Bet. 1997/98:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU03

Jordbruk m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 56 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år

1996 om jordbruk m.m. Motionerna avser bl.a. frågor om den svenska

jordbrukspolitiken, reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik,

mjölkkvoter, ekologisk odling, biodling och fäbodbruk. Samtliga yrkanden

avstyrks.

Till betänkandet har fogats fem reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1996/97:Jo201 av Ragnhild Pohanka och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur fäbodbruket skall kunna

bevaras och utvecklas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vad en ökad fäboddrift betyder ur sårbarhets- och

beredskapssynpunkt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att behovet av en snabb handläggning är stort, då antalet fäbodar

minskar för varje år,

4. att riksdagen hos regeringen begär att den inom EU driver frågan om

behovet av särregler,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den bör se till att fäboddriften regleras på ett juridiskt

oantastligt och långsiktigt sätt.

1996/97:Jo204 av Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarandet av fäbodarna,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av fäbodarnas

natur under naturvårdslagen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av kulturmiljön i

en särskild förordning under kulturminneslagen.

1996/97:Jo205 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär skyndsam utredning och förslag till lagändring för att främja

fäboddriften.

1996/97:Jo206 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket.

1996/97:Jo209 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att fäbodarna kan brukas

effektivt även i framtiden.

1996/97:Jo210 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet,

1996/97:Jo213 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av

svenska fäbodar.

1996/97:Jo218 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör

uppmana EU att införa tullfrihet för kravodlade bananer.

1996/97:Jo219 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mjölkkvoter för fjällkor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om SKB, och om att sparsamt använda nordisk sperma för att undvika

inavel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att för avel endast använda avkommebedömda tjurar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att för avel endast använda tjurar som undersökts vad det angår

ärftliga defekter,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att även fjällkor med inslag av övriga nordiska länders kulliga

boskap skall erhålla ursprungsbidraget för fjällkor.

1996/97:Jo220 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillskapa en extra kvotförsäljningsomgång för 1996 i region 1.

1996/97:Jo223 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en extra omgång

handel med mjölkkvoter avseende kvotåret 1996.

1996/97:Jo224 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av

den svenska potatisbranschens ställning, svårigheter och möjligheter.

1996/97:Jo227 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av sockerkvot för

Gotland så att sockerproduktionen där kan ske i minst den omfattning som sker

för närvarande.

1996/97:Jo228 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skydd för fäbodbruket.

1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om biodlingen och dess villkor och möjligheter att överleva i Sverige.

1996/97:Jo232 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av fäbodar.

1996/97:Jo236 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av miljömotiven för

handelsgödselbeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändring av EU:s jordbrukspolitik,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mjölkkvoterna,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nivån på miljö- och djurskyddsreglerna inom EU,

13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av regler som påverkar

etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Jo239 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av

befintlig åkermark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas

in vid utformningen av jordbrukspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om genomförandet av en konsekvensanalys av jordbruksnäringens

betydelse och konkurrensvillkor gentemot omvärlden,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till

jordbruksnäringen skall tillämpas,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för målsättningen att minst hälften av

det europeiska jordbruket skall drivas enligt ekologiska principer år 2025.

1996/97:Jo240 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att

kartlägga svenska bönders konkurrenssituation i relation till övriga EU:s

medlemsländer.

1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsplan för hur 10-

procentsmålet för ekologisk odling skall förverkligas, i enlighet med vad som

anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för halvering av

handelsgödselanvändningen till år 2000 jämfört med 1994, i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för att minska

användningen av kemiska bekämpningsmedel till år 2000 med 80 procent, jämfört

med 1994, i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av lågdospreparatens giftverkan.

1996/97:Jo243 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att

Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett

gemensamt uppdrag att föreslå åtgärder för bevarande av svenska fäbodar.

1996/97:Jo245 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet.

1996/97:Jo250 av Ingvar Eriksson m.fl. (m, mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning

med uppgift att klargöra den svenska biodlingens situation och

framtidsmöjligheter.

1996/97:Jo254 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning angående svensk

biodling.

1996/97:Jo520 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas

3. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora driver kravet

på en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.

1996/97:Jo604 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningar för utvecklingen av högvärdiga och

konkurrenskraftiga livsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av agroindustriella kluster,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av en konkurrenskraftig råvaruproduktion till

livsmedelsindustrin.

1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att avreglera jordbrukspolitiken inom EU.

1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna.

1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omfördelning av mjölkkvoter.

1996/97:Kr283 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fäbodar.

Utfrågning

Representanter för Jordbruksverket har lämnat information om vissa

jordbrukspolitiska frågor.

Utskottet

Jordbrukspolitik m.m.

Utskottets överväganden

Sveriges medlemskap i EU innebär att svenskt jordbruk omfattas av EU:s

gemensamma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP) som också har

starka regionalpolitiska inslag. Som utskottet tidigare framhållit i olika

sammanhang är det viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla

delar. Länsstyrelserna har den betydelsefulla uppgiften att administrera de

olika strukturstöden som rör jordbruket och har därmed också ett ansvar för

områden som på ett gynnsamt sätt stöder och kompletterar varandra i

utvecklingen av ett mångfasetterat och miljövänligt lantbruk med

kulturmiljövård som ett centralt inslag. Miljö- och regionalpolitiska hänsyn

samt incitament till en inriktning mot kvalitet skall prioriterats i stället

för kvantitet. Därmed skall det svenska jordbrukets ställning på EU-marknaden

stärkas och grunden läggas till ett långsiktigt uthålligt jordbruk. Denna syn

på den svenska jordbrukspolitiken sammanfaller med den av regeringen i

budgetpropositionen för innevarande budgetår redovisade bedömningen av det

svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin som framtidsnäringar

(prop. 1996/97:1). Dessa näringars villkor har stor betydelse för möjligheten

att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt, regional balans,

landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning. Vidare konstaterades att EU-

medlemskapet har inneburit fördelar för såväl primärproduktionen som

förädlingsledet. Svensk livsmedelsexport har ökat betydligt.

