Bet. 1997/98:JoU4

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU04

Kemikaliekontroll

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1997/98

JoU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 26 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1996 om

kemikaliekontroll. En stor del av motionerna tar upp frågor där riksdagen

delegerat beslutanderätten till regeringen och berörda myndigheter, främst

Kemikalieinspektionen. Motionerna avstyrks med hänvisning till tidigare

ställningstaganden under valperioden, till pågående myndighetsarbete och till

det fortsatta arbetet med anledning av Kemikommitténs förslag i betänkandet En

hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84).

Till betänkandet fogas 6 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Motionerna

1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avvecklingsplan för

kadmium i handelsgödsel, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Jo705 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om undersökningar av de ämnen som avges från datorer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en uppföljning av avvecklingen av bromerade flamskyddsmedel.

1996/97:Jo712 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att båtbottenfärger med triazin och koppar skall utgå ur

sortimentet och ej godkännas av Kemikalieinspektionen.

1996/97:Jo714 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att driva substitutionsprincipen inom andra områden än

kemikalier.

1996/97:Jo716 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att blysänken inom både

fritidsfiske och yrkesfiske ersätts med tillgänglig miljövänlig produkt.

1996/97:Jo738 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av mängden

tungmetaller,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetet med att ersätta skadliga kemikalier med mindre skadliga.

1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att låta utbytesregeln gälla fullt ut även för varor som

behandlats med kemiska produkter.

1996/97:Jo760 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige internationellt bör verka för en begränsning av mängden

tungmetaller.

1996/97:Jo764 av Gudrun Lindvall och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

användning av blyhagel.

1996/97:Jo765 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att den ger Kemikalieinspektionen i

uppdrag att mer aktivt utnyttja substitutionsprincipen.

1996/97:Jo767 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och krav

i det fortsatta miljöarbetet vad gäller kemikalier.

1996/97:Jo771 av Elisa Abascal Reyes och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om

kemiska produkter, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om banvallsbesprutning i Sverige.

1996/97:Jo776 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fyrverkerier och raketer ej skall få innehålla ämnena strontium

och barium,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om innehållsdeklaration på fyrverkerier,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbjuda de skadliga metallerna i fyrverkerier och raketer,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en avvecklingsplan för

införandet av förbudet.

1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot användning av

båtbottenfärger som innehåller giftiga ämnen på fritidsbåtar från den 1

januari 1998, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Jo786 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för PVC i

vardagsprodukter som används till barn under ett år.

1996/97:Jo788 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för minskad

kloranvändning bl.a. i massaindustrin.

1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om märkning av textilier.

1996/97:L712 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljövarudeklarationer för

kemiska produkter.

1996/97:So278 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi på EU-nivå för kvicksilveravveckling, inklusive

amalgam.

1996/97:So296 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c )

vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av amalgam,

14. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i bilagan till

förordningen för lagen om kemiska produkter så att även tandvårdsmaterial

registreras i produktregistret.

Utfrågning

Utskottet anordnade den 27 maj 1997 en utfrågning med Kemikalieinspektionen.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas 26 motionsyrkanden om kemikaliekontroll, väckta

under allmänna motionstiden 1996. Det bör framhållas att utskottet utförligt

behandlade ett antal motioner om kemikaliekontroll under riksmötet 1995/96 i

betänkande 1995/96:JoU10. I anslutning till detta betänkande och till det nu

aktuella ärendet anordnade utskottet utfrågningar med Kemikalieinspektionen.

Kemikaliekontrollen är ett av de delämnen inom utskottets beredningsområde

som regelmässigt blir föremål för motioner i frågor där riksdagen delegerat

beslutanderätten till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Det

gäller framför allt sådana yrkanden som syftar till att förbjuda, inskränka

eller meddela andra villkor för användningen av specificerade kemiska

produkter och varor eller varugrupper. Dessa motioner är således inte i första

hand inriktade på lagbestämmelsernas innehåll och utformning, vilket är

riksdagens huvudsakliga ansvarsområde, utan snarare på tillämpningen av

lagstiftningen om kemiska produkter med avseende på vissa enskilda varor. Med

hänsyn till utskottets organisation och arbetsuppgifter finns det, som

utskottet tidigare understrukit, mycket begränsade möjligheter att i riksdagen

sakbehandla denna typ av motioner. I vissa fall har dock utskottet genom en

selektiv beslutsprocess valt ut ett ämnesområde som blivit föremål för mer

djupgående beredning. Ett exempel på detta är utskottets betänkande

1995/96:JoU8 om PVC, vilket redovisas i ett följande avsnitt.

När det gäller ansvarsfördelningen mellan riksdagen och övriga statliga

organ på kemikaliekontrollens område gjorde utskottet i betänkande

1995/96:JoU10 följande enhälliga uttalande:

I ett antal motioner som behandlas i det följande framställs yrkanden rörande

en lång rad kemiska produkter och varor. I några fall ställs preciserade krav

på förbud utan undantag för angivna produkter vid en viss tidpunkt eller att

befintliga dispensmöjligheter enligt gällande regeringsförordningar och

myndighetsföreskrifter inte skall tillämpas.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det av hälso- och miljöskäl

givetvis är angeläget att åtgärder vidtas mot samtliga de produkter som räknas

upp i motionerna. I samband med utfrågningen med Kemikalieinspektionen

framgick det dock att inget av de angivna ämnena undgått inspektionens

uppmärksamhet. På grund härav och med hänvisning till att riksdagen i 12 §

lagen om kemiska produkter (LKP) gett regeringen och Kemikalieinspektionen de

nödvändiga statsrättsliga befogenheterna att ingripa med förbud och

restriktioner mot kemiska produkter har utskottet inte ansett det nödvändigt

att därutöver föreslå några särskilda uttalanden angående vissa specificerade

produkter. Skulle riksdagen utan att beakta de angivna omständigheterna ändå

göra en lång rad tillkännagivanden om de aktuella produkterna kan den

möjligheten leda till vissa miljövinster på motsvarande områden. Detta

förutsätter dock att myndigheten har tillräckliga resurser för uppgiften och

att åtgärderna är praktiskt realiserbara, vid sidan av allt det arbete som

bedrivs på övriga områden av kemikaliekontrollen. En viktig omständighet som

bör påpekas är nämligen att det utöver de motionsvägen aktualiserade

produkterna finns andra problemområden som är väl så viktiga att uppmärksamma

i kemikaliekontrollen. Enbart inom ramen för det begränsningsuppdrag som

Kemikalieinspektionen erhållit har som målsättning beslutats att 25-50 nya

begränsningsplaner skall utarbetas under en femårsperiod. Enligt utskottets

mening finns det således en risk att en politisk detaljstyrning av myndighets-

arbetet kan leda till låsningar och bristande flexibilitet som på längre sikt

minskar effektiviteten i det viktiga arbetet mot hälso- och miljöriskerna i

dagens industrisamhälle. Det bästa resultatet torde uppnås om regeringen och

Kemikalieinspektionen som hittills arbetar med högsta möjliga ambitionsnivå

inom ramen för de mer övergripande beslut som riksdagen fattar om mål och

riktlinjer för kemikaliekontrollen.

Det bör tilläggas att några av de i motionerna föreslagna insatserna

förutsätter resurser och arbetsmetoder som är svåra att förena med utskottets

karaktär av politiskt beslutsorgan med begränsade personalresurser. Dessa

frågor har utförligt redovisats i Riksdagsutredningens betänkande Reformera

riksdagsarbetet (1993/94:TK1 s. 98 f.). Inom kemikaliekontrollen kan det t.ex.

i många fall vara nödvändigt att hålla överläggningar med berörda branscher,

att inhämta vetenskaplig dokumentation och annan information om tillgängliga

ersättningsämnen, att undersöka dispensmöjligheter och dispensbehov samt över

huvud taget att skaffa en överblick över de praktiska effekterna av vissa

åtgärder mot kemiska produkter och den lämpliga prioriteringsordningen mellan

förbud och restriktioner med stöd av 12 § LKP. Också av dessa skäl är det

enligt utskottets mening mest ändamålsenligt att frågorna hänvisas till den

behöriga myndigheten, som under lång tid byggt upp en betydande

specialkompetens och värdefulla erfarenheter av tillämpningen av LKP.

