Bet. 1997/98:JuU14

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU14

Allmän kamerövervakning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen m.m.

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om en ny lag om

allmän kameraövervakning. Förslaget innebär en lagreglering av avlyssning och

upptagning av ljud som sker i samband med optisk övervakning. Vidare innebär

förslaget bl.a. att allmän kameraövervakning i banker, postkontor och

butikslokaler undantas från kravet på tillstånd.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Utskottet föreslår dock

att skyldigheten att upplysa om allmän kameraövervakning skall inträda redan

när övervakningsutrustningen sätts upp och inte, som regeringen föreslagit,

först när den tas i bruk.

Till betänkandet har fogats sex reservationer.

Propositionen m.m.

I proposition 1997/98:64 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om allmän kameraövervakning,

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

I samband med propositionen behandlar utskottet fyra motioner som väckts med

anledning av propositionen samt en motion från den allmänna motionstiden år

1997.

Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga 1.

Motionerna

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kameraövervakning.

1997/98:Ju19 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag att butikslokaler skall undantas från kravet på tillstånd.

1997/98:Ju20 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om att

lagstiftningen i ett första steg genomförs som ett försök i ett begränsat antal

orter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försöket skall utvärderas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skärpt tillsyn,

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om en

sådan ändring i lagförslaget att dold kameraövervakning, med undantag från

övervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning,

uttömmande regleras i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.

1997/98:Ju21 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen uppmärksamt bör följa vilka eventuella effekter en

ökad användning av övervakningskameror får från integritetssynpunkt,

2. att riksdagen beslutar att butiker undantas från tillståndsplikten för

kameraövervakning av områden omedelbart utanför in- och utgångar i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår lag om allmän kameraövervakning (prop. 1997/98:64),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om begränsad försöksverksamhet,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar anta lag om

kameraövervakning med den ändring i 4 § som anges i motionen.

Utskottet

Inledning

Ärendet och dess beredning

Den 16 februari 1995 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare

för att utreda frågor om användningen av övervakningskameror. Enligt direktiven

(dir. 1995:18) skulle utredningen göra en genomgripande översyn av reglerna i

lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. och bl.a. pröva möjligheten att gå

ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. Enligt direktiven skulle

utredningen också överväga frågan om en utvidgad rätt för polisen att använda

övervakningskameror. Utredningen överlämnade i juli 1995 delbetänkandet

Polisens användning av övervakningskameror vid förundersökning (SOU 1995:66).

Detta betänkande har lett till lagstiftning om hemlig kameraövervakning (prop.

1995/96:85, 1995/96:JuU11, rskr. 1995/96:125, SFS 1995:1506).

I juli 1996 överlämnade utredningen slutbetänkandet Kameraövervakning (SOU

1996:88). Betänkandet har remissbehandlats.

Slutbetänkandet, remissbehandlingen av det samt en i ärendet inkommen

skrivelse med önskemål om att videoövervakning skall kunna ske i butik på samma

sätt som i bank- och postkontor (Ju 93/580) ligger till grund för förslagen i

propositionen.

Gällande rätt m.m.

År 1977 infördes lagen (1977:20) om TV-övervakning (prop. 1975/76:194, bet. JuU

1976/77:14, rskr. 1976/77:93). Dessförinnan saknades i princip lagstiftning om

sådan övervakning. Lagen kom till för att stärka den enskildes skydd mot

integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning med hjälp av TV-

apparatur. Lagen om TV-övervakning föreskrev att övervakning inte fick ske dolt

och att det krävdes tillstånd av länsstyrelsen för att en plats som var

upplåten för eller annars nyttjades av allmänheten skulle få övervakas.

År 1990 ersattes lagen om TV-övervakning av den alltjämt gällande lagen

(1990:484) om övervakningskameror m.m. (prop. 1989/90:119, bet. 1989/90:JuU34,

rskr. 1989/90:320). Den nya lagen syftade bl.a. till att stärka

integritetsskyddet men innebar inte några genomgripande förändringar av den

dittills gällande regleringen. De grundläggande principerna att övervakning av

enskilda med kamera i de flesta fall inte får ske utan deras vetskap och att

det som huvudregel krävs tillstånd för att få övervaka utrymmen som används av

allmänheten behölls sålunda.

Enligt den nuvarande lagen avses med övervakningskamera TV-kameror, andra

optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är

uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för

personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror gäller i

tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att

användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en

övervakningskamera (1 §). Enligt lagen krävs det tillstånd för att en

övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit

allmänheten har tillträde (4 §). Tillstånd får bara meddelas om sökanden kan

anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta

intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Vid

tillståndsgivningen skall alltid prövas vilken betydelse övervakningen kan ha

för enskildas personliga integritet (5 §).

Upplysning om en övervakningskamera skall som huvudregel lämnas genom tydlig

skyltning eller på något annat verksamt sätt. Undantag från upplysningsplikten

görs i lagen beträffande polismyndighets användning av övervakningskamera vid

automatisk hastighetsövervakning och vid övervakning av vissa skyddsobjekt

enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Undantag

från upplysningsplikten får i övrigt medges endast om det finns synnerliga skäl

för det (3 §).

Tillstånd att använda övervakningskamera får i vissa fall förenas med en rätt

att behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran. Sådant tillstånd får

meddelas när risken för integritetsintrång är liten och då övervakningskameran

är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller

tillgodose något annat därmed jämförligt ändamål. Härutöver krävs att sökanden

av särskilda skäl behöver behandla eller bevara bilderna (6 §).

Länsstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Innan tillstånd meddelas

skall yttrande inhämtas från berörd kommun utom i fall då risken för

integritetsintrång får anses liten. Yttrande från skyddsombud, skyddskommitté

eller organisation som företräder de anställda skall fogas till ansökan om

tillstånd i de fall kameran är avsedd att kunna riktas mot en arbetsplats (7-10

§§). Justitiekanslern får överklaga beslut som meddelats med stöd av lagen.

