomgången av hur existerande regelverk

och institutioner kan anpassas till en sådan utveckling. Därför bör Sverige i

EU föreslå att en vitbok utarbetas med en genomgång av vad som krävs av EU:s

politik på olika områden och av hur förenliga nuvarande direktiv - speciellt

de

på produktområdet - är med en ekologiskt hållbar utveckling. För att nya

produktdirektiv och standarder skall kunna möta kretsloppskraven krävs en

mycket hårdare styrning än i dag. Sverige bör därför arbeta för att

kommissionen utarbetar riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar av direktiv

och standarder. Dessa riktlinjer för miljökonsekvensbeskrivningar bör

specificera hur redovisning skall ske av varors kretslopps-egenskaper.

Miljökonsekvensbeskrivningarna måste behandlas av kommissionen, som skall

kunna

stoppa sådana standarder eller direktiv som står i motsättning till en hållbar

utveckling. Vad ovan anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkandena 12-14

bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande kretsloppsfrågor m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkandena 12-14 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

34. Kemikaliestrategi i EU (mom. 40)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Sveriges utgångspunkt för arbetet i EU bör vara ett bibehållet starkt och

tydligt miljöarbete. EU:s nuvarande kemikalielagstiftning har en bristfällig

struktur och fungerar med svenska mått dåligt. Harmoniseringen av EU:s

kemikalieregler innebär också en effektiv broms för progressivt miljöarbete i

Europa genom att den försvårar för länder som vill fortsätta driva en offensiv

kemikaliepolitik. Nya gemensamma EU-regler bör alltid baseras på det lands

regler som motsvarar den högsta miljö- och hälsoskyddsnivån. Medlemsländerna

måste ges en tydlig och självklar rätt att gå före när det gäller lagstiftning

på miljöområdet. Sverige bör tolka fördragen och rättsakterna till svensk

fördel och undersöka samtliga rättsliga och politiska möjligheter till stöd

för

Sveriges sak. Det är Sveriges skyldighet att göra bruk av den s.k.

miljögarantin. Det är således viktigt att inte undvika konflikter som leder

till domstolsprövning. Rättstvister måste ses som ett verktyg för att påverka

EG-rätten inifrån, samtidigt som man inte får underskatta den politiska vägen

till framgång. Vidare bör Sverige se till att hitta former för samarbete,

t.ex.

genom att formulera en gemensam linje tillsammans med andra progressiva

medlemsländer. En grön front skulle kunna bildas med Danmark, Finland och

Österrike för att underlätta arbetet med att påverka EU. Sverige måste också

arbeta seriöst mot målen i Esbjergdeklarationen. Vad ovan anförts med

anledning

av motionerna Jo747 (mp) yrkande 13 och Jo778 (v) yrkande 5 bör ges regeringen

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande kemikaliestrategi i EU

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo747 yrkande 13 och

1997/98:Jo778 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

35. Åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar och vattendrag

(mom. 41)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Försurningen av svensk mark, sjöar, vattendrag och skogar orsakas till

betydande del av luftföroreningar från andra länder. En stor del av importen

av

surgörande nederbörd beror på utsläpp i EU:s medlemsstater. Regeringen bör

därför med kraft inom EU verka för att kostnaderna för återställning av sura

sjöar, vattendrag och marker skall belasta dem som förorsakat skadorna. Vad

här

anförts med anledning av motion Jo784 (c) yrkande 31 bör ges regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande åtgärder inom EU angående återställning av sura sjöar och

vattendrag

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 31 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

36. Minskad bränsleförbrukning inom EU m.m. (mom. 43)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Som anförs i motion Jo755 (v) är det anmärkningsvärt att de svenska

tillverkarna halkat så mycket efter i utvecklingen av miljövänliga bilar. Jag

anser därför att det är nödvändigt att tvinga tillverkarna att se till att

bensinförbrukningen för nya bilar minskas. Helst skulle jag se att ekonomiska

styrmedel vore tillräckliga, och jag anser att sådana kan användas i första

hand. Om dessa inte fungerar tillfredsställande är det dock nödvändigt med

tvingande krav på hur mycket en bil får förbruka. Sverige bör arbeta för att

ett sådant krav kommer till stånd inom EU. Ett krav skulle t.ex. kunna vara

att

år 2010 får inga nyproducerade bilar dra mer än 0,6 liter bensin per mil. Ett

sätt att sedan skapa incitament för konsumenterna att köpa bilar som uppfyller

de nya kraven är att ge dessa bilar reducerad fordonsskatt.

