Bet. 1997/98:JuU21

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU21

Påföljdssystemet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

JuU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i

påföljdssystemet jämte motioner. Regeringens förslag innebär bl.a. att

möjligheten till villkorlig frigivning efter halva strafftiden slopas. Vidare

föreslår regeringen att systemet med samhällstjänst permanentas och att

föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas vid såväl villkorlig dom som

skyddstillsyn. Regeringen föreslår också att möjligheten att verkställa

fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll permanentas.

Dessutom föreslås att överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna

kombineras med ungdomstjänst. Slutligen föreslår regeringen att det införs en

ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och avstyrker motionerna. Den nya regleringen föreslås

träda i kraft den 1 januari 1999.

Utskottet behandlar vidare ett antal motioner som rör påföljdssystemet och

som väckts under den allmänna motionstiden år 1997. Yrkandena avser bl.a.

medling, normbildning och drogtest av barn. Utskottet avstyrker motionsyrk-

andena.

Till betänkandet har fogats 16 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1997/98:96 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

6. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare,

7. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

8. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

9. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

10. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna

m.fl.,

11. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

12. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

13. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

14. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

15. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

16. lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med

intensivövervakning med elektronisk kontroll.

Lagförslag 9 har överlämnats till lagutskottet. Övriga lagförslag, som

granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se bilaga 1.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av att straffsystemet är logiskt, konsekvent och

förhållandevis enkelt för att allmänhetens tilltro till systemet skall kunna

upprätthållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att de principer som ligger till grund för påföljdsbestämningen för

vuxna i ökad utsträckning också bör vara vägledande för det fortsatta

utformandet av påföljder för unga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering och Statens institutionsstyrelses ansvar beträffande den

nya påföljden sluten ungdomsvård.

1997/98:Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utökad användning av

samhällstjänsten för bl.a. unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att på nytt överväga tidigare beslutade och aviserade

besparingar på kriminalvården,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att allmän skötsamhet bör

tillmätas betydelse vid prövning om villkorlig frigivning i enlighet med vad

som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särbehandling av unga

lagöverträdare vid prövning om villkorlig frigivning i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt påföljdssystem

för unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorligt fängelse i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjegruppskonferens,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av utvärdering av den föreslagna slutna ungdomsvården.

1997/98:Ju36 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbart påbörja en

försöksverksamhet med elektronisk övervakning vid strafftid upp till sex

månader.

1997/98:Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om framtagande av s.k. anhörigprogram,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 26 kap. 6 §

brottsbalken om villkorlig frigivning,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 § första

och andra stycket brottsbalken om vård inom socialjtänsten,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om verkställighet av

sluten ungdomsvård,

5. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 31 kap. 1 a § och

33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997

1997/98:Ju223 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjens betydelse när det gäller överföring av positiva normer och

förebyggande av brott.

1997/98:Ju902 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valet av en ny

huvudstrategi i det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och

värdeöverföring i familjen och i alla andra sammanhang där barn tas om hand.

1997/98:Ju903 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att genomföra forskning i och praktisk utformning av det

brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i

familjen och i den kompletterande internaliseringen.

1997/98:Ju904 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning om hur lagstiftningen

kan förbättras i syfte att förtydliga vårdnadshavares ansvar i rollen som

normöverförare och brottsförebyggare i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrars rätt till polisstöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans roll som brottsförebyggare,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt påföljdssystem för

unga brottslingar i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör registrering av

minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för polisen att

ta blod- och urinprov även på personer under 15 år i enlighet vad som anförts i

motionen.

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om påföljder för unga lagöverträdare,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet om

medling i enlighet med vad som anförts i motionen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om försöksverksamhet rörande familjegruppskonferenser,

1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av hur lagstiftningen

kan förbättras i syfte att förtydliga föräldrars och andra vårdnadshavares

ansvar i rollen som normöverförare i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om föräldrars rätt till polisstöd,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör

för polisen att ta blod- och urinprov även på personer under 15 år i enlighet

med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om skolans skyldighet att informera föräldrar,

6. att riksdagen beslutar om ändring i sekretesslagen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av de nuvarande

bestämmelserna i 16 kap. 10 c § brottsbalken om otillåten utlämning av film

eller videogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att

föräldrars roll under utredning och domstolsprocess stärks i enlighet med vad

som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar ändra lagen om unga lagöverträdare så att rätten

till ersättning för inställelse vid domstol slopas för föräldrar i enlighet med

vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till registrering av

minderåriga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjegruppskonferenser och medlingsverksamhet,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av att avskaffa påföljden överlämnande till vård enligt

socialtjänsten,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

villkorligt fängelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny påföljd benämnd ungdomsstraff för ungdomar i åldern 15-17 år,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att inrätta särskilda kriminalvårdshem,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att begränsa restriktionerna för att döma 18-21-åringar till

fängelse.

1997/98:Ju921 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat skydd för

brottsoffer.

1997/98:Ju929 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utveckla socialtjänsten i stället för ungdomsfängelser,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i

motionen anförts om att häktade ungdomar skall kunna vara på låsta s.k. § 12-

hem,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fullföljande av rehabiliteringsarbete,

1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om drogtester i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om familjernas betydelse i det våldsförebyggande arbetet.

1997/98:So654 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nackdelarna med en ny form av frihetsberövande.

1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om drogtest av barn.

Utskottet

Ärendet

I detta ärende behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i

påföljdssystemet. Regeringens förslag grundas dels på Straffsystemkommitténs

betänkande Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), dels på

departementspromemorian Påföljder för unga lagöverträdare (Ds 1997:32).

Betänkandet och promemorian har remissbehandlats.

Lagrådet har granskat lagförslagen och i allt väsentligt godtagit förslagen

men förordat vissa ändringar av lagteknisk natur. Regeringen har i allt

väsentligt följt Lagrådets förslag.

Utskottet har inhämtat yttrande från socialutskottet. Yttrandet (1997/98:

SoU6y) finns i bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll.

Ett av syftena är att åstadkomma trovärdiga alternativ till fängelsestraff.

Avsikten är vidare att strama upp bestämmelserna om villkorlig frigivning. Ett

tredje viktigt mål är att reformera påföljdssystemet för unga lagöverträdare.

Med dessa utgångspunkter föreslår regeringen bl.a. följande.

Systemet med samhällstjänst såsom alternativ till fängelse permanentas och

utvidgas. En föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas vid såväl

villkorlig dom som skyddstillsyn. Intensivövervakning med elektronisk kontroll

permanentas och skall även i fortsättningen utgöra en verkställighetsform vid

korta fängelsestraff.

Möjligheten till villkorlig frigivning efter halva strafftiden avskaffas

helt. Fortsättningsvis skall villkorlig frigivning få ske tidigast efter att

två tredjedelar av strafftiden avtjänats i anstalt. Tidpunkten för den

villkorliga frigivningen skall vidare kunna senareläggas om den intagne

misskött sig under anstaltstiden. Möjligheterna att förklara villkorligt

medgiven frihet förverkad utvidgas också.

Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall finnas kvar för

unga lagöverträdare. De straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,

konsekvens och proportionalitet skall dock ges ett större utrymme. Dessutom

införs sluten ungdomsvård som en ny frihetsberövande påföljd för unga

lagöverträdare. Påföljden skall vara tidsbestämd och verkställas av Statens

institutionsstyrelse.

Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Reformens inriktning

Straffsystemkommittén föreslog en genomgripande förändring av påföljdssystemet.

Syftet med kommitténs förslag var att åstadkomma ett sammanhållet straffsystem,

som tillgodoser de krav som måste ställas på proportionalitet, rättvisa,

klarhet, förutsebarhet och humanitet. En annan viktig målsättning var att

begränsa användningen av fängelse genom att ersätta en stor del av de korta

fängelsestraffen med bärkraftiga alternativ.

Regeringen gör bedömningen att det finns ett behov av att reformera vissa

delar av straffsystemet, bl.a. i fråga om alternativen till fängelse och i

fråga om villkorlig frigivning. Vidare finns det skäl att, med bibehållande av

socialtjänstens huvudansvar, reformera påföljdssystemet för unga

lagöverträdare. Den genomgripande förändring av påföljdssystemet som

Straffsystemkommittén föreslagit bör dock inte genomföras. Regeringen redovisar

vidare att kommittén har avvisat en lösning innebärande ett system med

villkorligt fängelse och som skäl anfört bl.a. att ett system med villkorligt

fängelse, vid en närmare granskning, inte framstår som så tydligt som det i

förstone kan tyckas och att det riskerar att öka repressionen i

påföljdssystemet.

Regeringen konstaterar att ett stort antal remissinstanser har beklagat att

kommittén inte lagt fram ett fullständigt förslag till ett alternativ med

villkorligt fängelse. De har anfört att kommittén överdrivit svårigheterna och

nackdelarna med ett sådant system. Vidare anför regeringen att den inte vill

bestrida att de ytterligare alternativ vid påföljdsbestämningen som nu införs

knappast ökar tydligheten och överskådligheten i systemet. Regeringen anser

emellertid att detta är ett pris som är värt att betala för att skapa

ändamålsenliga och trovärdiga alternativ till fängelse. Den bristande

överskådlighet som således alltjämt finns i påföljdssystemet bör dock inte

negligeras.

Regeringen är vidare för sin del inte övertygad om att de nackdelar som

obestridligen är förenade med ett system med villkorligt fängelse och som

kommittén pekar på inte skulle kunna överbryggas. Kommitténs redovisning i

denna fråga ger dock enligt regeringen inte ett fullständigt underlag för denna

bedömning. Regeringen avser därför att ta initiativ till en fortsatt analys av

möjligheterna att skapa en reglering av särskilt de icke frihetsberövande

påföljderna som är tydligare och mer lättillgänglig än dagens regler och att

därvid göra en fördjupad analys av möjligheterna att skapa ett system med

villkorligt fängelse.

I motionerna Ju34 och Ju916 (båda m) samt i motion Ju33 (fp) understryks

vikten av att påföljdssystemet är tydligt, och motionärerna efterlyser en

möjlighet att döma till villkorligt fängelse.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden som tagit sikte på

villkorligt fängelse. Våren 1991 (1990/91:JuU17 s. 22) ställde sig utskottet -

liksom vid tidigare tillfällen - negativt till införandet av villkorligt

fängelse, och utskottet ifrågasatte bl.a. om detta, som betecknades som en

reform av ett relativt begränsat slag, kunde motivera ett så pass kraftigt

ingrepp i påföljdssystemet och lagstiftningen i övrigt som det skulle vara

frågan om.

Därefter har utskottet vid olika tillfällen haft anledning att uttala sig i

frågan om alternativa påföljder, däribland villkorligt fängelse. Senast skedde

det i samband med att utskottet tog ställning till budgetpropositionen för år

1998 (bet. 1997/98:JuU1 s. 58). Utskottet hänvisade då till tidigare

uttalanden, av vilka framgår att utskottet är positivt till alternativa

påföljder samt att det då pågående reformarbetet borde avvaktas.

Utskottet kan nu konstatera att det beredningsarbete avseende påföljdssy-

stemet som pågått under senare år bl.a. mynnat ut i förslag som innebär att

alternativen till fängelse görs mer trovärdiga, något som är särskilt glädjande

när det gäller unga lagöverträdare. Redan här vill utskottet därför välkomna

regeringens förslag. När det så gäller slutsatsen att villkorligt fängelse inte

bör införas känner utskottet i likhet med regeringen en viss tvekan beträffande

tyngden av de skäl som kommittén angett emot ett sådant system. Mot den

bakgrunden ser utskottet med tillfredsställelse på regeringens avsikt att ta

initiativ till en fördjupad analys av frågan om villkorligt fängelse. Utskottet

anser att motionsönskemålen är tillgodosedda, och utskottet avstyrker

motionerna Ju33, Ju34 och Ju916 i nu aktuella delar.

Samhällstjänst

Reglerna om samhällstjänst finns i lagen (1989:928) om samhällstjänst. När den

infördes år 1990 var det fråga om en lokalt avgränsad försöksverksamhet. Denna

har sedan utvidgats till att omfatta hela landet, och lagens giltighetstid har

förlängts till utgången av innevarande år. Syftet med reglerna är att

åstadkomma ett alternatv till fängelsestraff.

I sak innebär reglerna följande. Samhällstjänst är konstruerad som en

speciell föreskrift vid skyddstillsyn. För att den skall kunna komma i fråga

måste således den allmänna förutsättningen för skyddstillsyn vara uppfylld,

dvs. att det finns anledning anta att skyddstillsyn kan bidra till att den

dömde avhåller sig från brott. Därutöver krävs att föreskriften om

samhällstjänst bedöms vara av avgörande betydelse för att rätten skall kunna

döma till skyddstillsyn i stället för fängelse. Dessutom krävs att den

tilltalade förklarar sig villig att följa en sådan föreskrift.

En föreskrift om samhällstjänst innebär att den dömde åläggs att utföra

oavlönat arbete under viss tid, lägst 40 och högst 200 timmar. Antalet timmar

bestäms av domstolen med utgångspunkt i brottslighetens straffvärde.

Brottsförebyggande rådet har gjort en utvärdering av försöksverksamheten.

Sammanfattningsvis visar den att verksamheten i sig fungerat problemfritt, men

att alla mål inte uppfyllts. Rättsväsendets erfarenheter är enligt rapporten i

huvudsak positiva, med undantag för en samfälld kritik mot kopplingen mellan

samhällstjänst och skyddstillsyn. Nästan 90 % av de dömda slutförde

samhällstjänsten. Däremot har samhällstjänst, enligt rapporten, endast i 50-75

% av fallen ersatt fängelse. Vidare anges att samhällstjänst hade kunnat dömas

ut i dubbelt så många fall, om urvalsrutinerna fungerat bättre.

Regeringen föreslår att samhällstjänst skall utgöra ett permanent inslag i

påföljdssystemet. Till skillnad från vad som gäller i dag skall enligt

förslaget samhällstjänst kunna föreskrivas även när domstolen dömer till

villkorlig dom. Regeringen håller fast vid att samhällstjänst endast skall

användas som ett alternativ till fängelse. Vidare föreslås att antalet timmar

som skall kunna åläggas den dömde utökas till 240 timmar. Regeringen föreslår

dessutom att kravet på samtycke behålls. Enligt regeringen skall någon

begränsning till vissa åldersgrupper inte förekomma beträffande samhällstjänst.

Härutöver föreslår regeringen vissa regler när det gäller möjligheterna att

kombinera samhällstjänst med andra påföljder.

Utskottet konstaterar att Brottsförebyggande rådets utvärdering av

samhällstjänsten visar att denna i huvudsak har fungerat bra. Utskottet ställer

sig därför positivt till regeringens förslag att verksamheten med

samhällstjänst permanentas.

I motion Ju34 (m) anförs att samhällstjänst bör utgöra en självständig

påföljd samt att tillämpningsområdet bör utvidgas så att samhällstjänst inte

bara kommer i fråga som alternativ till fängelse.

Vad först gäller frågan om samhällstjänstens ställning i påföljdssystemet

vill utskottet inledningsvis framhålla att en viss försiktighet är påkallad när

det gäller att införa nya självständiga påföljder för brott. Samhällstjänst

utgör inget undantag. Att infoga samhällstjänsten som en ny självständig

påföljd i systemet skulle nämligen innebära att betydande ändringar fick göras

av nuvarande regler om påföljdsval. Det skulle bl.a. bli nödvändigt att

inbördes rangordna de icke frihetsberövande påföljderna och skapa nya

bestämmelser om valet mellan dem. Det skulle dessutom vara nödvändigt att

tillskapa en ny återfallsreglering. En sådan omfattande omdaning av

påföljdssystemet anser utskottet inte vara motiverad. Övervägande skäl talar

alltså emot en ordning som innebär att samhällstjänsten görs till en

självständig påföljd.

När det så gäller själva tillämpningsområdet konstaterar utskottet att

regeringens förslag bl.a. innebär ett vidgat tillämpningsområde. Här tänker

utskottet på att en föreskrift om samhällstjänst skall kunna meddelas även när

rätten dömer till villkorlig dom. Därigenom erhålls en ordning som innebär att

samhällstjänst kan komma i fråga såsom alternativ till fängelsestraff även när

det saknas skäl att ställa den dömde under övervakning. Vidare erhåller

påföljden villkorlig dom på detta sätt erforderlig skärpa för att på ett

trovärdigt sätt kunna ersätta ett fängelsestraff också i vissa fall där en

villkorlig dom i kombination med böter inte medför en tillräcklig grad av

ingripande.

Utskottet är emellertid inte berett att - som motionärerna begär - initiera

ett utredningsarbete som syftar till att vidga tillämpningsområdet genom att

helt efterge kravet på att samhällstjänst skall utgöra ett alternativ till

fängelse. Ett viktigt syfte med att införa samhällstjänst i påföljdssystemet

var ju att minska antalet fängelsestraff och därmed den skadliga inverkan som

ett sådant frihetsberövande kan ha, särskilt på unga individer. Detta syfte

skulle förfelas om samhällstjänsten i stor utsträckning i stället skulle

användas som en förstärkning av påföljden i andra fall än där det är aktuellt

att döma till fängelse. En möjlighet att utdöma samhällstjänst i sådana fall

skulle huvudsakligen tjäna som en ökning av repressionsgraden i

påföljdssystemet. Därmed är enligt utskottets mening inte sagt att

grundtankarna bakom samhälls-tjänsten inte kan komma till nytta även om

fängelsestraff inte är aktuellt. Tvärtom vill utskottet här hänvisa till att

utskottet i ett senare avsnitt tillstyrker regeringens förslag om att påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten skall kunna kombineras med en

föreskrift om att den unge skall utföra ungdomstjänst (se förslaget till 31

kap. 1 § tredje stycket brottsbalken).

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motion Ju34 i nu aktuell del.

Intensivövervakning med elektronisk kontroll

Den 1 januari 1994 inleddes en tvåårig försöksverksamhet med

intensivövervakning med elektronisk kontroll i ett antal frivårdsdistrikt.

Under försöksperioden har fängelsestraff på högst två månader under vissa

förutsättningar kunnat verkställas utanför anstalt. Försöksverksamheten har

därefter förlängts till utgången av år 1998, och fr.o.m. den 1 januari 1997 har

den utvidgats till att avse hela landet samt till att omfatta fängelsestraff på

högst tre månader.

Den som verkställer fängelsestraffet genom elektronisk övervakning är

förbjuden att lämna sin bostad annat än under vissa av den lokala

kriminalvårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Sådana

ändamål kan vara arbete, studier, behandling, deltagande i kriminalvårdens

programverksamhet eller kontakter med frivården. Efterlevnaden av förbudet att

lämna bostaden kontrolleras under hela verkställighetstiden med elektroniska

hjälpmedel. Elektronisk kontroll får avse också att den dömde avhåller sig från

alkohol. Den dömde åläggs i vissa fall att betala en avgift på 50 kr för varje

dag som skall verkställas utanför anstalt. Vid misskötsamhet tas den dömde in i

kriminalvårdsanstalt för att där undergå fortsatt verkställighet av straffet.

