Bet. 1997/98:KrU12

Kulturutskottets betänkande

1997/98:KRU12

Kulturarvsfrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KrU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som avser

kulturarvsfrågor.

Två motioner innehåller förslag som främst syftar till nya organisatoriska

lösningar på kulturmiljöområdet. Yrkandena avstyrks med hänvisning bl.a. till

den översyn som görs inom Kulturdepartementet av myndighetsstrukturen på

kulturområdet.

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande där det föreslås att ett

anbudsförfarande alltid skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar.

Frågan om en reglering i kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål

från arkeologiska massfynd tas upp i en motion. Utskottet avstyrker motionen

med hänvisning till att frågor om museernas insamlingspolicy bereds inom

Regeringskansliet.

Två motionsyrkanden om skydd för ortnamn avstyrks med hänvisning till en

aviserad proposition om Kulturmiljöfrågor m.m.

Motorfabriken Pythagoras i Norrtälje bör enligt en motionär ha en självklar

plats i satsningen på industrisamhällets historia. Utskottet avstyrker motionen

i avvaktan på RAÄ:s överväganden beträffande den kommande satsningen.

I tre motioner tas frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller

kulturer upp. Det gäller bevarande av hamnar, skånska slott och herrgårdar samt

Finnskogen i Värmland. Motionerna avstyrks.

Utskottet föreslår med anledning av två motioner att riksdagen skall ge

regeringen till känna att regeringen i kommande budgetarbete bör göra en

samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till det kultur- och

naturmiljöarbete som utförs av Sveriges Hembygdsförbund och andra ideella

organisationer inom kulturområdet. Om medlen för bidrag till Hembygdsförbundet

från miljö- och naturvårdsbudgeten minskar bör regeringen beräkna ökade medel

för ändamålet på kulturbudgeten.

En motion innehåller förslag om att ett särskilt anslag till stöd för

bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas och att stödet -

utöver segelfartyg - även skall omfatta ång- och maskindrivna fartyg samt att

det nuvarande stödet skall ökas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena men anför

att det bör övervägas huruvida bevarandeinsatser rörande transportmedel av

olika slag borde ingå i de kommande satsningarna på det industrihistoriska

kulturarvet.

En motion om ett särskilt kustkulturstöd avstyrks av utskottet.

En motion innehåller förslag om att Falsterbonäset skall uppföras på Unescos

Världsarvslista. Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att ta

ställning till om vissa objekt bör tas upp på listan.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om en översyn som skall syfta till att

inrätta flera landsarkiv. Utskottet hänvisar till Riksarkivets uppgift att som

sektorsansvarig myndighet ansvara för planeringen av en eventuell utbyggnad.

Utskottet avstyrker även en motion om en undersökning av servicen till

allmänheten vid Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR). Slutligen avstyrker

utskottet motionsyrkanden om en utredning om arkivväsendet i dataåldern med

hänvisning bl.a. till ett återrapporteringsuppdrag i frågan som Riksarkivet

skall redovisa till regeringen i sommar.

Till betänkandet har fogats sju reservationer.

Motionerna

1997/98:Kr201 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppföra Falsterbonäset på

Världsarvslistan.

1997/98:Kr207 av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att traktnamnen skall omfattas av kulturmiljölagen.

1997/98:Kr209 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av

hur stödet till SVAR skall utformas för att vidmakthålla en god service till

allmänheten.

1997/98:Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en utredning om etablering av nya landsarkiv.

1997/98:Kr216 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett landsarkiv i

Växjö.

1997/98:Kr217 av Jan Backman och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att

det kulturarv som ligger i de skånska slotten och herrgårdarna bevaras.

1997/98:Kr225 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Pythagoras i en

kommande satsning på industrisamhällets historia.

1997/98:Kr226 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av de gamla

gotländska gårdsnamnen.

1997/98:Kr227 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om följderna av minskade bidrag

till Sveriges Hembygdsförbund.

1997/98:Kr230 av Per Sundgren och Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

behovet av en skyndsam utredning om införande av ett kustkulturstöd.

1997/98:Kr238 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet.

1997/98:Kr258 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för bevarande av

hamnar.

1997/98:Kr259 av Göthe Knutson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt

värdefulla fartyg inrättas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till ång- och maskindrivna fartyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det årliga anslaget till stöd för bevarande av kulturhistoriskt

värdefulla fartyg höjs från 500 000 kr per år.

1997/98:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arkivväsendets effektivitet,

32. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om arkivväsendets

resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid

enligt vad i motionen anförts.

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fristående arkeologers möjlighet att få uppdrag,

50. att riksdagen begär att regeringen utreder effekterna av en separation av

Riksantikvarieämbetets dubbla uppgifter.

1997/98:Kr282 av Erling Bager och Lennart Fridén (fp, m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förändring i fornminneslagen för att stödja finansiering av Götheborg III.

1997/98:Kr284 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av

bidragsnivåer för Sveriges Hembygdsförbund.

1997/98:Kr290 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bevarandevärden och utvecklingsbehov i finnskogskulturen.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om angelägenheten av nordiska samarbetsprojekt i finnskogskulturen.

Utskottet

Kulturmiljöfrågor

Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m.

Lagar och förordningar

I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. slås det fast att det är en nationell

angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att ansvaret härför

delas av alla. I lagen finns även bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen

och kyrkliga kulturminnen. I lagen fastslås att länsstyrelsen har tillsyn över

kulturminnesvården i länet och att Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende

över kulturminnesvården i landet.

I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) uttalas att

kulturmiljön är en resurs att hushålla med och att områden som är av

riksintresse för kulturminnesvården skall skyddas (2 kap. 6 §). I proposition

1997/98:45 Miljöbalk föreslås att dessa bestämmelser skall ersättas av

bestämmelser av likartad innebörd i en ny miljöbalk.

Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns även i plan- och bygglagen

(1987:10), PBL. Enligt PBL skall varje kommun ha en aktuell översiktsplan, som

omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om

användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall

utvecklas och bevaras (1 kap. 3 §). I översiktsplanen skall riksintressen

enligt NRL anges särskilt (4 kap. 1 §).

I PBL finns även regler om att ändringar av en byggnad skall utföras varsamt

så att byggnadens kulturhistoriska värden tas till vara (3 kap. 10 §). Vidare

får byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,

miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde

av denna karaktär, inte förvanskas (3 kap. 12 §). Förslag om ändringar av PBL

finns i propositionerna 1997/98:45 Miljöbalk och 1997/98:

117 Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design.

Även i andra lagar - exempelvis skogsvårdslagen (1979:429) - finns

bestämmelser som avser kulturmiljön.

Vissa förordningar som avser kultumiljöområdet kommer att nämnas i det

följande.

Allmän bakgrund

Under 1990-talet har en successiv förskjutning i roll- och ansvarsfördelningen

inom kulturmiljövården ägt rum i Sverige. Arbetsuppgifter har förts från den

centrala myndighetsnivån, dvs. RAÄ, till länsstyrelserna. RAÄ:s verksamhet har

därigenom alltmer kommit att koncentreras på ledningen av den samlade

kulturmiljövården och kunskapsuppbyggnaden inom sektorn samtidigt som

handläggning och beslut i löpande förvaltningsärenden överförts till

länsstyrelserna. Fr. o. m. den 1 juli 1994 får RAÄ delegera beslut om

statsbidrag till kulturmiljövård och kulturstöd till ombyggnad till

länsstyrelserna. Vidare får länsstyrelserna fr.o.m. den 1 juli 1995 besluta om

kyrkliga kulturminnen. Länsstyrelserna har tillförts ökade resurser för att

klara de ökade uppgifterna.

Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet

Grunden för kulturmiljövården är ytterst de nationella mål för kulturpolitiken

som riksdagen beslutade om hösten 1996 (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:

KrU1, rskr. 1996/97:129). Av dessa är främst målet ?att bevara och bruka

kulturarvet? hänförbart till kulturmiljöområdet. Regeringen har fastställt att

följande övergripande mål skall gälla för den statliga

kulturmiljöorganisationen, nämligen att

- bevara och förmedla kulturarvet,

- stärka den lokala kulturella identiteten,

- syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön,

- möta hoten mot kulturmiljön samt

- bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska

sammanhang.

RAÄ är central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljön och

kulturarvet. På regional nivå ansvarar länsstyrelserna och de regionala

museerna för att kulturarvet bevaras och brukas. Den centrala och regionala

nivån samverkar sinsemellan.

Av regleringsbrevet för RAÄ för år 1998 framgår att arbetsuppgifterna inom

kulturmiljövården uppdelas på fyra verksamhetsgrenar, nämligen

- myndighetsarbete,

- kunskapsuppbyggnad,

- vård och

- publikarbete.

