Bet. 1997/98:JuU20

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU20

Polisens register

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU20

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag till ny

lagstiftning om polisens register. Enligt förslaget införs tre nya lagar: en

lag om belastningsregister, en lag om misstankeregister och en polisdatalag. I

belastningsregistret skall införas de uppgifter om bl.a. påföljder som i dag

finns i person- och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla

uppgifter om dem som är skäligen misstänkta för brott. Polisdatalagen skall

ersätta polisregisterlagen och innehålla de bestämmelser som, utöver

personuppgiftslagen, behövs för behandlingen av personuppgifter i polisens

verksamhet. Lagarna om belastningsregister och misstankeregister samt

polisdatalagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Flertalet register som omfattas av lagförslagen förs redan i dag med

automatisk databehandling. En viktig nyhet är att, enligt polisdatalagen, även

den öppna polisen får möjlighet till automatisk databehandling av

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härigenom får polisen samma

möjligheter som tullen att behandla personuppgifter i underrättelseverksamhet.

Polisdatalagen innehåller också bestämmelser om registrering av resultat av

DNA-analyser i vissa fall.

Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande. Det

gäller innebörden av det i lagstiftningen använda begreppet sexuell läggning.

Utskottet föreslår att regeringen får i uppdrag att låta utreda ett enhetligt

begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell läggning.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I ärendet föreligger tjugofyra reservationer från samtliga partier utom

Socialdemokraterna och Kristdemokraterna samt ett särskilt yttrande från (m)

och ett från (v).

Propositionen

I proposition 1997/98:97 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om belastningsregister,

2. lag om misstankeregister,

3. polisdatalag,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

5. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

6. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande

kriminalvård i frihet,

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

10. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

11. lag om ändring i arkivlagen (1990:782),

12. lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

13. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

14. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande

och handräckning,

15. lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,

16. lag om ändring i telelagen (1993:597),

17. lag om ändring i postlagen (1993:1684),

18. lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister,

19. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

20. lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell

statistik,

21. lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

22. lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister och

23. lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels nio motioner som väckts

med anledning av propositionen, dels två motioner från den allmänna

motionstiden år 1997.

Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se

bilaga 1.

I ärendet har inhämtats yttrande från konstitutionsutskottet, se bilaga 4.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud för polisen att

registrera integritetskänsliga personuppgifter rörande brottsoffer och vittnen.

1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen om polisens register,

2. att riksdagen - vid bifall till propositionen - som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgerlig insyn i

polisregistren.

1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1997/98:97 Polisens register,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 §

fjärde stycket sekretesslagen,

3. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår förslaget till 5 kap. 1 §

andra stycket sekretesslagen,

4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 11 § i förslaget till lag om

belastningsregister,

5. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 9 § i förslaget till lag om

misstankeregister,

6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 5 § i förslaget till

polisdatalag,

7. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att polisen inte bör få upprätta register vid

sidan av de särskilda bestämmelserna om register,

8. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 14 § första stycket 2 i

förslaget till polisdatalag,

9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 17 § i förslaget till

polisdatalag,

10. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens

rätt att behandla personuppgifter,

11. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - avslår 33 § i förslaget till

polisdatalag samt hos regeringen begär förslag till ny lydelse av samma lagrum

i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 5

§ polislagen skall ha följande lydelse: ?5 § Uppgifter om en person får inte

behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska

ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse,

medlemskap i fackförening eller hälsa. Om uppgifter om en person behandlas på

annan grund får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i

första stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med

behandlingen.?

1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som

möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för

brott i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en självständig

polisdatalag i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till gallringsbestämmelse vid

registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen beslutar ändra regeringens förslag till automatiserad

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseregister i enlighet med

vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om brott som skall föranleda registrering i DNA-registret.

1997/98:Ju47 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att följande stycke i 14 § polisdatalagen utgår: ?Uppgifter

om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot skall förses med en

upplysning om detta förhållande.?

1997/98:Ju48 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ärendets hantering m.m.,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att sekretessen

för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott

tidsbegränsas i 50 år,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att den s.k.

förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gälla i 50

år,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till lag om

belastningsregister att uppgifter om näringsförbud skall rapporteras till

belastningsregistret,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vissa grundläggande krav för registrering av personuppgifter,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag till polisdatalag,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i

polisdatalagen att hela regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i

en lag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behandling av känsliga personuppgifter,

9. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 8 §

polisdatalagen skall meddelas genom lag,

10. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om brottsmisstanke enligt

10 § skall meddelas till den registrerade personen,

11. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om kvarstående

brottsmisstankar enligt 11 § skall underrättas till den registrerade personen,

12. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter enligt 10 och 11 §§ skall

gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom,

13. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 13 §

andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag,

14. att riksdagen, om yrkande 6 avslås , beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till 14 § polisdatalagen att det införs en begränsning över

den personkrets som får registreras,

15. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 16 §

andra stycket polisdatalagen meddelas genom lag,

16. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i

regeringens förslag till 18 § polisdatalagen att Rikspolisstyrelsen blir

person-uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register hos

polismyndighet,

17. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 21 §

polisdatalagen skall meddelas genom lag,

18. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att även Registernämnden

skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren,

19. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 35 §

andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag.

1997/98:Ju49 av Siw Persson och Ola Ström (fp) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med

förslag till en samlad polisregisterlagstiftning,

2. att riksdagen beslutar att s.k. omvänt skaderekvisit genomgående används i

polisregisterlagstiftningen för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska

förhållanden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkt kontroll för medborgarna över personuppgiftshanteringen,

4. att riksdagen beslutar att ordet ras skall utgå ur 5 § förslaget till

polisdatalag,

5. att riksdagen beslutar att orden sexuell läggning ersätts med sexuellt

beteende,

6. att riksdagen beslutar att lagrummet kompletteras med en bestämmelse som

förhindrar att listor tas ut ur registret om en särskild kategori människor,

7. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av polisdatalagen att

misstankegraden måste gälla i polisens kriminalunderrättelseverksamhet och

kriminalunderrättelseregistret,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om gallringsbestämmelser,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lagform för vissa föreskrifter.

1997/98:Ju50 av Jerry Martinger (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga

personer som dömts för brott för vilka registrering i DNA-registret får göras,

skall införas i registret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatorisk

provtagning för DNA-analys skall ske beträffande den som är anhållen eller

häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prover skall få

sparas för dem som införts i DNA-registret.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98

1997/98:Ju206 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den absoluta sekretessen i 7 kap. 17 § upphävs och att de

sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga på

uppgifter som ingår i SÄPO-registret,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts beträffande de uppgifter som i dag omfattas av absolut sekretess att

sekretessen tidsbegränsas till tjugofem år,

3. att riksdagen, om yrkande 2 inte bifalls, som sin mening ger regeringen

till känna vad i motionen anförts om att sekretessen tidsbegränsas till femtio

år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringens hemliga föreskrifter beträffande SÄPO-registret bör

upphöra.

1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om utökad demokratisk insyn i

Registernämndens verksamhet.

Utskottet

Inledning

Ärendet och dess beredning

I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m.

föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de

brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar

att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister

och ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de föreslagna riktlinjerna

(1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378).

Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att

utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och

misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövdes i

polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de

riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget

ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av

polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen

inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen.

Genom tilläggsdirektiv den 14 mars 1996 beslutade regeringen att

Registerutredningens uppdrag även skulle omfatta Säkerhetspolisen.

Utredningen överlämnade i mars 1996 delbetänkandet

Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har

remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot

bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt

slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet

bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39).

Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om

polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet.

Slutbetänkandet har remissbehandlats.

I propositionen tar regeringen ställning till utredningens förslag. Därutöver

föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser

sekretess som hänför sig till vapenregister. Ändringen är föranledd av en

tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av

folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95:372).

Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella

följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna

personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en polisdatalag, en lag om

belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret skall

ersätta den registrering av påföljder etc. som för närvarande sker i person-

och belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om

skäliga brottsmisstankar. Polisdatalagen skall ersätta polisregisterlagen

(1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver personuppgiftslagen, behövs

för polisens verksamhet. Polisdatalagen kommer bl.a. att innehålla bestämmelser

om SÄPO-registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register.

Propositionen innehåller vidare vissa följdändringar i förhållande till

personuppgiftslagen.

Allmänt om förslagen

Utan att göra några anspråk på fullständighet lämnar utskottet i det följande

en sammanfattning av förslagen i propositionen. Propositionen rör automatiserad

behandling av personuppgifter i polisregister. Enligt förslagen skall det

inrättas ett belastningsregister och ett misstankeregister. I denna del innebär

förslaget att de uppgifter som i dag behandlas i person- och

belastningsregistret delas upp på två register. I belastningsregistret

behandlas de uppgifter om ådömda påföljder m.m. som i dag registreras i

kriminalregistret. Körkortsregistrets belastningsdel kommer också att ingå i

det nya belastningsregistret. Misstankeregistret skall innehålla uppgifter om

personer som är skäligen misstänkta för brott, dvs. där brottsmisstankarna är

så konkretiserade att förutsättningar för förundersökning föreligger. De

personuppgifter som skall förekomma i belastnings- och misstankeregistren är

sådana som redan enligt gällande rätt behandlas med automatisk databehandling.

Vidare innehåller propositionen förslag till en polisdatalag. Den skall

reglera behandlingen av personuppgifter i polisens verksamhet utöver vad som

följer av personuppgiftslagen. I polisdatalagen meddelas bestämmelser om olika

slag av polisregister. Hit hör SÄPO-registret samt fingeravtrycks- och

signalementsregistret. Lagen anger förutsättningar för behandling av per-

sonuppgifter i dessa register. Även dessa register förs i dag med automatisk

databehandling. En nyhet i förslaget till polisdatalag är regleringen av DNA-

register. Uppgifter om resultat av DNA-analyser skall få registreras för att

underlätta identifiering av personer i samband med brott.

Den viktigaste nyheten i förslaget till polisdatalag gäller automatisk

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet. Härmed förstås

den polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information

för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att

utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.

Syftet är dels att förebygga brott, dels att få underlag för inledande av

förundersökning. Automatisk databehandling av personuppgifter skall för det

första få förekomma i s.k. särskilda undersökningar, som får inledas efter

särskilt beslut om det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har

utövats eller kan komma att utövas. I sådana undersökningar skall även

uppgifter om icke misstänkta få behandlas, men uppgifterna måste förses med

upplysning att personen inte är misstänkt. Vidare skall det få föras ett

kriminalunderrättelseregister för att ge underlag för beslut om särskilda

undersökningar och för att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med

anknytning till underrättelseverksamhet. Ett kriminalunderrättelseregister får

endast innehålla uppgifter som kan hänföras till en enskild person om

uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig brottslig verksamhet har ut-

övats eller kan komma att utövas. Det krävs vidare att den person som avses med

uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den

allvarliga brottsliga verksamheten. Polisen får i dag inte behandla

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet med datorstöd, utan detta

måste ske manuellt. Den nyligen antagna personuppgiftslagen gör det emellertid

i princip möjligt för polisen att föra också sådana register enligt den lagens

bestämmelser, om inte annat föreskrivs i lag. Det sagda gäller för övrigt också

övriga polisregister. Propositionens lagförslag syftar till att begränsa

användningen av automatiserade register i förhållande till vad som gäller

enligt personuppgiftslagen.

Det finns också andra polisregister i vilka personuppgifter behandlas med

datorstöd, t.ex. register avseende mera omfattande förundersökningar. För dessa

gäller enligt förslaget polisdatalagens allmänna bestämmelser samt

personuppgiftslagen.

Förslaget innehåller också ändringar av gällande sekretessbestämmelser. Den

viktigaste förändringen innebär att den absoluta sekretessen avskaffas för alla

polisregister utom belastningsregistret. I princip innebär förslaget att den

enskilde alltid kan få ut uppgifter om sig själv om det kan ske utan skada för

polisens verksamhet.

Gällande lagstiftning om polisens register m.m.

I det allmänna kriminalregistret införs uppgifter om personer som dömts till

andra påföljder än böter. Registret, som förs av Rikspolisstyrelsen, regleras

av lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och

kriminalregisterkungörelsen (1973:58). Registret innehåller t.ex. uppgifter som

behövs för att domstolarna skall kunna tillämpa brottsbalkens regler om

sammanträffande av brott och ändring av påföljder. Kriminalregistret fördes år

1971 över från kriminalvårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Åtgärden

utgjorde ett led i uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem (RI-

systemet). För detta system gäller förordningen (1970:517) om rättsväsendets

informationssystem (RI-förordningen). Enligt förordningen skall det finnas ett

informationssystem grundat på automatisk databehandling för att insamla,

lagra, bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom

polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Informationssystemet

skall bestå av olika delsystem. Frågor om uppbyggnad eller om standarder i

systemet skall beredas av den registeransvariga myndigheten i samråd med övriga

berörda centrala myndigheter.

Bestämmelser om polisens register finns i lagen (1965:94) om polisregister

m.m. och i polisregisterkungörelsen (1969:38). Med polisregister förstås enligt

1 § polisregisterlagen register som förs hos Rikspolisstyrelsen eller någon

annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon

har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i

övrigt. Enligt 2 § första stycket polisregisterlagen skall innehållet i

polisregister begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall

kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Av

samma paragrafs andra stycke framgår att närmare föreskrifter om innehållet i

polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, av Rikspolisstyrelsen.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisens register har meddelats i 2-7 §§

polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polisregister,

förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminalregistret skall tas in

uppgifter om vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden,

åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § ut-

länningslagen (1989:529), beslut om utlämning och beslut om besöksförbud.

Som framgår av 1 § polisregisterlagen är innehållet i polisregister inte

begränsat till anteckningar om påföljder. Rikspolisstyrelsen får enligt 6 §

polisregisterkungörelsen i polisregister föra in uppgifter om den som är

misstänkt för brott och uppgifter om någon annans personliga förhållanden,

under förutsättning att det är nödvändigt för att polisen skall kunna förebygga

och uppdaga brott samt fullgöra sina uppgifter i övrigt och att det är av

särskild betydelse för brottsspaning.

I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från

annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller från

denna organisation. Det förutsätts dock att uppgiftens innehåll motsvarar en

sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i polisregister.

Det största polisregistret är det s.k. person- och belastningsregistret. Det

är i första hand ett belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder

och därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt kriminalregister-

eller polisregisterförfattningarna. Med stöd av 6 § polisregisterkungörelsen

införs dock också uppgifter om för brott misstänkta personer i registret enligt

den s.k. personbladsrutinen.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för

personbladsrutinen (FAP 441-2) skall lokal polismyndighet, och i vissa fall

tull- och åklagarmyndighet, upprätta ett personblad, personblad 1, om någon som

har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för brott mot brottsbalken,

trafikbrottslagen (1951:649), narkotikastrafflagen (1968:64),

valutaförordningen (1959:264) eller brott mot andra lagar och förordningar om

det för brottet är föreskrivet svårare straff än böter eller disciplinstraff. I

föreskrifterna görs undantag för registrering för bl.a. vissa brott mot

brottsbalken och trafikbrottslagen. Sedan åklagaren fattat beslut i åtalsfrågan

upprättas personblad 2. Personbladen sänds till Rikspolisstyrelsen som

registrerar uppgifterna i person- och belastningsregistret. Uppgifter enligt

personbladsrutinen är de enda uppgifter om misstankar som förs in i det

registret. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra slag av

polisregister.

Person- och belastningsregistret förs med hjälp av automatisk databehandling.

Varken kriminal- eller polisregisterförfattningarna är emellertid skrivna med

utgångspunkt i att registren skall vara datoriserade. Det formella stödet för

att föra registren med automatisk databehandling finns i stället i RI-

förordningen.

Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen även flera andra

register, vilka framför allt används för brottsspaning. Hit hör bl.a.

brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret, signalements- och

känneteckensregistret, fingeravtrycksregistret, den s.k. U-boken (som

innehåller uppgifter om utvisningar) en del av Interpolregistret samt beslags-

och analysregistret. Till polisregistren räknas också Finanspolisens analys-

och spaningsregister. De nu nämnda registren förs med hjälp av automatisk

databehandling.

Även Säkerhetspolisens register regleras av polisregisterlagen. Särskilda

föreskrifter för detta register finns i 5 a § förordningen (1989:773) med

instruktion för Rikspolisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polisregister i

polisregisterlagens mening, t.ex. godsregistret och registret för efterlysta

fordon samt passregistret.

Förutom de register som förs av Rikspolisstyrelsen förs vid olika

polismyndigheter vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala

spaningsregister av typen ?tillhållsregister? samt register för intern

samordning av pågående utredningar. Även dessa register omfattas av

polisregisterlagen. Vidare får, enligt regeringens beslut,

förundersökningsregister föras med automatisk databehandling av de lokala

polismyndigheterna. Datainspektionen har meddelat föreskrifter för registren,

vilka skall utgöra hjälpmedel i förundersökningar med omfattande eller

komplicerat utredningsmaterial. I ett förundersökningsregister får registreras

bl.a. namn på uppgiftslämnare, uppgifter om personer som kan sättas i samband

med brottet, beskrivning av förekommande fordon och personer, uppgifter ur

förhör och uppgifter om kända ?tillhåll? och ?kvartar?. Uppgifterna skall

överföras på papper då dom eller beslut i ärendet vunnit laga kraft eller då

förundersökningen lagts ned.

Personuppgiftslagen

Riksdagen antog den 16 april 1998 regeringens förslag till personuppgiftslag.

Personuppgiftslagen ersätter den nuvarande datalagen (1973:289) och genomför

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd

för enskilda personer med avseende på behandling av per-sonuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter. I sammanfattning innebär lagen följande.

Lagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell

behandling av personregister. Rent privat användning av personuppgifter är

undantagen från lagens tillämpningsområde; därjämte gäller vissa undantag med

hänsyn till offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten.

Automatiserad behandling av personuppgifter är tillåten endast i de fall och

på de villkor lagen anger. I andra fall skall behandling av personuppgifter

inte få förekomma. Om en behandling av personuppgifter är tillåten enligt

personuppgiftslagen, skall behandlingen anmälas till en tillsynsmyndighet. Den

som behandlar personuppgifter är personuppgiftsansvarig och ansvarar för att

behandlingen sker korrekt och enligt god sed. Förekommer brister eller

missförhållanden skall tillsynsmyndigheten i första hand försöka åstadkomma

rättelse genom påpekanden och liknande förfaranden. Tillsynsmyndigheten kan

också vid vite förbjuda en behandling.

I lagen anges vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter.

Sådana uppgifter får endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och

berättigade ändamål och får sedan inte användas för något ändamål som är

oförenligt med det ursprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska,

vetenskapliga eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenlig med

det ursprungliga ändamålet. De personuppgifter som används skall vara adekvata

och relevanta i förhållande till ändamålet. Uppgifter som skall behandlas skall

vara riktiga och aktuella. Personuppgifter som behandlas får inte bevaras

längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen.

De kan dock få behandlas under längre tid för historiska, vetenskapliga eller

statistiska ändamål. Personuppgiftslagen innehåller vidare begränsningar såvitt

avser behandling av känsliga uppgifter, t.ex. om sexuell läggning eller

politisk tillhörighet.

Enligt lagen skall det vara förbjudet för andra än myndigheter att behandla

personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,

straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden.

Föreskrifter om undantag från förbudet kan dock meddelas av regeringen eller av

myndighet som regeringen bestämmer. Personuppgiftslagen innehåller i övrigt

inga särskilda bestämmelser om behandling av uppgifter som visar att någon har

misstänkts för eller dömts för brott.

Personuppgiftslagen gäller inte i den mån avvikande bestämmelser har

meddelats i andra lagar eller författningar. Personuppgiftslagen skall träda i

kraft den 24 oktober 1998.

Internationellt polissamarbete

Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom polissektorn

Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation, No. R (87) 15, om

användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller

speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar,

använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att

förhindra eller bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana

personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller

bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen

tillåter ett mera omfattande insamlande av uppgifter. Skilda kategorier av

lagrade uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter

graden av tillförlitlighet och riktighet. I synnerhet skall uppgifter som

grundar sig på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen

eller personliga värderingar.

Europol

Europeiska unionens medlemsstater har genom Europolkonventionen beslutat att

upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt

konventionen (prop. 1996/97:164, 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Målsättningen

för Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i

medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kampen mot

viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott, gränsöverskridande

handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med nukleära och

radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med illegala

immigrationsnätverk.

Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta

informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera

information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de

underrättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem

bestående av ett informationsregister med begränsat tydligt innehåll som

tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och

Europol, ett analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett

indexregister som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.

Schengensamarbetet

Riksdagen har nyligen beslutat att Sverige skall ansluta sig till

Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, 1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181).

Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Den första är den fria

rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid

nationsgränserna mellan de till Schengensamarbetet anslutna staterna skall

upphöra. Den andra är att kampen mot internationell kriminalitet och illegal

invandring skall stärkas. Ett hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret

Schengens informationssystem (SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och

efterlysningshjälpmedel och skiljer sig således helt från Europols register. I

SIS kan varje Schengenstat föra in uppgifter om personer eller föremål som är

efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd

skall vidtas när den efterlysta personen anträffas. I SIS förekommer endast

identifieringsuppgifter avseende sådana personer. De kompletterande uppgifter

som behövs för att ett land skall kunna verkställa åtgärden överlämnas först

när det blir aktuellt i det enskilda fallet genom direkt kontakt mellan

länderna.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har på justitieutskottets begäran yttrat sig över

propositionen och i ärendet aktuella motioner.

Konstitutionsutskottet har begränsat sitt yttrande till frågor om

reformbehovet, sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren,

utlämnande av uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i

polisdatalagen, kvarstående brottsmisstankar, andra register,

kriminalunderrättelseverksamhet, DNA-register, behandling av personuppgifter i

Säkerhetspolisens verksamhet samt vissa gemensamma frågor. När det gäller

regeringens förslag till en bestämmelse i polisdatalagen om behandling av

känsliga personuppgifter lämnar konstitutionsutskottet frågan om användningen

av begreppet sexuell läggning, som aktualiserats i flera motioner, till

justitieutskottet för närmare behandling. I övrigt tillstyrker

konstitutionsutskottet förslagen i propositionen och föreslår avslag på

motionerna.

Justitieutskottet behandlar i det följande konstitutionsutskottets yttrande i

tillämpliga avsnitt.

Överväganden

Avslag på propositionen

I motionerna Ju43 (fp) och Ju44 (v) yrkas att riksdagen skall avslå

propositionen. I motion Ju48 (mp) begärs ett tillkännagivande av innebörd,

bl.a. att Registerutredningen borde ha varit parlamentariskt sammansatt.

Till stöd för yrkandet i motion Ju43 anförs att en generell lagstiftning i

syfte att stärka den personliga integriteten bör införas och en detaljreglering

avseende polisens arbete först därefter övervägas. I motionen Ju44 anförs att

hänsyn till effektiviteten i polisarbetet och samarbetet inom Schengen och

Europol fått väga alltför tungt i förhållande till hänsynen till den enskildes

integritet.

I fråga om det allmänna behovet av den föreslagna lagstiftningen anför

regeringen i propositionen i huvudsak följande. Datorkapaciteten och tekniken

för informationsöverföring utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu

gällande lagstiftningen hindrar dock polisen från att på ett effektivt sätt

använda sig av de fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Det

kan förutses att praktiskt taget allt skrivarbete inom polisen i framtiden

kommer att utföras med hjälp av någon form av informationsteknik.

Brottsanmälningar, protokoll över förhör och tvångsmedelsanvändning, liksom

förundersökningsprotokoll och promemorior kommer i ökad utsträckning att lagras

på datamedier. På sikt kommer den s.k. scanningtekniken att leda till att

polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom ramen för bl.a.

förundersökningsförfarandet.

Enligt regeringen gör den tekniska utvecklingen att det är angeläget att det

så snart som möjligt tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga ramen för

myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra polisen från

att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt måste sådana

viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av offentlighetsprincipen och

skyddet för den personliga integriteten noga beaktas. Det är, framhåller

regeringen, uppenbart att den nuvarande polisregisterlagstiftningen inte

uppfyller de krav som bör ställas i dagens samhälle. En reformering av

registerlagstiftningen är därför nödvändig.

Regeringen understryker vidare att det självfallet är angeläget att

lagstiftningen uppfyller de krav som uppställs i de internationella

överenskommelser som Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande

samarbetet har utvecklingen av informationstekniken stor betydelse. Visserligen

innebär varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen att Sverige måste

införa någon ny registerlagstiftning. Sverige kan uppfylla sina

konventionsåtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna.

Däremot påverkas, framhåller regeringen, effektiviteten i polissamarbetet av

registerlagstiftningens utformning, eftersom de ifrågavarande konventionerna

bygger på att upplysningar kan utväxlas mellan konventionsstaterna med hjälp av

modern informationsteknik.

En utgångspunkt för en reform bör, enligt regeringen, vara att hinder för ett

rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning

än vad som är nödvändigt med hänsyn till skyddet för den personliga

integriteten (prop. s. 62 f).

Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning i fråga om behovet av ny

lagstiftning om polisens register. Konstitutionsutskottet konstaterar vidare i

sitt yttrande att avvägningar gjorts i propositionen i syfte att uppställa

garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga integriteten och

utskottet anser att propositionen inte bör avslås.

Justitieutskottet delar för sin del regeringens uppfattning att

lagstiftningen inte bör hindra polisen från att på ett effektivt sätt utnyttja

informationsteknik och att det är uppenbart att den nuvarande

polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens

samhälle. Härtill kommer att det är angeläget att registerlagstiftningen gör

det möjligt för Sverige att på ett effektivt sätt uppfylla sina åtaganden

enligt Europol- och Schengenkonventionerna. En utgångspunkt för den nya

lagstiftningen är att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd inte

bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn till

intresset av skydd för den personliga integriteten. Som konstitutionsutskottet

funnit innebär detta att avvägningar gjorts i lagstiftningsarbetet i syfte att

uppställa garantier mot otillbörliga kränkningar av den personliga

integriteten. Enligt justitieutskottets uppfattning innebär regeringens

förslag till ny lagstiftning om polisens register en välbehövlig

effektivisering och modernisering samtidigt som integritetshänsyn beaktas i

erforderlig omfattning. Utskottet vill vidare understryka att ett avslag på

propositionen skulle medföra att polisens behandling av person-uppgifter i

stället skulle komma att regleras av personuppgiftslagen. Konsekvensen härav

skulle bli att polisen i flertalet fall fick större möjligheter att behandla

personuppgifter än enligt förslagen i propositionen. Dessa innebär nämligen i

allmänhet inskränkningar i förhållande till personuppgiftslagen. Några brister

i beredningen av lagstiftningsärendet har utskottet inte funnit. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna Ju43 (yrkande 1), Ju44 (yrkande 1) och

Ju48 (yrkande 1) i nu ifrågavarande delar.

Det anförda innebär att utskottet i princip ställer sig bakom regeringens

förslag. Till enskildheter i detta återkommer utskottet i det följande.

Förslaget till polisdatalag

I motion Ju48 (mp) yrkas att riksdagen skall avslå förslaget till polisdatalag.

Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen i alltför hög grad vill

prioritera registerverksamheten framför skyddet av den enskildes integritet. I

motionen och i motion Ju49 (fp) yrkas vidare att hela regleringen av person-

uppgifter på polisområdet bör samlas i en lag. I motion Ju46 (m) begärs förslag

i syfte att utforma polisdatalagen till en självständig lag i samband med en

framtida generell lagstiftning om integritetsskydd.

Vad gäller motiven för den föreslagna polisdatalagen anför regeringen i

huvudsak följande i propositionen. Polisdatalagen ersätter polisregisterlagen.

Polisdatalagen skall bygga på personuppgiftslagen och endast innehålla de

särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Med anledning av

synpunkter från vissa remissinstanser påpekar regeringen att det naturligtvis

skulle vara möjligt att upprepa personuppgiftslagens bestämmelser i den nya

lagen och i de övriga registerförfattningar som måste anpassas till

personuppgiftslagens bestämmelser. Ett sådant system skulle dock bli mycket

tungrott. Regeringen anser därför att man bör undvika en dubbelreglering.

Däremot finner regeringen att det är viktigt att behovet av en särreglering

noga övervägs och att registerlagstiftningen görs så tydlig att det inte råder

någon tvekan om vilka regler i personuppgiftslagen som gäller trots särre-

gleringen.

Regeringen anför att den nya lagen främst kommer att gälla för automatiserad

behandling av personuppgifter. Vissa av lagens regler kommer dock att gälla

också för manuell behandling av sådana uppgifter. Den nya lagen skall tillämpas

på sådan behandling av personuppgifter som företas för att polisen skall kunna

1. förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och

säkerheten,

2. övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav

samt ingripa när sådana inträffat eller

3. bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.

När det gäller själva insamlingen av personuppgifter innehåller den

föreslagna lagen inga bestämmelser. Regeringen framhåller att detta innebär att

insamlingen av uppgifter kommer att regleras av personuppgiftslagen (prop. s.

97 f).

Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag innebär en ändamålsenlig

reglering av polisens hantering av personuppgifter och tillstyrker detta.

Justitieutskottet har i det föregående funnit att regeringens förslag synes

innebära en lämplig avvägning mellan behovet av effektivitet i polisarbetet och

hänsynen till den enskildes integritet. Denna utskottets övergripande bedömning

gäller även beträffande polisdatalagen. Motion Ju48 avstyrks såvitt den avser

yrkandena om avslag på förslaget till polisdatalag (yrkandena 5 och 6).

När det härefter gäller den lagtekniska utformningen vill utskottet framhålla

att det i 2 § personuppgiftslagen föreskrivs att, om det i en annan lag eller

förordning finns bestämmelser som avviker från personuppgiftslagen, skall de

bestämmelserna gälla. Enligt vad regeringen anförde i propositionen med förslag

till personuppgiftslag är det traditionella systemet med särregler i särskilda

författningar att föredra framför generella undantag från person-uppgiftslagen.

Genom att det krävs en särskild författning för att avvika från det

integritetsskydd som den nya lagen ger garanteras att behovet av särregler

alltid noga övervägs i den ordning som gäller för författningsgivning. Det

fanns inte anledning att avvika från målet att myndighetsregister med ett stort

antal registrerade eller känsligt innehåll skall regleras i lag (prop.

1997/98:44 s. 41). Uttalandet mötte inga invändningar under

riksdagsbehandlingen.

Utskottet konstaterar att förslaget till polisdatalag utgår från den

lagstiftningsteknik som riksdagen nyligen godtagit i fråga om förhållandet

mellan personuppgiftslagen och annan lagstiftning om behandling av

personuppgifter. Något skäl att nu förorda en annan lagstiftningsteknik kan

utskottet inte finna. Utskottet avstyrker motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48

(yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1).

Andra register

I motion Ju44 (v) yrkas att polisen inte skall få inrätta andra register än

sådana som definieras i lag.

I propositionen anför regeringen att några särskilda bestämmelser om

inrättande av andra register än de som uttryckligen regleras i förslaget till

polisdatalag inte bör införas. Regeringen påpekar att det med stöd av

personuppgiftslagen blir möjligt för polisen att behandla uppgifter

automatiserat. Av personuppgiftslagen framgår att uppgifter endast får samlas

in för uttryckligt angivna ändamål och sedan inte behandlas för något annat

ändamål samt att uppgifterna inte får bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn

härtill och till att det kan vara svårt att avgöra när ett nytt register

inrättas, anser regeringen att det inte finns något behov av särskilda

bestämmelser om register. Polisen kommer således att ha möjlighet att med stöd

av personuppgiftslagen inrätta register för uttryckligt angivna ändamål.

Regeringen framhåller också att den föreslagit bestämmelser om gallring som

innebär att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre

behövs. Att härutöver införa bestämmelser om register anser regeringen inte

nödvändigt. I sammanhanget erinrar regeringen om att införandet av

personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från målsättningen att

myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt

innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41).

Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning att det utöver person-

uppgiftslagens bestämmelser och polisdatalagens gallringsbestämmelser inte är

nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om inrättande av register. I

likhet med regeringen vill dock utskottet - under hänvisning till 1990/91:KU11

- erinra om att målsättningen ändock står fast att myndighetsregister med ett

stort antal registrerade och ett känsligt innehåll skall regleras i lag. Vidare

vill utskottet framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett bemyndigande

för regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade

behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den

personliga integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten.

Justitieutskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört och avstyrker

alltså motion Ju44 (yrkande 7).

Insyn och kontroll

I motion Ju221 (v) begärs en parlamentarisk utredning om ökad insyn i

Registernämndens verksamhet. Att Registernämnden ges en bred parlamentarisk

sammansättning och bereds insyn i de nu aktuella polisregistren begärs i motion

Ju43 (fp). Enligt vad som yrkas i motion Ju48 (mp) bör Registernämnden utöva

tillsyn över kriminalunderrättelseregistren.

Enligt förordningen (1996:730) med instruktion för Registernämnden har

nämnden bl.a. till uppgift att i ärenden om registerkontroll enligt

säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i

polisregister. Nämnden skall vidare följa Säkerhetspolisens registrering av

uppgifter i polisregister. Av 11 § säkerhetsskyddslagen framgår att

säkerhetsprövning skall göras innan en person genom anställning eller på något

annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet eller

anlitas för sysslor som är viktiga för skyddet mot terrorism.

Säkerhetsprövningen omfattar bl.a. registerkontroll. Med registerkontroll avses

enligt 12 § nämnda lag att uppgifter hämtas från polisregister.

Enligt 2 § förordningen med instruktion för Registernämnden skall nämnden

bestå av högst åtta ledamöter, varav en ordförande och en vice ordförande.

Ledamöterna utses av regeringen på bestämd tid. Regeringen utser ordförande och

vice ordförande, se 11 § förordningen.

Regeringen uttalade i propositionen med förslag till säkerhetsskyddslag att

en fristående registernämnd i hög grad kunde stärka den parlamentariska och

medborgerliga insynen i Säkerhetspolisens verksamhet. Detta var av största

betydelse när det gällde rättssäkerheten och skyddet för den personliga

integriteten i ärenden av detta slag (prop. 1995/96:129 s. 63). Utskottet

delade regeringens uppfattning. Utskottet framhöll samtidigt att det var av

stor vikt att regeringen till ledamöter av nämnden utsåg personer som inte bara

hade gott omdöme, utan även stark personlig integritet och allmänhetens respekt

(1995/96:JuU19 s. 15).

Den parlamentariska representationen i Registernämnden utgörs för närvarande

av en ledamot från (s) och en från (m). Övriga ledamöter är en domare, en

advokat och en pensionerad domare som tillika är nämndens ordförande.

I propositionen behandlar regeringen frågan om insyn såvitt den gäller

kriminalunderrättelseregistren och särskilda undersökningar i

kriminalunderrättelseverksamhet. Regeringen erinrar om att personuppgiftslagen

bl.a. innehåller bestämmelser om vilka tekniska och organisatoriska åtgärder

den personuppgiftsansvarige skall vidta för att skydda personuppgifterna. Dessa

regler gäller även för här nämnda register. Regeringen framhåller vidare att de

kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn Datainspektionen,

Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en fullgod garanti

för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer annat än när det

är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen förklarar vidare att den har

övervägt att låta Registernämnden utöva tillsyn även över

kriminalunderrättelseregistren. Frågan om Registernämndens uppgifter bör dock

utredas i ett större sammanhang anser regeringen, som inte lägger fram något

förslag (prop. s. 130).

Konstitutionsutskottet delar regeringens bedömning.

Vad först gäller Registernämndens sammansättning konstaterar

justitieutskottet att det ingår parlamentariska ledamöter i nämnden. Enligt

utskottets uppfattning innebär inte det förhållandet att endast två partier är

företrädda i nämnden att behovet av parlamentarisk insyn inte skulle vara

tillgodosett. I frågan om Registernämnden bör utöva tillsyn över

kriminalunderrättelseregistren eller andra polisregister delar utskottet

regeringens mening att Registernämndens uppgifter bör utredas i ett större

sammanhang. Utskottet avstyrker motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2)

och Ju48 (yrkande 18).

Normgivningsdelegation

Flera motioner berör frågan om bemyndiganden åt regeringen. I motion Ju48 (mp)

yrkas att förutsättningarna för utlämnande av personuppgifter som behandlas

enligt polisdatalagen alltid skall anges i lag. I samma motion yrkas avslag på

de lagrum i förslaget till polisdatalag som innebär att regeringen får meddela

föreskrifter om bevarande av vissa uppgifter för historiska, statistiska eller

vetenskapliga ändamål. Det rör sig om uppgifter om kvarstående misstankar samt

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet,

kriminalunderrättelseregister och Säkerhetspolisens register (13 § andra

stycket, 16 § andra stycket, 21 § andra stycket och 35 § andra stycket

förslaget till polisdatalag). Enligt motionärernas mening bör bestämmelserna i

samtliga dessa fall meddelas genom lag.

I motion Ju49 (fp) anförs att de bemyndiganden som lämnas regeringen i de

föreslagna lagarna är alltför långtgående och oprecisa. De bestämmelser som

avses är 5, 13 och 15 §§ förslaget till lag om belastningsregister, 4, 5, 11

och 12 §§ förslaget till lag om misstankeregister samt 7, 8, 13, 16, 21, 31, 33

och 35 §§ förslaget till polisdatalag. Med hänsyn till att det rör sig om

reglering av uppgifter som rör den personliga integriteten bör föreskrifterna

enligt motionärerna meddelas i lag.

I regeringsformen (RF) meddelas de grundläggande bestämmelserna till skydd

för den enskildes integritet. Av 1 kap. 2 § tredje stycket RF framgår att det

allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. Enligt 2 kap. 3 §

andra stycket RF skall varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i

lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om

honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelsen har inte

ansetts hindra att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges

behörighet att närmare precisera och konkretisera en sådan skyddsreglering.

Enligt 8 kap. 3 § RF meddelas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och

det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i

enskildas ekonomiska och personliga förhållanden, genom lag. Av 8 kap. 7 §

punkt 8 RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § kan, efter bemyndigande i

lag genom förordning, meddela föreskrifter om skydd för personlig integritet

vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling. Riksdagen

har i samband med behandlingen av personuppgiftslagen beslutat att sistnämnda

delegationsgrund skall utsträckas till att avse skydd för personlig integritet

vid all behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44, 1997/98:KU18,

rskr.1997/98:180).

I propositionen redovisar regeringen inga principiella överväganden angående

användningen av delegationsbestämmelser. Lagrådet behandlade emellertid de

bemyndiganden för regeringen som finns i förslaget till lag om

belastningsregister. Enligt Lagrådets uppfattning kunde möjligen utrymme för

olika uppfattningar finnas beträffande i vilken omfattning 2 kap. 3 § andra

stycket och 8 kap. 3 § första stycket RF krävde att de föreskrifter som avsågs

med bemyndigandena gavs lagform. Övervägande skäl talade dock för att de

föreslagna föreskrifterna som ju gällde ett register hos en myndighet inte

avsåg ämnen som enligt RF måste regleras i lag. Från konstitutionell synpunkt

torde det alltså ha varit möjligt att ta in föreskrifterna i en

regeringsförordning. Det innebar givetvis inget hinder mot att lagform ändå

valdes. Om Lagrådets bedömning var riktig, innebar det emellertid att

bestämmelserna i 8 kap. RF om riksdagens rätt att delegera normgivning inte var

direkt tillämpliga på de föreslagna bemyndigandena. Något krav på att dessa

skulle vara förenliga med t.ex. 8 kap. 7 § RF kunde därför inte uppställas.

Lagrådet kunde mot denna bakgrund godta bemyndigandena.

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att bemyndiganden för regeringen

som föreslås i såväl lagarna om belastningsregister och misstankeregister som

polisdatalagen inte är sådana föreskrifter som enligt

normgivningsbestämmelserna i 8 kap. RF skall meddelas genom lag.

Konstitutionsutskottet anser inte heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra

stycket RF eller målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal

registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag utgör

något hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det

aktuella området. Konstitutionsutskottet finner det i stället lämpligt att viss

normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella lagarnas

överskådlighet. Konstitutionsutskottet föreslår att regeringens förslag

tillstyrks och att motionerna Ju48 och Ju49 i berörda delar avstyrks.

Justitieutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker

motionerna Ju48 ( yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) och Ju49 (yrkande 9).

Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter

Propositionen

Enligt 11 § förslaget till lag om belastningsregister får uppgifter ur

registret lämnas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig

organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som

Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt. En likalydande bestämmelse

finns i 9 § förslaget till lag om misstankeregister.

Överväganden

I motion Ju44 (v) yrkas avslag på bestämmelserna i 11 § förslaget till lagen

om belastningsregister och 9 § förslaget till lagen om misstankeregister.

Motionärerna anför bl.a. att integritetsskyddet inom Europol och

Schengensamarbetet är undermåligt.

Enligt vad regeringen anför i propositionen bör det i lagarna om

belastningsregister och misstankeregister införas bestämmelser om utlämnande av

uppgifter till utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Uppgifter från

misstankeregistret bör dock inte få lämnas till utländsk domstol. Regeringen

framhåller att bestämmelserna motsvarar den ändring i 4 § polisregisterlagen

som gjordes med anledning av att Sverige godkände Europolkonventionen.

Bestämmelsen gör det möjligt att utan begäran lämna ut uppgifter till en

utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om utlämnandet följer av

en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har

tillträtt.

I samband med riksdagens behandling av Sveriges tillträde till

Europolkonventionen anförde justitieutskottet med anledning av vissa

motionsyrkanden att konventionen innehåller en rad regler som tar sikte på

enskildas integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för

registrering, kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. När

det gäller skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och även sådana icke ADB-

baserade uppgifter som finns i registren, gäller vidare att principerna i

Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av

personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen från år 1981 och 1987 års

Europarådsrekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn,

skall iakttas också för Europols dataregister. Innan något utbyte av

personuppgifter mellan Europol och medlemsländerna kan ske måste, enligt

konventionen, medlemsländerna ha en nivå på sitt integritetsskydd som minst

motsvarar de nyss nämnda Europarådsdokumenten. Utskottet avstyrkte bl.a. ett

motionsyrkande att vissa känsliga personuppgifter inte skulle få utlämnas till

Europol (1997/98:JuU2 s.7 f).

Konstitutionsutskottet konstaterar i sitt yttrande, under hänvisning till

justitieutskottets nyssnämnda betänkande, att riksdagen nyligen tagit ställning

till farhågor av det slag som framförs i motion Ju44. Utskottet konstaterar

också att Sverige nyligen anslutit sig till Schengensamarbetet. Mot denna

bakgrund förklarar konstitutionsutskottet sig sakna anledning att avstyrka

regeringens förslag i denna del. Konstitutionsutskottet tillstyrker förslaget

och föreslår att motion Ju44 i denna del avstyrks.

Justitieutskottet, som understryker att förslagen motsvarar gällande rätt,

instämmer i konstitutionsutskottets bedömning. Motion Ju44 (yrkandena 4 och 5)

avstyrks.

Registrering av minderåriga i misstankeregistret

I motion Ju46 (m) begärs att personer under 15 år som är skäligen misstänkta

för brott skall kunna registreras i misstankeregistret.

Enligt 3 § förslaget till lag om misstankeregister skall registret innehålla

uppgifter om den som har fyllt 15 år och som, enligt förundersökningsledarens

bedömning, är skäligen misstänkt för brott mot bl.a. brottsbalken.

Regeringen anför i propositionen att det allmänt sett åligger polisen att

fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast

underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem.

Socialtjänsten skall alltså underrättas om en polisutredning mot ett barn. Den

brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer därför som regel att

registreras i barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser

regeringen att det är tveksamt om det finns något behov av att registrera

minderåriga. Mot detta talar också hänsynen till den unges integritet.

Regeringen anser således inte att det finns tillräckligt starka skäl för att

motivera att barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna

personer. Någon registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske (prop.

s. 93).

Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning.

Justitieutskottet har senast vid riksmötet 1996/97 avstyrkt motionsyrkanden

av motsvarande innebörd. Utskottet konstaterade då att frågor om regi-strering

av minderåriga lagöverträdare skulle övervägas inom ramen för

Brottsförebyggande rådets program Tidiga åtgärder och avstyrkte

motionsyrkandena (1996/97:JuU12 s. 8). Utskottet finner för närvarande inte

skäl att inta en annan inställning till frågan än regeringen gör i

propositionen. Motion Ju46 (yrkande 1) avstyrks. - Det kan nämnas att utskottet

i dag avstyrkt ett liknande yrkande i ett ärende om bl.a. påföljder för unga

lagöverträdare (bet. 1997/98:JuU21).

Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret

I motion Ju48 (mp) begärs att uppgifter om näringsförbud skall tas in i

belastningsregistret.

Näringsförbudsregistret förs av Patent- och registreringsverket och används

för samordnad registerföring av näringsförbud och tillfälliga näringsförbud

m.m., se 23 § lagen (1986:436) om näringsförbud.

I propositionen anför regeringen att dubbelregistrering bör undvikas.

Dubbelregistrering medför såväl ökad spridning av uppgifterna som ökade

kostnader för registrering. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att det

finns någon anledning att dubbelregistrera uppgifter om näringsförbud. Det

skulle visserligen kunna övervägas att överföra uppgifterna i

näringsförbudsregistret till belastningsregistret. Näringsförbudsregistret förs

emellertid för ett annat ändamål än belastningsregistret och är dessutom

offentligt. Förutsättningarna för en sådan överföring är inte belysta i

lagstiftningsärendet och regeringen föreslår mot denna bakgrund ingen

förändring avseende belastningsregistret (prop. s. 80 f).

Konstitutionsutskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att

riksdagen nu inte bör vidta någon åtgärd med anledning av motionen.

Inte heller justitieutskottet finner skäl till annan bedömning än den

regeringen gjort. Motion Ju48 (yrkande 4) avstyrks och propositionen i

motsvarande del tillstyrks.

Känsliga personuppgifter

Personuppgiftslagen

Enligt 13 § personuppgiftslagen är det förbjudet att behandla personuppgifter

som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller

filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening. Det är också förbjudet

att behandla sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifter av

nu angivet slag betecknas i personuppgiftslagen som känsliga personuppgifter.

Från förbudet finns ett flertal undantag uppställda. Känsliga personuppgifter

får sålunda bl.a. behandlas med den registrerades samtycke eller om de är

nödvändiga inom hälso- och sjukvården, se närmare 14-19 §§ personuppgiftslagen.

I 20 § personuppgiftslagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att i fråga om automatiserad behandling av personuppgifter

meddela föreskrifter om ytterligare undantag från förbudet, om det behövs med

hänsyn till ett viktigt allmänt intresse.

Propositionen

Enligt förslaget till 5 § polisdatalagen skall denna innehålla en särreglering

i förhållande till personuppgiftslagen beträffande behandling av känsliga

personuppgifter. Enligt paragrafen får uppgifter om en person inte behandlas

enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung,

politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fack-

förening, hälsa eller sexuella läggning. Om uppgifter om en person behandlas på

annan grund, får dock uppgifterna kompletteras med sådana känsliga

personuppgifter, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med

behandlingen.

Överväganden

I motionerna Ju44 (v) och Ju48 (mp) yrkas avslag på förslaget till 5 §

polisdatalagen. I motion Ju45 (c) yrkas att rekvisitet sexuell läggning skall

strykas ur paragrafen. Orden ?sexuell läggning? bör ersättas med ?sexuellt

beteende? enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp). I samma motion begärs att

ordet ?ras? skall strykas ur paragrafen samt att det skall vara förbjudet att

ta ut listor över särskilda kategorier av personer, t.ex. homosexuella eller

kommunister, från de känsliga uppgifterna.

I sina motiv till den nu förevarande bestämmelsen erinrar regeringen om det

principiella förbudet i personuppgiftslagen mot behandling av känsliga

personuppgifter. Regeringen framhåller vidare att i Europarådets rekommendation

om användning av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga

uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är

oundgängligen nödvändigt.

Vidare anför regeringen att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse

av att i en utredning eller en särskild undersökning i underrättelseverksamhet

kunna anteckna känsliga uppgifter av ifrågavarande slag. Om andra uppgifter gör

att det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför

undantagsvis få behandla också sådana uppgifter. I enlighet med Europarådets

rekommendation bör det dock krävas att behandlingen är oundgängligen nödvändig

(prop. s. 101).

Regeringen anför i författningskommentaren som exempel att under en

förundersökning får t.ex. uppgifter om den misstänktes ras eller etniska

ursprung behandlas endast om det är av avgörande betydelse för spaningen. Under

en utredning om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes

sexuella läggning. Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en

särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande

barnpornografibrott (prop. s. 169).

Konstitutionsutskottet har utförligt behandlat förslaget till 5 § polisdata-

lagen i sitt yttrande. Utskottet erinrar om att i det EG-direktiv (95/46/EG) om

skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och

om det fria flödet av sådana uppgifter som ligger till grund för person-

uppgiftslagen används i artikel 8, som behandlar känsliga uppgifter, begreppet

?sexualliv?. I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid

automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen,

används i artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet

?sexual life? eller ?la vie sexuelle?. I Europarådets rekommendation om

användning av personuppgifter inom polissektorn används i artikel 2.4, som rör

behandling av personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?.

Konstitutionsutskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad

svensk översättning av rekommendationen.

Konstitutionsutskottet redovisar vidare vissa överväganden som gjordes av

Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning i

dess betänkande Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning (SOU 1997:175). Enligt vad utskottet anför avsåg utredningen i

betänkandet med sexuell läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning.

Utredningen drog en avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som

sådan och sexuella beteenden eller handlingsmönster som återfinns hos såväl

hetero-, homo- som bisexuella personer.

I fråga om utformningen av 5 § förslaget till polisdatalag har

konstitutionsutskottet ingen invändning mot att denna utformas med utgångspunkt

i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. När det gäller användningen av

ordet ?ras? i paragrafen hänvisar konstitutionsutskottet till sitt betänkande

1997/98:KU29. Utskottet konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk

lagstiftning så gott som uteslutande när det handlar om författningar som

grundar sig på internationella konventioner eller som genomför EG-direktiv. Det

var därför inte möjligt att utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Regeringen

borde dock göra en genomgång av i vilken utsträckning ordet ras förekommer i

svenska författningar som inte grundas på internationella texter och där så är

möjligt föreslå en annan definition.

Vad gäller det i paragrafen använda begreppet sexuell läggning ifrågasätter

konstitutionsutskottet om begreppet ?sexual behaviour? i

Europarådsrekommendationen skall översättas med sexuell läggning. Utskottet

anser vidare att lämpligheten av begreppet sexuell läggning i paragrafen borde

övervägas ytterligare. Härför talar inte bara vad som anförts av Utredningen

mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning och i motionerna

utan även de exempel regeringen lämnat i författningskommentaren.

Konstitutionsutskottet anser sig emellertid av tidsskäl inte kunna ta ställning

till förslaget utan lämnar detta till justitieutskottet för närmare behandling.

Justitieutskottet får för sin del anföra följande. Utskottet delar

regeringens bedömning att det måste vara möjligt att i polisens arbete behandla

känsliga personuppgifter i större utsträckning än vad som tillåts enligt

personuppgiftslagen. Utskottet konstaterar att den föreslagna paragraf som

anger förutsättningarna för sådan behandling erhållit en utformning som

motsvarar vad som föreskrivs i artikel 2.4. i Europarådets rekommendation. Med

den föreslagna utformningen av paragrafen har frågan om behandling av känsliga

personuppgifter hos polisen fått en lösning som utskottet i princip kan ställa

sig bakom. Utskottet avstyrker motionerna Ju44 (yrkande 6) och Ju48 (yrkande

8).

Eftersom paragrafen inte lämnar utrymme för att självständigt behandla

känsliga uppgifter, kan utskottet inte finna att det är möjligt att med stöd av

bestämmelsen ta fram listor över särskilda kategorier av personer. Motion Ju49

(yrkande 6) avstyrks.

När det sedan gäller den närmare utformningen av paragrafen kan utskottet

instämma i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet ras. Utskottet

konstaterar emellertid att begreppet används i artikel 2.4 i Europarådets

rekommendation och anser sig inte ha underlag för att nu förorda att begreppet

utmönstras ur paragrafen. Utskottet avstyrker motion Ju49 (yrkande 4).

Vad slutligen gäller begreppet sexuell läggning anmärker utskottet att detta

uttryckssätt redan förekommer i svensk lagstiftning, så t.ex. i 16 kap. 9 §

fjärde stycket brottsbalken vari stadgas straff för den som diskriminerar annan

på grund av dennes homosexuella läggning. När det gäller begreppets användning

i förevarande paragraf anser utskottet att det kan råda visst tvivel om dess

lämplighet. Rent språkligt torde det i Europarådets rekommendation använda

begreppet ?sexual behaviour? snarare vara att översätta med sexuellt beteende.

Som motionärerna framhåller torde det väl också oftast vara en persons sexuella

beteende som är av intresse i en polisundersökning, låt vara att beteendet inte

sällan är en manifestation av läggningen. Att på förevarande beredningsunderlag

förorda att begreppet sexuell läggning skall ersättas av begreppet sexuellt

beteende finner emellertid utskottet tveksamt. Utskottet vill här som exempel

peka på det fall att polisen under en utredning av sexuella övergrepp mot barn

anträffar barnpornografiska bilder hos en misstänkt person. Att en sådan

omständighet är av betydelse för utredningen är tydligt. Här kan det dock

hävdas att innehavet av bilderna snarare är en fråga om personens sexuella

läggning än om hans sexuella beteende. Utan att ta ställning i frågan vill

utskottet ändå framhålla att exemplet pekar på risken för att en användning av

begreppet sexuellt beteende i stället för sexuell läggning riskerar att bli

alltför snävt och få till följd att känsliga uppgifter som är av betydelse för

en utredning inte kan behandlas. Utskottet är därför inte nu berett att förorda

en sådan ändrad avfattning av paragrafen som motionärerna begärt. Utskottet

anser däremot att förslagsvis den sexualbrottsutredning som regeringen aviserat

i proposition 1997/98:55 Kvinnofrid (s. 95 f) bör få i uppdrag att överväga ett

enhetligt begrepp i svensk lagstiftning för vad som i dag betecknas som sexuell

läggning. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju45 och Ju49 (yrkande

5) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kvarstående brottsmisstankar

Propositionen

Enligt förslaget får, om en förundersökning mot en person har lagts ned på

grund av bristande bevisning, uppgifter om brottsmisstanken behandlas för annat

ändamål än arkivering endast under förutsättning att den misstänkte enligt

förundersökningsledarens bedömning fortfarande är skäligen misstänkt för

brottet och uppgifterna behövs för att förundersökningen skall kunna tas upp på

nytt (10 § förslaget till polisdatalag). Om åtal mot en person har lagts ned

eller om denne genom lagakraftvunnen dom har frikänts får uppgifter om

brottsmisstanken behandlas för annat ändamål än för arkivering endast om

förundersökningen tas upp på nytt eller för prövning av särskilt rättsmedel

enligt 58 kap. rättegångsbalken (11 § förslaget). Bestämmelserna skall dock

inte gälla för Säkerhetspolisen (12 §). Någon särskild gallringsbestämmelse

upptas inte i förslaget. Enligt dess 13 §, första stycket, skall emellertid

uppgifter som inte längre behövs gallras om inte annat anges i lagen. Uppgifter

som ingår i en förundersökning skall emellertid arkiveras enligt arkivlagens

(1990:782) bestämmelser.

Överväganden

I motion Ju46 (m) begärs att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall

gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre föreligger. I motion

Ju48 (mp) begärs att sådana uppgifter skall gallras sex månader efter nedlagt

åtal eller lagakraftvunnen dom. Vidare begärs i motionen att den som är föremål

för kvarstående misstankar skall underrättas om detta. I motion Ju49 (fp) yrkas

att gallringsbestämmelserna skall vara tidsbestämda och att reglernas innehåll

skall anges i lag.

I propositionen anför regeringen att polisen, om en förundersökning läggs ned

på grund av bristande bevisning, kan ha ett berättigat intresse av att

fortsätta att behandla uppgifter om den misstänkte. Dessa uppgifter kan så

småningom, om det kommer fram nya uppgifter, leda till att det blir möjligt att

på nytt inleda förundersökning. Det bör därför finnas bestämmelser om att

uppgifter om kvarstående misstankar får behandlas. Någon särskild

gallringsbestämmelse anser regeringen inte vara erforderlig. Regeringen

framhåller att det närmast ligger i sakens natur att den enskilde normalt inte

bör få kännedom om att kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Uppgiften

torde i regel kunna sekretessbeläggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen. I

sådant fall följer av 27 § personuppgiftslagen att någon information till den

registrerade inte behöver lämnas ut.

Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del och

föreslår att motionerna Ju46 och Ju48 i aktuella delar avslås.

Konstitutionsutskottet delar regeringens uppfattning att den allmänna

gallringsbestämmelsen i förslaget till polisdatalag är tillräcklig för att

garantera att kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat.

Utskottet erinrar om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har

möjlighet att meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den

personuppgiftsansvarige vid behandling av uppgifter. Utskottet utgår från att

regeringen, för att ytterligare tillgodose rättssäkerheten, kommer att meddela

sådana föreskrifter som innebär att t.ex. tillgången till uppgifterna

begränsas.

Justitieutskottet ansluter sig till vad konstitutionsutskottet anfört i fråga

om förslaget i förevarande del och tillstyrker detta. Motion Ju48 (yrkandena 10

och 11) avstyrks.

Detsamma gäller motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande12) och Ju49

(yrkande 8).

Kriminalunderrättelseverksamhet

Propositionen

Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i

kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person-

uppgifter i särskilda undersökningar samt föra kriminalunderrättelseregister.

Enligt 3 § förslaget till polisdatalag förstås med underrättelseverksamhet

polisverksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för

att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas

och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med

kriminalunderrättelseverksamhet förstås annan underrättelseverksamhet än den

som bedrivs av Säkerhetspolisen. I 14 § förslaget stadgas att i

kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter behandlas endast om en

särskild undersökning har inletts under ledning av Rikspolisstyrelsen eller en

polismyndighet och det finns anledning anta att allvarlig brottslighet har

utövats eller kan komma att utövas.

Enligt förslaget förstås med särskild undersökning en undersökning i

kriminalunderrättelseverksamhet som innebär insamling, bearbetning och analys

av uppgifter i syfte att ge underlag för beslut om förundersökning eller om

särskilda åtgärder för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. I

förslaget betecknas som allvarlig brottslig verksamhet sådan verksamhet som

innefattar brott, för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver (3

§).

När uppgifter om en enskild person som det inte finns någon misstanke mot

behandlas i en särskild undersökning skall uppgifterna förses med en upplysning

att personen inte är misstänkt (14 §).

Polismyndighetens eller Rikspolisstyrelsens beslut om behandling av

personuppgifter i särskilda undersökningar skall innehålla uppgifter om

ändamålet med behandlingen och de villkor i övrigt som behövs för att förebygga

otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet.

Rikspolisstyrelsen skall föra en förteckning över samtliga beslut om behandling

av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (15 §).

Enligt förslaget skall personuppgifter också få behandlas i

kriminalunderrättelseregister. Kriminalunderrättelseregister skall få föras

endast för att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende

allvarlig brottslig verksamhet eller för att underlätta tillgången till

allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet (17 §).

Kriminalunderrättelseregister får föras av Rikspolisstyrelsen eller av

polismyndighet. Den myndighet som för registret är personuppgiftsansvarig för

behandlingen av personuppgifter i registret (18 §).

Ett kriminalunderrättelseregister får enligt förslaget innehålla uppgifter

som kan hänföras till en enskild person endast om uppgifterna ger anledning

anta att allvarlig brottslig verksamhet utövats eller kan komma att utövas och

den som avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller

komma att utöva den allvarliga brottsliga verksamheten. Uppgifter om

transportmedel eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig

verksamhet eller om hjälpmedel som kan antas ha använts i samband med sådan

verksamhet får registreras, även om uppgifterna kan hänföras till en person

som det inte finns någon misstanke mot. Uppgifterna skall därvid förses med

upplysning om att det inte finns någon misstanke mot denne (19 §).

Överväganden

I motion Ju46 (m) yrkas att endast personuppgifter avseende misstänkta skall få

registreras i kriminalunderrättelseregister. I motion Ju49 (fp) yrkas en sådan

begränsning avseende såväl kriminalunderrättelseverksamhet som

kriminalunderrättelseregister. I motionerna Ju47 (c) och Ju48 (mp) begärs - som

motionerna får förstås - att personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

endast skall få avse misstänkta. I motion Ju42 (c) anförs att det aldrig bör

vara tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter om

brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan spridas till andra länder

genom Europol eller Schengensamarbetet.

När det gäller förslaget rörande kriminalunderrättelseverksamhet anför

regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott

kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enligt rättegångsbalkens

bestämmelser men att den också kan utgöra verksamhet som faller utanför en

förundersökning. Den verksamhet som förekommer hos polisen innan

förundersökningen inleds brukar benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller

förspaning. Det innebär i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter

om personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns

misstanke om något konkret brott. Kriminalunderrättelseverksamheten bedrivs med

stöd av de allmänna bestämmelserna i 2 § polislagen (1984:387). Några närmare

bestämmelser om verksamheten finns inte. Regeringen konstaterar att

underrättelseverksamhet i dag bara kan bedrivas i manuella register. Det är

bara Säkerhetspolisen och Rikspolisstyrelsens finanspolis som givits tillstånd

att utnyttja datorstöd i underrättelsearbetet.

Regeringen framhåller att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande

brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva

hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd

underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför

grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler

som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste

integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid

bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket RF att en person i den utsträckning

som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga integriteten kränks

genom att uppgifter om honom eller henne registreras med automatisk

databehandling. Regeringen konstaterar härvid att personuppgiftslagens

bestämmelser innebär - så länge de allmänna bestämmelserna för behandling av

uppgifter är uppfyllda - att det skulle vara möjligt för polisen att behandla

personuppgifter av underrättelsekaraktär automatiserat såväl i särskilda

undersökningar som i datoriserade register. Enligt regeringen innebär detta

ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga integriteten i förhållande till

vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd måste därför vägas noga mot

integritetsskyddsintresset. Det är därför regeringens uppfattning att det

behövs särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av uppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den

personliga integriteten bör underrättelseverksamheten bedrivas på en viss nivå.

Användningen av datorstöd i underrättelseverksamhet bör vidare förbehållas den

allvarliga brottsligheten (prop. s. 115 f).

När det gäller frågan om vilka personuppgifter som skall få behandlas i en

särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet framhåller regeringen

att syftet härmed är att polisen skall få ett verktyg för att bearbeta och

insamla analyserat material för att få fram ett underlag som är tillräckligt

för ett beslut om att inleda en förundersökning eller som underlag för

operativa insatser för att förebygga, förhindra eller upptäcka brott. Det

medför att det kan bli frågan om att behandla även uppgifter om personer som

det i och för sig inte finns någon misstanke mot, t.ex. anhöriga eller

arbetskamrater. Det innebär ofrånkomligen ett stort intrång i den personliga

integriteten. Genom att uppgifter om personer som inte själva är misstänkta för

brott förses med en anteckning härom, kan det integritetsintrång som den

automatiserade behandlingen medför för en icke misstänkt person begränsas utan

att ändamålet med registret går förlorat. I princip är det, framhåller

regeringen, bara de tjänstemän som arbetar med den särskilda undersökningen som

bör ha tillgång till uppgifterna. En uppgift bör emellertid också kunna lämnas

till en annan polisman, om den har betydelse för någon annan utredning eller

undersökning. Regeringen kommer att utfärda föreskrifter om vem som skall ha

tillgång till uppgifter som behandlas inom polismyndigheten (prop. s. 124 f).