Beslut om tillstånd och undantag från upplysningsplikten får också överklagas

av den berörda kommunen samt, i vissa fall, av en arbetstagarorganisation.

Överklagande sker till allmän förvaltningsdomstol (18 §).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i lagen kan

dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Straff kan sålunda drabba den som bryter mot upplysningsplikten eller

tillståndskravet. Vidare kan den straffas som utan rätt bevarar eller behandlar

bilder eller som inte iakttar av länsstyrelsen meddelade villkor för tillstånd.

I ringa fall döms inte till ansvar. Övervakningsutrustning som använts vid

brott mot lagen skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt (15-16 §§).

Frågan om ljudupptagningar i samband med kameraövervakning är inte reglerad i

lagen om övervakningskameror.

Genom lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, som trädde i kraft den 1

februari 1996, infördes ett nytt tvångsmedel, hemlig kameraövervakning. Lagen

innebär att polisen kan bedriva spaning mot en person genom att använda dolda,

fjärrstyrda övervakningskameror. Regleringen ansluter nära till

rättegångsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning. Hemlig

kameraövervakning får användas vid förundersökning angående brott för vilket

minimistraffet inte understiger två års fängelse samt vid försök, förberedelse

eller stämpling till sådant brott om sistnämnda slag av gärningar är

straffbara. Tvångsmedlet får endast användas om någon är skäligen misstänkt för

brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Frågor om tillstånd

till hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren.

Tillstånd skall avse viss tid och plats. Lagen (1952:98) med särskilda

bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål omfattar också hemlig

kameraövervakning. Tvångsmedlet kan således i vissa fall användas även vid

utredning av vissa allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot

rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än

fängelse i två år. Lagen om hemlig kameraövervakning är tidsbegränsad och

gäller till utgången av år 1998 (prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr.

1996/97:40).

Regeringen beslutade den 12 september 1996 om direktiv till en särskild

utredare med uppgift att utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära

arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel (Utredningen om

hemlig avlyssning m.m., Ju 1996:07, dir. 1996:64). Utredaren skall bl.a. se

över tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning. Utredaren skall avsluta

sitt arbete senast den 1 april 1998.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om allmän kameraövervakning som skall

ersätta lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. Det huvudsakliga syftet

med förslaget är att reglera användningen av kameraövervakning på ett sådant

sätt att detta hjälpmedel för att förhindra brott och minska risken för olyckor

kan utnyttjas på ett effektivt sätt samtidigt som ett tillfredsställande skydd

mot integritetskränkningar upprätthålls.

Den nya lagen föreslås omfatta även avlyssning eller upptagning av ljud som

sker i samband med optisk övervakning. Avlyssning eller upptagning av ljud

skall enligt förslaget aldrig få ske utan att upplysning lämnas om det.

Enligt förslaget utvidgas rätten att, främst i brottsförebyggande syfte,

bedriva allmän kameraövervakning efter tillstånd.

Det föreslås vidare att allmän kameraövervakning i banklokaler, postkontor

och butiker skall undantas från kravet på tillstånd. Kraven för den

tillståndsfria kameraövervakningen regleras i lagen och innebär bl.a. att en

anmälan skall göras till länsstyrelsen.

I propositionen behandlas även polisens rätt att utan tillstånd bedriva

allmän kameraövervakning om det av särskild anledning föreligger risk för att

allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för allvarlig

förstörelse av egendom kommer att utövas på viss plats.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Överväganden

Avslag på propositionen

I motion Ju22 (v) yrkas avslag på propositionen. I samma motion och i motion

Ju20 (fp) begärs att den föreslagna lagen skall tillämpas försöksvis under en

begränsad tid och på ett begränsat antal orter. Om riksdagen beslutar att lagen

skall tillämpas försöksvis, begärs i motion Ju20 att försöket skall utvärderas.

Till stöd för sina yrkanden om försöksvis tillämpning anför motionärerna

framför allt att förslagets effekter är otillräckligt analyserade såväl när det

gäller den brottsförebyggande effekten som i fråga om intrånget i enskildas

integritet.

När det gäller de grundläggande motiven för det nu förevarande lagförslaget

anför regeringen i huvudsak följande i propositionen. Den nu gällande lagen om

övervakningskameror bygger på principen att upplysning om övervakningskameror

måste lämnas och att en kamera inte får användas för övervakning av utrymmen

som allmänheten har tillträde till, om inte intresset av att tillgodose

ändamålet med övervakningen väger tyngre än integritetsintresset. Denna

grundprincip ligger till grund även för förslaget. Lagstiftningen skall vara

utformad på ett sådant sätt att den enskildes intresse av integritetsskydd

tillgodoses även i fortsättningen.

Avlyssning och upptagning av ljud regleras inte i den nuvarande lagen och är

således tillåten så länge den inte sker i hemlighet. Avlyssning och

ljudupptagning kan vara värdefulla komplement till optisk övervakning men

innebär också risk för intrång i den personliga integriteten. Förslaget

reglerar därför rätten att avlyssna och göra ljudupptagningar i samband med

kameraövervakning.

Det är, framhåller regeringen, en grundläggande uppgift för staten att

förhindra brott och att motverka otrygghet. Brottsligheten i Sverige har ökat

på ett oroväckande sätt under de senaste årtiondena och ligger på en

oacceptabelt hög nivå. Under samma tid har också andelen uppklarade brott

minskat. Undersökningar som utförts visar dessutom att rädslan för att utsättas

för brott är ett påtagligt problem för många människor. Det är angeläget att

man försöker förbättra möjligheterna att förebygga och avslöja brott.

