Bet. 1997/98:JuU2

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU02

Europol

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om att riksdagen

skall godkänna dels Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till

konventionen om behörighet för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-

domstolen) att lämna förhandsavgöranden till nationella domstolar om

konventionens tolkning och dels regeringens förklaring i anslutning till

tilläggsprotokollet. Regeringen föreslår också att en ny lag skall införas om

rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i

vissa fall. Slutligen föreslås lagändringar i syfte att uppfylla

Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till Europol och

begränsningen i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst material.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget. Med anledning av motioner som

väckts i ärendet föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen

snarast bör ta lämpliga initiativ till en bred översyn av systemet med

privilegier och immunitet inom EU. Utskottet avstyrker bifall till övriga

motioner. Sex reservationer har fogats till betänkandet.

Propositionen

I proposition 1996/97:164 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit

att riksdagen

1. godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå

(Europolkonventionen),

2. godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas

domstol angående tolkningen av konventionen om upprättandet av en europeisk

polisbyrå (tilläggsprotokollet),

3. godkänner förklaringen den 20 februari 1997 till tilläggsprotokollet,

4. antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol att begära

förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i vissa fall,

5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polis-

register m.m.,

6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med

vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.

Lagförslagen, konventionstexten, tilläggsprotokollet och förklaringen har

fogats till betänkandet, se bilagorna 1 samt 3-5.

Motionerna

1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:164 Europol,

2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att Europolkonventionen endast skall kunna

ändras enligt artikel 43.1,

3. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Europols operativa syften,

4. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om Europols datasystem,

5. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om diskretion och tystnadsplikt,

6. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om immunitet och privilegier.

1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende

polisunderrättelseregister,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om protokollet för immunitet och privilegier för Europols anställda.

1996/97:Ju39 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts angående immunitet och

privilegier för Europoltjänstemännen.

1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

avslå förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår

proposition 1996/97:164 Europol.

Utskottet

Konventionens huvudsakliga innehåll

Europolkonventionen antogs av ministerrådet i juli 1995. Genom konventionen

upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en organisation som

har till främsta uppgift att vara ett kriminalunderrättelseorgan för

medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol vara en knutpunkt för utbyte av

information och underrättelser mellan medlemsstaterna. Europol skall fungera

så att medlemsstaterna tillhandahåller Europol uppgifter främst ur sina

nationella polisregister. Dessa uppgifter sammanställs och bearbetas samt

kompletteras, i en del fall, med uppgifter från annat håll och analyseras

sedan hos Europol. Dessa underrättelser går tillbaka till medlemsstaternas

polismyndigheter att användas i den operativa verksamheten där.

Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära

samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga

nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även

t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa

avseenden åklagarmyndigheterna) i medlemsstaterna och förbättra deras inbördes

samarbete i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig

mot den allvarliga internationella brottsligheten.

Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det

förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller

flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,

svårhetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande

från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt

att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott.

Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära

och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är

förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från

konventionens ikraftträdande, terrorism. Brotten definieras i en bilaga till

konventionen.

Listan på brott för vilka Europol skall ha behörighet att verka kan dessutom

utökas genom enhälligt beslut av rådet inom de ramar som framgår av ovan

nämnda bilaga. Förutom mot de på detta sätt definierade brotten kan Europol

alltid användas mot den penningtvätt som hänger ihop med dessa brott. Europol

kan också användas mot viss annan brottslighet som hänger samman med de brott

som ingår i Europols behörighet.

Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits

skall Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet

mellan medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information

och underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information

och underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta

samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar

i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos

Europol.

Härutöver skall Europol för att förbättra samarbetet mellan och öka

effektiviteten hos de nationella polismyndigheterna bistå med rådgivning och

fördjupade specialkunskaper vid utredningar och tillhandahålla strategiska och

övergripande underrättelser för att främja effektiva och rationella

operationer i medlemsländerna samt utarbeta allmänna lägesrapporter. Slutligen

kan Europol bistå medlemsstaterna med råd och forskning när det gäller

utbildning, organisation, utrustning, brottsförebyggande arbete samt tekniska

och vetenskapliga polis- och utredningsmetoder.

Europol kan också under vissa noggrant reglerade former utbyta information

och underrättelser med andra länder och organisationer samt med andra EU-

organ, t.ex. EU:s drogobservatorium i Lissabon.

Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och

internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en

nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och

medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse

Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller

motsvarande skall överlämnas till Europols dataregister och ta emot uppgifter

som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella

organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga

myndigheter enligt konventionen.

Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till

Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är

de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att

praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och

de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a.

analysarbetet.

Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under respektive

medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte anställda av

Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater. Europol kommer dessutom att

ha egna anställda underrättelsetjänstemän och analytiker för att utföra det

kriminalunderrättelse- och analysarbete som skall vara tyngdpunkten i Europols

verksamhet.

Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade

informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med

begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning

av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av

Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet för

analysändamål, s.k. analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade

uppgifter. Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren

för att möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de

pågående analysprojekten finns något av intresse för det nationella

polisarbetet.

Medlemsstaterna är skyldiga att förse Europols olika register, utom

indexregistret, med uppgifter. Detta skall ske dels genom att vissa uppgifter

överlämnas utan särskild begäran, vilket är huvudregeln för de flesta

uppgifter som skall införas i informationsregistret, dels genom att uppgifter

lämnas på begäran av Europol. På sistnämnda sätt skall analysregistren förses

med huvuddelen av sina uppgifter. Vissa uppgifter är medlemsstaterna skyldiga

att överföra till Europol. Det gäller bl.a. alla grundläggande uppgifter till

informationsregistret. Ytterligare uppgifter till informationsregistret skall

överlämnas på Europols begäran om den nationella lagstiftningen tillåter att

överlämnande sker. I fråga om de uppgifter som skall införas i analysregistren

gäller att sådana uppgifter på begäran skall överlämnas till Europol om

nationell lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att utföra

analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i hemlandet.

Europolkonventionen innehåller vidare ett antal regler som tar sikte på

enskildas integritetsskydd och skydd för känsliga personuppgifter. Likaså

regleras bl.a. vem som har ansvaret för att en uppgift som förs in i något av

registren är riktig, hur länge uppgifterna får bevaras i registren samt

formerna för tillsynen över Europols verksamhet. Vidare innehåller

konventionen bestämmelser bl.a. om privilegier och immunitet för

Europolanställda och om hur konventionen kan ändras.

Enligt konventionen skall tvister mellan medlemsstaterna i första hand

behandlas av rådet enligt det förfarande som är föreskrivet i avdelning VI i

EU-fördraget. Går det inte att lösa tvisten i rådet, får parterna i tvisten

själva komma överens om hur denna skall biläggas. I samband med konventionens

undertecknande deklarerade alla medlemsstater utom Storbritannien att de

kommer att hänskjuta olösta tvister där de själva är parter till EG-domstolen.

Genom ett särskilt tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har

medlemsstaternas domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från

EG-domstolen om konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser

att ett sådant avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende

skall kunna avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är

det bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma

om den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall

vara obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom

en förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den

önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut

inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.

Ärendets beredning

Europolkonventionen undertecknades i juli 1995. Konventionen skall antas av

medlemsländerna i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser, och

konventionen träder i kraft tre månader efter det att det sista

ratificeringsinstrumentet deponerats.

Tilläggsprotokollet om förhandsavgörande från EG-domstolen undertecknades i

juli 1996. Regeringen har vidare i februari 1997 avgivit en sådan förklaring

till protokollet som innebär att svenska domstolar kan ges möjlighet att

inhämta förhandsavgöranden från EG-domstolen om konventionens tolkning. Enligt

förklaringen får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande när

den bedömer att ett sådant är nödvändigt för att kunna avgöra ett pågående mål

eller ärende. Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste

precis som själva konventionen och tilläggsprotokollet godkännas av riksdagen

för att slutligen kunna tillträdas.

Justitiedepartementet har i promemorian Europol (Ds 1997:20) behandlat

frågan om Sveriges tillträde till Europolkonventionen och den lagstiftning som

aktualiseras härav. Vidare behandlas i promemorian tilläggsprotokollet och

förklaringen samt den lagstiftning som följer av dessa. Promemorian har

remissbehandlats. Regeringen tar i propositionen upp de frågor som behandlats

i promemorian. Lagförslagen har granskats av Lagrådet som lämnat förslagen

utan erinran.

Justitieutskottet har i ärendet inhämtat yttrande från

konstitutionsutskottet, se bilaga 6. Sammanfattningsvis tillstyrker

konstitutionsutskottet regeringens förslag att godkänna Europolkonventionen,

tilläggsprotokollet och förklaringen till tilläggsprotokollet.

Konstitutionsutskottet förordar också att lagen om rätt för svensk domstol att

begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av riksdagen.

Yttrandet behandlas närmare under relevanta avsnitt i detta betänkande.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna dels

Europolkonventionen, dels tilläggsprotokollet till konventionen om behörighet

för Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) att lämna

förhandsavgöranden till nationella domstolar om konventionens tolkning och

dels regeringens förklaring i anslutning till tilläggsprotokollet.

Vidare föreslås att en ny lag införs om rätt för svenska domstolar att

begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Härutöver föreslås

ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och lagen (1991:435) med

vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet i syfte

att uppfylla Europolkonventionens krav på överförande av personuppgifter till

Europol och begränsning i vissa fall av möjligheten att utnyttja visst

material.

Överväganden

Konventionen

Avslag på propositionen

I motionerna Ju37 (mp), Ju40 (c) och Ju41 (v) yrkas avslag på propositionen.

Som skäl för att avslå propositionen anges i motion Ju37 dels att

konventionen vid ikraftträdandet redan kommer att vara överspelad i och med

regeringskonferensens fördragsändringar rörande polis- och

straffrättssamarbetet, dels att regeringen ännu inte lagt fram samtliga de

lagförslag som har anknytning till Europolkonventionen.

Enligt motion Ju40 bör riksdagen avvakta med ett tillträde till

Europolkonventionen till dess riksdagen beslutat om lagregleringen av den

svenska polisens motsvarande register.

Slutligen anförs i motion Ju41 som skäl för ett avslag på propositionen att

konventionen inte uppfyller grundläggande krav på garantier för medborgarnas

integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning är den enligt

motionärerna nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll

beträffande konventionens tillämpning.

Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang är utvecklandet av

kriminalunderrättelseverksamheten ett av de viktigaste inslagen i

effektiviseringen av det internationella samarbetet för att bekämpa

gränsöverskridande kriminalitet. Denna verksamhet anses nämligen i många

sammanhang som en av de effektivare metoderna för att bekämpa internationell

brottslighet (se 1995/96:JuU3y s. 15).

Genom Europol ges den svenska polisen möjlighet att fullt ut kunna delta i

EU:s polissamarbete och därigenom få tillgång till information, underrättelser

och kompetens som den annars knappast kan få tillgång till. Som regeringen

konstaterar i propositionen bör Europols organisationsstruktur, med bl.a.

sambandsmän från varje medlemsland stationerade på Europols huvudkontor, också

kunna förenkla och effektivisera bilateralt och multilateralt operativt

polissamarbete. Vidare kommer Europol att vara en betydelsefull

samarbetspartner för länder och organisationer utanför EU.

Utskottets uppfattning är att Europol kommer att få en viktig roll vid

bekämpandet av grov organiserad brottslighet, inte minst på narkotikaområdet.

Det bör i sammanhanget nämnas att Sverige har mycket goda erfarenheter av

systemet med nordiska sambandsmän när det gäller bekämpningen av

narkotikabrott. Enligt utskottets mening framstår det som angeläget att

Sverige deltar i polissamarbetet inom unionen.

Som skäl för att avslå propositionen - eller i vart fall avvakta med ett

beslut om tillträde till konventionen - har bl.a. anförts att andra frågor

först bör få sin lösning. Detta gäller främst de förestående ändringarna i EU-

fördraget samt den svenska polisregisterlagstiftningens utformning. I båda

fallen kommer regeringen att överlämna proposition till riksdagen, som då även

kommer att kunna ta ställning till hur de förslagen påverkar ett åtagande

enligt Europolkonventionen. Utskottet vill här också anmärka att den nya

polisregisterlagstiftning som riksdagen väntas behandla under våren inte är en

förutsättning för tillträde till konventionen. Sverige kan alltså uppfylla

sina åtaganden också med gällande reglering av registerfrågorna. Däremot

påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens

utformning. Enligt utskottets mening bör man varken föregripa beredningen av

här aktuell lagstiftning eller uppskjuta tillträdet till Europolkonventionen

på grund av att det i dag inte föreligger några förslag i dessa frågor.

Ett annat skäl för att avslå propositionen har angivits vara att

konventionen inte uppfyller bl.a. grundläggande krav på garantier för

medborgarnas integritet och rättssäkerhet. Utskottet delar inte denna

uppfattning. Konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas

integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering,

kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När det gäller

skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-baserade

uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i Europarådets

konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av

personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års

Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn,

skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av

personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste enligt

konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som

minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.

Vad som nu har anförts innebär att utskottet inte kan tillstyrka yrkandena i

motionerna Ju37, Ju40 och Ju41 om att propositionen skall avslås. Motionerna i

dessa delar avstyrks således. Till enskildheter i regeringsförslaget

återkommer utskottet nedan.

Utlämnande av uppgifter till Europol

Utskottet går nu över till att behandla frågan om utlämnande av svenska

uppgifter till Europol.

Regeringen föreslår i propositionen ett tillägg till 4 § polisregisterlagen

som medför att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en

utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en

internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har

tillträtt. Förslaget innebär att uppgifter från såväl datoriserade som

manuella polisregister omfattas av bestämmelsen. Detta gäller även om det inte

finns någon konkret brottsmisstanke. Någon direkt begäran behövs inte heller.

Genom den föreslagna lagändringen kommer svensk polis att till Europol kunna

lämna uppgifter även om sådana särskilt känsliga personuppgifter som avses i

motion Ju37. Det handlar här om uppgifter om t.ex. etniskt ursprung, religion

eller politisk åskådning. Motionärerna motsätter sig att sådana uppgifter

lämnas ut.

Uppgifter av här aktuellt slag får enligt artikel 10.1 andra stycket i

konventionen förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning

att de är strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterar

andra uppgifter i registret. Vidare är det inte tillåtet att söka efter en

personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Regleringen av

användandet av de aktuella uppgifterna överensstämmer med 1987 års

Europarådsrekommendation om skydd för enskildas personuppgifter i

polisregister.

Enligt utskottets mening finns det i vissa fall ett behov av att registrera

och bearbeta även särskilt integritetskänsliga personuppgifter.

Förutsättningarna för att få registrera sådana uppgifter är, som regeringen

konstaterar i propositionen, mycket restriktiva. Utskottet delar regeringens

bedömning att det inte finns anledning att befara att sådan registrering

kommer att ske i en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet anser att någon

begränsning i uppgiftsskyldigheten motsvarande den som föreslås i motion Ju37

inte bör införas. Bifall till motionen i denna del avstyrks.

Enligt utskottets mening bör den av regeringen föreslagna bestämmelsen i 4 §

polisregisterlagen tas in som ett nytt andra stycke i paragrafen. Därigenom

tydliggörs att de begränsningar som uppställs i första stycket om att

uppgifter endast lämnas ut på begäran och om konkret brottsmisstanke

föreligger inte gäller i de nu aktuella fallen. Utskottets förslag till

ändring i regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.

Ändring i konventionen

Vad slutligen gäller frågan om ändring av konventionen kan en sådan enligt

artikel 43 punkt 1 göras med iakttagande av de regler som gäller för

upprättande av konventionen. När det gäller definitioner av de olika

brottstyperna som faller inom Europols behörighet och som upptas i bilagan har

det dock i samma artikel punkt 3 öppnats en möjlighet till ett förenklat

förfarande med enhälligt beslut i rådet, dvs. utan att konventionen som sådan

ändras. På samma sätt kan rådet, enligt artikel 2, efter hand utöka Europols

behörighet med andra allvarliga internationella brott. De ytterligare brott

som kan komma i fråga anges i bilagan till konventionen. När behörigheten

utökas till att avse en ny typ av brott är Europol också behörigt att behandla

penningtvätt som hänför sig till denna typ av brottslighet liksom andra brott

som hör samman med sådan brottslighet.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att Europols behörighetsområde

efter behov kan utvidgas för att möta nya problem inom unionen. Detta bör

också kunna ske på ett snabbare sätt än genom konventionsändring. Genom att

bilagan till konventionen antas i samband med tillträdet ges ramarna för vilka

frågor som Europol skall kunna få arbeta med. Utskottet anser att detta

tillsammans med kravet på enhällighet i rådet garanterar att Europol inte

kommer att få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad som är

befogat.

I sammanhanget bör också nämnas att konventionen enligt artikel 44 inte kan

göras till föremål för någon reservation.

Utskottet avstyrker motion Ju37 såvitt angår frågan om ändring av

konventionen.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet således regeringens förslag att

godkänna Europolkonventionen. Vidare tillstyrker utskottet att riksdagen antar

regeringens förslag till ändringar i lagen (1965:94) om polisregister m.m. och

lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på

brottmålsområdet, vad gäller polisregisterlagen med den justering som framgår

av bilaga 2.

Tilläggsprotokollet och förklaringen

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna det tilläggsprotokoll

genom vilket medlemsstaternas domstolar har getts möjlighet att begära

förhandsavgörande från EG-domstolen om tolkningen av konventionen samt

Sveriges förklaring till protokollet enligt vilken Sverige godkänner EG-

domstolens behörighet att meddela sådana förhandsavgöranden. I förklaringen

uttalas också att varje svensk domstol får begära ett sådant förhandsavgörande

när den bedömer det nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende.

Ett förhandsavgörande av EG-domstolen blir bindande för den domstol som

begärt det. Detta följer av att tilläggsprotokollet antagits i enlighet med

den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att alla stater

tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs att

gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en tredjepelarkonvention

anförtror åt EG-domstolen att meddela förhandsavgörande.

I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan

beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör

att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny

lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte

kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också

hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan

vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att

inhämta förhandsavgöranden.

Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande

förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden

mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs

i konventionen måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess

interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt

bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga

kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de

viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de

mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga

skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall anta regeringens förslag

till lag om rätt för svenska domstolar att begära förhandsavgörande från EG-

domstolen i vissa fall. Härigenom införlivas rätten att begära

förhandsavgörande i enlighet med tilläggsprotokollet och förklaringen i svensk

rätt. Lagen tar sikte inte bara på Europolkonventionen utan också på andra EU-

konventioner inom och utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser

om förhandsavgörande.

När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt

förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i

frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som

sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om

förhandsavgörande finns i en sådan konvention är det, som

konstitutionsutskottet framhåller, en följd av att medlemsstaterna just i

detta fall överenskommit om en regel av detta slag.

Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande

måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en

konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan den aktuella

konventionen trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den.

Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande ett godkännande av

tilläggsprotokollet och förklaringen till detta. Då förklaringen innehåller

ett överlämnande av beslutanderätt till en EG-institution skall enligt

konstitutionsutskottet, vilket också framhålls i propositionen, riksdagens

godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket

regeringsformen. Vidare tillstyrker konstitutionsutskottet att riksdagen skall

anta den av regeringen föreslagna lagen. Konstitutionsutskottet understryker

här att den föreslagna ordningen givetvis inte får innebära att inte regering

och riksdag noga prövar behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande

av EG-domstolen i varje konventionsfall där frågan aktualiseras samt att

riksdagens beslut om att tillträda konventioner som innehåller regler om

förhandsavgörande av EG-domstolen skall fattas med tillämpning av 10 kap.

5 § första stycket regeringsformen.

Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och tillstyrker

regeringens förslag om godkännande av tilläggsprotokollet jämte förklaringen

samt förslaget till lag om rätt för svenska domstolar att begära

förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall.

Övriga frågor

Europols framtida arbetsuppgifter

I motion Ju37 (mp) yrkas att riksdagen skall uttala att Europol inte bör ges

operativa befogenheter att aktivt agera i medlemsländerna.

Europol ges enligt konventionen inte någon rätt att utöva operativ

verksamhet i medlemsländerna. Frågan har inte heller behandlats i

propositionen.

I yttrande 1995/96:JuU3y till utrikesutskottet i anledning av EU:s

regeringskonferens 1996 tog justitieutskottet ställning till motionsyrkanden

av rakt motsatt innebörd än det nu aktuella, alltså yrkanden med begäran om

att Europol skall erhålla operativa befogenheter. Utskottet ansåg då steget

vara långt från ett polissamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst till

ett Europol med operativa inslag i verksamheten. Utskottet konstaterade att

tanken dock inte var ny; Tyskland lade fram ett förslag vid Europeiska rådets

möte i Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en central europeisk kriminal-

enhet med operativa befogenheter. Förslaget väckte inte någon större entusiasm

i övriga medlemsländer. I sammanhanget pekade utskottet också på att

polissamarbetet inom Schengen innehåller moment av gränsöverskridande operativ

polisverksamhet. Justitieutskottet föreslog att motionerna skulle avstyrkas.

Utrikesutskottet noterade justitieutskottets bedömning och betraktade därmed

de aktuella motionerna som besvarade.

Frågan om Europols mandat har senast diskuterats under regeringskonferensen.

I det s.k. Amsterdamfördraget, med förslag till ändringar i EU-fördraget, har

bestämmelser om Europol tagits in. Förslaget till ändringar i EU-fördraget

kommer att behandlas i en proposition till riksdagen. Utskottet vill i

sammanhanget anmärka att en utvidgning utöver vad som framgår av

Europolkonventionen förutsätter beslut av riksdagen. De farhågor som får antas

ligga till grund för yrkandet i motion Ju37 framstår alltså som obefogade.

Utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del.

Diskretion och tystnadsplikt

Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols

tjänstemän, sambandsmännen och varje person som uttryckligen har ålagts

diskretions- och tystnadsplikt är förbjudna att sprida de uppgifter som kommer

till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras

verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och

tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt

anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla

överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av den

egna lagstiftningen om respekten för tystnadsplikten eller regler om sekre-

tesskydd.

Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att

tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 §

sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den

som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt

eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har

deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften.

