Bet. 1997/98:JuU18

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU18

Polisfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna

motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet. Med

anledning av motionsyrkanden rörande tårgas- och pepparspray föreslår utskottet

ett tillkännagivande till regeringen om att en utvärdering av

försöksverksamheten med användandet av sådana skyddssprayer bör presenteras

snarast. Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande rörande innehållet i

det maskinläsbara fältet i passets personsida.

Övriga motionsyrkanden avslås. I ärendet föreligger sju reservationer.

Motionerna

1997/98:Ju209 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till passhantering i enlighet med vad

som anförts i motionen.

1997/98:Ju210 av Eva Goës och Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall

vara helt gratis att anordna offentliga möten, hålla torgtal, anordna

demonstrationer o d.

1997/98:Ju213 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att tillse att alla

polisdistrikt upprättar en handlingsplan/samarbetsplan för försvunna personer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att bygga upp en

erfarenhetsbank på datorn som alla polisdistrikt kan ta del av.

1997/98:Ju215 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen av brott

begångna av poliser i tjänsten.

1997/98:Ju217 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommitté med

uppdrag att utreda polisvåldet och komma med förslag till åtgärder.

1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om samordning av Säpos och den

öppna polisens verksamhet.

1997/98:Ju225 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktiv

uppföljning av det internationella standardarbetet för pass, med särskild

bevakning av speciellt svenska krav vad gäller de för namnskrivning behövliga

bokstäverna.

1997/98:Ju228 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om parlamentarisk utredning om styrningen av framtidens polisarbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en kommunalisering av väsentliga delar av polisväsendet främst för

att bekämpa vardagsbrottsligheten.

1997/98:Ju706 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär att innehav av pepparspray blir tillåtet i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:Ju715 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenlagen.

1997/98:Ju717 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.

1997/98:Ju719 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om framkomligheten för synskadade.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vapenlagen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud mot att medföra skjutvapen på de platser som anges i

knivlagen.

1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att försöksverksamheten med möjlighet att inneha tårgassprej måste

utökas och utvärderas liksom frågan om ett enklare licensförfarande för att få

inneha tårgassprej.

1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen

att det klart framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda

partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder.

1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om det ökade antalet brott mot vapenlagen och antalet olaga innehav av

vapen.

1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett anpassat polisförhör.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna

motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet.

Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet

I motion Ju221 (v) begär motionärerna att den översyn om samordning av

Säkerhetspolisens och den öppna polisens verksamhet som aviseras i årets

budgetproposition skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning. I

denna del anförs i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt

3.4.6) att Säkerhetspolisen i vissa fall har anledning att samarbeta med den

öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen. Det gäller bl.a. utredning av

terroristverksamhet och brott med anknytning till våldsbenägna

extremistorganisationer. Denna del av verksamheten har blivit förhållandevis

mera framträdande efter det kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida

har fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har viss beröring med

säkerhetspolisiära arbetssätt, särskilt kriminalunderrättelseverksamhet. Detta

beror på att den internationella brottsligheten under senare år har blivit

alltmera kvalificerad och i många fall bedrivs av välorganiserade kriminella

strukturer som kräver ett mycket kvalificerat polisarbete för att kunna

bekämpas med framgång.

Regeringen aviserar alltså i propositionen att den har för avsikt att

undersöka om ett behov av en ökad samordning mellan Säkerhetspolisen och den

öppna polisen föreligger och vilka åtgärder som i så fall är motiverade. I

motion Ju221 (v) anser motionärerna som framgått att en parlamentarisk

utredning bör få till uppgift att se över denna samordning.

Enligt vad utskottet inhämtat bereds frågan om formerna för ett uppdrag inom

Justitiedepartementet.

Enligt utskottets mening finns det skäl att överväga på vilket sätt och i

vilka former en översyn bör göras. Utskottet ser därför inte anledning att

föregripa den pågående beredningen. Bifall till motion Ju221 avstyrks.

Polisväsendets ledningsorganisation

I budgetpropositionen för innevarande år aviserade regeringen att den hade för

avsikt att under hösten 1997 tillsätta en utredning med uppgift att se över

polisväsendets styrsystem och skapa en enkel, entydig och därmed effektivare

och mer ändamålsenlig beslutsstruktur (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt

3.4.5). Utredningen skulle enligt propositionen i sitt organisationsförslag

ange vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer

samt lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses.

I motion Ju228 (c) anförs att utredningen om polisväsendets

ledningsorganisation bör vara parlamentarisk och få sådana resurser och en

sådan tidtabell att den kan göra ett genomgripande och brett förankrat arbete.

Vidare yrkas i motion Ju925 (mp) att polislagen skall ändras så att det klart

framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda partierna skall

finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder.

Regeringen har efter det att motionerna väcktes tillsatt kommittén om översyn

av polisväsendets ledningsorganisation (dir. 1997:121) med det uppdrag som

aviserades i budgetpropositionen. Kommittén är parlamentarisk och uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 2 juni i år.