Den diesel som används i Sverige är s.k. miljödiesel. Denna typ av diesel har

väsentligt bättre kvalitet än den diesel som används i övriga Europa. Eftersom

diesel är avsevärt mycket billigare i övriga Europa än i Sverige köper många

svenska yrkestrafikanter diesel utomlands. Det är angeläget att användningen

av

fossila bränslen minskar och att de bränslen som används är så bra som

möjligt.

Jag anser därför att Sverige i EU bör driva frågan om övergång till s.k.

miljödiesel samt att den sämre dieseln bör beläggas med någon typ av

miljöavgift. Vad här anförts med anledning av motion Jo755 (v) yrkandena 5 och

6 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande minskad bränsleförbrukning inom EU m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo755 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

37. Miljögarantin (mom. 44)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Enligt min uppfattning är det av största vikt att miljögarantin verkligen

fungerar som en garant för medlemsländer som har strängare miljöregler än

andra

medlemsländer. Det är viktigt att hålla fast vid detta trots de ändringar av

artikel 100a som Amsterdamfördraget innebär. Det är klart uttryckt i EG-

fördraget att EU:s miljöpolitik skall bygga på försiktighetsprincipen. Skulle

det visa sig att miljögarantin inte går att tillämpa för preventiva åtgärder

på

grund av de hårda kriterier som omger den måste regeringen verka för att den

ändras med hänvisning till EG-fördraget. Vad ovan anförts med anledning av

motion Jo747 (mp) yrkande 9 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande miljögarantin

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo747 yrkande 9 och med avslag

på

motion K715 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts,

38. Avfallstransporter (mom. 48)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som framgår av reservation 28 pågår en omfattande handel med importerat avfall

från Tyskland till Sverige. Detta visar enligt min uppfattning att regeringen

inte verkat med tillräcklig kraft inom EU för att det i unionen införs

strängare regler för avfallstransporter. Det är av största vikt att sådana

strängare regler snarast införs i EU och det ankommer på regeringen att verka

för detta. Vad här anförts med anledning av motionerna Jo746 (mp) yrkande 2

och

Jo776 (mp) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande avfallstransporter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo746 yrkande 2 och

1997/98:Jo776 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

39. Allmänna principer för naturvården m.m. (mom. 49)

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Vi anser att det svenska naturvårdsarbetet bör utformas enligt de synpunkter

som anges i motion Jo731 från Moderata samlingspartiet. Som anförs i motionen

krävs ett nytänkande i naturvårdspolitiken. Vi vill särskilt understryka att

en

mångfald i ägandet ger en mångfald i brukandet. En långsiktig hushållning med

naturen och dess resurser kräver ett starkt skydd för äganderätten. Denna bör

därför stärkas. Vid intrång i äganderätten måste full ersättning utgå.

Ansvaret

för tillsyn och vård måste i stor utsträckning åvila enskilda individer och

markägare. För staten är det en omöjlig uppgift att med detaljerade regler och

föreskrifter styra naturvården. Denna ansvarsfördelning är nödvändig även av

statsfinansiella skäl. Kostnaderna för vård och skötsel av skyddade områden

stiger, samtidigt som resurserna till naturvården blir alltmer knappa. Den

framtida naturvården måste därför inriktas mot lösningar som uppmuntrar

ansvaret hos markägare eller ideella föreningar.