Myndighetsuppdrag m.m.

Både Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag av

regeringen att redovisa eller vidta vissa åtgärder i fråga om

kemikalieanvändningen inom olika samhällssektorer. Några uppdrag är relaterade

till vissa branscher, medan andra avser specificerade kemiska ämnen och

produkter m.m.

Som exempel kan nämnas att Naturvårdsverket nyligen redovisat ett uppdrag

avseende sådan kemikalieanvändning inom industrin som innebär en risk för

utsläpp av farliga kemikalier till miljön (rapport 4699). Senast den 1

september 1997 skall Naturvårdsverket ge ut en ny upplaga av skriften Vem

förorenar Sverige? (om svensk och utländsk belastning på svensk miljö

innefattande kemikaliehanteringen). I mars 1997 har verket publicerat en

rapport med titeln Lägesrapport för kemikaliearbetet 1997 (rapport 4706).

Beträffande Kemikalieinspektionens ansvar och verksamhet i fråga om

begränsningsarbete m.m. på kemikalieområdet hänvisar utskottet till

betänkandet 1995/96:JoU10. I regleringsbrevet för budgetåret 1997 har

Kemikalieinspektionen fått både allmänna och särskilda uppdrag av regeringen.

Dessa uppdrag omfattar bl.a. deltagande i internationellt arbete avseende

persistenta organiska ämnen och tungmetaller. I enlighet härmed har

inspektionen till Miljödepartementet redovisat en lägesbeskrivning avseende

avvecklingsarbetet samt angett behov av ytterligare åtgärder och styrmedel för

följande ämnen/ämnesgrupper: bly, blyhagel, bromerade flamskyddsmedel,

nonylfenol-etoxylater samt klorparaffiner. I fråga om kvicksilver skall en

slutredovisning göras den 1 juli 1998.

Skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle

I skrivelse 1996/97:50 redovisar regeringen bl.a. det arbete som bedrivs för

en kretsloppsanpassning av produktionsprocesserna och för att utveckla nya,

miljöanpassade produkter, minska mängden avfall samt reducera avfallets

farlighet och återställa förorenade områden. Regeringens arbete är dels

inriktat på att utveckla och förstärka lagstiftningen, dels på att förbättra

förutsättningarna för marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av

miljöanpassade marknader och produkter. Under delrubriken Kemikalier hänvisar

regeringen bl.a. till Kemikommittén och till det internationella arbetet på

kemikalieområdet (s. 47 f.).

Miljöbalken

I lagrådsremissen med förslag om miljöbalk har lagen (1985:426) om kemiska

produkter inarbetats, och de nya bestämmelserna finns i huvudsak i kap. 14 om

kemiska produkter och biotekniska organismer. I kap. 2 om allmänna

hänsynsregler m.m. finns förslag om en allmän skyldighet att ersätta skadliga

kemiska produkter med mindre skadliga. Principen föreslås gälla även för en

vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och som kan

ersättas av en mindre farlig vara. I lagrådsremissen används genomgående

begreppet produktvalsprincipen i stället för substitutionsprincipen eller

andra förekommande benämningar.

Utskottet räknar med att en proposition med förslag om miljöbalk framläggs

under hösten 1997 och får därmed tillfälle att återkomma till de

lagbestämmelser som avser kemiska produkter m.m.

Utredning

I maj 1996 tillsatte regeringen en kommitté för att göra en översyn av

kemikaliepolitiken (Kemikommittén). Den 12 juni 1997 har kommittén framlagt

betänkandet En hållbar kemikaliepolitik (SOU 1997:84). Kommittén föreslår ett

antal mål med inriktning på varor och produktionsprocesser (s. 22). Vidare

föreslås åtgärder på nationell nivå, på EU-nivå och på internationell nivå i

övrigt. I enlighet med utredningsdirektiven presenteras vidare förslag

angående vissa särskilda frågor, bl.a. plastmaterial och hormonstörande ämnen.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och regeringen planerar att

redovisa sina förslag för riksdagen under våren 1998.

Utskottets överväganden

Lagar, mål och strategier m.m. för kemikaliekontrollen

Lagstiftning m.m.

I anslutning till motionerna Jo759 (fp) yrkande 13 och Jo714 (kd) yrkande 6

erinrar utskottet om att substitutionsprincipen eller utbytesprincipen

omfattas av miljöbalksarbetet. Som framgår av redovisningen i det föregående

har förslag framlagts om en utvidgad skyldighet att i olika verksamheter

undvika kemiska produkter eller varor som kan ersättas med mindre farliga.

Förslaget om en sådan produktvalsprincip ligger väl i linje med motionärernas

önskemål. I avvaktan på den fortsatta beredningen av dessa frågor i

miljöbalksarbetet avstyrker utskottet motionerna.

Enligt Miljöpartiets motion Jo771 bör lagen om kemiska produkter ändras så

att kommunerna kan stoppa användningen av kemiska produkter med långsiktigt

osäkra konsekvenser. Utskottet erinrar om att kommunerna enligt gällande rätt

och rättspraxis har befogenhet att begränsa eller förbjuda användningen av

kemiska produkter i enskilda fall inom kommunen. Frågan huruvida kommunerna

bör ha utvidgade befogenheter i fråga om kemiska produkter hör snarare hemma i

miljöbalksarbetet. Utskottet avstyrker därmed motion Jo771 yrkande 1.

Enligt motiveringen till yrkande 2 i motion Jo771 (mp) bör

banvallsbesprutningen i Sverige utredas så att riksdagen ges möjlighet att

återkomma i frågan. Det framstår som oklart för utskottet vad en sådan

utredning skulle gå ut på. Hos Banverket finns all nödvändig information om

t.ex. hur och var besprutningarna utförs och vilka medel som används. De

bekämpningsmedel som används för banvallsbesprutning skall vara registrerade

och godkända av Kemikalieinspektionen. Denna prövning innefattar bl.a.

behovsprövning och användningsområde för respektive produkt, liksom effekter

på hälsa och miljö. Närmare bestämmelser finns i förordningen (1985:836) om

bekämpningsmedel och i Kemikalieinspektionens föreskrifter. Särskilda

bestämmelser om spridning (försiktighetsmått m.m.) finns i den angivna

förordningen och i Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning av kemiska

bekämpningsmedel (SNFS 1997:2).

Inriktning av kemikaliearbetet m.m.

Motion Jo767 (mp) innehåller en mycket utförlig redovisning av de miljö- och

hälsoproblem som föreligger i dagens samhälle, som av motionärerna betecknas

som ett kemikaliesamhälle. Bl.a. diskuteras allergierna, hormonpåverkande

ämnen, problemen med EU-medlemskapet och de svenska undantagen, den s.k. 13-

listan, substitutionsprincipen, den otillräckliga kemikaliekontrollen,

uppföljningen av Nordsjödeklarationen m.m. Motionärerna anser det angeläget

att Kemikommittén kommer att beröra de ämnen som tas upp i motionen och att

detta kommer att leda till en kemikalieproposition från regeringen med avsikt

att flytta fram positionerna på kemikaliepolitikens område.

