Bet. 1997/98:KrU17

Kulturutskottets betänkande

1997/98:KRU17

Folkbildning

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KrU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlar kulturutskottet regeringens proposition 1997/98:115

Folkbildning jämte ett antal motioner väckta med anledning av propositionen och

motionsyrkanden ur motioner väckta under allmänna motionstiden hösten 1997.

Vid 1990/91 års riksmöte lades fast att folkbildningens anordnare själva

lägger fast målen för verksamheten och att riksdag och regering endast anger

syftet med statens bidragsgivning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

att - utöver de syften med statsbidraget som fastställdes år 1991 - följande

två nya syften med statsbidraget skall införas. Statsbidraget till

folkbildningen skall bidra till att stärka och utveckla demokratin.

Statsbidraget skall vidare bidra till att bredda kulturintresset i samhället

och bidra till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till

eget skapande.

Sedan år 1991 skall personer som är utbildningsmässigt, socialt eller

kulturellt missgynnade särskilt prioriteras inom folkbildningen. Invandrare och

deltagare med funktionshinder utgör särskilt viktiga målgrupper. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag att arbetslösa skall tillföras som en

prioriterad grupp.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade grunder för

Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkhögskolan. De ändrade

grunderna innebär att det inte längre skall krävas att undervisningen vid

folkhögskolorna skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt

skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan.

Motsvarande regler för studieförbunden togs bort redan år 1992. Folkbildningen

bör själv utveckla de pedagogiska formerna och, tillsammans med dem som deltar

i folkbildningen, välja det för varje grupp bästa arbetssättet. Staten bör

således inte genom föreskrifter styra former och arbetssätt.

Regeringen redovisar sex centrala områden där folkbildningsarbetet, enligt

regeringens bedömning, kan få stor betydelse för samhällsutvecklingen. Det

gäller ett lyft för kultur och bildning, förverkligandet av kulturpolitiken,

insatser för personer med funktionshinder, IT, integrationsarbetet samt arbetet

med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle. I ett antal motioner har

framhållits att internationaliseringsfrågorna borde vara ett sjunde centralt

utvecklingsområde. Utskottet anför att det, utöver de i propositionen nämnda

sex områdena, även finns andra områden där folkbildningen kommer att ha stor

betydelse för samhällsutvecklingen. De internationella frågorna hör dit. Deras

betydelse minskar inte för att de inte är särskilt nämnda i propositionen.

Utskottet redovisar kort folkbildningens internationella verksamhet och

understryker dess betydelse för kunskaps- och demokratiutveckling både inom och

utom landet. Utskottet bedömer det dock inte nödvändigt med något särskilt

riksdagens uttalande till regeringen i frågan.

Utskottet framhåller folkbildningens betydelse för studerande inom

kunskapslyftet, särskilt för dem som av olika anledningar är mindre

studiebenägna och studiemotiverade. Utskottet föreslår att riksdagen skall göra

ett tillkännagivande till regeringen att en redovisning och resultatbedömning

av den uppsökande verksamhet som erhållit bidrag från medel anvisade under

folkbildningsanslaget skall lämnas i den kommande budgetpropositionen.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och fem särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1997/98:115 Folkbildning har regeringen

(Utbildningsdepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner förslag

1. om syftet med statsbidraget till folkbildningen (avsnitt 6.2),

2. till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag

till folkhögskolan (avsnitt 7.2).

Motionerna

1997/98:Kr21 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fördelning av statsbidraget mellan studieförbund och folkhögskolor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka möjligheten till ett arbete efter utbildning vid

folkhögskola eller studieförbund,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna sig

kunskaper inom folkbildningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningens internationalisering.

1997/98:Kr22 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande den statliga

regleringen av syftet med statsbidrag till folkbildning som ett stöd för

demokratin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förmedlingen av statsbidrag till organisationer för uppsökande

verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om arbetslösa som en prioriterad grupp i regeringens syften med

statsbidragen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett lyft för kultur och bildning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningen och integrationsarbete.

1997/98:Kr23 av Göran Magnusson och Karin Israelsson (s, c) vari yrkas att

riksdagen beslutar att målet folkhälsa genom upplysning om bruket av alkohol,

narkotika och tobak läggs fast som ett av de övergripande målen för

folkbildningen.

1997/98:Kr24 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om demokrati och folkbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utökade syften med folkbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningens roll i kunskapslyftet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningens arbetssätt,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan med högskolan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medel för ett kulturlyft.

1997/98:Kr26 av Britt-Marie Danestig och Bengt Silfverstrand (v, s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om ett sjunde utvecklingsområde för folkbildning.

1997/98:Kr27 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge möjlighet för

folkbildningsorganisation respektive folkhögskola att i samverkan med

universitet/högskola anordna utbildning som ger högskolepoäng.

1997/98:Kr28 av Margareta Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningens internationalisering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stöd till folkmusik och dans,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lika priser för datauppkoppling i olika delar av landet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att komvux bör godkänna intyg från folkhögskolor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om poänggivande samverkanskurser.

