Bet. 1997/98:JuU1

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU01

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag under

utgiftsområde 4 Rättsväsendet och ett antal motioner som väckts under den

allmänna motionstiden åren 1996 och 1997.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för utgiftsområdet som

uppgår till sammanlagt 21 034 miljoner kronor. De tyngsta anslagsposterna är

polisväsendet (11 474 miljoner kronor), domstolsväsendet (2 979 miljoner

kronor) och kriminalvården (3 376 miljoner kronor).

Med anledning av några av de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet

föreslår utskottet flera tillkännagivanden till regeringen. Följande frågor tas

upp. Utskottet föreslår att regeringen skall uppmanas lägga fram ett förslag

för riksdagen om en nationell strategi mot miljöbrott. Vidare aktualiseras

frågan om oljeutsläpp i Östersjön. Här har regeringen efter riksdagens

initiativ tillsatt en utredning som nyligen fått förlängd tid; utskottet, som

anser det otillfredsställande att ärendet på detta sätt fördröjs, utgår nu från

att en proposition kan läggas fram före utgången av år 1998. Utskottet föreslår

vidare en för hela landet gemensam utbildning för nämndemän. Utskottet

förespråkar också åtgärder för att förbättra indrivningen av avgiften till

brottsofferfonden från fängelsedömda och anser dessutom att

Brottsofferutredningen bör få tilläggsdirektiv beträffande åtgärder för att

stödja brottsoffret i kontakten med bl.a. försäkringsbolag.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

I ärendet har samtliga partier utom Socialdemokraterna avlämnat reservationer

och särskilda yttranden. Sammanlagt föreligger 52 reservationer och 17

särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1997/98:1 utgiftsområde 4 Rättsväsendet har regeringen föreslagit

att riksdagen

1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar

under avsnitt 2 Rättsväsendet,

2. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

enligt följande uppställning:

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Anslag |Anslagstyp|Anslagsbelopp|

| | | kr|

-------------------------------------------------------

|A 1 Polisorganisationen |ramanslag| 10 956 709|

| | | 000|

-------------------------------------------------------

|A 2 Säkerhetspolisen |ramanslag| 516 984 000|

-------------------------------------------------------

|B 1 Åklagarorganisationen |ramanslag| 634 605 000|

-------------------------------------------------------

|B 2 Ekobrottsmyndigheten |ramanslag| 180 100 000|

-------------------------------------------------------

|C 1 Domstolväsendet m.m. |ramanslag|2 979 279 000|

-------------------------------------------------------

|D 1 Kriminalvården |ramanslag|3 376 390 000|

-------------------------------------------------------

|E 1 Kronofogdemyndigheterna |ramanslag|1 283 651 000|

-------------------------------------------------------

|F 1 Brottsförebyggande rådet |ramanslag| 46 864 000|

-------------------------------------------------------

|F 2 Rättsmedicinalverket |ramanslag| 165 709 000|

-------------------------------------------------------

|F 3 Gentekniknämnden |ramanslag| 2 218 000|

-------------------------------------------------------

|F 4 Brottsoffermyndigheten |ramanslag| 9 356 000|

-------------------------------------------------------

|F 5 Ersättning för skador på |ramanslag| 73 645 000|

|grund av | | |

| brott | | |

-------------------------------------------------------

|F 6 Rättshjälpskostnader m.m. |ramanslag| 758 544 000|

-------------------------------------------------------

|F 7 Diverse kostnader för |ramanslag| 19 560 000|

|rättsväsendet | | |

-------------------------------------------------------

|F 8 Bidrag till vissa |ramanslag| 8 356 000|

|internationella sam- | | |

| manslutningar | | |

-------------------------------------------------------

|F 9 Bidrag till |ramanslag| 22 200 000|

|brottsförebyggande arbete | | |

-------------------------------------------------------

|Summa | | 21 034 170|

| | | 000|

-------------------------------------------------------

Motionerna

För en förteckning över motionerna i nummerföljd, se bilaga 1.

Inledning

1996/97:Ju36 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektivisering av rättsväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besparingar inom rättsområdet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättspolitisk strategi.

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för en kriminalpolitisk samsyn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utgångspunkter för kriminalpolitiken.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för det brottsförebyggande arbetet.

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad strategi för rättsväsendets organisatoriska förändringar

och om att rättväsendets problem bör lösas i separata steg utan att

riktlinjerna för utformningen av det framtida rättsväsendet måste slås fast av

riksdagen.

Utgiftsramen

1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilt närpolisen skall ges möjlighet att vidta adekvata

åtgärder mot vardagsbrottsligheten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att göra det möjligt för åklagarna att agera

snabbt mot vardagsbrottsligheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framför allt läns- och kammarrätternas behov av ökade medel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av att ta hänsyn till ett framtida ökat behov av

häkten och anstalter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att resurser som frigörs genom att anstalter kan läggas ned bör

överföras till frivården,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anpassning av anstalter efter barns och föräldrars behov av umgänge,

10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt

uppställning:

-------------------------------------------------------

|Anslag | Regeringens |Anslagsförändring|

| | förslag | |

-------------------------------------------------------

|A 1 | 10 956 709 | 200 000|

|Polisorganisationen | | |

-------------------------------------------------------

|B 1 | 634 605 | 50 000|

|Åklagarorganisationen | | |

-------------------------------------------------------

|C 1 Domstolsväsendet | 2 979 279 | 75 000|

-------------------------------------------------------

|D 1 Kriminalvården | 3 376 390 | 100 000|

-------------------------------------------------------

|F 1 Brottsförebyggande | 46 864 | 5 000|

|rådet | | |

-------------------------------------------------------

|Summa för | 17 993 847 | +430 000|

|utgiftsområdet | | |

-------------------------------------------------------

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisväsendet,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åklagarväsendet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om domstolsväsendet,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens neddragning av kriminalvården,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminalvården.

1997/98:Ju913 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen med följande

ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under

utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning:

--------------------------------------------------------

|Rättsväsendet | Regeringens |Anslagsförändring|

| | förslag | |

--------------------------------------------------------

|A 1 Polisorganisationen | 10 956 709 | +54 000|

--------------------------------------------------------

|A 2 Säkerhetspolisen | 516 984 | -50 000|

--------------------------------------------------------

|E 1 | 1 283 651 | +36 000|

|Kronofogdemyndigheterna | | |

--------------------------------------------------------

|F 3 Gentekniknämnden | 2 218 | +3 000|

--------------------------------------------------------

|F 4 | 9 356 | +1 000|

|Brottsoffermyndigheten | | |

--------------------------------------------------------

|F 6 Rättshjälpskostnader | 758 544 | +96 000|

|m.m. | | |

--------------------------------------------------------

|Summa: | | +140 000|

--------------------------------------------------------

1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen till anslag A 1 Polisorganisationen för 1998 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 343 000 000 kr ökat anslag eller

11 299 709 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen till anslag B 1 Åklagarväsendet för 1998 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr ökat anslag eller

644 605 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen till anslag C 1 Domstolsväsendet för 1998 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 50 000 000 kr ökat anslag eller

3 029 279 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen till anslag D 1 Kriminalvården för 1998 anvisar ett i

förhållande till regeringens förslag med 200 000 000 kr ökat anslag eller

3 576 390 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen till anslag F 4 Brottsoffermyndigheten för 1998 anvisar ett

i förhållande till regeringens förslag med 1 200 000 kr ökat anslag eller 10

556 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en avveckling av Säkerhetspolisen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återanställning av administrativ personal inom

åklagarorganisationen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Rättsmedicinalverket,

16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under

utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt Miljöpartiets förslag i tabellen,

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminella mc-gäng,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åklagarrekryteringen,

8(delvis). att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning,

9. att riksdagen beslutar att upphäva rättshjälpslagen (1996:1619) så att

försämringen av rättshjälpen inte träder i kraft,

10. att riksdagen med följande ändringar i förhållande regeringens förslag

anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning:

------------------------------------------------------

|Anslag | Regeringens |Anslagsändring|

| | förslag | |

------------------------------------------------------

|A 1 | 10 956 709 | +45 000|

|Polisorganisationen | | |

------------------------------------------------------

|B 1 | 634 605 | +6 000|

|Åklagarorganisationen | | |

------------------------------------------------------

|D 1 Kriminalvården | 3 376 390 | -50 0001|

------------------------------------------------------

|F 4 | 9 356 | +6 000|

|Brottsoffermyndigheten | | |

------------------------------------------------------

|F 6 | 758 544 | +65 000|

|Rättshjälpskostnader | | |

------------------------------------------------------

1 Innebär minskat anslagssparande och medför ingen förändring i verksamheten.

1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

8. att riksdagen till ett Informationscentrum för bioteknikfrågor för

budgetåret 1998 anvisar 3 miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i

motionen.

Riktlinjer för kommande budgetår

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet för

åren 1999 och 2000 enligt tabell.

Polisväsendet

1997/98:Ju202 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om påskyndande av en rättvis

fördelningsmodell för fördelning av medel till den polisiära verksamheten i

länen.

1997/98:Ju203 av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att spåra och effektivt beivra all kriminell hantering av vapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kontrollen vid våra gränser förstärks i syfte att förhindra

illegal vapeninförsel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökning av polisens personella och materiella resurser.

1997/98:Ju204 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att minska brottsligheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare resurser till polisen i Dalarna.

1997/98:Ju205 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att staten har förmåga att upprätthålla rättstryggheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tillämpning i Sverige av överförbara delar av New York-modellen för

brottsbekämpning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisens resurser.

1997/98:Ju207 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till polisen.

1997/98:Ju208 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av

Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell vid fördelning av resurser mellan

polismyndigheterna.

1997/98:Ju211 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare

resurser till polisen.

1997/98:Ju212 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ökade resurser för Polisen i Örebro län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att Polisen är tillgänglig för människor i hela Örebro

län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att utveckla Polisens organisation och förmåga.

1997/98:Ju214 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av polisens

arbetsuppgifter.

1997/98:Ju216 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens

prioriteringar.

1997/98:Ju218 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ökade resurser till polisväsendet i Gävleborgs län.

1997/98:Ju223 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkning av närpolisverksamheten i Dalarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återanställning av den administrativa personalen inom Polisen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av medelstilldelning till polisverksamheten i Dalarna.

1997/98:Ju226 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser

till Polisen i Stockholms län.

1997/98:Ju227 av Anita Johansson och Åsa Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Polisens

arbetsmetoder mot vardagsbrottsligheten.

1997/98:Ju229 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reformerad metod

för medelstilldelningen inom polisväsendet.

1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återanställning av den civilanställda personalen inom polisen,

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om närpolisverksamhetens betydelse,

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning

i syfte att skapa ett effektivt polisväsende med närhet till medborgarna i hela

landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att särskilda hänsyn bör tas till en glesbygdsfaktor vid

medelstilldelning till polisen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om närpolisverksamheten.

1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om resurser till Polisen.

1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av polisförsörjningen i

enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om riktlinjerna för en

framtida polisutbildning i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kostnader för Schengenmedlemskapet och Europolsystemet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av uniformerade poliser.

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förändringar i närpolisorganisationen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att behålla gränskontrollerna,

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att New York-polisens arbetsmetod "zero tolerance policing"

(nolltolerans) ägnas stor uppmärksamhet från polisens sida och en bred

utvärdering från forskarhåll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisens utredningsverksamhet,

1997/98:Ju933 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en nollvision och lokalbaserat polisarbete.

1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkta resurser för polisen att utreda rasistisk och nazistisk

brottslighet.

1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att polisen måste ges adekvata resurser för att bekämpa våld och

misshandel.

1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om större andel av polisresurserna till Stockholms län.

Åklagarorganisationen

1996/97:Ju13 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en nationell strategi för att bekämpa miljöbrott genomförs.

1996/97:Ju907 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av insatser för att utveckla en nationell strategi och

samordning av miljöbrottsbekämpningen.

1997/98:Ju301 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frågan om den nya

Ekobrottsmyndighetens möjligheter att bekämpa miljöbrott och dit hörande brott

vad gäller handel med djur och växter.

1997/98:Ju302 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till arbets- och

ansvarsförhållanden för Ekobrottsmyndigheten visavi Riksåklagaren i enlighet

med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten bör

framflyttas till den 1 januari 1999,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan myndigheter i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagstiftning

som försvårar samverkan mellan myndigheter i enlighet med vad som anförts i

motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategi för bekämpningen av miljöbrott.

1997/98:Ju303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

ekobrottsmyndigheten.

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder mot internationell brottslighet avseende brott mot miljön,

växter och djur.

1997/98:Ju908 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Ekobrottsmyndigheten.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att samverkansformerna mellan polis och åklagare bör utvecklas.

1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åklagarverksamhetens omorganisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om polisväsendets omorganisation.

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utarbeta strategier för att bekämpa miljöbrott,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts, under åklagarorganisationen, om miljöbrott,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den nya Ekobrottsmyndigheten.

1997/98:Ju927 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad handläggning av

ärenden avseende sexuella övergrepp mot barn inom polis-, åklagar- och

domstolsväsende.

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Ekobrottsmyndigheten.

1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Kustbevakningen och åklagarmyndigheten i syfte att beivra

miljöbrott.

1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningar och mål som rör

sexuella övergrepp mot barn skall prioriteras inom rättsväsendet.

Domstolsväsendet

1997/98:Ju401 av Ulla Löfgren och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

nyvalsutbildning och fortbildning för nämndemän.

1997/98:Ju405 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

bevarande av nuvarande tre tingsrätter i Kalmar län.

1997/98:Ju407 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en framtida integration mellan de allmänna domstolarna och de

allmänna förvaltningsdomstolarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det framtida antalet tingsrätter och de möjligheter som den moderna

tekniken kan erbjuda,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar som krävs för

att komma till rätta med inställda domstolsförhandlingar i enlighet med vad som

anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för

delgivning i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av

stämningsmannabehörigheten i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade delgivningsregler i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju408 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av

registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket (PRV).

1997/98:Ju410 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om höjning av nämndemännens arvoden till en rimlig nivå med hänsyn till

uppdragens omfattning och karaktär i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju412 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att bevara

tingsrätterna i Blekinge län.

1997/98:Ju413 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inläsningsarvode

till nämndemän i hovrätten.

1997/98:Ju414 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla

inskrivningsverksamheten vid tingsrätterna.

1997/98:Ju912 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarandet av domstolarnas sidofunktioner,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om principer för rättsväsendets organisation.

1997/98:Ju914 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inställda huvudförhandlingar i brottmål,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av

delgivningsreglerna i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts mot nedläggning och sammanläggning av tingsrätter och länsrätter.

1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den hotande nedläggningen av de små tingsrätterna.

1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av åtgärder för kortare handläggningstider i domstolarna,

inklusive Regeringsrätten.

Kriminalvården

1996/97:Ju505 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av

situationen inom kriminalvården.

1996/97:Ju507 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär sådan lagändring att noggrann kontroll av interner och

besökande kan genomföras i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:Ju511 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med en redovisning

av narkotikabeslag på kriminalvårdsanstalterna före och efter

visitationspatrullernas avveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att på nytt bygga upp en effektiv narkotikabekämpning på

kriminalvårdsanstalterna,

3. att riksdagen hos regeringen begär en genomgång av lagstiftningen i syfte

att finna förslag för att underlätta arbetet med att bekämpa narkotikaförekomst

på kriminalvårdsanstalterna.

1996/97:Ju901 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotika- och drogfria fängelser,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rymningar från slutna anstalter.

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård av intagna med psykiska problem.

1996/97:So657 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att våra anstalter skall vara helt drogfria och att

visitationspatruller skall återinföras.

1997/98:Ju501 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av de

intagna och deras besökande.

1997/98:Ju504 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att som ett första steg skapa minst en drogfri anstalt inom varje

kriminalvårdsregion.

1997/98:Ju505 av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om vikten av

narkotikafria anstalter.

1997/98:Ju507 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av ett

kriminalvårdens hus på Gotland.

1997/98:Ju508 av Sigge Godin och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär att den genomför "förnyelseprojekt inom rättsväsendet i

Jämtlands län".

1997/98:Ju509 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bekämpningen av narkotika i kriminalvården,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett program i en offensiv

narkotikabekämpning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju511 av Krister Örnfjäder och Agne Hansson (s, c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

Västerviks lämplighet som lokaliseringsort för kriminalvården.

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

22. att riksdagen som sin mening ger till känna vad i motionen anförts om

narkotikafria fängelser,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fängelsetidens utnyttjande, permissioner och utbildning för de

intagna,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rymningar från slutna anstalter,

29. att riksdagen begär förslag om alternativa påföljder, som elektronisk

övervakning, samhällstjänst och villkorligt fängelse i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikafria kriminalvårdsanstalter,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vård av intagna med psykiska problem.

1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av narkotikasituationen

på fängelser i enlighet med vad som anförts i motionen,

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frivårdspåföljderna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om intagna med särskilda behov på grund av psykiska störningar.

1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att närhetsprincipen skall vägas in vid effektivisering av

beläggningen på fängelserna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förbättra och utveckla undervisningen på fängelserna,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besökslägenheter.

1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om narkotikafria fängelser.

1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär att Kriminalvårdsstyrelsen ges i

uppdrag att snarast vidta nödvändiga åtgärder för att hålla samtliga anstalter

fria från narkotika.

Brottsförebyggande rådet

1997/98:Ju915 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kd, mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om konsekvensanalys av ekonomi- och resursbehovet för BRÅ:s nya

organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om BRÅ:s nya organisation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om forskning och ekonomisk brottslighet.

1997/98:Ju920 av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

uppdrag till Brottsförebyggande rådet att motverka våld mot homosexuella.

Gentekniknämnden

1997/98:Jo543 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar att Sveriges konsumentråd bereds plats i

Gentekniknämnden i enlighet med vad som anförts i motionen.

Brottsoffermyndigheten

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kvinno- och brottsofferjourer,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om anslagen till brottsofferfonden.

1997/98:Ju914 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar återställa den ursprungliga ordningen avseende

finansieringen av Brottsofferfonden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju926 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt grundstöd

till brottsofferjourerna.

1997/98:Ju931 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

8(delvis). att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning.

1997/98:Ju932 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om statligt stöd till brottsofferjourerna,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i

motionen anförts om administrativa rutiner för inbetalning till

Brottsoffermyndigheten i vissa fall,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om höjning av beloppet till Brottsofferfonden.

Ersättning för skador på grund av brott

1997/98:Ju905 av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten skall utbetala utdömt skadestånd till brottsoffren,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur skadestånd till

brottsoffer skall höjas, så att de bättre avspeglar den skada som brottsoffer

lider.

1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten inom rimlig tid skall gå in och förskottera de utdömda

lagakraftvunna skadestånden i de fall där gärningsmannen inte betalar.

1997/98:Ju932 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om tilläggsdirektiv till den pågående brottsofferutredningen.

1997/98:So607 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

skadeståndsfrågan att när dom fallit gällande barn, bör domstolen tillse att en

ansökan om skadestånd skickas till brottsoffernämnden.

Rättshjälpskostnader

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en utvärdering av rättshjälpslagen.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokala trygghetsplaner.

1997/98:Ju930 av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Brottsförebyggande Centrum i Värmland.

Utskottet

Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet,

åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna,

Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,

Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 1997 beräknas

utgifterna för rättsväsendet uppgå till 21 700 miljoner kronor. De tyngsta

posterna är polisen med 11 674 miljoner kronor, domstolsväsendet med 2 994

miljoner kronor och kriminalvården med 3 858 miljoner kronor.

För år 1998 har riksdagen bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till

21 034 170 000 kr.

Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det

ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och

straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det andra

området rör rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den

enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger verksamheten inom

rättsväsendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en

förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle. Uppgiften fullgörs bl.a.

genom att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och beivrar brott och

sörjer för verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet löses också

tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. Vidare

verkställs rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg.

Verksamheten inom rättsväsendet är i princip av den karaktären att den är och

också fortsättningsvis skall vara en statlig angelägenhet. Detta ställer

särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex. att polisen har resurser

att förebygga och bekämpa brott, att enskilda som vänder sig till domstolarna

kan få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att

verkställigheten av straff präglas av säkerhet och humanitet.

Kriminalpolitikens inriktning

Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt utskottets mening grundas på en

helhetssyn och på en inriktning av den allmänna politiken som leder till social

trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på solidaritet

mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en del av den helhetssyn som

utskottet här gör sig till tolk för. Utskottet har alltså i fråga om den

huvudsakliga inriktningen av kriminalpolitiken ingen annan uppfattning än den

som framförs av regeringen.

Utskottet vill också understryka betydelsen av det brottsförebyggande arbetet

som en hörnsten i de kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste

angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är vissa delar av

samhällspolitiken särskilt betydelsefulla. Åtgärder för att främja en god

social utveckling och för att genom tidiga insatser motverka missbruk eller

utslagning är avgörande för att på sikt förhindra att människor dras in i en

kriminell livsstil. Utskottet delar alltså den i motion Ju910 (c) framförda

uppfattningen om vikten av att det brottsförebyggande arbetet koncentreras på

breda åtgärder som riktar sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola och

föreningsliv engageras i det arbetet. Härom torde dock allmän enighet råda, och

något uttalande från riksdagen erfordras inte. Utskottet avstyrker alltså

bifall till motion Ju910 i denna del.

Däremot kan utskottet inte godta den betydligt mer inskränkta formulering av

de kriminalpolitiska målen som återfinns i motion Ju904 (m), som i princip

uppehåller sig vid frågor om brott, straff och brottsoffer. Särskilt vill

utskottet understryka att det visserligen, som anförs i motionen, är viktigt

att brott beivras och att straffsystemet upplevs som rättvist men att de

brottsförebyggande insatserna inte kan begränsas till dessa områden. Betydelsen

av samhällsutvecklingen i stort - och särskilt en minskad arbetslöshet - får

enligt utskottets mening inte underskattas. Utskottet avstyrker bifall till

motion Ju904.

Vad utskottet nu anfört hindrar naturligtvis inte att också

brottsbekämpningen har stor betydelse, och utskottet delar regeringens

uppfattning att våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet måste

prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och

gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten och våld

mot kvinnor. Detsamma gäller brott med rasistiska inslag. Den prioriterade

brottsligheten består alltså av brott som, om de inte bekämpas, skulle kunna

komma att rubba grunderna för samhällsordningen och leda till att demokrati-

och frihetsidealen direkt eller indirekt sätts i fara.

I detta sammanhang måste utskottet dock också anmärka att det från

trygghetssynpunkt är väl så viktigt att den s.k. vardagsbrottsligheten

förhindras och, när den ändå inträffar, beivras. Det stora flertalet brott som

inträffar har den karaktären och de medför betydande skador för enskilda och

för samhället. Här torde också de brottsförebyggande insatserna, särskilt bland

barn och ungdom, kunna få avsevärd effekt. Utskottet vill i detta sammanhang

nämna regeringens brottsförebyggande program som presenterades år 1996 och som

nu genomförs i hela landet med stöd från Kommittén för brottsförebyggande

arbete. En grundtanke i programmet är att stödja och främja det medborgerliga

engagemanget och samverkan mellan myndigheter, företag, organisationer och

enskilda i lokal brottsförebyggande verksamhet.

Det framtida rättsväsendet

Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att

upprätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög

kvalitet och vara kostnadseffektivt. En förutsättning för att kunna

upprätthålla rättssäkerheten och rättstryggheten är att rättsväsendet kan

hantera sina uppgifter på ett korrekt sätt och inom rimlig tid. Likaså är en

effektiv indrivning av skatter och avgifter av stor betydelse för statens

finanser.

Under senare år har stora förändringar skett i organisationen av flera av

rättsväsendets myndigheter och ytterligare omfattande utredningsarbete pågår.

Här kan nämnas närpolisreformen som tillsammans med andra organisatoriska

förändringar inom polisen medfört en genomgripande omorganisation av

polisverksamheten. Inom åklagarverksamheten infördes regioner som den

administrativa basen från halvårsskiftet 1996, och en liknande förändring

beträffande kronofogdemyndigheternas organisation infördes i år. För

kriminalvårdens del har en ny struktur med stormyndigheter som var och en

omfattar häkten, fängelser och frivård införts. En översyn av domstolsväsendets

organisation pågår inom Domstolskommittén (dir. 1995:102) som, efter flera

förseningar, kommer att lägga fram sina förslag i april nästa år. Den

1 december i år träder också den nya rättshjälpslagen i kraft där en

grundläggande tanke är att staten inte skall betala t.ex. ombudskostnader för

en person som har eller borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Rättshjälpen

kommer därmed i första hand att bli ett skyddsnät för den som inte kan få hjälp

på annat sätt.

Vid sidan av det organisatoriska förändringsarbetet har under senare år också

gjorts omfattande ändringar i de processuella regelsystemen i syfte att se till

att rättsväsendets resurser används där de bäst behövs. Här kan nämnas

införandet av prövningstillstånd till hovrätt och kammarrätt i vissa mål,

instansordningsreformen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och en ny

ärendelag.

Riksdagen har vidare antagit ett förslag som innebär en kraftig utvidgning av

åklagarens möjlighet att utfärda strafföreläggande. Ett strafföreläggande kan

alltså sedan den 1 juli i år även innefatta en villkorlig dom. Detta påverkar

arbetsbelastningen både på åklagarna och domstolsorganisationen.

I sammanhanget bör också nämnas att riksdagen under det gångna året avslagit

ett regeringsförslag om en minskning av antalet nämndemän och att regeringen

inför ett hotande nederlag i riksdagen återkallade en proposition om utvidgning

av systemet med prövningstillstånd i hovrätten.

Också samordningen av rättsväsendets informationsförsörjning har ägnats

särskild uppmärksamhet, och Brottsförebyggande rådet har övertagit ansvaret för

rättsstatistiken. Ett betydande arbete läggs nu ned på att utveckla statistiken

samtidigt som ansträngningar görs för att hålla tillbaka kostnaderna för den.

I motionerna Ju36 och Ju931 (båda fp) begärs att en rättspolitisk strategi

skall utarbetas. Grundtanken i motionerna är att reformarbetet för närvarande

företer en splittrad bild; riksdagen borde därför först slå fast riktlinjerna

för utformningen av det framtida rättsväsendet och först därefter bör

reformerna i detalj beslutas och genomföras. I motion Ju36 kritiseras dessutom

regeringens besparingspolitik på rättsväsendets område.

Utskottet vill först, liksom förra året, stryka under att alla förändringar

inom rättsväsendet måste bygga på en helhetssyn och på att konsekvenserna av

förslagen är väl belysta innan beslut fattas. Utskottet kan också se en tydlig

linje i regeringens och riksdagens politik under den innevarande

mandatperioden, en politik som bygger på att centralisera administrationen,

t.ex. inom polisen och kriminalvården, samtidigt som verksamheten i största

möjliga utsträckning fortsätter att vara decentraliserad. De administrativa

reformerna har enligt utskottets mening varit nödvändiga och har, vid sidan av

att åstadkomma en förbättrad administration, också syftat till att göra

rättsväsendet mer kostnadseffektivt. Också andra förändringar har företagits

med uttalat besparingssyfte. Utskottet, vars majoritet tillstyrkt dessa

reformer, har också vid ett flertal tillfällen understrukit att rättsväsendet

inte helt kan undantas från besparingskraven; enigheten har dock varit mindre

uttalad när det gäller den konkreta utformningen av besluten. En annan sak är

att riksdagen vid några tillfällen under år 1997 inte delat regeringens

uppfattning om reformbehovet på olika områden. Detta kan naturligtvis ge ett

intryck av ryckighet och brist på planering i reformarbetet men är knappast

något som regeringen bör lastas för.

Härutöver konstaterar utskottet med hänvisning till vad som nyss anförts, att

arbetet med att utforma det framtida rättsväsendet redan pågår. Någon anledning

att nu ge en utredning i uppdrag att komma med övergripande förslag finns inte.

Inte heller i övrigt finns i detta sammanhang anledning till kritik mot

regeringen. Motionerna Ju36 och Ju931 i aktuell del avstyrks.

Utgiftsramen och anslagen

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens budgetförslag och de motioner

som väckts med anledning av budgetpropositionen och som avser fördelningen på

anslag inom rättsväsendet. Yrkandena framgår av tabell, se bilaga 2.

Utgiftsramen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en utgiftsram för rättsväsendet på 21

034 170 000 kr. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med regeringens

förslag.

Beslutet innebär att rättsväsendets ram höjs med 200 miljoner kronor.

Samtidigt fullföljs den besparing om 330 miljoner kronor för år 1998 som

riksdagen redan tidigare fattat beslut om. Vidare förs från ramen bort

64 miljoner kronor avseende uteblivna hyreskostnader inom kriminalvården.

Engångsvis tillförs utgiftsområdet 28 miljoner kronor. Härutöver har en del

tekniska justeringar gjorts.

För åren 1999 och 2000 beräknas utgiftsområdet till 21 647 respektive 22 304

miljoner kronor. Beslutet innebär endast justeringar som har sin grund i

beslutet avseende år 1998.

Av redovisningen i budgetpropositionen framgår att flera myndigheter inom

rättsväsendet har stora svårigheter att klara sina utgifter på det anslag som

riksdagen beslutat, medan andra har stora överskott. Sammanlagt räknar

regeringen med att 857 miljoner kronor mer kommer att förbrukas än vad som

anslagits för år 1997. Det finns dock ett betydande anslagssparande sedan

tidigare, främst inom kriminalvården. Riksdagens beslut bygger på att en stor

del av det samlade anslagssparandet tas i anspråk under de närmaste åren.

Dessutom tillförs utgiftsområdet som nyss nämnts en förstärkning på 200

miljoner kronor per år samtidigt som tidigare fattade beslut om besparingar

skall genomföras (se 1996/97:JuU3y). Sammantaget innebär detta att

anslagssparandet i stort sett förbrukas under den kommande treårsperioden

samtidigt som det blir möjligt med en kraftfull satsning på vissa områden.

- Regeringens förslag om fördelning på anslagen inom rättsväsendet innebär att

sammanlagt 862 miljoner kronor på tre år tillförs polisorganisationen. Också

åklagarverksamheten, det brottsförebyggande arbetet och Brottsförebyggande

rådet föreslås få väsentliga förstärkningar.

Utskottet vill här, som i sitt yttrande till finansutskottet (1997/98:JuU1y),

anmärka att en indragning av anslagssparandet i den omfattning som det nu är

frågan om kan få negativa konsekvenser på sikt. Om myndigheterna nämligen inte

kan räkna med att senare få tillgodogöra sig ett anslagssparande, t.ex. för

investeringar, utan finner att detta i stället måste användas för verksamheten

eller att det dras in till staten för att tillgodose behoven på andra håll

försvinner incitamentet till en långsiktig och god hushållning inom

myndigheterna; det sagda gör sig dock knappast gällande med någon större styrka

när ett högt anslagssparande uppstått på grund av ändrade förhållanden. Inom

t.ex. kriminalvården är den främsta orsaken till det höga anslagssparandet en

lägre beläggning än beräknat på häkten och anstalter.

I det följande kommer utskottet först att behandla anslagsyrkanden över

utgiftsramen, därefter fördelningen på anslag inom ramen och till sist frågor

som rör verksamheten och prioriteringar m.m. inom respektive anslag och som

utskottet ansett bör behandlas i budgetsammanhang.

Anslagsyrkanden över utgiftsramen

Riksdagen har bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till 21 034 170 000 kr för

år 1998.

I motionerna Ju904 och Ju923 (båda m), Ju931 (fp), Ju903 (kd), Ju913 och

Jo543 (båda v) samt Ju925 (mp) framställs yrkanden om ändringar, huvudsakligen

ökningar, jämfört med regeringens förslag till enskilda anslag. Här bör nämnas

att utskottet i sitt yttrande till finansutskottet avstyrkte motionsyrkanden om

motsvarande ökningar av utgiftsramen för rättsväsendet för år 1998 (se

1997/98:JuU1y).

I motion Ju923 (m) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (343

miljoner kronor), åklagarorganisationen (10 miljoner kronor), domstolsväsendet

(50 miljoner kronor), kriminalvården (200 miljoner kronor) och

Brottsoffermyndigheten (1,2 miljoner kronor). Sammanlagt rör det sig om en

ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på 604,2 miljoner kronor. I mer

allmänna ordalag föreslås motsvarande resursförstärkningar i partimotionen

Ju904 (m).

I motion Ju931 (fp) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (45

miljoner kronor), åklagarorganisationen (6 miljoner kronor),

Brottsoffermyndigheten (6 miljoner kronor) och rättshjälpskostnader (65

miljoner kronor). Vidare föreslås att kriminalvårdens anslag minskas med 50

miljoner kronor; kriminalvården skall i stället utnyttja ytterligare en del av

sitt anslagssparande. Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den

fastställda utgiftsramen på 72 miljoner kronor.

I motion Ju903 (kd) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (200

miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner kronor), domstolsväsendet

(75 miljoner kronor), kriminalvården (100 miljoner kronor) och

Brottsförebyggande rådet (5 miljoner kronor). Sammanlagt rör det sig om en

ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på 430 miljoner kronor.

I motion Ju913 (v) föreslås förstärkningar till polisorganisationen (54

miljoner kronor), kronofogdemyndigheterna (36 miljoner kronor),

Gentekniknämnden (3 miljoner kronor), Brottsoffermyndigheten (1 miljon kronor)

och Rättshjälpskostnader (96 miljoner kronor). Vidare föreslås en minskning av

anslaget till Säkerhetspolisen med 50 miljoner kronor. Beträffande

Gentekniknämnden framförs motsvarande yrkande även i motion Jo543 (v).

Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den fastställda utgiftsramen på

140 miljoner kronor.

I motion Ju925 (mp) föreslås förstärkningar av åklagarorganisationen (10

miljoner kronor) och Rättsmedicinalverket (7 miljoner kronor). Vidare föreslås

en omfördelning från Säkerhetspolisen till polisorganisationen. Till den frågan

återkommer utskottet nedan. Sammanlagt rör det sig om en ökning jämfört med den

fastställda utgiftsramen på 17 miljoner kronor.

Som nyss framgått har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för

rättsväsendet för år 1998; ett beslut som utskottet i sitt yttrande till

finansutskottet tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella motionsyrkanden

skulle innebära att utgiftsramen överskrids. Motionerna avstyrks i här aktuella

delar.

Fördelningen på anslag

I motion Ju925 (mp) föreslås vissa omdisponeringar inom den av regeringen

föreslagna, och numera av riksdagen beslutade, utgiftsramen för rättsväsendet.

I motion Ju925 begärs alltså att anslaget till Säkerhetspolisen sänks med 50

miljoner kronor medan anslaget till polisorganisationen höjs i motsvarande

utsträckning.

Utskottet är inte berett att tillstyrka en sådan nedskärning av

Säkerhetspolisen som föreslås i motionen. Motion Ju925 i aktuella delar

avstyrks.

Sammanfattning

Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning av utgiftsramen på

anslagen inom Rättsväsendet, se bilaga 3.

Sammanfattningsvis innebär vad utskottet nu anfört att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet för budgetåret 1998 och avstyrker motion Ju925 i här aktuell del.

Riktlinjer för kommande budgetarbete

Riksdagen har i det nyligen fattade beslutet om utgiftsramar för budgetåret

1998 också fattat beslut om preliminär fördelning av utgifterna på

utgiftsområden för åren 1999 och 2000. För utgiftsområde 4 innebär beslutet att

21 647 miljoner kronor respektive 22 304 miljoner kronor skall utgöra

riktlinjer för regeringens budgetarbete för åren 1999 och 2000.

I motion Ju925 (mp) begärs att de preliminära ramarna skall bestämmas till

ett 10 miljoner kronor högre belopp för respektive år att tillföras

åklagarorganisationen. Vidare begärs en omfördelning av 100 miljoner kronor

från Säkerhetspolisen till polisorganisationen.

Enligt utskottets mening saknas det anledning för utskottet att ta initiativ

till ändring av det nyligen fattade beslutet om riktlinjer vars innehåll

utskottet för övrigt tillstyrkte i sitt yttrande till finansutskottet

(1997/98:JuU1). Utskottet underströk i sitt yttrande osäkerheten i de

bedömningar som ligger till grund för den preliminära beräkningen av utgifterna

inom hela utgiftsområdet. Den osäkerheten gör sig i ännu högre grad gällande

när det handlar om beräkningen av enskilda anslag. Det finns alltså inte

anledning att nu pröva fördelningen på anslag såsom begärs i motionen, och den

avstyrks.

Polisväsendet

Inledning

Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Det övergripande

målet för polisverksamheten är att minska brottsligheten och öka människors

trygghet.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till

Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och

Polishögskolan. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska

laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen.

Vid halvårsskiftet 1997 fanns det 23 609 anställda inom polisen. Av dem var

16 775 poliser. Sedan halvårsskiftet 1995 har det totala antalet anställda inom

polisen minskat med 1 150. Under budgetåret 1995/96 medgavs 992 frivilliga

pensionsavgångar, varav 737 för poliser.

Inom polisväsendet har omfattande organisatoriska förändringar genomförts

under de senaste åren. Utvecklingen mot att varje län skall utgöra en

polismyndighet håller på att avslutas. I dag finns det 27 polismyndigheter och

fr.o.m. årsskiftet kommer antalet att vara nere i 23, att jämföra med 113

myndigheter i december 1993. Ca 30 procent av polisens verksamhet är i dag

närpolisverksamhet fördelad på 472 närpolisområden.

Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och brott med

rasistiska inslag är sedan tidigare prioriterade områden för polisen. Särskild

uppmärksamhet skall enligt vad regeringen nu anför också ägnas den grova och

gränsöverskridande brottsligheten, den s.k. mc-relaterade brottsligheten samt

våld mot kvinnor. Regeringen anser vidare att samhällets insatser mot

vardagsbrottsligheten skall öka. Närpolisen, som skall vara den drivande

kraften i detta arbete, skall förstärkas. Slutligen anför regeringen, såvitt

avser prioriteringar för det kommande året, att den brottsförebyggande

verksamheten skall växa och bli effektivare.

Mål och resultatredovisning

Som nämnts inledningsvis är målet för polisverksamheten att minska

brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Till polisens uppgifter hör

bl.a. att förebygga brott, övervaka den allmänna ordningen och säkerheten samt

bedriva spaning och utredning i fråga om brott. Polisen skall arbeta problem-

orienterat.

Såvitt gäller det ekonomiska utfallet anser utskottet att det finns anledning

att inledningsvis redogöra för de besparingar som ålagts polisen under de

senaste åren.

Den dåvarande borgerliga regeringen och Socialdemokraterna träffade i

september 1992 en överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i

syfte att stabilisera den svenska ekonomin. I enlighet med överenskommelsen

lämnade den borgerliga regeringen i propositionen Åtgärder för att stabilisera

den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) förslag på en rad olika områden. Bl.a.

föreslogs besparingar inom Justitiedepartementets område på sammanlagt 500

miljoner kronor. Besparingarna borde, enligt vad som anfördes i propositionen,

bl.a. göras genom rationaliseringar inom polisväsendet och genom ändrad

studiefinansiering för polisaspiranter. I ett enhälligt yttrande till

finansutskottet ansåg justitieutskottet att man borde godkänna vad som

förordats i propositionen (1992/93:JuU2y). Utskottet anförde bl.a. att

besparingar inom polisområdet i första hand borde göras genom administrativa

rationaliseringar och framhöll dessutom att indragningar i den operativa

polisverksamheten måste undvikas. Riksdagen beslutade också om en besparing med

500 miljoner kronor inom Justitiedepartementets område att genomföras

huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en

treårsperiod (bet. 1992/93:FiU1, rskr. 134).

Vid behandlingen av 1995/1996 års budgetproposition återstod 175 miljoner

kronor av sparbetinget. Den nuvarande socialdemokratiska regeringen föreslog

därtill en besparing för det budgetåret med 235 miljoner kronor. Här bör

påminnas om att budgetåret 1995/96 var 18 månader långt. Majoriteten i

utskottet godtog detta förslag och hade inte heller något att erinra mot ett av

regeringen uppställt sparmål för budgetåren 1997 och 1998 om 600 miljoner

kronor för rättsväsendet (bet. 1994/95:JuU14 s. 19). Vad avsåg anslaget till

den lokala polisorganisationen, dvs. de medel som skulle fördelas till länen,

reserverade sig fyra partier. Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

ville anvisa 297 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit, Centern 75

miljoner kronor och Miljöpartiet 35 miljoner kronor.

Av den ovannämnda besparingen om 235 miljoner kronor ålades

polisorganisationen att spara 215 miljoner kronor och Säkerhetspolisen

resterande 20 miljoner kronor. Härtill gjordes under budgetåret 1994/1995 ett

avdrag för produktivitetsförbättringar om 30 miljoner kronor samt genomfördes

en tidigare beslutad besparing om 45 miljoner kronor. Således har polisen under

en treårsperiod (1993/94-1995/96) ålagts besparingar på sammanlagt 790 miljoner

kronor (bet. 1996/97:JuU1 s. 18). Därefter har inga ytterligare besparingar

beslutats.

Polisen redovisade under budgetåren 1992/93-1994/95 ett sammanlagt

anslagssparande på drygt 860 miljoner kronor.

Under budgetåret 1995/96 uppnådde polisen sitt resultat med en förbrukning

som med 868 miljoner kronor översteg vad som anslagits för verksamheten. Den

höga utgiftsnivån beror enligt regeringen på att polisen inte har utnyttjat de

möjligheter att rationalisera verksamheten som funnits och fortfarande finns

och inte heller i tid har vidtagit de åtgärder som varit nödvändiga för att

anpassa sina kostnader till anslagsnivån (prop. 1997/98:1).