Genom att ovannämnda kommitté nu tillsatts får motion Ju228 i denna del

enligt utskottets mening anses vara tillgodosedd. Bifall till motionen

avstyrks. Såvitt gäller representationen i styrelser och nämnder anser

utskottet att utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion

Ju925 i nu aktuell del.

I motion Ju228 yrkas även att det i direktiven till utredningen bör anges att

en kommunalisering av ordningspolisen skall belysas.

Frågan om en kommunalisering av polisen omfattas inte av utredningens

uppdrag. I sitt betänkande 1994/95:JuU14 behandlade utskottet en motion med

förslag till lagändringar för att möjliggöra införandet av en kommunal

gatupolis. Utskottet förklarade att det inte var berett att frångå principen

att polisverksamheten är en statlig angelägenhet (bet. s. 7).

Utskottet har inte någon annan ståndpunkt i dag och avstyrker bifall till

motion Ju228 i denna del.

Interna utredningar inom polisväsendet

I motion Ju215 (s) anförs att någon annan instans än polisen bör utreda de

brott som poliser misstänks för; frågan om det krävs en ny myndighet eller om

sådana utredningar kan utföras av någon befintlig myndighet bör ses över.

Enligt motion Ju217 (mp) bör en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsättas

för att utreda de våldsbrott poliser anmäls för och komma med förslag till

åtgärder; bl.a. nämns att all misstanke om polisvåld måste utredas av en från

polisen fristående instans.

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gav den 30 oktober 1996 en särskilt

förordnad utredare i uppdrag att leda en utredning för en översyn av det

interna kontrollsystemet inom åklagar- och polisverksamheten. I översynen

ingick att göra en kartläggning och utvärdering av det nuvarande systemet för

att förebygga och upptäcka brott och andra förhållanden som utan att direkt

utgöra brott kan vara ägnade att rubba förtroendet för integriteten i den

brottsutredande verksamheten. I uppdraget ingick också att granska formerna för

handläggningen av interna brottsutredningar och lägga fram förslag till de

förbättringar som kan anses påkallade (RÅ dnr 1996/1649, RPS dnr VKL-793-

4681/96).

Utredaren avlämnade i april 1997 sin rapport Internkontroll till

Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inledningsvis kan sägas att utredaren

inte funnit annat än att den nuvarande internkontrollen hos polis och åklagare

hittills fungerat i stort sett väl, men att det ändå finns anledning att stärka

den interna kontrollen. Utredaren har i rapporten tagit upp frågor om en

författningsmässigt reglerad internkontroll, chefsansvar, utbildning, ett ökat

säkerhetsmedvetande, bisysslor samt tillsyn och inspektion.

Frågan om interna brottsutredningar har behandlats särskilt. Utifrån de

möjligheter som finns att granska och bedöma den gällande utredningsordningen

har utredaren antecknat, att objektivt sett håller verksamheten hög, eller rent

av mycket hög, kvalitet och uppfyller väl de krav som kan ställas. Efter en

genomgång av olika möjligheter till att förändra och förbättra det nuvarande

systemet för interna brottsutredningar har utredningen - som inte funnit skäl

för en genomgripande förändring - stannat för att föreslå ett visst

centraliserat samordningsansvar samt att förorda att arbetet vid de länsvisa

utredningsenheterna inom polisen koncentreras inom de sju åklagarregionerna.

Med förslaget pekar utredningen på möjligheten att genom i första hand

administrativa förändringar nå en ökad samordning och effektivitet i arbetet.

Detta innebär att utredningen funnit att den organisation som nu finns för

interna brottsutredningar i huvudsak bör bestå.

Rapporten har sänts på remiss till bl.a. samtliga åklagarmyndigheter och ett

antal polismyndigheter och bereds nu vidare inom Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen.

Utskottet konstaterar att frågan om att lägga utredningar om anmälningar mot

poliser på något annat organ än polis och åklagare nyligen varit föremål för

översyn och att beredningsarbete pågår. Resultatet av det pågående arbetet bör

enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna

Ju215 och Ju217.

Efterforskning av försvunna personer

I motion Ju213 (mp) anförs att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift dels att se

till att samtliga polisdistrikt upprättar en handlings- och samarbetsplan för

efterforskning av försvunna personer, dels att det byggs upp en datoriserad

erfarenhetsbank som samtliga polisdistrikt kan ta del av.