1997/98:Kr29 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om erforderliga medel så att alla förslag som finns nämnda kan bli

verklighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkbildningens mål också skall innefatta levandegörande och

utveckling av kulturarven,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att flera professurer och forskartjänster inrättas inom

folkbildningens område,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tvärvetenskaplig forskning uppmuntras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att incitament skapas för att befästa folkbildningen som ett

självständigt forskningsområde,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkbildningsforskningen sprids över hela landet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att fri och frivillig verksamhet, där deltagarnas behov står i

centrum även fortsättningsvis skall vara styrande för folkbildningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkhögskolor och högskolor ges möjlighet att utveckla sitt

samarbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkhögskolans studieomdöme ges en starkare och med betyg mer

likvärdig ställning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Amatörkulturernas riksorganisation ges en stärkt ställning,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Agenda 21-arbete ingår som en naturlig del av folkbildningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att folkbildningen håller sig öppen för att stödja nya uttryckssätt,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den folkliga musik- och danskulturens ställning stärks inom

folkbildningen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till

centralpunkt för folkmusik,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Folkbildningsrådet ges möjlighet att arbeta internationellt.

1997/98:Kr213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nationellt ansvar för att stödja folkbildningen.

1997/98:Kr601 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om besparingar.

1997/98:Kr602 av Eva Eriksson och Karin Pilsäter (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningens betydelse för att främja medborgaranda och

solidaritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att ge alla möjlighet till ny kunskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att främja det livslånga lärandet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ?det glömda Sverige?.

1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om satsning på handikappade.

1997/98:Ub806 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om differentierade bidrag vid folkhögskolor utifrån utbildningarnas

karaktär.

1997/98:Ub810 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att bildningssträvanden lyfts fram och utvecklas som ett mål i den

kommande folkbildningspropositionen.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om folkbildningen och studieförbunden.

1997/98:A47 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om samverkan mellan folkhögskola och högskola.

Ärendets beredning

Kulturutskottet har berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande

över proposition 1997/98:115 jämte motioner. Utbildningsutskottet har avgivit

yttrande 1997/98:UbU8y, vilket fogas till betänkandet som bilaga 1.

Utskottet

Inledning (avsnitten 2-5)

Regeringen erinrar om att riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:82, bet.

1990/91:UbU18, rskr. 1990/91:358) innebar en markant förändrad

ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Den omfattande statliga

reglering som t.o.m. budgetåret 1990/91 gällde för studieförbundens och

folkhögskolornas verksamhet ersattes med ett system där riksdag och regering

fastställer övergripande mål och motiv, som skall ligga som grund för att

bevilja statsbidrag för den samlade folkbildningen. Inom de gränser som riksdag

och regering sålunda lägger fast skall folkbildningens anordnare själva lägga

fast målen för sin verksamhet. Ansvaret för fördelning av statsbidrag,

administration, organisation samt för uppföljning och utvärdering av

verksamheten skall åvila ett folkbildningsråd, bildat av

Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och

Landstingsförbundet.

Statsbidragssystemet ändrades också. De två tidigare detaljreglerade anslagen

till studieförbund respektive folkhögskolor ersattes med ett samlat anslag till

folkbildningen utan närmare detaljreglering.

Regeringen redovisar också verksamhetsutvecklingen inom studieförbund och

folkhögskolor under perioden 1991/92-1997 (prop. s. 12-15).

Studieförbundens verksamhetsutveckling under perioden visar en nedgång de

första åren men ganska små förändringar vid en jämförelse mellan åren 1990/91

och 1997. Sett till alla arrangemangstyper (studiecirklar, kulturprogram och

övrig folkbildningsverksamhet) ökade både antalet arrangemang med statsbidrag

och antalet deltagare.

Folkhögskolornas allmänna behörighetsgivande kurser på grundskole- och

gymnasienivå har under perioden 1990/91 till 1997 minskat från ca 11 000 till

ca 10 000 deltagare årligen. De särskilda profilerade kurserna, oftast på

eftergymnasial nivå, har ökat i omfattning under perioden från 9 000 deltagare

till ca 11 000.

Under budgetåret 1990/91 fanns det sammanlagt 128 statsbidragsberättigade

folkhögskolor i Sverige. Efter beslut av Folkbildningsrådet har det därefter

tillkommit ytterligare 21 folkhögskolor. En folkhögskola har lagts ned (Gävle

folkhögskola), och två folkhögskolor, S:t Eriks och Årstagårdens, har gått

samman till en. Sammanlagt finns det därmed 146 folkhögskolor (exklusive

Samernas folkhögskola som fr.o.m. budgetåret 1991/92 får statsbidrag i annan

ordning). Statsbidrag till de nya skolorna har möjliggjorts genom att

Folkbildningsrådet har omfördelat medel från redan befintliga skolor.

Under perioden 1992/93-1995/96 har studieförbunden och folkhögskolorna på

grund av arbetsmarknadssituationen fått särskilda resurser för

utbildningsinsatser för arbetslösa. Fr.o.m. budgetåret 1997 har denna

verksamhet ersatts med att 10 000 årselevplatser inom ramen för kunskapslyftet

permanent avsatts till folkhögskolorna att fördelas av Folkbildningsrådet. Inom

ramen för den utbildningssatsning som kallas kunskapslyftet har folkhögskolor

och studieförbund under hösten 1997 dessutom fått i uppdrag av kommuner att

anordna utbildning motsvarande ca 2 000 årsstudieplatser på heltid i

folkhögskolor och ca 4 000 årsstudieplatser på heltid i studieförbund.