Vad härefter gäller personuppgifter i kriminalunderrättelseregister anför

regeringen följande. Kriminalunderrättelseverksamhet bedrivs inte enbart i

särskilda undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar

polisen oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig

verksamhet förekommer, även om något konkret brott inte är känt och någon grund

för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella

samarbetet på brottsbekämpningens område leder också till att polisen får

uppgifter från utländska myndigheter som tyder på att svenska medborgare ägnar

sig åt brottslig verksamhet. Sådan information kan komma att få betydelse

längre fram när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då tillsammans göra

att det finns skäl att inleda en särskild undersökning. Det är därför viktigt

att sådan information kan tas till vara, inte bara manuellt, utan också med

datorstöd. Polisen bör därför, på samma sätt som tullen, få spara och lagra den

information som inhämtas i underrättelseverksamhet i datoriserade

underrättelseregister.

Vid bedömningen av vilka personuppgifter ett kriminalunderrättelseregister

bör få innehålla måste man, anför regeringen vidare, beakta att det är frågan

om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att syftet med

registret inte skall bli alltför begränsat kommer de poliser som har behov av

uppgifterna i sitt arbete att få tillgång till dem. Det rör sig här om en

betydligt vidare personkrets än den som bör få rätt att ta del av de uppgifter

som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen anser därför att det med

hänsyn till den personliga integriteten bör uppställas ett krav på skälig

misstanke om att en person har utövat eller kan komma att utöva allvarlig

brottslig verksamhet. Regeringen anför vidare att den delar den uppfattning som

framförts av vissa remissinstanser att det även bör vara möjligt att i vissa

situationer registrera s.k. indirekta personuppgifter, trots att det inte finns

någon misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Det

rör sig om uppgifter om transportmedel eller varor som har samband med

allvarlig brottslig verksamhet eller om hjäpmedel som kan ha använts i sådan

verksamhet. En förutsättning för registrering är dock att uppgiften förses med

en anteckning att personen i fråga inte är misstänkt och att uppgiften är

nödvändig för registrets ändamål (prop. s. 127 f).

Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det inte har något att

invända mot regeringens förslag i nu berörda delar samt att det föreslår att de

ifrågavarande motionsyrkandena avslås.

Under ärendets handläggning har justitieutskottet haft en utfrågning med

företrädare för Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen. Därvid framkom

bl.a. följande.

Ett register i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet

kommer inte att ha formen av ett traditionellt register dit t.ex.

kriminalunderrättelseregistret kan räknas. Ett register i en särskild

undersökning kommer att bestå av löpande anteckningar om iakttagelser som görs

i spaningsarbetet, t.ex. om en viss persons resor och kontakter med andra. Som

exempel nämndes av Rikspolisstyrelsen att insatserna mot en i

narkotikasammanhang känd person som nyligen greps för narkotikabrott hade

inletts som en (med lagförslagets terminologi) särskild undersökning flera år

tidigare. Ett annat exempel som framhölls var återkommande brott där det finns

anledning att tro att det handlar om systematisk brottslighet och man därför

inlett en särskild undersökning. Här skulle man med automatiserad behandling av

uppgifter lättare kunna urskilja mönster, som gjorde det möjligt att ingripa.

Aktuella fall var rån mot gamla i deras bostäder och serier av bostadsinbrott.

Justitieutskottet vill till en början anföra följande.

Vad först gäller motionsyrkandena att endast misstänkta personer skall få

registreras i kriminalunderrättelseregister framgår av förslaget att sådana

register i princip endast får innehålla uppgifter om personer som är skäligen

misstänkta för att ha utövat eller kunna komma att utöva allvarlig brottslig

verksamhet. Motionerna Ju46 (yrkande 4) och Ju49 (yrkande 7, delvis) får

härigenom anses tillgodosedda och de avstyrks.

Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i

kriminalunderrättelseverksamhet talar, enligt utskottets mening, starka sakliga

skäl för regeringens förslag. Utskottet vill erinra om att tullen sedan den

1 januari 1998 har motsvarande bestämmelser för underrättelseverksamhet och

underrättelseregister som i förevarande proposition föreslås för polisen, se

4-13 §§ lagen (1997:1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande

verksamhet. Också Finanspolisen har en automatiserad underrättelseverksamhet,

men med stöd av ett regeringsbeslut. Här vill utskottet anmärka att denna

knappast kan fortsätta om aktuella motionsförslag vinner bifall.

Utskottet anser sig till fullo kunna instämma i att

kriminalunderrättelseverksamhet är av den utomordentliga betydelse för polisens

arbete som regeringen gör gällande. Sådan verksamhet kan i dag inte bedrivas

med utnyttjande av modern informationsteknik, utan endast genom manuella

metoder. Det ligger i öppen dag att denna omständighet försätter polisen i ett

påtagligt underläge i brottsbekämpningen, inte minst i kampen mot organiserad

och gränsöverskridande brottslighet. Utskottet är samtidigt medvetet om att

datoriserad behandling av personuppgifter alltid är känslig från

integritetssynpunkt. Som regeringen framhåller är det emellertid ofrånkomligt

att kriminalunderrättelseverksamhet omfattar även uppgifter om personer som

inte är misstänkta, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare. Förslaget innebär

enligt utskottets uppfattning att skyddet för dessa personers integritet

beaktas i erforderlig omfattning. Det bör vidare framhållas att polisen, om

förslaget inte genomförs, har möjlighet att behandla personuppgifter av

ifrågavarande slag enligt personuppgiftslagen. I förhållande till denna innebär

förslaget en inskränkning i polisens möjligheter att behandla personuppgifter,

och förslaget innebär alltså en förstärkning av skyddet för den enskildes

integritet i förhållande till vad som eljest skulle gälla. När det gäller

utlämnande av uppgifter till Europol eller Schengen med stöd av 7 § förslaget

till polisdatalag torde, som konstitutionsutskottet funnit, det endast bli

aktuellt beträffande Europols analysregister. Sammanfattningsvis finner

utskottet regeringens förslag väl avvägt i förevarande del och avstyrker

motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och Ju49 (yrkande 7 delvis).

I motion Ju44 (v) anförs, såsom motionen får förstås, att förutsättningarna

för att behandla personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet är alltför

generösa. Enligt motionärerna omfattar rekvisitet allvarlig brottslighet

alltför många brott och rekvisitet anledning anta (båda i 14 §) ger polisen

närmast obegränsade möjligheter till registrering.

Utskottet konstaterar att med allvarlig brottslig verksamhet förstås

verksamhet som innefattar brott, för vilket är förskrivet fängelse i två år

eller däröver (3 § förslaget till polisdatalag). Bestämningen motsvarar den som

används i 4 § lagen om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

Utskottet, som anmärker att definitionen torde omfatta flertalet i

brottsbalken upptagna brott, anser att bestämmelsen behövs med hänsyn till

intresset av en effektiv kriminalunderrättelseverksamhet. När det sedan gäller

rekvisitet anledning anta vill utskottet framhålla att detta motsvarar den

misstanke om att ett brott har begåtts som skall föreligga för att en

förundersökning skall få inledas. Enligt 23 kap. 1 § RB gäller således att

förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller annat

skäl finns anledning anta att ett brott som hör under allmänt åtal förövats.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte finna att användning av rekvisitet

anledning anta skulle leda till några risker för att särskilda undersökningar

inleddes utan skäl. Utskottet avstyrker motion Ju44 i denna del (yrkande 8).

I motion Ju44 yrkas vidare avslag på bestämmelsen om kriminalregistrets

ändamål (17 § förslaget till polisdatalag). Motionärerna menar att bestämmelsen

är innehållslös och måste preciseras.

Regeringen anför i propositionen att ett ändamål med

kriminalunderrättelseregistren bör vara att utgöra underlag för beslut om

inledande av särskilda undersökningar rörande allvarlig brottslig verksamhet.

Registren skall dock även få användas för att underlätta tillgången till

allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Det motsvarar

de bestämmelser som gäller för tullen. Regeringen påpekar vidare att det ligger

i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste formuleras tämligen

generellt. En allmänt hållen ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare

bestämmelser om vilka uppgifter ett register skall få innehålla (prop. s. 126

f).

Utskottet, som noterar att bestämmelser om vilka uppgifter som får intas i

ett kriminalunderrättelseregister har meddelats i 19-20 §§ förslaget till

polisdatalag, har inga invändningar mot den ifrågavarande ändamålsbestämmelsens

utformning. Motion Ju44 (yrkande 9) avstyrks.

I motion Ju48 (mp) yrkas att Rikspolisstyrelsen ensam skall vara person-

uppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregistren.

Utskottet delar, i likhet med konstitutionsutskottet, regeringens bedömning

att den myndighet som för ett kriminalunderrättelseregister också bör vara

personuppgiftsansvarig för registret. Utskottet avstyrker motion Ju48 (yrkande

16).

DNA-registret

Bakgrund

DNA är ett ämne som finns i varje cell i människokroppen och som är sammansatt

så att det är unikt för varje individ, utom för enäggstvillingar. Med DNA-

analys kan personer identifieras genom analys av mycket små mängder blod, saliv

eller sperma eller genom analys av hårstrån.

Med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 §

rättegångsbalken kan provtagning för DNA-analys genomföras mot en misstänkt

persons vilja. Enligt paragrafen får den som skäligen kan misstänkas för brott

på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som

kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av

betydelse för utredningen av brottet. I princip är alla sorters provtagningar

och analyser tillåtna.

Europarådets ministerkommitté antog år 1992 en rekommendation om användning

av DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen

gäller för insamlandet av prover för DNA-analys i syfte att identifiera en

misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av

brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och

uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat

syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får

enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott

annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare

att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i

lag.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelser om register med uppgifter om DNA-analyser

införs i 22-28 §§ polisdatalagen. Två register skall få inrättas. Det ena

föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA-registret) och det

andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss person

(spårregistret). Ändamålet med registren skall vara att underlätta

identifiering av personer i samband med utredning av brott (22 §). Regeringen

föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig. Ett DNA-

register får innehålla uppgifter om resultat av DNA-analyser som har gjorts

under utredning av ett brott och som avser personer som dömts för vissa brott.

Det rör sig om sådana brott mot en persons liv eller hälsa, personliga

integritet eller säkerhet som avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken

eller ett allmänfarligt brott som avses i 13 kap. brottsbalken, allt under

förutsättning att brottet kan leda till fängelse i mer än två år. Det kan även

röra sig om försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett

sådant brott (23 §). Ett spårregister får endast innehålla uppgifter om DNA-

analyser som har gjorts under utredning av ett brott och som inte kan hänföras

till en identifierbar person. Uppgifterna får endast jämföras med

analysresultat som inte kan hänföras till en identifierbar person eller som

finns i DNA-registret eller som kan hänföras till en person som är misstänkt

för brott (25 och 26 §§).

Överväganden

I motion Ju46 (m) begärs att regeringen aktivt skall verka för att få till

stånd en ändring av Europarådets rekommendation så att fler brott skall kunna

föranleda registrering i DNA-register. Motionärerna framhåller att DNA-analys

måste kunna göras i större utsträckning i samband med utredning av

sexualbrott, något som förhindras av kravet på att brottet skall kunna leda

till fängelse i mer än två år. Vidare bör narkotikabrott omfattas av

bestämmelsen.

I propositionen anför regeringen vad avser kravet på brottets svårhetsgrad

som registreringsförutsättning att det bör röra sig om brott som allmänt bedöms

som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara

fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om

det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Med anledning av

remissynpunkter anför regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a.

vissa mindre grova sexualbrott inte kan föranleda registrering. Även om DNA-

analys ofta kan få betydelse för utredningar om sexualbrott finns det, enligt

regeringens bedömning, inte tillräckliga skäl att på just detta område göra

avsteg från kravet att det skall vara fråga om ett i lagens mening allvarligt

brott för att analysresultat skall få registreras. Narkotikabrott bör enligt

regeringens mening inte föranleda registrering, eftersom det är tveksamt om

narkotikabrott är sådana allvarliga brott mot en persons liv, hälsa, personliga

integritet eller säkerhet som avses i Europarådet rekommendation (prop. s. 136

f).

Konstitutionsutskottet anser att regeringens förslag såväl när det gäller

valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för avgränsning av regi-

streringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt lämplig avvägning och

avstyrker motionsyrkandet.

Justitieutskottet delar regeringens bedömning att de brott som bör kunna

föranleda registrering i DNA-registret bör motsvara kraven i Europarådets

rekommendation. Utskottet finner inte för närvarande skäl att förorda att

regeringen skall söka ändringar i rekommendationen. Utskottet avstyrker motion

Ju46 (yrkande 5).

I motion Ju50 (m) begärs att samtliga personer som dömts för brott för vilka

registrering i DNA-register får göras skall införas i registret. Vidare yrkas i

motionen att obligatorisk provtagning för DNA-analys skall ske på den som är

anhållen eller häktad för ett brott som kan föranleda registrering i DNA-

registret.

Regeringen redogör i propositionen för Registerutredningens förslag att alla

som anhålls eller häktas för brott som kan föranleda registrering i DNA-

registret skall lämna prov för DNA-analys oavsett om det behövs för utredningen

om brottet eller ej. Registerutredningen var medveten om att förslaget torde

strida mot Europarådets rekommendation, eftersom provtagning och analys enbart

för framtida bruk inte synes vara förenligt med rekommendationen. Regeringen

framhåller att Sverige anslutit sig till rekommendationen utan någon

reservation och att utgångspunkten är att denna bör följas även om den inte är

folkrättsligt bindande. Regeringen anser inte att Registerutredningen framfört

sådana skäl som skulle kunna motivera ett avsteg från rekommendationen.

Regeringen framhåller vidare att det redan enligt gällande rätt finns goda

möjligheter för polisen att företa DNA-analys för senare registrering i DNA-

registret. Sådan analys får visserligen bara utföras om det behövs för

utredningen. Det kan dock ofta antas att det i samband med utredningar av

allvarliga våldsbrott finns behov av DNA-analys om det finns något analyserbart

spår att jämföra med. Även i vissa erkända fall kan en DNA-undersökning vara

befogad, eftersom enbart ett erkännande inte räcker för fällande dom. Även

inrättandet av ett DNA-register kan antas bidra till att DNA-analyser genomförs

i alla fall där det faktiskt är tillåtet. Sammanfattningsvis anser regeringen

att det föreslagna DNA-registret redan mot bakgrund av de gällande reglerna om

kroppsbesiktning kan antas bli tillräckligt omfattande för att det skall kunna

bli ett effektivt hjälpmedel i polisens brottsutredande verksamhet. Även om

ytterligare ett antal personer skulle komma att registreras till följd av

regler om obligatorisk provtagning, kan det förhållandet inte antas öka

effektiviteten så mycket mer att det är ett tillräckligt skäl för att Sverige

inte skall följa Europarådets rekommendation i förevarande del. Regeringen

anser därför att det inte bör införas några bestämmelser om obligatorisk

provtagning för DNA-analys. Sådan analys får även fortsättningsvis göras med

stöd av bestämmelserna i rättegångsbalken om kroppsbesiktning (s. 143 f).

Utskottet anser att de skäl regeringen anfört för att lagstiftningen i denna

del skall utformas i överensstämmelse med regeringens förslag är övertygande.

De skäl som regeringen anfört mot obligatorisk provtagning på den som är

anhållen eller häktad för brott som kan föranleda registrering i DNA-registret

är, enligt utskottets mening, giltiga även beträffande personer som dömts för

sådana brott. Utskottet avstyrker motion Ju50 (yrkandena 1 och 2).

I motion Ju50 begärs vidare att prover skall få sparas för dem som införts i

DNA-registret.

Regeringen framhåller i propositionen att rättegångsbalken inte innehåller

några regler om hur man skall förfara med prover som tagits vid en

kroppsbesiktning, men att balken torde bygga på tanken att prover inte skall

bevaras längre tid än vad som krävs av hänsyn till utredningen. Vidare

understryker regeringen att punkt 8 i Europarådets rekommendation innebär att

prover som har tagits från en person för DNA-analys i princip inte bör få

sparas sedan man slutligt har avgjort det fall för vilket proverna tagits.

Regeringen konstaterar att bl.a. Registerutredningen förordat att prover skulle

få sparas under längre tid för att kunna möjliggöra förnyad analys, om nya

analysmetoder utvecklas. Regeringen noterar att det här är fråga om att väga

integritetshänsyn mot osäkra antaganden om framtida teknik och anser att det

under dessa förhållanden inte heller i detta fall finns tillräckliga skäl att

frångå rekommendationen (prop. s. 144 f).

Utskottet ansluter sig även i denna del till regeringens bedömning och

avstyrker motion Ju50 (yrkande 3).

Säkerhetspolisens register

Propositionen

Regeringen föreslår att polisdatalagen i huvudsak skall gälla även för

Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser

om behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet

krävs inte. I denna verksamhet skall Säkerhetspolisen få använda person-

uppgifter under de förutsättningar som personuppgiftslagen anger.

Regeringen föreslår vidare att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med

registret och förutsättningarna för registrering skall framgå av

polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade

personuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna och hemliga

föreskrifterna för registret kan därmed upphävas.

Enligt 32 § förslaget till polisdatalag skall Säkerhetspolisen föra ett

register (SÄPO-registret) som har till ändamål

1. att underlätta spaning i syfte att förebygga och avslöja brott mot rikets

säkerhet,

2. att underlätta spaning i syfte att bekämpa terrorism och

3. att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627).

Säkerhetspolisen är personuppgiftsansvarig för behandlingen av person-

uppgifter i registret.

Av 33 § förslaget till polisdatalag framgår att SÄPO-registret får innehålla

uppgifter som kan hänföras till en enskild person endast

1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller komma att

utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller

terrorism,

2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627) eller

3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl till

det.

Av registret skall framgå på vilken grund registrering skett. Regeringen får

meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras.

Överväganden

I motion Ju44 (v) yrkas att Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter

måste regleras i särskilda bestämmelser. Motionärerna anser att kraven på sådan

behandling i personuppgiftslagen saknar konkret innehåll.

Regeringen understryker i propositionen att syftet med den verksamhet

Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår territoriella suveränitet och vårt

nationella oberoende. Det gör det angeläget att Säkerhetspolisens

handlingsmöjligheter vad gäller personuppgifter inte begränsas i större

utsträckning än som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening ger härvid

bestämmelserna i personuppgiftslagen ett tillräckligt skydd mot behandling inom

Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn till ändamålet

med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling av

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla för

Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin

underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar

person-uppgiftslagen anger.

Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för

övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den

samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram

skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen

göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur

integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att

insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god

sed för uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att uppgifterna inte

får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades in. Dessa krav

är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Personuppgiftslagen

innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder måste vidtas.

För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall

göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO-

registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden

hos Säkerhetspolisen (prop. s. 148 f).

Konstitutionsutskottet framhåller i sitt yttrande att regeringens förslag

innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla person-

uppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som

polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga

personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot

behandling av känsliga personuppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex.

tillämplig i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Konstitutionsutskottet

tillstyrker regeringens förslag i denna del och avstyrker motionsyrkandena.

Justitieutskottet finner inte skäl att frångå regeringens bedömning i fråga

om vilka regler som skall gälla för behandlingen av personuppgifter i

Säkerhetspolisens verksamhet. Utskottet avstyrker motion Ju44 (yrkande10).

I motion Ju44 (v) yrkas vidare att grunderna för registrering i SÄPO-

registret måste preciseras. Ett avskaffande av de hemliga föreskrifterna för

Säkerhetspolisens register begärs i motion Ju206 (mp).

I sina skäl för förslaget i denna del anför regeringen bl.a. att det, med

hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver, bör gälla en lägre grad

av misstanke för registrering i SÄPO-registret än i

kriminalunderrättelseregister. Den misstankegrad som skall gälla för

registrering i SÄPO-registret bör bestämmas till att personen kan misstänkas

för brottslig verksamhet. Härmed markeras en lägre grad av misstanke än att

någon är skäligen misstänkt. När det gäller möjligheten att registrera någon om

det med hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl till det framhåller

regeringen att Säkerhetspolisen kan ha skäl att registrera personer i andra

fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Det kan enligt

regeringen t.ex. vara fråga om personer som har samband med någon som

registreras enligt de grunder som tidigare har nämnts. Det finns också ett

behov av att samla information om personer som kan bli utsatta för hot av olika

slag eller som i känsliga verksamheter kan bli föremål för närmanden från

främmande underrättelsetjänster. För att kunna bedriva ett effektivt

förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att kunna kartlägga vad som

skulle kunna utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök. För att avslöja

samband mellan personer som flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i

oppositionell verksamhet i hemlandet kan det vara av stor betydelse att

registrera vissa personer utan att objektiv grund för brottsmisstanke

föreligger. I vissa fall kan det också finnas anledning att registrera

kontakter med främmande beskickningar. Enligt regeringen bör därför, om det med

hänsyn till registrets ändamål finns särskilda skäl, registrering få ske i

andra fall än i samband med brottsmisstanke eller registerkontroll. Regeringen

konstaterar att en sådan bestämmelse i och för sig ger Säkerhetspolisen

tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser dock att det med

hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera Säkerhetspolisens

registrering av uppgifter finns tillfredsställande möjligheter till insyn i och

kontroll av registret.

Vidare erinrar regeringen om förslaget att regeringen bör bemyndigas att

meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana

föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som

har varit föremål för registerkontroll. Regeringen framhåller att sådana

föreskrifter också kan, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad

som avses med särskilda skäl (prop. s. 153 f).

Konstitutionsutskottet anför i sitt yttrande att det, såsom regeringen

framhållit, med hänsyn till syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är befogat

att kräva en lägre grad av brottsmisstanke för registrering av uppgifter som

hänför sig till en enskild person. Konstitutionsutskottet uttalar vidare sin

förståelse för att registrering även skall få ske i andra fall än i samband med

brottslig verksamhet eller registerkontroll, om det finns särskilda skäl.

Utskottet utgår från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete med

kontroll av registreringarna som Registernämnden skall bedriva. Utskottet utgår

vidare från att förslaget att bemyndiga regeringen att meddela närmare

föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras avser öppna och ej

sekretessbelagda föreskrifter.

Justitieutskottet delar regeringens och konstitutionsutskottets bedömning att

Säkerhetspolisens uppgift att skydda Sveriges territoriella suveränitet och

nationella oberoende gör det befogat att medge en lägre grad av brottsmisstanke

för registrering i SÄPO-registret än i andra polisregister. Justitieutskottet

anmärker i sammanhanget att rekvisitet ?kan misstänkas? är detsamma som enligt

rättegångsbalkens terminologi betecknar den lägsta graden av sannolikhet för

att någon gjort sig skyldig till brott och således har en för

rättstillämpningen känd innebörd. När det gäller de föreskrifter om

registrering av personuppgifter som regeringen kan komma att utfärda med stöd

av bemyndigandet i 33 § tredje stycket förslaget till polisdatalag ansluter sig

justitieutskottet till vad konstitutionsutskottet anfört. Med det anförda

avstyrker utskottet motion Ju44 (yrkande 11).

Av förslaget framgår att de nu gällande hemliga föreskrifterna för SÄPO:s

register skall upphävas. Önskemålet i motion 206 (yrkande 4) är därmed

tillgodosett och motionen avstyrks i denna del.

Sekretessfrågor

Gällande sekretessbestämmelser

Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift som

hänför sig till bl.a. förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser

användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att

förebygga brott samt åklagarmyndighets, polismyndighets, skattemyndighets,

tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt för att förebygga,

uppdaga, utreda eller beivra brott. Sekretessen gäller om det kan antas att

syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida

verksamheten skadas om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst 40 år.

I 7 kap. 17 § sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller i verksamhet som

avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller register som

förs enligt lagen om polisregister för uppgift som har tillförts registret. Om

utlämnande om sådan uppgift gäller vad som föreskrivs i lagstiftningen om de

nämnda registren samt i säkerhetsskyddslagen och i förordningar som ansluter

till dessa lagar. Regleringen innebär att sekretessen är absolut, dvs. att den

gäller under alla förhållanden och även i förhållande till den registrerade.

Sekretessen är inte heller tidsbegränsad.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att den absoluta sekretessen avskaffas för

alla polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell

rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister. Därutöver

föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra

register med uppgifter om brott skall tidsbegränsas till 70 år. Den s.k.

förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt

förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och 40 år i

övrigt. I fråga om förundersökningssekretessen föreslår regeringen att

sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas

brottsförebyggande verksamhet skall gälla med ett omvänt skaderekvisit. När det

gäller uppgifter som förekommer i polisens underrättelseverksamhet skall enligt

förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till förmån för

polisen.

Förslagen innebär i huvudsak en lättnad i sekretessen för polisens register i

förhållande till vad som gäller i dag.

Överväganden

I motion Ju206 (mp) yrkas att den absoluta sekretessen för Säkerhetspolisens

register skall avskaffas och - som motionen får förstås - att sekretess med

omvänt skaderekvisit skall gälla till förmån för den som uppgiften avser.

I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att sekretessen för uppgifter i

polisens underrättelseverksamhet skall gälla med s.k. omvänt skaderekvisit till

förmån för polisen.

Enligt vad som yrkas i motion Ju49 (fp) bör lagstiftningen om polisregister

genomgående använda ett s.k. omvänt skaderekvisit för uppgifter om enskilds

personliga och ekonomiska förhållanden. I förhållande till en enskild som är

registrerad skall dock, enligt vad som yrkas i motionen, något skaderekvisit

inte gälla om det inte föreligger synnerliga skäl. En översyn av främst 5 och

14 kap. sekretesslagen behövs alltså.

I fråga om skälen för förslaget i denna del anför regeringen att det är

angeläget att möjligheten till insyn i polisens register ökar. Det kan ske

genom lättnader i den sekretess som i dag gäller för uppgifter i polisregister.

Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att skilja mellan olika

register när det gäller att avgöra hur sträng sekretess som skall råda.

Regeringen anser att den absoluta sekretessen skall behållas för uppgifter i

belastningsregister. För uppgifter i andra register skall det i stället gälla

sekretess med ett omvänt skaderekvisit till skydd för den enskilde. Det innebär

att uppgifterna får lämnas ut om det står klart att det kan ske utan skada för

den enskilde eller någon honom närstående. Vidare innebär förslaget - när det

gäller andra register än belastningsregistret - att den enskilde själv får rätt

att ta del av de uppgifter som finns registrerade om honom om det står klart

att det kan ske utan men för utredningen och det inte heller finns någon annan

sekretessgrund (prop. s. 67).

Såvitt avser det skaderekvisit som skall gälla beträffande

förundersökningssekretessen till förmån för polisens verksamhet, anser

regeringen att det med hänsyn till den verksamhet Säkerhetspolisen bedriver är

motiverat att skärpa sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för

uppgifter i SÄPO-registret. Regeringen föreslår att sekretess med omvänt

skaderekvisit skall gälla för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i

sin underrättelseverksamhet.

Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretess som för närvarande

råder för uppgifter i polisregister har stor indirekt betydelse även för

polisens verksamhet. Efter förslag av bl.a. Rikspolisstyrelsen finner

regeringen det motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd

för den öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser att den

definition av den öppna polisens underrättelseverksamhet som föreslås i 3 §

polisdatalagen är tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en

strängare grad av sekretess även i den öppna polisens underrättelseverksamhet.

För uppgifter som hänför sig till underrättelseverksamhet bör därför, föreslår

regeringen, sekretess gälla om det inte står klart att uppgifterna kan röjas

utan att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den

framtida verksamheten skadas (prop. s. 71 f).

Konstitutionsutskottet förklarar i sitt yttrande att det med

tillfredsställese ser att regeringen föreslår lättnader i den sekretess som för

närvarande gäller för polisens register. Konstitutionsutskottet tillstyrker

regeringens förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla

polisregister utom belastningsregistret. Att sekretessen föreslås bli begränsad

i tiden anser konstitutionsutskottet vara värdefullt för att öka insynen i

registren. Konstitutionsutskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att

avskaffandet av den absoluta sekretessen bör medföra att

förundersökningssekretessen för uppgifter i polisens underrättelseverksamhet

förlängs. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar.

Vidare framhåller konstitutionsutskottet att regeringens förslag innebär att

ett omvänt skaderekvisit införs för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.

Med en sådan ordning kommer sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla

för alla uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin

underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO-registret och i övrigt.

Konstitutionsutskottet framhåller härvid att det nuvarande SÄPO-registret

enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat centralregister och de

akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all

personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte

att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism

och för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande

för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO-

registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om

personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör

registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och

som inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu

föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i

praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som

gäller i dag. Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag i denna

del.

Även förslaget att låta ett omvänt skaderekvisit gälla för sekretess avseende

den öppna polisens underrättelseverksamhet tillstyrks av

konstitutionsutskottet. Detsamma gäller förslaget att sekretessen till skydd

för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla

med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och

brottsbeivrande verksamhet.

När det gäller den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv

finner konstitutionsutskottet att regeringen gjort en lämplig avvägning mellan

skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om

honom som förekommer i polisens verksamhet. Konstitutionsutskottet tillstyrker

regeringens förslag i denna del.

Justitieutskottet vill för sin del anföra följande. Som framgått i det

föregående innebär förslaget att den absoluta sekretessen för uppgifter i

polisens register avskaffas utom vad avser belastningsregistret. En enskild har

dock alltid rätt att på begäran få ut uppgifter om sig själv ur

belastningsregistret. När det gäller övriga register, bl.a. SÄPO-registret,

innebär förslaget att reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Härav

följer bl.a. att den enskilde får rätt att ta del av de uppgifter som finns

registrerade om honom, om det står klart att det kan ske utan skada för

utredningen och det inte heller finns någon annan sekretessgrund. Genom

förslaget i denna del är enligt utskottets uppfattning motion Ju206 (yrkande 1)

tillgodosedd och den avstyrks.

Justitieutskottet delar regeringens uppfattning att avskaffandet av den

absoluta sekretessen för polisregister motiverar införandet ett omvänt

skaderekvisit såväl när det gäller Säkerhetspolisens som den öppna polisens

underrättelseverksamhet. Som framgår av konstitutionsutskottets yttrande

innebär förslaget i praktiken en lättnad i sekretessen för SÄPO:s

underrättelseverksamhet. Motion Ju44 (yrkande 3) avstyrks.

Förslaget innebär vidare att sekretessen till skydd för den enskildes

personliga och ekonomiska förhållanden skärps och kommer att gälla med ett

omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande

verksamhet. Samma sekretesskydd kommer alltså att gälla oavsett om uppgiften

finns i ett polisregister eller är registrerad på annat sätt. Genom förslaget i

denna del är motion Ju49 i denna del tillgodosedd och den avstyrks (yrkande 2).

Utskottet delar konstitutionsutskottets bedömning att förslaget beträffande

den enskildes möjligheter att få ut uppgifter om sig själv är väl avvägt. Något

behov av riksdagsinitiativ finns inte. Motion Ju49 i denna del avstyrks

(yrkande 3).

I motion Ju206 (mp) begärs vidare att sekretessen för de uppgifter som i dag

omfattas av absolut sekretess skall gälla i första hand i högst 25 år och i

andra hand i högst 50 år. I motion Ju44 (v) yrkas avslag på förslaget att den

s.k. förundersökningssekretessen skall gälla i 70 år för uppgifter i polisens

underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna bör förundersökningssekretessen

även i dessa fall gälla i 40 år. I motion Ju48 (mp) yrkas att såväl sekretessen

för polisregister som förundersökningssekretess skall gälla i högst 50 år.

I fråga om den tid under vilken sekretess skall gälla anmärker regeringen att

sekretessen för uppgifter i kriminal- och polisregister för närvarande inte är

begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter

vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel tidsbegränsas

är att en uppgift endast bör vara underkastad sekretess i det fall där det

verkligen medför en risk för skada att röja den, och denna risk minskar normalt

med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 87)

framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli mycket svårt att efter en

lång tid enbart med utgångspunkt i ett skaderekvisit avgöra om en viss handling

skulle omfattas av sekretess eller inte. Sekretesslagen borde därför en gång

för alla avgöra vid vilken tidpunkt skaderisken skulle anses upphöra. I

förevarande proposition föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i

polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år. En

sådan tidsgräns motsvarar vad som normalt gäller för uppgifter om enskilds

personliga förhållanden enligt sekretesslagen.