I den utvärdering som Brottsförebyggande rådet gjort av den utvidgade

försöksverksamheten anförs bl.a. att andelen verkställigheter som avbrutits på

grund av den dömdes misskötsamhet uppgick till 5 %. Det vanligast förekommande

skälet till avbrott var att den dömde använt alkohol. Det föreligger enligt

utvärderingen ett visst samband med strafftidens längd och sannolikheten för

att intensivövervakningen skall avbrytas. De som dömts till tre månaders

fängelse missköter sig i något högre utsträckning än andra, men även bland dem

fullföljer mer än 90 % verkställigheten tiden ut.

Regeringen föreslår att elektronisk övervakning skall bli ett permanent

inslag i straffsystemet. I frågan om vilka straff som bör omfattas av en sådan

reglering gör regeringen den bedömningen att elektronisk övervakning passar

bäst för korta straff, och regeringen anser att tre månaders fängelse bör vara

den längsta strafftid som bör kunna verkställas genom elektronisk övervakning.

Här föreslås alltså ingen förändring.

Utskottet anser att det finns starka skäl för att ta vara på möjligheterna

att utveckla fängelsestraffet från inlåsning i anstalt till mindre skadliga och

kostnadskrävande former, inte minst när det gäller de i vårt land vanligt

förekommande korta fängelsestraffen. I många sådana fall torde andra

frihetsinskränkande åtgärder än inlåsning i anstalt vara mer lämpliga med

hänsyn till det brottsförebyggande och brottsbekämpande syftet bakom samhällets

ingripanden. Användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll är

ett led i detta utvecklingsarbete.

Utskottet kan vidare konstatera att erfarenheterna från försöksverksamheten

med intensivövervakning med elektronisk kontroll måste sägas vara mycket

positiva. Det har sålunda visat sig att intensivövervakningen gör det möjligt

att upprätthålla en långtgående frihetsinskränkning utan att ta in den dömde i

anstalt. Samtidigt kan åtgärder vidtas under verkställigheten för att främja

den dömdes återanpassning i samhället.

Mot bakgrund av det anförda delar utskottet regeringens uppfattning att

intensivövervakningen med elektronisk kontroll bör permanentas.

Två motioner tar upp frågan om vilka fängelsestraff som bör få verkställas

genom elektronisk övervakning. I motion Ju34 (m) hävdas sålunda att denna form

av verkställighet i första hand passar för dem som dömts till högst två

månaders fängelse. Motionären bakom motion Ju36 (mp) är av motsatt mening och

begär en försöksverksamhet där strafftider upp till fängelse i sex månader bör

få verkställas genom elektronisk övervakning.

I samband med att utskottet tillstyrkte regeringens förslag om utvidgning av

försöksverksamheten till att omfatta fängelsestraff i tre månader (bet.

1995/96:JuU21) anförde utskottet att det för sin del särskilt ville peka på att

dittills gjorda erfarenheter tydde på att de som varit föremål för

intensivövervakning med elektronisk kontroll har funnit denna

verkställighetsform väl så betungande som ett fängelsestraff. Ingenting hade

således framkommit som tydde på att intensivövervakning skulle uppfattas som en

?lindrig? verkställighetsform. Kravet på en tydlig straffrättslig reaktion var

således tillgodosett. Vidare ansåg sig utskottet i och för sig kunna instämma i

den bedömning om klientelets sammansättning som framfördes i den då aktuella

motionen; att utvidgningen av försöksverksamheten skulle komma att medföra ett

tyngre klientel torde som utskottet såg det vara ställt utom all tvekan.

Utskottet erinrade dock om de krav på ordnade förhållanden som ställs på den

som skall verkställa ett fängelsestraff genom intensivövervakning. Redan av den

anledningen skulle t.ex. många narkotikamissbrukare, vars behandlingsbehov

bättre kan tillgodoses inom anstaltsvården, aldrig komma i fråga för

intensivövervakning. Samtidigt ansåg utskottet det angeläget att så många som

möjligt kom i åtnjutande av de rehabiliterande åtgärder som inom

försöksverksamheten kan komma de dömda till del.

Utskottet vill i denna del understryka vikten av att ett system med

elektronisk övervakning som alternativ till fängelse åtnjuter ett allmänt

förtroende. Detta förtroende riskeras om skillnaden i fråga om ingripande

skulle bli alltför påtaglig mellan att, å ena sidan, verkställa ett straff

genom elektronisk övervakning och att, å andra sidan, verkställa straffet i

kriminalvårdsanstalt. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom önskemålet om

en ytterligare utvidgad försöksverksamhet med elektronisk övervakning.

Utskottet anser i likhet med regeringen att försöksverksamheten får anses ha

fungerat väl även beträffande dem som dömts till de längsta straffen. Härtill

kommer - som utskottet tidigare framhållit - att verkställighetsformen ställer

krav på ordnade förhållanden.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker såväl motion Ju34 i nu aktuell

del som motion Ju36.

I motion Ju37 (v) pekar motionärerna på att anhöriga till dömda som erbjuds

att verkställa ett fängelsestraff genom elektronisk övervakning befinner sig i

en speciell situation.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det säkerligen många gånger kan

te sig svårt för en anhörig att inte låta exempelvis en sammanboende verkställa

ett ådömt fängelsestraff i den gemensamma bostaden. Utskottet vill betona att

sammanboende liksom i dag bör kunna slippa verkställighet där. Det finns också

skäl att understryka vikten av att de sammanboendes intressen, inte minst

barnens, tas till vara i den praktiska tillämpningen. Utskottet utgår slutligen

från att de lokala kriminalvårdsmyndigheterna kommer att fortsätta på den

inslagna vägen och kontakta de anhöriga som ett led i behandlingen av en

ansökan om verkställighet genom elektronisk övervakning. Något initiativ från

riksdagen behövs enligt utskottets mening inte, och utskottet avstyrker motion

Ju37 i denna del.

Villkorlig frigivning

Enligt gällande ordning är utgångspunkten för när villkorlig frigivning skall

ske hur långt fängelsestraffet är. Om straffet är högst ett år sker villkorlig

frigivning efter det att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Om

strafftiden överstiger ett år men är mindre än två år sker villkorlig

frigivning när åtta månader jämte en tredjedel av den tid som överstiger ett år

avtjänats. Om slutligen strafftiden är två år eller mer får villkorlig

frigivning ske efter det att halva strafftiden avtjänats. Avser domen särskilt

allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller

hälsa eller som ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad

brottslighet får den dömde inte friges villkorligt förrän två tredjedelar av

strafftiden avtjänats, om det föreligger påtaglig risk för återfall. Frågor om

villkorlig frigivning beträffande den som dömts till fängelse i lägst två år

prövas av Kriminalvårdsnämnden.

Regeringen föreslår att villkorlig frigivning tidigast skall kunna ske efter

det att två tredjedelar av strafftiden avtjänats. Vidare tar regeringen avstånd

från tanken att någon grupp av dömda skall särbehandlas i detta avseende.

Regeringen föreslår också att den villkorliga frigivningen skall ha ett

fakultativt inslag. Detta skall bestå i att tidpunkten för den villkorliga

frigivningen skall kunna senareläggas, om den intagne missköter sig under

anstaltstiden. Sådan senareläggning skall kunna uppgå till högst femton dagar

vid varje beslutstillfälle. Förslaget innebär att disciplinär bestraffning

genom s.k. tidstillägg enligt 47 § andra stycket 2 lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt slopas. Varningsinstitutet i den lagen skall dock finnas

kvar.

I motion Ju37 (v) yrkas avslag på förslaget i denna del under åberopande av

att förslaget innebär en försämring av situationen för de långtidsdömda. I

motion Ju34 (m) begärs en ändring i förslaget så att ungdomar skall kunna

särbehandlas, och motionärerna förordar att halvtidsfrigivning bör kunna vara

möjlig beträffande unga lagöverträdare. I samma motion hävdas vidare att det

fakultativa inslaget bör bli större så att även skötsamhet skall kunna beaktas

vid beslut om villkorlig frigivning. Slutligen hävdar samma motionärer att de

föreslagna reglerna kräver nya överväganden beträffande de redan beslutade

neddragningarna av anslaget till kriminalvården.

Det nuvarande systemet med villkorlig frigivning efter halva strafftiden i

vissa fall har utsatts för betydande kritik. Den har främst avsett skillnaden

mellan det utdömda straffet och den tid som avtjänas i anstalt. Utskottet anser

att det inte är lämpligt med ett system som innebär att bara halva det utdömda

straffet verkställs genom vistelse i anstalt. Den nuvarande möjligheten till

villkorlig frigivning efter halva strafftiden bör därför - som regeringen

föreslagit - slopas. Utskottet kan således inte ställa sig bakom det synsätt

som kommer till uttryck i motion Ju37.

När det gäller de långtidsdömda vill utskottet erinra om att riksdagen nylige

på utskottets hemställan beslutat om ändringar i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt (bet. 1997/98:JuU19, rskr. 208). Ändringarna innebär att

större utrymme ges för individuella bedömningar av de långtidsdömda. Syftet med

ändringarna är bl.a. att förbättra situationen för dem.

När det gäller särbehandlingen av unga lagöverträdare anser utskottet att

redan befintliga regler är tillräckliga. Här tänker utskottet på bestämmelsen i

29 kap. 7 § brottsbalken vari föreskrivs att om någon begått brott innan han

fyllt 21 år skall hans ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen och att

lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet i sådana fall får dömas ut.

I samma paragraf finns det en bestämmelse som innebär att livstids fängelse

inte får dömas ut för brott som någon begått före 21 års ålder. Vidare

föreskrivs i 30 kap. 5 § brottsbalken att den som begått brott innan han fyllt

18 år får dömas till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Slutligen

gäller att den som begått brott innan han fyllt 21 år får dömas till fängelse

endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns

särskilda skäl för det. Till det nu anförda skall läggas att utrymmet för

fängelsestraff för dem som begått brott innan de fyllt 18 år kommer att bli

mycket litet genom införandet av påföljden sluten ungdomsvård, varför behovet

av en särskild regel om särbehandling av unga lagöverträdare även i fråga om

villkorlig frigivning framstår som försumbart. Utskottet kan alltså inte ställa

sig bakom uppfattningen att ungdomar bör särbehandlas i fråga om villkorlig

frigivning.

Vad härefter gäller frågan om ett större fakultativt inslag vill utskottet

till att börja med framhålla att starka rättviseskäl talar för att reglerna om

villkorlig frigivning i princip skall vara obligatoriska. En långtgående

fakultativitet där omständigheterna i det enskilda fallet skall avgöra om en

intagen friges villkorligt eller inte öppnar för godtycke och social

diskriminering. Det leder också till att intagna som av domstolen får samma

straff kan komma att avtjäna olika lång tid i anstalt. För att skapa goda

förhållanden på anstalten och för att främja den dömdes rehabilitering bör, å

andra sidan, i någon utsträckning markeras att den dömde kan påverka sin

verkställighet genom att vara skötsam. Fakultativa inslag kan därför inte helt

undvaras. Utskottet delar därför regeringens bedömning att villkorlig

frigivning bör kunna senareläggas vid misskötsamhet från den intagnes sida

under verkställigheten. Enligt utskottets mening understryker ett sådant system

vikten av att den intagne iakttar de regler som gäller och ger möjlighet till

sanktioner mot överträdelser. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte

berett att därtill förorda en ordning innebärande att villkorlig frigivning

skall kunna ske innan två tredjedelar av strafftiden avtjänats.

Vad avslutningsvis gäller de ekonomiska konsekvenserna av förslaget anför

regeringen att förslaget i denna del medför ett ökat behov av anstaltsplatser.

Enligt preliminära bedömningar motsvarar ökningen 145-195 årsplatser.

Regeringen anser vidare att det med hänsyn till att det i dag finns en

outnyttjad beläggningsresurs i anstalterna inte är nödvändigt att tillskapa nya

platser för att klara reformen. Kostnadsökningen för kriminalvårdens del

motsvaras därför av ökningen av de löpande kostnaderna för 145-195 årsplatser,

vilken regeringen uppskattar till mellan 15 och 20 miljoner kronor, när

reformen är genomförd. Regeringen gör därför bedömningen att kriminalvården kan

klara de föreslagna förändringarna i reglerna om villkorlig frigivning utan att

tillföras några extra resurser.

Utskottet utgår från att regeringen löpande följer beläggningsutvecklingen

och i den mån det finns skäl till det beaktar förändringar i det löpande bud-

getarbetet. Utskottet ser för närvarande ingen anledning till annan bedömning

än den regeringen gjort.

Sammanfattningsvis innebär det sagda att utskottet tillstyrker regeringens

förslag i fråga om villkorlig frigivning och avstyrker motionerna Ju34 och Ju37

i här aktuella delar.

Påföljder för unga lagöverträdare

Överlämnande till vård inom socialtjänsten

Enligt 31 kap. 1 § brottsbalken kan rätten som en påföljd för brott besluta att

överlämna åt socialnämnden att föranstalta om erforderlig vård inom

socialtjänsten. Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att

vederbörande är under 21 år och att han kan bli föremål för vård eller annan

åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, LVU. Ett överlämnande till vård inom

socialtjänsten kan kombineras med dagsböter, om brottslighetens straffvärde

eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det. Av 28 §

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) följer

vidare att överlämnande till vård inom socialtjänsten förutsätter att ett

yttrande från socialnämnden föreligger i målet. Enligt 11 § samma lag ankommer

det på åklagaren att begära ett sådant yttrande innan beslut fattas i

åtalsfrågan.

Regeringen gör den bedömningen att unga lagöverträdare även i fortsättningen

i första hand skall vara en angelägenhet för socialtjänsten. Påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten skall därför finnas kvar. Vidare

anser regeringen att de straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet,

konsekvens och proportionalitet skall ges ett större utrymme. Regeringen

föreslår sålunda att innehållet i socialnämndens yttrande skall bli

utförligare; yttrandena skall innehålla en vårdplan. Vidare föreslås att

domstolen på ett mer uttalat sätt skall pröva om socialnämndens planerade

insatser är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottets straffvärde och

art samt den unges tidigare brottslighet. Dessutom föreslår regeringen att den

tidsfrist inom vilken förundersökningen skall vara avslutad och åtal väckt

beträffande den som är under 18 år skall förlängas från fyra till sex veckor.

Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall enligt regeringens

förslag kunna kombineras med en föreskrift om ungdomstjänst. En sådan

föreskrift innebär att den unge under viss angiven tid skall utföra oavlönat

arbete eller delta i annan särskilt anordnad verksamhet. Ungdomstjänsten - som

utformats med samhällstjänsten som förebild - bör enligt regeringen kunna komma

till användning i större utsträckning än samhällstjänst. Ungdomstjänst bör

sålunda kunna komma i fråga även om alternativet inte är ett fängelsestraff.

Antalet timmar under vilka den unge skall utföra arbete eller delta i

verksamhet bör vara lägre än vad som gäller i fråga om samhällstjänst, och

regeringen föreslår att tiden bör fastställas till lägst 20 och högst 100

timmar. En förutsättning för att domstolen skall kunna meddela en föreskrift om

ungdomstjänst bör vara att den unge samtycker till att följa en sådan

föreskrift. Vidare bör domstolen vid prövningen av om ungdomstjänst bör komma i

fråga bedöma den tilltalades förutsättningar att fullgöra vad som åläggs honom.

Ungdomstjänsten föreslås bli administrerad av socialtjänsten.

När det gäller innehållet i ungdomstjänsten anser regeringen att inriktningen

bör vara att den dömde skall delta i verksamhet som innebär att han utan

ersättning utför arbetsuppgifter liknande dem som förekommer vid

samhällstjänst. Det bör även vara möjligt att låta ungdomstjänsten bestå i att

den dömde skall delta i olika former av program eller utbildning i angelägna

frågor. Det viktiga är enligt regeringen att den unge ges tillfälle att skaffa

sig erfarenhet av samhällsnyttig verksamhet tillsammans med andra människor som

inte ingår i hans vanliga umgänge.

I syfte att tillgodose intresset av att påföljdssystemet präglas av konse-

kvens föreslår regeringen att domstolen - i fall då det av vårdplanen framgår

att den unge skall bli föremål för vård eller åtgärder enligt socialtjänstlagen

- skall kunna meddela en särskild föreskrift om att den unge skall genomgå vård

eller annan av socialtjänsten planerad åtgärd. En föreskrift skall också kunna

meddelas om att den unge skall genomföra ungdomstjänst. I samma syfte föreslås

att ett överlämnande till vård inom socialtjänsten skall - utöver vad som

gäller i dag - kunna undanröjas i sådana situationer då socialtjänsten ändrat

uppfattning om vad som bör göras för den dömde. Slutligen föreslås i denna del

att rutinerna för uppföljning av vad som sker med den unge efter ett

överlämnande skall förbättras.

I motionerna Ju34 och Ju916 (båda m) begärs att påföljden överlämnande till

vård inom socialtjänsten skall avskaffas. Motionärerna menar att reaktioner på

brott bör komma från rättsväsendet. I den förstnämnda motionen hävdas dessutom

att tidsfristen för när förundersökningen skall vara klar inte bör förlängas. I

motion Ju33 (fp) anförs att samma principer som gäller för vuxna bör gälla även

unga lagöverträdare, även om särbehandlingen av ungdomar bör vara kvar.

Motionärerna bakom motion Ju916 går ett steg längre och anser att

begränsningarna när det gäller att döma ungdomar mellan 18 och 21 år till

fängelse bör avskaffas. Slutligen anser motionärerna i motion Ju37 (v) att

domstolarna inte bör ges ytterligare inflytande över påföljden.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att ungdomar som begår kriminella

handlingar ofta är socialt utsatta och har särskilda behov av stöd och hjälp.

Socialtjänsten har som en av sina viktigaste uppgifter att hjälpa och stödja

barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt. Inom socialtjänstens

verksamheter finns stor erfarenhet och hög kompetens när det gäller frågor om

barn och ungdomar med sociala problem. Denna erfarenhet finns inte i samma

utsträckning inom kriminalvården eftersom endast ett fåtal ungdomar döms till

fängelse. I möjligaste mån bör därför ungdomar hållas utanför kriminalvården.

Socialutskottet delar därmed inte uppfattningen i motion Ju34 i denna del utan

ställer sig bakom regeringens bedömning att unga lagöverträdare även

fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar för socialtjänsten.

Justitieutskottet instämmer i socialutskottets bedömning.

Vad härefter gäller frågan om inom vilken tid förundersökningen bör vara

avslutad konstaterar utskottet att regeringens förslag innebär ökade krav på

socialtjänsten. Det är således rimligt att tidsfristen förlängs. Utskottet vill

dock betona att mål med unga lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt;

tiden mellan brottet och reaktionen bör vara så kort som möjligt.

Utskottet går så vidare till att behandla frågan om särbehandling av unga

lagöverträdare.