Ansvaret för de fyra verksamhetsgrenarna fördelas mellan den nationella nivån,

dvs. RAÄ, och den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de regionala

museerna på följande sätt:

RAÄ, som nyligen genomgått en omorganisation och vars nya organisation

återspeglar ovan nämnda fyra verksamhetsgrenar, svarar för centrala

myndighetsuppgifter, fördelar till länsstyrelserna statliga bidrag för vård av

byggnader, kulturlandskap och fornlämningar, beslutar om statliga

byggnadsminnen, samordnar kulturmiljösektorn med andra samhällssektorer etc.

Inom verksamhetsgrenen Kunskapsuppbyggnad åvilar det RAÄ att leda och delta i

arbetet med att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer, kulturminnen och

kulturföremål. Inom verksamhetsgrenen Vård har RAÄ ett övergripande ansvar,

bl.a. för att utveckla och bygga upp de tekniska och praktiska grunderna för

vården av kulturminnena samt ge stöd och råd åt myndigheter, institutioner och

enskilda i vårdfrågor. RAÄ:s arbete inom verksamhetsgrenen Publikarbete går

bl.a. ut på att på olika sätt sprida information om kulturmiljön och

kulturarvet. RAÄ:s arbetsuppgifter framgår av myndighetens instruktion (SFS

1997:1171). Målen för de fyra verksamhetsgrenarna - liksom generella mål för

myndigheten - preciseras i regleringsbrevet för 1998 för RAÄ.

Här bör även nämnas att avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) inom

RAÄ utgör ett separat verksamhets- och resultatområde som i sin helhet

finansieras med avgiftsintäkter. UV:s arbete ingår i verksamhetsgrenen

Kunskapsuppbyggnad.

Länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet framgår dels av

länsstyrelseinstruktionen (SFS 1997:1258), dels av regleringsbrevet för år

1998. I länsstyrelseinstruktionen slås fast att länsstyrelserna skall svara för

den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har

ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Vidare anges i instruktionen att

det skall finnas en länsexpert inom kulturmiljöområdet. Av regleringsbrevet

framgår olika effektmål som regeringen satt upp för länsstyrelserna. Ett av

effektmålen innebär att en väl fungerande roll- och ansvarsfördelning i det

regionala kulturmiljöarbetet skall uppnås genom att länsstyrelserna tillsammans

med de regionala museerna skall planera och genomföra kulturmiljöverksamheten i

länen i enlighet med kulturmiljöorganisationens uppgiftsfördelning.

Länsstyrelserna har arbetsuppgifter och ansvar inom främst tre av de ovan

nämnda fyra verksamhetsgrenarna inom kulturmiljövården. När det gäller

myndighetsansvaret kan nämnas att länsstyrelserna har tillsyn över

kulturmiljövården i länet och beslutar enligt de flesta av bestämmelserna i

kulturminneslagen, nämligen i fråga om byggnadsminnen, fornminnen och kyrkliga

kulturminnen. Deras myndighetsansvar inom kulturmiljövården har - som

redovisats ovan - utökats under 1990-talet, bl.a. genom att beslut om

statsbidrag delegerats till länsstyrelserna. Då det gäller verksamhetsgrenarna

Vård och Publikarbete har länsstyrelserna ett övergripande ansvar för att

insatser kommer till stånd, medan det konkreta arbetet i allmänhet utförs av de

regionala museerna.

De regionala museerna svarar för verksamhetsgrenarna Kunskapsuppbyggnad, Vård

och Publikarbete. Särskilt då det gäller de båda senare verksamhetsgrenarna

sker detta i varierande omfattning och med varierande inriktning.

Enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet

syftar statsbidraget till de regionala museerna till att stödja museerna i

deras uppgift att samla in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens

kulturarv, dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt. Bidraget

skall också ge museerna möjlighet att ta det ansvar för kulturmiljöarbetet som

vilar på dem (4 §). Det bör nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år

1998 under det nya anslaget A 5 Försöksverksamhet med ändrad regional

fördelning av kulturpolitiska medel (utgiftsområde 17) beräknat att 50 % av

statsbidraget till regionala museer i de tre försökslänen, Kalmar, Gotlands och

Skåne län, avser kulturmiljövård.

Vidare utgår - med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till

kulturmiljövård - särskild ersättning till de regionala museerna från

länsstyrelsernas kulturmiljövårdsmedel, dvs. anslaget G 2 Bidrag till

kulturmiljövård, för vissa av de uppdrag som museerna utför. Medel utgår även

från andra anslag som fördelas av länsstyrelserna.

Det bör i sammanhanget understrykas att länsmuseerna har en självständig roll

gentemot länsstyrelserna då det gäller kulturmiljöarbetet. (Se närmare härom

prop. 1996/97:3 s. 158-159, bet. 1996/97:KrU1 s. 137-138 samt 4 § förordningen

/1996:1598/ om statsbidrag till regional kulturverksamhet.)

Det kan tilläggas att även kommunerna utför en grundläggande insats på

kulturmiljöområdet på lokal nivå. Bl.a. har kommunerna, som tidigare berörts,

ett stort ansvar för skyddet av kulturmiljön enligt bestämmelserna i PBL. Flera

kommuner har egen kompetens i form av kommunala museer och kommunantikvarier.

Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m.

Förslaget i motion Kr238 (m) syftar till nya organisatoriska lösningar inom

kulturmiljöområdet (yrkande 6). I motionen uttalas att ansvarsfördelningen inom

området präglas av stor osäkerhet. Det skulle, menar motionärerna, vara

önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan den centrala

myndigheten, länsstyrelserna och de regionala och lokala museerna.

Enligt samma motionsyrkande bör RAÄ fungera som en ren sektorsmyndighet utan

egna genomföranderesurser och med möjlighet att genom avtal med olika

intressenter åstadkomma ett aktivt kulturmiljöarbete. En i principiellt

hänseende närliggande fråga tas upp i motion Kr270 (mp). Motionärerna anser att

det inte är rimligt att RAÄ är tillsynsmyndighet över kulturmiljövården och

samtidigt deltar i den arkeologiska undersökningsverksamheten. Motionsförslaget

syftar därför till en utredning av frågan om den arkeologiska

undersökningsverksamheten, UV, skall separeras från RAÄ (yrkande 50).

Motionärerna bakom motion Kr238 (m) anser i det här behandlade

motionsyrkandet också att det är önskvärt med en precisering av villkoren för

statsbidraget till de regionala museerna. Statsbidraget till de regionala

museerna och andra museer som RAÄ enligt motionsförslaget sluter avtal med

skulle kunna ses som två av varandra oberoende delar. Den ena delen skulle

kunna förmedlas av Statens kulturråd och den andra delen skulle kunna förmedlas

av RAÄ.

Utskottet har i det föregående med utgångspunkt i bl.a. riksdags- och

regeringsbeslut redovisat den ansvarsfördelning som numera råder inom

kulturmiljövården. Utskottet är medvetet om att det kan vara önskvärt att det -

främst på den regionala nivån - i vissa avseenden görs ytterligare

preciseringar och avgränsningar då det gäller ansvarsfördelningen mellan

aktörerna på kulturmiljöområdet. Samtidigt gör utskottet den bedömningen att

det nu inte krävs något riksdagens initiativ för att fortsatta överväganden och

ställningstaganden i åsyftade hänseenden skall komma till stånd. Härvid beaktar

utskottet att det inom Kulturdepartementet görs en översyn av

myndighetsstrukturen på kulturområdet.

Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall

fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i

motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra

vill utskottet anföra följande.

Frågorna har enligt utskottets mening ett nära samband med den

organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på

regeringens uppdrag utvärderat. Bl.a. kan nämnas att RAÄ och Statens historiska

museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter.

Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i

motion Kr238 (m). Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte föregripa

regeringens ställningstagande till den ovan angivna utvärdering som RAÄ gjort

av organisationsförändringarna inom myndigheten.

Beträffande önskemålet i motion Kr238 (m) om en precisering av statsbidraget

och frågan om en eventuell uppdelning av detta i två av varandra oberoende

delar vill utskottet anföra följande.

Utskottet erinrar om att regeringen i kulturpropositionen uttalade att

Kulturrådet efter samråd med RAÄ bör precisera villkoren för statsbidraget till

de regionala museerna vad avser kulturmiljövården. Villkoren bör - anförde

regeringen - grundas på den fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom en

region som varje länsstyrelse och regionalt museum enas om. Statsbidraget bör

anpassas till i vilken utsträckning som respektive regionalt museum är villigt

att påta sig och utföra arbetsuppgifter. Ansvaret för uppföljning och

utvärdering bör delas av Kulturrådet och RAÄ (prop. 1996/97:3 s. 158).

Utskottet har inhämtat att arbetet med att precisera villkoren för

statsbidraget till de regionala museerna ingår i den översyn av

myndighetsstrukturen på kulturområdet, som görs inom Kulturdepartementet.