När det sedan gäller förundersökningssekretessen, som gäller till skydd för

det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet, erinrar

regeringen om att sekretessen gäller i högst 40 år. Eftersom det inte längre

skall råda någon absolut sekretess för flertalet polisregister, menar

regeringen att den nämnda tiden i vissa fall bör förlängas t.ex. för att skydda

uppgiftslämnare. Regeringen anser att det i den underrättelseverksamhet som

bedrivs av Säkerhetspolisen och den öppna polisen bör råda en längre

sekretesstid och föreslår att denna bestäms till högst 70 år (prop. s. 69 f).

Att sekretessen föreslås bli begränsad i tiden anser konstitutionsutskottet

vara värdefullt för att öka insynen i registren. Konstitutionsutskottet

tillstyrker regeringsförslaget i denna del och föreslår att motionerna Ju44 och

Ju48 i berörda delar avstyrks.

När det gäller den tid under vilken sekretessen för uppgifter i polisens

register skall gälla, ansluter sig justitieutskottet i likhet med

konstitutionsutskottet till regeringens överväganden. Motionerna Ju44 (yrkande

2) och Ju48 (yrkande 3) avstyrks.

Detsamma gäller motionerna Ju206 (yrkandena 2 och 3) och Ju48 (yrkande 2).

Övrigt

Ändringen i 35 § förvaltningsprocesslagen bör göras i den lydelse paragrafen

erhållit enligt SFS 1998:151. Vad gäller regeringens förslag till lag om

ändring i sekretesslagen bör ändringen i 9 kap. 17 § göras i paragrafens

lydelse enligt SFS 1997:1026.

Utskottet har uppmärksammats på behovet av en konsekvensändring i lagen

(1995:606) om vissa personregister för officiell statistik och lämnar ett

förslag till sådan ändring.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen

eller motionerna.

På grund av ett förbiseende har ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen

till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1985:206) om viten blivit

ofullständig (bet. 1997/98:JuU17, rskr. 1997/98:226). Utskottet lägger därför i

detta betänkande fram ett förslag till ändrad lydelse i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1, 1997/98:Ju44 yrkande 1

och 1997/98:Ju48 yrkande 1,

res. 1 (v)

2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6,

res. 2 (mp)

3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48 yrkande 7

och 1997/98:Ju49 yrkande 1,

res. 3 (m, fp)

res. 4 (mp)

4. beträffande andra register

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 7,

res. 5 (fp, v, mp)

5. beträffande insyn och kontroll

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43 yrkande 2

och 1997/98:Ju48 yrkande 18,

res. 6 (v, mp)

6. beträffande normgivningsdelegation

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och

19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 9 antar regeringens förslag till dels lag om

belastningsregister såvitt avser 5, 13 och 15 §§, dels lag om

misstankeregister såvitt avser 4, 5, 11 och 12 §§ och dels polisdatalag

såvitt avser 7, 8, 13 andra stycket, 16, 21, 31, 33 tredje stycket och 35

§§,

res. 7 (fp, mp)

7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska

myndigheter

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 antar

regeringens förslag till dels lag om belastningsregister såvitt avser 11

§, dels lag om misstankeregister såvitt avser 9 §,

res. 8 (v, mp)

8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om misstankeregister såvitt avser 3 §,

res. 9 (m)

9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 antar regeringens

förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 3 §,

res. 10 (mp)

10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i

princip

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och 1997/98:Ju48 yrkande

8,

res. 11 (v, mp)

11. beträffande begreppet sexuell läggning

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju45 och 1997/98:Ju49 yrkande

5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 antar

regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5 §,

res. 12 (fp)

13. beträffande underrättelse om kvarstående brottsmisstanke

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11 antar

regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 10 och 11 §§,

14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3, 1997/98:Ju48

yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 antar regeringens förslag till lag

om polisdatalag såvitt avser 13 § första stycket,

res. 13 (m, fp, mp)

15. beträffande allvarlig brottslighet i

kriminalunderrättelseverksamhet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 8,

res. 14 (v)

16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48

yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag

till polisdatalag såvitt avser 14 §,

res. 15 (m, c, fp, v, mp)

17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 antar regeringens

förslag till polisdatalag såvitt avser 17 §,

res. 16 (v)

18. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseregister

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju49

yrkande 7 (delvis) antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt

avser 19 §,

19. beträffande personuppgiftsansvarig för

kriminalunderrättelseregister

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 antar regeringens

förslag till polisdatalag såvitt avser 18 §,

res. 17 (mp)

20. beträffande registrering av brott i DNA-registret

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju46 yrkande 5,

res. 18 (m)

21. beträffande DNA-registret i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju50 yrkandena 1-3 antar regeringens

förslag till polisdatalag såvitt avser 23-28 §§,

22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju44 yrkande 10,

res. 19 (v)

23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 11 och

1997/98:Ju206 yrkande 4 antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt

avser 33 § första och andra styckena,

res. 20 (v, mp)

24. beträffande absolut sekretess

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju206 yrkande 1 antar regeringens

förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7

kap. 17 § första stycket,

25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 antar regeringens

förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra

stycket,

res. 21 (v)

26. beträffande omvänt skaderekvisit i princip

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 antar regeringens

förslag till lag om ändring i sekretesslagen såvitt avser 9 kap. 17 §,

dock med den ändringen att paragrafen ges den lydelse utskottet föreslår i

bilaga 2,

27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju49 yrkande 3,

res. 22 (c, fp)

28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och 1997/98:Ju48

yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen

såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket,

res. 23 ( v, mp)

29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och 1997/98:Ju206

yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde

stycket,

res. 24 (mp)

30. beträffande förslaget till lag om belastningsregister i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om belastningsregister i den

mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

31. beträffande förslaget till lag om misstankeregister i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om misstankeregister i den mån

det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

32. beträffande förslaget till lag om polisdatalag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till polisdatalag i den mån det inte

omfattas av utskottets hemställan ovan,

33. beträffande förslaget till lag om ändring i

förvaltningsprocesslagen (1971:291)

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

förvaltningsprocesslagen (1971:291), dock med den ändringen att 35 § ges

den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2,

34. beträffande förslaget till lag om ändring i sekretesslagen i

övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

35. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om vissa

personregister för officiell statistik

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:606)

om vissa personregister för officiell statistik med det tillägget att 1 §

ges den lydelse utskottet föreslår i bilaga 2 med den ändring i ingressen

och ikraftträdandebestämmelsen till lagförslaget som föranleds härav,

36. beträffande lagen om viten

att riksdagen med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1997/98:JuU17, rskr.

1997/98:226) såvitt gäller lag om ändring i lagen (1985:206) om viten

beslutar att till ikraftträdandebestämmelsen skall fogas en

övergångsbestämmelse med följande lydelse: ?I fråga om överklagande av

beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.?,

37. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

b) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande

kriminalvård i frihet,

c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

d) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

e) lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),

f) lag om ändring i arkivlagen (1990:782),

g) lag om ändring i lagen (1990:1114) om värdepappersfonder,

h) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),

i) lag om ändring i lagen (1991:876) om register för

betalningsföreläggande och handräckning,

j) lag om ändring i lagen (1992:889) om den officiella statistiken,

k) lag om ändring i telelagen (1993:597),

l) lag om ändring i postlagen (1993:1684),

m) lag om ändring i lagen (1994:459) om arbetsförmedlingsregister,

n) lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

o) lag om ändring i säkerhetsskyddslagen (1996:627),

p) lag om ändring i lagen (1996:1156) om receptregister,

q) lag om ändring i lagen (1997:158) om röstlängdsregister.

Stockholm den 19 maj 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s),

Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf

Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med

?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?det följande? bort ha följande

lydelse:

Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet

kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i

syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har

blivit känt om den otillbörliga registrering som förekommit hos

Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets

mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu

skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet

anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas

av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna

uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga

alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn

till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen

arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till den enskildes

integritet. Under tiden får det accepteras att personuppgiftslagen kommer att

gälla. Utskottet anser med bifall till motionerna Ju43 (yrkande 1) och Ju44

(yrkande 1) samt med anledning av motion Ju48 (yrkande 1) att propositionen bör

avslås.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju43 yrkande 1 och

1997/98:Ju44 yrkande 1 och med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 1

avslår de i propositionen framlagda lagförslagen.

2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med

?Justitieutskottet har? och som slutar med ?(yrkandena 5 och 6)? bort ha

följande lydelse:

Justitieutskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser

om automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av

den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade

uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag

inte tillfredsställande i dessa hänseenden. Utskottet anser också att det finns

grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får

föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför

vid krets av personer, särskilt med tanke på att automatiserad behandling av

uppgifter som rör personer som inte är misstänkta möjliggörs. Utskottet anser

också att förslaget är otillfredsställande bl.a. när det gäller gallring och

möjligheter att utlämna uppgifter till bl.a. Europol. Förslaget behöver en

grundlig omarbetning. Under tiden får det accepteras att person-uppgiftslagens

bestämmelser kommer att gälla. Utskottet anser att riksdagen med bifall till

motion Ju48 yrkandena 5 och 6 bör avslå förslaget till polisdatalag.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avslag på förslaget till polisdatalag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6 avslår det

i propositionen framlagda förslaget till polisdatalag,

3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m) och

Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och

som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse:

Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga

integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt,

om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det

angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad

integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu

framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen

framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning

som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens

verksamhet borde samlas i en lag. Att nu avslå regeringens förslag skulle

emellertid förhindra ett rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen.

Dessutom skulle personuppgiftslagens mindre långtgående skydd komma att gälla.

Utskottet anser alltså att förslaget tills vidare kan godtas. Regeringen bör

emellertid få i uppdrag att snarast utarbeta en samlad lagstiftning om polisens

register. En sådan lagstiftning bör vara självständig och inte bygga på

hänvisningar till annan lag. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju46

(yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49 (yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48

yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?När det? och

som på s. 16 slutar med ?Ju49 (yrkande 1)? bort ha följande lydelse:

Den snabba tekniska utvecklingen väcker ständigt nya frågor om den personliga

integriteten. Utskottet anser att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt,

om än otillräckligt, stöd för den personliga integriteten. Utskottet finner det

angeläget att regeringen snarast tar initiativ till en samlad

integritetsskyddslagstiftning som kan ersätta personuppgiftslagen. Det nu

framlagda förslaget till behandling av personuppgiftshantering hos polisen

framstår som svåröverskådligt och splittrat. Utskottet delar den uppfattning

som framförts av bl.a. JO att regleringen av personuppgifter i polisens

verksamhet borde samlas i en lag. Regeringen bör få i uppdrag att snarast

utarbeta en samlad lagstiftning om polisens register. En sådan lagstiftning bör

vara självständig och inte bygga på hänvisningar till annan lag. Vad utskottet

nu med anledning av motionerna Ju46 (yrkande 2), Ju48 (yrkande 7) och Ju49

(yrkande 1) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande samlad lagstiftning om polisens register

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 2, 1997/98:Ju48

yrkande 7 och 1997/98:Ju49 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

5. Andra register (mom. 4)

Siw Persson (fp), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med

?Justitieutskottet instämmer? och som slutar med ?Ju44 (yrkande 7)? bort ha

följande lydelse:

Justitieutskottet, som inte delar konstitutionsutskottets uppfattning,

konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som hindrar polisen

från att upprätta register vid sidan av de register som regleras i den nu

föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör polisen inte få

upprätta register för behandling av personuppgifter vid sidan av dem som

regleras i särskilda bestämmelser. Regeringen bör återkomma med ett förslag på

denna punkt. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44 (yrkande 7) anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande andra register

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 7 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Insyn och kontroll (mom. 5)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad först? och

som slutar med ?Ju48 (yrkande 18)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens bedömning att de möjligheter att kontrollera

kriminalunderrättelseregistren som skall tillkomma Datainspektionen,

Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en fullgod garanti för att

någon otillbörlig registrering inte kommer att förekomma. Enligt utskottets

mening bör Registernämnden också utöva tillsyn över

kriminalunderrättelseregistren. I sammanhanget vill utskottet understryka att

Registernämnden måste ges en bred parlamentarisk sammansättning. Att endast två

partier är företrädda i nämnden är inte tillfredsställande. Det ankommer på

regeringen att se till att denna ordning kommer till stånd. Vad utskottet nu

med anledning av motionerna Ju221 (yrkande 1), Ju43 (yrkande 2) och Ju48

(yrkande 18) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande insyn och kontroll

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju221 yrkande 1, 1997/98:Ju43

yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

7. Normgivningsdelegation (mom. 6)

Siw Persson (fp) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med

?Justitieutskottet delar? och som slutar med ?Ju49 (yrkande 9)? bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om

belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen

innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det

aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som

regeringen föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av

bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett

stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i

lag (se 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet att den nu aktuella

regleringen i sin helhet bör ges lagform. Det ankommer på regeringen att lägga

fram ett förslag för riksdagen. Utskottet utgår från att regeringen i avvaktan

på riksdagens beslut inte utnyttjar delegationsmöjligheten. Vad utskottet nu

med anledning av motionerna Ju48 (yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19) samt Ju49

(yrkande 9) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande normgivningsdelegation

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17

och 19 och 1997/98:Ju49 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med

?Justitieutskottet som? och som slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse:

När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur

belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill

utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med

utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt.

Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om

dataskydd utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till

Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i

Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som mottar

uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som inom

Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av

personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i

huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra

farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i

Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte

synes betryggande. Utskottet anser med bifall till motion Ju44 (yrkandena 4 och

5) att regeringens förslag i förevarande delar bör avslås. Regeringen bör få i

uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till

riksdagen med ett förslag som förhindrar att personuppgifter av nu

ifrågavarande slag överförs till Europol eller Schengensamarbetet.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 dels avslår

regeringens förslag till lag om belastningsregister såvitt avser 11 § och

lag om misstankeregister såvitt avser 9 §, dels som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med

?Justitieutskottet har? och som på s. 21 slutar med ?(bet. 1997/98:JuU21)? bort

ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte

minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av

minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till

registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande

myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation han

befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle

möjliggöra en mera rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15

år. Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att till riksdagen

återkomma med förslag som möjliggör registrering av personer under 15 år som

skäligen kan misstänkas för brott. I avvaktan härpå får regeringens förslag

godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 1) anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande registrering av minderåriga i misstankeregistret

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om misstankeregister

såvitt avser 3 §, dels med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Inte

heller?och som slutar med ?tillstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett

meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av

uppgifter i belastningsregistret. Enligt utskottets mening bör uppgifter om

meddelade näringsförbud införas i belastningsregistret för att därefter

meddelas till det av Patent-och registreringsverket förda registret över

näringsförbud. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya

registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet med vad utskottet nu anfört. Vad utskottet nu med bifall

till motion Ju48 (yrkande 4) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om belastningsregister

såvitt avser 3 §, dels med bifall till motion 1997/98:Ju48 yrkande 4 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip (mom. 10)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med

?Justitieutskottet får? och som slutar med ?Ju48 (yrkande 8)? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen i 5 § polisdatalagen

överensstämmer med regleringen i Europolkonventionen som utsatts för förödande

kritik från dem som värnar mänskliga rättigheter. Sålunda har Europaparlamentet

i en resolution från mars månad 1996 med skärpa motsatt sig att registrering

inom Europol skulle få ske på de förevarande grunderna. Utskottet anser, med

bifall motionerna Ju44 yrkande 6 och Ju48 yrkande 8, att polisen inte behöver

någon mer omfattande rätt att behandla känsliga uppgifter än den som anges i

personuppgiftslagen. Förslaget till 5 § polisdatalagen avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i

princip

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 6 och

1997/98:Ju48 yrkande 8 avslår regeringens förslag till polisdatalag såvitt

avser 5 §,

12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12)

Siw Persson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Eftersom

paragrafen? och som på s. 24 slutar med ?Ju49 (yrkande 4)? bort ha följande

lydelse:

Utskottet instämmer i vad konstitutionsutskottet anfört rörande begreppet

ras. Utskottet anser emellertid att begreppet redan nu kan utmönstras ur den

förevarande paragrafen. Vidare vill utskottet framhålla att användningen av

känsliga personuppgifter inte reglerats på ett tydligt sätt i paragrafen. För

att undvika missbruk bör denna, i likhet med vad som gäller enligt artikel 10 i

Europolkonventionen, förses med en bestämmelse som förbjuder att listor över

särskilda kategorier av personer ställs samman med ledning av de behandlade

uppgifterna. Med bifall till motion Ju49 yrkandena 4 och 6 anser utskottet att

regeringen bör få i uppdrag att före den nya registerlagstiftningens

ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett nytt förslag till 5 §

polisdatalag av det innehåll utskottet nu förordat. I avvaktan härpå får

förslaget godtas.

dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande känsliga personuppgifter i övrigt

att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 5

§, dels med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkandena 4 och 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),

Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Detsamma

gäller? och som slutar med ?(yrkande 8)? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt

att införa den ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en

specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående

brottsmisstankar bör gallras om det inte inom förhållandevis kort tid har

kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt.

Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för

brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, med anledning av

motionerna Ju46 (yrkande 3), Ju48 (yrkande 12) och Ju49 (yrkande 8) hos

regeringen begära förslag till en sådan gallringsbestämmelse. I avvaktan härpå

får regeringens förslag godtas.

dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande gallring av kvarstående brottsmisstankar

att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 13

§ första stycket, dels med anledning av motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 3,

1997/98:Ju48 yrkande 12 och 1997/98:Ju49 yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som?

och som slutar med ?Ju44 i denna del (yrkande 8)? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar vidare att definitionen av allvarlig brottslighet

innebär att praktiskt taget alla brottsbalksbrott faller under bestämmelsen.

Det kommer vidare att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft

anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att

utövas. Bestämmelsen om kriminalunderrättelseverksamhet får en orimligt

långtgående tillämpning. Regeringen bör få i uppdrag att innan polisdatalagen

träder i kraft återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till definition av

allvarlig brottslighet i paragrafen. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v),

Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin

(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Såvitt gäller?

och som på s. 30 slutar med ?(yrkande 7 delvis)? bort ha följande lydelse:

Såvitt gäller behandling av personuppgifter i särskilda undersökningar i

kriminalunderrättelseverksamhet inger den av regeringen föreslagna ordningen

starka betänkligheter från principiella utgångspunkter. Enligt utskottets

mening innebär förslaget i denna del inte en rimlig avvägning mellan önskemålet

om en effektiv polisverksamhet å ena sidan och hänsynen till den enskildes

integritet å andra sidan. En automatiserad behandling i

kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om personer som inte själva är

misstänkta för något brott, t.ex. anhöriga eller uppgiftslämnare, är ett så

allvarligt ingrepp i dessa personers integritet att den inte bör få förekomma.

Enligt utskottets mening skall det framgå av den ifrågavarande lagtexten att

endast uppgifter om misstänkta får behandlas automatiskt i särskilda

undersökningar. Med bifall till motionerna Ju42, Ju47, Ju48 (yrkande 14) och

Ju49 (yrkande 7 delvis) avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.

Lagtexten bör utformas i enlighet med utskottets förslag. Vad utskottet nu

anfört innebär att uppgifter om ej misstänkta personer inte kan lämnas ut till

utländska myndigheter genom automatisk databehandling.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47,

1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 7 (delvis) antar

regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 14 § med den ändringen

att paragrafen erhåller den i bilaga 3 som Reservanternas förslag

betecknade lydelsen.

16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet som?

och som på s. 31 slutar med ?avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser för sin del att det är av avgörande betydelse för skyddet av

den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med

registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är allt för allmänt

hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med

kriminalunderrättelseregister inte reglerats på ett acceptabelt sätt.

Regeringen bör, med anledning av motion Ju44 (yrkande 9) få i uppdrag att före

den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande till riksdagen återkomma med ett

nytt förslag till ändamålsbestämmelse för kriminalunderrättelseregister. I

avvaktan härpå får regeringens förslag godtas.Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande kriminalunderrättelseregistrets ändamål

att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 17

§, dels med bifall till motion 1997/98:Ju44 yrkande 9 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Utskottet

delar? och som slutar med ?(yrkande 16)? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig

även för de kriminalunderrättelseregister som förs av polismyndigheter.

Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya registerlagstiftningen träder i

kraft återkomma till riksdagen med ett förslag av denna innebörd. I avvaktan

härpå får förslaget godtas. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48

(yrkande 16) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister

att riksdagen dels antar regeringens förslag till polisdatalag såvitt avser 18

§, dels med anledning av motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med

?Justitieutskottet? och som slutar med ?(yrkande 5)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall

respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det

dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts

under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden

skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför att regeringen

aktivt skall verka för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler

brottstyper än vad som nu är fallet kan föranleda registrering i DNA-register.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju46 (yrkande 5) anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande registrering av brott i DNA-registret

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju46 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med

?Justitieutskottet finner? och som slutar med ?(yrkande 10)? bort ha följande

lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i

sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet

med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna

polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att

innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens

personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför att

det måste finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens

möjligheter att behandla personuppgifter. Regeringen bör få i uppdrag att

utarbeta sådana bestämmelser. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju44

(yrkande 10) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju44 yrkande 10 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med

?Justitieutskottet delar? och som på s. 37 slutar med ?denna del? bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en

förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras

till en enskild person skall gälla bl.a. att den som uppgifterna avser kan

misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som

innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening

innebär misstankegraden ?kan misstänkas? en alltför låg grad av misstanke. Det

kan befaras att regeringens förslag kommer att innebära att någon egentlig

restriktion för registrering i samband med brottslig verksamhet inte

föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten att registrera om det finns

särskilda skäl för det också kan innebära en i princip obegränsad möjlighet att

registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet att grunderna för registrering

i SÄPO:s register är alltför omfattande och oprecisa. Regeringen bör få i

uppdrag att före den nya lagstiftningens ikraftträdande återkomma till

riksdagen med i lagtext preciserade - och restriktiva - grunder för sådan

registrering. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju206 (yrkande 4) och

Ju44 (yrkande 11) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju206 yrkande 4 och

1997/98:Ju44 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25)

Alice Åström (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med

?Justitieutskottet delar? och som på s. 40 slutar med ?avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Enligt regeringsförslaget skall det raka skaderekvisit som i allmänhet gäller

för uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess ersättas av ett omvänt

skaderekvisit när det gäller uppgifter i polisens underrättelseverksamhet. I

praktiken kommer detta att innebära att polisen i dessa fall alltid kan hänvisa

till sekretess. En rimligare ordning skulle vara att sekretessreglerna vore

desamma som för förundersökning. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med

ett förslag. I avvaktan härpå får förslaget godtas. Vad som nu anförts bör

riksdagen med anledning av motion Ju44 yrkande 3 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande omvänt skaderekvisit till förmån för polisen

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § andra stycket, dels med anledning

av motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27)

Siw Persson (fp) och Gunnel Wallin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Utskottet

delar? och som slutar med ?(yrkande 3)? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas

kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den

enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv särskilt viktig i de fall

den enskilde drabbas negativt på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens

förslag att absolut sekretess inte längre skall gälla för uppgifter i polisens

register innebär visserligen en något större insyn i polisens

personuppgiftshantering. Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är

tillräckligt. Enligt utskottet bör skaderekvisit ställas upp i förhållande till

den enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Regeringen bör få

i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu med

bifall till motion Ju49 (yrkande 3) anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande den enskildes rätt till uppgifter om sig själv

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju49 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28)

Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?När det

gäller? och som slutar med ? (yrkande 3) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen föreslagit att den s.k.

förundersökningssekretessen för uppgifter som hänför sig till polisens

underrättelseverksamhet skall vara i högst 70 år. Utskottet kan inte finna att

det finns skäl att ha en längre sekretesstid i detta fall än för andra

uppgifter som omfattas av förundersökningssekretess, således 40 år. Utskottet

avstyrker, med anledning av motionerna Ju44 (yrkande 2) och Ju48 (yrkande 3)

regeringens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande tiden för sekretess i polisens verksamhet

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju44 yrkande 2 och

1997/98:Ju48 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen såvitt avser 5 kap. 1 § fjärde stycket,

24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29)

Kia Andreasson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Detsamma

gäller? och som slutar med ?(yrkande 2)? bort ha följande lydelse:

Utskottet välkomnar i och för sig att tiden för sekretess i polisregister och

andra register med uppgifter om brott i princip begränsas. Den föreslagna tiden

är emellertid alltför lång. Utskottet anser att en sekretesstid om 50 år måste

vara till fyllest. Regeringen bör få i uppdrag att innan den nya

registerlagstiftningen träder i kraft återkomma till utskottet med ett förslag

av den innebörd utskottet nu förordat. Vad utskottet nu med bifall motion Ju48

(yrkande 2) och Ju206 (yrkandena 2 och 3) anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. I avvaktan härpå godtas den föreslagna regleringen.

dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande tiden för sekretess i samtliga register

att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i

sekretesslagen såvitt avser 7 kap. 17 § tredje stycket och 18 § fjärde

stycket, dels med bifall till motionerna 1997/98:Ju48 yrkande 2 och

1997/98:Ju206 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

(mom. 16)

Alice Åström (v) anför:

Jag är medveten om att ett bifall till reservation 15 sannolikt skulle

innebära att Finanspolisen inte skulle kunna utföra automatisk databehandling

av personuppgifter i sin underrättelseverksamhet. Särskilt med hänsyn till den

typ av brottslighet som Finanspolisen bekämpar är en sådan inskränkning enligt

min mening inte önskvärd. Om reservation 15 bifalls, avser jag därför att i

annat sammanhang återkomma till denna fråga.

2. DNA-registret i övrigt (mom. 21)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi är i och för sig positivt inställda till yrkandena i motion Ju50. Ett

förverkligande av önskemålen i motionen synes emellertid inte förenligt med

Europarådets rekommendation om användning av DNA-analys inom ramen för det

straffrättsliga systemet. Som vi framhållit i reservation 18 bör Sverige

respektera rekommendationen och i stället verka för att denna ändras i den

riktning vi eftersträvar. Med denna principiella syn på Europarådets

rekommendation kan vi inte ställa oss bakom motion Ju50.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag

1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

-------------------------------------------------------

|Gällande lydelse |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

| 35 §[1] |

--------------------------------------------------------

|Ett överklagande av kammarrättens beslut i ett mål som|

|har väckts hos kammarrätten genom överklagande, |

|underställning eller ansökan prövas av Regeringsrätten|

|endast om Regeringsrätten har meddelat |

|prövningstillstånd. |

| Meddelas inte prövningstillstånd, står kammarrättens |

|beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i |

|Regeringsrättens beslut. |

| Vad som sägs i första stycket gäller inte |

| 1. talan som Riksdagens ombudsmän eller|

|Justitiekanslern för i mål om disciplinansvar eller om|

|återkallelse eller begränsning av behörighet att utöva|

|yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller|

|detaljhandeln med läkemedel eller om återkallelse av|

|behörighet att utöva veterinäryrket, |

-------------------------------------------------------

|2. talan som | 2. talan som|

|Justitiekanslern för i mål |Justitiekanslern för i mål|

|enligt datalagen |enligt |

|(1973:289), |kreditupplysningslagen |

|kreditupplysningslagen |(1973:1173), inkassolagen|

|(1973:1173), inkassolagen |(1974:182), lagen|

|(1974:182), lagen |(1987:1231) om automatisk|

|(1987:1231) om automatisk |databehandling vid|

|databehandling vid |taxeringsrevision, m.m.|

|taxeringsrevision, m.m. |eller lagen (1998:150) om|

|eller lagen (1998:150) om |allmän kameraövervakning.|

|allmän kameraövervakning. | |

-------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1998:151

2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

-------------------------------------------------------

|Gällande lydelse |Utskottets förslag |

--------------------------------------------------------

| 9 Kap. |

| 17 §[2]1 |

-------------------------------------------------------

|Sekretess gäller, om inte | Sekretess gäller för|

|annat följer av 18 §, i |uppgift om enskilds|

| 1. utredning enligt |personliga och ekonomiska|

|bestämmelserna om |förhållanden, om inte|

|förundersökning i |annat följer av 18 § |

|brottmål, | 1. i utredning enligt|

| 2. angelägenhet, som |bestämmelserna om|

|avser användning av |förundersökning i|

|tvångsmedel i sådant mål |brottmål, |

|eller i annan verksamhet | 2. i angelägenhet, som|

|för att förebygga brott |avser användning av|

|eller som avser |tvångsmedel i sådant mål|

|registerkontroll och |eller i annan verksamhet|

|särskild personutredning |för att förebygga brott, |

|enligt | 3. i angelägenhet som|

|säkerhetsskyddslagen |avser registerkontroll och|

|(1996:627), |särskild personutredning|

| 3. åklagarmyndighets, |enligt |

|polismyndighets, |säkerhetsskyddslagen |

|skattemyndighets, |(1996:627), |

|tullmyndighets eller | 4. i åklagarmyndighets,|

|kustbevakningens |polismyndighets, |

|verksamhet i övrigt för |skattemyndighets, Statens|

|att förebygga, uppdaga, |kriminaltekniska |

|utreda eller beivra brott |laboratoriums, |

| för uppgift om enskilds |tullmyndighets eller|

|personliga eller |kustbevakningens |

|ekonomiska förhållanden, |verksamhet i övrigt för|

|om det kan antas att den |att förebygga, uppdaga,|

|enskilde eller någon honom |utreda eller beivra brott,|

|närstående lider skada | 5. i register som förs|

|eller men om uppgiften |av Rikspolisstyrelsen|

|röjs. |enligt polisdatalagen|

| |(1998:000) eller som|

| |annars behandlas där med|

| |stöd av samma lag, |

| | 6. i register som förs|

| |enligt lagen (1998:000) om|

| |misstankeregister, |

| | om det inte står klart|

| |att uppgiften kan röjas|

| |utan att den enskilde|

| |eller någon honom|

| |närstående lider men. |

--------------------------------------------------------

|Sekretess gäller i verksamhet, som avses i första|

|stycket, för anmälan eller utsaga från enskild, om det|

|kan antas att fara uppkommer för att någon utsätts för|

|våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. |

-------------------------------------------------------

|Utan hinder av sekretessen | Utan hinder av|

|får uppgift lämnas till |sekretessen får uppgift|

|enskild enligt vad som |lämnas till enskild enligt|

|föreskrivs i den särskilda |vad som föreskrivs i den|

|lagstiftningen om unga |särskilda lagstiftningen|

|lagöverträdare. |om unga lagöverträdare och|

| |i säkerhetsskyddslagen|

| |(1996:627) samt i|

| |förordning som har stöd i|

| |denna lag. Utan hinder av|

| |sekretessen får uppgift|

| |vidare lämnas ut enligt|

| |vad som föreskrivs i lagen|

| |(1998:000) om|

| |misstankeregister och|

| |polisdatalagen (1998:000)|

| |samt i förordningar som|

| |har stöd i dessa lagar. |

--------------------------------------------------------

|I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen|

|i högst sjuttio år. |

--------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[2]:1 Senaste lydelse 1997:1026

3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för officiell

statistik

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 1 § |

-------------------------------------------------------

|Denna lag gäller | Denna lag gäller sådan|

|personregister enligt 1 § |behandling av|

|datalagen(1973:289) som |personuppgifter som utförs|

|inrättas och förs för att |för att framställa|

|framställa officiell |officiell statistik enligt|

|statistik enligt lagen |lagen (1992:889) om den|

|(1992:889) om den |officiella statistiken och|

|officiella stati-stiken |omfattar uppgifter som |

|och innehåller uppgifter | 1. avses i 13 eller 21 §|

|som |person-uppgiftslagen |

| 1. avses i 4 § datalagen |(1998:000), eller |

|(1973:289), | 2. avser enskilda|

| 2. utgör omdöme eller |personers inkomst- eller|

|annan värderande |förmögenhetsförhållanden,|

|upplysning om enskilda |med undantag av uppgifter|

|personer, eller |som rör enskildas|

| 3. avser enskilda |näringsverksamhet och|

|personers inkomst- eller |uppgifter som framgår av|

|förmögenhetsförhållanden, |beskattningsbeslut som|

|med undantag av uppgifter |inte omfattas av sekretess|

|som rör enskildas |enligt 9 kap. 1 §|

|näringsverksamhet och |sekretesslagen (1980:100).|

|uppgifter som framgår av | |

|beskattningsbeslut som | |

|inte omfattas av sekretess | |

|enligt 9 kap. 1 § | |

|sekretesslagen (1980:100). | |

-------------------------------------------------------

|Personregistret får | Behandling som avses i|

|inrättas och föras endast |första stycket får utföras|

|enligt föreskrifter som |endast enligt föreskrifter|

|regeringen meddelar. |som regeringen meddelar. |

-------------------------------------------------------

Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till polisdatalag

-------------------------------------------------------

|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |

--------------------------------------------------------

| 14 § |

--------------------------------------------------------

|I kriminalunderrättelseverksamhet får personuppgifter |

|behandlas endast om |

| 1. en särskild undersökning har inletts under ledning|

|av Rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet och |

|2. det finns anledning anta att allvarlig brottslighet|

|har utövats eller kommer att utövas. |

-------------------------------------------------------

|Uppgifter om en enskild | Uppgifter om en enskild|

|person som det inte finns |person som det inte finns|

|någon misstanke mot skall |någon misstanke mot får|

|förses med en upplysning |inte behandlas. |

|om detta förhållande. | |

--------------------------------------------------------

|Personuppgifter får också behandlas i|

|kriminalunderrättelseregister i enlighet med 17-21 §§.|

--------------------------------------------------------

Konstitutionsutskottets yttrande

1997/98:KU10y

Polisens register

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 26 mars 1998 beslutat att bereda

konstitutionsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:97

Polisens register jämte följdmotioner.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om reformbehovet,

sekretess, innehållet i belastnings- och misstankeregistren, utlämnande av

uppgifter ur nämnda register, allmänna bestämmelser i polisdatalagen,

kvarstående brottsmisstankar, andra register, kriminalunderrättelseverksamhet,

DNA-register, behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet samt

vissa gemensamma frågor. När det gäller regeringens förslag till en bestämmelse

i polisdatalagen om behandling av känsliga personuppgifter lämnar

konstitutionsutskottet frågan om användningen av begreppet ?sexuell läggning?,

som aktualiserats i flera motioner, till justitieutskottet för närmare

behandling.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en polisdatalag, en lag om

belastningsregister och en lag om misstankeregister. Belastningsregistret

föreslås ersätta den registrering av påföljder m.m. som för närvarande sker i

person- och belastningsregistret. Misstankeregistret föreslås innehålla

uppgifter om skäliga brottsmisstankar. Enligt förslaget skall polisdatalagen

ersätta polisregisterlagen (1965:94) och innehålla de bestämmelser som, utöver

personuppgiftslagen, behövs för behandling av personuppgifter i polisens

verksamhet. Polisdatalagen föreslås innehålla bestämmelser om bl.a. SÄPO-

registret, kriminalunderrättelseregister och DNA-register.