Brott mot tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 §

brottsbalken. Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera

straff, andra sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda

uppgifter för publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte

särskilda undantag har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen

eller yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den

s.k. meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De

regler i sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige

gäller för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1

§ om förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap.

17 § till skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess

och i viss utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt

eller delvis av meddelarfriheten. Som regel kommer alltså meddelarfriheten att

gälla före tystnadsplikten i fråga om Europolinformation.

Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla

uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 §

brottsbalken tystnadsplikten rörande sekretessbelagda uppgifter från Europol

liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter.

Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med

hemliga uppgifter från Europol. De sistnämnda är nämligen, till skillnad från

de svenska Europolsambandsmännen, inte anställda av en svensk myndighet. Det

finns alltså ett område inom vilket sekretess och tystnadsplikt råder enligt

Europolkonventionen men där brott mot tystnadsplikten inte kan beivras i

Sverige. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i Europolkonventionen

finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget.

Regeringen har i propositionen föreslagit att denna fråga bör övervägas i

annat lämpligt sammanhang. Skälen för detta är främst att frågan har vidare

räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.

I motion Ju37 (mp) ställs frågan om hur den svenska meddelarfriheten

förhåller sig till Europolkonventionen; det finns inte några bestämmelser som

i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter,

och regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade rättsfrågor.

I motionen hemställs att riksdagen skall ta ställning för den svenska

offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna

princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen.

Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande erinrat om att

offentlighetsprincipens tillämpning inte var något ämne i förhandlingarna om

medlemskap i EU. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en förklaring

till slutakten. I denna framhölls bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt

rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för

meddelarfriheten är och förblir grundläggande bestämmelser som utgör en del av

Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. Denna förklaring

gäller alltjämt och innebär enligt konstitutionsutskottet att svensk

offentlighetslagstiftning inte skall ändras i inskränkande riktning som en

följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än att behovet av en inskränkning

vid en sedvanlig intresseavvägning väger över. Detta är enligt

konstitutionsutskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av

meddelarskydd för uppgifter från Europol. Konstitutionsutskottet har nyligen i

samband med behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets

utformning redovisat de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande

regleringen av meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se

1996/97:KU23 s. 13 f). När det gäller det svenska åtagandet att lagföra

Europolanställda för brott mot Europolkonventionens regler om sekretess och

tystnadsplikt anser regeringen som nyss framgått att denna fråga bör övervägas

i lämpligt sammanhang. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande förklarat

att det inte har någon annan mening än regeringen och anser att något

initiativ från riksdagens sida inte är påkallat. Konstitutionsutskottet har

avstyrkt bifall till motionen i denna del.

Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets uppfattning och avstyrker

bifall till motion Ju37 i denna del.

Privilegier och immunitet

Enligt artikel 41 skall Europol, dess organ och dess anställda åtnjuta den

immunitet och de privilegier som är nödvändiga för att de skall kunna fullgöra

sina uppgifter. Sådana bestämmelser, som skall vara tillämpliga i alla

medlemsstater, skall finnas i ett särskilt protokoll som skall antas av rådet

och ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras nationella regler.

Vad gäller sambandsmännen och deras familjer skall Nederländerna och övriga

medlemsländer komma överens om nödvändiga regler för immunitet och

privilegier.

I motion Ju37 (mp) yrkas att Sverige skall motsätta sig en ordning som

innebär långt gående immunitet och privilegier för de anställda inom Europol.

Enligt motion Ju38 (m) bör det av protokollet framgå att den immunitet och de

privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin nuvarande funktion skall

upphöra den dag de tilldelas utökade befogenheter. Enligt motion Ju39 (s) bör

regeringen snarast ta lämpliga initiativ i syfte att ersätta dagens ordning

med privilegier och immunitet för Europoltjänstemän med nya och mera modernt

anpassade former.

Rådet har i juni månad antagit Protokoll om privilegier och immunitet för

Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess

tjänstemän. Detta protokoll kommer inom kort att behandlas i en särskild

proposition till riksdagen.

Frågor som närmare berör protokollets innehåll bör enligt utskottets mening

behandlas i samband med den aviserade propositionen. Utskottet vill dock i

detta sammanhang initiera en diskussion om den rådande ordningen med

privilegier och immunitet som sådan är ändamålsenlig. Enligt utskottets mening

har EU och dess institutioner i väsentliga avseenden en annan ställning än

traditionella internationella organisationer i förhållande till vårt land. Vad

gäller EU bör ett mer inrikes perspektiv anläggas, vilket får systemet med

privilegier och immunitet att i vissa delar framstå som otidsenligt. Detta

kan, enligt utskottets mening, leda till att EU-tjänstemännens privilegier och

immunitet tvärtemot sitt syfte riskerar att rubba förtroendet och den folkliga

förankringen för EU och dess institutioner. När det gäller

Europoltjänstemännen gäller detta särskilt om de i framtiden tilldelas utökade

befogenheter.

Enligt utskottets mening bör regeringen alltså snarast ta lämpliga initiativ

i syfte att inom EU söka få till stånd en bred översyn av systemet med

immunitet och privilegier inom unionen. Regeringen bör därvid särskilt arbeta

för att den immunitet och de privilegier som Europols anställda åtnjuter i sin

nuvarande funktion skall begränsas med hänsyn till deras arbetsuppgifter den

dag de tilldelas utökade befogenheter.

Vad utskottet med anledning av motionerna Ju37, Ju38 och Ju39 i nu berörda

delar anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den svenska registerlagstiftningens utformning

Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande

Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet

föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget

skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet

som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av

analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister

skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda

åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett

informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda

undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras

in uppgifter som kan hänföras till en enskild person även när en konkret

brottsmisstanke inte föreligger. I ett informationsregister får föras in

uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast om den som avses med

uppgifter på konkreta grunder kan antas ägna sig åt eller ha ägnat sig åt

allvarlig brottslighet eller komma att begå allvarliga brott. Innehållet i

registret skall begränsas till uppgifter som är nödvändiga för registrens

ändamål.

Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens

register (SOU 1997:65). Betänkandet som innehåller förslag bl.a. om en

polisdatalag har nyligen remissbehandlats.

I motion Ju38 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om inriktningen av regeringens fortsatta

lagstiftningsarbete rörande polisunderrättelseregister. Om regeringen följer

det förslag registerutredningen lagt fram kommer, som nämnts ovan, polisen att

i ett ADB-baserat analysregister lagra uppgifter om enskilda personer även om

det inte föreligger någon brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga

om vittnen, brottsoffer, eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare

till en brottsmisstänkt person och andra personer som kan lämna uppgifter om

de brott som utreds. Motionärerna anser att riksdagen redan nu skall uttala

att den motsätter sig en lagstiftning som innebär att uppgifter om nämnda

personkategorier skall kunna lagras i polisens kriminalunderrättelseregister

utan att någon som helst brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer registerutredningens båda betänkanden

att behandlas i ett sammanhang och en proposition att lämnas till riksdagen

våren 1998. I likhet med konstitutionsutskottet anser justitieutskottet att

regeringens förslag inte bör föregripas. Utskottet avslår bifall till motion

Ju38 i nu aktuell del.

Övrigt

Som nämnts ovan skall beslut beträffande moment 6 i utskottets hemställan

fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket

regeringsformen.

Utskottet har funnit att konventionstexten i bilaga 4 i regeringens

proposition avviker från originaltexten på ett antal ställen. Vissa avvikelser

förekommer också i tilläggsprotokollet i bilaga 5 i regeringens proposition.

Rätt lydelse av konventionen och protokollet framgår av utskottets bilagor 3

och 4 till detta betänkande. Utskottet har där markerat de rättelser som

gjorts. Därutöver har utskottet rättat vissa fall av felaktig interpunktion så

att även denna skall överensstämma med originaltexten.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen

och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40 och

1996/97:Ju41,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 4,

res. 2 (mp)

3. beträffande sättet för ändring av konventionen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 2,

res. 3 (mp)

4. beträffande godkännande av Europolkonventionen

att riksdagen dels godkänner konventionen om upprättandet av en europeisk

polisbyrå (Europolkonventionen), dels antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m., dock med den

ändringen att 4 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 2, samt

regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa

bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet,

5. beträffande tilläggsprotokollet

att riksdagen godkänner protokollet om förhandsavgörande av Europeiska

gemenskapernas domstol angående tolkningen av konventionen om

upprättandet av en europeisk polisbyrå (tilläggsprotokollet),

6. beträffande förklaringen

att riksdagen godkänner förklaringen den 20 februari 1997 om

tilläggsprotokollet,

7. beträffande lag om rätt för svensk domstol att begära

förhandsavgörande

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om rätt för svensk domstol

att begära förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol i

vissa fall,

8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 3,

res. 4 (mp)

9. beträffande diskretion och tystnadsplikt

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju37 yrkande 5,

res. 5 (mp)

10. beträffande privilegier och immunitet

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 6, 1996/97:Ju38

yrkande 2 och 1996/97:Ju39 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju38 yrkande 1.

res. 6 (m)

Stockholm den 18 september och 7 oktober 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén2 (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),

Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar2 (c), Margareta Sandgren (s), Anders G

Högmark (m), Siw Persson2 (fp), Alice Åström1 (v), Kia Andreasson (mp), Rolf

Åbjörnsson2 (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson1 (m), Åke Sundqvist2 (m),

Michael Stjernström1 (kd) och Cinnika Beiming (s).

1 Endast den 18 september

2 Endast den 7 oktober

Reservationer

1. Avslag på propositionen (mom. 1)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:

Riksdagen ställs inför regeringens proposition om Europol i ett läge där många

oklarheter föreligger.

Konventionen som ligger till grund för propositionen är redan överspelad i

och med att Europeiska unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna

proposition gått ut, i förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för EU bl.a.

beslutade att ge Europol betydligt större befogenheter. Detta leder till att

Europol kommer att bli något annat än vad som förespeglas i propositionen.

Enligt vår mening bör riksdagen därför inte ta ställning till en proposition

som utgår från nuvarande EU-fördrag.

Härtill kommer att den nuvarande konventionen har allvarliga brister. Den

uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och

rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt

lösliga. Enligt konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara

beträffande personer som är dömda eller misstänkta för brott utan även

beträffande personer där omständigheterna ger anledning anta att de kan tänkas

begå brott inom Europols behörighet. I vissa fall kan även uppgifter

registreras om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra

personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. Konventionen ger

alltså alltför stora möjligheter till registrering av enskilda. Vi anser

därför att hela Europarådets dataskyddskonvention hade bort inarbetas i

konventionen. Vidare anser vi att den enskildes rätt att ta del av uppgifter

om sig själv är alltför begränsade.

För närvarande pågår i Regeringskansliet en febril lagstiftningsaktivitet

inom en mängd områden som på ett eller annat sätt har anknytning till

Europolkonventionen. Bl.a. förbereds en polisregisterlagstiftning som skulle

tillåta dataregistrering av personer som inte är misstänkta för brott. Detta

skulle innebära att möjligheterna att lämna uppgifter till Europols register

skulle utvidgas jämfört med vad som gäller i dag. Enligt vår mening bör

riksdagen inte ta ställning till konventionen förrän registerlagstiftningen

fått sin slutliga utformning.

En annan avgörande invändning mot att tillträda konventionen är enligt vår

mening den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och kontroll

beträffande konventionens tillämpning, såväl för Sveriges riksdag som för

Europaparlamentet.

Slutligen vill vi understryka att det även enligt vår mening är nödvändigt

att förstärka det europeiska samarbetet mot den gränsöverskridande

kriminaliteten. Men det finns redan i dag ett tätt nät av bi- och

multilaterala överenskommelser för samarbete mellan brottsbekämpande

myndigheter. Det finns goda möjligheter att utveckla samarbetet inom dessa

ramar i stället för att bygga upp en ny byråkrati.

På grund av vad vi anfört ovan anser vi att regeringens proposition bör

avslås.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju37 yrkande 1, 1996/97:Ju40

och 1996/97:Ju41 avslår propositionen,

2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anför:

Genom regeringens förslag kommer svensk polis att till Europol överlämna

uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniska

ursprung. Enligt min mening bör vi inte frångå vår tidigare uppfattning om att

utlämnande av uppgifter av särskilt integritetskänslig natur måste ske

restriktivt och begränsas så mycket som möjligt. Dessa uppgifter bör därför

inte omfattas av konventionen. Regeringen måste snarast ta erforderliga

initiativ för en ändring på denna punkt. Vad jag nu anfört i anledning av

motion Ju37 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utlämning av uppgifter ur polisregister

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 4 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2,

3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anför:

Enligt Europolkonventionen skall Europols behörighetsområde kunna utökas genom

ett förenklat förfarande, dvs. utan att den mer omständliga proceduren för

konventionsändring behöver tillgripas. Enligt min mening finns det en risk att

Europol härigenom kan få sig tilldelat uppgifter som är mer omfattande än vad

som är befogat. Beslutet fattas av rådet utan parlamentarisk insyn i

medlemsländerna. Därför bör riksdagen ta ställning för att ändringar endast

skall kunna ske genom en konventionsändring. Regeringen bör få i uppdrag att

ta upp frågan om en ändring av konventionen på denna punkt med övriga

medlemsstater. Vad jag nu i anledning av motion Ju37 i berörd del anfört bör

ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sättet för ändring av konventionen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 2 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8)

Kia Andreasson (mp) anför:

Vissa medlemsländer i EU, t.ex. Tyskland, vill ge Europol operativa

befogenheter att aktivt kunna agera i medlemsländerna. Detta skulle innebära

att det skapas en särskild europeisk polisenhet som fritt kan röra sig inom

EU. Jag motsätter mig en sådan utveckling och anser att riksdagen skall ta

avstånd från ett Europol som med egen polis kan agera i medlemsländerna. Det

ankommer på regeringen att arbeta med denna inriktning. Vad jag nu anfört i

anledning av motion Ju37 i nu berörd del bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Europols framtida arbetsuppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 4,

5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9)

Kia Andreasson (mp) anför:

Man måste ifrågasätta hur den svenska meddelarfriheten förhåller sig till

Europolkonventionen. Helt klart är att det inte finns några bestämmelser som i

detta avseende täcker Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter.

Regeringen tar inte ställning till dessa mycket komplicerade frågor utan anser

att frågan om räckvidden av svenska bestämmelser om tystnadsplikt bör utredas

i annat sammanhang. Det torde enligt min mening inte kunna uteslutas att

Sverige kan tvingas ändra vissa bestämmelser i bl.a. tryckfrihetsförordningen.

Riksdagen måste därför i nuvarande sammanhang ta ställning för den svenska

offentlighetsprincipen och då framför allt meddelarfriheten, dvs. att denna

princip inte skall ändras till följd av Sveriges tillträde till konventionen.

Det ankommer på regeringen att se till att vad som nu anförts beaktas i

relevanta sammanhang. Vad jag nu anfört i anledning av motion Ju37 i nu berörd

del bör ges regeringen till känna.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande diskretion och tystnadsplikt

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju37 yrkande 5 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5,

6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Jeppe Johnsson (m)

och Åke Sundqvist (m) anför:

Vi vill understryka att datalagring av personuppgifter i

kriminalunderrättelseregister av integritetsskäl inte bör ske om inte

åtminstone den lägsta graden av brottsmisstanke - anledning att anta -

föreligger. Av detta följer att vi kommer att motsätta oss lagstiftning som

innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer,

brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i

polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst

brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga. För tydlighetens skull bör

här framhållas att Europolkonventionen inte uppställer några hinder för en

nationell lagstiftning som kräver att registrering i

kriminalunderrättelseregister skall baseras på en - om än låg - grad av

brottsmisstanke. Denna omständighet bör, enligt vår mening, också vara

styrande för regeringens pågående lagstiftningsarbete om

polisunderrättelseregister.

Vad vi nu uttalat i anledning av motion Ju38 i berörd del bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande den svenska registerlagstiftningens utformning

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju38 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag

1. Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Utskottets förslag |

-------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

| 4 § |

-------------------------------------------------------

|På framställning av polis- | På framställning av|

|eller åklagarmyndighet i |polis- eller|

|Danmark, Finland, Island, |åklagarmyndighet i|

|Norge eller stat ansluten |Danmark, Finland, Island,|

|till internationella |Norge eller stat ansluten|

|kriminalpolisorganisationen|till internationella|

|eller av denna |kriminalpolisorganisationen|

|organisation må |eller av denna|

|rikspolisstyrelsen eller, |organisation må|

|efter regeringens |rikspolisstyrelsen eller,|

|bemyndigande, annan |efter regeringens|

|polismyndighet förordna, |bemyndigande, annan|

|att uppgift från |polismyndighet förordna,|

|polisregister skall |att uppgift från|

|meddelas när det fordras |polisregister skall|

|för utredning i brottmål |meddelas när det fordras|

|eller utlänningsärende. |för utredning i brottmål|

|Efter regeringens |eller utlänningsärende.|

|bemyndigande äger |Efter regeringens|

|rikspolisstyrelsen för |bemyndigande äger|

|sådant ändamål meddela |rikspolisstyrelsen för|

|uppgift från polisregister |sådant ändamål meddela|

|till polis- eller |uppgift från polisregister|

|åklagarmyndighet i annan |till polis- eller|

|stat. Uppgift från |åklagarmyndighet i annan|

|polisregister får vidare |stat. |

|meddelas till en utländsk | |

|myndighet eller en | |

|mellanfolklig organisation | |

|om detta följer av en | |

|internationell | |

|överenskommelse som | |

|Sverige efter riksdagens | |

|godkännande har tillträtt. | |

-------------------------------------------------------

| | Uppgift från|

| |polisregister får vidare|

| |meddelas till en utländsk|

| |myndighet eller en|

| |mellanfolklig organisation|

| |om detta följer av en|

| |internationell |

| |överenskommelse som|

| |Sverige efter riksdagens|

| |godkännande har tillträtt.|

--------------------------------------------------------

|I övrigt må, enligt föreskrifter som regeringen|

|utfärdar, från polisregister meddelas uppgift till|

|myndighet i främmande stat om medborgare i den staten|

|eller den som har hemvist där eller den som|

|uppenbarligen är att anse som internationell|

|förbrytare. |

| På framställning av utländsk myndighet må i annat|

|fall än förut sagts meddelas uppgift från|

|polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill. |

--------------------------------------------------------

Europolkonventionen

KONVENTION SOM UTARBETATS

PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K.3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ

(EUROPOLKONVENTIONEN)

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna konvention, medlemsstater i

Europeiska unionen,

SOM HÄNVISAR till rådets akt av den

SOM ÄR MEDVETNA OM de överhängande problem som följer av terrorism, olaglig

narkotikahandel och andra allvarliga former av internationell brottslighet,

SOM BEAKTAR att framsteg måste göras för att stärka solidariteten och

samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater, särskilt genom att

förbättra det polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna,

SOM BEAKTAR att dessa framsteg måste möjliggöra en ytterligare förbättring

av skyddet av allmän säkerhet och allmän ordning,

SOM BEAKTAR att upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) beslutades

inom ramen för Fördraget om Europeiska unionen den 7 februari 1992,

SOM BEAKTAR Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 1993, vilket

förlägger Europol i Nederländerna, med säte i Haag,

SOM PÅMINNER OM den gemensamma målsättningen att förbättra polissamarbetet

rörande terrorism, olaglig narkotikahandel och andra allvarliga former av

internationell brottslighet genom ett permanent, säkert och intensivt

informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna i

medlemsstaterna,

SOM UNDERFÖRSTÅR att de samarbetsformer som föreskrivs i denna konvention

inte får påverka andra bilaterala eller multilaterala samarbetsformer,

SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att skyddet av individens rättigheter, särskilt skyddet

av personuppgifter, måste uppmärksammas speciellt, även inom polissamarbetet,

SOM BEAKTAR att Europols aktiviteter såsom de beskrivs i denna konvention

kan utövas utan att det påverkar Europeiska gemenskapernas behörighet och att

Europol och Europeiska gemenskaperna, inom ramen för Europeiska unionen, har

ett gemensamt intresse av att upprätta samarbetsformer som gör det möjligt för

var och en av dem att utföra sina respektive uppgifter så effektivt som

möjligt,

HAR ENATS OM följande bestämmelser:

INNEHÅLL

Avdelning I Upprättande och arbetsuppgifter

Artikel 1 Upprättande

Artikel 2 Målsättning

Artikel 3 Arbetsuppgifter

Artikel 4 Nationella enheter

Artikel 5 Sambandsmän

Artikel 6 Datoriserat informationssystem för

insamlade uppgifter

Avdelning II Informationsregister

Artikel 7 Upprättande av ett informationsregister

Artikel 8 Informationsregistrets innehåll

Artikel 9 Rätt till tillgång till informationsregistret

Avdelning IIIArbetsregister för analysändamål

Artikel 10 Insamling, behandling och användning av

personuppgifter

Artikel 11 Indexregister

Artikel 12 Instruktion för upprättandet av register

Avdelning IV Gemensamma bestämmelser om

informationsbehandling

Artikel 13 Skyldighet att lämna ut uppgifter

Artikel 14 Skyddsnivå för uppgifter

Artikel 15 Ansvar för skyddet av uppgifter

Artikel 16 Bestämmelser om upprättande av rapporter

Artikel 17 Regler om användning

Artikel 18 Överföring av uppgifter till tredje land och utomstående

instanser

Artikel 19 Rätt till tillgång

Artikel 20 Rättelse och utplåning av uppgifter

Artikel 21 Tidsfrister för bevarande och utplåning av uppgifter i

register

Artikel 22 Bevarande och rättelse av uppgifter i akter

Artikel 23 Nationell tillsynsmyndighet

Artikel 24 Gemensam tillsynsmyndighet

Artikel 25 Datasäkerhet

Avdelning V Rättslig ställning, organisation och

finansiella bestämmelser

Artikel 26 Rättskapacitet

Artikel 27 Europols organ

Artikel 28 Styrelse

Artikel 29 Direktör

Artikel 30 Personal

Artikel 31 Sekretess

Artikel 32 Diskretions- och tystnadsplikt

Artikel 33 Språk

Artikel 34 Information till Europaparlamentet

Artikel 35 Budget

Artikel 36 Revision av räkenskaper

Artikel 37 Överenskommelse om säte

Avdelning VI Ansvar och rättsligt skydd

Artikel 38 Ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter

Artikel 39 Annat ansvar

Artikel 40 Tvistelösning

Artikel 41 Privilegier och immunitet

Avdelning VIISlutbestämmelser

Artikel 42 Förbindelser med tredje land och

utomstående instanser

Artikel 43 Ändring av konventionen

Artikel 44 Reservationer

Artikel 45 Konventionens ikraftträdande

Artikel 46 Nya medlemsstaters anslutning till

konventionen

Artikel 47 Depositarie

Bilaga som avses i artikel 2

Förklaringar

AVDELNING I

UPPRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER

ARTIKEL 1

UPPRÄTTANDE

1. Medlemsstaterna i Europeiska unionen, nedan kallade ?medlemsstaterna?

upprättar genom denna konvention en europeisk polisbyrå, nedan kallad

?Europol?.

