Bet. 1997/98:JoU9

Jordbruksutskottets betänkande

1997/98:JOU09

Hållbart fiske och jordbruk

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JoU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett utbyggt

miljöersättningsprogram i jordbruket och om ett nytt program för att minska

miljö- och hälsoriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och

trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att

åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska

aspekterna. Utskottet ansluter sig också till regeringens överväganden om

behovet av en fortsatt reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik i

riktning mot en ökad miljöanpassning m.m.

På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske och en ökad

statlig satsning på en förbättrad fiskevård. I arbetet med den gemensamma

fiskeripolitiken inom EG skall Sverige genom tillämpning av

försiktighetsprincipen aktivt verka för ett långsiktigt och ekonomiskt

bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter och beakta ekologiska krav.

Genomförandet av den internationella aktionsplanen för bevarande av

Östersjölaxen skall prioriteras.

I ärendet behandlas följdmotioner med 65 yrkanden och motioner från allmänna

motionstiden 1997 med 124 yrkanden. Med anledning av en kd-motion föreslår

utskottet ett tillkännagivande om behovet av resurser för kalkning av sjöar och

vattendrag som är viktiga för fisket och den biologiska mångfalden. Övriga

motioner avstyrks.

Till betänkandet fogas 37 reservationer och sju särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:2 att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets

förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom

jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven, (avsnitt

14.1.4),

2. mål för ett program för perioden 1997-2001 avseende användning av

bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, (avsnitt 14.3).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till ett utbyggt miljöersättningsprogram för

jordbruket. Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och

miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och

trädgårdsnäringen. Förslagen är en del av det pågående arbetet för att

åstadkomma ett hållbart fiske och jordbruk med tonvikt på de ekologiska

aspekterna. I propositionen ges en samlad beskrivning av detta arbete liksom

regeringens bedömningar av det fortsatta arbetets inriktning.

På fiskets område redovisas åtgärder för ett hållbart fiske. En ökad satsning

görs för en förbättrad fiskevård. I arbetet med den framtida fiskeripolitiken

skall Sverige genom tillämpning av försiktighetsprincipen aktivt verka för ett

långsiktigt och ekonomiskt bärkraftigt fiske genom att integrera miljöaspekter

och beakta ekologiska krav. Genomförandet av den internationella aktionsplanen

för Östersjölaxen skall prioriteras.

På jordbrukets område redovisas åtgärder för ett hållbart jordbruk. EG:s

gemensamma jordbrukspolitik måste förändras mot en ökad miljöanpassning.

Sektorsansvaret och näringens ansvar för jordbrukets miljöfrågor är viktiga

utgångspunkter i miljöarbetet. Innehållet behandlar åtgärder för att minska

växtnäringsförlusterna från jordbruket och minska riskerna vid användning av

bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen liksom behovet att öka den

ekologiska produktionen samt att bevara den biologiska mångfalden och de

växtgenetiska resurserna.

Mål föreslås för ett nytt program för att minska hälso- och miljöriskerna vid

användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen.

Förslag lämnas till ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket. Det

utbyggda miljöprogrammet tar hänsyn till behovet av ytterligare medel för att

öka måluppfyllelsen. Detta sker genom höjda ersättningsnivåer och utökade

arealmål för vissa åtgärder. Administrativa förenklingar genomförs så långt det

är möjligt utan att miljöambitionerna sänks.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:Jo10 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en snabbare omställning till ekologisk produktion inom jordbruks-

och trädgårdsnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att resurser inom föreslagna ramar tydligare anvisas, vad avser

forskning och teknikutveckling, för ekologisk odling.

1997/98:Jo11 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en svensk strategi för den gemensamma fiskeripolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av den gemensamma fiskeripolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utredning om spökfiskets problem,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att bevara de svenska havsöringsstammarna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att rädda ålen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskevård i fjällen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsning av drivgarn i Östersjön,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av reglering av fritidsfisket,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behov av utvärdering av dagens fiskevård.

1997/98:Jo12 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nytt mål för ekologisk odling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bioteknik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om insatser i samråd mellan myndigheter och näringen för att minska

jordbrukets växtnäringsläckage.

1997/98:Jo13 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka miljöprogrammet

med hästraserna nordsvensk brukshäst, svensk ardennerhäst och gotlandsruss.

1997/98:Jo14 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökat utnyttjande av EU-stöd för fiskeberoende områden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av ökade anslag för kalkning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om omprövning av vattendomar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att internationellt motverka överfiskning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utveckling av selektiva fångstmetoder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklandet av fiskeredskap som lämnar ungfisk kvar i havet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvecklandet av fiskeredskap som minskar bifångsterna,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om införsel av främmande fiskarter/stammar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskilt skydd för viktiga lokaler för unika fiskstammar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om marina skyddsområden,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna i lagen om vattenförbund inarbetas i anläggningslagen

och lagen om förvaltning av samfälligheter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen

skall tillämpas,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU skall verka för ett förenklat regelsystem för

ekologiskt jordbruk,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om generella, enkla miljöstödsregler,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av delprogrammet resurshushållande konventionellt

jordbruk,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljöprogram fr.o.m. år 2000,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att prioritera forskning kring utveckling av ett energieffektivt

jordbruk.

1997/98:Jo15 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige ensidigt skall begränsa drivgarnsfisket i Östersjön till

det inom EU tillåtna 2,5 km per båt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige inom EU och Fiskerikommissionen skall verka för att den

längsta tillåtna drivgarnslängden i Östersjön skall vara 2,5 km drivgarn per

båt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige skall upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på

tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta den svenska laxkvoten så att

ett selektivt fiske efter odlad lax kan ske,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Sverige går före för att få fisket på blandade bestånd

av vild och odlad Östersjölax att upphöra.

1997/98:Jo16 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om småskaligt svenskt västkustfiske,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att motverka

utvecklingen mot ett ökande foderfiske i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal områdesförvaltning m.m.

1997/98:Jo17 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av det framtida CAP, (jordbruksstödet inom EU),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt reduktionsmål för bekämpningsmedel för perioden 1997- 2001,

en reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning,

3. att riksdagen begär att regeringen skall ge Kemikalieinspektionen mandat

att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer i frågan om bekämpningsmedel

i yt- och grundvatten med en redogörelse över situationen och med förslag till

åtgärder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om zinkoxid i djurfoder,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för

resurshushållande konventionellt lantbruk,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är

stödberättigade enligt stöd till hotad ras,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och

vill hålla någon av de hotade lantraserna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av

Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett miljöstöd för rennäringen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter.

1997/98:Jo18 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om de resurser som avsatts till att utveckla ekologiskt hållbara

jordbruksmetoder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att djurskyddsfrågorna skall vara en av utgångspunkterna för

Sveriges agerande i EU vad gäller jordbrukspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de resurser som

Sverige bidragit med bör utvärderas och redovisas för riksdagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att avvägningen av vad som är kollektiva nyttigheter måste göras

utifrån ett bredare perspektiv än konsumenternas efterfrågan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för ökad regional självförsörjning och

minskade transporter inom EU,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att på sikt all jordbruksmark skall brukas ekologiskt,

7. att riksdagen avslår förslaget till ett delprogram för främjande av ett

resurshushållande jordbruk,

8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag som inbegriper

konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna ersättningarna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör utformas så att

principen om att förorenaren betalar upprätthålls.

Motioner från allmänna motionstiden 1997

1997/98:Jo202 av Ingbritt Irhammar och Eskil Erlandsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stöd för ekologisk odling även skall utökas till att gälla

frukt- och bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive

plantskoleodling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige bör verka för att EU:s regler på detta område ändras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utredning av problemen med tillgången på bekämpningsmedel

inom den svenska trädgårdsnäringen.

1997/98:Jo203 av Sivert Carlsson och Lennart Brunander (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av ett direktstöd till odling av nypon.

1997/98:Jo204 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag-ändring i

syfte att nå en lokal anpassning av biotopskyddet med hänsyn tagen till

jordbrukets behov av rationalisering.

1997/98:Jo205 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av inrättande av

särskilt kultur- och miljöstöd i ovan nämnda regioner i kommande

miljöersättningsprogram.

1997/98:Jo207 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljöstödets fördelning.

1997/98:Jo208 av Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om genomförandet av en jordlånereform,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att jordlånereformen skall baseras på ekologiska och icke-

kommersiella principer.

1997/98:Jo209 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om hur förordningen EEG 2078/92

skall tolkas av Jordbruksverket.

1997/98:Jo210 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar

för en långsiktigt bärkraftig jordbruksproduktion i Gävleborgs län.

1997/98:Jo212 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av flexiblare regler för mjölkhämtning när det gäller

småbrukare och fäbodbrukare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om speciella föreskrifter när det gäller sommaranställningar för

fäbodbrukare och småbrukare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om myndighetssamarbete.

1997/98:Jo214 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöstöd till nyponodling.

1997/98:Jo215 av Ingvar Eriksson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöersättning, finansierad inom

ramen för miljöersättningsprogrammet till jordbruket, vid etablering och odling

av nypon på åkermark.

1997/98:Jo217 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsstyrelsens rätt att

utfärda regler för betesrätten som är ägnade att möjliggöra fortsatt fäbodbruk.

1997/98:Jo218 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av skatten på

handelsgödsel i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande regler för

miljöersättningarna i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk beredningsgrupp för

revidering av miljöersättningsreglerna i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föreslagna nya regler i miljöprogrammen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handeln med mjölkkvoter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om djurskyddslagstiftningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om jordbruket i Norrland,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s jordbrukspolitik,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långsiktig och hållbar framtida jordbrukspolitik,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samlad översyn av reglerna för servicen på landsbygden.

1997/98:Jo221 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rätt att lämna det ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna

ändras under avtalstidens gång,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stödet till ekologisk grönsaksodling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obalans i stödet till ekologisk växtodling (från 900 till 1 600

kr/ha) och ekologisk djurhållning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en modell för stöd till ekologisk biodling skall ingå i

förslaget till det nya stödprogrammet för kommande femårsperiod,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att införa regionala mål för den ekologiska produktionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt mål för det ekologiska jordbruket efter år 2000,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla begreppet ekologiskt jordbruk.

1997/98:Jo224 av Björn Ericson och Dag Ericson (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatoriska branschavgifter inom trädgårdsnäringen.

1997/98:Jo226 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska riktlinjer inför förestående förhandlingar om en reformerad

CAP-reform inom EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att nya former för löpande konsekvensutredningar bör prövas under

förhandlingarnas gång och att Skaraborg bör utgöra prognosområde.

1997/98:Jo228 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen.

1997/98:Jo229 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de sammantagna ekonomiska villkoren för lantbruket skall vara

jämförbara med konkurrentländernas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglerna för EU:s miljöersättningsprogram bör förenklas inför

nästa ersättningsperiod.

1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig

åkermark,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas

in vid utformningen av jordbrukspolitiken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika konkurrensvillkor för lantbrukarna inom EU-området,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om svenska utgångspunkter inför reformeringen av CAP,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse och

konkurrensvillkor gentemot omvärlden,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för att öka det ekologiska jordbrukets

andel inom EU på motsvarande sätt som i Sverige.

1997/98:Jo231 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn och utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och

bekämpningsmedelsproblematik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillskapande av möjligheter för uppbyggnad av en kollektiv fond inom

den yrkesmässiga trädgårdsodlingen.

1997/98:Jo233 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att trädgårdsnäringen också bör inbegripas inom ramen för det nya

miljöprogrammet som gäller konventionellt resurshushållande jordbruk.

1997/98:Jo234 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att utmönstra onödigt EU-

bidragsansökningskrångel i svensk byråkrati.

1997/98:Jo235 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska miljöprogrammet

för jordbruket.

1997/98:Jo239 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål för

jordbruket skapas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om definierade miniminivåer för tillåten miljöbelastning inom EU,

3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny utredning tillsätts för att

med utgångspunkt i EU:s miljömål se över vilka miljöeffekter och miljökostnader

som kan kopplas till jordbruket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i EU skall verka för en ökad konkurrens inom livsmedels-

och distributionsbranschen.

1997/98:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avslag på regeringens förslag till nytt miljöprogram för

resurshushållande konventionellt lantbruk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av

Jordbruksverket godkända avelsplaner omfattar stöd även till bevarandearbetet,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett miljöstöd för rennäringen och att regeringen återkommer med

förslag på ett sådant snarast,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödja marknadsföring av närproducerade ekologiska produkter.

1997/98:Jo242 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av

samhällets stöd till fäbodverksamhet.

1997/98:Jo243 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om villkoren för jordbruket i skogs- och mellanbygderna inklusive

Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av stödet till det miljöanpassade jordbruket i skogs-

och mellanbygderna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklade och lokalt anknutna regler för jordbruksstöd.

1997/98:Jo401 av Åke Carnerö och Ingrid Näslund (kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av

ett ersättningssystem för fiskare som kommer i kontakt med miljöfarligt avfall.

1997/98:Jo402 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ett

generellt förbud mot gäddfiske gällande fram t.o.m. den 15 maj återinförs.

1997/98:Jo403 av Olle Lindström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fredningstider och förbud ej ensidigt får drabba yrkesfiskarna i

norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättning till de skadedrabbade fiskarna.

1997/98:Jo404 av Kenth Skårvik och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär ett förslag till system som ersätter de utsatta fiskarna

för deras kostnader i samband med fångster av militärt och miljöfarligt kemiskt

material i sin yrkesutövning.

1997/98:Jo405 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionala samarbetsorgan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om okvoterade arter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försiktighetsprincipen på fiskeområdet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om selektiva redskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskevårdsområden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskutsättning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vildlax.

1997/98:Jo406 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om foderfisk.

1997/98:Jo407 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den bör föreslå ytterligare åtgärder i syfte att utveckla och

säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfisket som sport- och

husbehovsfiske i ett långsiktigt perspektiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Vänern och Vättern bör utvecklas till en gemensam nationell

resurs för ökad internationell fisketurism till Sverige.

1997/98:Jo408 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan

myndigheter i fiskekontrollfrågor.

1997/98:Jo410 av Axel Andersson och Agneta Brendt (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot

användning av drivgarn vid fiske i Östersjön.

1997/98:Jo411 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av naturlax i

Bottenviken.

1997/98:Jo412 av Erling Bager och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk.

1997/98:Jo413 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av långsiktig finansiering av fiskevården i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fiskevårdsråd.

1997/98:Jo414 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att användningen av kemikalier skall registreras och minimeras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om antibiotika i fiskodlingar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en nationell miljöpolicy för vattenbruk,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av forskning och utveckling inom vattenbruk,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin.

1997/98:Jo415 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att tillåta

ålhuttning.

1997/98:Jo416 av Rolf Dahlberg och Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snara

åtgärder för att rädda det kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten.

1997/98:Jo417 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvotsystemet inom

fisket.

1997/98:Jo508 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om zinkoxid i djurfoder.

1997/98:Jo512 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om zinkoxid i foder till smågris.

1997/98:Jo518 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

miljö- och växtskyddsfrågor inom trädgårdsnäringen.

1997/98:Jo536 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att stöd för övergång till och marknadsföring av

ekologiskt odlad mat byggs ut kraftfullt,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avvecklingsplan för den konventionella odlingen och

djurhållningen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att sätta gränser för modernt vattenbruk.

1997/98:Jo726 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att få bort jordbrukskemikalierna.

1997/98:Jo729 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ge

Kemikalieinspektionen mandat att behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel.

1997/98:Jo731 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utformningen av våtmarksstödet inom jordbruket,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bekämpningsmedelsskatten.

1997/98:Jo733 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning vid ?fångst? av

militärt och kemiskt avfall.

1997/98:Jo739 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationell mjölkkvot för de kor av utrotningshotade raser som är

stödberättigade enligt stöd till hotad ras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om mjölkkvot till dem som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och

vill hålla någon av de hotade lantraserna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till samtliga hotade lantraser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om extra stöd till akut hotade lantraser,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödet till lantrasföreningarna måste förenklas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att stödet till lantrasföreningar med lantraser med av

Jordbruksverket godkända avelsplaner ges stöd även till bevarandearbetet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att ansvaret för bevarandet och genbanker blir kvar i de

aktiva föreningar som finns.

1997/98:Jo751 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kriterierna

för utrotningshotade koraser.

1997/98:Jo767 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva

möjligheten att utarbeta ett system som främjar utvecklingen för den

nordsvenska hästen, den kallblodiga travaren, den svenska ardennern och

gotlandsrusset.

1997/98:Jo768 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

medel för bevarande av utrotningshotade hästraser.

1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna.

1997/98:A457 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förenkling av reglerna för miljöstöd och mjölkkvoter.

1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målen för det europeiska jordbruket.

1997/98:Sk736 av Sivert Carlsson och Elving Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ersättning till fiskare för extrakostnader i samband med oönskade

fångster av militärt och miljöfarligt avfall.

1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s jordbrukspolitik.

Uppvaktningar

Företrädare för Lantbrukarnas riksförbund, Förbundet Sveriges Småbrukare,

Karlshamns Sweden AB, Föreningen Svenska Olje- och Fettproducenter,

Avelsföreningen för svensk kullig boskap samt Sportfiskarna har inför utskottet

redovisat synpunkter på vissa jordbrukspolitiska frågor, respektive

fiskefrågor.

Utskottet

Inledning

Den proposition om hållbart fiske och jordbruk som här behandlas har föranlett

nio följdmotioner med sammanlagt 65 yrkanden. Motionstiden i detta ärende

utgick den 3 oktober 1997. Också under allmänna motionstiden 1997 väcktes ett

stort antal motioner i ämnen som direkt eller indirekt berörs av propositionen.

Utskottet har funnit lämpligt att i detta ärende behandla de flesta motionerna

från allmänna motionstiden i fiske-, jordbruks- och trädgårdsnäringsfrågor (124

yrkanden).

Utskottet konstaterar att motionerna i stor utsträckning tar upp frågor som

har behandlats både under detta riksmöte och under tidigare riksmöten under

valperioden. Så sent som den 9 oktober 1997 fattade riksdagen beslut om

sammanlagt 56 motionsyrkanden angående olika jordbrukspolitiska frågor m.m.

(1997/98:JoU3). Vidare har regeringen aviserat en redovisning till våren 1998

angående de svenska utgångspunkterna inför en reformering av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik (prop. s. 42). Fiskefrågorna och den biologiska mångfalden på

fiskets område behandlades under våren 1997 (1996/97:JoU15 och 1996/97:JoU18).

Flera av motionerna från allmänna motionstiden i år innebär dessutom i sak ett

instämmande i regeringens överväganden i proposition 1997/98:2. De mer

preciserade yrkandena i olika detaljfrågor tar sikte på åtgärder som i de

flesta fall får anses ingå i aktuella myndighetsuppdrag och i regeringens mer

övergripande redovisningar om olika åtgärder för att främja ett långsiktigt

hållbart jordbruk och fiske. I många fall har utskottet således inte haft

anledning att gå närmare in på sakinnehållet i motionerna. I anslutning till de

motioner som tar upp mer övergripande jordbrukspolitiska frågor vill utskottet

framhålla att det inte är vare sig lämpligt eller nödvändigt att riksdagen

årligen eller t.o.m. ännu oftare fattar beslut om långsiktiga princip- och

riktlinjefrågor inom ett visst politikområde.

Utskottets beredning av detta ärende har skett parallellt med behandlingen av

budgetpropositionen för år 1998, utgiftsområdena 20 och 23 (se 1997/98:JoU1 och

1997/98:JoU2).

Fisket i ett globalt perspektiv

Propositionen

Fisket i världen måste bedrivas på ett hållbart sätt så att fisk förblir ett

billigt och näringsrikt livsmedel även för kommande generationer.

Fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden främst

genom förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva

redskap samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Vidare skall ske

reduktion av produktionshöjande subventioner för att uppnå en bättre balans

mellan fiskekapacitet och ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskresurserna.

De mellanstatliga regionala fiskeriorganisationerna måste stärkas för att kunna

utföra de viktiga uppgifter som åläggs i de internationella överenskommelserna

om ansvarsfullt utnyttjande av havens levande resurser. FN:s fackorgan FAO bör

intensifiera sin insamling och spridning av information om fiskbeståndens

situation och förstärka sin analytiska och normativa verksamhet.

Motionerna

Motion Jo14 (kd) innehåller några yrkanden som avser mer övergripande frågor om

ett långsiktigt hållbart fiske. Enligt yrkandena 4-7 bör Sverige

internationellt motverka överfiskning av torsk, utveckla selektiva fångsmetoder

och fiskeredskap som lämnar ungfisken kvar i havet samt utveckla fiskeredskap

som minskar bifångsterna.

Enligt motion Jo406 (s) är det ökande foderfisket oroande, särskilt med

hänsyn till de ytterst effektiva fångstmetoder som utvecklats. Jordens

befolkning kommer att öka, och livsmedelsförsörjningen kommer att bli ett

större problem än vad det är idag. Det måste därför finnas en balans mellan

foderfisket och fisket efter konsumtionsfisk.

Utskottets överväganden

Utskottet anser i likhet med regeringen att fisket i världen måste bedrivas på

ett hållbart sätt så att fisk förblir ett billigt och näringsrikt livsmedel

även för kommande generationer. Också i övrigt ansluter sig utskottet till

regeringens överväganden om fisket i ett globalt perspektiv. Det innebär bl.a.

att fiskeripolitiken skall säkra en ansvarsfull förvaltning av bestånden genom

förbättring av övervakning och kontroll, användning av mer selektiva redskap

samt minskning av bifångst och kasserad fångst. Frågor om hållbart fiske

återkommer i det följande i de avsnitt som behandlar EU:s gemensamma

fiskeripolitik, Östersjöfisket och nationell fiskepolitik. Det finns ingen

motsättning mellan regeringens synpunkter och önskemålen i motion Jo14 (kd). De

förslag som lämnas i motionen ingår på ett självklart sätt i begreppet

långsiktigt hållbart fiske. På det nationella planet ingår t.ex. utveckling av

selektiva fångstmetoder som ett av de konkreta åtgärdsförslagen i

Fiskeriverkets aktionsplan, vilket utskottet redovisar i ett följande avsnitt.

Motionen påkallar således ingen särskild åtgärd i nu aktuella delar

(yrkandena 4-7).

De försörjningsproblem som tas upp i motion Jo406 (s) behandlas ganska

utförligt i propositionens avsnitt om fisket i ett globalt perspektiv.

Utskottet anser det i likhet med motionärerna angeläget att

försörjningsfrågorna beaktas inom ramen för Sveriges internationella arbete på

fiskeområdet. Som anförs i propositionen har FAO en central roll i detta

sammanhang. Motionens relativt allmänt hållna synpunkter bör kunna tillgodoses

inom ramen för det internationella samarbetet så som detta redovisats i

propositionen. Utskottet hänvisar i övrigt till sina överväganden i det

följande om ett hållbart fiske.

Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m.

Propositionen

Den gemensamma fiskeripolitiken måste bedrivas på ett långsiktigt hållbart

sätt. Nuvarande fiskeripolitik bör utvecklas så att den bättre bidrar till att

detta mål nås. I samband med den förestående översynen av den gemensamma

fiskeripolitiken bör Sverige aktivt verka för en sådan förändring. Vidare bör

Sverige verka för att miljömål för fisket utvecklas.

Sverige skall aktivt verka för att mellanstatliga regionala

fiskeriförvaltningar kommer till stånd i havsområden där sådana inte finns i

dag. Vidare skall Sverige verka för att miljöhänsyn integreras i arbetet inom

de mellanstatliga regionala fiskeorganisationerna. En effektiv förvaltning och

en hållbar utveckling skall vara vägledande för Sveriges internationella

agerande.

I det nordiska samarbetet på fiskets område skall Sverige verka för att

större vikt läggs vid bevarandefrågor, biologisk mångfald och utveckling av

Östersjösamarbetet.

Motionerna

I motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2 föreslås att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om en svensk strategi för den gemensamma

fiskeripolitiken, CFP. Det självklara målet för CFP skall vara ett ekologiskt

hållbart fiske. De styrmedel som CFP i dag omfattar behöver utvecklas och

utökas. Det kustnära fisket bör utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade

fiskeflottan. De fördelningsnycklar som skall användas bör inte enbart baseras

på vad de olika länderna traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också göras

utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån varje

nations behov. Ökade ansträngningar bör göras att återskapa fisket inom de egna

kustområdena.

Enligt motion Jo405 (m) bör varje havsområde bedömas på sina meriter och

lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart fiske antas inom ramen för

regionala samarbetsorgan (yrkande 1). Vidare framhålls att tillträdet för

svenska fiskare till okvoterade arter (tobis och skarpsill) i Nordsjön måste

regleras. Det är av största vikt för det svenska yrkesfisket att den

diskriminering som råder upphör den 1 januari 1998 (yrkande 2). I anslutning

till vad som anförs om försiktighetsprincipen vill motionärerna understryka att

yrkesfisket är en fullt legitim och angelägen verksamhet som i högsta grad har

ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och vårdas på ett uthålligt

sätt (yrkande 4). Arbetet i de regionala organisationerna och på EU-nivå bör

inriktas på överenskommelser om selektiva redskap (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar om målsättningen för

den gemensamma fiskeripolitiken i EU. Den omprövning som skall genomföras av

politiken inför år 2002 syftar till att säkerställa fiskerinäringens framtid.