Utskottet kan till stor del instämma i motionärernas synpunkter angående

inriktningen och ambitionsnivån i kemikaliearbetet. Utskottet har i det

föregående kortfattat redovisat Kemikommitténs förslag och konstaterar att

förslagen i viss utsträckning tillgodoser både de allmänna och de mer

preciserade önskemålen i motionen. Utskottet utgår från att kommitténs förslag

kommer att läggas till grund för en proposition där positionerna i

kemikaliearbetet flyttas fram. I avvaktan på frågans fortsatta beredning i

regeringen och riksdagen föreslår utskottet att motionen nu lämnas utan vidare

åtgärd.

Vad utskottet anfört bör i huvudsak tillgodose även motionerna Jo738 (mp)

yrkande 16 och Jo765 (mp) yrkande 4 om ett aktivt arbete i frågor rörande

substitutionsprincipen. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1997 skall

Kemikalieinspektionen aktivt verka för att näringsliv och andra som hanterar

kemikalier i Sverige med tillämpning av substitutionsprincipen och

försiktighetsprincipen av egen kraft minskar användningen av särskilt skadliga

kemikalier i kemiska produkter och i varor. De bestämmelser som föreslås

rörande produktvalsprincipen (se ovan) i lagrådsremissen med förslag till ny

miljöbalk är också av stor betydelse i detta sammanhang. Utskottet hänvisar

också till vad som anfördes i betänkande 1995/96:JoU10 s. 8. Motionerna

avstyrks i berörda delar i den mån de ej tillgodoses med det anförda.

Miljövarudeklaration, märkning m.m.

I anslutning till motion L712 (v) yrkande 4 om miljövarudeklaration för

kemiska produkter vill utskottet anföra följande. Enligt 8 § lagen om kemiska

produkter skall den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk

produkt genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse från

hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Med stöd av

bemyndiganden i LKP och i förordningen (1985:835) om kemiska produkter har

Kemikalieinspektionen utfärdat ett omfattande regelsystem om

innehållsdeklaration och klassificering m.m. av kemiska produkter. I

Kemikalieinspektionens märkningsföreskrifter listas för närvarande ca 1 500

ämnen med upplysning om hur ämnena är klassificerade med avseende på hälso-

och miljöfarlighet och hur de skall märkas (KIFS 1997:5). Särskilda

föreskrifter har utfärdats om s.k. varuinformationsblad (se t.ex. KIFS

1994:13).

I ett vidare sammanhang kommer också Kretsloppsdelegationens arbete att få

betydelse för de frågor som tas upp i motionen. Delegationen skall bl.a.

föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion och utarbeta krav

på varor som skall släppas ut på marknaden. I direktiven framhålls att alla

som hanterar och använder en produkt bör vara informerade om varans

miljöbelastning och hur negativa effekter på miljön kan undvikas (dir.

1996:87). I Kretsloppsdelegationens tredje strategirapport (1997:14)

diskuteras en rad viktiga principer med anknytning till ett utbyggt produ-

centansvar. Bl.a. framhålls att en producent inte skall tillhandahålla varor

utan att veta vad de innehåller. Delegationen undersöker möjligheterna att

definiera krav på kunskapsdeklaration, innehållsdeklaration och

miljödeklaration (s. 163). Kemikommittén föreslår i sitt slutbetänkande att

företagen innehållsdeklarerar sina varor senast år 2002 med avseende på

kemikalieinnehåll (SOU 1997:84 s. 218).

Motion L712 (v) yrkande 4 är i huvudsak tillgodosedd med det anförda och bör

inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

Frågan om märkning av textilier behandlades senast i betänkande

1995/96:JoU10 (s. 19). Rätten att utfärda föreskrifter om märkning är

delegerad till regeringen och Kemikalieinspektionen och ligger således också

utanför riksdagens primära ansvarsområde. Inspektionen har hos regeringen

föreslagit att märkning beträffande förekomst av formaldehyd i textilier bör

övervägas. Med det anförda avstyrker utskottet motion L708 (c) yrkande 8.

Det kan tilläggas att även Naturvårdsverket i en begärd redovisning till

Kretsloppsdelegationen belyst vissa problem kring textil och miljö (rapport

4668, november 1996). Rapporten inriktas i huvudsak på vad som pågår i andra

länder och omfattar dels problemen med bomullsodling, dels vissa europeiska

aktiviteter inom kemikalieområdet.

Enligt motion So296 (c) yrkande 14 bör tandvårdsmaterial av visst slag

registreras i produktregistret. Utskottet erinrar om att produktregistret

regleras i förordningen om kemiska produkter och således tillhör regeringens

kompetensområde. En förteckning över kemiska produkter som skall anmälas för

registrering i produktregistret finns i SFS 1995:1241. I produktregistret

finns i dag ca 56 000 produkter registrerade. Enligt uppgift från

Kemikalieinspektionen omfattas en hel del tandvårdsmaterial av

registreringsskyldigheten. Undantagna är t.ex. de produkter som enligt

tulltaxelagen (1987:1068) klassas som farmaceutiska produkter (tulltaxenummer

30.06). I detta begrepp ingår t.ex. tandcement men också lådor, askar, etuier

o.d. med utrustning för första förband. Utskottet avstyrker motionen.

Tungmetaller (kadmium, kvicksilver m.m.)

Utskottet vill först hänvisa till att Kemikommittén föreslagit att

användningen av kvicksilver, kadmium och bly avvecklas på så sätt att

företagen år 2007 tillhandahåller varor fria från vissa, närmare angivna,

stoppämnen (SOU 1997:84 s. 83). Med stoppämnen avses dels organiska långlivade

och bioackumulerbara ämnen som är framställda av människan, dels kvicksilver,

kadmium och bly. Också Kretsloppsdelegationen har i sin Strategi för

kretsloppsanpassade material och varor formulerat mål som rör tungmetaller

(rapport 1997:14).

I anslutning till motion Jo241 (mp) om kadmium i handelsgödsel vill

utskottet hänvisa till sina uttalanden i betänkande 1995/96:JoU10 att

spridningen av kadmium är ett allvarligt problem från miljö- och

folkhälsosynpunkt (se anfört bet. s. 12 f.). Det bör tilläggas att de

uppgifter som framkommit från forskare och ansvariga myndigheter om förekomst

av kadmium i miljön och belastningen hos enskilda individer ytterligare

understryker allvaret i denna fråga. Spridningen av kadmium är ett problem som

kan relateras inte bara till handelsgödsel utan även till andra produkter i

samhället, t.ex. batterier. Enligt Naturvårdsverkets undersökningar anses

batterierna stå för mer än 90 % av kadmiumomsättningen i Sverige. Åtgärder har

också vidtagits på olika områden för att minska spridningen av kadmium i

enlighet med målsättningarna i 1991 års miljöpolitiska beslut. Utskottet

förutsätter att regeringen följer utvecklingen med största uppmärksamhet och

vidtar de åtgärder som erfordras för att motverka miljö- och hälsoproblem på

grund av kadmium. Så till vida ansluter sig utskottet till synpunkterna i

motion Jo241 yrkande 7.

När det gäller förslaget om en avvecklingsplan för kadmium i handelsgödsel

vill utskottet tillägga följande.

Enligt förordningen (1985:839) om kadmium får fosforgödselmedel inte

saluföras eller överlåtas om gödselmedlet innehåller högre halt kadmium än 100

gram per ton fosfor. En särskild skatt uttas på sådant kadmium med 30 kr per

gram till den del kadmiumhalten överstiger 5 gram per ton fosfor. Enligt

uppgift från Jordbruksdepartementet har skatten bidragit till att den

genomsnittliga kadmiumhalten sänkts till mindre än 20 gram per ton, från

tidigare 35-40 gram per ton.