2. Europol är i varje medlemsstat knuten till en särskild nationell enhet

som har upprättats eller utsetts i enlighet med artikel 4.

ARTIKEL 2

MÅLSÄTTNING

1. Europol har som målsättning att, inom ramen för samarbetet mellan

medlemsstaterna och i enlighet med artikel K.1.9 i Fördraget om Europeiska

unionen, förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna

och deras samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot terrorism, den

olagliga narkotikahandeln och andra allvarliga former av internationell

brottslighet, i den mån de faktiska omständigheterna visar på förekomsten av

en brottslig organisation eller struktur och när två eller flera medlemsstater

påverkas av dessa former av brottslighet på ett sådant sätt att en gemensam

åtgärd från medlemsstaterna är nödvändig, med hänsyn till brottens omfattning,

svårighetsgrad[1] och konsekvenser.

2. För att gradvis kunna förverkliga den målsättning som anges i punkt 1,

skall Europol inledningsvis förebygga och bekämpa den olagliga

narkotikahandeln, samt den olagliga handeln med nukleära och radioaktiva

ämnen, de illegala nätverken för invandring, människohandeln och handeln med

stulna fordon.

Europol skall även, senast två år efter denna konventions ikraftträdande,

behandla brott som begåtts eller misstänks bli begångna i samband med

terroristaktiviteter och som riktar sig mot liv, hälsa, personlig frihet och

egendom. Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning

VI i Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att

behandla dessa terroristaktiviteter innan tidsfristen har gått ut.

Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen, besluta att ge Europol i uppgift att arbeta

med andra former av brottslighet bland dem som räknas upp i bilagan till denna

konvention eller särskilda former av denna typ av brottslighet. Innan beslutet

fattas skall rådet ge styrelsen i uppdrag att förbereda beslutet, och särskilt

uppmärksamma hur det påverkar Europols budget och personal.

3. Europols behörighet när det gäller en viss typ av brottslighet eller

särskilda former av en typ av brottslighet innefattar samtidigt:

1) Penningtvätt som har samband med dessa typer av brottslighet eller deras

särskilda former,

2) Brott som hör samman med sådan brottslighet,

Följande brott anses höra samman med sådan brottslighet och skall beaktas i

enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 8 och 10:

- brott som begås för att anskaffa medel till att begå sådana gärningar som

omfattas av Europols behörighet,

- brott som begås för att underlätta eller utföra sådana gärningar som

omfattas av Europols behörighet,

- brott som begås i syfte att undgå lagföring och straff för gärningar som

omfattas av Europols behörighet.

4. I denna konvention avses med behöriga myndigheter alla offentliga organ i

medlemsstaterna, i den utsträckning de enligt den nationella lagstiftningen är

behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet.

5. Den olagliga narkotikahandel som åsyftas i punkt 1 och 2 utgörs av de

brott som är uppräknade i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention av den

20 december 1988 om den olagliga narkotikahandeln och psykotropa ämnen, samt i

de bestämmelser som ändrar eller ersätter denna konvention.

ARTIKEL 3

ARBETSUPPGIFTER

1. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, skall Europol i

första hand ha följande arbetsuppgifter:

1) underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna,

2) inhämta, sammanställa och analysera information och underrättelser,

3) med hjälp av de nationella enheter som anges i artikel 4, utan dröjsmål

till behöriga myndigheter i medlemsstaterna överlämna den information som

berör dem och omedelbart underrätta dem om de samband som konstaterats mellan

brottsliga gärningar,

4) underlätta utredningar i medlemsstaterna genom att till de nationella

enheterna översända alla uppgifter som i det avseendet är relevanta,

5) ansvara för databaser som innehåller uppgifter i enlighet med artiklarna

8, 10, och 11.

2. I syfte att förbättra samarbetet mellan och effektiviteten hos behöriga

myndigheter i medlemsstaterna med hjälp av de nationella enheterna för att

kunna uppnå de mål som anges i artikel 2.1 skall Europol dessutom ha följande

ytterligare arbetsuppgifter:

1) fördjupa de specialkunskaper som används vid de utredningar som utförs av

behöriga myndigheter i medlemsstaterna och ge råd om utredningarna,

2) ge strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv

och rationell användning av disponibla resurser på nationell nivå för

operativa aktiviteter,

3) utarbeta allmänna lägesrapporter.

3. Inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, kan Europol

dessutom, med hjälp av den personal och de budgetresurser som den har tillgång

till och med de begränsningar som styrelsen fastställer, bistå medlemsstaterna

med råd och forskning på följande områden:

1) utbildning av medarbetare hos behöriga myndigheter,

2) organisation och utrustning av dessa myndigheter,

3) brottsförebyggande metoder,

4) tekniska och vetenskapliga polismetoder och utredningsmetoder.

ARTIKEL 4

NATIONELLA ENHETER

1. Varje medlemsstat skall upprätta eller utse en nationell enhet med ansvar

för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel.

2. Den nationella enheten är det enda sambandsorganet mellan Europol och de

nationella behöriga myndigheterna. Förhållandet mellan den nationella enheten

och de behöriga myndigheterna styrs av den nationella rätten, särskilt av dess

konstitutionella bestämmelser.

3. Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

att den nationella enheten kan utföra sina uppgifter och särskilt att denna

enhet har tillgång till lämplig nationell information.

4. De nationella enheternas uppdrag är att

1) på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser

som är nödvändiga för att Europol skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter,

2) tillgodose Europols önskemål om information, underrättelser och råd,

3) uppdatera information och underrättelser,

4) med iakttagande av nationell rätt utnyttja och lämna ut information och

underrättelser till nytta för behöriga myndigheter,

5) tillställa Europol begäran om råd, information, underrättelser och

analyser,

6) till Europol överföra uppgifter för lagring i databaserna,

7) övervaka att varje utbyte av uppgifter mellan Europol och dem själva sker

enligt lag.

5. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter, såsom de framgår av

artikel K.2.2 i Fördraget om Europeiska unionen, är en nationell enhet inte

skyldig att i ett konkret fall överföra den information och de underrättelser

som anges i punkt 4.1, 4.2 och 4.6 samt i artikel 8 och 10, om överföringen

1) skadar väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller

2) äventyrar resultatet av en pågående utredning eller en persons säkerhet,

eller

3) rör uppgifter från myndigheter eller upplysningar om särskilda

underrättelseaktiviteter inom området för statens säkerhet.

6. De kostnader som de nationella enheterna har för sambandet med Europol

skall bäras av medlemsstaterna och kan, med undantag för anslutningskostnader,

inte debiteras Europol.

7. Cheferna för de nationella enheterna skall sammanträda för att bistå

Europol med råd om så behövs.

ARTIKEL 5

SAMBANDSMÄN

1. Varje nationell enhet skall till Europol sända minst en sambandsman.

Antalet sambandsmän som medlemsstaterna kan sända till Europol skall styrelsen

avgöra genom enhälligt beslut. Detta beslut kan när som helst ändras genom ett

enhälligt styrelsebeslut. Med reservation för de särskilda bestämmelserna i

denna konvention, är dessa tjänstemän underkastade den nationella rätten i

sitt hemland.

2. Sambandsmännen skall ha i uppdrag från sin nationella enhet att

representera dess intressen inom Europol, i enlighet med hemlandets nationella

rätt och med iakttagande av de tillämpliga verksamhetsreglerna för Europol.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4 och 4.5 bidrar sam-

bandsmännen, inom ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, till

utbytet av information mellan sina respektive nationella enheter och Europol,

särskilt genom att

1) överföra information som kommer från respektive nationell enhet till

Europol,

2) översända upplysningar som kommer från Europol till respektive nationell

enhet, och

3) samarbeta med Europols tjänstemän genom att överföra information till dem

och ge dem råd om hur uppgifter om respektive medlemsstat skall analyseras.

4. Samtidigt skall sambandsmännen, i enlighet med nationell rätt och inom

ramen för den målsättning som anges i artikel 2.1, bidra till utbytet av

information som kommer från de nationella enheterna och samordning av åtgärder

till följd av detta.

5. I den utsträckning det är nödvändigt för att fullgöra de uppgifter som

avses i punkt 3, har sambandsmännen rätt att använda de olika registren enligt

tillämpliga bestämmelser som preciserats i relevanta artiklar.

6. Artikel 25 gäller i tillämpliga delar även sambandsmännens verksamhet.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna

konvention skall sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol

fastställas genom ett enhälligt styrelsebeslut.

8. Sambandsmännen skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är

nödvändiga för att utföra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i

artikel 41.2.

9. De lokaler som är nödvändiga för sambandsmännens verksamhet skall

kostnadsfritt ställas till medlemsstaternas förfogande av Europol i Europols

byggnad. Alla andra kostnader för sambandsmännens utsändande och deras

utrustning skall bäras av respektive medlemsstat, om inte styrelsen, i samband

med fastställandet av Europols budget, enhälligt rekommenderar att undantag

görs i ett särskilt fall.

ARTIKEL 6

DATORISERAT INFORMATIONSSYSTEM FÖR INSAMLADE UPPGIFTER

1. Europol skall handha ett informationssystem som består av följande delar:

1) det informationsregister som avses i artikel 7 med begränsat och tydligt

angivet innehåll, som tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos

medlemsstaterna och hos Europol,

2) de arbetsregister av olika varaktighet som avses i artikel 10, inrättade

för analysändamål, och som innehåller detaljerad information, och

3) det indexregister som innehåller delar som kommer från de analysregister

vilka anges i punkt 2, enligt vad som föreskrivs i artikel 11.

2. Informationssystemet som upprättats av Europol får inte i något fall

samköras med andra system för automatiserad databehandling, med undantag för

de nationella enheternas system för automatiserad databehandling.

**FOOTNOTES**

[1]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

AVDELNING II

INFORMATIONSREGISTER

ARTIKEL 7

UPPRÄTTANDE AV ETT INFORMATIONSREGISTER

1. För att utföra sina uppgifter skall Europol upprätta och handha ett

datoriserat informationsregister. Informationsregistret, i vilket uppgifter

registreras direkt av medlemsstaterna som företräds av de nationella enheterna

och sambandsmännen, med iakttagande av nationella förfaranden samt av Europol

vad gäller de uppgifter som tillhandahålls av tredje land och utomstående

instanser och de uppgifter som följer av analyser, skall vara direkt åtkomligt

för läsning, för de nationella enheterna, sambandsmännen, direktören,

biträdande direktörerna och behöriga Europoltjänstemän.

De nationella enheternas direkta tillgång till informationsregistret för de

personer som avses i artikel 8.1.2 skall begränsas till att gälla endast de

identifierande uppgifter som föreskrivs i artikel 8.2. På begäran och för en

särskild undersökning skall samtliga uppgifter göras tillgängliga för dem

genom sambandsmännen.

2. Europol skall

1) vara behörigt att säkerställa att bestämmelserna om samarbete och

informationsregistrets handhavande följs, och

2) ansvara för att informationsregistret fungerar väl från teknisk och

användarsynpunkt. Europol skall särskilt vidta alla nödvändiga arrangemang för

att garantera att de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 21 och 25 angående

informationsregistret genomförs korrekt.

3) I medlemsstaterna är det den nationella enheten som ansvarar för

förbindelserna med informationsregistret. Den är behörig särskilt vad gäller

de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 25 - vilka är tillämpliga på sådan

dator-utrustning som används på den berörda medlemsstatens territorium -, vad

gäller den kontroll som avses i artikel 21 samt, i den mån den berörda

medlemsstatens lagar och andra författningar samt förfaranden så fordrar, vad

gäller en riktig tillämpning av denna konvention på varje annat område.

ARTIKEL 8

INFORMATIONSREGISTRETS INNEHÅLL

1. Enbart de uppgifter som är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra

sina arbetsuppgifter, med undantag av de uppgifter som rör brott hör samman

med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2, får lagras, ändras och användas i

informationsregistret. De uppgifter som införs skall gälla

1) personer som, i förhållande till den berörda medlemsstatens nationella

lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott

inom Europols behörighet i enlighet med artikel 2, eller som har dömts för ett

sådant brott, eller

2) personer för vilka vissa graverande omständigheter i förhållande till

nationell lagstiftning ger anledning anta att de kommer att begå brott inom

Europols behörighet i enlighet med artikel 2.

2. De personuppgifter som avses i punkt 1 får enbart innehålla följande

upplysningar:

1) efternamn, efternamnet vid födelsen, förnamn och i förekommande fall

aliasnamn eller antagna namn,

2) födelsedatum och -ort,

3) medborgarskap,

4) kön,

5) vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt

speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken.

3. Förutom de uppgifter som avses i punkt 2 och omnämnandet av Europol eller

den nationella enhet som registrerat uppgifterna, får nedanstående

upplysningar om de personer som avses i punkt 1 lagras, ändras och användas i

informationsregistret:

1) brott och gärningsbeskrivning, inbegripet tid och plats,

2) de medel som använts eller misstänks kunna användas,

3) de berörda enheterna och deras aktbeteckningar,

4) misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation,

5) fällande domar, i den mån de rör brott inom Europols behörighet enligt

artikel 2.

Dessa uppgifter kan registreras även om de ännu inte hänvisar till personer.

I den mån Europol själv registrerar sådana uppgifter, skall den förutom

aktbeteckningen ange om uppgifterna överförts av tredje part eller härrör från

egna analyser.

4. Den ytterligare information som rör de kategorier av personer som avses i

punkt 1 och som finns hos Europol och hos de nationella enheterna, kan på

begäran överlämnas till varje nationell enhet och till Europol. Vad gäller de

nationella enheterna sker detta enligt deras nationella lagstiftning.

I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som

hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 2.3 andra

stycket, skall den uppgift som lagrats i informationsregistret förses med en

upplysning för att utvisa förekomsten av brott som hör samman, för att ge de

nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta information om sådana

brott.

5. Om det förfarande som inletts gentemot den som berörs läggs ned, eller om

denne frikänns, skall uppgifterna som berörs av beslutet utplånas.

ARTIKEL 9

RÄTT TILL TILLGÅNG TILL INFORMATIONSREGISTRET

1. Rätten att direkt registrera eller söka efter uppgifter i infor-

mationsregistret skall förbehållas de nationella enheterna, sambandsmännen och

direktören, de biträdande direktörerna samt de av Europols tjänstemän som

vederbörligen har fått befogenhet. Att söka uppgifter är tillåtet i den mån

det är nödvändigt för att utföra en närmare angiven uppgift och skall

genomföras med hänsyn tagen till lagar, och andra författningar samt till

förfaranden hos den enhet som genomför den, om inte annat följer av

kompletterande bestämmelser i denna konvention.

2. Endast den enhet som har registrerat uppgifter är berättigad att ändra,

rätta eller utplåna dem. Om en enhet har anledning att tro att uppgifter som

avses i artikel 8.2 är felaktiga, eller om den önskar komplettera dem, skall

den omedelbart underrätta den enhet som har infört dem, vilken är skyldig att

omedelbart undersöka detta meddelande och, om det är befogat, att omedelbart

ändra, komplettera, rätta eller utplåna uppgifterna. Om systemet innehåller

uppgifter som avses i artikel 8.3 rörande en person, kan varje enhet

registrera andra uppgifter som avses i artikel 8.3 för att komplettera dem. Om

uppgifterna står i uppenbar motsägelse till varandra, skall de berörda

enheterna själva komma överens. Om en enhet har för avsikt att helt utplåna

personuppgifter som avses i artikel 8.2 som den har registrerat och uppgifter

som avses i artikel 8.3 rörande denna person har införts av andra enheter,

överförs ansvaret för skyddet av uppgifterna som avses i artikel 15.1 och

rätten att ändra, komplettera, rätta och utplåna uppgifter som avses i artikel

8.2 till den enhet som först registrerade uppgifter som avses i artikel 8.3 om

denna person. Den enhet som föreslår att uppgifterna utplånas skall informera

den enhet på vilken ansvaret för skyddet av uppgifterna överförs om detta.

3. Den enhet som söker efter, registrerar eller ändrar uppgifter i

informationsregistret är ansvarig för att sökningen, registreringen eller

ändringarna är lagliga och denna enhet måste kunna identifieras. Överföringen

av information mellan de nationella enheterna och de behöriga myndigheterna i

medlemsstaterna regleras av nationell lagstiftning.

AVDELNING III

ARBETSREGISTER FÖR ANALYSÄNDAMÅL

ARTIKEL 10

INSAMLING, BEHANDLING OCH ANVÄNDNING AV PERSONUPPGIFTER

1. I den mån det är nödvändigt för att uppnå den målsättning som avses i

artikel 2.1 kan Europol, förutom uppgifter som ej rör enskilda personer lagra,

ändra och i andra register använda uppgifter om brott som omfattas av dess

behörighet i enlighet med artikel 2.2, inbegripet uppgifter rörande brott som

hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 2.3.2 och som är avsedda för

specifikt analysarbete, och som rör

1) de personer som avses i artikel 8.1,

2) personer som kan kallas att vittna vid förundersökningar rörande brott

eller vid eventuella efterföljande straffrättsliga förfaranden,

3) personer som blivit offer för något av de brott som utreds eller för

vilka det finns vissa fakta som ger anledning anta att de skulle kunna bli

offer för ett sådant brott,

4) kontakter eller medhjälpare, samt

5) personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.

Insamlingen, lagringen och behandlingen av de uppgifter som uppräknas i

artikel 6 första meningen i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om

skyddet för personer vad gäller automatisk databehandling av per-sonuppgifter,

tillåts endast om de är strikt nödvändiga med hänsyn till ändamålet med det

berörda registret och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter

som registrerats i samma register. Det är förbjudet att välja ut en särskild

kategori av personer enbart från uppgifter i artikel 6 första meningen i

Europarådets konvention av den 28 januari 1981 i strid med de ovan nämnda

ändamålsreglerna.

Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen, anta tillämpningsföreskrifter för de register

som utarbetats av styrelsen och som bl.a. innehåller ytterligare upplysningar

rörande de kategorier av personuppgifter som föreskrivs i denna artikel och

bestämmelser om dessa uppgifters datasäkerhet och om intern kontroll av

användningen av uppgifterna.

2. Dessa register skapas för analysändamål, vilket definieras som

hopsamlandet, behandlingen eller användandet av uppgifter för att underlätta

förundersökningar. Varje förslag till analys skall innebära att en analysgrupp

bildas som, i enlighet med de uppgifter och uppdrag som fastslås i artikel

3.1-3.2 och artikel 5.3, nära sammanför följande deltagare:

1) analytiker och andra tjänstemän från Europol som utsetts av Europols

ledning. Endast analytikerna har rätt att registrera och använda uppgifter i

det register som avses,

2) sambandsmän och/eller sakkunniga från de medlemsstater som uppgifterna

kommer från eller som berörs av analysen på det sätt som avses i punkt 6.

3. Om inte annat följer av artikel 4.5, skall de nationella enheterna, på

Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända alla

uppgifter som Europol behöver för att utföra de arbetsuppgifter som beskrivs i

artikel 3.1.2. Medlemsstaterna skall endast översända uppgifterna om

bearbetning av dessa för brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också

är tillåten enligt deras nationella lagstiftning.

Beroende på hur känsliga uppgifterna är, kan uppgifter som kommer från

nationella enheter på alla lämpliga sätt sändas direkt till analysgrupperna,

vare sig det sker genom de berörda sambandsmännen eller inte.

4. Om det kan antas att andra underrättelser än de som avses i punkt 3 är

nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter enligt

artikel 3.1.2, kan Europol begära att följande instanser på lämpligt sätt

översänder motsvarande uppgifter

1) Europeiska gemenskaperna och de offentligrättsliga organ som inrättats

med stöd av fördragen om upprättandet av gemenskaperna,

2) andra offentligrättsliga organ som inrättats inom ramen för Europeiska

unionen,

3) organ som inrättats med stöd av en överenskommelse mellan två eller flera

medlemsstater i Europeiska unionen,

4) tredje land,

5) internationella organisationer och deras underställda offentligrättsliga

organ,

6) andra offentligrättsliga organ som inrättats genom en överenskommelse

mellan två eller flera stater,

7) internationella kriminalpolisorganisationen, (ICPO - Interpol).[2]

Europol kan även på samma villkor och genom samma kanaler ta emot

information som sänds från dessa olika instanser på deras eget initiativ.

Rådet kan enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen och efter att ha rådfrågat styrelsen, anta

regler som Europol skall följa på området.

5. Om Europol inom ramen för andra konventioner har fått tillgång till data

från andra informationssystem, kan den på detta sätt använda person-uppgifter

om det är nödvändigt för att den skall utföra sina arbetsuppgifter enligt

artikel 3.1.2.

6. Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag, skall alla

medlemsstater, genom förmedling av sambandsmän och/eller experter delges

arbetets resultat, särskilt genom att Europols rapporter översänds till dem.

Om en analys rör särskilda fall som inte berör alla medlemsstater och som

har ett direkt operativt syfte skall företrädarna för följande medlemsstater

delta

1) de från vilka de uppgifter härstammar, som har lett till att ett beslut

om analysregister fattades, eller som berörs omedelbart av dem, och de som

analysgruppen senare inbjuder att ansluta sig eftersom de kommer att beröras i

samma omfattning,

2) de som vid rådfrågningen av indexregistret visar sig ha behov av att ta

del av uppgifter och som gör detta gällande under de villkor som anges i punkt

7.