De regionala museerna skall - i enlighet med förordningen (1996:1598) om

statsbidrag till regional kulturverksamhet - årligen rapportera till Statens

kulturråd hur de har använt bidragsmedlen (20 §). Vidare skall Kulturrådet

följa upp bidragsgivningen till de regionala kulturinstitutionerna i de tre

län, Kalmar, Gotlands och Skåne län, där det pågår försöksverksamhet med ändrad

regional ansvarsfördelning. Därutöver har Kulturrådet ett övergripande

utvärderingsansvar för kulturområdet i stort, vilket innebär att museiområdet

liksom andra kulturområden kommer att belysas. Genom de nämnda utvärderingarna

bör regeringen kunna få underlag till eventuella förändringar då det gäller

utformningen av statsbidragen till de regionala museerna.

Då det gäller statsbidragsfrågorna anser utskottet att regeringens

ställningstagande till de kommande rapporteringarna och till resultatet av den

pågående strukturutredningens arbete inte bör föregripas.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Kr238 (m) yrkande 6 och

Kr270 (mp) yrkande 50.

Fornminnesvård

I motion Kr270 (mp) anser motionärerna att ett anbudsförfarande alltid skall

tillämpas vid arkeologiska undersökningar (yrkande 49).

Lagbestämmelser om ingrepp i fast fornlämning i samband med markexploatering

finns i 2 kap. kulturminneslagen. Arkeologisk undersökning är den gemensamma

benämning som ofta används för särskild utredning, arkeologisk förundersökning

och särskild undersökning. Länsstyrelsen kan besluta om särskild utredning när

det är fråga om en planerad exploatering av ett större markområde. Som villkor

för tillstånd för en exploatör att få rubba, ändra eller ta bort en fast

fornlämning kan länsstyrelsen kräva att en särskild undersökning görs.

Slutligen kan länsstyrelsen besluta om arkeologisk förundersökning för att

fastställa en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet.

Förra våren behandlade riksdagen efter beredning i kulturutskottet en

proposition vari föreslogs förtydliganden i kulturminneslagen för att klargöra

vad länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra

arkeologiska undersökningar som nämnts i det föregående (prop. 1996/97:99, bet.

1996/97:KrU12, rskr. 1996/97:230).

Den fråga som särskilt uppmärksammades var frågan om i vilken utsträckning

ett anbuds- eller förfrågningsförfarande skulle tillämpas i ärenden hos

länsstyrelsen. Utskottet, som avstyrkte ett yrkande om att upphandlingslagen

skulle tillämpas innan länsstyrelsen bestämmer vem som skall utföra en

arkeologisk undersökning, anförde bl.a. följande.

Då det gäller tvistefrågan om i vilken utsträckning ett förfarande liknande det

som föreskrivs i upphandlingslagen skall tillämpas, måste enligt utskottet ett

nyanserat betraktelsesätt anläggas som gagnar ett gott slutresultat, inte bara

i det enskilda fallet utan också för den arkeologiska undersökningsverksamheten

som helhet. I propositionen pekas bl.a. på att en sådan utveckling måste

undvikas som medför att privata intressenter får utföra de mer omfattande

undersökningarna medan de mindre utförs av övriga institutioner. Det är av

betydelse att t.ex. länsmuseer och vissa kommunala museer bibehåller sin

kompetens på det arkeologiska området. Fördelarna med ett anbuds- eller

liknande förfarande får också vägas mot bl.a. det förhållandet att förfarandet

är resurs- och tidskrävande. Ofta kan ett projekt inte påbörjas eller fortsätta

förrän den arkeologiska undersökningen har genomförts. En tidsfördröjning kan

således få ekonomiska konsekvenser för arbetsföretagen.

I kulturminneslagen gjorde riksdagen - efter tillstyrkande av utskottet -

tillägg i de aktuella bestämmelserna i kulturminneslagen (2 kap. 11 och 13 §§)

av innehåll att länsstyrelsen när den anger vem som skall utföra en arkeologisk

undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god

kvalitet och till en kostnad som inte är högre än vad som kan anses motiverat.

Utskottet delade i sitt betänkande i ärendet regeringens uppfattning att det

behövs tydliga regler för hur länsstyrelsen skall gå till väga inför beslut om

uppdragsundersökningar samt för hur tillsyn över och uppföljning av

uppdragsverksamheten skall bedrivas. Regeringen har sedermera bemyndigat RAÄ

att utfärda verkställighetsföreskrifter till 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen.

Utskottet har inhämtat att RAÄ utarbetat ett förslag till sådana föreskrifter,

som remissbehandlats, och att myndigheten i början av april månad kommer att

fatta beslut om innehållet i föreskrifterna. Utskottet noterade i sitt

betänkande vid föregående riksmöte att det i propositionen anfördes att RAÄ bör

se till att information och utbildning kommer till stånd och att myndigheten

bör ha ett fortlöpande samråd med länsstyrelserna.

I motionen har inte anförts någon omständighet som ger utskottet anledning

att ompröva sitt ställningstagande förra våren då det gäller förfarandet i

samband med länsstyrelsens beslut om arkeologiska undersökningar. Utskottet

avstyrker därför yrkande 49 i motion Kr270 (mp).

Motionärerna bakom motion Kr282 (fp, m) vill ha en reglering i

kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska

massfynd. Reglerna skall enligt motionärerna ha ett innehåll som innebär ett

klart och positivt ställningstagande till sådan avyttring. Motionärerna

framställer sitt yrkande mot den bakgrunden att det vid marinarkeologiska

undersökningar av Ostindiefararen Götheborg, som år 1745 förliste i Göteborgs

hamninlopp, gjorts omfattande fynd av porslinsskärvor, över sju miljoner. En

försäljning av sådana skärvor skulle enligt motionärerna kunna bidra till att

skapa en säkrare ekonomi för det projekt som pågår med att i full skala bygga

en rekonstruktion av fartyget, Götheborg III. Motionärerna understryker att en

försäljning av arkeologiska fynd bör få komma till stånd först efter

vederbörlig dokumentation av de aktuella föremålen och att det skall röra sig

om massfynd utan unicitet hos föremålen.

Utskottet vill här erinra om att frågan om försäljning inom ramen för

gällande lagstiftning av massfynd från Ostindiefararen Götheborg behandlats av

utskottet flera gånger tidigare (se bet. 1989/90:KrU1 och 1993/94:KrU3).

I 2 kap. 17 § kulturminneslagen föreskrivs att RAÄ genom fyndfördelning får

överlåta statens rätt till fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i

framtiden på ett tillfredsställande sätt.

I den fram till årsskiftet 1988-1989 gällande fornminneslagen fanns

motsvarande bestämmelser. Dessa hade i princip samma innehåll som

bestämmelserna i den nu gällande lagen med den avvikelsen att överlåtelse på

museer i fråga om fynd av större betydelse ej fick ske utan regeringens

medgivande.

Varken den nya eller den gamla lagen innehåller något bemyndigande för RAÄ

att medge försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens egendom får

disponeras finns i första hand i 9 kap. 8 och 9 §§ regeringsformen. Statens

medel och dess övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella undantag till

regeringens disposition. Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs

grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogande över den. Riksdagen

kan därvid föreskriva att åtgärder av visst slag ej får vidtagas utan

riksdagens tillstånd. I anslutning till dessa bestämmelser i regeringsformen

anges i lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari

1997, bl.a. grunder för förfogandet över statens egendom (se främst 28 och 34

§§).

Både Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva till att museerna

gallrar genom att avyttra föremål som finns i många exemplar (se Minne och

Bildning. Museernas uppdrag och organisation /SOU 1994:51/ och Kulturpolitikens

inriktning /SOU 1995:84/).

Utskottet har inhämtat att det för närvarande inom Regeringskansliet bereds

frågor om museernas insamlingspolicy och att därvid också frågor om avyttring

av massfynd behandlas. Enligt vad utskottet har inhämtat avser

Regeringskansliet att redovisa ett förslag hösten 1998. Utskottet anser att

Regeringskansliets arbete inte bör föregripas. Motion Kr282 (fp, m) avstyrks.

Ortnamnsvård

I motion Kr207 (kd) har motionärerna som utgångspunkt för sitt yrkande bl.a. de

förändringar av traktnamn som blir eller kan bli en följd av sammanläggning av

fastigheter. Motionärerna påpekar att ett stort antal mycket gamla traktnamn

försvunnit och att ännu fler riskerar att försvinna i framtiden.

Motionsyrkandet innebär förslag om att traktnamnen skall omfattas av

kulturminneslagen.

Motionären bakom motion Kr226 (c) påpekar att de gotländska gårdsnamnen är i

fara i och med införandet av en ny adresstandard. Motionären anser att de

gotländska gårdsnamnen bör skyddas.

Frågan om skydd av ortnamn har behandlats av riksdagen under en lång följd av

år. Hösten 1993 begärde riksdagen på kulturutskottets förslag att regeringen

skulle överväga frågan om behovet och lämpligheten av en lagstiftning som har

till syfte att skydda ortnamnen, i första hand genom införande av en

hänsynsbestämmelse i kulturminneslagen (bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12).

En särskild utredningsman med uppdrag att bl.a. lämna förslag som tillgodoser

behovet av skydd för ortnamn tillkallades sommaren 1994 (Ku 1994:09).