Företrädare för Rikspolisstyrelsen har vid en utfrågning inför utskottet

meddelat att överförbrukningen för år 1997 beräknas bli lägre än vad som

prognosticerats tidigare under året, eller drygt 400 miljoner kronor. Den ökade

medelstilldelningen tillsammans med att kreditbehovet bedöms bli lägre än för

innevarande år gör att man från Rikspolisstyrelsens sida utgår från att

polisväsendets ekonomi skall vara i balans vid utgången av år 1999 eller senast

år 2000.

Utskottet konstaterar att verksamheten inom polisen inom de närmaste åren

kommer att ha anpassats till medelstilldelningen. Det är enligt utskottet

emellertid inte tillfredsställande att de möjligheter till rationaliseringar av

verksamheten som finns inte utnyttjas fullt ut. Riksrevisionsverket (RRV)

definierade också i sin granskning av polisväsendet år 1996 ett antal hinder

för ett effektivt resursutnyttjande och redovisade hur hindren bör elimineras

(se RRV 1996:64 och bet. 1996/97:JuU1 s. 20).

Som utskottet framhöll vid behandlingen av förra årets budgetproposition ser

utskottet med allvar på de synpunkter som RRV framfört när det gäller

polisväsendets förmåga att få till stånd prioriteringar i verksamheten i

enlighet med statsmakternas intentioner.

Inom polisväsendet arbetar man nu med att genomföra förändringar för att

uppnå en bättre effektivitet. Utskottet utgår från att regeringen noga följer

detta arbete.

Såvitt gäller polisens verksamhetsresultat bör följande anföras:

Av budgetpropositionen framgår sammanfattningsvis att trots att polisväsendets

resurser mätt i antal producerade timmar minskade med 3,5 procent under år 1996

så ökade insatserna på de prioriterade områdena. Också antalet ärenden som

redovisades till åklagare inom de prioriterade områdena ökade under 1996. Den

totala utredningsbalansen ökade vilket bl.a. kan förklaras med ett ökat antal

ärenden och en minskad produktivitet. Balansläget vad gäller ekobrottsligheten

har dock förbättrats sedan arbetet med regeringens särskilda

balansavarbetningsuppdrag påbörjades.

Utskottet anser det vara otillfredsställande att produktiviteten vad avser

utredningsverksamheten inom polisväsendet sjunkit. I likhet med regeringen

anser utskottet att polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl

metodutveckling som andra åtgärder för att öka produktiviteten. Utskottet utgår

från att regeringen noga följer ett sådant arbete.

Utskottet vill här även betona vikten av en förbättrad kvalitet i

polisväsendets resultatredovisning. Som regeringen anför i propositionen kommer

den nya modellen för redovisning av resultat som införts inom polisväsendet att

fr.o.m. 1997 efter hand bidra till en förbättrad resultatredovisning.

Anslaget till Polisorganisationen

Från anslaget till Polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten vid

polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen),

Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett anslag till Polisorganisationen

på 10 956 709 000 kr.

Enligt regeringens förslag höjs anslaget med 157 miljoner kronor och tillförs

polisen engångsvis 273 miljoner kronor. Dessa medel skall enligt regeringen

användas för att modernisera och effektivisera polisverksamheten och inte till

någon allmän sanering av polisens ekonomi. Anslagshöjningen skall bl.a.

användas till anställning av de 400 polisaspiranter som lämnar Polishögskolan

under 1997 medan engångsbeloppet skall satsas mot t.ex. den mc-relaterade

brottsligheten och för IT-projekt. Polisens anslagsram höjs härutöver med 50

miljoner kronor till följd av att det nya pass som skall införas den 1 januari

1998 medför merkostnader för polisen. Vidare har från polisens anslag 109,5

miljoner kronor överförts till det nya anslaget B 2 Ekobrottsmyndigheten och

8,1 miljoner kronor avseende medel för forskningen vid Polishögskolan till

anslaget F 1 Brottsförebyggande rådet. I anslaget för 1998 ingår också den i

förra årets budgetproposition aviserade minskningen av anslaget med 55 miljoner

kronor. Slutligen har vissa justeringar gjorts av anslaget vilka motsvaras av

ändrade utgifter.

I ett antal motioner yrkas att anslaget till polisorganisationen skall ökas i

förhållande till regeringens förslag.

I motion Ju903 (kd) yrkas en ökning med 200 miljoner kronor att användas i

polisens arbete mot vardagsbrottsligheten, i motion Ju913 (v) med 54 miljoner

kronor för att möjliggöra en återanställning av civilanställda administratörer

och i motion Ju925 (mp) med 50 miljoner kronor till en förstärkning av

närpolisverksamheten. I sistnämnda motion begärs dessutom en ökning av anslaget

med 100 miljoner kronor för vardera åren 1999 och 2000. För att intensifiera

insatserna mot kriminella mc-gäng yrkas i motion Ju931 (fp) en ökning av

anslaget med 45 miljoner kronor.

I motion Ju923 (m) yrkas ett ökat anslag med 343 miljoner kronor för att

möjliggöra en utveckling av polisens organisation och arbetsmetoder och ett

effektivare polisarbete på både nationell och internationell nivå; dessa extra

medel behövs vidare för att täcka kostnaderna för Schengenmedlemskapet och

Europolsamarbetet. I motion Ju904 (m) framhålls att de problem som finns inom

polisväsendet måste avhjälpas genom ytterligare resursförstärkning.

Utskottet behandlar anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och

anslagen.

Anslaget till Säkerhetspolisen

Regeringen föreslår ett anslag till Säkerhetspolisen på 516 984 000 kr.

I såväl motion Ju913 (v) som motion Ju925 (mp) yrkas att anslaget till

Säkerhetspolisen skall minskas med 50 miljoner kronor. I sistnämnda motion

begärs dessutom en minskning av anslaget med 100 miljoner kronor för vardera

åren 1999 och 2000. Avsikten är att få till stånd en successiv nedläggning av

Säkerhetspolisen.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Prioritering av olika slag av brottslighet

I motion Ju203 (m) yrkas att polisen skall prioritera åtgärder som syftar till

att begränsa tillgången på vapen i samhället i stort för att förebygga

våldsbrott. I motion Ju911 (m) begärs ökade resurser till polisen för att

användas i kampen mot de kriminella mc-gängen och i motionerna Ju205, Ju207 och

Ju211 (samtliga m) för att rättstryggheten skall kunna upprätthållas. I motion

Ju933 (fp) krävs särskilda enheter för att bevaka och bekämpa brott mot

kvinnor; detta bör ske inom ramen för en nollvision och lokalt polisarbete. I

motion K331 (m, c, fp, kd) begärs förstärkta resurser för utredning av

rasistisk och nazistisk brottslighet och, slutligen, i motion So653 (kd)

resurser för att bekämpa våld och misshandel.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är en uppgift för polisen att

utifrån statsmakternas uttalanden om de prioriteringar som bör göras,

tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m., fatta beslut om insatser

mot olika slag av brottslighet. Utskottet anser i likhet med regeringen att

polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet, att särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och

gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med

rasistiska inslag samt våld mot kvinnor och att samhällets insatser mot

vardagsbrottsligheten skall öka. Utskottet utgår därför från att polisen

avsätter tillräckliga resurser för att bekämpa dessa typer av brottslighet.

Redan av denna anledning behöver inte motionerna Ju203, Ju911, Ju933, K331 och

So653 föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Inte heller behöver

motionerna Ju205, Ju207 eller Ju211 föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motioner.

I sammanhanget vill utskottet dock tillägga följande:

Våldsbrottsligheten minskade under 1996 med 1 procent jämfört med år 1995 och

statistiken för första halvåret 1997 tyder på att våldsbrotten, som framför

allt består av misshandel, fortsätter att minska. En viss ökning har dock skett

under det tredje kvartalet för år 1997. Regeringen anför i budgetpropositionen

att polisen har prioriterat kampen mot våldsbrottsligheten och avsatt mer

resurser för denna verksamhet än tidigare år. Satsningar har gjorts på såväl

det brottsförebyggande arbetet som utredningsverksamheten och som exempel nämns

att polisen ökat sina insatser vid tider och platser där risken för brott och

ordningsstörningar är som störst, t.ex. vid veckosluten och i stadskärnorna.

Emellertid har produktiviteten i utredningar av våldsbrottsärenden sjunkit. Som

anförts ovan anser utskottet att polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad

avser såväl metodutveckling som andra insatser för att vända den negativa

trenden.

Av budgetpropositionen framgår vidare att arbetet med att förebygga och

beivra våld mot kvinnor har utvecklats. Polisen driver flera projekt som rör

våld mot kvinnor i syfte att förebygga vidare brottslighet samt att förbättra

de polisiära förstahandsåtgärderna och därmed åstadkomma en snabbare lagföring

av gärningsmännen. En proposition med förslag till ytterligare åtgärder mot

våld mot kvinnor kommer att överlämnas till riksdagen under detta riksdagsår.

Vad gäller att förhindra användningen av vapen i samband med brott har 1995

års vapenutredning (dir. 1995:39) i uppdrag att göra en översyn av

vapenlagstiftningen i syfte att förebygga våldsbrott. Utvärderingen skall bl.a.

omfatta de skärpningar av lagstiftningen som genomfördes år 1992. I samband

därmed skall övervägas frågor om bl.a. förvaring av skjutvapen,

straffskärpningar, tillståndsgivning och återkallelse av tillstånd. Utredningen

kommer att presentera sitt förslag vid årsskiftet.

Av budgetpropositionen framgår såvitt avser de kriminella mc-gängen att

polisen kommer att tillföras ytterligare 30 miljoner kronor under år 1998 för

att kunna intensifiera sitt arbete med att slå mot organisationernas

grundstrukturer. Vidare övervägs i Justitiedepartementet nya regler om förbud

mot tillträde till lokaler samt utökade möjligheter till husrannsakan i vissa

fall. Kommittén för brottsförebyggande arbete har engagerats för att stödja

Helsingborgs kommun i dess arbete med att utforma en lokal handlingsplan mot

mc-brottsligheten. Slutligen skall här nämnas att regeringen inom kort kommer

att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att behandla frågor om

lagstiftningen med avseende på brottslighet som är knuten till vissa

organisationer, t.ex. vissa mc-klubbar. Utredningen skall bl.a. överväga om

aktivt deltagande i organisationer som sysslar med brottslig verksamhet bör

kriminaliseras.

Den nyss nämnda utredningen kommer även att omfatta rasistiska

organisationer. Utskottet vill för sin del kraftigt understryka det angelägna i

att all brottslighet med rasistiska förtecken uppmärksammas och beivras.

Respekten för alla människors lika värde måste upprätthållas.

Även narkotikabrottsligheten är ett prioriterat område för polisen. I motion

Ju925 (mp) anförs att i kampen mot denna typ av brottslighet är det viktigt att

våra gränskontroller behålls och förstärks.

I samband med Sveriges medlemskap i EU gjorde såväl regering som riksdag den

bedömningen att EG-fördraget ger möjligheter till fortsatta kontroller vid den

inre gränsen, dvs. gränsen mot andra medlemsstater i EU, men att dessa

kontroller borde utformas annorlunda än tidigare. Detta ledde till att

slumpmässiga kontroller, s.k. stickprovskontroller, vars enda grund är att en

vara förs över en gräns, inte längre får utföras. Vid behandlingen av denna

fråga i riksdagen underströk utskottet särskilt att stickprovskontrollerna för

länge sedan förlorat sin betydelse. Enligt vad utskottet erfarit har den

svenska tullen nämligen inte använt denna typ av kontroll på många år och

skälet till detta torde vara att stickprovskontroller inte är särskilt

effektiva (bet. 1995/96:JuU5y s. 5). Den metod som i stället används i dag är

s.k. selektiva kontroller för vissa varugrupper, däribland narkotika. Detta

innebär att kontrollobjektet tas ut med utgångspunkt i tullpersonalens allmänna

erfarenheter och kunskaper om smuggling.

Enligt budgetpropositionen har tullen gjort fler beslag under innevarande års

sju första månader än under hela 1995. Utskottet har inhämtat att mer än 90

procent av den narkotika som beslagtas kommer in till Sverige över den inre

gränsen, dvs. gränsen mot andra EU-länder. Den främsta orsaken härtill torde

vara Sveriges geografiska läge och kommunikationerna till Sverige.

Såvitt gäller polisen har denna prioriterat bekämpningen av

narkotikabrottsligheten genom att avsätta fler resurstimmar för verksamheten. I

budgetpropositionen redovisas emellertid bl.a. att antalet ärenden avseeende

grov narkotikabrottslighet varit något lägre 1996 än under 1995. Detta tyder

enligt Rikspolisstyrelsen på att resurserna för spaning och utredning av den

grova narkotikabrottsligheten har minskat.

I propositionen betonar regeringen starkt att all bekämpning av

narkotikabrottslighet såväl på gatuplanet som på regional och internationell

nivå måste ges hög prioritet samt att polisväsendet måste vidta särskilda

åtgärder för att förstärka bekämpningen av den grova narkotikabrottsligheten.

Utskottet delar till fullo regeringens uppfattning. Något uttalande från

riksdagens sida bör enligt utskottets mening inte göras med anledning av motion

Ju925, och den avstyrks.

Resursfördelningen inom polisen

Huvuddelen av medlen för den lokala polisorganisationen fördelas av

Rikspolisstyrelsen över länsramar, en för varje län. I flertalet län finns -

som inledningsvis framgått - bara en polismyndighet.

Utgångspunkten för medelstilldelningen till länen skall enligt

regleringsbrevet för polisväsendet avseende innevarande budgetår vara den

lägesbeskrivning beträffande åtgärder med avseende på ekonomi- och

verksamhetsplanering i länen som Rikspolisstyrelsen efter budgetdialog med

länspolismästarna redovisat i en skrivelse till Justitiedepartementet den 28

juni 1996. Av lägesbeskrivningen framgår bl.a. att den modell för

medelsfördelning mellan länen som tillämpats, den s.k. fördelningsmodellen,

skall låsas vid 1996 års nivå såvitt avser budgetåret 1997.

Fördelningsmodellen, som Rikspolisstyrelsen presenterade för regeringen i en

skrivelse den 16 december 1992 (RPS Rapport 1993:1) innebär i korthet att

länsramarna i huvudsak beräknas efter invånarantalet i länen men att hänsyn

också tas till storstädernas särskilda behov samt särskilda arbetsuppgifter i

länen såsom tunnelbanebevakning, fjällräddning och sjöpolisverksamhet.

I några motioner behandlas fördelningsmodellens utformning. I Ju202 och Ju208

(båda s) anförs att det brådskar med ett genomförande av en rättvis fördelning

av resurser, i motion Ju229 (s) begärs att metoden för medelstilldelning skall

reformeras och i motion Ju910 (c) att en särskild glesbygdsfaktor införs.

I ett antal motioner yrkas ökade resurser till ett visst särskilt angivet län

för, i vissa fall, särskilt angivna ändamål. I motionerna Ju204 (m) och Ju223

(kd) begärs ökade resurser till polisen i Dalarna för bl.a. förstärkning av

närpolisverksamheten där. I motion Ju212 (m) begärs ökade resurser till Örebro

län för att möjliggöra att polisen skall kunna vara tillgänglig i hela länet.

Ökade resurser begärs också till polisen i Gävleborgs län i motionen Ju218 (m)

och till Stockholms län i motionerna Ju226 (s) och A456 (fp).

Utskottet har vid tidigare budgetbehandlingar avstyrkt motionsyrkanden

liknande de nu aktuella, senast i betänkandet 1996/97:JuU1 (s. 23). Utskottet

utgick då från att Rikspolisstyrelsen vid fördelningen av medel mellan olika

län gör en avvägning av länens behov av polisiära insatser i enlighet med de

anvisningar som regeringen lämnat i sina planeringsdirektiv. Det fanns enligt

utskottet inte skäl för riksdagen att göra något uttalande i frågan.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna Ju202, Ju204,

Ju208, Ju212, Ju218, Ju223, Ju226, Ju229, Ju910 och A456.

Närpolisverksamheten

Närpolisverksamheten bygger på att polisen arbetar problemorienterat i mindre

lokala enheter för att öka tryggheten i närsamhället. Närpolisen har stor

betydelse för att förebygga och bekämpa bl.a. inbrott, misshandel, skadegörelse

och gatulangning av narkotika. Inom sitt område svarar närpolisen för i princip

all slags polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna

brott samt att komma till rätta med ordningsstörningar. Till grund för

närpolisens arbete skall ligga det problemorienterade arbetssättet som bl.a.

går ut på att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och

underlättar brott och ordningsstörningar. Grundtanken är att detta skall

genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och

näringsidkare.

Statsmakterna har under en följd av år uttalat att närpolisverksamheten skall

utgöra basen i polisens verksamhet. Senast vid förra årets budgetbehandling

förutsatte utskottet att utbyggnaden av närpolisverksamheten ges hög prioritet

på alla nivåer inom polisväsendet. Vidare betonade utskottet att

Rikspolisstyrelsen har till uppgift att övervaka och vara pådrivande i det

pågående reformarbetet (1996/97:JuU1 s. 25).

Enligt vad utskottet inhämtat vid en utfrågning med Rikspolisstyrelsen finns

i dag 472 närpolisområden. Av budgetpropositionen framgår att det enligt

polismyndigheternas redovisningar fanns ca 4 900 närpoliser den 30 juni 1997,

vilket motsvarar 30 procent av landets poliser. Detta innebär att

polismyndigheterna nu har uppnått eller närmat sig den antalsmässiga nivå på

närpolisverksamheten som man förutsatt i sin verksamhetsplanering.

Rikspolisstyrelsen anser att det problemorienterade arbetssättet har fått

visst genomslag inom närpolisverksamheten och lett till att de riktade

brottsförebyggande insatserna ökat.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att närpolisverksamheten är på god

väg att nå den nivå där den kan utgöra basen i polisverksamheten. Enligt

regeringen måste närpolisverksamheten emellertid i högre grad än som sker i dag

styras av kunskap om lokala förutsättningar såsom befolkningsunderlag,

brottslighet och områdets struktur i övrigt. Antalet brott och brottslighetens

struktur har stora lokala variationer. Det brottspreventiva arbetet måste

därför ta sin utgångspunkt i en mycket god kartläggning och analys av den

lokala problembilden. Detta ger de olika aktörerna en gemensam

problembeskrivning att basera samverkan och åtgärder på. Regeringen betonar här

att det är viktigt att förmå kommunerna att satsa på brottsförebyggande arbete

genom att t.ex. anta brottsförebyggande program eller inrätta lokala

brottsförebyggande råd.

I budgetpropositionen prioriterar regeringen för år 1998 en förstärkning och

en utveckling av närpolisorganisationen för att denna skall kunna genomföra

förstärkta insatser mot vardagsbrottsligheten. Enligt regeringen krävs för

detta kraftfulla åtgärder för att höja kompetensen, utveckla former och metoder

för lokalt samarbete samt ett förbättrat teknikstöd. De nya resurser som enligt

regeringens förslag till budget skall tillföras polisväsendet skall därför till

betydande del förstärka närpolisen i kampen mot vardagsbrottsligheten. Medlen

skall till en del användas till förstärkning av de personella resurserna i

närpolisorganisationen. Hösten 1997 börjar också Polishögskolan utbilda

civilanställda för att i större utsträckning än i dag delta i

brottsutredningsverksamheten och på så sätt avlasta polispersonalen. Också

åklagarväsendet har tilldelats särskilda medel för att bidra till att höja

närpolisernas förundersökningskompetens.

I motion Ju904 (m) anförs att närpolisen skall fungera brottsförebyggande,

vara synlig - vilket enligt motion Ju923 (m) förutsätter att polisen är

uniformerad - och även utföra en stor del av brottsutredningsarbetet. Enligt

motion Ju910 (c) begärs en ökad satsning på närpolisverksamheten som skall vara

den naturliga basen för all polisverksamhet. Slutligen begärs i motion Ju925

(mp) att närpolisorganisationen skall förändras, bl.a. på så sätt att närpolis-

områdena skall ges en självständig organisation med eget budgetansvar.

Utskottet ser med tillfredsställelse att närpolisorganisationen nu utgör en

väsentlig del av polisverksamheten i länen. Enligt utskottets mening gäller det

också att säkra dess kvalitativa innehåll. I likhet med regeringen anser

utskottet därför att utvecklandet av kompetensen och kvaliteten nu är viktig

så att en anpassning sker till de krav och behov som styr verksamheten.

Innehållet i närpolisverksamheten måste också i högre utsträckning än i dag

styras av lokala förutsättningar som befolkningsunderlag, brottslighet och

områdesstruktur i övrigt. För att så skall bli fallet krävs, som regeringen

framhållit, framför allt att problemanalys och samarbetsmetoder förbättras.

När det gäller närpolisens betydelse i det brottsförebyggande arbetet, att

polisen skall vara synlig och att närpolisen också skall utföra

brottsutredningsarbete, har utskottet inte någon annan uppfattning än

motionärerna. Utskottet, som sedan länge varit pådrivande i fråga om

närpolisverksamheten, anser att den skall utgöra basen i polisens verksamhet.

Inom några år kan man, om den positiva utvecklingen fortsätter, vänta sig att

så också är fallet. Det saknas enligt utskottets mening skäl för riksdagen att

vidta någon åtgärd med anledning av motionerna Ju904 och Ju910 i nu behandlade

delar, och de avstyrks.

Såvitt gäller frågan om ett absolut krav på uniform behandlade utskottet ett

liknande yrkande i betänkandet 1996/97:JuU10 (s. 17). Utskottet konstaterade då

att de regler som finns härom syftar till att poliser normalt skall använda

uniform i tjänsten och fann inte anledning för riksdagen att uttala sig i

frågan. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till

motion Ju923 i nu behandlad del.

När det gäller yrkandet i motion Ju910 om en prioritering av

närpolisverksamheten i resurshänseende har utskottet inte någon annan

uppfattning än motionärerna. Enligt budgetpropositionen skall

närpolisorganisationen också förstärkas och utvecklas. Något riksdagens

uttalande härom behövs enligt utskottets mening inte och motionen avstyrks.

Vad slutligen gäller en större självständighet för närpolisområdena vill

utskottet peka på att det ankommer på polismyndigheten att bestämma om

delegation av budgetansvar. Detta innebär alltså att närpolisområdena redan i

dag kan ges - och i vissa fall också har givits - ett mer självständigt sådant

ansvar. Härigenom får motion Ju925 i denna del enligt utskottets mening anses

tillgodosedd. Motionen avstyrks.

Vissa organisatoriska frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som rör bl.a. frågor om

metodutveckling och polisens organisation.

Förändrade arbetsmetoder

I motionerna Ju205 (m) och Ju931 (fp) anförs att polisen bör ägna New York-

polisens arbetsmetoder stor uppmärksamhet. Motionärerna i motion Ju227 (s)

anser att den svenska polisen inte bör anamma New York-polisens sätt att

arbeta. I motion Ju212 (m) yrkas att åtgärder skall vidtas för att utveckla

polisens organisation och förmåga t.ex. genom att utveckla ledarskapsfrågorna.

På senare tid har en av New York-polisen använd arbetsmetod - den s.k.

nolltoleransen - uppmärksammats i Sverige. Nolltolerans innebär i korthet att

polisen med kraft bekämpar alla brott - hur bagatellartade de än är - liksom

allt som kan betraktas som ordningsproblem. Grundtanken är att det finns ett

samband mellan oordning och brottslighet samt att mindre brott föder grövre

brott.

Vidare betonas resultatuppföljningen starkt inom New York-polisen. Chefen för

New York-polisen har två gånger i veckan genomgång med polischeferna och vid

dessa möten granskas brottsutvecklingen i de olika polisområdena med hjälp av

färsk brottsstatistik från det s.k. Compstat-brottsdatasystemet.

Utskottet har nyligen besökt New York för att studera polisens arbetsmetoder

där. En första reflektion är att förhållandena i New York och de vi har i

Sverige givetvis skiljer sig markant. Detta gäller såväl beträffande

brottslighetens omfattning som beträffande polisens arbetsförhållanden och

myndighetskultur. Detta hindrar emellertid inte att det finns inslag i New

York- polisens arbetsmetoder som är intressanta att studera. Detta görs också,

såväl av polisen som bland forskare.

Enligt utskottets mening är det närmast självklart att erfarenheterna från

New York inte går att direkt överföra till Sverige. Där finns emellertid en del

intressanta tankegångar som säkerligen kommer att påverka polisarbetet också

här. Frågan lämpar sig knappast för generella uttalanden i den ena eller andra

riktningen. Motionerna Ju205, Ju227 och Ju931 bör avstyrkas.

Såvitt gäller frågan om en utveckling av ledarskapsfrågorna inom polisen

kommer regeringen enligt propositionen att nu under hösten fatta beslut om

regler för rekrytering av chefer. Utskottet utgår från att de egenskaper som

där kommer att förutsättas för att komma i fråga som polischef anpassas till de

krav som kan komma att ställas på polischeferna i framtiden. Vidare pågår det

ständigt diskussioner om ledarskapsfrågorna. I regleringsbrevet för innevarande

budgetår för polisväsendet har Rikspolisstyrelsen också fått till uppgift att

stödja, utveckla och utbilda cheferna inom polisen i deras roll som

arbetsgivare. Någon åtgärd från riksdagen behövs inte och utskottet avstyrker

motion Ju212 i nu behandlad del.

Verksamhetsanpassning av arbetstiderna

I motion Ju216 (s) krävs en anpassning av arbetstiderna till de tider då

polisen bäst behövs.

Att arbetstiderna är verksamhetsanpassade är av avgörande betydelse för att

åstadkomma en effektivare polisverksamhet. Polisen skall också enligt

budgetpropositionen se till att det finns tillräckligt med personal i tjänst på

de tider och på de platser där den bäst behövs. I regleringsbrevet för

innevarande budgetår har som ett verksamhetsmål för Rikspolisstyrelsen

uppställts att verka för att arbetstiderna anpassas efter verksamhetens krav.

Rikspolisstyrelsen har att återrapportera till regeringen i vilken utsträckning

detta har uppnåtts. Någon åtgärd med anledning av motion Ju216 behövs inte.

Utskottet avstyrker motionen.

Polisutredningar

I motion Ju931 (fp) anförs att verkningsfulla åtgärder bör vidtas för att se

till att polisens utredningsverksamhet inte åsidosätts.

Enligt vad som redovisas i budgetpropositionen har utredningsverksamheten

fortsatt att uppvisa minskad produktivitet. Någon närmare analys till den

sjunkande produktiviteten har inte lämnats i polisväsendets årsredovisning.

I propositionen anför regeringen att de ytterligare resurser som tillförs

polisen under budgetperioden till stor del skall användas för IT-satsningar och

för att höja kompetensen hos personalen. Detta skall skapa förutsättningar för

en effektivare utredningsverksamhet.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har gemensamt startat ett antal projekt

som syftar till att utveckla och effektivisera den samlade

brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla

samverkansformerna mellan polis och åklagare.

Såvitt gäller den kvalificerade brottsutredningsverksamheten har denna gått

mot en ökad specialisering. De flesta län har samlat sina resurser till en enda

länskriminalavdelning. Rikspolisstyrelsen bedömer att utredningarna av

komplicerade brott kommer att effektiviseras de närmaste åren.

Som nämnts tidigare anser utskottet det givetvis vara otillfredsställande att

produktiviteten i utredningsverksamheten sjunkit. Enligt vad som framgått ovan

har emellertid åtgärder vidtagits för att förbättra situationen. Utskottet

utgår från att resultatet härav noga följs. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet bifall till motion Ju931 i denna del.

Återanställning av civil personal

I motion Ju903 (kd) yrkas att det skall återanställas civil personal i

polisorganisationen.

I sitt budgetunderlag till regeringen har Rikspolisstyrelsen anfört bl.a. att

polismyndigheterna under år 1997 sagt upp eller anmält att man avser säga upp

804 civilanställda. De nu genomförda och planerade uppsägningarna av civil

personal försvagar enligt Rikspolisstyrelsen verksamheten och äventyrar på kort

sikt utvecklingsmålen för polisverksamheten. I nuläget kan antalet

civilanställda inte minskas ytterligare utan oacceptabla konsekvenser.

Vid en utfrågning inför utskottet har Rikspolisstyrelsen anfört att man snart

börjar vara i balans vad gäller personalnumerären. Vidare har företrädare för

styrelsen uppgivit att man vid de nedskärningar som krävts av flera skäl valt

att säga upp civilanställda i stället för poliser.

Enligt utskottets mening har minskningen av antalet civilanställda varit ett

ofrånkomligt resultat av arbetet med att anpassa verksamheten till

medelstillgången. Utskottet vill också erinra om att utskottet i inledningen av

besparingsarbetet uttalade att besparingar i första hand skulle göras på

administrationen och inte på den operativa polisverksamheten. Det är nu en

viktig uppgift i bedömningen av det framtida personalbehovet att finna en väl

avvägd sammansättning av personal inom polisen, bestående av såväl poliser som

administrativ personal och experter av olika slag. Detta har också regeringen

understrukit i regleringsbrevet till polisväsendet. Vidare har vissa åtgärder

vidtagits för att möta de konsekvenser som uppstått. Som exempel kan nämnas ett

ökat IT-stöd och kompetenshöjande åtgärder för den civila personalen. Mot

bakgrund av det sagda anser inte utskottet att det finns anledning för

riksdagen att göra något tillkännagivande i frågan. Bifall till motion Ju903 i

nu behandlad del avstyrks.

Utredningar angående polisorganisationen

I några motioner har begärts utredning av olika frågor rörande

polisorganisationen.

I motion Ju214 (fp) begärs en utredning om polisens arbetsuppgifter.

Utskottet behandlade i våras ett yrkande motsvarande det nu aktuella och

redogjorde där för pågående åtgärder (se bet. 1996/97:JuU10 s. 13 f).

Polisverksamheten - och inte minst närpolisverksamheten - inrymmer både

förebyggande och repressivt arbete. Närpolisen måste samverka med kommuner,

näringsliv, föreningar och enskilda. Det är dock enligt utskottets mening, och

som regeringen också understryker i propositionen, viktigt att polisen inte tar

på sig andra myndigheters arbetsuppgifter utan koncentrerar sig på de uppgifter

som de är utbildade för att utföra.

Av budgetpropositionen framgår att regeringen avser att uppdra åt

Rikspolisstyrelsen att utreda frågan om en utvidgad möjlighet att ta icke

polisutbildade personer i anspråk, bl.a. för att utföra vissa uppgifter som

normalt utförs av polisen. Uppdraget kommer även att innefatta frågan om vilka

andra åtgärder som kan vidtas för att komplettera det arbete som polisen utför

för att övervaka allmän ordning och säkerhet och för att förebygga brott.

Utskottet utgår från att såväl privata som offentliga alternativ kommer att

övervägas.

Genom uppdraget till Rikspolisstyrelsen får motionen enligt utskottets mening

anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju214.

I motion Ju910 (c) anser motionärerna att den omorganisation som genomförts

inom polisen inte inneburit några effektivitetsvinster. Därför begärs en

parlamentarisk utredning med uppdrag att skapa ett effektivt polisväsende.

För att åstadkomma en bättre och effektivare polisverksamhet måste arbetet

med att reformera och rationalisera polisens verksamhet enligt utskottet

bedrivas långsiktigt.

Polisväsendet har nu genomgått en omfattande omorganisation som börjar nå

sitt slut. Regeringen har också nyligen beslutat om direktiv till en

parlamentarisk kommitté med uppgift att utreda och lämna förslag om ändringar i

polisväsendets styrsystem i syfte att skapa en enkel, entydig och därmed

effektivare och mer ändamålsenlig beslutsstruktur (dir. 1997:121). Härtill

kommer att Rikspolisstyrelsen i juli beslutade om direktiv för en utredning om

en regional struktur för Polisen i vilken frågan om det länsöverskridande

samarbetet skall analyseras (POB-124-2910/97). Enligt utskottets mening får

motion Ju910 härigenom anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker bifall till

motionen.

I motion Ju923 (m) begärs en särskild utredning för att studera hur

polisutbildningen kan utvecklas och reformeras. Motionärerna redogör bl.a. för

vilka utgångspunkter som enligt deras mening bör vara vägledande för

utformningen av en ny polisutbildning samt att frågor om geografisk placering,

huvudmannaskap m.m. bör ses över. I samma motion begärs också att regeringen

skall få i uppdrag att kartlägga polisförsörjningen på sikt, förslagsvis för

kommande tioårsperiod.

I juli 1995 fick en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i uppdrag att se

över rekryteringen och utbildningen av poliser. I mars 1996 presenterades

promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11). Regeringen

uppdrog därefter åt Rikspolisstyrelsen att detaljplanera en ny grundutbildning

för poliser. Uppdraget redovisades i maj 1998. Därefter har Rikspolisstyrelsen

fått i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att

påbörja grundutbildning av poliser vid polishögskolan så snart som möjligt

efter den 1 januari 1998.

Frågan om polisutbildningens utformning har nyligen varit föremål för en

genomgripande översyn. Utskottet utgår från att utbildningen kommer att få det

innehåll som krävs för att förse alla verksamhetsgrenar inom polisen med

kompetent polispersonal. Med detta uttalande avstyrker utskottet bifall till

motion Ju923 i nu behandlad del.

Vad gäller frågan om polisförsörjningen har antagningen till en ny

grundutbildning inletts under 1997 och utbildningen startar i januari 1998.

Under år 1998 kommer 200 aspiranter att påbörja den nya polisutbildningen.

Regeringen anför i propositionen att antalet aspiranter måste öka de följande

åren.

Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår skall Rikspolisstyrelsen

bevaka att tillgång finns till det antal poliser som behövs för verksamheten

och vidare skall styrelsen vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att

säkerställa behovet. Utskottet utgår från att regeringen noga följer detta

arbete. Något särskilt uppdrag anser utskottet emellertid inte vara nödvändigt.

Utskottet anser att motion Ju923 i denna del bör avstyrkas.

Åklagarväsendet

Inledning

Målet för åklagarverksamheten är att se till att den som har begått brott

lagförs. Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära

samarbete med polisen.

Åklagaren har en central roll inom rättsväsendet när det gäller att bekämpa

brottslighet. Till åklagarens uppgifter hör att leda förundersökningar, fatta

beslut i åtalsfrågor och föra talan om ansvar för brott vid domstol. Inom ramen

för förundersökningsledningen beslutar åklagaren om personella och reella

tvångsmedel av integritetskränkande natur såsom anhållande, kroppsbesiktning,

reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan också begränsa eller lägga ned en

förundersökning. Andra viktiga uppgifter som ankommer på åklagaren är att under

vissa förutsättningar utfärda strafföreläggande och besluta om

åtalsunderlåtelse.

Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och brott med

rasistiska inslag är sedan tidigare prioriterade. Särskild uppmärksamhet skall

enligt vad regeringen nu anför också ägnas grov och gränsöverskridande

brottslighet, s.k. mc-relaterad brottslighet samt våld mot kvinnor. Regeringen

anser vidare att en ökad satsning skall ske på utbildning av och samverkan med

närpolisen.

En ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet, Ekobrotts-

myndigheten, kommer att inrättas.

Åklagarorganisationen

Anslaget till Åklagarorganisationen

Regeringen föreslår ett anslag till Åklagarorganisationen på 634 605 000 kr.

Anslaget har tillförts 25 miljoner kronor för att möjliggöra för

åklagarväsendet att öka samverkan med och utbildning av närpolisen. Samtidigt

skall den i förra budgetpropositionen aviserade besparingen om 25 miljoner

kronor, som baserades på det rationaliseringsutrymme som omorganisationen

skulle föranleda, genomföras.

Enligt regeringens bedömning bör anslaget engångsvis för år 1998 tillföras 33

miljoner kronor. Den ansträngda ekonomin skulle annars riskera det fortsatta

reformarbetet. Resurstillskottet skall också skapa förutsättningar för att

reformarbetet skall kunna fortsätta med oförminskad kraft. Enligt Riksåklagaren

möjliggör resurstillskottet i första hand anställningar av ett trettiotal

åklagaraspiranter under år 1998. Resurstillskottet gör det enligt regeringen

också möjligt att öka utbildningsinsatserna.

Vidare minskas anslaget med 55,6 miljoner kronor som förs över till anslaget

B 2 Ekobrottsmyndigheten. Enligt regeringen motsvarar beloppet de befintliga

resurserna för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Slutligen har anslaget räknats upp med knappt 20 miljoner kronor som

kompensation för beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. samt med

knappt 12 miljoner kronor med anledning av att lönekostnadspålägget ersätts med

försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. år 1998.

I motion Ju923 (m) begärs en ökning av anslaget med 10 miljoner kronor.

Anslagsökningen bör användas till bl.a. ny- eller återanställning av

administrativ personal, alternativt fler åklagare, samt för att ge åklagare

möjlighet att anlita särskild expertis och sakkunskap i komplicerade

brottsutredningar. Till det sistnämnda ändamålet, vilket även behandlas i

motion Ju904 (m), föreslås att 5 miljoner kronor skall avsättas särskilt.

I motion Ju931 (fp) yrkas att anslaget ökas med 6 miljoner kronor för att

ytterligare 18 åklagaraspiranter skall kunna antas och i motion Ju925 (mp) med

10 miljoner kronor för att möjliggöra återanställning av kanslipersonal. I

sistnämnda motion begärs motsvarande ökning också för åren 1999-2000. För att

ge åklagarna resurser att snabbt kunna agera mot vardagsbrottsligheten yrkas i

motion Ju903 (kd) att anslaget ökas med 50 miljoner kronor.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Mål och resultatredovisning

Som nämnts inledningsvis är målet för åklagarväsendet att se till att den som

begår brott lagförs och att detta sker på ett rättssäkert sätt.

Som framgår av budgetpropositionen har utvecklingen gått mot en minskande

andel lagföringar. Denna utveckling har, enligt vad utskottet inhämtat vid en

utfrågning med Riksåklagaren, fortsatt under de tre första kvartalen under år

1997. Utskottet delar regeringens uppfattning om att Riksåklagaren bör

analysera och identifiera vilka faktorer som ligger till grund för den

sjunkande andelen lagföringsbeslut. Utskottet vill dock också anmärka att

Riksåklagaren för utskottet även redovisat viss statistik som pekar på att

arbetssituationen nu förbättras genom att balanserna minskat och produktionen

ökat. I materialet finns dock också uppgifter som pekar på en högre belastning

på åklagarmyndigheterna, bl.a. har antalet inkomna ärenden från polisen ökat

efter sommaren.

Avslutningsvis skall här nämnas att regeringen den 20 november i år beslutat

att Riksrevisionsverket skall granska åklagarväsendets resursanvändning (dnr

Ju97/3956). Detta innebär att Riksrevisionsverket bl.a. skall granska rutinerna

för budgetering, prognoser och uppföljning inom åklagarväsendet. Uppdraget

skall redovisas senast den 13 februari 1998.

Lokalisering av åklagare, m.m.

I motionerna Ju910 och Ju912 (båda c) anförs att den så viktiga närheten mellan

åklagare och polis brutits i och med omorganisationen inom åklagarväsendet.

Såväl polisens som åklagarnas verksamhet bör enligt motionärerna finnas kvar på

samma platser som före omorganisationen. Vidare yrkas att samverkansformerna

mellan åklagare och polis skall utvecklas.

I budgetpropositionen påpekar regeringen att även om antalet

åklagarmyndigheter minskat kraftigt genom omorganisationen bedrivs

åklagarverksamhet alltjämt på samtliga orter som tidigare hade en

åklagarmyndighet. Omfattningen av verksamheten varierar beroende på behovet.

Verksamheten bedrivs antingen av fast stationerade åklagare eller genom att

åklagare kontinuerligt besöker orten i samband med förhandlingar i tingsrätten

eller för kontakter med polisen.

Samarbetet med polisen ökade enligt regeringen under budgetåret 1995/96. Så

hölls bl.a. en landsomfattande seminarieserie för 230 åklagare och poliser om

arbetsmetodik för utredning av våldsbrottslighet. Vidare tillsattes en för

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gemensam styrgrupp med uppgift att

samordna och styra projekt som syftar till att utveckla och effektivisera den

samlade brottsutredningsverksamheten samt till att förbättra och utveckla

samverkansformer mellan polis och åklagare. Inom ramen för styrgruppens

verksamhetsområde har flera projekt genomförts, t.ex. införandet av

åklagarmentorer, dvs. en åklagare vid varje kammare har utsetts att vara mentor

för övriga åklagare och närpolis. Mentorernas uppgift är att svara för

samordning av frågor rörande den brottsutredande verksamheten vid närpolisen.

De skall även inom kammaren vara ansvariga för att samarbetet mellan övriga

åklagare och närpolisen utvecklas och effektiviseras (prop. 1997/98:1 utg.omr.

4 avsnitt 4.4.3).

Inte minst mot bakgrund av omorganisationen inom såväl åklagar- som

polisväsendet anser utskottet det vara mycket viktigt att frågan om samarbetet

mellan myndigheterna lyfts fram. Dessa frågor har också uppmärksammats och det

pågår arbete för att utveckla och effektivisera samarbetet. Vidare anslås 25

miljoner kronor i årets budget till åklagarorganisationen för att göra det

möjligt att öka samverkan med och utbildning av närpolisen. Genom det sagda får

här aktuella yrkanden i motionerna Ju910 och Ju912 anses tillgodosedda.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna.

Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn

I motionerna Ju927 (s) och So678 (v) anförs att handläggningen av utredningar

om sexuella övergrepp mot barn måste förbättras och som exempel nämns framför

allt kortare handläggningstider.

Frågan om förtursfrågor m.m. vid handläggning av ärenden inom rättsväsendet

har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen. Senast

behandlades frågan i utskottets betänkande 1996/97:JuU11 Våldsbrott och

brottsoffer (s. 10 f och 18). Som där framgår saknas regler om förtur i

förundersökningskungörelsen. Däremot finns sådana regler i rättegångsbalken

bl.a. för det fall den misstänkte är häktad. Reglerna innebär bl.a. att rätten

skall pröva häktningsfrågan inom fyra dygn efter gripandet och att rätten vid

bifall till häktning skall fastställa den tid inom vilken åtal skall väckas.

När åtal väckts skall huvudförhandling hållas inom en vecka. - I mål om

sexuella övergrepp mot barn torde den misstänkte som regel vara häktad.

Reglerna har dock tillkommit som skydd mot onödiga, eller onödigt långa,

frihetsberövanden innan målet prövas.

I ovannämnda betänkande hänvisade utskottet till riksdagens skrivelse

1993/94:251 om barn och ungdom. I denna begärde riksdagen på hemställan av

socialutskottet att regeringen skulle överväga vissa frågor om metodutveckling,

forskning och utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för

sexuella övergrepp och att regeringen skulle återkomma till riksdagen med

förslag på insatser. Regeringen har i skrivelse 1996/97:93 redogjort för

överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse. Regeringen

anför där att de åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda

organisationer givit värdefull kunskap inom detta område. Det är enligt

regeringens mening viktigt att de pågående åtgärderna utvärderas ordentligt och

att den nyvunna kunskapen sprids. Enligt skrivelsen kommer regeringen att noga

följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det behövs

ytterligare åtgärder för utsatta barn.

Justitieutskottet betonade i sitt ovannämnda betänkande att det givetvis är

av största vikt att formerna för handläggningen av mål om sexuella övergrepp

mot barn uppmärksammas. Utskottet fann emellertid inte anledning för riksdagen

att göra något uttalande i frågan och avstyrkte en motion med motsvarande

innehåll som i de nu aktuella.

Vid den därpå följande behandlingen av regeringens nyss nämnda skrivelse

instämde socialutskottet i justitieutskottets uttalande ovan (se bet.

1996/97:SoU16). Vidare betonade socialutskottet vikten av att utredningen

bedrivs skyndsamt, att korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis

och åklagare samt att ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter

förbättrar förutsättningarna för en bra handläggning och ett effektivt stöd

till det berörda barnet.

Även den interdepartementala arbetsgrupp som haft till uppgift att utarbeta

en nationell plan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn har

i sitt förslag till regeringen betonat att en fungerande samverkan mellan

berörda myndigheter är en grundläggande förutsättning i arbetet med sexuella

övergrepp mot barn. Det är enligt arbetsgruppen av största betydelse att

handläggningstiderna hos berörda instanser förkortas (Ds 1997:54 s. 51).

Det råder enligt utskottets mening inte något tvivel om det angelägna i att

uppmärksamma formerna för myndigheternas handläggning av sexuella övergrepp mot

barn, och det finns all anledning att genom samverkan mellan de berörda

myndigheterna snabba upp processen. Utskottet måste dock också peka på att

intresset av snabbhet inte helt får ta överhanden. Här finns också ett mycket

stort intresse av noggranna och välgjorda brottsutredningar, inte minst för att

barnet skall slippa onödiga rättegångar.

I likhet med tidigare finner utskottet inte anledning att föreslå något

tillkännagivande i frågan. Bifall till motionerna Ju927 och So678 i behandlad

del avstyrks.

Ekobrottsmyndigheten

Anslaget till Ekobrottsmyndigheten

Regeringen föreslår att ett särskilt anslag skall inrättas för

Ekobrottsmyndigheten på 180 100 000 kr för år 1998.

Anslaget till Ekobrottsmyndigheten kommer till större delen att bestå av en

överföring från anslagen A 1 Polisorganisationen och B 1 Åklagarorganisationen

motsvarande polis- och åklagarväsendenas resurser för ekobrottsbekämpning

(109,5 resp. 55,6 miljoner kronor). Vidare kommer anslaget att tillföras en del

av den höjning av utgiftsområdet med 200 miljoner kronor som föreslogs i 1997

års ekonomiska vårproposition eller närmare bestämt 15 miljoner kronor.

Slutligen kommer högst 30 miljoner kronor av andra huvudtitelns anslag A 20

Kontrollfunktionen i staten att disponeras av Ekobrottsmyndigheten åren 1998

och 1999.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Ekobrottsmyndighetens organisation

Enligt en den 20 november i år av regeringen beslutad förordning (1997:898) med

instruktion för Ekobrottsmyndigheten skall denna myndighet inrättas den 1

januari 1998 som en åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet.

Vidare skall Ekobrottsmyndigheten inneha särskilda uppgifter för att samordna

och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet (nationella

stabsfunktioner). I samband med inrättandet av myndigheten skall

Statsåklagarmyndigheten för speciella mål upphöra och upphävs förordningen

(1995:1015) om Riksenheten mot ekonomisk brottslighet.

Målet för Ekobrottsmyndigheten skall enligt vad regeringen anför i

budgetpropositionen vara att inom den ekonomiska brottslighetens område se till

att den som begår brott lagförs.

Av den nyligen beslutade instruktionen framgår att Ekobrottsmyndigheten skall

ta över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten mot ekobrott i de tre

storstadslänen. För övriga län skall Ekobrottsmyndigheten, under Riksåklagaren,

samordna åklagarväsendets verksamhet rörande ekobrottslighet och även kunna ta

över särskilt kvalificerade mål.

Verksamheten skall bygga på en nära samverkan mellan åklagare, poliser och

olika slag av specialister. Dessa kommer att vara samlokaliserade och

förundersökningarna kommer att bedrivas i åklagarledda grupper. Poliserna

kommer dock att vara anställda inom polisväsendet (se förordning (1997:900) om

ändring i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen(.

För att underlätta samverkan mellan berörda myndigheter inrättas från den 1

januari 1998 ett centralt organ, Ekorådet. Det skall också finnas regionala

samverkansorgan (se förordning (1997:899) om myndighetssamverkan mot ekonomisk

brottslighet som träder i kraft den 1 januari 1998 då förordningen (1995:736)

om regional myndighetssamverkan för bekämpning av ekonomisk brottslighet upphör

att gälla(.

I sammanhanget bör också nämnas att bland de åtgärder regeringen tagit upp i

sin till riksdagen nyligen överlämnade lägesrapport i fråga om den ekonomiska

brottsligheten (skr. 1997/98:38) hör införandet av Ekobrottsmyndigheten.

Utskottet kommer att behandla regeringens skrivelse i början av nästa år.

I motion Ju302 (m) anförs att den omständigheten att Ekobrottsmyndigheten

skall ta över ansvaret för den operativa åklagarverksamheten i de tre

storstadslänen bara kan tolkas så att Ekobrottsmyndigheten tar över en del av

ansvaret från Riksåklagaren. Denna tolkning får enligt motionärerna ytterligare

näring av att Ekobrottsmyndigheten lagts på ett eget anslag. I motionen yrkas

att Ekobrottsmyndigheten inrättas som en åklagarmyndighet inom åklagarväsendet

direkt underställd Riksåklagaren som då får det fulla ansvaret för den samlade

åklagarverksamheten, inte bara judiciellt utan också administrativt. Liknande

synpunkter framförs i motionerna Ju303 och Ju931 (båda fp) i vilka det även

yrkas att anslagen B 1 och B 2 skall slås ihop.

Frågan om Ekobrottsmyndighetens ställning har behandlats vid olika tillfällen

sedan Ekobrottsberedningen lade fram sitt förslag till organisation i rapporten

Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). Den centrala frågan har varit

Ekobrottsmyndighetens ställning i förhållande till polis- och åklagarväsendena

samt i förhållande till regeringen.

Justitieutskottet avstyrkte i sitt betänkande 1996/97:JuU6 med anledning av

regeringens skrivelse om ekonomisk brottslighet en motion med yrkande om att

den nya myndigheten skulle vara direkt underställd regeringen, fristående från

polis- och åklagarväsendena. Utskottet ansåg att Ekobrottsmyndigheten i stället

borde inordnas som en självständig myndighet inom åklagarväsendet (a.a. bet. s.

7 f).

Genom direktiven Bildandet av Ekobrottsmyndigheten (dir. 1997:107) som

beslutades av regeringen den 2 oktober 1997 har en särskild utredare

tillkallats med uppgift att förbereda och bilda den nya myndigheten. Den

särskilde utredaren skall besluta om Ekobrottsmyndighetens närmare organisation

och arbetsformer i enlighet med de riktlinjer som anges i en

Justitiedepartementets promemoria som bilagts direktiven. Vad gäller

myndighetens organisation sägs i promemorian bl.a. att Riksåklagaren skall ha

judiciell tillsyn över åklagarna, t.ex. genom överprövningar. Riksåklagaren är

också högste åklagare och behörig att föra talan i Högsta domstolen.

Rikspolisstyrelsen ges enligt promemorian befogenheter att leda polisverksamhet

inom Ekobrottsmyndighetens område och att meddela föreskrifter för sådan polis-

verksamhet. Ekobrottsmyndigheten skall enligt bilagan till direktiven ha

konstruktionen dels som en åklagarmyndighet, dels som en central

förvaltningsmyndighet under regeringen. Detta framgår också av den ovannämnda

instruktionen för Ekobrottsmyndigheten.

Utskottet anser det vara viktigt att betona att den omständigheten att

Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt delvis skall ligga direkt under regeringen

inte får påverka Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens ledning av den

operativa verksamheten. Enligt vad som framgått av de ovannämnda direktiven och

instruktionen för Ekobrottsmyndigheten är detta inte heller avsikten.

Utskottet har inte något att invända mot att Ekobrottsmyndigheten läggs på

ett eget anslag. På detta sätt anslås särskilda medel för bekämpningen av den

ekonomiska brottsligheten och det skapas möjlighet att undersöka om

ekobrottsbekämpningen kräver ytterligare resurser, något som i dag inte är

möjligt att urskilja. I sammanhanget vill utskottet erinra om att tidigare

försök att inom ramen för den befintliga verksamheten förstärka resurserna till

ekobrottsbekämpning misslyckats. Extra resurser har tillförts och, enkelt

uttryckt, efter en tid använts för andra ändamål. Detta kommer inte att

upprepas med den myndighets- och anslagskonstruktion som utskottet förordar.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju302, Ju303 och Ju931 i nu

berörda delar.

Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten skall enligt budgetpropositionen inrättas den 1 januari

1998.

I motion Ju302 (m) anförs att det återstår att lösa ett antal väsentliga

konstitutionella, juridiska, administrativa och praktiska problem innan

Ekobrottsmyndigheten kan och bör inrättas. Dessa problem kommer inte att kunna

lösas före årets utgång. Det föreslås därför att inrättandet av myndigheten

skjuts upp till den 1 januari 1999.

Den särskilde utredare som tillsatts för bildandet av Ekobrottsmyndigheten

(dir. 1997:107) skall vidta de administrativa och verksamhetsanknutna åtgärder

och fatta de beslut som krävs för att myndigheten skall kunna fungera fr.o.m.

den 1 januari 1998. Detta datum träder också förordningen med instruktion för

Ekobrottsmyndigheten i kraft.

Även om samtliga administrativa frågor inte är lösta vid årets utgång är det

enligt utskottets mening av största vikt att arbetet i den nya myndigheten tar

form och kommer i gång även om detta sannolikt kommer att få ske successivt.

Inrättandet bör enligt utskottets mening därför inte skjutas upp. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju302 i nu behandlad del.

Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet

För att underlätta en nära samverkan mellan de myndigheter som arbetar mot

ekonomisk brottslighet anförs i motion Ju302 (m) att en skyndsam översyn bör

göras i syfte att kartlägga eventuell lagstiftning som hindrar eller försvårar

samarbetet mellan myndigheterna. Ett sådant område kan enligt motionärerna vara

gällande sekretesslagstiftning.

I april i år beslutade regeringen om direktiven Ökade möjligheter till

informationsutbyte och frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet m.m. (dir. 1997:61). En särskild utredare har tillkallats för att

enligt direktiven utreda frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet m.m. Ett mål för utredningen skall vara att föreslå åtgärder i

syfte att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet genom att göra

det möjligt för berörda myndigheter och andra organ att i ökad utsträckning

lämna information om sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller

utreda ekonomisk brottslighet. Inom utredningsuppdraget faller bl.a. regler om

informationsutbyte mellan myndigheter vid planering av gemensamma

kontrollaktioner mot ekonomisk brottslighet. Uppdraget skall vara slutfört före

utgången av oktober månad 1998.

Genom det pågående utredningsarbetet får yrkandet i motion Ju302 enligt

utskottets mening anses vara tillgodosett. Bifall till motionen i denna del

avstyrks.

Miljöbrott

Samordning av miljöbrottsbekämpningen

I en rad motioner anförs att miljöbrottsbekämpningen måste samordnas.

I motionerna 1996/97:Ju907 och Ju904 (båda m) anförs bl.a. att samarbetet och

informationsutbytet måste bli tätare mellan berörda myndigheter, dvs. polis,

åklagare, kommuner och länsstyrelser, och ges en fastare organisation utan att

man i motionerna tar ställning till hur kampen mot miljöbrottsligheten rent

formellt skall organiseras. Vidare anförs att tillräckliga resurser måste

anslås för bekämpningen av miljöbrottslighet.

I motion Ju301 (kd) samt motionerna Ju908 och Ju925 (båda mp) förordas att

Ekobrottsmyndigheten skall handlägga miljöbrott. I den sistnämnda motionen

anförs även bl.a. att särskilda miljöåklagare och särskilda miljöbrottsutredare

bör tillsättas inom varje åklagarområde.

Vad gäller organisationen för bekämpning av miljöbrott framhöll utskottet i

sitt betänkande 1996/97:JuU6 angående regeringens lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten att miljöbrottslighet i många fall kan utgöra en form

av ekonomisk brottslighet. Enligt utskottets mening borde det bli en viktig

uppgift för Ekobrottsmyndigheten att ansvara för utredningar om kvalificerad

miljöbrottslighet. Utskottet utgick från att miljöbrottsfrågorna beaktas i

erforderlig utsträckning i arbetet med att inrätta Ekobrottsmyndigheten.

Utskottet ansåg inte att något särskilt uttalande erfordrades från riksdagens

sida (a.a. bet. s. 10).

I den promemoria som bifogats direktiven om bildandet av Ekobrottsmyndigheten

(dir. 1997:107) sägs att frågan om var miljöbrottmålen skall handläggas bör

utredas närmare. Regeringen avser att återkomma i frågan.

I den av regeringen till riksdagen nyligen överlämnade lägesrapporten i fråga

om den ekonomiska brottsligheten (skr. 1997/98:38) anför regeringen såvitt

angår miljöbrotten bl.a. att Sverige deltar i ett nystartat nordiskt

samarbetsprojekt med syfte bl.a. att effektivisera informationsutbytet vid

utredning av miljöbrott. Regeringen fortsätter: Den framtida utformningen av

miljöbrottsbekämpningen kommer att utredas. I detta arbete kommer Ekobrotts-

myndigheten att kunna spela en framträdande roll (a.a. skr. s. 22 f). Som

nämnts ovan kommer utskottet att behandla regeringens skrivelse i början av

nästa år.

Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att frågan om var

miljöbrotten organisatoriskt skall handläggas snarast får en lösning. Enligt

utskottets mening bör miljöbrott ofta kunna betraktas som en kvalificerad typ

av ekonomisk brottslighet. Erfarenheterna under senare år tyder också på att en

mer sammanhållen organisation skulle kunna vara en fördel. Enligt utskottets

mening bör i vart fall kvalificerad miljöbrottslighet kunna handläggas av

Ekobrottsmyndigheten. Huruvida det är lämpligt att handlägga alla typer av

miljöbrott inom den nya myndigheten är inte lika tydligt. Resultatet av det

pågående utredningsarbetet bör därför avvaktas.

Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1996/97:Ju907 samt 1997/98:

Ju301, Ju904, Ju908 och Ju925 i nu behandlade delar.

Nationell strategi mot miljöbrott

I motionerna 1996/97:Ju13 och Ju925 (båda mp) samt Ju302 och 1996/97:Ju907

(båda m) anförs att det i Sverige inte finns någon nationell strategi för hur

vi effektivt skall kunna förebygga och bekämpa miljöbrott. En sådan strategi

måste därför utarbetas.

Under senare tid har kompetenshöjande åtgärder vidtagits i form av utbildning

för åklagare och poliser som utreder miljöbrott. Det saknas emellertid, som

motionärerna anför, en samlad strategi för hur man skall bekämpa denna typ av

brottslighet; initiativen på området tas till största delen på det lokala

planet av åklagare och poliser. För att miljöbrottsbekämpningen skall bli så

effektiv som möjligt krävs det - liksom vid andra typer av brottslighet -

enligt utskottets mening en sammanhållen strategi som bygger på en gemensam syn

och samarbete mellan berörda myndigheter. En sådan strategi kan utarbetas

oberoende av frågan om miljöbrottens organisatoriska tillhörighet; det är till

syvende och sist polis, åklagare och domstolar som handlägger dessa ärenden.

Regeringen bör enligt utskottets mening få i uppdrag att under nästa år

presentera ett förslag till miljöbrottsstrategi för riksdagen.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna 1996/97:Ju13, Ju302,

1996/97:Ju907 och Ju925 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Oljeutsläpp i Östersjön

I motion U215 (kd) anförs att Kustbevakningen och åklagarväsendet bör ges ökade

resurser för att beivra miljöbrott som begås på Östersjön.

Frågan om beivrandet av oljeutsläpp m.m. behandlades mycket ingående av

utskottet i samband med förra årets budgetproposition (bet. 1996/97:JuU1 s. 39

f). Där hänvisades bl.a. till att en särskild utredare tillsatts med uppgift

att göra en utvärdering av gällande regler för ingripanden som kan bli aktuella

när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de

författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera

det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp (dir. 1996:82). Utredningen

tillsattes efter det att riksdagen i maj 1996 på utskottets initiativ gjort ett

uttalande om behovet av att effektivisera det rättsliga förfarandet i fråga om

beivrandet av oljeutsläpp (se prop. 1995/96:140, UU17, JuU9y, rskr. 271).

Vid utskottsbehandlingen föranledde ett yrkande likalydande det nu aktuella

ett tillkännagivande till regeringen om att den särskilde utredaren även bör

belysa resursfrågorna.

Enligt direktiven skulle uppdraget redovisas senast den 31 december i år.

Utredaren har nyligen fått förlängd tid för utredningen till utgången av

september 1998.

Som utskottet tidigare uttalat är det nödvändigt att snarast vidta åtgärder

för att effektivisera det rättsliga förfarandet när det gäller att beivra

oljeutsläpp i bl.a. Östersjön. Vidare måste frågan om vilka resurser som krävs

bli belysta. Den av regeringen tillsatta utredningen har här en central roll.

Eftersom utredningen nu fått sitt uppdrag förlängt kommer det emellertid att

dröja nära nog ytterligare ett år innan uppdraget kommer att redovisas.

Utskottet anser det otillfredsställande att ärendet på detta sätt fördröjs.

Utskottet utgår från att arbetet nu påskyndas och att en proposition kommer att

läggas fram före utgången av år 1998.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion U215 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Domstolsväsendet m.m.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal

avgränsade uppgifter av mera rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för

verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert och effektivt sätt skall

avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna,

de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna,

Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Verket har vidare till

uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.

Anslaget till domstolsväsendet

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna

förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.

Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de allmänna

advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra, exempelvis som

likvidator, förmyndare eller god man samt vissa domstolskostnader. Härutöver

betalas från anslaget kostnaderna för Rättshjälpsmyndigheten.

I budgetpropositionen för år 1997 angavs att domstolsväsendets möjligheter

att klara då beslutade kostnadssänkningar var beroende av att planerade

reformer genomfördes (prop. 1996/97:1 utg.omr. 4 avsnitt 6.3). Utskottet

anförde i sitt betänkande angående anslag till rättsväsendet för budgetåret

1997 att det var svårt att se att det skulle vara möjligt att inom ramen för en

i allt väsentligt oförändrad struktur genomföra besparingar av den

storleksordning som var aktuell för de närmaste åren. Härför krävdes, enligt

utskottet, att redan beslutade organisationsförändringar fick en

kostnadsbesparande effekt, att andra sådana förändringar som diskuterades

genomfördes och att resultatet blev det önskade. Slutligen krävdes att

lagändringar som regeringen förelade eller avsåg att förelägga riksdagen också

antogs (1996/97:JuU1 s. 14).

Regeringen framhåller i propositionen att den prognos över domstolsväsendets

medelsbehov för perioden 1998-2000 som gjordes inför 1997 års ekonomiska

vårproposition också utgick från att planerade reformer skulle genomföras.

Regeringen understryker att två planerade och ekonomiskt betydelsefulla

reformer fallit under riksdagsbehandlingen. Den ena rörde införandet av ett

generellt krav på prövningstillstånd i hovrätt; ett förslag som återkallades av

regeringen inför ett hotande nederlag i riksdagen. Den andra rörde ett förslag

om minskning av antalet nämndemän som skall medverka i mål i tingsrätt och

länsrätt som riksdagen inte biföll. Reformerna beräknades leda till att

resurser om sammanlagt 80 miljoner kronor skulle frigöras. De uteblivna

reformerna innebär, enligt regeringen, att domstolsväsendets ekonomiska

situation väsentligt försämrats.

Oaktat att domstolsväsendet under år 1997 väntas förbruka närmare 80 miljoner

kronor mer än vad som anslagits för verksamheten, kommer domstolsväsendet att

ha ett relativt stort anslagssparande i behåll vid utgången av budgetåret.

Domstolsväsendet kommer därför, enligt regeringens bedömning, inte att vara i

behov av något resurstillskott för att klara verksamheten under budgetåret

1998. Även under år 1998 förväntas emellertid förbrukningen av medel överstiga

anslagsbeloppet, varför domstolsväsendet behöver kompenseras för de båda

uteblivna reformerna genom ett resurstillskott under år 1999. Någon möjlighet

att finansiera ett sådant tillskott inom utgiftsområdesramen finns för

närvarande inte. Regeringen avser att återkomma till utgiftsområdets och

domstolsväsendets resursbehov i anledning av de uteblivna reformerna i 1998 år

ekonomiska vårproposition.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till domstolsväsendet m.m. för

budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 2 979 279 000 kr.

I motion Ju923 (m) yrkas en höjning av anslaget med 50 miljoner kronor och i

motion Ju903 (kd) begärs en sådan höjning med 75 miljoner kronor som i första

hand är avsedda för förstärkning av länsrätter och kammarrätter. Härutöver

yrkas i motion Ju904 (m) i mera allmänna ordalag att domstolarnas resurser

skall ökas.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Mål och resultatredovisning

Som inledningsvis nämnts är målet för domstolsväsendet att avgöra mål och

ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Enligt vad regeringen anför i

propositionen påverkas rättssäkerheten och effektiviteten av ett stort antal

faktorer som inte är mätbara. Vissa mätbara faktorer finns dock, som kan ge ett

mått på rättssäkerheten och effektiviteten. Hit hör antalet inkomna, avgjorda

och balanserade mål samt omloppstid och åldersstruktur. Vidare är frekvenserna

för överklagande och ändring andra sådana faktorer.

Av regeringens redogörelse för arbetsläget i domstolarna framgår, att

måltillströmningen under år 1996 minskat i tingsrätterna, hovrätterna och

kammarrätterna, under det att den ökat i länsrätterna, Regeringsrätten och

Högsta domstolen. Den minskade måltillströmningen i flertalet domstolar har

emellertid inte lett till någon minskning av arbetsbelastningen, eftersom det i

huvudsak är de enklare målen som försvunnit. Enligt regeringens uppfattning är

arbetsläget i tingsrätterna och Högsta domstolen under kontroll; det är däremot

besvärligt i hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. När

det gäller Regeringsrätten konstaterar regeringen att arbetsläget förbättrats

genom en balansavarbetning som genomfördes under år 1996. I fråga om

länsrätterna, kammarrätterna och hovrätterna har Domstolsverket avsatt

särskilda medel för förstärkningsinsatser under år 1997.

Vad gäller målens omloppstider, anför regeringen att dessa får anses

tillfredsställande i tingsrätterna och hovrätterna, medan de är alldeles för

långa i länsrätterna och kammarrätterna. Andelen äldre mål om skatter och

socialförsäkringar är alltjämt otillfredsställande i både länsrätter och

kammarrätter. Såvitt gäller de allmänna domstolarna går det enligt regeringen

att dra slutsatsen att målen avgörs inom rimlig tid, medan motsatt slutsats kan

dras beträffande förvaltningsdomstolarna när det gäller skatte- och

socialförsäkringsmål. Regeringen anser också att det inte finns något som talar

emot att domstolarna på ett rättssäkert sätt avgör sina mål och ärenden.

I propositionen anför regeringen vidare att underlaget för att bedöma

domstolarnas resultat har förbättrats jämfört med budgetåret 1994/95. Analysen

av domstolarnas resultat underlättas av de verksamhetsmål som domstolarna genom

regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 ålagts att fastställa. Tillsammans med

Domstolsverket arbetar Justitiedepartementet på att ytterligare utveckla mål-

och resultatstyrningen. Domstolsverket har beslutat att ändra sin interna

organisation i syfte att genomföra de förändringar som krävs för att uppnå en

förbättrad verksamhetsuppföljning och verksamhetsanalys. Enligt regeringens

bedömning kan Domstolsverkets redovisning i dessa avseenden förväntas bli än

bättre under kommande år.

Regeringen framhåller i propositionen att det är svårt att bedöma hur

domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras under de närmaste åren. Det

finns omständigheter som talar för förändringar såväl i höjande som i sänkande

riktning. I höjande riktning verkar t.ex. 1996 års allmänna fastighetstaxering

som kan förväntas leda till ett ökat antal fastighetstaxeringsmål vid

länsrätterna under de kommande åren. En viss ökning av antalet brottmål kan

förväntas dels som en följd av att effekterna av omorganisationen av polis och

åklagare slår igenom, dels som en följd av satsningen på bekämpning av

ekonomisk brottslighet. I sänkande riktning kan enligt regeringen verka t.ex.

de utvidgade möjligheterna att meddela villkorlig dom genom strafföreläggande

(prop. 1996/97:8, 1996/97:JuU4, rskr. 1996/97:39) och de nya reglerna om

socialbidrag (prop. 1996/97:124, 1996/97:SoU18, rskr. 1996/97:264).

Rättshjälpsmyndighetens uppgift är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och

korrekt samt att i övrigt lämna god service i frågor rörande rättshjälp. Enligt

regeringen har målet för myndighetens verksamhet uppnåtts under budgetåret

1995/96. De ADB-problem som stört myndighetens verksamhet håller, enligt vad

som anförs i propositionen, på att avhjälpas med medel som tillfördes under

budgetåret 1997.

Utskottet kan konstatera att regeringen i årets budgetproposition givit en

avsevärt fylligare redogörelse för måltillströmning, målavverkning och

målbalanser i domstolarna än som skett i tidigare års budgetpropositioner. Av

propositionen framgår att Domstolsverkets mål- och resultatstyrning och verkets

redovisning kan förväntas bli utvecklad och förbättrad under kommande år.

Utskottet välkomnar denna utveckling och vill understryka att den utvidgade

redovisningen i propositionen påtagligt förbättrar riksdagens beslutsunderlag.

Samtidigt vill utskottet framhålla vikten av att regeringen och Domstolsverket

fortlöpande ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet i syfte att förse riksdagen

med ett alltmer förbättrat underlag för anslagsbeslut. Enligt utskottets mening

är det särskilt angeläget att det utvecklas metoder som kan ge indikationer på

hur resultatet är när det gäller det första ledet i det övergripande målet,

nämligen att målen avgörs på ett rättssäkert sätt. Regeringen redovisar också

några sådana indikatorer t.ex. överklagande och ändringsfrekvens och

personalsammansättning. I sistnämnda hänseende vill utskottet särskilt peka på

att andelen ordinarie - och därmed oavsättliga - domare har betydelse för

rättssäkerheten.

Sammantaget har ingenting framkommit som gör att regeringens slutsatser i

fråga om måluppfyllnad bör ifrågasättas.

Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.

I motionerna Ju407 och Ju914 (båda m) begärs ändrad lagstiftning, t.ex.

tredskodom i brottmål, och andra åtgärder för att komma till rätta med

problemet med inställda huvudförhandlingar i brottmål. I båda motionerna

efterfrågas vidare vissa ändringar av bestämmelserna om delgivning i brottmål

samt i motion Ju407 även i fråga om tvistemål. Vad gäller tvistemål yrkar

motionärerna att lagstiftningen om delgivning skall ålägga käranden att svara

för delgivningen i dispositiva tvistemål. Beträffande brottmål anser

motionärerna att det bör övervägas om redan delgivning av

förundersökningsprotokollet skall ha den verkan att s.k. åtalspreskription

avbryts. En utvidgning av stämningsmannabehörigheten till enskilda

näringsidkare som står under offentlig kontroll begärs också i motion Ju407.

Enligt vad som anförs i motion Ju407 skulle ett genomförande av de begärda

åtgärderna mot inställda huvudförhandlingar frigöra medel inom domstolsväsendet

om minst 50 miljoner kronor redan under år 1998.

När det gäller flertalet av de nu framställda motionsyrkandena har utskottet

tidigare haft att ta ställning till yrkanden av motsvarande innebörd. Sålunda

har frågor om åtgärder mot inställda huvudförhandlingar behandlats i

1996/97:JuU1 s. 49 f och frågor om kärandes delgivningsansvar i tvistemål och

utvidgad stämningsmannabehörighet övervägts i 1994/95:JuU22 s. 5 f. När det

gäller frågan om inställda huvudförhandlingar framhöll utskottet att antalet

inställda huvudförhandlingar i brottmål utgör ett allvarligt problem som vållar

domstolsväsendet stora effektivitetsförluster och innebär en fara för

rättssäkerheten. Utskottet välkomnade därför olika initiativ och insatser för

att åstadkomma en bättre resursanvändning i ifrågavarande hänseende. Utskottet

underströk att orsakerna till inställda huvudförhandlingar till stor del hade

att göra med förhållanden och rutiner inom rättsväsendets myndigheter samt med

samordningen mellan myndigheter. Utskottet anförde att Riksrevisionsverket

pekat på hur en förbättrad samordning och samverkan mellan de rättsvårdande

myndigheterna samt bättre rutiner hos tingsrätterna kunde minska de sammanlagda

kostnaderna för inställda huvudförhandlingar. Mycket stod således att vinna

genom att myndigheterna själva vidtog åtgärder för att komma till rätta med

problemet, och utskottet utgick från att så skedde. Utskottet förutsatte också

att regeringen noga följde utvecklingen på myndighetsnivå och tog erforderliga

initiativ om förhållandena påkallade det.

Utöver vad utskottet anfört i dessa betänkanden vill utskottet nu framhålla

att Riksrevisionsverket i en nyligen framlagd rapport, Domstolsväsendet (RRV

1997:48), på nytt granskat problemen kring delgivning och inställda

huvudförhandlingar i brottmål. Enligt verket är de kostnader som dessa problem

vållar betydande, och den olägenhet som vållas målsäganden är ofta stor. Verket

menar därför att en ökad användning av ett förenklat delgivningsförfarande,

polishämtning och häktning av personer som uteblir bör övervägas.

Stämningsmannadelgivning bör, enligt vad som uttalas i rapporten, få utföras

även av annan än polis. Riksrevisionsverkets rapport har överlämnats till

regeringen.

Utskottet vill nu på nytt starkt understryka den oro för problemen med

inställda huvudförhandlingar och delgivning i brottmål som utskottet gav

uttryck åt i betänkandet 1996/97:JuU1. Utskottet förutsätter att regeringen

noga beaktar de förslag som lämnats i Riksrevisionsverkets nyssnämnda rapport,

och att regeringen tar erforderliga initiativ.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju407 och Ju914 i nu

ifrågavarande delar.

Vad härefter gäller frågan om delgivning av förundersökningsprotokoll med den

misstänkte i brottmål skall medföra att åtalspreskription avbryts, vill

utskottet anföra följande. Av 35 kap. 1 § brottsbalken framgår att den

tidsfrist efter vars utgång påföljd för brott i allmänhet inte längre kan

ådömas, dvs. åtalspreskription inträder, endast kan avbrytas genom att den

misstänkte inom denna tid häktas eller erhåller del av åtal för brottet. Frågan

om på vilket sätt åtalspreskription skall kunna avbrytas övervägdes ingående

under förarbetena till brottsbalken. Departementschefen anförde i denna fråga

att det inte fanns tillräckliga skäl att låta delgivning av misstanke om brott

vara preskriptionsavbrytande. En sådan ordning skulle i många fall leda till en

betydande förlängning av preskriptionsfristerna och kunna leda till

processuella komplikationer t.ex. i frågan om huruvida delgiven misstanke

avsett den sedermera åtalade gärningen. Det kunde visserligen inte förnekas att

de möjligheter gällande ordning gav den misstänkte att själv förhindra

preskriptionsavbrott kunde leda till föga tillfredsställande resultat. Enligt

departementschefen kunde emellertid varje gränsdragning, hur den än skedde, i

enskilda fall medföra mindre gynnsamma konsekvenser (NJA II 1962 s. 564 f).

Exempel på en annan ordning än som gäller vid åtal för brott i allmänhet

finns i 14 § skattebrottslagen (1971:69) vari föreskrivs att åtalspreskription

för skattebrott under vissa närmare angivna förutsättningar avbryts genom att

den misstänkte underrättas om att han är skäligen misstänkt för brottet.

Utskottet är inte berett att frångå den reglering av åtalspreskriptionen vid

brott i allmänhet som efter ingående överväganden kommit till uttryck i

brottsbalken. Utskottet avstyrker motion Ju407 i nu berörd del.

Frågor om nämndemän

Utbildning för nämndemän

I motion Ju401 (m) efterfrågas en generell grundutbildning och fortbildning för

nämndemän.

Enligt vad utskottet inhämtat från Domstolsverket erhåller nyvalda nämndemän

en informationsbroschyr från verket i samband med att de erhåller bekräftelse

på att de utsetts till nämndemän. Det finns en informationsbroschyr som riktar

sig till nämndemän i tingsrätt och hovrätt och en annan som vänder sig till

nämndemän i länsrätt och kammarrätt. Båda broschyrerna behandlar inledningsvis

nämndemännens rättigheter och skyldigheter och redogör översiktligt för

domstolsväsendets uppbyggnad. Den broschyr som riktar sig till nämndemän i

allmän domstol behandlar därutöver samhällets ingripande vid brott och

brottmålsprocessen. Vidare behandlar broschyren tvister och tvistemål samt

rättshjälpen och advokatväsendet. Den berör därjämte frågor om bevisvärdering

och påföljdsval. Den broschyr som riktar sig till nämndemän i allmän

förvaltningsdomstol behandlar förvaltningsprocessen, olika måltyper samt

rättshjälp i allmän förvaltningsdomstol. Informationen i broschyrerna är

översiktlig och är inte avsedd att förmedla sådana kunskaper som erfordras för

att lösa konkreta juridiska problem. Innehållet i broschyrerna aktualiseras

fortlöpande.

Nyvalda nämndemän erhåller dessutom en introduktion till sitt arbete innan de

påbörjar sin tjänstgöring. För denna utbildning, som i regel omfattar några

timmar, svarar den ifrågavarande domstolen. Domstolsverket anordnar inte någon

utbildning av nämndemän. Nämndemännens Riksförbund utarbetar emellertid visst

studiematerial och ordnar andra utbildningsinsatser för nämndemän.

Domstolsverket lämnar ekonomiska bidrag till studiebesök och föreläsningar som

i studiesyfte anordnas för nämndemän.

Härutöver kan nämnas att enligt 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken samt 30

kap. 7 § rättegångsbalken gäller för allmänna domstolar, att vid rättens

överläggning till dom skall ordföranden eller annan lagfaren ledamot, om

nämndemän ingår i rätten, redogöra för omständigheterna i målet och innehållet

i gällande rätt.

Som utskottet flera gånger framhållit deltar nämndemän i domstol i egenskap

av lekmän (se t.ex. JuU 1982/83:32 s. 19). En mera omfattande utbildning av

nämndemän är knappast förenlig med lekmannarollen. Utskottet vill ändå

framhålla att nämndemän måste få sådan grundläggande utbildning att de kan

utföra sitt uppdrag på det sätt lagstiftaren avsett. Denna grundläggande

utbildning bör ha samma innehåll för nämndemän i hela landet. Härutöver är det

nödvändigt att nämndemän erhåller fortlöpande information om mera omfattande

förändringar inom de rättsområden som de kommer i kontakt med. Enligt

utskottets uppfattning måste denna utbildning och fortbildning äga rum i

reglerade former. För nyvalda nämndemän bör det alltså ordnas en introducerande

utbildning som skall ha samma innehåll för nämndemän i hela riket. Nämndemännen

skall vidare erhålla sådan fortlöpande information som nyss nämnts. Ansvaret

för denna utbildning och information bör åvila Domstolsverket. Det ankommer på

regeringen att utfärda erforderliga föreskrifter. Vad utskottet nu med

anledning av motion Ju401 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Ersättning till nämndemän

I motion Ju410 (m) yrkas att nämndemännens arvode skall höjas, och i motion

Ju413 (c) begärs att nämndemän i hovrätt skall få arvode för sin inläsning av

mål.

Utskottet har tidigare vid åtskilliga tillfällen behandlat frågor om

ersättning till nämndemännen ( se senast 1996/97:JuU1 s. 49 och 1996/97:JuU17

s. 14 f). I sistnämnda betänkande anförde utskottet att en höjning av

nämndemännens arvode vore önskvärd. Utskottet avstyrkte dock då föreliggande

motioner om höjning av arvodena under hänvisning till det statsfinansiella

läget.

Nämndemän medverkar i handläggningen av olika måltyper i såväl allmänna

domstolar som allmänna förvaltningsdomstolar. I tingsrätt och hovrätt deltar

sålunda nämndemän i avgörandet av flertalet brottmål (se 1 kap. 3 § och 2 kap.

4 § rättegångsbalken). Vidare ingår nämndemän i rätten när sådana domstolar

avgör familjerättsliga tvistemål med fullsutten rätt (se 14 kap. 17 och 18 §§

äktenskapsbalken samt 20 kap. 1 § föräldrabalken). För de allmänna

förvaltningsdomstolarnas del gäller att nämndemän som huvudregel deltar när

länsrätt företar mål till avgörande ( se 17 § lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar). I kammarrätt däremot medverkar nämndemän endast om det

är särskilt föreskrivet (se 12 § nämnda lag).

Bestämmelser om ersättning till nämndemän har meddelats i förordningen

(1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom

domstolsväsendet m.m. Av 2 § i förordningen framgår att nämndemän i

tingsrätter, länsrätter, hovrätter och kammarrätter erhåller ett arvode för

sammanträde om 300 kr per dag. Av samma paragraf framgår vidare att nämndemän i

länsrätt utöver sammanträdesarvodet erhåller ett arvode om 300 kr per dag för

förberedelsearbete, s.k. inläsningsarvode. Sådant arvode utgår dock, enligt 3 §

samma förordning, inte för dag då nämndemannen är berättigad till

sammanträdesarvode. Härutöver gäller enligt 2 a § i förordningen att en

nämndeman, som förlorar inkomst på grund av sitt uppdrag, kan erhålla ett

tilläggsbelopp som tillsammans med sammanträdesarvodet får uppgå till högst 1

000 kr per dag.

Att nämndemän i länsrätt, till skillnad från nämndemän i tingsrätt, har rätt

till förberedelsearvode torde sammanhänga med skillnaderna i fråga om

rättegångsförfarandet i allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol.

Rättegången i allmän domstol regleras i rättegångsbalken. Utmärkande för denna

är principerna om rättegångens muntlighet, koncentration och omedelbarhet. Av

dessa grundsatser följer att mål normalt skall avgöras efter huvudförhandling,

att processmaterialet vid denna skall läggas fram för domstolen i muntlig form

och att målets avgörande grundas omedelbart på detta muntligen framlagda

material. Vidare följer av dessa grundsatser att huvudförhandlingen slutförs

vid ett rättegångstillfälle eller åtminstone vid rättegångstillfällen som

ligger nära varandra i tiden (NJA II 1943 s. 5 f). Principen om rättegångens

omedelbarhet har kommit till uttryck i 17 kap. 2 § och 30 kap. 2 §

rättegångsbalken. Av dessa paragrafer följer för såväl brottmål som tvistemål

att, om huvudförhandling hållits i målet, domen skall grundas på vad som

förekommit i målet samt i visst fall även på vad som inhämtats efter

huvudförhandlingen. Har målet avgjorts utan huvudförhandling, skall domen

grundas på vad handlingarna innehåller samt vad som i övrigt förekommit i

målet.

Annorlunda förhåller det sig i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även i

dessa kan visserligen muntlig förhandling förekomma men allt processmaterial

behöver inte förebringas vid denna. Typiskt sett utgörs i stället

processmaterialet i förvaltningsrättsliga mål av skriftliga inlagor. I enlighet

med denna rättegångsordning föreskrivs i 30 § förvaltningsprocesslagen

(1971:291) att rättens avgörande av mål skall grundas på vad handlingarna

innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.

