Bet. 1997/98:JuU3

Justitieutskottets betänkande

1997/98:JUU03

Rattfylleri

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1997/98

JuU3

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner om rattfylleri.

Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år 1996.

Samtliga motionsyrkanden avslås.

I ärendet föreligger en reservation (c, fp och kd).

Motionerna

1996/97:Ju707 av Monica Widnemark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en klar gräns vid

bilkörning och användande av narkotiska preparat och lugnande medel,

1996/97:Ju713 av Sigge Godin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till lag mot alkoholförtäring efter trafik-

olycka,

1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nollgräns för narkotika i trafiken,

1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om drograttfylleriet,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sållningsprov,

1996/97:So657 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett absolut förbud att framföra motorfordon med narkotiska preparat

i kroppen,

1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en strategiplan för bekämpning av alkohol, narkotika och farliga

mediciner i trafiken.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några motioner om rattfylleri. Med

undantag för en motion rörande s.k. eftersupning avser samtliga

motionsyrkanden s.k. drograttfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna

motionstiden år 1996.

Gällande rätt m.m.

Enligt 4 § första stycket trafikbrottslagen (1951:649) skall den dömas för

rattfylleri som fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha

förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under

eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10

milligram per liter i hans utandningsluft. Straffbara gränsvärden finns alltså

endast uppställda för alkohol.

Av andra stycket i samma paragraf framgår att även den som vid förandet av

ett motordrivet fordon eller en spårvagn är så påverkad av alkoholhaltiga

drycker eller något annat medel att det kan antas att han inte på betryggande

sätt kan föra fordonet skall dömas för rattfylleri (s.k. kliniskt

rattfylleri).

Med annat medel avses i paragrafen samtliga medel som kan påverka förmågan

att framföra ett fordon på ett betryggande sätt (prop. 1989/90:2 s. 35). Hit

hör till en början sådana medel som juridiskt klassas som narkotika. Exempel

på narkotika är opiater som morfin och heroin, centralstimulerande medel som

amfetamin och kokain, olika cannabispreparat som marijuana och hasch samt

hallucinogena droger som LSD. Under uttrycket annat medel i paragrafen faller

också trafikfarliga läkemedel såsom bedövningsmedel, smärtstillande medel,

medel mot epilepsi, olika psykofarmaka, medel mot allergier och vissa

hostmediciner. Även organiska lösningsmedel som bensin och eter omfattas av

uttrycket.

Straffet för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall föraren enligt 4 a § trafikbrottslagen dömas för

grovt rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är

grovt skall särskilt beaktas om föraren har haft en alkoholkoncentration som

uppgått till minst 1,0 promille i hans blod eller 0,50 milligram per liter i

hans utandningsluft, om föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol

eller något annat medel eller framförandet av fordonet har inneburit en

påtaglig fara för trafiksäkerheten.

I sammanhanget kan nämnas att enligt 17 a § körkortslagen (1977:477) skall

en läkare som vid undersökning av en körkortshavare finner att denne av

medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort anmäla det till den

länsstyrelse som meddelat körkortstillståndet. En sådan anmälan kan få till

följd att körkortet återkallas. Läkaren får dock underlåta att göra anmälan om

det finns anledning anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens

anvisning att avstå från att föra körkortspliktigt fordon.

1994 års körkortsutredning (dir. 1994:90) har i sitt betänkande En

körkortsreform (SOU 1996:114) föreslagit att en läkare som vid undersökning av

en körkortshavare finner att denne av medicinska skäl är olämplig att inneha

körkort skall vara skyldig att anmäla förhållandet till länsstyrelsen.

Anmälningsskyldigheten skulle således bli obligatorisk och kravet på att

olämpligheten skall vara uppenbar tas bort. Utredningens förslag bereds för

närvarande i Kommunikationsdepartementet.

Drograttfylleri

I motionerna Ju707 (s), Ju903 (c), So656 (fp), So657 (kd) och T214 (fp) begärs

att trafikbrottslagen skall uppta gränsvärden även för narkotika och liknande

preparat eller fastställa en s.k. nollgräns för dessa medel. Flera av

motionärerna efterfrågar dessutom rätt för polisen att, även när någon

brottsmisstanke inte föreligger, kontrollera om en bilförare är drogpåverkad.