Nationalparker skall ägas av staten och omfatta områden där naturen i

huvudsak fått utvecklas fritt. Kostnader för övervakning m.m. bör finansieras

genom avgifter och andra intäkter, t.ex. inträdesavgifter, parkeringsavgifter

eller sponsring. Det praktiska genomförandet av övervakningen och dess

finansiering kan med fördel läggas ut på privata entreprenörer. I längden bör

kulturmarker i södra Sverige skyddas under andra former än som nationalpark.

Skyddet för nationalparker skall vara mycket strikt, och ingrepp i parkerna

skall bara få göras med riksdagens samtycke.

Naturreservat skall ägas av enskilda, organisationer, företag, kommuner eller

staten. Områden bör ej avsättas som naturreservat av frilufts- eller rek-

reationsskäl, eftersom det undergräver respekten för reservaten och deras

syfte.

När naturreservat inbegriper restriktioner i markägandet skall full

ersättning utgå. Andra lösningar, t.ex. markbyten, bör eftersträvas där det är

möjligt. Det är en fördel att enskilda markägare äger värdefulla naturområden.

Vid bildande av nya naturreservat bör därför skötselkontrakt med privata

markägare eftersträvas framför statliga markinköp. Det gäller särskilt

skötseln

av kulturlandskapet, där markägarens brukande varit en förutsättning för

naturvärdena. Skötseln skall även kunna läggas ut på specialiserade

entreprenadföretag. Kostnader för tillsyn, parkeringsplatser etc. bör inte

belasta naturvårdsanslagen utan skall om möjligt finansieras via avgifter. Vid

avsättning av naturreservat skall planer för naturvården och driftskostnaderna

alltid upprättas. Avsättningen av nya naturreservat får inte leda till att

skötseln av redan existerande försämras. Detta bör riksdagen, med anledning av

motion Jo731 yrkandena 5-8, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande allmänna principer för naturvården m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkandena 5-8 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

40. Skydd för våtmarker (mom. 54)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

I betänkande 1997/98:JoU15 om skogsbruk har vi i en gemensam reservation (res.

12 om våtmarker) bl.a anfört att arbetet med att skydda de objekt som

redovisats i myrskyddsplanen bör påskyndas. Riksdagen bör med anledning av den

nu aktuella motionen, Jo723 yrkandena 2 och 3, göra ett tillkännagivande med

samma innebörd som vi föreslagit i denna reservation.

Vi anser att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande skydd för våtmarker

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo723 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

41. Biologisk mångfald i jordbruket m.m. (mom. 55)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i Miljöpartiet de grönas motioner Jo726 och Jo779 får termen

biologisk mångfald inte bli ytterligare en ingrediens i miljöprosan, samtidigt

som biotoper med rödlistade arter förstörs och försvinner under debattens

gång.

ArtDatabankens listor över hotade arter visar inte bara vilka arter som är

hotade utan beskriver också på ett föredömligt sätt hoten. Det finns alltså i

dag ett kunskapsunderlag för att vidta åtgärder. I många fall är skydd av

biotopen enda utvägen, ibland kan särskilda hänsyn räcka. För många arter är

dock hoten akuta, och det är bråttom med motåtgärder. Som framgår av

motionerna

måste i detta avseende särskild uppmärksamhet ägnas åt de nuvarande metoderna

inom skogsbruk och jordbruk samt den allmänna jakten på listade arter.

Inventeringar som pågått sedan 1960-talet visar tydligt att

jordbrukslandskapet

håller på att förlora den biologiska mångfalden. Fågelart efter fågelart har

nästan helt försvunnit eller gått tillbaka väsentligt. Det konventionella

jordbruket med sina gifter måste förändras i grunden för att vi skall kunna

behålla och återskapa den biologiska mångfald som många säger sig värna om.

Urskogar och naturskogar med hotade arter måste skyddas. Regeringen bör

snarast

ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med frivilliga organisationer

undersöka hur det står till med den biologiska mångfalden i

jordbrukslandskapet

och då särskilt fågelpopulationerna samt föreslå ett konkret åtgärdsprogram.