Livsmedelsindustrins fortsatta konkurrenskraft bygger på möjligheten att

vidareutveckla en produktion som bättre möter konsumenternas krav på hög

kvalitet, miljöhänsyn och omsorg om djur. En livsmedelspolitik som främjar en

sådan utveckling ger därför den svenska livsmedelsproduktionen

konkurrensfördelar.

Såväl den nationella som den europeiska livsmedelspolitiken måste dessutom

ha ett globalt perspektiv. I en värld där de rika länderna dumpar sin

överskottsproduktion i bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i

dessa delar av världen att accelerera och en fortsatt ensidig exportproduktion

av specialgrödor att ytterligare utarma landsbygden och jordarna. Ländernas

förmåga att försörja sig själva minskar. Den nationella livsmedelspolitiken

måste därför inte bara integreras i CAP utan även, liksom EU:s, ses och

förstås i sitt globala sammanhang. På längre sikt måste det ekonomiska och

ekologiska hållbarhetsperspektivet prägla livsmedelsproduktionen om behoven

från en ökande befolkning skall kunna mötas. Detta förhållningssätt var också

en viktigt utgångspunkt för det svenska deltagandet vid FAO:s

världslivsmedelstoppmöte i november 1996.

Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet mellan å ena

sidan vad riksdag och regering vid flera tillfällen uttalat när det gäller

inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken och å andra sidan de krav som

förs fram i motionerna Jo206 (m) yrkande 1 och Jo239 (kd) yrkandena 1, 2 och 3

beträffande sysselsättning, regional balans och långsiktiga och stabila

spelregler. Utskottet anser därmed att det inte finns anledning att nu förorda

något ytterligare uttalande från riksdagens sida i enlighet med förslagen i

motionerna. Motionerna avstyrks i berörda delar.

Glesbygdsverket har i mars 1997 redovisat sitt uppdrag att utreda och

analysera aktuella servicefrågor i glesbygds- och landsbygdsområden.

Resultatet har remissbehandlats under sommaren och kommer att utgöra en del av

underlaget för den regionalpolitiska proposition som regeringen har för avsikt

att lägga under innevarande höst. Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att motion Jo236 (m) yrkande 13 om en översyn av regler som påverkar

etablerings- och servicemöjligheterna på landsbygden lämnas utan vidare

åtgärd.

Regeringen har tillsatt en utredning om vissa frågor av särskild betydelse

för livsmedelssektorns omställning och expansion (dir. 1996:73). Utredaren

skall göra en analys av jordbrukets konkurrenskraft och lägga fram förslag

till bl.a. åtgärder som behövs för att svenskt lantbruk skall ha jämbördiga

villkor med omvärlden. Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar även

trädgårdsnäringen. Ett slutbetänkande väntas under hösten 1997. I avvaktan på

resultatet av utredningen och den fortsatta beredningen av dessa frågor anser

utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande om

jordbruksnäringens konkurrensvillkor gentemot omvärlden. Utskottet föreslår

därför att motionerna Jo224 (fp), Jo239 (kd) yrkande 4, Jo240 (kd) och Jo604

(m) yrkande 5 avslås.

Med anledning av de i motion Jo604 framförda synpunkterna beträffande

agroindustriella kluster och förutsättningarna för utvecklingen av högvärdiga

och konkurrenskraftiga livsmedel vill utskottet anföra följande. I dag finns

det i Sverige tre centrum för FoU-verksamhet inom livsmedelsområdet. Dessa är

Uppsala, Lund och Göteborg. De två första är universitet med råvaruinriktning

respektive förädlingsinriktning. I Göteborg finns industriforskningsinstitutet

(SIK) som arbetar mera industrinära än de grundforskningsinriktade

universiteten. SIK har 120 medlemsföretag, varav 20 % finns i Skåne. Via dessa

har SIK kontakter med cirka 500 driftsenheter i svensk livsmedelsindustri.

Enligt vad utskottet erfarit kompletterar de olika centrumen för

livsmedelsforskning varandra väl. För industrin är det inte viktigast var de

ligger i landet utan att de har kompetens. Gränsdragningsproblemen mellan de

olika forskningsråden kan hanteras via den samarbetsnämnd som forskningsråden

har. Det är naturligt att ett område som spänner från råvaruproduktion till

medicinska frågor hanteras i skilda fora. Mot bakgrund av det anförda föreslår

utskottet att motion Jo604 (m) yrkandena 1 och 4 lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller den fortsatta reformeringen av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik (CAP) delar utskottet regeringens bedömning, såsom den senast

kom till uttryck i budgetpropositionen för innevarande år (1996/97:1).

Regeringen har därvid klart deklarerat sin ambition att medverka till en

fortsatt och utvidgad reform av CAP.

Sedan sommaren 1995 har den parlamentariska KomiCAP-kommittén utrett hur den

förestående reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör se ut. Kommittén

överlämnade sitt betänkande till regeringen den 29 juni 1997 (SOU 1997:102).

Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att det är angeläget att den

gemensamma jordbrukspolitiken reformeras på ett sådant sätt att jordbrukets

resurser tas till vara på bästa sätt i framtiden. Man föreslår därför som mål

att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall syfta till att möjliggöra ett brett

och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser och ett långsiktigt

hållbart jordbruk. Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken

även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel

bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras och främjas,

kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas, miljöbelastningen

minimeras, animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav, en

regional balans och en levande landsbygd främjas samt att ett internationellt

konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas.

Kommittén framhåller vidare att en ny gemensam jordbrukspolitik måste

utformas så att produktionen ges bästa möjlighet att nå de mål som

föreslagits. Det är viktigt att samhället lagstiftar om åtgärder respektive

betalar för tjänster som leder till att målen uppnås. För att uppnå ett brett

och varierat utbud av säkra livsmedel måste samhället se till att konkurrensen

fungerar i alla led och att producenten ansvarar för att livsmedlen är säkra

samt informerar om livsmedlens produktionsmetoder, innehåll m.m. Utbildning

och information från samhällets sida är andra åtgärder som kan bidra till att

målen uppfylls. EU:s nuvarande marknadsregleringar motverkar generellt en

utveckling där konsumenterna styr utbudet av livsmedel och behövs därför inte.