Undersökningar som gjorts i bl.a. Storbritannien tyder på att användning av

övervakningskameror kan bidra till att minska brottsligheten och att öka

uppklarningsprocenten. En viktig förutsättning för att uppnå brottsförebyggande

effekter är dock att kameraövervakningen används tillsammans med andra

brottsförebyggande åtgärder. Bland annat har man konstaterat att förekomsten av

tillgreppsbrott kan reduceras med hjälp av användning av övervakningskameror.

Kameraövervakning är en metod bland andra som kan bidra till att reducera

brottsligheten och därmed ge medborgarna ökad säkerhet och trygghet.

Enligt vad regeringen anför bör intresset av att förebygga och utreda brott

få spela en mer framträdande roll vid utformningen av lagstiftningen. En ökad

möjlighet till användning av övervakningsutrustning i detta syfte bör därför

införas.

Enligt den nu gällande lagen krävs med några få undantag alltid tillstånd för

att en övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den riktas mot en plats

dit allmänheten har tillträde. En stor del av ansökningarna om tillstånd avser

bevakning i banklokaler, postkontor och butiker. Övervakning i dessa typer av

lokaler sker i allmänhet i brottsförebyggande syfte. Den som i dag i sådant

syfte söker tillstånd att med kamera övervaka banklokaler, postkontor och

butiker kan, framhåller regeringen, under vissa förutsättningar räkna med att

få sin ansökan beviljad.

Regeringen anför i propositionen att kameraövervakning i banklokaler,

postkontor och butiker bör undantas från tillståndsplikten. Kraven för den

tillståndsfria användningen skall regleras i lagen. Även i övrigt anser

regeringen det motiverat att i viss utsträckning öka möjligheterna att efter

tillstånd använda kameraövervakning till exempel i entréer till restauranger

och hotell.

Eftersom de föreslagna lagändringarna är omfattande såväl sakligt som

språkligt, anser regeringen att lagen om övervakningskameror bör ersättas av en

helt ny lag (prop. s. 17 f).

Utskottet vill för sin del erinra om att 1977 års lag om TV-övervakning

tillkom för att förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i

samband med övervakning och bevakning med hjälp av TV-apparatur. Även under

riksdagsbehandlingen av den nu gällande lagen om övervakningskameror framhölls

syftet att stärka integritetsskyddet samtidigt som hänsyn togs till den snabba

tekniska utvecklingen på området (1989/90:JuU34 s. 10).

Det nu förevarande förslaget kan sägas innebära att ökad vikt läggs vid den

betydelse kameraövervakning kan ha för att förebygga och avslöja brott. Sålunda

utvidgas möjligheten att efter tillstånd få använda kameraövervakning, och

banker, postkontor och butiker undantas från kravet på tillstånd. Utskottet

anser att de skäl som regeringen anfört för att nu införa en ny lagstiftning

med denna inriktning är övertygande. Förslaget innebär enligt utskottets mening

såväl att förutsättningar för en effektivare användning av kameraövervakning

tillskapas som att erforderlig hänsyn tas till den enskildes intresse av

integritet. Någon anledning att först tillämpa lagen försöksvis kan utskottet

inte finna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju20 och Ju22 i nu berörda

delar.

Det sagda innebär att utskottet redan här är berett att i princip ställa sig

bakom förslaget. Till några enskildheter i detta återkommer utskottet i det

följande.

Kameraövervakning i butikslokaler

I motion Ju19 (mp) begärs att det alltid skall krävas tillstånd för

kameraövervakning i butikslokaler medan det i motion Ju910 (c) yrkas att det

skall bli lättare att få tillstånd till kameraövervakning i butikslokaler.

Enligt vad regeringen anför i propositionen i denna del bör tillståndsplikten

tas bort i de fall där det finns ett mycket starkt objektivt intresse av

kameraövervakning för att förebygga brott eller förhindra olyckor och där det

således inte är påkallat med individuell prövning i varje enskilt fall. För att

en särreglering skall vara motiverad krävs att de grupper som undantas från

kraven på tillstånd generellt sett har ett starkt intresse av att kunna använda

övervakningsutrustning. Det krävs vidare att särregleringen täcker in en stor

del av de fall av övervakning som den utvalda kategorin kan ha intresse av att

bedriva.

De lokaler som enligt regeringens uppfattning i första hand bör komma i fråga

för en särreglering är banklokaler, postkontor och butiker. Dessa grupper har

omkring 60 % av de nu löpande tillstånden. Den som i dag ansöker om tillstånd

att i brottsförebyggande syfte använda övervakningskamera för övervakning i

banklokaler, postkontor och butiker torde med nuvarande ordning kunna räkna med

att få sin ansökan beviljad; när det gäller butiker dock under förutsättning

att ansökan inte avser rätten att behandla eller bevara bilder.

Regeringen framhåller att begreppet butikslokal saknar en enhetlig

definition. Den stora variationen mellan verksamheter i olika butikslokaler gör

det avsevärt svårare att avgränsa bevakningsobjektet än när det gäller banker

och postkontor. Samtidigt finns det ett beaktansvärt behov av att kunna

förenkla kameraanvändningen inom detaljhandeln, inte minst på grund av den

stöld- och rånbrottslighet som den är utsatt för. Enligt regeringens mening bör

därför också butikslokaler undantas från kravet på tillstånd (prop. s. 35 f).

I enlighet med det anförda föreskrivs i förslagets 12 § första stycket att en

övervakningskamera efter anmälan får sättas upp för allmän kameraövervakning i

en butikslokal under förutsättning att övervakningen har till enda syfte att

avslöja och förebygga brott. Vidare krävs att övervakningskameran är fast

monterad och försedd med fast optik och att den som avser att bedriva

övervakningen träffat en skriftlig överenskommelse om övervakningen med

skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda

på arbetsplatsen. I paragrafens andra stycke definieras en butikslokal som en

lokal där konsumenter kan köpa varor eller tjänster eller hyra varor, dock inte

restauranger eller andra näringsställen. Enligt paragrafens tredje stycke får

endast bilder av kassaområdet och av in- och utgångar behandlas eller bevaras

utan tillstånd.