Utredningen antog namnet Kulturarvsutredningen. Utredningens direktiv vad

gäller frågan om skyddet för ortnamn återgavs i kulturutskottets betänkande

1994/95:KrU4.

Frågorna om förändring av adresseringssystemet och ansvaret därför, och då

framför allt vad gäller landsbygden, har berörts i en rad sammanhang.

Ortnamnsrådet vid Statens lantmäteriverk har i november 1994 uttalat att

reformeringen av adresseringssystemet på landsbygden måste ske så att

värdefulla by- och gårdsnamn hålls levande. Enligt Ortnamnsrådet borde den

princip för adressering som bygger på användning av dessa namn i första hand

användas.

Kommunförbundet och Posten AB har ingått ett s.k. normalavtal om åsättande av

adresser där det slås fast att det ankommer på kommunerna att åsätta

belägenhetsadresser även på landsbygden varvid synpunkter från andra

intressenter skall inhämtas och samråd skall ske mellan kommunen och Posten

(cirkulär 1994:153).

Posten AB uttalade, bl.a. i skrivelse den 25 april 1995 till Svenska

kommunförbundet, att Posten sedan årsskiftet 1994/95 inte tar några egna

initiativ till att förändra landsbygdsadresser utan avvaktar att avtal träffas

med respektive kommun.

Posten AB har, som ovan nämnts, inte något ansvar för adresseringen utom i

fråga om postnummer- och postortsindelning. Utskottet har inhämtat att bolaget

anser att det för närvarande inte finns anledning att ta bort någon postort.

Tvärtom avser bolaget att återinföra ett antal postorter.

Kulturarvsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:128) behandlat

ortnamnsfrågan mycket grundligt. Utredningen föreslår att all statlig och

kommunal ortnamnsverksamhet skall utövas med hänsyn till ortnamnens

kulturvärden, dvs. enligt god ortnamnssed. En hänsynsregel som gör detta till

en skyldighet bör enligt utredningen tas in i kulturminneslagen. Utredningen

konstaterar att fastighetsbeteckningsreformen är avslutad och i huvudsak har

fungerat väl. Kulturhistoriska ortnamnsintressen bör enligt utredningen beaktas

vid ändringar i fastighetsindelningen, men kan inte ställas mot

lämplighetsvillkoren för fastighetsbildning. Utredningen framhåller vidare att

förändringar i adresseringen, särskilt på landsbygden, bör ske med respekt för

de ortnamn som kan påverkas. Utredningen anser dock att det inte går att

formulera några ortnamnsregler speciellt för denna process. Det påpekas vidare

av utredningen att en gatunamnsadressering inte bör införas i områden där en

sådan bryter mot en levande hävd samt att det är viktigt att gårdsnamn skall

kunna ingå i en adress, och att den nya adresseringsstandard som nu fastställs

ger utrymme åt gårdsnamnen. Utredningens betänkande har remissbehandlats.

Regeringen avser att i slutet av maj i år lägga fram en proposition om

kulturmiljöfrågor m.m. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att behandla

frågor om skydd för ortnamn i propositionen.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen anfört att vårt lands ortnamn är en

oersättlig kulturskatt. Kulturarvsutredningen har framhållit att ortnamnen har

stor kulturhistorisk betydelse då de berättar mycket om vårt lands

bebyggelsehistoria och om gångna tiders samhällsskick och odling, tro, bruk och

sedvänjor. Som de levande fornminnen de är omfattas ortnamnen av ett stort

intresse, inte bara av expertis utan av alla människor. Ortnamnen är starkt

förknippade med identitet och hemkänsla (se SOU 1996:128 s. 236).

Kulturutskottet ansluter sig även till dessa formuleringar om ortnamnens

betydelse.

Utskottet anser att regeringens beredning inte bör föregripas. Motionerna

Kr207 (kd) och Kr226 (c) avstyrks därför.

Utskottet vill tillägga följande. I linje med vad utskottet uttalat tidigare

förutsätter utskottet att Statens lantmäteriverk, Posten AB och övriga

ortnamnsansvariga instanser avstår från åtgärder som skulle kunna skada de

kulturhistoriska intressena på ortnamnsområdet innan riksdagen tagit ställning

till regeringens kommande förslag om ortnamn.

Byggnadsvårdsfrågor m.m.

I motion Kr225 (s) anser motionären att motorfabriken Pythagoras i Norrtälje

bör ha en självklar plats i satsningen på industrisamhällets historia.

Utskottet har inhämtat att RAÄ - i enlighet med ett regeringsuppdrag - senast

hösten 1998 kommer att redovisa ett program för dokumentation, vård och

långsiktigt hållbar förvaltning av de tiotalet viktigaste industriminnena i

Sverige. Dessutom avser regeringen att i budgetpropositionen för år 1999 komma

med förslag om hur finansieringen av en nationell satsning på

industrisamhällets historia i stort skall ske och hur satsningen närmare skall

utformas. Eftersom RAÄ:s överväganden inte bör föregripas, avstyrker utskottet

motion Kr225 (s).

I tre motioner tas upp frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller

kulturer.

Utskottet lämnar inledningsvis en kortfattad redogörelse för gällande

lagstiftning m.m.

I 3 kap. 1 § kulturminneslagen stadgas att en byggnad som är synnerligen

märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett

kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för

byggnadsminne av länsstyrelsen. Vidare anges att bestämmelserna om

byggnadsminnen enligt kapitlet får tillämpas också på park, trädgård eller

annan anläggning av kulturhistoriskt värde.

Medel till kulturmiljövård anvisas under anslaget Bidrag till kulturmiljövård

(utg. omr. 17). RAÄ har efter regeringens bemyndigande överlåtit

beslutanderätten över bidrag till kulturmiljövård till länsstyrelserna.

I sitt delbetänkande Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:128) tar

Kulturarvsutredningen bl.a. upp frågor rörande bevarandeinsatser för

kulturegendomar. Utredningens betänkande bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Regeringen har i januari i år aviserat en proposition till

slutet av maj i år om olika kulturarvsfrågor.

I motion Kr258 (s) påpekar motionärerna att en stor del av hamnarna längs våra

kuster inte längre utnyttjas som fiskehamnar men ändå har ett stort kulturellt

värde. Underhållet är en stor utgift för många kommuner. Utan underhåll

riskerar dessa hamnar att försvinna. Enligt motionärerna bör staten ta

initiativ till att tillsammans med länsstyrelser, Fiskeriverket och berörda

kommuner utarbeta förslag till åtgärder för att bevara hamnarna och till hur

åtgärderna kan finansieras.

Utskottet vill påminna om att kommunen har det primära ansvaret när det

gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. Statens bidrag till

kulturmiljövård fördelas som ovan nämnts av länsstyrelsen. Det finns inte något

hinder mot att det statliga bidraget för kulturmiljövård används för bevarande

av t.ex. hamnanläggningar. Av intresse i sammanhanget är också att Nordiska

ministerrådet tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a. utreda hur

kustkulturen skall kunna fortleva. Vidare finns det - som motionärerna påpekar

- ett EU-stöd, PESCA, som vänder sig till fiskeberoende kommuner som har

drabbats av sviktande resursunderlag. Syftet är att stödja omställning och

diversifiering av fiskeriverksamheten genom att ge sektorn möjlighet att söka

nya utvecklingsformer. En del av programmet gäller akvaturism, där satsningarna

kan inriktas på t.ex. fiskemuseer, akvarier, fiskerestauranger eller

båtuthyrning samt marknadsföring, förbättring av faciliteter i hamnar och av

övernattningsmöjligheter.

Utskottet finner, mot bakgrund av det anförda, att något sådant uttalande av

riksdagen som begärs i motionen om åtgärder för bevarande av hamnar, inte är

påkallat och avstyrker därför motion Kr258 (s). I ett senare avsnitt i detta

betänkande behandlar utskottet ett förslag om införande av ett särskilt

kustkulturstöd.

De skånska slotten och herrgårdarna har enligt motionärerna bakom motion Kr217

(m) ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Motionärerna anser att en

förbättring av förutsättningarna för vården av kulturarvet måste ske genom en

mångfald av åtgärder. Som exempel anger motionärerna ett system för villkorlig

eftergift av arvs- och gåvoskatten liknade ett system som finns i

Storbritannien, där egendom av nationellt intresse tills vidare kan undantas

från arvs- och gåvoskatt i utbyte mot vissa motprestationer från ägaren.

Utskottet vill erinra om att Kulturarvsutredningen i sitt ovannämnda

betänkande (SOU 1995:128) diskuterar olika förvaltningsformer som skulle kunna

främja bevarandet av sammanhållna kulturegendomar. Utredningen har studerat om

stiftelser kan bildas för att bl.a. bevara slotts- och herrgårdsmiljöer.

Utredningen har vidare diskuterat olika stödformer och sett över de

skattevillkor som gäller för bevarande av samlade kulturegendomar. Ett förslag

läggs fram som skulle göra det möjligt att betala av arvs- och gåvoskatt genom

underhållsinsatser för kulturhistoriskt värdefull egendom. Betänkandet bereds

som ovan nämnts i Regeringskansliet med sikte på att en proposition om olika

kulturarvsfrågor skall lämnas till riksdagen i slutet av maj i år. Med

hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Kr217 (m).