Det anförda bör riksdagen, med anledning av motionerna Jo726 yrkande 6 och

Jo779, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande biologisk mångfald i jordbruket m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo726 yrkande 6 och

1997/98:Jo779 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Särskilda yttranden

1. Miljöpolitikens inriktning m.m.

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Under denna mandatperiod har riksdagen inte getts tillfälle att debattera

Miljöpolitikens mål och medel i dess helhet. Detta har utskottet också

kritiserat i betänkandet. I detta betänkande har många motionsyrkanden från

Vänsterpartiet avslagits med hänvisning till den kommande miljöpolitiska

propositionen, som inte kommer att hinna behandlas av riksdagen under

innevarande mandatperiod.

Vänsterpartiets linje har varit att försöka undvika upprepningar av likartade

motionsyrkanden under mandatperioden. Andra partier har gjort andra

bedömningar. Det ger ett förvirrande intryck när krav som har stöd från mer än

ett parti i riksdagen i ett betänkande leder till reservation från ett av

partierna och i ett annat betänkande till reservation från ett annat parti.

Nedan redovisas några av de områden där Vänsterpartiet lagt fram motioner

under mandatperioden och därför inte har egna yrkanden i detta betänkande.

2. Miljöpolitikens inriktning m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I detta betänkande behandlas endast motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 1997. Vi förväntade oss att den av regeringen aviserade

propositionen om den framtida miljöpolitiken skulle presenteras för riksdagen

i

så god tid att propositionen och följdmotioner skulle kunna behandlas under

detta riksmöte. Därför avvaktade vi i Miljöpartiet de gröna med en del av våra

synpunkter på miljöpolitiken och skrev inte motioner under den allmänna

motionstiden. Av den anledningen saknas i betänkandet många av de synpunkter

som vi skulle ha framfört under den allmänna motionstiden om vi då hade känt

till att propositionen inte skulle lagts fram vid den tidpunkt som regeringen

hade aviserat.

I några frågor där Miljöpartiet de gröna har framställt motionsyrkanden, men

där jag inte har reserverat mig, kommer jag att nedan framföra vissa

synpunkter.

3. Hotbildsdepartement

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motion 1997/98:Jo752 (mp) anförs att regeringen bör tillskapa ett

Hotbildsdepartement. En enig riksdag har slagit fast att hotbilden är breddad

från att ha varit enbart militär till att omfatta bl.a. miljöhot, sårbarheten

i

samhället, vattenbrist, kärnkraft och ökande sociala och ekonomiska klyftor i

samhället. Det borde åtföljas av en strukturell förändring genom att man

skapar

ett Hotbildsdepartement. Detta departement skulle handha alla större

investeringar och prioritera anslagen efter den totala hotbilden. Detta skulle

leda till en rimligare fördelning mellan t.ex. försvarsbudgeten och

miljöbudgeten. En annan viktig aspekt är sårbarheten i samhället. I ett

Hotbildsdepartement skulle varje större projekt granskas ur

sårbarhetssynpunkt.

Miljöpartiet de gröna anser det viktigt att tänka fritt och nytt. Vi avser

att återkomma i denna fråga på annat sätt.

4. Terrängkörningslagen

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Hösten 1996 tog riksdagen ställning till regeringens förslag om skoterkörning

i

samband med en proposition om ändring i bl.a. terrängkörningslagen. I samband

härmed beslutade riksdagen att förare av snöskoter i vart fall skulle inneha

traktorkort. Eftersom vi anser att frågan om traktorkort saknar relevans i

sammanhanget borde beslutet ha omprövats i samband med utskottets behandling

av

de motioner i frågan som tas upp i detta betänkande.

5. Terrängkörningslagen

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Eftersom terrängskoter bara i undantagsfall får framföras på allmän väg delar

vi uppfattningen att traktorkörkort inte är den typ av förarlicens som bäst

motsvarar de krav som ställs på den som framför terrängskoter. Centerpartiet

har i en kommittémotion nyligen begärt att regeringen skall återkomma till

riksdagen med förslag till enklare förfarande vad gäller behörighetskrav för

att framföra terrängskoter. Denna motion behandlas i annat sammanhang.