För att uppnå de miljömål som föreslagits behövs en gemensam lagstiftning som

definierar minimikraven för tillåten miljöbelastning med möjligheter till att

ha strängare miljökrav på nationell nivå. Därutöver bör jordbruket ersättas

för olika typer av miljötjänster som t.ex. biologisk mångfald, varierande

odlingslandskap och kulturmiljöer. Vidare behövs strängare lagstiftning än den

nuvarande för att uppnå en bättre djurmiljö inom hela EU. Lagstiftningen bör

så långt som möjligt vara gemensam, men enskilda länder måste bl.a. av etiska

skäl ha möjlighet att ha strängare nationella krav. Ambitionsnivån för den

gemensamma lagstiftningen på såväl miljö- som djur-området bör vara hög. För

att främja en regional balans och levande landsbygd är det rimligt att stöd

kan lämnas för att främja dessa ändamål. Detta bör ske inom ramen för en

gemensam lagstiftning och i samarbete med andra sektorer i samhället.

Åtgärderna bör utformas så att flexibilitet och strukturutveckling inom

jordbruket underlättas.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att alla torde vara överens om att

EU:s nuvarande jordbrukspolitik måste förändras och härför krävs en

grundläggande reformering. De långsiktiga målen för den gemensamma

jordbrukspolitiken, som KomiCap-kommittén redovisat, bör kunna ligga till

grund för en gemensam svensk linje som bl.a. innebär ökat konsumentinflytande,

mer miljö- och djurskyddshänsyn och en ytterligare marknadsorientering. Med

det anförda och i avvaktan på den skrivelse i ämnet som regeringen har för

avsikt att lämna till riksdagen under våren 1998 föreslår utskottet att

motionerna Jo236 (m) yrkandena 2 och 11, Jo239 (kd) yrkande 15, Jo520 (v)

yrkande 3 och Jo729 (fp) yrkande 10 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Mjölkkvoter m.m.

Utskottets överväganden

Enligt vad utskottet erfarit föranledde utvecklingen beträffande mjölkkvoterna

under hösten 1996, med ökande invägningar till mejerierna och den för region 1

förhållandevis stora efterfrågan av kvot, en extra handel med kvoter under

pågående kvotår (oktober-96). Denna extra kvothandel för år 1996 innebar för

norra Sveriges del ett utbud på 3 miljoner kg och en efterfrågan som uppgick

till 43 miljoner kg. Vidare har den ordinarie handelsomgången avseende år 1997

genomförts. För norra Sveriges del (region 1) uppgick efterfrågan till 58

miljoner kg med ett utbud på 7 miljoner kg. I region 2 var efterfrågan 11

miljoner kg och utbudet 15 miljoner kg. I region 3 var motsvarande siffror 120

respektive 86 miljoner kg. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att

det i motionerna Jo210 (m) yrkande 7, Jo220 (v) yrkande 3, Jo223 (fp), Jo245

(c) yrkande 6 och A431 (s) yrkande 6 framförda kravet på en extra

försäljningsomgång av mjölkkvoter tillgodosetts. Motionerna avstyrks.

Enligt förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. är mjölkkvoten knuten

till ett företag. Med företag förstås samtliga produktionsenheter som drivs av

den enskilde producenten. Med produktionsenhet förstås enligt Jordbruksverkets

föreskrifter (SJVFS 1995:20) den eller de djurstallar med tillhörande mark där

mjölkproduktionen bedrivs. Detta innebär att mjölkkvot ej kan vara knuten till

ett rent markarrende, s.k. tillskottsarrende. Därmed riskerar inte heller

företagaren att utan förvarning bli av med del av kvot vid förändring av

tillskottsarrendet. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo210 (m)

yrkande 8 och Jo245 (c) yrkande 7.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan beträffande en reformering av den

gemensamma jordbrukspolitiken är utskottet inte berett att i detta sammanhang

tillstyrka förslag till förändringar av det nuvarande mjölkkvotssy-stemet.

Därmed avstyrks motionerna Jo219 (mp) yrkande 1 och Jo236 (m) yrkande 3.

Ekologisk odling m.m.

Utskottets överväganden

Jordbruket utgör en viktig faktor i ambitionen att skapa ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Livsmedelspolitiken skall främja såväl en utveckling av

det ekologiska jordbruket som ökad miljöhänsyn i det konventionella

jordbruket. Riksdagen har satt som mål att 10 % av åkerarealen odlas

ekologiskt år 2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur

målet skall nås (rapport 1996:3). Enligt aktionsplanen krävs

sammanfattningsvis prioriterade insatser i form av ekonomiskt stöd till

samhällsinformation, rådgivning, utbildning, försöks- och

utvecklingsverksamhet samt forskning för att nå detta mål. Regeringen har i

samband med riksdagens behandling av budgeten för år 1997 framhållit att

Jordbruksverkets aktionsplan skall genomföras. Under anslaget B 6

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket anvisades 15 miljoner kronor för

budgetåret 1997 till försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande

åtgärder inom området ekologisk produktion. Inom miljöprogrammet finns ett

särskilt delprogram för främjande av ekologisk odling. Vidare utökades

jordbrukets miljöprogram varigenom insatserna för att utveckla det

konventionella jordbruket mot en ekologiskt hållbar produktion kan öka.

Särskild hänsyn tas till behovet att stödja och stimulera vallproduktion.