Studieförbunden har under budgetåret 1997 erhållit bidrag från staten på

totalt 1 153 834 000 kronor samt ca 508 000 000 kronor från kommunerna och ca

284 000 000 kronor från landstingen. Det statliga bidraget till folkhögskolorna

var totalt 1 183 689 000 kronor. Rörelsefolkhögskolorna har dessutom erhållit

landstingsbidrag på ca 150 000 000 kronor. Landstingens nettokostnader för

driften av landstingsfolkhögskolorna uppgick till ca 200 000 000 kronor.

Bidragen till de två kommunägda folkhögskolorna beräknas uppgå till ca

10 000 000 kronor.

År 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att planera och genomföra

en utvärdering av folkbildningen (dir. 1994:12) för att ge underlag för

regeringens och riksdagens bedömningar av om statsbidraget till folkbildningen

används i enlighet med de syften och villkor som fastställts.

Utredningen, som antog namnet Statens utvärdering av folkbildningen 1996

(SUFO 96), har avgivit sex delbetänkanden och slutbetänkandet Folkbildningen -

en utvärdering (SOU 1996:159).

Den statliga utvärderingen av folkbildningen inom SUFO har koncentrerats på

studieförbundens verksamhet med motiveringen att studiecirklarna berör

betydligt fler människor än folkhögskolornas kurser. Vidare är den statistiska

och vetenskapliga kunskapen om cirkelverksamheten och i synnerhet om

cirkeldeltagarna mindre omfattande än motsvarande kunskaper om folkhögskolornas

verksamhet. Regeringen anser att det skulle ha varit värdefullt om

kulturprogramverksamheten och verksamheten för människor med funktionshinder

hade fått en mera ingående behandling i den statliga utvärderingen.

SUFO ger i allt väsentligt folkbildningen ett gott betyg. Uppemot 20 % av

befolkningen deltar i studiecirklar och några procent i folkhögskolekurser.

Detta resultat av bidragsgivningen motsvarar vad staten kan förvänta sig.

Deltagarna har i stor utsträckning förklarat sig vara mycket nöjda med

resultatet av sina studier. Verksamheten inom både studieförbund och

folkhögskolor måste anses ha den betydelse för demokratins befästande och

utveckling i Sverige och för deltagarnas personliga utveckling som anges i de

statliga målen.

SUFO anser att studieförbunden bör öka ansträngningarna att höja

korttidsutbildades, invandrares och arbetslösas deltagande i verksamheten.

Studieförbunden bör vidare se över vissa hantverkscirklar. De bör också

tydligare markera sin ideologiska profil. Folkhögskolorna bör pröva nya vägar

att ge eleverna möjligheter att utöva ett verkligt inflytande över kursernas

innehåll och uppläggning. Folkbildningsrådets tillämpade principer vid

fördelning av statsbidraget bör på ett tydligare sätt spegla de statliga målen.

Rådet bör vidare klargöra att resultatet av företagna utvärderingar i ett

målstyrt system skall användas som ett medel för att åstadkomma

verksamhetsförändringar.

Folkbildningen bör genom kritisk självprövning bedöma i vad mån SUFO:s

påpekanden är giltiga och berättigade vad gäller den egna verksamheten och

vilka förändringar som behöver vidtas i det fortsatta arbetet.

Sammanfattningsvis bedriver studieförbund och folkhögskolor i Sverige, enligt

SUFO:s bedömning, en folkbildande verksamhet som står i god överensstämmelse

med de statliga målen för statsbidragen.

Statens förhållande till den fria och frivilliga folkbildningen (avsnitt 6)

Bedömning av folkbildningens verksamhet (avsnitt 6.1)

Regeringen bedömer att folkbildningen har genomfört en verksamhet som står i

god överensstämmelse med de av riksdagen godkända syftena med

statsbidragsgivningen. Den verksamhet som studieförbund och folkhögskolor har

bedrivit är av stor omfattning och har stor samhällsnytta och motsvarar väl de

förväntningar som staten har för sin bidragsgivning. Folkbildningen bör därför

ges fortsatt statligt stöd.

Regeringen, som således i likhet med SUFO anser att folkhögskolorna och

studieförbunden genomfört en verksamhet som står i god överensstämmelse med

angivna statliga syften med bidragsgivningen, konstaterar att ytterligare

ansträngningar ändå behöver göras för att nå korttidsutbildade, personer med

invandrarbakgrund och arbetslösa. Folkbildningen har visat sig vara mer

framgångsrik i detta arbete än någon annan del av vuxenutbildningen, men

ytterligare insatser behövs.

Den frihet som folkbildningen har att själv utforma och anpassa sitt

kursutbud är av stor betydelse i dagens samhälle som präglas av stora

förändringar. En internationell jämförelse (The International Adult Literacy

Survey - genomförd av OECD och Statistics Canada) har visat att Sverige har en

bred kunskapsbas och en mycket god kunskapsnivå i den vuxna befolkningen.

Enligt regeringens uppfattning är en av förklaringarna till dessa resultat att

så många har kunnat skaffa sig betydande kunskaper vid sidan om den reguljära

utbildningen genom den svenska folkbildningen.