Regeringen föreslår därutöver följdändringar i vissa lagar till den av

riksdagen nyligen beslutade personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet.

1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).

Bakgrund

Ärendet och dess beredning

I proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder m.m.

föreslog regeringen riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de

brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebar

att person- och belastningsregistret skulle ersättas av ett belastningsregister

och att det skulle inrättas ett misstankeregister. Riksdagen har godkänt de

föreslagna riktlinjerna (bet. 1994/95:JuU21, rskr. 1994/95:378).

Den 30 mars 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att

utarbeta förslag till rättslig reglering av belastningsregistret och

misstankeregistret samt överväga vilka ändringar som behövs i

polisregisterlagen (1965:94). Arbetet skulle bedrivas i enlighet med de

riktlinjer som regeringen hade lagt fram i proposition 1994/95:144. I uppdraget

ingick också att utarbeta förslag till en rättslig reglering av

polisunderrättelseregister och DNA-register. Uppdraget omfattade ursprungligen

inte Säkerhetspolisen. Utredningen antog namnet Registerutredningen.

Regeringen beslutade den 14 mars 1996 genom tilläggsdirektiv att den

inskränkning i uppdraget som avsåg Säkerhetspolisen inte längre skulle gälla.

I mars 1996 överlämnade utredningen delbetänkandet

Kriminalunderrättelseregister - DNA-register (SOU 1996:35). Betänkandet har

remissbehandlats. Utredningens förslag i delbetänkandet var utformade mot

bakgrund av datalagen (1973:289). I april 1997 överlämnade utredningen sitt

slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet

bygger på Datalagskommitténs förslag till persondatalag (SOU 1997:39).

Förslagen från delbetänkandet har därför flyttats över till den nya lag om

polisens behandling av personuppgifter som föreslås i slutbetänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats.

I den nu aktuella propositionen tar regeringen ställning till utredningens

förslag. Därutöver föreslår regeringen en ändring i sekretesslagen såvitt avser

sekretess för uppgifter som hänför sig till vapenregister. Ändringen är

föranledd av en tidigare beslutad omläggning av systemet för avisering av

folkbokföringsuppgifter (prop. 1994/95:201, bet. 1994/95:SkU26, rskr. 1994/95:

372). Regeringen föreslår vidare att det i vissa lagar görs rent redaktionella

följdändringar till den av riksdagen den 16 april 1998 antagna

personuppgiftslagen (prop. 1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).

Internationellt polissamarbete

Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom

polissektorn

Inom Europarådet antogs år 1987 en rekommendation No. R (87) 15, om

användningen av personuppgifter inom polissektorn. Rekommendationen innehåller

speciella dataskyddsregler för personuppgifter som polisen samlar in, lagrar,

använder eller överför med hjälp av automatisk databehandling i syfte att

förhindra och bekämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana

personuppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller

bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstiftningen

tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda kategorier av lagrade

uppgifter skall så långt som möjligt kunna skiljas från varandra efter graden

av riktighet och tillförlitlighet. I synnerhet skall uppgifter som grundar sig

på fakta kunna skiljas från uppgifter som grundar sig på omdömen eller

personliga värderingar.

Europol

Medlemsstaterna i Europeiska unionen har genom Europolkonventionen beslutat

upprätta en europeisk polisbyrå, Europol. Sverige har nyligen tillträtt

konventionen (prop. 1996/97:164, bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22).

Målsättningen med Europol är att förbättra effektiviteten hos behöriga

myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller förebyggande av

och kampen mot viss definierad brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott,

gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt, olaglig handel med

nukleära och radioaktiva ämnen eller den brottslighet som är förknippad med

illegala immigrationsnätverk.

Europols arbetsuppgifter skall i första hand bestå av att underlätta

informationsutbytet mellan medlemsstaterna, inhämta, sammanställa och analysera

information och underrättelser samt delge de nationella enheterna de

underättelser som berör deras länder. Europol skall ha ett informationssystem

bestående av ett informationsregsiter med begränsat tydligt innehåll som

tillåter snabb sökning av de uppgifter som finns hos medlemsstaterna och hos

Europol, analysregister för arbetet i olika undersökningar och ett

indexregister, som innehåller vissa uppgifter från analysregistren.

Schengen

Riksdagen har nyligen beslutat godkänna att Sverige ansluter sig till

Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91).

Schengensamarbetet bygger på två grundtankar. Det första är den fria

rörligheten för personer, i den betydelsen att personkontrollerna vid

nationsgränserna mellan Schengenstaterna skall upphöra. Den andra är att kampen

skall stärkas mot internationell kriminalitet och illegal invandring. Ett

hjälpmedel i detta sammanhang är dataregistret Schengens informationssystem

(SIS). Registret är uppbyggt som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel. Det

skiljer sig således helt från Europols register. I SIS kan varje Schengenstat

föra in uppgifter om personer eller föremål som är efterlysta eller på annat

sätt eftersökta med en begäran om att någon åtgärd skall vidtas när den

efterlysta personen påträffas. I SIS förekommer endast identifieringsuppgifter

av dessa personer. De kompletterande uppgifter som behövs för att ett land

skall kunna verkställa åtgärden lämnas över först när det blir aktuellt i varje

enskilt fall genom direkt kontakt mellan länderna.

Reformbehovet

Propositionen

Regeringen anför att datorkapaciteten och tekniken för informationsöverföring

utvecklas i snabb takt inom polisväsendet. Den nu gällande lagstiftningen

hindrar enligt regeringen polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av

de fördelar den moderna informationstekniken innebär.

Vidare framhåller regeringen att det kan förutses att praktiskt taget allt

skrivarbete inom polisen i framtiden kommer att utföras med hjälp av någon form

av informationsteknik. Enligt regeringen kommer tekniken med scanning på sikt

att leda till att polisen helt och hållet arbetar med elektroniska akter inom

ramen för bl.a. förundersökningsförfarandet.

Regeringen anför att den tekniska utvecklingen gör att det är angeläget att

det så snart som möjligt också tas fram en lagstiftning som ger den rättsliga

ramen för myndigheternas utvecklingsarbete. Lagstiftningen bör inte hindra

polisen från att på ett effektivt sätt använda informationsteknik. Samtidigt

måste sådana viktiga samhällsintressen som upprätthållandet av

offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga integriteten noga

beaktas. Det är enligt regeringen uppenbart att den nuvarande

polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens

samhälle. En reformering av registerlagstiftningen är därför nödvändig.

Därutöver framhåller regeringen att det också är angeläget att lagstiftningen

uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som

Sverige har ingått. I det internationella brottsbekämpande samarbetet har

utvecklingen av informationstekniken också stor betydelse. Regeringen anför att

varken Europolkonventionen eller Schengenkonventionen innebär att Sverige måste

införa någon ny polisregisterlagstiftning. Sverige kan enligt regeringen

uppfylla sin åtaganden också med gällande reglering av polisregisterfrågorna.

Däremot påverkas effektiviteten i polissamarbetet av registerlagstiftningens

utformning.

Enligt regeringen bör en utgångspunkt för en reform vara att hinder för ett

rationellt utnyttjande av datorstöd inte bör ställas upp i större utsträckning

än vad som är nödvändigt med hänsyn till intresset av skydd för den personliga

integriteten.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen

avslår propositionen (yrkande 1). Motionärerna påpekar att den lagstiftning som

behandlas i propositionen är utomordentligt känslig vad gäller den

gränsdragning som måste göras för att värna berättigade krav på hänsyn till den

enskildes integritet. Vad som hittills har blivit känt om registrering av

ovidkommande uppgifter i SÄPO:s register är enligt motionärerna tillräcklig

orsak för att lägga ned stor möda på att söka förhindra att lagstiftningen ger

utrymme för liknande övegrepp i framtiden. Motionärerna anför vidare att

regeringens avvägningar när det gäller motstridiga intressen på detta område

kännetecknas av en obalans och att hänsynen till effektiviteten i polisarbetet

och en önskan att uppträda som mönsterelever inom Schengen- och

Europolsamarbetet fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes

anspråk på rimlig hänsyn till den personliga integriteten. Enligt motionärerna

bör hela propositionen omarbetas för att integritetsaspekterna för den enskilde

skall bli bättre beaktade.

Även i motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen

avslår propositionen (yrkande 1). Enligt motionären bör det i Sverige införas

en generell integritetslagstiftning för att förstärka skyddet för den

personliga integriteten och i avvaktan därpå är det orimligt att införa

delreformer som verkar i motsatt riktning. Motionären anser att rimligheten i

detta krav har förstärkts genom det nu framlagda förslaget om polisens

register. Propositionen bör därför avslås. Enligt motionären bör regeringen

därefter återkomma med en övergripande lagstiftning och sedan vid behov med

detaljreglering.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att den allt större betydelse som användningen av modern

informationsteknik får i polisens arbete medför ökade krav på lagstiftningen

som reglerar denna verksamhet. Regeringen påpekar att den nu gällande

lagstiftningen hindrar polisen från att på ett effektivt sätt använda sig av de

fördelar som den moderna informationstekniken innebär. Vidare anför regeringen

att det i lagstiftningen måste beaktas sådana viktiga samhällsintressen som

upprätthållandet av offentlighetsprincipen och skyddet för den personliga

integriteten. Enligt regeringen är det uppenbart att den nuvarande

polisregisterlagstiftningen inte uppfyller de krav som bör ställas i dagens

samhälle. Utskottet instämmer i denna bedömning. Utskottet vill vidare, i

likhet med regeringen, framhålla att det är angeläget att lagstiftningen

uppfyller de krav som uppställs i de internationella överenskommelser som

Sverige har ingått. Regeringen konstaterar att Sverige visserligen kan uppfylla

sina åtaganden med gällande reglering av polisregisterfrågorna. Enligt

regeringen påverkas däremot effektiviteten i polissamarbetet av

registerlagstiftningens utformning. Utskottet konstaterar härvid att en

utgångspunkt för regeringen vid utformningen av den nu föreslagna

lagstiftningen har varit att hinder för ett rationellt utnyttjande av datorstöd

inte bör ställas upp i större utsträckning än vad som är nödvändigt med hänsyn

till intresset av skydd för den personliga integriteten. I reformarbetet har

avvägningar således gjorts i syfte att uppställa garantier mot otillbörlig

kränkning av den personliga integriteten. Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att propositionen inte bör avslås såsom föreslås i motionerna

1997/98:Ju43 yrkande 1 och 1997/98:Ju44 yrkande 1.

Sekretess

Propositionen

Regeringen föreslår att den absoluta sekretessen avskaffas för alla

polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde får en principiell rätt

att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister.

Därutöver föreslår regeringen att sekretessen för uppgifter i polisregister

och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas till 70 år. Den s.k.

förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall enligt

förslaget gälla i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och i 40 år i

övrigt.

När det gäller förundersökningssekretessen föreslår regeringen att

sekretessen till förmån för den enskilde för uppgifter i det allmännas

brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet skall gälla med ett omvänt

skaderekvisit. För uppgifter som förekommer i underrättelseverksamhet skall

vidare enligt förslaget sekretess även gälla med ett omvänt skaderekvisit till

skydd för polisens verksamhet.

I skälen för sitt förslag anför regeringen sammanfattningsvis när det gäller

möjligheterna till ökad insyn i polisregister att den absoluta sekretessen

skall behållas för uppgifter i belastningsregister. För uppgifter i andra

register skall det i stället gälla sekretess med ett omvänt skaderekvisit till

skydd för den enskilde. Det innebär att uppgifterna får lämnas ut om det står

klart att det kan ske utan skada. Förslaget innebär enligt regeringen också att

reglerna i 14 kap. sekretesslagen, utom när det gäller belastningsregistret,

blir tillämpliga. Det innebär bl.a. att den enskilde själv får rätt att ta del

av de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne om det står klart

att det kan ske utan skada för utredningen och det inte heller finns någon

annan sekretessgrund. När det gäller uppgifter i belastningsregister föreslår

regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt att få ut de uppgifter som

finns registrerade om honom eller henne.

Vidare konstaterar regeringen när det gäller frågan om tidsbegränsning av

sekretessen att sekretessen för kriminal- och polisregister för närvarande inte

är begränsad i tiden. Som regel upphör emellertid sekretess för andra uppgifter

vid en viss angiven tidpunkt. Skälet till att sekretessen i regel

tidsbegränsats är enligt regeringen att en uppgift endast bör vara underkastad

sekretess i det fall där det verkligen medför en risk för skada att röja den.

Denna risk minskar normalt med tiden. I förarbetena till sekretesslagen (prop.

1979/80:2 del A s. 87) framhöll departementschefen att det t.ex. kunde bli

mycket svårt att efter lång tid enbart med utgångspunkt från ett skaderekvisit

avgöra om en viss handling skulle omfattas av sekretess eller inte. Det ansågs

därför att sekretesslagen en gång för alla borde avgöra vid vilken tidpunkt

skaderisken skall anses upphöra. Regeringen anser att sekretessen för uppgifter

i polisregister och andra register angående brott skall begränsas till 70 år.

Regeringen konstaterar vidare att den s.k. förundersökningssekretessen, som

gäller till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande

verksamhet, enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller i högst 40 år. Enligt

regeringen kan det finna skäl att förlänga den tiden, t.ex. för att skydda en

uppgiftslämnare, eftersom någon absolut sekretess enligt regeringens förslag

inte längre skall gälla för uppgifter i flertalet polisregister. Regeringen

anser vidare att det i den underrättelseverksamhet som bedrivs hos

Säkerhetspolisen och den öppna polisen finns starka skäl för en längre

sekretesstid än 40 år. Sekretesstiden bör därför bestämmas till högst 70 år.

När det gäller med vilket skaderekvisit förundersökningssekretessen till

förmån för polisens verksamhet skall gälla anför regeringen att det med hänsyn

till den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är motiverat att skärpa

sekretessen när den absoluta sekretessen avskaffas för uppgifter i SÄPO-

registret. Sekretess med ett omvänt skaderekvisit kommer då att gälla för alla

uppgifter som Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet.

Regeringen konstaterar vidare att Rikspolisstyrelsen i sitt remissvar över

Registerutredningens betänkande har anfört att motsvarande sekretesskydd måste

gälla för den öppna polisens spanings- och underrättelseverksamhet. Regeringen

har förståelse för denna synpunkt. Därvid konstaterar regeringen att den

absoluta sekretess som för närvarande råder för uppgifter i polisregister

indirekt har stor betydelse även för polisens verksamhet. Regeringen kan därför

instämma i Rikspolisstyrelsens uppfattning att samma argument som förts fram

beträffande Säkerhetspolisens verksamhet även gör sig gällande för den öppna

polisens underrättelseverksamhet. Enligt regeringens bedömning är det därför

motiverat att införa ett omvänt skaderekvisit även till skydd för den öppna

polisens underrättelseverksamhet.

Därutöver anför regeringen att den avgränsning som föreslås av den öppna

polisens underrättelseverksamhet genom en definition i polisdatalagen är

tillräcklig för att det skall vara möjligt att införa en strängare sekretess

även i den öppna polisens underrättelseverksamhet. För uppgifter som hänför sig

till underrättelseverksamhet bör därför sekretess gälla om det inte står klart

att uppgifterna kan röjas utan att syftet med beslutade eller förutsedda

åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att de skäl som

anförts för en förlängningen av sekretesstiden för underrättelseverksamhet som

bedrivs vid Säkerhetspolisen och den öppna polisen inte har en sådan tyngd att

förlängningen av sekretesstiden kan godtas. Regeringens förslag till 5 kap. 1 §

fjärde stycket sekretesslagen bör därför avslås (yrkande 2).

Därutöver anförs i motionen att det inte kan godtas att

förundersökningssekretessen skärps hos Säkerhetspolisen och i den öppna

polisens underrättelseverksamhet. Enligt motionärerna innebär det förhållandet

att ett omvänt skaderekvisit införs endast en relativt begränsad förändring i

förhållande till den nuvarande absoluta sekretessen. Vänsterpartiet anser att

ett rakt skaderekvisit skall gälla beträffande förundersökningar också hos

Säkerhetspolisen och i den öppna polisens underrättelseverksamhet (yrkande 3).

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås

att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter

om brott tidsbegränsas till 50 år (yrkande 2). Enligt motionärerna bör även

förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet gälla i 50 år

(yrkande 3).

I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ett omvänt

skaderekvisit till skydd för den enskilde genomgående bör gälla för uppgifter

om enskilds personliga och ekonomiska föhållanden (yrkande 2).

Därutöver anförs i motionen att något skaderekvisit inte bör uppställas i

förhållande till den registrerade, såvida det inte föreligger synnerliga skäl.

Den enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv är enligt motionärerna

särskilt viktigt i de fall då den enskilde drabbas negativt på grund av

felaktiga uppgifter. Detta skulle förstärka medborgarnas kontroll över

personuppgiftshanteringen. Motionärerna yrkar att vad som anförts ges

regeringen till känna (yrkande 3).

Bakgrund

I sekretesslagen förekommer tre grader av sekretesskydd.

Ett rakt skaderekvisit innebär presumtion för offentlighet. Av ett sådant

skaderekvisit följer att sekretess föreligger, om det kan antas att någon skada

uppkommer om uppgiften röjs.

Ett omvänt skaderekvisit innebär presumtion för sekretess. Om ett sådant

skaderekvisit uppställs innebär det att sekretess gäller, om det inte står

klart att uppgiften kan röjas utan skada.

Absolut sekretess innebär att något skaderekvisit inte ställs upp som villkor

för sekretessen. Sekretessen gäller således under alla förhållanden.

Utskottets bedömning

Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu, i syfte att öka

medborgarnas insyn i polisens register, föreslår lättnader i den sekretess som

för närvarande gäller för dessa register. Härvid delar utskottet regeringens

bedömning att det är motiverat att skilja mellan olika register när det skall

avgöras hur sträng sekretess som bör gälla. Utskottet tillstyrker regeringens

förslag att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom

belastningsregistret och att sekretess i stället skall gälla med ett omvänt

skaderekvisit. För att öka insynen i registren är det också värdefullt att

sekretessen nu föreslås bli begränsad i tiden. Regeringen föreslår härvid att

sekretessen för uppgifter i polisens register och i andra register angående

brott begränsas till 70 år, vilket motsvarar den sekretess som normalt gäller

för enskilds personliga förhållanden. Utskottet anser en sådan tid motiverad

och tillstyrker regeringens förslag. Vad som föreslås i motion 1997/98:Ju48

yrkande 2 om en kortare sekretesstid avstyrks därför.

Mot bakgrund av att det nu föreslås att absolut sekretess inte längre skall

gälla för uppgifter i polisens register delar utskottet regeringens bedömning

att det finns skäl att förlänga tiden för den s.k. förundersökningssekretessen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att sekretesstiden för uppgifter i

underrättelseverksamhet som bedrivs hos den öppna polisen och Säkerhetspolisen

förlängs från 40 till 70 år. Därmed avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju44

yrkande 2 och 1997/98:Ju48 yrkande 3. Övrig del av den s.k.

förundersökningssekretessen skall således även fortsättningsvis gälla i 40 år.

När det gäller frågan om med vilket skaderekvisit sekretess skall gälla till

skydd för polisens brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet vill

utskottet först erinra om att sådan sekretess för närvarande enligt 5 kap. 1 §

sekretesslagen gäller med ett rakt skaderekvisit. Sekretessen enligt nämnda

lagrum gäller för uppgift om förundersökning i brottmål och angelägenhet, som

avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att

förebygga brott. Den gäller också för polisens verksamhet i övrigt för att

förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Regeringens förslag innebär att ett omvänt skaderekvisit införs för

Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet. Med en sådan ordning kommer

sekretess med ett omvänt skaderekvisit att gälla för alla uppgifter som

Säkerhetspolisen behandlar i sin underrättelseverksamhet, dvs. både i SÄPO-

registret och i övrigt. Utskottet vill härvid framhålla att det nuvarande SÄPO-

registret enligt rättspraxis anses bestå av bl.a. ett datoriserat

centralregister och de akter registret ger upplysning om. Detta innebär att all

personuppgiftshantering hos Säkerhetspolisen för att underlätta spaning i syfte

att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet eller bekämpa terrorism och

för att utgöra underlag för registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627) ingår i registret. Absolut sekretess gäller således för närvarande

för samtliga dessa personuppgifter. Regeringens förslag till reglering av SÄPO-

registret innebär att detta avgränsas till att endast innehålla uppgifter om

personer som registrerats på vissa bestämda grunder. Enligt regeringen bör

registret utgöra ingången till de akter som hanteras hos Säkerhetspolisen och

som således inte längre skall ingå i registret. Att ett omvänt skaderekvisit nu

föreslås gälla i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet kommer därför i

praktiken att innebära en lättnad i sekretessen i förhållande till vad som

gäller i dag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motion 1997/98:Ju44

yrkande 3 avstyrks därför i denna del.

Regeringen framhåller vidare att den absoluta sekretessen som för närvarande

gäller för uppgifter i polisregister indirekt har stor betydelse även för den

öppna polisens underrättelseverksamhet. Regeringen anser det därför motiverat

att införa ett omvänt skaderekvisit också till skydd för denna verksamhet.

Uppgifter som i övrigt förekommer i polisens brottsförebyggande och

brottsbeivrande verksamhet, t.ex. i förundersökning i brottmål, skall enligt

förslaget således även fortsättningsvis gälla med ett rakt skaderekvisit.

Utskottet, som konstaterar att den öppna polisens underrättelseverksamhet

föreslås avgränsas genom en definition i polisdatalagen, har inget att invända

mot en sådan ordning och tillstyrker förslaget. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 3

avstyrks därför också i denna del.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag att sekretessen till skydd

för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden skärps och skall gälla

med ett omvänt skaderekvisit i det allmännas brottsförebyggande och

brottsbeivrande verksamhet. Samma sekretesskydd kommer således att gälla

oavsett om uppgiften finns i ett polisregister eller är representerad på annat

sätt. Vad som begärs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 2 är därför tillgodosett.

Motionen avstyrks.

Därutöver konstaterar utskottet att regeringens förslag att avskaffa den

absoluta sekretessen, utom såvitt avser belastningsregistret, innebär att

reglerna i 14 kap. sekretesslagen blir tillämpliga. Detta innebär bl.a. att den

enskilde själv får rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade om

honom eller henne om det står klart att det kan ske utan fara för utredningen

och om det inte finns någon annan sekretessgrund. I fråga om uppgifter i

belastningsregistret föreslår regeringen att den enskilde alltid skall ha rätt

att få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Utskottet

finner att regeringen härvid har gjort en lämplig avvägning mellan

skyddsintressen och den enskildes behov av insyn rörande vilka uppgifter om

honom eller henne som förekommer i polisens verksamhet. Med det anförda

avstyrker utskottet vad som föreslås i motion 1997/98:Ju49 yrkande 3.

Belastningsregistrets innehåll

Propositionen

Regeringen föreslår att alla påföljder för brott skall registreras i

belastningsregistret. Integritetsaspekten tillgodoses genom begränsningar i

utlämnandet. Uppgifter om brott som endast föranlett penningböter skall enligt

förslaget bara lämnas ut till de myndigheter som behöver dessa uppgifter, t.ex.

för att pröva frågan om körkort.

Därutöver föreslår regeringen att belastningsregistret skall innehålla

uppgifter om den som meddelats åtalsunderlåtelse.

Enligt förslaget skall belastningsregistret i övrigt innehålla uppgifter om

den som har ålagts förvandlingsstraff för böter, den som med tillämpning av 30

kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd, den som skall utvisas

eller utlämnas enligt någon av utlänningslagarna samt den som har meddelats

besöksförbud.

Regeringen föreslår också att vissa uppgifter om den som är dömd i utlandet

skall registreras.

När det gäller övriga uppgifter som skall registreras anför regeringen i skälen

för sitt förslag att en av utgångspunkterna för lagstiftningsärendet är att

dubbelregistrering bör undvikas. Dubbelregistrering innebär dels en ökad

spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för registrering. Mot denna

bakgrund anser regeringen inte att det finns någon anledning att, utöver den

registrering som förs av Patent- och registreringsverket (PRV) i

näringsförbudsregistret, registrera uppgifter om näringsförbud. Regeringen

påpekar att näringsförbudsregistret förs för ett annat ändamål än

belastningsregistret. Registret är dessutom offentligt. Förutsättningarna för

en överföring av registreringen av näringsförbud till belastningsregistret är

inte belysta i lagstiftningsärendet. Regeringen finner därför inte skäl att nu

föreslå någon ändring avseende registrering av näringsförbud.

Motionen

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren ( båda mp) anförs

att även uppgifter om meddelade näringsförbud skall antecknas i

belastningsregistret. Enligt motionärerna bör uppgifter om näringsförbud

rapporteras till belastningsregistret och hämtas därifrån av PRV för att läggas

i det offentliga registret och i övrigt hanteras av PRV (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag rörande vilka uppgifter som skall

föras in i belastningsregistret. När det gäller vad som föreslås i motion

1997/98:Ju48 yrkande 4 om att också uppgift om näringsförbud skall föras in i

registret delar utskottet regeringens bedömning att någon dubbelregistrering

inte bör komma i fråga. Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen, att

förutsättningarna för en överföring av registreringen av näringsförbud från

näringsförbudsregistret till belastningsregistret inte är belysta i

lagstiftningsärendet. Riksdagen bör därför enligt utskottets mening inte nu

vidta någon åtgärd med anledning av motionen.

Misstankeregistrets innehåll

Propositionen

Regeringen föreslår att misstankeregistret skall innehålla uppgifter om den som

har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt antingen för något brott mot

brottsbalken eller för något annat brott för vilket svårare straff än böter är

föreskrivet. Enligt förslaget skall uppgifter också föras in om den som är

skäligen misstänkt för ett motsvarande brott utomlands, om frågan om lagföring

för brottet skall avgöras i Sverige. Registret föreslås också innehålla

uppgifter om den mot vilken det har inletts talan om förvandling av böter och

om den som begärts utlämnad för brott.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att den delar Registerutredningens

bedömning att, såvitt gäller brott begångna i Sverige, brott enligt

brottsbalken alltid skall registreras och att andra brott för vilka svårare

straff än böter är föreskrivet skall registreras. Detta innebär enligt

regeringen en viss förenkling i förhållande till gällande rätt. Vidare bör

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få föreskriva att

registreringen skall begränsas. I en förordning i anslutning till lagen kan då

undantag göras för de mer bagatellartade brott som inte bör registreras.

Regeringen konstaterar därutöver att det enligt 3 § polislagen (1984:387)

allmänt sett åligger polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom

socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som bör föranleda

någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall alltså underrättas om en

polisutredning rörande ett barn. Den brottslighet som ett enskilt barn

misstänks för kommer enligt regeringen därför som regel att registreras i

barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav anser regeringen att det är

tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot detta

talar enligt regeringen också hänsynen till den unges integritet. Regeringen

anser således att det inte finns tillräckligt starka skäl för att motivera att

barn som inte är straffmyndiga registreras på samma sätt som vuxna. Någon

registrering av ungdomar under 15 år bör därför inte ske.

Motionen

I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är av stor

betydelse inte minst för närpolisens kartläggning av brott och brottsbekämpning

i stort att även brott som begås av minderåriga lagöverträdare kan omfattas av

polisens misstankeregister. Möjligheten till en registrering skulle ge polisen

och andra rättsvårdande myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och

den situation han befinner sig i. Enligt motionärerna skulle en registrering

vidare möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn

under 15 år. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär

förslag till en sådan ändring som möjliggör registrering av personer under 15

år som skäligen kan misstänkas för brott i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 1).

Utskottets bedömning

När det gäller i vad mån uppgifter rörande barn som misstänks för brott skall

registreras i det föreslagna misstankeregistret föreslår regeringen att

uppgifter om minderåriga barn inte skall föras in i registret. Härvid

framhåller regeringen att socialtjänsten skall underrättas i de fall en

polisutredning har inletts angående ett barn. Regeringen anser att det därför

är tveksamt om det finns något behov av att registrera minderåriga. Mot en

registrering talar enligt regeringen också hänsynen till barnets integritet.

Utskottet delar denna bedömning och tillstyrker regeringens förslag att endast

registrering av barn som har fyllt 15 år skall komma i fråga. Vad som föreslås

i motion 1997/98:Ju46 yrkande 1 om att registrering skall kunna ske även av

barn under 15 år avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker även i övrigt

regeringens förslag när det gäller vilka uppgifter som skall föras in i

registret.

Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret

Propositionen

Belastningsregistret

Regeringen föreslår att det i belastningsregistret anges till vilka myndigheter

i Sverige ett utlämnande av personuppgifter i registret på begäran skall ske.

Enligt förslaget skall en behovs- och proportionalitetsprincip införas som

innebär att en myndighet som begär uppgifter ur registret noga skall pröva

behovet av information.

Därutöver föreslår regeringen att den registrerade alltid skall ha rätt att

få ut de uppgifter som finns registrerade om honom eller henne. Förslaget

innebär vidare att regeringen bemyndigas att föreskriva möjlighet till

begränsningar av ett registerutdrag som en enskild behöver för ett särskilt

ändamål.

Enligt regeringens förslag skall ett utlämnande även kunna ske till en annan

enskild i den utsträckning som regeringen föreskriver, om det behövs för att

pröva fråga om en anställning eller ett uppdrag i en verksamhet som avser vård

eller som är av betydelse för att förebygga eller beivra brott. Uppgifter om en

enskild skall även kunna lämnas till en annan enskild, om denne styrker att

hans eller hennes rätt är beroende av en uppgift ur registret och regeringen

medger att uppgiften lämnas ut.

När det gäller utlämnande av uppgifter till utlandet föreslår regeringen att

uppgifter skall få lämnas till utländska myndigheter huvudsakligen i samma

utsträckning som för närvarande.