7. Det är de bemyndigade sambandsmännen som skall göra gällande behovet av

att ta del av uppgifter. Varje medlemsstat utser och bemyndigar för detta

ändamål ett begränsat antal sådana sambandsmän. De översänder en förteckning

över dessa till styrelsen.

Behovet av att ta del av uppgifter enligt punkt 6 skall göras gällande av en

sambandsman i en motiverad skrivelse som godkänts av dennes överordnade

myndighet i dennes medlemsstat och som sänts till alla deltagare i analysen.

Sambandsmannen blir därefter fullt ut delaktig i den pågående analysen.

Om en invändning reses inom analysgruppen, skjuts sambandsmannens deltagande

upp till dess att ett förlikningsförfarande avslutats och som kan bestå av tre

på varandra följande faser, nämligen

1) analysdeltagarna skall bemöda sig om att komma överens med den

sambandsman som har gjort gällande sitt behov av att ta del av uppgifter.

Detta får ta högst åtta dagar i anspråk,

2) om oenigheten består, skall cheferna för de berörda nationella enheterna

och ledningen för Europol sammanträda inom tre dagar,

3) om oenigheten fortfarande består, skall företrädarna för de berörda

parterna i Europols styrelse sammanträda inom åtta dagar. Om den berörda

medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta del av

uppgifter, skall dess fulla deltagande genomföras genom ett beslut grundat på

samförstånd.

8. Den medlemsstat som överför data till Europol skall själv bedöma dess

känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar. Varje spridning eller

operativ användning av analysuppgifter skall beslutas i samråd med

analysdeltagarna. En medlemsstat som ansluter sig till en pågående analys får

särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan att i förväg komma överens

om detta med de medlemsstater som i första hand berörs.

ARTIKEL 11

INDEXREGISTER

1. Europol skall upprätta ett indexregister över de uppgifter som finns

lagrade i de register som avses i artikel 10.1.

2.[3] Direktören, biträdande direktörerna, de Europoltjänstemän som

vederbörligen befullmäktigats samt sambandsmännen har rätt att rådfråga

indexregistret. Indexregistret skall vara sådant att det på grundval av de

uppgifter som rådfrågas för den sambandsman som rådfrågar registret klart

framgår att de register som avses i artiklarna 6.1.2 och 10.1 innehåller

uppgifter som berör dennes hemstat.

Sambandsmännens tillgång skall bestämmas på ett sådant sätt att det är

möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad eller inte, men så att

varje kontroll eller slutledning vad beträffar registrens innehåll förhindras.

3. Styrelsen skall enhälligt besluta om ytterligare villkor för upprättandet

av indexregistret.

ARTIKEL 12

INSTRUKTION FÖR UPPRÄTTANDET AV REGISTER

1. För varje automatiserat dataregister med personuppgifter som Europol

handhar enligt artikel 10 inom ramen för sina arbetsuppgifter skall Europol i

instruktioner för upprättandet, som godkänts av styrelsen, ange följande

1) registrets benämning,

2) registrets ändamål,

3) de kategorier av personer om vilka uppgifter finns registrerade,

4) den typ av uppgifter som skall lagras och eventuellt de uppgifter som är

strikt nödvändiga bland de som räknas upp i artikel 6 första meningen i

Europarådets konvention av den 28 januari 1981,

5) de olika typer av personuppgifter som ger tillgång till hela registret,

6) överföringen eller registreringen av uppgifter som skall lagras,

7) de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagrats i registret

kan översändas, samt till vilka mottagare och enligt vilket förfarande,

8) tidsfristerna för kontroll av uppgifter och den tid under vilken de

lagras,

9) hur rapporter skall upprättas.

Den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 24 skall omedelbart

underrättas av Europols direktör om förslaget till instruktion för

upprättandet av ett sådant register och skall tillställas akten för att kunna

göra nödvändiga påpekanden för styrelsen.[4]

2. Om det vid fara i dröjsmål inte är möjligt att få styrelsens godkännande

enligt punkt 1, kan direktören på eget initiativ eller på de berörda

medlemsstaternas begäran genom ett motiverat beslut upprätta ett register.

Denne skall samtidigt underrätta styrelsemedlemmarna om detta. Det förfarande

som avses i punkt 1 skall då genast påbörjas och avslutas så snart som

möjligt.

AVDELNING IV

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM INFORMATIONSBEHANDLING

ARTIKEL 13

SKYLDIGHET ATT LÄMNA UT UPPGIFTER

Europol skall utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras

begäran till deras sambandsmän, överlämna alla uppgifter som rör medlemsstaten

i fråga och de samband som har kunnat konstateras mellan brott som omfattas av

Europols behörighet enligt artikel 2. Även andra uppgifter och underrättelser

om andra allvarliga brott som Europol får kunskap om när den utför sina

uppgifter får överföras.

ARTIKEL 14

SKYDDSNIVÅ FÖR UPPGIFTER

1. Senast när denna konvention träder i kraft skall varje medlemsstat inom

ramen för tillämpningen av denna konvention vidta de lagstiftningsåtgärder

som, vad avser behandlingen av personuppgifter i register, behövs för att

säkerställa en skyddsnivå som i varje fall motsvarar den som följer av

tillämpningen av principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981

och härvid skall den ta hänsyn till Europarådets ministerkommittés

rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av

personuppgifter.

2. Överföringen av personuppgifter som avses i denna konvention kan inte

påbörjas förrän de dataskyddsregler som föreskrivs i punkt 1 har trätt i kraft

på varje medlemsstats territorium som deltar i överföringen.

3. Europol skall när den samlar in, behandlar och använder personuppgifter

iaktta principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 och i

Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september

1987.

Europol skall iaktta dessa principer även för de icke databehandlade

uppgifter som den har i register, det vill säga alla strukturerade samlingar

av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.

ARTIKEL 15

ANSVAR FÖR SKYDDET AV UPPGIFTER

1.[5] Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall

ansvaret för de uppgifter som lagras hos Europol, i synnerhet huruvida

insamlingen och överföringen till Europol samt registreringen, exaktheten,

uppdateringen och kontrollen av lagringstidsfristerna skall enligt lag, ligga

hos:

1) den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna,

2) Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje man

eller som är resultatet av Europols analysarbete.

2. Om inte annat följer av andra bestämmelser i denna konvention, skall

Europol dessutom ansvara för alla de uppgifter som den tar emot och behandlar,

vare sig de finns i det informationsregister som avses i artikel 8, i de

register som upprättats för analysändamål enligt artikel 10, i indexregistret

som avses i artikel 11 eller i de register som avses i artikel 14.3.

3. Europol skall lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att

identifiera de medlemsstater eller den tredje man som har överfört dem, eller

konstatera att de är resultat av Europols analysarbete.

ARTIKEL 16

BESTÄMMELSER OM UPPRÄTTANDE AV RAPPORTER

Europol skall i genomsnitt upprätta rapporter om minst var tionde åtkomst

som rör personuppgifter - och för varje begäran som görs inom ramen för

informationsregistret enligt artikel 7 - för att kontrollera att de är

lagliga. Uppgifterna i dessa rapporter får användas endast för detta ändamål

av Europol och av de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna 23 och 24 och

skall utplånas efter sex månader, om de inte är nödvändiga för en pågående

kontroll. Styrelsen skall anta detaljbestämmelser efter att ha hört den

gemensamma tillsynsmyndigheten.

**FOOTNOTES**

[2]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

[3]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.

[4]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.

[5]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

ARTIKEL 17

REGLER OM ANVÄNDNING

1. De personuppgifter som tas ur informationsregistret, indexregistret eller

de register som skapats för analysändamål och de uppgifter som meddelats på

annat lämpligt sätt får överföras eller användas av medlemsstaternas behöriga

myndigheter endast för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av

Europols behörighet och andra allvarliga former av brottslighet.

De uppgifter som avses i första stycket skall användas enligt lagstiftningen

i den medlemsstat som ansvarar för de myndigheter som använder uppgifterna.

Europol får använda de uppgifter som avses i punkt 1 endast för att utföra

de arbetsuppgifter som föreskrivs i artikel 3.

2. Om en medlemsstat, tredje land eller en sådan utomstående instans som

avses i artikel 10.4 lämnar vissa uppgifter och påpekar att dessa är

underkastade särskilda användningsrestriktioner i denna stat eller instans

skall dessa restriktioner även respekteras av användaren förutom i de

särskilda fall när den nationella rätten kräver att man gör avsteg från

användningsrestriktionerna till förmån för rättsliga myndigheter, lagstiftande

organ eller alla andra självständiga instanser som upprättats genom lag och

som ansvarar för tillsynen av de behöriga myndigheter som avses i artikel 2.4.

I sådana fall kan uppgifterna användas endast efter samråd med den stat som

överfört uppgifterna, vars intressen och åsikter i möjligaste mån måste

beaktas.

3. Användningen av uppgifter för andra ändamål eller av andra myndigheter än

dem som avses i artikel 2 är endast möjlig efter tillstånd från den

medlemsstat som överfört uppgifterna och i den mån denna medlemsstats

nationella lagstiftning tillåter det.

ARTIKEL 18

ÖVERFÖRING AV UPPGIFTER TILL TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER

1. Europol får på de villkor som fastställs i punkt 4 överföra person-

uppgifter som den förfogar över till tredje land och utomstående instanser

enligt artikel 10.4 när

1) denna åtgärd i det enskilda fallet är nödvändig för att förebygga och

bekämpa brott som omfattas av Europols behörighet i enlighet med artikel 2,

2) en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs i detta land eller

hos denna instans, och

3) denna åtgärd är tillåten enligt de allmänna reglerna enligt punkt 2.

2. Enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om

Europeiska unionen och med beaktande av de omständigheter som avses i punkt 3,

skall rådet enhälligt anta allmänna regler för hur Europol skall överföra

personuppgifter till tredje land och utomstående instanser enligt 10.4.

Styrelsen skall förbereda rådets beslut och rådfråga den gemensamma

tillsynsmyndighet som avses i artikel 24.

3. Tillräckligheten hos den dataskyddsnivå som erbjuds av tredje land och

utomstående instanser enligt artikel 10.4 skall bedömas med beaktande av

samtliga omständigheter i samband med överföringen av personuppgifter,

särskilt

1) slag av uppgifter,

2) deras ändamål,

3) hur länge behandlingen beräknas pågå, och

4) de allmänna eller särskilda bestämmelser som är tillämpliga på tredje

land eller utomstående instanser enligt artikel 10.4.

4. Om de åsyftade uppgifterna har överförts till Europol av en medlemsstat,

får Europol överföra dem till tredje land och utomstående instanser endast med

medlemsstatens samtycke. Medlemsstaten kan för detta ändamål ge ett

preliminärt samtycke, generellt eller inte, vilket kan återkallas när som

helst.

Om uppgifterna inte överförts av en medlemsstat, skall Europol försäkra sig

om att överföringen inte är av den karaktären att den

1) hindrar en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbetsuppgifter

som hör till dess behörighet, eller

2) hotar den allmänna säkerheten och den allmänna ordningen i en medlemsstat

eller riskerar att skada staten på något sätt.

5. Europol är ansvarig för att överföringen är laglig. Europol skall ta

vederbörlig hänsyn till överföringen och dess motiv. Överföringen är tillåten

endast om mottagaren förpliktar sig att utnyttja uppgifterna endast för de

ändamål för vilka de överförs. Detta gäller inte sådan överföring av person-

uppgifter som begärs av Europol.

6. Om en överföring enligt punkt 1 rör sekretessbelagda uppgifter är

överföring tillåten endast om det finns en överenskommelse om sekretess mellan

Europol och mottagaren.

ARTIKEL 19

RÄTT TILL TILLGÅNG

1. Envar som önskar utnyttja sin rätt att utan avgift få tillgång till eller

kontrollera sådana uppgifter om honom eller henne själv som Europol lagrar,

får i detta syfte begära detta i valfri medlemsstat hos behörig nationell

myndighet, som därefter utan dröjsmål skall underrätta Europol om detta och

meddela personen i fråga att Europol kommer att svara denne direkt.

2. Begäran skall behandlas i sin helhet av Europol inom tre månader efter

det att den behöriga nationella myndigheten i medlemsstaten mottagit den.

3. Envars rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv eller att låta

kontrollera dem skall utövas med iakttagande av lagstiftningen i den

medlemsstat där denna ansökan görs, med beaktande av följande bestämmelser:

När lagen i den anmodade medlemsstaten föreskriver överföring av uppgifter,

skall denna vägras i den mån det är nödvändigt för att

1) Europol vederbörligen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,

2) skydda medlemsstaternas säkerhet och allmän ordning eller för att bekämpa

brott,

3) skydda utomståendes rättigheter och friheter,

och följaktligen kan inte den berörda personens intresse av överföring av

uppgifter ta överhanden.

4. Rätten att få tillgång till uppgifter skall utövas under iakttagande av

punkt 3 enligt följande förfaranden:

1) Beslut om att lämna ut uppgifter som förts in i informationsregistret

enligt artikel 8 får inte fattas utan att den medlemsstat som har fört in

uppgifterna och de medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas

ut får en möjlighet att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande

fall, förbjuda att uppgifterna lämnas ut. Vilka uppgifter som får lämnas ut

och villkoren för detta skall anges av den medlemsstat som har fört in

uppgifterna.

2) Uppgifter som förts in i informationsregistret av Europol får lämnas ut

endast om de medlemsstater som direkt berörs av att de lämnas ut fått

möjligheten att i förväg yttra sig över detta och, i förekommande fall,

förbjuda att uppgifterna lämnas ut.

3) Uppgifter som förts in i arbetsregistret för analysändamål enligt artikel

10 får lämnas ut endast om enighet om detta råder mellan Europol och de

medlemsstater som deltar i analysen enligt artikel 10.2 och den eller de

medlemsstater som direkt berörs av att uppgifterna lämnas ut.

Om en eller flera medlemsstater eller Europol motsatt sig att uppgifterna

lämnas ut, skall Europol underrätta personen i fråga att nödvändiga

kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan röja om han

är känd eller inte.

5. Rätten att kontrollera uppgifter skall utövas enligt följande för-

faranden:

När tillämplig nationell rätt inte föreskriver överföring rörande uppgifter

eller om det endast gäller en begäran om kontroll skall Europol i nära

samarbete med de berörda nationella myndigheterna kontrollera och underrätta

personen i fråga att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne

ange något som kan röja om han är känd eller inte.

6. Europol skall vid besvarandet av en begäran om kontroll av eller tillgång

till uppgifter informera personen i fråga om rätten att överklaga hos den

gemensamma tillsynsmyndigheten om denne inte är nöjd med beslutet. Personen i

fråga kan också överklaga hos den gemensamma tillsynsmyndigheten om begäran

inte besvarats inom den tidsfrist som anges i denna artikel.

7. Om den som inkommit med en begäran överklagar beslutet till den

gemensamma tillsynsmyndigheten enligt artikel 24, skall denna myndighet

handlägga ärendet.

När överklagandet rör överföring av uppgifter som en medlemsstat fört in i

informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt

beslut i enlighet med den nationella rätten i den medlemsstat i vilken begäran

framställdes. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall i förväg samråda med

den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen i den

medlemsstat som infört uppgiften. Den nationella tillsynsmyndigheten eller

behöriga domstolen skall genomföra nödvändiga kontroller för att särskilt

avgöra om beslutet att vägra tillgång givits i enlighet med bestämmelserna i

punkterna 3 och 4 första stycket i denna artikel. I sådant fall skall

beslutet, som i förekommande fall kan innebära ett förbud mot att uppgifterna

lämnas ut, fattas av den gemensamma tillsynsmyndigheten i nära samråd med den

nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen.

När överklagandet rör överföring av uppgifter som Europol fört in i

informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för

analysändamål och om Europol eller en medlemsstat fortfarande motsätter sig

detta, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten, efter att ha hört Europol

eller medlemsstaten, fatta sitt beslut med två tredjedelars majoritet för att

bortse från deras önskemål. Om denna majoritet inte kan uppnås skall den

gemensamma tillsynsmyndigheten meddela den som inkommit med en begäran att

nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som kan

röja om han är känd eller inte.

När överklagandet rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat fört in i

informationsregistret skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om

att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt, i nära samråd

med den nationella tillsynsmyndigheten i den stat som har registrerat

uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit

med en begäran att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne

ange något som kan röja om han är känd eller inte.

När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol fört in i

informationsregistret eller uppgifter som lagrats i arbetsregistret för

analysändamål, skall den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att

nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits på ett korrekt sätt av Europol. Den

gemensamma tillsynsmyndigheten skall meddela den som inkommit med en begäran

att nödvändiga kontrollåtgärder vidtagits, utan att för denne ange något som

kan röja om han är känd eller inte.

8. Bestämmelserna ovan skall i tillämpliga delar gälla för icke data-

behandlade uppgifter som Europol innehar i form av register, det vill säga

alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga enligt

bestämda kriterier.

ARTIKEL 20

RÄTTELSE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER

1. Om det visar sig att uppgifter som lagras av Europol, vilka har överförts

dit av tredje land eller utomstående instanser, eller som är resultatet av

Europols analysverksamhet, är behäftade med fel eller att deras införing eller

lagring strider mot bestämmelserna i denna konvention, är Europol skyldigt att

rätta dessa uppgifter eller att utplåna dem.

2. Om de uppgifter som är felaktiga eller strider mot bestämmelserna i denna

konvention har förts in till Europol direkt av medlemsstaterna är

medlemsstaterna skyldiga att rätta eller utplåna dem tillsammans med Europol.

Om felaktiga uppgifter överförts på något annat lämpligt sätt eller om

felaktigheterna hos uppgifter som härrör från medlemsstaterna beror på en

överföring som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i denna

konvention eller felaktigheterna beror på en registrering, hantering eller

lagring av Europol som är felaktig eller som strider mot bestämmelserna i

denna konvention, är Europol skyldigt att rätta dem eller utplåna dem i

samarbete med de berörda medlemsstaterna.

3. I de fall som avses i punkt 1 och 2 skall alla mottagare av dessa

uppgifter informeras utan dröjsmål. Mottagarna har samma skyldighet att genom-

föra rättelsen eller utplåningen av dessa uppgifter.

4. Varje person har rätt att begära hos Europol att felaktiga uppgifter som

berör honom rättas eller utplånas.

Europol skall informera personen i fråga att rättningen eller utplåningen av

uppgifter som berör denne har ägt rum. Om personen i fråga inte är nöjd med

Europols svar eller om han inte fått något svar inom tre månader, kan denne

vända sig till den gemensamma tillsynsmyndigheten.

ARTIKEL 21

TIDSFRISTER FÖR BEVARANDE OCH UTPLÅNING AV UPPGIFTER I REGISTER

1. Uppgifterna i register får inte bevaras av Europol längre än vad som är

nödvändigt för att Europol skall kunna utföra sina arbetsuppgifter. Huruvida

det är nödvändigt att fortsätta att lagra uppgifterna skall undersökas senast

tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som bevaras i

informationssystemet och av deras utplåning skall utföras av den enhet som har

infört dem. Kontrollen av de uppgifter som bevaras i andra register hos

Europols förvaltningar och utplåningen av dem skall utföras av Europol.

Europol skall automatiskt, tre månader i förväg, meddela medlemsstaterna om

utgången av tidsfristen rörande bevarandet av uppgifter som de har

registrerat.

2. När de utfört kontrollen kan de enheter som nämns i tredje och fjärde

meningarna i punkt 1, besluta att bevara uppgifterna till nästa kontroll, om

detta är nödvändigt för att göra det möjligt för Europol att utföra sina

arbetsuppgifter. Om de beslutar att inte längre lagra uppgifterna skall

uppgifterna automatiskt utplånas.

3. De personuppgifter rörande sådana individer som anges i artikel 10.1

första stycket punkt 1 får bevaras högst tre år. Tidsfristen börjar åter löpa

från och med den dag då något inträffar som medför att nya uppgifter lagras om

den berörda personen. Nödvändigheten av att bevara den skall undersökas på

nytt varje år och denna undersökning skall noteras.

4. Om en medlemsstat i sina nationella register utplånar uppgifter som

överförts till Europol och som Europol bevarar i andra register, skall den

informera Europol om detta. Europol skall då utplåna uppgifterna om de inte är

av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som Europol men inte

den överförande medlemsstaten har fått. Europol skall informera den berörda

medlemsstaten om att dessa uppgifter bevaras i registren.

5. Utplåning skall inte utföras om det riskerar att skada skyddsvärda

intressen hos den registrerade. I sådana fall får uppgifterna fortsättningsvis

endast utnyttjas med den registrerades medgivande.

ARTIKEL 22

BEVARANDE OCH RÄTTELSE AV UPPGIFTER I AKTER

1. Om det visar sig att en hel akt eller uppgifter som finns i den akten hos

Europol inte längre är nödvändiga för att Europol skall kunna utföra sina

arbetsuppgifter, eller om dessa uppgifter i sin helhet strider mot

bestämmelserna i denna konvention, skall akten eller de berörda uppgifterna

förstöras. Så länge akten eller de berörda uppgifterna inte verkligen

förstörts, skall en anteckning göras i akten eller på uppgifterna att all

användning är förbjuden.

En akt får inte förstöras om det finns skäl att anta att detta skulle skada

de rättmätiga intressena hos den person som berörs av uppgifterna. I sådant

fall skall samma anteckning om att akten inte får användas göras.

2. Om det visar sig att uppgifter som finns i Europols akter är behäftade

med fel, skall Europol rätta dem.

3. Varje person som berörs av en av Europols akter har gentemot Europol rätt

att begära att Europol vidtar rättelse, förstör akten, eller gör en anteckning

i den. Artikel 20.4, 24.2 och artikel 24.7 är tillämpliga.

ARTIKEL 23

NATIONELL TILLSYNSMYNDIGHET

1. Varje medlemsstat skall utse en nationell tillsynsmyndighet som har till

uppgift att helt oberoende och i enlighet med den nationella rätten

kontrollera att såväl registreringen och rådfrågningarna som översändandet, i

vilken form det än sker, av personuppgifter från denna medlemsstat till

Europol sker lagligt och att försäkra sig om att individens rättigheter inte

kränks. För detta ändamål skall tillsynsmyndigheten hos de nationella

enheterna eller genom sambandsmännen, ha tillgång till de uppgifter som

medlemsstaten registrerat och som finns i informationsregistret och i

indexregistret i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden.