Utskottet har vidare erfarit att det pågår ett utvecklingsarbete för att

rena fosfor med naturligt höga kadmiumhalter. En sådan utveckling pågår t.ex.

inom ramen för EU-finansierade biståndsinsatser i vissa nordafrikanska länder.

Reningstekniken över huvud taget har nått en utvecklingsfas där

pilotanläggningar finns i drift med goda resultat. Dock saknas ännu

fullskaleanläggningar. Sverige liksom Finland och Österrike får som medlemmar

i EU t.o.m. utgången av år 1998 tillämpa sina respektive gränsvärden för

kadmium i fosforgödsel. Under denna tid skall bestämmelserna inom EU ses över.

Tillsammans med Österrike och Finland arbetar Sverige för att ett gränsvärde

för kadmium i fosforgödsel införs på gemenskapsnivå. Detta är ett mycket

viktigt steg för att stimulera utvecklingen av reningsteknik och

tillverkningen av produkter med låg kadmiumhalt.

Som framgår av det anförda saknas fortfarande underlag för ett slutgiltigt

ställningstagande från riksdagens sida i fråga om avveckling av kadmium i

handelsgödsel. Därmed avstyrker utskottet motion Jo241 (mp) yrkande 7.

Av utskottets tidigare uttalanden om kvicksilver m.m. framgår att

avvecklingen av amalgamet fullföljs, dock med vissa förseningar i förhållande

till tidigare riksdagsuttalanden. Användningen av amalgam fortsätter att

minska och beräknas i stort ha upphört vid utgången av år 1997. Några

arbetsgrupper inom EU arbetar med hithörande frågor (se bet. 1995/96:JoU10 s.

14, 1996/97:JoU11 s. 33 och 1996/97:JoU20 s. 16). Naturvårdsverket och

Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa kvicksilveravvecklingen i

allmänhet och lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall slutredovisas i

juli 1998.

Vidare har Naturvårdsverket ett uppdrag att utarbeta ett särskilt

åtgärdsprogram för en effektivare och mer heltäckande insamling av uttjänta

varor och produkter som innehåller kvicksilver. Den senaste lägesrapporten i

detta ämne framlades i januari 1997 (rapport 4688). I samband med en

utfrågning med Naturvårdsverket i maj 1997 erhöll utskottet information om att

arbetet bedrivs på många olika plan och att utsläppen av kvicksilver totalt

sett har minskat. Vissa problem som är relaterade till utbytesämnen i

tandvården (plaster m.m.) kräver ytterligare överväganden.

I avvaktan på den fortsatta beredningen hos ansvariga myndigheter och

redovisning av resultatet av lämnade uppdrag bör motionerna So278 (mp) yrkande

2 och So296 (c) yrkande 4 tills vidare lämnas utan vidare åtgärd.

Frågan om begränsning av tungmetaller i allmänhet drivs av Sverige och

svenska myndigheter i olika internationella sammanhang, bl.a. inom

Nordsjökonferensen, Oslo-Paris-konventionen, Helsingforskonventionen,

konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) samt inom

OECD. Inom Helsingforskonventionen och Nordsjökonferensen t.ex. finns

internationellt antagna mål att minska tillförseln med 50 % till havs-

områdena av metaller som är toxiska och kan bioackumuleras. Vid den tredje

Nordsjökonferensen fattades beslut om att höja ambitionsnivån till 70 % för

kvicksilver, kadmium, bly och dioxiner. Arbetet inom LRTAP domineras sedan en

tid tillbaka av förhandlingar om tre nya protokoll om bl.a. kväveoxider,

tungmetaller samt organiska miljögifter. Utskottet utgår från att regeringen

även i fortsättningen aktivt verkar för en begränsning av tungmetaller i det

internationella miljösamarbetet. Motionerna Jo738 (mp) yrkande 12 och Jo760

(mp) yrkande 7 är till stor del tillgodosedda med det anförda och påkallar

ingen ytterligare åtgärd.

Motioner om förbud mot blysänken och blyhagel behandlades i betänkande

1995/96:JoU10 (s. 14), till vilket här hänvisas. Vidare har

Kemikalieinspektionen under sommaren 1997 redovisat bl.a. behov av ytterligare

åtgärder och styrmedel för bly och blyhagel, enligt uppdrag i

regleringsbrevet. Utskottet hänvisar även till Kemikommitténs förslag i fråga

om tungmetaller (SOU 1997:84 s. 82). Som utskottet tidigare anfört är det

knappast möjligt att inom ramen för utskottets beredningsprocess beakta alla

de aspekter som bör utredas när det gäller mer preciserade yrkanden om förbud

mot vissa varugrupper. Med det anförda avstyrks motionerna Jo716 (mp) och

Jo764 (mp).

PVC i produkter som används till barn under ett år

I samband med 1995/96 års beredning av vissa kemikaliekontrollfrågor beslöt

utskottet om fördjupad behandling av två motioner (c, mp) om PVC-plast. Efter

en omfattande offentlig utfrågning och viss ytterligare beredning föreslog

utskottet i betänkande 1995/96:JoU8 två tillkännagivanden till regeringen av

innebörd dels att den negativa miljöpåverkan från klortillverkning för PVC-

tillverkning bör minska, dels att avvecklingen av bly och organiska

tennföreningar som används som stabilisatorer i PVC bör fullföljas snarast.

Vidare anförde utskottet i sin allmänna motivering att en helhetsbedömning av

PVC-frågan visar att PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället. Dagens

mjukgjorda PVC samt styv PVC med miljöskadliga additiv borde därför enligt

utskottet avvecklas. I denna del konstaterade utskottet att frågan omfattades

av vissa regeringsuppdrag till berörda myndigheter och föreslog inget särskilt

riksdagsuttalande i motsvarande del.

I skrivelse 1996/97:50 (s. 47) anförs att det i Kemikommitténs uppdrag ingår

att göra en helhetsbedömning av miljöpåverkan av PVC. Kommittén har bl.a.

föreslagit att dagens PVC-plast snarast och senast till år 2007 skall ha

ersatts med långsiktigt miljöanpassade material (SOU 1997:84 s. 302).

Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har på regeringens uppdrag

utarbetat förslag till hur riskerna med PVC kan minskas. Vissa avfallsfrågor

med anknytning till PVC behandlas i proposition 1996/97:172 (se utskottets

kommande betänkande 1997/98:JoU8). I övrigt kommer frågan att hanteras inom

ramen för Kemikommitténs förslag och i den aviserade miljöpolitiska

propositionen våren 1998.

Med hänvisning till det anförda anser sig utskottet kunna utgå från att

riksdagen får tillfälle att återkomma till PVC-frågan i stort under riksmötet

1997/98. I den mån särskilda åtgärder redan nu krävs med avseende på produkter

för barn i en viss ålder bör det främst ankomma på ansvariga myndigheter att

bevaka denna mer preciserade fråga. Utskottets tidigare redovisade allmänna

bedömningar innebär för övrigt att PVC-plast med dagens additiv bör avvecklas,

utan begränsning till vissa produkter eller med avseende på vissa

ålderskategorier av befolkningen. Det kan tilläggas att en svensk

försäljningsorganisation redan på eget initiativ dragit tillbaka leksaker med

PVC-plast som är avsedda för barn under tre år. Med det anförda avstyrks

motion Jo786 (c).

Kloranvändning i massaindustrin

Motion Jo788 (c) innehåller en mycket utförlig redovisning av problemen med

klororganiska föreningar i miljön och ekosystemet. Motionären framhåller att

det nu återstår ett antal åtgärder som är nödvändiga för att eliminera

utsläppen av farliga klorföreningar och nämner särskilt kloranvändningen vid

framställning av PVC-plast, i massaindustrin och vid kemtvätterier.

Klorinnehållet i avfall ger stora problem vid både förbränning och avfall.