Skillnaderna mellan rättegången i allmän domstol och allmän

förvaltningsdomstol medför alltså att nämndemän i länsrätt och kammarrätt har

att ta ställning till ett mer eller mindre omfattande skriftligt

processmaterial. Särskilt omfattande torde denna uppgift kunna bli för

nämndemän i länsrätt, vilka - till skillnad från nämndemännen i kammarrätt -

har att avgöra mål rörande bl.a. skatter, bistånd och körkort. Nämndemän i

tingsrätt och hovrätt skall däremot grunda sin bedömning på det processmaterial

som i stor utsträckning muntligen förebringas vid huvudförhandlingen, låt vara

att nämndemän i hovrätt utför viss inläsning av material som sänts ut i förväg.

Utskottet, som alltjämt anser att en höjning av nämndemännens ersättning vore

önskvärd, noterar att regeringen i proposition 1996/97:133 Domstols

sammansättning (s. 55) uttalat att nämndemän i kammarrätt borde få samma

inläsningsarvode som nämndemän i länsrätt. Det kan dock konstateras att det

statsfinansiella utrymmet för mera genomgripande förändringar är begränsat. Med

dessa ord avstyrker utskottet såväl motion Ju410 som motion Ju413.

Domstolsorganisationen

Allmänna synpunkter

I motion Ju407 (m) förespråkas en integrering av allmänna domstolar och

allmänna förvaltningsdomstolar. I motion Ju931 (fp) motsätter sig motionärerna

en sammanläggning av tingsrätter och länsrätter. Ett lokalt förankrat

domstolsväsende med rättskipningens tyngdpunkt i första instans efterfrågas i

motion Ju912 (c). Liknande synpunkter framförs i motion Ju407. I motion N308

(c) begärs åtgärder för att förkorta domstolarnas handläggningstider.

Frågor om den framtida domstolsorganisationen övervägs för närvarande av

Domstolskommittén (Ju 1995:05). Utskottet har tidigare redovisat de direktiv

som regeringen ursprungligen gav till kommittén (1996/97:JuU1 s. 47 f).

Regeringen beslöt den 20 mars 1997, efter hemställan från kommittén, om

tilläggsdirektiv till densamma (dir. 1997:50). I tilläggsdirektiven understryks

att kommittén skall redovisa förslag i enlighet med sitt ursprungliga uppdrag,

vilket innebär förslag till en i grunden ny domstolsorganisation med moderna

arbetsformer och modern teknik. Tilläggsdirektiven ger emellertid kommittén

möjlighet att lämna kompletterande förslag som tillgodoser de ökande kraven på

kvalitet, effektivitet och kompetens i rättskipningen, även om förslagen inte

leder till så omfattande kostnadssänkningar som angavs i de ursprungliga

direktiven. Utöver vad som sägs i de ursprungliga direktiven om utveckling av

samverkan mellan domstolar på samma nivå får kommittén i enlighet med sin

framställning också överväga lösningar som innebär en sammanläggning av

tingsrätter och länsrätter. Domstolskommittén skall enligt tilläggsdirektiven

redovisa sitt arbete i ett sammanhang senast den 3 april 1998.

Som utskottet anmärkt ovan, har Riksrevisionsverket i rapporten Dom-

stolsväsendet (RRV 1997:48) behandlat frågor om resursfördelningssystem och

hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom domstolarna. Rapporten skall

beaktas av Domstolskommittén vid utformningen av en ny domstolsorganisation.

Förvaltningsprocessen - som synes vara den som i första hand åsyftas i motion

N308 - är föremål för etappvis översyn. Regeringen har aviserat att en

proposition om förvaltningsprocessen kommer att läggas fram för riksdagen i

november månad. Propositionen kan förväntas innehålla förslag till

effektivisering av processen i förvaltningsdomstolarna.

De frågor som avses med förevarande motionsyrkanden är således samtliga

föremål för överväganden i Domstolskommittén eller i Justitiedepartementet.

Utskottet finner inte skäl att föregripa Domstolskommitténs arbete eller den

pågående beredningen och avstyrker motionerna Ju407, Ju912, Ju931, och N308 i

nu berörda delar.

Antalet tingsrätter

I motion Ju407 (m) anförs att en halvering av antalet tingsrätter vore helt

oacceptabel, och i motion Ju931 (fp) motsätter sig motionärerna en omfattande

nedläggning av tingsrätter och länsrätter. Vissa motionsyrkanden tar sikte på

ett bevarande av vissa särskilt utpekade tingsrätter. Det gäller motion T230

(fp) som avser de små tingsrätterna i Gävleborgs län, motion Ju405 (c) som

avser de nuvarande tingsrätterna i Kalmar län och motion Ju412 (c) som avser de

nuvarande tingsrätterna i Blekinge län.

Enligt direktiven till Domstolskommittén skall denna, förutom att föreslå en

ny domstolsorganisation, lämna förslag bl.a. om var i landet domstolarna skall

vara belägna. När utskottet i samband med sitt arbete med budgetpropositionen

för år 1997 behandlade motioner av liknande innebörd som de nu förevarande,

framhöll utskottet att det var angeläget att Domstolskommittén fick slutföra

sitt uppdrag. Riksdagen borde inte nu göra några uttalanden i dessa frågor,

varför utskottet avstyrkte motionerna.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av Domstolskommitténs arbete bör

avvaktas och avstyrker såväl motionerna Ju407, Ju931 och T230 i nu

ifrågavarande delar som motionerna Ju405 och Ju412.

Sidoverksamheter

I motion Ju912 (c) yrkas att tingsrätterna skall få behålla sina s.k.

sidoverksamheter. Att inskrivningsväsendet skall ligga kvar vid tingsrätterna

yrkas i motion Ju414 (c). I motion Ju408 (s) begärs att inregistreringen av

företagshypotek flyttas från Malmö tingsrätt till Patent- och

registreringsverket.

Frågorna om sidoverksamheter har, såvitt gäller bouppteckningsverksamheten

och inskrivningsväsendet, nära samband med Domstolskommitténs arbete. Enligt

kommitténs direktiv (dir. 1995:102) skall kommittén utgå från att de

funktionerna inte skall ligga kvar hos tingsrätterna.

Ärvdabalksutredningen har i sitt delbetänkande Bouppteckningar och arvsskatt

(SOU 1996:160) förslagit att tingsrätternas befattning med bouppteckningar i

princip helt bör upphöra och att skattemyndigheterna skall såväl registrera

bouppteckningar och dödsboanmälningar som fatta beslut om arvsskatt.

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Domstolsverket har på regeringens uppdrag i samarbete med Lantmäteriverket

utarbetat rapporten Inskrivningsverksamhetens framtida organisation (DV rapport

1997:5). I rapporten föreslås att inskrivningsverksamheten den 1 januari 2001

flyttas från de allmänna domstolarna och knyts till lantmäterimyndigheterna.

Rapporten har överlämnats till regeringen och skall nu beredas inom

Regeringskansliet.

Domstolsverket har den 26 juni 1997 fått regeringens uppdrag att i samråd med

Patent- och registreringsverket utreda frågan om Inskrivningsmyndighetens för

företagsinteckning framtida organisation. Uppdraget skall redovisas senast den

14 november 1997.

Utskottet anser att det pågående berednings- och utredningsarbetet

beträffande de frågor som avses med motionerna inte bör föregripas och

avstyrker såväl motion Ju912 i nu behandlad del som motionerna Ju408 och Ju414.

Kriminalvården

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och

skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för

verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården

ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från

Sverige.

Kriminalvårdens organisation m.m.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all

kriminalvårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sex regionmyndigheter,

27 häkten, 59 anstalter, 48 frivårdsmyndigheter och för Transporttjänsten. I

administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för

Kriminalvårdsnämnden och för de 30 övervakningsnämnderna.

Den regionala organisationen fick sin nuvarande form år 1990. De regionala

myndigheterna blev sex till antalet i och med regeringens beslut i november

1996. Då lades Umeåregionen ihop med Härnösandsregionen med kansliort i

Härnösand. Övriga kansliorter är Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och

Örebro.

Den lokala organisationen har nyligen varit föremål för överväganden. I förra

årets budgetproposition redovisade regeringen sin inställning. Regeringen

delade den uppfattning som Kriminalvårdsstyrelsen hade i frågan och som i

huvudsak gick ut på att det skulle vara möjligt att inom samma organisatoriska

enhet bedriva verksamhet inom de tre verksamhetsområdena häkte, anstalt och

frivård (bet. 1996/97:JuU1 s. 54).

Sedan Kriminalvårdsstyrelsen kommit med förslag om vilka

kriminalvårdsmyndigheter som skall finnas på det lokala planet och vilka

verksamhetsgrenar som skall ingå i dem har regeringen fattat beslut om en ny

lokal organisation. Beslutet innebär att de nuvarande drygt 140 lokala

myndigheterna den 1 januari 1998 ersätts med 37 kriminalvårdsmyndigheter. Av

dessa innehåller 22 samtliga verksamhetsgrenar medan nio innehåller två grenar.

Ett häkte (Stockholm) och fem anstalter (Hall, Kumla, Norrtälje, Malmö och

Tidaholm) är egna myndigheter.

Syftet med den nya organisationen är bl.a. att skapa verksamhetsmässiga

fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i samarbetet med andra

myndigheter och organ. Ett effektivt samordnat resursutnyttjande har betydande

fördelar, inte minst vid en utbyggnad av alternativen till fängelse, men även

för utvecklingen och genomförandet av gemensamma motivations- och

påverkansprogram och förberedelser för frigivning. En sådan utveckling kommer

att kräva väsentligt utbyggd samverkan med andra myndigheter och

organisationer. Dessutom kan de resurserna utnyttjas effektivt genom att de

administrativa funktionerna samordnas. Förutsättningarna för en heltäckande och

rationell planering ökar. Personalen får också bättre möjligheter att arbeta

med olika uppgifter.

En annan nyhet i fråga om organisationen inom kriminalvården är att en ny

beslutsordning är på väg att införas. Som framgått ovan är ett av syftena med

den nya organisationen att skapa förutsättningar för större flexibilitet och

effektivitet när det gäller att utnyttja resurserna inom kriminalvården. I

budgetpropositionen aviserar regeringen att man i det syftet har för avsikt att

överlämna till Kriminalvårdsstyrelsen att fatta beslut om antalet häkten och

anstalter samt deras lokalisering. Vidare kommer frågan om indelning av

anstalterna i öppna och slutna att överlämnas till Kriminalvårdsstyrelsen.

Styrelsen skall också i viss utsträckning samråda med en del andra myndigheter

innan ändringar beslutas. Närmare krav och riktlinjer kommer regeringen att

ange i regleringsbrevet för kriminalvården. Beslut om landets indelning i

regionala och lokala myndigheter kommer dock även i fortsättningen att fattas

av regeringen.

Resultatuppföljning

Rättsväsendets - liksom även kriminalvårdens - övergripande mål är att verka

för en minskning av brottsligheten och på så sätt öka människors trygghet i

samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall vidare kännetecknas av en human

människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete. Därvid skall iakttas

en hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och säkerhet.

Regeringen anför flera omständigheter som är av betydelse för bedömningen av

kriminalvårdens resultat. Ett exempel som tas är antalet dömda som varit

föremål för åtgärder inom frivården, ett annat är utvecklingen av beläggningen

i anstalter och häkten. Ytterligare exempel som nämns är utvecklingen av

verkställighetens innehåll, humaniseringen av häktesverksamheten, bekämpningen

av narkotikamissbruk och säkerheten i anstalterna.

Som en av prioriteringarna för år 1998 anger regeringen att

resultatstyrningen inom kriminalvården skall utvecklas och att uppnådda

resultat och effekterna av verksamheten skall bli föremål för bättre analyser.

Utskottet konstaterar att underlaget i budgetpropositionen för en bedömning

av kriminalvårdens resultat och effekterna av verksamheten är betydligt

fylligare nu än föregående år. Redovisningen av statistik, tabeller och

pågående projekt är steg i rätt riktning. Det hade dock varit av intresse om

regeringen också redovisat sina slutsatser beträffande frågan om i vilken

utsträckning verksamhetsmålen uppfylls. För egen del har utskottet kompletterat

uppgifterna i budgetpropositionen med en utfrågning i vilken företrädare för

Kriminalvårdsstyrelsen deltagit. Sammanfattningsvis anser utskottet sig kunna

konstatera att stora ansträngningar görs för att uppfylla verksamhetsmålen när

det gäller innehåll och kvalitet i påföljderna. Tillika är säkerhetsnivån hög;

regelrätta rymningar hör som framgår nedan till undantagen.

Utskottet konstaterar vidare att kriminalvården i årets regleringsbrev getts

i uppdrag att utveckla formerna för sin uppföljning, utvärdering och

redovisning av verksamheten, och att målsättningen bl.a. är att skapa

förutsättningar för uppföljning och utvärdering av olika åtgärders effekter

inom kriminalvårdens verksamhetsområden. I detta sammanhang vill utskottet

särskilt framhålla följande. Ett av de övergripande målen för verksamheten är

att verka för en minskning av brottsligheten. För kriminalvårdens del ser

utskottet här en koppling mellan det övergripande målet och resultatet av de

brotts-och missbruksrelaterade programmen. Det finns därför anledning att

understryka vikten av att dessa program får den kvalitetssäkring som beskrivs i

propositionen och att effekterna av programmen följs upp. Utskottet är medvetet

om att programverksamheten är av relativt nytt datum och att det inte är

meningsfullt att studera effekterna av dessa åtgärder i ett alltför kort

perspektiv. Dessutom bör utvärderingen ges rimlig tid att hitta rätt former.

Det är emellertid inte oviktigt att man i ett tidigt skede av arbetet med de

brottsförebyggande programmen tar hänsyn till behovet av tillförlitliga

utvärderingar.

Anslaget till kriminalvården

Anslaget

Under senare år har kriminalvårdens anslagsförbrukning varit lägre än anvisade

anslag. Detta har inneburit att ett betydande anslagssparande har byggts upp.

Vid ingången av budgetåret 1997 uppgick det till sammanlagt ca 772 miljoner

kronor och utvecklingen har fortsatt i samma riktning. Under 1997 har dock en

del av anslagssparandet tagits i anspråk. Enligt prognosen kommer

anslagssparandet vid budgetårets slut att uppgå till 687 miljoner kronor. De

främsta orsakerna till det höga anslagssparandet är en lägre beläggning vid

anstalter och häkten samt det förhållandet att till- och ombyggnader av häkten

och anstalter senarelagts eller uteblivit. Dessutom har försöksverksamheten med

intensivövervakning med s.k. elektronisk fotboja medfört en lägre

anslagsförbrukning. Vidare har en ränteintäkt uppkommit. För budgetåret 1997

har med hänvisning till det anförda ett sparkrav om 287 miljoner kronor ålagts

kriminalvården.

Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett ramanslag på 3 376 390 000 kr. I

förhållande till anslaget för innevarande år är detta en minskning. Regeringen

anser att de faktorer som hittills bidragit till det höga anslagssparandet även

kommer att göra sig gällande under år 1998. Utöver den i budgetpropositionen

för år 1997 gjorda bedömningen, att anslaget till kriminalvården skulle kunna

minskas med 136 miljoner kronor under år 1998, har det nu föreslagna anslaget

därför minskats med ytterligare 312 miljoner kronor. För åren 1999 och 2000

kommer anslaget preliminärt att dras ned med 124 respektive 8 miljoner kronor.

Dessa neddragningar utgör engångsvisa minskningar. Den lägre anslagsramen under

budgetperioden skall således inte utgöra planeringsram för kriminalvården utan

syftet är att se till att det anslagssparande som byggts upp används under de

närmaste åren. Utöver de nu redovisade skälen för ett minskat anslag anför

regeringen att anslaget bör minskas med 64 miljoner kronor på grund av att

kriminalvården annars skulle bli överkompenserad för hyreskostnader. Vidare har

en del tekniska justeringar gjorts.

I motionerna Ju903 (kd) och Ju923 (m) begärs en höjning av anslaget med 100

miljoner kronor respektive 200 miljoner kronor. I bägge motionerna samt i

motion Ju904 (m) hävdas att behovet av platser inom kriminalvården kan antas

komma att öka i framtiden som en följd av den föreslagna satsningen på

polisväsendet. I motion Ju903 begärs därutöver en satsning på frivården och på

anpassning av anstalterna till barns behov av umgänge med föräldrar som sitter

i fängelse. I motion Ju931 (fp) begärs med hänvisning till anslagssparandet en

sänkning av anslaget med 50 miljoner kronor.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Fördelningen inom anslaget

I motion Ju925 (mp) förespråkas en satsning på frivården och då bl.a. för att

övervakningen av klienterna skall kunna förbättras.

När det gäller frivården anför regeringen att arbetet skall inriktas på att

motverka återfall. Sådant arbete bedrivs t.ex. genom samtalskontakt med den

dömde. Även den programverksamhet som bedrivs inom frivården är viktig och

skall enligt regeringen utvecklas ytterligare.

För att skapa förutsättningar för en ökad användning av frivårdspåföljderna

krävs att innehållet i dem blir mer tydligt och konsekvent samt att påföljderna

framstår som ett trovärdigt alternativ till fängelse. Inom ramen för det s.k.

frivårdsuppdraget arbetar kriminalvården med att förändra frivårdens verksamhet

i den riktningen. Målet är bl.a. att utveckla och tydliggöra innehållet i

skyddstillsynen samt att verka för en ökad användning av påföljden. I arbetet

ingår bl.a. att utarbeta föreskrifter för personutredningar, utveckla och pröva

nya former för sysselsättning för samhällstjänstdömda, ta fram riktlinjer för

uppföljning av frivårdens verksamhet och att utarbeta riktlinjer för frivårdens

samverkan med myndigheter utanför kriminalvården.

Som ett led i arbetet med att öka förtroendet för frivården har regeringen

uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för

regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårdsmyndigheter. Flera

regionala konferenser har genomförts under 1996. Samarbetet kommer att

fortsätta, bl.a. genom konferenser på lokal nivå.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller behovet

av en väl fungerande frivård; förtroendet för frivården beror bl.a. på hur väl

man övervakar de dömda. Av redovisningen i budgetpropositionen framgår också

att regeringen är medveten om vikten av att frivården åtnjuter förtroende hos

såväl domstolarna som allmänheten. Mot den bakgrunden känner utskottet ingen

oro för att frivården inte skulle tilldelas en tillräckligt stor andel av

kriminalvårdens samlade resurser. Något uttalande från riksdagen är inte

erforderligt, och utskottet avstyrker motion Ju925 i nu behandlad del.

Nya anstalter

Flera motioner tar upp frågor om inrättande av nya anstalter m.m. I motion

Ju507 (c) begärs sålunda att ett Kriminalvårdens hus, där häkte, anstalt och

frivård samverkar, skall etableras på Gotland. Bakgrunden till motionsyrkandet

är det förhållandet att gotlänningarna måste verkställa fängelsestraff på

fastlandet, vilket enligt motionären medför att de i praktiken fråntas

möjligheten till frigång och att deras möjligheter till återanpassning

försvåras. I motion Ju508 (fp) framförs önskemål om att en kriminalvårdsenhet

skall förläggas till Östersund inom ramen för ett förnyelseprojekt inom

rättsväsendet i Jämtland. Bakgrunden till det yrkandet är nedläggningen av

häktet i Östersund den 31 december 1995. Den föreslagna enheten skall enligt

motionärerna administrativt sett ingå i kriminalvården och samverka lokalt för

att på så sätt minska kostnaderna för rättsväsendet totalt i regionen. I motion

Ju511 (s, c) vill motionärerna tillgodose behovet av psykiatrisk vård för

intagna i kriminalvårdsanstalt genom en särskild anstalt i Västervik.

Det ankommer för närvarande på regeringen att fatta beslut om inrättande och

nedläggning av anstalter och häkten. I budgetpropositionen aviserar regeringen

en förändring innebärande att beslut i dessa frågor i framtiden skall fattas av

Kriminalvårdsstyrelsen.

Enligt vad utskottet inhämtat planerar Kriminalvårdsstyrelsen att på Gotland

bedriva anstalt, häkte och frivård inom ramen för en gemensam enhet.

Verksamheten kommer enligt planerna att starta den 1 januari 1998. Vidare har

utskottet erfarit att frågan om kriminalvårdsverksamheten i Östersundsregionen

bereds i Justitiedepartementet och det med anledning av en skrivelse från

landshövdingen i Jämtlands län som kom in till regeringen den 4 mars i år.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden som

tagit upp frågor om lokalisering av anstalter och häkten (se 1996/97:JuU1 s. 55

med där gjorda hänvisningar). Utskottet har avstyrkt sådana yrkanden

huvudsakligen med den motiveringen att det inte är möjligt för utskottet att

prioritera ett eller flera angelägna projekt före andra. Utskottet har dock

förutsatt att ett helhetsperspektiv anläggs på frågan om inrättande respektive

nedläggning av häkten och anstalter och de uppgifter som utskottet inhämtat när

det gäller Gotland och Östersund föranleder inget annat ställningstagande.

Vidare har utskottet pekat på att lokaliseringen av häkten och anstalter kan få

betydelse även på andra anslag inom rättsväsendet. Utskottet vidhåller den nu

redovisade uppfattningen. Utskottet tillägger att utskottet inte har några

invändningar mot att det till Kriminalvårdsstyrelsen överlåts att i flertalet

fall besluta i här aktuella frågor. Motionerna Ju507, Ju508 och Ju511 avstyrks.

Till frågan om de intagna som på grund av psykisk störning har särskilda

behov av vård återkommer utskottet i det följande.

Närhetsprincipen

I motion Ju929 (v) anförs som motionen får förstås att den s.k.

närhetsprincipen, dvs. att närheten till hemorten skall bilda utgångspunkten

vid placeringen av den intagne, skall tillmätas större tyngd.

Utskottet har tidigare vid olika tillfällen haft anledning att uttala sig om

närhetsprincipen. Senast skedde det vid riksdagsbehandlingen av den proposition

som grundades på Fängelseutredningens första betänkande Verkställighet av

fängelsestraff. Förslaget i den propositionen gick ut på att utöka

möjligheterna att placera en intagen i en anstalt där han kan få adekvat vård

och behandling under anstaltstiden vilket innebar att närhetsprincipen inte

längre skulle ha samma övergripande betydelse som tidigare. I stället skulle

alltså den intagnes behov av behandling lyftas fram. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag (se bet. 1994/95:JuU20 s. 7).

Utskottet konstaterar att flera olika intressen gör sig gällande när en

intagen skall placeras på anstalt. Sammanfattningsvis måste kraven på säkerhet

uppfyllas samtidigt som den intagnes vård- och behandlingsbehov tillgodoses.

Dessutom bör den intagne vistas nära hemorten för att möjliggöra kontakt med

familj och myndigheter. Härtill kommer att det är nödvändigt att ta hänsyn till

resursutnyttjandet på de olika anstalterna. Sammantaget anser utskottet att de

nuvarande reglerna uppfyller de krav som bör ställas. Motion Ju929 i denna del

behöver alltså inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen

avstyrks.

Alternativa påföljder

I motion Ju904 (m) understryks att fängelsestraffet är den mest väsentliga

delen av påföljdssystemet men att nya påföljder måste prövas vid sidan härav.

Motionärerna anför tre exempel, nämligen elektronisk övervakning,

samhällstjänst och villkorligt fängelse.

Utskottet vill när det gäller de anförda exemplen först erinra om att

samhällstjänst för närvarande är en specialform av skyddstillsyn och att

intensivövervakning med elektronisk kontroll utgör en form av verkställighet av

fängelsestraff. Dessa påföljdsformer används alltså även om de inte är

självständiga påföljder. I sammanhanget finns det dessutom skäl att framhålla

att samhällstjänst inte är den enda specialformen av skyddstillsyn - även s.k.

kontraktsvård är ett värdefullt alternativ till fängelsestraff. Utskottet har

tidigare behandlat frågor om villkorligt fängelse och därvid avstyrkt motions-

yrkanden om införandet av en sådan påföljdsform med hänsyn till beredningsläget

(se 1996/97:JuU12 och 1993/94:JuU17). Straffsystemkommittén avvisade för sin

del tanken på villkorligt fängelse (se SOU 1995:91, del II, s. 90).

I budgetpropositionen anför regeringen att utvecklingen av alternativ till

fängelse fortsätter och att det pågår en översyn av straffsystemet bl.a. med

utgångspunkt i Straffsystemkommitténs förslag. Regeringen tar också upp frågan

om alternativa påföljder för ungdomar. Regeringen hänvisar till

departementspromemorian Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32). I

promemorian föreslås att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten

ges ett tydligare innehåll. Vidare föreslås en ny frihetsberövande påföljd,

vilken skall kunna dömas ut för brott som någon begått innan han fyllt 18 år.

Promemorian har remissbehandlats och bereds för närvarande i

Justitiedepartementet. En proposition aviseras till början av år 1998.

Utskottet har tidigare uttalat sig positivt i frågan om alternativa påföljder

(se t.ex. 1994/95:JuU16 s.10 med där gjorda hänvisningar). Utskottet har ingen

anledning att nu inta någon annan ståndpunkt och välkomnar därför regeringens

uttalanden om alternativ till fängelsestraff och påföljder för unga

lagöverträdare. Mot bakgrund av den redovisning som regeringen lämnat om det

pågående reformarbetet är det i linje med vad utskottet senast uttalade

(1996/97:JuU7 s. 17 f) inte erforderligt med något initiativ från riksdagens

sida. Utskottet avstyrker motion Ju904 i nu behandlad del.

Verkställighetsinnehållet

I motion Ju904 (m) förespråkas att fängelsetiden bör användas till något

meningsfullt, t.ex. utbildning, vård och behandling, och det begärs att arbetet

härmed bör fullföljas och utvecklas. Intagna som skall utvisas efter avtjänat

straff bör dock inte få undervisning i svenska. Även motion Ju929 (v) tar upp

frågan om förbättrad utbildning för de intagna i syfte att öka möjligheterna

att leva laglydigt efter straffet.

När det gäller verkställighetens innehåll vid landets anstalter anför

regeringen att det utvecklas fortlöpande, bl.a. genom de olika brotts- och

missbruksrelaterade programmen. Regeringen anför i budgetpropositionen att det

är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar återfall

i brott och att satsningarna på verkställighetens innehåll fortsätter. I det

syftet skall enligt regeringen Kriminalvårdsstyrelsen erbjuda de intagna såväl

brotts- och missbruksförebyggande program som arbete och utbildning. Sådana

program finns redan i viss utsträckning och de har ökat sin andel av det totala

antalet sysselsättningstimmar från 7,7 % under budgetåret 1994/95 till 13 %

under år 1996. I fråga om utbildning erbjuds undervisning på såväl grundskole-

som gymnasienivå. Även viss yrkesutbildning förekommer. Vidare anför regeringen

att det är viktigt att förändringen av vårdarnas roll mot ett väl utvecklat

kontaktmannaskap fortsätter. Regeringen betonar också att det är angeläget att

utveckla samarbetet med andra myndigheter beträffande insatser som syftar till

att öka förutsättningarna för den dömde att leva ett laglydigt liv. Här spelar

även frigivningsförberedelserna en viss roll. Regeringen uppger att

Kriminalvårdsstyrelsen har inlett ett arbete med att utarbeta föreskrifter och

allmänna råd för verkställighetsplaneringen, innefattande bl.a. planering av

frigivningen. Kontakter mellan kriminalvården och andra myndigheter har tagits

för att förbättra samarbetet kring frigivningsförberedelserna. Enligt

regeringens mening måste kriminalvårdens arbete med frigivningsförberedelser

förbättras ytterligare.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit upp utbildningens

och behandlingens betydelse (se 1996/97:JuU1 s. 57 f). Sammanfattningsvis

anförde utskottet då att innehållet i verkställigheten under senare år

utvecklats och att utskottet varit pådrivande i det arbetet. Utskottet

konstaterade också att ansträngningarna i det avseendet fortsatt. Enligt

utskottets mening innehöll de tankegångar som fördes fram i den då behandlade

motionen inte något nytt och utskottet ansåg att motionen inte borde föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrktes.

Även frågan om de intagna som skall utvisas efter avtjänat straff bör få

undervisning i svenska språket togs upp i det nyss nämnda betänkandet.

Utskottet hänvisade då till tidigare ställningstaganden som bl.a. går ut på att

de problem som de utländska intagna har under anstaltsvistelsen bör beaktas

både i det löpande och i det mer långsiktiga arbetet. Det arbetet borde enligt

utskottet bedrivas i en anda av humanitet och generositet och utskottet ansåg

att regelsystemet måste tillämpas på ett nyanserat sätt. Utskottet betonade

bl.a. att studier i anstalt utgör ett led i arbetet med att motverka de

skadliga följderna av frihetsberövandet. Samtidigt påpekade utskottet bl.a. att

det i det enskilda fallet måste göras en bedömning av den intagnes behov av

studier liksom av hans förutsättningar att tillgodogöra sig dem. En i svenska

språket okunnig intagen borde enligt utskottet beredas sådan språkutbildning

att han kan klara en anstaltsvistelse. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.

Utskottet saknar anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden i de

nu behandlade frågorna. Motionerna Ju904 och Ju929 i nu behandlade delar

avstyrks.

Besökslägenheter

I motion Ju929 (v) begärs att fängelserna skall anpassas i syfte att förbättra

barns möjligheter till umgänge med sina föräldrar.

Regeringen anför i budgetpropositionen att besökslägenheter finns på flera

anstalter i syfte att åstadkomma bättre besöksmöjligheter för de

långtidsdömda.

I augusti i år har regeringen gett Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen

i uppdrag att se över förhållandena för barn vars föräldrar är intagna i häkte

eller kriminalvårdsanstalt samt lämna förslag till förändringar av gällande

författningar och de andra åtgärder som översynen kan ge anledning till.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.

Enligt vad utskottet inhämtat finns det s.k. besökslägenheter vid

kriminalvårdsanstalterna Österåker, Hall och Hinseberg.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att barn vars föräldrar är intagna i

kriminalvårdsanstalt befinner sig i en svår situation, och utskottet delar

motionärernas uppfattning så till vida att särskilda besökslägenheter kan vara

ett sätt att tillgodose motionsönskemålet. Frågan måste emellertid ses i ett

större sammanhang. En sådan ombyggnad låter sig nämligen inte göras utan en

noggrann projektering och något mer genomarbetat underlag för ett sådant

ställningstagande saknas för närvarande. Utskottet anser därför att beredningen

av den rapport som Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen skall lägga fram

i frågan bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju929.

Rymningar

I motionerna Ju904 (m) och 1996/97:Ju901 (m) betonas vikten av att säkerheten i

fängelserna även i fortsättningen ligger på en hög nivå.

Regeringen anför i propositionen att det totala antalet rymningar direkt från

anstalt fortsatt att minska. Till belysning av detta redovisar regeringen en

del uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen. Uppgifterna avser åren 1994, 1995

och 1996. Från anstalterna i säkerhetsklass I har ingen rymning skett under

perioden. Från anstalterna i klass II har fem, noll respektive tre rymningar

ägt rum. Från anstalterna i klasserna III och IV har antalet rymningar i

vardera klassen varit betydligt högre men de har å andra sidan halverats under

den aktuella perioden. När det sedan gäller permissioner som misskötts på så

sätt att den intagne inte återkommit i rätt tid anför regeringen att dessa har

minskat från 0,8 procent år 1992 till 0,3 procent år 1996.

Utskottet konstaterar att det av regeringens redovisning i

budgetpropositionen framgår att säkerheten inom kriminalvården är hög. Enligt

utskottets mening är det också självklart att det skall vara så. Något

uttalande från riksdagens sida i frågan är således inte påkallat. Motionerna

avstyrks.

Intagna med psykiska störningar

Påföljdssystemet för personer som begått brott under inflytande av en psykisk

störning förändrades den 1 januari 1992. Reformen har som avsett medfört att

ett större antal psykiskt störda än tidigare numera döms till fängelse.

Behandlingen av psykiskt störda intagna tas upp särskilt i

budgetpropositionen; ytterligare insatser på detta område är enligt regeringen

en prioriterad uppgift för år 1998.

Intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheten i

anstalterna. För närvarande kan dessa intagna i viss utsträckning få vård i den

allmänna sjukvården. Antalet platser vid enheter som är godkända för

rättspsykiatrisk vård för intagna i anstalt är emellertid enligt

Kriminalvårdsstyrelsens bedömning inte tillräckligt. Detta leder till

restriktiva bedömningar när det gäller de intagnas vårdbehov vilket i sin tur i

vissa fall innebär för korta vårdtider.

Sedan budgetåret 1995/96 pågår ett arbete med att inrätta särskilda

stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av

personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka psykiatrin inte anser

sig kunna ge någon behandling. Målsättningen är att det i november 1998 skall

finnas 90 platser på sådana avdelningar. Sju platser finns redan tillgängliga

vid rättspsykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus. Den 3 november 1997 kommer

en avdelning med 24 platser att öppna vid Kriminalvårdsanstalten Storboda.

Ytterligare två avdelningar med 30 platser vardera planeras vid

kriminalvårdsanstalterna i Fosie och Norrtälje. De beräknas öppna i april

respektive november nästa år. Erfarenheterna från avdelningarna kommer enligt

vad regeringen förutskickar att utvärderas.

Även andra åtgärder vidtas på området. Kriminalvården höjer kompetensen inom

den egna organisationen för att bättre kunna ta hand om de intagna som inte

kommer i fråga för vare sig stödavdelning eller sjukhusvård. Vidare genomför

Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Rättsmedicinalverket en studie för att

belysa bl.a. frågan om karaktären av de intagnas psykiska störningar.

Regeringen anför i budgetpropositionen att en slutrapport kommer att

presenteras under våren 1998. Därefter kommer regeringen att ta ställning till

om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra sjukhusvården för dessa

intagna.

Flera motioner tar upp frågor med anknytning till de psykiskt störda intagnas

situation i fängelserna. I motion Ju910 (c) och 1996/97:Ju903 (c) anförs

sålunda att kriminalvården bör ges möjlighet att ge dessa intagna det stöd och

den rehabilitering som behövs för att de skall kunna återgå till ett normalt

liv efter anstaltsvistelsen. I motion Ju925 (mp) begärs att arbetet med att

inrätta särskilda stödavdelningar skall intensifieras. I motion 1996/97:Ju505

(s) begärs en översyn av de psykiskt störda intagnas situation.

I januari 1994 överlämnade Fängelseutredningen sitt slutbetänkande

Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5). I betänkandet föreslår utredningen att

normaliseringsprincipen bör upprätthållas, dvs. att vårdansvaret för psykiatrin

inom kriminalvården skall ligga kvar inom den allmänna sjukvården. Utredningen

föreslår vidare bl.a. att varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan

kriminalvården och landstingen knyts till en viss sjukvårdsinrättning. Vidare

utgår utredningen från att de platser som i dag finns vid psykiatriska

avdelningar inom kriminalvården skall bestå för att tas i anspråk för intagna

som har ett mera kontinuerligt behandlingsbehov eller som - utan att sluten

vård kommer i fråga - behöver sådan behandling som inte kan ges på

normalavdelning. För intagna med personlighetsstörningar som tar sig uttryck i

ett utagerande beteende, förhöjd aggressivitet och benägenhet för

självdestruktiva handlingar för vilka psykiatrin inte kan ge någon behandling

föreslås särskilda stödavdelningar med tillgång till psykolog och

mentalskötarutbildad personal. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu

vidare i Justitiedepartementet.

Utskottet har, särskilt efter påföljdsreformen beträffande psykiskt störda,

vid flera tillfällen tagit upp de här aktuella frågorna. Bland annat har

utskottet haft kontakter med Kriminalvårdsstyrelsen och flera studiebesök har

företagits. En av de slutsatser som utskottet därvid dragit är att det är

nödvändigt med särskilda insatser för denna grupp på anstalterna. Det är mot

den bakgrunden utskottet med tillfredsställelse konstaterar att det av

regeringens redovisning i budgetpropositionen framgår att arbetet med

inrättandet av särskilda stödavdelningar redan kommit i gång, och utskottet

utgår från att arbetet bedrivs med erforderlig skyndsamhet. Motion Ju925 i nu

behandlad del avstyrks.

När det så gäller önskemålen i motionerna om behandling inom kriminalvården

anser utskottet, som i och för sig också anser att normaliseringsprincipen bör

tillämpas så långt det är möjligt, att beredningen av Fängelseutredningens

förslag bör avvaktas innan ställning tas till om formerna för omhändertagandet

av psykiskt störda intagna bör förändras. Inte heller behövs det någon

ytterligare utredning i ämnet. Utskottet avstyrker motionerna Ju910,

1996/97:903 i nu behandlade delar och 1996/97:Ju505.

Narkotika på fängelserna

Motionerna

Flera motioner tar upp problemet med narkotika i anstalterna. I motionerna

understryks behovet av effektiv kontroll och av att de intagna som inte

missbrukar slipper konfronteras med narkotika under anstaltstiden. I motionerna

Ju505 (fp), Ju509 (m), Ju910 (c) och So675 (mp) begärs sålunda att

Kriminalvårdsstyrelsen skall vidta åtgärder mot narkotikaanvändningen, redovisa

de åtgärder som planeras och ge kampen mot narkotikan en högre prioritet. I en

motion begärs dessutom att användningen av dopningsmedel skall omfattas av

kontrollen.

I flera av motionerna lämnas förslag på åtgärder. Motionärerna bakom Ju501

och 1996/97:507 (båda m) vill sålunda ge personalen lagligt stöd för kontroll

av de intagna och deras besökare. I motion 1996/97:Ju511 (kd) begärs en

utredning i frågan om behovet av lagändringar för att på så sätt åstadkomma en

effektivare kontroll. I den sistnämnda motionen och i motion 1996/97:So657

(kd) tas också upp frågan om ett återinförande av den s.k.

visitationspatrullen. I motion Ju509 (m) redovisas internationella erfarenheter

från bekämpningen av narkotika på fängelser med tyngdpunkt på användningen av

narkotikahundar. Motionen går ut på att internationella erfarenheter bör tas

till vara i större utsträckning. I motion Ju504 (m) föreslås som ett första

steg i arbetet inrättandet av drogfri anstalt i varje kriminalvårdsregion.

I motionerna Ju904, Ju923, So628 och 1996/97:Ju901 (alla m) förespråkas -

utöver en mer frekvent provtagning, fler visitationer och en utvidgad

användning av narkotikahundar - att besök skall kunna kontrolleras på så sätt

att den intagne och besökaren skils åt med hjälp av en glasskiva för att

undvika fysisk kontakt mellan dem.

Bakgrund

Det befintliga regelverket när det gäller kontroll m.m. ser i korthet ut på

följande sätt.

När det gäller besök är huvudregeln enligt 29 § lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt att en intagen i anstalt får ta emot besök i den

utsträckning det lämpligen kan ske, dvs. i en omfattning som är praktiskt

genomförbar. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i

anstalten eller som kan motverka hans återanpassning i samhället eller annars

vara till skada för den intagne eller annan. Vid besök får den intagne och

besökaren normalt umgås ensamma i ett särskilt besöksrum. Som villkor för ett

besök kan av säkerhetsskäl krävas att den besökande underkastar sig kropps-

visitation eller ytlig kroppsbesiktning. Vägras en sådan kontroll blir det

alltså inget besök. Om det är påkallat av hänsyn till säkerheten skall en

tjänsteman vid anstalten vara närvarande vid besöket, s.k. bevakat besök.

Med kroppsvisitation förstås en undersökning av kläder och annat som någon

bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Med

kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt

tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prov.

Såvitt gäller provtagningar finns särskilda bestämmelser i 52 a-52 d §§ lagen

om kriminalvård i anstalt. Kroppsvisitation får enligt dessa bestämmelser ske

för eftersökande av otillåtna föremål, bl.a. när det finns anledning anta att

något sådant föremål skulle anträffas på en intagen, när han återkommer efter

en vistelse utanför anstalten och när han skall ta emot eller har haft obe-

vakat besök. För intagna i slutna anstalter är det obligatoriskt med kropps-

visitation efter permissioner och obevakade besök. Vidare får intagna alltid

underkastas sådan ytlig kroppsvisitation som sker för att söka efter vapen

eller andra farliga föremål.

När det gäller kroppsbesiktning är förutsättningarna för att få genomföra en

sådan i stort sett desamma som när det gäller kroppsvisitation. Någon

obligatorisk regel finns inte - det krävs dock alltid att det finns ett behov

av undersökningen. Intagna är dessutom skyldiga att på anmaning lämna blod-,

urin- eller utandningsprov för kontroll att han inte är påverkad av

beroendeframkallande medel eller av dopningsmedel.

Regeringen anför i propositionen att arbetet med att bekämpa

narkotikamissbruket skall bedrivas med fortsatt intensitet. Målet skall vara

att hålla anstalter och häkten fria från narkotika samt att medverka till att

de dömda som har behov av det får tillgång till missbruksvård.

Arbetet inom kriminalvården med att bekämpa narkotikamissbruket i anstalter

och i häkten bedrivs på flera sätt. Sammanfattningsvis går arbetet ut på att

differentiera de intagna, motivera de intagna att delta i behandlingsprogram,

tillhandahålla behandlingsprogram, genomföra kontroller, dvs.

urinprovstagningar och visitationer samt driva särskilda projekt.

När det gäller särskilda platser för narkotikamissbrukare fanns det 556

stycken i oktober 1996. Andelen intagna som får ta del av särskilda

motivations- och behandlingsprogram och andra åtgärder mot narkotikamissbruk

hade den 1 april i år stigit till drygt 46 procent från att ha legat på ca 40

procent under flera år.