I likhet med socialutskottet anser justitieutskottet att det är viktigt att

den unge lagöverträdaren får en bättre uppfattning än i dag om vad ett

överlämnande till vård inom socialtjänsten kommer att innebära för honom och

vad som förväntas av honom från samhällets sida. Att tydliggöra den unges eget

ansvar innebär inte att samhällets ansvar för att hjälpa och stödja honom

minskar. Utskottet ser därför positivt på regeringens förslag att skärpa kraven

på innehållet i socialnämndens yttrande samt att särskilda föreskrifter skall

meddelas om vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen är aktuella.

Önskemålet i motion Ju33 om tydlighet m.m. när det gäller ungdomar får - som

även socialutskottet ansett - anses tillgodosett genom regeringens förslag.

Utskottet anser emellertid att, som framförs i motion Ju916, det vore att gå

för långt att avskaffa den särreglering som finns när det gäller

förutsättningarna för att döma den som begått brott efter 18 års ålder men

innan han fyllt 21 år. Reglerna är ett uttryck för tanken att det inte är

rimligt att ingripa lika hårt mot ungdomar som begått brott som mot vuxna. Som

framgår i det föregående är utskottets inställning att särbehandling snarare

bör ske inom ramen för reglerna om straffmätning och påföljdsval än genom

villkorlig frigivning efter halva strafftiden.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom uppfattningen i motion Ju37 att

domstolarna inte bör ges utvidgat inflytande över påföljden överlämnande till

vård inom socialtjänsten. Utskottet vill särskilt understryka att domstolarna

har stor erfarenhet av brottmål där ungdomar är tilltalade. Som socialutskottet

framhåller i sitt yttrande skall enligt 25 § LUL ungdomsmål som regel

handläggas av lagfarna domare och nämndemän som är särskilt lämpade för

uppgiften med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga

lagöverträdare. Vidare pekar socialutskottet på att resurserna för vård och

behandling inom socialtjänstens arbete med utsatta ungdomar ökat i mer än

hälften av landets kommuner och att antalet unga som tvångsvårdats förändrats

mycket litet sedan år 1993. Socialutskottet förutsätter vidare att

socialnämnden i sin vårdplan anger de åtgärder som enligt nämnden är nödvändiga

för den unge och att nämndens utlåtande väger tungt vid domstolens val av

påföljd. Socialutskottet föreslår att regeringens förslag i denna del

tillstyrks och att motionen i denna del avstyrks.

Sluten ungdomsvård

I syfte att skapa en ny form av frihetsberövande som alternativ till fängelse

för de yngsta lagöverträdarna föreslår regeringen att domstolen - när den anser

att det finns synnerliga skäl för att döma en person som begått brott innan han

fyllt 18 år till fängelse - först skall pröva om påföljden i stället kan

bestämmas till sluten ungdomsvård under viss tid, lägst 14 dagar och högst fyra

år. Förslaget innebär att den nya påföljden i princip kommer att ersätta

fängelsestraffet för de yngsta lagöverträdarna. Ett av huvudsyftena med

förslaget är att tillskapa en påföljd som gör det möjligt att anordna

verkställigheten så att den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som

möjligt.

Enligt regeringen bör Statens institutionsstyrelse ansvara för

verkställigheten av den nya påföljden. Verkställigheten skall ske vid sådana

särskilda ungdomshem som avses i 12 § LVU. Det ankommer på

Institutionsstyrelsen att efter samråd med socialtjänsten i den dömdes

hemkommun bestämma vid vilket ungdomshem den dömde skall tas in. Enligt

regeringen bör det överlåtas åt Institutionsstyrelsen att i det enskilda fallet

avgöra om den som dömts för brott bör hållas avskild från övriga intagna.

Vidare förslås en ändring i

3 § LVU som innebär att det blir lättare att få till stånd ett omhändertagande

vid verkställighetens slut.

I motionerna Ju34, Ju904 och Ju916 (alla m) yrkas avslag på förslaget.

Motionärerna efterlyser i stället en särskild påföljd för unga lagöverträdare

som administreras av kriminalvården. Även i motionerna Ju37, So654 och Ju929

(alla v) begärs avslag på förslaget i denna del. Motionärerna bakom dessa

yrkanden anser att förslaget är otydligt och att det innebär en risk för ökad

repression, och motionärerna förespråkar utökade satsningar på socialtjänsten i

stället. I motion Ju910 (c) begärs att det skall inrättas särskilda påföljder

för ungdomar.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att en grundläggande princip inom den

svenska kriminalpolitiken är att unga lagöverträdare endast i undantagsfall

skall dömas till fängelse; dels är det inte rimligt att straffa ungdomar som

begår brott lika hårt som vuxna, dels innebär fängelsestraffet särskilda risker

för unga människor. Enligt utskottets mening förekommer det emellertid att

ungdomar begår så allvarliga brott att samhället måste kunna reagera kraftfullt

genom ett frihetsberövande. För att brott skall kunna motverkas måste det

alltså inom påföljdssystemet finnas möjlighet att välja en påföljd som i rimlig

utsträckning avskräcker från brott, tydligt markerar grundläggande gränser och

dessutom motsvarar de krav samhället ställer på rättvisa inom

straffrättskipningen. Frihetsberövande påföljder kan därför inte helt undvaras

trots att det är fråga om mycket unga personer.

I likhet med socialutskottet anser justitieutskottet att det är angeläget att

skapa en påföljd som kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff och där

verkställigheten skall präglas av att den intagne blir föremål för adekvat

behandling. Härtill kommer - som socialutskottet framhåller - att förslaget

ligger väl i linje med barnkonventionen. Med regeringsförslaget får motions-

önskemålet om särskilda påföljder för ungdomar anses tillgodosett.

En omständighet som angivits som skäl för att avslå förslaget är att personer

som frihetsberövats med stöd av LVU och sådana som frihetsberövats på

straffrättslig grund kommer att vistas på samma typ av institution vilket, har

det hävdats, innebär en risk bl.a. för tydligheten i påföljden. Utskottet kan i

denna del konstatera att det i och för sig är riktigt att skilda rättsliga

grunder kommer att föreligga avseende dem som efter frihetsberövande tas in på

ett

§ 12-hem. Svårigheterna härmed skall dock inte överdrivas. Här vill

justitieutskottet i likhet med socialutskottet framhålla att

Institutionsstyrelsen har stor erfarenhet av arbete med ungdomar som

omhändertagits med stöd av LVU på grund av brottslig verksamhet. Flertalet av

de nuvarande reglerna för genomförandet av LVU-vård kommer att gälla även för

dem som dömts till sluten ungdomsvård. Frågan huruvida ungdomar som dömts till

sluten ungdomsvård bör hållas åtskilda från dem som placerats med stöd av LVU

kommer enligt vad som anförs i socialutskottets yttrande att bedömas från fall

till fall och med beaktande av den unges rymningsbenägenhet, utagerande

beteende och övriga status. Nya avdelningar med högre säkerhet kommer att

inrättas med början på tre av de särskilda ungdomshemmen och viss sektionering

av de båda grupperna kommer att ske. Mot den nu tecknade bakgrunden kan

justitieutskottet inte ställa sig bakom uppfattningen att en ny påföljd för

ungdomar hellre borde administreras av kriminalvården.

Utskottet kan inte heller se någon anledning att befara att de ungdomar som

tas in på särskilda ungdomshem skulle komma i ett sämre läge än de som döms

till fängelse. Här beaktar utskottet särskilt att bestämmelser om permission

och överklagande av beslut i särskilda fall finns i 18 § respektive 23 § i

förslaget till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård. Vidare kan noteras

att det skall beaktas att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten

ungdomsvård och att det faktiska frihetsberövandet inte bör bli längre än vad

det skulle ha blivit vid en fängelsedom.

Enligt utskottets mening finns det inte heller skäl att anse att repressionen

i påföljdssystemet ökar genom förslaget att den unge efter verkställighetens

slut kan bli föremål för fortsatt omhändertagande enligt LVU; som

socialutskottet påpekar säkerställs härigenom kontinuiteten och långsiktigheten

i vården. Utskottet vill därtill erinra om att det för ett fortsatt

omhändertagande faktiskt krävs att den unge bedöms vara i uppenbart behov av

fortsatt vård.

Sammanfattning, m.m.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet tillstyrker regeringens förslag i

fråga om påföljden överlämnande till socialtjänsten som bl.a. innebär att

påföljden kan kombineras med ungdomstjänst. Vidare tillstyrker utskottet

regeringens förslag om en ny påföljd för unga lagöverträdare, benämnd sluten

ungdomsvård. Utskottets ställningstagande innebär också att utskottet avstyrker

motionerna Ju33, Ju34, Ju37, Ju904, Ju910, Ju916, Ju929 och So654 i här

aktuella delar.

I motionerna Ju33 (fp) och Ju35 (kd) begärs en utvärdering av den nya

påföljden sluten ungdomsvård.

Regeringen anför i propositionen att den har för avsikt att göra en

utvärdering av de nya bestämmelserna om sluten ungdomsvård när reformen varit i

kraft en tid. Här kan även nämnas att socialutskottet - som i sitt yttrande

föreslår att yrkandena avstyrks - framhåller att Statens institutionsstyrelse

redan har givit en utomstående forskare i uppdrag att utvärdera vad reformen

innebär i fråga om behandling och resultat.

Utskottet anser att motionsönskemålen om utvärdering genom det anförda får

anses vara tillgodosedda, och utskottet avstyrker dem.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motioner som huvudsakligen väckts

under den allmänna motionstiden år 1997.

Familjegruppskonferenser och medling

I motion Ju35 (kd) förespråkas s.k. familjegruppskonferenser som en alternativ

påföljd för unga lagöverträdare. Samma uppfattning framförs i motionerna Ju904

och Ju916 (båda m) varjämte begärs att regeringen skall skynda på den fortsatta

utvecklingen av den redan inledda verksamheten med medling. I motion Ju910 (c)

efterfrågas försöksverksamheter med medling respektive

familjegruppskonferenser.

Utskottet har tidigare behandlat frågor om medling och

familjegruppskonferenser. Senast skedde det våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12 s. 6

f). För en redovisning av frågans tidigare behandling och beredningsarbete kan

därför hänvisas dit. I fråga om medlingsverksamhet stod utskottet fast vid sin

positiva syn på sådan verksamhet. Enligt utskottets mening fanns det skäl att

försöksvis använda medlingsverksamhet i större utsträckning än som dittills

skett. Utskottet ansåg vidare att det framstod som överflödigt att avvakta

beredningen av en rapport som Riksåklagaren arbetat fram. Utskottet tillstyrkte

därför ett tillkännagivande som gick ut på att regeringen genast skulle

utarbeta en samordnad och rikstäckande fortsatt försöksverksamhet med medling.

Försöksverksamheten skulle inledas så snart som möjligt. I fråga om

familjegruppskonferenser ansåg utskottet att ytterligare utredning var

nödvändig innan ställning kunde tas till om ett sådant institut över huvud

taget borde införas. Utskottet förutsatte att den frågan skulle beaktas vid

beredningen av den nyss nämnda rapporten från Riksåklagaren. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1996/97:179).

Regeringen anför i propositionen (s. 144) att en utveckling av

medlingsinstitutet kan tjäna som ett sätt att skapa insikt hos den unge om

effekten av hans gärningar och därigenom förebygga risken för fortsatt

brottslighet. Medling kan vidare på ett konstruktivt sätt ge brottsoffret

möjlighet att bearbeta sina upplevelser.

Den 16 april 1998 beslutade regeringen - såsom också förutskickades i

propositionen - att tillsätta en utredning som skall analysera medlingens roll

i rättssystemet (dir. 1998:30). I direktiven ingår också att belysa frågan om

familjerådslag. Om det behövs skall utredningen lämna förslag till sådan

lagstiftning som övervägandena leder fram till. Utredningsarbetet skall vara

avslutat före den 1 oktober 2000.

Vidare har regeringen beslutat att uppdra åt Brottsförebyggande rådet att

inleda en försöksverksamhet med medling för unga lagöverträdare (dnr Ju

97/1394). Rådet skall följa och samordna de projekt som skall omfattas av

försöksverksamheten samt utvärdera den. Brottsförebyggande rådet skall redovisa

uppdraget senast den 1 mars 2000.

Slutligen kan här nämnas att regeringen beslutat om tilläggsdirektiv till

Kommittén för brottsförebyggande arbete (dir. 1998:31). Kommittén skall sprida

kunskap om de typer av projekt som den ovan nämnda försöksverksamheten skall

omfatta samt verka för att nya projekt initieras runt om i landet. Kommittén

skall vidare i samråd med Brottsförebyggande rådet och den ovan nämnda

utredningen välja ut de projekt som skall omfattas av försöksverksamheten samt

fördela ekonomiskt stöd till dessa. Kommittén bör enligt direktiven senast den

15 oktober 1998 till regeringen lämna en redogörelse för de projekt som skall

omfattas av försöksverksamheten.

Justitieministern har i en interpellationsdebatt i riksdagen den 27 april i

år svarat på kritik som gällt påståenden om dröjsmål med att vidta åtgärder i

anledning av utskottets tillkännagivande. Hon framhöll då bl.a. att medling

inte är något enhetligt begrepp och att det under begreppet döljer sig många

olika typer av projekt som bedrivs på många håll i landet. Vidare anförde hon

att bakgrunden till att man bör gå försiktigt fram när det gäller att

lagreglera är att regleringen inte får innebära hinder för att utveckla olika

metoder som kan vara mycket effektiva i brottsbekämpande syfte (Riksdagens

snabbprotokoll 1997/98:97).

I januari 1998 startade Svenska Kommunförbundet ett projekt, familjerådslag

för unga brottslingar. Kommittén för brottsförebyggande arbete är

uppdragsgivare. Projektet kommer att pågå i elva kommuner under två år.

Här kan även nämnas att socialutskottet nyligen uttalat sig med anledning av

motionsyrkanden om familjerådslag. Socialutskottet ansåg att riksdagen inte

borde ta något initiativ i ämnet innan en utvärdering av ett tidigare projekt

avseende familjerådslag var klar (bet. 1997/98:SoU13 s. 56).

Utskottet vill inledningsvis - i likhet med tidigare uttalanden - framhålla

att utskottet som ovan framgått har en positiv grundinställning till åtgärder

som syftar till att åstadkomma alternativ till fängelse och att den

uppfattningen självfallet omfattar medlingsverksamhet. Utskottet delar också

regeringens bedömning när det gäller medling. Som justitieministern framhållit

finns det därtill goda skäl till att inte gå för fort fram. Utskottet vill i

det sammanhanget även understryka vikten av att försöksverksamheten planeras

väl så att förutsättningarna för en omsorgsfull utvärdering blir så goda som

möjligt.

Såvitt gäller familjegruppskonferenser noterar utskottet att frågor i det

ämnet omfattas av det uppdrag som lämnats till den ovan nämnda utredningen. Det

bör också betonas att en betydande verksamhet med familjerådslag förekommer

runt om i landet.

Med de initiativ som nyligen tagits anser utskottet att motionerna Ju35,

Ju904, Ju910 och Ju916 i här aktuella delar får anses vara tillgodosedda, och

utskottet avstyrker dem.

Normbildning

I motionerna Ju223, Ju902, Ju903 och So653 (alla kd) samt i motionerna Ju904

och Ju916 (båda m) betonas familjens och skolans brottsförebyggande betydelse.

Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12

s. 4 f). För en utförlig redovisning av relevanta lagregler, pågående arbete

m.m. hänvisas dit. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena med

hänvisning till tidigare uttalanden.

År 1991 gjorde utskottet bedömningen att familjens betydelse knappast kunde

överskattas, när det gällde att ge barn och ungdom en trygg uppväxt, och

utskottet konstaterade att det inte torde råda någon oenighet om att goda

uppväxtförhållanden är en brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse

(bet. 1990/91:JuU19 s. 10 f). När det gäller skolans betydelse pekade utskottet

år 1995 på att forskning visat att ett kriminellt beteende inte sällan

grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller

dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja

barn med särskilda behov kunde därför vara av avgörande betydelse för att

förhindra att ungdomar hamnade i ett kriminellt livsmönster. Skolan hade

således en mycket viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Utskottet

erinrade också om den undervisning i lag och rätt som polisen bedriver i

skolorna (bet. 1994/95:JuU17 s. 13 f).

När utskottet hade anledning att uttala sig i de nu aktuella frågorna senast

framhöll utskottet att de ovan redovisade uttalandena alltjämt äger full

giltighet. Utskottet noterade också med tillfredsställelse den betydelse som

regeringen i det nationella brottsförebyggande programmet tillmäter såväl

föräldrar som skola i det brottsförebyggande arbetet. De åtgärder som

regeringen aviserat i promemorian Allas vårt ansvar - Ett nationellt

brottsförebyggande program (Ds 1996:59) kunde enligt utskottet i likhet med

BRÅ:s projekt Tidiga åtgärder förväntas bidra till uppfyllandet av det

nationella brottsförebyggande programmets målsättningar. Enligt utskottets

uppfattning tillgodosågs också motionärernas önskemål i betydande grad redan

genom dagens utformning av det brottsförebyggande arbetet. Något skäl för ett

särskilt uttalande från riksdagens sida förelåg mot den bakgrunden inte.

Inom ramen för det nyss nämnda BRÅ-projektet Tidiga åtgärder inleddes i

början av år 1997 ett projektarbete i några skolor om normer, brott och straff.

Tre skolor i Stockholmsområdet är involverade och inriktningen på arbetet är

att utveckla modeller för projektarbete om brott och brottsprevention. Det

övergripande syftet med detta pilotprojekt är att öka elevernas kunskap om de

principer det svenska samhället vilar på och att stimulera en diskussion om

normer och värderingar. Ett viktigt syfte är också att engagera eleverna i det

lokala brottsförebyggande arbetet. Enligt vad utskottet inhämtat har grunden

för arbetet lagts under år 1997.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att utskottet givetvis inte har någon

annan grundsyn än motionärerna när det gäller vikten av att såväl familjen som

skolan engageras i det brottsförebyggande arbetet. Som utskottet tidigare

framhållit tillmäter också regeringen frågan en stor betydelse. Till detta

skall läggas att projektet Tidiga åtgärder innehåller arbete just i den av

motionärerna förordade riktningen. Mot denna bakgrund kan utskottet inte se

annat än att regeringen gjort vad som rimligen kan begäras för att ta till

vara såväl familjens som skolans brottsförebyggande betydelse. Motionerna

Ju223, Ju902, Ju903, Ju904, Ju916 och So653 i här aktuella delar avstyrks.

Drogtest av barn

I motionerna Ju904, Ju916, So628 (alla m) samt i motion So675 (mp) efterfrågas

möjligheter för polisen att ta blodprov och urinprov från barn under 15 år i

syfte att klarlägga om barnet använt narkotika.