Därigenom ges animalieproduktionen ökat stöd, vilket bidrar till bibehållande

av öppna landskap. Vidare har ett nytt investeringsstöd till jordbruket

införts (120 miljoner kronor). Stödet riktas främst till insatser för miljö-

och djurskyddsinvesteringar (prop. 1996/97:1, JoU1, rskr. 113-114). Med

anledning av 1997 års ekonomiska vårproposition har riksdagen beräknat en

utökad ram för utgiftsområde 23 med 700 miljoner kronor för en utvidgning av

miljöprogrammet (prop. 1996/97:150, FiU20, rskr. 284). I sin skrivelse om

arbetet under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle

(skr. 1996/97:50 s. 21) framhåller regeringen att arbetet med att miljöanpassa

verksamheten inom jordbruket fortsätter. Regeringen säger sig förfoga över

en mängd åtgärdsförslag och styrmedel för att genomföra dessa. En samlad

redovisning planeras att föreläggas riksdagen senare i år. Utskottet får

således anledning att återkomma till de frågor som tas upp i motionerna Jo241

(mp) yrkande 1 och Jo759 (fp) yrkande 14 beträffande en åtgärdsplan för hur

målet för den ekologiska odlingen skall nås och miljöhänsynen inom de areella

näringarna. Utskottet föreslår därför att berörda motionsyrkanden lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Naturvårdsverket har i samråd med Jordbruksverket presenterat ett förslag

till åtgärdsprogram för att reducera jordbrukets kvävebelastning (rapport

4561). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar har växtnäringsläckaget minskat

med 25-30 % jämfört med år 1985. I detta sammanhang bör även utredningen om

vattenavrinningsområden uppmärksammas. I ett delbetänkande, En ny

vattenadministration (SOU 1997:99), föreslås bl.a. ett nytt administrativt

system för vattenavrinningsområdena med cirka tio avrinningsdistrikt och

motsvarande antal ansvariga avrinningsmyndigheter. För varje

avrinningsdistrikt bör miljökvalitetsmål beslutas. Sådana mål kommer till stor

del att bestå av miljökvalitetsnormer. Avrinningsmyndigheten skall ges ansvar

för att ta fram och fastställa åtgärdsplaner i syfte att uppnå

miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer samt övriga krav till följd av

såväl internationell som nationell lagstiftning. När det gäller samverkan inom

avrinningsdistrikt och avrinningsområden framhålls betydelsen av att berörda

intressenter som myndigheter, kommuner, vattenvårdsförbund, organisationer och

företag ges möjlighet att påverka arbetet med åtgärdsplaner m.m. Vidare

konstateras att miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan

jordbrukare inom ett delavrinningsområde, ger en möjlighet till ökat lokalt

engagemang. Det bidrar även till att öka kunskaperna ute i brukarleden vad

gäller sambanden mellan t.ex. marktyp, brukningsmetoder och miljöpåverkan. För

att möjliggöra lokal samverkan kring utsläppsreducerande åtgärder krävs enligt

utredningen, i ett första steg, att man kan byta åtgärder jordbrukare

sinsemellan samt att man kan ersätta åtgärder i sitt jordbruk med åtgärder på

annan plats inom avrinningsområdet. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om

jordbrukets kvävebelastning föremål för ytterligare beredning, och ett

slutligt förslag kommer att lämnas under andra halvåret 1997. Det anförda

innebär att utskottet inte är berett att föreslå något uttalande om en plan

för halvering av handelsgödselanvändningen till år 2000. Motion Jo241 (mp)

yrkande 2 avstyrks därmed.

Med anledning av de i motion Jo241 yrkandena 3 och 4 framförda kraven

beträffande en plan för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel

och en utredning om lågdospreparatens giftverkan vill utskottet framhålla

följande. Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska riskerna för människa

och miljö vid användningen av bekämpningsmedel avslutades år 1996. Målet för

programmet är att användningen av aktiv substans i bekämpningsmedel skall

reduceras med 75 % utifrån genomsnittet för perioden 1981-1985. Enligt vad

utskottet erfarit är prognosen för att målet skall nås god. Ett nytt

handlingsprogram för perioden 1997-2001 har redovisats till regeringen av

Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen (se skr. 1996/97:50 s. 21). Vidare

kan nämnas att det under anslaget B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

anvisades 9 miljoner kronor för budgetåret 1997 till försöks- och

utvecklingsverksamhet inom bekämpningsmedelsprogrammet. Med det anförda

avstyrks motion Jo241 (mp) yrkandena 3 och 4 i den mån den inte kan anses

tillgodosedd.

Som utskottet redovisat ovan har regeringen för avsikt att senare i år

förelägga riksdagen en samlad redovisning beträffande jordbrukets

miljöanpassning. Härvid kommer även frågan om användningen av ekonomiska

styrmedel att uppmärksammas. Utskottet anser det lämpligt att avvakta denna

redovisning och avstyrker därför de i motionerna Jo236 (m) yrkande 1 och Jo239

(kd) yrkande 9 framförda kraven beträffande miljöavgifter i jordbruket.

Biodling

Utskottets överväganden

Biodlingen är av stor betydelse för fruktodlingen, övrig trädgårdsnäring och

jordbruket. Näringen representerar stora biologiska och ekonomiska värden. Det

är därför nödvändigt att förutsättningarna för binäringens fortlevnad kan

garanteras. Som framhålls i motionerna Jo230 (m) yrkande 1, Jo250 (m, mp) och

Jo254 (c) har biodlingens omfattning i Sverige minskat de senaste tio åren.

Bipopulationen har minskat med nära en tredjedel och det finns en uppenbar

risk att denna nedåtgående trend fortsätter bl.a. på grund av bristande

lönsamhet och svårbekämpade bisjukdomar. Det kan därför finnas skäl att på ett

eller annat sätt klargöra den svenska biodlingens situation och framtida

möjligheter.

Samhällets stöd till biodlingen uppgår för närvarande till mellan 2 och 3

miljoner kronor årligen. Bifonden disponerar ca 300 000 kr och vidare står 400

000 kr till förfogande för sjukdomsanalyser och information. Tillsynen

beräknas kosta ca 1,5 miljoner kronor per år och till fortbildning anslås

mellan 300 000 och 400 000 kr. Den 25 juni 1997 antogs en EG-förordning (EG)

nr 1221/97 om allmänna tillämpningsregler för åtgärder som syftar till att

förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung. För detta syfte

får medlemsstaterna införa nationella program för varje år som bl.a. innebär

ekonomiskt stöd, utbildning, forskning och utveckling, marknadsföring och

sjukdomsbekämpning. Programmet, som totalt beräknas omfatta 130 miljoner

kronor och förutsätter en självfinansiering med 50 %, skall utarbetas i nära

samarbete med branschorganisationer och kooperativ för biodlare. Det skall

godkännas av kommissionen. För att kunna komma i åtnjutande av EU:s

samfinansiering skall medlemsstaterna redovisa en studie över strukturen inom

landets biodlingssektor såväl på produktionsnivå som på saluföringsnivå senast

den 15 december 1997. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att inom

kort lämna ett sådant uppdrag till Jordbruksverket.