För att kunna utöva sin tillsyn skall de nationella tillsynsmyndigheterna ha

tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen inom Europol.

Dessutom skall de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med

tillämpliga nationella förfaranden övervaka verksamheten hos de nationella

enheterna i enlighet med artikel 4.4 och sambandsmännens verksamhet i enlighet

med artikel 5.3.1, 5.3.2 och 5.3.3 samt 5.4 och 5.5, i den utsträckning som

denna verksamhet rör skydd för personuppgifter.

2. Varje person har rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten

säkerställer att registreringen hos och överföringen till Europol, i vilken

form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne samt även att

medlemsstatens användning av uppgifterna sker lagligt.

Denna rättighet regleras av den nationella rätten i den medlemsstat till

vilken tillsynsmyndigheten i fråga hör.

ARTIKEL 24

GEMENSAM TILLSYNSMYNDIGHET

1. Det skall upprättas en gemensam, oberoende tillsynsmyndighet som skall ha

till uppgift att med iakttagande av denna konvention övervaka Europols

verksamhet för att försäkra sig om att lagringen, behandlingen och

användningen av de uppgifter som Europols avdelningar disponerar över inte

inkräktar på individens rättigheter. Tillsynsmyndigheten skall dessutom

övervaka lagenligheten av överföringen av de uppgifter som har Europol som

ursprung. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall bestå av högst två

medlemmar eller företrädare eventuellt biträdda av suppleanter, för var och en

av de nationella tillsynsmyndigheterna, och de skall således vara fullständigt

oberoende och ha erforderliga kvalifikationer, samt utses för fem år i taget

av varje medlemsstat. Varje delegation disponerar över en röst.

Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig utse en ordförande.

Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar skall vid fullgörandet av sina

skyldigheter inte ta emot instruktioner från något organ.

2. Europol är skyldigt att bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten vid

utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol skall särskilt

1) tillhandahålla de upplysningar som efterfrågas, ge den tillgång till alla

dokument och akter liksom tillgång till lagrade uppgifter, och

2) när som helst ge den fri tillgång till sina lokaler,

3) verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut i fråga om

överklagandet, i enlighet med bestämmelserna i artikel 19.7 och artikel 20.4.

3. Den gemensamma tillsynsmyndigheten är även behörig att analysera

tillämpnings- och tolkningssvårigheter som är knutna till Europols verksamhet

i fråga om behandling och användning av personuppgifter, att studera de

problem som kan uppkomma vid den oberoende kontroll som utförs av

medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller vid utövandet av rätten till

information, liksom att utarbeta förslag till gemensamma lösningar på de

problem som finns.

4. Varje berörd person har rätt att begära att den gemensamma

tillsynsmyndigheten försäkrar sig om att eventuell lagring, insamling,

behandling och användning av personuppgifter inom Europol har utförts på ett

lagligt och korrekt sätt.

5. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att bestämmelserna i

denna konvention inte har respekterats vid lagringen, behandlingen eller

användningen av personuppgifter, skall den till Europols direktör översända

alla de iakttagelser som den anser vara nödvändiga samt begära att få ett svar

på sina iakttagelser inom den tidsfrist som myndigheten bestämmer. Direktören

skall informera styrelsen om hela förfarandet. Om svårigheter uppstår, skall

den gemensamma tillsynsmyndigheten hänvända sig till styrelsen.

6. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall regelbundet upprätta en

aktivitetsrapport. Rapporten skall, enligt det förfarande som föreskrivs i

avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen översändas till rådet; innan

dess skall styrelsen ges tillfälle att avge ett yttrande som skall bifogas

rapporten.

Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall besluta om aktivitetsrapporten

skall offentliggöras eller ej och skall i förekommande fall besluta om

villkoren för detta offentliggörande.

7. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall genom enhälligt beslut anta sin

arbetsordning. Den skall underställas rådet, som enhälligt skall godkänna

arbetsordningen. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall inom sig skapa en

kommitté, bestående av en medlem från varje delegation, var och en med en

röst. Denna kommitté skall med alla lämpliga medel pröva de överklaganden som

avses i artikel 19.7 och artikel 20.4. Om parterna begär det skall de -

biträdda av rådgivare om de så önskar - höras av denna kommitté. De beslut som

fattas i detta sammanhang blir slutliga gentemot alla berörda parter.

8. Den gemensamma tillsynsmyndigheten kan dessutom inrätta en eller flera

kommissioner.

9. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall rådfrågas rörande den delen av

budgetförslaget som berör den. Dess yttrande skall bifogas detta

budgetförslag.

10. Den gemensamma tillsynsmyndigheten skall biträdas av ett sekretariat

vars uppgifter skall fastställas i arbetsordningen.

ARTIKEL 25

DATASÄKERHET

1. Europol skall vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är

nödvändiga för att verkställa denna konvention. Åtgärderna skall anses

nödvändiga endast om kostnaden för dem står i proportion till den åsyftade

skyddsmålsättningen.

2. När det gäller databehandling inom Europol skall varje medlemsstat och

Europol vidta lämpliga åtgärder för att

1) förbjuda varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används

för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),

2) förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en

obehörig person (datamediaskydd),

3) förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst,

ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data),

4) förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via data-

kommunikation (användarkontroll),

5) tillförsäkra att personer som är behöriga att använda ett datasystem

endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörig-

hetskontroll),

6) tillförsäkra att det skall vara möjligt att kontrollera och konstatera

till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation

(kommunikationskontroll),

7) tillförsäkra att det i efterhand kan kontrolleras och konstateras vilka

personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem upp-

gifterna infördes (indatakontroll),

8) förhindra att uppgifterna obehörigen kan läsas, kopieras, ändras eller

utplånas vid dataöverföring av personuppgifter eller under transport av

datamedia (kontroll av transport),

9) säkerställa att de system som används kan repareras omedelbart vid

störningar (återställande),

10) säkerställa att systemets funktioner inte är defekta, att funktionsfel

omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan

bli felaktiga genom ett funktionsfel hos systemet (autenticitet).

AVDELNING V

RÄTTSLIG STÄLLNING, ORGANISATION OCH FINANSIELLA BESTÄMMELSER

ARTIKEL 26

RÄTTSKAPACITET

1. Europol är en juridisk person.

2. I varje medlemsstat skall Europol ha den mest omfattande rättskapacitet

som den nationella lagstiftningen kan tillerkänna juridiska personer. Europol

kan bland annat förvärva eller avyttra fast eller lös egendom och föra talan.

3. Europol är behörigt att sluta en överenskommelse om säte med

Nederländerna, att sluta de överenskommelser om sekretesskydd som krävs med

stöd av artikel 18.6 samt andra arrangemang med tredje land och utomstående

instanser enligt artikel 10.4, inom ramen för de regler som enhälligt

beslutats av rådet på grundval av denna konvention och avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 27

EUROPOLS ORGAN

Europols organ utgörs av

1) styrelsen,

2) direktören,

3) styrekonomen,

4) budgetkommittén.

ARTIKEL 28

STYRELSE

1. Europol skall ha en styrelse. Den skall ha följande uppgifter:

1) delta i utvidgningen av Europols målsättning (artikel 2.2),

2) enhälligt fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter

gentemot Europol (artikel 5),

3) enhälligt bestämma hur många sambandsmän som medlemsstaterna får sända

till Europol (artikel 5),

4) säkerställa utarbetandet av tillämpningsföreskrifter om register (artikel

10),

5) delta i fastställandet av regler om relationerna mellan Europol och

tredje land och utomstående instanser enligt artikel 10.4 (artiklarna 10, 18,

42),

6) genom enhälligt beslut godkänna villkoren för upprättandet av

indexregistret (artikel 11),

7) med två tredjedels majoritet besluta om instruktioner för upprättande av

register (artikel 12),

8) beredas tillfälle att yttra sig över den gemensamma tillsynsmyndighetens

iakttagelser och rapporter, (artikel 24),

9) undersöka de problem som den gemensamma tillsynsmyndigheten påpekar

(artikel 24.5),

10) anta detaljbestämmelser rörande förfarandet för att kontrollera att

förfrågningar till informationsregistret är lagliga (artikel 16),

11) delta i utnämning och uppsägning av direktören och de biträdande

direktörerna (artikel 29),

12) kontrollera att direktören utför sina uppgifter på ett korrekt sätt

(artiklarna 7 och 29),

13) delta i antagandet av tjänsteföreskrifter (artikel 30),

14) delta i utarbetandet av överenskommelser om sekretesskydd och antagandet

av regler om sekretesskyddet (artiklarna 18 och 31),

15) delta i upprättandet av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, i

kontrollen av räkenskaperna och i beviljandet av ansvarsfrihet för direktören

(artiklarna 35 och 36),

16) enhälligt anta den femåriga finansiella planen (artikel 35),

17) enhälligt utse styrekonomen och övervaka dennes förvaltning av medlen

(artikel 35),

18) delta i antagandet av budgetförordningen (artikel 35),

19) enhälligt godkänna slutandet av en överenskommelse om säte (artikel 37),

20) enhälligt anta regler för bemyndigande av Europoltjänstemän,

21) med två tredjedels majoritet avgöra tvister mellan en medlemsstat och

Europol eller mellan medlemsstater rörande skadestånd som utgivits på grund av

ansvar för olaglig eller felaktig behandling av uppgifter (artikel 38),

22) delta i eventuella ändringar av konventionen (artikel 43),

23) ansvara för andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom ramen

för tillämpningsföreskrifterna för denna konvention.

2. Styrelsen skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat. Varje

styrelsemedlem skall ha en röst.

3. Varje styrelsemedlem kan ersättas av en suppleant och när den ordinarie

medlemmen är frånvarande får suppleanten rösta i dennes ställe.

4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att närvara vid

styrelsemötena, men får inte rösta. Styrelsen kan likväl besluta att sam-

manträda även om kommissionens företrädare är frånvarande.

5. De ordinarie medlemmarna eller suppleanterna har rätt att vid styrelsens

överläggningar låta sig åtföljas av eller rådgöra med experter från deras

respektive medlemsstater.

6. Styrelseordförandeskapet skall utövas av företrädaren för den medlemsstat

som utövar ordförandeskapet i rådet.

7. Styrelsen skall enhälligt anta sin arbetsordning.

8. Nedlagda röster utgör inget hinder för styrelsen att anta beslut som

kräver enhällighet.

9. Styrelsen skall sammanträda minst två gånger om året.

10. Styrelsen skall varje år enhälligt anta

1) en verksamhetsberättelse om Europol under det gångna året,

2) en verksamhetsplan om Europols framtida verksamhet som beaktar

medlemsstaternas operationella behov och deras påverkan på budgeten och

Europols personalstyrka.

Dessa handlingar skall underställas rådet enligt det förfarande som

föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 29

DIREKTÖR

1. Europol skall ledas av en direktör som utses för en period av fyra år som

kan förnyas en gång, genom enhälligt beslut av rådet efter styrelsens yttrande

enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen.

2. Direktören skall till sin hjälp ha biträdande direktörer vars antal

bestäms av rådet och som utses enligt det förfarande som anges i punkt 1 för

en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter skall närmare

anges av direktören.

3. Direktören skall ansvara för

1) verkställandet av Europols uppgifter,

2) den löpande administrationen,

3) ledningen av personalen,

4) utarbetandet och verkställandet av styrelsens beslut,

5) framtagandet av budgetförslag, förslag till tjänsteförteckning och

förslag till den femåriga finansiella planen samt verkställandet av Europols

budget,

6) alla andra uppgifter som denna konvention eller styrelsen anförtror

denne.

4. Direktören skall ansvara för utförandet av sina uppgifter inför

styrelsen. Direktören skall delta i styrelsesammanträdena.

5. Direktören skall vara Europols lagliga företrädare.

6. Genom beslut av rådet med två tredjedels majoritet av medlemsstaternas

röster, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om

Europeiska unionen, kan direktören och biträdande direktörerna entledigas

efter yttrande från styrelsen.

7. Med avvikelse från punkt 1 och 2, skall direktörens första mandat löpa

fem år från och med konventionens ikraftträdande, den första biträdande

direktörens mandat löpa fyra år och den andra biträdande direktörens mandat

löpa tre år.

ARTIKEL 30

PERSONAL

1. Direktören, de biträdande direktörerna och Europols tjänstemän skall

utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med Europols målsättning och

arbetsuppgifter, utan att begära eller motta instruktioner från någon

regering, myndighet, organisation eller person utanför Europol, med mindre än

att denna konvention föreskriver något annat, och utan att påverka

bestämmelserna i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

2. Direktören skall vara överordnad de biträdande direktörerna och Europols

tjänstemän. Han skall anställa och entlediga tjänstemän. I valet av tjänstemän

skall han förutom personlig lämplighet och yrkesskicklighet, dessutom ta

hänsyn till behovet av att säkerställa att en lämplig sammansättning av

medborgare från alla medlemsstater och officiella språk i Europeiska unionen

beaktas.

3. Närmare regler skall anges i tjänsteföreskrifter som enhälligt antas av

rådet, efter yttrande från styrelsen och enligt det förfarande som föreskrivs

i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 31

SEKRETESS

1. Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att

säkerställa skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som

samlats in med tillämpning av denna konvention eller har utväxlats inom ramen

för Europol. För detta ändamål skall rådet enhälligt anta regler om

sekretesskydd, som skall ha förberetts av styrelsen och underställts rådet

enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen.

2. När Europol anförtror vissa personer aktiviteter som är känsliga från

säkerhetssynpunkt, skall medlemsstaterna åta sig att på begäran av Europols

direktör utföra säkerhetsundersökningar av sina egna berörda medborgare, i

enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå varandra med denna

uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella bestämmelser är behörig,

skall inskränka sig till att till Europol översända slutsatserna rörande

resultatet av säkerhetsundersökningen och dessa slutsatser är bindande för

Europol.

3. Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är särskilt

kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll för att databehandla

uppgifter inom Europol.

ARTIKEL 32

DISKRETIONS- OCH TYSTNADSPLIKT

1. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän

och sambandsmännen är skyldiga att avhålla sig från varje handling och varje

yttrande som skulle kunna få Europol att framstå i dålig dager eller vara

skadlig för dess verksamhet.

2. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän,

sambandsmännen och varje annan person, vilka uttryckligen har ålagts

diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som

kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras

verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Detta gäller

inte för uppgifter vars innehåll inte måste hållas hemligt. Diskretions- och

tystnadsplikten kvarstår även efter att de avslutat sin tjänst, sitt

anställningsavtal eller sin verksamhet. Den plikt som åsyftas i första

meningen skall särskilt framhållas av Europol, varvid de straffrättsliga

påföljderna av en överträdelse skall påpekas; detta skall ske skriftligen.

3. Organen, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols tjänstemän,

sambandsmännen samt de personer vilka är underkastade den plikt som föreskrivs

i punkt 2 får inte, utan hänvändelse till direktören eller, om det rör sig om

direktören, till styrelsen, vid rättsliga eller utomrättsliga förfaranden,

varken avlägga vittnesmål eller göra framställning om de uppgifter som har

kommit till deras kännedom i deras tjänsteutövning eller verksamhet.

Direktören, eller i förekommande fall styrelsen, skall kontakta den

juridiska myndigheten eller varje annan behörig myndighet för att vidta

nödvändiga åtgärder enligt den nationella lagstiftning som den berörda

myndigheten lyder under, antingen för att regler för vittnesmål skall fast-

ställas för att säkerställa att uppgifterna bibehåller sin sekretess, eller -

om den nationella rätten så tillåter - för att vägra utlämnande i fråga om

uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en medlemsstats

intressen av högsta vikt.

I den mån man enligt medlemsstatens lag har rätt att vägra att vittna, skall

de personer som kallas att vittna vederbörligen få tillstånd att vittna.

Tillståndet skall ges av direktören, och om det är denne själv som är kallad

att vittna, skall det ges av styrelsen. Om en sambandsman kallas att vittna

med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får tillståndet inte

ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde sambandsmannen har givit sitt

samtycke till detta.

När det dessutom framgår att vittnesmålet kan komma att innehålla uppgifter

och underrättelser som överförts av en medlemsstat eller som uppenbarligen

berör en medlemsstat, skall denna medlemsstats uppfattning inhämtas innan

tillståndet ges.

Tillståndet att vittna får nekas bara i den mån det är nödvändigt för att

skydda viktiga intressen som är värda skydd av Europol eller av berörda

medlemsstater.

Denna skyldighet kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt

anställningsavtal eller sin verksamhet.

4. Varje medlemsstat skall behandla alla överträdelser av diskretions- eller

tystnadsplikten som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av dess egna

lagstiftning om respekten för tystnadsplikt eller regler om sekretessskydd.

I förekommande fall skall varje medlemsstat senast vid ikraftträdandet av

denna konvention anta de nationella lagregler eller bestämmelser som krävs för

att kunna beivra en överträdelse av diskretions- eller tystnadsplikten som

avses i punkterna 2 eller 3. Den skall tillse att dess regler och bestämmelser

är tillämpliga på dess egna tjänstemän som i samband med sin tjänsteutövning

har kontakt med Europol.[6]

ARTIKEL 33

SPRÅK

1. Rapporter och alla andra dokument och handlingar som kommer till

styrelsens kännedom skall framläggas för den på alla de officiella språken i

Europeiska unionen. Styrelsens arbetsspråk är de officiella språken i

Europeiska unionen.

2. De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete skall utföras av

översättningscentret för Europeiska unionens institutioner.

**FOOTNOTES**

[6]: Detta stycke saknas i prop. 1996/97:164.

ARTIKEL 34[7]

INFORMATION TILL EUROPAPARLAMENTET

1. Rådets ordförandeskap skall varje år tillställa Europaparlamentet en

specialrapport om Europols arbete. Eventuella ändringar i denna konvention

skall göras i samråd med Europaparlamentet.

2. Rådets ordförandeskap eller den företrädare som utsetts av

ordförandeskapet skall gentemot Europaparlamentet iaktta diskretions- och

tystnadsplikt.

3. De skyldigheter som avses i denna artikel skall inte påverka de

nationella parlamentens rättigheter, artikel K.6 i Fördraget om Europeiska

unionen eller de allmänna principer som är tillämpliga på förhållandet till

Europaparlamentet enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.

ARTIKEL 35

BUDGET

1. Alla Europols intäkter och utgifter, inklusive alla kostnader för den

gemensamma tillsynsmyndigheten och dess sekretariat som upprättats enligt

artikel 24, skall beräknas för varje räkenskapsår och tas upp i budgeten; en

tjänsteförteckning skall bifogas budgeten. Räkenskapsåret börjar den 1 januari

och avslutas den 31 december.

Budgeten skall balansera inkomster och utgifter.

En femårig finansiell plan skall utarbetas samtidigt med budgeten.

2. Budgeten skall finansieras genom bidrag från medlemsstaterna och andra

tillfälliga inkomster. De finansiella bidrag som skall inbetalas av de olika

medlemsstaterna bestäms av den andel varje medlemsstats bruttonationalinkomst

utgör av alla medlemsstaters sammanlagda bruttonationalinkomster året innan

det år då budgeten upprättas. Med bruttonationalinkomst avses i denna paragraf

den bruttonationalinkomst som definieras i rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom

av den 13 februari 1989, om harmonisering av beräkningen av

bruttonationalinkomst till marknadspriser.

3. Direktören skall fastställa budgetförslaget samt förslaget till

tjänsteförteckning för påföljande räkenskapsår senast den 31 mars varje år

och skall, efter granskning av Europols budgetkommitté, lägga fram dem för

styrelsen, åtföljda av ett förslag till femårig finansiell plan.

4. Styrelsen skall anta den femåriga finansiella planen. Beslutet skall

fattas med enhällighet.

5. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, fastställa

Europols budget senast den 30 juni det år som föregår budgetåret. Rådet skall

fatta sitt beslut med enhällighet. Samma förfarande skall på motsvarande sätt

användas för eventuella tilläggs- eller ändringsbudgetar. Rådets fastställande

av budgeten innebär att varje medlemsstat är skyldig att i rätt tid betala det

finansiella bidrag som åläggs den.

6. Direktören skall verkställa budgeten i enlighet med bestämmelserna i

budgetförordningen som avses i punkt 9.

7. Kontrollen över betalningsåtaganden och betalning av utgifter samt

kontrollen över fastställandet och uppbärandet av inkomster utövas av en

styrekonom, enhälligt utsedd av styrelsen och ansvarig inför denna.

Budgetförordningen kan föreskriva att styrekonomens granskning utförs i

efterhand för vissa inkomster eller utgifter.

8. Budgetkommittén skall bestå av en företrädare för varje medlemsstat och

denne skall vara expert på budgetområdet. Budgetkommittén skall ansvara för

att förbereda överläggningarna på det budgetära och finansiella området.

9. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt anta budgetförordningen som

särskilt anger villkoren för utarbetande, ändring och verkställande av

budgeten samt kontrollen av nämnda verkställande, liksom reglerna för

betalningen av medlemsstaternas finansiella bidrag.

ARTIKEL 36

REVISION AV RÄKENSKAPER

1. Räkenskaperna för alla intäkter och utgifter som tas upp i budgeten samt

balansräkningen för Europols tillgångar och skulder skall revideras årligen i

enlighet med budgetförordningen. I detta syfte lägger direktören senast före

den 31 maj påföljande år fram en rapport över budgetårets bokslut.

2. Revisionen av räkenskaperna utförs av en gemensam kontrollkommitté

bestående av tre ledamöter som utses av Europeiska gemenskapernas

revisionsrätt på förslag av dess ordförande. Ledamöterna utses för tre år; de

efterträder varandra på så sätt att varje år skall den ledamot ersättas som

tillhört kontrollkommittén i tre år. Med avvikelse från bestämmelserna i andra

meningen skall, när den gemensamma kontrollkommittén första gången upprättas

efter det att Europol börjat sin verksamhet, dock mandattiden för den ledamot

som genom lottdragning placeras på

- första platsen, vara två år,

- andra platsen, vara tre år, och

- tredje platsen, vara fyra år.

Eventuella kostnader för revisionen av räkenskaperna skall tas upp i den

budget som anges i artikel 35.