Utskottet tog ställning till liknande yrkanden våren 1997 (bet. 1996/97:

JuU12 s. 11 f). För en utförlig redovisning av innehållet i gällande rätt

hänvisas dit. Sammanfattningsvis innebär reglerna på området att den av

motionärerna förordade typen av provtagning betraktas som kroppsbesiktning, ett

tvångsmedel som inte får användas mot någon som inte fyllt 15 år. Utskottet

avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena med hänvisning till tidigare

motivuttalanden innebärande att behovet av att kunna använda kroppsbesiktning

mot personer under 15 år framstod som ganska ringa. Härtill kom att

lämpligheten av en sådan åtgärd kunde sättas i fråga när det gäller barn som

befinner sig i förpuberteten och i en känslig period av sin utveckling. Vidare

erinrade utskottet om de möjligheter som finns att i ett mål eller ärende

enligt LVU besluta om läkarundersökning av den unge.

Här kan även nämnas att regeringen den 16 april i år beslutat att tillsätta

en utredning om en utvärdering av handläggningsreglerna avseende ungdomsmål

(dir. 1998:29). Enligt direktiven bör utredaren i den omfattning han finner

befogad undersöka och analysera hur reglerna för utredning av brott begångna av

den som inte fyllt femton år förhåller sig till de regler som gäller för

straffmyndiga ungdomar. Utredaren kan även i övrigt ta upp frågor som han

bedömer har ett samband med handläggningen av ungdomsmål. Utredningsarbetet

skall vara avslutat före den 1 oktober 1999.

Utskottet konstaterar att den fråga som motionärerna tar upp får anses falla

inom ramen för det uppdrag som lämnats till den särskilde utredaren. Utskottet

ser ingen anledning att för närvarande ta något initiativ i frågan. Utskottet

avstyrker motionerna Ju904, Ju916, So628 och So675 i nu aktuella delar.

Otillåten utlämning av videogram

I motion Ju916 efterfrågas effektivare bestämmelser när det gäller

videohandlares ansvar för otillåten utlämning av videogram.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under våren 1997 (bet.

1996/97:JuU12 s. 10 f). För en redovisning av innehållet i gällande rätt och

och tidigare riksdagsbehandling kan därför hänvisas dit. Utskottet konstaterade

att en rapport från Våldsskildringsrådet gav vid handen att förekomsten av

olaga våldsskildringar på videomarknaden minskat och att Statens biografbyrås

tillsynsverksamhet varit av betydelse för denna utveckling. Utskottet hänvisade

också till ett tidigare uttalande vari utskottet bl.a. noterat att

kulturministern presenterat en rad olika åtgärder som syftar till att förbättra

tillsynen över medierna i detta hänseende. Utskottet avstyrkte det då aktuella

motionsyrkandet.

Här kan även nämnas att BRÅ tillsammans med Våldsskildringsrådet genomfört

ett projekt där huvudfrågan varit vilken betydelse visuella våldsskildringar

har för kriminella ungdomars tanke- och föreställningsvärld. En rapport kommer

att publiceras under våren 1998.

Enligt vad utskottet inhämtat från Statens biografbyrå har ansvar enligt den

aktuella bestämmelsen för videohandlare i praktiken bara utkrävts vid något

enstaka tillfälle. Vidare är förekomsten av olaga våldsskildringar ett mindre

problem på videomarknaden i dag än tidigare.

Utskottet kan konstatera att de bedömningar som gjordes förra året alltjämt

står sig. Utskottet avstyrker motion Ju916 i denna del.

Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör

I motion Ju916 (m) hävdas att föräldrar till barn som misstänks för brott

alltid skall vara skyldiga att närvara vid polisförhör och rättegång.

Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12

s. 16 f). För en utförlig redovisning av innehållet i gällande rätt kan därför

hänvisas dit. Sammanfattningsvis innebär reglerna att när någon under 18 år

misstänks för brott kallas vårdnadshavaren till förhör hos polisen om det inte

är till men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl emot det.

Företrädare för socialtjänsten skall närvara om det är möjligt och det kan ske

utan men för utredningen. I fråga om barn som misstänks ha begått brott före 15

års ålder skall både vårdnadshavaren och socialnämnden underrättas i fall en

utredning har inletts. Vårdnadshavaren behöver dock inte underrättas om det

finns särskilda skäl mot det. Vid utredning i dessa fall skall företrädare för

socialtjänsten närvara, om hinder inte möter.

Om det väcks åtal skall vårdnadshavaren underrättas om tidpunkten för

förhandlingen. Avser åtalet ett brott på vilket det kan följa fängelse skall

vårdnadshavaren höras om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det.

Utskottet underströk i det nämnda betänkandet vikten av att föräldrar och

andra som har vårdnaden om unga lagöverträdare snabbt engageras i arbetet med

att komma till rätta med den unges brottslighet. Detta engagemang borde

emellertid åstadkommas på frivillig väg och inte genom tvång. Enligt utskottets

uppfattning var den nuvarande regleringen i LUL beträffande förälders eller

annan vårdnadshavares närvaro vid förundersökning och huvudförhandling väl

avvägd.

Den ovan nämnda utredningen som fått i uppdrag att utvärdera de nya reglerna

om handläggning av ungdomsmål skall enligt direktiven undersöka i vilken

utsträckning socialtjänsten medverkar under lagföringen liksom omfattningen av

föräldrars eller andra fostrares medverkan, och göra en bedömning av om den kan

anses tillräcklig.

Enligt utskottets mening får de frågor motionärerna tar upp anses falla inom

ramen för det ovan nämnda utredningsarbetet. I avvaktan på resultatet av det

arbetet ser utskottet inget skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande,

och utskottet avstyrker motion Ju916 i här aktuell del.

Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

Polishjälp åt föräldrar

I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs en utredning av hur föräldrar bör

kunna ges extra polisstöd i deras fostrande roll.

Utskottet behandlade liknande yrkanden under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12

s. 15). För en genomgång av reglerna om vårdnad i föräldrabalken och

bestämmelserna om omhändertagande i polislagen (1984:387) och LVU kan därför

hänvisas dit. Utskottet anförde att en sådan ordning som förespråkades i

motionen var alltför långtgående och riskerade att innebära en betydande

påfrestning på polisens resurser. Utskottet ansåg vidare att den nuvarande

regleringen måste anses ge tillräckliga möjligheter för polis och socialtjänst

att ingripa, när det är påkallat av hänsyn till den unge. Avslutningsvis ansåg

utskottet att en underårig som håller sig undan från sina vårdnadshavare redan

efter kort tid torde kunna bli föremål för ingripande med stöd av den

befintliga lagstiftningen.

Utskottet finner inte skäl att frångå sina tidigare ställningstaganden i

frågan, och utskottet avstyrker motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella

delar.

Registrering av minderåriga lagöverträdare

I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs en lagändring så att polisen kan

registera även personer under 15 år som skäligen kan misstänkas för brott.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid en rad tillfällen tidigare,

senast under våren 1997 (bet. 1996/97:JuU12 s. 8). Frågan är också aktuell i

ett annat ärende som är under behandling i utskottet (prop. 1997/98:97 Polisens

register). Utskottet underströk i det nämnda betänkandet i likhet med tidigare

uttalanden att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk

information om brott begångna av barn under 15 år. Utskottet avstyrkte

emellertid motionsyrkandena med hänvisning till att resultatet av ett pågående

arbete inom BRÅ-projektet Tidiga åtgärder skulle läggas fram.

Inom ramen för BRÅ:s projekt Tidiga åtgärder genomförs en studie av polisens

handläggning av ärenden där personer under 15 år misstänks för brott. Studien

avser att belysa polisens organisation och arbetssätt när det gäller barn som

misstänks för brott. Huvuddelen av av studien inriktas på att belysa den policy

man har inom de olika polismyndigheterna när det gäller arbetet med

brottsmisstänkta barn; gripande, hämtning till förhör, inledande av utredning,

förhör och andra delar i utredningen m.m. tas upp. Dessa frågor kommer att

sättas i relation till den gällande lagstiftningen. En viktig aspekt på

polisens arbete med brottsmisstänkta barn är vilken funktion man i de olika

polismyndigheterna anser att detta arbete har. Den brottspreventiva, den

brottsutredande respektive den stödjande aspekten av arbetet kommer att lyftas

fram och diskuteras. Studien kommer att avrapporteras under sommaren 1998.

Utskottet ser ingen anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande att

resultatet av den nu beskrivna studien bör avvaktas. Utskottet har i dag gjort

ett motsvarande ställningstagande i ärendet om polisregisterlagstiftningen

(bet. 1997/98:JuU20). Motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella delar avstyrks.

Sekretess mellan myndigheter

I motionerna Ju904 och Ju916 (båda m) begärs lagändringar så att reglerna om

sekretess mellan myndigheter inte hindrar kampen mot ungdomsbrottsligheten.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden under våren 1997

(bet. 1996/97:JuU12 s. 9 f). För en utförlig redovisning av innehållet i

gällande rätt och tidigare beredningsarbete kan hänvisas dit. Utskottet

avstyrkte i det nämnda betänkandet de då aktuella motionsyrkandena med

hänvisning till den då pågående beredningen av promemorian Sekretess vid

samarbetet mot ungdomsbrott och eko-brott (Ju 1994:E).

Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en utredning som fått i uppdrag

att göra en översyn av sekretesslagen (dir. 1998:32). De frågor som

motionärerna tar upp kommer att behandlas inom ramen för det utredningsarbetet.

Den nu aktuella delen av översynen skall vara klar senast den 1 maj 2001.

Enligt utskottets mening bör resultatet av översynen av sekretesslagen inte

föregripas. Utskottet avstyrker motionerna Ju904 och Ju916 i här aktuella

delar.

Föräldrars rätt till ersättning för inställelse

I motion Ju916 (m) begärs en lagändring innebärande att föräldrar inte bör vara

berättigade till ersättning för inställelse vid rättegång.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande våren 1997 (bet.

1996/97:JuU12 s. 16 f). Vårdnadshavare skall under vissa förutsättningar som

anges i LUL höras i en rättegång där den unge är åtalad. Vårdnadshavaren har

rätt till ersättning enligt samma regler som gäller för vittnen. Utskottet

avstyrkte i det nämnda betänkandet det då aktuella motionsyrkandet med

hänvisning till att gällande regler syntes vara ägnade att befrämja

vårdnadshavarens medverkan i lagföringsprocessen.

Den ovan nämnda utredningen som fått i uppdrag att utvärdera de nya reglerna

om handläggning av ungdomsmål skall enligt direktiven undersöka omfattningen

av föräldrars eller andra fostrares medverkan under lagföringen, och göra en

bedömning av om den kan anses tillräcklig.

Enligt utskottets mening får den fråga motionärerna tar upp anses falla inom

ramen för det ovan nämnda utredningsarbetet. I avvaktan på resultatet av det

arbetet ser utskottet inget skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande,

och utskottet avstyrker motion Ju916 i här aktuell del.

Häktade ungdomar

I motion Ju929 (v) efterlyser motionärerna en möjlighet att placera ungdomar

som häktas på § 12-hem i stället för i häkte.

Enligt 24 kap. 22 § rättegångsbalken skall den som häktas utan dröjsmål föras

till häkte. Några särskilda bestämmelser om behandlingen av häktade som är

under 18 år finns inte.

Statens institutionsstyrelse tog upp den nu aktuella frågan i samband med att

styrelsen yttrade sig över den promemoria som ligger till grund för förslaget

om sluten ungdomsvård. Institutionsstyrelsen ansåg att korta straff ?äts upp?

tidsmässigt när den unge vistats i häkte i avvaktan på att domen vinner laga

kraft. Institutionsstyrelsen föreslog därför att förslaget skulle kompletteras

med en bestämmelse som innebär att - när den unge är häktad - det skall finnas

en möjlighet att överföra vederbörande till ett särskilt ungdomshem under

häktningstiden. I dag är det enligt remissvaret relativt vanligt att, som ett

alternativ till häktning, ungdomar omhändertas enligt LVU och överförs till ett

ungdomshem.

På häktet i Stockholm finns enligt vad utskottet inhämtat en särskild

avdelning för ungdomar under 18 år.

Av en undersökning gjord vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms

universitet framgår att 92 ungdomar mellan 15 och 20 år placerades på

Kronobergshäktet i Stockholm under 1996. Av dessa 92 personer kom endast 54 att

ingå i undersökningen. Av de 54 ungdomarna var 13 under 18 år. Två tredjedelar

hade invandrarbakgrund. Den vanligaste brottsmisstanken - rån - förekom

beträffande 20 av ungdomarna. Återfallsrisk var den vanligaste särskilda

häktningsgrunden. I genomsnitt var häktningstiden 24 dagar. Drygt hälften av

ungdomarna dömdes till fängelse. Endast två stycken förekom under det aktuella

året hos länsrätten i ansökningar om omhändertagande enligt LVU. Undersökningen

visade på en uppgiven attityd från socialtjänstens sida.

Utskottet kan konstatera att antalet häktade ungdomar under 18 år inte är

försumbart. Emellertid är dessa ungdomar så få att placering på § 12-hem skulle

kunna leda till att de hamnar långt från hemorten. Detta skulle i sin tur kunna

leda till att den unges kontakter med socialtjänsten försvårades. Härtill

kommer att förhör med den unge under förundersökningen skulle kunna bli svåra

att genomföra. I vissa fall finns också behov av begränsningar i kontakten med

omvärlden under utredningstiden. Utskottet - som utgår från att hänsyn tas till

de ungas särskilda behov också inom kriminalvården - avstyrker med det anförda

motion Ju929 i denna del.

Frigivningsföreskrifter

I motion Ju921 (fp) hävdas att brottsoffer bör skyddas genom att gärningsmannen

vid frigivningen meddelas exempelvis förbud att bosätta sig i närheten av

offret.

Utskottet har nyligen behandlat liknande motionsyrkanden i ärendet Kvinnofrid

(bet. 1997/98:JuU13). Utskottet noterade där att Brottsofferutredningen i

betänkandet Brottsoffer - Vad har gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40)

redovisat en utvärdering av lagen (1988:688) om besöksförbud. Vidare noterades

att regeringen uppdragit åt Brottsförebyggande rådet att göra en förstudie om

de praktiska och tekniska förutsättningarna för en försöksverksamhet med

elektronisk övervakning av män som upprepade gånger brutit mot besöksförbud.

Utskottet konstaterade att den studie som Brottsofferutredningen genomfört

visar att lagen fungerar relativt väl och i enlighet med dess syften. Det fanns

emellertid enligt utskottet all anledning att förbättra möjligheterna att

förhindra överträdelser av besöksförbud, varför utskottet välkomnade det

uppdrag som regeringen givit till Brottsförebyggande rådet. Utskottet ansåg att

uppdraget, liksom beredningen av Brottsofferutredningens betänkande, borde

avvaktas. Utskottet erinrade också om att de yrkanden som syftade till att

begränsa mannens rörelsefrihet kunde komma i konflikt med rätten att fritt

förflytta sig inom riket enligt 2 kap. 8 § regeringsformen.

Utskottet ser ingen anledning att nu inta någon annan ståndpunkt, och

utskottet avstyrker motion Ju921.

Utslussning

I motion Ju929 (v) begärs att samordningen mellan kriminalvården och övriga

myndigheter skall förbättras när det gäller att hand om dem som friges från

anstalt.

I årets regleringsbrev för Brottsförebyggande rådet har regeringen gett rådet

i uppdrag att tillsammans med Kriminalvårdsstyrelsen genomföra en kartläggning

av frigivningssituationen för personer som avtjänat fängelsestraff. I uppdraget

sägs uttryckligen att BRÅ skall kartlägga vilka insatser som görs från såväl

kriminalvården som andra myndigheter i samband med och efter de intagnas

frigivning från anstalt för att den intagne skall ha bostad, arbete,

utbildning, behandling för missbruk och försörjning vid frigivningen.

Kartläggningen skall belysa hur ansvaret fördelas mellan kriminalvården och

andra berörda myndigheter, dvs. kommuner, arbetsmarknadsmyndigheter,

utbildningsmyndigheter m.fl. samt i vilka former och i vilken omfattning

samverkan mellan myndigheterna sker. BRÅ skall också klargöra om det föreligger

ekonomiska eller andra hinder, som gör att man måste frångå planeringen inför

frigivningen eller att åtgärder som inletts under verkställigheten, t.ex.

behandling för missbruk, inte kan fullföljas efter frigivningen. Kartläggningen

skall vara avslutad senast den 1 augusti 1998.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att övergången från ett liv i

anstalt till ett liv i frihet är värd särskild uppmärksamhet. Vilka åtgärder

som på ett mer konkret plan kan behöva vidtas får den kommande kartläggningen

utvisa. Utskottet anser motion Ju929 i denna del vara tillgodosedd, och

utskottet avstyrker den.

Övrigt

Samordning av ett par lagförslag skall ske inom ramen för detta ärende.

På utskottets hemställan har riksdagen nyligen beslutat att 35 § lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt skall erhålla en ny lydelse (bet.

1997/98:JuU19, rskr. 208).

Vidare har riksdagen nyligen på utskottets hemställan (bet. 1997/98:JuU22,

rskr. 227) beslutat att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och

anhållna m.fl. skall ha en ny lydelse samt numreras om.

Eftersom regeringens förslag i detta ärende innehåller ytterligare förslag

till ändringar i de nämnda paragraferna bör riksdagen besluta att de skall ges

den lydelse som framgår av bilaga 2.

Utskottet föreslår också några språkliga redigeringar i regeringens förslag.

I övrigt har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen eller

motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande villkorligt fängelse

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 1, 1997/98: Ju34 yrkande 7

och 1997/98:Ju916 yrkande 14,

res. 1 (m)

2. beträffande samhällstjänst

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju34 yrkande 1,

res. 2 (m)

3. beträffande lagregleringen av samhällstjänst

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 27 kap. 2 a, 4 och 6 §§, 28

kap. 2 a, 3, 5, 5 a och 9 §§, 30 kap. 7-9 §§, 34 kap. 5 och 6 §§ samt

punkt 7 i övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 48 kap. 4 §, 51 kap. 13

§ och 25 § tredje stycket,

4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 2, 1997/98: Ju36 och

1997/98:Ju37 yrkande 1,

res. 3 (m)

res. 4 (mp)

res. 5 (v)

5. beträffande lagregleringen av intensivövervakning

att riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 5 §,

b) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt

avser 1 §,

c) lag om ändring i lagen (1994:451) om försöksverksamhet med

intensivövervakning med elektronisk kontroll,

6. beträffande villkorlig frigivning

att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med av slag

på motionerna 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 och 1997/98:Ju37 yrkande 2

dels antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och

19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i

övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt

avser 30, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§, dock att orden ?rätta sig av? i

49 § ändras till ?rätta sig efter?,

dels med anledning av regeringens förslag och med ändring i riksdagens

tidigare beslut (1997/98:JuU19, rskr. 208) såvitt gäller lagen (1974:203)

om kriminalvård i anstalt beslutar att 35 § skall ha den lydelse som

utskottet föreslår i bilaga 2,

res. 6 (m)

res. 7 (v)

7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 2, 1997/98:Ju34

yrkande 6, 1997/98:Ju37 yrkandena 3-5, 1997/98: Ju904 yrkande 7,

1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju916 yrkandena 13 och 15-17,

1997/98:Ju929 yrkande 1 samt 1997/98:So654 yrkande 1

dels antar regeringens förslag till

a) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,

b) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 och 1

a §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och 11 §§, 35 kap. 10 § samt punkt 6 i

övergångsbestämmelserna,

c) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.