Mot bakgrund av det anförda föreslås att motionerna Jo230 (m) yrkande 1,

Jo250 (m, mp) och Jo254 (c) nu lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet

förutsätter därvid att regeringen i annat lämpligt sammanhang lämnar en

redovisning till riksdagen beträffande den fortsatta utvecklingen inom

näringen, eventuellt i samband med att det nationella programmet redovisas.

Fäbodbruket m.m.

Utskottets överväganden

Det äldre jordbrukslandskapet bryts upp och fragmenteras alltmer.

Landskapstyper som tidigare omfattade stora arealer styckas nu sönder och den

ursprungliga mosaiken av olika biotoper försvinner. Kvar finns endast rester

av det tidigare mångformiga och levande landskapet. Vissa markslag och miljöer

är nu i en del fall så få och vitt spridda att växt- och djurarter som är

beroende av dessa livsrum riskerar att dö ut. Detta gäller inte minst de arter

som är bundna till fäbodvallar och fäbodskogar, som nu hör till

odlingslandskapets mest hotade miljöer och naturtyper.

I Naturvårdsverkets strategi för säkerställandearbetet, vilken redovisades

år 1991 i skriften Naturvårdsplan för Sverige, prioriteras bland

odlingsmiljöerna just naturliga slåtter- och betesmarker inklusive skogsbeten

och andra utmarksbeten. Vidare framhålls vikten av att uppnå en god

representation bland bevarade områden så att variationsrikedomen kan främjas

och bevaras. Odlingslandskapet med dess naturliga slåtter- och betesmarker är

en naturresurs av stor betydelse med utgångspunkt från bl.a. biologiska och

kultur-historiska värden. Vid säkerställandet prioriteras områden med särskilt

hotade naturtyper, vegetationstyper och arter. Odlingslandskap, där

naturvården och kulturmiljövården har gemensamma intressen, och välhävdade

områden med förutsättningar för drift med bibehållna värden prioriteras också

i arbetet med att säkerställa odlingsmiljöerna. Alla länsstyrelser har under

senare år utarbetat program för bevarande av odlingslandskapets natur- och

kulturvärden. Fäbodlänen har mer eller mindre utförligt behandlat fäbodarnas

värden i dessa program.

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har ett övergripande ansvar för

säkerställandearbetet. Med de regionalt, på länsstyrelsenivå, utarbetade

bevarandeprogrammen som underlag och i samarbete med länsstyrelserna har

Naturvårdsverket på regeringens uppdrag, i samråd med Riksantikvarieämbetet,

utarbetat en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Huvudsyftet med

bevarandeplanen är att presentera de, i ett nationellt perspektiv, mest

bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i

odlingslandskapet. Fyra kriterier har formulerats som skall vara vägledande

vid urvalet av de områden som skall omfattas av planen. Områdena skall ge en

bild av en viss del av kolonisationsförloppet eller skildra olika faser av

detta. De skall vara värdefulla odlingslandskap med biologiskt högklassiga

slåtter- och betesmarker och innehålla bebyggelse- och odlingssystem som

belyser en viss tids eller ett visst skedes markorganisation och

odlingsteknik. Områdena eller objekten skall ha så höga naturvärden att ett

säkerställande med stöd av naturvårdslagen, som naturvårdsområde eller

naturreservat, skall kunna komma i fråga om inte andra styrmedel förmår

vidmakthålla bevarandevärdena. I bevarandeplanen framhålls särskilt att

fäbodar hör till de jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i så liten

omfattning att samtliga som brukas bör betraktas som viktiga att bevara från

nationell synpunkt. Under år 1997 avser Naturvårdsverket att tillsammans med

länsstyrelserna upprätta ett åtgärdsinriktat program för genomförande av den

hittills redovisade planen. Arbetet med en gemensam nationell bevarandeplan,

som även inbegriper kulturmiljövården, beräknas kunna påbörjas under år 1998.

Det svenska miljöprogrammet inom ramen för förordning (EEG) nr 2078/92

består av tre delprogram. Det första delprogrammet skall stödja bevarandet av

vissa från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefulla odlingslandskap.

Inom ramen för detta program kan stöd lämnas för bl.a. naturbetesmarker och

övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Inom ramen för det andra

delprogrammet kan stöd lämnas för utrotningshotade husdjursraser.

Miljöersättningsprogrammet har utvärderats (JV:s rapport 1997:10). Bl.a.

föreslås för nästa programperiod att miljöstödet även skall omfatta

restaurering av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Härigenom förbättras

möjligheterna att kunna söka det ordinarie miljöstödet.

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis följande. Av de allmänna grunderna

för säkerställande av odlingsmiljöer framgår att ett bevarande av vad som

finns kvar av vitala fäbodmiljöer är mycket angeläget. Den primära uppgiften

för bevarandearbetet är att, åtminstone i fäbodkulturens kärnområden,

säkerställa och bevara helheten där såväl den kulturbetingade naturmiljön som

den sociala och ekonomiska strukturen i fäboddriften kan uppmärksammas. Som

framgår av redovisningen ovan har den nationella bevarandeplanen för

odlingslandskapet som huvudsyfte att, i ett nationellt perspektiv, presentera

de mest bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i

odlingslandskapet. De nationella kvalitetsmål och åtgärdsmål samt den strategi

för säkerställandearbetet som redovisas i planen kan förväntas ge ökade

möjligheter att tillgodose behovet av ett långsiktigt bevarande av sådana

skyddsvärda helhetsmiljöer som fäbodarna utgör. Som framgår av planen bör

sådana jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i mycket liten omfattning

betraktas som viktiga att bevara från nationell synpunkt och våra fäbodar är

ett självklart exempel på detta. En gemensam nationell bevarandeplan kommer

att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett långsiktigt bevarande av

dessa natur- och kulturmiljövärden. Det anförda tillgodoser, enligt utskottets

mening, i allt väsentligt syftet med motionerna Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3