Rikspolisstyrelsen beslutade den 2 november 1994 att genomföra en utredning

avseende efterforskningsmetoder m.m. I utredningen, som antog namnet

Uppdragsgruppen för personefterforskning, har ingått representanter för

Rikspolisstyrelsen, den lokala polisorganisationen, Räddningsverket och

Civilförsvarsförbundet. I sin rapport Efterforskning enligt

räddningstjänstlagen av försvunna personer som presenterades i februari 1997

(RPS Rapport 1997:1) redovisas förslag hur polisens efterforskning av försvunna

personer skall kunna effektiviseras. Särskild tonvikt läggs på planering -

bl.a. upprättande av en s.k. efterforskningsplan - och utnyttjande av

samhällets totala resurser, inklusive frivilliga. Uppföljning av insatser och

förebyggande arbete berörs också. Avslutningsvis rekommenderas i rapporten att

Rikspolisstyrelsen vidtar ett antal åtgärder i syfte att höja polisens

kompetens vid personefterforskning. Häribland nämns bl.a. att

Rikspolisstyrelsen i egenskap av nationell samordnare bör bevaka utvecklingen

inom och utom landet när det gäller teknik, taktik och övriga erfarenheter som

görs inom området för personefterforskning samt följa upp och bearbeta

efterforskningsfall statistiskt.

Rikspolisstyrelsen har funnit att rapporten innehåller flera intressanta

förslag och påpekanden som bör vidare bearbetas; i avvaktan på Rikspolisstyrel-

sens vidare åtgärder bör rapporten enligt styrelsen kunna utgöra en del av det

material som ingår i polismyndigheternas planering av insatser för

personefterforskning.

I april 1997 tillsattes en särskild grupp för genomförande av förslagen och

rekommendationerna i den ovannämnda rapporten samt i rapporten Översyn av

polisens fjällräddningsverksamhet. Genomförandegruppen skall initialt

presentera en handlingsplan för arbetet och därefter för varje förslag och

rekommendation föreslå hur genomförandet skall ske. Arbetet skall vara slutfört

senast den 30 april i år (RPS dnr POB-232-5692/94).

Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete lagts ned på att förbättra

kunskapen och rutinerna kring efterforskning av försvunna personer. De förslag

till förbättringar som lagts fram håller nu också på att genomföras. Härigenom

anser utskottet att motion Ju213 får anses vara tillgodosedd.

Förhör med barn

I motion Ub255 (kd) om mobbning framförs att det krävs särskilt anpassade

polisförhör för de elever som skall höras som vittnen. Dessa elever måste kunna

känna sig trygga och polisen bör ha möjlighet att behandla deras uppgifter med

största diskretion. Vidare anförs att de elever som hotas före eller efter ett

förhör skall kunna få stöd.

I förundersökningskungörelsen (1947:948) finns särskilda bestämmelser om

förhör med barn. Förhör med någon som är under 18 år och som skall höras som

vittne, skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att

den som förhörs tar skada. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring

förhöret. Vidare får inte förhöret göras mera ingående än omständigheterna

kräver, och det bör äga rum endast en gång, såvida det inte främst med hänsyn

till den som förhörs är lämpligare att hålla flera förhör (17 §). Förhör med

barn skall enligt kungörelsen hållas av person med särskild fallenhet för

uppgiften (18 §). Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om

honom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen (23

kap. 10 § rättegångsbalken).

Rikspolisstyrelsen har utfärdat allmänna råd om utredning av brott av barn

under 15 år m.m. (FAP 403-1). De avsnitt som rör frågor om förhör bör enligt de

allmänna råden i tillämpliga delar iakttas även vid förhör med barn som varit

vittne till brott.

I sammanhanget bör nämnas att brottsbalkens bestämmelse angående övergrepp i

rättssak blir tillämpliga om någon som avgett en utsaga vid ett polisförhör

hotas eller på annat sätt utsätts för lidande, skada eller olägenhet eller hot

härom (17 kap. 10 § brottsbalken).

Genom vad som anförts ovan om bestämmelserna om förhör med barn och de

allmänna råd som utarbetats härom anser utskottet att motion Ub255 i här

aktuell del får anses vara tillgodosedd. I sammanhanget kan avslutningsvis

nämnas att det ingår i Brottsofferutredningens uppdrag att se över frågor om

åtgärder med anledning av hot mot vittnen (dir. 1995:94).

Vapenbrott

Skärpning av vapenlagstiftningen

I ett antal motioner förekommer yrkanden om åtgärder mot illegal hantering av

vapen. I motion So653 (kd) anförs att det bör utredas varför vapenbrotten ökat

så att nödvändiga åtgärder kan vidtas mot denna typ av brottslighet. I motion

Ju717 (s) anförs att det redan nu finns underlag för att skärpa reglerna för

innehav m.m., varför vapenlagstiftningen bör bli föremål för en skyndsam

översyn och i motion Ju910 (c) begärs en noggrann och kontinuerlig uppföljning

av licensinnehav. Vidare anförs i sistnämnda motion att det bör förbjudas att

medföra skjutvapen på de platser som anges i knivlagen.

Enligt Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen (RPS Rapport 1995:2) har

antalet illegala vapen ökat under 1990-talet. Grovt uppskattat fanns det då

rapporten presenterades i mars 1995 omkring 30 000 illegala skjutvapen i

Sverige.