Den tillståndsfria kameraövervakningen får, enligt vad regeringen anför,

endast ske i den del av lokalen där försäljning äger rum. Om det t.ex. i ett

köpcentrum ryms flera butiker med gångstråk mellan affärerna, utgör gångstråken

inte del av butikslokalen. I ett varuhus utan avgränsade affärslokaler får hela

varuhuset anses utgöra butikslokal i den mån inte särskilt utrymme avskilts för

annat ändamål.

En förutsättning för den tillståndsfria övervakningen i bl.a. butikslokaler

är att en skriftlig anmälan görs till länsstyrelsen innan övervakningskameran

sätts upp. Upplysningarna i anmälan kommer att utgöra grunden för

länsstyrelsens bedömning av i vilken grad tillsyn bör utövas över det aktuella

objektet (prop. s. 36 f).

Som utskottet framhållit i det föregående, kan kameraövervakning utgöra ett

effektivt hjälpmedel för att förebygga brott. Inte minst torde detta gälla i

fråga om butiksrån och annan tillgreppsbrottslighet i butiker. Av förslaget

framgår att övervakning i bl.a. butikslokaler får ske utan tillstånd endast om

syftet är att avslöja eller förebygga brott och under förutsättning att

samtycke lämnats av företrädare för de anställda. Härtill kommer att

kameraövervakningen skall anmälas till länsstyrelsen, som har att utöva tillsyn

över det sätt på vilket kameraövervakningen bedrivs. Enligt utskottets

uppfattning innebär utformningen av förslaget i denna del en lämplig avvägning

mellan intresset av att förebygga och avslöja brott å den ena sidan och

intresset av att skydda den enskildes integritet å den andra. Utskottet

avstyrker motion Ju19.

Genom utformningen av förslaget får motion Ju910 i nu ifrågavarande del anses

tillgodosedd. Motionen avstyrks.

I motion Ju21 (m) begärs att även området omedelbart utanför in- och utgångar

till butikslokaler skall få övervakas med övervakningskamera utan att något

tillstånd skall erfordras; anmälan skall alltså även i sådant fall vara

tillräcklig. Motionärerna menar att det ökade antalet butiksrån visar att

butikslokaler i detta hänseende inte bör behandlas annorlunda än banker och

postkontor.

Regeringen framhåller i propositionen att det skulle leda för långt att låta

butiker bevaka områden utanför in- och utgångarna. Detta skulle i praktiken

kunna medföra att stora delar av vägar och trottoarer i en stads mest centrala

delar blev utsatta för övervakning och att det skulle kunna bli svårt att röra

sig på offentliga platser i områden med många butiker utan att bli övervakad

(prop. s. 39).

Utskottet delar regeringens bedömning. Här måste alltså intresset av skydd

för den enskildes integritet få väga tyngst. Utskottet avstyrker motion Ju21 i

denna del.

Upplysningspliktens inträde

Enligt 3 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. skall upplysning om

en övervakningskamera lämnas genom tydlig skyltning eller på annat verksamt

sätt. Upplysningsplikten avseende kameraövervakning är i 3 § första meningen

förslaget formulerad på samma sätt.

Enligt förarbetena till den nu gällande lagen riktar sig upplysningsplikten

enligt 3 § inte bara mot den som använder en övervakningskamera utan även mot

den som över huvud taget har en övervakningskamera uppsatt på i lagen angivet

sätt. Att upplysningsplikten fått denna utformning - vilket skedde på förslag

av Lagrådet - har betydelse i det fall att det inte går att visa att kameran

har använts. Och om den som har kameran uppsatt är någon annan än den som

brukar den omfattas båda av upplysningsplikten. Detta förhållande får betydelse

också i straffrättsligt avseende, eftersom upplysningsplikten är

straffsanktionerad i 15 § i den nu gällande lagen (se prop. 1989/90:119 s. 41

f).

I den förevarande propositionen uttalar regeringen en annan mening om när

upplysningsplikten bör inträda. Såväl i allmänmotiveringen som i

författningskommentaren uttalas sålunda att upplysningsplikten bör inträda när

övervakningsutrustningen tas i bruk (prop. s. 24 och 53). Även i

författningskommentaren till förslagets straffbestämmelse framhålls att vid den

straffrättsliga bedömningen måste beaktas om övervakningsutrustningen tagits i

bruk (prop. s. 67). Sistnämnda uttalande torde dock ta sikte på fall där

tillstånds- eller anmälningsplikten försummats.

Utskottet anser för sin del att de skäl som anförts i propositionen till

lagen om övervakningskameror för att låta upplysningsplikten inträda redan då

övervakningsutrustning sätts upp alltjämt är tungt vägande. Särskilt de

bevissvårigheter som kan uppstå när det gäller att avgöra om en

övervakningsutrustning tagits i bruk eller ej talar för att stå fast vid den

lösning som valts i förarbetena till gällande lag. Utskottet anser således att

den i förslagets 3 § angivna upplysningsplikten skall inträda redan när

övervakningskameror och tillhörande övervakningsutrustning sätts upp. Detta bör

komma till uttryck i lagtexten.

Undantag från upplysningsplikten

I motionerna Ju20 (fp) och Ju22 (v) yrkas avslag på förslaget att länsstyrelsen

skall få medge undantag från upplysningsplikten om det finns synnerliga skäl.

Motionärerna anser att det finns en risk att regeln kommer att användas för att

låta polisen få använda övervakningskameror vid förundersökning, trots att

förutsättningarna enligt lagen om hemlig kameraövervakning inte är uppfyllda.