3. Den gemensamma kontrollkommittén skall enligt det förfarande som anges i

avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, lägga fram en revisionsrapport

för rådet över det gångna budgetåret. Direktören och styrekonomen kan på

förhand yttra sig över revisionsrapporten, och den skall diskuteras i

styrelsen.

4. Europols direktör skall förse ledamöterna i den gemensamma

kontrollkommittén med alla upplysningar och hjälpa dem med allt de kan behöva

för att utföra sin uppgift.

5. Rådet skall ge direktören ansvarsfrihet för genomförandet av räken-

skapsårets budget efter granskning av rapporten över budgetårets bokslut.

6. Budgetförordningen skall ange reglerna för revisionen av räkenskaperna.

ARTIKEL 37

ÖVERENSKOMMELSE OM SÄTE

Bestämmelserna rörande placeringen av Europol i den stat där den har sitt

säte och de prestationer som skall tillhandahållas av den staten samt de

särskilda regler som är tillämpliga på Europols organs medlemmar, dess

biträdande direktörer, dess tjänstemän och familjemedlemmar i den stat där

Europol har sitt säte, skall fastslås i en överenskommelse om säte som ingås

mellan Europol och Nederländerna, efter enhälligt godkännande av styrelsen.

AVDELNING VI

ANSVAR OCH RÄTTSLIGT SKYDD

ARTIKEL 38

ANSVAR FÖR OLAGLIG ELLER FELAKTIG BEHANDLING AV UPPGIFTER

1. Varje medlemsstat skall i enlighet med sin nationella rätt vara ansvarig

för all skada som åsamkas en person, om vilken det finns uppgifter som är

behäftade med rättsliga eller faktiska fel, och som lagrats eller behandlats

av Europol. Endast den medlemsstat där den skadebringande handlingen företogs

kan bli föremål för en skadeståndstalan från den skadelidande, som skall vända

sig till behörig domstol i enlighet med nationell rätt i den sålunda berörda

medlemsstaten. En medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan

medlemsstat förmedlat felaktiga uppgifter för att befria sig från det ansvar

som medlemsstaten har gentemot en skadelidande, i enlighet med den nationella

lagstiftningen.

2. Om dessa uppgifter som är behäftade med rättsliga eller faktiska fel är

ett resultat av en felaktig överföring eller av att en eller flera med-

lemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt denna konvention eller av

en olaglig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, är Europol

eller dessa medlemsstater skyldiga att på anmodan återbetala vad som

utbetalats i skadestånd, såvitt inte uppgifterna har använts i strid med denna

konvention av den medlemsstat på vilkens territorium den skadebringande

incidenten har skett.

3. Varje oenighet mellan denna medlemsstat och Europol eller en annan

medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning skall

underställas styrelsen, som skall besluta med två tredjedelars majoritet.

ARTIKEL 39

ANNAT ANSVAR

1. Europols avtalsrättsliga ansvar skall regleras av den lagstiftning som är

tillämplig på avtalet i fråga.

2. Vad beträffar utomobligatoriskt (utomkontraktuellt) ansvar skall Europol,

oberoende av ett ansvar enligt artikel 38, ersätta de skador som orsakats av

dess organ, biträdande direktörer eller tjänstemän under tjänsteutövning, i

den mån skadorna har vållats av dem. Dessa bestämmelser utesluter inte rätten

till annan ersättning som grundas på medlemsstaternas lagstiftning.

3. Den skadelidande personen har rätt att kräva att Europol avstår från en

åtgärd eller upphäver den.

4. De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att pröva

tvister i vilka Europols ansvar enligt denna artikel är i fråga skall utses

genom hänvisning till relevanta bestämmelser i Brysselkonventionen av den 27

september 1968 om rättslig behörighet och verkställande av civil- och

handelsrättsliga beslut, i dess senare lydelse enligt anslutnings-

konventionerna.

**FOOTNOTES**

[7]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

ARTIKEL 40

TVISTLÖSNING

1. Alla tvister mellan medlemsstaterna som gäller tolkningen eller

tillämpningen av denna konvention skall i första hand granskas i rådet, enligt

det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska

unionen, i syfte att uppnå en lösning.

2. Om någon lösning inte har uppnåtts efter en frist på sex månader skall de

medlemsstater som är parter i tvisten komma överens om villkoren för hur

tvisten i fråga skall lösas.

3. De bestämmelser om rättsmedel som anges i det regelverk som är

tillämpligt på visstidsanställda och extra personal vid Europeiska gemen-

skaperna är på motsvarande sätt tillämpliga på Europols personal.

ARTIKEL 41

PRIVILEGIER OCH IMMUNITET

1. Europol, medlemmarna i organen, dess biträdande direktörer och dess

tjänstemän skall åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga

för att de skall kunna utföra sina uppgifter i enlighet med ett protokoll som

fastställer de regler som är tillämpliga i alla medlemsstater.

2. Nederländerna och de andra medlemsstaterna skall komma överens om de

privilegier och den immunitet som är nödvändiga för utförandet av

sambandsmännens uppgifter inom Europol i korrekt och vederbörlig form genom

identiska villkor för de sambandsmän och dessas familjemedlemmar, som skickats

av övriga medlemsstater.[8]

3. Det protokoll som avses i punkt 1 skall enhälligt antas av rådet enligt

det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen

och skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras konstitutionella

bestämmelser.

**FOOTNOTES**

[8]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

AVDELNING VII

SLUTBESTÄMMELSER

ARTIKEL 42

FÖRBINDELSER MED TREDJE LAND OCH UTOMSTÅENDE INSTANSER

1. I den mån det är av värde för att utföra de arbetsuppgifter som anges i

artikel 3, skall Europol upprätta och upprätthålla samarbetskontakter med

utomstående instanser i den mening som avses i 10.4, 1-3. Styrelsen skall

enhälligt anta regler för dessa förbindelser. Denna bestämmelse påverkar inte

artikel 10.4, 10.5 eller artikel 18.2. Utbytet av personuppgifter får endast

göras i enlighet med bestämmelserna i avdelningarna II - IV i denna

konvention.

2. I den mån det är nödvändigt för att utföra de arbetsuppgifter som anges i

artikel 3, kan Europol dessutom upprätta och upprätthålla kontakter med tredje

land och utomstående instanser i den mening som avses i artikel 10.4, 4-7.

Rådet skall enhälligt, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen och efter yttrande från styrelsen, anta regler

för de förbindelser med tredje land och utomstående instanser som åsyftas i

första meningen. Punkt 1 tredje meningen skall gälla i tillämpliga delar.

ARTIKEL 43

ÄNDRING AV KONVENTIONEN

1. Rådet skall, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och

efter yttrande från styrelsen, inom ramen för artikel K.1.9 i Fördraget om

Europeiska unionen, utarbeta ändringar av denna konvention som det skall

rekommendera medlemsstaterna att anta i enlighet med deras konstitutionella

bestämmelser.

2. Ändringarna träder i kraft i enlighet med artikel 45.2 i denna

konvention.

3. Rådet kan dock, enligt det förfarande som föreskrivs i avdelning VI i

Fördraget om Europeiska unionen, enhälligt på en medlemsstats initiativ och

efter att styrelsen undersökt det, tillägga, ändra eller komplettera

definitionerna rörande de former av brottslighet som avses i bilagan. Det kan

också besluta att införa nya definitioner rörande dessa former av

brottslighet.

4. Generalsekreteraren i Europeiska unionens råd skall underrätta alla

medlemsstater om det datum då ändringarna träder i kraft.

ARTIKEL 44

RESERVATIONER

Denna konvention kan inte göras till föremål för någon reservation.

ARTIKEL 45

KONVENTIONENS IKRAFTTRÄDANDE

1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras

konstitutionella bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som

deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av denna

konvention har genomförts.

3. Denna konvention skall träda i kraft den första dagen i den månad som

följer efter utgången av en period om tre månader efter underrättelsen som

avses i punkt 2 av den stat - som skall vara medlem i Europeiska unionen när

rådet antar den akt som upprättar denna konvention - som sist genomför denna

underrättelse.

4. Utan att det påverkar punkt 2, skall Europols verksamhet till följd av

denna konvention inte inledas förrän det datum då den sista av de akter som

föreskrivs i artiklarna 5.7, 10.1, 24.7, 30.3, 31.1, 35.9, 37, 41.1 och 41.2

har trätt i kraft.

5. När Europols verksamhet inleds, skall Europols narkotikaenhets verksamhet

avslutas i enlighet med rådets gemensamma åtgärd om Europols narkotikaenhet av

den 10 mars 1995. Europol skall då överta all den utrustning som finansierats

av Europols narkotikaenhets gemensamma budget, som har utvecklats eller

producerats av Europols narkotikaenhet eller som har ställts till dess

förfogande av den stat där dess säte är beläget för kostnadsfritt permanent

bruk, liksom alla de arkiv och datasystem som den självständigt förvaltat.

6. Räknat från den dag då rådet antagit den akt som upprättar denna

konvention skall medlemsstaterna inom sin interna rätt, individuellt eller

gemensamt, vidta alla de förberedande åtgärder som krävs för att Europols

verksamhet skall kunna inledas.

ARTIKEL 46

NYA MEDLEMSSTATERS ANSLUTNING TILL KONVENTIONEN

1. Denna konvention står öppen för anslutning för varje stat som blir medlem

i den Europeiska unionen.

2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande statens språk,

utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara giltig.

3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

4. I förhållande till en stat som ansluter sig till konventionen träder

denna i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en

period om tre månader efter deponeringen av anslutningsinstrumentet eller om

den ännu inte har trätt i kraft då denna period löper ut, den dag då

konventionen träder i kraft.

ARTIKEL 47

DEPOSITARIE

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för denna

konvention.

2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning

offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör denna

konvention.

[9]TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat

denna konvention.

UPPRÄTTAD i ..... den .....[10] i ett enda original på danska, engelska,

finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska,

spanska, svenska och tyska, vilka samtliga texter är lika giltiga. Det skall

deponeras hos generalsekreteraren i Europeiska unionens råd, som skall

överlämna en bestyrkt kopia till var och en av medlemsstaterna.

**FOOTNOTES**

[9]: Avvikande styckeindelning i prop. 1996/97:164.

[10]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

BILAGA

SOM AVSES I ARTIKEL 2

Förteckning över andra allvarliga former av internationell brottslighet som

Europol kan behandla förutom de som redan nu föreskrivs i artikel 2.2 med

beaktande av Europols målsättning så som den anges i artikel 2.1.

Brott mot liv, hälsa och frihet:

- mord och grov misshandel,

- olaglig handel med mänskliga organ och vävnader,

- människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan,

- rasism och främlingsfientlighet.

Brott mot enskild och offentlig egendom samt bedrägeri:

- organiserade stölder,

- olaglig handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och konstverk,

- svindleri och bedrägeri,

- beskyddarverksamhet och utpressning,

- förfalskning och illegal efterbildning (piratkopior),

- förfalskning av administrativa dokument och handel med förfalskningar,

- falskmynteri och förfalskning av betalningsmedel,

- databrott,

- mutbrott och bestickning.

Olaga handel och angrepp på miljön:

- olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen,

- olaga handel med hotade djurarter,

- olaga handel med hotade växtarter och växtsorter,

- brottslighet till skada för miljön,

- olaga handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.

Dessutom innebär det faktum att Europol i enlighet med artikel 2.2 får

ansvaret för någon av de former av brottslighet som räknas upp ovan att

Europol också är behörigt att behandla penningtvätt som hänför sig till denna

typ av brottslighet liksom andra brott som hör samman med sådan brottslighet.

Vad beträffar de former av brottslighet som uppräknas i artikel 2.2 skall

man i denna konvention förstå med följande uttryck:

- brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen: sådana

brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska skyddet av

nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3 mars 1980, och som rör

nukleära och/eller radioaktiva ämnen sådana som de definierats i både artikel

197 i Euratomfördraget och i direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980.

- illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsikt-

ligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom Europeiska

unionens medlemsstaters territorium, i strid med bestämmelser och tillämpliga

villkor i medlemsstaterna,

- människohandel: att tvinga en person under andra personers reella och

illegala makt genom användande av våld eller hot eller genom missbruk av en

överordnad ställning eller handlingar i syfte att exploatera andras

prostitution, att på olika sätt sexuellt utnyttja och utöva sexuellt våld mot

minderåriga eller att utöva handel i samband med att barn överges,

- brottslighet som har samband med handel med stulna fordon: stöld eller

kapning av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares last,

bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggningsfordon,

reservdelar såväl som häleri med dessa föremål,

- illegal penningtvätt: de brott som finns uppräknade i artikel 6.1-3 i

Europarådets konvention om tvättning, uppspårande, beslag och konfiskering av

utbyte av brott, undertecknad i Strasbourg den 8 november 1990.

De slags brottslighet som omnämns i artikel 2 och i denna bilaga skall

bedömas av de behöriga nationella enheterna enligt den nationella

lagstiftningen i de stater de tillhör.

___________________

FÖRKLARINGAR

Till artikel 10.1

?Vid utarbetandet av genomförandebestämmelserna för artikel 10.1 kommer

Tyskland och Österrike att fortsätta att tillse att följande princip

bekräftas:

De personuppgifter som avses i punkt 1 första meningen i artikel 10.1 och

uppgifter som inte räknas upp i artikel 8.2 och 8.3 får lagras endast om det

på grund av handlingens natur eller omständigheterna eller på grundval av

andra skäl kan antas att straffrättsliga förfaranden skall inledas mot dessa

personer för brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 2.?

Till artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2 och artikel 19.8

1. ?Tyskland, Österrike och Nederländerna kommer att överföra uppgifter i

enlighet med denna konvention eftersom länderna förväntar sig att Europol och

medlemsstaterna när de behandlar och använder uppgifter i manuella register

skall respektera andan i denna konventions bestämmelser angående det rättsliga

skyddet av uppgifterna.?

2. ?Rådet förklarar, med beaktande av artikel 14.1 och 14.3, artikel 15.2

och artikel 19.8 i konventionen, att när det handlar om respekten för

skyddsnivån av de uppgifter som utbyts mellan Europol och medlemsstaterna

skall Europol vad beträffar den manuella hanteringen tre år efter det att

verksamheten inletts tillsammans med den gemensamma tillsynsmyndigheten och de

nationella tillsynsmyndigheterna, var och en inom sina kompetensområden,

utarbeta en rapport som efter att ha granskats av styrelsen skall överlämnas

till rådet för genomgång.?

Till artikel 40.2

?Följande medlemsstater har kommit överens om, att i ett sådant fall,

systematiskt hänskjuta tvisten i fråga till Europeiska gemenskapernas domstol:

- Konungariket Belgien

- Konungariket Danmark

- Förbundsrepubliken Tyskland

- Republiken Grekland

- Konungariket Spanien

- Republiken Frankrike

- Irland

- Republiken Italien

- Storhertigdömet Luxemburg

- Konungariket Nederländerna

- Republiken Österrike

- Republiken Portugal

- Republiken Finland

- Konungariket Sverige

Till artikel 42

?Rådet förklarar att Europol i första hand bör upprätta kontakter med

behöriga instanser i stater med vilka Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater etablerat en strukturerad dialog.?

Tilläggsprotokollet

PROTOKOLL, PÅ GRUNDVAL AV ARTIKEL K 3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OM

FÖRHANDSAVGÖRANDE AV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOL, ANGÅENDE TOLKNINGEN AV

KONVENTIONEN OM UPPRÄTTANDET AV EN EUROPEISK POLISBYRÅ

De höga fördragsslutande parterna,

har enats om följande bestämmelser som skall fogas till konventionen.

ARTIKEL 1

Europeiska gemenskapernas domstol skall vara behörig att på de villkor som

fastställs i detta protokoll meddela förhandsavgöranden om tolkningen av

konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå, härefter kallad

"Europolkonventionen" och detta protokoll.

ARTIKEL 2

1. Varje medlemsstat kan, genom en förklaring som avges vid undertecknandet

av detta protokoll eller vid varje annat tillfälle efter undertecknandet,

godkänna Europeiska gemenskapernas domstols behörighet att meddela

förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de villkor som

anges i punkt 2 a) eller punkt 2 b).

2. Varje medlemsstat som avger en förklaring enligt punkt 1 kan ange

antingen att

a) varje domstol i den staten, mot vars avgöranden det inte finns något

rättsmedel enligt nationell lagstiftning, får begära att Europeiska

gemenskapernas domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som

uppkommit vid denna domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när

domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken,

eller att[11]

b) varje domstol i den staten får begära att Europeiska gemenskapernas

domstol meddelar ett förhandsavgörande i ett ärende som uppkommit vid denna

domstol och som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att

ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i saken.

ARTIKEL 3

1. Protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols stadga och dess

rättegångsregler skall tillämpas.

2. I enlighet med Europeiska gemenskapernas domstols stadga skall varje

medlemsstat, oavsett om den har avgivit en förklaring enligt artikel 2, ha

rätt att till Europeiska gemenskapernas domstol inkomma med inlagor och

skriftliga yttranden i ärenden som anhängiggjorts vid domstolen enligt artikel

1.

ARTIKEL 4

1. Detta protokoll skall antas av medlemsstaterna i enlighet med deras

respektive konstitutionella bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall underrätta depositarien när de förfaranden som

deras konstitutionella bestämmelser föreskriver för antagande av detta

protokoll har genomförts liksom vilka förklaringar som har avgivits enligt

artikel 2.

3. Detta protokoll skall träda i kraft nittio dagar efter den underrättelse

som avses i punkt 2 från den stat, som är medlem i Europeiska unionen när

rådet antar den akt som upprättar detta protokoll och som sist genomför denna

formalitet. Protokollet skall emellertid träda i kraft tidigast samtidigt som

Europolkonventionen.

ARTIKEL 5

1. Detta protokoll skall stå öppet för anslutning för varje stat som blir

medlem i Europeiska unionen.

2. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.

3. Den av Europeiska unionens råd på den anslutande medlemsstatens språk

fastställda texten till detta protokoll skall vara giltig.

4. I förhållande till en medlemsstat som ansluter sig till detta protokoll,

träder detta i kraft nittio dagar efter dagen för deponeringen av dess

anslutningsinstrument, eller på dagen för ikraftträdandet av detta protokoll,

om detta ännu inte hunnit träda i kraft vid utgången av nämnda period om

nittio dagar.

ARTIKEL 6

Varje stat som blir medlem i Europeiska unionen och som ansluter sig till

Europolkonventionen i enlighet med artikel 46 i denna konvention måste

godkänna bestämmelserna i detta protokoll.

**FOOTNOTES**

[11]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

ARTIKEL 7

1. Varje medlemsstat som är fördragsslutande part får föreslå ändringar av

detta protokoll. Varje förslag till ändring skall överlämnas till

depositarien, som skall underrätta rådet om detta.

2. Ändringar skall beslutas av rådet som skall rekommendera att

medlemsstaterna antar dem i enlighet med sina respektive konstitutionella

bestämmelser.

3. De på detta sätt beslutade ändringarna träder i kraft i enlighet med

bestämmelserna i artikel 4.

ARTIKEL 8

1. Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd skall vara depositarie

för detta protokoll.

2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning

offentliggöra underrättelser, instrument och meddelanden som rör detta

protokoll

TILL BEVIS PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat

detta fördrag.

Utfärdat i den i ett enda original på danska, engelska, finska,

franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska,

svenska och tyska språken, vilka texter är lika giltiga.[12]

**FOOTNOTES**

[12]: Avvikande lydelse i prop. 1996/97:164.

Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas

domstol angående tolkningen av Europolkonventionen

Konungariket Sverige godkänner Europeiska gemenskapernas domstols behörighet

att meddela förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen på de

villkor som anges i artikel 2.2.b i protokollet, vilket innebär att varje

svensk domstol får begära att Europeiska gemenskapernas domstol meddelar ett

förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit vid denna domstol och

som rör tolkningen av Europolkonventionen, när domstolen anser att ett sådant

avgörande i frågan är nödvändigt för att avgöra målet eller ärendet.

Konstitutionsutskottets yttrande

1997/98:KU2y

Europol

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 12 juni 1997 beslutat bereda konstitutionsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1996/97:164 Europol jämte motioner.

Fem motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet behandlar de delar av propositionen som avser dels Europols

register med tillhörande motioner, dels frågan om förhandsavgöranden från EG-

domstolen angående tolkningen av Europolkonventionen.

Utskottet

Propositionen

Europols målsättning, behörighet, uppgifter m.m.

Europolkonventionen antogs av ministerrådet den 26 juli 1995. Genom

konventionen upprättas den europeiska polisbyrån, Europol. Europol är en

organisation som har till främsta uppgift att vara ett

kriminalunderrättelseorgan för medlemsstaterna i EU. Som sådant skall Europol

vara en knutpunkt för utbyte av information och underrättelser mellan

medlemsstaterna. Europol skall fungera så att medlemsstaterna tillhandahåller

Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Dessa uppgifter

sammanställs och bearbetas samt kompletteras, i en del fall, med uppgifter

från annat håll och analyseras sedan hos Europol. Underrättelser går tillbaka

till medlemsstaternas polismyndigheter som härigenom får ett bättre underlag

för sin operativa verksamhet, vilket kan bidra till fler ingripanden mot den

typ av brottslig verksamhet som Europol skall ägna sig åt, dvs. organiserad,

internationell kriminalitet av allvarligt slag, främst narkotikahandel men

också annan grov brottslighet.

Europol skall alltså verka inom ramen för det mellanstatliga polisiära

samarbetet i EU. Europol skall därvid förbättra effektiviteten hos de behöriga

nationella myndigheterna (dvs. i första hand polismyndigheterna, men även

t.ex. tullen och andra myndigheter med polisiära befogenheter samt i vissa

avseenden åklagarmyndigherna) i medlemsstaterna och förbättra deras samarbete

i den förebyggande och brottsbekämpande verksamhet som riktar sig mot den

allvarliga internationella brottsligheten.

Europol kan tas i anspråk när de faktiska omständigheterna visar att det

förekommer en brottslig organisation eller struktur som påverkar två eller

flera medlemsstater och som med hänsyn till brottslighetens omfattning,

svårighetsgrad och konsekvenser gör det nödvändigt med ett gemensamt handlande

från medlemsstaternas sida. Europol är under dessa förutsättningar behörigt

att ägna sig åt informationsutbyte rörande vissa särskilt allvarliga brott.