I motion Kr290 (m) anser motionärerna att ett ökat engagemang för kulturen i

Finnskogen i Värmland behövs hos kulturvårdande myndigheter och ytterst i

Kulturdepartementet (yrkande 1). Motionärerna efterlyser också ett ökat

nordiskt samarbete i samma fråga, syftande till konkreta åtgärder (yrkande 2).

Utskottet vill framhålla att Finnskogens kulturmiljöer och kultur i övrigt

omfattas av det samlade kulturarvsarbete som bedrivs av ansvariga centrala,

regionala och lokala myndigheter, museer m.fl. Sålunda innefattas Finnskogens

kulturmiljöer i tillämpliga delar i det förslag till handlingsprogram som RAÄ

på uppdrag av regeringen tagit fram för en långsiktig, hållbar utveckling av

skogens kulturmiljövärden. Uppdraget redovisades av RAÄ i oktober 1997 och

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det kan vidare nämnas att RAÄ, på

regeringens uppdrag, arbetat fram förslag till åtgärder för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling för landets

fäbodmiljöer. RAÄ avser att under hösten 1998 lägga fram ett handlingsprogram.

Mellan fäbodbebyggelse och Finnskogsbebyggelse kan sådana paralleller dras att

handlingsprogrammet senare kan få betydelse också för Finnskogsbebyggelsen. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion Kr290 (m).

När det gäller det nordiska samarbetet har utskottet inhämtat att Torsby

Finnkulturcentrum i Värmland leder ett svensk-finskt forskningssamarbete om

Finnskogen. Vidare finns ett allmänt kulturutbyte, där Finnskogskulturen gör

sig starkt gällande, mellan vänorterna Torsby i Sverige, Grue i Norge och

Rautalampi i Finland. Dessutom har, som också anges i motionen, utvecklats ett

nätverk i Sverige och Norge, benämnt Finnbygder i Samverkan (FINNSAM).

Utskottet anser att något sådant uttalande av riksdagen som begärs i

motionens yrkande 2 om nordiska samarbetsprojekt inte är påkallat. Yrkandet

avstyrks därför.

Anslagsfrågor

Sveriges Hembygdsförbund

I två motioner, Kr227 (s) och Kr284 (c), behandlas det statliga bidraget till

Sveriges Hembygdsförbunds centrala verksamhet. Motionärerna redovisar att

förbundet får bidrag över både kulturbudgeten och miljö- och

naturvårdsbudgeten. Motionärerna påtalar att det sammanlagda statsbidraget, som

år 1998 uppgår till ca 2 miljoner kronor och avser både verksamhetsbidrag och

projektbidrag, har minskat under senare år. Motionärerna anför att förbundets

centrala verksamhet är av liten omfattning i förhållande till hembygdsrörelsens

omfattning och spridning i landet och att service och information till

medlemmar och allmänhet har fått lov att minskas. Hembygdsrörelsens verksamhet,

som bl.a. omfattar vård av kulturarvet och spridning av kunskap i

kulturarvsfrågor, bedrivs till stor del ideellt och är av stort värde för

kommun, landsting och stat, anför motionärerna.

Riksdagen bör enligt motion Kr227 (s) som sin mening ge regeringen till känna

följderna för den bedrivna verksamheten av ett minskat bidrag till Sveriges

Hembygdsförbund. Enligt motion Kr284 (c) bör behovet av en höjning av bidraget

till Sveriges Hembygdsförbund till tidigare nivå beaktas i kommande

budgetarbete.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Riksantikvarieämbetet får enligt regeringens regleringsbrev för budgetåret

1998 använda högst 2 miljoner kronor av sitt förvaltningskostnadsanslag för

bidrag till organisationer inom kulturmiljöområdet. Av medlen används

1 050 000 kronor för bidrag till Sveriges Hembygdsförbund. Förbundet erhåller

bidrag även från Statens kulturråd och från Statens naturvårdsverk. Det senare

bidraget, som utgår från anslaget Miljöövervakning m.m. inom utgiftsområde 20,

har minskat under senare år. I budgetpropositionen för budgetåret 1998 har

regeringen aviserat att den under våren 1998 skall återkomma till riksdagen i

en miljöpolitisk proposition med ställningstaganden, bl.a. till framtida

omfattning och inriktning av anslaget Miljöövervakning m.m.

Utskottet har inhämtat att Hembygdsförbundet har erhållit statligt bidrag om

totalt 1 875 000 kronor för budgetåret 1998. År 1997 var det sammanlagda

bidraget 2 095 000 kronor.

Ett uttryck för statens syn på värdet av Hembygdsförbundets verksamhet är att

förbundet får statligt bidrag. Utskottet anser att regeringen i kommande

budgetarbete bör göra en samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till

det kultur- och naturmiljöarbete som utförs av Hembygdsförbundet och andra

ideella organisationer inom kulturområdet. I det fall ställningstaganden, t.ex.

i miljöpropositionen eller i andra sammanhang, medför ett minskat bidrag från

miljö- och naturvårdsbudgeten till Hembygdsförbundet bör regeringen i kommande

budgetproposition i stället beräkna ökade medel för ändamålet inom

kulturbudgeten. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motionerna Kr227

(s) och Kr284 (c) som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet

anfört.

Fartyg m.m.

Motionärerna bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anser att ett särskilt anslag

till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas

(yrkande 1) och att stödet skall omfatta inte bara kulturhistoriskt värdefulla

segelfartyg utan även ång- och maskindrivna fartyg (yrkande 2). Motionärerna

anser slutligen att stödet bör ökas (yrkande 3).

Statens sjöhistoriska museer har enligt sin instruktion till uppgift att

främja kunskapen om det svenska sjöförsvaret, den svenska handelssjöfarten och

det svenska skeppsbyggeriet genom tiderna (SFS 1990:571). Myndigheten skall

bl.a. vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de

samlingar som har anförtrotts myndigheten. Vidare skall myndigheten hålla ett

urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva och stödja

utställningsverksamhet och annan pedagogisk verksamhet. Myndigheten skall också

lämna information, råd och annan hjälp till regionala och lokala museer samt

verka för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg i den utsträckning

som det är möjligt och det finns medel.

Sedan budgetåret 1990/91 delar Statens sjöhistoriska museer årligen ut ett

ekonomiskt stöd, det s.k. skutstödet, till bevarande av kulturhistoriskt

värdefulla segelfartyg. Stödet gäller i första hand fartyg som är byggda i

Sverige eller som har seglats yrkesmässigt under svensk flagg men är byggda

utomlands. Stödet, som härrör från Vasamuseets intäkter, uppgår till 500 000

kronor per år.

Vid 1992/93 års riksmöte anförde kulturutskottet att förutsättningarna för

skutstödet var osäkra då det vid denna tid var beroende av ett eventuellt

överskott från intäkterna på Vasamuseet. Utskottet ansåg det därför motiverat

att överväga om ett särskilt anslag för skutstödet skulle inrättas (bet.

1992/93:KrU24 s. 10-11). I följande års budgetproposition bedömde regeringen

att ändamålet med skutstödet var angeläget men att det inte var möjligt att

föreslå en förändrad finansiering, dvs. finansiering via ett anslag på

statsbudgeten. Regeringen förordade dock att Statens sjöhistoriska museer i

fortsättningen skulle avsätta 500 000 kronor per år av intäkterna från

Vasamuseets verksamhet till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla

segelfartyg (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 100). Detta belopp skulle således

avsättas oberoende av om ett överskott av den avgiftsfinansierade verksamheten

uppstått.

Marinmuseikommittén har - i linje med vad kulturutskottet anförde år 1993 - i

sitt betänkande Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten

(SOU 1997:100) ansett att ett särskilt anslag bör inrättas för att tillgodose

behovet av stöd för de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen i stället för

att en del av Vasamuseets intäkter används för detta ändamål. Förslaget har

inte lett till någon åtgärd från regeringens sida.

Frågan om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg har behandlats vid

ett flertal tillfällen av utskottet (se främst bet. 1989/90:KrU21 s. 14,

1992/93:KrU24 s. 10 och 1996/97:KrU5). Utskottet anser, liksom tidigare, att

det är angeläget att kulturhistoriskt intressanta och värdefulla fartyg, såväl

segelfartyg som andra fartyg, kan bevaras. Ansvaret härför bör enligt utskottet

främst ligga på fartygsägaren. En viktig åtgärd när det gäller bevarande torde

vara att en inventering, registrering och dokumentation görs av fartygen. På

Sjöhistoriska museet förs ett utförligt register över segelfartyg. Ett

motsvarande register över ångbåtar har också påbörjats. År 1997 tydliggjordes,

som ovan nämnts, Statens sjöhistoriska museers ansvar gentemot fartygsägarna

genom ett tillägg till myndighetens instruktion.