och 4, Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och

Kr283 (c) yrkande 34. Berörda motionsyrkanden bör därmed kunna lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Ägofredslagen (1933:269) föreskriver stängselskyldighet för djurägare vid

betesdrift om annat ej avtalats. Enligt sedvanerätt har djuren på fäboden haft

företräde och man har hägnat de områden som inte skulle betas. I motionerna

Jo201, Jo205, Jo209 och Jo228 uppmärksammas en viss dom i underinstans

angående stängselskyldigheten. Ägofredslagen gavs här företräde framför

sedvanerätten, och den som höll djur i fäboden ansågs skyldig att stänga in

dem. Med anledning av de i motionerna framförda kraven på lagstiftning för

främjande av fäboddriften konstaterar utskottet att det inom Regeringskansliet

pågår en översyn av ägofredslagen. Enligt vad utskottet erfarit kommer i detta

sammanhang även frågan om stängsel vid landets fäbodar att övervägas. Med det

anförda och i avvaktan på regeringens ställningstagande föreslår utskottet att

motionerna Jo201 (mp) yrkande 5, Jo205 (c), Jo209 (fp) och Jo228 (kd) lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

Övriga frågor

Utskottets överväganden

Marknadsordningen för bananer utesluter inte import av miljövänligt odlade

bananer men försvårar den. Ett av målen för EU:s reglering är att gynna de

s.k. AVS-länderna (Afrika, Västindien, Stilla havsländerna) och främja

importen från dessa länder. Detta tar sig bl.a. uttryck i enklare och mindre

kostsamma regler för bananimporten från dessa än från övriga länder. För

bananer med annat ursprung krävs importlicens och vidare måste en tull

motsvarande 75 ecu/ton erläggas. Detta drabbar bl.a. de miljövänligt odlade

bananerna eftersom de redan från början är mer kostnadskrävande än

konventionellt odlade bananer. Det pågår inom EU reformdiskussioner

beträffande marknadsordningen för bananer. Vidare har kritik riktats mot

marknadsordningen från världshandelsorganisationen (WTO). Sverige har

tillsammans med flera andra medlemsländer uppmanat kommissionen att lägga fram

ett förslag som underlättar importen av miljövänligt odlade bananer.

Kommissionen har utlovat en fortsatt granskning av problemet. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo218 (mp).

När det gäller de krav på oförändrad sockerkvot för Gotland som framförs i

motion Jo227 vill utskottet anföra följande. Sverige har möjlighet att begära

en regionalisering av sockerkvoten hos EG-kommissionen. Det är dock inte

säkert att en gotländsk kvottilldelning verkligen ger produktion på Gotland.

Om så inte blir fallet skulle en del av landskvoten vara fastlåst till en

region där den inte går att använda. Staten, Danisco och Gotlands

betodlarförening har träffat avtal om den fortsatta produktionen. Avtalet

sträcker sig fram till år 2003. Regeringen har i samband därmed åtagit sig att

söka utverka minst 50 % finansiellt stöd från EU för att sänka bl.a.

transportkostnaderna. Detta skall uppnås genom en omfördelning av 5a-stöd till

investeringar i hamnanläggningar m.m., s.k. 5b-åtgärd. Ett förslag ligger i

Bryssel för godkännande. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen

redovisat behoven av in-vesteringar samt regionalpolitiska insatser avseende

transport av sockerbetor från Gotland till sockerbruk på fastlandet. I beslut

den 15 maj 1997 överlämnade regeringen ärendet till beslutsgruppen Mål 5b

Gotland för vidare handläggning. Regeringen föreskrev härvid att

beslutsgruppen skall utgå från att ytterligare EG-medel motsvarande 2 miljoner

ecu kan komma att stå till beslutsgruppens förfogande. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo227 (c).

I motion Jo219 framförs vissa synpunkter beträffande avelsarbetet med svensk

kullig boskap (SKB) m.m. Med anledning härav har utskottet inhämtat följande

information. I avelsarbetet skiljer man på rödkulleras och fjällras. Västfinsk

boskap räknas inte som fjällras men däremot som rödkulleras. Om man vill

bevara raserna någorlunda rena bör därför västfinsk boskap inte korsas med

svensk boskap av fjällras. Den vita nordfinska rasen, liksom den norska STN,

räknas som en del av fjällrasen och kan därmed fritt korsas in i den svenska

populationen. Det är en praktisk omöjlighet att endast använda avkommebedömda

(avelsbedömda) tjurar i aveln eftersom tjurar måste avla ett antal avkommor

innan dessa avkommor kan bedömas i syfte att tjuren skall betraktas som

avkommebedömd. Vidare kan konstateras att gällande lagstiftning innebär ett

förbud mot avel med nötkreatur som nedärver defekter. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo219 (mp) yrkandena 2, 3 och 4.

Det bevarandearbete för hotade husdjursraser som Sverige nu bedriver inom

ramen för miljöprogrammet, som till hälften finansieras av EU, syftar till att

bevara hotade raser inom unionen och som har sitt ursprung där. Reglerna för

miljöstödet föreskriver dessutom att en avelsplan skall göras för berörda

raser. Enligt vad utskottet erfarit är husdjursraser som officiellt betraktas

som tillhöriga andra länder utanför EU därför inte aktuella för någon gemensam

hotlista. Däremot har ett utbyte av genetiskt material gamla traditioner

genom avelsföreningar i de nordiska länderna. I den svenska fjällrasaveln

används ännu den norska sidig tröndeboskap och nordfinsk ras i avelsarbetet. I

de av Jordbruksverket godkända avelsplanerna för t.ex. fjällkorasen omnämns

därför djur med motsvarande rastillhörighet i våra nordiska grannländer. På

samma sätt kan genetiskt material från svenska djur användas i andra länders

avelsarbete, under förutsättning att nationella smittskyddsregler tillåter

detta. Med det anförda avstyrks motion Jo219 (mp) yrkande 5.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den svenska jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo206 yrkande 1 och 1996/97:Jo239

yrkandena 1, 2 och 3,

2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo236 yrkande 13,

res. 1 (m)