Syftet med statsbidraget (avsnitt 6.2)

Regeringen föreslår att principen att folkbildningens anordnare själva lägger

fast målen för verksamheten skall gälla även i fortsättningen. Riksdag och

regering skall endast ange syftet med statens bidragsgivning.

Regeringen har den principiella inställningen att folkbildningen skall vara

fri och frivillig. Däremot är det statens ansvar att, i förhållande till

folkbildningen, vara tydlig i fråga om vad regering och riksdag vill uppnå

genom bidragsgivningen. Uppnås inte dessa samhällets syften kan inte heller

motivet för att ge statsbidrag kvarstå.

Följande syften med statsbidraget lades fast genom 1991 års riksdagsbeslut

och skall fortfarande gälla.

- Syftet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet som

gör det möjligt för människor att påverka sin livssituation och att skapa

engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt

eller kulturellt arbete.

- Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja

utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.

- Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade

skall särskilt prioriteras. Invandrare och deltagare med funktionshinder

utgör särskilt viktiga målgrupper.

Regeringen föreslår att ytterligare två syften med statens bidragsgivning skall

tillföras.

- Statsbidraget till folkbildningen skall bidra till att stärka och utveckla

demokratin.

- Statsbidraget skall bidra till att bredda kulturintresset i samhället, till

ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget

skapande.

Dessutom skall arbetslösa tillföras som en prioriterad grupp.

Regeringen anför att folkbildningens betydelse för folkrörelserna, medborgerlig

bildning, personlig utveckling och engagemang i samhällsfrågor utgör en av

grunderna för en levande demokrati där alla är delaktiga. Regeringen anser att

den folkrörelse- och idéburna folkbildningen har en central uppgift inför

framtiden att försvara, vitalisera och utveckla demokratin. Det är genom

folkbildning i folkrörelser som Sveriges demokrati har fått en stark förankring

i hela samhället. Därför är det också särskilt allvarligt om den folkrörelse-

och idéburna verksamheten tunnas ut så att det inte längre är möjligt att se

skillnad mellan olika folkbildningsorganisationers verksamhet. Det finns,

enligt SUFO:s utvärdering, tendenser till en sådan utveckling. Detta måste,

enligt regeringen, bli en allvarlig väckarklocka för folkbildningens

organisationer och dess styrelser. De statsbidragsberättigade folkhögskolor och

studieförbund som har folkrörelser som huvudmän har inte bara ett

samhällsuppdrag som består i att vända sig till en bred allmänhet med sina

bildnings- och utbildningserbjudanden. De förväntas även bedriva verksamheter

som syftar till att utveckla, förnya och befästa rörelsernas egna värderingar

och idéer, t.ex. genom olika aktiviteter för att inskola, vidareutbilda och

fortbilda sina medlemmar och förtroendevalda.

Folkbildningens betydelse i arbetet för att förverkliga kulturpolitikens mål

markeras genom det föreslagna nya syftet med statsbidraget, nämligen att

medverka till en breddning av kulturintresset i samhället, till ökad

delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget skapande.

Det finns en risk för att människor som blir arbetslösa marginaliseras och

passiviseras. Inte minst studieförbunden, med sin närhet till människor, har

goda förutsättningar att genom sin verksamhet bryta detta mönster. Även

folkbildningens fria arbetssätt har visat sig vara värdefullt för många

arbetslösa. Det är mot denna bakgrund som regeringen föreslår att även

arbetslösa skall vara en prioriterad målgrupp i statsbidragshänseende.

I motion Kr22 (kd) erinras om att SUFO inte föreslagit några ändringar eller

tillägg till målen för statens bidrag till folkbildningen. Motionärerna

framhåller att folkbildningen bidrar till en god demokrati, inte enbart genom

kurser i samhällsorienterande ämnen utan även, och i hög utsträckning, genom

sitt sätt att arbeta horisontellt där människor känner engagemang och får

arbeta aktivt själva. Statsbidraget till folkbildningen bidrar således redan

nu, utan att något särskilt demokratimål för statsbidraget satts upp, till att

stärka och utveckla demokratin. Demokratiaspekten innefattas i de mål för

statsbidraget som redan finns, bl.a. sägs att syftet med statsbidrag till

folkbildningen är att stödja en verksamhet som gör det möjligt för människor

att påverka sin livssituation och att skapa engagemang till att delta i

samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete.

Motionärerna föreslår att riksdagen skall avslå regeringens förslag om ett

särskilt demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen (yrkande

1).

Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att folkbildningen

redan från början har haft ett stort inflytande på samhällets demokratiska

utveckling och att den även i dag har en betydelsefull uppgift i att försvara,

vitalisera och utveckla demokratin. Allmänbildning och medborgarkunskaper är

viktiga förutsättningar för det breda folkliga inflytandet och för människors

möjlighet att påverka och känna delaktighet i samhällsutvecklingen. Detta

synsätt genomsyrar de syften med statsbidragsgivningen som riksdagen godkände

vid riksmötet 1990/91. Utskottet ser ett särskilt värde i att staten genom att

formulera ett demokratimål för statsbidraget till folkbildningen tydligt

klargör att utveckling av demokratin alltfort bör vara en central uppgift för

folkbildningen. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Kr22

(kd) yrkande 1 och tillstyrker att ett nytt syfte med statsbidraget till

folkbildningen godkänns, nämligen att statsbidraget skall bidra till att stärka

och utveckla demokratin.