Som anförs i propositionen måste gemenskapens fiske bedrivas på ett långsiktigt

hållbart sätt. Sverige ämnar i det kommande förhandlingsarbetet aktivt verka

för att målet om ett hållbart fiske nås inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Det svenska agerandet skall utgå från vetenskapliga bedömningar av bestånden

och fiskemöjligheterna. Vidare skall försiktighetsprincipen tillämpas och

miljöaspekterna beaktas. I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige

bör verka för att miljömål för fisket utvecklas.

När det gäller regeringens redovisning av EU-arbetet erinrar utskottet om att

företrädare för Jordbruksdepartementet regelbundet informerar både EU-nämnden

och jordbruksutskottet om det löpande arbetet med bl.a. fiskefrågorna och om

Sveriges positioner i samband med detta arbete. Utskottet har goda erfarenheter

av både informationsutbytet och de möjligheter som samarbetet ger för enskilda

ledamöter och partier att framföra synpunkter direkt till regeringens

företrädare i olika EU-frågor. Utskottet delar synpunkterna i motion Jo11 så

till vida att det krävs ytterligare överväganden för att Sverige skall kunna

presentera en genomtänkt strategi inför översynen av den gemensamma

fiskeripolitiken. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald ingår

utarbetande av långsiktiga skötselplaner för svenskt fiske som ett av de

konkreta åtgärdsförslagen. Enligt verket bör Sverige med kraft verka för att

planerna genomförs nationellt och accepteras inom EU. Utskottet utgår från att

denna verksamhet kan utgöra underlag för fortsatta överväganden om den

gemensamma fiskeripolitiken. För närvarande är det svårt att bedöma om den

löpande informationen till utskottet längre fram kan behöva kompletteras med en

särskild redovisning från regeringens sida. Utskottet föreslår ingen särskild

åtgärd med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 1 men räknar med att det kan

finnas anledning att återkomma till informationsfrågorna.

Som exempel på några aktuella frågor i EU-arbetet vill utskottet här nämna

att dagordningen för fiskerådet den 30-31 oktober 1997 bl.a. innefattar förslag

om tekniska åtgärder för fisket i Nordsjön och Skagerrak/Kattegatt.

Kommissionen har konstaterat att de nuvarande tekniska åtgärderna inte lett

till det eftersträvade skyddet för ungfisk och arter som utgör bifångster.

Bifångster och dumpning utgör fortfarande avsevärda problem. Vetenskapliga

underlag pekar på att selektiviteten i redskapen måste förbättras (t.ex. större

maskstorlekar och minimått på fisk). Flottornas kapacitet och

fiskeansträngningarna måste minska och kontrollsystemen göras effektivare.

När det gäller inriktningen av arbetet på en reform av den gemensamma

fiskeripolitiken ser utskottet ingen avgörande skillnad mellan regeringens

bedömning och motion Jo11 (v) yrkande 2. Det är närmast en självklarhet att

fiskekvoterna skall bestämmas utifrån en ekologisk hållbarhetsbedömning. Som

framgår av propositionen inriktas åtgärderna inom EU främst mot fisket på de

bestånd som riskerar utfiskning eller är utfiskade. Gemenskapsåtgärderna

grundas på information från organisationer med bl.a. hög vetenskaplig

kompetens.

Det framgår inte med full klarhet vad motionärerna i motion Jo11 avser med

t.ex. förslaget att fördelningen av kvoter skall göras utifrån varje enskild

nations behov och om därmed avses endast försörjningsbehovet eller möjligen

också behovet av råvaror till t.ex. beredningsindustrin.

Gemenskapssystemet för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna syftar

till att ge en varaktig balans mellan resurser och utnyttjande. Medlemsländerna

tilldelas årligen bestämda andelar av gemenskapens fiskemöjligheter. Därvid

används fördelningsnycklar som utgår ifrån hur mycket medlemsländernas flottor

traditionellt har fiskat av olika bestånd, fiskets regionala betydelse samt om

fiske förlorades vid utvidgningen av fiskezonerna under 1970-talet. De

förändringar av fiskeripolitiken som genomförts under 1990-talet har syftat

till att skapa bättre balans mellan fiskbestånd och fiskeflottornas kapacitet.

Tillträdet till gemenskapens vatten och resurser regleras, enligt

redovisningen i propositionen, på två sätt. Fram till år 2002 ges

medlemsstaterna rätt att begränsa fisket inom kustområdet ut till 12 nautiska

mil från baslinjerna så att fisket huvudsakligen bedrivs av sådana fartyg som

traditionellt har fiskat i dessa vatten och som utgår från hamnar i motsvarande

kustområden. I övrigt regleras tillträde till fiske utifrån den s.k. relativa

stabiliteten. I syfte att säkerställa att fiskeresurserna utnyttjas på ett

ansvarsfullt sätt har bestämmelser utfärdats som anger villkor för tillträde

till farvatten och fiskeresurser samt regler för utnyttjandet av dem.

Utskottet avstyrker motion Jo11 (v) yrkande 2 i den mån motionen inte

tillgodosetts med det anförda.

Utskottet föreslår inte heller någon särskild åtgärd med anledning av motion

Jo405 (m) yrkandena 1, 4 och 5. Som framgår av propositionen (s. 16) arbetar

Sverige för att fler mellanstatliga regionala fiskeriförvaltningar skall

skapas. Beträffande selektiva redskap hänvisar utskottet till redovisningen

angående tekniska bevarandeåtgärder m.m. där ökad selektivitet i redskapen

uttryckligen nämns (prop. s. 15). I denna del råder full överensstämmelse

mellan motionärernas och regeringens synpunkter. Utskottet har givetvis inte

heller något att invända mot resonemanget (yrkande 4) att yrkesfisket är en

legitim verksamhet som har ett egenintresse av att fiskbestånden förvaltas och

vårdas uthålligt. Utskottet utgår från att de konkreta åtgärderna och besluten

inom fiskeripolitiken utformas med vederbörligt hänsynstagande till

yrkesfiskets intressen. Något ytterligare uttalande härom anser utskottet inte

nödvändigt.

Frågan om svenska fiskares tillträde till fisket i Nordsjön behandlades

senast av utskottet i betänkande 1995/96:JoU5. Utskottet instämde redan då i

motionärernas (m) önskemål om att svenska fiskare skulle erhålla fullt

tillträde till Nordsjön. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens

bedömning att anslutningsakten efter nu löpande övergångstid ger Sverige

tillträde till okvoterade arter i Nordsjön från och med den 1 januari 1998,

utan ytterligare förhandlingar i ämnet med övriga medlemsstater. Motion Jo405

(m) yrkande 2 påkallar således ingen vidare åtgärd.

Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m.

Propositionen

Det svenska fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt nyttjande

av fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att försiktighetsprincipen

tillämpas och att den biologiska mångfalden säkerställs.

Sektorsansvaret är en förutsättning för ett framåtsyftande arbete på fiskets

område och skall tillämpas i en fortlöpande dialog med miljöns företrädare.

Statliga styrmedel för ett hållbart fiske bör utvecklas i takt med att

miljöarbetet förstärks. Nya och kompletterande styrmedel utgör, tillsammans med

sektorns ökade miljöarbete samt konsumenternas krav på ökad miljöanpassning,

viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av miljöarbetet.

Det framtida miljöarbetet på fiskets område måste fortsättningsvis utgå från

sektorns miljöansvar. Försiktighetsprincipen skall prägla det fortsatta

arbetet. Samordning och samverkan skall ske i syfte att nå största miljöeffekt.

Ett ökande intresse för en ekologiskt hållbar utveckling och för miljöfrågor

inom näringen är av stor betydelse för att fiskerisektorns miljömål skall nås.

Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område bör i

allt väsentligt genomföras i syfte att uppnå ett hållbart fiske. Arbetet med

att utveckla miljökvalitetsmål bör fortsätta.

En ökad satsning skall göras på en förbättrad fiskevård, främst i

kustområdena och i de sjöar där det förekommer fritt fiske. I första hand skall

insatser för bevarande av hotade arter och stammar, biotopåtgärder, bildande av

fiskevårdsområden och skärpt fisketillsyn prioriteras.

Motionerna

Enligt motion Jo11 (v) bör regeringen uppdra åt Fiskeriverket att undersöka

möjligheterna till ett förbud mot dumpning av fiskrens i Östersjön. Vidare bör

dumpning av fiskeredskap förbjudas för att motverka s.k. spökfiske. En

utredning om spökfiskets problem i svenska vatten bör göras där särskilt

producentansvaret för fiskeredskap tas upp. Inom ramen för fiskevården bör

Fiskeriverket se till att främst havsöring och ål kan bevaras i livskraftiga

bestånd. Fiskevårdsmedlen bör användas även för fiskevård på statens vatten

ovan odlingsgränsen. Det är framför allt rödingen som är hotad (yrkandena 3-7).

Också för fritidsfisket behövs tydliga regler, bl.a. när det gäller utsättning

av fisk, som kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden (yrkande 9). Rätt

hanterat kan dock fritidsfisket skapa många värdefulla arbetstillfällen.

Regeringen bör ges i uppdrag att utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag,

vilka behov som finns och återkomma med förslag till hur en biologiskt anpassad

fiskevård skall bedrivas i hela landet (yrkande 10).

I motion Jo16 (mp) anförs att Miljöpartiet tidigare motionerat om säsongs-

indelning av svenska kvoter och bättre garantier för kustfisket. Det kan ske

genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala faktorer.

Kraftfulla motåtgärder måste övervägas mot utvecklingen mot ett ständigt ökande

foderfiske. Regeringen bör ges i uppdrag att analysera denna utveckling. Förbud

mot foderfiske på svenskt territorialvatten måste prioriteras, men också t.ex.

förbud mot trålfiske på dessa vatten. Lokala områdesförvaltningar för t.ex. det

kustnära fisket är en intressant möjlighet som bör utvecklas.

I kd-motionen Jo14 föreslås åtgärder för ökat utnyttjande av EU:s 5b-stöd för

fiskeberoende områden. Vidare understryks att kalkning och åtgärder för att

minska övergödning av sjöar måste fortgå i oförminskad omfattning.

Neddragningen av anslaget till kalkning är oacceptabel. Omprövning av

vattendomar för att garantera minimitappning på en för fisken acceptabel nivå

förordas. Försiktighet bör iakttas med inplantering av främmande arter.

Identifierade skyddsvärda lokaler för fisken bör skyddas och pekas ut i den

kommunala översiktsplanen. Marina skyddsområden bör inrättas. Lagen om

vattenförbund bör inarbetas i anläggningslagen (yrkandena 1-3, 8-11).

Ett antal fristående motioner tar upp frågor om fiskevård och mer detaljerade

frågor angående vissa fiskarter.

I motion Jo402 (c) förordas ett generellt förbud mot gäddfiske t.o.m. den 15

maj. Enligt motion Jo405 (m) bör fiskevårdsområden kunna inrättas i områden där

handredskapsfisket är fritt (yrkande 6). Motionärerna förutsätter att

fiskevårdsmedlen används i de vatten där staten har sitt ägaransvar och

understryker den stora betydelsen av att utsättningsverksamheten kan fortsätta

i minst nuvarande omfattning. Det gäller främst ål och lax (yrkande 7). Enligt

motion Jo407 (kd) yrkande 1 bör en utvärdering göras av hittills gjorda

fiskevårdsåtgärder. I motion Jo413 (mp) förordas en utredning av den

långsiktiga finansieringen av fiskevården i Sverige och att ett fiskevårdsråd

inrättas, med representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevatten-

ägarna, yrkesfiskare och sportfiskare (yrkandena 2 och 3). I motion Jo408 (s)

föreslås att utredningen om fiskeriadministrationen belyser hur myndigheternas

kompetens och materiel kan utnyttjas på ett sådant sätt att tillräcklig

övervakning kan ske utan att man bygger upp helt eller delvis parallella

kontrollorgan. Enligt motion Jo416 (m) krävs snara åtgärder för att rädda det

kustnära fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten. I motion Jo407 (kd)

yrkandena 2 och 3 efterlyses åtgärder för att utveckla och säkerställa fisket i

Vänern och Vättern till gagn för såväl yrkesfisket som fritidsfisket och den

internationella fisketurismen.

I motion Jo417 (s) yrkas att det svenska fiskets kvotsystem ses över. Framför

allt bör möjligheterna prövas att undanta de riktigt små fiskefartygen från den

nationella kvoten.

I motion Jo415 (s) yrkas att den s.k. ålhuttningen åter blir tillåten.

Utskottets överväganden

Ansvarsfördelningen på fiskets område

Utskottet vill här i korthet redovisa några bestämmelser som anger hur

riksdagen delegerat beslutanderätten till regeringen och Fiskeriverket i olika

frågor angående fiskets reglering m.m.

I fiskelagen (1993:787) finns ett flertal paragrafer som delegerar

beslutandereätten på fiskets område. Enligt ett riksdagsbeslut hösten 1995 har

de viktigaste bemyndigandena samlats i 19 och 22-24 §§ fiskelagen

(1995/96:JoU5). Enligt 19 § får regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer meddela föreskrifter om fiskevården i fråga om bl.a.

1. vilken fisk som får fångas 2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder

eller fiskeredskap 3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål 4.

användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida sjukdomar.

Enligt 20 § fiskelagen får regeringen eller behörig myndighet meddela

föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens

intressen samt om miljökonsekvensbeskrivningar för olika ändamål.

I 29 § fiskelagen finns bestämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att

ingripa mot vanskötsel av fisket i enskilt vatten. Begreppet vanskötsel

innefattar både fiske i alltför stor omfattning och underlåtenhet att fiska.

I förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen finns

ytterligare bestämmelser om bl.a. Fiskeriverkets kompetensområde, om

tillståndsprövning av fiskodling, utsättning och utplantering av fisk m.m. samt

om strukturåtgärder och statligt stöd till fiskerinäringen.

I lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

finns bestämmelser som behövs för att denna politik skall kunna genomföras i

Sverige.

Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden erbjuder möjligheter för

fiskerättsägare att ta ansvar för fiskevården i sådana inlandsvatten där

offentlig normgivning saknas.

Fiskeriverket har i sin författningssamling (FIFS) utfärdat ett stort antal

tillämpningsföreskrifter med stöd av 1994 års förordning om fisket m.m. Enligt

7 § i denna förordning får verket meddela föreskrifter om fiskevården inom det

geografiska område som utgörs av havet och kusterna samt i Vänern, Vättern,

Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland, till första definitiva

vandringshindret.

Hållbart fiske i Sverige

Under rubriken Hållbart fiske i Sverige redovisar regeringen uppgifter om

fiskets omfattning och samhällsekonomiska betydelse. Vidare görs en genomgång

av de miljöstörningar m.m. som utgör ett hot mot fisket som näring och mot den

biologiska mångfalden. I likhet med regeringen anser utskottet att det svenska

fisket skall bedrivas på ett hållbart sätt. Ett optimalt utnyttjande av

fiskbestånden skall nationellt uppnås genom att den biologiska mångfalden

säkerställs och att försiktighetsprincipen tillämpas. En angelägen uppgift är

att motverka de miljöstörningar som hotar fisket och påverkar

miljöförhållandena i hav, sjöar och vattendrag. Fiskeriverkets sektorsansvar

innebär att verket, inom ramen för sina befogenheter, skall verka för att

fisket minskar sina miljöeffekter. Utskottet vill här understryka att

Fiskeriverkets instruktion uttryckligen anger att myndigheten skall verka för

en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna på ett sätt som långsiktigt

medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt. Myndigheten

skall i enlighet med sitt sektorsansvar för miljön och i samråd med

naturvårdsmyndigheterna verka för en biologisk mångfald och därmed för ett rikt

och varierat fiskbestånd. I Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald

finns en lång rad förslag och överväganden angående biologisk mångfald,

miljötillstånd och miljöeffekter inom fiskesektorn. Utskottet har inget

underlag som tyder på att just de problem som tas upp i motion Jo11 (v)

yrkandena 3 och 4 bör prioriteras framför andra miljöfrågor som är förknippade

med fisket. Frågan om avlägsnande av borttappade redskap (?spökfisket?) samt

utveckling av metoder för att finna sådana redskap ingår i Fiskeriverkets

aktionsplan. Utskottet förutsätter således att de i motionen angivna problemen

beaktas utan något särskilt uttalande av riksdagen. Detta torde ingå som ett

naturligt led i åtgärderna för ett hållbart fiske.

Utskottet anser inte heller att riksdagen har anledning att peka ut vissa

närmare angivna fiskarter som särskilt angelägna i bevarandearbetet. I

Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område redovisas

åtgärdsstrategier för sjöar och rinnande vatten, kustvatten och utsjövatten.

Strategierna syftar bl.a. till att bevara och förstärka biodiversiteten i olika

typer av vattenområden. Ett särskilt databaserat informationssystem ger verket

fortlöpande information om viktiga fiskarter. I likhet med regeringen anser

utskottet att aktionsplanen skall vara vägledande för det framtida arbetet med

att bevara den biologiska mångfalden på fiskets område. Regeringen har anfört

att frågor rörande selektiva fångstmetoder och förvaltningen av den vilda

Östersjölaxen samt åtgärder för att bevara malen och den svenska flodkräftan

bör prioriteras. Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning.

Åtgärder för att bevara andra arter, t.ex. de som anges i motion Jo11, bör

givetvis övervägas inom ramen för den fortsatta verksamheten. I aktionsplanen

finns åtgärdsförslag om bl.a. nationell inventering av fisksamhällen, fiskarter

och fiskstammar m.m. Vidare skall reglering av fisket ske så att

fiskpopulationer bevaras, att uttaget ligger inom den maximala uthålliga

avkastningen och den genetiska variationen inte påverkas negativt.

I anslutning till yrkande 9 i motion Jo11 erinrar utskottet om att

fritidsfisket i stor utsträckning bedrivs som fritt handredskapsfiske enligt de

regler som infördes av riksdagen år 1985. Som framgår av redovisningen ovan har

regeringen och Fiskeriverket i fiskelagen erhållit de bemyndiganden som behövs

för att reglera fritidsfisket. Det bör påpekas att fritidsfisket är noggrant

reglerat i 1994 års förordning om fisket m.m. och i olika detaljföreskrifter

utfärdade av Fiskeriverket. I aktionsplanen finns dessutom redovisningar av

fritidsfiskets miljöeffekter. Vad särskilt gäller utsättning av fisk bör

påpekas att utsättning kräver tillstånd av länsstyrelsen enligt 16 § i

förordningen om fisket m.m. Fiskeriverket har utfärdat utförliga

detaljföreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS 1993:29

m.fl. författningar).

Utskottet delar motionärernas synpunkter så till vida att fritidsfisket kan

leda till ett alltför hårt fisketryck i vissa vatten, trots att fritidsfiskaren

inte har tillgång till yrkesfiskets tekniska resurser. Eftersom fisket ofta

inriktas på stora individer finns en risk för ett selektivt fiske på

snabbväxande individer. Utskottet utgår från att Fiskeriverket även i

fortsättningen uppmärksammar dessa problem.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo11 (v) yrkandena 5, 6 och 9.

Motionen är i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört ovan.

Utskottet avstyrker yrkande 1 i motion Jo16 (mp) om regionala gruppkvoter för

fisket. En grundläggande princip i svensk fiskeripolitik bör vara att

fiskeresurserna är tillgängliga för alla yrkesfiskare inom ramen för de

regleringar som i övrigt tillämpas på fiskets område i form av kvotsystem och

begränsning av fiskeansträngningarna m.m. Däremot instämmer utskottet i

motionärernas bedömning att utvecklingen mot ökande foderfiske bör motverkas

(yrkande 2). Utskottet har inhämtat att Fiskeriverket arbetar i samma riktning.

Inom verket har nyligen utarbetats en rapport om utvecklingsmöjligheterna för

det svenska Östersjöfisket. Bl.a. presenteras en möjlig utvecklingsväg där

visst fiske omstruktureras från ett riktat foderfiske till ett fiske i första

hand för humankonsumtion. Genom strukturmedel från EU har staten beviljat stöd

till uppförande av mottagningsanläggningar för konsumtionsfisk. I anslutning

till yrkande 3 i motionen erinrar utskottet om att regeringen i november 1996

tillsatte en utredning med uppgift att göra en översyn av den statliga

fiskeriadministrationen. Motion Jo16 avstyrks i den mån den ej tillgodosetts

genom det anförda.

Med hänvisning till den ovannämnda utredningen avstyrks även motion Jo408

(s).

Utskottet avstyrker motionerna Jo402 (c) om förbud mot gäddfiske och Jo415

(s) om s.k. ålhuttning. Också i dessa frågor har riksdagen delegerat

beslutanderätten till regeringen respektive Fiskeriverket.

Utskottet avstyrker vidare motion Jo417 (s) om undantag för mindre fartyg

från kvotsystemet. Med hänsyn till Fiskeriverkets ansvar för fördelningen av

fiskeresurser på grund av nationella och internationella åtaganden kan verket

givetvis inte avhända sig de kontrollmöjligheter som kvotsystemet ger.

I anslutning till motion Jo416 (m) om fisket längs Gästrike- och

Hälsingekusten bör framhållas att fisket i norra Sverige har goda möjligheter

till en positiv utveckling genom bl.a. fördelningen av laxkvoter (se avsnittet

om Östersjölaxen) och de stödformer som är tillgängliga på grund av EU-

medlemskapet. Inom den angivna regionen finns möjligheter att erhålla såväl 5a-

som 5b-stöd. Vidare har på initiativ av EU-parlamentet införts ett särskilt

stöd för småskaligt kustnära fiske. Motionen bör med det anförda lämnas utan

vidare åtgärd.

Biologisk mångfald på fiskets område m.m.

Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som anförs i motion Jo14 (kd) om

försiktighet med inplantering av främmande arter och behovet av skydd för

viktiga lokaler med unika fiskstammar och av marina skyddsområden (yrkandena

8-10). Åtgärder av detta slag ingår som ett naturligt led i arbetet för en

bevarad och förstärkt biologisk mångfald och har särskilt beaktats i

Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald. Frågorna har för övrigt

också behandlats relativt nyligen i utskottets betänkande 1996/97:JoU15 om

skydd av hotade arter och aktionsplaner för biologisk mångfald. Betänkandet

innehåller bl.a. överväganden angående åtgärder på ekosystemnivå, marina

reservat, åtgärder mot introduktion av främmande arter i havsmiljön och

åtgärder för att bevara arter och genetisk variation (s. 29 f.).

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket aktualisera

och komplettera utredningen Marina reservat i Sverige såvitt avser skyddsvärda

marina områden. I fiskelagen har införts en bestämmelse som gör det möjligt att

kräva miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om fiskemetoder och utsättande av

fiskarter (20 §). Frågor om utsättning m.m. regleras dessutom utförligt i

Fiskeriverkets föreskrifter om odling, utplantering och flyttning av fisk (FIFS

1993:29).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo14 (kd) yrkandena 8-10. Motionen

är som framgår ovan i huvudsak tillgodosedd i dessa delar.

Kalkning

I anslutning till yrkande 2 i motion Jo14 får utskottet anföra följande: Det

framgår av bl.a. Fiskeriverkets aktionsplan att försurningen medför en generell

minskning av artrikedomen inom alla större grupper av växter och djur. I de

allra suraste vattnen är fiskfaunan helt utslagen. Under de senaste decennierna

har åtskilliga försurade vatten åtminstone tillfälligt återställts genom

kalkning. För fiskets del är kalkningseffekterna positiva. Frågor om anslag

till kalkning för i första hand budgetåret 1998 behandlas i utskottets

betänkande 1997/98:JoU2 (utgiftsområde 20, anslaget A 3 Bidrag till

kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag). Utskottet vill i anslutning till

motion Jo14 instämma i motionärernas mer övergripande bedömning att kalkning

och åtgärder för att minska övergödning av sjöar m.m. är exempel på åtgärder

som måste fortgå i oförminskad omfattning. Regeringen bör i budgetpropositionen

för år 1999 lägga fram förslag om medelstilldelning till kalkning som innebär

att verksamheten kan fortgå i oförminskad omfattning i de sjöar och vattendrag

som är av betydelse för fisket och den biologiska mångfalden. Detta bör

riksdagen, med anledning av motion Jo14 (kd) yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna.