Ytterligare åtgärder krävs för att eliminera klorföreningar i

metallbearbetande industri. En strategi för minskad kloranvändning bl.a. i

massaindustrin bör enligt motionen utarbetas.

Utskottet erinrar om att klorutsläppen från skogsindustrin omfattas av

målformuleringarna i 1988 och 1991 års miljöpolitiska beslut. Dessa

målformuleringar kommer att aktualiseras på nytt i samband med den aviserade

miljöpolitiska propositionen våren 1998. Statens naturvårdsverk har ägnat

betydande uppmärksamhet åt framför allt skogsindustrins utsläpp till vatten

och luft och avfallsmängderna (rapport 4434). Verket har upprättat en plan för

omprövning enligt miljöskyddslagen av skogsindustrins utsläpp, vilken sträcker

sig över sekelskiftet. Planen har utvärderats vid några tillfällen senast i

juni 1996 (rapport 4587). Också Kemikalieinspektionen har arbetat med

klorfrågan. Utskottet utgår från att riksdagen får tillfälle att återkomma

till dessa frågor i anslutning till redovisningen av Kemikommitténs uppdrag

och till den miljöpolitiska propositionen. I avvaktan på dessa förslag och på

resultatet av de berörda myndigheternas arbete föreslår utskottet att motionen

lämnas utan vidare åtgärd.

Ämnen från persondatorer m.m.

De frågor om gaser från datorer som tas upp i motion Jo705 (mp) bör närmast

betecknas som arbetsmiljöfrågor. Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) och

arbetsmiljöförordningen (1977:1166) åvilar det främst arbetsgivaren att vidta

åtgärder som skyddar arbetstagare mot ohälsa eller olycksfall. I 18 §

arbetsmiljöförordningen har Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigats att meddela de

föreskrifter som behövs i detta hänseende. Enligt vad utskottet erfarit har

Arbetarskyddsstyrelsen utfört undersökningar angående sambandet mellan

emission av flyktiga ämnen från datorer och vissa fysiska besvär som

redovisats av personer som arbetar med datorer. Slutsatsen blev att något

sådant samband inte kunde ses. Vidare har Folkhälsoinstitutet redovisat en

rapport från ett uppdrag som gavs till 10 nordiska forskare att undersöka om

det i den vetenskapliga litteraturen finns undersökningar om samband mellan

den totala mängden flyktiga ämnen i inomhusluft och ohälsa. Inte heller i

detta sammanhang kunde något sådant samband redovisas. Utskottet vill

framhålla att Arbetarskyddsstyrelsen redan har de befogenheter som krävs om

det skulle visa sig att hälsoproblem uppstår på grund av arbete med

persondatorer m.m. De nödvändiga skyddsåtgärderna kan vidtas utan riksdagens

medverkan. Med det anförda avstyrks motion Jo705 (mp) yrkande 1.

I anslutning till yrkande 2 i motionen erinrar utskottet om att

Kemikalieinspektionen enligt uppdrag har redovisat avvecklingsarbetet samt

föreslagit ytterligare åtgärder och styrmedel beträffande bromerade

flamskyddsmedel (BFC). Vidare bör nämnas att frågan om producentansvar m.m.

för uttjänta elektroniska produkter behandlas i proposition 1996/97:172 om

hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle (utskottets

kommande betänkande 1997/98:JoU8). Motionen avstyrks även i denna del.

Frågor i övrigt om avveckling av vissa produkter och varor m.m.

Motionerna Jo712 yrkande 1 och Jo778 yrkande 4 (båda mp) går ut på att

Kemikalieinspektionen ej får godkänna båtbottenfärger som innehåller triazin

och koppar. I den senare motionen preciseras yrkandet till att avse förbud mot

sådana färger från den 1 januari 1998.

Kemikalieinspektionens föreskrifter och beslut angående båtbottenfärger

(antifoulingfärger) innebär sammanfattningsvis följande.

Inga antifoulingfärger är tillåtna i sötvatten eller i Östersjön norr om

Örskär. Sådana färger är vidare otillåtna för alla båtar under 200 kg längs

hela den svenska kusten. För oceangående fartyg över 25 meter tillåts färger

med den aktiva substansen tributyltinoxide (TBTO) med ett läckage mindre än 4

mikrogram per kvadratcentimeter och dag samt färger med 4,5-dichloro-2-n-

octyl-4-isothiazolin-3-one som aktiv substans.

För fritidsbåtar samt fartyg över 12 meter gäller olika regler för ostkusten

respektive västkusten. Längs ostkusten, från Örskär till Trelleborg, får

kopparpreparat användas med ett läckage mindre än 75 mikrogram koppar per

kvadratcentimeter de första 14 dagarna. Vidare tillåts färger med den aktiva

substansen 2-tert-Butylamino-4-cyclopropylamino-6-methylthio-1,3,5-tria-zine.

För västkusten från Trelleborg till norska gränsen tillåts kopparpreparat med

ett läckage mindre än 150 mikrogram koppar per kvadratcentimeter de 14 första

dagarna, samt färger med den aktiva substansen 2-tert-Butylamino-4-

cyclopropylamino-6-methylthio-1,3,5-triazine.

När det gäller Kemikalieinspektionens beslutsprocedur i fråga om

bekämpningsmedel vill utskottet särskilt framhålla följande. Enligt 3 §

förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel får sådana medel, som inte är

godkända av Kemikalieinspektionen, inte saluföras, överlåtas eller användas

och inte heller importeras från länder som inte är medlemmar i EU. Utskottet

har inhämtat att Kemikalieinspektionens beslut om godkännande av de ovan

angivna substanserna gäller till utgången av år 1998. För närvarande pågår ett

utrednings- och omprövningsarbete med sikte på de regler som skall gälla från

och med år 1999. Besluten om godkännande har närmast karaktären av beslut i

enskilda fall och är således inte renodlade normbeslut.

Av det anförda framgår att motionerna Jo712 (mp) och Jo778 (mp) berör frågor

som behandlas på myndighetsnivå och att frågorna också ägnats stor

uppmärksamhet från Kemikalieinspektionens sida. Enligt 11 kap. 7 §

regeringsformen får riksdagen inte bestämma hur förvaltningsmyndighet i

särskilt fall skall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild

eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Utskottet avstyrker

motionerna i berörda delar.

I motion Jo776 (mp) anförs bl.a. att fyrverkeripjäser innehåller metaller

och radioaktiva ämnen som är mycket skadliga för miljön. Det är enligt

motionen de röda och gröna färgerna som är radioaktiva. Rött ljus kommer från

strontiumjoner och grönt från bariumjoner. Motionen utmynnar i yrkanden om

avveckling av strontium och barium, innehållsdeklaration på fyrverkerier och

förbud mot skadliga metaller i fyrverkerier och raketer.

Utskottet erinrar om att näringsutskottet utförligt behandlade motioner om

kontroll av pyrotekniska artiklar m.m. i betänkande 1995/96:NU16.

Remissyttranden inkom i detta ärende från sammanlagt 10 myndigheter och

organisationer. Näringsutskottet, som främst behandlade de sprängämnestekniska

aspekterna och kontrollaspekterna av fyrverkerier, ansåg gällande lagstiftning

tillräcklig men uteslöt inte att en viss uppstramning av kontroll och tillsyn

kunde behövas.

Jordbruksutskottet behandlar den nu aktuella motionen med utgångspunkt i

påståendena om skadliga effekter på hälsa och miljö m.m. Det bör först påpekas

att motionärernas uppgifter om radioaktiv strålning från strontium och barium

i fyrverkerier är uppenbart felaktiga. Det förekommer, enligt vad utskottet

inhämtat, inga radioaktiva isotoper av strontium och barium i fyrverkerier.