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden rörande s.k.

drograttfylleri, dvs. sådant rattfylleri där föraren inte är påverkad av

alkohol utan av något annat medel. Senast behandlade utskottet sådana yrkanden

i betänkandet 1994/95:JuU24. Utskottet anförde den gången att det fanns starka

skäl att se över rattfyllerilagstiftningen när det gällde narkotika och

liknande preparat. Syftet med en sådan översyn borde vara att förbättra

möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och en tillräcklig kontroll av

trafikanternas körförmåga med avseende på sådana droger. En möjlig åtgärd

kunde, enligt utskottets mening, vara att införa en reglering som angav

tillåtna gränsvärden för narkotika m.m. på liknande sätt som gäller för

alkohol. I det sammanhanget var det, anförde utskottet, en naturlig

frågeställning om det vore lämpligt och möjligt att införa en s.k. nollgräns i

trafiken för narkotika och liknande droger som påverkar körförmågan. Utskottet

framhöll samtidigt att det var medvetet om att en rad olika överväganden

behövdes innan en lagstiftning av angivet slag kunde införas. Utskottet

konstaterade att justitieministern i ett anförande i kammaren den 12 januari

1995 angivit att hon avsåg att ta initiativ till att undersöka

förutsättningarna för att komplettera lagstiftningen om rattfylleri med

gränsvärden för olika narkotiska preparat och att ett arbete i frågan inletts

inom Regeringskansliet. Med hänsyn härtill fann utskottet att något särskilt

initiativ från riksdagens sida inte erfordrades. Utskottet förutsatte dock att

arbetet bedrevs med den skyndsamhet som var möjlig och under beaktande av vad

utskottet anfört (bet. s. 11 f).

Inom Justitiedepartementet upprättades år 1995 promemorian Drograttfylleri

(Ds 1995:65). I promemorian analyserades olika sätt att effektivisera

bestämmelserna om drograttfylleri. Med hänsyn till de olika ställningstaganden

av bl.a. medicinsk natur som måste göras för att åstadkomma en önskvärd

effektivisering av lagen borde dock, enligt promemorian, det fortsatta

reformarbetet ske inom ramen för en utredning.

Regeringen beslöt den 9 november 1995 att tillkalla en särskild utredare med

uppgift att se över bestämmelserna i trafikbrottslagen om s.k. drograttfylleri

(dir. 1995:138). Utredningen, som antog namnet Drograttfylleriutredningen,

överlämnade i september 1996 betänkandet Droger i trafiken (SOU 1996:125).

I sitt betänkande finner utredningen inte skäl att föreslå vare sig

gränsvärden eller s.k. nollgräns för narkotika eller andra droger vid förande

av motordrivet fordon eller spårvagn. I fråga om gränsvärden motiverar

utredningen sitt ställningstagande bl.a. med att det för närvarande inte är

vetenskapligt möjligt att påvisa att en viss koncentration av droger i blodet

ger en viss grad av påverkan. När det gäller nollgräns, menar utredningen att

det inte är klart belagt att en nollgräns har sådan effekt på trafiksäkerheten

att en straffrättslig reglering är motiverad. En sådan gräns skulle också

träffa ett flertal läkemedel, och utredningen finner det svårt att motivera en

reglering som skulle begränsa rörelsefriheten för sjuka personer även när

någon trafikfara inte föreligger. Utredningen föreslår i stället förändringar

i fråga om straffansvaret för s.k. kliniskt rattfylleri. Enligt utredningens

förslag skall sålunda den dömas för rattfylleri som för ett motordrivet fordon

eller spårvagn efter att ha intagit annat medel än alkoholhaltiga drycker, om

medlet under eller efter färden förekommer i hans blod i sådan mängd att han

typiskt sett kan antas vara påverkad därav eller av flera medel i förening.

Vidare skall en sådan förare kunna dömas för rattfylleri, om han är påverkad

av alkoholhaltiga drycker, annat medel eller av flera medel i förening. Det

nuvarande kravet på att påverkan skall ha medfört att föraren kan antas inte

på betryggande sätt ha kunnat föra fordonet tas alltså bort.

Vad gäller polisens möjligheter att kontrollera om en förare är

drogpåverkad, föreslår utredningen att polisen, under motsvarande

förutsättningar som gäller för alkoholutandningsprov, skall få undersöka en

persons ögon eller ögonrörelser i syfte att utröna om han är påverkad av annat

medel än alkohol. När det gäller förare av motorfordon eller vissa spårbundna

fordon skall sålunda undersökningen kunna äga rum även om någon

brottsmisstanke inte föreligger. En sådan undersökning skall endast få utgöras

av yttre iakttagelser av ögonens utseende och funktion. Vid undersökningen

skall som hjälpmedel få användas bl.a. s.k. pupillometer.