Regeringen föreslår därutöver att uppgifter som är nödvändiga för att

framställa rättsstatistik skall lämnas till den myndighet som är ansvarig för

att framställa denna. Några särskilda regler om utlämnande av uppgifter för

historiska och vetenskapliga ändamål behövs enligt regeringen inte.

När det gäller frågan om utlämnande av uppgifter till utlandet anför regeringen

i skälen för sitt förslag att de senaste årens internationalisering medför att

det ställs större krav på ett mer omfattande polisiärt samarbete. Europol- och

Schengenkonventionerna medför att samarbetet mellan olika länders polisväsende

kommer att få ökad betydelse.

Regeringen konstaterar att Registerutredningen har föreslagit att det i den

nya lagen införs bestämmelser som i huvudsak motsvarar de nuvarande. Förslaget

innebär att ett utdrag ur eller en upplysning om innehållet i polisregistret

skall lämnas till domstol eller polis- eller åklagarmyndighet i Danmark,

Finland, Island eller Norge om det begärs för utredning i brottmål. Detta är

ingen ändring i förhållande till gällande rätt. Vidare har utredningen

föreslagit att uppgifter på begäran skall få lämnas till Interpol eller till

domstol eller polis- eller åklagarmyndighet som är ansluten till denna

organisation om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna

förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott eller för ett utlänningsärende.

För närvarande får uppgifter i motsvarande situation endast lämnas ut om det

behövs för utredning av brott. I förhållande till gällande rätt innebär

förslaget att även uppgifter av betydelse för underrättelseverksamhet får

lämnas ut. Enligt förslaget får vidare uppgifter lämnas till en utländsk

myndighet eller en mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en

internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har

tillträtt. Det motsvarar vad som gäller sedan den 1 januari 1998 efter den

ändring som gjordes i samband med att riksdagen godkände Sveriges tillträde

till Europol.

Regeringen delar utredningens bedömning att det i lagen om

belastningsregister bör införas bestämmelser om utlämnande av uppgifter till

utlandet som i huvudsak motsvarar de nuvarande.

Misstankeregistret

Regeringen föreslår att det i lagen införs bestämmelser om att de myndigheter

för vars räkning registret förs oavsett sekretess skall ha rätt till uppgifter

ur registret. Enligt förslaget skall vidare uppgifter ur registret i viss

utsträckning kunna lämnas till myndigheter och organisationer utomlands.

Behovs- och proportionalitetsprincipen skall enligt regeringen gälla när en

myndighet begär uppgifter ur registret.

I skälen för sitt förslag anför regeringen bl.a. att även om den absoluta

sekretessen avskaffas behövs det vissa bestämmelser om att uppgifter oavsett

sekretess får lämnas ut. Det gäller uppgifter till annan enskild än den

registrerade, uppgifter till utlandet och uppgifter för att framställa

rättsstatistik. Dessa bestämmelser bör enligt regeringen motsvara vad som för

närvarande gäller om utlämnande av uppgifter enligt polis- och

kriminalregisterlagstiftningen. Det innebär att det i detta avseende behövs

motsvarande bestämmelser som beträffande belastningsregistret. Regeringen anför

att, till skillnad från vad som föreslås gälla enligt lagen om

belastningsregister, uppgifter från misstankeregister dock inte bör få lämnas

till utländsk domstol.

Motionen

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att Vänsterpartiet

motsätter sig att det införs bestämmelser i lagen om belastningsregister och i

lagen om misstankeregister om att uppgifter ur registren får lämnas till en

utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av

en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande

biträtt. Enligt motionärerna är skyddet för den enskildes integritet i samband

med utbyte av registeruppgifter m.m. undermåligt. Europol är inte bundet av

Europarådets konvention om dataskydd, utan det sägs bara att Europol skall ta

hänsyn till konventionen. Vidare anför motionärerna att det i

Europolkonventionen saknas garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som

tar emot uppgifter från Europol. Den myndighet inom Europol som skall ha

tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte

strider mot konventionen eller mot enskildas rätt saknar enligt motionärerna i

huvudsak maktbefogenheter. Motionärerna påpekar därutöver att datasäkerheten

inte heller synes vara betryggande inom Schengen Information System.

Motionärerna hemställer därför att förslaget till 11 § lagen om

belastningsregister avslås (yrkande 4). Detsamma hemställs beträffande 9 §

lagen om misstankeregister (yrkande 5).

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av proposition 1996/97:164 Europol antog

riksdagen regeringens förslag om ett tillägg i polisregisterlagen (1965:94) som

medförde att uppgifter ur polisregister skall kunna lämnas ut till en utländsk

myndighet eller en mellanfolklig organisation om detta följer av en

internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har

tillträtt (bet. 1997/98:JuU2, rskr. 1997/98:22). Vid sin behandling av

propositionen konstaterade justitieutskottet att svensk polis genom den

föreslagna lagändringen skulle kunna komma att till Europol lämna ut även

särskilt känsliga personuppgifter. I en motion som avlämnats med anledning av

propositionen hade motionärerna motsatt sig att uppgifter om t.ex. etniskt

ursprung, religion eller politisk åskådning skulle kunna lämnas ut.

Justitieutskottet konstaterade härvid att uppgifter av aktuellt slag fick

förekomma i Europols analysregister endast under förutsättning att de var

strikt nödvändiga för en pågående analys och att de kompletterade andra

uppgifter i registret. Vidare var det inte tillåtet att söka efter en

personkategori endast med hjälp av särskilt känsliga uppgifter. Utskottet

konstaterade vidare att regleringen av användandet av de aktuella uppgifterna

stämde överens med 1987 års Europarådsrekommendation om skydd för enskildas

personuppgifter i polisregister. Enligt justitieutskottets mening fanns det i

vissa fall ett behov av att registrera och bearbeta även särskilt

integritetskänsliga personuppgifter. Förutsättningarna för att få registrera

sådana uppgifter var mycket restriktiva. Utskottet delade regeringens bedömning

att det inte fanns anledning att befara att sådan registrering kommer att ske i

en omfattning som inte är önskvärd. Utskottet ansåg att någon begränsning i

uppgiftsskyldigheten motsvarande den som hade föreslagits i motionen inte var

önskvärd. Motionen avstyrktes därför.

Utskottets bedömning

Som redovisats i det föregående har riksdagen nyligen beslutat om en ändring i

den nu gällande polisregisterlagen som innebär att uppgifter ur polisregister

skall kunna lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig

organisation om detta följer av en internationell överenskommelse som Sverige

efter riksdagens godkännande har tillträtt. Som framgått har riksdagen i samma

lagstiftningsärende beslutat att godkänna Europolkonventionen. Härvid kan

nämnas att justitieutskottet vid sin behandling av propositionen konstaterade

att Europolkonventionen innehåller en rad regler som tar sikte på enskildas

integritetsskydd, skydd för känsliga personuppgifter, ansvar för registrering,

kontroll samt regler om användning av data och om sekretess. Justitieutskottet

konstaterade också att vad angår skyddsnivån för datalagrade uppgifter, och

även icke ADB-baserade uppgifter i registren, gäller att Europarådets

konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av

personuppgifter samt 1987 års Europarådsrekommendation om användningen av

personuppgifter inom polissektorn skall iakttas också för Europols

dataregister. Innan något utbyte av personuppgifter mellan Europol och

medlemsländerna kan ske måste enligt konventionen även medlemsländerna ha en

nivå på sitt integritetsskydd som minst motsvarar de nyss nämnda

Europarådsdokumenten. Justitieutskottet fann därmed att motionsyrkanden om

avslag på propositionen skulle avstyrkas. Konstitutionsutskottet kan således

konstatera att riksdagen nyligen har tagit ställning till samma typ av farhågor

som framförs i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5 och har funnit att

Europolkonventionen skall godkännas. Utskottet kan vidare konstatera att

riksdagen helt nyligen har beslutat att godkänna att Sverige ansluter sig till

Schengensamarbetet (prop. 1997/98:42, bet. 1997/98:JuU15, prot. 1997/98:91).

Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning att, såsom begärs

i motionen, avstyrka regeringens förslag om att en bestämmelse om utlämnande av

uppgifter till utlandet förs in i lagen om belastningsregister och i lagen om

misstankeregister. Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag om

utlämnande av uppgifter ur nämnda register.

Allmänna bestämmelser i polisdatalagen

Propositionen

Regeringen föreslår att polisregisterlagen (1965:94) ersätts med en ny lag,

polisdatalagen. Den nya lagen skall bygga på den föreslagna personuppgiftslagen

och endast innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens

verksamhet.

Enligt förslaget skall polisdatalagen innehålla en särreglering i förhållande

till personuppgiftslagen beträffande behandling av uppgifter om etniskt

ursprung, politiska eller religiösa åsikter m.m. samt av uppgifter av

underrättelsekaraktär och kvarstående brottsmisstankar.

Den föreslagna bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter innebär

att uppgifter om en person inte får behandlas enbart på grund av vad som är

känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa

eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella

läggning. Om uppgifter om en person behandlas på annan grund föreslås

uppgifterna få kompletteras med sådana uppgifter som nyss nämnts, om det är

oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

I skälen för sitt förslag anför regeringen att det av personuppgiftslagen

framgår att det i princip skall vara förbjudet att behandla vissa känsliga

uppgifter; nämligen personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung,

politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i

fackförening samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv.

Regeringen påpekar vidare att det av Europarådets rekommendation om

användningen av personuppgifter inom polisen anges att sådana känsliga

uppgifter om en person inte får föras in i polisregister om det inte är

oundgängligen nödvändigt.

Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att

i en utredning eller i en särskild undersökning i underrättelseverksamhet kunna

anteckna sådana känsliga uppgifter som ovan avses. Om andra uppgifter gör att

det finns anledning att behandla uppgifter om en person bör polisen därför

undantagsvis få behandla också sådana känsliga personuppgifter. I enlighet med

Europarådets rekommendation bör det dock enligt regeringen förutsättas att

behandlingen är oundgängligen nödvändig. Regeringen anser att den nya lagen bör

innehålla en särskild bestämmelse om detta.

I författningskommentaren anför regeringen vidare att det under en utredning

om sexualbrott kan vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning.

Det kan enligt regeringen också vara fallet i samband med en särskild

undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande barnpornografibrott.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekas att den föreslagna

bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter exakt stämmer överens

med regleringen i Europolkonventionen. Motionärerna anför att denna reglering

har utsatts för förödande kritik från håll som värnar grundläggande mänskliga

rättigheter. Europaparlamentet har i en resolution motsatt sig att registrering

skall få ske inom Europol på de angivna grunderna. Vänsterpartiet vill vidare

erinra om den pågående diskussionen om tidigare åsiktsregistrering från bl.a.

Säkerhetspolisen. Motionärerna hemställer att riksdagen därför avslår förslaget

till 5 § polisdatalagen (yrkande 6).

I motion 1997/98:Ju45 av Marianne Andersson (c) anförs att det är missvisande

att använda begreppet ?sexuell läggning?. En uppgift om sexuell läggning säger

enligt motionären ingenting om vare sig sexuellt handlingsmönster eller

eventuell benägenhet att begå sexualbrott. Centerpartiet anser att termen

?sexuell läggning? bör strykas ur det aktuella lagförslaget.

I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att ordet ?ras? bör tas

bort från förslaget till 5 § polisdatalagen och bör ersättas med ?personliga

kännetecken? eller liknande. Enligt Folkpartiets uppfattning finns inte någon

vetenskaplig grund för detta ord. Användningen av ordet ras riskerar också att

underblåsa fördomar. Motionärerna anför vidare att uttrycket ?oundgängligen

nödvändigt? i paragrafen är oprecist och bör ges ett konkret innehåll. Enligt

motionärerna bör lagen kompletteras med ett förbud mot att ur register välja ut

en särskild kategori av personer, t.ex. ?kända homosexuella? eller ?kända

kommunister? eller liknande. Även uttrycket ?sexuell läggning? bör enligt

motionärerna utgå ur den föreslagna lagtexten. Enligt motionärerna går en

avgörande skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella

beteenden och handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som

bisexuella personer. Motionärerna hemställer att riksdagen fattar beslut om

nämnda ändringar (yrkande 4).

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) anförs

att det för att förebygga oavsiktliga kränkningar av enskilda personers

integritet och för att förhindra missbruk av registren krävs mycket klara och

entydiga bestämmelser om registrens innehåll. Motionärerna anser att

regeringens förslag inte är tillfredsställande i detta avseende. Ett annat

grundläggande krav som förslaget inte når upp till är vilka personer som får

registreras. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför stor krets

av personer. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).

Motionärerna hemställer vidare att riksdagen avslår regeringens förslag till

polisdatalag (yrkande 6). Motionärerna anser sammanfattningsvis att regeringen

i alltför hög grad vill prioritera registerverksamheten framför skyddet av den

enskilda integriteten.

I motionen påpekas vidare att inom vetenskapen endast homosexualitet,

heterosexualitet och bisexualitet räknas som sexuella läggningar. Det handlar

då om personers känsloliv, inte om handlingarna. Motionärerna hänvisar till

utredningen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning (SOU

1997:175 s. 11 f.). Det som enligt motionärerna skulle kunna motivera en

registrering är i vilken mån en persons sexuella handlingar strider mot

gällande lag. Det kan anses försvarbart att i samband med spaningen efter en

misstänkt sexualförbrytare anteckna huruvida personen tidigare begått liknande

handlingar. Motionärerna konstaterar vidare att det enligt förslaget blir

tillåtet att registrera uppgifter om etniskt ursprung och politisk åskådning

m.m. Motionärerna ser här en uppenbar risk att denna bestämmelse kan missbrukas

eftersom den är alltför lätt att kringgå. Vad som anförts om behandlingen av

känsliga personuppgifter bör ges regeringen till känna (yrkande 8).

Bakgrund

Bestämmelser i internationella konventioner m.m. om känsliga uppgifter

I EG:s direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter

används i artikel 8, som innehåller bestämmelser om behandlingen av särskilda

uppgifter, begreppet ?sexualliv?. Detta begrepp används således också i den

nyligen antagna personuppgiftslagen.

I Europarådets konvention från 1980 till skydd för enskilda vid automatisk

databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen, används i

artikel 6, som rör särskilda kategorier av uppgifter, begreppet ?sexual life?

eller ?la vie sexuelle?.

I Europarådets rekommendation om användningen av personuppgifter inom

polissektorn (No. R (87) 15) används i artikel 2.4, som rör insamling av

personuppgifter, begreppet ?sexual behaviour?.

Utskottet har inhämtat att det inte finns någon auktoriserad svensk

översättning av rekommendationen.

Utredningen om förbudet mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning

Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning

lämnade i december 1997 betänkandet Förbud mot diskriminering i arbetslivet på

grund av sexuell läggning (SOU 1997:175). I betänkandet anförs att uttrycken

sexuell orientering eller sexuell preferens ofta används som en övergripande

term för hetero-, homo- och bisexualitet i Sverige och internationellt. Sexuell

preferens leder enligt utredningen tanken till att den sexuella inriktningen är

något man väljer; något man föredrar framför något annat. Den kopplingen anses

numera ofta olycklig. Utredningen använder därför inte vidare uttrycket sexuell

preferens.

Utredningen konstaterar vidare att uttrycket sexuell läggning ofta används i

juridiskt språkbruk. I exempelvis 1984 års betänkande (Homosexuella och

samhället, SOU 1984:63) och under den efterföljande riksdagsbehandlingen

användes det och i brottsbalkens (BrB) diskrimineringsförbud talas om

homosexuell läggning. Även i förarbetena till BrB:s straffskärpningsstadgande

talas om sexuell läggning. I 1984 års betänkande användes sexuell läggning som

en beteckning för ?vilket kön en människas sexuella känslor riktas mot?.

Utredningen ansåg mot bakgrund av den bestämningen att sexuell läggning kunde

förstås endast som hetero-, homo- eller bisexuell läggning.

Utredningen anför att den innebörden kanske inte är självklar i allmänt

språkbruk eller vedertagen i vetenskapliga sammanhang. I den allmänna debatten

förefaller enligt utredningen i själva verket uttrycket ibland användas med en

vid, ganska obestämd betydelse. Förmodligen låg denna av många uppfattade

ganska allmänt hållna bestämning av uttrycket bakom uttalandet i proposition

1986/87:124 om att i ?- - - begreppet ryms - - - böjelser för en rad beteenden

som inte rimligen kan skyddas av lagstiftaren och varav vissa till och med är

straffbara? (a. prop. s. 37). Det citerade uttalandet visar enligt utredningen

att det är viktigt att klargöra begreppen.

Utredningen föredrar sexuell läggning, framför sexuell orientering, som en

lagteknisk, övergripande term för hetero-, homo- och bisexualitet. Skälen är

att uttrycket sexuell läggning redan innan detta förslag lämnas kommit till

användning i flera sammanhang av juridisk art och att det förefaller passa

bättre in i svensk språkmiljö.

Utredningen anför att begreppet sexuell läggning tar sikte på en individs

känslomässiga relationer, erotiska fantasier och fysiska sexuella aktiviteter.

Dessa relationer m.m. kan enligt utredningen vara riktade mot det motsatta

biologiska könet, det egna biologiska könet eller båda könen. Sexuell läggning

kan således förstås endast som heterosexuell, homosexuell eller bisexuell

läggning.

Vidare anför utredningen att en individs ?sexuella beteende? inte är samma

sak som dennes sexuella läggning. Utredningen ger exempel som enligt

utredningen torde visa att den sexuella läggningen inte är en förutsättning för

det sexuella beteendet och att det sexuella beteendet inte med nödvändighet är

en följd av den sexuella läggningen. Utredningen påpekar också att en individs

sexuella beteende kan förändras under en människas liv och anta olika

skepnader. Däremot ändras inte en individs sexuella läggning.

Sammanfattningsvis anför utredningen att i betänkandet avses med sexuell

läggning hetero-, homo- och bisexuell läggning. Utredningen drar en avgörande

skiljelinje mellan den sexuella läggningen som sådan och sexuella beteenden

eller handlingsmönster som återfinns hos såväl hetero-, homo- som bisexuella

personer.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att polisregisterlagen ersätts med en

ny lag, polisdatalagen. Regeringens förslag innebär att personuppgiftslagen

skall gälla för behandling av personuppgifter i polisens verksamhet och att

polisdatalagen endast skall innehålla de särbestämmelser som är nödvändiga för

polisens verksamhet. Utskottet anser att den föreslagna ordningen innebär en

ändamålsenlig reglering av polisens hantering av personuppgifter. Mot denna

bakgrund avstyrker utskottet motion 1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6.

När det gäller behandling av känsliga personuppgifter föreslår regeringen att

undantag görs från det principiella förbudet i personuppgiftslagen mot sådan

behandling. Regeringen anför att polisen undantagsvis kan ha ett befogat

intresse av att i en utredning eller i en särskild undersökning i

underrättelseverksamhet anteckna också känsliga personuppgifter. Om andra

uppgifter gör att det finns anledning att behandla känsliga uppgifter om en

person bör polisen därför undantagsvis få behandla också sådana uppgifter.

Utskottet konstaterar härvid att det således inte kan bli fråga om att

självständigt behandla känsliga personuppgifter. Enligt regeringens förslag bör

vidare uppställas krav på att behandlingen är oundgängligen nödvändig. Detta

stämmer överens med vad som anges i Europarådets rekommendation om användning

av personuppgifter inom polisen. Utskottet har inget att invända emot att

bestämmelsen i polisdatalagen om behandling av känsliga person-uppgifter

utformas med utgångspunkt i artikel 2.4 i Europarådets rekommendation. Vad

gäller användningen av begreppet ?ras?, som ifrågasätts i motion 1997/98:Ju49,

vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1997/98:KU29. Utskottet

konstaterade där att ordet ras förekommer i svensk lagstiftning så gott som

uteslutande när det handlar om författningar som grundas på internationella

konventioner eller författningar som genomför EG-direktiv. Därför var det

enligt utskottet inte möjligt att, såsom yrkades i en motion, utmönstra ordet

ras ur all lagstiftning. Utskottet delade dock motionärernas uppfattning att

användningen av ordet ras i författningstexter riskerar att underblåsa

fördomar. Regeringen borde därför i internationella sammanhang verka för att

ras, använt om människor, i så stor utsträckning som möjligt undviks i

officiella texter, i likhet med vad som också förordas i en resolution från

Europaparlamentet från år 1996. Enligt utskottet borde regeringen också göra en

genomgång av i vilket utsträckning ordet ras förekommer i svenska författningar

som inte grundas på internationella texter och där så är möjligt föreslå en

annan definition.

Utskottet konstaterar vidare att begreppet ?sexuell läggning? ifrågasätts i

flera motioner. Som utskottet anfört ovan har utskottet inget att invända emot

att bestämmelsen om behandling av känsliga personuppgifter utformas i enlighet

med Europarådsrekommendationen. Enligt utskottets mening finns det dock

anledning sätta i fråga om det i Europarådsrekommendationen använda begreppet

?sexual behaviour? skall översättas till ?sexuell läggning?. Mot bakgrund av

vad som anförts av Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av

sexuell läggning och i de aktuella motionerna, finns det enligt utskottet ocskå

anledning att ytterligare överväga innebörden av begreppet ?sexuell läggning?

och, särskilt mot bakgrund av vad regeringen anför i författningskommentaren

till den nu aktuella bestämmelsen, lämpligheten i att använda begreppet

?sexuell läggning? i förevarande sammanhang. Med hänsyn till den knappa tid som

har stått till utskottets förfogande att avge detta yttrande, anser sig

utskottet inte ha möjlighet att utöver vad som nu anförts ta ställning till

regeringens förslag i denna del eller till de aktuella motionsyrkandena.

Utskottet lämnar därför denna fråga till justitieutskottet för närmare

behandling.

Kvarstående brottsmisstankar

Propositionen

Regeringen föreslår att uppgifter om att en person anses misstänkt för brott

trots att förundersökningen mot honom eller henne lagts ned skall få ingå i en

automatiserad behandling endast under förutsättning att vederbörande

fortfarande är skäligen misstänkt för brottet och uppgifterna behövs för att

förundersökningen skall kunna tas upp på nytt. Om åtal mot en person har lagts

ned eller ogillats skall enligt förslaget uppgifter om personen i fråga inte få

behandlas annat än under speciella omständigheter.

I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om den föreslagna bestämmelsen i

13 § polisdatalagen om att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras

när de inte längre behövs för sitt ändamål. Enligt regeringens bedömning bör

denna bestämmelse vara tillräcklig för att garantera att uppgifter om

kvarstående brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Någon särskild

gallringsbestämmelse föreslås därför inte.

Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att den enskilde normalt

inte bör få kännedom om att uppgifter om kvarstående misstankar fortfarande

behandlas. Uppgiften torde enligt regeringen i regel kunna sekretessbeläggas

med stöd av 5 kap. 1 § sekretesslagen. Någon information till den registrerade

behöver i så fall inte lämnas (27 § personuppgiftslagen).

Motionerna

I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är orimligt

från rättssäkerhetssynpunkt att införa en ordning som den föreslagna utan någon

mer specificerad gallringsbestämmelse. Motionärerna förordar en ordning som

innebär att uppgifterna gallras efter ett år om grund för misstanke inte längre

föreligger. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag till

gallringsbestämmelse vid registrering av kvarstående brottsmisstanke i enlighet

med vad som nu anförts (yrkande 4).

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) hemställs

att riksdagen beslutar om en sådan ändring i förslaget till polisdatalag att

uppgifter om kvarstående brottsmisstanke enligt 10 § skall meddelas den

registrerade personen (yrkande 10).

Motionärerna föreslår motsvarande ändring när det gäller kvarstående

brottsmisstankar enligt 11 § förslaget till polisdatalag efter beslut om att

åtal mot en person har lagts ned eller denne genom lagakraftvunnen dom har

frikänts (yrkande 11).

I motionen föreslås också att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall

gallras efter sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom (yrkande

12).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag när det gäller behandling av

uppgifter om kvarstående brottsmisstanke. När det gäller vad som anförs i

motionerna 1997/98:Ju46 yrkande 4 och 1997/98:Ju48 yrkande 12 om att en

specifik gallringsbestämmelse bör införas vill utskottet framhålla att det inte

framstår som ändamålsenligt att genom en absolut tidsregel fastställa när

uppgifter om kvarstående misstankar inte längre får behandlas. Som regeringen

anfört framgår av den föreslagna allmänna gallringsbestämmelsen i

polisdatalagen att uppgifter som behandlas automatiserat skall gallras när det

inte längre behövs för sitt ändamål. Utskottet delar regeringens bedömning att

denna bestämmelse är tillräcklig för att garantera att uppgifter om kvarstående

brottsmisstankar inte behandlas längre än befogat. Därutöver vill utskottet

erinra om att regeringen med stöd av 50 § personuppgiftslagen har möjlighet att

meddela tillämpningsföreskrifter om vilka krav som ställs på den person-

uppgiftsansvarige vid behandlingen av uppgifter. För att ytterligare tillgodose

rättssäkerheten utgår utskottet från att regeringen kommer att meddela sådana

föreskrifter som t.ex. innebär att tillgången till uppgifterna begränsas. Med

det anförda avstyrker utskottet de nämnda motionerna i aktuella delar.

Utskottet instämmer vidare i regeringens uppfattning att det ligger i sakens

natur att den enskilde normalt inte bör få kännedom om att uppgifter om

kvarstående misstankar fortfarande behandlas. Utskottet avstyrker därmed vad

som föreslås i motion 1997/98:Ju48 yrkandena 10 och 11.

Andra register

Propositionen

Regeringen bedömer att det inte bör införas några särskilda bestämmelser om

inrättandet av andra register än de som utttryckligen föreslås regleras i

polisdatalagen.

Regeringen anför att det med stöd av personuppgiftslagen blir möjligt för

polisen att behandla personuppgifter automatiserat. Av personuppgiftslagen

framgår att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna ändamål och

sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna inte får

bevaras längre än nödvändigt. Med hänsyn till detta och till att det kan vara

svårt att avgöra när ett nytt register inrättas anser regeringen att det inte

finns något behov av särskilda bestämmelser om inrättandet av register. Polisen

kommer således med stöd av personuppgiftslagen att ha möjlighet att inrätta

register för uttryckligt angivna ändamål. Regeringens förslag innebär vidare

att uppgifter som behandlas i regel skall gallras när de inte längre behövs.

Regeringen anser att det inte är nödvändigt att härutöver införa bestämmelser

om inrättandet av register. I sammanhanget vill regeringen också framhålla att

införandet av personuppgiftslagen inte innebär någon avvikelse från

målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett

särskilt känsligt innehåll skall regleras i lag (jfr prop. 1997/98:44 s. 41).

I propositionen anför regeringen vidare när det gäller frågan om skyldighet

att anmäla behandling av personuppgifter till tillsynsmyndigheten att person-

uppgiftslagens bestämmelser härom bör gälla även för polisen. I lagrådsremissen

föreslogs att det skulle införas en bestämmelse om obligatorisk

anmälningsskyldighet i avsikt att s.k. traditionella register hos polisen som

innehåller uppgifter om dömda eller misstänkta personer alltid skulle

föranmälas till tillsynsmyndigheten. Lagrådet påpekade att den föreslagna

bestämmelsen läst enligt sin ordalydelse innebar att anmälningsskyldighet

förelåg så snart en polismyndighet exempelvis hämtade in uppgifter om

brottsmisstankar ur misstankeregistret m.m. Lagrådet ansåg därför att

paragrafen borde arbetas om så att anmälningsskyldigheten inte omfattade fler

behandlingar än de som åsyftades. Regeringen, som instämmer i Lagrådets kritik,

konstaterar att det i 41 § personuppgiftslagen finns ett bemyndigande till

regeringen att meddela föreskrifter om att sådana automatiserade behandlingar

som innebär särskilda risker för otillbörligt intrång i den personliga

integriteten skall förhandsanmälas till tillsynsmyndigheten. Efter närmare

övervägande anser regeringen att bestämmelsen om obligatorisk

anmälningsskyldighet kan utgå ur lagförslaget. Erforderliga bestämmelser kan i

stället meddelas i förordningsform med stöd av det nämnda bemyndigandet.

Motionen

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att register inte bör

få upprättas av polisen vid sidan av de särskilda bestämmelserna. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 7).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det enligt personuppgiftslagen blir möjligt för

polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter. Personuppgiftslagens

bestämmelser innebär att uppgifter endast får samlas in för uttryckligt angivna

ändamål och sedan inte behandlas för något annat ändamål samt att uppgifterna

inte får bevaras längre än nödvändigt. Regeringens förslag innebär vidare att

det i polisdatalagen införs en allmän gallringsbestämmelse för uppgifter som

behandlas automatiserat och som innebär att gallring skall ske när uppgifterna

inte längre behövs för sitt ändamål. Regeringen anser att det utöver

personuppgiftslagens bestämmelser och den allmänna gallringsregeln i

polisdatalagen inte är nödvändigt att införa ytterligare bestämmelser om

inrättandet av register. Utskottet delar denna bedömning. I likhet med

regeringen vill utskottet dock erinra om att målsättningen ändock står fast att

myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt

innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160).

Utskottet vill också framhålla att personuppgiftslagen innehåller ett

bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om att sådana

automatiserade behandlingar som innebär särskilda risker för otillbörligt

intrång i den personliga integriteten skall förhandsanmälas till

tillsynsmyndigheten. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion

1997/98:Ju44 yrkande 7.

Kriminalunderrättelseverksamhet

Automatiserad behandling av personuppgifter

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att polisen får möjlighet att under vissa förutsättningar i

kriminalunderrättelseverksamhet utföra automatiserad behandling av person-

uppgifter i särskilda undersökningar samt föra datoriserade

kriminalunderrättelseregister.

Enligt förslaget skall underrättelseverksamhet definieras som sådan polis-

verksamhet som består i att samla in och bearbeta information för att klarlägga

om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte

utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken. Med

kriminalunderrättelseverksamhet skall avses annan underrättelseverksamhet än

den som bedrivs av Säkerhetspolisen.

Regeringens förslag innebär att automatiserad behandling av personuppgifter i

särskilda undersökningar eller kriminalunderrättelseregister får förekomma

endast vid kriminalunderrättelseverksamhet som avser misstanke om allvarlig

brottslighet. Med allvarlig brottslighet skall avses brottslighet för vilken är

föreskrivet fängelse i två år eller längre.

Regeringen föreslår att helt eller delvis automatiserad behandling av

personuppgifter tillåts om det finns anledning att anta att allvarlig brottslig

verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och en särskild undersökning

av underrättelsekaraktär har inletts.

Regeringen föreslår vidare att alla uppgifter som är nödvändiga för ändamålet

med den särskilda undersökningen skall få behandlas. Om uppgifter om en person

som det inte finns någon misstanke mot behandlas skall uppgiften förses med en

anteckning om detta förhållande.

När det gäller kriminalunderrättelseregister föreslår regeringen att sådant

register skall få användas för att ge underlag för särskilda undersökningar

avseende allvarlig brottslig verksamhet samt för att underlätta tillgången till

allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet.

Enligt förslaget får uppgifter som kan hänföras till en enskild person föras

in i ett kriminalunderrättelseregister endast om uppgifterna ger anledning att

anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas och den som

avses med uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att

utöva den allvarliga brottsligheten.

Därutöver föreslår regeringen att uppgifter om transportmedel eller om varor

som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller om hjälpmedel kan

antas ha använts i samband med sådan verksamhet får registreras även om de kan

hänföras till en person som det inte finns någon misstanke mot. En sådan

uppgift skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke

mot personen, s.k. indirekta personuppgifter.

Skälen för regeringens förslag

I skälen för sitt förslag rörande kriminalunderrättelseverksamhet konstaterar

regeringen att polisens verksamhet för att förebygga, upptäcka och beivra brott

kan bedrivas inom ramen för en förundersökning enlig rättegångsbalkens regler,

men kan också utgöra verksamhet som faller utanför en förundersökning. Den

verksamhet som förekommer hos polisen innan förundersökningen inleds brukar

benämnas kriminalunderrättelseverksamhet eller förspaning. Den innebär enligt

regeringen i korthet att polisen samlar in och bearbetar uppgifter om personer

som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet utan att det finns misstanke om

något konkret brott.