6. Miljöstationer för fritidsbåtar

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

Det är enligt vår mening uppenbart att övergripande regler saknas för de

miljöstationer som bedriver tvättning av båtar. På flera orter har problem

uppstått när det gäller placeringen av sådana anläggningar. Det är inte

ovanligt att lokala politiker inte har haft en positiv inställning utan varit

splittrade i sina beslut trots att s.k. tunga myndigheter varit beredda att

godkänna etableringen av sådana anläggningar. Vi anser att utskottet borde ha

behandlat denna fråga och därmed medverkat till att oantastliga och enhetliga

regler skapats, regler som också blir gällande i hela landet. Ett sådant

ställningstagande hade kunnat utgöra hjälp och vägledning vid beslut på lokal

nivå, bl.a. beträffande anläggningar för miljöstationer med båttvätt.

7. Östersjöns miljö

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Vänsterpartiet har i ett flertal sammanhang aktualiserat behovet av

strategiska

satsningar för att minska den negativa miljöbelastningen på Östersjön. Inom

olika forum pågår arbete på detta område, där regeringen också är pådrivande.

Vänsterpartiet anser dock att arbetet måste intensifieras och avser att

återkomma i frågan under nästa mandatperiod.

8. Oljeletning i Skagerrak

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Vänsterpartiet anser att oljeborrning inte skall få förekomma i Skagerrak.

Enligt utskottets majoritet delar regeringen den uppfattningen. Vänsterpartiet

har därför valt att inte reservera sig i detta betänkande men kommer att noga

följa regeringens fortsatta agerande i frågan.

9. Åtgärder mot försurningen

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Försurningen har drabbat Sverige mycket hårt. Fler än 20 000 sjöar och mer än

120 000 kilometer rinnande vatten är allvarligt påverkade av försurningen.

Genom kalkningsverksamheten avgiftas våra sjöar och vattendrag så att en

normal

flora och fauna kan återskapas. Ökade insatser behövs för att försurningen av

landets sjöar och vattendrag skall kunna minska. Vi anser att regeringen bör

redovisa en långsiktig strategi för minskning av försurningsskadorna med

rekommenderade anslagsnivåer till kalkning och åtgärder för minskning av

kväveläckaget från olika samhällssektorer. Vi har emellertid avstått från att

i

detta sammanhang avge någon reservation i denna fråga.

10. Färskvatten i avloppssystem

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Motion Jo726 (mp) tar upp frågan om den globala vattensituationen. Som

framhålls i motionen är vatten i dag en bristvara på många håll i världen. Man

räknar med att situationen inom en generation kommer att bli akut på många

håll. Grundvattennivån sjunker på många håll, t.ex. i Peking, vatten nyttjas

så

hårt att ekosystem kollapsar, t.ex. i Aralsjön, och fossilt vatten nyttjas för

konstbevattning, t.ex. i USA. Detta förhållande är inte långsiktigt hållbart

och risken är stor att vattenbrist kan orsaka framtida konflikter mellan

länder.

I Sverige har vi emellertid så stor tillgång till friskt vatten att vi

transporterar urin och fekalier i dricksvatten. Det är enligt Miljöpartiet de

grönas åsikt helt befängt, och vi anser att tekniskt goda lösningar måste

prioriteras och vidareutvecklas för att en annan tingens ordning skall komma

till stånd. Detta är en fråga som vi avser att återkomma till i annat

sammanhang.

11. Handlingsplan mot buller

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Även när det gäller frågan om buller har Vänsterpartiet agerat tidigare. De

synpunkter som framförs i reservation 20 handlar främst om buller inom

flygvapnets område. Vänsterpartiet kan i allt väsentligt dela uppfattningen i

reservationen att det, för de människor som lever nära höga bullernivåer, är

för lång tid att vänta till år 2003, då åtgärdsprogrammets första etapp skall

genomföras. Jag har emellertid valt att inte reservera mig eftersom ett antal

konkreta fall för närvarande överprövas av regeringen.