Åtgärder mot olovligt innehav av vapen är av central betydelse inom ramen för

en bred satsning mot våldet i samhället. 1995 års vapenutredning (dir. 1995:39)

har därför i uppdrag att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen

med inriktning på att förebygga våldsbrott. I uppdraget ingår således bl.a. att

se över reglerna om handel med och innehav av skjutvapen. Utredningen har

avgett ett delbetänkande - Förbud mot vapen på allmän plats m.m. (SOU 1996:50)

- där utredningen bl.a. föreslår att det i knivförbudslagen (1988:254) upptagna

förbudet mot innehav av knivar m.m. skall omfatta även skjutvapen.

Vapenutredningens slutbetänkande väntas inom kort och delbetänkandet bereds i

Justitiedepartementet.

Utskottet hade i februari förra året att ta ställning till ett antal

motionsyrkanden angående vapenbrott, vilka delvis rörde samma frågeställningar

som nu är aktuella. I sitt betänkande anförde utskottet att Vapenutredningens

pågående arbete borde avvaktas (bet. 1996/97:JuU9). Vad gällde frågan om

knivlagens tillämplighet i rummet - dvs. om lagen gäller t.ex. på sjukhus och

socialkontor - ansåg utskottet att regeringen borde vidta åtgärder för att den

frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens

betänkande. Riksdagen gav regeringen detta till känna.

Liksom tidigare anser utskottet att Vapenutredningens pågående arbete -

liksom beredningen av de båda betänkandena - bör avvaktas och avstyrker bifall

till motionerna So653, Ju717 och Ju910.

Vapenhandlartillstånd

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1992 skärptes bl.a. kraven för

att kunna få tillstånd att bedriva handel med vapen (prop. 1990/91:130, bet.

JuU33, rskr. 300, SFS 1991:1181). Vid sidan av de förutsättningar som tidigare

gällde för vapenhandlare att vara allmänt berättigad att driva handel och känd

för ordentlighet och pålitlighet infördes dessutom krav på såväl behövliga

kunskaper som att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt. Ett tungt vägande

skäl för att skärpa kriterierna för att bevilja vapenhandlartillstånd var att

det inte ansågs rimligt med mindre ingående prövning i dessa ärenden än i

ärenden om vapentillstånd för eget behov. Den aktuella bestämmelsen återfinns

nu i 2 kap. 10 § vapenlagen (1996:67). Ett tillstånd att driva handel med

skjutvapen får återkallas om tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig

handel (6 kap. 3 § b vapenlagen).

Ett krav på att en verksamhet skall vara yrkesmässig innebär ett krav på en

viss omfattning av en rörelse. Några tiotal transaktioner per år bör enligt

förarbetena kunna tjäna som lämplig riktlinje för kravet på yrkesmässighet vid

handel med vapen (prop. s. 39).

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (RPS FS 1996:6 FAP 551-3) sägs angående

kravet på yrkesmässighet att detta innebär att verksamheten skall vara

vinstinriktad och ha en viss varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en

serie affärshändelser. Enligt de allmänna råden skall polismyndigheten göra en

prognos beträffande den tilltänka verksamheten och avgöra om det är fråga om en

seriös och yrkesmässig handelsverksamhet. Vid denna bedömning bör vägas in

omfattningen av verksamheten varvid några tiotal transaktioner per år torde

kunna vara ett nedre riktmärke. Den beräknade årsomsättningen bör också, enligt

de allmänna råden, stå i rimlig proportion till lagerhållningen. Uppgifter om

tilltänkt kundkrets, vilket utbud som planeras, i vilken affärslokal

verksamheten skall bedrivas, öppettider och finansiering är omständigheter som

bör beaktas.

Enligt motionären i Ju715 (m) innebär de nuvarande bestämmelserna att även

seriösa vapenhandlare - med färre transaktioner är 20 per år - får sina

tillstånd indragna. Enligt motionären är detta inte rimligt och kräver en

översyn av lagstiftningen.

Som nämnts i föregående avsnitt har Vapenutredningen i uppdrag att göra en

översyn av vapenlagen (dir. 1995:39). I uppdraget ingår sålunda även att

överväga frågor om tillstånd till handel med vapen. I likhet med vad utskottet

funnit beträffande frågor om skärpning av vapenlagstiftningen bör utredningens

arbete avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju715.

Tårgas- och pepparspray

I motion Ju706 (m) yrkas att innehav av pepparspray bör tillåtas. I motion

Ju917 (c) anförs att försöksverksamheten med att förse hotade kvinnor med

skyddsspray bör utökas och utvärderas. Vidare bör frågan om ett enkelt

licensförfarande utredas.