Utskottet kan konstatera att värdefulla insatser görs på frivillig väg av

intresserade och engagerade ägare till fartygen - det kan röra sig om såväl

enskilda ägare som föreningar och kommuner - för att bevara fartygen i

funktionsdugligt skick. Med hänsyn till skutstödets begränsade omfattning bör

det enligt utskottets mening för närvarande inte utvidgas till att avse även

andra fartyg än segelfartygen. Motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 2 avstyrks

därför.

Olika transportmedel har haft en avgörande betydelse för industrisamhällets

framväxt. Utskottet anser att det därför är befogat att överväga huruvida

bevarandeinsatser rörande transportmedel av olika slag borde ingå i de kommande

satsningarna på det industrihistoriska kulturarvet. Riksdagen får tillfälle att

behandla frågor som rör det industrihistoriska arvet när regeringen tagit

ställning till RAÄ:s rapport i frågan.

Utskottet är inte berett att nu göra något sådant uttalande om ett särskilt

anslag på statsbudgeten för skutstödet som begärs i motionen. Utskottet utgår

därvid från att det även framdeles avsätts medel - som inte understiger

nuvarande belopp om 500 000 kronor per år - till skutstödet från Vasamuseets

intäkter. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Kr259 (m, c,

fp, kd) yrkande 1 bör avslås.

Utskottet är inte berett att göra ett uttalande om en ökning av skutstödet

och avstyrker därför yrkande 3 i motion Kr259 (m, c, fp, kd).

I motion Kr230 (v) anser motionärerna att ett särskilt kustkulturstöd, liknande

ett sådant stöd som finns i Norge, skall inrättas för att inte bara fartyg utan

också speciella skärgårds- och kustmiljöer skall kunna bevaras för framtiden.

Motionärerna anser att frågan om ett stöd av angivet slag bör snabbutredas och

skyndsamt införas i Sverige.

Utskottet vill här framhålla att det är kommunerna som har det primära

ansvaret när det gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. När

det gäller bevarandet av de miljöer och byggnader som finns längs kusterna

finns, som tidigare nämnts, möjlighet att söka statligt stöd. RAÄ har efter

regeringens bemyndigande överlåtit beslutanderätten över bidraget till

kulturmiljövård till länsstyrelserna. Av intresse är också, som nämnts ovan,

att Nordiska ministerrådet har tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att

bl.a. utreda hur kustkulturen skall kunna fortleva. Utskottet anser, med

hänvisning till det anförda, att något riksdagens uttalande om en skyndsam

utredning inte är påkallat. Utskottet avstyrker motion Kr230 (v).

Världsarvslistan

Motionärerna bakom motion Kr201 (m) anför att allt fler kulturmiljöer i Sverige

förts upp på Världsarvslistan, dock aldrig någon från Skåne. Motionärerna

framhåller vidare att Falsterbonäset är den lokal som, näst efter Bosporen,

passeras av flest flyttfåglar i världen och att näset är unikt som naturmiljö.

Motionen syftar till att regeringen skall verka för att Falsterbonäset skall

uppföras på Världsarvslistan.

Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om skydd för

kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (Haagkonventionen) jämte

konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för

världens kultur- och naturarv (Världsarvskonventionen). Båda konventionerna har

för Sveriges del trätt i kraft under år 1985.

Utskottet behandlade förra året en motion med samma innehåll som den nu

aktuella motionen. I betänkandet lämnade utskottet en utförlig redogörelse för

Världsarvskonventionen (bet. 1996/97:KrU5). Världsarvskonventionen kräver att

de länder som ansluter sig har en lagstiftning, organisation och utbildning som

garanterar att kultur- och naturvärden kan skyddas och vårdas. Världssamfundet,

representerat av Unesco, vill primärt genom konventionsarbetet fästa

uppmärksamheten på de mest representativa objekten och utveckla ett effektivt

internationellt samarbete för att så vitt möjligt skapa garantier för att

världsarvet skyddas och kan överlämnas till kommande generationer i gott och

autentiskt skick. Det bör emellertid understrykas att konventionen också mera

allmänt handlar om skyddet för kulturarvet och då inte bara för de allra

värdefullaste objekten.

I enlighet med vad som föreskrivs i Världsarvskonventionen har det bildats en

mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv. Kommittén

upprättar en lista över objekt som förklaras vara av denna dignitet,

Världsarvslistan.

Nominering av ett objekt för uppförande på Världsarvslistan skall numera

göras av varje lands regering hos Unesco före den 1 juli varje år. Sedan de

nominerade objekten bedömts av rådgivande organ, International Council on

Monuments and Sites (ICOMOS) och Word Conservation Union (WCU eller IUCN), tas

det slutliga beslutet av Världsarvskommittén som möts en gång per år, i

december månad. I Sverige har regeringen uppdragit åt Statens naturvårdsverk

och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) att lämna förslag till objekt att föra upp på

Världsarvslistan.

På Världsarvslistan finns nu upptagna mer än 500 objekt, varav merparten är

kulturobjekt. De svenska objekt som inskrivits på listan är följande (beslutsår

inom parentes):

Drottningholms slott (1991),

Birka/Hovgården i Mälaren (1993),

Engelsbergs bruk i Fagersta kommun (1993),

Hällristningarna i Tanum, Bohuslän (1994),

Skogskyrkogården i Stockholm (1994),

Hansastaden Visby (1995),

Gammelstads kyrkstad (1996) och

Lapponiaområdet i Norrbotten (natur- och kulturobjekt) (1996).

Utskottet har inhämtat att ett nomineringsarbete - syftande till en ansökan

från regeringen till Unesco före den 1 juli i år - påbörjats beträffande den

s.k. Karlskronaanläggningen och Höga kusten.

De övriga objekt som är uppsatta på den s.k. tentativa listan, dvs. objekt

som bedöms kunna vara aktuella för Världsarvslistan, är Falu gruva,

Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna utanför Stockholm, Stockholms

skärgård (yttre delar) och Ölands Alvar.

Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör ankomma på riksdagen att

göra några ställningstaganden då det gäller frågan huruvida ett visst objekt

bör uppföras på Världsarvslistan. Liksom hitintills bör i första hand RAÄ och

Naturvårdsverket som sakkunniga organ lämna förslag till regeringen rörande

uppförande av nya svenska objekt på Världsarvslistan. Sådana förslag bör

grundas på myndigheternas egna initiativ eller på initiativ av ägare eller

förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av kommuner eller länsstyrelser

där objekten är belägna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr201 (m).

Arkivfrågor

Inledning

Vid riksmötet 1989/90 antog riksdagen en arkivlag (prop. 1989/90:72, bet.

1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307). I arkivlagen (1990:782) finns regler om

statliga och kommunala myndigheters arkiv. Lagen innehåller bestämmelser om vad

som ingår i en myndighets arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. Det

slås fast att myndigheters arkiv är en del av det nationella kulturarvet.

Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de

tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information

för rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov (3 §). I

arkivlagen regleras också att det skall finnas arkivmyndigheter för tillsynen

av myndigheternas arkivvård (7 §). Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter

som skall finnas för tillsynen av de statliga myndigheterna, medan

kommunstyrelse och landstingsstyrelse är arkivmyndighet i kommun och landsting

om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan

nämnd eller styrelse till arkivmyndighet (8 §). Även enskilda arkiv tillhör

kulturarvet men faller utanför lagens tillämpningsområde.

Vid riksmötet 1996/97 godkände riksdagen övergripande mål för Riksarkivet och

landsarkiven, vilka innebar att de övergripande målen för det statliga

arkivväsendet i enlighet med 3 § arkivlagen ligger fast (prop. 1996/97:1, bet.

1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129).

Med utgångspunkt i de övergripande målen har regeringen ställt upp fyra

verksamhetsmål för Riksarkivet och landsarkiven, nämligen att arbeta för en god

arkivhantering, att bevara och vårda, att tillgängliggöra samt att bygga upp

kunskap (regleringsbrev för budgetåret 1998).

Inom Riksarkivet skall enligt instruktionen för Riksarkivet och landsarkiven

(1995:79) finnas Krigsarkivet och en enhet för svensk arkivinformation (vilken

benämns Svensk arkivinformation i Ramsele, SVAR) samt i övrigt det antal

enheter som riksarkivarien bestämmer (13 §). Under Riksarkivet som cen-

tralmyndighet finns sju landsarkiv, nämligen i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund,

Göteborg, Härnösand och Östersund (29 §). Dessutom fullgör genom avtal

Stockholms stadsarkiv och Värmlands arkiv, samt i viss omfattning Malmö

stadsarkiv under landsarkivet i Lund, landsarkivsuppgifter.