6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,

d) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

e) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

f) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare, dock såvitt avser 11 § första stycket att orden ?hämta in?

och ?hämtas in? ändras till ?inhämta? respektive ?inhämtas?,

g) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

h) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

i) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

j) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

dels med anledning av regeringens förslag och med ändring av riksdagens

tidigare beslut (1997/98:JuU22, rskr. 227) såvitt gäller lagen (1976:371)

om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. beslutar att 23 § i den

nämnda lagen skall ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 2,

res. 8 (m)

res. 9 (v)

8. beträffande följdändringar i fråga om samhällstjänst,

intensivövervakning och påföljder för unga lagöverträdare

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 38 kap. 1-3, 6, 8, 9 och

13-16 §§,

dels lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

9. beträffande övriga lagändringar

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i brottsbalken i den mån det inte omfattas av

utskottets hemställan ovan,

dels lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt i den mån

det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

10. beträffande utvärdering av sluten ungdomsvård

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 3 och 1997/98: Ju35

yrkande 2,

11. beträffande familjegruppskonferenser och medling

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju35 yrkande 1, 1997/98:Ju904 yrkande

10, 1997/98:Ju910 yrkandena 17 och 18 samt 1997/98:Ju916 yrkande 12,

res. 10 (m, c, fp, v, kd)

12. beträffande normbildning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju223 yrkande 3, 1997/98: Ju902,

1997/98:Ju903 yrkande 9, 1997/98:Ju904 yrkandena 3 och 5, 1997/98:Ju916

yrkandena 1 och 5 samt 1997/98:So653 yrkande 1,

res. 11 (m, c, fp, kd)

13. beträffande drogtest av barn

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 12, 1997/98: Ju916

yrkande 3, 1997/98:So628 yrkande 2 och 1997/98:So675 yrkande 2,

res. 12 (m, mp)

14. beträffande otillåten utlämning av videogram

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju916 yrkande 8,

res. 13 (m, c, fp, mp, kd)

15. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång och förhör

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju916 yrkande 9,

res. 14 (m, c, fp, kd)

16. beträffande övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju904 yrkandena 4, 8 och 9 samt

1997/98:Ju916 yrkandena 2, 6, 10 och 11,

res. 15 (m)

17. beträffande häktade ungdomar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 6,

res. 16 (v)

18. beträffande frigivningsföreskrifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju921,

19. beträffande utslussning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju929 yrkande 14.

Stockholm den 19 maj 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe

Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s),

Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie

Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf

Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c).

Reservationer

1. Villkorligt fängelse (mom. 1)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi anser att villkorligt fängelse skulle kunna utgöra ett viktigt bidrag till

vårt påföljdssystem. Inte minst skulle det vara värt att pröva avseende unga

vanekriminella.

Ett system med villkorligt fängelse skulle kunna konstrueras på flera olika

sätt. Ett sådant är att det villkorliga straffet kombineras med exempelvis

skyddstillsyn. När den unge begått ett brott dömer domstolen sålunda till

skyddstillsyn jämte ett villkorligt frihetsstraff, vars längd anpassas efter

den brottslighet den unge gjort sig skyldig till. Om den unge därefter på nytt

inom viss tid gör sig skyldig till brott förlängs tiden. När den unge på detta

sätt kommer upp i t.ex. två års löptid realiseras frihetstraffet som då också

kommer att vara tillräckligt långt för att kunna utnyttjas till meningsfull

rehabilitering.

En annan variant skulle kunna vara att domstolen - när den dömer ut ett

fängelsestraff av viss längd - förordnade att endast en mindre del av straffet

skall verkställas i anstalt. På detta sätt ges den unge en föraning om hur

obehagligt det är att vara frihetsberövad. Resten av tiden blir löptid i

enlighet med vad som anförts ovan.

Poängen med ett system med villkorligt fängelse ligger i att det bidrar till

att öka tydligheten i påföljdssystemet. Det finns ju ett reellt hot som den

unge genom att sköta sig kan undgå att se realiserat.

I likhet med majoriteten är vi positivt inställda till att regeringen kommer

att se över denna fråga på nytt. Vi anser emellertid att beredningen bör ges

förtur. Regeringen bör alltså ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med

ett förslag i sådan tid att nya regler kan träda i kraft den 1 januari 1999.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande villkorligt fängelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 1, 1997/98:Ju34

yrkande 7 och 1997/98:Ju916 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till

känna vad som anförts i reservation 1.

2. Samhällstjänst (mom. 2)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi anser i likhet med majoriteten att det är positivt att samhällstjänsten nu

permanentas. Emellertid är vår mening att samhällstjänsten bör ges ett

ytterligare vidgat användningsområde.

En central tanke med samhällstjänst var att den skulle kunna vara särskilt

lämplig för unga lagöverträdare. Kopplingen till fängelse har utgjort ett

hinder eftersom unga brottslingar sällan begår så grova brott att det finns

synnerliga skäl att döma dem till fängelse. Och de ungdomar där sådana skäl

finns är ofta så tungt kriminellt belastade att de inte kan visa den stabilitet

som är nödvändig för att genomföra samhällstjänsten.

Ett sätt att komma till rätta med det angivna problemet vore att göra

samhällstjänsten till en självständig påföljd, dvs. att slopa kopplingen till

fängelsestraffet. Man skulle också kunna närma sig problemet från andra hållet

och i stället sänka ribban för att döma till fängelse. Bestämmelsen om när unga

får dömas till fängelse skulle i så fall få kompletteras så att det framgår att

den unge i första hand skall dömas till samhällstjänst.

En lösning efter de skisserade linjerna innebär vidare att flexibiliteten i

påföljdssystemet skulle öka.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag avseende

samhällstjänst i enlighet med vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande samhällstjänst

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi är i och för sig ense med majoriteten om att intensivövervakning med

elektronisk kontroll bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet.

Det finns emellertid risker med att nu bestämma sig för att utvidga

personkretsen från att omfatta dem som dömts till två månaders fängelse till

att även omfatta dem som dömts till tre månaders fängelse. Den sistnämnda

gruppen uppfattas inte sällan som farligare. Generellt sett utgör de dessutom

ett tyngre klientel. Brottsligheten är därtill av ett annat slag, exemplvis

förekommer det våldsbrott och tillgreppsbrott i högre utsträckning. Dessa

omständigheter kan leda till att verkställigheten misslyckas.

Den utvärdering som gjorts ger också visst stöd åt våra farhågor. Eftersom

utvärderingen bara avser det första halvåret av försöksverksamheten med

verkställighet av fängelsestraff upp till tre månader är vi inte beredda att nu

omvärdera vår ståndpunkt.

Vi kan alltså inte ställa oss bakom önskemålet i motion Ju36 om en utvidgad

försöksverksamhet. Motion Ju37 i denna del bör enligt vår mening inte föranleda

någon åtgärd.

Det bör ankomma på regeringen att följa utvecklingen och vidta åtgärder om

det behövs samt att i förekommande fall föreslå lagändringar.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkande 2 och med avslag på

motionerna 1997/98:Ju36 och 1997/98:Ju37 yrkande 1 som mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)

Kia Andreasson (mp) anför:

Jag anser i likhet med majoriteten att det är positivt att

intensivövervakningen permanentas. Jag är emellertid av den uppfattningen att

regeringen kunde ha gått ett steg längre. Fördelarna med denna form av

verkställighet är nämligen betydande samtidigt som försöksverksamheten visar på

att det hela har fungerat väl.

De argument emot en utvidgning som anförts kan man visserligen inte helt

bortse från. Emellertid kommer denna form av verkställighet bara i fråga för

dem som själva vill ha den. Redan detta innebär att bara sådana dömda som

själva vill försöka göra något åt sin livssituation kommer i fråga. Härtill

kommer att intensivövervakningen ställer stora krav på den dömde.

Mitt ställningstagande innebär att jag avstyrker motion Ju34. Motion Ju37 i

denna del bör inte föranleda någon åtgärd.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett förslag på en utvidgad

försöksverksamhet, där fängelsestraff upp till sex månader omfattas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju36 och med avslag på motionerna

1997/98:Ju34 yrkande 2 och 1997/98:Ju37 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.

5. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)

Alice Åström (v) anför:

Jag är i likhet med majoriteten positiv till att intensivövervakningen

permanentas och har inte heller någon erinran mot omfattningen av denna form

av verkställighet. Motion Ju34 i här aktuell del och motion Ju36 bör alltså

avslås.

Däremot vill jag särskilt framhålla den svåra situation som uppkommer när en

person som är sammanboende vill verkställa ett fängelsestraff i den gemensamma

bostaden. Situationen riskerar att kompliceras ytterligare om paret har barn.

En svårighet är att en sammanboende många gånger kan ha svårt att neka

verkställighet i den gemensamma bostaden. Härtill kommer att det är oundvikligt

att hela familjens situation påverkas av en sådan verkställighet. Här bör

enligt min mening frivården ta ett större ansvar och upprätta vad man kan kalla

anhörigprogram. Sådana program skulle kunna erbjudas de berörda.

Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder med anledning av det

anförda.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande intensivövervakning med elektronisk kontroll

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju37 yrkande 1 och med avslag på

motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 2 och 1997/98:Ju36 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.

6. Villkorlig frigivning (mom. 6)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi ställer oss i princip bakom regeringens förslag om att slopa

halvtidsfrigivningen. I likhet med majoriteten kan vi alltså inte dela den

uppfattning som kommer till uttryck i motion Ju37.

På några punkter gör vi dock en annan bedömning än majoriteten.

När det gäller det fakultativa inslaget vid bedömningen av när villkorlig

frigivning bör kunna ske anser vi att regeringen borde ha gått ett steg längre.

Vid sidan av möjligheten att senarelägga frigivningen bör det enligt vår

uppfattning även finnas en möjlighet att bestämma tidpunkten också med hänsyn

tagen till den intagnes skötsamhet i allmänhet. Härigenom blir den intagne

stimulerad till att sköta sig och uppträda på ett korrekt sätt. En sådan

?morot? är av både moralbildande och moralförstärkande betydelse för den

intagne.

Vidare anser vi att unga lagöverträdare bör kunna särbehandlas inom ramen för

reglerna om villkorlig frigivning. De rättviseskäl som bär upp regeringens

förslag väger enligt vår mening inte tillräckligt tungt. Härtill kommer att

majoritetens ställningstagande i denna del är svårt att förena med ambitionen

att begränsa användningen av fängelsestraffet. Vi anser därför att villkorlig

frigivning bör kunna ske efter halva strafftiden för den som vid domen inte

fyllt 21 år. Vad vi förordat ovan om ett utökat fakultativt inslag vid

bedömningen av när villkorlig frigivning skall ske bör självfallet gälla även

för unga lagöverträdare.

Vi kan inte heller ställa oss bakom majoritetens uppfattning när det gäller

kostnadskonsekvenserna av de ändrade reglerna om villkorlig frigivning.

Samtidigt med den senaste tidens besparingar har klimatet hårdnat på

anstalterna. Detta har kommit till uttryck i att hot och våld mot såväl intagna

som personal ökat. En bidragande orsak till våldet mellan de intagna är att

narkotikan fortfarande kan florera i anstalterna.

Mot denna bakgrund och när vi nu står inför genomförandet av en i och för sig

välkommen reform måste uppmärksamhet riktas mot den rådande situationen inom

kriminalvården. Av Kriminalvårdsstyrelsens budgetunderlag för år 1999 framgår

tydligt att det i dag finns en påtaglig oro för personalens situation och för

verksamheten i stort.

Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma

med lagförslag som beaktar vad vi anfört om senareläggning av villkorlig

frigivning och särbehandling av unga lagöverträdare i sådan tid att ändringar

kan träda i kraft samtidigt med övriga förslag i propositionen. Vidare bör

regeringen beakta vad vi anfört i det kommande budgetarbetet.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande villkorlig frigivning

att riksdagen

dels med avslag på motion 1997/98:Ju37 yrkande 2 antar regeringens förslag

till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och

19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i

övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt

avser 30, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§, dock att orden ?rätta sig av? i

49 § ändras till ?rätta sig efter?,

dels med anledning av regeringens förslag och med ändring i riksdagens

tidigare beslut (1997/98:JuU19, rskr. 208) såvitt gäller lagen (1974:203)

om kriminalvård i anstalt beslutar att 35 § skall ha den lydelse som

utskottet föreslår i bilaga 2,

dels med anledning av motion 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

7. Villkorlig frigivning (mom. 6)

Alice Åström (v) anför:

Jag anser att regeringens förslag om att slopa halvtidsfrigivningen är dåligt

genomtänkt.

Inledningsvis vill jag påpeka att antalet långtidsdömda ökat drastiskt under

den senaste tioårsperioden. Regeringens förslag innebär en förstärkning av

denna trend. Eftersom möjligheterna till en väl genomförd rehabilitering kan

befaras minska kommer regeringens förslag på sikt att leda till att antalet

personer som efter avtjänat fängelsestraff kan anses som farliga att öka.

Härtill kommer att förslaget inte tar hänsyn till de negativa effekter som

längre fängelsestraff faktiskt för med sig. Den redan svåra situationen för de

långtidsdömda kommer nu att bli ännu sämre, och det trots att riksdagen nyligen

beslutat om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen som i någon mån motverkar

detta.

Jag kan inte heller se att kravet på samhällsskydd motiverar en förändring.

Redan dagens regelverk innebär ju att villkorlig frigivning i vissa fall inte

sker förrän efter två tredjedelar av strafftiden i här aktuella fall. Som

exempel kan nämnas våldsbrottslingar där det finns återfallsrisk.

Jag anser alltså att regeringens förslag i denna del bör avslås.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande villkorlig frigivning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju37 yrkande 2 och med avslag på

motion 1997/98:Ju34 yrkandena 3-5 avslår regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 26 kap. 6, 7, 9-11, 16 och

19 §§, 34 kap. 4 §, 37 kap. 7 § samt punkterna 2-5 i

övergångsbestämmelserna,

b) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt

avser 30, 35, 39, 49-51, 54, 55, 59 och 61 §§.

8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Enligt vår mening är det särskilt viktigt i fråga om unga lagöverträdare att

påföljdssystemet präglas av tydlighet. På så sätt ökar också respekten för

påföljderna. Enligt vår mening bör därför utgångspunkten vara att rättsväsendet

- inte socialtjänsten - skall reagera på brott och ombesörja verkställighet av

straff för unga lagöverträdare. På detta sätt undviker man också en

sammanblandning av strafftänkande och vård på frivillig grund. Till intresset

av tydlighet bidrar också ett snabbt förfarande; kommer samhällets reaktion

först efter lång tid ökar risken för att den unge uppfattar sitt handlande som

accepterat. Mot denna bakgrund har vi följande invändningar mot regeringens

förslag.

När det gäller överlämnande till vård inom socialtjänsten anser vi att denna

påföljd bör avskaffas. Regeringen har visserligen ansträngt sig för att strama

upp reglerna. Överlämnande till vård inom socialtjänsten är emellertid en

påföljd som sedan länge är förknippad med misslyckanden. Trots de åtgärder

regeringen nu föreslår kommer man som vi ser det inte till rätta med den brist

på tydlighet som denna påföljd lider av.

En annan viktig fråga är den tid inom vilken förundersökningen skall vara

avslutad. Vi anser att det är ett steg i fel riktning att förlänga tidsfristen.

Motiven för förlängningen - att minska risken för ökad arbetsbelastning hos

socialnämnderna - är anmärkningsvärda. Den självklara lösningen på det

problemet är ju att satsa på personalförstärkningar. Något sådant förslag

lägger regeringen dock inte fram.

Ytterligare en invändning mot regeringens förslag är att Statens

institutionsstyrelse anförtrotts huvudmannaskapet i fråga om verkställigheten

av sluten ungdomsvård. Eftersom verkställigheten skall ske vid § 12-hemmen

finns det en risk för att den unge inte får klart för sig om han frihetsberövas

för att han begått ett brott eller för att han är i behov av vård. Vi kan också

förutse svårigheter i fråga om differentieringen av de intagna, svårigheter som

sammanhänger med att olika regelverk kommer att behöva användas på en och samma

institution.

Vi vill dessutom påpeka att regeringens förslag inte är heltäckande när det

gäller behovet av frihetsberövande påföljder för unga lagöverträdare. Unga som

begår riktigt grova brott kommer även i framtiden att dömas till fängelse.

Bristerna i regeringens förslag är alltså som vi ser det stora. Vår kritik

riktar sig dock även mot den ordning som gäller i dag. Vi anser därför att ett

helt nytt system behövs för påföljder när det gäller unga lagöverträdare.

Enligt vår mening bör bl.a. en ny frihetsberövande påföljd införas för dem. Den

bör benämnas ungdomsstraff och bör användas i stället för fängelsestraff för

lagöverträdare i åldern 15-17 år. Verkställigheten bör ske inom ramen för

kriminalvården. Vårt förslag om ungdomsstraff täcker samtliga fall där det i

dag anses nödvändigt att döma unga lagöverträdare till fängelse.

Verkställigheten av ungdomsstraff bör ske på särskilda kriminalvårdshem. Nya

regler krävs, som vi ser det, för denna typ av frihetsstraff. Vi vill betona

att sådana nya regler vinner i tydlighet om de tas in i en ny lag, som

lämpligen benämns fängelselagen. Behandlingsaspekterna måste dock tillmätas en

särskilt vikt, och enligt vår mening bör de unga vara skyldiga att genomgå vård

och behandling. Vi vill också understryka att reglerna om verkställighet av

ungdomsstraff måste omfatta frågor som placering i avskildhet, vistelser

utanför kriminalvårdshemmet, disciplinär bestraffning och olika

kontrollåtgärder.

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med ett förslag till

ny lagstiftning om påföljder för unga lagöverträdare i linje med vad vi här

anfört. I avvaktan härpå bör de nuvarande reglerna fortsätta att gälla.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju34 yrkande 6, 1997/98:Ju904

yrkande 7 och 1997/98:Ju916 yrkandena 13 och 15-17 samt med avslag på

motionerna 1997/98:Ju33 yrkande 2, 1997/98: Ju37 yrkandena 3-5,

1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju929 yrkande 1 och 1997/98:So654

yrkande 1

dels avslår regeringens förslag till

a) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,

b) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 och 1

a §§, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och 11 §§, 35 kap. 10 § samt punkt 6 i

övergångsbestämmelserna,

c) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.

6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,

d) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

e) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

f) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare,

g) lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och

anhållna m.fl.,

h) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

i) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

j) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

k) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

reservation 8.