När det gäller strontium och barium kan nämnas att det inom pyroteknisk

industri används t.ex. bariumnitrat för att ge grön färg och olika strontium-

föreningar för att ge röd färg. Det bör också framhållas att barium och

strontium ingår i ett stort antal produkter och varor i övrigt.

Världsproduktionen av barium är ca 7 miljoner ton. Bariumnitrat ingår också i

bl.a. tomtebloss. Bariumsulfat t.ex. kan användas som kontrastmedel vid

röntgenundersökningar. Strontium förekommer i olika föreningar i t.ex.

självlysande färger, hårborttagningsmedel, nödbloss och varningssignaler m.m.

Som anförs i motionen har Stockholms stads miljöförvaltning gjort vissa

undersökningar med avseende på spridningen av vissa metaller i samband med

fyrverkerier. Utskottet har i ärendet tagit del av en analys, daterad 1997-05-

16, av Stockholms Luft- och Bulleranalys angående utsläpp och nedfall av

metaller under Vattenfestivalens fyrverkerier. I analysgruppens slutsatser

anförs bl.a. att de metallutsläpp till luft som normalt förekommer i Stockholm

är små och beror på hanteringen av produkter som innehåller metaller. Det

finns inga stora punktkällor, utan metallerna flödar diffust ut i miljön.

Beräkningarna visar dock att Vattenfestivalens fyrverkerier utgör en betydande

punktkälla till utsläpp av metaller i staden. Sett på årsbasis är dock

fyrverkeriernas tillskott till nedfallet av metaller försumbart.

Utspädningseffekten och det faktum att utsläppen sker på en hög höjd gör att

endast en mindre del av metallerna från fyrverkerier faller ned inom

Storstockholmsregionen. Fyrverkeriernas bidrag till metallförekomsten i

Saltsjön/Riddar-fjärdens sediment är också försumbart i förhållande till andra

källor.

Miljöförvaltningen i Stockholm har den 25 maj 1997 avgett ett

tjänsteutlåtande över rapporten och föreslår därvid att Miljö- och

hälsoskyddsnämnden godkänner rapporten samt förelägger Stockholm Water

Festival AB med stöd av 15 § lagen om kemiska produkter att redovisa mängder

och halter av metaller i de fyrverkerier som används under Vattenfestivalen.

Följande metaller skall redovisas: kvicksilver, kadmium, bly, krom, koppar,

zink, aluminium, antimon, strontium och barium. Även arsenik skall redovisas.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har den 12 juni 1997 godkänt rapporten och

fattat beslut i enlighet med miljöförvaltningens förslag.

Som framgår av det anförda har frågan om miljöeffekter m.m. av fyrverkerier

analyserats och blivit föremål för åtgärder på det sätt som riksdagen

förutsatte när beslut fattades om utformningen av tillämpliga lagar på miljö-

och kemikaliekontrollområdet. Såväl Kemikalieinspektionen som berörda kommuner

har av riksdagen getts möjlighet att fatta beslut om nödvändiga skyddsåtgärder

i de fall som avses i motionen. Att sådana beslut kan fattas utan riksdagens

medverkan är en av fördelarna med det av utskottet redovisade systemet med

ramlagstiftning med bemyndiganden för vederbörande tillsynsmyndigheter att

fatta beslut i tillämpningsfrågor. Utskottet avstyrker därmed motion Jo776, i

den mån den ej blivit tillgodosedd genom det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en utvidgad substitutionsprincip

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo714 yrkande 6 och

1996/97:Jo759 yrkande 13,

2. beträffande kommunala befogenheter i LKP

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo771 yrkande 1,

res. 1 (mp)

3. beträffande utredning av banvallsbesprutningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo771 yrkande 2,

res. 2 (mp)

4. beträffande inriktning av kemikaliearbetet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo767,

5. beträffande aktivt arbete med substitutionsprincipen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 16 och

1996/97:Jo765 yrkande 4,

6. beträffande märkning av textilier

att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 8,

7. beträffande miljövarudeklarationer

att riksdagen avslår motion 1996/97:L712 yrkande 4,

8. beträffande tandvårdsmaterial i produktregistret

att riksdagen avslår motion 1996/97:So296 yrkande 14,

9. beträffande kadmium i handelsgödsel

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkande 7,

10. beträffande kvicksilver

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So278 yrkande 2 och

1996/97:So296 yrkande 4,

11. beträffande internationellt arbete för begränsning av

tungmetaller

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo738 yrkande 12 och

1996/97:Jo760 yrkande 7,

12. beträffande förbud mot blysänken och blyhagel

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo716 och 1996/97:Jo764,

res. 3 (mp)

13. beträffande PVC i produkter till barn under ett år

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo786,

res. 4 (c)

14. beträffande en strategi för minskad kloranvändning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo788,

res. 5 (c)

15. beträffande skadliga ämnen från persondatorer m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo705,

res. 6 (mp)

16. beträffande förbud mot båtbottenfärger med triazin och koppar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo712 yrkande 1 och 1996/97:Jo778

yrkande 4,

17. beträffande förbud mot strontium och barium i fyrverkerier

m.m.

att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo776.

Stockholm den 2 september 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson

(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson

(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),

Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),

Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Kommunala befogenheter i LKP (mom. 2)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Enligt

Miljöpartiets? och på s. 7 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Som framgår av motion Jo771 (mp) har många kommunala miljö- och

hälsoskyddsnämnder stött på problem i tillämpningen av lagen om kemiska

produkter. Det gäller bl.a. i fråga om kommunala beslut om förbud mot vissa

bekämpningsmedel som Banverket använt för banvallsbesprutning. Dessa beslut

har i samtliga fall efter överklagande av Banverket upphävts av länsstyrelsen.

I praktiken innebär detta att substitutionsprincipen satts ur spel i de

angivna situationerna. Utskottet delar Miljöpartiets bedömning att kommunernas

rättsliga ställning måste stärkas och att kommunerna bör ges möjlighet att

stoppa användningen av kemiska produkter som är förknippade med miljö- och

hälsorisker, t.ex. i form av långsiktigt osäkra konsekvenser. Detta bör ske

genom en skärpning av 5 och 16 §§ i lagen om kemiska produkter. Regeringen bör

lägga fram förslag om sådan lagändring. Det bör lämpligen ske i samband med

det aviserade förslaget om en ny miljöbalk, där lagen om kemiska produkter

enligt uppgift kommer att inarbetas. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo771 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kommunala befogenheter i LKP

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo771 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Utredning av banvallsbesprutningen (mom. 3)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Enligt

motiveringen? och slutar med ?(SNFS 1997:2)? bort ha följande lydelse:

Som utskottet anfört ovan (reservation 1) saknar kommunerna de nödvändiga

rättsliga medlen att kontrollera banvallsbesprutning inom kommunens område.

Utöver den skärpning av lagstiftningen som föreslås av utskottet bör

regeringen föranstalta om en utredning av banvallsbesprutningen i Sverige.