Dessa brott är narkotikahandel, människohandel, olaglig handel med nukleära

och radioaktiva ämnen, handel med stulna fordon och den brottslighet som är

förknippad med illegala immigrationsnätverk samt, inom två år från

konventionens ikraftträdande, terrorism.

Inom ramen för den målsättning och den behörighet som nyss har angivits skall

Europol ha som förstahandsuppgift att underlätta informationsutbytet mellan

medlemsstaterna, att inhämta, sammanställa och analysera information och

underrättelser, att omedelbart till medlemsstaterna återföra information och

underrättelser som berör dem och att genast underrätta dem om upptäckta

samband mellan olika brottsliga gärningar samt att underlätta polisutredningar

i medlemsstaterna genom att överlämna relevant information som finns hos

Europol.

Staternas samarbete inom Europol är uppbyggt kring både nationella och

internationella beståndsdelar. Inom varje medlemsstat skall det finnas en

nationell enhet som skall vara enda förbindelselänk mellan Europol och

medlemsstaterna. Den nationella enheten har till huvudsaklig uppgift att förse

Europol med de uppgifter som från de nationella polisregistren eller

motsvarande skall överlämnas till Europols olika dataregister och ta emot

uppgifter som kommer från Europol och vidarebefordra dessa till de nationella

organisationer som har polisiära befogenheter eller eljest är behöriga

myndigheter enligt konventionen.

Varje medlemsland skall enligt konventionen sända minst en sambandsman till

Europols huvudkontor som skall ligga i Haag i Nederländerna. Sambandsmännen är

de nationella enheternas representanter i Europol. De har till uppgift att

praktiskt genomföra informations- och underrättelseutbytet mellan Europol och

de nationella enheterna samt att samverka med Europols tjänstemän i bl.a.

analysarbetet. Såväl de nationella enheterna som sambandsmännen arbetar under

respektive medlemslands nationella lagar och regler. Sambandsmännen är inte

anställda av Europol utan av förvaltningarna i sina hemstater.

Europol kommer dessutom att ha egna anställda underrättelsetjänstemän och

analytiker för att utföra det kriminalunderrättelse- och analysarbete som

skall vara tyngdpunkten i Europols verksamhet.

Europols datasystem

Den centrala beståndsdelen i Europol kommer att vara dess databaserade

informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med

begränsat och ämnesmässigt avgränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning

av vissa personuppgifter. För den analysverksamhet som skall bedrivas av

Europol skall det finnas ett antal arbetsregister av olika varaktighet s.k.

analysregister. Dessa kommer att innehålla mer detaljerade uppgifter.

Slutligen skall det finnas ett indexregister över analysregistren för att

möjliggöra för bl.a. sambandsmännen att få reda på om det i de pågående

analysprojekten finns något av intresse för det nationella polisarbetet.

Informationsregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda eller

misstänkta för sådana brott som ligger inom Europols behörighet. Uppgifterna

kan också avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger

anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols

behörighetsområde. Denna personkategori innefattar alltså inte misstänkta för

ett redan begånget brott. De personuppgifter som förekommer är av

standardiserat slag. Det är identifikationsuppgifter som namn, födelsetid och

födelseort, kön, medborgarskap och vissa signalementsuppgifter. Vidare får

antecknas uppgift om brott och gärningsbeskrivning, tillvägagångssätt, vilken

brottslig organisation man misstänker att personen i fråga tillhör samt

fällande domar. De hittills nämnda uppgifterna är medlemsstaterna skyldiga att

utan särskild begäran föra in i informationsregistret från sina egna

polisregister. Ytterligare uppgifter om de nämnda personkategorierna kan på

begäran lämnas till Europol om medlemsstatens lagstiftning tillåter detta.

De nationella enheterna, sambandsmännen och vissa anställda i Europol har

direkt tillgång till registret.

En av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i

kriminalunderrättelseverksamheten. Detta innebär att Europol samlar in,

bearbetar och drar slutsatser av det insamlade materialet till nytta för en

polisutredning eller en förundersökning. Analyserna skall genomföras i

projektform. Det betyder att ett begränsat antal analytiker och andra

tjänstemän från Europol samt sambandsmän från de stater som berörs bildar en

projektgrupp. För denna grupp kan, om det behövs, ett arbetsregister

(analysfil) läggas upp efter särskilt beslut från Europols styrelse. En sådan

analysfil utgör gruppens viktigaste arbetsredskap.

Konventionen skiljer mellan strategisk analys och analys som har ett

operativt syfte. Den sistnämnda är direkt inriktad mot pågående undersökning

eller utredning i ett eller flera länder. Den strategiska analysen innehåller

övergripande uppgifter, t.ex. om den allmänna strukturen på viss brottslighet

eller om smugglingsvägar för viss narkotika. Den strategiska analysen

innehåller inga personuppgifter.

Ett arbetsregister för analysändamål som inrättas i operativt syfte får

innehålla personuppgifter. I ett sådant får till att börja med förekomma de

uppgifter om personer som finns i informationsregistret. Vidare får det föras

in uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller medhjälpare och andra

personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds. I fråga om

brottsoffer får även uppgifter tas in i registret om omständigheterna ger

anledning anta att en person skulle kunna bli offer för ett brott som ligger

inom Europols behörighet.

Det är i och för sig också tillåtet att i analysregistren föra in

personuppgifter av mycket känslig karaktär, t.ex. politisk åskådning, ras

eller etniskt ursprung, hälsa eller sexuella läggning. Sådana uppgifter får

dock införas endast om det är strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med

analysen och då bara om de känsliga uppgifterna kompletterar andra redan

befintliga uppgifter om personen i fråga. Det är således inte tillåtet att

lägga upp ett register med uppgifter om enbart politisk hemvist eller etniskt

ursprung. Konventionen förbjuder också att sökning efter personer med ledning

enbart av eventuellt registrerade särskilt känsliga personuppgifter sker i

strid mot Europols ändamålsbestämmelser. I praktiken innebär detta ett förbud

mot selektiv datasökning med exempelvis ras eller politisk åskådning som enda

sökbegrepp. De nationella enheterna skall, enligt huvudregeln, på Europols

begäran eller på eget initiativ till Europol översända alla uppgifter som

Europol behöver för att utföra sina arbetsuppgifter. Medlemsstaterna skall

emellertid översända uppgifterna endast om bearbetning av dessa för

brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras

nationella lagstiftning.

Endast de analytiker som är berörda av det pågående analysarbetet har rätt

att föra in och använda uppgifter i analysregistren. Övriga inblandade har

naturligtvis rätt att få del av resultaten av analysen, men de har inte

tillgång till själva registret, som är ett arbetsredskap enbart för

analytikerna. Sambandsmännen ansvarar för att resultaten av analyserna också

kommer medlemsstaternas polismyndigheter eller andra myndigheter med polisiära

befogenheter till del.

Inga andra än analytikerna har tillgång till analysregistren. För att dessa

register skall kunna fylla sin funktion som kunskapskälla för i sista hand

medlemsstaterna krävs att det finns en förmedlande länk mellan analysregistren

och sambandsmännen. Indexregistret fyller den funktionen. Indexregistret skall

ge svar på frågan om det i analysregistren finns uppgifter som berör det

nationella polisarbetet i sambandsmannens hemstat utan att registrets innehåll

eller analysresultatet avslöjas. Sambandsmännen och behöriga Europoltjänstemän

har tillgång till indexregistret.

Beträffande den allmänna skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även

sådana icke ADB-baserade uppgifter som finns i registren, gäller att

principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk

databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från 1981

och 1987 års Europarådsrekommendation om användning av personuppgifter inom

polissektorn, skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något

utbyte av personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste

enligt konventionen även medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd

som minst motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten.

Sekretess

Europol och medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa

skyddet av de uppgifter som måste vara sekretessbelagda och som samlats in med

tillämpning av konventionen eller har utväxlats inom ramen för Europol. För

detta ändamål skall rådet anta regler om sekretesskydd.

Enligt regeringens bedömning krävs inte några nya sekretessregler. Uppgifter

från Europol skall kunna hållas hemliga i Sverige. Eftersom uppgifterna

huvudsakligen kommer att inflyta i polisregister eller eljest kommer att

användas av polisen eller tullen i dess brottsförebyggande, brottsbekämpande

eller brottsutredande verksamhet finns ett antal tillämpliga

sekretessbestämmelser som bedöms vara tillräckliga. I 5 kap. 1 §

sekretesslagen finns regler om sekretess m.m. med hänsyn främst till intresset

att förebygga, uppdaga eller beivra brott, den s.k.

förundersökningssekretessen. I 9 kap. 17 § sekretesslagen finns

korresponderande regler till skydd för enskildas integritet när det gäller

uppgifter i bl.a. polisregister. Enligt 7 kap. 17 § gäller vidare sekretess i

verksamhet som avser förande av eller uttag ur bl.a. register som förs enligt

polisregisterlagen för uppgift som har tillförts registret.

Diskretion och tystnadsplikt

Europols organ, dess medlemmar, de biträdande direktörerna, Europols

tjänstemän, sambandsmännen och varje person, vilka uttryckligen har ålagts

diskretions- och tystnadsplikt är skyldiga att inte sprida de uppgifter som

kommer till deras kännedom under tjänsteutövning eller inom ramen för deras

verksamhet till någon obehörig person eller till allmänheten. Diskretions- och

tystnadsplikten kvarstår även efter det att de avslutat sin tjänst, sitt

anställningsavtal eller sin verksamhet. Varje medlemsstat skall behandla alla

överträdelser av diskretions- eller tystnadsplikten som överträdelser av dess

egen lagstiftning om respekten för tystnadsplikten eller regler om

sekretessskydd.

Att en uppgift är sekretessbelagd innebär enligt svensk rätt att

tystnadsplikt råder om densamma. Tystnadsplikten gäller enligt 1 kap. 6 §

sekretesslagen för den myndighet där uppgiften är sekretessbelagd och för den

som genom anställning eller uppdrag hos myndigheten eller genom tjänsteplikt

eller på annan liknande grund för det allmännas räkning deltar eller har

deltagit i myndighetens verksamhet och då fått del av uppgiften. Brott mot

tystnadsplikten medför i princip straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Den som omfattas av tystnadsplikt får dock utan att riskera straff, andra

sanktioner eller repressalier lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för

publicering i tryckt skrift eller i radio eller TV om inte särskilda undantag

har meddelats i lag med stöd av tryckfrihetsförordningen eller

yttrandefrihetsgrundlagen. Detta är den principiella innebörden av den s.k.

meddelarfriheten som är en av offentlighetsprincipens hörnstenar. De regler i

sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som i Sverige gäller

för uppgifter som härrör från Europol, nämligen huvudsakligen 5 kap. 1 § om

förundersökningssekretess och de korresponderande reglerna i 9 kap. 17 § till

skydd för enskilds intresse, 7 kap. 17 § om polisregistersekretess och i viss

utsträckning utrikessekretessen i 2 kap. 1 §, omfattas alla helt eller delvis

av meddelarfriheten. I alla normala fall kommer alltså tystnadsplikten

avseende Europolinformation att vara berörd av meddelarfriheten.

Med beaktande av meddelarfriheten, som ju är inskränkt till att gälla

uppgifter som lämnats för publicering, reglerar sekretesslagen och 20 kap. 3 §

brottsbalken den tystnadsplikt rörande sekretessbelagda uppgifter som gäller

för anställda i Sverige vid deras befattning med uppgifter från Europol,

liksom de svenska Europolsambandsmännens befattning med sådana uppgifter.

Däremot gäller inte några svenska regler för Europolanställdas befattning med

hemliga uppgifter. Det finns alltså ett område inom vilket sekretess och

tystnadsplikt råder enligt Europolkonventionen som inte har direkt

motsvarighet i svenska regler om sekretess och tystnadsplikt men inom vilket

Sverige som medlemstat har åtagit sig att lagföra brott mot desamma som om de

vore inhemska regler. Regler som i princip motsvarar de nu berörda i

Europolkonventionen finns bl.a. i artikel 194 i Euratomfördraget. I

Justitiedepartementets promemoria Europol föreslogs att denna fråga borde

lösas i annat sammanhang. Skälen för detta var främst att den har vidare

räckvidd än Europolkonventionen och att den rymmer komplicerade rättsfrågor.

Regeringen delar denna bedömning. Frågan bör övervägas i annat lämpligt

sammanhang.

Förhandsavgöranden från EG-domstolen

Genom ett tilläggsprotokoll till Europolkonventionen har medlemsstaternas

domstolar getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om

konventionens tolkning i de fall en nationell domstol anser att ett sådant

avgörande är nödvändigt för att ett pågående mål eller ärende skall kunna

avgöras. Om ett sådant förhandsavgörande lämnas av EG-domstolen är det

bindande för den nationella domstolen. En medlemsstat får själv bestämma om

den skall låta sina domstolar utnyttja denna möjlighet och om detta skall vara

obligatoriskt eller frivilligt. Detta skall i så fall tillkännages genom en

förklaring till protokollet. I förklaringen skall staten också ange om den

önskar ge alla domstolar eller endast de domstolar vilkas domar eller beslut

inte kan överklagas rätt att begära förhandsavgörande.

Regeringen har undertecknat tilläggsprotokollet och avgett en förklaring som

innebär att Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela

förhandsavgöranden om tolkningen av Europolkonventionen. Enligt förklaringen

får varje svensk domstol begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer

att ett sådant är nödvändigt för att avgöra ett pågående mål eller ärende.

Inför undertecknandet av tilläggsprotokollet och avgivandet av förklaringen

har regeringen samrått med EU-nämnden resp. EU-nämnden och justitieutskottet.

Förklaringen skall betraktas som preliminär, dvs. den måste godkännas av

riksdagen för att slutligen kunna tillträdas. Förslag härom lämnas i

propositionen. Riksdagens godkännande av förklaringen innefattar överlämnande

av beslutanderätt till EG-domstolen och bör därför ske med tillämpning av

regeln i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.

Den bindande kraften hos de förhandsavgöranden som EG-domstolen meddelar

rörande konventionens tolkning följer av att tilläggsprotokollet har antagits

i enlighet med den beslutsprocedur som gäller för den tredje pelaren, dvs. att

alla stater tillträder protokollet. I EU-fördraget (artikel L.b) föreskrivs

att gemenskapsrätten skall få visst genomslag i de fall en

tredjepelarkonvention anförtror åt EG-domstolen att meddela

förhandsavgöranden.

I motiveringen framhåller regeringen att svensk rätt i de delar som kan

beröras av Europolkonventionen i och för sig är utformad på ett sätt som gör

att behovet av förhandsavgöranden i dag inte är särskilt påtagligt. Men ny

lagstiftning och rättspraxis kan medföra att frågor som för närvarande inte

kommer under en domstols prövning i framtiden kan komma att göra det. Också

hänsynen till andra länders rättssystem där behovet av förhandsavgöranden kan

vara mycket större talar för att svenska domstolar skall få möjlighet att

inhämta förhandsavgöranden.

Vidare berör regeringen den principiella frågan om bindande

förhandsavgöranden i tolkningsfrågor kan ha sin plats i ett i grunden

mellanstatligt samarbete. Regeringen påminner om att de regler som föreskrivs

i konventionerna måste genomföras av varje medlemsstat i enlighet med dess

interna lagstiftningsprocedur. I varje mellanstatlig konvention måste särskilt

bestämmas om medlemsstaterna är villiga att underkasta sig rättsliga

kontrollmekanismer och i så fall i vilken form. Dessa förhållanden utgör de

viktigaste skillnaderna mellan gemenskapsrätten enligt EG-fördragen och de

mellanstatliga delarna av EU-fördraget och utgör därigenom den verkliga

skiljelinjen mellan överstatlighet och mellanstatlighet.

Enligt svensk rätt måste regler som följer av internationella åtaganden

införlivas i den svenska rättsordningen för att bli gällande här. Den

möjlighet för svenska domstolar att begära förhandsavgörande om tolkningen av

en mellanstatlig konvention som den svenska förklaringen i anslutning till

tilläggsprotokollet till Europolkonventionen medför bör alltså införlivas i

svensk rätt genom lag.

I propositionen föreslås denna lag få generell räckvidd så att svenska

domstolar ges möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen om

tolkning av bestämmelser i EU-konventioner som Sverige kan komma att

tillträda. Lagen skall kompletteras med ett tillkännagivande från regeringen

om vilka konventioner som avses och vilka villkor som gäller.

Regeringen anför att det finns skäl att, när nu frågan om lagstiftning med

anledning av förhandsavgöranden behandlas, även ta hänsyn till andra

konventioner inom den tredje pelaren eller eljest inom EU:s ram. Det finns ett

antal sådana konventioner som har undertecknats av medlemsstaterna och där

frågan om EG-domstolens roll står på dagordningen på samma sätt som för

Europolkonventionen. Vad gäller tredjepelarkonventioner kopplar, som ovan

nämnts, EU-fördraget samman tredjepelarsamarbetet med gemenskapsrätten. Andra

konventioner saknar denna direkta fördragsmässiga koppling mellan

konventionsrätt och gemenskapsrätt på detta område. Enligt regeringen måste

domstolens förhandsavgöranden ändå anses ha bindande kraft även när det gäller

dessa konventioner. Om inte, skulle systemet med förhandsavgöranden förfela

sitt syfte.

En reglering bör enligt regeringen vara utformad på så sätt att den täcker

de olika tekniska lösningar vad gäller EG-domstolens behörighet att meddela

förhandsavgöranden som förekommer i olika konventioner. Den mest tekniskt

komplicerade lösningen erbjuder utan tvekan Europolkonventionen och dess

tilläggsprotokoll. Där finns en vittgående valfrihet för staterna i olika

avseenden och även valfrihet för domstolarna om inte annat föreskrivs i

nationell rätt. Rent traktattekniskt är Europollösningen också komplicerad

eftersom tilläggsprotokollet bara ger den rent formella behörigheten för EG-

domstolen, medan den praktiska omfattning av EG-domstolens befattning med

dessa frågor finns i ensidiga förklaringar. Motsvarande reglering har dock

gjorts beträffande två andra konventioner på tredjepelarområdet som

undertecknades samtidigt som Europolkonventionen. I andra konventioner

regleras dessa frågor direkt i konventionen eller i ett tilläggsprotokoll.

Beträffande den lagtekniska utformningen har regeringen stannat för att

föreslå en generell lagbestämmelse som kompletteras med ett tillkännagivande i

Svensk författningssamling (SFS) från regeringen om vilka konventioner som

omfattas av bestämmelsen och åtagandets omfattning i övrigt, t.ex. vilka

domstolar som berörs och om det är obligatoriskt i vissa fall att begära

förhandsavgörande. Då krävs inga ytterligare lagstiftningsåtgärder utan det

räcker med riksdagens beslut att godkänna konventionen och att konventionen

träder i kraft för att regeringen skall kunna komplettera tillkännagivandet

med en redovisning av den nya konventionen och dess bestämmelser om

förhandsavgörande.

Motionerna

I motion 1996/97:Ju37 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs om avslag på

propositionen (yrkande 1). Om riksdagen inte avslår propositionen, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels

om Europols datasystem (yrkande 4), dels om diskretion och tystnadsplikt

(yrkande 5). Motionärerna anför bl.a.: Uppgifterna i Europols register kan

bl.a. ?avse personer mot vilka det finns graverande omständigheter som ger

anledning anta att de kommer att begå brott...?. Dessa uppgifter är

medlemsstaterna skyldiga att utan särskild begäran föra in i registren från

sina egna register. Vidare får det föras in uppgifter om vittnen, brottsoffer,

kontakter eller medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de

brott som utreds. Det är också tillåtet att föra in personuppgifter av ännu

mer känslig karaktär, ?t.ex. politisk åskådning, ras eller etniskt ursprung?.

Poliser i Europols medlemsländer inte bara får utan skall förse den centrala

databasen med uppgifter. Svenska lagregler om polisens register m.m. är mera

restriktiva i förhållande till Europolkonventionens bestämmelser i detta

avseende. I Justitiedepartementet pågår arbete med att anpassa svenska

bestämmelser till bl.a. Europolkonventionens bestämmelser om registrering.

Detta trots att polisen tidigare har fått avslag på framställningar om att få

föra datoriserade underrättelseregister. I Danmark har justitieministern

deklarerat att dansk polis inte kommer att inrapportera uppgifter om danska

medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt ursprung till Europol. Om

regeringens proposition antas hemställer Miljöpartiet att riksdagen beslutar

om en liknande deklaration, dvs. att svensk polis inte skall inrapportera

uppgifter om svenska medborgares politiska åskådning, ras eller etniskt

ursprung. Motionärerna anför vidare att frågan är hur den svenska

meddelarfriheten förhåller sig till Europolkonventionen. Det finns inte några

bestämmelser som i detta avseende täcker Europolanställdas befattning med

hemliga uppgifter. Regeringen tar inte ställning till dessa mycket

komplicerade rättsfrågor. Skall svensk meddelarfrihet inskränkas till följd av

en ratificering av Europolkonventionen? Miljöpartiet hemställer att riksdagen

skall ta ställning för den svenska offentlighetsprincipen och då framför allt

meddelarfriheten, dvs. denna princip skall inte ändras till följd av Sveriges

anpassning.

I motion 1996/97:Ju38 av Gun Hellsvik m.fl. (m) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av

regeringens fortsatta lagstiftningsarbete avseende polisunderrättelseregister

(yrkande 1). Inom Regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag till lag

om polisunderrättelseregister. Förslaget härrör från Registerutredningens

förslag i betänkande SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register.

En proposition är aviserad till riksdagen i höst. Skälet till att motionärerna

tar upp förslaget redan nu är att det har betydelse för vilka personuppgifter

som svenska polismyndigheter i framtiden kommer att registrera och

vidarebefordra till Europol. Om utredningsförslaget också blir regeringens

förslag innebär det att polisen skall få möjlighet att i dataregister lagra

uppgifter om personer som det inte föreligger någon brottsmisstanke mot.