Enligt 3 § förslaget skall upplysning om kameraövervakning lämnas genom

skyltning eller på annat tydligt sätt. Upplysning behöver dock, enligt 4 §,

inte lämnas i vissa i lagen särskilt angivna fall och inte heller om

länsstyrelsen finner synnerliga skäl att medge undantag från

upplysningsplikten. I huvudsak överensstämmer förslaget i denna del med

gällande rätt.

I propositionen erinrar regeringen om att länsstyrelsens rätt att medge

undantag från upplysningsplikten vid synnerliga skäl tillkom vid införandet av

den nu gällande lagen om övervakningskameror. Enligt vad som uttalades i det

lagstiftningsärendet avsåg bestämmelsen undantagssituationer där det fanns ett

starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om

den. Som exempel på sådana situationer angavs sådana där hänsynen till allmän

ordning och säkerhet gjorde sig särskilt starkt gällande såsom övervakning av

här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska

statsbesök och liknande arrangemang (prop. 1989/90:119 s. 43).

Regeringen framhåller vidare att lagen om hemlig kameraövervakning ger

polisen rätt att vid förundersökning avseende vissa brott övervaka en misstänkt

med dolda, fjärrstyrda övervakningskameror. Det finns emellertid andra fall där

det skulle framstå som stötande om möjligheten att använda dold

kameraövervakning saknades. Som exempel nämner regeringen det fall som prövats

i praxis då ett antal butiker utsattes för sabotage genom att främmande föremål

placerades i matvaror, liksom andra fall av sabotage, t.ex. mot sjukhus eller

allmänna kommunikationer, bombhot eller andra allvarliga hot som riktas mot

vissa platser eller en begränsad krets av personer. En kameraövervakning i

dessa fall torde vara önskvärd av ett flertal skäl: att förebygga ytterligare

brott, av hänsyn till allmän ordning och säkerhet och i syfte att utreda brott.

En öppen kameraövervakning kan förfela sitt övervakande syfte genom risken för

att gärningsmannen, då han får reda på att brottsplatsen är övervakad, väljer

att rikta sin brottsliga verksamhet mot ett annat objekt.

Enligt regeringen har möjligheten att medge undantag från upplysningsplikten

endast utnyttjats ett fåtal gånger; regeringen bedömer därför att det inte

föreligger någon risk för att undantagsbestämmelsen tillämpas på ett sådant

sätt att det i praktiken innebär en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen

om hemlig kameraövervakning.

Avsikten med bestämmelsen är, understryker regeringen, att den skall kunna

tillämpas i speciella undantagssituationer där det finns ett starkt behov av

att bedriva allmän kameraövervakning utan att behöva informera om det. Det kan

t.ex. vara fall där hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller behovet av

att förebygga allvarlig brottslighet gör sig särskilt starkt gällande. Avsikten

är inte att bestämmelsen skall användas för att övervaka en misstänkt

gärningsman med anledning av ett begånget brott.

Samtidigt, fortsätter regeringen, torde förundersökning i många fall ha

inletts när bestämmelsen kan komma att tillämpas. Normalt torde det också röra

sig om situationer i vilka polisen genomför övervakningen. Dessa skäl talar för

att regleringen införs i lagen om hemlig kameraövervakning. Emellertid är den

lagen föremål för översyn och utredaren, som skall avsluta sitt uppdrag före

den 1 april 1998, skall bl.a. undersöka möjligheterna att utvidga

tillämpningsområdet för lagen. Enligt regeringens uppfattning är det inte

lämpligt att i förevarande lagstiftningsärende föregripa utredarens bedömning i

dessa frågor. Regeringen anser därför att länsstyrelsens möjlighet att vid

synnerliga skäl medge undantag från upplysningsplikten bör behållas till dess

att frågan om att utvidga tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning har

prövats (prop. s. 24 f).

Utskottet vill för sin del anföra följande. Hemlig kameraövervakning är ett

straffprocessuellt tvångsmedel som kan användas vid förundersökning mot den som

är skäligen misstänkt för brott av viss svårhetsgrad under förutsättning att

det är av synnerlig vikt för utredningen. Polisens rätt att i andra fall

använda övervakningskameror kommer alltså att regleras av det nu förevarande

förslagets bestämmelser. I vissa fall medger förslaget att polisen bedriver

kameraövervakning utan tillstånd. Enligt 9 § förslaget får sålunda polisen

bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd, om det av särskild anledning

finns risk för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa

eller omfattande förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och

syftet med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott. Övervakningen

får bedrivas under högst en månad utan att ansökan om tillstånd ges in till

länsstyrelsen. Har ansökan gjorts inom denna tid, får övervakningen bedrivas

utan tillstånd till dess att länsstyrelsen har prövat ansökningen. I övriga

fall - med vissa undantag i förslagets 7 och 8 §§ avseende automatisk

hastighetsövervakning respektive avvärjande av hotande olyckshändelser - kräver

polisens användning av övervakningskameror redan från början tillstånd, såvida

övervakningen skall riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Oavsett

om övervakningen fordrar tillstånd eller ej måste emellertid polisen lämna

upplysning om övervakningen. Denna skyldighet kan polisen således undgå endast

om länsstyrelsen efter ansökan finner synnerliga skäl att bevilja undantag från

upplysningsskyldigheten. Inte sällan torde detta bli aktuellt i sådana

situationer som beskrivs i förslagets 9 §.

Utskottet delar regeringens uppfattning att polisen i vissa fall bör ha

möjlighet att använda dolda övervakningskameror för att förebygga eller avslöja

brott trots att det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet.

Eftersom användning av dolda övervakningskameror i dessa fall förutsätter

medgivande av länsstyrelsen, anser utskottet att det från

rättssäkerhetssynpunkt inte kan riktas några vägande invändningar mot den

föreslagna ordningen, vilken för övrigt överensstämmer med gällande rätt.