Det andra av regeringen föreslagna nya syftet med statsbidraget till

folkbildningen, nämligen att bidra till att bredda kulturintresset i samhället,

till ökad delaktighet i kulturlivet, till kulturupplevelser samt till eget

skapande, har tagits upp ur en speciell synvinkel i motion Kr29 (mp).

Motionärerna är positivt inställda till det nya syftet med statsbidraget men

anser att det klart och tydligt skall uttryckas att syftet också skall

innefatta levandegörande och utveckling av kulturarven (yrkande 2).

Utskottet delar regeringens uppfattning att folkbildningens betydelse i

arbetet med att förverkliga de av riksdagen godkända kulturpolitiska målen bör

markeras genom att ett särskilt syfte med statsbidraget till folkbildningen

formuleras i enlighet med regeringens förslag. Ett av målen för kulturpolitiken

är att bevara och bruka kulturarvet. Utskottet utgår från att levandegörandet

och utvecklingen av kulturarven, både de materiella och de immateriella, även

fortsättningsvis ingår som en viktig och livaktig del i folkbildningen utan att

det nu föreslagna kulturmålet för statsbidraget till folkbildningen preciseras

utöver den formulering som regeringen föreslagit. Utskottet anser att någon

riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr29 (mp) yrkande 2 inte är påkallad,

varför yrkandet avstyrks. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner

regeringens förslag om formulering av ett nytt syfte för statsbidraget till

folkbildningen när det gäller kulturen.

Regeringens förslag att tillföra de arbetslösa som en prioriterad grupp

behandlas i två motioner. I motionerna Kr21 (m) yrkande 2 och Kr22 (kd) yrkande

3 framhålls att folkbildningens insatser för de arbetslösa bör vara inriktade

på att utbildningen skall öka deras möjligheter att få ett arbete efter

utbildningstiden. Enligt motion Kr21 (m) bör ett nytt syfte med statsbidraget

formuleras med denna innebörd.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är mycket viktigt att de

arbetslösa erbjuds sådan utbildning att deras möjligheter att få arbete ökar.

Som utskottet uppfattar det är detta också ett av motiven bakom regeringens

förslag att de arbetslösa skall prioriteras inom den statsbidragsstödda

folkbildningen. Detta bör enligt utskottets mening inte utesluta att det också

är viktigt för de arbetslösa att vara en prioriterad grupp då det gäller övrig

verksamhet inom folkbildningen, t.ex. sådan verksamhet som bidrar till ökad

bildning och livskvalitet hos deltagarna och påverkar deras utveckling och

självständighet. Därmed kan också deras tilltro till sig själva öka, liksom

tilltron till den egna förmågan att påverka sin situation och att genomföra

studier. Utskottet anser att det som motionärerna önskar uppnå bör vara

tillgodosett genom de syften med statsbidraget som finns och genom regeringens

förslag att de arbetslösa skall prioriteras. Mot denna bakgrund anser utskottet

att riksdagen inte behöver göra något sådant uttalande till regeringen som

föreslås i motionerna. Motion Kr21 (m) yrkande 2 och Kr22 (kd) yrkande 3

avstyrks därför. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag

att de arbetslösa skall tillföras som prioriterad grupp inom folkbildningen.

Ytterligare ett syfte med statsbidraget till folkbildningen föreslås i motion

Kr23 (s, c), nämligen att genom upplysning om bruket av alkohol, tobak och

narkotika verka för en bättre folkhälsa. I motionen nämns exempel på sådan

verksamhet inom studieförbund som visat sig vara en bra arbetsmetod.

Utskottet anser att de syften med statsbidraget till folkbildningen som

riksdagen godkänner bör vara av mera övergripande natur. Den tidigare

detaljregleringen av verksamheten togs bort när det nya statsbidragssystemet

infördes från och med budgetåret 1991/92. Utskottet anser att det därför inte

är lämpligt att fastställa syften för statsbidragsgivningen som innebär

detaljerade föreskrifter för studieförbundens och folkhögskolornas arbete. Även

om motionärerna tar upp ett viktigt samhällsproblem, bör riksdagen inte

fastställa ett sådant syfte med statsbidraget som motionärerna föreslår.

Riksdag och regering har genom att införa det nya statsbidragssystemet uttryckt

sin tilltro till folkbildningens förmåga att själv besluta om innehåll och

utformning av sin verksamhet utifrån de egna målen för verksamheten. Utskottet

avstyrker motion Kr23 (s, c).

I två motioner, väckta under allmänna motionstiden hösten 1997, tas upp frågor

som motionärerna anser bör lyftas fram och utvecklas när riksdagen tar

ställning till nya mål för folkbildningen.

I motion Ub810 (c) föreslås att ett mål för folkbildningen skall formuleras

som rör bildningssträvandena (yrkande 15). Motionärerna framhåller att

folkbildningen ger människor upplevelser och kunskaper som förändrar deras

tänkande och gör dem aktiva och delaktiga i förändringen av samhället.