Innehållet i Europols analysregister bestäms av varje medlemslands nationella

lagstiftning. Europol kan varken tvinga Sverige eller någon annan medlemsstat

att lämna personuppgifter till Europol om det inte medges av det egna landets

nationella lagstiftning. Moderaterna kommer att motsätta sig lagstiftning som

innebär att uppgifter om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer,

brottsoffer, eventuella brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i

polisens datoriserade kriminalunderrättelseregister utan att någon

brottsmisstanke föreligger mot personen i fråga.

I motion 1996/97:Ju40 av Birgitta Hambraeus m.fl. (c) hemställs att

riksdagen avslår förslaget att ratificera Europolkonventionen i enlighet med

vad som anförts i motionen. I ett analysregister hos Europol får införas

mycket integritetskänsliga uppgifter om ras, etnisk tillhörighet, religion,

sexuell läggning och hälsotillstånd för brottslingar, potentiella

brottslingar, vittnen och brottsoffer. Varje land bestämmer vilka uppgifter

som skall registreras. I Sverige utreds nu om polisens register med känsliga

uppgifter skall datoriseras. Datainspektionen har föreslagit att riksdagen

inte skall ta ställning till Europol förrän riksdagen beslutat om

lagregleringen av den svenska polisens motsvarande register. Motionärerna

anser att riksdagen bör avvakta med lagändringarna och med ratificeringen av

Europolkonventionen i enlighet med Datainspektionens förslag.

I motion 1996/97:Ju41 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen

avslår proposition 1996/97:164 Europol. Motionärerna anför bl.a.: Konventionen

uppfyller inte grundläggande krav på garantier för medborgarnas integritet och

rättssäkerhet. Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt

lösliga. Enligt konventionen skall data insamlas och bearbetas, inte bara

beträffande brott och misstänkta brott utan också beträffande personer för

vilka graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger

anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet.

Föreskrifterna med närmare regler för analysregistren enligt arikel 10.1 finns

inte tillgängliga för riksdagen i detta lagstiftningsärende. Enligt

motionärerna borde Europol åläggas att iaktta alla skyldigheter enligt

Europarådets dataskyddskonvention. Det föreligger inga garantier för att den

enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv som Europol lagrar.

Vänsterpartiet anser att reglerna om den enskildes rätt att ta del av

uppgifter om sig själv är av fundamental betydelse för att undanröja risker

för allvarliga felaktigheter, vilka i sin tur kan leda till allvarliga

konsekvenser för den enskilde. Europolkonventionens reglering av överföring av

uppgifter från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecis

beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas

av ett tredje land. Det saknas enligt motionärerna tillräckliga garantier för

att tredje land som mottar uppgifter från Europol behandlar dessa i

överensstämmelse med vad som krävs av en rättsstat. Europols tillsynsmyndighet

skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av

personuppgifter sker på ett sätt som inte strider mot konventionen eller

kränker den enskildes rätt. Europol har dock ingen skyldighet att följa

tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Denna

relativa maktlöshet kontrasterar starkt mot de betydligt större

maktbefogenheter som tillsynsmyndigheten enligt EU:s datadirektiv kommer att

få. Motionärerna anser att den gemensamma tillsynsmyndigheten för Europol

borde ha fått åtminstone motsvarande befogenheter.

Registerutredningen

Registerutredningen avlämnade i mars 1996 sitt delbetänkande

Kriminalunderrättelseregister DNA-register (SOU 1996:35). I betänkandet

föreslås bl.a. en lag om polisens underrättelseregister. Enligt förslaget

skall Rikspolisstyrelsen och vissa polismyndigheter, i underrättelseverksamhet

som avser allvarlig brottslighet, få föra underrättelseregister i form av

analysregister och informationsregister. Ändamålet med ett analysregister

skall vara att ge underlag för beslut om förundersökning eller om särskilda

åtgärder för att förebygga eller förhindra brott. Ändamålet med ett

informationsregister skall vara att ge underlag för beslut om särskilda

undersökningar rörande allvarlig brottslighet. I ett analysregister får föras

in uppgifter som kan hänföras till en enskild person. I ett

informationsregister får föras in uppgifter som kan hänföras till en enskild

person endast om den som avses med uppgifter på konkreta grunder kan antas

ägna sig åt eller ha ägnat sig åt allvarlig brottslighet eller komma att begå

allvarliga brott. Innehållet i registren skall begränsas till uppgifter som är

nödvändiga för registrens ändamål.

Registerutredningen avlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Polisens

register (SOU 1997:65). Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet

har inhämtat att regeringen avvaktar med att lämna förslag till

kriminalunderrättelseregister till dess att slutbetänkandet är

remissbehandlat. Remisstiden går ut den 15 september 1997.

Utskottets bedömning

Europols viktigaste uppgift är att vara ett organ för utbyte av

kriminalunderrättelser mellan medlemsstaterna i EU. Dessa skall tillhandahålla

Europol uppgifter främst ur sina nationella polisregister. Hos Europol

sammanställs och analyseras dessa uppgifter och kompletteras i vissa fall med

uppgifter från annat håll. Information återförs till medlemsstaternas

polismyndigheter som kan använda den i sin operativa verksamhet. Främst

handlar det om den verksamhet som är riktad mot organiserad, internationell

kriminalitet av allvarligt slag, såsom narkotikahandel.

Grunden för Europols verksamhet kommer att vara dess databaserade

informationssystem. Detta skall bestå av ett informationsregister med

begränsat innehåll som skall tillåta snabb sökning av vissa personuppgifter.

För analysverksamheten skall det finnas ett antal analysregister av olika

varaktighet som skall innehålla mer detaljerade uppgifter. Det skall också

finnas ett indexregister över analysregistren.

Sverige är endast skyldigt att på begäran förse Europols analysregister med

uppgifter, om svensk lagstiftning tillåter att uppgifterna används för att

utföra analyser i kriminalunderrättelseverksamhet i Sverige. När det gäller

uppgifter till Europols informationsregister skall Sverige enligt konventionen

överlämna vissa uppgifter från sina egna polisregister utan särskild begäran.

Ytterligare uppgifter kan på begäran lämnas till Europols informationsregister

om svensk lagstiftning tillåter detta.

Det är innehållet i de register som förs hos polisen som avgör vilka

uppgifter Sverige kan bli skyldigt att överlämna till Europol enligt

konventionen. I Regeringskansliet pågår beredningen av Registerutredningens

förslag till bl.a. kriminalunderrättelseregister. Resultatet av detta arbete

och riksdagens behandling av regeringens kommande förslag blir avgörande för

vilka uppgifter ur ett sådant register som Sverige blir skyldigt att lämna

till Europol. Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas

genom ställningstaganden av det slag som förordas i motionerna Ju37 yrkande 4

och Ju38 yrkande 1. Inte heller anser utskottet att ratificeringen av

konventionen bör uppskjutas i avvaktan på detta regeringsförslag såsom

föreslås i motion Ju40.

För de i Sverige anställda personerna som berörs av tystnadsplikt enligt

Europols bestämmelser gäller svenska sekretessregler. De regler i

sekretesslagen som utgör grunden för den tystnadsplikt som gäller i Sverige

för uppgifter från Europol omfattas alla helt eller delvis av meddelarfrihet.

Regeringen har inte föreslagit någon ändring när det gäller meddelarfriheten.

Utskottet vill erinra om att offentlighetsprincipens tillämpning inte var

något ämne i förhandlingarna om medlemskap i EU. Efter genomförda

förhandlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten. I denna framhölls

bl.a. att offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna

handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir

grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella,

politiska och kulturella arv. Denna förklaring gäller alltjämt och innebär

enligt utskottet att svensk offentlighetslagstiftning inte skall ändras i

inskränkande riktning som en följd av åtaganden inom EU:s ram med mindre än

att behovet av en inskränkning vid en sedvanlig intresseavvägning väger över.

Detta är enligt utskottets uppfattning inte fallet i fråga om behovet av

meddelarskydd för uppgifter från Europol. Utskottet har nyligen i samband med

behandlingen av två motioner som gällde meddelarskyddets utformning redovisat

de intresseavvägningar som ligger bakom den nuvarande regleringen av

meddelarskyddet och inte förordat någon ändring (se 1996/97:KU23 s. 13-14).

Med det sagda får motion Ju37 yrkande 5 i denna del anses vara tillgodosedd.

När det gäller det svenska åtagandet att lagföra Europolanställda för brott

mot Europolkonventionens regler om sekretess och tystnadsplikt anser

regeringen att denna fråga bör övervägas i lämpligt sammanhang. Utskottet har

ingen annan mening än regeringen och anser att något initiativ från riksdagens

sida i denna fråga inte är påkallat. Motion Ju37 yrkande 5 bör avstyrkas även

i denna del.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels

Europolkonventionens tilläggsprotokoll genom vilket medlemsstaternas domstolar

har getts möjlighet att begära förhandsavgörande från EG-domstolen om

tolkningen av konventionen, dels Sveriges förklaring till protokollet enligt

vilken Sverige godkänner EG-domstolens behörighet att meddela sådana

förhandsavgöranden. I förklaringen uttalas också att varje svensk domstol får

begära ett sådant förhandsavgörande, när den bedömer det nödvändigt för att

avgöra ett pågående mål eller ärende. Ett förhandsavgörande av EG-domstolen

blir bindande för den domstol som begärt det.

Någon motion som behandlar denna del av propositionen har inte väckts.

Utskottet tillstyrker ett godkännade av tilläggsprotokollet och förklaringen

till detta. Då förklaringen innehåller ett överlämnande av beslutanderätt till

en EG-institution skall, som också framhålls i propositionen, riksdagens

godkännande ske med tillämpning av reglerna i 10 kap. 5 § första stycket

regeringsformen.

Regeringen föreslår att tilläggsprotokollet och förklaringen införlivas i

svensk rätt genom en ny lag om rätt för svenska domstolar att begära

förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall. Lagen tar sikte inte bara på

Europolkonventionen utan också på andra EU-konventioner i vardande inom och

utom tredje pelaren som innehåller liknande bestämmelser om förhandsavgörande.

När det gäller tredjepelarkonventioner har sådana bestämmelser en direkt

förankring i EU-fördraget. Någon fördragsmässig koppling finns däremot inte i

frågan om förhandsavgörande av EG-domstolen när det gäller de konventioner som

sluts mellan medlemsstaterna utanför tredje pelaren. Om en bestämmelse om

förhandsavgörande finns i en sådan konvention, är det en följd av att

medlemsstaterna just i detta fall överenskommit om en regel av detta slag. Ett

klargörande av skillnaden mellan dessa båda konventionstyper bör göras med

anledning av ett uttalande i propositionen, men skillnaden har ingen betydelse

för den nu aktuella lagstiftningen.

Den utformning av lagen som regeringen valt medför att ett tillkännagivande

måste göras i Svensk författningssamling varje gång riksdagen godkänt en

konvention som lagen omfattar. Detta tillkännagivande sker sedan konvention

trätt i kraft genom att samtliga medlemsstater ratificerat den.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna

ordningen får givetvis inte innebära att inte regering och riksdag noga prövar

behovet för svenskt vidkommande av förhandsavgörande av EG-domstolen i varje

konventionsfall, där frågan aktualiseras. Riksdagens beslut om att tillträda

konventioner som innehåller regler om förhandsavgörande av EG-domstolen skall

fattas med tillämpning av 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag att godkänna

Europolkonventionen, tilläggsprotokollet och förklaringen till

tilläggsprotokollet. Utskottet förordar också att lagen om rätt för svensk

domstol att begära förhandsavgörande från EG-domstolen i vissa fall antas av

riksdagen.

Stockholm den 26 augusti 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Birger Hagård

(m), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth

Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan

Holmberg (fp), Nikos Papadopoulos (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Avvikande meningar

1. Birgitta Hambraeus (c) anser att utskottets yttrande bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige samarbetar med internationell

polis. Ett sådant samarbete sker också genom Interpol och genom bilaterala

kontakter. Det är enligt utskottet inte klarlagt i hur hög grad Europol i

praktiken kommer att vara effektivt i den viktiga uppgiften att bekämpa

internationell brottslighet. Risken finns att polisbyrån Europol kommer att

bli ännu en byråkratisk organisation.

Europolkonventionen innebär att viss information som svensk polis

registrerar ska stå till förfogande för en europeisk polisbyrå med främsta

uppgift att vara kriminalunderrättelseorgan för EU:s medlemsstater. Genom

förslag till ändring i lagen om polisregister skall uppgifter från

polisregister få meddelas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig

organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som

riksdagen godkänt. I ett s.k. analysregister hos Europol skall mycket

integritetskänsliga uppgifter få införas, t.ex. uppgifter om ras, etnisk

tillhörighet, religion, sexuell läggning och hälsotillstånd. Uppgifterna kan

t.ex. gälla brottslingar, potentiella brottslingar, vittnen och brottsoffer.

Svensk polis har i dag möjlighet att föra olika register med uppgifter om

personer. När det varit fråga om särskilt känsliga personuppgifter har

riksdagen avslagit förslag om att sådana uppgifter skall få registreras i

databaserade register. Känsliga personuppgifter kan däremot finnas i manuella

register. Genom Europolkonventionen kan Sverige bli skyldigt att föra över

sådana känsliga uppgifter till Europol för att uppgifterna skall finnas i

t.ex. Europols databaserade analysregister. Känsliga personuppgifter som

Sverige inte tillåter i databaserade register kommer således att kunna föras

över till Europols databaserade register. Enda sättet att undvika detta är att

i Sverige inte tillåta registrering, varken manuellt eller datoriserat, av

sådana uppgifter. I Regeringskansliet bereds förslag till lag om polisens

underrättelseregister. Utskottet anser att riksdagen bör avvakta med att

behandla nu aktuell proposition till dess regeringen lagt fram de förslag till

lagändringar som föranleds av Europolkonventionen.

Sedan propositionen och motionerna lades har EU:s medlemsstater i Amsterdam

beslutat att ändra reglerna för Europol. Propositionen utgår från att det är

fråga om ett rent mellanstatligt samarbete i tredje pelaren, där alla

förändringar måste godkännas av medlemsstaternas parlament. I Amsterdam

fattades beslut som medför att ministerrådet har rätt att utvidga Europols

befogenheter. Förändringen ger Europolkonventionen en ny innebörd.

Propositionen bör därför enligt utskottet återlämnas till regeringen för

fortsatt beredning.

Med anledning av motion Ju40 avstyrker utskottet dels propositionen dels

motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5 och Ju38 yrkande 1.

2. Kenneth Kvist (v) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet uppfyller inte konventionen grundläggande krav på garantier

för medborgarnas integritet och rättssäkerhet. En annan avgörande invändning

är enligt utskottet den nästan totala frånvaron av parlamentarisk insyn och

kontroll beträffande konventionens tillämpning.

Konventionens regler om datainsamling är utomordentligt lösliga. Enligt

konventionen kan data insamlas och bearbetas inte bara beträffande personer

dömda eller misstänkta för brott utan även beträffande personer för vilka

graverande omständigheter i förhållande till nationell lagstiftning ger

anledning att anta att de kommer att begå brott inom Europols behörighet samt

i vissa fall även uppgifter om vittnen, brottsoffer, kontakter eller

medhjälpare och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.

Utskottet anser att hela Europarådets dataskyddskonvention borde inarbetas i

konventionen. Utskottet anser att regler om den enskildes rätt att ta del av

uppgifter om sig själv är av grundläggande betydelse för att undanröja risker

för allvarliga felaktigheter vilka i sin tur kan leda till allvarliga

konsekvenser för den enskilde. Det föreligger enligt Europolkonventionen inga

garantier för att den enskilde kan få tillgång till uppgifter om sig själv

från Europols register. Konventionens reglering av överföring av uppgifter

från Europol till tredje land och utomstående instanser är oprecisa

beträffande den avgörande frågan vilken nivå på dataskyddet som skall krävas

av det mottagande landet. Europols tillsynsmyndighet har för svaga

befogenheter i och med att Europol inte har någon skyldighet att följa

tillsynsmyndighetens beslut utom vad gäller vissa överklaganden. Med bifall

till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels

propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och

Ju40.

3. Peter Eriksson (mp) anser att utskottets yttrande bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottet borde regeringen ha återkallat propositionen eftersom den ger

en vilseledande bild av hur Europol förväntas fungera. Konventionen som ligger

till grund för propositionen är redan överspelad i och med att Europeiska

unionens råd i juni i år, sedan motionstiden för denna proposition gått ut, i

förhandlingarna om ett nytt grundfördrag för Europeiska unionen bl.a.

beslutade att ge Europol betydligt större operativa möjligheter, att ge

Europol befogenhet att i större utsträckning kunna styra den nationella

polisens utredningsarbete, att genom förhandsbesked ge EG-domstolen

överstatliga befogenheter samt att ge rådet möjligheter att besluta om

bindande rambeslut när det gäller tillnärmning av medlemsstaternas lagar och

förordningar. Detta gör sammantaget att Europol blir något annat än vad som

förespeglas i propositionen och dessutom att Europol har att verka i en miljö

där EU som organisation har betydligt större möjligheter att agera

överstatligt genom att likrikta rättssystemen i medlemsländerna.

Propositionen har utöver detta allvarliga tillkortakommanden som i sig

innebär att riksdagen bör återsända den till regeringen för ytterligare

beredning. Som regel brukar regeringen när den begär att riksdagen skall

godkänna en internationell överenskommelse samtidigt lägga fram de lagförslag

som behövs för att genomföra åtagandena enligt överenskommelsen. Så har inte

skett i detta fall. I Regeringskansliet bereds de lagförslag som har

anknytning till Europolkonventionen och som i vissa fall kan påverka

rättsskyddet i grundlagarna. Det gäller bl.a. så viktiga frågor som den

svenska meddelarfriheten och i vilken utsträckning svenska regler måste ändras

för att den svenska polisen ska få rätt att samla in och vidarebefordra

känsliga uppgifter om medborgarna, uppgifter som det i dag inte är tillåtet

att föra ADB-baserade register över. Enligt utskottet kan inte riksdagen ta

ställning till konsekvenserna av Europolkonventionen förrän all lagstiftning

som behövs för att fullgöra åtagandena enligt konventionen har föreslagits

riksdagen. Riksdagen skall inte behandla en proposition som ej är färdigberedd

och som innehåller felaktigheter. Riksdagen bör därför återsända den till

regeringen för vidare beredning.

Utskottet anser inte att EU skall utveckla en ny överstatlig polis. I dag

vet vi att planerna kommit långt på den vägen. Utskottet anser att ett

fortsatt arbete med det existerande Interpol är ett fullgott mellanstatligt

alternativ.

Med bifall till motionerna Ju37 yrkande 1 och Ju41 avstyrker utskottet dels

propositionen, dels motionerna Ju37 yrkandena 4 och 5, Ju38 yrkande 1 och Ju40

samt anser att propositionen bör återsändas till regeringen med ett

tillkännagivande i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils-Fredrik Aurelius alla (m)

anför:

Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Ett av

Moderata samlingspartiets starkaste skäl till varför Sverige borde gå med i

Europeiska unionen var att vi eftersträvade ett effektivt polissamarbete

mellan EU-länderna. Vi ser mycket positivt på att arbetet i den delen nu är

slutfört och att det praktiska Europolarbetet kan komma i gång och börja

fungera efter riksdagens godkännande.

Inom Regeringskansliet bereds ett förslag till lag om

polisunderrättelseregister. Innehållet i ett sådant register, ADB-baserat

eller manuellt, är avgörande för vilka uppgifter ur registret som Sverige kan

bli skyldigt att överföra till Europol. Registerutredningen har i betänkande

SOU 1996:35 Kriminalunderrättelseregister - DNA-register lämnat förslag till

lag om polisens underrättelseregister. Om regeringen följer föslaget innebär

det att polisen kommer att få möjlighet att i ett ADB-baserat analysregister

lagra uppgifter om enskilda personer även om det inte föreligger någon

brottsmisstanke mot dessa. Det kan t.ex. vara fråga om vittnen, brottsoffer,

eventuella brottsoffer, kontakter eller medhjälpare till en brottsmisstänkt

person och andra personer som kan lämna uppgifter om de brott som utreds.

Moderaterna kommer att motsätta sig en lagstiftning som innebär att uppgifter

om kontakter, medhjälpare till misstänkta personer, brottsoffer, eventuella

brottsoffer eller vittnen skall kunna lagras i polisens

kriminalunderrättelseregister utan att någon som helst brottsmisstanke

föreligger mot personen i fråga.

2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (fp) anför:

Vi delar utskottets bedömning att Europolkonventionen skall godkännas. Vi vill

betona att frågor om vad den svenska polisens olika register, ADB-baserade

såväl som manuella, skall få innehålla bör avgöras oberoende av tillträdet

till konventionen. Således bör t.ex. ställning till vilka uppgifter ett

eventuellt kriminalunderrättelseregister skall få innehålla tas i samband med

att regeringen presenterar ett sådant förslag och utan bindningar till

beslutet om Europolkonventionen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................2

Konventionens huvudsakliga innehåll.................2

Ärendets beredning..................................5

Propositionens huvudsakliga innehåll................6

Överväganden........................................6

Konventionen......................................6

Avslag på propositionen.........................6

Utlämnande av uppgifter till Europol............7

Ändring i konventionen..........................8

Sammanfattning..................................9

Tilläggsprotokollet och förklaringen..............9

Övriga frågor....................................10

Europols framtida arbetsuppgifter..............10

Diskretion och tystnadsplikt...................11

Privilegier och immunitet......................13

Den svenska registerlagstiftningens utformning.14

Övrigt...........................................14

Hemställan.........................................15

Reservationer........................................16

1. Avslag på propositionen (mom. 1)................16

2. Utlämning av uppgifter ur polisregister (mom. 2)17

3. Sättet för ändring av konventionen (mom. 3).....18

4. Europols framtida arbetsuppgifter (mom. 8)......18

5. Diskretion och tystnadsplikt (mom. 9)...........18

6. Den svenska registerlagstiftningens utformning (mom. 11)19

Bilagor

1. Regeringens lagförslag............................20

2. Utskottets förslag till ändring i regeringens lagförslag23

3. Europolkonventionen.............................24

4. Tilläggsprotokollet.............................69

5. Förklaring till protokollet om förhandsavgörande av Europeiska

gemenskapernas domstol angående tolkningen av Europolkonventionen

72

6. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU2y...73