Fiskevård m.m.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns ett behov av kraftfulla

åtgärder på fiskevårdens område. Fiskevårdsarbetet syftar till en god miljö,

effektiv användning av resurserna och en hållbar försörjning. Ekosystemen skall

brukas på ett sätt som varken hotar deras långsiktiga produktionsförmåga eller

den biologiska mångfalden. En allmän fiskevård främjar ett kollektivt intresse

som en del i ansträngningarna för att åstadkomma ett ekologiskt hållbart

samhälle. Riksdagen har uppdragit åt regeringen att lägga fram förslag om hur

fiskevården skall finansieras (1995/96:JoU4). I budgetpropositionen för år 1998

föreslår regeringen en kraftfull satsning på fiskevården genom att anslaget C 4

Fiskevård höjs till 20 miljoner kronor. Frågan om anslagstilldelning behandlas

i utskottets betänkande 1997/98:JoU1. Genom den föreslagna förstärkningen av

fiskevårdsarbetet möjliggörs angelägna åtgärder såsom utsättning av viktiga

fiskarter, insatser för hotade arter, biotopvård, bildande av fiskevårdsområden

och åtgärder för att främja tillsynen. Satsningen skall inriktas mot

fiskevårdsåtgärder främst i kustområdena och de stora sjöarna med allmänt

vatten och fritt handredskapsfiske. Det innebär givetvis inte att sådana

satsningar som anges i motion Jo11 (v) yrkande 7 är uteslutna. Motionen

avstyrks i denna del.

Utskottet anser inte att det finns behov av ytterligare utredningar rörande

fiskevården enligt motionerna Jo11 (v) yrkande 10, Jo407 (kd) yrkande 1 och

Jo413 (mp) yrkande 2. Frågan har belysts på ett genomgripande sätt bl.a. i

samband med att regeringen år 1995 framlade ett förslag om en allmän

fiskevårdsavgift. Vidare görs fortlöpande utvärderingar av fiskevården och

därmed sammanhängande frågor av Fiskeriverket. Inom ramen för ett databaserat

informationssystem, RASKA, (resursöversikter över sötvattenfisk inklusive

katadroma och anadroma arter) får verket regelbunden information om

fiskbestånden m.m.

När det gäller s.k. 5b-stöd inom fiskesektorn erinrar utskottet om att

Sverige har fått fem geografiskt avgränsade områden godkända som 5b-regioner.

Inom varje område finns en regional beslutsgrupp som prövar ansökningarna om

stöd. För t.ex. området Västra Sverige finns åtgärdsprogram för fiske och

marina verksamheter. Inom andra områden finns stödmöjligheter för t.ex.

sportfiskeinsatser, biotopvård, utnyttjande av vattendrag och

kustvattenområden, turismåtgärder m.m. Eftersom frågan om stöd aktualiseras

först efter ansökan från enskilda fysiska och juridiska personer anser

utskottet inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion

Jo14 (kd) yrkande 1.

Frågan om omprövning av vattendomar regleras främst i 9 kap. och 15 kap.

vattenlagen. Också dessa frågor beaktas av Fiskeriverket i dess löpande arbete

och i aktionsplanen. Bland åtgärdsförslagen ingår dels inventering av

vandringshinder, dels omprövning av vattendomar för att garantera

minimitappning på en för fisken acceptabel nivå och förbättring av miljön i

reglerade vattendrag. Villkoren för ett tillstånd enligt vattenlagen kan under

de förutsättningar som anges i 15 kap. omprövas för att tillgodose vissa

allmänna intressen, däribland fisket. Möjligheten att föreskriva ändrade eller

nya villkor är begränsad med hänsyn till bl.a. regler om tillståndsbeslutens

rätts-kraft och rätten för tillståndshavaren att erhålla ersättning om

omprövningen innebär förlust av produktionsvärde m.m. över en viss nivå (se 15

kap. 3 § och 9 kap. 14 § vattenlagen). Ett uttalande av riksdagen bör av

formella skäl inte innebära att omprövningen skall resultera i viss

minimitappning eller liknande, eftersom frågorna måste prövas i ett

rättskipningsförfarande enligt de regler som i korthet angetts ovan. Utskottet

avstyrker yrkande 3 i kd-motionen.

Utskottet ser för sin del inga fördelar med att lagen om vattenförbund

inarbetas i anläggningslagen enligt yrkande 11 i motion Jo14 (kd). Motionen

avstyrks i denna del.

I samband med fördelningen av fiskevårdsmedel samråder Fiskeriverket

regelmässigt med olika företrädare för yrkesfisket och fritidsfisket m.fl.

Utskottet avstyrker yrkande 3 i motion Jo413 (mp) om inrättande av ett särskilt

fiskevårdsråd.

Den fråga som tas upp i motion Jo405 (m) yrkande 6 (bildande av

fiskevårdsområden i frifiskevatten) har behandlats relativt nyligen i

betänkande 1996/97:JoU18. Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker

motionen i denna del.

I anslutning till yrkande 7 i samma motion bör framhållas att utskottet delar

motionärernas allmänna bedömning att utsättning av fisk har stora positiva

effekter både för yrkesfisket och för fritidsfisket. Det gäller framför allt

utsättning av sådana arter som ål, lax, gös och havsöring. I andra fall kan

restaurering av biotoper vara väl så effektiva åtgärder. Hittills har

utsättning av fisk finansierats med både fiskevårdsmedel och återstående

prisregleringsmedel. Genom förslaget om utökade resurser för fiskevård skapas

ytterligare möjligheter på detta område. Motionärernas önskemål bör kunna

tillgodoses inom ramen för det förstärkta fiskevårdsanslaget.

Utskottet avstyrker motion Jo407 (kd) yrkandena 2 och 3. Frågor om lokala och

regionala projekt inom fiske och turism bör bedömas av de myndigheter som

ansvarar för fördelning av strukturstöd och regional utveckling.

Östersjölaxen

Propositionen

Genomförandet av den internationella aktionsplanen för Östersjölaxen, som

antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön, bör prioriteras. Sverige skall

aktivt verka för att minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd. Därvid

bör särskilt eftersträvas att fiskemönstret riktas mot fiske efter odlad lax

samtidigt som de naturliga laxbestånden skyddas. Vidare skall Sverige verka för

en internationell reglering av utsättning av lax.

Motionerna

Enligt motion Jo11 (v) yrkande 8 bör den tillåtna längden för drivgarn i

Östersjön begränsas till högst 2,5 km. Liknande yrkanden framförs i motion Jo15

(mp), där en ensidig svensk begränsning förordas. Sverige bör vidare inom EU

och Fiskerikommissionen verka för en drivgarnslängd om högst 2,5 km. I samma

motion förordas att Sverige upphör med fiske på blandade bestånd av lax i

tillväxtområdena i Östersjön och att Sverige går före för att få detta fiske

att upphöra.

Enligt motion Jo403 (m) bör fredningstider och förbud inte ensidigt drabba

yrkesfiskarna i norra Sverige. Motionärerna yrkar att regeringen ersätter

berörda fiskare för de förluster som uppstått till följd av regleringen av

laxfisket. I motion Jo405 (m) yrkande 9 föreslås ett uttalande om vildlaxen.

Det är av största vikt att både det yrkesmässiga och fritids- och turistfisket

kan fortgå samtidigt i de norra och södra länen. Om inskränkningar är

nödvändiga måste de utformas rättvist mellan olika kuststräckor. I motion

Jo410 (s) föreslås totalt förbud mot användning av drivgarn i Östersjön. I

motion Jo411 (s) anförs att det krävs snabba och kraftfulla åtgärder för att

rädda den vilda laxstammen. En så stor del som möjligt av den svenska kvoten

måste överföras till kustområden där fångsten av naturlax är mycket låg.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen bör genomförandet av den internationella

aktionsplanen för Östersjölaxen prioriteras. Aktionsplanen är av avgörande

betydelse för nationellt skyddsvärda laxbestånd. Sverige har ett särskilt

ansvar för naturlaxstammarna eftersom de flesta kvarvarande naturliga

laxbestånden i Östersjöområdet leker i svenska vattendrag. Fiskeriverket kommer

att ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till regeringen om och hur en

begränsning av fisket efter vildlax kan genomföras. Ett ytterligare led i

bevarandearbetet är att säkerställa genproduktionen för de vilda laxstammarna.

Fiskeriverket skall utreda och lämna förslag om den framtida driften av

genbanken för lax i syfte att uppnå en kostnadseffektiv lösning.

Den internationella aktionsplanen har utarbetats av en arbetsgrupp under

Fiskerikommissionen för Östersjön. I planen anges bl.a. att senast år 2010

skall minst 50 % av den potentiella produktionen av vild lax vara återuppbyggd

inom genetiskt säkra gränser i varje enskild älv för att uppnå en bättre

biologisk balans mellan odlad och vild lax. Fiskeriverket har inrättat en

nationell arbetsgrupp för att genomföra de åtgärder som enligt aktionsplanen

behövs för att rädda laxstammarna. Andra åtgärder inkluderar ökad fredning av

hotade bestånd, återställande av reproduktionsområden, byggande av nya

fiskvägar vid vandringshinder, förstärkningsutsättningar,

beståndsundersökningar, märkning av odlad lax samt etablering och drift av

referensälvar.

Regeringen understryker att regleringen av fisket efter lax är och förblir en

svår fråga. Problemen kan inte enbart lösas genom beslut om en mycket låg total

tillåten fångstmängd, eftersom det då bildas ett stort överskott av odlad lax i

de utbyggda älvarna. Ett visst fisketryck måste därför upprätthållas. Utskottet

har inget underlag för att göra en annan bedömning än regeringen i denna fråga

och är därmed inte berett att föreslå så långtgående åtgärder som anges i

motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4. I enlighet med regeringens överväganden bör

det ankomma på Fiskeriverket att lämna förslag om hur en begränsning av fisket

efter vildlax kan genomföras nationellt.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Jo15 (mp) yrkandena 3 och 4 samt

Jo411 (s).

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo 11 (v), Jo15 (mp) och

Jo410 (s) om problemen med långa drivgarn i Östersjöfisket. Regeringen

framhåller att denna fiskemetod bör särskilt uppmärksammas och aviserar ett

uppdrag till Fiskeriverket att sammanfatta och redovisa de studier som gjorts i

syfte att belysa drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön.

Utskottet anser för sin del att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön

kan utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden. Innan ett slutligt

ställningstagande om en begränsning eller upphörande av drivgarnsfisket tas bör

resultatet av Fiskeriverkets redovisning avvaktas. I detta sammanhang skall

även de internationella undersökningarna som gjorts för att belysa

drivgarnsfiskets effekter på marina arter i Östersjön beaktas. Med det anförda

bör motionerna Jo11 (v) yrkande 8, Jo15 (mp) yrkandena 1 och 2 och Jo410 (s)

anses i huvudsak tillgodosedda.

I anslutning till motion Jo403 (m) om laxfisket i norra Sverige hänvisar

utskottet till redovisningen ovan under rubriken Ansvarsfördelningen på fiskets

område. I enlighet med 1993 års riksdagsbeslut om fiskelagstiftningen m.m. har

Fiskeriverket erhållit bemyndigande att meddela detaljföreskrifter för fisket i

havet, längs kusterna och i de stora sjöarna upp till första definitiva

vandringshindret. Det bör tilläggas att Fiskeriverket vid fördelningen av den

svenska laxkvoten för år 1997 har avsatt 40 % för fisket längs Norrlandskusten,

där s.k. terminalfiskeområden inrättats utanför de utbyggda älvarna i

Bottenviken (se prop. s. 30). För år 1998 har verket fattat ett principbeslut

om att kvotfördelningen skall vara 50/50 mellan norra och södra Sverige. I

övrigt kan motionen enklast besvaras på det sättet att Fiskeriverkets reglering

av laxfisket inte innebär att yrkesfiskarna i norra Sverige drabbas ensidigt.

Dessutom innebär Sveriges åtaganden inom den gemensamma fiskeripolitiken, som

bl.a. grundas på biologiska bedömningar, att nationella regleringar av

laxfisket ej kan undvikas. Med det anförda får motion Jo403 (m) yrkande 1 anses

tillgodosedd.

Beträffande yrkande 2 i samma motion om statlig ersättning till berörda

fiskare erinrar utskottet om att den svenska rättsordningen i princip inte ger

möjlighet till skadestånd i samband med myndighetsutövning, såvida inte fel

eller försummelse kan påvisas från statens sida (3 kap. 2 § skadeståndslagen).

Motionen avstyrks även i denna del.

Utskottet föreslår ej heller någon särskild åtgärd med anledning av motion

Jo405 (m) yrkande 9. De frågor som tas upp i motionen ligger inom ramen för

Fiskeriverkets uppdrag i fråga om det nationella genomförandet av aktionsplanen

för Östersjölaxen.

Vattenbruk

Motionerna

I motion Jo412 (fp) diskuteras konkurrensförhållandena för svenskt vattenbruk.

Bl.a. anförs att verksamheten är kapitalintensiv och att lånemöjligheterna

måste förbättras. Motion Jo414 (v) tar upp behovet av en nationell miljöpolicy

för vattenbruket, användningen av kemikalier och antibiotika i fiskodlingar,

behovet av forskning och utveckling m.m. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att

undersöka förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin (yrkandena 1-5).

I motion Jo536 (mp) yrkande 7 framförs liknande synpunkter angående

fiskodlingarnas negativa effekter på miljön m.m. Även fiskproduktion måste

bedrivas på ett ekologiskt rimligt sätt, och det måste sättas klara gränser för

modernt vattenbruk.

Utskottets överväganden

Utskottet hänvisar till att propositionen innehåller vissa uppgifter om

vattenbrukets omfattning och betydelse från sysselsättningssynpunkt (prop. s.

20). Bl.a. anförs att vattenbruket sysselsätter ca 1 000 personer och att

produktionen år 1995 uppgick till ca 7 500 ton, varav 6 000 ton fisk och 1 500

ton blötdjur och kräftor. Odling av fisk påverkar miljön genom att verksamheten

kan bidra till övergödning av vattenområden. Vidare kan miljön påverkas genom

risken för spridning av sjukdomar eller fiskparasiter liksom bruk av mediciner

och andra kemikalier.

Utskottet erinrar om att större odlingar av fisk är tillstånds- eller

anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen. Vidare prövas anläggningarna av

länsstyrelsen enligt bestämmelser i 1994 års förordning om fisket m.m. Vid

tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen görs bedömningar om eventuell

miljöbelastning. Fiskeriverket och Jordbruksverket har utfärdat utförliga

detaljföreskrifter om bl.a. obligatorisk hälsoövervakning av odlad fisk.

Statens naturvårdsverk har givit ut ett omfattande material med information

samt råd och anvisningar för fiskodlingar (Allmänna råd 1993:10). I de allmänna

råden finns anvisningar om fisksjukdomar, medicinering och karenstider,

livsmedelshygien, naturvård, miljöskydd, närsalter, syreförbrukning, kemikalier

och antibiotika, reningsteknik, slamhantering m.m.

Härutöver vill utskottet tillägga att SLU i samarbete med Fiskeriverket

genomför en utredning av vattenbrukets miljöeffekter, som skall avslutas under

år 1999.

Det anförda innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till önskemålen

om en nationell miljöpolicy för vattenbruket. Tvärtom kan utskottet till stor

del instämma i vad som anförs i motionerna Jo414 (v) yrkande 3 och i viss mån

även Jo536 (mp) yrkande 7 om behovet av en samlad och väl genomarbetad politik

när det gäller det moderna vattenbrukets miljöeffekter och kemikalieanvändning.

Den utredning om vattenbrukets miljöeffekter som nu pågår bör kunna utgöra en

god grund för ett sådant ställningstagande. Utskottet utgår från att regeringen

noggrant överväger dessa frågor när resultatet av utredningen föreligger och

att utskottet på lämpligt sätt informeras om dessa överväganden. Med det

anförda bör motionsyrkandena tills vidare lämnas utan åtgärd.

Yrkandena 1, 2 och 4 i motion Jo414 (v) har nära samband med de miljöfrågor

m.m. som utskottet berört ovan. Behovet av forskning och utveckling inom

vattenbruk bör i första hand bedömas av de forsknings- och högskoleorgan som av

riksdagen erhållit befogenhet att göra prioriteringar mellan olika ändamål inom

forskningen. Som framgår av propositionen (s. 24) har Fiskeriutredningen till

uppgift att utreda en mer effektiv forsknings- och utvecklingsverksamhet på

fiskets område. Regeringen har för avsikt att återkomma i ämnet när

utredningens förslag föreligger. Motionsyrkandena bör i avvaktan på fortsatta

överväganden lämnas utan vidare åtgärd.

I anslutning till yrkande 5 i motion Jo414 (v) erinrar utskottet om att

regleringsmagasinen utgörs av enskilt vatten, där ägarna eller

fiskerättshavarna själva beslutar om eventuella fiskevårdande åtgärder.

Utskottet har givetvis ingen invändning mot att Fiskeriverket undersöker

möjligheterna att utnyttja regleringsmagasinen för fiskodling m.m.

Fiskeriverket har av regeringen fått i uppdrag att redovisa hur

vattenavgiftsmedlen kan utnyttjas på ett bättre sätt. I verkets aktionsplan

ingår dessutom inventering av vandringshinder, omprövning av vattendomar,

förbättring av miljön i reglerade vattendrag och inventering av skadade

vattendrag och sjöar som lämpar sig för återställning. De frågor som tas upp i

motionen kommer således att behandlas i dessa sammanhang. Motionen torde i

denna del bli tillgodosedd utan något riksdagsuttalande.

Motion Jo412 (fp) innebär i korthet att lånemöjligheterna för vattenbruket

bör förbättras för att näringens möjligheter att skapa sysselsättning skall

kunna tillvaratas. Enligt vad utskottet erfarit är det, i synnerhet med nu

rådande ränteläge, inte i första hand bristande lånemöjligheter som begränsar

utvecklingen av vattenbruket. Inom ramen för EG:s strukturstöd finns möjlighet

att erhålla stöd för bl.a. fiskodlingsföretag och utvecklingsprojekt som rör

fiskeutrustning eller vattenbruk. Beträffande lånegarantier gäller numera att

sådant stöd endast lämnas till inköp av begagnat fiskefartyg i vissa fall (se

FIFS 1997:27). Utskottet är inte berett att förorda att systemet med

lånegarantier för investeringar inom vattenbruket återinförs. Motionen

avstyrks.

Ersättning för skadade redskap

Utskottets överväganden

Fyra motioner tar upp frågan om ett ersättningssystem för fiskare som drabbas

av skador på redskap m.m. när de kommer i kontakt med miljöfarligt avfall som

dumpats i havet. Dessa är motionerna Jo401 (kd), Jo404 (fp), Jo733 (m) och

Sk736 (c) yrkande 2. Frågan behandlades senast i utskottets betänkande

1996/97:JoU18 (s. 11). Enligt uppgift från Jordbruksdepartementet är frågan

alltjämt under beredning. Utskottet anser det angeläget att ersättningsfrågan

får en tillfredsställande lösning inom en snar framtid. Utskottet förutsätter

att regeringen tar upp frågan för slutlig behandling och därvid beaktar

synpunkterna i ovan angivna motioner. För närvarande är utskottet inte berett

att föreslå något ytterligare uttalande med anledning av berörda motioner.

Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m.

Propositionen

Det avsnitt i propositionen som berör jordbruket inleds med regeringens

bedömningar angående jordbrukets globala miljöfrågor. Regeringen anser bl.a.

att Sverige skall bidra till ökad livsmedelssäkerhet i världen och till

tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande befolkning.

Regeringen verkar aktivt för att EG:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så

att subventioneringen av jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten

kraftigt reduceras.

Under rubriken Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik anförs att denna

politik bör förändras i syfte att miljöanpassa jordbruket i större

utsträckning. Den bör tillföras ett miljömål jämställt med dess övriga mål.

Utgångspunkten för Sveriges agerande inom EU är att politiken i ökad

utsträckning skall baseras på konsument- och miljöhänsyn. Detta gäller såväl

marknadsregleringarna som gemenskapens regelverk rörande jordbrukets

miljöfrågor. I de fall konsumenternas efterfrågan gäller kollektiva nyttigheter

är offentliga insatser befogade. Generella aktsamhetskrav inom ramen för

principen att förorenaren betalar skall även omfatta jordbruksproduktionen. Det

är angeläget att Sverige inom EU arbetar för en hög gemensam nivå för

jordbrukets miljöansvar.

Motionerna

I motion Jo12 (c) yrkande 1 anges utförligt ett antal utgångspunkter för

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna bör bl.a. grundas på

att behoven av livsmedel och andra nyttigheter från jordbruket ökar hos en

växande världsbefolkning. Världens befolkning kommer att fördubblas inom en

inte alltför avlägsen framtid. Den beslutade östutvidgningen innebär ett

viktigt steg i enandet av Europa. Fokuseringen på kretslopp och skapandet av

ett biosamhälle innebär nya krav på jordbruket och även nya möjligheter.

Jordbrukets positiva miljöeffekter måste få ökat stöd. Jordbrukspolitiken skall

även i fortsättningen vara gemensam. Europa måste ta till vara sina goda

möjligheter att producera livsmedel inte endast för egna behov utan även för en

växande världsbefolkning.

I motion Jo18 (v) anförs att svenska stödinsatser i Östersjöområdet bör bidra

till att utveckla jordbruksmetoder som är ekologiskt hållbara (yrkande 1).

Djurskyddsfrågorna bör vara en av utgångspunkterna för Sveriges agerande i EU

(yrkande 2). Resultatet av de resurser Sverige bidragit med i Östersjöområdet

bör utvärderas och redovisas för riksdagen (yrkande 3). Sverige bör verka för

ökad regional självförsörjning och minskade transporter inom EU (yrkande 5).

Kollektiva nyttigheter måste värderas utifrån ett bredare perspektiv än

konsumenternas efterfrågan (yrkande 4).

Miljöpartiet återger i motion Jo17 sin reservation till utredningen Mat och

miljö - svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. Yrkande 1 i motionen

torde innebära att riksdagen bör göra ett tillkännagivande med utgångspunkt i

denna reservation.

Enligt motion Jo218 (m) yrkande 7 bör Sverige arbeta för att de höga

djurskyddskrav som gäller i vårt land införs även i övriga EU-länder. I yrkande

9 anförs bl.a. att EU:s jordbrukspolitik bör avregleras och marknadsanpassas.

Det är viktigt att primärproduktion och industri finns kvar efter en reform och

kan dra nytta av den öppnade världsmarknaden. EU:s livsmedelsförsörjning får

inte riskeras. CAP skall i första hand och primärt omfatta

livsmedelsproduktionen. Självklart skall jordbruket bedrivas inom ramen för en

hållbar utveckling och omfattas av samma miljöhänsyn som andra verksamheter.

Enligt motion Jo229 (m) yrkande 1 bör de sammantagna ekonomiska villkoren för

lantbruket vara jämförbara med konkurrentländernas.

I kd-motionerna Jo226 yrkande 1, Jo230 yrkandena 2, 3 och 5 och K715 yrkande

9 framförs synpunkter angående reformeringen av den gemensamma

jordbrukspolitiken, det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen m.m.

Tydliga målsättningar för omställning av jordbruksproduktion till mer

miljövänliga metoder och till ekologisk produktion bör fastställas på europeisk

nivå. En radikal avreglering är nödvändig, med ökande marknadsorientering. Det

är dock lika nödvändigt att Sverige hävdar att vi långsiktigt skall ha en egen

produktion som täcker vårt behov av baslivsmedel och att vi bör ta ett

delansvar för bristsituationer i världen. Jordbruksnäringen bör ses som en del

av den inre marknaden, där konkurrens på lika villkor skall råda. Sverige bör

vara starkt pådrivande för ökade djurskyddskrav.

Enligt motion Jo239 (fp) bör Sverige i EU verka för att separata miljömål för

jordbruket skapas. Det är viktigt att utreda vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket. En expertgrupp bör sammankallas

för detta ändamål. Det behövs definierade miniminivåer för tillåten

miljöbelastning inom EU. Sverige bör i EU verka för en ökad konkurrens inom

livsmedels- och distributionsbranscherna (yrkandena 1-4). Enligt motion U505

(fp) yrkande 7 kan dagens regler om jordbruks- och regionalpolitik försvåra

östutvidgningen. Bl.a. av den anledningen är det viktigt att avreglera

jordbruket.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i allt väsentligt regeringens bedömningar angående behovet av

förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU. En viktig

utgångspunkt bör vara att politiken i ökad utsträckning skall baseras på

konsument- och miljöhänsyn. Det gäller såväl marknadsregleringarna som

gemenskapens regelverk rörande jordbrukets miljöfrågor. Som framgår av

propositionen är syftet bl.a. att stärka den europeiska livsmedelsproduktionens

konkurrenskraft på den internationella världsmarknaden. En förändring av

jordbrukspolitiken till ökad miljöhänsyn måste genomföras för att skapa

förutsättningar för utveckling av långsiktigt hållbara produktionssystem.