Motionärerna framhåller betydelsen av folkbildningens speciella pedagogik och

deltagarnas inflytande över verksamheten.

Enligt motion Kr602 (fp) bör riksdagen göra uttalanden om folkbildningens

betydelse för att främja medborgaranda och solidaritet, för att ge alla

möjlighet till ny kunskap samt för att främja ett livslångt lärande (yrkandena

1, 2 och 3). Sverige behöver ett starkt och framgångsrikt folkbildningsarbete

som bidrar till att utveckla och bevara den svenska demokratin.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna Ub810

(c) och Kr602 (fp) om folkbildningens stora betydelse för bildningssträvandena

och kunskapsutvecklingen i landet och för den svenska demokratins utveckling

och bevarande. Genom de två nya syften med statsbidragsgivningen beträffande

demokrati och kultur som regeringen föreslår i propositionen och genom de

syften som riksdagen godkände år 1991 tydliggörs statens förväntningar på

folkbildningen i dessa avseenden. Därmed uttrycks också statens tilltro till

folkbildningens förmåga att även fortsättningsvis spela en viktig roll för

bevarandet och utvecklingen av bildningen, kunskapen och demokratin i landet. I

propositionen anför regeringen att det pågående kunskapslyftet bör kompletteras

med ett lyft för kultur och bildning i bred bemärkelse. Motionärernas önskemål

bör således vara tillgodosedda. Utskottet anser att några sådana uttalanden

till regeringen som förelås i motionerna inte är påkallade, varför

motionsyrkandena avstyrks.

Folkbildningen med sin starka anknytning till folkrörelserna är, enligt motion

Kr24 (v), ett mycket viktigt forum för demokratisk fostran och för demokratins

utveckling. Motionärerna delar regeringens uppfattning att det är genom

folkbildning i folkrörelserna som Sveriges demokrati har fått en stark

förankring i hela samhället. Demokratin är aldrig en gång för alla vunnen utan

måste ständigt återerövras, fördjupas och utvecklas. Motionärerna anser att det

behövs ett sådant demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen

som regeringen föreslår. Motionärerna anser att ett motsvarande demokratimål

bör ställas upp för all utbildning för vuxna som får bidrag från staten,

landstingen och kommunerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna (yrkande 1).

Utskottet påminner om att det i läroplanen för de frivilliga skolformerna,

dvs. gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, den kommunala vuxenutbildningen,

statens skolor för vuxna och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, slås fast

att det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Enligt skollagen

(1985:1100) skall verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse med

grundläggande demokratiska värderingar, och var och en som verkar inom skolan

skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för den

gemensamma miljön (1 kap. 2 och 9 §§). Vidare har skolan en viktig uppgift när

det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt

samhällsliv vilar på. Motionsyrkandet påkallar inte någon riksdagens åtgärd och

avstyrks därför.

Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt 6.3)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningsrådet har av riksdag och regering givits vissa

myndighetsuppgifter avseende statsbidragsfördelning, uppföljning och

utvärdering av verksamheten. Vidare skall rådet lämna budgetunderlag och

inkomma med årsredovisning till regeringen.

Folkbildningsrådet har av sina stiftare fått vissa medlemsuppdrag att svara

för utbildningspolitisk bevakning och informationsverksamhet samt att samordna

folkbildningens internationella kontakter.

Statsbidragsfördelningen till studieförbund och folkhögskolor skall ske dels

utifrån de syften med statsbidraget som staten angett, dels utifrån rådets egna

bedömningar.

Den princip som lades fast i 1991 års riksdagsbeslut, att folkbildningen

själv genom Folkbildningsrådet skall fördela statsbidraget till studieförbund

och folkhögskolor, bör enligt regeringen gälla även fortsättningsvis.

För att möta sin myndighetsuppgift måste styrelsen för Folkbildningsrådet

ibland ta kontroversiella beslut, vilkas sakliga innehåll inte delas av alla.

En förnyelse och utveckling av folkbildningen kan ibland behöva gå ut över

befintlig verksamhet. Folkbildningen behöver ständigt utvecklas, både vad

gäller arbetsformer och genom att nya verksamheter tillkommer. Att fortsätta

att etablera folkhögskoleutbildning i storstädernas ytterområden kan vara ett

sådant exempel där en hårdhänt prioritering mellan flera, i och för sig

angelägna, ändamål kan bli nödvändig för att uppnå en önskvärd förnyelse av

verksamheten. Det är, enligt regeringens uppfattning, viktigt att

Folkbildningsrådet även i fortsättningen kan ha den styrkan och integriteten

att beslut till nytta för folkbildningen som helhet och dess utveckling kan

fattas, trots att de på kort sikt kan vara kontroversiella för vissa delar av

folkbildningen.

Regeringen gör den sammanfattande bedömningen att Folkbildningsrådet hanterat

sina myndighetsuppgifter på ett kompetent sätt och med hög integritet.

Folkbildningsrådet bör enligt motion Kr21 (m) även fortsättningsvis fördela

statsbidraget till de enskilda folkhögskolorna och studieförbunden. Däremot

anser motionärerna att riksdagen skall besluta om fördelningen av anslaget på

dels folkhögskolorna, dels studieförbunden (yrkande 1). Ur demokratisk

synvinkel bör det vara att föredra att den folkvalda riksdagen tar det

grundläggande beslutet hur medlen skall fördelas på dessa två aktörer inom

folkbildningen.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.