När det gäller förslaget att polisen nu skall få möjlighet till automatiserad

behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet anför

regeringen att den alltmer välorganiserade och gränsöverskridande

brottsligheten gör det angeläget att polisen har tillgång till effektiva

hjälpmedel för att brott skall kunna upptäckas och förhindras. En utbyggd

underrättelseverksamhet och användning av modern informationsteknik är därför

grundläggande för att verksamheten skall fungera. Vid utformandet av de regler

som skall gälla för automatiserad behandling av personuppgifter måste

integritetsfrågorna ställas i förgrunden. En utgångspunkt är härvid

bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket regeringsformen att en person i den

utsträckning som föreskrivs i lag skall skyddas mot att den personliga

integriteten kränks genom att uppgifter om honom eller henne registreras med

hjälp av automatiserad databehandling. Regeringen konstaterar härvid att

personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig innebär att det - så länge de

allmänna bestämmelserna för behandling av uppgifter är uppfyllda - skulle vara

möjligt för polisen att behandla personuppgifter av underrättelsekaraktär

automatiserat, såväl i särskilda undersökningar som i datoriserade register.

Enligt regeringen innebär detta ofrånkomligen ett ökat intrång i den personliga

integriteten i förhållande till vad som gäller i dag. Behovet av datorstöd i

polisens underrättelseverksamhet måste därför noga vägas mot

integritetsskyddsintresset. Regeringens uppfattning är därför att det behövs

särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet. För att minska risken för kränkningar av den

personliga integriteten som en automatiserad behandling av uppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet kan innebära bör det enligt regeringen krävas

att verksamheten bedrivs på en viss nivå. Användningen av datorstöd bör vidare

förbehållas den allvarliga brottsligheten. Regeringen anser att det är av stor

vikt att bestämmelserna utformas på ett sådant sätt att de kan accepteras av

allmänheten som ett nödvändigt redskap i kampen mot den allvarligare

brottsligheten.

Regeringen anför att som en förutsättning för automatiserad behandling av

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet skall vara att en särskild

undersökning har inletts. En ytterligare förutsättning bör vara att

verksamheten är inriktad mot allvarlig brottslighet. Det bör enligt regeringen

därför finnas anledning att anta att viss sådan brottslighet har utövats eller

kan komma att utövas. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.

Regeringen anser vidare att det bör göras skillnad mellan personer som är

misstänkta för brottslighet och de som inte är det. Detta måste emellertid

göras på ett sådant sätt att syftet med behandlingen inte går förlorat. En

lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som själva inte

är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de inte är

misstänkta. På så sätt kan det integritetsintrång som den automatiserade

behandlingen innebär för en icke misstänkt person begränsas utan att ändamålet

med registret går förlorat.

I sina skäl för inrättandet av kriminalunderrättelseregister anför regeringen

att kriminalunderrättelseverksamhet inte enbart bedrivs i särskilda

undersökningar. Genom iakttagelser, tips eller upplysningar samlar polisen

oavbrutet in information som ger anledning att misstänka att brottslig

verksamhet förekommer även om något konkret brott inte är känt och att grund

för att inleda förundersökning således inte föreligger. Det internationella

samarbetet på brottsbekämpningens område leder enligt regeringen också till att

polisen får uppgifter från utländska polismyndigheter som tyder på att svenska

medborgare ägnar sig åt brottslig verksamhet. Sådana uppgifter kan komma att få

betydelse längre fram, när andra uppgifter tillkommit. Uppgifterna kan då

tillsammans göra att det finns skäl att inleda en särskild undersökning.

Regeringen anför att det därför är viktigt att sådan information kan tas till

vara. Polisen har således behov av att få spara och lagra den information som

inhämtats i underrättelseverksamhet i datoriserade underrättelseregister.

Enligt regeringen måste polisens behov av sådana register anses väga tyngre än

det intrång i den enskildes personliga integritet som en registrering innebär.

Polisen bör därför få föra underrättelseregister i sin underrättelseverksamhet.

Ett ändamål med kriminalunderrättelseregister bör enligt regeringen vara att

utgöra underlag för beslut om inledande av särskilda undersökningar rörande

allvarlig brottslig verksamhet. Liksom i Tullverkets brottsbekämpande

verksamhet bör enligt regeringen underrättelseregistret även få användas för

att underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till

underrättelseverksamhet.

Regeringen anför vidare att det ligger i sakens natur att

ändamålsbestämmelser måste formuleras tämligen generellt. En allmänt hållen

ändamålsbestämmelse förutsätter emellertid närmare bestämmelser om vilka

uppgifter ett register skall få innehålla. Regeringen föreslår att lagen även

skall innehålla bestämmelser om i vilka fall uppgifter får föras in i

underrättelseregister samt vilka typer av uppgifter som får registreras.

När det gäller frågan om i vilka fall registrering av personuppgifter bör få

ske i kriminalunderrättelseregister måste man enligt regeringen beakta att det

är fråga om uppgifter som är integritetskänsliga för den enskilde. För att

syftet med registret inte skall bli alltför begränsat bör de poliser som har

behov av uppgifterna i sitt arbete få tillgång till dem. Regeringen påpekar att

det här rör sig om en betydligt vidare personkrets än de som bör få rätt att ta

del av de uppgifter som behandlas i en särskild undersökning. Regeringen delar

därför utredningens bedömning att det med hänsyn till den personliga

integriteten bör uppställas krav på skälig misstanke om att en person har

utövat eller kan komma att utöva allvarlig brottslig verksamhet.

Regeringen anser vidare att det bör vara möjligt att i vissa situationer

registrera s.k. indirekta personuppgifter trots att det inte finns någon

misstanke om brottslighet mot den person uppgifterna hänför sig till. Tullen

får i sitt underrättelseregister föra in uppgifter om transportmedel eller

varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslig verksamhet eller om

hjälpmedel som kan antas ha använts i sådan verksamhet. Enligt regeringen bör

polisen ha motsvarande möjligheter. Detta stämmer också överens med vad som

gäller enligt Europolkonventionen. Regeringen anför att det exempelvis kan vara

så att det kommer fram omständigheter som gör att en person måste anses vara

skäligen misstänkt för att utöva viss brottslig verksamhet och att den

misstänkta personen färdats i en bil. Det måste enligt regeringens uppfattning

vara möjligt att registrera bilens registreringsnummer, trots att den tillhör

en person som i och för sig inte är misstänkt för brottslighet. En

förutsättning för en sådan registrering bör enligt regeringen dock vara att

uppgiften förses med en anteckning om att personen i fråga inte är misstänkt

och att uppgiften är nödvändig för registrets ändamål.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att det är oacceptabelt

att i en demokrati och rättsstat låta behovet av en effektiv brottsbekämpning

överordnas den enskildes behov av integritetshänsyn. Enligt motionärerna bli

detta resultatet om brottsbekämpande myndigheter ges rätt att i dataregister

lagra personuppgifter som är känsliga från integritetssynpunkt utan att det

föreligger någon som helst brottsmisstanke mot personen i fråga. Datalagring av

personuppgifter bör inte ske om inte åtminstone lägsta graden av

brottsmisstanke - anledning att anta - föreligger. Riksdagen bör besluta om

ändring i regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 4).

I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att det för

automatiserad behandling av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet

och kriminalunderrättelseregister måste föreligga en konkret misstanke om

brott. Åtminstone måste den lägsta misstankegraden - ?anledning anta? -

föreligga. Enligt motionärerna skall det vara förbjudet att behandla respektive

föra in i registret uppgifter om en enskild person som det inte finns någon

misstanke mot. Riksdagen bör besluta om en sådan ändring av förslaget till

polisdatalag (yrkande 5).

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen

avslår förslaget till 14 § första stycket 2 polisdatalagen (yrkande 8). Enligt

motionärerna öppnar rekvisitet i lagtexten ?det finns anledning att anta att

allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas? för en i det

närmaste obegränsad registrering. Motionärerna anser att det i praktiken kommer

att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte har haft anledning att anta

att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas.

I samma motion anförs vidare att ändamålsbestämmelsen för

kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Vänsterpartiet anser att

det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de

bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren

får innehålla inte är för allmänt hållna. Ändamålet med registret har enligt

motionärerna inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste

omarbetas och preciseras. Riksdagen bör därför avslå förslaget till 17 §

polisdatalagen (yrkande 9).

I motion 1997/98:Ju47 av Görel Thurdin m.fl. (c) hemställs att riksdagen avslår

14 § andra stycket förslaget till polisdatalag. Centerpartiet anser att de

föreslagna möjligheterna att registrera personuppgifter är alltför långtgående.

Enligt motionärerna är det ett allvarlig ingrepp i den personliga integriteten

om det ges möjlighet att registrera personer trots att det inte föreligger

någon misstanke om brottslighet.

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (mp) yrkas att det

införs en begränsning i 14 § förslaget till polisdatalag över den personkrets

som får registreras (yrkande 14). Motionärerna anser att bestämmelsen är en

uppenbar fara för rättssäkerheten. Genom att det inte tycks finnas någon

begränsning för registrering av personer som inte är misstänkta för brott kan

konsekvenserna bli mycket allvarliga. Det räcker inte med att själva

registreringen förses med en särskild upplysning om att den ifrågavarande

personen inte är misstänkt.

I motion 1997/98:Ju42 av Birgitta Hambraeus (c) anförs att det inte bör vara

tillåtet för polisen att registrera integritetskänsliga uppgifter för

brottsoffer och vittnen på ett sådant sätt att de kan föras över till andra

länder genom Europol och Schengen. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det i polisens

kriminalunderrättelseverksamhet blir möjligt att dels behandla personuppgifter

på automatisk väg i särskilda undersökningar, dels föra ett ADB-baserat

kriminalunderrättelseregister. Som regeringen anför innebär

personuppgiftslagens bestämmelser i och för sig att det skulle vara möjligt för

polisen att på automatisk väg behandla personuppgifter i

underrättelseverksamheten, såväl i register som i övrigt. Utskottet anser dock,

i likhet med regeringen, att integritetsskyddsaspekter gör det påkallat att

införa särskilda bestämmelser om automatiserad behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet. Utskottet delar härvid regeringens bedömning

att det bör krävas att underrättelseverksamheten bedrivs på en viss nivå och

att användningen av ADB-stöd bör förbehållas den allvarliga brottsligheten.

Regeringens förslag innebär att som förutsättning för automatiserad

behandling av personuppgifter bör gälla att det finns anledning att anta att

allvarlig brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas.

Därutöver skall en särskild undersökning av underrättelsekaraktär ha inletts.

När det gäller förutsättningarna för att uppgifter om en enskild person skall

kunna föras in i kriminalunderrättelseregister krävs enligt regeringens

förslag, förutom att uppgifterna ger anledning att anta att allvarlig

brottslighet utövats eller kan komma att utövas, att den som avses med

uppgifterna skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva

den allvarliga brotts- ligheten.

Mot bakgrund av vad som anförs i motionerna 1997/98:Ju44, 1997/98: Ju46 och

1997/98:Ju49 kan utskottet härefter konstatera att

kriminalunderrättelseverksamhet kännetecknas av att den bedrivs innan det finns

någon misstanke om ett konkret brott, men väl misstanke om brottslighet. När

det gäller automatiserad behandling av personuppgifter i såväl särskilda

undersökningar som i kriminalunderrättelseregister krävs det enligt regeringens

förslag att det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats

eller kan komma att utövas. Utskottet har inget att invända mot valet av

misstankegrad och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 8.

Personuppgiftslagens grundläggande krav på behandling av personuppgifter

innebär att endast de uppgifter som är nödvändiga för en särskild undersökning

av underrättelsekaraktär får behandlas. Regeringens förslag innebär därutöver

ingen begränsning för den automatiserade behandlingen av person-uppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet. När det gäller förutsättningar för att i en

särskild undersökning på automatisk väg behandla uppgifter om en person som det

inte finns någon misstanke mot anser regeringen dock att särskilda regler bör

gälla. En lämplig lösning enligt regeringen är att uppgifter om personer som

själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en anteckning om att de

inte är misstänkta. Utskottet delar regeringens bedömning att

integritetsintrånget på detta sätt kan begränsas och har således inget att

invända mot den föreslagna ordningen. Förslaget innebär att uppgifter om t.ex.

brottsoffer och vittnen kan komma att behandlas på automatisk väg i polisens

underrättelseverksamhet. Med anledning av vad som anförs i motion 1997/98:Ju42

om överförande av sådana uppgifter till Europol och Schengen vill utskottet

påpeka att ett utlämnande med stöd av förslaget till 7 § polisdatalagen torde

endast bli aktuellt beträffande Europols analysregister. Mot bakgrund av det

anförda avstyrker utskottet motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48

yrkande 14 och 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis.

För att uppgifter om en enskild person skall kunna föras in i ett

kriminalunderrättelseregister krävs, förutom att det finns anledning att anta

att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas, att personen

i fråga skäligen kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva den

allvarliga brottsligheten. Utskottet konstaterar att uppgifter som direkt

hänför sig till en enskild person som inte är misstänkt för att ha utövat

brottslig verksamhet således inte får föras in i ett

kriminalunderrättelseregister.

Regeringens förslag innebär emellertid att uppgifter som avser transportmedel

eller varor som kan antas ha samband med allvarlig brottslighet eller

hjälpmedel som kan ha använts i samband med sådan verksamhet får föras in i

registret även om de kan hänföras till en person som det inte finns någon

misstanke mot. Även en sådan uppgift, som indirekt kan hänföras till en person,

skall förses med en anteckning om att det inte finns någon misstanke mot

personen i fråga. Utskottet finner heller inte anledning att invända mot detta

förslag. Enligt utskottets mening synes motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, som rör

frågan om registrering av icke misstänkta personer i

kriminalunderrättelseregister, och motion 1997/98:Ju49 yrkande 5, som delvis

behandlar denna fråga, vara i detta avseende tillgodosedda.

I motion 1997/98:Ju44 anförs att den föreslagna ändamålsbestämmelsen för

kriminalunderrättelseregister saknar konkret innehåll. Utskottet konstaterar

att regeringen föreslår att ändamålet med ett sådant register skall vara att ge

underlag för beslut om särskilda undersökningar samt att underlätta tillgången

till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Regeringen

framhåller att det ligger i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta måste

formuleras tämligen generellt. En förutsättning är därför att närmare

bestämmelser ges om vilka uppgifter ett register får innehålla. Som framgått

ovan innehåller regeringens förslag, utöver ändamålsbestämmelsen, närmare

bestämmelser om vilka uppgifter som får ingå i ett

kriminalunderrättelseregister. Utskottet utgår vidare från att regeringen

noggrant kommer att följa den registreringsverksamhet inom polisen som den nya

lagen kommer att ge upphov till. Mot bakgrund av det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 9.

Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister

Propositionen

Regeringen föreslår att kriminalunderrättelseregister får föras av

Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet. Den myndighet som för registret

är enligt förslaget personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i

registret.

Motionen

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås

att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig för behandling av

personuppgifter i register även hos polismyndighet (yrkande 16).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att den myndighet som för ett

kriminalunderrättelseregister också bör vara personuppgiftsansvarig för

registret. Motion 1997/98:Ju48 yrkande 16 avstyrks därmed.

Behovet av insyn och kontroll

Propositionen

Regeringen bedömer att Justitieombudsmannens, Justitiekanslerns och

Datainspektionens tillsyn är tillräcklig för att garantera att det inte

förekommer någon otillåten behandling av uppgifter.

I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att personuppgiftslagen

innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet vid behandlingen av

personuppgifter. Lagen innehåller också vissa bestämmelser om

tillsynsmyndighetens befogenheter. Personuppgiftslagens bestämmelser om

säkerhet och tillsyn kommer enligt regeringen att gälla för såväl behandling av

personuppgifter i särskilda undersökningar som för

kriminalunderrättelseregister.

Regeringen anför att de kontrollmöjligheter som finns genom den tillsyn som

Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utövar bör vara en

fullgod garanti för att någon registrering av personuppgifter inte förekommer

annat än när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Regeringen har övervägt att

även låta Registernämnden utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren.

Frågan om Registernämndens framtida uppgifter bör enligt regeringen dock

utredas i ett större sammanhang. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen

av kriminalunderrättelseregistren och polisens behandling av uppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås

att även Registernämnden skall utöva tillsyn över

kriminalunderrättelseregistren (yrkande 18).

I motion 1997/98:Ju43 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att den medborgerliga

insynen i polisens register bör förstärkas genom att Registernämnden får en

bred parlamentarisk sammansättning (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar, liksom regeringen, att personuppgiftslagens bestämmelser

om säkerhet och tillsyn kommer att vara tillämpliga för såväl behandling av

personuppgifter i särskilda undersökningar som för

kriminalunderrättelseregister. Den tillsyn som Datainspektionen därvid kommer

att utöva och den tillsyn som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern i

övrigt utövar när det gäller polisens verksamhet innebär enligt regeringen en

fullgod garanti för att någon otillbörlig registrering av personuppgifter inte

kommer att förekomma. Utskottet delar denna bedömning. Motion 1997/98:Ju48

yrkande 18 avstyrks därför. När det gäller Registernämndens framtida uppgifter

anser regeringen att denna fråga bör utredas i ett större sammanhang. Mot denna

bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med

anledning av vad som föreslås i motion 1997/98:Ju43 yrkande 2.

DNA-register

Bakgrund

Europarådets ministerkommitté antog 1992 en rekommendation om användning av

DNA-analys inom ramen för det straffrättsliga systemet. Rekommendationen gäller

för insamlandet av prover för användning av DNA-analys i syfte att identifiera

en misstänkt eller någon annan person inom ramen för utredande och beivrande av

brott. I rekommendationen anges att prover som har tagits för DNA-analys och

uppgifter som har erhållits från sådan analys inte får användas för något annat

syfte. Prover som har tagits från levande personer för medicinskt bruk får

enligt rekommendationen inte användas för utredande och beivrande av brott,

annat än under förutsättningar som anges i lag. I rekommendationen anges vidare

att prover för DNA-analys bara får tas under de förutsättningar som anges i

lag.

Propositionen

Regeringen föreslår att två register med uppgifter om DNA-analyser skall få

inrättas. Det ena föreslås innehålla uppgifter om identifierade personer (DNA-

registret) och det andra uppgifter som inte har kunnat hänföras till en viss

person (spårregistret). Ändamålet med registren skall enligt förslaget vara att

underlätta identifiering av personer i samband med utredning av brott.

Regeringen föreslår att Rikspolisstyrelsen skall vara personuppgiftsansvarig.

Enligt regeringens förslag skall DNA-registret innehålla uppgifter om

resultatet av en DNA-analys som har gjorts under utredning av ett brott.

Analysresultat skall få föras in i registret endast beträffande den som har

dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga

integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott, som

avses i 3, 4, 6, 8, 12 eller 17 kap. brottsbalken och det är fråga om ett brott

på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. Även den som dömts för

försök, förberedelse, stämpling, anstiftan eller medhjälp till ett sådant

brott skall kunna registreras.

När det gäller spårregistret föreslår regeringen att det skall få innehålla

uppgifter om resultatet av en DNA-analys som har gjorts under en utredning om

ett brott och som inte kan hänföras till en viss person (spåranalyser).

Uppgifterna skall endast få jämföras med andra spåranalyser, med uppgifter i

DNA-registret och med resultatet från DNA-analys av en person som är misstänkt

för brott.

När det gäller DNA-registrets innehåll anför regeringen i skälen för sitt

förslag att inte vilka brott som helst bör få föranleda registrering. Tvärtom

bör registreringen begränsas med hänsyn till såväl brottets karaktär som till

dess svårhetsgrad. Vad till en början gäller brottsyper som kan vara aktuella

skall det för registrering enligt regeringen krävas att det är fråga om brott

som erfarenhetsmässigt medför risk för återfall. Vid bedömningen bör också

vägas in att DNA-tekniken kan ha större eller mindre betydelse för utredning av

olika brottstyper. Vidare anför regeringen att det är framför allt i samband

med brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet

som det är angeläget att resultat av DNA-analys skall få registreras. Av

intresse är enligt regeringen också en del brott som visserligen inte brukar

betraktas som brott mot person i egentlig mening men som ändå har en sådan

karaktär att det rent fysiskt kan komma att drabba många människor. Det är

framför allt fråga om de s.k. allmänfarliga brotten enligt 13 kap.

brottsbalken.

Regeringen anför vidare att det vad avser kravet på brottets svårhetsgrad som

förutsättning för registrering bör röra sig om brott som allmänt bedöms som

allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att det skall vara

fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen bli uppfyllt om

det på brottet kan följa fängelse i mer än två år.

Därutöver konstaterar regeringen att tvåårsgränsen onekligen medför att bl.a.

vissa mindre grova sexualbrott inte kommer att föranleda registrering.

Regeringen anför att även om DNA-analys ofta kan få betydelse för utredningar

om sexualbrott finns det enligt regeringens bedömning inte tillräckliga skäl

att på just detta område göra avsteg från kravet på att det skall vara fråga om

ett i lagens mening allvarligt brott för att analysresultat skall få

registreras.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju46 av Gun Hellsvik m.fl. (m) anförs att Moderata

samlingspartiet i och för sig delar regeringens uppfattning att Europarådets

rekommendation skall respekteras. Enligt motionärernas mening hindrar det

emellertid inte regeringen från att verka för att rekommendationen ändras så

att även andra brott kommer att omfattas. Motionärerna anser att det är

angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts under

polisens utredning av narkotikabrott och sexualbrott i en framtid kan

registreras i DNA-registret. Mot denna bakgrund bör regeringen inom ramen för

de forum som står till buds aktivt verka för att få till stånd en ändring av

Europarådets rekommendation i syfte att fler brott skall kunna föranleda

registrering i DNA-registret. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 5).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett DNA-register nu

inrättas. I 28 kap. 12 § rättegångsbalken anges förutsättningarna för att mot

en persons vilja kunna utföra provtagning för DNA-analys. Bestämmelsen innebär

att den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får

kroppsbesiktigas för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars

för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning av

brottet. Enligt utskottets mening kan det av integritetsskäl inte bli fråga om

att registrera alla som har genomgått DNA-analys. Regeringens förslag innebär

att analysresultat endast skall få föras in i registret beträffande den som har

dömts för ett allvarligt brott mot en persons liv eller hälsa, personliga

integritet eller säkerhet eller för ett allvarligt allmänfarligt brott och det

är fråga om brott på vilket det kan följa fängelse i mer än två år. När det

gäller brottets svårhetsgrad anför regeringen att det bör röra sig om brott som

allmänt bedöms som allvarliga och som motsvarar Europarådets rekommendation att

det skall vara fråga om ?serious offences?. Det kravet synes enligt regeringen

bli uppfyllt om det på brottet kan följa fängelse i mer än två år. Utskottet

delar denna bedömning. Utskottet anser således att regeringens förslag såväl

när det gäller valet av brottstyp som kravet på brottets svårhetsgrad för

avgränsning av registreringsmöjligheterna utgör en från integritetssynpunkt

lämplig avvägning. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag

och avstyrker motion 1997/98:Ju46 yrkande 5.

Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet

Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter

Propositionen

Regeringen föreslår att den nya polisdatalagen skall gälla även för

Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. Några särskilda bestämmelser

om behandling av uppgifter i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet behövs

enligt regeringen inte.

I skälen för sitt förslag erinrar regeringen om att den, i likhet med

Registerutredningen, har ansett det nödvändigt att - i förhållande till

personuppgiftslagen - begränsa rätten att behandla personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet. Utredningen har föreslagit att dessa

begränsningar inte bör gälla för Säkerhetspolisen. Regeringen framhåller härvid

att syftet med den verksamhet som Säkerhetspolisen bedriver är att skydda vår

territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Det gör det angeläget

att Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter i detta avseende inte begränsas i

större utsträckning än vad som kan anses nödvändigt. Enligt regeringens mening

ger härvid personuppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd mot

behandling inom Säkerhetspolisen utöver vad som kan anses berättigat med hänsyn

till ändamålet med dess verksamhet. De särskilda bestämmelserna om behandling

av personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla

Säkerhetspolisen. Det innebär att Säkerhetspolisen i sin

underrättelseverksamhet får behandla personuppgifter under de förutsättningar

som personuppgiftslagen anger.

Regeringen anför vidare att det inom Säkerhetspolisen pågår förberedelse för

övergång till ett system som medger en helt elektronisk ärendehantering. Om den

samlade informationen i databaserna görs tillgänglig genom ett sökprogram

skulle varje person som finns med i någon undersökning hos Säkerhetspolisen

göras sökbar. Detta är enligt regeringen inte godtagbart ur

integritetssynpunkt. Regeringen erinrar om personuppgiftslagens krav på att

insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt och i enlighet med god

sed och för särskilt uttryckligt angivna och berättigade ändamål samt att

uppgifterna inte får användas för något annat ändamål än för vilket de samlades

in. Dessa krav är avsedda att förebygga en felaktig tillämpning. Person-

uppgiftslagen innehåller också bestämmelser om att lämpliga skyddsåtgärder

måste vidtas.

För att hindra att varje uppgift som behandlas hos Säkerhetspolisen skall

göras sökbar föreslår regeringen att det skall finnas ett register, SÄPO-

registret, som skall utformas som ingången till den samlade informationsmängden

hos Säkerhetspolisen.

Motionen

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att det vid en närmare

analys kan konstateras att det saknas konkret innehåll i personuppgiftslagens

krav på behandling av personuppgifter. Det måste enligt motionärerna finnas

bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter.

Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 10).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens uppfattning är att den begränsning som

föreslås gälla för behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet i förhållande till personuppgiftslagen inte bör

gälla för Säkerhetspolisen. Skälet till detta är enligt regeringen att syftet

med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda vår territoriella suveränitet

och vårt nationella oberoende. Säkerhetspolisens handlingsmöjligheter bör

därför inte begränsas i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Enligt

regeringen ger person- uppgiftslagens bestämmelser ett tillräckligt skydd för

den enskilde vid Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter. De särskilda

bestämmelserna om behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet bör därför inte gälla Säkerhetspolisen.

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag och avstyrker motion

1997/98:Ju44 yrkande 10. Utskottet vill härvid framhålla att regeringens

förslag innebär att Säkerhetspolisen i sin underrättelseverksamhet får behandla

personuppgifter under de förutsättningar som såväl personuppgiftslagen som

polisdatalagen anger. Polisdatalagens bestämmelse om behandling av känsliga

personuppgifter, som innebär ett undantag från det principiella förbudet mot

behandling av känsliga uppgifter i personuppgiftslagen, blir t.ex. tillämplig

för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet.

SÄPO-registret

Propositionen

Regeringens förslag innebär att SÄPO-registret lagregleras. Ändamålet med

registret och förutsättningarna för registrering skall enligt förslaget framgå

av polisdatalagen. SÄPO-registret skall utgöra ingången till den samlade per-

sonuppgiftshanteringen hos Säkerhetspolisen. De öppna samt de hemliga

föreskrifterna för registret kan därmed upphävas.

Enligt förslaget skall SÄPO-registret få innehålla uppgifter som kan hänföras

till en enskild person endast

1. om den uppgifterna gäller kan misstänkas för att ha utövat eller kan komma

att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller

terrorism,

2. om personen har undergått registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen

(1996:627) eller

3. om det med hänsyn till registrets ändamål annars finns skäl till det.

Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om vilka personuppgifter som får

registreras.

När det gäller innehållet i SÄPO-registret anför regeringen att en lägre grad

av misstanke bör gälla för registreringen i SÄPO-registret än i kriminal-

underrättelseregister med hänsyn till den verksamhet som Säkerhetspolisen

bedriver. Den misstankegrad som skall gälla för att en person skall få

registreras bör enligt regeringen, för att beteckna en lägre misstankegrad än

?skälig misstanke?, därför bestämmas till att personen kan misstänkas för

brottslig verksamhet.

Därutöver anför regeringen i fråga om registrering på grund av särskilda skäl

att det för Säkerhetspolisens verksamhet finns behov av att kunna registrera

personer även i andra fall än i samband med anknytning till brottslig

verksamhet eller registerkontroll. Det kan enligt regeringen t.ex. vara fråga

om personer som har samband med någon som registreras enligt de grunder som

tidigare nämnts. Det finns också ett behov av att samla information om personer

som kan bli utsatta för hot av olika slag eller som i känsliga verksamheter kan

bli föremål för närmanden från främmande underrättelsetjänster. För att kunna

bedriva ett effektivt förebyggande arbete har Säkerhetspolisen behov av att

kunna kartlägga vad som skulle utvecklas till t.ex. hot eller värvningsförsök.

Regeringen anför vidare att det för att avslöja samband mellan personer som

flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i

hemlandet kan vara av stor betydelse att registrera vissa personer utan att

objektiv grund för brottsmisstanke föreligger. Enligt regeringen kan det i

vissa fall också finnas anledning att registrera kontakter med främmande

beskickningar. Regeringen anser att om det med hänsyn till registrets ändamål

finns särskilda skäl bör registrering därför också få ske i andra fall än de

som tidigare nämnts. Regeringen konstaterar att en sådan bestämmelse ger

Säkerhetspolisen tämligen vida ramar att registrera uppgifter. Regeringen anser

dock att det med hänsyn till Registernämndens uppgift att kontrollera

Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i registret finns

tillfredsställande möjligheter till insyn i och kontroll av registret.

Regeringen erinrar vidare om sitt förslag att regeringen bör bemyndigas att

meddela närmare föreskrifter om vilka personer som får registreras. Sådana

föreskrifter kan gälla de närmare förutsättningarna för registrering av dem som

har varit föremål för registerkontroll. Enligt regeringen kan sådana

föreskrifter också, om det visar sig nödvändigt, avse en precisering av vad som

avses med särskilda skäl.

Motionen

I motion 1997/98:Ju44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs när det gäller SÄPO-

registrets innehåll att misstankegraden ?kan misstänkas? är synnerligen låg och

knappast kan innebära någon egentlig restriktion för registrering. Motionärerna

är vidare kritiska mot bestämmelsen om att registrering skall få ske om det med

hänsyn till registrets ändamål annars finns särskilda skäl. Enligt motionärerna

är grunderna för registrering i registret alldeles för omfattande och oprecisa.

Riksdagen bör därför avslå förslaget till 33 § polisdatalagen (yrkande 11).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att syftet med Säkerhetspolisens verksamhet är att skydda

vår territoriella suveränitet och vårt nationella oberoende. Med hänsyn härtill

är det, såsom regeringen framhåller, befogat att kräva en lägre grad av

brottsmisstanke som grund för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som

hänför sig till en enskild person. Utskottet tillstyrker därför regeringens

förslag att registrering får ske om den person som uppgifterna gäller kan

misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som

innefattar hot mot rikets säkerhet eller rasism. Motion 1997/98:Ju44 yrkande 11

avstyrks därmed i denna del.

Mot bakgrund av det särskilda syftet med SÄPO:s verksamhet har utskottet

vidare förståelse för regeringens förslag att registrering i SÄPO-registret

skall få förekomma även i andra fall än i samband med brottslig verksamhet och

registerkontroll, om det med hänsyn till registrets ändamål föreligger

särskilda skäl för en sådan registrering. Som regeringen påpekar innebär

förslaget en tämligen vidsträckt möjlighet för Säkerhetspolisen att registrera.

Utskottet utgår härvid från att regeringen noggrant kommer att följa det arbete

med kontroll av registreringarna som Registernämnden skall utöva. Därutöver

vill utskottet erinra om förslaget om ett bemyndigande för regeringen att

meddela närmare föreskrifter om vilka personuppgifter som får registreras.

Enligt regeringen kan sådana föreskrifter, om det visar sig nödvändigt, avse en

precisering av vad som avses med särskilda skäl. Utskottet utgår härvid från

att förslaget om ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter avser

öppna och ej sekretessbelagda föreskrifter. Med det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju44 yrkande 11 även

i denna del.

Gemensamma frågor

Normgivning

Motionerna

I motion 199798:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att de bemyndiganden som

regeringen föreslår i de nu aktuella registerlagarna är alltför långtgående och

oprecisa. Med hänsyn till att det här är fråga om reglering av uppgifter som

rör den personliga integriteten anser motionärerna att det ligger nära till

hands att den närmare regleringen skall ske i lagform. Det är också i

regeringsformens anda att skyddet för den personliga integriteten närmare anges

i lag. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 7).