Tårgasanordningar har sedan lång tid tillbaka omfattats av vapenlagen

(1996:67) och varit underkastade samma krav på tillstånd m.m. som skjutvapen. I

förarbetena till den nya vapenlagen, som trädde i kraft år 1996, ansåg

regeringen det saknas skäl att i det sammanhanget överväga att ändra denna

ordning. Även om risken är liten att någon skall tillfogas allvarliga skador av

tårgas, har tårgasanordningarna enligt regeringen karaktären av vapen. Syftet

är att under en begränsad tid fysiskt sätta en person ur spel. Utöver de

polisiära användningsområdena är tårgasanordningarna avsedda att användas i

självförsvar. Enligt regeringen är de emellertid lika effektiva som

angreppsvapen. Det har bl.a. visat sig att tårgassprayer ofta kommer till

användning vid rån och liknande överfall. - I det aktuella lagstiftningsärendet

gjordes ett förtydligande i lagtexten för att klargöra att vapenlagen omfattar

även olika skyddssprayer som de s.k. pepparsprayerna vars aktiva substans har

en liknande verkan som tårgas (prop. 1995/96:52 s. 69 f). Utskottet hade inte

några invändningar häremot (bet. 1995/96:JuU12 s. 7 f).

Vid införandet av den nya vapenlagen fann regeringen inte skäl att ta upp

frågan om i vilken utsträckning tillstånd bör beviljas för tårgasanordningar

eller andra tillståndspliktiga sprayer (a. prop. s. 70). I Rikspolisstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2 FAP 551-

3) anges att tillståndsgivningen beträffande gaspistoler och eller andra

likartade vapen - t.ex. spray - bör vara mycket restriktiv och att tillstånd

endast bör beviljas undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger.

Vid behandlingen av förslaget till ny vapenlag konstaterade utskottet att

frågor om tillståndsgivningens omfattning fått ökad aktualitet genom att

Rikspolisstyrelsen inlett en försöksverksamhet där hotade kvinnor som

komplement till s.k. trygghetspaket, som innehåller olika larmanordningar,

efter vederbörlig tillståndsprövning i varje enskilt fall också utrustats med

peppar- eller tårgasspray. Utskottet ställde sig positivt till denna

försöksverksamhet (bet. 1995/96:JuU12 s. 9).

Regeringen gav genom ett beslut den 18 november 1993 Rikspolisstyrelsen i

uppdrag att utvärdera försöksverksamheten. Utvärderingen bör enligt beslutet

omfatta bl.a. frågorna om tårgas- eller pepparspray kan utgöra ett effektivt

skydd för hotade kvinnor och om innehavet av ett sådant försvarsmedel upplevs

som en trygghet för den hotade. Därutöver är utvärderingen avsedd att belysa

riskerna för att försvarsmedlet missbrukas eller på annat sätt föranleder

skada. Utvärderingen skulle enligt beslutet ha getts in till

Justitiedepartementet senast den 1 januari 1995. Enligt vad som framgår av

propositionen om ny vapenlag (1995/96:52 s. 70) hade Rikspolisstyrelsen

emellertid i juni 1995 förklarat att underlaget var för litet för en

meningsfull utvärdering samt att man med hänsyn härtill beslutat förlänga

försöksperioden till den 1 juli 1996. Utvärderingen kunde därför beräknas vara

färdig först i början av september 1996. I november 1996 förklarade

Rikspolisstyrelsen på nytt i en skrivelse till Justitiedepartementet att

underlaget var för litet för en meningsfull utvärdering av försöksverksamheten

och att man därför beslutat förlänga den till sommaren 1997. Utvärderingen

skulle redovisas till departementet senast den 1 oktober 1997.

Enligt vad utskottet inhämtat från Justitiedepartementet har utvärderingen

blivit ytterligare försenad hos Rikspolisstyrelsen bl.a. beroende på

svårigheter att få fram ett tillräckligt stort underlag för att utvärderingen

skall bli meningsfull.

Rikspolisstyrelsens försöksverksamhet har nu pågått under en längre tid.

Enligt utskottets mening är en utvärdering av verksamheten av avgörande

betydelse för att frågor om t.ex. en utvidgning av verksamheten eller

tillåtande av skyddsspray skall kunna övervägas. En utvärdering av

försöksverksamheten bör därför presenteras snarast. Dessutom kan även utländska

erfarenheter vägas in. Den omständigheten att underlaget för en utvärdering är

begränsat bör enligt utskottets mening inte hindra att erfarenheterna av

försöket redovisas. Det får ankomma på regeringen att se till att så sker. Vad

utskottet nu med anledning av motion Ju917 i denna del anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna. I konsekvens med vad som sagts ovan är

utskottet inte berett att ta ställning till frågan om tillåtande av pepparspray

varför bifall till motion Ju706 avstyrks.

Ordningslagen

Användningen av offentlig plats

I motion Ju719 (s) begärs en ändring i ordningslagen så att kommunerna ges

möjlighet att ta i beslag skyltar och varor som placerats på offentlig plats

utan tillstånd samt rätt för kommunerna att, i likhet med vad som gäller vid

felparkeringar, ta ut avgifter. Bakgrunden är att motionären anser att polisen

inte prioriterar denna typ av ärenden.