Utskottet vill emellertid instämma i regeringens bedömning att en samordning av

regleringen i de nu angivna fallen med bestämmelserna om hemlig

kameraövervakning bör övervägas. Här ansluter sig dock utskottet till

regeringens uppfattning att de förslag som kan komma att läggas fram av

Utredningen för hemlig avlyssning bör avvaktas. Med det anförda avstyrker

utskottet såväl motion Ju20 som motion Ju22 i nu ifrågavarande delar.

Länsstyrelsens tillsyn

I motion Ju20 (fp) begärs att länsstyrelserna måste få större anslag till sin

tillsynsverksamhet och att denna måste bli mera omfattande. Enligt

motionärernas mening är en utvidgad tillsynsverksamhet nödvändig om

möjligheterna till kameraövervakning utvidgas.

I propositionen framhåller regeringen att ett system med relativt omfattande

tillståndsfri kameraövervakning fordrar att tillsynsverksamheten utökas.

Behovet av ökad tillsyn är särskilt framträdande när det gäller den

tillståndsfria övervakningen av banker, postkontor och butiker. Ambitionen bör

vara att varje övervakningsanläggning skall utsättas för regelbunden

inspektion. Tillsynen bör inte begränsas till vissa angivna uppgifter utan gå

ut på att kontrollera att samtliga bestämmelser i lagen följs (prop. s. 48 f).

Regeringen gör bedömningen att den utökade tillsynsverksamheten medför en

sammanlagd kostnadsökning för landets länsstyrelser med omkring 3 000 000 kr.

Länsstyrelserna bör tillföras dessa medel för att kunna genomföra den utökade

tillsynsverksamheten. Under innevarande budgetår bör, enligt regeringen,

tillsynsverksamheten kunna finansieras inom befintlig ram (prop. s. 51).

Utskottet vill erinra om att länsstyrelsens tillsynsuppgifter enligt den nu

gällande lagen är begränsade till vissa särskilt angivna situationer såsom att

kontrollera att meddelade villkor för tillstånd efterlevs. Förslaget innebär en

utvidgning av tillsynsverksamheten som enligt utskottets uppfattning är väl

motiverad av de ökade möjligheterna till tillståndsfri kameraövervakning.

Utskottet anser förslaget i denna del vara välövervägt och finner inte heller

skäl att ifrågasätta regeringens bedömning i finansieringsfrågan. Motion Ju20 i

nu ifrågavarande del avstyrks.

Utvärdering av lagen

I motion Ju21 (m) anförs att regeringen uppmärksamt bör följa vilka effekter en

ökad användning av kameraövervakning får från integritetssynpunkt.

Regeringen anför i propositionen att förslaget innebär att det är sannolikt

att användningen av övervakningskameror ökar i samhället. För att förhindra

negativa följder av en ökad användning av övervakningskameror är det angeläget

att noga följa utvecklingen och då särskilt från integritetssynpunkt. Eftersom

svensk forskning om effekterna av användning av sådana kameror saknas, finns

det skäl att inom överskådlig framtid överväga en utvärdering av den nu

aktuella reformen (prop. s. 18).

Enligt utskottets mening innebär vad regeringen anfört i propositionen i

denna del att motionärernas önskemål är tillgodosett. Motion Ju21 i berörd del

avstyrks.

Övrigt

Utskottet har ingen erinran mot förslagen till lagar om ändring i

förvaltningsprocesslagen (1971:291) eller sekretesslagen (1980:100).

Utöver det ovan anförda har utskottet ingenting att anföra med anledning av

propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju20 yrkandena 1 och 2 samt

1997/98:Ju22 yrkandena 1 och 2,

res. 1 (fp)

2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i

butikslokaler

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på

motionerna 1997/98:Ju19, 1997/98:Ju21 yrkande 2 och 1997/98:Ju910 yrkande

13 antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt

avser 5, 12, 15 och 26 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna,

res. 2 (mp)

res. 3 (m)

3. beträffande tidpunkten för upplysningspliktens inträde

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning

såvitt avser 3 § med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse

utskottet föreslår i bilaga 2,

4. beträffande undantag från upplysningsplikten

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju20 yrkande 4 och 1997/98:Ju22

yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning

såvitt avser 4, 20 och 29 §§,

res. 4 (fp, mp)

5. beträffande länsstyrelsens tillsynsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju20 yrkande 3,

res. 5 (fp)

6. beträffande utvärdering av lagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju21 yrkande 1,

res. 6 (m)

7. beträffande förslaget till lag om allmän kameraövervakning i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning i

den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

8. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 12 mars 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson

(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf

Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)

Siw Persson (fp) anför:

Jag är av flera skäl kritisk till regeringens förslag. Förslaget innebär

kraftigt utvidgade möjligheter till användning av kameraövervakning och det kan

ifrågasättas om förslaget tar rimlig hänsyn till skyddet för den enskildes

integritet. Det framstår vidare som oklart om förslaget kommer att få de

brottsförebyggande effekter som regeringen eftersträvar. Någon analys av om de

brottsförebyggande effekterna är sådana att de uppväger de

integritetskränkningar som förslaget medför har regeringen inte presenterat.

Jag vill dock inte ställa mig helt avvisande till en ökad användning av

kameraövervakning. Jag anser däremot att det är rimligt att den föreslagna

lagen först genomförs på försök under en begränsad tid och på vissa orter. När

ett sådant försök utvärderats kommer underlaget för att ta ställning till

lagförslaget att vara betydligt bättre.