I samma motion anförs vidare att gallringsbestämmelser i polisregisterlagar

skall ges i lagform (yrkande 5, delvis).

I motion 1997/98:Ju48 av Kia Andreasson och Annika Nordgren (båda mp) föreslås

avslag på flera förslag till bemyndigande för regeringen att meddela

föreskrifter. Det gäller till dels förslaget om att regeringen skall få meddela

föreskrifter om att uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen får lämnas ut

i andra fall än som sägs i 6 och 7 §§ förslaget till polisdatalag. Enligt

motionärerna skall utlämnandet av uppgifter uteslutande regleras genom lag

(yrkande 9).

Motionärerna har också motsatt sig regeringens förslag om undantag från

vissa gallringsbestämmelser som innebär att regeringen får meddela föreskrifter

om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga

ändamål. Det gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket förslaget

till polisdatalag (yrkande 13), gallringsregeln i 16 § samma lag om

personuppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseverksamhet (yrkande 15),

regeln i 21 § samma lag om gallring ur kriminalunderrättelseregister (yrkande

17) samt regeln i 35 § samma lag om gallring ur SÄPO-registret (yrkande 19).

Enligt motionärerna bör bestämmelserna i samtliga dessa fall meddelas genom

lag.

Bakgrund

Det grundläggande skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i

regeringsformen (RF). I 1 kap. 2 § tredje stycket RF anges att det allmänna

skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. En särskild bestämmelse om

den personliga integriteten och automatisk databehandling finns i 2 kap. 3 §

andra stycket RF. Enligt denna bestämmelse skall varje medborgare i den

utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet

kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk

databehandling. Bestämmelsen har inte ansetts hindra att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer ges behörighet att närmare precisera och

konkretisera en sådan skyddsreglering.

I 8 kap. 3 § RF anges att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det

allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Av 8 kap. 7 § RF framgår att regeringen utan hinder av 3 § efter bemyndigande i

lag genom förordning kan meddela föreskrifter om annat än skatt om

föreskrifterna avser bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av

uppgifter med hjälp av automatisk databehandling (punkt 8). Riksdagen har

nyligen beslutat att sistnämnda delegationsgrund skall utsträckas till att avse

skydd för personlig integritet vid all behandling av personuppgifter (prop.

1997/98:44, bet. 1997/98:KU18, prot. 1997/98:91).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om

belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen

innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det

aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening avser de aktuella

bemyndigandena inte sådana föreskrifter som enligt normgivningsbestämmelserna i

8 kap. regeringsformen skall meddelas i form av lag. Utskottet anser inte

heller att bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF eller målsättningen att

myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt

innehåll skall regleras i lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) utgör

hinder mot att bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på det aktuella

området. Från konstitutionell synpunkt finns det således inget hinder mot att

ge regeringen dessa bemyndiganden. Utskottet finner det i stället lämpligt att

viss normgivningskompetens delegeras, bl.a. med tanke på de nu aktuella

lagarnas överskådlighet. Utskottet har således inget att invända emot att

regeringen ges vissa bemyndiganden att meddela närmare föreskrifter på det

aktuella lagstiftningsområdet. Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag och avstyrker motionerna 1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15,

17 och 19 samt 1997/98:Ju49 yrkande 5, delvis, och yrkande 7.

Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar

Motionen

I motion 1997/98:Ju49 av Siw Persson m.fl. (fp) anförs att man bör ha

tidsbestämda gallringsbestämmelser i polisens register. Huvudregeln bör enligt

motionärerna vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är

nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Huvudregeln kan sedan

kompletteras med en maximigräns i varje enskilt fall (yrkande 6, delvis).

Propositionen

När det gäller belastningsregistret föreslår regeringen att uppgifter i

registret skall gallras när förutsättningarna för registrering inte längre

föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns efter överklagande eller

ordningsbot undanröjs. Vid frikännande dom skall uppgifter om domen enligt

förslaget gallras bort direkt. Uppgifter i registret föreslås vidare gallras

när en viss tid förflutit, i regel tio år.

I fråga om misstankeregistret föreslår regeringen att uppgifter i registret

skall gallras om en förundersökning har avslutats utan att åtal har väckts med

anledning av misstanken, om åtal har lagts ned, om dom eller beslut har vunnit

laga kraft eller om en begäran om utlämning har avgjorts.

Beträffande gallring av uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen

föreslår regeringen att uppgifter som behandlas i en förundersökning arkiveras

på samma sätt som motsvarande uppgifter i en manuell förundersökning. Andra

uppgifter som behandlas skall gallras när det inte längre behövs för sitt

ändamål. Enligt förslaget skall för de register som regleras i polisdatalagen

anges en särskild gallringstid. Regeringen föreslås dock få föreskriva att

uppgifter som behandlas får bevaras för historiska, statistiska och

vetenskapliga ändamål.

Regeringen föreslår att uppgifter i kriminalunderrättelseregister skall

gallras senast tre år efter det att en uppgift om personen som kan föranleda

registrering sista gången infördes. Om det dessförinnan har inletts en särskild

undersökning av underrättelseverksamhet får uppgifterna stå kvar tills

undersökningen har avslutats.

När det gäller DNA-registret föreslår regeringen att gallring av uppgifter

skall ske när de inte längre behövs och senast när samtliga uppgifter om den

registrerade har gallrats ur det allmänna belastningsregistret. Uppgifter i

spårregistret föreslås gallras när de inte längre behövs och senast 30 år efter

registreringen.

Regeringen föreslår beträffande fingeravtrycks- och signalementsregistret

regler som innebär att uppgifter om en misstänkt person skall gallras när

förundersökning eller åtal mot personen läggs ned eller när åtal ogillas.

Enligt förslaget skall uppgifter dock undantagsvis kunna bevaras även sedan en

förundersökning har lagts ned. Regeringen föreslår härvid regler som motsvarar

bestämmelserna om behandling av uppgifter vid kvarstående brottsmisstanke. Om

den registrerade döms skall uppgifterna gallras senast vid den tidpunkt då

uppgifter gallras ur belastningsregistret. Vidare föreslås regeringen får

meddela föreskrifter om gallring av uppgifter om den som har lämnat

fingeravtryck enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Därutöver föreslår regeringen att uppgifter i SÄPO-registret som huvudregel

skall gallras senast tio år efter det att en uppgift som kan föranleda

registrering infördes. Om det finns särskilda skäl får dock uppgifterna stå

kvar under längre tid. Gallring skall då ske enligt den allmänna

gallringsregeln i polisdatalagen.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag när det gäller gallring ur

belastningsregistret innebär att uppgifter skall gallras när förutsättningar

för registrering inte längre föreligger, t.ex. om den registrerade frikänns

efter överklagande. Regeringens förslag innebär vidare att uppgifter skall

gallras när viss tid har förflutit, i regel t.ex. tio år. I fråga om

misstankeregistret föreslår regeringen en bestämmelse som anger i vilka

situationer gallring skall ske, t.ex. om en förundersökning har avslutats utan

att åtal har väckts. När det gäller automatiserad behandling av personuppgifter

enligt polisdatalagen föreslår regeringen en allmän gallringsregel som innebär

att uppgifter skall gallras när de inte längre behövs för sitt ändamål. Detta

gäller dock inte uppgifter i en förundersökning, vilka skall arkiveras. För de

register som regleras i polisdatalagen föreslår regeringen dock att gallring

skall ske efter särskilda gallringstider. Enligt förslaget skall som huvudregel

uppgifter i t.ex. kriminalunderrättelseregister gallras senast efter tre år och

uppgifter i SÄPO-registret efter tio år. Enligt utskottets mening har

regeringens förslag om gallring ur de föreslagna registren utformats med

utgångspunkt i att uppgifter inte får bevaras i registren längre än vad som är

nödvändigt med hänsyn till ändamålet med registreringen. Motion 1997/98:Ju49

yrkande 6 synes så till vida vara tillgodosedd. Enligt utskottets mening

innebär regeringens förslag vidare att en särskild gallringstid fastställs för

de register där en sådan regel kan anses ändamålsenlig. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 1997/98:Ju49

yrkande 5 (delvis).

Stockholm den 28 april 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel

Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger

René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nils Fredrik Aurelius

(m).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Reformbehovet bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att en ny lagstiftning på polisregisterområdet

kräver att en ytterst noggrann avvägning görs mellan motstridiga intressen i

syfte att värna respekten för den enskildes integritet. Vad som hittills har

blivit känt om den otillbörliga registrering som har förekommit hos

Säkerhetspolisen och effekterna av denna registrering ger enligt utskottets

mening vid handen att stor möda måste läggas ned på att den lagstiftning som nu

skall utformas inte ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden. Utskottet

anser att regeringens avvägningar i den föreslagna lagstiftningen kännetecknas

av att hänsyn till effektivitetskrav och en önskan att mönstergillt kunna

uppfylla Sveriges åtaganden i Europol och Schengensamarbetet har fått väga

alltför tungt i förhållande till den enskildes rättmätiga krav på rimlig hänsyn

till personlig integritet. Enligt utskottets mening måste hela lagstiftningen

arbetas om i syfte att uppnå en bättre balans i förhållande till

integritetsaspekterna för den enskilde. Utskottet anser därför, i likhet med

vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 1, att propositionen bör avslås.

2. Sekretesstidens längd

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Sekretess som börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?40 år? bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att skaderisken för sekretessbelagda uppgifter i regel

minskar med tiden. Uppgifternas ålder måste därför beaktas vid bedömningen av

om det föreligger en risk att lämna ut uppgifterna. Utskottet ser således med

tillfredsställelse på att regeringen nu föreslår en begränsning i tiden för

sekretess i polisregister. Enligt utskottets mening är det dock tillräckligt om

sekretess för uppgifter i polisregister och i andra register med uppgifter om

brott gäller i 50 år. Utskottet tillstyrker därför motion 1997/98:Ju48 yrkande

2.

Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i nämnda motions yrkande

3, att förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet bör gälla

i 50 år. Motionen tillstyrks därför också i denna del.

3. Sekretess för uppgifter i underrättelseverksamhet

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Sekretess som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?denna del? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att den omständigheten att absolut sekretess inte längre

skall gälla för flertalet av polisens register inte utgör tillräckligt skäl för

att förlänga sekretesstiden för uppgifter i Säkerhetspolisens och den öppna

polisens underrättelseverksamhet. Såsom anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 2

bör regeringens förslag i denna del därför avslås.

Utskottet kan vidare konstatera att den absoluta sekretess som för närvarande

råder för uppgifter i polisregister visserligen har en indirekt betydelse för

såväl Säkerhetspolisens som den öppna polisens underrättelseverksamhet. Detta

utgör dock enligt utskottets mening inte ett tillräckligt skäl att nu skärpa

sekretessen till att gälla med ett omvänt skaderekvisit. Utskottet delar

således uppfattningen i motion 1997/98:Ju44 yrkande 3 att ett rakt

skaderekvisit även fortsättningsvis bör gälla.

4. Den enskildes insyn i polisens personuppgiftshantering

Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Birgitta Hambraeus (c) anser att

konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Sekretess som börjar med ?Där-

utöver konstaterar? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det föreligger ett behov av att förstärka medborgarnas

kontroll över polisens personuppgiftshantering. Enligt utskottets mening är den

enskildes rätt att ta del av uppgifter om sig själv, såsom anförs i motion

1997/98:Ju49 yrkande 3, särskilt viktig i de fall den enskilde drabbas negativt

på grund av felaktiga uppgifter. Regeringens förslag att absolut sekretess inte

längre skall gälla för uppgifter i polisens register innebär visserligen en

något större insyn för den enskilde i polisens personuppgiftshantering.

Utskottet anser dock att regeringens förslag inte är tillräckligt. Enligt

utskottets mening borde skaderekvisit ställas upp i förhållande till den

enskilde själv endast om det föreligger synnerliga skäl. Vad utskottet nu

anfört bör ges regeringen till känna.

5. Belastningsregistrets innehåll

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Belastningsregistrets innehåll bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra skillnad på ett

meddelat näringsförbud och ett besöksförbud när det gäller registrering av

uppgifter i belastningsregistret. Utskottet anser därför, i likhet med vad som

anförs i motion 1997/98:Ju48 yrkande 4, att uppgift om ett meddelat

näringsförbud skall registreras i belastningsregistret. Registrerade uppgifter

om näringsförbud bör därefter rapporteras till Patent- och registreringsverket

för införande i näringsförbudsregistret. Motionen tillstyrks således i denna

del.

6. Misstankeregistrets innehåll

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Misstankeregistrets

innehåll bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är av stor betydelse för brottsbekämpningen, inte

minst för närpolisens kartläggning av brott, att även brott som begås av

minderåriga kan omfattas av polisens misstankeregister. En sådan möjlighet till

registrering skulle enligt utskottets mening ge polisen och andra rättsvårdande

myndigheter en betydligt klarare bild av den gripne och den situation som han

befinner sig i. Utskottet vill också framhålla att en sådan registrering skulle

möjliggöra en mer rättvisande statistik över brott som begås av barn under 15

år. Utskottet anser därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju46

yrkande 1, att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till en sådan

ändring som möjliggör registrering av personer under 15 år som skäligen kan

misstänkas för brott.

7. Utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet av uppgifter ur

belastningsregistret och misstankeregistret

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets

yttrande i avsnittet Utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och

misstankeregistret bort ha följande lydelse:

När det gäller regeringens förslag om utlämnande av uppgifter ur

belastningsregistret och misstankeregistret till utländsk myndighet vill

utskottet framhålla att skyddet för den enskildes integritet i samband med

utbyte av uppgifter inom Europol och Schengen kan befaras vara undermåligt.

Härvid kan noteras att Europol inte är bundet av Europarådets konvention om

dataskydd, utan det sägs endast i Europolkonventionen att hänsyn skall tas till

Europarådskonventionen. Enligt utskottets mening saknas vidare i

Europolkonventionen garantier för nivån på dataskyddet i tredje land som tar

emot uppgifter från Europol. Det kan också konstateras att den myndighet som

inom Europol skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av

personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt i

huvudsak saknar maktbefogenheter. Utskottet finner också anledning att framföra

farhågor när det gäller skyddet för den enskildes integritet i

Schengensamarbetet. Härvid kan nämnas att datasäkerheten inom Schengen inte

synes vara betryggande. Mot denna bakgrund finner utskottet, i likhet med vad

som föreslås i motion 1997/98:Ju44 yrkandena 4 och 5, att regeringens förslag

om utlämnande av uppgifter ur belastningsregistret och misstankeregistret till

utländska myndigheter bör avslås.

8. Avslag på förslaget till polisdatalag

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Allmänna bestämmelser i polisdatalagen som börjar med ?Utskottet tillstyrker?

och slutar med ?och 6? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs mycket klara och entydiga bestämmelser om

automatiserad behandling av personuppgifter för att förhindra kränkningar av

den personliga integriteten och för att förhindra missbruk av registrerade

uppgifter. Enligt utskottets mening är regeringens förslag till polisdatalag

inte tillfredsställande i detta avseende. Utskottet anser att det också finns

grundläggande brister i de bestämmelser som reglerar vilka personer som får

föras in i registren. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alltför

vid krets av personer, särskilt med tanke på att auomatiserad behandling av

uppgifter som rör personer som inte är misstänkta för brott möjliggörs. Enligt

utskottets mening är förslaget till polisdatalag inte heller tillfredsställande

när det gäller bestämmelserna om gallring. Utskottet finner också anledning att

rikta kritik mot förslaget om utlämnande av uppgifter till utländsk myndighet,

som bl.a. kommer att möjliggöra ett sådant utlämnande till Europol.

Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad som anförs i motion

1997/98:Ju48 yrkandena 5 och 6, att regeringens förslag kännetecknas av att

regeringen vill prioritera polisens registerverksamhet framför skyddet av den

personliga integriteten. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till

polisdatalag och tillstyrker den nämnda motionen i aktuella delar.

9. Gallring av uppgift om kvarstående brottsmisstankar

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils

Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c) och Margitta Edgren (fp) anser

att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Kvarstående brottsmisstankar

som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar med ?aktuella delar? bort ha

följande lydelse:

Enligt utskottets mening får det anses orimligt från rättssäkerhetssynpunkt

att införa en ordning som den regeringen nu föreslår utan att införa en

specifik gallringsbestämmelse. Utskottet anser att uppgifter om kvarstående

brottsmisstankar bör gallras om det inte inom en förhållandevis kort tid har

kommit fram sådana nya uppgifter att förundersökningen kan tas upp på nytt.

Utskottet finner härvid att gallring bör ske efter ett år om grund för

brottsmisstanke inte längre föreligger. Riksdagen bör därför, i enlighet med

vad som föreslås i motion 1997/98:Ju46 yrkande 4, hos regeringen begära förslag

till en sådan gallringsbestämmelse.

10. Kvarstående brottsmisstankar

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kvarstående brottsmisstankar bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör den enskilde få underrättelse om att uppgifter

om kvarstående brottsmisstanke rörande honom eller henne behandlas såväl i det

fallet när en förundersökning har lagts ned som när åtal mot personen i fråga

har lagts ned eller ogillats. Utskottet tillstyrker således motion 1997/98:

Ju48 yrkandena 10 och 11.

Vidare anser utskottet att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar, i

likhet med vad som anförs i nämnda motion yrkande 12, skall gallras sex

månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom om att personen i fråga

har frikänts. Utskottet tillstyrker således motionen även i denna del.

11. Andra register

Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet Andra register bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen inte föreslår några bestämmelser som

hindrar polisen att upprätta register vid sidan av de register som regleras i

den nu föreslagna lagstiftningen. Enligt utskottets mening bör, i likhet med

vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 7, polisen inte få upprätta

register vid sidan av de register som regleras enligt särskilda bestämmelser.

Utskottet tillstyrker därför motionen i denna del.

12. Kriminalunderrättelseverksamhet

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av

personuppgifter som börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?yrkande 8? bort

ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en

förutsättning för automatiserad behandling av personuppgifter i

kriminalunderrättelseverksamhet skall gälla att det finns anledning att anta

att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. Såsom anförs

i motion 1997/98:Ju44 yrkande 8 öppnar enligt utskottets mening detta rekvisit

- anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att

utövas - för en i det närmaste obegränsad registrering. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det kommer att bli nästan omöjligt att visa att

polisen inte har haft anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats

eller kan komma att utövas. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

regeringens förslag till 14 § första stycket 2 polisdatalagen och tillstyrker

nämnda motion i aktuell del.

13. Automatiserad behandling av uppgifter om icke misstänkta personer i

kriminalunderrättelseverksamhet

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils

Fredrik Aurelius (m), Birgitta Hambraeus (c), Margitta Edgren (fp) och Peter

Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av

personuppgifter som börjar med ?Personuppgiftslagens grundläggande? och slutar

med ?yrkande 5, delvis? bort ha följande lydelse:

När det gäller förutsättningar för att automatiserat behandla uppgifter om en

person som det inte finns någon misstanke mot anser regeringen att särskilda

regler bör gälla. En lämplig lösning är enligt regeringen att uppgifter om

personer som själva inte är misstänkta för brottslighet förses med en

anteckning om att de inte är misstänkta. Enligt utskottets mening kan detta

inte anses som någon tillfredsställande ordning. Utskottet anser att en

automatiserad behandling i kriminalunderrättelseverksamhet av uppgifter om

personer som inte är misstänkta för något brott, t.ex. brottsoffer och vittnen,

är ett så allvarligt ingrepp i den personliga integriteten att en sådan

behandling inte bör få förekomma. Enligt utskottets mening skall det framgå av

den aktuella lagtexten att möjligheterna att automatiskt behandla

personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet har denna begränsning.

Utskottet avstyrker därför regeringens förslag i denna del och instämmer med

motionerna 1997/98:Ju42, 1997/98:Ju47, 1997/98:Ju48 yrkande 14 och 1997/98:Ju49

yrkande 5, delvis. Vad utskottet nu anfört innebär att uppgifter om ej

misstänkta personer inte kan lämnas ut till en utländsk myndighet genom

automatisk databehandling.

14. Ändamålet med kriminalunderrättelseregister

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Automatiserad behandling av

personuppgifter som börjar med ?I motion? och slutar med ?yrkande 9? bort har

följande lydelse:

När det gäller förutsättningarna för att föra kriminalunderrättelseregister

anser utskottet att regeringens förslag till ändamålsbestämmelse för sådant

register saknar konkret innehåll. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs

i motion 1997/98:Ju44 yrkande 9, att det är av avgörande betydelse för skyddet

av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med

registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är för allmänt

hållna. Enligt utskottets mening har ändamålet med kriminalunderrättelsregister

inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste därför omarbetas och

preciseras. Utskottet avstyrker därför regeringens förslag till 17 §

polisdatalagen och tillstyrker den nämnda motionen i aktuell del.

15. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Personuppgiftsansvarig för

kriminalunderrättelseregister bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör, i likhet med vad som anförs i motion

1997/98:Ju48 yrkande 16, Rikspolisstyrelsen vara personuppgiftsansvarig även

för de register som får föras av en polismyndighet. Utskottet avstyrker därför

regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionen.

16. Behovet av insyn och kontroll

Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Kriminalunderrättelseverksamhet och under rubriken Behovet av insyn och

kontroll bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte regeringens bedömning att de kontrollmöjligheter över

kriminalunderrättelseregistren som kommer att finnas genom den tillsyn som

utövas av Datainspektionen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern utgör en

fullgod garanti för att otillbörlig registrering inte kommer att förekomma.

Enligt utskottets mening bör därför Registernämnden, såsom anförs i motion

1997/98:Ju48 yrkande 18, också utöva tillsyn över registren. Utskottet

tillstyrker därför motionens förslag i denna del.

17. DNA-register

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet DNA-register bort ha

följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att Europarådets rekommendation skall

respekteras när nu ett DNA-register inrättas. Enligt utskottets mening är det

dock angeläget att även uppgifter om resultat av DNA-analys som har gjorts

under en polisutredning rörande narkotikabrott och sexualbrott i framtiden

skall kunna registreras i DNA-registret. Utskottet anser därför, i likhet med

vad som anförs i motion 1997/98:Ju46 yrkande 5, att regeringen aktivt bör verka

för att Europarådsrekommendationen ändras så att fler brottstyper än vad som nu

är fallet kan föranleda registrering i DNA-register. Utskottet tillstyrker

därför motionen i denna del.

18. Tillämplig lag för behandling av personuppgifter hos Säkerhetspolisen

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken

Tillämplig lag för behandlingen av personuppgifter bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att Säkerhetspolisen i

sin underrättelseverksamhet kommer att få behandla personuppgifter i enlighet

med de krav som uppställs i personuppgiftslagen och den föreslagna

polisdatalagen. Enligt utskottets mening kommer aktuella bestämmelser att

innebära att några konkreta krav inte kommer att ställas på Säkerhetspolisens

personuppgiftshantering i underrättelseverksamheten. Utskottet anser därför, i

likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju44 yrkande 10, att det måste

finnas särskilda bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens möjligheter att

behandla personuppgifter. Utskottet tillstyrker därför motionen i aktuell del

och anser att regeringen bör ges till känna vad utskottet nu anfört.

19. SÄPO-registret

Kenneth Kvist (v) anser att konstitutionsutskottets yttrande i avsnittet

Behandling av personuppgifter i Säkerhetspolisens verksamhet och under rubriken

SÄPO-registret bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det som en

förutsättning för registrering i SÄPO-registret av uppgifter som kan hänföras

till en enskild person bl.a. skall gälla att den som uppgifterna avser kan

misstänkas för att ha utövat eller kan komma att utöva brottslig verksamhet som

innefattar brott mot rikets säkerhet eller terrorism. Enligt utskottets mening

utgör, såsom anförs i motion 1997/98:Ju44, misstankegraden ?kan misstänkas? en

alltför låg grad av misstanke. Det kan befaras att regeringens förslag kommer

att innebära att någon egentlig restriktion för registrering i samband med

brottslig verksamhet inte föreligger. Utskottet anser vidare att möjligheten

att registrera personuppgifter om det med hänsyn till registrets ändamål annars

finns särskilda skäl för detta också kan innebära en i princip obegränsad

möjlighet att registrera. Sammanfattningsvis finner utskottet, i likhet med vad

som anförs i nämnda motion, att grunderna för registrering i SÄPO:s register är

alldeles för omfattande och oprecisa. Utskottet avstyrker därför regeringens

förslag och tillstyrker motionen i denna del.

20. Normgivning

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets

yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag avseende såväl lagen om

belastningsregister och lagen om misstankeregister som polisdatalagen

innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på det

aktuella lagstiftningsområdet. Enligt utskottets mening är de bemyndiganden som

regeringens föreslår alltför långtgående och oprecisa. Mot bakgrund av

bestämmelsen i 2 kap. 3 § RF och målsättningen att myndighetsregister med ett

stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall regleras i

lag (se bet. 1990/91:KU11, rskr. 1990/91:160) anser utskottet, i likhet med vad

som anförs i motion 1997/98:Ju49 yrkande 7, att den nu aktuella lagstiftningen

bör ges i sin helhet i lagform. Utskottet tillstyrker därför förslaget i den

nämnda motionen om ett tillkännagivande till regeringen.

21. Normgivning

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser att konstitutionsutskottets

yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Normgivning bort ha

följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag till polisdatalag innehåller

bemyndiganden för regeringen att bl.a. meddela föreskrifter när det gäller

utlämnande av uppgifter som behandlas enligt lagens bestämmelser. Regeringen

skall också bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från

gallringsbestämmelser med hänsyn till historiska, statistiska och vetenskapliga

ändamål. Detta gäller den allmänna gallringsregeln i 13 § andra stycket,

gallringsregeln i 16 § om personuppgifter som behandlas i

kriminalunderrättelseverksamhet, regeln i 21 § om gallring ur

kriminalunderrättelseregister samt regeln i 35 § om gallring ur SÄPO-registret.

I enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju48 anser utskottet att

föreskrifter i samtliga dessa fall skall meddelas genom lag. Utskottet

avstyrker därför regeringens förslag i aktuella delar och tillstyrker motion

1997/98:Ju48 yrkandena 9, 13, 15, 17 och 19.

22. Gallringsbestämmelser i polisregisterlagar

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser att konstitutionsutskottets

yttrande i avsnittet Gemensamma frågor och under rubriken Gallringsbestämmelser

i polisregisterlagar bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det i polisregisterlagar finnas tidsbestämda

gallringsbestämmelser. I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:Ju49

yrkande 5, delvis, skall utgångspunkten vid behandling av personuppgifter i

register vara att uppgifter inte får bevaras längre än vad som är nödvändigt

med hänsyn till behandlingen. Utskottet anser vidare att en sådan huvudregel

skall kompletteras med en bestämmelse om en specifik tidsgräns för uppgifternas

bevarande i varje särskilt fall. Utskottet tillstyrker således motionen i

berörd del.

Särskilda yttranden

1. En samlad lag om behandling av personuppgifter i polisens register

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Folkpartiets principiella utgångspunkt är att hanteringen av personuppgifter

bör begränsas och att integritetsskyddet bör regleras särskilt i en generell

integritetslagstiftning. Med denna principiella utgångspunkt är vi när det

gäller det nu aktuella lagstiftningsärendet således emot en splittring av

lagstiftningen som i grunden behandlar samma sak, nämligen behandling av

personuppgifter i polisens olika register. Vår uppfattning är att en splittring

knappast är ägnad att göra lagstiftningen klar, tydlig och förutsebar. Om

regeringens förslag genomförs kommer det att öka risken för integritetsintrång.

Det finns också risk för dubbelregistrering och överlappande information. Vi

anser därför att regleringen av personuppgiftshantering i polisens verksamhet

borde samlas i en lag. Starka skäl talar således för att avslå regeringens

förslag. Att nu avslå förslaget skulle dock lägga hinder i vägen för ett

rationellt utnyttjande av datorstöd inom polisen.

2. En självständig polisdatalag

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Margitta Edgren (fp) anför:

Den snabba tekniska utvecklingen på dataområdet reser ständigt nya frågor om

hur den personliga integriteten skall värnas. Som framgår av motion 1997/98:K13

av Carl Bildt m.fl. (m) med anledning av regeringens förslag till

personuppgiftslag anser vi att den nya personuppgiftslagen är ett viktigt, om

än otillräckligt, steg i riktning mot ökat skydd för den personliga

integriteten. Vårt ställningstagande skall ses mot bakgrund av att

Europakonventionen numera gäller som svensk rätt och att Sverige genom

anslutningen till EU och de EG-rättsliga principer som följer härav har

anslutit sig till stadganden som säger att individen har vissa grundläggande

rättigheter som inte får inskränkas genom nationell lagstiftning. Den

personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet som ett medlemsland

inte längre kan bortse från, vilket betyder att en viss nivå på skyddet för den

personliga integriteten måste garanteras även på nationell nivå. För att

Sverige fullt ut skall kunna leva upp till ovan anförda åtaganden vill vi inom

en överskådlig tid se per-sonuppgiftslagen ersatt av en generell

integritetsskyddslag. När en generell integritetsskyddslagstiftning kan träda i

kraft kommer den nu föreslagna polisdatalagen att behöva brytas loss från

personuppgiftslagen och ersättas med en självständig polisdatalag. Med den

utgångpunkten ser vi det nu aktuella förslaget att låta polisdatalagen utgöra

ett komplement till personuppgiftslagen som ett provisorium.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/985

Utskottet.............................................6

Inledning...........................................6

Ärendet och dess beredning........................6

Gällande lagstiftning om polisens register m.m....8

Personuppgiftslagen..............................10

Internationellt polissamarbete...................11

Europarådets rekommendation om användning av personuppgifter inom

polissektorn

11

Europol........................................11

Schengensamarbetet...............................12

Konstitutionsutskottets yttrande...................12

Överväganden.......................................13

Avslag på propositionen............................13

Förslaget till polisdatalag........................14

Insyn och kontroll.................................16

Normgivningsdelegation.............................17

Överväganden.....................................22

Kvarstående brottsmisstankar.......................24

Kriminalunderrättelseverksamhet....................25

Sekretessfrågor....................................37

Hemställan.........................................41

Reservationer........................................45

1. Avslag på propositionen m.m. (mom. 1)...........45

2. Avslag på förslaget till polisdatalag (mom. 2)..46

3. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)46

4. Samlad lagstiftning om polisens register (mom. 3)47

5. Andra register (mom. 4).........................48

6. Insyn och kontroll (mom. 5).....................48

7. Normgivningsdelegation (mom. 6).................48

8. Utlämnande av registeruppgifter till utländska myndigheter (mom. 7)49

9. Registrering av minderåriga i misstankeregistret (mom. 8)50

10. Uppgifter om näringsförbud i belastningsregistret (mom. 9)50

11. Polisens rätt att behandla känsliga personuppgifter i princip

(mom. 10) 51

12. Känsliga personuppgifter i övrigt (mom. 12)....51

13. Gallring av kvarstående brottsmisstankar (mom. 14)52

14. Allvarlig brottslighet i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 15)52

15. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet (mom. 16)53

16. Kriminalunderrättelseregistrets ändamål (mom. 17)53

17. Personuppgiftsansvarig för kriminalunderrättelseregister (mom. 19)54

18. Registrering av brott i DNA-registret (mom. 20)54

19. Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter (mom. 22)55

20. Förutsättningarna för registrering i SÄPO-registret (mom. 23)55

21. Omvänt skaderekvisit till förmån för polisen (mom. 25)56

22. Den enskildes rätt till uppgifter om sig själv (mom. 27)56

23. Tiden för sekretess i polisens verksamhet (mom. 28)57

24. Tiden för sekretess i samtliga register (mom. 29)57

Särskilda yttranden..................................58

1. Personuppgifter i kriminalunderrättelseverksamhet58

(mom. 16)..........................................58

2. DNA-registret i övrigt (mom. 21)................58

Bilagor

1. Regeringens lagförslag............................59

2. Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag101

1. Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)101

2. Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...102

3. Lag om ändring i lagen (1995:606) om vissa personregister för

officiell statistik

103

3. Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till

polisdatalag 104

4. Konstitutionsutskottets yttrande 1997/98:KU10y.105