9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)

Alice Åström (v) anför:

Till att börja med vill jag framhålla att jag delar majoritetens uppfattning

att socialtjänsten även i fortsättningen bör ha ansvaret för unga

lagöverträdare. Härigenom skapas förutsättningar att bereda dessa personer den

vård de behöver. Socialtjänsten - inte rättsväsendet - bör avgöra vilka

åtgärder som är lämpliga för den unge. Särskilt när det gäller unga

lagöverträdare är det enligt min mening viktigt att vårdbehovet sätts framför

repressionen. Frihetsberövande påföljder bör alltså i största möjliga

utsträckning undvikas, och om de alls skall förekomma är det vår mening att

reglerna bör ge klart besked i fråga om vad som gäller för verkställigheten.

Regeringens förslag i fråga om tiden för beslut i åtalsfrågan är mot den nu

tecknade bakgrunden positivt; genom en sådan ordning skapas bättre

förutsättningar för en god omvårdnad. I samma riktning verkar förslaget om en

vårdplan.

Däremot anser jag att regeringens förslag i övrigt innebär att

socialtjänstens inflytande och ansvar begränsas. En sådan ordning kan jag inte

ställa mig bakom. Socialtjänsten har, som jag ser det, bättre förutsättningar

att avgöra vad som är bäst för den unge. Det behövs alltså inte någon ändring

som innebär att domstolen skall göra en mer ingående prövning av om de

planerade åtgärderna är tillräckligt ingripande. Socialtjänstens kompetens bör

utnyttjas i stället.

Den del av förslaget som innebär att föreskrifter skall kunna meddelas

innebär att samhällets ansvar tonas ner samtidigt som ett för stort ansvar

läggs på ungdomarna. Detta är särskilt olyckligt i en tid när socialtjänstens

resurser är knappa och det alltså finns en risk att den vård som planeras inte

- i tingsrättens ögon - blir tillräckligt ingripande.

Regeringens förslag innebär även en olycklig sammanblandning mellan de

socialrättsliga och straffrättsliga systemen.

När det så gäller förslaget om sluten ungdomsvård menar jag att regelverket

saknar tydliga avgränsningar. Som jag ser det finns en risk att ungdomar kommer

att bli frihetsberövade i högre utsträckning än som sker enligt nuvarande

regler. Redan på denna grund kan det inte godtas. Här vill jag särskilt påpeka

att förslaget inte innebär ett förbud att döma den som begått brott före 18 års

ålder till fängelse.

Härtill kommer att förslaget är fragmentariskt och att det inte ger de

rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som regelsystemet i lagen om

kriminalvård i anstalt erbjuder.

Repressionen gentemot unga lagöverträdare riskerar också att öka totalt sett

eftersom den unge i direkt anslutning till att den slutna ungdomsvården upphör

skall kunna omhändertas enligt LVU. Härigenom kan tiden för vistelse i det

särskilda ungdomshemmet bli längre än för den som dömts till fängelsestraff.

Jag anser alltså att regeringens förslag i fråga om sluten ungdomsvård bör

avslås. När det gäller de delar av förslaget som handlar om överlämnande till

vård inom socialtjänsten bör i enlighet med vad jag nu anfört vissa delar av

förslaget avslås under det att andra delar bör bifallas.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande påföljder för unga lagöverträdare

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju37 yrkandena 3-5,

1997/98:Ju910 yrkande 16, 1997/98:Ju929 yrkande 1 och 1997/98:So654

yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1997/98: Ju33 yrkande 2,

1997/98:Ju34 yrkande 6, 1997/98:Ju904 yrkande 7 och 1997/98:Ju916

yrkandena 13 och 15-17

dels antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 31 kap. 1 § tredje och

fjärde styckena samt punkt 6 i övergångsbestämmelserna, dock med den

ändringen att orden ?och 1 a? i punkt 6 i övergångsbestämmelserna utgår,

b) lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare, dock såvitt avser 11 § första stycket att orden ?hämta in?

och ?hämtas in? ändras till ?inhämta? respektive ?inhämtas?,

c) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),

dels avslår regeringens förslag till

d) lag om verkställighet av sluten ungdomsvård,

e) lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 30 kap. 5 §, 31 kap. 1 §

första och andra styckena, 1 a §, 33 kap. 5 §, 34 kap. 1, 7, 10 och

11 §§ och 35 kap. 10 §,

f) lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 29 kap. 2 §, 30 kap.

6 § och 51 kap. 25 § andra stycket,

g) lag om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken,

h) lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

i) lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och

anhållna m.fl.,

j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

k) lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av

unga,

l) lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

10. Familjegruppskonferenser och medling (mom. 11)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v),

Maud Ekendahl (m), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin

(c) anför:

Vi anser att det är viktigt att stärka den sociala väv utan vilken den unge

lagöverträdaren saknar möjlighet att anpassa sig till samhället. Även familjer

med stora problem vet oftast bättre än experterna vad som är bäst för den

enskilde tonåringen. Enligt vår uppfattning är familjegruppskonferenser - där

förutom den unge även hans föräldrar, brottsoffret och företrädare för polisen

deltar - en mycket bra arbetsmetod när det gäller unga lagöverträdare. En

fördel som vi särskilt vill framhålla i det sammanhanget är att konse-

kvenserna av brottet blir tydligare för den unge.

De initiativ som tagits på sista tiden är som majoriteten påpekat välkomna.

Vi anser emellertid att det inte är rimligt att vänta så länge som till år

2000, därtill är de aktuella frågorna för viktiga. Frågeställningarna är inte

heller - som vi ser det - så komplexa att en så lång utredningstid är

motiverad.

Regeringen bör ges i uppdrag att skynda på utredningsarbetet. Vi anser att

utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande familjegruppskonferenser och medling

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju35 yrkande 1, 1997/98:Ju904

yrkande 10, 1997/98:Ju910 yrkandena 17 och 18 samt 1997/98:Ju916 yrkande

12 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

10.

11. Normbildning m.m. (mom. 12)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),

Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c) anför:

Vi anser att en fungerande normbildning är en förutsättning för det

brottsförebyggande arbetet. Lagstiftningen är i och för sig normskapande men

den är inte tillräcklig. Grundläggande normer för mänskligt uppförande måste

förmedlas människor emellan. Det viktigaste ansvaret för denna normbildning

ligger hos familjen, som är samhällets bästa brottsförebyggande resurs. Att

barnen får handlingsmönster och uppfostras till ansvarstagande för sig själva

och sina medmänniskor är av största vikt när det gäller att förebygga brott.

Genom den uppfostran och omsorg som barn får i en väl fungerande familj kan de

alltså bibringas en kontroll av det egna beteendet som gör att de avhåller sig

från brott. Frivillig föräldrasamverkan som inriktas på att avhålla ungdomar

från att begå brott bör uppmuntras. Familjepolitiken kan få en

brottsförebyggande effekt, om den så långt som möjligt underlättar för

föräldrar och andra vårdnadshavare i deras fostrande roll. En särskild

svårighet när det gäller familjens brottsförebyggande effekt är att den

ekonomiska situationen i vårt land gjort att många familjer har svårt att leva

upp till sin roll i detta sammanhang.

Efter familjen har skolan det största ansvaret, när det gäller att avhålla

unga människor från att begå brott. I detta sammanhang är det inte bara en

fråga om att skolan skall undervisa i grundläggande normer för mänskligt

beteende. Från brottsförebyggande utgångspunkt är det också av betydelse att

skolan verkligen förmår förmedla grundläggande kunskaper i t.ex. svenska så att

eleverna inte stängs ute från arbetsmarknaden när de lämnar skolan. Det bör

åligga skolans personal att informera barns föräldrar om allt väsentligt som

rör barnet.

Enligt vår uppfattning leder det anförda fram till slutsatsen att regeringen

bör genomföra en översyn av hur den nuvarande lagstiftningen kan förbättras i

syfte att tydliggöra och stärka föräldrars och andra vårdnadshavares ansvar i

rollen som goda fostrare, normöverförare och brottsförebyggare. Med en sådan

kartläggning som grund bör en brottsförebyggande strategi kunna utarbetas. Det

nationella brottsförebyggande programmet är enligt vår mening otillräckligt i

detta avseende.

Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder med anledning vad vi nu anfört

och återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande normbildning m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju223 yrkande 3,

1997/98:Ju902, 1997/98:Ju903 yrkande 9, 1997/98:Ju904 yrkandena 3 och 5,

1997/98:Ju916 yrkandena 1 och 5 samt 1997/98:So653 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 11.

12. Drogtest av barn (mom. 13)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp)

och Jeppe Johnsson (m) anför:

Vi anser att verkningsfulla åtgärder måste vidtas för att stävja

narkotikamissbruket bland ungdomar. En sådan åtgärd vore att utvidga

möjligheterna till kroppsbesiktning av barn under 15 år så att blodprov och

urinprov kan tas på barnet när misstanke föreligger att barnet använt

narkotika. Här bör barnets intresse av kroppslig integritet vika. Regeringen

bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad vi nu

anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande drogtest av barn

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju904 yrkande 12,

1997/98:Ju916 yrkande 3, 1997/98:So628 yrkande 2 och 1997/98:So675 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation

12.

13. Otillåten utlämning av videogram (mom. 14)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),

Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin

(c) anför:

Vi anser att grova våldsskildringar riskerar att få mycket allvarliga konse-

kvenser för ungas relationer till andra människor. Det är därför av stor

betydelse att reglerna i brottsbalken om otillåten utlämning av videogram

efterföljs. Regeringen bör därför vidta nödvändiga åtgärder för att

effektivisera de nuvarande straffbestämmelserna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande otillåten utlämning av videogram

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju916 yrkande 8 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 13.

14. Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör (mom. 15)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Maud Ekendahl (m),

Rolf Åbjörnsson (kd), Jeppe Johnsson (m) och Gunnel Wallin (c) anför:

Reglerna om vårdnadshavares närvaro vid förundersökning och rättegång lider av

flera brister. Reglerna beaktar inte tillräckligt den betydelse en förälder som

inte är vårdnadshavare kan ha för den unge, och reglerna ger socialtjänstens

företrädare en alltför framträdande roll. Föräldrar bör, oavsett om de är

vårdnadshavare eller inte, alltid kallas till förhör under förundersökning.

Detsamma gäller i händelse av rättegång. Föräldrar och vårdnadshavare bör i

dessa sina roller vara skyldiga att närvara. Eftersom dessa frågor är angelägna

bör regeringen skynda på det utredningsarbete som inletts och snarast återkomma

till riksdagen med ett lagförslag.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande föräldrars närvaro vid rättegång och förhör

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju916 yrkande 9 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 14.

15. Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson

(m) anför:

Vi anser att ungdomsbrottsligheten behöver bekämpas med flera olika åtgärder.

En sådan åtgärd vore att stödja de föräldrar och andra vårdnadshavare som

inte klarar av att ta sitt ansvar i alla situationer. Ett sådant stöd skulle

kunna vara att ge dem laglig rätt till biträde av polisen eller socialtjänsten

för att exempelvis hämta hem barn som vistas ute utan lov. Regeringen bör ges i

uppdrag att utreda hur ett sådant stöd skulle kunna konstrueras.

En annan åtgärd mot ungdomsbrottsligheten skulle kunna vara att även den som

är under 15 år och skäligen misstänkt för brott bör kunna omfattas av polisens

misstankeregister. Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips

av polisen kan synas ha ett fläckfritt förflutet trots att han kanske gjort sig

skyldig till omfattande brottslighet. Det finns inte anledning att avvakta

resultatet av pågående arbete i ämnet. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast

återkomma med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

Vi anser vidare att det är angeläget att olika myndigheters insatser på

området kan samordnas så väl som möjligt. Här utgör ibland sekretesslagen ett

hinder. Det utredningsarbete som nu inletts bör skyndas på eftersom denna fråga

redan övervägts alltför länge i Regeringskansliet.

Slutligen anser vi att den av oss i andra sammanhang förordade ordningen med

en skyldighet för vårdnadshavare och föräldrar att närvara vid rättegång där

deras barn är åtalade bör föranleda att rätten till ersättning för inställelse

bör upphävas. Närvaroplikten är enligt vår mening ett utflöde av rollen som

förälder och vårdnadshavare. Det utredningsarbete som nu inletts bör skyndas på

och regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett lagförslag som

tillgodoser vad vi nu anfört.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju904 yrkandena 4, 8 och 9

samt 1997/98:Ju916 yrkandena 2, 6, 10 och 11 som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i reservation 15.

16. Häktade ungdomar (mom. 17)

Alice Åström (v) anför:

Jag anser att ungdomar som häktats inte bör vara placerade i häkten, någon

sämre miljö för den unge kan knappast tänkas. I takt med att antalet ungdomar

som häktas ökar accentueras detta problem. En lösning skulle kunna vara att den

unge placeras på ett § 12-hem under häktningstiden. Eftersom en sådan placering

- som majoriteten erinrat om - kan ha nackdelar som bl.a. tar sikte på den

unges situation bör frågan ses över. Det bör ankomma på regeringen att göra

detta.

Jag anser att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande häktade ungdomar

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju929 yrkande 6 som sin mening

ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 16.

Särskilt yttrande

Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)

Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd)

och Gunnel Wallin (c) anför:

Vi anser att det skulle vara av stort värde att ha tillgång till statistisk

information om brott som begås av barn under 15 år. Ett sätt att åstadkomma ett

underlag för en sådan statistik vore som vi ser det att registrera de brott som

begås av minderåriga. Det är själva brottet och inte den som begår brottet som

skall registreras i dessa fall.

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

1. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i lagen

(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

-------------------------------------------------------

|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |

|beslut (rskr. 1997/98:227) | |

--------------------------------------------------------

| 23 § |

-------------------------------------------------------

|Med undantag för | Med undantag för|

|bestämmelserna i 16 § |bestämmelserna i 16 §|

|andra stycket och 17 § |andra stycket och 17 §|

|tillämpas vad som i denna |tillämpas vad som i denna|

|lag sägs om den häktade |lag sägs om den häktade|

|även på |även på |

| 1. den som har anhållits | 1. den som har anhållits|

|eller gripits på grund av |eller gripits på grund av|

|misstanke om brott, |misstanke om brott, |

| 2. den som har tagits in | 2. den som har tagits in|

|i häkte eller polisarrest |i häkte eller polisarrest|

|för förpassning till |för förpassning till|

|kriminalvårdsanstalt, |kriminalvårdsanstalt, |

| 3. den som har | 3. den som har|

|tillfälligt placerats i |tillfälligt placerats i|

|häkte med stöd av 23 § |häkte med stöd av 23 §|

|tredje stycket, 43 § |tredje stycket, 43 §|

|första stycket tredje |första stycket tredje|

|meningen eller 50 § tredje |meningen eller 50 § tredje|

|meningen lagen (1974:203) |meningen lagen (1974:203)|

|om kriminalvård i anstalt |om kriminalvård i anstalt,|

|och | 4. den som har|

| 4. den som har |omhändertagits enligt 28|

|omhändertagits enligt 28 |kap. 11 § tredje stycket|

|kap. 11 § tredje stycket |brottsbalken i avvaktan på|

|brottsbalken i avvaktan på |att ett beslut om|

|att ett beslut om |undanröjande av|

|undanröjande av |skyddstillsyn vinner laga|

|skyddstillsyn vinner laga |kraft, och |

|kraft. | |

-------------------------------------------------------

| | 5. den som med stöd av 9|

| |§ tredje stycket lagen|

| |(1998:000) om|

| |verkställighet av sluten|

| |ungdomsvård tagits in i|

| |häkte eller polisarrest i|

| |väntan på förpassning till|

| |särskilt ungdomshem. |

--------------------------------------------------------

|Denna lag tillämpas inte på den som har gripits enligt|

|34 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om|

|unga lagöverträdare. |

--------------------------------------------------------

2. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i lagen

(1974:203) om kriminalvård i anstalt

-------------------------------------------------------

|Lydelse enligt riksdagens |Utskottets förslag |

|beslut (rskr. 1997/98:208) | |

--------------------------------------------------------

| 35 § |

-------------------------------------------------------

|Om en intagen avtjänar | Om en intagen avtjänar|

|straff för ett brott som |straff för ett brott som|

|har riktat sig mot någons |har riktat sig mot någons|

|liv, hälsa, frihet eller |liv, hälsa, frihet eller|

|frid, skall målsäganden |frid, skall målsäganden|

|tillfrågas om han eller |tillfrågas om han eller|

|hon vill bli underrättad |hon vill bli underrättad|

|om följande: |om följande: |

| - i vilken anstalt den | - i vilken anstalt den|

|intagne befinner sig, |intagne befinner sig, |

| - om den intagne | - om den intagne|

|förflyttas till öppen |förflyttas till öppen|

|anstalt, |anstalt, |

| - om den intagne får | - om den intagne får|

|permission enligt 32 § |permission enligt 32 §, |

|eller 33 §, | - om den intagne vistas|

| - om den intagne vistas |utanför anstalt enligt 11,|

|utanför anstalt enligt 11, |14, 34, 37 eller |

|14, 34, 37 eller |43 §§, |

|43 §§, | - om den intagne friges,|

| - om den intagne friges, | - om den intagne rymmer,|

| - om den intagne rymmer, |och |

|och | - om den intagne uteblir|

| - om den intagne uteblir |efter per-mission eller|

|efter per-mission eller |någon annan vistelse|

|någon annan vistelse |utanför anstalten. |

|utanför anstalten. | |

--------------------------------------------------------

|En begärd underrättelse behöver inte lämnas angående en|

|planerad vistelse utanför anstalten när en|

|underrättelse på grund av beslutad bevakning eller|

|andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig.|

|Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras|

|medföra fara för den intagnes liv eller hälsa. |

| Underrättelse till målsägande angående frigivning|

|skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i|

|andra fall så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall|

|utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till|

|omständigheterna i det enskilda fallet. |

--------------------------------------------------------

Socialutskottets yttrande

1997/98:SoU6y

Vissa reformer av påföljdssystemet

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har beslutat bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens proposition 1997/98:96 Vissa reformer av påföljdssystemet

jämte motioner.

Socialutskottet begränsar detta yttrande till frågor om påföljder för unga

lagöverträdare samt till motionerna 1997/98:Ju33 (fp) yrkandena 2 och 3,

1997/98:Ju34 (m) yrkandena 1 och 6, 1997/98:Ju35 (kd) yrkandena 1 och 2 och

1997/98:Ju37 (v) yrkandena 3-5.

Socialutskottet

Propositionen

I propositionen behandlas frågor om påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll.

Ett viktigt mål är att reformera påföljdssystemet för unga lagöverträdare.

Unga lagöverträdare skall enligt propositionen även i fortsättningen i första

hand vara en angelägenhet för socialtjänsten. Påföljden överlämnande till vård

inom socialtjänsten skall därför finnas kvar. De straffrättsligt motiverade

kraven på förutsebarhet, konsekvens och proportionalitet skall dock ges ett

större utrymme, bl.a. genom att kraven på socialnämndens yttranden i ungdomsmål

skärps.