Jag anser således att riksdagen bör avslå lagförslaget men samtidigt ge

regeringen i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av

innebörd att den föreslagna lagen skall tillämpas försöksvis och under

begränsad tid på det sätt jag nu angivit.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju20 yrkandena 1 och 2 samt

1997/98:Ju22 yrkandena 1 och 2 dels avslår de i propositionen framlagda

lagförslagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

2. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anför:

Miljöpartiet vill inte utöka den tillståndsfria kameraövervakningen i enlighet

med regeringens förslag. Vi anser att det ska krävas tillstånd av länsstyrelsen

för kameraövervakning i butikslokaler. Om inte detta krävs skulle en majoritet

av installationerna i praktiken bli tillståndsfria. Kameraövervakning är inte

den mirakelkur mot brottslighet som den ofta framställs som. Någon analys av om

de brottsförebyggande effekterna är sådana att de uppväger de

integritetskränkningar som förslaget medför har regeringen inte presenterat.

Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag till lag om

allmän kameraövervakning såvitt avser 12 §.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju19 och med avslag på motionerna

1997/98:Ju21 yrkande 2 och 1997/98:Ju910 yrkande 13 dels avslår

regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt avser 12

§, dels beslutar att 13-30 §§ skall betecknas 12-29 §§, dels beslutar de

ändringar i paragrafhänvisningarna i 11 § samt nya 22, 25 och 27 §§ som

föranleds härav, dels beslutar att orden ?och 12 §? i 5 § samt orden

?eller 12? i nya 14 och 25 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna skall

utgå ur lagrummen.

3. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)

anför:

Vi är i huvudsak gynnsamt inställda till regeringens förslag. När det gäller

kravet på tillståndsplikt för kameraövervakning av butikers in- och utgångar

anser vid dock att regeringen missbedömt butikernas övervakningsbehov.

Rånbrottslighet riktas ofta mot butiker, vilkas anställda inte sällan arbetar

ensamma. Intresset av att skydda de anställda och förebygga brott talar därför

för att samma reglering skall gälla för butiker i detta hänseende som för

banker och postkontor. Kameraövervakning av området omedelbart utanför butikers

in- och utgångar bör alltså få ske efter anmälan och inte kräva tillstånd.

Vi anser att riksdagen bör besluta att ändra 12 § i regeringens förslag till

lag om allmän kameraövervakning i enlighet med det anförda.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju21 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Ju19 och 1997/98:Ju910 yrkande 13 beslutar att anta

regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt angår 12 §

med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse reservanterna

föreslår i bilaga 3.

4. Undantag från upplysningsplikten (mom. 4)

Siw Persson (fp) och Kia Andreasson (mp) anför:

I förslagets 4 § andra stycket finns en bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen

vid synnerliga skäl får medge undantag från skyldigheten att lämna upplysning

om allmän kameraövervakning. Bestämmelsen överensstämmer med gällande rätt. Vi

delar den uppfattning som uttalats i betänkandet Kameraövervakning att all dold

kameraövervakning bör regleras i lagen (1995: 1506) om hemlig kameraövervakning

utom när det gäller övervakning av skyddsobjekt och automatisk

hastighetsövervakning (SOU 1996:88 s. 153 f). Den ifrågavarande

undantagsmöjligheten kan ge utrymme för polisen att bedriva dold

kameraövervakning utan att rekvisiten i lagen om hemlig kameraövervakning är

uppfyllda. Vidare bör allmän kameraövervakning enligt vår uppfattning bara få

ske i brottsförebyggande syfte och det ligger då i sakens natur att den skall

bedrivas öppet. Vi anser därför att den föreslagna bestämmelsen bör utgå ur

lagen.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande undantag från upplysningsplikten

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju20 yrkande 4 och

1997/98:Ju22 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om allmän

kameraövervakning såvitt avser 4, 20 och 29 §§ med den ändringen att

paragraferna erhåller den lydelse reservanterna föreslår i bilaga 3.

5. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet (mom. 5)

Siw Persson (fp) anför:

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i sitt remissyttrande över betänkandet

Kameraövervakning (SOU 1996:88) påpekat att de effekter som kan förväntas av

den utvidgade kameraövervakningen inte har analyserats tillräckligt. Trots

BRÅ:s påpekande har regeringen inte gjort någon sådan analys i propositionen.

Enligt min mening är det uppenbart att den kraftigt utvidgade kameraövervakning

som blir följden av regeringens förslag också innebär att tillsynsverksamheten

måste utökas väsentligt. Tillsynsverksamheten måste bli mera omfattande än vad

som föreslås i propositionen. Det belopp om 3 000 000 kr som regeringen vill

tillföra länsstyrelserna för att dessa skall fullgöra sin utökade tillsynsplikt

är enligt min mening otillräckligt. Länsstyrelserna bör tillföras ett

väsentligt större belopp. Detta bör beaktas av regeringen i det kommande

budgetarbetet.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande länsstyrelsens tillsynsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju20 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.

6. Utvärdering av lagen (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)

anför:

Det är enligt vår mening inte tillräckligt att i en framtid överväga frågan om

en utvärdering av den nya lagen. Särskilt med hänsyn till intresset av att

upprätthålla ett tillfredsställande integritetsskydd anser vi att det redan nu

bör slås fast att en utvärdering av lagen skall äga rum så snart det finns

tillräckliga erfarenheter av dess tillämpning. Denna utvärdering bör särskilt

avse vilka effekter en ökad användning av övervakningskameror kan få från

integritetssynpunkt. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta en plan för en

sådan utvärdering.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvärdering av lagen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju21 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän

kameraövervakning

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

| |

| 3 § |

--------------------------------------------------------

|Upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas|

|genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt|

|sätt. Om ljud kan avlyssnas eller tas upp vid|

|övervakningen skall särskild upplysning lämnas om|

|detta. |

-------------------------------------------------------

| | Upplysningsplikten |

| |enligt första stycket|

| |inträder när|

| |övervakningsutrustningen |

| |sätts upp. |

-------------------------------------------------------

Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän

kameraövervakning

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

--------------------------------------------------------

| |

| 4 § |

--------------------------------------------------------

|Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas |

| 1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en|

|anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-6 eller 5|

|§ lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga|

|anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt|

|eller |

| 2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet|

|utför vid automatisk hastighetsövervakning. |

-------------------------------------------------------

|Om det finns synnerliga | |

|skäl får undantag från | |

|upplysningsplikten i | |

|övrigt medges av | |

|länsstyrelsen. En ansökan | |

|om undantag skall vara | |

|skriftlig. I sådana | |

|ärenden tillämpas, om | |

|övervakningsutrustningen | |

|skall kunna riktas mot en | |

|plats dit allmänheten har | |

|tillträde, 16 § andra | Vad som sägs om undantag|

|stycket och 18 §. |från upplysningsplikten i|

|Länsstyrelsen skall i sitt |första stycket gäller inte|

|beslut om undantag meddela |avlyssning eller|

|de villkor som behövs. |upptagning av ljud. |

| Vad som sägs om undantag | |

|från upplysningsplikten i | |

|första och andra styckena | |

|gäller inte avlyssning | |

|eller upptagning av ljud. | |

--------------------------------------------------------

| |

| 12 § |

-------------------------------------------------------

|En övervakningskamera får | En övervakningskamera|

|efter anmälan enligt 17 § |får efter anmälan enligt|

|sättas upp för allmän |17 § sättas upp för allmän|

|kameraövervakning i en |kameraövervakning i en|

|butikslokal, om |butikslokal och i området|

| |omedelbart utanför in- och|

| |utgångar till en sådan|

| 1. övervakningen har |lokal, om |

|till enda syfte att | 1. övervakningen har|

|förebygga eller avslöja |till enda syfte att|

|brott, |förebygga eller avslöja|

| 2. övervakningskameran |brott, |

|är fast monterad och | 2. övervakningskameran|

|försedd med fast optik och |är fast monterad och|

| 3. den som avser att |försedd med fast optik och|

|bedriva övervakningen har | 3. den som avser att|

|träffat en skriftlig |bedriva övervakningen har|

|överenskommelse om |träffat en skriftlig|

|övervakningen med |överenskommelse om|

|skyddsombud, |övervakningen med|

|skyddskommitté eller en |skyddsombud, |

|organisation som |skyddskommitté eller en|

|företräder de anställda på |organisation som|

|arbetsplatsen. |företräder de anställda på|

| |arbetsplatsen. |

--------------------------------------------------------

|Med butikslokal avses en lokal, där konsumenter kan|

|köpa varor eller tjänster eller hyra varor, dock inte|

|restauranger och andra näringsställen. Vad som sägs om|

|butikslokal gäller även i fråga om sådan bankverksamhet|

|genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i en|

|butikslokal. |

-------------------------------------------------------

| | |

| Endast bilder av | Endast bilder av|

|kassaområdet och |kassaområdet och |

|av in- och utgångar får |av in- och utgångar samt|

|behandlas eller bevaras |av området omedelbart|

|utan tillstånd. Avlyssning |utanför in- och utgångar|

|eller upptagning av ljud |får behandlas eller|

|får inte ske utan |bevaras utan tillstånd.|

|tillstånd. |Avlyssning eller|

| |upptagning av ljud får|

| |inte ske utan tillstånd. |

--------------------------------------------------------

| |

| 20 § |

-------------------------------------------------------

|Om förutsättningarna för | Om förutsättningarna för|

|ett tillstånd ändras får |ett tillstånd ändras får|

|länsstyrelsen meddela nya |länsstyrelsen meddela nya|

|villkor eller, om det inte |villkor eller, om det inte|

|längre finns |längre finns|

|förutsättningar för att |förutsättningar för att|

|meddela tillstånd, |meddela tillstånd,|

|återkalla tillståndet. |återkalla tillståndet. |

|Länsstyrelsen får i | |

|motsvarande fall ändra | |

|eller återkalla ett | |

|medgivande om undantag | |

|från upplysningsplikten | |

|enligt 4 § andra stycket. | |

--------------------------------------------------------

| |

| 29 § |

--------------------------------------------------------

|Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän|

|förvaltningsdomstol. |

-------------------------------------------------------

|Justitiekanslern får | Justitiekanslern får|

|överklaga ett beslut för |överklaga ett beslut för|

|att ta till vara allmänna |att ta till vara allmänna|

|intressen. Beslut om |intressen. Beslut om|

|tillstånd till allmän |tillstånd till allmän|

|kameraövervakning och om |kameraövervakning får|

|undantag enligt 4 § andra |överklagas även av den|

|stycket från |kommun där övervakningen|

|upplysningsplikten får |skall ske och, om|

|överklagas även av den |kameraövervakningen skall|

|kommun där övervakningen |avse en arbetsplats, av en|

|skall ske och, om |organisation som|

|kameraövervakningen skall |företräder de anställda på|

|avse en arbetsplats, av en |arbetsplatsen. |

|organisation som | |

|företräder de anställda på | |

|arbetsplatsen. | |

--------------------------------------------------------

|Prövningstillstånd krävs vid överklagande till|

|kammarrätten utom i mål där Justitiekanslern för talan.|

--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen m.m.....................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Inledning...........................................2

Ärendet och dess beredning........................2

Gällande rätt m.m.................................3

Propositionens huvudsakliga innehåll................4

Överväganden........................................5

Avslag på propositionen...........................5

Kameraövervakning i butikslokaler.................7

Upplysningspliktens inträde.......................8

Undantag från upplysningsplikten..................9

Länsstyrelsens tillsyn...........................11

Utvärdering av lagen.............................12

Övrigt...........................................12

Hemställan.........................................12

Reservationer........................................14

1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)..........14

2. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)14

3. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)15

4. Undantag från upplysningsplikten (mom. 4).......15

5. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet (mom. 5)......16

6. Utvärdering av lagen (mom. 6)...................16

Regeringens lagförslag...............................18

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän

kameraövervakning 27

Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till lag om

allmän kameraövervakning

28