Det nya statsbidragssystem som riksdagen beslutade om år 1991 innebar en

markant förändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Inom de

gränser som riksdag och regering lägger fast tar folkbildningen själv ansvar

för fördelningen av statsbidraget. I det nya systemet har folkbildningens

organisationer fått större möjligheter att själva fylla verksamheten med

innehåll. Detta motiverade riksdagens beslut att även lägga ansvaret på dem

själva när det gäller att organisera och administrera fördelningen av bidragen

mellan de olika studieförbunden och folkhögskolorna. I regeringens proposition

1990/91:82 anfördes bl.a. att folkbildningen själv måste reagera och vidta

åtgärder internt om det visar sig att viss bedriven verksamhet inte uppfyller

de villkor som staten angett för statsbidrag. Statsbidraget kan, om det

hanteras slentrianmässigt, leda till en icke önskad stagnation. Det får inte

inträffa att folkhögskolor och studieförbund med växtkraft och med en

verksamhet som ligger väl i linje med målen och riktlinjerna för statsbidrag

får stå tillbaka till förmån för verksamhet som kanske spelat ut sin roll. Det

är frågor av detta slag som, enligt proposition 1990/91:82, bör vara ett

folkbildningsråds uppgift att hantera. Folkbildningsrådet skall därför vara

folkbildningens eget organ. Utskottet anser att det inte bör göras någon

förändring av Folkbildningsrådets uppgifter. Riksdagen bör därför inte besluta

om en fördelning av anslaget på de båda kategorierna folkhögskolor respektive

studieförbund. En sådan av riksdagen fastlagd fördelning skulle på ett

olyckligt sätt låsa Folkbildningsrådets frihet att verka. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motion Kr21 (m) yrkande 1.

Utvärdering och forskning (avsnitt 6.4)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör regelbundet följas upp och utvärderas. Utvärdering och

uppföljning bör ske på tre nivåer, nämligen av studieförbunden och

folkhögskolorna själva, av Folkbildningsrådet samt av staten. Den statliga

utvärderingen bör förnyas och breddas så att den dels får ett tydligt

parlamentariskt inflytande, dels bidrar till en mångsidig genomlysning av

folkbildningens betydelse för samhället.

Folkbildningsrådet skall främst följa upp och utvärdera effekterna av rådets

statsbidragsgivning för att klarlägga hur statens syften med statsbidraget

uppfylls.

En fristående och kvalitativt bra forskning om folkbildning är betydelsefull

för folkbildningens utveckling. En sådan forskning bör enligt regeringen komma

till stånd även vid sidan av den statliga utvärderingen.

För att stärka forskningsområdet inrättades under år 1991 ett nationellt

program för folkbildningsforskning, MIMER, förlagt till Institutionen för

pedagogik och psykologi vid Linköpings universitet. I MIMER:s uppgift ingår

bl.a. att bedriva och stimulera till forskning inom folkbildningsområdet,

oavsett vetenskaplig inriktning. MIMER har också till uppgift att sprida

forskningsresultaten.

Regeringen anför vidare att det är värdefullt om folkbildning också kan

beskrivas och värderas tvärvetenskapligt så att dess betydelse även för kultur-

, fritids- och arbetsmarknadsområdena kan uppmärksammas.

Regeringen bedömer att särskilda medel, 10 miljoner kronor, bör avdelas ur

folkbildningsanslaget för att möjliggöra en utvecklings- och försöksverksamhet

inom folkbildningen.

Forskningen om folkbildningen tas upp i motion Kr29 (mp). Motionärerna anser

att flera professurer och forskartjänster skall inrättas inom folkbildningens

område (yrkande 3). Vidare bör riksdagen, enligt motionen, göra uttalanden till

regeringen om att tvärvetenskaplig forskning bör uppmuntras, att incitament bör

skapas för att befästa folkbildningen som ett självständigt forskningsområde

och att folkbildningsforskningen bör spridas över hela landet (yrkandena 4, 5

och 6).

I sitt yttrande påminner utbildningsutskottet om att rätten att inrätta och

tillsätta professurer vid statliga universitet och högskolor den 1 juli 1993

överfördes från regeringen till sådana lärosäten som har fakultetsorganisation

eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs (4 kap. 2 och 3 §§

högskoleförordningen, 1993:100).

Under innevarande riksmöte har riksdagen beslutat om nya regler, bl.a. för

befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).

De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall

anställas som professorer. Bestämmelsen om att en högskola behöver

Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer, en bestämmelse som

varit i kraft en tid, tas åter bort. Regeringens möjlighet att inrätta vissa

professorstjänster vid universitet och högskolor, en möjlighet som funnits en

tid, skall åter tas bort. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari

1999.

Lärosätena - och fr.o.m. år 1999 även högskolor utan fakultet - har alltså

frihet att själva besluta om att anställa professorer, t.ex. i

folkbildningsforskning. Varje högskola avgör också själv inom vilka områden som

forskning skall bedrivas och avsätter resurser för denna forskning.