Regeringen föreslår att en ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård,

skall införas för brott som någon begått innan han fyllt 18 år. Påföljden, som

avser att ersätta fängelsestraffet för unga lagöverträdare, skall vara

tidsbestämd och verkställas av Statens institutionsstyrelse.

Överlämnande till vård inom socialtjänsten m.m.

Propositionen

En av socialtjänstens uppgifter är att främja en gynnsam utveckling av de unga.

Inom socialtjänsten finns enligt propositionen lång erfarenhet och hög

kompetens i frågor som rör arbetet med ungdomar och deras problem.

Socialtjänsten utgör således en viktig resurs för att motverka ungdomars

kriminella utveckling och måste enligt regeringen därmed anses ha större

möjligheter än kriminalvården att åstadkomma positiva förändringar. En

placering av en ung lagöverträdare inom kriminalvården innebär en ökad risk för

att den unge uppfattar denna placering som en bekräftelse av sig själv som

kriminell. Regeringen anser att unga lagöverträdare så långt det är möjligt

skall hållas utanför kriminalvården och att principen därför även i

fortsättningen bör vara att barn och ungdomar som begår brott i första hand

skall vara föremål för åtgärder inom socialtjänsten. I linje härmed anser

regeringen att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten bör finnas

kvar i påföljdssystemet.

Överlämnandepåföljden har emellertid enligt propositionen varit föremål för

kritik genom att den i vissa sammanhang ansetts vara ineffektiv och att det

många gånger varit svårt att på förhand få en uppfattning om påföljdens

verkliga innehåll. Vidare har utvecklingen inom straffrätten inneburit ett ökat

straffvärdetänkande. Regeringen anser mot bakgrund härav att

överlämnandepåföljden bör förstärkas för att kunna utgöra ett trovärdigt

alternativ till övriga påföljder även i framtiden. Detta kan ske genom att låta

de straffrättsligt motiverade kraven på förutsebarhet, proportionalitet och

konsekvens få ett större utrymme än i dag.

För att kraven på förutsebarhet och proportionalitet skall få större

genomslag i fråga om överlämnandepåföljden föreslår regeringen bl.a. vissa

tillägg till 31 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Ändringarna innebär att

rätten får överlämna en ung lagöverträdare till nödvändig vård inom

socialtjänsten enbart under förutsättning att det finns en av socialnämnden

uppgjord vårdplan tillgänglig. Det krävs vidare att rätten anser

socialtjänstens planerade åtgärder som tillräckligt ingripande med hänsyn till

brottslighetens straffvärde och art samt till den tilltalades tidigare

brottslighet.

För att ge överlämnandepåföljden ett så brett tillämpningsområde som möjligt

föreslår regeringen vidare att domstolen får förena ett överlämnande till vård

inom socialtjänsten med en föreskrift om s.k. ungdomstjänst, om det behövs med

hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades

tidigare brottslighet. Ungdomstjänst innebär att den unge under viss angiven

tid skall utföra oavlönat arbete eller delta i annan särskilt anordnad

verksamhet i lägst 20 och högst 100 timmar (31 kap. 1 § tredje stycket

brottsbalken). Ungdomstjänsten skall administreras av socialtjänsten och den

närmare utformningen av dess innehåll skall anförtros åt socialnämnden.

Regeringen föreslår även ett tillägg till 11 § lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) om att socialnämndens yttranden till

åklagare inför ett beslut i åtalsfrågan skall innehålla en redogörelse för

vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit samt en plan för de åtgärder

som nämnden avser att vidta. Arten, omfattningen och varaktigheten av

åtgärderna skall därvid framgå.

Med hänvisning till kravet på att påföljdssystemet skall präglas av konse-kvens

föreslås i propositionen ett nytt andra stycke i 31 kap. 1 § brottsbalken.

Bestämmelsen innebär att om det framgår av vårdplanen att den unge skall bli

föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen, skall domstolen

meddela en särskild föreskrift om att han skall genomgå sådan vård eller

åtgärd. Påföljden blir på detta sätt tydligare för såväl den unge som för

samhället i övrigt. Den unge får ett klart besked om vad de rättsvårdande

organen förväntar sig av honom efter en dom på överlämnande till vård inom

socialtjänsten. Föreskriften bör enligt regeringen utformas så att den dömde

åläggs att följa den vårdplan som socialnämnden utformat i sitt yttrande till

domstolen och som bör fogas till domen. Bryter den dömde mot föreskriften,

eller mot en föreskrift om ungdomstjänst, bör det enligt regeringen ytterst

leda till att överlämnandepåföljden undanröjs och ersätts med en annan påföljd.

Regeringen föreslår att 38 kap. 2 § brottsbalken ändras på så sätt att

överlämnandepåföljden kan undanröjas om den unge i väsentlig grad bryter mot

domstolens föreskrift om att genomgå vård eller åtgärd enligt socialnämndens

vårdplan. Ändringen innebär att ett undanröjande kan ske även då socialtjänsten

ändrar uppfattning om vilka insatser som bör göras för den dömde. Rättsväsendet

bör dock i dessa fall endast vidta åtgärder i de fall resultatet annars skulle

uppfattas som stötande. Ett undanröjande bör enligt regeringen som regel inte

ske om den planerade vården uteblir på grund av att den unges situation har

förbättrats i sådan grad att vården inte längre behövs. Regeringen föreslår

även att rätten, i stället för att undanröja förordnandet om överlämnande, bör

kunna besluta att varning skall meddelas den dömde, om detta anses som en

tillräcklig åtgärd.

En ny paragraf, 65 a §, föreslås i socialtjänstlagen. Enligt denna skall

socialnämnden underrätta åklagarmyndigheten om planerad vård eller åtgärder

enligt en vårdplan inte kommer till stånd eller om någon bryter mot en

föreskrift om ungdomstjänst.

Av 4 § LUL framgår att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och

som gäller brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader skall

avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas senast inom fyra veckor från dagen för

delgivning av brottsmisstanke. Regeringen avser att följa upp effekterna av

bl.a. denna regel, som trädde i kraft för drygt tre år sedan, men anser med

hänsyn till vad som föreslås beträffande de ökade kraven på utformningen av

socialnämndens yttranden att det redan nu finns ett behov av att förlänga

tidsfristen till sex veckor. Regeringen betonar dock att mål med unga

lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt och att tiden mellan brott och

reaktion bör vara så kort som möjligt.

Enligt propositionen avser regeringen att ge Brottsförebyggande rådet och

Kommmittén för brottsförebyggande arbete i uppdrag att inleda en

försöksverksamhet med medling med anledning av brott. Med medling avses att ett

möte kommer till stånd mellan gärningsman och brottsoffer inför en medlare.

Regeringen avser vidare att tillkalla en särskild utredare som skall få i

uppdrag att ur rättslig synvinkel närmare belysa och analysera inte bara

medling utan även andra typer av verksamheter som är nära besläktade med

medling.

Motionerna

I motion Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare (yrkande 6

delvis). Motionärerna avvisar regeringens förslag rörande överlämnande till

vård inom socialtjänsten. Enligt motionärerna bör påföljden snarast avskaffas

eftersom den är intimt förknippad med misslyckanden och reaktioner på brott

främst är en uppgift för rättsväsendet. Motionärerna motsätter sig vidare

regeringens förslag om att förlänga tidsfristen inom vilken en förundersökning

skall vara avslutad och åtal väckt beträffande personer under 18 år. Nuvarande

tidsfrist måste först utvärderas. I motionen yrkas vidare att riksdagen hos

regeringen begär förslag om en utökad användning av samhälls-tjänsten för bl.a.

unga lagöverträdare i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Regeringens förslag om ungdomstjänst försämrar enligt motionärerna

överskådligheten i påföljdssystemet och bör därför inte genomföras. I stället

bör bestämmelserna om samhällstjänst ändras för att öka användningen av denna

påföljd för bl.a. unga lagöverträdare. Motionärerna anser att samhällstjänst

bör göras till en självständig påföljd, dvs. inte endast utgöra ett alternativ

till fängelse. Alternativt bör rekvisitet ?synnerliga skäl? i 30 kap. 5 §

brottsbalken ändras till ?särskilda skäl? för att i ökad utsträckning kunna

döma personer under 18 år till fängelse. Dock bör bestämmelsen kompletteras med

ett tillägg om att den unge i första hand skall dömas till samhällstjänst.

Motionärerna anser att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med

kompletterande förslag rörande samhällstjänstens framtida användning.

I motion Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag till ändring i 31 kap. 1 § första och andra styckena i brottsbalken om

vård inom socialtjänsten (yrkande 3). Regeringen förespråkar en tydligare

koppling mellan brott och straff och en klar markering från samhällets sida mot

oacceptabla handlingar för att på så sätt ge ungdomarna tydliga gränser för vad

som är rätt och fel. Enligt motionärerna innebär detta att samhället frånsäger

sig sitt ansvar och lägger det på ungdomarna, eller barnen, själva.

Motionärerna är kritiska mot att domstolarna enligt förslaget ges rätt att

bedöma innehållet i vårdplanen. De saknar kompetens härför. Vidare finns det

risk för att ungdomarna får ta konsekvenserna av att kommunerna inte har råd

att vidta åtgärder som kostar mycket pengar genom att domstolen inte bedömer

vårdplanen som tillräckligt ingripande och i stället dömer till annat straff.

Det som behövs är enligt motionärerna ett aktivt arbete för att socialtjänsten

skall utvecklas och få de resurser som behövs för att leva upp till

socialtjänstlagstiftningens krav. Motionärerna anser att regeringens förslag

innebär konflikter mellan det socialrättsliga och det straffrättsliga systemet.

Först måste man bestämma från vilken utgångspunkt man skall agera, genom att

bestraffa den unge eller genom att hjälpa honom till rätta. Enligt motionärerna

är det viktigaste inte att straffa den unge utan att skapa möjligheter för

honom eller henne till ett bättre socialt liv. Det är också olämpligt att

domstolarna ges möjlighet att undanröja påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten och besluta om ett annat straff om socialtjänsten ändrar

innehållet i vårdplanen.

I motion Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att de

principer som ligger till grund för påföljdsbestämningen för vuxna i ökad

utsträckning också bör vara vägledande för det fortsatta utformandet av

påföljder för unga (yrkande 2). Ett påföljdssystem måste enligt motionärerna

vara logiskt konsekvent och förhållandevis enkelt för att allmänhetens tilltro

till systemet skall kunna upprätthållas. Inte minst när det gäller ungdomar är

det av största betydelse att sambandet mellan brottet och påföljden framgår. Om

den verkliga grunden för det straffrättsliga ingripandet inte tydligt anges kan

ungdomarna enligt motionärerna få den felaktiga uppfattningen att brottet

egentligen saknar betydelse för ingripandet mot honom. Det finns också en

påtaglig risk för att den unge berövas ansvaret för sina handlingar, vilket

inte gagnar hans fortsatta utveckling mot ett ordnat liv, anförs det.

I motion Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

familjegruppskonferenser (yrkande 1). Enligt motionärerna är familjegrupps-

konferens en bra metod för ungdomar som begår brott. Under ledning av polisen

diskuterar den unge, någon anhörig till honom eller henne, en representant från

socialtjänsten och brottsoffret lämpliga åtgärder för den unges

tillrättaförande. Enligt motionärerna är det viktigt att utveckla och stärka

den sociala väv utan vilken den unge brottslingen saknar möjlighet att anpassa

sig till samhället. Familjerna vet ofta bättre än experterna vad som är bäst

för tonåringen, anförs det.

Utskottets bedömning

Ungdomar som begår kriminella handlingar är ofta socialt utsatta och har

särskilda behov av stöd och hjälp. Socialtjänsten har som en av sina viktigaste

uppgifter att hjälpa och stödja barn och ungdomar som riskerar att utvecklas

ogynnsamt. Inom socialtjänstens verksamheter finns stor erfarenhet och hög

kompetens när det gäller frågor om barn och ungdomar med sociala problem. Denna

erfarenhet finns inte i samma utsträckning inom kriminalvården eftersom endast

ett fåtal ungdomar döms till fängelse. Utskottet anser liksom regeringen att

socialtjänsten har större möjligheter än kriminalvården att motverka ungdomars

kriminella utveckling och åstadkomma positiva förändringar samt att ungdomar i

möjligaste mån bör hållas utanför kriminalvården. Utskottet delar därmed inte

den uppfattning som förs fram i motion Ju34 (m) yrkande 6 om att reaktioner på

brott enbart skall vara en uppgift för rättsväsendet. Utskottet ställer sig i

stället bakom regeringens bedömning att unga lagöverträdare även

fortsättningsvis i första hand skall vara ett ansvar för socialtjänsten och att

påföljden överlämnande för vård inom socialtjänsten bör finnas kvar.

Utskottet delar emellertid också uppfattningen i propositionen att det är

viktigt att den unge lagöverträdaren får en bättre uppfattning än i dag om vad

ett överlämnande till vård inom socialtjänsten kommer att innebära för honom

och vad som förväntas av honom från samhällets sida. Att tydliggöra den unges

egna ansvar innebär enligt utskottets mening inte att samhällets ansvar för att

hjälpa och stödja honom minskar. Utskottet ser därför positivt på regeringens

förslag att skärpa kraven på innehållet i socialnämndens yttranden samt att

särskilda föreskrifter skall meddelas om det framgår av vårdplanen att den unge

skall genomgå vård eller andra åtgärder enligt socialtjänstlagen. Motion Ju33

(fp) yrkande 2 får enligt utskottets mening anses tillgodosedd genom förslagen

i propositionen.

Utskottet delar inte inställningen i motion Ju37 (v) yrkande 3. Domstolarna

har stor erfarenhet av brottmål mot ungdomar. Enligt 25 § LUL skall lagfarna

domare och nämndemän i ungdomsmål, om det inte möter hinder, vara särskilt

lämpade för uppgiften med avseende på intresse och fallenhet för arbete med

unga lagöverträdare. Enligt Socialstyrelsen har vidare resurserna för vård och

behandling inom socialtjänstens arbete med utsatta ungdomar ökat i mer än

hälften av landets kommuner och antalet unga som tvångsvårdas förändrats mycket

litet sedan 1993. Utskottet förutsätter att socialnämnden i sin vårdplan anger

de åtgärder som enligt nämnden är nödvändiga för den unge och att nämndens

utlåtande väger tungt vid domstolens val av påföljd. Domstolen bör som föreslås

i propositionen kunna undanröja ett förordnande om överlämnande till vård inom

socialtjänsten i de fall socialnämnden ändrat uppfattning om vilka insatser som

bör göras för den dömde om det annars skulle uppfattas som stötande.

Förslaget om ungdomstjänst torde enligt utskottet många gånger vara positivt

för en ung lagöverträdares utveckling eftersom denne härigenom kan få

erfarenhet av samhällsnyttig verksamhet tillsammans med människor som inte

ingår i hans vanliga umgänge. Förslaget i propositionen medför också att

frihetsberövande åtgärder kan undvikas i ännu större utsträckning än i dag.

Till skillnad från samhällstjänst skall en föreskrift om ungdomstjänst även

kunna bestå i att den unge skall delta i olika former av program eller

utbildning i angelägna frågor samt kunna meddelas även om alternativet inte är

ett fängelsestraff. Utskottet anser att regeringens förslag om ungdomstjänst

bör tillstyrkas. Förslaget i motion Ju34 (m) yrkande 1 om att i stället ändra

bestämmelserna om samhällstjänst kan utskottet inte ställa sig bakom.

Med hänsyn till de ökade krav som ställs på socialnämnderna i propositionen

har utskottet inget att erinra mot att tidsfristen i 4 § LUL förlängs från fyra

till sex veckor. Utskottet delar samtidigt regeringens uppfattning att mål med

unga lagöverträdare alltid bör handläggas skyndsamt och att tiden mellan

brottet och reaktionen bör vara så kort som möjligt.

Systemet med familjegruppskonferenser innebär att den unge lagöverträdaren,

tillsammans med sin familj och andra vuxna av betydelse för honom, företrädare

för polisen och sociala myndigheter samt helst även målsäganden kommer överens

om lämpliga åtgärder för den unge och om hur brottet skall gottgöras.

Justitieutskottet behandlade motionsyrkanden om familjegrupps-konferenser i

betänkande 1996/97:JuU12. Utskottet ansåg att ytterligare utredning kring

metoden är nödvändig innan ställning kan tas till om ett sådant institut över

huvud taget bör införas. Utskottet förutsatte att frågan beaktades vid

Justitiedepartementets beredning av Riksåklagarens rapport Medlingsverksamhet

för unga lagöverträdare och avstyrkte motionsyrkandena. Riksdagen följde

utskottet. Socialutskottet har ingen annan uppfattning i frågan.

Utskottet ställer sig positivt till förslaget i propositionen om att

socialnämnden skall underrätta åklagarmyndigheten om de åtgärder som redovisas

i vårdplanen inte kommer till stånd eller om den som överlämnats till vård inom

socialtjänsten bryter mot en föreskrift om ungdomstjänst.

Utskottet anser sammantaget att 31 kap. 1 § första-fjärde styckena i

förslaget till lag om ändring i brottsbalken samt förslagen till ändringar i

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och

socialtjänstlagen (1980:620) bör tillstyrkas. Motionerna Ju33 (fp) yrkande 2,

Ju34 (m) yrkandena 1 och 6 delvis, Ju35 (kd) yrkande 1 och Ju37 (v) yrkande 3

bör avstyrkas.

Sluten ungdomsvård

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård,

skall införas för brott som någon begått innan han fyllt 18 år.

En grundläggande princip inom den svenska kriminalpolitiken är att unga

lagöverträdare endast i undantagsfall skall dömas till fängelse. Dels är det

inte rimligt att straffa ungdomar som begår brott lika hårt som vuxna, dels

innebär fängelsestraffet särskilda risker för unga människor. Detta talar för

att fängelsestraffet helt bör utmönstras när det gäller de yngsta

lagöverträdarna. Enligt regeringen förekommer det emellertid att ungdomar begår

så allvarliga brott att samhället måste kunna reagera kraftfullt genom ett

frihetsberövande. För att brott skall kunna motverkas måste det inom

påföljdssystemet finnas möjlighet att välja en påföljd som i rimlig

utsträckning avskräcker från brott, tydligt markerar grundläggande gränser och

dessutom motsvarar de krav samhället ställer på rättvisa inom

straffrättskipningen. Frihetsberövande påföljder kan därför inte undvaras helt

trots att det är fråga om mycket unga personer. Den enda form av

frihetsberövande som dagens påföljdssy-stem kan erbjuda är fängelse. Enligt

propositionen är det angeläget att skapa en ny form av frihetsberövande som ett

alternativ till fängelse för de yngsta lagöverträdarna.

Regeringen föreslår en ny 1 a § i 31 kap. brottsbalken. Bestämmelsen innebär

att om domstolen anser att det finns synnerliga skäl för att döma en person som

begått brott innan han fyllt 18 år till fängelse, skall rätten först pröva om

påföljden i stället kan bestämmas till sluten ungdomsvård under viss tid, dvs.

mellan 14 dagar och fyra år. Detta gäller dock inte om det exempelvis med

hänsyn till den unges ålder vid lagföringen föreligger särskilda skäl däremot.