Jordbrukets positiva miljöeffekter skall förstärkas och de negativa effekterna

minimeras. Sverige driver alltjämt frågan att artikel 39 i EG-fördraget skall

kompletteras med ett miljömål jämställt med övriga mål i jordbrukspolitiken.

Principen om att förorenaren betalar bör gälla även inom jordbrukspolitiken.

För att motverka en ojämlik konkurrenssituation är det angeläget att basnivån

för miljöhänsyn är likartad inom EU.

Utskottet vill erinra om att riksdagen nyligen behandlat ett antal motioner

om den gemensamma jordbrukspolitiken (1997/98:JoU3, riksdagsbeslut den 9

oktober 1997). Vidare har i propositionen aviserats att regeringen under våren

1998 återkommer till riksdagen i fråga om de svenska utgångspunkterna inför

reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Härvid hänvisar regeringen

till Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö (SOU 1997:102), som

remissbehandlas under hösten 1997. I sammanhanget vill utskottet dessutom

hänvisa till det betänkande som nyligen publicerats angående EU:s

jordbrukspolitik och östutvidgning (SOU 1997:150). Betänkandet innehåller bl.a.

en konsekvensanalys för Sverige och unionen som helhet av östutvidgningen.

Det anförda innebär att utskottet ser det nu aktuella avsnittet i

propositionen som en mer förberedande och övergripande redovisning från

regeringens sida angående CAP-reformen och att ett underlag för fortsatta

ställningstaganden kommer att presenteras senare under detta riksmöte. Detta

innebär samtidigt att utskottet nu inte har anledning att gå närmare in på

samtliga de motioner som väckts i denna fråga. Flertalet av de aktuella

motionerna innehåller ganska allmänt hållna synpunkter på hur reformarbetet bör

utformas och bedrivas, och utskottet delar i stor utsträckning de bedömningar

som görs i motionerna. Ett exempel på detta är c-motionen Jo12, där

motionärerna bl.a. lyfter fram de globala försörjningsfrågorna som en

utgångspunkt för EU-arbetet. Utskottet delar härvidlag regeringens och

motionärernas uppfattning att Sverige bör bidra till ökad livsmedelssäkerhet i

världen och till tryggandet av livsmedelsförsörjningen för världens växande

befolkning i enlighet med rekommendationerna i aktionsplanen från 1996 års

livsmedels-toppmöte i Rom. Utskottet hänvisar i detta avseende till regeringens

bedömningar under rubriken Jordbrukets globala miljöfrågor (prop. s. 34). Dessa

frågor har också tagits upp i Komicapkommitténs betänkande Mat och miljö, med

utgångspunkt i en expertrapport om EU:s jordbrukspolitik och den globala

livsmedelsförsörjningen (SOU 1997:26). Utskottet anser det för sin del

angeläget att de globala försörjningsfrågorna beaktas i det fortsatta

reformarbetet. Med det anförda tillgodoses i första hand motionerna Jo12 (c)

yrkande 1 och Jo230 (kd) yrkande 2.

Också i övrigt är motionerna helt eller delvis tillgodosedda genom

regeringens överväganden i propositionen. Det gäller bl.a. motionerna Jo218

(m) yrkande 9, Jo226 (kd) yrkande 1, Jo229 (m) yrkande 1, Jo230 (kd) yrkandena

3 och 5, Jo239 (fp) yrkande 4, U505 (fp) yrkande 7 och K715 (kd) yrkande 9.

Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd i detta sammanhang. Som

utskottet nyss anfört får riksdagen tillfälle att återkomma till dessa frågor

under våren 1998.

Som utskottet tidigare anfört delar utskottet uppfattningen att

djurskyddsfrågorna kräver särskild uppmärksamhet i reformarbetet. Det

överensstämmer också med Komicapkommitténs förslag. Frågan har nyligen

behandlats i riksdagen i anslutning till utskottets betänkande 1997/98:JoU3.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna Jo18 (v) yrkande 2 och Jo218

(m) yrkande 7 och utgår från att motionärernas synpunkter beaktas i det

fortsatta arbetet.

Utskottet anser också, i likhet med vad som anförs i motion Jo18 (v) yrkande

4, att kollektiva nyttigheter bör värderas utifrån ett vidare perspektiv än

konsumenternas efterfrågan. Det framgår av regeringens allmänna överväganden

att jordbrukets miljötjänster är motiverade av såväl konsumenternas som

samhällets efterfrågan. Regeringens förslag om miljöersättningsprogrammet kan

ses som ett uttryck för att jordbrukets miljötjänster är av stort värde från

både allmän och enskild synpunkt. Frågan gäller närmast formuleringen av vilka

motiv som kan föreligga för att främja s.k. kollektiva nyttigheter, och

motionen kan knappast läggas till grund för ett yrkande om konkreta och

verkställbara åtgärder från regeringens sida. Motionen får anses tillgodosedd

med vad utskottet anfört.

I anslutning till motion Jo18 (v) yrkandena 1 och 3 får utskottet anföra

följande. Utskottet utgår från att Sveriges stödinsatser i Central- och

Östeuropa så långt det är möjligt bygger på principerna om ett långsiktigt

hållbart resursutnyttjande. I ett avsnitt om miljöfrågorna i Sveriges

närområde (prop. s. 38) anför regeringen att i detta område bör tyngdpunkten

främst ligga på insatser för miljön inom Östersjöregionen, där jordbrukets

miljöpåverkan är av betydelse. Som framgår av redovisningen har miljöarbetetet

i Sveriges närområde för att minska den negativa påverkan på marina miljöer

kraftigt ökat under de senaste decennierna. Sverige har på jordbrukets område

bidragit till aktionsprogrammet för Östersjön inom HELCOM:s ansvarsområde. År

1993 erhöll SLU 25 miljoner kronor för att under perioden 1994- 1997

tillsammans med olika organisationer verka för att föra ut kunskap om

möjligheterna att reducera jordbrukets negativa miljöeffekter i de baltiska

staterna, Polen och Ryssland. Också i budgetpropositionen, utgiftsområde 7,

redovisas det svenska arbetet på att stödja en miljömässigt hållbar utveckling

i Central- och Östeuropa. Miljöinsatser inom jordbruksområdet har hög

prioritet. Under anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa anförs att

en oberoende utvärdering av verksamheten skall genomföras och presenteras i

november 1997 (utg.omr. 7 volym 4 s. 76). Också i övrigt ligger regeringens

synpunkter väl i linje med motion Jo18 (v). Yrkandena 1 och 3 i motionen får

anses tillgodosedda med det anförda.

I EU:s femte miljöhandlingsprogram framhålls utvecklingen på transportområdet

som särskilt oroande. Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och

miljöfrågorna i EU är att medverka till utvecklingen av ett mera miljöanpassat

transportsystem i Europa. Med hänvisning härtill avstyrks motion Jo18 (v)

yrkande 5.

Utskottet avstyrker motion Jo17 (mp) yrkande 1, i den mån motionen innebär

att Miljöpartiets reservation till betänkande SOU 1997:102 skall läggas till

grund för det fortsatta arbetet på en CAP-reform.

I ett avsnitt om uppföljning och utvärdering anför regeringen att det finns

svårigheter att renodla jordbrukets effekter på miljön från andra

påverkansfaktorer. Förslag till uppföljning och utvärdering av den gemensamma

jordbrukspolitikens miljöeffekter har lämnats till regeringen av

Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.

Regeringen anser att miljöersättningsprogrammets tillämpning, genomförande,

effektivitet och kvalitativa måluppfyllelse bör särskilt uppmärksammas i

utvärderingsarbetet. Miljöindikatorer som ett hjälpmedel i uppföljningsarbetet

bör vidareutvecklas. Utskottet utgår från att de frågor som tas upp i motion

Jo239 (fp) yrkandena 1-3 beaktas i det fortsatta utvärderingsarbetet. Motionen

påkallar ingen särskild åtgärd i dessa delar.

Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram

Propositionen

Inledande synpunkter

Regeringen anför i ett inledande avsnitt om det svenska jordbruket att

jordbruket måste vara såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbart. Kriterierna för

ett ekologiskt hållbart jordbruk bör vara att det är resursbevarande,

miljöanpassat och etiskt godtagbart. Ett kontinuerligt arbete inom

jordbruksnäringen för att förstärka dess miljöansvar liksom att Jordbruksverket

utövar sitt sektorsansvar är grundläggande förutsättningar för ett

framgångsrikt miljöarbete. Styrmedel för jordbruket bör utvecklas till att bli

allt mer effektiva i takt med att miljöarbetet förstärks. Genom en kraftfull

satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta omställningen till

ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfasetterad

arbetsmarknad.

Ett utbyggt miljöersättningsprogram

Jordbrukets miljöersättningsprogram som möjliggjorts genom Sveriges EU-

medlemskap är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska

jordbruket. Programmet bör utökas med 700 miljoner kronor per år i enlighet

med förslag i budgetpropositionen för år 1998. Genom utökningen möjliggörs

ytterligare en höjd ambitionsnivå avseende miljöanpassning av jordbruket genom

nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av

ytterligare medel för att öka måluppfyllelsen i det befintliga programmets

olika delar genom höjda ersättningsnivåer. Vidare bör hänsyn tas till behovet

att utöka arealmålen för olika åtgärder. Administrativa förenklingar bör så

långt möjligt genomföras, men mer genomgripande förändringar bör tas under

övervägande i det nya miljöprogrammet för nästa femårsperiod 2000-2004.

Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och

kulturmiljövärden

Metoderna för värdeklassificering och indelning av slåtter- och betesmarker bör

förenklas. Måluppfyllelsen av programmet förbättras därigenom samtidigt som

administrationen av programmet underlättas. För att ytterligare stimulera

anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas. Samtidigt utökas

arealmålet till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet. Området

utökas inom vilket ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår.

Delprogram för miljökänsliga områden

Miljöprogrammet bör utökas för att ytterligare minska växtnäringsläckaget från

jordbruket. Med hjälp av höjda ersättningsnivåer, förenklingar och utökade

arealmål stimuleras en ökad anslutning och en förbättrad måluppfyllelse.

Våtmarksanläggning bör berättiga till ersättning även på betesmark. Antalet

hotade husdjursraser som berättigar till ersättning bör utökas.

Delprogram för främjande av ekologisk produktion

Delprogrammet för ekologisk produktion bör utökas med ersättning till ekologisk

frukt- och bärodling. Administrativt enklare regler avseende användning av

gödsel bör införas liksom möjlighet att låta antalet djur variera under

femårsperioden i syfte att minska komplexiteten och underlätta

administrationen.

Behov av nya miljöåtgärder

Miljöersättningsprogrammet för jordbruket skall kompletteras med ett nytt

delprogram för främjande av ett resurshushållande konventionellt jordbruk i

hela landet samt en ny ersättningsform för restaurering av slåtterängar.

Dessutom skall en ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och kulturvärden i

renskötselområdet införas efter vidare utredning.

Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod

Erfarenheterna av miljöersättningsprogrammet är goda. Ett program bör därför

genomföras även under kommande programperiod. Utformningen av ett nytt

miljöersättningsprogram för perioden 2000-2004 bör utredas.

Ekologisk produktion i Sverige

Förutsättningarna är goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt odlad åkerareal

till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i kombination med

miljöersättningar till lantbrukare för ekologisk produktion samt insatser inom

forskning, försöks- och utvecklingsverksamhet, utbildning och information

driver på produktionens utveckling. Ett nytt mål för den ekologiska

produktionen efter år 2000 bör formuleras. Målet bör i större utsträckning

spegla den ekologiska produktionens kvalitativa omfattning.

Motionerna

I motion Jo12 (c) föreslås att riksdagen antar ett nytt arealmål för den

ekologiska odlingen om 15 % till år 2005. Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 12

bör principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen tillämpas.

Vidare föreslås att Sverige inom EU verkar för ett förenklat regelsystem för

ekologiskt jordbruk (yrkande 13). Generella och enkla miljöstödsregler förordas

(yrkande 14). Inom delprogrammet resurshushållande konventionellt jordbruk bör

miljöinsatser ersättas oavsett storleken på berörd areal (yrkande 15).

Förberedelserna för nästa miljöprogram bör påbörjas omedelbart (yrkande 16).

Forskning kring ett energieffektivt jordbruk bör prioriteras (yrkande 17).

Vänsterpartiet anför i motion Jo18 att all jordbruksmark på sikt bör brukas

ekologiskt i Sverige, att förslaget om resurshushållande konventionellt

jordbruk bör avslås och att regeringen bör återkomma med nytt förslag med

konkreta miljökrav. Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod bör bygga på

principen att förorenaren betalar (yrkandena 6-9). Även Miljöpartiet yrkar i

motion Jo17 avslag på förslaget om s.k. Reko-stöd (yrkande 6). Enligt motionen

är kraven så undermåliga att det är pinsamt. Motionärerna utgår från att den

svenska bondekåren reser sig som en man och yrkar återremiss på smörjan. I

samma motion framförs yrkanden om miljöstöd och andra insatser till skydd för

samtliga hotade lantraser, extra stöd till akut hotade raser, förenkling av

stödet till lantrasföreningarna, stöd till bevarandearbetet i

lantrasföreningarna m.m. (yrkandena 9, 10-12). Marknadsföringen av

närproducerade ekologiska produkter bör stödjas (yrkande 17). Liknande

yrkanden framställs i motionerna Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som i huvudsak

utgör upprepningar av motion Jo17.

Enligt motion Jo536 (mp) yrkande 5 bör stödet till en övergång till ekologisk

odling och marknadsföringen av odlingens produkter kraftigt byggas ut. I

yrkande 6 föreslås att en avvecklingsplan upprättas för den konventionella

odlingen och djurhållningen.

I motion Jo10 (s) förordas en snabbare omställning till ekologisk produktion

och att resurser inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas

till forskning om ekologisk odling. Enligt motion Jo13 (fp) bör miljöprogrammet

utökas med stöd till nordsvensk brukshäst, svensk ardenner och gotlandsruss.

Liknande yrkanden om stöd till hästraser framställs i motionerna Jo767 (c) och

Jo768 (m). I motion Jo767 yrkas att stödet skall omfatta även den kallblodiga

travaren.

Ett stort antal fristående motioner i övrigt tar upp olika frågor angående

miljöersättningsprogrammet. I motion Jo218 (m) yrkande 3 förordas en

parlamentarisk beredningsgrupp för revideringen av miljöersättningsreglerna.

Ersättningen i det s.k. Reko-stödet bör ej vara beroende av arealens storlek

(yrkande 4).

Enligt motion Jo202 (c) bör stödet för ekologisk odling avse även frukt- och

bärodling samt prydnadsväxtodling på friland inklusive plantskoleodling. I

motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och Jo215 (m) förordas att miljöstöd utgår även

till odling av svenska nypon. Enligt motion Jo233 (m) bör trädgårdsnäringen

inbegripas i det s.k. Reko-stödet.

Frågan om förenkling av regelverket tas upp i motionerna Jo218 (m) yrkande 2,

Jo229 (m) yrkande 4, Jo235 (s) och A457 (mp).

I motion Jo207 (m) framförs invändningar mot poängsystemet inom miljöstödet.

I motion Jo209 (kd) yrkas att stöd skall utbetalas även till redan genomförda

utbildnings- och informationsaktiviteter.

I motion Jo221 (v) yrkas att ekologiska odlare ges rätt att lämna det

ekologiska programmet utan sanktioner om reglerna ändras under avtalstidens

gång. Stödet till ekologisk grönsaksodling bör höjas till 2 500 kr per ha.

Obalansen mellan stödet till ekologisk växtodling och ekologisk djurhållning

bör rättas till. En modell för ekologisk biodling bör ingå i förslaget till

nytt stödprogram. Regionala mål bör införas för den ekologiska produktionen.

Ett nytt mål för den ekologiska odlingen bör uppställas av regeringen för tiden

efter år 2000. Begreppet ekologiskt jordbruk bör utvecklas. Som exempel på

faktorer som bör beaktas nämner motionärerna näringsläckaget, långväga

transporter och användningen av fossila bränslen (yrkandena 1-7).

I motion Jo230 (kd) yrkande 13 föreslås att Sverige inom EU verkar för att

den ekologiska odlingen inom gemenskapen ökar på samma sätt som i Sverige.

Enligt motion Jo751 (v) bör en översyn göras av kriterierna för

utrotningshotade koraser.

I motion Jo785 (fp) anförs mer övergripande synpunkter på behovet av en

långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Ett utbyggt miljöersättningsprogram

Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets miljöersättningsprogram

är ett viktigt styrmedel för en god miljöanpassning av det svenska jordbruket.

I budgetpropositionen, utgiftsområde 23, föreslår regeringen att programmet

utökas med 700 miljoner kronor per år (se 1997/98:JoU1). Genom utökningen

möjliggörs en höjd ambitionsnivå i fråga om miljöanpassning av jordbruket genom

nya och utbyggda åtgärder. Vid utformandet bör hänsyn tas till behovet av att

öka måluppfyllelsen genom höjda ersättningsnivåer och till behovet av utökade

arealmål för olika åtgärder. Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att

administrativa förenklingar bör genomföras så långt det är möjligt.

Möjligheterna till stora förändringar i det befintliga programmet eller

införandet av ett helt nytt ersättningssystem före nästa femårsperiod (år

2000-2004) är dock begränsade.

För att ett utbyggt miljöprogram skall kunna tillämpas år 1998 är det, som

regeringen anför, angeläget att förhandlingarna med EG-kommissionen kan inledas

snarast. Regeringen har överlämnat ett första förslag till kommissionen för

behandling samtidigt som riksdagens överväganden inhämtas. Regeringens förslag

innebär en full utbyggnad av miljöprogrammet så att hela den kostnadsram på

totalt 2 800 miljoner kronor per år som Sverige erhöll vid

medlemskapsförhandlingarna utnyttjas. Halva kostnaden medfinansieras över EG-

budgeten. Återstoden är nationell finansiering. Utskottet konstaterar att den

föreslagna utökningen överensstämmer med utskottets ställningstaganden i

samband med budgetberedningen inför budgetåret 1995/96 (1994/95:JoU13).

Utskottet delar regeringens och motionärernas syn på behovet av förenklingar

av regelsystemet inom miljöersättningsprogrammet. Frågor om förenklingar berörs

också under de olika delprogrammen, som behandlas i det följande. Utskottet

vill särskilt fästa uppmärksamheten på att regeringen nyligen tillkallat en

utredare med uppgift att göra en översyn av förvaltningsstrukturen inom

jordbruksområdet med utgångspunkt i hanteringen av de jordbruksstöd som berör

såväl Statens jordbruksverk som länsstyrelserna. Utredaren skall analysera

behovet av sådana förändringar i myndighetsorganisation och i ansvars- och

arbetsfördelningen som kan främja effektiviteten i arbetet, såväl

administrativt som ekonomiskt, samt som kan medverka till att ekonomiska

sanktioner undviks (dir. 1997:125). Motionerna Jo14 (kd) yrkandena 13 och 14,

Jo218 (m) yrkande 2, Jo229 (m) yrkande 4, Jo234 (m), Jo235 (s) och A457 (mp)

yrkande 5 är därmed helt eller delvis tillgodosedda och föranleder inget

ytterligare uttalande av utskottet.

Detaljfrågor av det slag som tas upp i motionerna Jo207 (m) om

poängberäkningen inom miljöstödet och Jo209 (kd) om stöd till redan genomförda

aktiviteter bör behandlas av vederbörande myndigheter. Utskottet avstyrker

motionerna.

Utskottet delar i huvudsak de allmänna bedömningarna i motion Jo785 (fp)

yrkande 5 om en långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna. Detta

överensstämmer med det allmänna syftet med den nu behandlade propositionen om

hållbart jordbruk. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd i denna del.

Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och

kulturmiljövärden

Utskottet anser i likhet med regeringen att metoderna för värdeklassificering

och indelning av slåtter- och betesmarker bör förenklas. För att ytterligare

stimulera anslutningen till delprogrammet bör ersättningsnivåerna höjas och

arealmålet bör utökas till att omfatta alla utnyttjade betesmarker i landet.

Det område där ersättning för bevarande av ett öppet odlingslandskap utgår bör

utökas med ytterligare ett antal församlingar. Åtgärderna motiveras bl.a. av

att stora arealer betesmark har stora värden för fågellivet, insekter m.m. även

om de är påverkade av markförbättrande åtgärder.

Delprogram för miljökänsliga områden

I likhet med regeringen anser utskottet att miljöersättningsprogrammet är ett

viktigt redskap för att öka måluppfyllelsen i fråga om reduktion av

kväveläckaget från jordbruket. Trots omfattande åtgärder har målet om en 50-

procentig reduktion inte nåtts. Höjda ersättningar kan påverka anslutningen

positivt. Miljöersättningen till flerårig vallodling som introducerades under

år 1997 medverkar till ett minskat växtnäringsläckage. Arealmålet för våtmark

som anläggs på betesmark bör utökas. Ersättning bör också lämnas för våtmark

som anläggs på betesmark under förutsättning att den berörda marken inte

besitter värdefulla natur- och kulturmiljövärden. Ersättningen för anläggning

av extensiv vall bör få en effektivare styrning till de områden i landet där

miljöproblemen är störst, samtidigt som anläggning av skyddszoner bör

underlättas genom en förenkling av reglerna.

Motion Jo731 (m) yrkande 12 innebär i huvudsak att anläggandet av våtmarker

samt skyddszoner utmed vattendrag bör öka. Syftet med regeringens förslag är

detsamma, och motionen påkallar därför ingen ytterligare åtgärd.

I delprogrammet ingår även åtgärder för bevarande av utrotningshotade lokala

husdjursraser. Regeringens förslag innebär att programmet utökas till att

omfatta de utrotningshotade husdjursraserna linderödssvin och finullfår. I

denna del föreligger ett stort antal motionsyrkanden om stöd till ytterligare

lantraser (ardenner, nordsvensk brukshäst, gotlandsruss, kallblodig travare,

jämtget m.m.) och om stöd till lantrasföreningarna för deras bevarandearbete

m.m. Stödet lämnas i dag med 1 000 kr per djurenhet för vissa raser av

nötkreatur, får och getter. Närmare bestämmelser meddelas av Jordbruksverket i

detaljföreskrifter (SJVFS 1995:133 m.fl. författningar). Varje besättning skall

under stödperioden följa en av Jordbruksverket godkänd avelsplan för rasen.

Som en allmän synpunkt vill utskottet framhålla att riksdagens huvudsakliga

uppgift i fråga om EG:s miljöstöd måste vara att ange mer övergripande

synpunkter på stödets omfattning och huvudsakliga inriktning. Mer detaljerade

bedömningar angående vilka raser som bör stödjas och vilka villkor som i övrigt

skall gälla för stödet och bevarandearbetet måste göras av regeringen och

framför allt Jordbruksverket. Vidare bör framhållas att det knappast är möjligt

att nu göra genomgripande förändringar i det programförslag som skall granskas

av kommissionen för att tillämpas under år 1998. Väsentliga utvidgningar av

programmet torde för övrigt kräva att de övriga delprogrammen reduceras i

motsvarande mån för att finansieringen skall säkras.

Det anförda innebär inte att utskottet avvisar tankarna på en utökning av

programmet i den riktning som motionärerna anger. Det bör understrykas att den

genetiska variation som representeras av våra lantraser är väsentlig att bevara

för framtiden. EG:s miljöprogram syftar till att på sikt omfatta alla hotade

lokala husdjursraser som har svårt att konkurrera med framavlade raser med stor

avkastningsförmåga. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

propositioner och motioner om skyddet av hotade arter samt aktionsplaner för

biologisk mångfald, senast i betänkande 1996/97:JoU15. Av betänkandet framgår

bl.a. att Naturvårdsverket och Artdatabanken i samarbete skall utarbeta

prioriteringssystem för urval av arter där särskilda bevarandeinsatser behöver

vidtas m.m. Vid ett partsmöte inom konventionen om biologisk mångfald i

november 1996 fattades beslut om ett handlingsprogram rörande den biologiska

mångfald som är knuten till jordbruket. Sverige spelade en mycket aktiv roll i

arbetet för att lägga fast ett flerårigt, brett arbetsprogram som skall

genomföras i nära samarbete med FAO.

De överväganden som gjorts i dessa sammanhang gäller givetvis oberoende av de

förslag som nu är aktuella i fråga om EG:s ekonomiska stöd till besättningar av

hotade lantraser. Jordbruksverket har nyligen fullgjort ett regeringsuppdrag

och redovisat en rapport angående bevarande och nyttjande av djurgenetiska

resurser i Sverige. Rapporten har överlämnats till kommissionen i enlighet med

beslutet i Genetic Resources Committee att alla medlemsstater skall leverera

rapporter som underlag för det framtida arbetet i FAO:s arbetsgrupp för

djurgenetiska resurser. Utskottet utgår från att rapporten läggs till grund för

det fortsatta bevarandearbetet både inom och utom Sverige.