Inom kriminalvården fanns det tidigare särskilda visitationspatruller.

Verksamheten kostade ca 8 miljoner kronor per år. År 1992 beslutade

Kriminalvårdsstyrelsen att visitationspatrullerna skulle avvecklas (se bet.

1994/95:JuU20 s. 9). Utskottet har inhämtat att det numera finns i vart fall

tre hundar i drift och att det i viss utsträckning förekommer ett samarbete med

polisen och tullen, vilka också disponerar hundar. Utskottet tillägger att

myndigheterna själva har möjlighet att införskaffa hundar.

I syfte att utveckla bl.a. statistik har kriminalvården under året påbörjat

ett projekt, KARTNARK. Inom det projektet skall man utreda frågor som i vid

mening berör narkotikaproblemet. En rapport kommer att färdigställas under

hösten 1997. Regeringen anför att det av den redovisning som hittills lämnats

framgår att antalet beslag av narkotika i häkten och anstalter är lågt.

Samtidigt har antalet kontroller genom visitationer av bostadsrum och andra

lokaler ökat. En klar majoritet av de anstalter som tillfrågats om förekomsten

av missbruk i anstalten har rapporterat att det sällan eller aldrig förekommer

missbruk.

I regleringsbrevet för kriminalvården sägs att kriminalvården skall hålla

anstalter och häkten fria från narkotika. Kriminalvårdsstyrelsen har också

ålagts ett återrapporteringskrav beträffande förändring av förekomsten och

missbruket av narkotika vid anstalter samt beträffande vilka insatser som görs

för att de dömdas narkotikamissbruk skall minska.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid ett stort antal tillfällen tidigare behandlat motionsönskemål

om åtgärder mot narkotikaanvändningen i anstalterna (se 1994/95:JuU20

s. 12 med där gjorda hänvisningar). I samband med behandlingen av sådana

yrkanden har utskottet utgått från att Kriminalvårdsstyrelsen organiserar

narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsenligt och

kostnadseffektivt sätt. Särskilt mot bakgrund av den redovisning som lämnas i

budgetpropositionen och de återrapporteringskrav som ställts upp saknar

utskottet anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande. Befintliga

regler är dessutom enligt utskottets mening ändamålsenligt utformade och någon

utredning av regelverket på området behövs knappast. Utskottet vill här också

framhålla att kriminalvården kommer i kontakt med ett stort antal personer som,

när de inte vistas i anstalt, missbrukar narkotika. Detta ger kriminalvården en

betydelsefull roll mer allmänt i kampen mot narkotikamissbruket. Utskottet ser

därför med tillfredsställelse att så stora insatser görs i motivations- och

behandlingsarbetet. Utskottet är självklart ense med regeringen om att detta

också fortsättningsvis skall vara en prioriterad fråga inom kriminalvården.

Utskottet vill tillägga att möjligheterna att hålla anstalterna helt

narkotikafria är små även om detta naturligtvis är målet. Det skulle nämligen

kräva mycket hårda restriktioner när det gäller besök och permissioner. Detta i

sin tur skulle - likaväl som missbruket som sådant - riskera rehabiliteringen

till ett liv utan brott och missbruk. Med vad som här anförts avstyrker

utskottet motionerna Ju501, Ju504, Ju505, Ju509, Ju904, Ju910, Ju923, So628,

So675, 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901 och 1996/97:So657 i nu

behandlade delar.

Kronofogdemyndigheterna

Inledning

Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV) landets

exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för

verksamheten.

Sedan den 1 januari 1997 finns det 10 regionala kronofogdemyndigheter med

sammanlagt 92 lokala kontor. Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter

för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra

författningar. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheterna enligt

förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli föremål för

verkställighet, fullgörs i rätt tid och och ordning.

Riksdagen har godkänt ett övergripande mål för exekutionsväsendet. Enligt

detta är kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter att på

uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har

reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas

snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt, genom

information och liknande förebyggande åtgärder, verka för att

betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan verkställas i stället

fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.

Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av

domar och andra exekutionstitlar. Kronofogdemyndigheterna verkställer också

beslut om avhysning och annan handräckning. Till deras uppgifter hör även att

svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exekutiva

uppgifterna enligt UB har kronofogdemyndigheterna att handlägga

verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880)

om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om återtagande

av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen

(1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl..

Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i

konkurs. Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den

summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning.

Genom skuldsaneringslagen (1994:334) har kronofogdemyndigheterna fått nya

uppgifter. Lagen innebär att kronofogdemyndigheterna skall svara för huvuddelen

av utredningen i skuldsaneringsärenden och också fatta beslut om frivillig

skuldsanering.

Anslaget till kronofogdemyndigheterna

Över anslaget till kronofogdemyndigheterna finansieras all verksamhet som

bedrivs av dessa, liksom även det teknikstöd för verksamheten som

tillhandahålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten

Dataservice vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området och RSV:s

uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom kronofogdemyndigheternas

verksamhetsområde finansieras dock över anslaget till RSV.

Vad gäller kronofogdemyndigheternas regionindelning anför regeringen i

budgetpropositionen att förändringar i skatteförvaltningens regionala indelning

bör medföra att Laholms, Halmstads och Hylte kommuner från och med den 1

januari 1999 förs över från Kronofogdemyndigheten i Göteborg till

Kronofogdemyndigheten i Malmö.

Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen har det under budgetåren

1993/94, 1994/95 och 1995/96 byggts upp ett anslagssparande hos

kronofogdemyndigheterna som vid utgången av budgetåret 1995/96 uppgick till

214,7 miljoner kronor. Regeringen har vid tre tillfällen, senast under våren

1997, beslutat om bortföring av vissa medel från anslaget som en besparing.

Sammanlagt har i enlighet med regeringens beslut 62 760 000 kr förts bort från

anslaget. Den minskning av anslaget som regeringen föreslår i propositionen

sammanhänger med den inriktning av besparingsarbetet inom

kronofogdemyndigheterna som riksdagen tidigare har godkänt (prop. 1994/95:100

bil. 8 s. 42, bet. 1994/95:LU23 s. 7 f, rskr. 1994/95:259).

Regeringen anför i budgetpropositionen att det avsevärda överskottet i

kronofogdemyndigheternas verksamhet har flera förklaringar. En viktig

förklaring är att det är svårt att på förhand ange i vilken takt medel som har

avsatts för investeringar i utrustning och systemutveckling m.m. på IT-området

kommer att förbrukas. Så har t.ex. ett stort projekt som avsett nytt teknikstöd

för indrivningsverksamheten varit avbrutet under en stor del av år 1996 och år

1997 men numera återupptagits. Andra förklaringar är minskat antal mål av vissa

slag samt återhållsamhet med rekrytering av nya medarbetare. Ett inte

obetydligt belopp är också avsatt för pensionsersättningar i samband med

personalminskningar.

Enligt regeringen tyder RSV:s prognos för medelsförbrukningen på att

kronofogdemyndigheternas anslagssparande kommer att avvecklas helt och ha vänts

till ett mindre underskott vid utgången av år 2000. Medelsförbrukningen är dock

starkt beroende av mängden inkommande mål och ärenden. Enligt regeringen är det

möjligt att den starka minskningen av vissa slag av inkommande ärenden nu har

brutits; det är dock för tidigt att dra någon bestämd slutsats om den saken.

Regeringen gör mot bakgrund av det anförda bedömningen att

kronofogdemyndigheternas resursbehov kommer att vara oförändrat för tiden fram

till och med år 2000.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för

budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 1 283 651 000 kr.

I motion Ju913 (v) yrkas att anslaget skall höjas med 36 miljoner kronor, i

första hand för att möjliggöra en större insats i kampen mot den ekonomiska

brottsligheten.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Mål- och resultatredovisning

I budgetpropositionen framhåller regeringen att handläggningstiderna för de

flesta typer av mål och ärenden nu förkortas och att balanserna minskar

avsevärt. Mot bl.a. den bakgrunden bedömer regeringen att resultatet av

kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996 är fullt tillfredsställande.

Enligt regeringen finns det inte obetydliga regionala skillnader i fråga om

t.ex. handläggningstider. Enligt regeringens mening bör RSV särskilt

uppmärksamma detta förhållande i sin styrning av verksamheten och närmare

utreda förhållandets orsaker.

Inom verksamhetsgrenen exekutiv fastighetsförsäljning anför regeringen att

situationen är besvärlig trots de förbättringar som skett under senare år.

Enligt regeringen medför emellertid den minskande ärendetillströmningen och den

ökade användningen av underhandsförsäljning att utsikterna till ytterligare

förbättringar är goda. En av RSV utförd utvärdering av underhandsförsäljningar

har dock visat att det finns behov av vissa rationaliseringsåtgärder i

förfarandet.

Regeringen uppehåller sig i propositionen särskilt vid uppgifterna i

resultatredovisningen om hur produktiviteten utvecklats. Av regeringens

resonemang följer att en ökad ambition i fråga om kvaliteten på utredningarna i

indrivningsärenden kan medföra att färre ärenden avgörs under en given

tidsperiod. Det är därför naturligt att en höjd ambitionsnivå kan leda till att

den redovisade produktiviteten sjunker. En sjunkande produktivitet kan inte

utan vidare ses som något negativt utan det fordras en närmare analys av hur

prestationernas innehåll har förändrats. Regeringen anser att det finns ett

behov av att förbättra uppföljningen av ambitionsnivåerna för utredningen i

olika typer av mål och beträffande olika kategorier av gäldenärer. I

regleringsbrevet för budgetåret 1998 avser regeringen att precisera vad som

skall gälla i fråga om utvecklingen av dessa ambitionsnivåer.

Regeringen pekar i detta sammanhang på att minskningen av antalet avslutade

enskilda indrivningsärenden till stor del är en fråga om ändrade

handläggningsrutiner, vilket måste beaktas vid jämförelser med år 1996.

Utskottet anmärker att de nya rutinerna innebär att målen ligger kvar för

bevakning under längre tid än tidigare.

Regeringen framhåller att det finns en stor osäkerhet om hur mål- och

ärendemängden kommer att utvecklas i fortsättningen. När det gäller enskilda

mål avlöstes under 1970- och 1980-talen perioder av ökning med perioder av

stagnation utan att målmängden minskade nämnvärt. Detta har lett till en

avsevärd ökning av antalet mål under perioden som helhet. Vad gäller antalet

allmänna mål sjönk detta kraftigt under en period främst beroende på införandet

av påminnelserutiner hos skattemyndigheterna men har nu återigen ökat. Ökningen

avser dock inte indrivningen av skatter utan det är TV-avgifter och

felparkeringsavgifter som antalsmässigt kommit att dominera bland de allmänna

målen. Ökningen av dessa medelsslag har lett till man i dag är tillbaka på det

tidiga 1980-talets stora antal mål.

Regeringen understryker avslutningsvis vikten av att alla möjligheter nu tas

till vara att genom utveckling av teknikstöd, arbetsformer och organisation

m.m. förbereda myndigheterna så att de kan klara verksamheten utan allvarliga

störningar om mål- och ärendemängderna på nytt skulle öka påtagligt i den nära

framtiden.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringens redovisning av

Kronofogdemyndigheternas resultat är mera utförlig än i propositionen för

innevarande budgetår. Riksdagen erhåller därmed ett förbättrat underlag för

anslagsbeslut. Möjligheter att ytterligare förbättra redovisningen bör

naturligtvis tas till vara.

Utskottet vill för sin del på nytt framhålla vikten av en effektiv

indrivning av skulder (1996/97:JuU1 s. 65). Utskottet vill också återigen

kraftigt understryka kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll i kampen mot

den ekonomiska brottsligheten. Inte minst gäller detta

specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av

skatteundandragande och svåra indrivningsfall. Slutligen instämmer utskottet i

regeringens bedömning att det är angeläget att vidta sådana tekniska och

organisatoriska åtgärder att kronofogdemyndigheterna står väl rustade att möta

eventuella framtida ökningar av mängden mål och ärenden.

Sammanfattningsvis har det inte framkommit något som motsäger regeringens

bedömning att resultatet av kronofogdemyndigheternas verksamhet under år 1996

är fullt tillfredsställande.

Brottsförebyggande rådet

Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under

regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser

genom utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det

kriminalpolitiska området. Härigenom skall rådet bidra till att minska

brottsligheten och öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten är

att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets myndigheter för

åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av

vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ:s

arbetsuppgifter finns närmare reglerade i dess instruktion (1993:669).

BRÅ:s organisation m. m.

Sammanslagningen med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet

I budgetpropositionen anför regeringen att verksamheten vid BRÅ bör slås samman

med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet och att sammanslagningen bör inledas

den 1 januari 1998. Regeringens ställningstagande baseras på ett förslag som

lagts fram i departementspromemorian Forskning för rättsväsendet (Ds 1997:28).

Promemorian har remissbehandlats.

Bakgrunden till sammanslagningen är att kraven på kriminalpolitiken och

myndigheterna inom rättsväsendet ökar. Rättsväsendet måste bli mer effektivt

och insatserna på det kriminalpolitiska området måste - för att fungera väl -

bygga på kunskap. De resurser som rättsväsendet har för närvarande är

begränsade, och det ekonomiska läget gör att de inte kan öka nämnvärt.

Resurserna för tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet

är i huvudsak delade mellan två relativt små institutioner - BRÅ och

Rikspolisstyrelsens forskningsenhet.

Syftet med sammanslagningen är att åstadkomma en effektivare användning av de

samlade resurserna för forskning, utveckling och därmed sammanhängande

verksamhet inom rättsväsendet. Sammanslagningen skall bl.a. ge en bredare

verksamhet, större flexibilitet och bättre förutsättningar för att göra

helhetsbedömningar.

När det gäller BRÅ:s arbetsuppgifter efter omorganisationen anför regeringen

att rådet skall fortsätta att vara ett expertorgan åt regeringen och

rättsväsendets myndigheter. Huvuduppgifterna är att ta fram underlag till

regeringen och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och proriteringar i det

kriminalpolitiska arbetet, utvärdera vidtagna åtgärder och stödja lokalt

brottsförebyggande arbete. Rådet skall också främja brottsförebyggande

insatser, och det bör ha ett nära samarbete med universitet och högskolor.

Regeringen anför vidare att BRÅ skall mer än tidigare fungera som ett centrum

för forsknings- och utvecklingsverksamheten inom hela rättsväsendet. Rådet

skall enligt regeringen prioritera samma områden som prioriteras inom

kriminalpolitiken i stort. BRÅ skall också delta i undervisningen vid

Polishögskolan och i kompetensutveckling för de anställda inom rättsväsendet.

Regeringen framhåller att det är viktigt att BRÅ med kort varsel kan ta hand om

uppdrag som regeringen eller rättsväsendets myndigheter har behov av att få

utförda.

I motion Ju915 (m, c, fp, kd, mp) begärs en analys av de ekonomiska

konsekvenserna av sammanslagningen. Motionärerna befarar att den utökade

verksamheten kommer att kräva ytterligare resurser för administration samt för

informations- och förlagsverksamheten. I motionen understryks vidare att BRÅ:s

goda renommé inte får äventyras av sammanslagningen.

Det anslag som regeringen föreslår för budgetåret 1998 inbegriper en

överflyttning till BRÅ av den nuvarande budgeten för Rikspolisstyrelsens

forskningsenhet om 8,1 miljoner kronor. Härtill kommer 3 miljoner kronor för

stöd till lokalt brottsförebyggande arbete; från årsskiftet 1998/99 kommer BRÅ

att ta över de uppgifter som i dag ankommer på Kommittén för brottsförebyggande

arbete (dir. 1996:48). Kommitténs uppgifter går i huvudsak ut på att genomföra

det nationella brottsförebyggande programmet (se Ds 1996:59). Vidare har

anslaget räknats upp med två engångsbelopp för år 1998. Det ena - som är på 3

miljoner kronor - avser att möjliggöra för BRÅ att ta huvudansvaret för att det

bedrivs forskning om ekonomisk brottslighet. Det andra engångsbeloppet - som

uppgår till 7 miljoner kronor - skall användas till att utveckla

rättsstatistiken.

När det gäller den nya organisationen anför regeringen att sammanslagningen

förutsätter att BRÅ inledningsvis koncentrerar sina resurser på att få den nya

ordningen att fungera så effektivt som möjligt. Flera omständigheter, bl.a.

förslaget om en utökad verksamhet, gör att det finns anledning att ytterligare

utveckla metoder för styrning, uppföljning och analys av verksamheten. Ett

exempel på det är enligt regeringen att en avvägning alltid måste göras mellan

kvaliteten i resultatet och gjorda resursinsatser. BRÅ bör vidare enligt

regeringen noga överväga vilka rationaliseringar som kan göras såväl när det

gäller rättsstatistiken som beträffande den övriga verksamheten. Regeringen

anför att man kommer att följa verksamheten noga och granska effekterna av den

relativt omfattande utökningen av rådets verksamhet.

Utskottet har inget att erinra mot att BRÅ slås samman med

Rikspolisstyrelsens forskningsenhet för att skapa en mer slagkraftig

organisation för forskning och utveckling inom det kriminalpolitiska området.

Det är självklart av stor vikt att BRÅ inledningsvis koncentrerar sig på att få

den nya organisationen att fungera effektivt. Även beträffande behovet av att

överväga rationaliseringar delar utskottet regeringens bedömning. När det

gäller de ekonomiska konsekvenserna av sammanslagningen konstaterar utskottet

att det av redovisningen i budgetpropositionen framgår att regeringen är

uppmärksam på de frågor som motionärerna tar upp. Något initiativ från

riksdagens sida för att tillgodose det intresse som motionärerna värnar om är

således inte erforderligt. Motion Ju915 i nu behandlad del avstyrks.

Forskning om ekonomisk brottslighet

I syfte att främja en långsiktig vetenskaplig kunskapsuppbyggnad när det gäller

ekonomisk brottslighet begärs i motion Ju915 (c, m, fp, kd, mp) att medel för

forskning kring sådan brottslighet skall fördelas inom ramen för ett

forskningsprogram.

När det gäller fördelningen av forskningsmedel avseende ekonomisk

brottslighet - som nyss nämnts 3 miljoner kronor - anför regeringen att

huvuddelen av de medel som BRÅ tilldelas för detta ämne bör utlysas som

projektmedel vilka forskare från universitet och högskolor kan ansöka om.

Syftet med det är att säkerställa att forskning på området bedrivs. Enligt

regeringens mening stimuleras på detta sätt forskning vid olika institutioner i

landet och det i sin tur säkerställer en långsiktig kunskapsutveckling på

området.

Regeringen avser också att inrätta en referensgrupp vid BRÅ. Syftet med den

är att verksamheten vid BRÅ skall få en sådan inriktning att de områden

prioriteras där behovet av kunskap och beslutsunderlag är störst. Den

vetenskapliga nämnden kommer att finnas kvar för att garantera en hög

vetenskaplig kvalitet.

Utskottet ser ingen anledning till erinran mot att det inrättas en

referensgrupp. Tvärtom kan en sådan bidra till att forskningen styrs till de

områden där den bäst behövs. När det gäller forskningen om ekonomisk

brottslighet delar utskottet regeringens uppfattning om hur fördelningen av

forskningsmedel bör gå till. Mot denna bakgrund kan utskottet inte se att det

finns behov av ytterligare åtgärder för att säkerställa den långsiktiga

kunskapsuppbyggnaden när det gäller den ekonomiska brottsligheten. Utskottet

utgår också från att regeringen, såsom anförts ovan beträffande de ekonomiska

konsekvenserna av sammanslagningen, följer verksamheten och medelsanvändningen.

Motion Ju915 i nu behandlad del avstyrks.

I detta sammanhang vill utskottet avslutningsvis anföra följande. I samband

med behandlingen av budgetpropositionen för år 1994/95 begärde riksdagen på

utskottets hemställan att regeringen skulle genomföra en

upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk brottslighet (se 1993/94:JuU

s. 25 f). Riksdagen beslutade ett reservationsanslag på 10 miljoner kronor för

detta ändamål. I regeringens skrivelse 1997/98:38 Lägesrapport i fråga om den

ekonomiska brottsligheten redovisas användningen av de disponerade medlen. BRÅ

har sålunda fått i uppdrag att planera och genomföra utbildnings- och

informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet. Inom ramen för det

uppdraget har BRÅ genomfört flera projekt, bl.a. informationsprojektet ?Vad är

ekobrott??. Målgruppen är fackföreningsrörelsen, lärare, journalister,

deltagare i starta-eget-utbildning och studerande på grundnivå i bl.a. juridik

och kriminologi. Regeringen anför vidare att BRÅ disponerat sex miljoner kronor

och att avsikten är att de återstående fyra miljonerna skall tilldelas

Ekobrottsmyndigheten för informationsinsatser rörande ekonomisk brottslighet.

Utskottet har tidigare (se 1996/97:JuU2y) ansett att ärendet inte bort anses

slutbehandlat och förordat att det bör föras upp på förteckningen över sådana

ärenden. Utskottet har också förordat att regeringen bör åläggas att redovisa

sina åtgärder i ärendet. Mot bakgrund av den redovisning som lämnats av

regeringen i den nämnda skrivelsen konstaterar utskottet med tillfredsställelse

att de anslagna medlen kommer till användning. Något beslut om användning av de

återstående fyra miljonerna har emellertid ännu inte fattats och utskottet

utgår från att användningen av medlen senare redovisas för riksdagen.

Anslaget till BRÅ

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen till Brottsförebyggande

rådet anvisar ett ramanslag på 46 864 000 kr.

I motion Ju903 (kd) begärs en höjning av anslaget med 5 miljoner kronor för

att tillföra BRÅ medel för brottsförebyggande arbete med inriktning på fostran

och värdeöverföring inom familjen.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Våldet mot homosexuella

I motion Ju920 (fp) yrkas att BRÅ ges i uppdrag att motverka våldet mot

homosexuella.

Folkhälsoinstitutet har genomfört en kartläggning av brott mot homosexuella i

Stockholm. Avsikten med studien var att vinna kunskap om hur situationen ser ut

när det gäller hot och våld mot homosexuella för att bedöma vilka eventuella

insatser från myndigheter m.fl. som kan förbättra situationen. Studien omfattar

en enkätundersökning bland homosexuella i Stockholm samt 30 djupintervjuer med

män och kvinnor som blivit utsatta för hot eller våld.

I den rapport över studien, Hat, hot, våld - utsatta homosexuella kvinnor och

män. En pilotstudie i Stockholm (1996:84), som Folkhälsoinstitutet presenterat

konstateras att drygt en fjärdedel (141 personer) av dem som deltagit i studien

(527 personer) blivit utsatta för brott - alltifrån förolämpningar till grovt

våld - på grund av sin homosexualitet. Av rapporten framgår vidare att endast

en mindre andel av de utsatta polisanmält brotten. Orsakerna härtill har i

vissa fall uppgivits vara att man ansett brotten vara alltför ringa för att

polisanmälas, medan orsaken i andra fall uppgivits vara rädsla för att polisen

skall vara fördomsfull mot homosexuella. I rapporten anförs att en absolut

majoritet av dem som har gjort polisanmälan har blivit väl bemötta av polisen

men att det förekommit att vissa upplevt att poliser varit föraktfulla,

fördomsfulla eller nedsättande. I rapporten föreslås bl.a. att polisen och

övrig personal inom rättsväsendet bör få utbildning om homosexuella som utsatt

grupp.

Utskottet vill här även hänvisa till vad konstitutionsutskottet anfört med

anledning av motioner som rört frågan om diskriminering av homosexuella. Senast

i våras (1996/97:KU14) avstyrkte konstitutionsutskottet motioner som gick ut på

att det borde införas ett uttryckligt förbud i regeringsformen mot

diskriminering av homosexuella. Konstitutionsutskottet hänvisade till tidigare

uttalanden vari bl.a. erinrades om att den offentliga makten enligt

bestämmelsen i 1 kap. 2 § regeringsformen skall utövas med respekt för alla

människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Detta stadgande är visserligen som konstitutionsutskottet anförde ett s.k.

programstadgande som inte kan göras gällande i domstol, men det har likväl stor

betydelse och kan t.ex. åberopas av JO i ärenden som gäller diskriminering från

offentliga organs eller funktionärers sida.

I detta sammanhang vill utskottet också påpeka att brottsbalken ändrats den 1

juli 1994 (prop. 1993/94:101, JuU13, rskr. 298). Då infördes en bestämmelse i

29 kap. 2 § enligt vilken det som en försvårande omständighet vid straffmätning

särskilt skall beaktas om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en

folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande

omständighet. Ett exempel på det sistnämnda är enligt förarbetena att motivet

för brottet varit att kränka någon på grund av dennes sexuella läggning. Någon

refererad rättspraxis där bestämmelsens innehåll prövats med avseende på nu

aktuella problem finns ännu inte.

Vidare vill utskottet här erinra om att justitieministern i ett frågesvar i

riksdagen nyligen uttalat att hon hoppas att under hösten kunna presentera

direktiv till en parlamentarisk utredning omfattande bl.a. frågan om hets mot

homosexuella (se riksdagens snabbprotokoll 1997/98:16).

Utskottet vill inledningsvis - i likhet med tidigare uttalanden (se bet.

1995/96:JuU14 s. 16 f och 1996/97:7 s. 8 f) - framhålla att det är oacceptabelt

att personer som vänder sig till polisen i något ärende bemöts med förakt eller

ett fördomsfullt uppträdande. Vidare utgår utskottet från att frågan om brott

m.m. mot homosexuella bevakas av berörda myndigheter och att så kommer att ske

även i framtiden. Dessutom delar utskottet självfallet regeringens ståndpunkt i

budgetpropositionen att BRÅ skall prioritera samma områden som prioriteras inom

kriminalpolitiken i stort, och utskottet konstaterar att våldsbrott hör till de

brott som sålunda skall prioriteras. Härtill kommer att regeringen avser att

tillsätta en utredning med direktiv som berör de frågor som tas upp i motionen.

Några ytterligare åtgärder kan knappast anses behövliga nu, och utskottet

avstyrker motion Ju920.

Rättsmedicinalverket

Inledning

Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk,

rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning

sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. I praktiken går

verksamheten ut på att sörja för att domstolarna har teknisk (medicinsk)

bevisning i brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag för

påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex. rättspsykiatriska

undersökningar. Rättsmedicinalverket skall genom sin verksamhet medverka till

att skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet inom

rättsväsendet.

Inom Rättsmedicinalverkets område förekommer såväl anslagsfinansierad som

uppdragsfinansierad verksamhet. Viss verksamhet drivs på entreprenad.

Resultatuppföljning

Regeringen gör bedömningen att de mål som statsmakterna uppställt för

budgetåret 1995/96 för Rättsmedicinalverkets verksamheter i allt väsentligt har

kunnat infrias. Utskottet konstaterar att det inte framkommit något som talar

mot regeringens bedömning. Utskottet noterar särskilt att Rättsmedicinalverket

nu har kommit till rätta med de tidigare mycket långa vänte- och

undersökningstiderna för rättspsykiatrisk undersökning. Det hör också till

undantagen att Socialstyrelsens rättsliga råd ändrar en bedömning i en sådan

undersökning.

Anslaget

Regeringen föreslår att riksdagen till Rättsmedicinalverket anvisar ett ram-

anslag på 165 709 000 kr. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 170 887

000 respektive 176 231 000 kr. Förslaget innebär att det ackumulerade

anslagssparandet kommer att förbrukas under år 1998. I första hand skall

härigenom täckas kostnaderna för nedläggningen av den rättspsykiatriska

kliniken i Uppsala som, enligt vad som framgår av Rättsmedicinalverkets

årsredovisning, har för låg beläggning med åtföljande alltför höga kostnader

per utförd undersökning.

I motion Ju925 (mp) begärs en anslagshöjning med 7 000 000 kr. De extra

medlen är avsedda för fortsatt drift under år 1998 av den rättspsykiatriska

kliniken i Uppsala.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Gentekniknämnden

Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och säker

användning av gentekniken så att oönskade effekter på människors och djurs

hälsa och på miljön undviks.

Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar och tillstånd enligt

lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och samråda med andra

myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva

rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de

etiska frågorna.

Gentekniknämnden består av en ordförande, en vice ordförande och 14 andra

ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och ha

domarerfarenhet. Sju ledamöter skall vara riksdagsledamöter och en ledamot

skall vara etiskt sakkunnig. Av de övriga ledamöterna skall två utses efter

förslag av Skogs- och jordbrukets forskningsråd, varav en skall ha erfarenhet

av djurskyddsfrågor. Vidare utses två ledamöter efter förslag av

Naturvetenskapliga forskningsrådet; av dessa skall en vara ekolog. Till sist

utses en ledamot vardera på förslag av Humanistisk-samhällsvetenskapliga

forskningsrådet respektive Medicinska forskningsrådet (se SFS 1994:902 ändrad

genom SFS 1995:1676).

Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté, Biotekniken i samhället -

möjligheter och risker, vars övergripande uppdrag är att bl.a. bedöma

långsiktiga förändringseffekter av den moderna biotekniken samt lämna förslag

till en övergripande politik för området i ett internationellt perspektiv. I

uppdraget ingår att granska den nuvarande myndighetsorganisationen för tillsyn,

tillståndsgivning och information i hithörande frågor samt lämna förslag till

nya arbetsformer. Uppdraget omfattar sålunda Gentekniknämndens roll, dess

uppgifter och sammansättning. Översynen skall vara avslutad den 1 november 1998

(dir. 1997:120).

I motion Jo543 (v) anförs att det i Gentekniknämnden borde finnas en

representant för Sveriges konsumentråd.

Utskottet konstaterar att den nyssnämnda kommittén skall överväga

konsumenternas möjlighet till insyn och inflytande i nämnden. Utskottet anser

att kommitténs arbete inte bör föregripas, och utskottet avstyrker bifall till

motionen i denna del.

Anslaget

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1998 till Gentekniknämnden

anvisar ett ramanslag på 2 218 000 kr. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget

till 2 283 000 kr respektive 2 351 000 kr.

I motionerna Ju913 och Jo543 (båda v) begärs en anslagshöjning med 3 000 000

kr. Avsikten är att använda de extra medlen till ett informationscentrum om

genteknikfrågor.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Brottsoffermyndigheten

Inledning

Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja

brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten

skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen

(1978:413) och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns

en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt

ett råd för prövning av frågor om bidrag ur brottsofferfonden.

Anslaget till Brottsoffermyndigheten

Regeringen föreslår ett ramanslag på 9 356 000 kr. Från anslaget betalas

administrationen av Brottsoffermyndigheten. Enligt den prognos som lämnats

efter tredje kvartalet i år kommer utgifterna för innevarande budgetår att

uppgå till 10 miljoner kronor och anslaget sålunda att överskridas med en halv

miljon kronor. Detta innebär att det totala anslagssparandet vid

Brottsoffermyndigheten vid årets utgång beräknas vara 3 miljoner kronor.

Regeringen anför att myndigheten sedan starten år 1994 utvecklat effektivare

handläggningsrutiner, vilket avspeglar sig i lägre kostnad per ärende.

Regeringen anser att kostnaderna för handläggningen av den beräknade

ärendemängden ryms inom den befintliga ekonomiska ramen. Detta innebär enligt

vad företrädare för Regeringskansliet uppgivit att anslagssparandet kommer att

behöva tas i anspråk för verksamheten nästa budgetår.

I motion Ju913 (v) begärs en höjning av anslaget med 1 miljon kronor att

tillföras Brottsofferjourernas riksförbund. I motion Ju923 (m) begärs en

höjning på 1,2 miljoner kronor för en förstärkning av myndighetens verksamhet

och i motion Ju931 (fp) begärs en höjning med 6 miljoner kronor för att göra

det möjligt att anställa 50 brottsofferassistenter på halvtid.

Anslagsyrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Finansiering av brottsofferfonden

Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens medel skall användas för

verksamhet som gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för att stödja

ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet samt för privat och

offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden kan även lämnas

för forskning, utbildning och information i brottsofferfrågor.

Brottsofferfonden administreras av Brottsoffermyndigheten.

Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms för brott som har

fängelse i straffskalan, skall åläggas att betala en avgift på 300 kr. Vidare

skall den som under den särskilda försöksverksamheten med elektronisk

övervakning verkställer fängelsestraff på det sättet vanligen betala en avgift

om 50 kr per dag, dock högst 3 000 kr.

När fonden inrättades tillfördes den även en viss del av de medel som

frigjordes genom att ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för

arbete och annan sysselsättning sänktes med 20 %.

Flera motioner tar upp frågor om åtgärder i syfte att öka medlen som kan

disponeras av brottsofferfonden. I motion Ju910 (c) begärs sålunda att alla som

döms för brott skall åläggas att betala avgift till fonden. I motion Ju932 (v)

begärs en översyn dels av reglerna för indrivning av utdömda avgifter från de

intagna i kriminalvårdsanstalt, dels av avgiftens storlek, och motionärerna

förespråkar en höjning av avgiften. I motion Ju914 (m) krävs en återgång till

den ovan redovisade ursprungliga finansieringen av fonden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning när det gäller det angelägna i att

brottsofferfonden har erforderliga medel till sitt förfogande. I det

sammanhanget noterar utskottet att den prognos som gjordes när reglerna

infördes (prop. 1993/94:143 s. 25) om hur stora medel som skulle komma att

tillföras fonden inte uppfyllts. Då antogs det att ca 19 miljoner kronor skulle

tillföras fonden per år. Mot det skall ställas att det under budgetåret 1995/96

kom in 15,7 miljoner kronor och betalades ut 13,3 miljoner kronor. Prognosen

när det gäller inkommande avgifter för innevarande år lyder, enligt vad

utskottet inhämtat, på ca 10 miljoner kronor. När det gäller utbetalningar har

utskottet inhämtat att policyn är den att stöd lämnas med i stort sett så

mycket pengar som fonden får in. I år har stöd på sammanlagt ca 10,5 miljoner

kronor beslutats. Beslut i ärenden om stöd fattas två gånger per år. När

fondens verksamhet startade hade man vid första tillfället att pröva 23

ansökningar. Därefter har antalet ansökningar kontinuerligt ökat och vid det

senaste sammanträdet, den 11 november i år, prövades 98 ansökningar. I år har

sammanlagt 76 av 180 projekt fått stöd. Totalt har årets ansökningar omfattat

önskemål om stöd på sammanlagt ca 45 miljoner kronor, och enligt uppgift från

Brottsoffermyndigheten kan 75 % av ansökningarna bedömas vara av sådan kvalitet

att de vore värda stöd.

Utskottet konstaterar att den av riksdagen initierade Brottsofferutredningen

(dir. 1995:94) har i uppdrag att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren

vidtagits på brottsofferområdet. Utredningen skall ge en bred redogörelse för

åtgärder som vidtagits och analysera de samlade effekterna av dessa. Vidare

skall utredningen överväga behovet av lagändringar och förändringar i övrigt

när det gäller åtgärder för brottsoffer. Dessutom sägs i direktiven att

utredningen skall undersöka och göra en bedömning av brottsofferfondens medel.

Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1998.

När det gäller motionsönskemålet om att alla dömda skall vara med och bidra

till fonden konstaterar utskottet att det inte finns skäl att föregripa

resultatet av det utredningsarbete som för närvarande pågår. Motion Ju910

avstyrks.

Av samma skäl kan utskottet inte heller ställa sig bakom kravet på en

återgång till den tidigare finansieringsformen. Som utskottet tidigare

framhållit synes dessutom de medel som frigjordes genom sänkningen av

ersättningen till de intagna ha varit avsedda att användas som en

engångssatsning vid uppbyggnaden av brottsofferfonden (se 1996/97:JuU1 s. 79).

Motion Ju914 avstyrks.

När det så gäller motion Ju932 konstaterar utskottet att det mot bakgrund av

vad som ovan anförts om brottsofferfondens ekonomiska läge framstår som

angeläget att åtgärder vidtas för att öka fondens tillgångar. Frågan om

storleken på avgiften till brottsofferfonden faller enligt utskottets bedömning

inom Brottsofferutredningens uppdrag, och utskottet vill inte heller på denna

punkt föregripa det pågående arbetet. Motion Ju932 i denna del avstyrks.

Vad gäller indrivning av utdömda avgifter sker den i dag i förekommande fall

i samband med indrivning av böter. När det däremot gäller dem som döms till

fängelse innebär nuvarande regler att de intagnas ersättning inte får utmätas.

Utskottet kan instämma i att det är stötande att de som döms till fängelse - i

realiteten de grövre brottslingarna - i praktiken kan komma att slippa betala

avgiften till brottsofferfonden. Utskottet vill inte utesluta att det kan

finnas skäl som motiverar att utmätningsförbudet behålls. En tänkbar lösning

skulle som utskottet ser det kunna vara att ett undantag som enbart tar sikte

på avgifter till brottsofferfonden införs i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt. I sammanhanget kan erinras om att ersättning för uppsåtlig

skadegörelse av egendom som tillhör anstalten enligt gällande ordning får

räknas av från den nu aktuella formen av ersättning. Frågan om en effektivare

indrivning av avgifter till brottsofferfonden bör enligt utskottets mening

utredas. Detta bör lämpligen ske inom ramen för den ovan nämnda

Brottsofferutredningen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju932 i

denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Resurser till kvinno- och brottsofferjourer

Flera motioner tar upp frågan om stöd i olika former till brottsoffer- och

kvinnojourer. I motion Ju910 (c) begärs sålunda att medel från

brottsofferfonden skall användas till att finansiera kvinno- och

brottsofferjourer. I motion Ju932 (v) anförs att statligt stöd bör utgå till

sådana jourer, och motionärerna bakom motion Ju926 (s) är inne på liknande

tankar.

I samband med att utskottet behandlade förra årets budgetproposition hade

utskottet anledning att ta ställning till några liknande motionsyrkanden. För

en utförlig redovisning av verksamheterna och finansieringen av brottsoffer-

och kvinnojourer kan därför hänvisas dit (bet. 1996/97:JuU1 s. 79 f).

Sammanfattningsvis är läget på området det att Brottsoffermyndighetens råd

prövar ansökningar till brottsofferfonden två gånger per år, dels i maj, dels i

november. I budgetpropositionen anför regeringen att Brottsofferjourernas

riksförbund under budgetåret 1995/96 fick 2,7 miljoner kronor i bidrag från

fonden, att kvinnojourerna fick 1,8 miljoner och olika forskningsprojekt på

området 4,5 miljoner kronor. Hittills under år 1997 har, enligt vad utskottet

inhämtat, fonden delat ut bidrag till lokala brottsofferjourer med

57 500 kr, till kvinnojourer med 1 035 000 kr samt till övriga föreningar,

organisationer och forskningsprojekt med 2 450 500 kr. I sammanhanget bör också

anmärkas att bidrag ur fonden inte får lämnas för löpande verksamhet om inte

särskilda skäl talar för det. De lokala jourerna är sålunda i praktiken

hänvisade till andra finansieringsformer och då främst kommunala bidrag och

frivilligt arbete.

När det gäller kvinnoorganisationerna är vidare att beakta att de kan erhålla

stöd som betalas via anslaget C 3 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala

verksamhet (utg.omr. 14). Anslaget uppgår till 3 432 000 kr för innevarande

budgetår och föreslås i årets budgetproposition vara oförändrat. Dessutom kan

vissa bidrag betalas via anslaget C 2 Bidrag till organisationer på det sociala

området (utg.omr. 9). Det anslaget uppgår i år till 57 841 000 kr, och i årets

budgetproposition föreslås en höjning till 64 341 000 kr.

I sammanhanget finns det också skäl att notera att Brottsofferutredningen

såvitt gäller ideella organisationer som brotts- och kvinnojourer, uttryckligen

getts i uppdrag att belysa behovet av en ytterligare utveckling av sådana

stödfunktioner och att Brottsoffermyndighetens roll i det sammanhanget bör

övervägas.

När det så gäller motionsyrkandena om stöd ur brottsofferfonden eller

statligt stöd i annan form vill utskottet i likhet med tidigare framhålla att

ett av huvudsyftena med att inrätta en brottsofferfond var att skapa ökade

möjligheter till ekonomiskt stöd till olika former av brottsofferinriktad

verksamhet, bl.a. genom bidrag till ideella organisationer som de nu aktuella.

Som framgått ovan utgår också sådana bidrag. Utskottet vill också understryka

vikten av att åtgärder vidtas för att förbättra situationen för brottsoffren. I

detta avseende utför brottsofferjourerna och kvinnojourerna ett mycket

värdefullt arbete som förtjänar stöd i olika former, och utskottet utgår från

att jourerna även i framtiden kommer att erhålla bidrag ur brottsofferfonden

till särskilda projekt. Utskottet vill också anmärka att man med kontinuerliga

statliga driftsbidrag närmar sig en organisationsform som i en alltför hög grad

företer likheter med regelstyrda myndigheter. Enligt utskottets mening - vilket

även det framhållits tidigare (se 1996/97:JuU1 s. 83) - ligger det alltså en

poäng i att verksamheten bygger på ideellt och frivilligt mänskligt engagemang.

De utgör därvid ett komplement till den verksamhet som polisen bedriver med

stöd och information till brottsoffren i samband med brottsutredningen. Till

detta skall läggas att frågan om en utveckling av det stöd som erbjuds genom de

ideella organisationerna - som framgått ovan - ligger på

Brottsofferutredningens bord. Något uttalande från riksdagens sida när det

gäller stöd till brottsofferjourer och kvinnojourer är således inte nödvändigt

utan resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas. Motionerna Ju910, Ju926 och

Ju932 i nu behandlade delar avstyrks.

Åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning

I motion Ju931 (fp) förespråkas en rad olika åtgärder, som bör övervägas i

syfte att stärka brottsoffrens ställning.

Som framgått av det ovan sagda har riksdagen initierat en utredning i syfte

att få till stånd en utvärdering av de åtgärder som vidtagits på

brottsofferområdet under senare tid. Utredningen skall enligt direktiven göra

en utvärdering av lagen (1988:609) om målsägandebiträde. Vidare skall

utredningen undersöka om omfattningen av hot mot vittnen m.fl. har ökat under

senare år och om någon förändring har skett när det gäller arten av de hot som

förekommer. Utredningen skall också undersöka i vilken omfattning de problem

som finns kan lösas med möjligheter till anonymitet och i vilken omfattning

andra åtgärder krävs. Till bilden hör också, vilket framgått av det ovan sagda,

att utredningen skall överväga behovet av förändringar i gällande lagstiftning

och förändringar i övrigt när det gäller åtgärder för brottsoffer.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds dessutom departementspromemorian Vittnen

och målsägande i domstol (Ds 1995:1) alltjämt i Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar att de åtgärder som motionärerna tar upp får anses

falla inom ramen för det uppdrag som Brottsofferutredningen har. Utskottet ser

ingen anledning att föregripa resultatet av det pågående arbetet. Motion Ju931

i nu behandlad del avstyrks.

Ersättning för skador på grund av brott

Anslaget m.m.

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen

(1978:413) för skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget är

huvudsakligen beroende på antalet beviljade ansökningar om

brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av

Brottsoffermyndigheten.

Regeringen anför i budgetpropositionen att antalet ansökningar om

brottsskadeersättning ökat under budgetåret och regeringen räknar med att

ökningen kommer att hålla i sig även de närmaste åren.

Regeringen föreslår att riksdagen för år 1998 anvisar ett ramanslag på 73 645

000 kr till Ersättning för skador på grund av brott.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Bättre möjligheter för brottsoffer att få ut ersättning

Flera motioner tar upp frågor med anknytning till brottsoffrens möjligheter att

få skadestånd eller annan ersättning. I motionerna Ju905 (m) och Ju917 (c)

förespråkas sålunda att staten bör förskottera utdömda skadestånd. I den

förstnämnda motionen begärs även en höjning av skadestånden, särskilt såvitt

gäller lidande. I den sistnämnda markeras att förskott bör betalas ut först när

domen vunnit laga kraft och det visat sig att skadestånd inte betalas. I

motion So607 (mp) hävdas att domstolarna bör vara skyldiga att se till att

ansökningar om brottsskadeersättning skickas till Brottsoffermyndigheten i de

fall ett barn tillerkänts skadestånd på grund av sexualbrott. Slutligen anser

motionärerna bakom motion Ju932 (v) att Brottsofferutredningen bör ges i

uppdrag att se över de problem som brottsoffer har att få ut skadestånd.

Utskottet konstaterar att det, såsom också framgått ovan i avsnittet

Brottsoffermyndigheten, för närvarande pågår ett arbete med att utvärdera de

åtgärder som vidtagits på brottsofferområdet under de senaste åren. Reglerna om

brottsskadeersättning omfattas av utredningens direktiv. Utskottet noterar

vidare att Kommittén om ideell skada avlämnat dels delbetänkandet Ersättning

för kränkning genom brott (SOU 1992:84) i augusti 1992, dels slutbetänkandet

Ersättning för ideell skada vid personskada (SOU 1995:33) i mars 1995 och att

resultatet av kommitténs arbete bereds inom Justitiedepartementet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller det

angelägna i att brottsoffer kan få ersättning för sina skador och utskottet kan

för sin del i och för sig hålla med om att det kan finnas behov av

förbättringar i olika avseenden. I detta sammanhang finns det dock skäl att

påpeka att gärningsmannen är den som i första rummet har ansvaret för att

brottsoffret kompenseras och att en alltför långt gången skyldighet för staten

att gripa in riskerar att medföra en pedagogisk förlust; den som begår eller

har för avsikt att begå ett brott får inte förledas att tro att någon annan

skall gottgöra offret. Utan att vilja föregripa den utvärdering som

Brottsofferutredningen skall göra konstaterar utskottet, såvitt gäller

önskemålen i motionerna Ju905 och Ju917, att de nuvarande möjligheterna att

erhålla brottsskadeersättning utgör en form av förskott. Utskottet vill i

sammanhanget också nämna att utskottet tidigare (1996/97:JuU11 s. 24) uttalat

att det skulle vara tveksamt från såväl principiell som ekonomisk synpunkt att

det allmänna skulle åta sig att generellt förskottera utdömda skadestånd.

Utskottet har vidare svårt att se en sådan ordning som förespråkas i motion

So607 som en lämplig väg att tillgodose barns intresse av att erhålla

brottsskadeersättning. Detta är en sak för barnets vårdnadshavare, vid behov i

samråd med t.ex. en företrädare för socialtjänsten. Frågan om information om

brottsskadeersättning framstår dock här som än mer angelägen än annars. Det kan

tilläggas att ett barn inte själv kan disponera över ersättningen.

Vad gäller frågan om höjda skadestånd konstaterar utskottet att Kommittén om

ideell skada bl.a. gjort bedömningen att skadestånden för lidande bör höjas för

vissa slags övergrepp, framför allt när det gäller sexualbrott och grova

våldsbrott men även för ärekränkningsbrott. Utskottet _ som utgår från att

kommitténs arbete bereds med behövlig skyndsamhet _ saknar anledning att göra

något särskilt uttalande om skadeståndens storlek.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju905, Ju917 och So607 i nu

behandlade delar.

När det slutligen gäller de svårigheter som påtalas i motion Ju932, dvs. att

brottsoffer kan ha svårt att ta till vara sin rätt gentemot försäkringsbolag

etc., konstaterar utskottet att första tiden efter själva brottet ofta upplevs

som påfrestande och slitsam. Under sådana omständigheter är det inte lätt att

driva skadeståndsfrågorna själv. Enligt utskottets mening finns det behov av

åtgärder som underlättar för brottsoffren i detta avseende. Det bör ankomma på

Brottsofferutredningen att se över detta problem och lägga fram förslag på

lösningar. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju932 i denna del anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Rättshjälpskostnader m.m.

Inledning

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) omfattar allmän

rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),

rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Den 1 december 1997 träder en ny rättshjälpslag (1996:1619) i kraft. Lagen

beslöts av riksdagen år 1996 (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr.

1996/97:55). Den nya lagen har till syfte såväl att förenkla förfarandet som

att åstadkomma stora besparingar i statens utgifter för rättshjälp. Den skall

vidare upprätthålla rättshjälpens grundläggande syfte att ge rättsskydd åt dem

som inte kan få bistånd på annat sätt.

Enligt lagen blir rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet, dvs. den som har

en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd, som täcker den aktuella

rättsliga angelägenheten, får inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär den nya

lagen att den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag men som borde ha

haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina personliga

och ekonomiska förhållanden får beviljas rättshjälp endast om det finns

särskilda skäl. Som en allmän förutsättning för att rättshjälp skall beviljas

gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse samt

tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt, är rimligt att staten

bidrar till kostnaderna.

Andra nyheter i den nya lagen är att inkomstgränsen för rättshjälp sänks till

210 000 kr i årsinkomst och att rådgivning om högst två timmar blir en

inledning till rättshjälp. Till nyheterna hör vidare att biträdesbehovet blir

avgörande för om rättshjälp skall beviljas och att biträde enligt

rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för högst 100 timmars arbete. På

det familjerättsliga området medför den nya lagen inskränkningar i

möjligheterna att få rättshjälp i vissa äktenskapsskillnadsmål och att en ny

form av bistånd benämnt ersättningsgaranti införs vid bodelning.

Anslaget till Rättshjälpskostnader

Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken,

rättshjälpslagen (1972:429) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall

utgå av allmänna medel. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt

antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till

biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som

betalas av den rättssökande.

Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 22 § rättshjälpslagen bestämmer

regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete

på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare

regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. De nu gällande taxorna

är dels taxan för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i

tingsrätt och hovrätt, dels taxan för ersättning till biträde i mål om

äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan. Taxorna är fastställda i DVFS

1996:13, B32 och DVFS 1996:14, B33. De beslutas av Domstolsverket på grundval

av timkostnadsnormen. Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den

1 juli 1996-den 31 december 1997 till 803 kr exklusive mervärdesskatt. Med

mervärdesskatten inräknad uppgår timkostnadsnormen till 1004 kr. Regeringen har

fastställt timkostnadsnormen för år 1998 till 833 kr exklusive mervärdesskatt

(1041 kr inklusive mervärdesskatt).

Enligt vad regeringen anför i budgetpropositionen beräknas den nya

rättshjälpslagen med följdändringar på sikt leda till besparingar på knappt

200 miljoner kronor per år.

Regeringen föreslår att riksdagen till Rättshjälpskostnader m.m. för

budgetåret 1998 anvisar ett ramanslag om 758 544 000 kr.

I motion Ju913 (v) yrkas en höjning av anslaget med 96 miljoner kronor.

Beloppet motsvarar den besparing regeringen beräknar för år 1998 på grund av

den nya rättshjälpslagen. I motion Ju931(fp) yrkas att riksdagen skall upphäva

den nya rättshjälpslagen samt att anslaget skall höjas med 65 miljoner kronor.

Yrkandena behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Utvärdering av den nya rättshjälpslagen

I motion Ju925 (mp) yrkas att den nya rättshjälpslagen skall utvärderas ett år

efter det att den trätt i kraft.

I propositionen med förslag till ny rättshjälpslag anförde regeringen att den

hade för avsikt att följa upp det nya systemet och göra en utvärdering av

bestämmelserna när de varit i kraft en tid (prop. 1996/97:9 s. 103). Under

behandlingen av propositionen underströk utskottet det angelägna i att reformen

följdes upp såväl fortlöpande som - när det fanns ett tillräckligt underlag -

genom en mer samlad utvärdering. Särskild uppmärksamhet måste därvid ägnas åt

utvecklingen på försäkringsområdet. Något tillkännagivande härom till

regeringen ansåg dock utskottet inte erforderligt (1996/97:JuU3 s. 20).

Utskottet vill på nytt understryka vikten av att en sådan utvärdering av den

nya rättshjälpslagen som utskottet förordat också äger rum. En samlad

utvärdering förutsätter dock att det finns ett tillräckligt underlag för en

sådan. Det förefaller därför olämpligt att låsa utvärderingstidpunkten på det

snäva sätt som begärs i motionen. Utskottet vill dock framhålla att en

utvärdering bör äga rum så snart som ett erforderligt underlag föreligger. Med

det anförda får motion Ju925 i ifrågavarande del anses tillgodosedd och

yrkandet avstyrks.

Allmänna advokatbyråer

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och

rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den

verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat

biträde i rättsliga angelägenheter.

Från och med budgetåret 1997 gäller som ekonomiskt mål för de allmänna

advokatbyråerna att varje byrå skall generera intäkter exklusive finansiella

intäkter som motsvarar minst verksamhetens kostnader, dvs. full kostnads-

täckning i enlighet med avgiftsförordningen (se prop. 1996/97:1 utg.omr. 4

avsnitt 10.1). Något anslag anvisas inte längre till de allmänna

advokatbyråerna.

Regeringen anför i årets budgetproposition att resultatet för de allmänna

advokatbyråerna har försämrats. Huvudförklaringen härtill är att antalet

ärenden minskat, vilket bl.a. sammanhänger med de ändrade reglerna om

underhållsbidrag. Den nya rättshjälpslagen kan, enligt regeringen, komma att

minska de allmänna advokatbyråernas intäkter än mer. Med utgångspunkt i

resultatet för de första sex månaderna för år 1997 bedömer regeringen att det

ekonomiska målet inte kommer att uppnås vare sig för år 1997 eller år 1998.

Regeringen understryker i budgetpropositionen att det är viktigt att

Domstolsverket i samarbete med byråerna fortsätter arbetet med att förbättra

byråernas ekonomiska resultat. Enligt regeringen kan de byråer som inte klarar

det ekonomiska målet komma att läggas ned. Domstolsverket har i september 1997

i skrivelser till regeringen föreslagit att Allmänna advokatbyrån i Karlstad

samt Allmänna advokatbyråns i Halmstad filialkontor i Varberg avvecklas.

Regeringen förklarar i propositionen att den noga kommer att följa den

fortsatta utvecklingen.

Diverse kostnader för rättsväsendet

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättsväsendet, bl.a. ersättningar

till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för statens

rättegångar.

Regeringen föreslår ett ramanslag på 19 560 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar

Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell

privaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten

(UNIDROIT), Association Internationale des Hautes Jurisdiction Administratives

samt Bernunionen (WIPO= World Intellectual Property Organization).

Från anslaget betalas också bidrag till Helsingfors Kriminalpolitiska

Institut och till Nordiska samarbetsrådet för Kriminologi. Även bidrag till den

administrativa budgeten för Schengensamarbetet skall betalas från anslaget.

Vidare betalas bidrag till vissa andra internationella sammanslutningar med

anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.

Anslaget

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1998 till Bidrag till vissa

internationella sammanslutninger anvisar ett ramanslag på 8 356 000 kr.

Motsvarande belopp beräknas för åren 1999 och 2000. Förslaget innebär en

betydande höjning av det nuvarande anslaget. Merparten av höjningen avser

Sveriges andel av de administrativa kostnaderna för Schengensamarbetet enligt

en preliminär beräkning. I sammanhanget bör nämnas att Sverige är observatör i

Schengen sedan den 1 maj 1996 och som sådan förpliktad att delta i kostnaderna

för administrationen. Medlen för detta ändamål samlas genom förslaget under

detta anslag från att tidigare ha betalats från anslaget B 1.5

Schengensamarbetet under utgiftsområde 5. Detta är i sin tur en följd av att

Justitiedepartementet övertagit ansvaret för samordningen av Schengenfrågorna

från Utrikesdepartementet. Anslaget finansieras genom överföringar av medel

från de berörda departementen. Anslaget för Schengensamarbetet uppgick år 1997

till 4 253 000 kr.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

Inledning

Från anslaget ges bidrag till brottsförebyggande arbete. Medlen disponeras av

Regeringskansliet. Kommittén för genomförandet av det nationella

brottsförebyggande programmet (dir. 1996:48) har anförtrotts att fördela de

medel som anslagits för budgetåret 1995/96. Något beslut om användning av de

medel som anslagits för innevarande år har inte fattats.

Anslaget

I våras beslutade riksdagen på utskottets hemställan att regeringen snarast bör

inleda en försöksverksamhet med medling (bet. 1996/97:JuU12). I

budgetpropositionen anför regeringen att den avser att inom kort göra detta. I

ett nyligen (se riksdagens snabbprotokoll 1997/98:29 s. 7) avlämnat

interpellationssvar har justitieministern sagt att regeringen inom kort kommer

att ge BRÅ och Kommittén för brottsförebyggande arbete i uppdrag att inleda

försöksverksamheten. BRÅ och kommittén skall välja vilka av de medlingsprojekt

som bedrivs i dag som skall omfattas av försöksverksamheten. De skall vidare

verka för att ytterligare projekt påbörjas efter modell av de medlingsprojekt

som valts ut. Det bör enligt justitieministern ankomma på BRÅ att samordna och

i övrigt administrera försöksverksamheten. BRÅ och kommittén bör gemensamt

svara för att information om försöksverksamheten sprids. Det är enligt

justitieministern viktigt att de lokala myndigheter som kan komma att beröras

av projektet tar aktiv del i försöksverksamheten. Uppdraget till BRÅ bör enligt

justitieministern även omfatta en uppföljning och utvärdering av

försöksverksamheten. Av interpellationssvaret framgår också att regeringen

avser att tillkalla en särskild utredare som skall få i uppdrag att ur rättslig

synvinkel närmare belysa och analysera inte bara medling utan även andra typer

av verksamheter som är nära besläktade med medling, exempelvis

familjegruppskonferenser. Utredningsarbetet skall påbörjas i anslutning till

att försöksverksamheten inleds, och utredaren skall följa försöksverksamheten

på nära håll.

Vidare anför regeringen i budgetpropositionen att det för att åstadkomma ett

fungerande och effektivt brottsförebyggande arbete även på andra områden krävs

systematiska och åtgärdsinriktade projekt som utvärderas och följs. Det är

också angeläget att den samlade kunskapen sprids till dem som praktiskt arbetar

med frågorna och regeringen anför att det finns behov av att på olika sätt

stödja denna kunskapsuppbyggnad och förmedling av information. Utvecklingen av

de brottsförebyggande insatserna medför således ett ökat medelsbehov för att

främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet.

Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen i budgetpropositionen att

riksdagen för budgetåret 1998 till Bidrag till brottsförebyggande arbete

anvisar ett ramanslag på 22 200 000 kronor. Förslaget innebär att anslaget ökas

med 15 miljoner kronor för budgetåret 1998. Höjningen sker engångsvis.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att redovisa till riksdagen hur

detta betydande tillskott används.

Anslagsyrkandet behandlas ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslaget.

Brottsförebyggande arbete på lokal nivå

I motion Ju910 (c) förespråkas att varje kommun bör upprätta en lokal

trygghetsplan i samverkan med bl.a. de myndigheter som verkar i det aktuella

området. I motion Ju930 (s) begärs att Brottsförebyggande Centrum i Värmland

skall ges nationellt stöd.

År 1996 beslutade regeringen om ett nationellt brottsförebyggande program

(Allas vårt ansvar, Ds 1996:59). Samtidigt tillsattes den ovan nämnda kommittén

för att genomföra programmet. En grundtanke i programmet är att regeringen

skall främja det lokala brottsförebyggande arbetet. Programmet skall ligga till

grund för ett rådslag med bl.a. kommunerna och avsikten är att få del av

kommunernas erfarenheter av lokalt arbete och deras syn på uppläggningen och

inriktningen av den brottsförebyggande verksamheten. Frågor om organisation och

arbetsuppgifter på lokal nivå skall ägnas särskild uppmärksamhet.

I kommitténs direktiv pekas särskilt på att den skall verka för att det

lokala brottsförebyggande arbetet organiseras på lämpligt sätt och för att

lokala brottsförebyggande program antas. Som framgått av det ovan anförda har

kommittén också fått disponera de medel som finns tillgängliga på det nu

aktuella anslaget och kommittén skall enligt direktiven fördela ekonomiskt stöd

till uppbyggnaden av brottsförebyggande verksamhet på lokal nivå.

I samband med att utskottet behandlade förra årets budgetproposition tog

utskottet ställning till ett motionsyrkande liknande det som nu framförs i

Ju910. Utskottet pekade då på statsmakternas ansvar för att skapa goda

förutsättningar för det brottsförebyggande arbetet och utskottet uttalade att

regeringen genom det nationella brottsförebyggande programmet väl levt upp till

det ansvaret. Vidare ansåg utskottet att de brottsförebyggande insatserna på

lokal nivå bör organiseras så att det går att ta till vara enskilda

medborgares, ideella organisationers och andra privata initiativ samt

åstadkomma en effektiv samverkan mellan detta frivilliga arbete och de olika

myndigheternas åtgärder (bet. 1996/97:JuU1 s. 87).

Utskottet delade samtidigt den uppfattning som kom till uttryck i det

nationella programmet att såväl innehållet i som formerna för det lokala

arbetet kommer att variera beroende på lokala förhållanden och förutsättningar.

Någon gemensam mall för det lokala arbetet går alltså inte att skapa. I stället

handlar det om att på bästa sätt förvalta och utveckla lokala kunskaper och

lokalt engagemang för att finna den bästa formen för det brottsförebyggande

arbetet. Basen för detta skulle enligt utskottets uppfattning kunna vara ett

lokalt brottsförebyggande råd eller en trygghetsplan. Utskottet ansåg

emellertid att det saknades anledning för riksdagen att uttala sig om hur det

lokala brottsförebyggande arbetet skall organiseras. Sådana beslut borde i

stället fattas på lokal nivå, och utskottet avstyrkte motionen i fråga.

Utskottet har ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt. Motion Ju910

i nu behandlad del avstyrks.

När det gäller motion Ju930 konstaterar utskottet att det ankommer på den ovan

nämnda kommittén att fördela de medel som anslås för bidrag till

brottsförebyggande arbete. Utskottet saknar dessutom underlag för att

prioritera något i och för sig angeläget brottsförebyggande projekt framför

något annat. Utskottet avstyrker motion Ju930.

Hemställan

Utskottet hemställer

Utgiftsramen

1. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

att riksdagen

dels med bifall till proposition 1997/98:1 i denna del anvisar anslag till

verksamheten inom Rättsväsendet för budgetåret 1998 enligt utskottets

förslag i bilaga 3,

dels avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena,

res. 1 (mp)

2. beträffande riktlinjer för budgetåren 1999 och 2000

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 17,

Inledningen

3. beträffande principer för det brottsförebyggande arbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 5,

res. 2 (c)

4. beträffande utgångspunkter för kriminalpolitiken

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju904 yrkandena 1 och 2,

res. 3 (m, kd)

5. beträffande målen inom utgiftsområde 4

att riksdagen godkänner vad regeringen anfört i propositionen under avsnitten

2.4.2 och 2.4.3,

6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1,

res. 4 (m, fp, kd)

res. 5 (c)

Polisväsendet

7. beträffande mål och resultatredovisning

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

res. 6 (m) - motiv.

8. beträffande gränskontroll mot narkotika

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 2,

res. 7 (mp)

9. beträffande övrig prioritering av olika slag av brottslighet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju203, 1997/98:Ju205 yrkande 1 och 3,

1997/98:Ju207, 1997/98:Ju211, 1997/98:Ju911 yrkande 1, 1997/98:Ju933

yrkande 4, 1997/98:K331 yrkande 4 och 1997/98:

So653 yrkande 5,

10. beträffande en särskild glesbygdsfaktor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 2,

res. 8 (c, v, mp)

11. beträffande övriga frågor om resursfördelningen inom polisen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju202, 1997/98:Ju204, 1997/98:Ju208,

1997/98:Ju212 yrkandena 1 och 2, 1997/98:Ju218 yrkande 1, 1997/98:Ju223

yrkandena 1, 2 och 4, 1997/98:Ju226, 1997/98:Ju229 och 1997/98:A456

yrkande 8,

12. beträffande uniformerad polis

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju923 yrkande 5,

res. 9 (m)

13. beträffande prioritering av närpolisverksamheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 3,

res. 10 (c)

14. beträffande övriga frågor om närpolisverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 6 och 1997/98:Ju925

yrkande 1,

15. beträffande förändrade arbetsmetoder

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju205 yrkande 2, 1997/98:

Ju212 yrkande 3, 1997/98:Ju227 och 1997/98:Ju931 yrkande 2,

res. 11 (m, fp, kd)

16. beträffande verksamhetsanpassning av arbetstiderna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju216,

17. beträffande polisutredningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju931 yrkande 3,

res. 12 (m, fp)

18. beträffande återanställning av civil personal

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju903 yrkande 1,

res. 13 (m, v, mp, kd)

19. beträffande utredning om polisens arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju214,

20. beträffande utredning med uppdrag att skapa ett effektivt

polisväsende

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 1,

21. beträffande utredning om polisutbildningen och kartläggning av

polisförsörjningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju923 yrkandena 2 och 3,

res. 14 (m)

Åklagarväsendet

22. beträffande lokalisering av åklagare, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 4 och 1997/98:Ju912

yrkandena 1 och 2,

res. 15 (c)

23. beträffande prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot

barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju927 och 1997/98:So678 yrkande 4,

res. 16 (c, fp, v, mp)

24. beträffande Ekobrottsmyndighetens organisation

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju302 yrkande 1, 1997/98:

Ju303 och 1997/98:Ju931 yrkande 6,

res. 17 (m, fp)

25. beträffande tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju302 yrkande 2,

res. 18 (m)

26. beträffande myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju302 yrkandena 3 och 4,

res. 19 (m, fp)

27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),

1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt

1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10,

res. 20 (m)

res. 21 (c, fp, mp, kd)

28. beträffande nationell strategi mot miljöbrott

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju13 yrkande 1,

1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis), 1997/98:Ju302 yrkande 5 och

1997/98:Ju925 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

29. beträffande oljeutsläpp i Östersjön

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U215 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Domstolsväsendet

30. beträffande åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju407 yrkandena 3-6 och 1997/98:Ju914

yrkandena 2 och 3,

res. 22 (m)

31. beträffande utbildning för nämndemän

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju401 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413,

res. 23 (m, mp)

res. 24 (c)

33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju407 yrkande 1, 1997/98:Ju912 yrkande

4, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:N308 yrkande 4,

res. 25 (m)

res. 26 (c, fp)

34. beträffande antalet tingsrätter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98:Ju407 yrkande 2,

1997/98:Ju412, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:T230 yrkande

3,

res. 27 (m, fp)

res. 28 (c)

35. beträffande domstolarnas sidoverksamheter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju408, 1997/98:Ju414 och

1997/98:Ju912 yrkande 3,

res. 29 (c)

Kriminalvården

36. beträffande frivårdens resurser

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 12,

res. 30 (mp, kd)

37. beträffande Kriminalvårdens hus på Gotland och en ny anstalt i

Västervik

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju507 och 1997/98:Ju511,

38. beträffande häktet i Östersund

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju508,

res. 31 (fp)

39. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 7,

res. 32 (v)

40. beträffande alternativa påföljder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju904 yrkande 29,

res. 33 (m)

41. beträffande utbildning i fängelserna

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 24 och 1997/98:Ju929

yrkande 9,

res. 34 (m, fp, kd)

res. 35 (v, mp)

42. beträffande besökslägenheter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 16,

res. 36 (v, mp, kd)

43. beträffande rymningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 24 och 1997/98:Ju904

yrkande 25,

res. 37 (m)

44. beträffande intagna med psykiska störningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju505, 1996/97:Ju903 yrkande 24,

1997/98:Ju910 yrkande 25 och 1997/98:Ju925 yrkande 14,

res. 38 (m, c, fp, mp, kd)

45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901

yrkande 21 (delvis), 1996/97:So657 yrkande 4, 1997/98:Ju501,

1997/98:Ju504, 1997/98:Ju505, 1997/98:Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22

(delvis), 1997/98:Ju910 yrkande 24, 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis),

1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) och 1997/98:So675 yrkande 6,

res. 39 (m, fp, kd)

res. 40 (c)

46. beträffande kontrollerade besök

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis),

1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis) och

1997/98:So628 yrkande 10 (delvis),

res. 41 (m)

Brottsförebyggande rådet

47. beträffande BRÅ:s organisation m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju915,

res. 42 (m, c, fp, mp, kd)

48. beträffande våldet mot homosexuella

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju920,

Gentekniknämnden

49. beträffande en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo543 yrkande 10,

res. 43 (v)

Brottsoffermyndigheten

50. beträffande alla dömdas skyldighet att bidra till

brottsofferfonden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 33,

res. 44 (c)

51. beträffande avdraget på de intagnas ersättning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju914 yrkande 1,

res. 45 (m, c, fp, mp, kd)

52. beträffande indrivning av avgifter till brottsofferfonden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. beträffande höjning av avgiften till brottsofferfonden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju932 yrkande 5,

res. 46 (m, v, kd)

54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 32, 1997/98:Ju926 och

1997/98:Ju932 yrkande 1,

res. 47 (v, mp, kd)

res. 48 (c )

55. beträffande stärkt ställning för brottsoffer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju931 yrkande 8 (delvis),

res. 49 (m, c, fp, kd)

Ersättning för skador på grund av brott

56. beträffande förskott på skadestånd

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju905 yrkande 2 och 1997/98:Ju917

yrkande 11,

res. 50 (c)

57. beträffande ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit

utsatta för sexualbrott

att riksdagen avslår motion 1997/98:So607 yrkande 4,

res. 51 (mp)

58. beträffande höjda skadestånd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju905 yrkande 3,

59. beträffande tilläggsdirektiv till Brottsofferutredningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Rättshjälpskostnader

60. beträffande utvärdering av den nya rättshjälpslagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 13,

res. 52 (mp, kd)

Bidrag till brottsförebyggande arbete

61. beträffande lokala trygghetsplaner

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju910 yrkande 6,

62. beträffande Brottsförebyggande Centrum i Värmland

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju930.

Stockholm den 27 november 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m)1, Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson1 (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G

Högmark1 (m), Siw Persson1 (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström1 (v),

Maud Ekendahl1 (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson1 (kd) och Helena Frisk

(s).

1 dock ej i beslutet under moment 1

Reservationer

1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt min mening är det nödvändigt att ytterligare prioritera

polisorganisationen och särskilt närpolisverksamheten. Här behövs t.ex. fler

poliser och möjlighet att återanställa administrativ personal. Syftet är att

skapa förutsättningar för polisen att effektivt motarbeta vardagsbrottsligheten

och att skapa en synlig och för allmänheten tillgänglig polis. En sådan

satsning på polisorganisationen bör finansieras genom motsvarande minskning av

anslaget till Säkerhetspolisen.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet

att riksdagen

dels med anledning av proposition 1997/98:1 och med bifall till motion

1997/98:Ju925 yrkande 16 i denna del anvisar anslag till verksamheten inom

Rättsväsendet för budgetåret 1998 enligt det av Miljöpartiet framlagda

förslaget i bilaga 3,

dels avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena såvitt de inte omfattas

av utskottets hemställan ovan.

2. Principer för det brottsförebyggande arbetet (mom. 3)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften är att minska brottsligheten och

därigenom öka människors trygghet. I ett långsiktigt perspektiv innebär detta

att det är nödvändigt att förhindra att unga människor begår brott och att

samhället reagerar på ett adekvat sätt när brott ändå begås.

Enligt min mening måste nya samverkansformer skapas för att bryta de unga

lagöverträdarnas beteende och livsmönster. Föräldrarna har det största ansvaret

för att lära de unga var gränserna går men föräldrarna behöver stöd i sin

uppgift att vara goda förebilder och delaktiga i sina barns liv. Också skolan

och samhället i stort måste bidra och engagemanget från allmänheten och ideella

organisationer tas tillvara.

Enligt min mening måste det brottsförebyggande arbetet alltså utgå från barn

och unga och hela samhällets engagemang måste tas till vara. Regeringen bör få

i uppdrag att utforma de praktiska åtgärderna i det brottsförebyggande arbetet

bland barn och unga som bygger på den principen. Detta bör riksdagen med

anledning av motion Ju910 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande principer för det brottsförebyggande arbetet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Utgångspunkter för kriminalpolitiken (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)

och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Enligt vår mening bör riksdagen besluta om följande utgångspunkter för

kriminalpolitiken.

Utgångspunkten skall vara att varje människa har både rätt och skyldighet att

ta ansvar för sina egna handlingar. Detta var tidigare närmast en självklarhet

men det har förändrats. Numera är uppgiften alltså att återupprätta ett

samhälle som är grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar. Familjens

och skolans betydelse kan inte överskattas när det gäller att överföra normer

och levnadsregler till nästa generation men de behöver kompletteras med ett

straffsystem som är anpassat till unga brottslingars behov.

För att kriminalpolitiken skall uppfattas som trovärdig fordras att

straffsystemet och de påföljder som döms ut uppfattas som rättvisa och att de

står i proportion till brottets svårhet. Utdömda straff måste alltså stå i

samklang med vad som populärt kallas det allmänna rättsmedvetandet. Hänsynen

till brottsoffren måste genomsyra hela det rättsliga systemet.

En av statens viktigaste uppgifter på det kriminalpolitiska området är att

skydda människor från brott och att se till att brott som ändå begås beivras

oavsett brottets svårhet. Här spelar närpolisen en betydande roll som

brottsbekämpare och brottsbeivrare. Det är enligt vår mening lika viktigt att

stävja en begynnande kriminell bana genom en adekvat påföljd i början av en

brottskarriär som att döma ut stränga straff vid allvarliga brott. I den

meningen är samhällsreaktionen en brottsförebyggande åtgärd.

En förutsättning är naturligtvis att polisen, åklagarna och domstolarna har

tillräckliga resurser och arbetet är organiserat på ett sådant sätt att

myndigheterna kan uppfylla de höga krav som ställs. Också kriminalvården måste

ha tillräckliga resurser så att de dömdas rehabiliteringsbehov kan tillgodoses

och nya brott därigenom förhindras.

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att utforma de praktiska åtgärderna

inom ramen för kriminalpolitiken i linje med vad vi här med anledning av motion

Ju904 i berörda delar anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utgångspunkter för kriminalpolitiken

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju904 yrkandena 1 och 2 som sin

mening bör ge regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande rättssytem

utan även att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten. Mycket tyder på att

rättsstaten befinner sig i kris; den svara inte längre alltid mot de

berättigade krav medborgarna ställer.

Enligt vår bedömning hänger detta samman med de motstridiga signaler som

sänds ut från regeringen. Besparingar ställs mot nya satsningar, centralisering

mot decentralisering och så vidare. Ett exempel är regeringens bedömning av

behoven inom rättsväsendet. Intill förra året kunde stora belopp sparas medan

det i år är fråga om en om än otillräcklig ramhöjning.

Vi ifrågasätter inte att rättsväsendet behöver genomgå organisatoriska

förändringar men vi anser att sådana förändringar - liksom även sådana som rör

materiell rätt - måste föregås av en grundlig analys och en helhetssyn.

Utgångspunkten måste vara ett samlat grepp över reformarbetet. Enligt vår

mening bör riksdagen först ta ställning till riktlinjer för utformningen av det

framtida rättsväsendet och först därefter bör reformbehovet i detalj analyseras

och beslut fattas.

Regeringen bör alltså få i uppdrag att i ett första steg lägga fram ett

förslag till sådana riktlinjer för riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning

av motionerna Ju36 och Ju931 i berörd del ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.

5. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande rättssytem

utan även att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten. Mycket tyder på att

rättsstaten befinner sig i kris; den svara inte längre alltid mot de

berättigade krav medborgarna ställer.

Jag ifrågasätter inte att rättsväsendet behöver genomgå organisatoriska

förändringar men jag anser att sådana förändringar - liksom även sådana som rör

materiell rätt - måste föregås av en grundlig analys och en helhetssyn.

Utgångspunkten måste vara ett samlat grepp över reformarbetet. Enligt min

mening bör riksdagen först ta ställning till riktlinjer för utformningen av det

framtida rättsväsendet och först därefter bör reformbehovet i detalj analyseras

och beslut fattas.

Regeringen bör alltså få i uppdrag att i ett första steg lägga fram ett

förslag till sådana riktlinjer för riksdagen. Detta bör riksdagen med anledning

av motionerna Ju36 och Ju931 i berörd del ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande en rättspolitisk strategi m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju36 och 1997/98:Ju931 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.

6. Mål och resultatredovisning (mom. 7, motiveringen)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anser att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?sådant arbete? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det vara otillfredsställande att produktiviteten vad avser

utredningsverksamheten inom polisväsendet sjunkit. Förutom de ovan angivna

förklaringarna härtill vill utskottet peka på den inverkan som såväl

omorganisationerna som besparingarna inom polisväsendet haft på polisens

möjligheter att utreda brott på ett effektivt sätt. Förutom att tilldela

polisen ytterligare resurser anser utskottet i likhet med regeringen att

polisen måste vidta kraftfulla åtgärder vad avser såväl metodutveckling som

andra åtgärder för att öka produktiviteten. Utskottet utgår från att regeringen

noga följer ett sådant arbete.

7. Gränskontroll mot narkotika (mom. 8)

Kia Andreasson (mp) anför:

I flera medlemsstater inom EU råder en narkotikaliberal inställning. Med det

gränslösa Europa vi nu skapar kommer det att bli svårare för oss i Sverige att

upprätthålla vår restriktiva narkotikapolitik. Tillgången på narkotika i Europa

är också god. Enligt min mening måste vi förhindra att den kommer hit. Ett sätt

är att förstärka våra gränskontroller. Det ankommer på regeringen att vidta de

åtgärder som behövs. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till att tillträdet

till Schengen riskerar att spoliera gränskontrollen mot narkotika. Vad jag nu

anfört med anledning av motion Ju925 bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande gränskontroll mot narkotika

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.

8. En särskild glesbygdsfaktor (mom. 10)

Ingbritt Irhammar (c), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Fördelningsmodellen innebär i korthet att länsramarna i huvudsak beräknas efter

invånarantalet i länen men att hänsyn också tas bl.a. till storstädernas

särskilda behov samt särskilda arbetsuppgifter i länen såsom

tunnelbanebevakning, fjällräddning och sjöpolisverksamhet. Någon faktor som tar

hänsyn till glesbygdsverksamhetens behov finns emellertid inte. Vid

medelstilldelningen till polisen ute i landet bör enligt vår mening även sådana

särskilda hänsyn tas. Det bör ankomma på regeringen att verka för en sådan

ordning.

Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju910 bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande en särskild glesbygdsfaktor

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 8.

9. Uniformerad polis (mom. 12)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Enligt gällande bestämmelser finns det i dag inte något absolut uniformstvång

för polisen. Detta strider enligt vår mening mot kravet på synlighet från

polisens sida. Därför bör det absoluta kravet på att bära uniform som tidigare

gällde återinföras och undantag härifrån bara göras i de få fall detta är

absolut nödvändigt. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som

behövs för att detta skall genomföras. Vad vi anfört med anledning av motion

Ju923 i nu behandlad del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande uniformerad polis

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju923 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 9.

10. Prioritering av närpolisverksamheten (mom. 13)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Vid de besparingar som görs inom polisen får samtliga verksamhetsgrenar

vidkännas neddragningar. Enligt min mening måste emellertid

närpolisverksamheten prioriteras också i ekonomiskt kärva tider. Det ankommer

på regeringen att i regleringsbrevet avseende polisväsendet se till att en

sådan prioritering görs. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju910 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande prioritering av närpolisverksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 10.

11. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Även om New York-polisens arbetsmetoder inte kan överföras direkt till svenska

förhållanden anser vi att de förtjänar stor uppmärksamhet från polisens sida

och en bred utvärdering från forskarhåll. Principen om att ingripa mot alla

brott och ordningsstörningar, tidigt och tydligt, anser vi bör gälla även här.

Vidare finns det inslag i New York-modellens organisation och arbetssätt som är

väl värda att studera närmare. Slutligen anser vi att ledarskapsfrågorna inom

polisen bör utvecklas för att möta dagens krav. Det bör enligt vår mening

ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju205, Ju212 och Ju931 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Ju227 bör

följaktligen inte föranleda någon åtgärd.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande förändrade arbetsmetoder

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju205 yrkande 2,

1997/98:Ju212 yrkande 3 och 1997/98:Ju931 yrkande 2 samt med avslag på

motion 1997/98:Ju227 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 11.

12. Polisutredningar (mom. 17)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och

Maud Ekendahl (m) anför:

I samband med polisens omorganisation och nya verksamhetsinriktning får inte

polisens utredningsverksamhet åsidosättas. Det finns i dag oroande tecken på

tilltagande brister på den polisiära utredningssidan. Allt pekar på att

problematiken kräver inte bara ökad uppmärksamhet utan även verkningsfulla

åtgärder. Det bör ankomma på regeringen att se till att sådana vidtas. Vad vi

nu anfört med anledning av motion Ju931 i denna del bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande polisutredningar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju931 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 12.

13. Återanställning av civil personal (mom. 18)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Alice Åström (v),

Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

De nedskärningar som gjorts av polisväsendet har haft förödande konsekvenser

för verksamheten. Särskilt vänder vi oss mot uppsägningen av civilanställd

personal. De civilanställda har stor betydelse för myndigheternas sätt att

fungera och uppsägningarna har fått stora negativa konsekvenser för

verksamheten. Som exempel kan nämnas att poliser, i stället för att röra sig

ute i samhället, nu tvingas sköta de uppgifter som tidigare utfördes av de

civilanställda. För att få ett väl fungerande och mer effektivt polisväsende

krävs enligt vår mening en balans mellan polis och civilanställd personal,

något som saknas i dag. Vi menar därför att civilanställd personal snarast

måste återanställas och att regeringen skall ge direktiv om detta i det

kommande regleringsbrevet. Vad vi sålunda anfört med anledning av motion Ju903

i denna del bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande återanställning av civil personal

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju903 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.

14. Utredning om polisutbildningen och kartläggning av polisförsörjningen

(mom. 21)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

En särskild utredning bör enligt vår mening få i uppdrag att studera hur

polisutbildningen kan utvecklas och reformeras på lång sikt.

Utgångspunkterna för utformningen av en ny polisutbildning bör enligt vår

mening vara bl.a. att stor vikt skall läggas på de sökandes tidigare

yrkeserfarenheter och då särskilt militär utbildning, att andelen kvinnor samt

andelen män och kvinnor med invandrarbakgrund bör ökas och att den praktiska

polisutbildningen skall integreras med teoriutbildningen under hela

utbildningstiden. Även frågor om t.ex. huvudmannaskapet för utbildningen bör

ses över.

Vidare finns det enligt vår mening starka skäl att känna oro för polisens

möjligheter att fullgöra sina uppgifter i framtiden eftersom regeringens ansats

till att möjliggöra nyrekrytering av poliser inom de närmaste åren är långt

ifrån tillräcklig. För att säkerställa att ett tillräckligt antal poliser

kommer att utbildas i framtiden anser vi därför att regeringen bör få i uppdrag

att snarast redovisa en plan över polisförsörjningen på sikt, förslagsvis för

den kommande tioårsperioden.