3. beträffande jordbruksnäringens konkurrensvillkor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo224, 1996/97:Jo239 yrkande 4,

1996/97:Jo240 och 1996/97:Jo604 yrkande 5,

4. beträffande agroindustriella kluster

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo604 yrkandena 1 och 4,

5. beträffande reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik

(CAP)

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkandena 2 och 11,

1996/97:Jo239 yrkande 15, 1996/97:Jo520 yrkande 3 och 1996/97:Jo729

yrkande 10,

6. beträffande en extra mjölkkvotsförsäljning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 7, 1996/97:Jo220

yrkande 3, 1996/97:Jo223, 1996/97:Jo245 yrkande 6 och 1996/97:A431

yrkande 6,

7. beträffande mjölkkvot och sidoarrende

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 8 och 1996/97:Jo245

yrkande 7,

8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo219 yrkande 1 och 1996/97:Jo236

yrkande 3,

res. 2 (mp)

9. beträffande ekologisk odling m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo241 yrkande 1 och

1996/97:Jo759 yrkande 14,

10. beträffande en halvering av handelsgödselanvändningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkande 2,

11. beträffande användningen av bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4,

res. 3 (mp)

12. beträffande miljöavgifter i jordbruket

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkande 1 och 1996/97:Jo239

yrkande 9,

res. 4 (m)

13. beträffande svensk biodling

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 1, 1996/97: Jo250

och 1996/97:Jo254,

14. beträffande fäbodbruket

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4,

1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232, 1996/97:Jo243 och

1996/97:Kr283 yrkande 34,

res. 5 (mp)

15. beträffande stängselskyldighet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkande 5, 1996/97:Jo205,

1996/97:Jo209 och 1996/97:Jo228,

16. beträffande import av miljövänligt odlade bananer

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo218,

17. beträffande sockerkvot för Gotland

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo227,

18. beträffande avel och svensk kullig boskap (SKB)

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkandena 2-4,

19. beträffande hotade husdjursraser

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkande 5.

Stockholm den 2 september 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),

Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden (mom. 2)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Gles-

bygdsverket har? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo236 krävs bedömningar utifrån en helhetssyn för

att kunna ta till vara landsbygdens resurser. Det är angeläget att man

underlättar boende på landet och att regler och bestämmelser utformas så att

dessa inte utgör ett hinder för boendet. På det familjepolitiska området

(vårdnadsbidrag, alternativ barnomsorg, skolpeng) bör man återgå till och

utveckla valfrihetens väg. Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet, har

öppnat nya vägar för arbete och sysselsättning på landsbygden. För att

underlätta en sådan utveckling krävs en ny syn i relationen mellan

arbetsgivare och arbetstagare där tidigare strikta anställningsregler varit

gällande. På landet är bilen och kommunikationerna helt avgörande för

framtiden. Målsättningen måste vara att göra bilen ännu mer miljöanpassad utan

att försvåra för människor att använda den. Likaså är de enskilda vägarna

nödvändiga i landsbygdens infrastruktur. Den kommersiella servicen på

landsbygden är viktig. Etableringar kan underlättas genom översyn av

regelverken. Enligt utskottets mening bör de regler som påverkar etablerings-

och servicemöjligheterna bli föremål för en skyndsam översyn. De areella

näringarna, jorden och skogen utgör grunden för verksamheten på landsbygden.

Det är därför helt avgörande för landsbygdens framtid hur utvecklingen blir

inom dessa områden. En målsättning för det svenska skogsbruket måste vara att

väsentligt öka förädlingsgraden. De arbetstillfällen som genereras genom

skogsråvaran kan därigenom öka. För att lyckas med detta krävs en prioritering

av forskning och produktutveckling, men också en politik som underlättar

förändring och flexibilitet inom näringslivet. Kombinationen jord- och

skogsbruk har av tradition varit stark i vårt land. Denna struktur är viktig

och förutsätter ett utvecklat familjejordbruk. Målsättningen bör vara att

ytterligare stärka familjejordbruken och det enskilda ägandet av jord och

skog. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en samlad översyn bör

göras av de regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna på

landsbygden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 13

bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förändringar i mjölkkvotssystemet (mom. 8)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Mot bakgrund?

och på s. 9 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Fjällkon, rödkullan, liksom andra allmogeraser (nästan alla nu helt utrotade

i Sverige) utvecklades utifrån de mycket lokala förutsättningar som varje

begränsat geografiskt och klimatologiskt område för utkomst och överlevnad

hade i det förindustriella Sverige. Den fortsatta utvecklingen har dock

inneburit att det blivit billigare att låta extremt sårbara och högförädlade

koraser ta över mjölk- och köttproduktionen så länge höga skördar kan fås

fram med hjälp av billig energi (konstgödsel). Ekologiska brukare med

ekologisk mjölkproduktion, som baserar sin mjölkproduktion på utrotningshotade

renrasiga allmogeraser, måste därför ställas utanför det s.k. mjölkkvots-

systemet och få obegränsad tillgång till den nationella mjölkkvoten. Mängden

mjölk och mängden brukare kan uppgå till någon promille av den totala mängden

producerad mjölk i landet respektive det totala antalet brukare. Detta är den

enda möjlighet som ges för att rädda allmogeraserna för framtiden. Vad

utskottet anfört med anledning av motion Jo219 (mp) yrkande 1 bör ges

regeringen till känna. Motion Jo236 (m) yrkande 3 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo219 yrkande 1 och med avslag

på motion 1996/97:Jo236 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

3. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 11)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Med

anledning? och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse:

Riksdagens mål att minska användningen av bekämpningsmedel med 25 % till år

1995 klarades inte. Utskottet anser därför att det nya delmålet måste vara att

användningen av bekämpningsmedel skall reduceras med 80 % till år 2000

utifrån 1994 års nivå. Reduktionen skall vara dosrelaterad. Vidare bör

uppmärksammas att misstanke finns om att de nya lågdospreparaten har så hög

giftverkan att koncentrationer under vad som är möjligt att detektera kan

påverka det levande. Enligt utskottets mening är det angeläget att detta

utreds. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo241 (mp) yrkandena 3

och 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande användningen av bekämpningsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Miljöavgifter i jordbruket (mom. 12)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Som

utskottet? och slutar med ?i jordbruket? bort ha följande lydelse:

Riksdagen har tidigare beslutat om höjda skatter på handelsgödsel. När

förslaget presenterades angavs miljöhänsyn som skäl för höjningen. Höjd skatt

på handelsgödsel skulle leda till ett minskat läckage av kväve till havet.