Resultatet bör redovisas för riksdagen. Vad utskottet anfört med anledning av

motion Jo771 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utredning av banvallsbesprutningen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo771 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Förbud mot blysänken och blyhagel (mom. 12)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Motioner om?

och på s. 11 slutar med ?Jo764 (mp)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att spridningen av tungmetaller

och andra miljöfarliga metaller måste begränsas ytterligare. Det gäller

särskilt i de fall där det finns alternativa produkter som är miljövänliga

eller har mindre allvarliga effekter på hälsa och miljö. Ett bra exempel är,

som anförs i motion Jo716, fritidsfisket där man använder sänken av bly. I

Kemikalieinspektionens rapport Avvecklingsprojektet som nyligen redovisats för

regeringen framhålls bl.a. att det i dag finns acceptabla alternativ för alla

typer av blysänken som används vid fiske. Utskottet instämmer även i vad som

anförs i mp-motionen Jo764 om att jakt med blyhagel är olämplig, särskilt i

våtmarker. All användning av blyhagel måste försvinna på sikt. Ett första och

mycket angeläget steg är att generellt förbjuda användning av blyhagel vid

jakt i våtmarker, sjöar och hav. Detsamma gäller användning av blyhagel på

skjutbanor. Sådana förbud bör införas skyndsamt. För annan användning av bly

bör en tidsplan utarbetas med sikte på en avveckling till förslagsvis år 2000.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo716 och Jo764 bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förbud mot blysänken och blyhagel

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo716 och 1996/97:Jo764 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. PVC i produkter till barn under ett år (mom. 13)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Med

hänvisning? och slutar med ?Jo786 (c)? bort ha följande lydelse:

Som framgår av det anförda har riksdagen uttalat att PVC inte hör hemma i

kretsloppssamhället och att PVC-plasten bör avvecklas, med de förtydliganden

som gjorts i utskottets betänkande 1995/96:JoU8. Samma bedömning har tidigare

redovisats av bl.a. Kretsloppsdelegationen och senare av Kemikommittén.

Åtgärder för att förverkliga riksdagens intentioner med de tidigare redovisade

bedömningarna och fattade besluten brådskar. Detta gäller inte minst sedan

frågans aktualitet ökat också inom EU med bl.a. en omfattande utredning på

väg. Genom riksdagens beslut har principerna för det svenska

förhållningssättet till PVC fastslagits. Det är emellertid angeläget att det

också skyndsamt överförs till praktiskt handlande. Enligt utskottets mening

bör ett första steg i rätt riktning nu tas av regeringen. Utskottet delar

uppfattningen i motion Jo786 (c) att det framstår som direkt olämpligt att

utsätta små barn för onödig kontakt med PVC. En avvecklingsplan bör utarbetas

för PVC i produkter som används till barn under ett år. Vad utskottet anfört

med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande PVC i produkter till barn under ett år

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo786 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. En strategi för minskad kloranvändning (mom. 14)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet

erinrar? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo788 (c) anser utskottet att Sverige

måste intensifiera arbetet mot svårnedbrytbara, giftiga ämnen. Inte minst nya

vetenskapliga rön de senaste åren gör avgiftningen av kretsloppssamhället till

en mycket angelägen uppgift. Undersökningar har visat på tidigare okända

egenskaper hos många svårnedbrytbara kemikalier. I miljöpolitiska sammanhang

har avvecklingsarbetet kommit att fokuseras på bl.a. klororganiska föreningar.

De redovisningar som gjorts av Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket

visar att klorproduktionen i Sverige fortfarande är mycket omfattande. Som

motionären anför är det hög tid att åtgärda de problem som kloranvändningen

leder till i Sverige. Omkring 80 % av klorgasproduktionen går numera till

tillverkning av PVC-plast. Riksdagen har uttalat att en avveckling av PVC

snarast bör inledas. Massaindustrin har visserligen lämnat klorgas som

blekkemikalie, men använder fortfarande stora mängder klordioxid. Det är av

stor vikt att industrin snabbt avvecklar den återstående användningen av

klorkemikalier. Perkloretylen vid kemtvätt kan ersättas genom alternativa

tvättmetoder. Klorinnehallet i avfall måste minska, vilket kräver förebyggande

åtgärder redan vid tillverkningen av varorna. Ytterligare åtgärder krävs för

att eliminera klorföreningar i metallbearbetande industri. Klorerade

tillsatsämnen i plastprodukter bör uteslutas snarast möjligt.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till motionärens förslag att en

strategi för minskad kloranvändning bör utarbetas. Detta bör ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande en strategi för minskad kloranvändning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo788 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Skadliga ämnen från persondatorer m.m. (mom. 15)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?De frågor?

och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo705 (mp) är gaser från persondatorer ett problem från

hälso- och miljösynpunkt. Gaserna ger ett ytterligare tillskott till

kemikalier i vår omgivning som på sikt kan leda till att ännu fler människor

får besvär än vad som nu är fallet. Vidare innehåller datorer en mängd ämnen

som är skadliga för miljön, som t.ex. bly, kvicksilver, bromerade

flamskyddsmedel, kadmium, beryllium, barium, arsenikkromat och strontium.

Eftersom kunskaperna om de ämnen som avges från datorer är bristfälliga är det

nödvändigt att genomföra undersökningar av detta. Detsamma gäller hälso- och

miljöpåverkan av övriga ämnen som ingår i datorer. Avvecklingen av framför

allt bromerade flamskyddsmedel går inte tillräckligt snabbt. Utskottet

instämmer i motionärernas förslag att regeringen får i uppdrag att

intensifiera arbetet med avvecklingen av bromerade flamskyddsmedel i

internationella sammanhang såsom EU, OECD och PARCOM. Vad utskottet anfört med

anledning av motion Jo705 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande skadliga ämnen från persondatorer m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo705 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Ansvarsfördelningen på kemikaliekontrollens område

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Jag har valt att inte reservera mig i detta betänkande, trots att jag känner

en stark oro för konsekvenserna av den ökande användningen av kemikalier i

samhället. Orsaken är att jag anser att dagens modell där riksdagen delegerat

beslutanderätten till regeringen och där Kemikalieinspektionen har ett

huvudansvar för att följa utvecklingen i huvudsak är bra, även om den innebär

avgränsningsproblem. Med en växande kemikalieanvändning är det svårt att

bedöma riskerna för enskilda ämnen, liksom för kombinationen av enskilda

ämnen. Det finns därför anledning att följa upp regeringens och

Kemikalieinspektionens hantering. Riksdagens delegationsbeslut får inte

innebära att riksdagen avhänder sig ansvaret för kemikaliefrågorna. För en

riksdagsledamot eller ett utskott måste det vara en demokratisk rättighet att

reagera om man inte tycker att regering eller myndighet agerar på rätt sätt.

Det kan gälla riskbedömningen av enskilda ämnen eller övergripande strategier.

2. PVC i produkter som används till barn under ett år

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

I samband med tidigare behandling av PVC-frågan uttalade vi i en reservation

bl.a. följande. Det är svårt att ännu göra en täckande helhetsbedömning av PVC

i alla dess led, från klortillverkning till avfall. Därför, och med hänsyn

till att viss återvinning och återanvändning redan pågår, är det för tidigt

att utesluta eventuell framtida PVC ur kretsloppssamhället. Vi förutsätter att

regeringen återkommer med förslag då de lämnade uppdragen fullföljts.

3. PVC i produkter som används till barn under ett år

Lennart Fremling (fp) anför:

Under rubriken PVC i produkter som används till barn under ett år behandlas

motion Jo786 (c). Jag delar utskottets uppfattning att motionen bör avstyrkas.

Som framgår av betänkandet kan man utgå från att riksdagen får tillfälle att

återkomma till PVC-frågan i stort under riksmötet 1997/98. Utskottet avser med

texten i detta betänkande därför endast att beskriva hur PVC-frågan har

behandlats tidigare och inte att ta något nytt ställningstagande till PVC-

frågan i stort. Utskottets tidigare ställningstagande i betänkande

1995/96:JoU8 avsåg främst att uttrycka att dagens PVC med skadliga tillsatser

borde avvecklas - inte att all PVC borde avvecklas. Detta framgår bl.a. av

utskriften från den utfrågning som utskottet höll den 4 april 1995, då

utskottets ordförande Lennart Daléus frågade: ?För att ta den litet mer

övergripande frågan: Är det Naturvårdsverkets och Miljödepartementets

bedömning att dagens med vissa tillsatser mjukgjorda och hårdgjorda PVC passar

in i det vi brukar kalla kretsloppet?? Naturvårdsverkets representant svarade

bl.a.: ?Jag håller inte för uteslutet att PVC kan passa in i ett

kretsloppssamhälle.?