12. Inriktning av kemikaliearbetet

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Eftersom regeringen som framgår av utskottets betänkande inte presenterat en

miljöpolitisk proposition i tid för behandling under vårriksdagen, redovisar

vi

i detta sammanhang grunddragen i den kemikaliepolitik som vi anser bör gälla

för framtiden.

Det finns enligt vår mening flera skäl till varför vi måste tänka om på

kemikalieområdet. Ett skäl är att riskerna med kemikalier är mer komplicerade

och svårbedömda än tidigare, ett annat är att användningen av organiska,

långlivade bioackumulerbara ämnen som människan framställt utgör ett direkt

hot

mot en hållbar utveckling.

Vi anger nedan några hörnstenar i en framtida politik.

Ð Den s.k. försiktighetsprincipen måste komma till större användning än

hittills. Detta är enligt vår mening den kanske viktigaste frågan i detta

sammanhang. Kemikaliepolitiken måste bygga på en allt högre grad av agerande

redan vid vetenskapligt grundad misstanke om att en skada kan inträffa.

Företagen måste ännu tydligare än hittills visa att de ämnen som används är

säkra, dvs. den omvända bevisbördan måste tillämpas oftare. Ansvaret härför

måste ankomma på företagen.

Ð Lagstiftning och tillsyn måste givetvis utvecklas. I ett EU-perspektiv är

det än mer angeläget än tidigare med tydliga, stränga och gemensamma regler.

Vidare krävs mer generella angreppsmetoder. Eftersom varje ämne inte kan

undersökas för sig, måste utgångspunkten vara de egenskaper som inte är

önskvärda. Härifrån kan sedan åtgärder sättas in mot grupper av ämnen. I

detta sammanhang är varuperspektivet viktigt. Tyngdpunkten i

kemikaliearbetet måste förskjutas från kemikalierna i dess rena former till

att omfatta de varor i vilka ämnena ingår.

Ð Slutligen måste nya arbetsmetoder för myndigheterna utgöra ett viktigt

inslag i det kommande kemikaliearbetet. Vi anser att en stor del av ansvaret

för kemikaliearbetet skall ankomma på företagen. Detta innebär emellertid

att även myndigheterna måste anpassa sitt arbete till detta förhållande. De

måste finna sin nya roll och på nya vägar stimulera företagen att byta ut de

farliga kemikalierna. Samtidigt måste myndigheterna kunna förlita sig på en

sträng lagstiftning.

Vi avser att återkomma i denna fråga i samband med riksdagens behandling av

den

miljöpolitiska propositionen.

13. Båtbottenfärger

Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson, Eva Björne och Peter Weibull Bernström (alla

m) anför:

I betänkandet redovisas att frågan om båtbottenfärger för närvarande

uppmärksammas på flera håll. Vi har emellertid erfarit att tillräckligt

effektiva alternativa system för framställning av båtbottenfärger är under

utveckling. Det är enligt vår mening av vikt att forskning och praktiska

försök

på området stimuleras, så att ofarliga båtfärger och godtagbara tekniska

lösningar kan erbjudas båtägarna till rimliga kostnader.

Som anförs i motion Jo717 (m) bör regeringen snarast göra en bedömning av

hela området och återkomma till riksdagen med förslag som baseras på mer

realistiska förutsättningar än vad tidigare varit fallet. Vi har emellertid

avstått från att i detta sammanhang reservera oss till förmån för motionen men

avser att återkomma i frågan om det visar sig nödvändigt.