Nya landsarkiv

I motion Kr211 (c) begärs att en utredning skall tillkallas med uppgift att se

över landsarkivens struktur. Syftet med översynen skall vara att nya landsarkiv

skall etableras. Landsarkivens material bör göras mera lättillgängligt bl.a.

för de utbyggda regionala högskolorna. Ställning bör också tas till om det

ökade behovet av arkivutrymme skall tillgodoses genom utbyggnad av befintliga

arkiv eller genom etablering av nya landsarkiv (yrkande 5). Enligt motion Kr216

(c) motiverar sådana förhållanden som påtalas i motion Kr211 (c) etableringen

av ett nytt landsarkiv i Växjö. Där finns dessutom redan ett samarbete mellan

arkivbildare, arkiv och högskola och planer på nya byggnader som skulle kunna

inrymma även ett landsarkiv.

Utskottet påminner om att regeringen i 1993 års budgetproposition

(1992/93:100 bil. 12 s.102-117) förordade att Riksarkivet skulle ges

möjligheter till större flexibilitet i fördelningen av depå- och

tillsynsuppgifter mellan Riksarkivet och landsarkiven. Syftet var att på

effektivast möjliga sätt kunna ta ansvar för arkiveffekterna av pågående

förändringar inom den offentliga sektorn. Dessutom förordades en ny modell för

en långsiktig finansiering av utbyggnaden av arkivverksamheten, där de

arkivbildande myndigheterna fortsättningsvis skulle föra över resurser till

arkivmyndigheten vid leverans av arkivmaterial. Riksarkivets uppgift som

sektorsansvarig myndighet borde vara att samlat överblicka och analysera

effekterna av de långsiktiga förändringar som visar på nya behov inom

landsarkivorganisationen. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad som

förordades om Riksarkivets planeringsansvar för den fortsatta utbyggnaden av

arkivdepåer (bet. 1992/93:KrU22, rskr. 1992/93:316). Utskottet har vid flera

tillfällen efter riksmötet 1992/93 avstyrkt motionsyrkanden om etablering av

nya landsarkiv och därvid hänvisat till Riksarkivets ansvar som

sektorsmyndighet för planeringen av en eventuell utbyggnad av

landsarkivorganisationen (senast i bet. 1996/97:KrU5). Utskottet vidhåller

denna uppfattning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr211 (c)

yrkande 5 och Kr216 (c).

Arkivväsendets service m.m.

I motion Kr209 (kd) redovisas att Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR), som

är en enhet inom Riksarkivet, har fått mindre intäkter sedan Riksarkivet

beslutat att från och med den 1 januari 1997 ta bort vissa användaravgifter vid

SVAR Forskarcentrum. Avgifterna togs bort efter en granskning som JO gjort av

förhållandet mellan verksamheten vid SVAR och bestämmelserna i dels

Tryckfrihetsförordningen (TF), dels avgiftsförordningen (1992:191) (se

Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1996/97:JO1 s. 484-490). Motionärerna

anför att bortfallet av avgiftsinkomsterna kan medföra sämre service och

kortare öppettider vid SVAR Forskarcentrum. Med tanke på den betydelse

besökarna vid SVAR har för regionens turistnäring, affärsliv m.m. föreslår

motionärerna att en undersökning skall göras av hur stödet till SVAR skall

utformas så att en god service till allmänheten skall kunna behållas.

Utskottet har ovan redovisat att ett av de fyra verksamhetsmålen för

Riksarkivet är att arbeta för att göra arkivmaterial tillgängligt. Målen för

denna verksamhet är bl.a. att nå fler och nya målgrupper och användare och att

öka kunskapen om och tillgängligheten till arkiven. Vidare skall

forskningsinformationen till de verksamma inom arkivsektorn och till

allmänheten öka och formerna för denna information utvecklas (regleringsbrev

för budgetåret 1998).

I Riksarkivets årsredovisning för år 1997 anges att SVAR:s verksamhet i

huvudsak hör till den verksamhetsgren inom Riksarkivet som avser

tillgängliggörandet av arkivmaterial. Riksarkivet redovisar att SVAR har

intäkter från Riksarkivets förvaltningsanslag, från avgifter och andra

ersättningar samt från bidrag av olika slag, t.ex. lönebidrag och EU-bidrag.

Vidare redovisas att ett planerat anslagssparande skett inom SVAR för att

situationer med minskad försäljning och minskade bidrag skall kunna hanteras.

Riksarkivet redovisar också att SVAR:s arbete med att nå nya användargrupper

bl.a. innebär att material i stor utsträckning har börjat läggas ut på

Internet. Riksarkivet konstaterar att släkt- och hembygdsforskare i hög grad

utnyttjar de nya möjligheterna att beställa mikrokort över nätet.

SVAR skall vara en egen resultatenhet. I budgetunderlaget för åren 1999-2001

redovisar Riksarkivet att SVAR bedöms stå för en minskande andel av

Riksarkivets totala verksamhetsfinansiering. Totalt beräknas SVAR:s

finansiering omfatta 28 400 000 kronor år 1999, varav 9 100 000 kronor härrör

från förvaltningskostnadsanslaget för Riksarkivet och landsarkiven, 24 600 000

kronor år 2000 med oförändrade anslagsmedel och 24 000 000 kronor år 2001,

likaledes med oförändrade anslagsmedel. Verksamheten är således till stor del

beroende av avgiftsintäkter m.m. och av bidrag, bl.a. från

arbetsmarknadsbudgeten. Intäkter och bidrag kan vara svåra att beräkna i förväg

och måste uppskattas.

Utskottet konstaterar att det ankommer på Riksarkivet att - inom ramen för

tillgängliga resurser och med utgångspunkt i de mål för arkivverksamheten som

satts upp av riksdag och regering - ta ställning till frågor som rör

verksamheten vid de i myndigheten ingående enheterna, bl.a. SVAR. Riksarkivet

har fått regeringens uppdrag att återrapportera hur Riksarkivet har löst sina

uppgifter under år 1998 när det gäller att nå fler och nya målgrupper av

besökare och användare och att öka kunskapen om och tillgängligheten till

arkiven. Utskottet förutsätter att - om Riksarkivet skulle rapportera att

tillgänglighetsmålet för arkivväsendet i olika avseenden visat sig svårt att

uppnå - regeringen redovisar sin bedömning av frågan för riksdagen och kommer

med de förslag till åtgärder som regeringen kan bedöma vara nödvändiga. Mot

bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör begära en sådan

särskild undersökning av servicen till allmänheten vid SVAR som föreslås i

motion Kr209 (kd). Motionen avstyrks därför.

I motion Kr269 (v) behandlas frågor som rör arkivväsendet i dataåldern.

Motionärerna anser att den statliga arkivpolitiken behöver förändras och att

arkivmyndigheternas uppgift att öka kunskaperna om och tillgängligheten till

arkivens material behöver lyftas fram. Den nya informationstekniken bör på sikt

medföra ett nytt arbetssätt, en bättre samordning och större effektivitet

(yrkande 31). Detta kräver investeringar i utbildning av personal, i teknisk

utrustning och i överförande av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya

informationstekniken kan göra arkivmaterialet tillgängligt för nya grupper och

för människor i hela landet. Den gör det också möjligt att lokalisera ut

arkivverksamhet. En utredning bör få till uppdrag att se över arkivväsendets

resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid

(yrkande 32).

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Kr269 (v) om vikten av att

kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material ökas. I det

föregående har utskottet redovisat att frågor som rör arkivväsendets

tillgänglighet har lyfts fram av regeringen som ett av de fyra verksamhetsmålen

för Riksarkivet och landsarkiven. Denna verksamhet skall ge vidgade perspektiv

på samhällsutveckling och på människors villkor samt stimulera debatt kring

arkivens betydelse, i synnerhet kring frågor som rör bruket av kulturarvet. Den

skall också medverka till att nya grupper och användare nås och att kunskapen

om och tillgängligheten till arkiven ökar. Riksarkivet har regeringens uppdrag

att återrapportera denna verksamhet.

I årsredovisningen för budgetåret 1997 konstaterar Riksarkivet att de nya

databaser som myndigheten arbetar med kommer att förändra situationen radikalt,

när det gäller att tillhandahålla information och service till forskare, som

redan nu begagnar arkivmaterial, men kanske framför allt till nya kategorier av

kunder. En väsentlig del i denna verksamhet utgör möjligheten att lägga ut

dessa verktyg på olika nätverk.

I budgetunderlaget för budgetåret 1999 redovisar Riksarkivet behovet av

investeringar för uppbyggnad och successiva ersättningsanskaffningar av ADB-

utrustning. Riksarkivet redovisar också sin syn på de krav som den snabba

teknikutvecklingen och digitaliseringen samt strukturförändringarna ställer på

arkivväsendet. Vidare redovisar Riksarkivet bl.a. att modellen med

anslagsöverföring i samband med leverans av arkivmaterial inte fungerat som

avsetts.

I regleringsbrevet för budgetåret 1998 har regeringen givit Riksarkivet i

uppdrag att redovisa konsekvenserna och framtidsperspektiven dels för

arkivmyndigheterna, dels för allmänheten med anledning av att arkivmaterialet i

allt högre grad digitaliseras och finns tillgängligt via Internet etc.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998.