Med hänvisning till det anförda vill jag starkt ifrågasätta skildringen i

första stycket under den aktuella rubriken. De tre sista meningarna ?Vidare

anförde utskottet ... riksdagsuttalande i motsvarande del.? borde ha utgått.

Nuvarande citat ger ett felaktigt intryck av behandlingen i betänkande

1995/96:JoU8. Citatet ?PVC inte hör hemma i kretsloppssamhället? ingår i en

mening som direkt föregås av en mening som talar om ?en helhetsbedömning av

hanteringen av dagens PVC?. För att få en korrekt bild av utskottets bedömning

i det tidigare betänkandet måste nu sidan 11 i detta studeras i stället för de

lösryckta delar i det aktuella betänkandet 1997/98:JoU4.

4. Kadmium, båtbottenfärger, tungmetaller och fyrverkerier m.m.

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Kadmium är en mycket giftig tungmetall som bör försvinna ur gödselmedel. I dag

sker en fortsatt anrikning i mark och i det levande. I ministerdeklarationen

från Nordsjökonferensen i Esbjerg 1995 har målet för skadliga ämnen satts till

noll under loppet av en generation (25 år). Miljöpartiet de gröna anser att

kadmium i handelsgödsel borde förbjudas. Ett sätt att komma till rätta med

användningen kan vara att regeringen tar fram en avvecklingsplan för kadmium.

I betänkandet förutsätter utskottet att regeringen noga följer denna fråga och

understryker allvaret i problemet. Miljöpartiet de gröna anser att anrikning

av tungmetaller i jordar och livsmedel är en mycket viktig fråga och avser

återkomma i frågan.

Båtbottenfärger: För att förhindra påväxt på bl.a. fritidsbåtar använder

båtägarna färger där ämnet triazin (med handelsnamnet irgarol) och koppar

ingår. Irgarol är 60 gånger giftigare än koppar. Dessa två ämnen hotar

blåstångens fortsatta existens i haven runt våra kuster. Blåstången utgör

basen för de ekosystem som finns under vattnet på de delar av havsbotten som

utgörs av klippor och berg, s.k. hårdbotten, i kustnära områden runt Sverige.

Den förökar sig i maj och juni, samtidigt som alla fritidsbåtar sjösätts.

Blåstången är den enda storväxande, bruna och fleråriga alg som går in i

Östersjön. Algen är bältesbindande och fungerar som ett slags barnkammare för

olika fiskarter. På senare år har mängden blåstång dock minskat, och den växer

inte heller så djupt som tidigare. Forskning visar att det räcker att en liter

vanligt Östersjövatten med en salthalt på 6 promille blandas med en tillsats

av 2,5 mikrogram (miljondel av ett gram) koppar eller 0,16 mikrogram irgarol

1051 för att blåstångens groning skall minska med 40 %. En förutsättning för

att en produkt skall kunna godkännas av Kemikalieinspektionen är att nyttan

med produkten uppväger dess risker. Det är inga problem att rengöra båtbottnar

mekaniskt och att förbjuda skadliga båtbottenfärger, förutom bekvämlighet.

Rengöringsstationer med relativt enkel teknik kan etableras i småbåtshamnar.

Dessutom är dessa antifoulingmedel inte godkända för användning i Bottenviken

och landets insjöar. Bestämmelserna är dessutom olika för Östersjön och

västkusten. Detta får till följd att medlen finns tillgängliga i handeln och

att en kontrollerad användning blir omöjlig. Trots att frågor av detta slag

delegerats till myndighet anser vi det angeläget att uppmärksamma problemet

och det miljöhot dessa ämnen utgör. Miljöpartiet de gröna avser att återkomma

på annat sätt i denna fråga.

Fyrverkerier: Att allting sprider sig och inget försvinner är sanningar i

miljösammanhang. Nu senast har barn på Färöarna visat sig ha höga halter av

kvicksilver i sina kroppar därför att deras mödrar ätit kött av grindval. Även

det till synes rena havet och den rena miljön ute i Atlanten påverkas av

kemikaliesamhället. Därför är det viktigt att uppmärksamma alla tillfällen då

metaller används på ett ibland tanklöst och onödigt sätt. Fyrverkerier har

alltid använts vid festliga tillfällen, men inte i lika stor omfattning som i

dag. Förr var färgerna i fyrverkerier färre, nu innefattar de fler färger som

är vackra för ögat men skadliga för miljö och hälsa. Rött ljus kommer från

strontiumjoner och grönt ljus från bariumjoner. Varenda jon som skickas upp i

luften kommer ner igen. De går in i vår föda och in i kroppen. Där konkurrerar

de bl.a. med kalciumjoner och stör skelettuppbyggnaden. Bariumjoner kan

sannolikt också ersätta selenidjoner som fungerar som aktiv grupp på enzymer

som reglerar celldelningen. En störd celldelningsreglering kan leda till

ohämmad celltillväxt, cancer. Fyrverkerier innehåller bl.a. följande ämnen:

antimon, fosfor, blyföreningar, fenolhartser, naftalen, hexakloretan, PVC,

kvicksilver, kadmium, zink, krom, koppar och nitrater. Många av metallerna och

dess föreningar finns med på listan över de undantagsbestämmelser som Sverige

fick vid EU-inträdet. För att utan risker kunna fortsätta att njuta av och

fira med fyrverkeriuppskjutningar borde de miljöfarliga ämnena uteslutas. En

avvecklingsplan med kort avvecklingstid för fyrverkeribranschen borde

omedelbart inledas. Fyrverkerier och raketer borde innehålla en fullständig

deklaration av de ämnen som ingår. Stockholms kommun har uppmärksammat

problemet i samband med Vattenfestivalen, eftersom man ororar sig över

nedfallet av metaller i samband med fyrverkerier. Det är bra och visar att

problemet börjat uppmärksammas. Miljöpartiet de gröna anser att det är viktigt

att gå vidare och kommer att fortsätta att agera även på kommunal nivå. Vi

reserverar oss inte i detta sammanhang, men avser att återkomma i frågan.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utfrågning 3

Utskottet.............................................3

Inledning 3

Myndighetsuppdrag m.m. 5

Skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle 5

Miljöbalken 6

Utredning 6

Utskottets överväganden 6

Lagar, mål och strategier m.m. för kemikaliekontrollen 6

Lagstiftning m.m. 6

Inriktning av kemikaliearbetet m.m. 7

Miljövarudeklaration, märkning m.m. 8

Tungmetaller (kadmium, kvicksilver m.m.) 9

PVC i produkter som används till barn under ett år 11

Kloranvändning i massaindustrin 11

Ämnen från persondatorer m.m. 12

Frågor i övrigt om avveckling av vissa produkter och varor m.m. 13

Hemställan 15

Reservationer........................................16

1. Kommunala befogenheter i LKP (mom. 2) 16

2. Utredning av banvallsbesprutningen (mom. 3) 17

3. Förbud mot blysänken och blyhagel (mom. 12) 17

4. PVC i produkter till barn under ett år (mom. 13) 18

5. En strategi för minskad kloranvändning (mom. 14) 18

6. Skadliga ämnen från persondatorer m.m. (mom. 15) 19

Särskilda yttranden..................................20

1. Ansvarsfördelningen på kemikaliekontrollens område 20

2. PVC i produkter som används till barn under ett år 20

3. PVC i produkter som används till barn under ett år 20

4. Kadmium, båtbottenfärger, tungmetaller och fyrverkerier m.m. 21

Gotab, Stockholm 1997