14. Användning av amalgam

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna har under åren starkt engagerat sig mot användningen av

amalgam. Jag anser det märkligt att det fortfarande ifrågasätts att 12 000

människor har drabbats av sjukdom orsakad av kvicksilver i amalgam. I alla

andra sammanhang anses kvicksilver som en metall som skall bort ur hanteringen

eftersom den är farlig för miljön och även för människan. När det är fråga om

användningen av denna farliga metall inom odontologin hävdas emellertid

fortfarande att tillräcklig kunskap saknas om ämnets farlighet. Detta finner

jag oacceptabelt och jag ser med stor oro på det faktum att användningen av

amalgam nu tycks öka. Miljöpartiet de gröna anser att kvicksilver inte hör

hemma i ett samhälle som säger sig vilja bli ekologiskt långsiktigt hållbart.

Användningen av kvicksilver bör avvecklas, även som beståndsdel i

tandvårdsmaterial.

Jag har inte reserverat mig i detta betänkande utan förutsätter att frågan

kommer att behandlas i regeringens miljöpolitiska proposition. Jag avser att

återkomma till frågan om avveckling av kvicksilveranvändningen i detta

sammanhang.

15. Danmarks tolkning av begränsningsdirektivet

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Begränsningsdirektivet är det direktiv som oftast används för att begränsa

användningen av kemikalier i EU. Direktivet är baserat på artikel 100a i EG-

fördraget och därigenom totalharmoniserande. Harmoniseringen gäller emellertid

endast de användningsområden och produkter som uttryckligen omnämns i

direktivet. Medlemsländerna kan införa nationella regler för övriga ämnen och

produkter som ännu inte omnämnts i direktivet. Dessutom kan det också

ifrågasättas om de ämnen som uttryckligen regleras i direktivet är

underkastade

regeln om totalharmonisering.

Danmark tolkar sedan länge direktivet som minimiliknande, vilket ger

danskarna större flexibilitet för egna initiativ. Den danska miljöstyrelsen

uppger att bakgrunden till denna tolkning är att graden av harmonisering när

det gäller ett direktiv dels beror på vilken regel i fördraget som direktivet

är baserat på, dels på själva ordalydelsen av direktivet i fråga. Enligt

ordalydelsen av direktiv 76/769/EG saknas en s.k. frihandelsklausul. Som

exempel på tillämpning av detta direktiv kan nämnas Danmarks införande av ett

nationellt förbud mot PCP år 1992. Förbudet infördes mot bakgrund av

direktivets minimiliknande karaktär, och den danska regeringen ansåg därför

inte att kommissionen skulle notifieras i enlighet med artikel 100a i EG-

fördraget. Denna tolkning och det införda förbudet mot PCP har inte anmälts

till domstolen, och det finns följaktligen inget domstolsutlåtande som

klarlägger om Danmarks agerande stod i överensstämmelse med direktivet.

Frågan om en svensk tolkning av begränsningsdirektivet är av stor betydelse

för Sveriges fortsatta roll i EU. Skulle domstolen finna den danska tolkningen

felaktig, bör enligt min mening den svenska regeringen redovisa uppfattningen

att direktivet och EG-rätten inte fungerar tillfredsställande och klart uttala

att det existerande systemet dessutom omöjliggör genomförandet av många

internationella överenskommelser, t.ex. generationsmålet i

Esbjergdeklarationen. Även EU har ju undertecknat Esbjergdeklarationen.

Jag anser att samma typ av argumentation som den ovan förda måste användas

när det gäller Sveriges fyraåriga undantag från EG:s kemikalielagstiftning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet..........................................12

Miljöpolitik m.m. 12

Inledning 12

Motionerna 12

Utskottets överväganden 13

Vatten- och luftvård 17

Motionerna 17

Utskottets överväganden 19

Kemikaliekontroll 25

Motionerna 25

Utskottets överväganden 27

Kretslopp, avfall, återvinning, m.m. 29

Motionerna 29

Utskottets överväganden 31

Miljöarbetet inom EU 34

Motionerna 34

Utskottets överväganden 36

Naturvård, biologisk mångfald m.m. 40

Motionerna 40

Utskottets överväganden 42

Hemställan 47

Reservationer......................................51

Särskilda yttranden................................78