Regeringen framhåller att samma restriktivitet med att döma unga lagöverträdare

till en frihetsberövande påföljd bör gälla oavsett om det är fråga om fängelse

eller sluten ungdomsvård. Det fordras således även fortsättningsvis att

synnerliga skäl föreligger. Förslaget innebär att den nya påföljden i princip

kommer att ersätta fängelsestraffet för de yngsta lagöverträdarna. Det kan

enligt regeringen på goda grunder antas att de flesta ungdomar som i dag döms

till fängelse är i stort behov av vård och behandling. Ett av huvudsyftena med

förslaget är att tillskapa en påföljd som gör det möjligt att anordna

verkställigheten så att den unges kriminalitet kan angripas så effektivt som

möjligt.

Regeringen föreslår att en ny lag om verkställighet av sluten ungdomsvård

införs. Enligt regeringen bör Statens institutionsstyrelse ansvara för

verkställigheten av den nya påföljden. Skälen härtill är att det inom den

verksamhet som bedrivs av Statens institutionsstyrelse finns en bred erfarenhet

av arbete med sådana ungdomar som kan komma i fråga för frihetsberövande

påföljder samt att det redan i dag finns etablerade former för samverkan mellan

de särskilda ungdomshemmen och socialtjänsten. Att den unge blir frihetsberövad

på straffrättslig grund befriar inte socialnämnden från dess övergripande

ansvar för den unge enligt socialtjänstlagen.

Verkställigheten av sluten ungdomsvård skall ske vid sådana särskilda

ungdomshem som avses i 12 § LVU. Det ankommer på Statens institutionsstyrelse

att efter samråd med socialtjänsten i den dömdes hemkommun bestämma vid vilket

ungdomshem den dömde skall tas in. Propositionen tar upp frågan huruvida de som

tas in på särskilt ungdomshem som påföljd för brott bör hållas åtskilda från

dem som tagits in efter beslut i administrativ ordning, dvs. enligt LVU. Det

torde enligt regeringen ibland finnas såväl praktiska som behandlingsmässiga

motiv att hålla de båda grupperna åtskilda, men behovet kan variera från fall

till fall och förändras successivt under verkställigheten. Ibland kan det vara

mest ändamålsenligt från behandlingssynpunkt att placera de båda grupperna

tillsammans. Enligt regeringen bör det överlåtas åt Statens

institutionsstyrelse att i det enskilda fallet avgöra om den som dömts för

brott bör hållas avskild från övriga intagna.

Regeringen föreslår ett tillägg i 3 § LVU innebärande att vård enligt denna lag

skall beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård vid verkställighetens

slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte riskera att

skada sin hälsa eller utveckling genom t.ex. brottslig verksamhet. Samhället

får därmed bättre möjligheter att säkerställa kontinuiteten i vården av dem som

är i behov av tvångsvård under längre tid än vad den utdömda påföljden medger.

Motionerna

I motion Ju34 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare i enlighet

med vad som anförts i motionen (yrkande 6 delvis). Motionärerna avvisar bl.a.

regeringens förslag om sluten ungdomsvård. Genom att placera ungdomar som är

frihetsberövade på olika rättslig grund och med olika syfte på samma hem

riskerar tydligheten med en utdömd påföljd att minska. Behandlingsarbetet kan

också bli lidande. Dessutom skulle två parallella regelverk med

verkställighetsbestämmelser komma att behöva tillämpas. Den huvudman som

ansvarar för tvångsvård av ungdomar bör inte också få ansvara för en renodlad

straffverkställighet. Enligt motionärerna bör rättsväsendet både reagera på

brott och ombesörja verkställigheten av straffet. Regeringens förslag framstår

enligt motionärerna som än mer inkonsekvent och otydligt mot bakgrund av att de

fåtal unga lagöverträdare som begår riktigt allvarliga brott även i

fortsättningen kommer att kunna dömas till vanligt fängelse. Motionärerna

presenterar ett eget förslag till påföljdssystem för unga lagöverträdare enligt

vilket ungdomar i åldern 15 till 17 år skall kunna dömas till ungdomsstraff

inom kriminalvårdens ram. Motionärerna redogör detaljerat för hur

verkställigheten av ungdomsstraff bör ske, bl.a. att den skall äga rum på

särskilt inrättade kriminalvårdshem. Den unge bör vidare, med undantag för

åtgärder av medicinsk natur, vara skyldig att genomgå den vård och behandling

som han kan anses vara i behov av eller som allmänt sett kan bedömas vara av

stort värde för honom.

I motion Ju37 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens

förslag dels till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (yrkande 4), dels

till ändring i 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § brottsbalken om sluten ungdomsvård

(yrkande 5). Motionärerna anser att regeringens förslag om en ny

frihetsberövande påföljd för unga inte har någon tydlig avgränsning och att det

därför saknas en grundläggande förutsättning för att förslaget skall kunna

godtas. Enligt motionärerna saknas vidare ett samtidigt totalförbud mot

fängelse för alla under 18 år. Det är väsentligt att införande av den nya

påföljden inte ökar repressionen mot ungdomar utan att den bara gäller i de

fall som redan i dag leder till fängelsedomar. Motionärerna efterlyser vidare

regler om bl.a. permission, villkorlig frigivning och överklagande av beslut om

överförande från vistelse under öppnare former. Det är enligt motionärerna

oacceptabelt att unga lagöverträdare skall vara sämre ställda än vuxna.

Motionärerna vänder sig slutligen mot att förslaget kan innebära att tiden för

vistelse i det särskilda ungdomshemmet kan bli längre än för den som dömts till

fängelsestraff eftersom den unge efter den utsatta tiden kan bli föremål för

fortsatt omhändertagande enligt LVU.

I motion Ju33 av Siw Persson m.fl. (fp) yrkas att regeringen skall ges till

känna vad i motionen anförts om utvärdering och om Statens

institutionsstyrelses ansvar beträffande den nya påföljden sluten ungdomsvård

(yrkande 3). Vid de särskilda ungdomshemmen bör enligt motionärerna de unga som

omhändertagits med stöd av LVU hållas åtskilda från de ungdomar som har begått

så grova brott att domstolen har funnit att det finns synnerliga skäl att döma

dem till sluten ungdomsvård. Det bör vara Statens institutionsstyrelses

ambition att i största möjliga utsträckning hålla de båda grupperna åtskilda.

Effekterna av att placera ungdomarna tillsammans måste enligt motionärerna noga

följas upp och utvärderas.

I motion Ju35 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande

om behovet av utvärdering av den föreslagna slutna ungdomsvården (yrkande 2).

Motionärerna stöder förslaget om den nya påföljden sluten ungdomsvård men anser

att det är viktigt att utvärdera behandlingen på de slutna ungdomshemmen för

att uppmärksamma eventuella brister. Uppföljningen av hur det gått för ungdomar

som vistats vid LVU-hem har enligt motionärerna varit mycket bristfällig.

Utskottets bedömning

Enligt artikel 40.3 i FN:s konvention om barnets rättigheter skall

konventionsstaterna söka främja upprättandet av institutioner som är speciellt

anpassade för barn som begått brott. Av artikel 40.4 följer att alternativ till

anstaltsvård skall finnas tillgängliga för att säkerställa att barn behandlas

på ett sätt som är lämpligt för deras välfärd och är rimligt både med hänsyn

till deras personliga förhållanden och till brottet. Med barn avses i

konventionen (omyndiga) personer under 18 år.

Utskottet delar regeringens uppfattning att frihetsberövande påföljder inte

kan undvaras helt ens för unga lagöverträdare och att det är angeläget att

skapa en påföljd som kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff och där

verkställigheten skall präglas av att den intagne blir föremål för adekvat

behandling. Utskottet ställer sig positivt till regeringens förslag om den nya

påföljden sluten ungdomsvård och till att Statens institutionsstyrelse skall

ansvara för verkställigheten av påföljden. Förslaget ligger enligt utskottets

mening i linje med kraven i barnkonventionen. Ungdomar bör som tidigare

framhållits så långt möjligt hållas utanför kriminalvården. Statens

institutionsstyrelse har stor erfarenhet av arbete med ungdomar som

omhändertagits med stöd av LVU på grund av brottslig verksamhet. Av de ungdomar

som kommer att dömas till sluten ungdomsvård kommer sannolikt många att redan

tidigare ha varit placerade på styrelsens institutioner. Enligt utskottet skall

de svårigheter som kan vara förknippade med att placera ungdomar som är

frihetsberövade på olika rättslig grund på samma institution inte överdrivas.

Flertalet av de nuvarande reglerna för genomförandet av LVU-vård kommer att

gälla även för dem som döms till sluten ungdomsvård. Frågan huruvida ungdomar

som dömts till sluten ungdomsvård bör hållas åtskilda från dem som placerats

med stöd av LVU kommer enligt Statens institutionsstyrelse att bedömas från

fall till fall och med beaktande av den unges rymningsbenägenhet, utagerande

beteende och övriga status. Enligt Statens institutionsstyrelse kommer nya

avdelningar med högre säkerhetsnivå att inrättas med början på tre av de

särskilda ungdomshemmen och viss sektionering av de båda grupperna att ske.

Det finns enligt utskottet inte någon anledning att som motionärerna i motion

Ju37 (v) yrkandena 4 och 5 befara att de ungdomar som tas in på särskilda

ungdomshem för sluten ungdomsvård kommer i ett sämre läge än de som ådömts

fängelsestraff. Bestämmelser om permissioner och överklagande av beslut i

särskilda fall finns i 18 § respektive 23 § i förslaget till lag om

verkställighet av sluten ungdomsvård. I propositionen anges att det skall

beaktas att villkorlig frigivning inte förekommer vid sluten ungdomsvård och

att det faktiska frihetsberövandet inte bör bli längre än vad det skulle ha

blivit vid en fängelsedom. Utskottet har heller inget att erinra mot att den

unge efter verkställighetens slut kan bli föremål för fortsatt omhändertagande

enligt LVU. På så vis kan kontinuiteten och långsiktigheten i vården

säkerställas. Det krävs för övrigt för ett fortsatt omhändertagande med stöd av

LVU att den unge bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård.

Enligt propositionen har regeringen för avsikt att göra en utvärdering av de

nya bestämmelserna om sluten ungdomsvård när reformen varit i kraft en tid.

Statens institutionsstyrelse har redan givit en utomstående forskare i uppdrag

att utvärdera vad den nya reformen innebär bl.a. behandlings- och

resultatmässigt. Motionerna Ju33 (fp) yrkande 3 och Ju35 (kd) yrkande 2 får

enligt utskottet anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör anta förslaget till lag

om verkställighet av sluten ungdomsvård, 31 kap. 1 a § i förslaget till lag om

ändring i brottsbalken och 3 § andra stycket i förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Riksdagen bör

vidare avslå motionerna Ju33 (fp) yrkande 3, Ju34 (m) yrkande 6 delvis, Ju35

(kd) yrkande 2 och Ju37 (v) yrkandena 4 och 5.

Stockholm den 16 april 1998

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo

Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s),

Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp),

Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta

Wichne (m), Thomas Julin (mp), Cathrine Pålsson (kd) och Catherine Persson (s).

Avvikande meningar

Ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare

Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)

anser att socialutskottets bedömning under avsnitten Överlämnande till vård

inom socialtjänsten m.m. och Sluten ungdomsvård bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör regeringens förslag i de delar som rör påföljder för

unga lagöverträdare avstyrkas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till ett nytt påföljdssystem för unga lagöverträdare. Utgångspunkten

skall vara att rättsväsendet både skall reagera på brott och ombesörja

verkställigheten av straffet. Påföljden överlämnande till vård inom

socialtjänsten präglas av misslyckanden och dåligt rykte och bör avskaffas.

Vidare bör en ny frihetsberövande påföljd, ungdomsstraff, införas för

lagöverträdare i åldern 15-17 år. Verkställigheten skall ske inom

kriminalvårdens ram på särskilt inrättade kriminalvårdshem. Närmare regler om

verkställigheten av ungdomsstraffet bör utformas i enlighet med vad som anges i

motion Ju34. Utskottet anser också att regeringen bör återkomma med förslag som

möjliggör en ökad användning av samhällstjänst för unga lagöverträdare enligt

vad som anförs i den nyss nämnda motionen.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju34 (m)

yrkandena 1 och 6 ge regeringen till känna. Enligt utskottet bör riksdagen

vidare avslå förslaget till lag om verkställighet av sluten ungdomsvård, 31

kap. 1 § första-fjärde styckena och 1 a § i förslaget till lag om ändring i

brottsbalken samt förslagen till ändringar i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare, socialtjänstlagen (1980:620) och lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Övriga motioner under

dessa avsnitt bör också avslås.

Överlämnande till vård inom socialtjänsten

Stig Sandström (v) anser att andra, tredje, sjunde och åttonde styckena av

socialutskottets bedömning under avsnittet Överlämnande till vård inom

socialtjänsten m.m. bort ha följande lydelse:

I propositionen förespråkar regeringen en tydligare koppling mellan brott och

straff och en klar markering från samhällets sida mot oacceptabla handlingar

för att på så sätt ge ungdomarna tydliga gränser för vad som är rätt och fel.

Enligt utskottet innebär detta att samhället frånsäger sig sitt ansvar och i

stället lägger det på ungdomarna, eller barnen som det ofta handlar om.

Utskottet motsätter sig förslaget att ge domstolarna makt att bedöma innehållet

i vårdplanen. Det som behövs i dag är enligt utskottets mening inte en

tydligare markering av den repressiva sidan av överlämnandepåföljden utan att

socialtjänsten utvecklas och tillförs de resurser som krävs för att leva upp

till socialtjänstlagstiftningens mål. Det föreligger annars en risk att

ungdomarna får ta konsekvenserna av att kommunerna inte har råd att vidta

kostsamma åtgärder genom att domstolen inte bedömer vårdplanen som tillräckligt

ingripande och i stället dömer till annat straff. Utskottet anser att

regeringens förslag innebär en olycklig sammanblandning mellan de

socialrättsliga och straffrättsliga systemen. Det viktigaste är inte att

straffa den unge utan att skapa möjligheter för honom eller henne till ett

bättre socialt liv.

Socialutskottet föreslår att justitieutskottet med anledning av motion Ju37

(v) yrkande 3 avstyrker 31 kap. 1 § första och andra styckena i förslaget till

lag om ändring i brottsbalken. Enligt utskottet bör 31 kap. 1 § tredje och

fjärde styckena i förslaget till lag om ändring i brottsbalken liksom förslagen

till ändringar i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare och socialtjänstlagen (1980:620) tillstyrkas. Övriga motioner

under detta avsnitt bör avstyrkas.

Familjegruppskonferenser

Chatrine Pålsson (kd) anser att sjätte och åttonde styckena av socialutskottets

bedömning under avsnittet Överlämnande till vård inom socialtjänsten bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det viktigt att utveckla och stärka den sociala väv utan

vilken den unge brottslingen saknar möjlighet att anpassa sig till samhället.

Även familjer med stora problem vet ofta bättre än experterna vad som är bäst

för den enskilde tonåringen. Enligt utskottet är därför

familjegruppskonferensen en mycket bra arbetsmetod när det gäller unga

lagöverträdare.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion Ju35 yrkande 1 ges

regeringen till känna. Enligt utskottet bör 31 kap. 1 § första-fjärde styckena

i förslaget till lag om ändring i brottsbalken samt förslagen till ändringar i

lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och

socialtjänstlagen (1980:620) tillstyrkas. Övriga motioner under detta avsnitt

bör avstyrkas.

Sluten ungdomsvård

Stig Sandström (v) anser att socialutskottets bedömning under avsnittet Sluten

ungdomsvård bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet har förslaget i propositionen om sluten ungdomsvård inte

någon tydlig avgränsning och kan redan på den grunden inte godtas. Utskottet

anser också att förslaget skulle ha innefattat ett förbud mot att döma personer

under 18 års ålder till fängelse. Vidare är förslaget fragmentariskt och ger

inte de rättigheter och rättssäkerhetsgarantier som regelsystemet i lagen om

kriminalvård i anstalt erbjuder. Utskottet kan inte heller godta att tiden för

vistelse i det särskilda ungdomshemmet kan bli längre än för den som dömts till

fängelsestraff eftersom den unge i direkt anslutning till verkställighetens

slut kan bli föremål för omhändertagande enligt LVU.

Utskottet anser mot bakgrund av vad som anförts att riksdagen med anledning

av motion Ju37 (v) yrkandena 4 och 5 bör avslå regeringens förslag till lag om

verkställighet av sluten ungdomsvård, 31 kap. 1 a § och 33 kap. 5 § i förslaget

till lag om ändring i brottsbalken samt förslaget till ändring i lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Övriga motioner under

detta avsnitt bör avslås.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Motioner väckta med anledning av propositionen......2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....3

Utskottet.............................................5

Ärendet.............................................5

Propositionens huvudsakliga innehåll................6

Reformens inriktning................................6

Samhällstjänst......................................8

Intensivövervakning med elektronisk kontroll........9

Villkorlig frigivning..............................11

Påföljder för unga lagöverträdare..................14

Överlämnande till vård inom socialtjänsten.......14

Sluten ungdomsvård...............................16

Sammanfattning, m.m..............................18

Övriga frågor......................................18

Familjegruppskonferenser och medling.............18

Normbildning.....................................20

Drogtest av barn.................................21

Otillåten utlämning av videogram.................22

Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör......22

Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten........23

Polishjälp åt föräldrar........................23

Registrering av minderåriga lagöverträdare.....24

Sekretess mellan myndigheter...................24

Föräldrars rätt till ersättning för inställelse25

Häktade ungdomar.................................25

Frigivningsföreskrifter..........................26

Utslussning......................................26

Övrigt...........................................27

Hemställan.........................................27

Reservationer........................................30

1. Villkorligt fängelse (mom. 1)...................30

2. Samhällstjänst (mom. 2).........................31

3. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)32

4. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)32

5. Intensivövervakning med elektronisk kontroll (mom. 4)33

6. Villkorlig frigivning (mom. 6)..................34

7. Villkorlig frigivning (mom. 6)..................35

8. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)......36

9. Påföljder för unga lagöverträdare (mom. 7)......37

10. Familjegruppskonferenser och medling (mom. 11).39

11. Normbildning m.m. (mom. 12)....................40

12. Drogtest av barn (mom. 13).....................41

13. Otillåten utlämning av videogram (mom. 14).....41

14. Föräldrars närvaro vid rättegång och förhör (mom. 15)41

15. Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)42

16. Häktade ungdomar (mom. 17).....................43

Särskilt yttrande....................................43

Övriga åtgärder mot ungdomsbrottsligheten (mom. 16)43

Bilagor

1. Regeringens lagförslag............................44

2. Utskottets

lagförslag....................................................................

112

1. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i

lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

112

2. Utskottets förslag till ändring i riksdagens beslut om ändring i

lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

113

3. Socialutskottets yttrande (1997/98:SoU6y)......114