Enligt ordningslagen (1993:1617) kan polismyndigheten förelägga den som

placerat ut t.ex. en skylt på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd att

ta bort skylten. I ett föreläggande kan vite sättas ut och rättelse kan ske på

den försumliges bekostnad genom polismyndighetens försorg (3 kap. 19-21 §§).

Har en offentlig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egendom i

strid med bestämmelserna i ordningslagen får egendomen förklaras förverkad, om

det behövs för att förebygga fortsatt överträdelse och förverkandet inte är

oskäligt (3 kap. 25 §). Den som bryter mot bestämmelsen om användning av

offentlig plats kan dömas till böter (3 kap. 22 §).

Utskottet finner inte anledning att förespråka någon annan ordning än den nu

gällande och avstyrker bifall till motion Ju719.

Allmänna sammankomster

I motion Ju210 (mp) begärs att det skall vara avgiftsfritt att anordna en

allmän sammankomst; avgiftsbeläggningen innebär enligt motionärerna en

inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten.

Enligt 2 kap. 6 § ordningslagen prövas en ansökan om tillstånd att anordna en

allmän sammankomst av polismyndigheten. Enligt förordningen (1993:1631) om

avgifter för vissa ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) tas avgift ut för

prövning av en sådan ansökan (1 §). För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller

enligt 2 § särskilt angivna bestämmelser i avgiftsförordningen (1992:191). För

tillstånd till allmän sammankomst uppgår ansökningsavgiften till 175 kr (10 §

avgiftsförordningen).

Utskottet konstaterar att ansökningsavgift tas ut för en rad olika tillstånd

m.m. inom den statliga verksamheten. Utskottet finner inte skäl att föreslå

någon annan ordning än den nu gällande vad avser det här aktuella tillståndet

och avstyrker bifall till motion Ju210.

Passfrågor

Ansökan om pass

I motion Ju209 (m) anförs att ansökningsförfarandet för pass bör kunna utföras

av Posten eller av kommunalt medborgarkontor.

Enligt passlagen (1978:302) utfärdas pass av passmyndighet. Polismyndighet är

passmyndighet inom riket (2 §). Passansökan görs hos passmyndighet, och den som

ansöker om pass skall inställa sig personligen. Sökanden är skyldig att i

samband med passansökan ge in fotografier samt styrka sina personuppgifter,

sitt svenska medborgarskap och sin identitet (6 §).

Passmyndigheten skall pröva om hinder enligt passlagen föreligger mot att

pass utfärdas för sökanden. En passansökan skall enligt 7-11 §§ passlagen

avslås bl.a. om sökanden är underkastad vissa tvångsmedel (t.ex. anhållen,

häktad eller belagd med reseförbud), efterlyst eller dömd till frihetsberövande

påföljd och särskilt angivna förutsättningar föreligger eller om sökanden

enligt konkurslagen (1987:672) är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass eller

förbud att utfärda pass för sökanden har meddelats enligt den lagen. Om

passansökan inte skall avslås men sökanden är skäligen misstänkt för vissa

allvarligare brott skall passmyndigheten underrätta förundersökningsledaren.

Pass får då inte utfärdas innan en vecka förflutit från underrättelsen, med

mindre förundersökningsledaren medger det.

Vid framställan av ansökan om pass hos polismyndigheten framkommer om

sökanden förekommer i personefterlysningsregistret (EP), person- och

belastningsregistret (PBR) eller om annat passhinder förekommer.

Försöksverksamheten med medborgarkontor inleddes den 1 juli 1994. Kommunerna

gavs härigenom befogenhet att sluta samverkansavtal med statliga myndigheter

m.fl. om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär

myndighetsutövning. Genom proposition 1996/97:90 om bättre möjligheter att

samverka vid medborgarkontor har den pågående försöksverksamheten utvidgats med

syfte att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av hur ett organiserat

samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas.

Utvidgningen innebär att statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa, ett

landsting eller en kommun inom ramen för ett samtjänstavtal skall få använda

varandras personal till att utföra enklare förvaltningsuppgifter som innefattar

myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister.

Polisuppgifter omfattas inte av den utvidgade försöksverksamheten.

Vid behandlingen i konstitutionsutskottet av ovannämnda proposition

framställdes ett motionsyrkande om att det i försöksverksamheten också borde

ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom polisområdet,

t.ex. passärenden, kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors

service. I ett yttrande till konstitutionsutskottet instämde justitieutskottet

i regeringens bedömning att polisärenden inte bör omfattas av den möjlighet

till samtjänstavtal som föreslogs i propositionen. I stället ville

justitieutskottet peka på möjligheten att samlokalisera närpoliskontor med

medborgarkontor för att härigenom ändå uppnå målet med en god service till

medborgarna. Konstitutionsutskottet hade inte någon annan uppfattning och

avstyrkte bifall till motionsyrkandet.

Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag än den som uttrycktes i

ovannämnda yttrande. Inte heller anser utskottet att polisärenden bör

handläggas av Posten. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju210.

Maskinläsning av svenska pass

EG:s ministerråd antog den 23 juni 1981 en resolution om ett enhetligt utformat

pass. Resolutionen följdes av tilläggsresolutioner dels den 30 juni 1982, dels

den 14 juli 1986. Härefter har EU:s ministerråd den 19 juni 1995 antagit

ytterligare en tilläggsresolution om införandet av ett enhetligt utformat pass.

Resolutionen ålade bl.a. Sverige att senast fr.o.m. den 1 januari 1998 utfärda

pass i överensstämmelse med den utformning som anges i de nämnda

resolutionerna. Ett nytt EU-anpassat pass har också införts i Sverige fr.o.m.

årsskiftet.

Internationella luftfartsorganisationen, ICAO, utfärdar riktlinjer för hur

ett resedokument skall se ut. I EU-resolutionerna hänvisas till ICAO:s

rekommendation när det gäller formatet på och innehållet i den s.k.

personsidan. Enligt rekommendationen skall personsidan innehålla - förutom

fotografi - uppgift om bl.a. efternamn, förnamn, nationalitet, födelsetid, kön,

födelseort, utfärdandedatum, giltighetstid, utfärdandemyndighet och

innehavarens namnteckning. Förutom dessa uppgifter föreslås att personsidan

dessutom förses med passnummer, personnummer och uppgift om innehavarens

kroppslängd. På personsidan skall vidare finnas ett maskinläsbart fält. Det

system man arbetar med är uppbyggt enligt en amerikansk standard och innehåller

bokstäverna A-Z. Inom ICAO finns en översättningsmall för ett visst antal

tecken, bl.a. Å, Ä och Ö, vilka ges beteckningarna AA, AE och OE. I det

maskinläsbara fältet - men inte i övrigt i passet - kommer namn som innehåller

Å, Ä och Ö att stavas AA etc.

I motion Ju225 (s) anförs att Sverige bör bevaka det internationella arbetet

på området i syfte att bokstäverna Å, Ä och Ö skall kunna användas även i det

maskinläsbara fältet. Enligt motionärerna är frågan av principiell betydelse:

detta är ytterligare ett fall där standarder främst är anpassade till det

engelska språket varför de svenska nationella intressena behöver hävdas.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det vore en fördel om de

svenska bokstäverna kunde behållas även i det maskinläsbara fältet i passets

personsida. Enligt vad utskottet inhämtat deltar Sverige genom

Rikspolisstyrelsen i arbetet inom ICAO samt i den undergrupp som behandlar den

här aktuella frågan. Det får ankomma på regeringen att ge direktiv om att även

de särskilda svenska intressena skall bevakas vid de överväganden av teknisk

och annan natur som krävs för att systemet skall fungera i en internationell

miljö. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju225 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och

verksamhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju221 yrkande 2,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande utredningen om polisväsendets ledningsorganisation

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 1,

3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och

polisnämnder

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 6,

res. 2 ( mp)

4. beträffande kommunalisering av ordningspolisen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 2,

5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217,

res. 3 (v, mp, kd)

6. beträffande efterforskning av försvunna personer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju213,

res. 4 (mp)

7. beträffande förhör med barn

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 9,

8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkandena 7 och 8

samt 1997/98:So653 yrkande 6,

res. 5 (c)

9. beträffande vapenhandlartillstånd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju715,

res. 6 (m)

10. beträffande tårgas- och pepparspray

att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju917 yrkande 16 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår motion

1997/98:Ju706,

11. beträffande användningen av offentlig plats

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju719,

12. beträffande allmänna sammankomster

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju210,

res. 7 (mp)

13. beträffande ansökan om pass

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju209,

14. beträffande maskinläsning av svenska pass

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju225 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 12 februari 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson

(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia

Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Omfattningen av Säkerhetspolisens nuvarande organisation kan enligt vår mening

ifrågasättas. Förändringar i vår omvärld och det kalla krigets slut torde

rimligen ha medfört ett minskat behov av vissa säkerhetstjänster, även om en

stor del av de uppgifter som åvilar Säkerhetspolisen sannolikt är nödvändiga

inom överskådlig framtid i det svenska samhället. Vi vet att omfattningen av

t.ex. vissa internationella terrororganisationer inte har minskat. Däremot är

det enligt vår mening inte nödvändigt att all verksamhet måste skötas inom

Säkerhetspolisen. Mycket borde i stället kunna utföras inom ramen för andra

delar av polisväsendet. Regeringen avser att utreda en ökad samordning mellan

den öppna polisens verksamhet och Säkerhetspolisen, bl.a. om utredningar av

terroristverksamhet och våldsbenägna extremistorganisationer kan samordnas. Vi

anser att denna översyn skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning.