I likhet med vad som anförts i några motioner från m, c, fp och mp anser

utskottet det angeläget att regeringen beaktar situationen för de svenska

hästraserna, särskilt ardenner, nordsvensk häst och gotlandsruss. Utskottet

förutsätter att regeringen inför budgetåret 1999 verkar för en utvidgning av

miljöprogrammet så att även de utrotningshotade hästraserna omfattas av stödet.

Härigenom tillgodoses i första hand motionerna Jo13 (fp), Jo767 (c) och Jo768

(m).

I anslutning till motionsyrkandena från Miljöpartiet om stöd till lantrasför-

eningarna m.m. vill utskottet tillägga att den aktuella rådsförordningen

(2078/92) ger möjlighet att stödja kurser, praktik och demonstrationsprojekt

(artikel 6). Enligt regleringsbrevet för anslaget B 13 Från EG-budgeten

finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket får Jordbruksverket

disponera medel från anslaget för att organisera och genomföra sådan

utbildning, information och demonstrationsprojekt inom jordbruk som är förenlig

med artikel 6 (s.k. UID-stöd). Det bör således ankomma på regeringen och

Jordbruksverket att bedöma dels vilka belopp som kan komma i fråga för

verksamheten, dels vilka åtgärder som är berättigade till stöd enligt EG:s

regelverk.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp) yrkandena 9-12, Jo13

(fp), Jo241 (mp) yrkandena 2-5, Jo739 (mp) yrkandena 3-6 och 9, Jo767 (c) och

Jo768 (m).

Utskottet utesluter inte att det kan finnas skäl att se över kriterierna för

utrotningshotade koraser enligt motion Jo751 (v). Inom ramen för utskottets

beredning finns det mycket begränsade möjligheter att gå närmare in på

komplicerade avelstekniska frågor m.m. Det bör i första hand ankomma på

Jordbruksverket att överväga behovet av ändrade kriterier. Motionen avstyrks.

Delprogram för främjande av ekologisk produktion

Den ekologiska frukt- och bärodlingen är enligt propositionen i dag av mycket

liten omfattning. Av landets totala fruktareal är ca 1 % ekologiskt odlad. Den

ekologiska bärodlingen omfattar endast 1,5 % av Sveriges totala bärareal.

Utskottet tillstyrker förslaget att delprogrammet för ekologisk produktion

utökas med ersättning till ekologisk frukt- och bärodling. Administrativt

enklare regler avseende användning av gödsel bör införas liksom möjlighet att

låta antalet djur variera under femårsperioden. Härigenom minskar komplexiteten

i regelsystemet, och administrationen underlättas. Genom utskottets

ställningstagande tillgodoses motion Jo202 (c) i väsentliga delar. Motionen

påkallar ingen ytterligare åtgärd såvitt avser yrkandena 1 och 2.

Utskottet avstyrker motion Jo230 (kd) yrkande 13. Huvudinriktningen i det

svenska EU-arbetet bör, som utskottet anfört i ett tidigare avsnitt, vara att

ett miljömål införs i den gemensamma jordbrukspolitiken och att denna politik i

ökad utsträckning baseras på bl.a. miljö- och konsumenthänsyn. Häri ingår t.ex.

minskade miljö- och hälsorisker vid användning av bekämpningsmedel.

Anslutningen till delprogrammet för ekologisk odling är helt frivillig.

Utskottet anser därför att det bör ankomma på varje enskild medlemsnation att

besluta om målsättning för andelen ekologiskt odlad areal m.m.

I anslutning till motionerna om miljöstöd till nyponodling erinrar utskottet

om att miljöstödet inte får utformas som ett allmänt produktionsstöd. Därmed

utesluter utskottet inte att odling av svenska nypon efter viss ytterligare

utredning skulle kunna motiveras av miljöskäl och ingå i ett särskilt svenskt

delprogram. Frågan bör övervägas närmare i samband med förberedelserna för det

nya femårsprogrammet. För närvarande bör motionerna Jo203 (c), Jo214 (s) och

Jo215 (m) inte föranleda någon vidare åtgärd.

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion Jo221 (v) yrkande 1,

att ändrade regler för det ekologiska programmet utgör ett problem för berörda

odlare. Frågan har uppmärksammats av Jordbruksverket och regeringen och kan

förväntas bli föremål för diskussioner inom kommissionen. Utskottet utgår från

att motionen beaktas i denna del utan ytterligare uttalanden av riksdagen.

I propositionen redovisas inte i detalj vilka stödbelopp som avses komma i

fråga för t.ex. ekologisk grönsaksodling och ekologisk djurhållning. Utskottet

har inget underlag för att närmare bedöma förslagen i motion Jo221 (v)

yrkandena 2 och 3 och avstyrker motionen i dessa delar.

Behov av nya miljöåtgärder

Riksdagen uttalade, på förslag av jordbruksutskottet i betänkande 1994/95:JoU7,

att miljöprogrammet borde utökas med ett nytt delprogram för resurshushållande

konventionellt jordbruk. Regeringen föreslår att programmet utformas som ett

tidsbegränsat kompetensutvecklingsprogram som utöver direkta

utbildningsinsatser ersätter lantbrukare för vidtagna miljöåtgärder i syfte att

uppnå ett mer miljöanpassat jordbruk. Förslaget innefattar även miljövänlig

odling av sockerbetor på Gotland. Vidare föreslås en ny ersättningsform,

restaurering av slåtterängar. En ny miljöåtgärd för bevarande av natur- och

kulturvärden i renskötselområdet bör införas efter vidare utredning.

Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo17 (mp) att förslaget om stöd

till resurshushållande jordbruk bör karakteriseras som pinsamt dåligt eller

smörja. I utskottets betänkande 1994/95:JoU7 gavs ingen vägledning i fråga om

den närmare utformningen av detta stöd. Enligt den aktuella stödförordningen

(EEG) nr 2078/92 får stödordningen omfatta åtgärder för att förbättra

jordbrukarnas utbildning vad gäller miljövänliga produktionsmetoder inom

jordbruk och skogsbruk. Det ankommer nu närmast på kommissionen att ta

ställning till det svenska förslaget med utgångspunkt i EG:s grundläggande

regler om produktionsmetoder som är förenliga med miljöskydds- och

naturvårdskraven.Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna Jo14 (kd) yrkande 15, Jo17 (mp) yrkande 6, Jo18 (v) yrkandena 7 och

8, Jo218 (m) yrkande 4, Jo233 (m) och Jo241 (mp) yrkande 1.

Enligt motion Jo241 (mp) yrkande 8 bör regeringen snarast utforma ett

miljöstöd till rennäringen som träder i kraft under år 1998. Som framgår av

propositionen har regeringen gjort vissa preliminära överväganden om ett utökat

miljöprogram med anknytning till rennäringen. Utformningen av ett sådant

program är ännu inte fullständig. Regeringen avser att ge Jordbruksverket,

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet i uppdrag att slutföra utformningen

av förslaget. Utskottet kan inte bedöma om det är möjligt att tillgodose

motionärernas önskemål om ikraftträdande men förutsätter att programförslaget

slutförs utan dröjsmål. Motionen avstyrks med det anförda. Utskottet avstyrker

även motion Jo17 (mp) yrkande 15.

Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod

Det befintliga miljöprogrammet löper under en tidsperiod av fem år, räknat från

införandet år 1995. I ett miljöprogram för den kommande femårsperioden kan

enligt regeringen en större revidering göras än vad som nu varit möjligt. Det

finns bl.a. anledning att överväga ytterligare förenklingar, inte minst från

administrativ synvinkel. Som utskottet ovan anfört delar utskottet denna

bedömning. Likaså anser utskottet i likhet med regeringen att erfarenheterna av

miljöersättningsprogrammet är goda och att ett program bör genomföras även för

kommande programperiod. Utformningen av ett nytt program för perioden 2000-2004

bör utredas närmare. Därvid bör behovet av förändringar i de aktuella EG-

reglerna beaktas, liksom utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken i

stort.

Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att besluta hur den

aviserade utredningen bör bedrivas och avstyrker motion Jo218 (m) yrkande 3.

Utskottet kan för närvarande inte bedöma om det finns behov av ett särskilt

miljöersättningsprogram för ekologisk biodling. Förslaget i motion Jo221 (v)

yrkande 4 torde förutsätta att begreppet ekologisk biodling definieras på ett

tydligt och uttömmande sätt. Inom EU pågår för närvarande ett arbete med att

definiera kraven på ekologisk djurhållning. Utskottet vill särskilt erinra om

att EG nyligen fattat beslut om ett nytt stöd till biodlingen, som bl.a. syftar

till förbättrade villkor för produktion och saluföring av honung (se prop.

1997/98:1 utg.omr. 23 s. 51). Ett svenskt program skall utarbetas och

överlämnas till kommissionen under hösten. Skulle det visa sig att det

därutöver behövs ett särskilt stöd till ekologisk biodling bör frågan närmast

bedömas inom ramen för den aviserade utredningen inför nästa femårsperiod och

med beaktande av EU-arbetet på detta område. Utskottet avstyrker motionen i

denna del.

Utskottet utgår från att det nya miljöersättningsprogrammet utformas med

beaktande särskilt av miljöaspekterna och de principer som gäller för ett

långsiktigt hållbart jordbruk. Däri ingår också principen om att förorenaren

betalar. Med det anförda bör motion Jo18 (v) yrkande 9 anses tillgodosedd.

Utskottet avstyrker motion Jo14 (kd) yrkandena 16 och 17.

Ekologisk produktion i Sverige

Enligt regeringen är förutsättningarna goda för att uppnå målet 10 % ekologiskt

odlad åkerareal till år 2000. En ökad efterfrågan på ekologiska produkter i

kombination med miljöersättningar samt insatser inom forskning, försöks- och

utvecklingsverksamhet, utbildning och information driver på utvecklingen av den

ekologiska produktionen. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett nytt

mål för den ekologiska produktionen efter år 2000 bör formuleras.

Några motioner tar upp behovet av ett nytt arealmål för den ekologiska

odlingen. Enligt motion Jo12 (c) yrkande 2 bör målet sättas till 15 % år 2005.

I motion Jo18 (v) yrkas att all jordbruksmark på sikt skall brukas ekologiskt i

Sverige (yrkande 6). Enligt motion Jo221 (v) yrkande 6 bör regeringen ges i

uppdrag att formulera ett nytt mål för tiden efter år 2000. Regionala mål bör

införas för det ekologiska jordbruket (yrkande 5), och begreppet ekologiskt

jordbruk bör utvecklas (yrkande 7). Motionärerna i motion Jo10 (s) anser att

det behövs en snabbare omställning till ekologisk produktion och att resurser

inom befintliga ramar för forskning m.m. tydligt skall anvisas till forskning

om ekologisk odling. Yrkanden om stöd till marknadsföring av ekologiskt odlade

produkter framförs i motionerna Jo17 (mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och

Jo536 (mp) yrkande 5.

Utskottet utesluter inte att det kommer att finnas skäl att formulera ett

nytt arealmål eller annan målsättning för den ekologiska produktionen. Innan

detta sker bör emellertid det nu gällande målet utvärderas, särskilt med hänsyn

till graden av måluppfyllelse till år 2000. Resultatet av denna utvärdering

kommer att ge ledning för fortsatta överväganden huruvida ett kvantitativt

eller kvalitativt mål är det mest lämpliga. Utskottet har för närvarande inte

underlag för något mer preciserat ställningstagande i denna fråga och avstyrker

motionerna Jo12 (c) yrkande 2, Jo221 (v) yrkande 6 och Jo10 (s) yrkande 1.

Vidare avstyrks motionerna Jo18 (v) yrkande 6 och Jo221 (v) yrkandena 5 och

7.

Utskottet delar regeringens bedömning att det bör vara näringens ansvar att

stå för marknadsföring och konsumentinformation om ekologiska livsmedel. Som

framgår av propositionen har regeringen inledningsvis avsatt medel för dessa

ändamål och gör det delvis fortfarande. I syfte att stimulera en ökning av den

ekologiska produktionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1998

en fortsatt hög medelstilldelning till utbildning, information och

demonstrationsprojekt inom miljöprogrammet. Utskottet avstyrker motionerna Jo17

(mp) yrkande 17, Jo241 (mp) yrkande 10 och Jo536 (mp) yrkande 5.

Regeringen anför i ett avsnitt om forskning (s. 53) att jordbruket och

trädgårdsnäringen är centrala näringar i ett hållbart samhälle. Genom en

kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige fortsätta

omställningen till ett ekologiskt anpassat samhälle. SJFR har fått i uppdrag

att i samråd med näringen planera och genomföra ett treårigt forskningsprogram

för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. Det anförda torde i huvudsak

tillgodose motion Jo10 (s) yrkande 2.

Avveckling av det konventionella jordbruket

Utskottet delar inte uppfattningen i motion Jo536 (mp) att den konventionella

odlingen och djurhållningen i Sverige medför stora folkhälsoproblem. Utskottet

kan inte heller instämma i motionärernas påstående att en hel yrkeskår,

nämligen de svenska jordbrukarna, har allvarliga kunskapsbrister. I en annan

motion (mp), som behandlats i det föregående, yrkas för övrigt avslag på ett

förslag som syftar till att förbättra jordbrukarnas utbildning vad gäller

miljövänliga produktionsmetoder.

Enligt yrkande 6 i motion Jo536 måste det ?tas fram en avvecklingsplan för

den konventionella odlingen och djurhållningen?. Utskottet kan konstatera att

en sådan avveckling i dagsläget skulle omfatta ca 94 % av den svenska

jordbruksnäringen, uttryckt i odlad areal. Inom djurhållningen är andelen

konventionell produktion till och med något högre. En reform av det slag som

motionen tycks avse kräver givetvis kraftfulla och effektiva styrmedel. Det bör

framhållas att anslutningen till den ekologiska odlingen hittills skett på

frivillig grund. En avveckling av det konventionella jordbruket kan enligt

utskottets bedömning inte genomföras utan att berörda odlare och uppfödare blir

föremål för långtgående statliga tvångsåtgärder. Även om det vore möjligt att

genomföra en total övergång till ekologisk odling inom ramen för EG:s

stödprogram skulle de stödbelopp som kommer i fråga vida överstiga den av

Sverige framförhandlade ramen. Som framgår av det anförda bör riksdagen avslå

motionen i denna del.

Miljöavgifter

Enligt motion Jo14 (kd) yrkande 2 bör principen om återförande av miljöavgifter

till jordbruksnäringen tillämpas. Utskottet har i betänkande 1994/95:JoU7

erinrat om att avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel utgör skatter

som inte specialdestineras för särskilda ändamål. I betänkandet uttalade

utskottet emellertid att näringen borde tillföras resurser som står i paritet

med miljöavgifterna. Enbart miljöstödet innebär att jordbruket tillförs 1,4

miljarder kronor av nationella medel, vilket kan jämföras med intäkterna av

miljöavgifterna om ca 440 miljoner kronor. Motionen avstyrks i denna del.

Frågan om utvärdering av miljöavgifterna på t.ex. handelsgödsel har viss

anknytning till de övergripande miljöpolitiska målen i fråga om näringsläckage

till sjöar och vattendrag m.m. Utskottet torde få anledning att återkomma till

dessa frågor, inklusive effektiviteten av ekonomiska styrmedel, i samband med

den miljöpolitiska propositionen våren 1998. Vidare hänvisar utskottet till

nästföljande avsnitt om jordbrukets växtnäringsförluster. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Jo218 (m) yrkande 1.

Utskottet avstyrker även motion Jo731 (m) yrkande 13.

Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och

trädgårdsnäringen

Propositionen

Växtnäringsförluster genom kväveläckage och ammoniakavgång är ett av

jordbrukets största miljöproblem. Miljömålen har ännu inte nåtts trots

omfattande insatser inom nuvarande åtgärdsprogram. Ansträngningarna för att

ytterligare reducera jordbrukets kväveläckage måste därför intensifieras.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i en samlad bedömning av behovet

för ytterligare åtgärder i syfte att uppnå miljömålen. Sverige skall inom EU

fortsätta att aktivt arbeta för detta.

Hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket och

trädgårdsnäringen skall fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd

av åtgärder och genom att riskerna i högre utsträckning än tidigare kartläggs

och kvantifieras.

Motionerna

I motion Jo17 (mp) föreslås att riksdagen fastställer ett nytt reduktionsmål

för bekämpningsmedel under perioden 1997-2001 om 80 % utifrån 1996 års

förbrukning. Kemikalieinspektionen bör ges mandat att behålla nuvarande förbud

mot bekämpningsmedel oavsett hur dessa bedöms inom EU. Regeringen bör återkomma

med redogörelse och förslag beträffande problemen med bekämpningsmedel i yt-

och grundvatten (yrkandena 2-4). I motion Jo726 (mp) yrkande 5 understryks

vikten av att jordbrukskemikalierna avskaffas. I motion Jo729 (mp) framförs

samma yrkande som i motion Jo17 angående Kemikalieinspektionens mandat.

I motion Jo202 (c) yrkande 3 framhålls problemen inom den svenska

trädgårdsnäringen på grund av att tillgången på selektiva och effektiva

preparat är högst begränsad i Sverige. I motionerna Jo224 (s) yrkande 2 och

Jo231 (c) förordas branschavgifter för trädgårdsnäringen för att bygga upp en

kollektiv fond. I den sistnämnda motionen yrkas dessutom en översyn och

utvärdering av trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik

(yrkande 1). Liknande synpunkter framförs i motion Jo518 (m).

I motion Jo228 (m) yrkande 2 föreslås att de administrativa regelverken för

trädgårdsnäringen förenklas vad gäller exempelvis säsongsarbetskraften.

Utskottets överväganden

Utskottet delar regeringens bedömning att kväveläckage och ammoniakavgång är

några av jordbrukets största miljöproblem. Eftersom regeringen avser att

återkomma till riksdagen med en samlad bedömning i denna fråga går utskottet nu

inte närmare in på de berörda miljöproblemen. Utskottet hänvisar till

redovisningen i propositionen angående åtgärdsprogrammet för minskade

växtnäringsförluster m.m. (s. 64). Som regeringen anför utgör rådets direktiv

91/676/EEG om skydd mot förorening av vatten av nitrater från jordbruket ett

viktigt medel i arbetet. Sverige bör verka för att direktivet utökas till att

omfatta även ammoniakförluster.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att hälso- och miljöriskerna vid

användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall

fortsätta att minska. Detta skall uppnås med en bredd av åtgärder och genom att

riskerna i större utsträckning än tidigare kartläggs och kvantifieras. Den

riskminskning som tidigare program resulterat i skall under år 1997 beräknas av

Kemikalieinspektionen och presenteras för regeringen i form av ett samlat

riskindex. Ett konkret mål för riskminskning skall föreslås och utgöra ett

delmål i programmet. Tidigare mål om mängden aktiv substans bör stå kvar.

Med det anförda ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och

avstyrker motionerna Jo17 (mp) yrkande 2 och Jo726 (mp) yrkande 5.

När det gäller godkännande av bekämpningsmedel delar utskottet regeringens

bedömning att detta arbete utgör en viktig del av programmet. I propositionen

anförs att samtliga äldre bekämpningsmedel har omprövats i Sverige under

perioden 1991-1994. Motsvarande arbete har påbörjats inom gemenskapen och

planeras pågå under en tolvårsperiod inom ramen för rådets direktiv 91/414/EEG

om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Det innebär att den svenska

godkännandeprocessen successivt ersätts av en inom gemenskapen enhetlig

process. Därvid prövas aktiva substanser först på gemenskapsnivå, varefter

produkter som innehåller godkända substanser prövas på nationell nivå. Om en

produkt godkänns av en medlemsstat utlöses principen om ömsesidigt godkännande.

Detta innebär att medlet, efter ansökan, skall godkännas också i andra

medlemsstater såvida inte dessa kan åberopa speciella jordbruks-, växtskydds-

och miljöförhållanden av betydelse för användningen. Direktivet ger Sverige

möjligheter att på gemenskapsnivå verka för en hög skyddsnivå avseende

bekämpningsmedel. Det ömsesidiga erkännandet medför dock en viss risk för att

Sverige ånyo måste godkänna i dag förbjudna medel. Utskottet anser liksom

regeringen att Sverige bör utgå från att tillämpningen av direktivet sker så

att prövningen blir restriktiv och att bekämpningsmedel som tidigare förbjudits

i Sverige endast kommer att få användas om nya uppgifter framkommer som

kullkastar tidigare gjorda bedömningar. Denna utgångspunkt har också lagts fast

av LRF i förbundets policy för bekämpningsmedel. Utskottet anser att såväl

försiktighetsprincipen som utbytesprincipen bör vara vägledande i arbetet.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra ett uttalande som innebär att

Sverige generellt, oberoende av den rättsliga regleringen inom EG på detta

området, bibehåller tidigare gällande restriktioner. Därmed avstyrker utskottet

motionerna Jo17 (mp) yrkande 3 och Jo729 (mp).

Genom undersökningar har det konstaterats att rester av bekämpningsmedel

återfinns i såväl yt- som grundvatten. Utskottet anser i likhet med vad

regeringen och några motionärer anför att skyddet av yt- och grundvatten måste

vara högt prioriterat. De åtgärder som regeringen redovisar i detta sammanhang

(information, utbildning, försöks- och utvecklingsverksamhet) bör kunna bidra

till att problemen minskar. Den kommunala tillsynen enligt lagen om kemiska

produkter är viktig, liksom arbetet inom EU. Resultaten av handlingsprogrammet

skall fortlöpande redovisas till regeringen. Utskottet avstyrker med det

anförda motion Jo17 (mp) yrkande 4.

Utredningen om livsmedelssektorns förnyelse och expansion omfattar även

trädgårdsnäringen (dir. 1996:73). Frågor av det slag som tas upp i motionerna

Jo224 (s) yrkande 2, Jo228 (m) yrkande 2 och Jo231 (c) yrkande 2 bör inte tas

upp till någon närmare prövning förrän resultatet av utredningen föreligger.

Utskottet avstyrker motionerna Jo202 (c) yrkande 3, Jo231 (c) yrkande 1 och

Jo518 (m).

Genteknik och växtgenetiska resurser

Utskottet delar regeringens uppfattning att genteknik rätt använd kan vara ett

värdefullt redskap för att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk. Den nya

tekniken skall dock användas med stor försiktighet så att risker för miljön

eller människors hälsa undviks. Även etiska bedömningar måste göras. Det är

viktigt att analys- och riskvärderingsmetoder utvecklas. Utskottet anser

således inte att riksdagen bör göra något uttalande i enlighet med motion Jo17

(mp) att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk. I

förhållande till de nationella rättsregler och EG-regler som finns om genetiskt

modifierade organismer m.m. skulle ett sådant uttalande i princip sakna verkan.

Yrkande 16 i motionen avstyrks.

Utskottet konstaterar att motion Jo12 (c) yrkande 3 om en parlamentarisk

utredning rörande biotekniken numera är tillgodosedd. Regeringen har den 16

oktober 1997 beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att analysera den

moderna bioteknikens möjligheter och risker (dir. 1997:120). I kommittén skall

ingå bl.a. företrädare för riksdagspartierna. Motionen påkallar således ingen

ytterligare åtgärd.

Som anförs i propositionen är bevarande och hållbart nyttjande av de odlade

växternas genetiska resurser en förutsättning för jordbruket och

livsmedelsproduktionen och av strategisk betydelse för den framtida

växtförädlingen. Ett nationellt program för bevarande och hållbart nyttjande av

de växtgenetiska resurserna bör utarbetas. Utskottet ansluter sig till

regeringens överväganden i avsnittet om växtgenetiska resurser (s. 74).

Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida miljöarbetet

på jordbrukets område

Utskottet anser i likhet med regeringen att jordbrukets produktion av bioenergi

bör kunna öka och utgöra ett komplement till övrig jordbruksproduktion. Det

framtida miljöarbetet inom jordbruket och trädgårdsnäringen måste även

fortsättningsvis utgå från näringens eget ansvar för miljöproblemen.

Jordbrukets och trädgårdsnäringens ökade engagemang och arbete är av betydelse

för att nå miljömålen. Miljöersättningsprogrammet utgör ett viktigt komplement

till övriga styrmedel såsom lagstiftning, information och utbildning, skatter

m.m.

Utskottet delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att fortsatta insatser på

miljöområdet bör utvecklas i samförstånd mellan näringen och berörda

myndigheter. Utskottet vill framhålla att näringens eget engagemang för

jordbrukets miljöfrågor har ökat betydligt under 1990-talet. Ett omfattande

utvecklingsarbete pågår inom organisationer, företag och handel som syftar till

att förena marknadens krav på produktkvalitet och miljöhänsyn med lönsamhet för

producenterna. Utskottet utgår givetvis från att staten i det fortsatta arbetet

tar till vara de kunskaper och det engagemang som näringen representerar. Med

det anförda bör yrkande 4 i motionen anses tillgodosett.

Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor

I betänkande 1997/98:JoU3 behandlade utskottet ett antal motioner rörande bl.a.

vissa nationella jordbruksfrågor, mjölkkvoter, fäbodbruket m.m. Som utskottet

anfört inledningsvis finns det normalt inte anledning för riksdagen att med

korta tidsmellanrum fatta beslut om mer långsiktiga principer och riktlinjer

för jordbrukspolitiken. Vad särskilt gäller mjölkkvoterna hänvisar utskottet

till att frågor om fördelning av mjölkkvot m.m. prövas av Jordbruksverket

enligt 4 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter. Det handlar således om

utpräglade myndighetsfrågor, där besluten ofta förutsätter detaljkunskaper om

produktionsvolymer m.m. hos enskilda företagare. När det gäller fäbodbruket

hänvisar utskottet till de positiva uttalanden som gjordes i angivna betänkande

(s. 11-13).

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo17 (mp)

yrkandena 7 och 8, Jo218 (m) yrkandena 6 och 12, Jo229 (m) yrkande 2, Jo230

(kd) yrkandena 1, 7 och 8, Jo212 (mp), Jo217 (s), Jo242 (c) och Jo739 (mp)

yrkandena 1 och 2. I anslutning till motion Jo212 yrkande 2 om flexiblare

regler för mjölkhämtning bör tilläggas att frågan inte hanteras av något

offentligrättsligt organ och därför inte kan påverkas av ett allmänt uttalande

av riksdagen.

I motion Jo218 (m) yrkande 10 anförs att en väl fungerande jordbruksnäring är

en förutsättning för en levande landsbygd. Svenskt jordbruk är förankrat i det

privata ägandet. Det finns ett klart samband mellan generationers brukande av

jorden och inriktningen när det gäller en långsiktig och hållbar framtida

jordbrukspolitik. Utskottet har inget att invända mot dessa synpunkter men

anser inte att motionen påkallar någon särskild åtgärd i denna del.

Utskottet behandlar under denna rubrik också motion Jo208 (mp) om en

jordlånereform, liksom mp-motionerna Jo17 yrkande 5, Jo508 och Jo512 yrkande 3

om förbud mot tillsatsen zinkoxid i djurfoder.

Utskottet avstyrker motionerna om förbud mot zinkoxid i djurfoder med

hänvisning till att riksdagen i foderlagen (1985:295) delegerat

beslutanderätten till regeringen och Jordbruksverket såvitt avser tillsatser i

foder. Det kan tilläggas att Jordbruksverket nyligen beslutat att foder med mer

än 250 milligram zink per kilo helfoder skall klassas som läkemedel och kräva

veterinär förskrivning. Därmed begränsas användningen av zinkoxid i Sverige.

Utskottet avstyrker motion Jo208 (mp).

Regionala jordbruksfrågor

Motionerna Jo204 (c), Jo205 (c), Jo210 (m), Jo226 (kd) yrkande 2 och Jo243 (c)

innehåller synpunkter och önskemål rörande olika jordbrukspolitiska

ställningstaganden med utgångspunkt i de förhållanden som råder i vissa angivna

län och regioner i landet. Utskottet anser att dessa frågor bör behandlas inom

ramen för det regelverk som är tillämpligt på jordbruket i hela landet eller i

förekommande fall genom tillämpning av sådana stödformer som är begränsade till

vissa delar av landet. Motionerna föranleder inget ytterligare uttalande av

utskottet.

I anslutning till motion Jo218 (m) om jordbruket i Norrland hänvisar

utskottet till sin redovisning i betänkande 1996/97:JoU1 s. 33-35 med anledning

av en liknande motion. Utskottet har inget att tillägga till denna redovisning

och avstyrker motion Jo218 yrkande 8.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fisket i ett globalt perspektiv

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 4-7 och 1997/98:Jo406,

2. beträffande redovisning av en svensk strategi

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 1,

res. 1 (v, mp) - delvis

3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma

fiskeripolitiken

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 2,

res. 1 (v, mp) - delvis

4. beträffande regionala samarbetsorgan

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 1,

res. 2 (m)

5. beträffande uttalande om yrkesfisket och försiktighetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 4,

6. beträffande selektiva redskap

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 5,

7. beträffande svenska fiskares tillträde till Nordsjöfisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 2,

8. beträffande borttappade redskap m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 3 och 4,

9. beträffande havsöring och ål

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6,

res. 3 (v)

10. beträffande reglering av fritidsfisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 9,

11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 1,

res. 4 (mp)

12. beträffande åtgärder mot ett ökande foderfiske

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 2,

13. beträffande lokal områdesförvaltning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo16 yrkande 3,

res. 5 (mp)

14. beträffande samarbete mellan myndigheterna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo408,

15. beträffande förbud mot gäddfiske

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo402,

16. beträffande ålhuttning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo415,

17. beträffande undantag från kvotsystemet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo417,

18. beträffande fisket längs Gästrike- och Hälsingekusten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo416,

19. beträffande vissa frågor om biologisk mångfald inom fisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 8-10,

20. beträffande medelstilldelning till kalkning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo14 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo11 yrkande 7,

res. 6 (v)

22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10, 1997/98: Jo407

yrkande 1 och 1997/98:Jo413 yrkande 2,

res. 7 (v, mp)

23. beträffande 5b-stöd inom fiskesektorn

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 1,

24. beträffande omprövning av vattendomar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 3,

25. beträffande lagen om vattenförbund

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 11,

26. beträffande fiskevårdsråd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo413 yrkande 3,

res. 8 (mp)

27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 6,

res. 9 (m)

28. beträffande utsättning av fisk

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 7,

res. 10 (m)

29. beträffande fiske i Vänern och Vättern

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo407 yrkandena 2 och 3,

30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4,

res. 11 (mp)

31. beträffande skydd av naturlax i Bottenviken

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo411,

32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98: Jo15

yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410,

res. 12 (v, mp)

33. beträffande laxfisket i norra Sverige

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 1,

34. beträffande statlig ersättning för regleringen av laxfisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo403 yrkande 2,

35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo405 yrkande 9,

res. 13 (m)

36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och 1997/98:Jo536

yrkande 7,

res. 14 (v, mp) - delvis

37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2,

res. 14 (v, mp) - delvis

38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 4,

res. 14 (v, mp) - delvis

39. beträffande vattenbruk i regleringsmagasinen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo414 yrkande 5,

40. beträffande bättre lånemöjligheter för vattenbruket

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo412,

41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404, 1997/98:Jo733

och 1997/98: Sk736 yrkande 2,

res. 15 (m)

42. beträffande utgångspunkter för en reformering av den gemensamma

jordbrukspolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo12 yrkande 1, 1997/98: Jo17 yrkande

1, 1997/98:Jo218 yrkande 9, 1997/98:Jo226 yrkande 1, 1997/98:Jo229

yrkande 1, 1997/98:Jo230 yrkandena 2, 3 och 5, 1997/98:Jo239 yrkande 4,

1997/98:U505 yrkande 7 och 1997/98: K715 yrkande 9,

43. beträffande djurskyddsfrågorna i CAP

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo18 yrkande 2 och 1997/98:Jo218

yrkande 7,

44. beträffande motiven för kollektiva nyttigheter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 4,

45. beträffande Sveriges stödinsatser i Central- och Östeuropa m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkandena 1 och 3,

46. beträffande transporter inom EU m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 5,

47. beträffande separata miljömål för jordbruket m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo239 yrkandena 1-3,

48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14,

1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234,

1997/98:Jo235 och 1997/98:A457 yrkande 5,

res. 16 (m) - delvis

res. 17 (mp)

49. beträffande regler för poängberäkning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo207 och 1997/98:Jo209,

res. 16 (m) - delvis

50. beträffande långtgående miljöhänsyn i de areella näringarna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo785 yrkande 5,

51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 12,

res. 18 (m)

52. beträffande stöd till hotade lantraser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10,

1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4,

1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768,

res. 19 (v, mp)

53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12,

1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9,

res. 20 (mp)

54. beträffande översyn av kriterierna för hotade koraser

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo751,

55. beträffande stöd till ekologisk frukt- och bärodling m.m.

att riksdagen avslår 1997/98:Jo202 yrkandena 1 och 2,

56. beträffande ekologisk odling i övriga EU-länder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo230 yrkande 13,

57. beträffande stöd till nyponodling

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo203, 1997/98:Jo214 och

1997/98:Jo215,

58. beträffande förutsättningarna för utträde ur det ekologiska

programmet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 1,

59. beträffande stödbeloppen till ekologisk grönsaksodling m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 2 och 3,

60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo12 yrkande 2 ,

1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande 6,

res. 21 (c)

61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7,

res. 22 (v)

62. beträffande stöd till marknadsföring m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17, 1997/98: Jo241

yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5,

res. 23 (mp)

63. beträffande stöd till ekologisk biodling

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo221 yrkande 4,

64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och

djurhållningen i Sverige

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo536 yrkande 6,

res. 24 (mp)

65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk

m.m.

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om ett utbyggt

miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen för rådets förordning

(EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket

som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (avsnitt 14.1.4)

samt avslår motionerna 1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo17 yrkande 6,

1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8, 1997/98: Jo218 yrkande 4, 1997/98:Jo233

och 1997/98:Jo241 yrkande 1,

res. 25 (m)

res. 26 (v, mp)

66. beträffande miljöstöd till rennäringen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 15 och 1997/98:Jo241

yrkande 8,

67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 3,

res. 27 (m)

68. beträffande förorenarens ansvar i det nya

miljöersättningsprogrammet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo18 yrkande 9,

69. beträffande förberedelser för det nya miljöersättningsprogrammet

m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkandena 16 och 17,

70. beträffande återförande av miljöavgifter till näringen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo14 yrkande 12,

71. beträffande utvärdering av miljöavgiften

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 1,

res. 28 (m)

72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo731 yrkande 13,

res. 29 (m)

73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om mål för ett program för

perioden 1997-2001 avseende användning av bekämpningsmedel i jordbruket

och trädgårdsnäringen (avsnitt 14.3) samt avslår motionerna 1997/98:Jo17

yrkande 2 och 1997/98:Jo726 yrkande 5,

res. 30 (mp) - delvis

74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och 1997/98:Jo729,

res. 30 (mp) - delvis

75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 4,

res. 30 (mp) - delvis

76. beträffande branschavgifter inom trädgårdsnäringen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo224 yrkande 2 och 1997/98:Jo231

yrkande 2,

77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och

bekämpningsmedelsproblematik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3, 1997/98: Jo231

yrkande 1 och 1997/98:Jo518,

res. 31 (m)

78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo228 yrkande 2,

res. 32 (m)

79. beträffande en parlamentarisk utredning om biotekniken

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 3,

80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo17 yrkande 16,

res. 33 (mp)

81. beträffande samråd mellan näringen och myndigheterna i

miljöarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo12 yrkande 4,

82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo218 yrkandena 10 och 12,

1997/98:Jo229 yrkande 2 och 1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8,

res. 34 (m)

83. beträffande fäbodbruket

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo212, 1997/98:Jo217 och

1997/98:Jo242,

res. 35 (mp)

84. beträffande fri handel med mjölkkvoter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 6,

85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och

1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2,

res. 36 (mp)

86. beträffande en jordlånereform

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo208,

87. beträffande förbud mot zinkoxid i djurfoder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 5, 1997/98: Jo508 och

1997/98:Jo512 yrkande 3,

88. beträffande vissa regionala frågor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo204, 1997/98:Jo205, 1997/98:Jo210,

1997/98:Jo226 yrkande 2 och 1997/98:Jo243,

89. beträffande jordbruket i Norrland

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo218 yrkande 8.

res. 37 (m)

Stockholm den 20 november 1997

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson

(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s),

Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi

Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart

Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).

Reservationer

1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av den

gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Vi delar i allt väsentligt regeringens bedömningar och allmänna

förhållningssätt när det gäller de övergripande beskrivningarna av

förutsättningar och behov för att upprätthålla ett ekologiskt hållbart fiske. I

några avseenden borde regeringen ha redovisat mer konkreta bedömningar angående

t.ex. hur en förbättrad kontroll och övervakning skall gå till och vad som

egentligen menas med begreppet hållbart fiske. Inte heller när det gäller den

gemensamma fiskeripolitiken är regeringens bedömningar helt tydliga. Eftersom

det skall ske en översyn av denna politik till år 2002 finns det ännu tid för

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till en svensk strategi för

den gemensamma fiskeripolitiken. Vi förutsätter att så blir fallet, i enlighet

med yrkande 1 i Vänsterpartiets motion Jo11. Det självklara målet för politiken

skall, som anförs i motionen, vara ett ekologiskt hållbart fiske. Följande

punkter bör ingå:

- Det kustnära fisket behöver utvecklas på bekostnad av den storhavsbaserade

fiskeflottan.

- De fördelningsnycklar som skall användas bör inte endast baseras på vad de

olika ländernas fiskeflottor traditionellt har fiskat. Fördelningen bör också

göras utifrån en bedömning av vad som är ekologiskt hållbart och utifrån

varje enskild nations behov.

- Det bör ställas krav på ökade ansträngningar att återskapa fisket inom de

egna kustområdena. Där bör sambanden mellan näringsläckage och vattnets

ekosystem särskilt belysas.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 1 och 2, som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att att utskottets hemställan under 2 och 3 bort ha följande lydelse:

2. beträffande redovisning av en svensk strategi

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

3. beträffande inriktningen av en reform av den gemensamma

fiskeripolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Som framhålls i motion Jo405 (m) är det avgörande för en framgångsrik

fiskeripolitik inom EU att beslutsprocessen, enligt subsidiaritetsprincipen,

äger rum på den lämpligaste nivån. Detta innebär att varje havsområde måste

bedömas på sina meriter och att lämpliga regler för ett långsiktigt hållbart

fiske antas inom ramen för regionala samarbetsorgan. Dessa regioner kan

lämpligen knytas till de i dag aktuella förvaltningsområdena som exempelvis

Östersjön, Skagerrak/Kattegatt, Nordsjön och Medelhavet. Detta bör riksdagen,

med anledning av motion Jo405 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande regionala samarbetsorgan

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

3. Havsöring och ål (mom. 9)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Som anförs i motion Jo11 (v) finns det ett behov av åtgärder för att rädda

annan vandringsfisk än lax. Det ligger inom Fiskeriverkets ansvarsområde att

också se till att främst havsöring och ål kan bibehållas i livskraftiga

bestånd. I motionen redovisas utförligt vilka problem som föreligger

beträffande reproduktion av havsöring och krisen i ålfisket. Regeringen bör ge

Fiskeriverket i uppdrag att studera och föreslå åtgärder så att de svenska

havsöringstammarna bevaras. Vidare är det viktigt att satsa betydande summor på

inköp av ålyngel, odling och utsättning av ål i Sverige, Baltikum och

nordvästra Ryssland. Ett märkningsprogram liknande det för lax bör införas.

Eftersom åtgärderna starkt gynnar hela det europeiska ålfisket bör

finansieringen ske inom ramen för EU:s fiskeristöd. Vidare bör fiskevårdsmedel

avsättas enligt förslag av Vänsterpartiet i samband med budgetberedningen

(1997/98:JoU1).

Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkandena 5 och 6, som

sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande havsöring och ål

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkandena 5 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo16 (mp) är det viktigt att det kustnära och

beståndsbevarande fisket utmed den svenska västkusten bevaras. Lokala fiskare

med små båtar och enkla redskap har svårt att hävda sig i konkurrensen med det

storskaliga fisket. Miljöpartiet har tidigare motionerat om att Fiskeriverket

måste säsongsindela de svenska kvoterna och bättre garantera kustfiskets del.

Det kan ske genom att avsätta regionala gruppkvoter baserade på regionala

faktorer, förslagsvis liknande det engelsk-skotska resursfördelningssystemet.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo16 (mp) yrkande 1, som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande regionala gruppkvoter för fisket

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Jag vidhåller det som anförs i motion Jo16 (mp) att det finns flera möjligheter

att förbättra situationen för det småskaliga och beståndsbevarande kustfisket.

I diskussionen om det svenska kustfisket är det viktigt att understryka att

Östersjön och västkustens vatten är väsensskilda havsbiotoper. Det innebär att

krav måste ställas på större flexibilitet vad gäller olika regionala och lokala

insatser. Utvecklade lokala områdesförvaltningar är en intressant möjlighet som

snarast bör utvecklas. För att bevara det kustnära fisket krävs lokal kännedom

om bestånden och utvecklingen i närområdet. Ytterligare ett led i arbetet att

stärka det lokala, småskaliga fisket skulle vara att införa ett stöd till de

yngre som vill satsa på kustfiskeverksamhet. Detta bör riksdagen, med anledning

av motion Jo16 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande lokal områdesförvaltning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo16 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Ett annat område som saknas i regeringens redovisning av hur fiskevårdsmedlen

bör användas är fiskevård på statens vatten ovan odlingsgränsen. Som framgår av

motion Jo11 (v) är det framför allt rödingen som är hotad. Ungefär 25 % av

Sveriges vattenyta finns i fjällen, vars sjöar från fisk- och fiskesynpunkt

helt domineras av röding. Fjällfisket är en väsentlig inkomstkälla för den

samiska befolkningen och kan rätt utnyttjat bli en mycket stor tillgång från

ekonomisk och social synpunkt för både de samiska och svenska

befolkningsgrupperna i Norrlands inland. Detta förutsätter emellertid att

fisket anpassas till produktionsförhållandena och att det bedrivs på ett

biologiskt uthålligt sätt. Jag anser att även dessa områden skall ingå i de

områden som omfattas av den statligt finansierade fiskevården. Eftersom det

också flyter in medel från fiskekortförsäljning bör en samordning ske via

länsstyrelserna. Hälften av det av Vänsterpartiet föreslagna fiskevårdsanslaget

bör användas för detta ändamål. Om anslagsyrkandet ej vinner bifall bör

fiskevårdsåtgärder för öring, ål och i fjällområdet rymmas inom befintligt

anslag. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo11 (v) yrkande 7, som

sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande prioritering av fiskevård i fjällen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo11 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Det är positivt att regeringen äntligen föreslår en satsning på fiskevård med

budgetmedel. Ett belopp på 20 miljoner kronor kan dock endast ses som ett

första steg på vägen mot en uthållig fiskevård. Fiskeriverket har beräknat

behovet av åtgärder till 65 miljoner kronor om året i många år framöver. För

att få ett underlag för fortsatta överväganden i denna fråga bör regeringen

utvärdera den fiskevård som bedrivs i dag och lämna förslag om hur en

biologiskt anpassad fiskevård skall bedrivas i hela landet. Därmed ansluter vi

oss till motion Jo11 (v) yrkande 10. I enlighet med Miljöpartiets motion Jo413

bör utredningen även avse den långsiktiga finansieringen av fiskevården. Som en

långsiktig lösning är det sannolikt nödvändigt att införa någon form av

fiskevårdsavgift enligt grundprincipen nyttjaren betalar, alternativt att

staten tillskjuter medel till en fond vars avkastning skall finansiera

fiskevården. Som motionärerna anför är en ny utredning nödvändig för att hitta

en finansiering som kan accepteras av såväl det stora flertalet fritidsfiskare

som ägare av privata vattenområden. Detta bör riksdagen, med anledning av

motionerna Jo11 (v) yrkande 10 och Jo413 (mp) yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna. Motion Jo407 (kd) yrkande 1 avstyrks, i den mån den ej

tillgodoses med det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande utredning angående fiskevårdens finansiering m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 10 och

1997/98:Jo413 yrkande 2 och med avslag på motion 1997/98:Jo407 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. Fiskevårdsråd (mom. 26)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som framgår av reservation 7 anser Miljöpartiet att det krävs en långsiktig

lösning av finansieringsfrågan när det gäller fiskevården. I samband med

budgetberedningen har jag föreslagit att anslaget höjs till 50 miljoner kronor

om året fr.o.m. budgetåret 1999. För att prioritera åtgärderna där de bäst

behövs och fördela tillgängliga medel bör ett fiskevårdsråd inrättas med

representanter för Fiskeriverket, Naturvårdsverket, fiskevattenägare,

yrkesfiskare och sportfiskare. Detta bör riksdagen, med anledning av motion

Jo413 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande fiskevårdsråd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo413 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Konfiskationen av den privata äganderätten genom införandet av det fria

handredskapsfisket har allvarligt urholkat möjligheterna till en god fiskevård.

Enligt vår mening bör möjligheter öppnas för att bilda fiskevårdsområden inom

de delar av våra kuster och insjöar där handredskapsfisket är fritt. Samtidigt

bör dessa områden återfå rätten att sälja fiskekort till allmänheten.

Erfarenheterna från övriga fiskevårdsområden är mycket goda. Regeringen bör

återkomma med lagförslag i enlighet med motion Jo405 (m) yrkande 6. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande fiskevårdsområden i frifiskevatten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. Utsättning av fisk (mom. 28)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Det är positivt att regeringen satsar 20 miljoner kronor på fiskevård för

budgetåret 1998. Vi förutsätter att medlen används i de vatten där staten har

sitt ägaransvar. Vi vill understryka den stora betydelsen av att

utsättningsverksamheten av fisk, främst ål och lax, kan fortsätta i minst

nuvarande omfattning. Denna verksamhet har stora positiva effekter för det

yrkesmässiga insjö- och kustfisket, men även övrigt fritids- och turistfiske

gynnas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo405 yrkande 7, som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande utsättning av fisk

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 7 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i Miljöpartiets motion Jo15 är det naturligtvis alldeles befängt att

fiska på blandade bestånd av lax på tillväxtplatserna i Östersjön. Fisket skall

bedrivas där man vet att man fiskar selektivt på den odlade och inte på den

vilda laxen, som i dag utgör endast 10 % av totala antalet laxar. Detta har

påtalats under flera år såväl av Internationella havsforskningsrådets

vetenskapligt rådgivande kommitté, ACF, som av EU (Lassenrapporten). Rådet har

i flera år varit att införa ett fiskestopp för lax i Östersjön. De vilda

laxynglen är dessutom drabbade av M74, sjukdomen som orsakas av någon hittills

okänd miljöfaktor, och många vilda laxyngel dör. Först då fisket efter lax

bedrivs så att endast den odlade laxstammen beskattas blir fisket långsiktigt

ekologiskt hållbart. Genom att flytta fisket till kusten, älvarna och deras

mynningsområden kan fisket regleras efter laxstammarnas bärkraft, och det finns

möjlighet att kontrollera att den vilda laxen inte beskattas för hårt. Sverige

måste gå före för att rädda den vilda laxen genom att helt upphöra att fiska på

blandade bestånd i Östersjön. Den successiva flyttning av laxkvoten till kusten

som inletts är bra och måste fortsätta, eftersom ett selektivt fiske efter

odlad lax kan ske där. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo15 (mp)

yrkandena 3 och 4, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo15 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

FN antog år 1991 en resolution om förbud mot storskaligt drivgarnsfiske i

världshaven fr.o.m. år 1992. Huvudsyftet var att minska bifångster av marina

däggdjur. EU följde upp resolutionen genom att införa samma begränsning för

samtliga vatten inom EU. Vid medlemskapsförhandlingarna drev Sverige igenom att

Östersjön skulle undantas, trots att det i Östersjön finns såväl tumlare som

säl och fågel som påverkas av de långa drivgarnen. Sverige bör därför kräva att

undantaget för förbudet upphävs för Östersjön. Drivgarnsfiske på laxens

uppväxtplatser i Östersjön är även ett hot mot den vilda laxen.

Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna Jo11 (v), Jo15 (mp) och

Jo410 (s), att drivgarnsfisket så som det bedrivs i Östersjön inte är förenligt

med kraven på ett hållbart fiske. Det utgör också ett hot mot den biologiska

mångfalden. Det fortsatta arbetet bör därför inriktas på att drivgarnsfisket i

Östersjön upphör eller kraftigt begränsas. Detta bör riksdagen, med anledning

av ovannämnda motioner, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande drivgarnsfisket i Östersjön

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo11 yrkande 8, 1997/98:Jo15

yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Jo410 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Det är av största vikt att både det yrkesmässiga fisket samt fritidsfisket och

turistfisket kan pågå samtidigt i såväl de norra som de södra länen då dessa

aktiviteter är regionalt viktiga och skapar arbetstillfällen. Om eventuella

inskränkningar ändå måste göras i det svenska laxfisket vill vi betona att de

utformas rättvist mellan olika kuststräckor. Det är orimligt att ett fåtal

fiskare blir totalt avstängda från sin näringsverksamhet. Detta bör riksdagen,

med anledning av motion Jo405 (m) yrkande 9, som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande rättvisa inskränkningar av laxfisket

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo405 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom

vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket (mom. 36, 37

och 38)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

I motionerna Jo414 (v) och Jo536 (mp) har på ett förtjänstfullt sätt redovisats

alla de problem som sammanhänger med det moderna vattenbruket. Dessa problem

består sammanfattningsvis av negativ miljöpåverkan, användning av antibiotika

och andra kemikalier, spridning av fisksjukdomar, risker med introduktion av

främmande arter och rymningar från uppfödningsanläggningarna m.m. Också

vattenbruket måste bedrivas på ett ekologiskt uthålligt sätt. Det är viktigt

att samhället sätter klara gränser för det moderna vattenbruket. Det kräver att

regeringen utarbetar en samlad miljöpolicy för vattenbruket. Några huvudpunkter

i en sådan policy bör innebära följande. Användningen av kemikalier skall

registreras och minimeras. Användningen av antibiotika bör begränsas och får

inte tillåtas annat än till sjukdomsbekämpning. Det är nödvändigt att satsa på

forskning och utveckling för att ta fram ekologiskt hållbara uppfödningssystem.