Som framgår av redovisningen ovan får således riksdagen tillfälle att - i

samband med regeringens resultatbedömning och förslag om anslag i

budgetpropositionen hösten 1998 - behandla de frågor om bl.a. digitalisering

och ny teknik samt effektivisering och utveckling, vilka tas upp i Riksarkivets

årsredovisning, budgetunderlag och återrapportering av regeringsuppdrag.

Utskottet, som kommer att följa frågorna om det statliga arkivväsendets

utveckling med stor uppmärksamhet, anser mot bakgrund av det anförda att någon

särskild utredning av det slag som begärs i motionen inte är påkallad.

Utskottet avstyrker motion Kr269 (v) yrkandena 31 och 32.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet,

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr238 yrkande 6 och 1997/98:Kr270

yrkande 50,

res. 1 (m, fp, mp, kd)

2. beträffande anbudsförfarande vid arkeologiska undersökningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 49,

3. beträffande avyttring av föremål från arkeologiska massfynd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr282,

4. beträffande ortnamnsvård

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr207 och 1997/98:Kr226,

5. beträffande motorfabriken Pythagoras

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr225,

6. beträffande åtgärder för att bevara hamnar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr258,

7. beträffande de skånska slotten och herrgårdarna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr217,

8. beträffande kulturen i Finnskogen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr290,

9. beträffande Sveriges Hembygdsförbund

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Kr227 och 1997/98:Kr284 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande utvidgning av skutstödet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 2,

11. beträffande särskilt anslag till skutstöd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 1,

res. 2 (m, fp, v, mp, kd)

12. beträffande ökning av skutstödet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 3,

res. 3 (v)

13. beträffande särskilt kustkulturstöd

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr230,

res. 4 (v)

14. beträffande Världsarvslistan

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr201,

15. beträffande nya landsarkiv

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr211 yrkande 5 och 1997/98:Kr216,

res. 5 (c)

16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR)

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr209,

res. 6 (kd)

17. beträffande arkivväsendet i dataåldern

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32.

res. 7 (v)

Stockholm den 2 april 1998

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Monica

Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),

Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell

(kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m).

Reservationer

1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1)

Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Ewa Larsson

(mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behovet av ny

organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. som börjar med ?Då det gäller det?

och slutar med ?yrkande 50? bort ha följande lydelse:

Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall

fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i

motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra

har utskottet gjort följande bedömning.

Frågorna har enligt utskottet ett nära samband med den

organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på

regeringens uppdrag utvärderat. Här kan nämnas att RAÄ och Statens historiska

museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter.

Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i

motion Kr238 (m).

Utskottet har funnit att principiella skäl talar för att UV skall skiljas

från RAÄ. Enligt utskottets uppfattning är det inte tillfredsställande att RAÄ

har en dubbelroll som innebär att myndigheten fattar beslut och har tillsyn

över kulturmiljövården samtidigt som den deltar i arkeologisk

undersökningsverksamhet. Utskottet anser därför - i enlighet med förslaget i

motion Kr270 (mp) - att en utredning bör tillsättas för att utreda vilka

effekter som kan förväntas uppstå om UV och RAÄ skils åt.

Utskottet är emellertid inte berett att - i enlighet med förslaget i motion

Kr238 (m) - därutöver nu förorda ytterligare renodling av RAÄ:s verksamhet.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nämligen inte föregripa regeringens

ställningstagande till den ovan angivna utvärdering av

organsationsförändringarna inom myndigheten som RAÄ gjort.

Beträffande önskemålet - - - (= utskottet 27 rader) - - - bör föregripas.

Vad utskottet sålunda anfört om att skilja UV från RAÄ bör riksdagen med bifall

till motion Kr270 (mp) och med anledning av motion Kr238 (m) yrkande 6 som sin

mening ge regeringen till känna. Motion Kr238 (m) bör i övrigt - i här aktuellt

avseende - inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 50 och med anledning

av motion 1997/98:Kr238 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11)

Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Charlotta L

Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och

Patrik Norinder (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar

med ?Utskottet är inte berett att nu? och slutar med ?bör avslås? bort ha

följande lydelse:

I likhet med vad Marinmuseikommittén anfört och i linje med vad motionärerna

bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anfört anser utskottet att stödet för de

kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen bör tillgodoses genom att medel

anvisas på ett särskilt anslag över statsbudgeten. Regeringen bör enligt

utskottets mening återkomma med förslag i frågan i samband med

budgetpropositionen för år 1999. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet

att riksdagen med anledning av motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 1 som sin

mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande särskilt anslag till skutstöd

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 1 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ökning av skutstödet (mom. 12)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar

med ?Utskottet är inte berett att göra? och slutar med ?(m, c, fp, kd)? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att skutstödet, som legat på samma nivå under ett flertal år,

bör ökas. Regeringen bör återkomma i budgetpropositionen med förslag om ett

ökat bidrag till kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande ökning av skutstödet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar

med ?Utskottet vill? och slutar med ?Kr230 (v)? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Kr230 (v) om att det

stöd som finns i dag, skutstödet, är alldeles för begränsat. Sverige behöver

ett kustkulturstöd liknande det som finns i Norge, där inte bara fartyg utan

också de speciella skärgårds- och kustmiljöerna får ökade möjligheter att

bevaras för framtiden. Ett sådant stöd bör snabbutredas och skyndsamt in

föras i Sverige. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion

Kr230 (v) som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande särskilt kustkulturstöd

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr230 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Nya landsarkiv (mom. 15)

Marianne Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya landsarkiv som

börjar med ?Utskottet påminner? och slutar med ?Kr216 (c)? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr211 (c) att en

utredning bör tillsättas för att göra en översyn av frågan om landsarkivens

struktur och om etablering av nya landsarkiv. Som anförs i både denna motion

och i motion Kr216 (c) är det viktigt att landsarkivens material görs mera

lättillgängligt för de regionala högskolorna. Vidare kan överföringen av

församlingarnas arkiv till landsarkiven göra att det uppstår utrymmesbrist som

måste lösas antingen genom utbyggnad av befintliga arkiv eller uppbyggnad av

nya landsarkiv. I utredningsarbetet bör beaktas att den nya tekniken gör det

möjligt att sprida arkivverksamheten i landet. Vad utskottet anfört om en

utredning om etablering av nya landsarkiv bör riksdagen med bifall till motion

Kr211 (c) och med anledning av motion Kr216 (c) som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande nya landsarkiv

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr211 yrkande 5 och med anledning

av motion 1997/98:Kr216 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16)

Fanny Rizell (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service

m.m. som börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?avstyrks därför?

bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med vad som anförs i motion Kr209 (kd) om SVAR:s

betydelse som regional satsning. Verksamheten har inneburit att ett ökande

antal besökare sökt sig till SVAR, vilket i sin tur inneburit ett tillskott för

turistnäring, affärsliv m.m. Den ökande tillströmningen av besökare har

inneburit mera arbete vid SVAR, samtidigt som SVAR:s avgiftsintäkter minskat

sedan Riksarkivet - efter en granskning av JO - beslutat att ta bort vissa

avgifter. De minskade avgiftsintäkterna kan medföra en försämrad service till

besökarna. Enligt utskottets uppfattning bör en undersökning göras av hur

stödet till SVAR skall utformas för att en god service till allmänheten skall

kunna upprätthållas. Riksdagen bör med bifall till motion Kr209 (kd) som sin

mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR)

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr209 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service

m.m. som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?och 32? bort ha följande

lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr269 (v) att den

statliga arkivpolitiken behöver förändras och att arkivmyndigheternas uppgift

att öka kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material behöver

lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker i dag. Den nya

informationstekniken bör på sikt medföra ett nytt arbetssätt, en bättre

samordning och större effektivitet inom arkivväsendet. Detta kräver

investeringar i utbildning av personal, i teknisk utrustning och i överförande

av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya informationstekniken kan öka

arkivmaterialets tillgängligt för nya grupper och för människor i hela landet.

Den gör det också möjligt att lokalisera ut arkivverksamhet. Mot denna bakgrund

anser utskottet att riksdagen med bifall till motion Kr269 (v) yrkandena 31 och

32 bör ge regeringen till känna att en utredning bör tillsättas för att se över

arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en

informationsteknisk tid.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande arkivväsendet i dataåldern

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................2

Utskottet.............................................4

Kulturmiljöfrågor 4

Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m. 4

Lagar och förordningar 4

Allmän bakgrund 4

Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet 5

Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. 7

Fornminnesvård 8

Ortnamnsvård 11

Byggnadsvårdsfrågor m.m. 12

Anslagsfrågor 14

Sveriges Hembygdsförbund 14

Fartyg m.m. 15

Världsarvslistan 17

Arkivfrågor 19

Inledning 19

Nya landsarkiv 19

Arkivväsendets service m.m. 20

Hemställan 23

Reservationer........................................25

1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1),

(m, fp, mp, kd) 25

2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11), (m, fp, v, mp, kd) 26

3. Ökning av skutstödet (mom. 12), (v) 26

4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13), (v) 26

5. Nya landsarkiv (mom. 15), (c) 27

6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16), (kd) 27

7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17), (v) 28