Det ankommer på regeringen att tillsätta en sådan. Vad vi nu anfört med

anledning av motion Ju221 i här aktuell del bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju221 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.

2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anför:

Den av regeringen tillsatta utredningen skall i sitt organisationsförslag ange

vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt

lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses. Enligt min mening bör

utredningen få direktiv om att i detta sammanhang beakta att samtliga av de

till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och

polisnämnder samt lämna förslag till ändring i polislagen så att detta kan

genomföras. Det får ankomma på regeringen att utforma sådana direktiv. Vad jag

anfört med anledning av motion Ju925 i nu aktuell del bör riksdagen som sin

meningen ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och

polisnämnder

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5)

Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Vi anser att en ny ordning bör införas för interna utredningar inom

polisväsendet. En parlamentariskt sammansatt kommitté bör därför tillsättas för

att studera de anmälningar som gjorts mot poliser under de senaste åren, följa

upp och redovisa hur anmälningarna hanterats samt komma med förslag till hur

sådana utredningar bör hanteras i framtiden. Utgångspunkten skall här vara att

brottsmisstankar mot poliser inte skall utredas av polis eller åklagare. Det

ankommer på regeringen att vidta nödvändiga åtgärder så att detta kommer till

utförande. Vad vi med anledning av motionerna Ju215 och Ju217 nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217 som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6)

Kia Andreasson (mp) anför:

Det är självfallet mycket tillfredsställande att rutinerna kring efterforskning

av försvunna personer har varit föremål för en ordentlig genomlysning och också

att en särskild grupp tillsatts för att genomföra de förslag som lagts fram.

Mot bakgrund av vad som framkommit genom bl.a. Rikspolisstyrelsens rapport om

efterforskning av försvunna personer föreligger det enligt min mening

emellertid starka skäl för att redan nu införa såväl handlings- och

samarbetsplaner i polisdistrikten som en datoriserad erfarenhetsbank hos

Rikspolisstyrelsen. Det får ankomma på regeringen att ge Rikspolisstyrelsen i

uppdrag att snarast vidta åtgärder för att genomföra detta. Vad jag nu anfört

med anledning av motion Ju213 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande efterforskning av försvunna personer

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju213 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.

5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8)

Ingbritt Irhammar (c) anför:

Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens uppfattning att

Vapenutredningens arbete bör avvaktas. Frågan om ett förbud mot vapen på allmän

plats är emellertid så viktig att den bör brytas ut och behandlas redan nu. Jag

anser alltså att riksdagen med anledning av yrkandet i motion Ju910 som sin

mening bör ge regeringen till känna att den snarast bör lägga fram ett

lagförslag i här aktuell fråga. I övrigt bör det pågående arbetet avvaktas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen

att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 8 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5, dels

avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkande 7 och 1997/98:So653

yrkande 6.

6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)

anför:

Enligt vår mening innebär tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om

vapenhandlartillstånd att seriösa näringsidkare får sina tillstånd indragna.

Detta är inte rimligt. Som utskottsmajoriteten anför har Vapenutredningen i

uppdrag att göra en översyn av vapenlagen och sålunda även att överväga frågor

om tillstånd till handel med vapen. Enligt vår mening talar emellertid

direktiven i en skärpande riktning, och de beaktar inte konsekvenserna för den

seriösa vapenhandeln. Vapenutredningen kommer att avlämna sitt betänkande inom

kort. Det får därför enligt vår mening ankomma på regeringen att närmare utreda

frågan om hur de seriösa vapenhandlarna skall kunna fortsätta att bedriva sin

näring. Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju715 bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande vapenhandlartillstånd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju715 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

7. Allmänna sammankomster (mom. 12)

Kia Andreasson (mp) anför:

Mötesfriheten och demonstrationsfriheten är bland de mest grundläggande

rättigheterna i ett demokratiskt land. Enligt min mening finns det risk för att

vissa grupper avhåller sig från att söka tillstånd till att hålla allmänna

sammankomster eftersom polisen tar ut en ansökningsavgift. Oavsett avgiftens

storlek utgör denna en inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten.

Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder för att avskaffa

ansökningsavgiften. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju210 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande allmänna sammankomster

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju210 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Utskottet...........................................3

Inledning 3

Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet 3

Polisväsendets ledningsorganisation 3

Interna utredningar inom polisväsendet 4

Efterforskning av försvunna personer 5

Förhör med barn 6

Vapenbrott 7

Skärpning av vapenlagstiftningen 7

Vapenhandlartillstånd 7

Tårgas- och pepparspray 8

Ordningslagen 10

Användningen av offentlig plats 10

Allmänna sammankomster 10

Passfrågor 11

Ansökan om pass 11

Maskinläsning av svenska pass 12

Hemställan 13

Reservationer......................................15

1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1) 15

2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder

(mom. 3) 15

3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5) 16

4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6) 16

5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8) 16

6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9) 17

7. Allmänna sammankomster (mom. 12) 17