Fortfarande saknas viktiga kunskaper om vattenbrukets samlade effekter. Detta

bör riksdagen, med anledning av motion Jo414 (v) yrkandena 1-4 och Jo536 (mp)

yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 36, 37 och 38 bort ha följande

lydelse:

36. beträffande en miljöpolicy för vattenbruket m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo414 yrkande 3 och

1997/98:Jo536 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts,

37. beträffande användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

38. beträffande forskning och utveckling inom vattenbruket

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo414 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

I likhet med vad som anförs i motion Jo733 (m) anser vi att yrkesfisket drabbas

av stora problem i samband med oönskade fångster av dumpad ammunition eller

giftigt kemiskt avfall. Svenska fiskare saknar i dag möjlighet att erhålla

ersättning för dessa förluster. I Danmark t.ex. ersätts yrkesfiskare av staten

för förluster i liknande fall. Ersättningssystemet administreras av det danska

försvarsministeriet. Vi anser att det måste vara ett statligt ansvar att

fiskarna hålls skadefria vid de tillfällen man får fångster av militärt och

kemiskt avfall. Regeringen bör utarbeta ett system för statlig ersättning i

dessa fall. Vi ansluter oss således till motion Jo733 (m) och i huvudsak också

till motionerna Jo401(kd), Jo404 (fp) och Sk736 yrkande 2 (c).

Vi anser att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande ersättning för skadade fiskeredskap

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo401, 1997/98:Jo404,

1997/98:Jo733 och 1997/98:Sk736 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för poängberäkning m.m.

(mom. 48 och 49)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Regeringen föreslår vissa ändringar i de komplicerade regelverken för EG:s

miljöstöd m.m. Vi anser att längre gående förenklingar bör göras redan nu.

Dessa förenklingar bör kunna göras fortlöpande. Det kan t.ex. gälla regler som

direkt och på kort tid kan motarbeta bevarandet av viktiga naturmiljöer. Inför

nästa femårsperiod anser vi att genomgående förenklingar måste göras. Dessutom

bör regelverket bli mer flexibelt och anpassbart till olika natur- och

kulturförutsättningar. Beräkningsgrunderna måste förändras. T.ex. är systemet

med kvalifikationspoäng onödigt krångligt och komplicerat. Vi ansluter oss

således till vad som anförs i motionerna Jo207 (m), Jo218 (m), Jo229 (m) och

Jo234 (m) om behovet av förenklingar och minskad byråkrati. Härigenom

tillgodoses i viss mån motionerna från övriga partier om administrativa

förenklingar.

Vi anser att utskottets hemställan under 48 och 49 bort ha följande lydelse:

48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14,

1997/98:Jo218 yrkande 2, 1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234,

1997/98:Jo235 samt med avslag på motion 1997/98:A457 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

49. beträffande regler för poängberäkning m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo207 och med avslag på motion

1997/98:Jo209 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Jag delar uppfattningen i motion A457 (mp) yrkande 5 att regler för mjölkkvoter

och miljöstöd har krånglats till i onödan av Jordbruksverket och bör förenklas.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande förenkling av regelsystemen inom EU m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A457 yrkande 5 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo14 yrkandena 13 och 14, 1997/98:Jo218 yrkande 2,

1997/98:Jo229 yrkande 4, 1997/98:Jo234 och 1997/98:Jo235 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Som anförs i motion Jo731 (m) bör anläggandet av våtmarker samt skyddszoner

utmed vattendrag öka. Det finns goda skäl att med allmänna medel stimulera

denna typ av kväverening. Återskapandet av våtmarker bör stödjas av staten.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande anläggande av våtmarker och skyddszoner

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Vi delar uppfattningen i mp- motionerna Jo17, Jo241 och Jo739 att samtliga

lantraser måste bevaras. I dag ges bidrag per djurenhet endast till kor, får

och getter. Om man anser att det är viktigt att bevara de gamla lantraserna för

framtiden bör detta givetvis gälla såväl de betande som de övriga lantraserna.

Det ter sig då märkligt att inte hästar, svin, gäss, ankor, höns och kaniner

får stöd. Regeringen bör se till att alla hotade lantraser omfattas av

miljöprogrammet. Stödet kan antingen betalas ut per djurenhet, men för de

mindre djuren skulle stödet kunna betalas ut som stöd per genbanksbesättning.

De akut hotade lantraserna bör erhålla extra stöd. Exempel på sådana raser är

göingegeten och jämtgeten, där antalet djur är mycket litet. För att få stöd

för getter måste man ha minst 7 individer. I dag har endast en person i Sverige

tillräckligt antal för att få stöd. Resten, 93 % av getterna, får inget stöd

alls. Detta problem kan lösas genom att den som har en akut hotad lantras

alltid, oavsett antal djur, får lägsta möjliga stöd, dvs. stöd per djurenhet.

Detta bör riksdagen, med anledning av ovannämnda motioner, som sin mening ge

regeringen till känna. De motioner som särskilt tar upp de hotade hästraserna

är tillgodosedda genom detta ställningstagande.

Vi anser att att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande stöd till hotade lantraser

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 9 och 10,

1997/98:Jo241 yrkandena 2 och 3, 1997/98:Jo739 yrkandena 3 och 4 samt med

avslag på motionerna 1997/98:Jo13, 1997/98:Jo767 och 1997/98:Jo768 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I dag utgår s.k. UID-stöd till lantrasföreningarna. I den avelsplan som

Jordbruksverket tog fram föreslogs att stödet skulle utgå för bevarandearbetet,

utbildning och information. I dag finns endast 1 miljon kronor avsatta och

bidrag utgår i praktiken enbart till utbildning och information. Detta innebär

att genbanksverksamheten, som ju är ett viktigt arbete för bevarandet, inte får

stöd. Det kostar att lägga upp register, att ha kontakt med

genbanksbesättningar m.m. Jag anser att stödet till lantrasföreningar med

lantraser som ingår i av Jordbruksverket godkända avelsplaner bör få stöd även

för bevarandearbetet. Vidare är reglerna för det nuvarande stödet alltför

byråkratiska och krångliga. Det skall redovisas kvitton ner till sista kronan,

vilket får till följd att det administrativa arbetet i föreningarna tar tid

från det ideella arbetet att bevara lantraserna. Stödreglerna måste förenklas.

Det är viktigt att ansvaret för bevarandet och genbankerna blir kvar i de

aktiva föreningar som finns i dag. Detta bör riksdagen, med anledning av

motionerna Jo17 (mp), Jo241 (mp) och Jo739 (mp), som sin mening ge regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande stöd till lantrasföreningar m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 11 och 12,

1997/98:Jo241 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:Jo739 yrkandena 5, 6 och 9 som

sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60)

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

Ett grundläggande mål för jordbrukspolitiken måste vara att produktionen av

jordbruksvaror skall vara långsiktigt hållbar. Produktionen måste således ske

på ett sätt så att naturresursernas långsiktiga förmåga att producera livsmedel

inte försämras. Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter ökar successivt.

Detta är ett marknadstryck som det är viktigt att jordbruket kan möta. Det

uppställda målet om 10 % ekologisk odling till år 2000 tycks vara möjligt att

uppnå. Vi delar uppfattningen i motion Jo12 (c) att ett nytt mål bör uppställas

för den därpå följande femårsperioden till år 2005 och att det bör ligga på 15

% ekologisk odling. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo12 (c)

yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner om

målsättning för det ekologiska jordbruket m.m. avstyrks i den mån de ej

tillgodoses genom detta ställningstagande.

Vi anser att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande mål för den ekologiska odlingen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo12 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Jo10, 1997/98:Jo18 yrkande 6 och 1997/98:Jo221 yrkande

6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61)

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Av Jordbruksverkets utvärdering framgår att den ekologiska åkerarealen år 1996

utgjorde 5,8 % av den totala åkermarken. Variationerna är dock stora mellan

olika län. Medan Jämtlands och Västernorrlands län toppar statistiken med

närmare en tredjedel i ekologisk produktion ligger typiska jordbrukslän som

t.ex. Skåne och Skaraborg mycket sämre till. Det är därför nödvändigt att också

införa regionala mål för den ekologiska produktionen. Framför allt i de län som

har en låg anslutning bör länsstyrelsen tillsammans med jordbrukets olika

organisationer ges i uppdrag att analysera orsakerna och utarbeta förslag om

åtgärder för att höja anslutningsgraden. Vidare behövs en utveckling av

begreppet ekologiskt jordbruk. Hittills har den ekologiska produktionen framför

allt varit inriktad på att skapa produktionsmetoder utan bekämpningsmedel och

konstgödsel. Det är nu dags att ta nästa steg på uthållighetsskalan. Tre av de

problem som finns i dagens ekologiska produktion är näringsläckage, långväga

transporter och användningen av fossila bränslen. Att utveckla skötselmetoder

och gödselhantering som leder till ett minskat näringsläckage måste vara en

prioriterad uppgift. På motsvarande sätt är beroendet av fossila bränslen för

jordbruksredskap, liksom behovet av långa transporter, områden där det

ekologiska jordbruket måste hitta alternativa lösningar för att bli långsiktigt

hållbart. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo221 (v) yrkandena 5

och 7, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande regionala mål för den ekologiska odlingen m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo221 yrkandena 5 och 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Jag vänder mig mot regeringens bedömning att den ekologiska odlingen själv får

klara marknadsföringen av livsmedel, samtidigt som man i budgeten föreslår att

5 miljoner kronor anvisas för export av jordbruksprodukter. Menar man allvar

med ambitionen att Sverige skall bli ett föregångsland i en ekologiskt hållbar

utveckling borde det vara betydligt angelägnare att satsa på att öka den

inhemska marknaden för ekologiska produkter än att verka för att den svenska

maten skall transporteras utomlands. Stödet för övergång till och

marknadsföring av alternativt odlad mat bör byggas ut kraftfullt. Detta bör

riksdagen, med anledning av mp-motionerna Jo17, Jo241 och Jo536, som sin mening

ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande stöd till marknadsföring m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 17,

1997/98:Jo241 yrkande 10 och 1997/98:Jo536 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i Sverige

(mom. 64)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Som anförs i motion Jo536 (mp) står det klart att den konventionella odlingen

och djurhållningen drar med sig stora folkhälsoproblem och samhällsekonomiska

hälsokostnader, förutom alla miljökostnader och minskad biologisk mångfald. Det

måste tas fram en avvecklingsplan för det konventionella jordbruket. Det

betyder naturligvis inte att Miljöpartiet vill minska lantbrukets omfattning i

Sverige. Snarare tvärtom. Vi vill ändra brukningsmetod och anser att den

konventionella metoden med konstgödsel och bekämpningsmedel, det som ibland

benämns giftjordbruket, måste försvinna för att ersättas av ett ekologiskt

lantbruk, som är långsiktigt hållbart. Likaså måste djurhanteringen ge djuren

möjlighet till utevistelse m.m. De regler som gäller för dagens KRAV-produktion

kan anses som minimikrav.

Dagens konventionella jordbruk skapar en biologiskt fattig landsbygd eftersom

insektsgifterna slår ut de insekter som skulle vara föda för många andra djur

som fågelarter, vilka går kraftigt tillbaka. Herbicider och konstgödsel skapar

såväl miljöproblem som hälsoproblem. Återfynden av just ogräsbekämpningsmedel

ökar i yt- och grundvatten. Den mat som produceras med dessa insatsmedel

innehåller små halter av restsubstanser och får en annan kemisk sammansättning

än ekologiska produkter. Rent ekonomiskt visar jämförande studier på flera

lantbruksskolor att det ekologiska jordbruket i dag i många fall är lönsammare

än det konventionella. Skillnaden i skörd per hektar är inte så stor som

befarat (ca 7 % enligt studier i Röbäcksdalen, Umeå). De ?ekologiska? korna

mjölkar till och med mer i samma studier, där förhållandena har gjorts så

jämförbara som möjligt. Det är dags att ta fram en avvecklingsplan för den

konventionella odlingen och djurhållningen. En sådan avvecklingsplan måste

naturligtvis innehålla såväl stöd i form av kurser, personlig rådgivning och

ekonomiska stöd som höga miljöavgifter för bekämpningsmedel och konstgödsel.

Jag går inte närmare in på detaljerna i en sådan plan utan anser att

regeringen bör återkomma med förslag om en avvecklingsplan. Detta bör

riksdagen, med anledning av motion Jo536 (mp) yrkande 6, som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:

64. beträffande avveckling av det konventionella jordbruket och

djurhållningen i Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo536 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Vi anser det positivt att det föreslagna stödet till resurshushållande

konventionellt jordbruk avses omfatta hela landet. Däremot anser vi att

föreslagna variationer baserade på arealens storlek kommer att skapa problem.

För det första är ersättningarna motiverade av miljöinsatser. Dessa behov

varierar inte med åkerarealens storlek. För det andra kan detta medföra minskat

intresse vad gäller anslutningen till programmet. För det tredje kan det bidra

till en uppdelning av befintliga brukningsenheter i mindre enheter. Vi anser

att ersättningen inte bör vara beroende av arealens storlek. Vi anser också att

det ifrågavarande programmet bör omfatta trädgårdsnäringen. Inom denna näring

pågår ett mycket ambitiöst miljöarbete. Det är viktigt att stödja denna

utveckling. Programmet bör täcka in t.ex. frilandsodling av frukt, bär och

prydnadsväxter samt även gälla för växthusodling av både ätbara och icke ätbara

produkter. Riksdagen bör med anledning av motionerna Jo14 (kd), Jo218 (m) och

Jo233 (m) godkänna vad vi anfört om det utbyggda miljöersättningsprogrammet. I

övrigt bör riksdagen godkänna vad regeringen anfört i denna del.

Vi anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m.

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Jo14

yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98: Jo233 godkänner vad ovan

anförts om ett utbyggt miljöersättningsprogram för jordbruket inom ramen

för rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om

produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och

naturvårdskraven samt avslår motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6,

1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1,

26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)

Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anför:

Vi anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag om resurshushållande

konventionellt jordbruk. Vi anser inte att det kan kallas ett miljöprogram utan

att det måste ses som ett allmänt stöd för alla lantbrukare utom de ekologiska.

Det strider dessutom mot principen om sektorsansvar och att förorenaren skall

betala.

Vi vill tro att det svenska konventionella jordbruket har kommit längre i

miljötänkande än vad detta program ger sken av. Den svenska modellen med

miljötänkande används ju som säljargument, och ?På väg?-konceptet har funnits i

flera år. Ett miljöstöd med den föreslagna utformningen riskerar att sänka

trovärdigheten för det svenska lantbruket. Grundvillkoren i förslaget som sänts

till Bryssel för godkännande är för svaga. Som exempel kan nämnas följande:

Årligen dokumentera brukningsenhetens miljöstatus enligt en av JoV godkänd

checklista och årligen upprätta en gårdskarta där skiften, skyddszoner och

sprutfria kantzoner är inlagda.

Inga icke längre godkända bekämpningsmedel skall destrueras.

Samtliga bekämpningsmedel skall förvaras inlåsta i säkert utrymme.

Även åtgärderna för att få stödet är för svaga. Här följer några exempel:

Två dagars kurs under tre år för jordbrukaren och vissa anställda. Minst två

repetitionskurser.

Kunskapskrav för att få använda bekämpningsmedel, klass 2 L-medel.

Permanent bevuxen skyddszon på sex meter utmed vattendrag och sjö.

Växtnäringsbalans och växtodlingsplan skall finnas.

Påfyllnad av bekämpningsmedel och rengöring av bekämpningsmedelsutrustning

skall ske på biobädd eller tät platta.

Sprututrustningen skall testas minst vartannat år.

Vid bekämpning skall dosnyckel användas och dokumenteras.

Vi anser inte att detta kan skapa ett resurshushållande jordbruk. Det är

dessutom mycket märkligt att lantbrukare kan få olika ersättning för samma

insats. Att gå en kurs på två dagar plus uppföljning, veta hur man hanterar

gifter och giftspruta och bygga en biobädd kostar ju lika mycket per företag

och har inget att göra med gårdens storlek. Det kommer att löna sig mycket mer

för de stora gårdarna på slätten att ansluta sig till programmet än för de

mindre bönderna i skogs- och mellanbygder.

Det behövs ett miljöstödsprogram för resurshushållande konventionellt

jordbruk. Vi anser att det förslag som presenterades i utredningen SOU 1994:82

Förstärkta miljöinsatser i jordbruket var bra och kan utgöra förlaga för ett

nytt förslag. Det programmet innehöll krav på användning av mindre insatsmedel

och skulle kunna få i gång en utveckling mot ett konventionellt jordbruk med

behov av mindre resurser. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett

nytt förslag som inbegriper konkreta miljökrav i nivå med de föreslagna

ersättningarna och på sådant sätt att principen om förorenarens ansvar

upprätthålls.

Vi ansluter oss således till mp-motionerna Jo17 och Jo241 och v-motionen Jo18

och anser att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m.

att riksdagen dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 6,

1997/98:Jo18 yrkandena 7 och 8 och 1997/98:Jo241 yrkande 1 avslår

regeringens förslag om ett utbyggt miljöersättningsprogram och som sin

mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels avslår motionerna

1997/98:Jo14 yrkande 15, 1997/98:Jo218 yrkande 4 och 1997/98:Jo233,

27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Utifrån den ordning som gällde vid framtagandet av nuvarande

miljöersättningsregler anser vi att en parlamentarisk beredningsgrupp snarast

skall tillsättas med uppgift att arbeta fram ett reviderat regelverk inför

nästa programperiod. Detta bör ske i samarbete med näringen. Denna

beredningsgrupp har då att väga samman de olika intressen som gjort sig

gällande på området. Det är mycket angeläget att tidigare gjorda misstag inte

upprepas. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m), som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 67 bort ha följande lydelse:

67. beträffande en parlamentarisk beredningsgrupp

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Ett viktigt motiv för svensk jordbruksnäring när det gällde medlemskapet i EU

var behovet av konkurrensneutralitet. På flera områden har dock riksdagens

majoritet beslutat om åtgärder som varit mycket negativa för svenskt jordbruk

från konkurrenssynpunkt. Det gäller t.ex. de höjda diesel- och energiskatterna

och miljöavgifterna på handelsgödsel m.m. Vi anser att andra metoder än

avgiftshöjningar är bättre sätt att lösa miljöproblemen i jordbruket. Det bör

också understrykas att det är enbart drygt en procent av kväveläckaget till

Östersjön som kommer från svenskt åkerbruk. Vi anser därför att miljömotivet

för de höga avgifterna på handelsgödsel måste utvärderas. Dessa skatter utgör

också en konkurrensnackdel för svenska odlare. Utvärderingen bör ske i

samarbete med berörda näringar. Detta bör riksdagen, med anledning av motion

Jo218 (m), som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. beträffande utvärdering av miljöavgiften

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Användningen av bekämpningsmedel kan innebära ett hot mot den biologiska

mångfalden och bör därför begränsas. Den nuvarande utformningen av skatten på

bekämpningsmedel är dock olycklig då den missgynnar miljövänliga

bekämpningsmedel. Ett exempel är ättika, som drabbas av en tio gånger högre

skatt per behandlad yta än syntetiska bekämpningsmedel. Skatten på

bekämpningsmedel bör därför ändras så att ättikan inte missgynnas i förhållande

till andra bekämpningsmedel. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo731

(m) yrkande 13, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse:

72. beträffande avgiften på bekämpningsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo731 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till

Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m. (mom. 73,

74 och 75)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Regeringens målsättning i fråga om bekämpningsmedelsanvändningen är

otillräcklig. Det finns inget mål om kvantitativ minskning. I stället skriver

man att miljö- och hälsoriskerna skall minska. Denna målsättning är både

otydlig och svårmätbar. Ett fortsatt mål om minskning av användningen är

lämpligare, men då kopplat till antalet giftdoser, inte som nu till antalet

kilo. Att nu förlänga det kvantitativa målet i ytterligare fem år tyder inte på

någon större tilltro till vare sig statliga möjligheter till styrning, till

näringen eller till de nya miljöprogram som föreslås i propositionen.

Miljöpartiet föreslår ett nytt mål för perioden 1997-2001. Målet skall vara en

reduktion med 80 % utifrån 1996 års förbrukning. Till detta skall kopplas att

antalet doser också skall halveras. Det vill säga att minskningen i ton inte

får bero på att gifternas giftverkan ökat och att mängderna därför kunnat

minskas.

Inom EU sker nu en översyn av bekämpningsmedel. På sikt skall 700 aktiva

substanser prövas. Av dem är endast något drygt hundratal godkända i Sverige.

På en första lista finns ämnen som förbjöds så tidigt som år 1966. Här finns

kända miljögifter som t.ex. lindan, som förbjöds år 1989 för att det misstänks

vara cancerogent och svårnedbrytbart. Vidare finns atrazin som förbjöds år 1989

på grund av hög rörlighet i mark och risk för förorening av vatten. Atrazin är

släkt med DDT och lindan och tros härma hormoner i människa och djur, ge

bröstcancer hos kvinnor och minska reproduktionsförmågan hos män.

Regeringens försäkran att de andra länderna i EU skulle hinna i fatt Sverige

på miljöområdet kommer nu på skam. Likaså talet om att vi skulle få behålla

våra miljölagar och inte tvingas backa. Med nuvarande underdåniga hållning från

regeringens sida mot kommissionen i dessa frågor tvingas vi med all säkerhet

att backa.

Jag föreslår i stället att regeringen ger Kemikalieinspektionen mandat att

behålla nuvarande förbud mot bekämpningsmedel som hamnar på EU:s positivlista.

Om Sverige dras inför domstol bör inspektionen hävda att den i

växtskyddsmedelsdirektivet inbyggda miljögarantin är tillämplig, dvs. att de

klimatologiska och agrikulturella förhållandena i Sverige skiljer sig så från

förhållandena i andra länder i unionen att de svenska förbuden är befogade.

Förekomsten av atrazin och andra bekämpningsmedelsrester i vatten

förskräcker. Miljöskulden till framtidens barn kan bli gigantisk. Det är inte

tillräckligt att, som regeringen föreslår, lantbrukare skall lära sig hantera

gifterna. Regeringen måste återkomma till riksdagen med en redogörelse över

situationen och förslag till åtgärder.

Det anförda bör riksdagen, med anledning av Miljöpartiets motioner Jo17,

Jo726 och Jo729, som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 73, 74 och 75 bort ha följande

lydelse:

73. beträffande bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 2 och

1997/98:Jo726 yrkande 5 avslår regeringens förslag om mål för ett program

avseende användning av bekämpningsmedel och som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

74. beträffande uppdrag till Kemikalieinspektionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkande 3 och

1997/98:Jo729 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

75. beträffande bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts,

31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik (mom. 77)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Inom den svenska trädgårdsnäringen har antagits en miljöpolicy med utgångspunkt

i kretsloppsprincipen. Där ingår bl.a. ökat utnyttjande av biologiska

bekämpningsmedel. Allt fler biologiska bekämpningsmedel registreras, vilket

ökar förutsättningarna för ett mer miljövänligt växtskydd. För att lyckas med

denna typ av bekämpning krävs dock att skadegörarangreppet inte är för

kraftigt. Man kan i vissa fall tvingas sätta in kemiska preparat för att få ned

antalet skadegörare till rimlig nivå och därefter övergå till biologisk

bekämpning. Det är då viktigt att ha tillgång till preparat som kan användas i

kombination med biologisk bekämpning. Tillgången till sådana selektiva och

effektiva preparat är emellertid högst begränsad i Sverige på grund av vårt

lands restriktiva hållning till nyregistreringar av kemiska bekämpningsmedel.

Den av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen föreslagna utredningen och

utvärderingen av trädgårdsnäringens bekämpningsmedelssituation bör omedelbart

komma till stånd för att möjliggöra en översyn av den växt-skyddsproblematik

som föreligger nu och fram till harmoniseringen inom EU. Detta bör riksdagen,

med anledning av motion Jo518 (m), som sin mening ge regeringen till känna.

Motionerna Jo202 (c) och Jo231 (c) går i samma riktning och bör innefattas i

tillkännagivandet.