Det ankommer på regeringen att se till att en utredning tillsätts och att

återkomma till riksdagen med en kartläggning av polisförsörjningen. Vad vi nu

anfört med anledning av motion Ju923 i dessa delar bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utredning om polisutbildningen och kartläggning av

polisförsörjningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju923 yrkandena 2 och 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.

15. Lokalisering av åklagare, m.m. (mom. 22)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Genom åklagarverksamhetens omorganisation har den fasta åklagarverksamheten

försvunnit från ett stort antal platser i landet. Den för samarbetet mellan

polis och åklagare så viktiga närheten har försvunnit. Samverkansformerna för

polis och åklagare måste följaktligen utvecklas. Såväl polisens som åklagarnas

verksamhet bör finnas kvar på samma platser som före omorganisationen. Detta

bör regeringen verka för. Vad jag nu anfört med anledning av motionerna Ju910

och Ju912 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande lokalisering av åklagare, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju910 yrkande 4 och

1997/98:Ju912 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 15.

16. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)

Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp), Alice Åström (v) och Kia Andreasson

(mp) anför:

I de fall brottsoffret är ett barn har samhället en särskilt stor skyldighet

att agera kraftfullt och snabbt. När det gäller utredningar om sexuella

övergrepp mot barn måste dessa förbättras och ges hög prioritet. Rättsväsendet

- polis, åklagare och domstol - måste därför behandla dessa utredningar med

förtur. Det ankommer på regeringen att ta erforderliga initiativ. Vad vi nu

uttalat med anledning av motionerna Ju927 och So678 i behandlade delar bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot

barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju927 och 1997/98:So678

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 16.

17. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och

Maud Ekendahl (m) anför:

I budgetpropositionen anförs att Ekobrottsmyndigheten skall ?ta över ansvar för

den operativa åklagarverksamheten? i de tre storstadslänen. Detta kan enligt

vår mening bara tolkas så att Ekobrottsmyndigheten skall ta över en del av

ansvaret från Riksåklagaren, vars lednings- och ansvarslinje därigenom kommer

att brytas. Denna tolkning får enligt vår mening ytterligare näring av att

Ekobrottsmyndigheten lagts på ett eget anslag.

Ett absolut krav från vår sida för att acceptera inrättandet av

Ekobrottsmyndigheten har varit att den skall stå under Riksåklagarens ledning.

Den beskrivning som ges i propositionen öppnar för ett antal ledningskonflikter

där ansvar och befogenheter är oklart redovisade.

Riksåklagaren måste alltså enligt vår mening ha ansvaret för all

åklagarverksamhet i hela landet. Ekobrottsmyndigheten bör därför även

anslagsmässigt sortera under Riksåklagaren. Därför bör anslagen B 1 och B 2

slås ihop till ett och samma anslag. Om man så önskar kan Ekobrottsmyndigheten

göras till en särskild anslagspost inom åklagarväsendets anslag. Regeringen bör

få i uppdrag att genast utfärda nya direktiv i linje med vad vi nu anfört.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju302, Ju303 och Ju931 i berörda

delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande Ekobrottsmyndighetens organisation

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju302 yrkande 1,

1997/98:Ju303 och 1997/98:Ju931 yrkande 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 17.

18. Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten (mom. 25)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Regeringen föreslår att Ekobrottsmyndigheten skall inrättas den 1 januari 1998.

En särskild utredare har nyligen tillsatts för att förbereda och verkställa

bildandet av myndigheten. Enligt vår mening återstår alltför kort tid för att

kommittén skall kunna lösa de stora och svåra konstitutionella och juridiska

frågor som hänger samman med myndighetens tilltänkta förvaltningsrättsliga

status och dess inlemmande i rättsväsendet i övrigt. Därtill kommer ett otal

praktiska och administrativa problem som, om de inte får en lösning,

sammantaget utgör ett påtagligt hot mot Ekobrottsmyndighetens möjligheter att

höja effektiviteten i den operativa ekobrottsbekämpningen.

Enligt vår mening är det helt uteslutet att alla dessa frågor kommer att

kunna lösas före årsskiftet. Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten bör därför

skjutas upp till den 1 januari 1999. Det ankommer på regeringen att se till att

den nuvarande organisationen för ekobrottsbekämpning under mellantiden ges

sådana arbetsvillkor att utredning och beivrande av denna typ av brottslighet

blir effektiv.

Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju302 i behandlad del bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju302 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 18.

19. Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet (mom. 26)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och

Maud Ekendahl (m) anför:

För att underlätta en nära samverkan mellan myndigheterna på ekobrottsområdet

bör en skyndsam översyn göras i syfte att kartlägga eventuell lagstiftning som

hindrar eller försvårar sådan samverkan. Den särskilde utredare som tillsatts

för att utreda denna typ av frågor skall lämna sina förslag först om ett år.

Därefter kan förutsättas att förslagen blir föremål för remiss och därefter

skall ärendet beredas i Regeringskansliet.

Enligt vår mening måste hinder vad gäller t.ex. sekretess undanröjas snabbare

än så, inte minst om Ekobrottsmyndigheten skall kunna arbeta på ett effektivt

sätt. Regeringen bör således se till att utredningen påskyndas så att behövliga

åtgärder kan vidtas så snart som möjligt. Detta bör riksdagen med anledning av

motion Ju302 ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju302 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 19.

20. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Enligt vår mening kan det finnas olika sätt att rent formellt organisera kampen

mot miljöbrottsligheten. Det finns personer med erfarenhet av miljömål som

ifrågasätter behovet av en ny myndighetsstruktur. Oavsett vilket anser vi att

vi måste få bättre utbildade poliser och åklagare som kan bli specialister på

miljömål. För det andra måste samarbetet och informationsutbytet bli tätare

mellan berörda myndigheter, dvs. polis, åklagare, kommuner och länsstyrelser.

Kunskap och samarbete är grunden för framgång. Denna insikt måste vara

utgångspunkten då man bygger upp en organisation för miljöbrottsbekämpning.

Sist, men inte minst, krävs för detta _ som vid bekämpandet av alla annan

brottslighet _ tillräckliga ekonomiska resurser. Regeringen bör alltså överväga

hur handläggningen av miljöbrotten bäst kan organiseras.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju301, Ju904, Ju907, Ju908 och

Ju925 i berörda delar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),

1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt

1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 20.

21. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)

Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp), Kia Andreasson (mp) och Rolf

Åbjörnsson (kd) anför:

Miljöbrottslighet är som utskottet tidigare uttalat i många fall en form av

ekonomisk brottslighet. Bekämpandet av miljöbrott kräver en utpräglad kompetens

och en avancerad organisationsstruktur. Enligt vår mening faller det sig därför

naturligt att denna typ av brottslighet och även dit hörande brott vad gäller

handel med djur och växter i framtiden kommer att handläggas av den nya

Ekobrottsmyndigheten. På så sätt kommer en samordning att ske av den kompetens

som finns på området, och handläggningen bör enligt vår mening därigenom också

effektiviseras påtagligt samtidigt som resurser garanteras. Vidare anser vi att

särskilda miljöåklagare och särskilda miljöbrottsutredare bör tillsättas inom

varje åklagarområde. Det ankommer på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad vi nu anfört med anledning av motionerna Ju301, Ju904, Ju907, Ju908 och

Ju925 i berörda delar bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande samordning av miljöbrottsbekämpningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju907 yrkande 1 (delvis),

1997/98:Ju301, 1997/98:Ju904 yrkande 32, 1997/98:Ju908 yrkande 6 samt

1997/98:Ju925 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 21.

22. Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m. (mom. 30)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål har blivit ett växande problem

som vållar domstolsväsendet stora kostnader och innebär en fara för

rättssäkerheten. Vi anser det mycket angeläget att komma till rätta såväl med

detta problem som med vissa närliggande problem inom brottmåls- och

tvistemålsprocessen. Vad först gäller inställda huvudförhandlingar i brottmål

bör vissa lagändringar genomföras. Sålunda bör en ordning som motsvarar det

civilprocessuella systemet med tredskodom vid utevaro införas även i vissa

brottmål. Vidare bör polisens möjligheter att hämta personer till en

huvudförhandling i brottmål utökas. Delvis liknande förslag lämnas för övrigt i

Riksrevisionsverkets rapport Domstolsväsendet (RRV 1997:48). Vi vill utöver

erforderliga lagändringar också framhålla de överväganden och rekommendationer

som framförs i Riksrevisionsverkets rapport Inställda förhandlingar i brottmål

(RRV 1994:16). Riksrevisionsverket föreslår i den rapporten bl.a. vissa

åtgärder i syfte att effektivisera delgivningsverksamheten och pekar på hur

samordningen mellan de rättsvårdande myndigheterna kan förbättras och

tingsrätternas rutiner skärpas i olika avseenden.

Vidare anser vi att delgivningsverksamheten kan effektiviseras även i andra

avseenden. Sålunda anser vi att käranden i dispositiva tvistemål bör svara för

delgivningen i sådana mål, även i enkla fall. Härför talar inte bara

principiella skäl utan även behovet av att reducera statens utgifter. En

effektivisering av delgivningsverksamheten skulle vidare kunna uppnås genom att

privata stämningsmän, som stod under offentlig kontroll, tilläts ombesörja

delgivning i samma omfattning som offentligt anställda stämningsmän. Ett

förslag av denna innebörd framförs i Riksrevisionsverkets rapport RRV 1997:48.

De svårigheter som förekommer beträffande delgivning av misstänkta

gärningsmän resulterar inte bara i inställda huvudförhandlingar. I vissa fall

har den misstänkte kunnat hålla sig undan delgivning så länge att brottet

preskriberats. För brottsoffret innebär detta - förutom oro och frustration

över att gärningsmannen går fri - att möjligheten att få bistånd av åklagare

vid talan om skadestånd på grund av brottet går förlorad. Den som drabbats av

brottet är då hänvisad till att själv föra talan om skadestånd, såvida inte

detta anspråk preskriberats enligt civilrättsliga regler. Även brottsoffrets

möjligheter att erhålla brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten kan

påverkas om gärningsmannen kan hålla sig undan delgivning. I dag gäller enligt

35 kap. 1 § brottsbalken att den tidsfrist efter vars utgång påföljd för ett

brott inte kan ådömas endast kan avbrytas genom att den misstänkte häktas eller

erhåller del av åtal för brottet. Enligt vår uppfattning skulle inte minst

brottsoffrets rättssäkerhet gagnas, om den nämnda fristen kunde avbrytas redan

genom delgivning av förundersökningsprotokollet med den misstänkte.

Vi anser att ett genomförande av våra förslag till åtgärder mot inställda

huvudförhandlingar skulle frigöra medel om 50 miljoner kronor inom

domstolsväsendet redan under budgetåret 1998. Dessa medel skulle kunna användas

för att förstärka domstolarna i olika avseenden och säkerställa en hög kvalitet

i rättskipningen.

Under hänvisning till det anförda anser vi att riksdagen hos regeringen skall

begära sådana lagförslag som förordas i motionerna i syfte att minska antalet

inställda huvudförhandlingar och tillskapa såväl formellt som materiellt

effektivare regler om delgivning under förundersökning och i rättegång. Vidare

förutsätter vi att regeringen aktivt verkar för att Riksrevisionsverkets

överväganden och rekommendationer beaktas och leder till åtgärder. Vad vi nu

med anledning av motionerna Ju407 och Ju914 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju407 yrkandena 3-6 och

1997/98:Ju914 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 22.

23. Ersättning till nämndemän (mom. 32)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m)

och Kia Andreasson (mp) anför:

Nämndemän i såväl allmänna domstolar som förvaltningsdomstolar erhåller ett

arvode 300 kr per sammanträdesdag. Arvodesbeloppet har varit oförändrat sedan

år 1989. En jämförelse kan här göras med de arvoden som utgår till ledamöter i

kommunala styrelser och nämnder. Dessa arvoden ligger i allmänhet väsentligt

högre än de arvoden som utgår till nämndemän. Med hänsyn till det viktiga och

krävande arbete som utförs av nämndemän bör deras arvoden höjas väsentligt.

Regeringen bör beakta vad vi anfört i det kommande budgetarbetet. Vad vi nu med

anledning av motionerna Ju410 och Ju413 anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413 som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 23.

24. Ersättning till nämndemän (mom. 32)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Enligt gällande bestämmelser erhåller nämndemän i länsrätt arvode med 300 kr

per dag för förberedelsearbete, dvs. för att kunna läsa in sig på de mål de

skall delta i. Enligt vad regeringen uttalat i proposition 1996/97:133 Domstols

sammansättning skall nämndemän i kammarrätt erhålla motsvarande ersättning.

Nämndemän i hovrätt får däremot endast ersättning för sammanträdesdagar i

hovrätten. Enligt min mening är denna skillnad omotiverad. Även nämndemän i

hovrätt måste inför ett måls avgörande läsa tingsrättens dom och vissa andra

handlingar i målet. Detta förberedelsearbete bör enligt min mening ersättas på

motsvarande sätt som gäller för nämndemän i förvaltningsdomstol. Det ankommer

på regeringen att beakta vad jag nu anfört i det kommande budgetarbetet. Vad

jag nu med anledning av motionerna Ju410 och Ju413 anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande ersättning till nämndemän

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju410 och 1997/98:Ju413 som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 24.

25. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Enligt vår mening bör tyngdpunkten i rättskipningen ligga i första instans och

överprövning - inte omprövning - bör vara andrainstansens uppgift. De högsta

domstolarna skall ha prejudikatbildande uppgifter. Enligt vår bedömning borde

det vidare vara en styrka om vissa slag av mål inte behövde splittras på olika

slag av domstolar utan kunde ges en samlad bedömning i samma domstol. Vi anser

att det nu anförda talar för en framtida integration mellan allmänna domstolar

och allmänna förvaltningsdomstolar. Det får ankomma på regeringen att beakta

vad vi nu anfört vid de fortsatta övervägandena om domstolsorganisationens

utformning. Vad vi nu med anledning av motion Ju407, Ju912 och N308 samt med

avslag på motion Ju931 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju407 yrkande 1,

1997/98:Ju912 yrkande 4 och 1997/98:N308 yrkande 4 och med avslag på

motion 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 25.

26. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)

Ingbritt Irhammar (c) och Siw Persson (fp) anför:

Tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans och överprövning -

inte omprövning - vara den andra instansens uppgift. Vår mening är att

domstolsväsendet måste ha en lokal och folklig förankring. Den nya IT-tekniken

ger även mindre domstolar en god möjlighet att hålla sina kunskaper om

förändringar i rättsläget - t.ex. inom EG-rätten - aktuella. Någon

centralisering för att förstärka domstolarnas kompetens är således inte

nödvändig. Inte heller framstår det som lämpligt att slå samman tingsrätter och

länsrätter. Regeringen bör vid den fortsatta reformeringen av domstolsväsendet

beakta vad vi nu med anledning av motionerna Ju912, Ju931 och N308 samt med

avslag på motion Ju407 anfört. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta

till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande domstolsorganisationen i allmänhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju912 yrkande 4,

1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och motion 1997/98:N308 yrkande 4 samt

med avslag på motion 1997/98:Ju407 yrkande 1 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 26.

27. Antalet tingsrätter (mom. 34)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp) och

Maud Ekendahl (m) anför:

Enligt vår mening kan en omfattande nedläggning av tingsrätter inte komma i

fråga. Närheten mellan medborgare och domstolar är viktig i en rättsstat.

Domstolarna måste vara lokalt förankrade om de skall kunna åtnjuta medborgarnas

förtroende. Det finns vidare anledning att befara att en indragning av mindre

tingsrätter totalt sett innebär negativa samhällsekonomiska konsekvenser utan

samtidiga besparingar inom rättsväsendet. Man måste nämligen vid nedläggningar

räkna med att resekostnaderna för inställelse till domstolsförhandlingar för

bl.a. nämndemän och advokater blir högre. Det finns vidare en risk för att

antalet inställda förhandlingar kan öka när resvägarna blir längre för parter

och vittnen. Det råder också delade meningar i fråga om större domstolar är

effektivare i dömandet och den övriga domstolsverksamheten än mindre domstolar.

Vi vill i detta sammanhang framhålla att den nya informationstekniken ger

möjligheter att effektivisera domstolarna utan att någon fysisk sammanslagning

av dem behöver äga rum. På så sätt kan omfattande nedläggningar av domstolar

undvikas. Regeringen bör vid sina fortsatta överväganden om antalet tingsrätter

i den nya domstolsorganisationen beakta vad vi nu med anledning av motionerna

Ju405, Ju407, Ju412, Ju931 och T230 anfört. Riksdagen bör ge det anförda

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande antalet tingsrätter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98: Ju407 yrkande

2, 1997/98:Ju412, 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) och 1997/98:T230

yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 27.

28. Antalet tingsrätter (mom. 34)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

En utgångspunkt för det fortsatta arbetet med domstolsorganisationen måste vara

att antalet orter där det finns tingsrätter förblir oförändrat. I sammanhanget

måste domstolarnas regionalpolitiska betydelse framhävas. Domstolar på lokal

nivå har en mera allmän betydelse för orten och regionen genom att de skapar

sysselsättning och ger upphov till annan samhällsservice av såväl privat som

offentlig natur. Det finns anledning att befara att en nedläggning av mindre

tingsrätter medför negativa samhällsekonomiska konsekvenser utan att för den

skull medföra några besparingar för rättsväsendet. Vid nedläggningar måste man

nämligen räkna med att resekostnaderna för bl.a. advokater och nämndemän för

inställelse till förhandlingar blir högre. Det finns vidare en risk för att

ökade resvägar för parter och vittnen kan öka antalet inställda förhandlingar.

En nedläggning av mindre tingsrätter kan också leda till en minskning av den

juridiska kompetensen på orten. Över huvud taget kan det ifrågasättas om större

domstolar är mer effektiva i sitt dömande än mindre domstolar.

Vid överväganden om organisationsförändringar i den offentliga sektorn kan

man alltså inte begränsa sig till att analysera konsekvenserna för den

verksamhet som närmast berörs. Även andra statsfinansiella och

samhällsekonomiska följder måste tas med i beräkningen innan man fattar beslut

om förändringar i domstolsorganisationen.

Enligt min mening bör det nu anförda beaktas av regeringen i dess fortsatta

arbete med domstolsorganisationen. En lämplig åtgärd från regeringens sida vore

att ge Domstolskommittén ändrade direktiv i linje med vad jag nu anfört.

Vad jag nu med anledning av motionerna Ju405, Ju412 och T230 samt med avslag

på motionerna Ju407 och Ju931 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande antalet tingsrätter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju405, 1997/98:Ju412 och

1997/98:T230 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:Ju407 yrkande

2 och 1997/98:Ju931 yrkande 7 (delvis) som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 28.

29. Domstolarnas sidoverksamheter (mom. 35)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Enligt min uppfattning talar starka skäl för att de s.k. sidoverksamheterna bör

ligga kvar vid tingsrätterna. En renodling av domstolarnas arbetsuppgifter får

betydelse för domstolsorganisationen genom att det underlag som behövs för en

domstol försvinner. Det bör vidare framhållas att arbete med frågor om

bouppteckningar, arvsskatt och inskrivning är av stor betydelse för

utbildningen av tingsnotarierna och därmed för framtidens jurister.

Vad särskilt gäller inskrivningsväsendet kan det framhålla att Lantmäteri-

och inskrivningsutredningen i sitt betänkande (SOU 1993:99) ansåg att

inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna fungerade väl och att det fanns

samordningsfördelar bl.a. genom tillgången till tingsrätternas juridiska

kompetens.

I dag har samtliga tingsrätter tillgång till modern datateknik och står i

direkt förbindelse med Centralnämnden för fastighetsdata i Gävle.

Inskrivningsärenden handläggs i princip omedelbart.

Att flytta inskrivningsväsendet till lantmäterimyndigheterna leder till en

onödig och dyrbar centralisering och medför inga effektivitetsvinster. En sådan

förändring bör alltså inte genomföras.

Enligt min mening bör regeringen ge Domstolskommittén nya direktiv som går ut

på att kommittén i sina överväganden skall utgå från att sidoverksamheterna

skall vara kvar vid tingsrätterna.

Vad jag nu med anledning av motionerna Ju408, Ju414 och Ju912 anfört, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande domstolarnas sidoverksamheter

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju408, 1997/98:Ju414 och

1997/98:Ju912 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 29.

30. Frivårdens resurser (mom. 36)

Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att frivården måste få en ökad andel av kriminalvårdens resurser.

Frivården är inte rustad för en ökad användning av skyddstillsyn eller för att

ta hand om villkorligt frigivna. Övervakningen av klienterna måste bli mer

påtaglig och det måste krävas en högre grad av aktivitet från klienternas sida.

Rent konkret behövs ett strukturerat schema för klienterna och mer personal som

har tätare kontakt med klienterna. Det ankommer på regeringen att vidta

åtgärder i denna riktning.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande frivårdens resurser

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju925 yrkande 12 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 30.

31. Häktet i Östersund (mom. 38)

Siw Persson (fp) anför:

Jag anser att nedläggningen av häktet i Östersund inte har inneburit någon

nämnvärd statsfinansiell besparing. De häktade har i stället kommit att

förvaras i Härnösand vilket inneburit ökade kostnader för transporter, sämre

möjligheter för advokater att ha kontakt med sina klienter och ökade

svårigheter för anhöriga som vill komma på besök.

Problemen bör enligt min mening lösas genom inrättandet av en

försöksverksamhet som skulle kunna kallas Förnyelseprojekt inom rättsväsendet i

Jämtlands län. Företrädare för bl.a. polisen och frivården har utrett

möjligheterna att genomföra ett sådant. Inom ramen för projektet skulle en

kriminalvårdsenhet kunna etableras i Östersund. Administrativt sett skulle den

ingå i kriminalvården men den skulle samverka lokalt med polisen och andra

myndigheter i Östersund för att minska kostnaderna för rättsväsendet totalt,

dvs. för domstol, åklagare och advokater. Detta skulle innebära bättre

återfallsprevention genom närhet till hemorten för häktade och intagna i

fängelse. Regeringen bör därför ges i uppdrag att genomföra en

försöksverksamhet i enlighet med det nyss anförda.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande häktet i Östersund

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju508 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 31.

32. Närhetsprincipen (mom. 39)

Alice Åström (v) anför:

Jag anser att det i och för sig är viktigt med effektivitet när det gäller

utnyttjande av platserna inom kriminalvården. Enligt min uppfattning är det

emellertid viktigt att detta inte medför en återgång till samma höga beläggning

som rådde inom kriminalvården i början på 1990-talet. Det finns nämligen

nackdelar med en alltför hög effektivitet i fråga om beläggningen; en är att

närhetsprincipen inte blir beaktad i tillräcklig utsträckning.

För att beläggningen inte skall bli alltför hög krävs att det finns ?luft i

systemet?. Anstalterna får dessutom inte bli för stora och de måste ha

spridning över hela landet. På det viset ökas möjligheterna till

individanpassade placeringar där hänsyn tas till den intagnes behov och

problematik. Detta är i sin tur av särskild vikt eftersom fler anstalter i dag

är specialinriktade på att förebygga olika typer av brottslighet och kan

erbjuda olika behandlingsmetoder. Jag anser att denna specialisering är positiv

men närhetsprincipen måste ändå vägas in. Det får ankomma på regeringen att

vidta de åtgärder som kan krävas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande närhetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 32.

33. Alternativa påföljder (mom. 40)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Vi anser att fängelse är och även i framtiden kommer att vara den mest

väsentliga delen i påföljdssystemet. Det finns dock ett stort behov av nya

alternativa påföljder för såväl ungdomsbrottslingar som för vuxna brottslingar.

Tre exempel kan nämnas på detta, nämligen elektronisk övervakning,

samhällstjänst och villkorligt fängelse. De icke frihetsberövande påföljderna

måste självklart vara utformade på ett sådant sätt att straffsystemet åtnjuter

allmänhetens förtroende.

Vi anser att elektronisk övervakning också i framtiden endast skall användas

som en ersättning för verkställighet i anstalt, inte som en ersättning för

fängelse under den sista delen av strafftiden som föregår den villkorliga

frigivningen, s.k. back door-system. Enligt vår uppfattning är emellertid den

utvidgning av tillämpningsområdet för försöksverksamheten från fängelse i två

månader till fängelse i tre månader inte godtagbar. Det går nämligen inte att

bortse från att den brottslighet som leder till tre månaders fängelse ofta är

av betydligt allvarligare beskaffenhet än den brottslighet som leder till två

månaders fängelse. Med den begränsning vi vill ha i användningen av elektronisk

övervakning ser vi inget hinder mot att låta sådan övervakning vara en

självständig påföljd.

Såvitt gäller samhällstjänst konstaterar vi att unga brottslingar inte nåtts

av denna nya påföljd i den utsträckning som åsyftats. Skälet är som vi ser det

den lagtekniska kontruktion som valts, nämligen en form av skyddstillsyn. För

att ta till vara samhällstjänstens förtjänster bör reglerna ändras så att

samhällstjänst blir en självständig påföljd.

Slutligen anser vi att villkorligt fängelse bör införas som en särskild

påföljd. Det är eftersträvansvärt med ett varierat utbud av påföljder så att en

så lämplig påföljd som möjligt kan väljas i varje enskilt fall. Särskilt

angeläget är detta när det gäller valet av påföljd för unga brottslingar.

Villkorligt fängelse skulle vara värt att pröva inte minst avseende unga

vanekriminella som återfaller i relativt sett mindre allvarliga brott.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om utformning av

påföljdssystemet i enlighet med vad som nu anförts.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande alternativa påföljder

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju904 yrkande 29 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 33.

34. Utbildning i fängelserna (mom. 41)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att fängelsetiden bör användas till något meningsfullt. Detta bör ske

så långt det är möjligt utan att syftet med fängelsestraffet går förlorat.

Intagna som är narkomaner måste exempelvis få vård och behandling. Insatserna

på detta område är alldeles avgörande för den intagnes möjligheter att återgå

till ett hederligt liv efter avtjänat straff. Därför är det av central

betydelse att det arbete som inleddes under den förra mandatperioden och som

bl.a. innebär att de intagna skall differentieras efter vård-, behandlings- och

terapibehov ges förutsättningar att vidareutvecklas.

Bland dem som tas in på anstalt finns det många som inte kan läsa och skriva

och som aldrig haft en anställning. Möjligheten till grundläggande

skolutbildning och arbete inom kriminalvården är en förutsättning för att de

intagna skall ha en rimlig chans till en ny start. Det är därför av vikt att

kriminalvården har de resurser som krävs för att fängelsetiden skall kunna

användas till något meningsfullt. I detta sammanhang finns det dock skäl att

understryka att för de brottslingar som skall utvisas efter avtjänat straff

torde det inte vara meningsfullt med undervisning i svenska eller med

rehabilitering som syftar till en återanpassning till det svenska samhället.

Denna grupp bör i stället förberedas för ett normalt liv i det land han eller

hon skall utvisas till. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga

åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande utbildning i fängelserna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju904 yrkande 24 och med avslag på

motion 1997/98:Ju929 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 34.

35. Utbildning i fängelserna (mom. 41)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Vi anser att en viktig fråga för att möjliggöra en återanpassning till

samhället är utbildning. En mycket stor del av internerna saknar grundläggande

kunskaper och har läs- och skrivsvårigheter. Det är därför viktigt att ge de

intagna möjlighet att komplettera sina kunskaper. Utbildningen inom fängelserna

måste utvecklas och erfarenheterna från vuxenutbildningen tas till vara. Det

ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande utbildning i fängelserna

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 9 och med avslag på

motion 1997/98:Ju904 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 35.

36. Besökslägenheter (mom. 42)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att särskilda åtgärder är påkallade när det gäller barn vars föräldrar

sitter i fängelse. Dessa barn befinner sig ofta i en svår situation och måste

få stöd och hjälp. Anstalterna måste anpassas efter barns och föräldrars behov

av umgänge. Arbetet inom kriminalvården med att förbättra besöksmöjligheterna

med särskilda besökslägenheter måste fortsätta. Målet bör vara att alla slutna

anstalter har sådana lägenheter där barnen kan träffa sina föräldrar under

mänskligare förhållanden och under längre tid än den vanliga besökstiden

medger. Enligt vår mening är det angeläget att något görs snabbt. Det ankommer

på regeringen att vidta lämpliga åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande besökslägenheter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju929 yrkande 16 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 36.

37. Rymningar (mom. 43)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Vi anser att det i princip skall vara omöjligt att rymma från slutna anstalter.

Den borgerliga regeringen satsade cirka 50 miljoner kronor på säkerhetshöjande

åtgärder på de tre tyngsta anstalterna, och rymningarna har minskat de senaste

åren. De säkerhetshöjande åtgärder som den föregående regeringen investerade i

har således gett god utdelning i form av ökad säkerhet framför allt för

allmänheten. Det är angeläget att säkerheten bibehålls och även i framtiden

ligger på en hög nivå. Allmänhetens skyddsintresse måste alltid sättas i

främsta rummet. Det åligger regeringen att bevaka dessa frågor och vidta

erforderliga åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande rymningar

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 24 och

1997/98:Ju904 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 37.

38. Intagna med psykiska störningar (mom. 44)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark

(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf

Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på

verksamheten inom kriminalvården. Antalet intagna med sådana störningar på

landets kriminalvårdsanstalter är stort och kan förväntas öka ytterligare. Det

faktum att psykiskt störda döms till fängelse leder till en allmän ohälsa bland

de intagna och resulterar i ett hårdare klimat på anstalterna. Anstaltsförtryck

med fasta hierarkier där tjallare och informatörer stämplas får lättare att

utvecklas. Vårdarna har ingen eller otillräcklig utbildning för att hantera

dessa intagna.

Förutom att mer allmänt se över situationen beträffande de psykiskt störda

finns det vissa åtgärder som kan vidtas redan nu. När det gäller möjligheterna

att inom kriminalvårdens ram erbjuda vård och behandling för dessa intagna

tvingas vi visserligen konstatera att de ofta är begränsade. En möjlighet

skulle dock vara att kriminalvården ges möjlighet att ge dessa intagna det stöd

och den rehabilitering som behövs för att de skall kunna återgå till ett

normalt liv efter anstaltsvistelsen. I den mån dessa intagna vårdas inom den

allmänna sjukvården bör de hållas avskilda från sådana patienter som inte

begått brott.

Vi anser också att Kriminalvårdsstyrelsens arbete med att inrätta särskilda

stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av

personlighetsstörningar eller psykisk särart måste intensifieras.

Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande intagna med psykiska störningar

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju505, 1996/97:Ju903 yrkande

24, 1997/98:Ju910 yrkande 25 och 1997/98:Ju925 yrkande 14 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 38.

39. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp),

Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att regeringen inte tar tillräckligt allvarligt på problemet med

narkotika i landets fängelser. Såväl missbrukare som andra intagna skall ha

rätt att slippa narkotika under tid då de undergår fängelsestraff.

Många av dem som döms till fängelse är narkotikamissbrukare. Om de tillåts

fortsätta missbruket inne på anstalten innebär det en ökad risk att de återgår

till brottslig verksamhet efter anstaltsvistelsen.

Om fängelserna inte kan hållas fria3 från narkotika innebär det dessutom att

trovärdigheten i hela narkotikapolitiken hotas.

Målsättningen måste alltså vara att alla anstalter skall vara fria från

narkotika. Det krävs betydande åtgärder för att åstadkomma detta. Enligt vår

mening bör Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta en åtgärdsplan. I det följande

redovisar vi några exempel som bör tas upp i en sådan plan. De angivna exemplen

på åtgärder bör även omfatta dopningsmedel.

Enligt vår mening bör internationella erfarenheter tas till vara i större

utsträckning för att bekämpa narkotikan. Ett gemensamt mönster som visar sig

vid en genomgång av hur man arbetar med frågan i en rad andra länder,

exempelvis USA och England, är att man använder sig av narkotikahundar.

Avvecklandet av visitationspatrullerna inom den svenska kriminalvården har

enligt vår mening inneburit förlorad kompetens och försämrat informationsflöde

på narkotikabekämpningsområdet. Vi anser att det på nytt måste byggas upp en

effektiv narkotikabekämpning inom kriminalvården. När visitationspatrullerna

avskaffades var det för övrigt meningen att Kriminalvårdsstyrelsen skulle

redovisa narkotikabeslagen i sin årsredovisning. Detta kom bara att ske en gång

eftersom statistiken bedömdes undermålig. Mot denna bakgrund anser vi att

narkotikabeslagen före och efter visitationspa-

trullens avveckling bör redovisas.

Ytterligare en tänkbar åtgärd är att som ett första steg hålla åtminstone en

anstalt i varje kriminalvårdsregion helt drogfri. Det skulle på kort sikt kunna

bidra till att personer utan missbruksproblem och personer som vill komma bort

från sådana slipper komma i kontakt med narkotika under anstaltstiden.

Vi anser också att möjligheterna till provtagning bör användas i fortsatt

stor utsträckning. Detta bör ske så länge som narkotikasituationen på

fängelserna inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika

avdelningar bör göra narkotikavisitationer, dvs. genomsöka anstalterna efter

narkotika. Detta bör ske oregelbundet men ofta. Vidare bör urinprov tas

frekvent.

Det ankommer på regeringen av vidta erforderliga åtgärder med anledning av

det anförda. Härutöver bör regeringen ges i uppdrag att redovisa

narkotikasituationen på samtliga anstalter. En sådan redovisning bör också

innehålla uppgift om de åtgärder som planeras på respektive anstalt. I

redovisningen bör även anges i vilken utsträckning man har för avsikt att

använda sig av narkotikahundar.

Slutligen anser vi att de lagliga befogenheterna för personalen att ingripa

för att kontrollera förekomsten av narkotika bör utökas. Regeringen bör därför

återkomma till riksdagen antingen med förslag till lagändringar som tillgodoser

det nu anförda eller låta utreda behovet av lagändringar. Vad vi med anledning

av här aktuella motioner anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511,

1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis), 1996/97:So657 yrkande 4, 1997/98:Ju501,

1997/98:Ju504, 1997/98:Ju505, 1997/98:

Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju910 yrkande 24,

1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis), 1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) och

1997/98:So675 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 39.

40. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Jag anser att regeringen inte tar tillräckligt allvarligt på problemet med

narkotika i landets fängelser. Såväl missbrukare som andra intagna skall ha

rätt att slippa narkotika under tid då de undergår fängelsestraff.

Många av dem som döms till fängelse är narkotikamissbrukare. Om de kan

fortsätta missbruket inne på anstalten innebär det en ökad risk att de återgår

till brottslig verksamhet efter anstaltsvistelsen.

Om fängelserna inte kan hållas fria från narkotika innebär det dessutom att

trovärdigheten i hela narkotikapolitiken hotas.

Målsättningen måste alltså vara att alla anstalter skall vara fria från

narkotika. Mot den bakgrunden anser jag det vara fel att, - såsom förespråkas i

motion Ju504 - som ett första steg göra en anstalt i varje region fri från

narkotika. En sådan ordning innebär som jag ser det att ribban sätts alldeles

för lågt.

Det krävs betydande åtgärder för att åstadkomma narkotikafria anstalter.

Enligt min mening bör Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta en åtgärdsplan. I det

följande redovisar jag några exempel som bör tas upp i en sådan plan. De

angivna exemplen på åtgärder bör även omfatta dopningsmedel.

Enligt min mening bör internationella erfarenheter tas till vara i större

utsträckning för att bekämpa narkotikan. Ett gemensamt mönster som visar sig

vid en genomgång av hur man arbetar med frågan i en rad andra länder,

exempelvis USA och England, är att man använder sig av narkotikahundar.

Avvecklandet av visitationspatrullerna inom den svenska kriminalvården har

enligt min mening inneburit förlorad kompetens och försämrat informationsflöde

på narkotikabekämpningsområdet. Jag anser att det på nytt måste byggas upp en

effektiv narkotikabekämpning inom kriminalvården. När visitationspatrullerna

avskaffades var det för övrigt meningen att Kriminalvårdsstyrelsen skulle

redovisa narkotikabeslagen i sin årsredovisning. Detta kom bara att ske en gång

eftersom statistiken bedömdes undermålig. Mot denna bakgrund anser jag att

narkotikabeslagen före och efter visitationspatrullens avveckling bör

redovisas. Vad jag nu anfört om konsekvenserna av avskaffandet av

visitationspatrullerna innebär emellertid inte att jag vill ha tillbaka

patrullerna. I stället bör någon annan form av effektiv bekämpning av

narkotikaproblemet organiseras inom kriminalvården.

Jag anser vidare att möjligheterna till provtagning bör användas i fortsatt

stor utsträckning. Detta bör ske så länge som narkotikasituationen på

fängelserna inte är tillfredsställande. Personalen på anstalternas olika

avdelningar bör göra narkotikavisitationer, dvs. genomsöka anstalterna efter

narkotika. Detta bör ske oregelbundet men ofta. Vidare bör urinprov tas

frekvent.

Det ankommer på regeringen av vidta erforderliga åtgärder med anledning av

det anförda. Härutöver bör regeringen ges i uppdrag att redovisa

narkotikasituationen på samtliga anstalter. En sådan redovisning bör också

innehålla uppgift om de åtgärder som planeras på respektive anstalt. I

redovisningen bör även anges i vilken utsträckning man har för avsikt att

använda sig av narkotikahundar.

Slutligen anser jag att de lagliga befogenheterna för personalen att ingripa

för att kontrollera förekomsten av narkotika bör utökas. Regeringen bör därför

med anledning av motionerna 1996/97:Ju507, 1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901, Ju501,

Ju505, Ju509, Ju904, Ju910, Ju923, So628 och So675 i nu behandlade delar

antingen återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar som tillgodoser

det nu anförda eller låta utreda behovet av lagändringar.

Det sagda innebär att jag avstyrker motionerna 1996/97:So657 i nu behandlad

del och Ju504.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande åtgärder mot narkotika i anstalterna

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:So657 yrkande 4 och

1997/98:Ju504 samt med anledning av motionerna 1996/97:Ju507,

1996/97:Ju511, 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis), 1997/98:Ju501,

1997/98:Ju505, 1997/98:Ju509, 1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis),

1997/98:Ju910 yrkande 24, 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis), 1997/98:So628

yrkande 10 (delvis) och 1997/98:So675 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 40.

41. Kontrollerade besök (mom. 46)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Vi anser att besök skall kunna kontrolleras inte enbart enligt nuvarande

ordning - där en tjänsteman är närvarande - utan även på så sätt att den

intagne och besökaren varken kan överlämna föremål till varandra eller ha

fysisk kontakt. Detta kan åstadkommas genom att den intagne och besökaren

skiljs åt med hjälp av en glasruta. Det bör ankomma på regeringen att vidta

åtgärder med anledning av det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande kontrollerade besök

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju901 yrkande 21 (delvis),

1997/98:Ju904 yrkande 22 (delvis), 1997/98:Ju923 yrkande 8 (delvis) och

1997/98:So628 yrkande 10 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 41.

42. BRÅ:s organisation m.m. (mom. 47)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark

(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf

Åbjörnsson (kd) anför:

Vi har ingen erinran mot sammanslagningen av BRÅ och Rikspolisstyrelsens

forskningsenhet. Däremot framstår de medel som tillförts för den kraftigt

utvidgade verksamheten som otillräckliga. Skälen till detta är flera. Den

organisation som behövs för den utökade verksamheten är med nödvändighet större

än den föreslagna. Detta hänger samman med ett större behov av kvalificerade

forskare. Härtill kommer att de administrativa resurserna redan i dag är

otillräckliga. Mot denna bakgrund anser vi att en ekonomisk konsekvensanalys

bör genomföras när det gäller BRÅ:s nya organisation.

Enligt vår mening är det vidare viktigt att den nya organisationen byggs upp

successivt och på ett sätt som inte äventyrar BRÅ:s goda renommé. Höga krav

måste alltså ställas även i fortsättningen när det gäller kompetens och

kvalitet.

Vi anser också att fördelningen av forskningsmedel avseende ekonomisk

brottslighet är en viktig fråga. Vi delar den uppfattning som kommit till

uttryck i BRÅ:s remissyttrande över departementspromemorian Forskning för

rättsväsendet, nämligen att det i första hand bör vara en uppgift för

universitets- och högskolevärlden att bygga upp en forskning om ekonomisk

brottslighet. För det fall detta inte sker anser vi att det är särskilt viktigt

att den forskning som kommer till stånd med hjälp av medel från BRÅ sker inom

ramen för ett väl genomarbetat forskningsprogram. Utan ett sådant program finns

det stor risk att den långsiktiga vetenskapliga kunskapsuppbyggnaden får stå

tillbaka för mindre, kortsiktiga forskningsprojekt, vars intresseriktning

enbart blir beroende av den enskilde forskarens intresseinriktning.

Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder och bevaka

utvecklingen vid BRÅ.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande BRÅ:s organisation m.m

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju915 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 42.

43. En konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 49)

Alice Åström (v) anför:

Gentekniknämndens uppgift är bl.a. att bevaka de etiska frågorna när det gäller

genteknik och ge råd som främjar en etiskt försvarbar och säker användning av

gentekniken. Nämnden består av två jurister, representanter för

riksdagspartierna och företrädare för den vetenskapliga världen. Enligt min

mening är det självklart att konsumentintressena också bör vara företrädda i

nämnden. Detta kan ske genom att en representant för Sveriges konsumentråd

bereds plats i nämnden. Det finns ingen anledning att avvakta det pågående

utredningsarbetet för att lösa denna enkla fråga. Regeringen bör alltså få i

uppdrag att göra erforderliga ändringar i Gentekniknämndens instruktion för att

tillgodose vad som nu anförts. Detta bör riksdagen med bifall till motion Jo543

i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande en konsumentrepresentant i Gentekniknämnden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo543 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 43.

44. Alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden (mom. 50)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Jag anser att de medel som kan ställas till brottsofferfondens disposition bör

öka. Ett sätt att tillgodose det intresset är att alla som döms för brott

åläggs att bidra till fonden, och det oavsett om fängelse ingår i straffskalan

eller inte. Regeringen bör därför enligt min mening återkomma till riksdagen

med ett förslag som tillgodoser detta.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju910 yrkande 33 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 44.

45. Avdraget på de intagnas ersättning (mom. 51)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark

(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp) och Rolf

Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att landets fångar bör vara med och finansiera brottsofferfonden.

Enligt vår bestämda mening bör den ursprungliga finansieringen av

brottsofferfonden skyndsamt återställas. Härigenom skulle vi på ett påtagligt

sätt ånyo lyfta fram brottsoffren och tydligt markera att statsmakten står på

deras sida, vilket också var det bakomliggande syftet med att inrätta

brottsofferfonden. Det ligger också en betydande pedagogisk poäng i att de

intagna regelbundet påminns om att de betalar till brottsofferfonden. Inte

minst är det viktigt att förbättra förutsättningarna för ekonomiskt bidrag till

ideella organisationer, t.ex. brottsoffer- och kvinnojourer; dessa utför ett

värdefullt socialt och stödjande arbetet på brottsofferområdet.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det

anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande avdraget på de intagnas ersättning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju914 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 45.

46. Höjning av avgiften till brottsofferfonden (mom. 53)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Alice Åström (v),

Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

De medel som flyter in till brottsofferfonden används för verksamhet som gagnar

brottsoffren. Vi anser att avgiften - som i dag uppgår till 300 kr - är låg,

och fonden behöver förstärkas genom en avgiftshöjning. Enligt vår mening är det

inte självklart att Brottsofferutredningens direktiv omfattar frågan om

fondavgiftens storlek. Utredningens direktiv bör därför kompletteras så att

frågan klart omfattas av uppdraget. Vad vi nu med anledning av motion Ju932 i

denna del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande höjning av avgiften till brottsofferfonden

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju932 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 46.

47. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att brottsofferjourerna utför ett mycket betydelsefullt arbete genom

att utgöra ett stöd till de människor som utsatts för brott. I dag är tyvärr

situationen svår för många jourer. De har inget ekonomiskt statligt stöd och i

ett läge där många kommuner har en svår ekonomisk situation minskas ofta

bidragen till organisationer. Få kommuner är dessutom beredda att satsa på nya

verksamheter. Det är därför svårt att starta nya brottsofferjourer. I England

utgår statligt stöd, och det anser vi att det bör göra även i Sverige. Vi anser

att regeringen bör se över denna fråga och återkomma med ett förslag. Detta bör

riksdagen med anledning av motionerna Ju926 och Ju932 som sin mening ge

regeringen till känna. Vi är däremot inte beredda att nu tillstyrka en ordning

som innebär att brottsofferfondens medel skall få användas till driftsbidrag

till jourerna. Motion Ju910 bör alltså avslås.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju926 och 1997/98:Ju932

yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Ju910 yrkande 32 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 47.

48. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Jag anser att brottsoffer- och kvinnojourer gör ett mycket värdefullt arbete

och utgör ett viktigt stöd för dem som utsatts för brott. För att brottsoffrens

behov skall kunna tillgodoses på ett bra sätt bör jourerna byggas ut. Målet bör

vara minst en brottsofferjour i varje polisområde och en kvinnojour i varje

kommun. Jourerna har trots sina omfattande och behövliga insatser länge haft

små resurser till sitt förfogande. Kommuner och landsting har förutom staten

bidragit med visst ekonomiskt stöd till lokaler och utbildning men detta stöd

har börjat minska i takt med att ekonomin försvagas. Det är därför av stor

betydelse att brottsofferfondens medel kan användas till denna verksamhet. Det

bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av detta.

Vad jag nu anfört innebär att jag tillstyrker motion Ju910 i denna del men

avstyrker Ju926 och Ju932. Enligt min mening bör direkt statligt stöd inte

utgå.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande resurser till kvinno- och brottsofferjourer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju910 yrkande 32 och med avslag på

motionerna 1997/98:Ju926 och 1997/98:Ju932 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 48.

49. Stärkt ställning för brottsoffer (mom. 55)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Ingbritt Irhammar (c), Anders G Högmark

(m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att brottsoffrens ställning måste stärkas. Vi vill därför peka på

några av de åtgärder som enligt vår mening bör övervägas.

Medling mellan brottsoffer och gärningsman, vilket är en frivillig verksamhet

där offret bl.a. får möjlighet att ställa frågor till gärningsmannen och

samtidigt berätta vilka konsekvenser och känslor som brottet medfört.

Vittnesstöd i form av en stödperson med syfte att stödja målsägande och

vittnen skulle ge dem ökad trygghet i samband med rättegångar. Stödpersonen kan

informera om rättegångsförfarandet, stilla oro och hjälpa till att övervinna en

tvekan att vittna eller konfronteras med den tilltalade.

Samrådsgrupper bör inrättas i varje kommun i syfte att förbättra myndigheters

samverkan och arbete vid fall av misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor

och barn.

Målsägande och vittnen borde kunna delta i rättegångar via bild- och

ljudöverföring. Sådana personer upplever det som mycket påfrestande att vid en

rättegång möta den tilltalade. Inställelse på detta sätt skulle kunna hindra en

ytterligare traumatisering.

Det ankommer på regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att

åstadkomma en ordning i linje med vad vi anfört med anledning av motion Ju931.

Detta bör ges regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande stärkt ställning för brottsoffer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju931 yrkande 8 (delvis) som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 49.

50. Förskott på skadestånd (mom. 56)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Jag anser brottsoffren bör garanteras att få sin utdömda ersättning. Enligt min

mening skulle det dock föra för långt att staten skall ha en sådan skyldighet

omedelbart efter det att domen meddelats. Inom rimlig tid efter domen bör

därför staten gå in och förskottera utdömda, lagakraftvunna ersättningar i de

fall gärningsmännen inte betalar. Jag tillstyrker alltså motion Ju917 och

avstyrker motion Ju905.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad

jag nu anfört.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande förskott på skadestånd

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju917 yrkande 11 och med avslag på

motion 1997/98:Ju905 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad som anförts i reservation 50.

51. Ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit utsatta för

sexualbrott (mom. 57)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag anser att det är viktigt att barn som blivit utsatta för sexualbrott får

skadestånd, dels för att det är en form av upprättelse, dels för att det kommer

att kosta barn som utsatts för sexualbrott och deras familjer att bli en hel

människa igen. I dag är barnet beroende av att en vuxen anmäler ett

ersättningsanspråk till Brottsoffermyndigheten och det inom två år. För att

underlätta och för att göra barnen något mindre beroende av de vuxna anser jag

att domstolen bör se till att en ansökan om brottsskadeersättning lämnas in

till Brottsoffermyndigheten när domen vunnit laga kraft. Det ankommer på

regeringen att vidta åtgärder för att tillgodose detta.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit

utsatta för sexualbrott

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So607 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 51.

52. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)

Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi noterar med tillfredsställelse att utskottet förordat en utvärdering av den

nya rättshjälpslagen (1996:1619). Vi anser emellertid att det är angeläget att

utvärderingen kommer till stånd så fort som möjligt. Det bör därför slås fast,

att denna skall äga rum när lagen varit i kraft ett år. Vid utvärderingen bör

särskilt beaktas hur försäkringsbolagen utformat villkoren för

rättsskyddsförsäkringar mot bakgrund av den nya lagen. Det ankommer på

regeringen att vidta erforderliga åtgärder. Vad vi nu med bifall till motion

Ju925 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande utvärdering av den nya rättshjälpslagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju925 yrkande 13 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 52.

Särskilda yttranden

1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Den 20 november beslutade riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater

och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika

utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster

avseende 1998. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.

Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar

till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för

steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra

bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk

självständighet.

Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till

omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.

Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser

och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.

När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november om ramar

för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politken, deltar vi

inte i beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 4.

Enligt vår mening är rättsväsendet i dag i stort behov av både

personalförstärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika rättsvårdande

myndigheternas verksamhetsområden. För att kunna göra mer än att tillse att

myndigheterna förblir intakta efter tidigare års nedskärningar krävs betydligt

högre anslag än dem som regeringen föreslår. Regeringens förslag är

otillräckligt om vi förutom en allmän myndighetsupprustning även påtagligt

skall kunna öka människors vardagstrygghet och samtidigt ligga i frontlinjen i

kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten.

Vårt förslag innebar därför en ekonomisk ram som med drygt 1,8 miljarder

kronor (fördelat på tre år) överstiger riksdagens beslut om ram för

rättsväsendet. En dryg miljard härav borde satsas på polisen. Vårt förslag

innebar inte heller en så omfattande omfördelning av resurser från

kriminalvården. Vår utgångspunkt har i stället varit att så snart den nuvarande

underbudgeteringen beträffande polisen upphör och polisen återfår de resurser

som krävs för en effektiv brottsbekämpning kommer det verkliga resursbehovet

för åklagarväsendet, domstolsväsendet och kriminalvården att aktualiseras.

Sammantaget hade vi föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 604,2 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat

om. Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende

föreslagit i motionerna Ju904 och Ju923.

2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Siw Persson (fp) anför:

Enligt min mening befinner sig rättsstaten efter tre år av socialdemokratiskt

regeringsinnehav i ett tillstånd som närmast måste betraktas som krisartat. En

väl fungerande demokrati förutsätter både ett väl fungerande rättssystem och

att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten, men detta uppnås inte för

närvarande. Till exempel ligger tusentals ärenden på hög hos polisen, i många

fall trots att gärningsmannen är känd. Omedelbara åtgärder krävs. Samtidigt

måste utgångspunkten för organisatoriska förändringar vara en grundlig analys

och en helhetssyn. Enligt min uppfattning kan rättsväsendets problem inte lösas

i separata steg utan att riktlinjerna för det framtida rättsväsendet slagits

fast av riksdagen. Detta kräver ett grundläggande arbete. I avvaktan härpå

måste vissa åtgärder genast vidtas, framför allt när det gäller polis- och

åklagarverksamheten där kampen mot mc-brottsligheten är särskilt angelägen. Jag

hade därför yrkat en höjning av anslaget till polisorganisationen. Jag anser

vidare att den s.k. rättshjälpsreformen inte bör träda i kraft den 1 december i

år som planerat. Med hänsyn till att reformen beräknats medföra stora

besparingar krävs här en annan finansiering.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 72 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.

Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i

motion Ju931.

3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Jag har tidigare motsatt mig de nedskärningar som gjorts inom rättsväsendet och

som nu lett så långt att stora svårigheter finns att upprätthålla verksamheten

på en tillräckligt hög nivå. Vår demokrati är beroende av att de rättsvårdande

myndigheterna kan verka i praktiken. Det är därför hög tid att ta behoven inom

rättsväsendet på allvar. Särskilt inom polis- och åklagarverksamheten har

nedskärningarna varit förödande. Också domstolsväsendet är hårt drabbat. De nu

nämnda myndigheterna har alla behov av resursförstärkningar. En effektivisering

av polisverksamheten kommer att leda till ett större behov av kriminalvård,

varför en anslagshöjning är nödvändig även här trots att fängelser kan läggas

ned om den satsning på frivård som vi förespråkar genomförs.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 430 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.

Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i

motion Ju903.

4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt min mening kan riksdagens beslut om utgiftsram för utgiftsområde 4 i

huvudsak godtas. Riksdagen hade dock bort besluta om vissa förstärkningar till

åklagarorganisationen och Rättsmedicinalverket; i det sistnämnda fallet framför

allt för att undvika nedläggning av den rättspsykiatriska enheten i Uppsala.

Jag vill också påminna om att jag i en reservation yrkat en omfördelning av

medel från Säkerhetspolisen till polisorganisationen.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 17 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.

Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i

motion Ju925.

5. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)

Alice Åström (v) anför:

Enligt min mening är riksdagens beslut otillfredsställande på några punkter.

Polisen kräver ökade resurser för att kunna återanställa administrativ personal

och Säkerhetspolisens verksamhet kan bantas. Vidare bör man inom

kronofogdeverksamheten ta ökad del i kampen mot den ekonomiska brottsligheten

och mer allmänt få ökade möjligheter att effektivisera

indrivningsverksamheten. Detta kräver större resurser än riksdagen beslutat om.

Jag anser också att den s.k. rättshjälpsreformen bör upphävas innan den träder

i kraft den 1 december i år. En besparing uteblir därmed som kräver

finansiering. Slutligen vill jag peka på behovet av en särskild

informationsverksamhet inom Gentekniknämnden och på att brottsofferjourerna

behöver ökat stöd.

Sammantaget hade jag föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa

budgetår skulle tillföras 140 miljoner kronor mer än riksdagen nu beslutat om.

Detta hade givit utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i

motionerna Ju913 och Jo543.

6. Riktlinjer för budgetarbetet för åren 1999 och 2000 (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anför:

För min del anser jag att det inte borde vara omöjligt för utskottet att ha en

preliminär uppfattning om storleken av anslagen inom utgiftsområdet för

budgetåren 1999 och 2000. Jag noterar att regeringen i budgetpropositionen har

synpunkter i denna fråga och anger exakta summor även om man inte begär att

riksdagen nu skall ta ställning till varje anslag. Enligt min mening handlar

framför allt omfördelningen från Säkerhetspolisen till polisorganisationen om

en långsiktig prioriteringsfråga som det är viktigt att riksdagen, i enlighet

med vad som begärs i motion Ju925, uttalar sin uppfattning om.

7. Övrig prioritering av olika slag av brottslighet (mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Enligt vår mening bör kampen mot de kriminella mc-gängen, liksom mot alla

former av illegal vapenhantering, vara särskilt prioriterad. Samtidigt tvingas

vi konstatera att det, med det alltför begränsade anslag till

polisorganisationen som regeringen föreslår, inte är möjligt för polisen att

lägga ned tillräckligt med resurser på sådan allvarlig brottslighet. Med den av

oss föreslagna budgeten hade bättre förutsättningar skapats både för att sätta

in ytterligare resurser mot denna brottslighet och för att mer allmänt

garantera rättstryggheten.

8. Övriga frågor om resursfördelningen inom polisen (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Det åligger Rikspolisstyrelsen att vid fördelningen av medel mellan olika län

göra en avvägning av länens behov av polisiära insatser i enlighet med de

anvisningar som regeringen lämnar i sitt regleringsbrev. Vi menar att de

motionsyrkanden som behandlas i denna del av utskottets betänkande inte skall

ses som kritik mot fördelningsmodellen, utan som en följd av de omfattande

besparingar som genomförts inom polisen under senare år. Med ett större anslag

för polisverksamheten hade problemen med resursfördelningen inte varit så

omfattande och den nu förda diskussionen onödig.

9. Övriga frågor om närpolisverksamheten (mom. 14)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Som utskottet anför är utvecklandet av kompetensen och kvaliteten av

närpolisverksamheten viktig för att närpolisen skall kunna anpassas till de

krav och behov som ställs på den. Regeringen har i budgetpropositionen också

lyft fram att närpolisorganisationen skall vara den drivande kraften i arbetet

mot vardagsbrottsligheten och att organisationen skall förstärkas och

utvecklas. Vi har svårt att se hur detta skall kunna bli verklighet med det

budgetförslag som regeringen lagt fram. Med ett större anslag till

polisverksamheten i enlighet med vad vi föreslagit hade bättre förutsättningar

skapats för att få en effektiv närpolisorganisation.

10. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Som utskottet anfört finns det inslag i New York-polisens arbetsmetoder som är

intressanta att studera. Enligt min mening behöver man emellertid inte gå

utomlands för att hitta exempel på arbetsmetoder som lett till goda resultat.

Jag tänker här på Eskilstunapolisens arbetssätt, vilket också uppmärksammats i

olika sammanhang. Till skillnad från den s.k. New York-modellen har

Eskilstunapolisens erfarenheter den fördelen att de kan vara mer direkt

överförbara till andra delar av landet.

11. Återanställning av civil personal (mom. 18)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Minskningen av antalet civilanställda har varit ett ofrånkomligt resultat av

arbetet med att anpassa verksamheten till medelstillgången. När nu

polisväsendet tillförs ytterligare resurser är det viktigt att dessa fördelas

så att en balans uppnås mellan civilanställd personal och polispersonal.

12. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m) och Maud Ekendahl (m)

anför:

Vi anser att frågan om att snabba upp handläggningen av utredningar om sexuella

övergrepp mot barn är en mycket angelägen uppgift för åklagarorganisationen.

Samtidigt tvingas vi konstatera att det, med det alltför begränsade anslag till

åklagarorganisationen som regeringen föreslår, inte är möjligt för åklagarna

att särskilt prioritera allvarlig brottslighet om inte annan brottslighet

nedprioriteras. Med den av oss moderater föreslagna budgeten hade bättre

förutsättningar skapats att snabba upp handläggningen av bl.a. utredningar av

sexuella övergrepp utan nedprioritering av i dag prioriterad

utredningsverksamhet.

13. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)

Alice Åström (v) anför:

Det råder enligt min mening fortfarande oklarhet i frågor om struktur, ledning

och ansvarsfördelning beträffande Ekobrottsmyndigheten. Det är olyckligt att

den nya organisationsmodellen gett upphov till så många olika tolkningar av hur

den skall fungera i praktiken, eftersom det finns risk att det kan komma att

hämma effektiviteten i myndigheten. Trots de oklarheter som föreligger anser

jag det vara viktigt att arbetet nu kommer i gång. Därför motsätter jag mig

inte att Ekobrottsmyndigheten inrättas till årsskiftet. Arbetet måste dock

följas noga.

14. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt min mening har det inte på ett klart och tydligt sätt framgått hur

regeringen avser att Ekobrottsmyndigheten organisatoriskt skall förhålla sig

till regeringen eller till Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen m.fl. myndigheter.

Det föreligger fortfarande en osäkerhet om vilka konsekvenser som kan följa av

regeringens förslag till organisation. Regeringen bör därför snarast lämna

närmare information till riksdagen om organisationsfrågorna.

15. Ekobrottsmyndighetens organisation, tidpunkten för inrättandet av

Ekobrottsmyndigheten och myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet (mom. 24, 25 och 26)

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Alltsedan diskussionerna om en ekobrottsmyndighet inleddes har vi från

kristdemokraterna förespråkat att den nya myndigheten bör inrättas som en

myndighet direkt under regeringen samt att den bör vara fristående från polis-

och åklagarväsendena. Även om detta nu inte blivit fallet så innebär

regeringens lösning ett steg i rätt riktning. Vi stödjer därför regeringens

förslag till ny organisation.

Enligt min mening är det av största vikt att arbetet i den nya myndigheten

kommer igång snarast. I likhet med majoriteten anser jag att eventuella olösta

administrativa och andra frågor inte får föranleda att inrättandet skjuts upp.

Genom det utredningsuppdrag som också givits genom direktiven Ökade möjligheter

till informationsutbyte och frågor om sekretess vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet m.m. kommer även frågan om eventuella hinder i lagstiftningen för

myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet att belysas.

16. Intagna med psykiska störningar (mom. 44)

Alice Åström (v) anför:

Enligt min mening bör psykiskt störda lagöverträdare över huvud taget inte

dömas till fängelse utan i stället beredas vård. Till den principiella

påföljdsfrågan återkommer jag i annat sammanhang. Jag vill härutöver tillägga

att det naturligtvis är viktigt att psykiskt störda som dömts till fängelse

ändå får den psykiatriska vård de behöver.

17. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)

Alice Åström (v) anför:

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till ny rättshjälpslag

motsatte sig Vänsterpartiet förslaget på åtskilliga punkter. Jag står fast vid

denna inställning och anser alltså att rättshjälpslagen (1996:1619) inte bör

träda i kraft i sin nuvarande utformning. Det står emellertid klart att den nya

rättshjälpslagen kommer att börja gälla den 1 december 1997, och jag delar då

uppfattningen i motion Ju925 att en utvärdering av lagen bör ske, när den varit

i kraft i ett år.

Motionsyrkanden

I det följande redovisas de i betänkandet ingående motionsyrkandena i

nummerföljd.

1996/97:Ju13 av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 1 (åklagarväsendet)

1996/97:Ju36 av

Bengt Harding Olson (fp), yrk. 1-3, (inledning) 1996/97:Ju505

av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s), (kriminalvården) 1996/97:Ju507

av Stig Grauers och Kent Olsson (m), (kriminalvården) 1996/97:Ju511

av Dan Ericsson (kd), (kriminalvården)

1996/97:Ju901av Carl Bildt m.fl. (m), yrk. 21, 24, (kriminalvården)

1996/97:Ju903 av Olof

Johansson m.fl. (c), yrk. 24, (kriminalvården) 1996/97:Ju907

av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, (åklagarväsendet) 1996/97:So657

av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd), yrk. 4, (kriminalvården)

1997/98:Ju202av Hans Hoff m.fl. (s), (polisväsendet)

1997/98:Ju203av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m), (polisväsendet)

1997/98:Ju204av Rolf Gunnarsson (m), (polisväsendet)

1997/98:Ju205av Sten Tolgfors (m), (polisväsendet)

1997/98:Ju207av Olle Lindström (m) (polisväsendet)

1997/98:Ju208av Barbro Andersson m.fl. (s), (polisväsendet) 1997/98:Ju211av

Göte Jonsson och Ulf Melin (m), (polisväsendet)

1997/98:Ju212

av Sten Tolgfors (m), (polisväsendet)

1997/98:Ju214

av Siw Persson (fp), (polisväsendet)

1997/98:Ju216av Hans Karlsson m.fl. (s), (polisväsendet) 1997/98:Ju218av

Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (m), yrk. 1, (polis-

väsendet)

1997/98:Ju223av Ulf Björklund (kd), yrk. 1-2, 4 (polisväsendet) 1997/98:Ju226av

Anita Johansson m.fl. (s), (polisväsendet)

1997/98:Ju227av Anita Johansson och Åsa Stenberg (s), (polisväsendet)

1997/98:Ju229av Anders Ygeman m.fl. (s), (polisväsendet)

1997/98:Ju301av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd), (åklagarväsendet)

1997/98:Ju302av Gun Hellsvik m.fl. (m), (åklagarväsendet)

1997/98:Ju303av Bengt Harding Olson (fp), (åklagarväsendet)

1997/98:Ju401av Ulla Löfgren och Lars Björkman (m), (domstols-

väsendet)

1997/98:Ju405av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c), (domstols-

väsendet)

1997/98:Ju407av Gun Hellsvik m.fl. (m),yrk. 1-6, (domstolsväsendet)

1997/98:Ju408av Hans Stenberg m.fl. (s), (domstolsväsendet)

1997/98:Ju410av Stig Grauers (m), (domstolsväsendet)

1997/98:Ju412av Sivert Carlsson (c), (domstolsväsendet)

1997/98:Ju413av Kerstin Warnerbring (c), (domstolsväsendet)

1997/98:Ju414av Birgitta Hambraeus (c), (domstolsväsendet)

1997/98:Ju501av Stig Grauers och Kent Olsson (m), (kriminalvården)

1997/98:Ju504av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m), (kriminal-vården)

1997/98:Ju505av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp), (kriminalvården)

1997/98:Ju507av Agne Hansson (c), (kriminalvården)

1997/98:Ju508av Sigge Godin och Erling Bager (fp), (kriminalvården)

1997/98:Ju509av Göthe Knutson (m), (kriminalvården)

1997/98:Ju511av Krister Örnfjäder och Agne Hansson (s, c), (kriminal-vården)

1997/98:Ju903av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd),

yrk. 1, (polisväsendet)

yrk. 2-4, 6-8, 10, (utgiftsramen)

1997/98:Ju904av Carl Bildt m.fl. (m),

yrk. 1-2, (inledning)

yrk. 6, (polisväsendet)

yrk. 17-20, 23, (utgiftsramen)

yrk. 22, 24, 25, 29, (kriminalvården)

yrk. 32, (åklagarväsendet)

1997/98:Ju905av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m),

yrk. 2-3, (ersättning för skador på grund av brott)

1997/98:Ju908av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 6, (åklagarväsendet)

1997/98:Ju910av Olof Johansson m.fl. (c),

yrk. 1-3, (polisväsendet)

yrk. 4, (åklagarväsendet)

yrk. 5, (inledning)

yrk. 6, (bidrag till brottsförebyggande arbete)

yrk. 24-25, (kriminalvården)

yrk. 32-33, (Brottsoffermyndigheten)

1997/98:Ju911av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1, (polisväsendet)

1997/98:Ju912av Ingbritt Irhammar m.fl. (c),

yrk. 1-2, (åklagarväsendet)

yrk. 3-4, (domstolsväsendet)

1997/98:Ju913av Johan Lönnroth m.fl. (v), (utgiftsramen)

1997/98:Ju914av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 1,

(Brottsoffermyndigheten)

yrk. 2-3, (domstolsväsendet)

1997/98:Ju915av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, kd, mp), (Brottsföre-

byggande rådet)

1997/98:Ju917av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin(c), yrk.

11, (ersättning för skador på grund av brott)

1997/98:Ju920av Karin Pilsäter och Barbro Westerholm (fp), (Brotts-

förebyggande rådet)

1997/98:Ju923av Gun Hellsvik m.fl. (m),

yrk. 1, 6, 7, 9, 10, (utgiftsramen)

yrk. 2-5, (polisväsendet)

yrk. 8, (kriminalvården)

1997/98:Ju925av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),

yrk. 1, 2, (polisväsendet)

yrk. 3, 9, 10, (åklagarväsendet)

yrk. 7, 8, 15, 16, (utgiftsramen)

yrk. 12, 14, (kriminalvården)

yrk. 13, (rättshjälpskostnader)

yrk. 17, (riktlinjer för kommande budgetarbete)

1997/98:Ju926av Eva Arvidsson m.fl. (s), (Brottsoffermyndigheten)

1997/98:Ju927av Catherine Persson (s), (åklagarväsendet)

1997/98:Ju929av Johan Lönnroth m.fl. (v), yrk. 7, 9, 16, (kriminal- vården)

1997/98:Ju930av Lisbeth Staaf-Igelström och Ann-Kristine Johansson(s), (bidrag

till brottsförebyggande arbete)

1997/98:Ju931av Siw Persson m.fl. (fp),

yrk. 1, (inledning)

yrk. 2, 3, (polisväsendet)

yrk. 4, 5, 8 (delvis), 9, 10, (utgiftsramen)

yrk. 6, (åklagarväsendet)

yrk. 7, (domstolsväsendet)

yrk. 8 (delvis), (Brottsoffermyndigheten)

1997/98:Ju932av Johan Lönnroth m.fl. (v),

yrk. 1, 4-5, (Brottsoffermyndigheten)

yrk. 3, (ersättning för skador på grund av brott)

1997/98:Ju933av Karin Pilsäter m.fl. (fp), yrk. 4, (polisväsendet)

1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp), yrk. 4, (polisväsendet)

1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd), yrk. 2, (åklagarväsendet)

1997/98:So607av Kia Andreasson m.fl. (mp), yrk. 4, (ersättning för skador

på grund av brott)

1997/98:So628av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrk. 10, (kriminalvården)

1997/98:So653av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd), yrk. 5,

(polisväsendet)

1997/98:So675av Thomas Julin m.fl. (mp), yrk. 6, (kriminalvården)

1997/98:So678av Johan Lönnroth m.fl. (v), yrk. 4, (åklagarväsendet)

1997/98:T230 av Lennart Rohdin (fp), yrk. 3, (domstolsväsendet)

1997/98:Jo543av Johan Lönnroth m.fl. (v),

yrk. 8, (utgiftsramen)

yrk. 10, (Gentekniknämnden)

1997/98:N308 av Sivert Carlsson (c), yrk. 4, (domstolsväsendet)

1997/98:A456 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), yrk. 8, (polisväsendet)

Rättsväsendet

Sammanställning av yrkanden under utgiftsområde 4

1 000 kronor

-------------------------------------------------------------------------------

| | |Ändringar i Regeringens förslag

|

-------------------------------------------------------------------------------

|Anslag |Regeringens|m | fp | v | mp |

kd

|

| |förslag | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|A |Polisväsendet | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Polisorganisationen | 10 956 |+343 000|+45 000 |+54 000 |+50 000 |

+200

|

| | | 709 | | | | |

000

|

-------------------------------------------------------------------------------

|2 |Säkerhetspolisen |516 984 | | |-50 000 |-50 000 |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|B |Åklagarväsendet | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Åklagarorganisationen |634 605 |+10 000 | +6 000 | |+10 000 |

+50 000

|

-------------------------------------------------------------------------------

|2 |Ekobrottsmyndigheten |180 100 | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|C |Domstolsväsendet m.m. | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Domstolsväsendet m.m. | 2 979 |+50 000 | | | |

+75 000

|

| | | 279 | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|D |Kriminalvården | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Kriminalvården | 3 376 |+200 000|-50 000 | | |

+100

|

| | | 390 | | | | |

000

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|E |Kronofogdemyndigheterna | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Kronofogdemyndigheterna | 1 283 | | |+36 000 | |

|

| | | 651 | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|F |Övrig verksamhet inom | | | | | |

|

| |rättsväsendet | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|1 |Brottsförebyggande rådet | 46 864 | | | | |

+5 000

|

-------------------------------------------------------------------------------

|2 |Rättsmedicinalverket |165 709 | | | | +7 000 |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|3 |Gentekniknämnden | 2 218 | | | +3 000 | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|4 |Brottsoffermyndigheten | 9 356 | +1 200 | +6 000 | +1 000 | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|5 |Ersättning för skador på | 73 645 | | | | |

|

| |grund av brott | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|6 |Rättshjälpskostnader m.m. |758 544 | |+65 000 |+96 000 | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|7 |Diverse kostnader för | 19 560 | | | | |

|

| |rättsväsendet | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|8 |Bidrag till vissa | 8 356 | | | | |

|

| |internationella | | | | | |

|

| |sammanslutningar | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

|9 |Bidrag till | 22 200 | | | | |

|

| |brottsförebyggande arbete | | | | | |

|

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

|SUMMA | 21 034 |+604 200|+72 000 |+140 000|+17 000 |

+430

|

| | 170 | | | | |

000

|

-------------------------------------------------------------------------------

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet

1 000-tal kronor

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Vänsterpartiet redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som

fogats till betänkandet. Detsamma gäller Miljöpartiet de gröna i andra delar än

polisväsendet.

--------------------------------------------------------------

| |Verksamhetsområde | |Reservantens förslag|

| | | |i förhållande till |

| | | |utskottets förslag |

--------------------------------------------------------------

| |Anslag |Utskottets| Res. 1 |

| | | förslag | (mp) |

--------------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|A |Polisväsendet |

------------------------------------------------------

|1 |Polisorganisationen (ram)|10 956 709| +50 000|

------------------------------------------------------

|2 |Säkerhetspolisen (ram) | 516 984 | -50 000|

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|B |Åklagarväsendet |

------------------------------------------------------

|1 |Åklagarorganisationen | 634 605 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

|2 |Ekobrottsmyndigheten | 180 100 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|C |Domstolsväsendet m.m. |

------------------------------------------------------

|1 |Domstolsväsendet m.m. |2 979 279 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|D |Kriminalvården |

------------------------------------------------------

|1 |Kriminalvården (ram) |3 376 390 | |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|E |Kronofogdemyndigheterna |

------------------------------------------------------

|1 |Kronofogdemyndigheterna |1 283 651 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

---------------------------------------------------

|F |Övrig verksamhet inom rättsväsendet |

------------------------------------------------------

|1 |Brottsförebyggande rådet | 46 864 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

|2 |Rättsmedicinalverket | 165 709 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

|3 |Gentekniknämnden (ram) | 2 218 | |

------------------------------------------------------

|4 |Brottsoffermyndigheten | 9 356 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

|5 |Ersättning för skador på | 73 645 | |

| |grund av brott (ram) | | |

------------------------------------------------------

|6 |Rättshjälpskostnader m.m.| 758 544 | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

|7 |Diverse kostnader för | 19 560 | |

| |rättsväsendet (ram) | | |

------------------------------------------------------

|8 |Bidrag till vissa | 8 356 | |

| |internationella | | |

| |sammanslutningar (ram) | | |

------------------------------------------------------

|9 |Bidrag till | 22 200 | |

| |brottsförebyggande arbete| | |

| |(ram) | | |

------------------------------------------------------

------------------------------------------------------

| |Summa för utgiftsområdet |21 034 170| 0|

------------------------------------------------------

Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden

(mom. 1 i hemställan)

Motion Motionärer Yrkanden

1997/98:Ju903av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) 2-4, 6-8, 10

1997/98:Ju904av Carl Bildt m.fl. (m) 17-20, 23

1997/98:Ju913av Johan Lönnroth m.fl. (v)

1997/98:Ju923av Gun Hellsvik m.fl. (m) 1, 6, 7, 9,

10

1997/98:Ju925av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 7, 8, 15, 16

1997/98:Ju931av Siw Persson m.fl. (fp) 4, 5,

8 (delvis),

9, 10

1997/98:Jo543av Johan Lönnroth m.fl. (v) 8

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

UTSKOTTET............................................15

Inledning............................................15

Allmänt............................................15

Kriminalpolitikens inriktning......................16

Det framtida rättsväsendet.........................17

Utgiftsramen och anslagen............................19

Inledning..........................................19

Utgiftsramen.......................................19

Anslagsyrkanden över utgiftsramen................20

Fördelningen på anslag...........................21

Sammanfattning...................................21

Riktlinjer för kommande budgetarbete...............21

Polisväsendet......................................22

Inledning........................................22

Mål och resultatredovisning......................22

Anslaget till Polisorganisationen................24

Anslaget till Säkerhetspolisen...................25

Prioritering av olika slag av brottslighet.......25

Resursfördelningen inom polisen..................28

Närpolisverksamheten.............................28

Vissa organisatoriska frågor.....................30

Förändrade arbetsmetoder.......................31

Verksamhetsanpassning av arbetstiderna.........31

Polisutredningar...............................32

Återanställning av civil personal..............32

Utredningar angående polisorganisationen.........33

Åklagarväsendet....................................34

Inledning........................................34

Åklagarorganisationen............................35

Anslaget till Åklagarorganisationen............35

Mål och resultatredovisning....................36

Lokalisering av åklagare, m.m..................36

Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn37

Ekobrottsmyndigheten.............................38

Anslaget till Ekobrottsmyndigheten.............38

Ekobrottsmyndighetens organisation.............38

Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten40

Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet41

Miljöbrott.......................................41

Samordning av miljöbrottsbekämpningen..........41

Nationell strategi mot miljöbrott..............42

Oljeutsläpp i Östersjön........................43

Domstolsväsendet m.m...............................43

Inledning........................................43

Anslaget till domstolsväsendet...................44

Mål och resultatredovisning......................45

Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m....46

Frågor om nämndemän..............................48

Utbildning för nämndemän.......................48

Ersättning till nämndemän......................49

Domstolsorganisationen...........................51

Allmänna synpunkter............................51

Antalet tingsrätter............................52

Sidoverksamheter...............................52

Kriminalvården.....................................53

Inledning........................................53

Kriminalvårdens organisation m.m.................53

Resultatuppföljning..............................54

Anslaget till kriminalvården.....................55

Anslaget.......................................55

Fördelningen inom anslaget.....................56

Nya anstalter....................................57

Närhetsprincipen.................................57

Alternativa påföljder............................58

Verkställighetsinnehållet........................59

Besökslägenheter.................................60

Rymningar........................................60

Intagna med psykiska störningar..................61

Narkotika på fängelserna.........................63

Motionerna.....................................63

Bakgrund.......................................63

Utskottets bedömning...........................65

Kronofogdemyndigheterna............................65

Inledning........................................65

Anslaget till kronofogdemyndigheterna............66

Mål- och resultatredovisning.....................67

Brottsförebyggande rådet...........................69

Inledning........................................69

BRÅ:s organisation m. m..........................69

Sammanslagningen med Rikspolisstyrelsens forskningsenhet69

Forskning om ekonomisk brottslighet............70

Anslaget till BRÅ................................72

Våldet mot homosexuella..........................72

Rättsmedicinalverket...............................73

Inledning........................................73

Resultatuppföljning..............................73

Anslaget.........................................74

Gentekniknämnden...................................74

Anslaget.........................................75

Brottsoffermyndigheten.............................75

Inledning........................................75

Anslaget till Brottsoffermyndigheten.............75

Finansiering av brottsofferfonden................76

Resurser till kvinno- och brottsofferjourer......77

Åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning..79

Ersättning för skador på grund av brott............79

Anslaget m.m.....................................79

Bättre möjligheter för brottsoffer att få ut ersättning79

Rättshjälpskostnader m.m...........................81

Inledning........................................81

Anslaget till Rättshjälpskostnader...............81

Utvärdering av den nya rättshjälpslagen..........82

Allmänna advokatbyråer...........................82

Diverse kostnader för rättsväsendet................83

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar.83

Anslaget.........................................83

Bidrag till brottsförebyggande arbete..............84

Inledning........................................84

Anslaget.........................................84

Brottsförebyggande arbete på lokal nivå..........85

Hemställan.........................................86

Reservationer........................................92

1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)92

2. Principer för det brottsförebyggande arbetet (mom. 3)92

3. Utgångspunkter för kriminalpolitiken (mom. 4)...93

4. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6).........93

5. En rättspolitisk strategi m.m. (mom. 6).........94

6. Mål och resultatredovisning (mom. 7, motiveringen)95

7. Gränskontroll mot narkotika (mom. 8)............95

8. En särskild glesbygdsfaktor (mom. 10)...........95

9. Uniformerad polis (mom. 12).....................96

10. Prioritering av närpolisverksamheten (mom. 13).96

11. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15).............96

12. Polisutredningar (mom. 17).....................97

13. Återanställning av civil personal (mom. 18)....97

14. Utredning om polisutbildningen och kartläggning av

polisförsörjningen (mom. 21) 98

15. Lokalisering av åklagare, m.m. (mom. 22).......98

16. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)

99

17. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)...99

18. Tidpunkten för inrättandet av Ekobrottsmyndigheten (mom. 25)100

19. Myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk brottslighet

(mom. 26) 100

20. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)101

21. Samordning av miljöbrottsbekämpningen (mom. 27)102

22. Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar m.m. (mom. 30)102

23. Ersättning till nämndemän (mom. 32)...........104

24. Ersättning till nämndemän (mom. 32)...........104

25. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)..105

26. Domstolsorganisationen i allmänhet (mom. 33)..105

27. Antalet tingsrätter (mom. 34).................106

28. Antalet tingsrätter (mom. 34).................106

29. Domstolarnas sidoverksamheter (mom. 35).......107

30. Frivårdens resurser (mom. 36).................108

31. Häktet i Östersund (mom. 38)..................108

32. Närhetsprincipen (mom. 39)....................109

33. Alternativa påföljder (mom. 40)...............109

34. Utbildning i fängelserna (mom. 41)............110

35. Utbildning i fängelserna (mom. 41)............111

36. Besökslägenheter (mom. 42)....................111

37. Rymningar (mom. 43)...........................111

38. Intagna med psykiska störningar (mom. 44).....112

39. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)112

40. Åtgärder mot narkotika i anstalterna (mom. 45)114

41. Kontrollerade besök (mom. 46).................115

42. BRÅ:s organisation m.m. (mom. 47).............116

43. En konsumentrepresentant i Gentekniknämnden (mom. 49)116

44. Alla dömdas skyldighet att bidra till brottsofferfonden (mom. 50)117

45. Avdraget på de intagnas ersättning (mom. 51)..117

46. Höjning av avgiften till brottsofferfonden (mom. 53)118

47. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)118

48. Resurser till kvinno- och brottsofferjourer (mom. 54)119

49. Stärkt ställning för brottsoffer (mom. 55)....119

50. Förskott på skadestånd (mom. 56)..............120

51. Ansökan om brottsskadeersättning till barn som blivit utsatta för

sexualbrott (mom. 57)

120

52. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)121

Särskilda yttranden.................................122

1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)121

2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)123

3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)123

4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)124

5. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (mom. 1)124

6. Riktlinjer för budgetarbetet för åren 1999 och 2000 (mom. 2)124

7. Övrig prioritering av olika slag av brottslighet (mom. 9)125

8. Övriga frågor om resursfördelningen inom polisen (mom. 11)125

9. Övriga frågor om närpolisverksamheten (mom. 14)125

10. Förändrade arbetsmetoder (mom. 15)............125

11. Återanställning av civil personal (mom. 18)...126

12. Prioritering av utredningar om sexuella övergrepp mot barn (mom. 23)

126

13. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)..126

14. Ekobrottsmyndighetens organisation (mom. 24)..127

15. Ekobrottsmyndighetens organisation, tidpunkten för inrättandet av

Ekobrottsmyndigheten och myndighetssamverkan vid bekämpning av ekonomisk

brottslighet (mom. 24, 25 och 26)

127

16. Intagna med psykiska störningar (mom. 44).....127

17. Utvärdering av den nya rättshjälpslagen (mom. 60)127

Bilagor:

1. Motionsyrkanden................................129

2. Sammanställning av yrkanden under utgiftsområde 4132

3. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4134

4. Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 1)135