Drograttfylleriutredningens betänkande har remissbehandlats och bereds för

närvarande i Justitiedepartementet.

Eftersupning

I motion Ju713 (fp) begärs lagstiftning mot alkoholförtäring efter trafik-

olycka. Motionärerna efterlyser en lagstiftning i Sverige efter mönster av vad

som gäller i t.ex. Norge.

Enligt den norska lagstiftningen får en förare av motorfordon inte inta

alkohol eller annat berusande eller bedövande medel under de första sex

timmarna efter en körning, om han förstår eller måste ha förstått att

körningen kan leda till polisundersökning. Förbudet mot eftersupning gäller

dock inte efter det att blodprov eller alkoholutandningsprov tagits eller

efter det att polisen har beslutat att något sådant prov inte skall tas.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motioner angående

eftersupning, se t.ex. 1993/94:JuU11 och 1994/95:JuU24. I sistnämnda

betänkande hänvisade utskottet till tidigare uttalanden, i vilka utskottet

framhållit att problemet med påstådd eftersupning torde vara relativt litet

sett i förhållande till samtliga trafiknykterhetsbrott och att tungt vägande

invändningar av bl.a. rättssäkerhetsnatur kunde riktas mot att införa ett

förbud mot eftersupning. Utskottet vidhöll denna uppfattning (1994/95:JuU24 s.

12 f).

Bedömning

Vad först gäller drograttfylleri, vill utskottet på nytt understryka det

angelägna i att rattfyllerilagstiftningen får en sådan utformning att den

förbättrar möjligheterna att upprätthålla trafiksäkerheten och att kontrollera

trafikanternas körförmåga efter användning av andra droger än alkohol. Som

utskottet anfört ovan pågår beredningen av Drograttfylleriutredningens

betänkande, och en lagrådsremiss kan, enligt vad utskottet erfar, förväntas

under våren 1998. Utskottet anser att det pågående beredningarbetet bör

avvaktas. Utskottet avstyrker därmed bifall till motionerna Ju707, Ju903,

So656, So657 och T214.

I fråga om s.k. eftersupning finner utskottet inte skäl att frångå den

inställning utskottet tidigare vid åtskilliga tillfällen intagit och avstyrker

bifall till motionen Ju713.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande drograttfylleri

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju707, 1996/97:Ju903 yrkande 10,

1996/97:So656 yrkandena 16 och 19, 1996/97:So657 yrkande 1 och

1996/97:T214 yrkande 8,

res. 1 (c, fp, kd)

2. beträffande eftersupning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju713.

Stockholm den 18 september 1997

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran

Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s),

Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw

Persson (fp), Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp), Helena Frisk (s), Jeppe

Johnsson (m), Michael Stjernström (kd) och Cinnika Beiming (s).

Reservation

1. Drograttfylleri (mom. 1)

Ingbritt Irhammar (c), Siw Persson (fp) och Michael Stjernström (kd) anför:

Många trafikolyckor orsakas av bilförare som är påverkade av alkohol eller

narkotika eller andra droger, och bilförare som är påverkade av narkotika

eller andra droger utgör sannolikt en lika stor trafikfara som de förare som

är påverkade av alkohol. Den nuvarande rattfyllerilagstiftningens utformning

ger inte tillräckliga möjligheter att ingripa mot den förstnämnda kategorin av

förare. Enligt vår mening innebär detta förhållande ett mycket allvarligt

problem. Vi anser att lagstiftningen genast bör ändras så att det blir

otillåtet att föra bil med narkotika eller andra droger i kroppen. Vidare bör

polisen få möjlighet att rutinmässigt kontrollera förares drogpåverkan under

motsvarande förutsättningar som i dag gäller för alkoholutandningsprov. Härvid

kan undersökning med s.k. pupillometer komma till användning. Det får ankomma

på regeringen att under hösten återkomma till riksdagen med förslag i enlighet

med vad vi nu anfört. Vad vi nu med anledning av motionerna Ju707, Ju903,

So656, So657 och T214 anfört, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vi anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande drograttfylleri

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ju707, 1996/97:Ju903 yrkande

10, 1996/97:So656 yrkandena 16 och 19, 1996/97:So657 yrkande 1 och

1996/97:T214 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts i reservation 1.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Gällande rätt m.m. 2

Drograttfylleri 3

Eftersupning 4

Bedömning 5

Hemställan 5

Reservation...........................................6

1. Drograttfylleri (mom. 1) 6