Vi anser att utskottets hemställan under 77 bort ha följande lydelse:

77. beträffande trädgårdsnäringens växtskydds- och

bekämpningsmedelsproblematik

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo202 yrkande 3,

1997/98:Jo231 yrkande 1 och 1997/98:Jo518 som sin mening ger regeringen

till känna vad ovan anförts,

32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Det är viktigt att trädgårdsnäringens administration gentemot myndigheterna

blir så enkel och effektiv som möjligt. Som exempel på byråkratiskt krångel kan

nämnas att en odlare av skattemyndigheterna uppmanats att införskaffa

skattejämkningsbesked även för skolbarn som arbetar med några dagars

skördearbete. Vi anser att de administrativa regelverken bör analyseras och

förenklas vad gäller säsongsarbetskraften. Detta bör riksdagen, med anledning

av motion Jo228 (m), som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 78 bort ha följande lydelse:

78. beträffande förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo228 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet delar inte regeringens uppfattning beträffande gentekniken. Vi

anser inte att den hör hemma inom jordbruk över huvud taget. Det finns en

övertro på kunskap inom gentekniken där man tror sig behärska alla ekologiska

samband och hot. Livets innersta byggstenar är dock komplicerade och kunskapen

om gentekniken ännu i sin linda. Vi anser att insektsresistens,

kemikalieresistens, möjlighet för växter att ta upp näring effektivare osv. är

exempel på ett såväl onödigt som farligt manipulerande med gener och samband

som inte är kända. Riksdagen bör med anledning av motion Jo17 (mp) göra ett

uttalande om att gentekniken inte hör hemma i ett ekologiskt hållbart jordbruk.

Jag anser att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:

80. beträffande gentekniken i ett hållbart jordbruk

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo17 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts,

34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

Med hänsyn till att vissa jordbrukspolitiska frågor behandlats i riksdagen så

sent som den 9 oktober i år vill vi i detta sammanhang endast framhålla

synpunkterna i motion Jo218 (m) yrkande 10 i en reservation. I motionen

redovisas utförligt vilka krav som bör ställas på en långsiktig och hållbar

framtida jordbrukspolitik. En väl fungerande jordbruksnäring är bl.a. en

förutsättning för en levande landsbygd. I propositionen saknas emellertid en

långsiktig strategi när det gäller sådana långsiktiga framtidsfrågor som t.ex.

skatter och avgifter på det svenska jordbruket och deras betydelse från

konkurrenssynpunkt. Moderata samlingspartiet har i flera olika sammanhang väckt

motioner om t.ex. sänkt diesel- och bensinskatt, sänkt fastighetsskatt, sänkt

förmögenhetsskatt och egenavgift, slopad värnskatt m.m. Som anförts i en

reservation ovan anser vi vidare att miljömotivet för skatten på handelsgödsel

måste utvärderas och regelverken förenklas. Frågorna om äganderätten till fast

egendom är av fundamental betydelse i detta sammanhang. Svenskt jordbruk är

förankrat i det privata ägandet. Det spridda ägandet måste vara en viktig

faktor också för framtiden. Dess värre återkommer emellanåt förslag som innebär

inskränkningar i den fria äganderätten. Vissa avsnitt i miljöbalksförslaget

samt diskussionerna kring nya tolkningar av allemansrätten är exempel på detta.

Vi anser att den fria äganderätten är fundamental och att det av grundlagen bör

framgå att äganderättens princip är okränkbar.

Som anförs i motionen måste det konventionella jordbruket vara basen för

livsmedelsproduktionen. Det ligger i såväl näringens som konsumenternas

intresse att produktionen även inom det konventionella jordbruket sker på ett

miljömässigt hållbart sätt. Lantbrukarna är fria företagare som har att

konkurrera på en internationell marknad. Det är angeläget att största hänsyn

tas till denna faktor vid utformningen av jordbrukspolitiken och då enskilda

beslut fattas. Det svenska jordbruket måste vara både effektivt och lönsamt,

och en målsättning måste vara höjd lönsamhet i förhållande till de senaste

årens resultat. Det svenska jordbrukets framtid måste också ses i det

livsmedelspolitiska försörjningsperspektivet, där jordens livsmedelsproduktion

enligt vissa beräkningar behöver fördubblas till år 2025.

Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m) yrkande 10, som sin

mening ge regeringen till känna. Beträffande övriga yrkanden i Moderata

samlingspartiets motioner om jordbrukspolitiken hänvisar vi till ett särskilt

yttrande.

Vi anser att utskottets hemställan under 82 bort ha följande lydelse:

82. beträffande en långsiktig jordbrukspolitik m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 10 och med avslag

på motionerna 1997/98:Jo218 yrkande 12, 1997/98:Jo229 yrkande 2 och

1997/98:Jo230 yrkandena 1, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

35. Fäbodbruket (mom. 83)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

I dag finns endast ca 100 levande fäbodar kvar i Sverige. Så sent som år 1980

fanns 272 fäbodar som brukades helt eller delvis. Fäbodarna har stora värden

från historisk och kulturell synvinkel. De har en viktig roll i arbetet med att

bevara den biologiska mångfalden och särskilt de gamla lantraserna. Samhället

måste på alla sätt underlätta för de återstående fäbodarna. Ett exempel är

reglerna för s.k. ALU eller ungdomsarbete. Här behövs vissa förändringar så att

flera kan sommararbeta på fäbodarna. Det krävs flexiblare regler för

mjölkhämtning så att mjölk får levereras till mejeriföreningarna också i mindre

mängder och utan avgifter. Det är viktigt att samordning sker mellan olika

myndigheter för att underlätta bevarandet av de fäbodar som finns kvar och även

för att ta vilande fäbodar i bruk. Regeringen bör undersöka hur de ovan nämnda

hindren mot fäbodverksamheten kan undanröjas. Detta bör riksdagen, med

anledning av motion Jo212 (mp) och Jo242 (c), som sin mening ge regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. beträffande fäbodbruket

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo212 och 1997/98:Jo242 och

med avslag på motion 1997/98:Jo217 som sin mening ger regeringen till

känna vad ovan anförts,

36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste undantas för

att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är

stödberättigade enligt stödet till hotade lantraser, dels till de företagare

som vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade

lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och bevara dessa

enligt en av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Regeringen bör vidta åtgärder i

enlighet med motionerna Jo17 (mp) och Jo739 (mp). I dag är

mjölkkvotstilldelningen ett hot mot bevarandet av de gamla lantraserna.

Samtidigt som man vill öka antalet kor av dessa raser - fjällko, rödkulla och

allmogekor - i produktion görs detta omöjligt. Detta är problem för

lantbrukare med lantras som vill utöka men framför allt för dem som vill starta

nytt. Att lantraskorna finns i produktion är en förutsättning för att antalet

individer av de hotade lantraserna inte blir för litet. Naturligtvis är det

viktigt både med bevarande och en utveckling av de gamla lantraserna, men med

dagens mjölkkvotsbestämmelser finns det risk att utvecklingen försvåras.

Miljöpartiet de gröna anser att en del av den nationella mjölkkvoten måste

undantas för att kunna nyttjas dels för de kor av utrotningshotade raser som är

stödberättigade enligt reglerna om stöd till hotade lantraser, dels av dem som

vill nyetablera sig som mjölkproducenter och vill hålla någon av de hotade

lantraserna fjällko, rödkulla eller någon av allmogekorna och vill bevara dessa

enligt av Jordbruksverket godkänd avelsplan. Det får inte bli så att en

bestämmelse omöjliggör vad man försöker uppnå med en annan bestämmelse.

Jag anser att utskottets hemställan under 85 bort ha följande lydelse:

85. beträffande mjölkkvoter till hotade raser

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo17 yrkandena 7 och 8 och

1997/98:Jo739 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad ovan anförts,

37. Jordbruket i Norrland (mom. 89)

Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m) och Eva Björne (m)

anför:

Vi anser att målsättningen att bibehålla och utveckla jordbruket i norra

Sverige skall vara densamma nu som före EU-inträdet. Jordbruket, inte minst i

Norrlands glesbygd, har en avgörande betydelse för att upprätthålla

sysselsättning, befolkning, samhällsstruktur och landskapsbild. Jordbruket har

också en viktig roll för en god livsmedelsberedskap. EU:s jordbrukspolitik har

medfört stora förändringar och har inte varit anpassad till norra Sveriges

speciella förhållanden. Utifrån de erfarenheter vi fått beträffande regelverken

inom EU anser vi att det behövs en samordning och förenkling. Samtidigt är

situationen och förutsättningarna mellan olika delar av unionen mycket olika,

varför decentraliserade eller lokala lösningar i många fall kan vara att

föredra. En kontinuerlig uppföljning av effekterna av de olika stödformerna för

Norrland måste göras. Detta bör riksdagen, med anledning av motion Jo218 (m)

yrkande 8, som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 89 bort ha följande lydelse:

89. beträffande jordbruket i Norrland

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo218 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilda yttranden

1. Vissa fiskefrågor

Maggi Mikaelsson (v) anför:

Borttappade redskap m.m.

Dumpning av fiskrens är ett stort och växande problem. Industrifisket ökar och

utgör 75 % av fisket. Stora mängder fisk dumpas av olika skäl, en stor del av

dessa fiskar dör. Därför är det viktigt att utvecklingen av selektiva

fiskeredskap intensifieras. Fisk och fiskrens som dumpas överbord blir en

födokälla för havsfåglar. Kunskaperna om vilka effekter dumpad fisk och

fiskrens får är inte kända. Teoretiskt sett skulle ett förbud att dumpa

fiskrens från torsk som lagrar klororganiska föreningar i inälvorna kunna

användas för att minska miljögifterna i Östersjön. Jag anser att regeringen bör

ge Fiskeriverket i uppdrag att undersöka möjligheten att förbjuda dumpning av

fiskrens i Östersjön.

Ett annat problem är de fiskeredskap och andra delar från fiskefartygen som

förloras eller dumpas överbord. Det är känt att vanliga fiskgarn och fasta

redskap fortsätter att fiska under en tid efter det att redskapet förlorats.

Termen ?spökfiske? används för att beskriva detta fenomen. Dumpning av

fiskeredskap bör förbjudas. Jag anser att en utredning om spökfiskets problem i

de svenska vattnen bör göras där särskilt producentansvaret för fiskeredskap

tas upp.

Utskottsmajoriteten har hänvisat till att detta torde ingå som ett naturligt

led i utvecklandet av ett hållbart fiske, och eftersom detta också nämns i

Fiskeriverkets aktionsplan avstår jag nu från reservation.

Reglering av fritidsfisket

En viktig sektor av fisket som bara nämns i förbigående i regeringens

proposition är fritidsfisket. Det betonas på ett ställe att fångsten är 79 000

ton och att det ekonomiska värdet är stort, men man drar inga slutsatser.

Sannolikt är uttaget av fisk genom fritidsfiske så stort att begränsningar

behöver övervägas i vissa områden. Fritidsfisket står för stora ekonomiska

indirekta värden och är en viktig del i turistnäringen. En viktig roll har den

verksamhet som bedrivs i fiskevårdsområden. Ett stort ideellt engagemang har

bidragit till restaurering av fiskevatten till gagn för fritidsfisket. Eftersom

den vanligaste fiskevården utgörs av utplantering av fisk är kunskap om de

biologiska sambanden och den lokala fiskfaunan viktig. Utskottsmajoriteten

utgår även i detta fall från att frågan bevakas av Fiskeriverket, men delar

motionärens oro för att fritidsfisket kan leda till ett alltför hårt fisketryck

i vissa vatten och att ett alltför selektivt fiske på snabbväxande individer

kan skapa obalanser i bestånden. Jag avstår därför nu från att reservera mig

men kommer att följa frågan.

Vattenbruk i regleringsmagasin

Många svenska älvar är reglerade, vattenfallen är utbyggda och stora

regleringsmagasin med stora variationer i vattenmängd har ersatt det strömmande

vattnet, selen och sjöarna som fanns före utbyggnaden. Detta har inneburit att

ekosystemen har förändrats och sammansättningen av fisk och andra organismer

har ändrats. De nya ekosystemen har oftast gett ett sämre fiske än det

tidigare. Vissa av dessa vattenmagasin kan kanske användas för vattenbruk där

man bör satsa på svenska produkter som röding, öring, sik eller till exempel

abborre och gös, dvs. odling av naturliga fiskarter och stammar. Det har gjorts

få studier inom området varför Fiskeriverket borde få i uppdrag att undersöka

förutsättningarna för vattenbruk i regleringsmagasin. Utskottsmajoriteten tror

att motionens krav kommer att bli tillgodosedda utan särskilt uttalande från

riksdagen. Jag avstår därför från att nu reservera mig utan avvaktar kommande

åtgärder från myndighetens sida.

2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför:

I betänkandet redovisas vissa utgångspunkter för de svenska ståndpunkterna

inför reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Som skrivs i

betänkandet kommer denna fråga att mer ingående diskuteras under våren varför

vi nu avstår från att kommentera regeringens förehavanden i denna fråga. Vi

vill dock hänvisa till att det finns en reservation i utredningsbetänkandet Mat

och Miljö som redovisar våra synpunkter.

Den motion som Centerpartiet väckt i anledning av denna proposition avser

synen på möjligheten att försörja en växande världsbefolkning nu och framför

allt i framtiden. Hänvisningen till FAO:s rekommendationer från

livsmedelstoppmötet i Rom 1996 är enligt vår mening inte till fyllest. De

bedömningar som gjordes i Rom är enligt vår mening alltför optimistiska.

Sverige måste inta en ansvarsfull attityd till dessa frågor.

3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Lennart Fremling (fp) anför:

EU:s jordbrukspolitik fastställdes för 40 år sedan i Romfördraget, artikel 39.

Det är därför helt naturligt att man ifrågasätter om målen och medlen kan

behöva förändras.

Bristerna i EU:s jordbrukspolitik måste rättas till - målen omförhandlas -

om trovärdigheten skall kunna återställas. I dag saknas en fullständig bild av

omfattningen av stödet till jordbruket och vilka stöd som kan gå till det

svenska jordbruket. Förutom arealstöd, djurbidrag, miljöstöd osv. upprätthålls

marknadsprisstödet genom EU:s gränsskydd. Jordbrukets effekter på miljön är

omdiskuterade. Det är angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och

miljökostnader som kan kopplas till jordbruket utreds och läggs till grund för

en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken.

Eftersom det i utskottet råder enighet kring nödvändigheten av en reformering

av den gemensamma jordbrukspolitiken finns det ingen anledning för mig att

reservera mig. Vår partimotion U505 och vår kommittémotion Jo239 får riksdagen

ändå tillfälle att återkomma till under våren 1998 eller de kommer i praktiken

att beaktas i det fortsatta arbetet även utan ett särskilt bifallsbeslut i

riksdagen.

4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m.

Maggi Mikaelsson (v) anför:

CAP

Regeringen har aviserat en proposition om den svenska strategin för att

reformera EU:s jordbrukspolitik. En parlamentarisk utredning har lämnat sitt

betänkande om hur denna reformering bör gå till. Eftersom Vänsterpartiet varit

representerat i utredningen har inga motionsyrkanden nu lämnats i denna fråga.

Jag hänvisar till reservationen i utredningen och avser att återkomma i samband

med regeringens proposition.

Översyn av hotade koraser

Mot bakgrund av att utvecklingen av fjällkon skett utifrån olika avelsmaterial

i olika delar av Norrland har jag i en motion pekat på behovet av en översyn av

de kriterier som i dag begränsar definitionen av fjällko. Dessutom borde det

också utredas huruvida utbytet med finsk boskap gett upphov till rasvarianter

som är berättigade till stöd enligt EU:s kriterier. Eftersom

utskottsmajoriteten i sitt svar på motionen inte utesluter att det kan finnas

skäl för detta har jag avstått från att nu reservera mig.

Ekologisk odling

I en särskild motion redovisas Vänsterpartiets syn på ekologisk odling. De

olika delyrkanden som ställts har inte vunnit utskottsmajoritetens gehör.

Eftersom det delvis handlar om kända problem och eftersom ett nytt

miljöprogram, där stödet till ekologiskt jordbruk ingår, skall förhandlas fram

med EU inför nästa femårsperiod, förutsätter jag att frågorna beaktas i det

sammanhanget. Jag avstår därför från reservationer förutom vad gäller regionala

mål för det ekologiska jordbruket och förutsätter att regeringen beaktar

motionens krav inför kommande förhandlingar med EU.

5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna vill förändra CAP, men med ekologiska förtecken. Dagens

utveckling i landet av det ekologiska jordbruket är positiv, och en liknande

utveckling måste stimuleras och genomföras i hela EU. Miljö- och djurhänsyn

måste genomsyra framtidens jordbruk. En ekologisk odlingsmetod är en

förutsättning för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart. Vi anser att

Sverige bör lämna den europeiska unionen. Eftersom jordbrukspolitiken är

totalharmoniserad finns det inga möjligheter att föra en egen politik på

jordbrukets område eller att gå före. Det är viktigt att - så länge Sverige är

medlem - agera för att lantbruket skall bli långsiktigt hållbart och att därför

förändra dagens CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi anser att CAP i dag

gynnar ett storskaligt intensivt kemikalieberoende resursslösande jordbruk, som

varken producerar säkra livsmedel eller är möjligt att bedriva i framtiden.

Eftersom regeringen avser att återkomma i vår med en proposition som

presenterar regeringens syn på utvecklingen av EU:s jordbrukspolitik, CAP,

väntar vi till dess med att ytterligare utveckla våra synpunkter.

6. En jordlånereform

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Alla människor skall känna sig behövda. Alla människor är aktiva, kan ta ansvar

och har en positiv utvecklingsmöjlighet, anser vi i Miljöpartiet, därför är det

slöseri att låta en del människor bränna ut sig genom övertidsarbete, medan

andra inte får arbeta fast de vill. Det finns hur mycket arbete som helst att

utföra, nämligen i den informella sektorn. För allas överlevnad behövs mat, men

för att framställa mat går det åt tid och tid är just det som de arbetslösa

har!

Ett sätt att ge folk möjlighet att sänka sina levnadskostnader och samtidigt

få en meningsfull och utvecklande sysselsättning vore att låna ut en bit

odlingsbar mark till bidragstagare som vill odla, bedriva småskalig djurskötsel

e.d. Detta kunde rent praktiskt genomföras så att staten och kyrkan erbjuder

jordbruksmark gratis, gärna i områden som man vill att folk skall stanna i

eller flytta till. Människor som är intresserade av att låna jord får anmäla

sig hos förslagsvis en arbetsförmedling. Staten bör ställa villkor att endast

giftfri, ekologisk verksamhet får förekomma på den lånade jorden. Om

jordlånaren vill upphöra med odlingen eller bryter mot villkoren skall marken

återgå till en statlig jordpool. Detsamma bör gälla om jordlånaren dör, men i

ett sådant fall bör eventuella efterlevande ha förtur att fortsätta låna.

I och med att graden av självförsörjning ökar för dessa människor minskar

rimligtvis bidragsberoendet. Efter ett par års jordlånande är det därför inte

orimligt att sänka bidragen till jordlånaren.

En jordlånereform i enlighet med motion Jo208 (mp) kanske ter sig svår att

genomföra, men vi anser att förslaget har potential och avser att återkomma i

frågan.

7. Jordbruket i Norrland

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför:

I reservation 37 tar vi upp frågor som berör jordbruket i Norrland och i

reservation 34 behandlar vi frågor utifrån en långsiktig jordbrukspolitik. Vi

anser att de frågor som tagits upp i motion 1997/98:Jo210 också ryms inom ramen

för de krav som vi redovisar i dessa reservationer.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll..................2

Motionerna............................................2

Motioner med anledning av propositionen 2

Motioner från allmänna motionstiden 1997 6

Uppvaktningar 14

Utskottet............................................15

Inledning 15

Fisket i ett globalt perspektiv 15

Propositionen 15

Motionerna 16

Utskottets överväganden 16

Den gemensamma fiskeripolitiken och övrigt mellanstatligt samarbete m.m.

17

Propositionen 17

Motionerna 17

Utskottets överväganden 17

Hållbart fiske i Sverige, fiskevård och biologisk mångfald m.m. 20

Propositionen 20

Motionerna 20

Utskottets överväganden 21

Ansvarsfördelningen på fiskets område 21

Hållbart fiske i Sverige 22

Biologisk mångfald på fiskets område m.m. 24

Kalkning 25

Fiskevård m.m. 25

Östersjölaxen 27

Propositionen 27

Motionerna 27

Utskottets överväganden 28

Vattenbruk 29

Motionerna 29

Utskottets överväganden 29

Ersättning för skadade redskap 31

Utskottets överväganden 31

Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik m.m. 31

Propositionen 31

Motionerna 32

Utskottets överväganden 33

Hållbart jordbruk i Sverige. Ett utbyggt miljöersättningsprogram 35

Propositionen 35

Inledande synpunkter 35

Ett utbyggt miljöersättningsprogram 36

Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald

och kulturmiljövärden

36

Delprogram för miljökänsliga områden 36

Delprogram för främjande av ekologisk produktion 36

Behov av nya miljöåtgärder 37

Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 37

Ekologisk produktion i Sverige 37

Motionerna 37

Utskottets överväganden 39

Ett utbyggt miljöersättningsprogram 39

Delprogram för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald

och kulturmiljövärden

40

Delprogram för miljökänsliga områden 40

Delprogram för främjande av ekologisk produktion 42

Behov av nya miljöåtgärder 43

Ett nytt miljöprogram för nästa femårsperiod 43

Ekologisk produktion i Sverige 44

Avveckling av det konventionella jordbruket 45

Miljöavgifter 46

Jordbrukets växtnäringsförluster. Bekämpningsmedel i jordbruket och

trädgårdsnäringen 46

Propositionen 46

Motionerna 46

Utskottets överväganden 47

Genteknik och växtgenetiska resurser 48

Produktion av förnybara energislag inom jordbruket. Det framtida

miljöarbetet på jordbrukets område

49

Vissa nationella jordbrukspolitiska frågor 49

Regionala jordbruksfrågor 50

Hemställan 50

Reservationer........................................56

1. Redovisning av en svensk strategi och inriktningen av en reform av

den gemensamma fiskeripolitiken (mom. 2 och 3)

56

2. Regionala samarbetsorgan (mom. 4) 57

3. Havsöring och ål (mom. 9) 58

4. Regionala gruppkvoter för fisket (mom. 11) 58

5. Lokal områdesförvaltning (mom. 13) 59

6. Prioritering av fiskevård i fjällen (mom. 21) 59

7. Utredning angående fiskevårdens finansiering m.m. (mom. 22) 60

8. Fiskevårdsråd (mom. 26) 60

9. Fiskevårdsområden i frifiskevatten (mom. 27) 61

10. Utsättning av fisk (mom. 28) 61

11. Fiske på blandade bestånd av lax i Östersjön (mom. 30) 61

12. Drivgarnsfisket i Östersjön (mom. 32) 62

13. Rättvisa inskränkningar av laxfisket (mom. 35) 62

14. En miljöpolicy för vattenbruket m.m., forskning och utveckling inom

vattenbruket och användningen av kemikalier m.m. i vattenbruket

(mom. 36, 37 och 38)

63

15. Ersättning för skadade fiskeredskap (mom. 41) 64

16. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. och regler för

poängberäkning m.m. (mom. 48 och 49)

64

17. Förenkling av regelsystemen inom EU m.m. (mom. 48) 65

18. Anläggande av våtmarker och skyddszoner (mom. 51) 65

19. Stöd till hotade lantraser (mom. 52) 65

20. Stöd till lantrasföreningar m.m. (mom. 53) 66

21. Mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 60) 66

22. Regionala mål för den ekologiska odlingen m.m. (mom. 61) 67

23. Stöd till marknadsföring m.m. (mom. 62) 68

24. Avveckling av det konventionella jordbruket och djurhållningen i

Sverige (mom. 64) 68

25. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)

69

26. Stöd till resurshushållande konventionellt jordbruk m.m. (mom. 65)

70

27. En parlamentarisk beredningsgrupp (mom. 67) 71

28. Utvärdering av miljöavgiften (mom. 71) 71

29. Avgiften på bekämpningsmedel (mom. 72) 72

30. Bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, uppdrag till

Kemikalieinspektionen och bekämpningsmedel i yt- och grundvatten m.m.

(mom. 73, 74 och 75)

72

31. Trädgårdsnäringens växtskydds- och bekämpningsmedelsproblematik

(mom. 77) 73

32. Förenklingar i regelverken för trädgårdsnäringen (mom. 78) 74

33. Gentekniken i ett hållbart jordbruk (mom. 80) 74

34. En långsiktig jordbrukspolitik m.m. (mom. 82) 75

35. Fäbodbruket (mom. 83) 76

36. Mjölkkvoter till hotade raser (mom. 85) 76

37. Jordbruket i Norrland (mom. 89) 77

Särskilda yttranden..................................78

1. Vissa fiskefrågor 78

2. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79

3. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 79

4. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken m.m. 80

5. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken 80

6. En jordlånereform 81

7. Jordbruket i Norrland 82