Algblomningen skulle därmed motverkas och övergödningen i bl.a. Östersjön

minska. Enligt utskottets mening är detta dock i sak fel. Läckaget av

näringsämnen minskar eller ökar inte automatiskt med ändrad användning av

handelsgödsel. Variationer i kväveläckaget kan lika gärna relateras till

väderlek, andelen höstsådd gröda och vintergrön mark. Den som påstår att man

kan lösa problemen i Östersjön med hjälp av höjd skatt på handelsgödsel i

Sverige medverkar till att på ett felaktigt sätt förenkla synen på

miljöproblemen i Östersjön. Miljömotivet för handelsgödselskatter måste därför

utvärderas. Dessa skatter, som ensidigt drabbar svenska odlare, bidrar till

att ytterligare snedvrida konkurrensförutsättningarna gentemot omvärldens

producenter. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 1

bör ges regeringen till känna. Motion Jo239 (kd) yrkande 9 avstyrks i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande miljöavgifter i jordbruket

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 1 och med avslag

på motion 1996/97:Jo239 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Fäbodbruket (mom. 14)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och på s. 13 slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att antalet fäbodar sjunker för

varje år och snart kan vara för litet för att hålla Sveriges äldsta

jordbrukskultur levande. Mejeriföreningarna som en gång bildades för att värna

de små mjölkleverantörerna anser sig inte kunna gynna fäbodbrukarna på grund

av hårda rationalitetskrav. Att stödja fäboddriften på ett adekvat sätt kan ge

Sverige ytterligare en både lönsam och praktisk nisch i utvecklingen mot ett

biologiskt jordbruk. Blir det för få fäbodbrukare kvar så försvinner

förutsättningarna för de återstående. Fäbodbruket är en av de sista utposterna

för fjällkor, rödkulla och lantrasgetter i sin ursprungliga miljö. Från

beredskaps- och sårbarhetssynpunkt kan fäbodarna få en ökad betydelse och de

är dessutom viktiga för att behålla gamla kunskaper. Enligt utskottets mening

bör regeringen utarbeta ett förslag om hur fäbodbruket skall kunna bevaras och

utvecklas. Frågan måste bli föremål för en snabb handläggning eftersom antalet

fäbodar minskar för varje år. Vidare måste regeringen inom EU driva frågan om

behovet av särregler. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 4 bör ges regeringen till känna.

Motionerna Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och

Kr283 (c) yrkande 34 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med

vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande fäbodbruket

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4 och med

avslag på motionerna 1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232,

1996/97:Jo243 och 1996/97:Kr283 yrkande 34 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Den svenska jordbrukspolitiken

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Sysselsättningen i jordbruksnäringen spelar en viktig roll och ytterligare

arbetstillfällen skulle kunna skapas fram till sekelskiftet. Med Sveriges EU-

inträde har en viktig förutsättning för expansion uppfyllts. Svenska

livsmedelsprodukter har fått tillträde till EU som exportmarknad. Erfarenheter

från Danmark visar emellertid att EU-medlemskapet kan utnyttjas betydligt

bättre än vad som hittills skett i Sverige. I Danmark har sålunda

slaktsvinsproduktionen fördubblats efter Danmarks inträde i EU. I Sverige har

tyvärr utvecklingen gått åt motsatt håll. Möjligheterna utnyttjas inte fullt

ut, vilket, om ingen ändring sker, framöver leder till minskade

arbetstillfällen inom livsmedelsproduktionen i Sverige.

Lantbrukets konkurrenskraft har drabbats av höjd gödselmedelsskatt, höjd

dieselskatt samt höjda elskatter, vilket lett till snedvriden konkurrens.

Dessutom har onödigt krångliga regler konstruerats i Sverige vad gäller

miljöstödet från EU, vilket lett till ett sämre utnyttjande.

Det är viktigt att konkurrenssnedvridande skatter och avgifter, liksom

onödigt komplicerade regler i Sverige, inte äventyrar expansionsmöjligheter

och sysselsättning framöver inom den svenska livsmedelsproduktionen.

2. Hotade husdjursraser m.m.

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Medlemskapet i EU har bl.a. inneburit att Sverige bidrar till finansieringen

av ett stöd för bevarande av utrotningshotade husdjursraser. Detta är bra. Det

är viktigt att för framtiden bevara den genetiska mångfalden och specifika

egenskaper hos de gamla husdjursraserna. Införandet av det nya stödet har dock

lett till en debatt om definitioner och avgränsningar mellan olika raser av

kulliga kor där Jordbruksverkets definition ifrågasätts. Eftersom det inte

finns någon snabb och enkel lösning på detta problem borde Jordbruksverket få

i uppdrag att på ett mer övergripande sätt se över definitionerna för olika

raser och rasvarianter av kulliga kor. Jag avser därför att återkomma i frågan

under allmänna motionstiden.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utfrågning............................................5

Utskottet.............................................5

Jordbrukspolitik m.m. 5

Utskottets överväganden 5

Mjölkkvoter m.m. 8

Utskottets överväganden 8

Ekologisk odling m.m. 9

Utskottets överväganden 9

Biodling 10

Utskottets överväganden 10

Fäbodbruket m.m. 11

Utskottets överväganden 11

Övriga frågor 13

Utskottets överväganden 13

Hemställan 15

Reservationer........................................16

1. Etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden (mom. 2) 16

2. Förändringar i mjölkkvotssystemet (mom. 8) 17

3. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 11) 18

4. Miljöavgifter i jordbruket (mom. 12) 18

5. Fäbodbruket (mom. 14) 19

Särskilda yttranden..................................20

1. Den svenska jordbrukspolitiken 20

2. Hotade husdjursraser m.m. 20