Särskilt när det gäller tvärvetenskaplig forskning ser utbildningsutskottet

positivt på verksamheten vid MIMER. Utbildningsutskottet anser att nätverkets

arbete med att utveckla kunskapen om och intresset för folkbildningsforskning

är värdefullt. Utskottet påminner om att medlen till MIMER tillkom genom ett

tillkännagivande från riksdagen som utskottet stod bakom (mot. 1989/90:Ub102

(s) och 1989/90:Ub140 (c) yrk. 5, bet. 1989/90:UbU25 s. 120, rskr.

1989/90:328).

Utbildningsutskottet påminner också om att Forskningsrådsnämnden har till

uppgift att initiera och stödja forskning, främst inom områden som är angelägna

från samhällets synpunkt. Nämnden skall därvid särskilt beakta behovet av tvär-

och mångvetenskaplig forskning.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utbildningsutskottet motion Kr29

yrkandena 3-6.

Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i propositionen om forskningens

betydelse för folkbildningens utveckling. Utskottet hänvisar i övrigt till vad

utbildningsutskottet anfört och avstyrker motion Kr29 (mp) yrkandena 3-6.

Folkbildningens relation till vuxenutbildningen och högskolan (avsnitt 7)

Inledning

Enligt regeringens mening har folkbildningen en stor och viktig uppgift inom

det livslånga lärandet, en uppgift som bör värderas högt. Folkbildningens

uppgift bör dock skilja sig från den uppgift som ligger på det offentliga

skolväsendet och högskolan, vilka är kursplanebundna och där betyg utfärdas.

Det är väsentligt att riksdagen, regeringen och folkbildningen själv värnar om

folkbildningens kännetecken.

Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna behörighetsgivande

vuxenutbildning (avsnitt 7.1)

Regeringen redovisar att folkhögskolan inte ger några betyg. Däremot kan

utbildning vid folkhögskolor ge behörighet för tillträde till bl.a.

högskoleutbildning. Efter studier, främst inom allmän kurs vid en folkhögskola,

kan en studerande få ett studieomdöme, som är ett urvalsinstrument för sökande

till högskolan efter folkhögskolestudier. Folkhögskolorna kan också ge särskild

behörighet för de studerande som har inhämtat kunskaper motsvarande godkänd

nivå i kurser enligt kurssystemet i den nya gymnasieskolan.

Folkhögskolorna genomför också kurser som av folkhögskolorna anses ligga på

högskolenivå.

Genom 1993 års högskolereform infördes en tydligare avgränsning av

utbildningar som tillhör högskolan och andra fristående utbildningar på

eftergymnasial nivå. Även om utbildningar som bedrivs vid vissa folkhögskolor

är eftergymnasial utbildning, finns de inte upptagna som en examen i

examensordningen och är inte att betrakta som en högskoleutbildning i

högskoleförordningens mening.

Genom beslut vid riksmötet 1991/92 om vissa gymnasie- och

vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157) fick studieförbunden möjlighet

att anordna undervisning som till både form och arbetssätt motsvarar den som

anordnas inom det offentliga skolväsendet och högskolan, utan att statsbidraget

påverkas. Kulturutskottet (bet. 1991/92:KrU31) ansåg att förslaget inte fick

tolkas som en förändring av folkbildningsuppdraget utan snarare som en

komplettering. Kompetensinriktad utbildning i studiecirkelform får inte vara av

sådan omfattning att det går ut över den folkbildande verksamheten.

Verksamheten inom kompetensgivande studiecirklar borde så långt det är möjligt

präglas av samma synsätt som är utmärkande för studiecirkelverksamheten i

övrigt.

Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighetsgivande vuxenutbildning

(avsnitt 7.2)

Regeringen föreslår att föreskriften om att undervisningen skall anordnas så

att den till form och arbetssätt tydligt skiljer sig från den som anordnas i

det offentliga skolväsendet och högskolan skall tas bort som särskilt villkor

för statsbidrag till folkhögskolan. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

detta förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av

statsbidrag till folkhögskolan.

Folkhögskolorna och studieförbunden bör, enligt regeringens bedömning, själva

ta ansvar för att all utbildning som anordnas med statsbidrag präglas av

folkbildningens kännetecken. Det är och bör vara en fråga för folkbildningen

själv att utveckla de pedagogiska formerna och att, tillsammans med dem som

deltar i folkbildningen, välja det för varje grupp bästa arbetssättet.

I detta sammanhang klargör regeringen att även svenska för invandrare (sfi)

och vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) ligger inom ramen för sådan

utbildning som folkbildningen, om man så önskar och tillsammans med deltagarna

finner det lämpligt, kan erbjuda.

Enligt motion Kr24 (v) bör de föreslagna ändrade grunderna för fördelningen

av statsbidraget till folkhögskolan inte leda till att folkbildningens

undervisning anpassas till kommersiell eller annan icke-professionell

undervisning när folkbildningen och kommersiell undervisning konkurrerar om

kommunernas uppdrag inom ramen för kunskapslyftet (yrkande 4).

Undervisningskvaliteten och folkbildningspedagogiken får inte komma i andra

hand.

Den fria och frivilliga verksamheten där deltagarnas behov står i centrum

bör, enligt motion Kr29 (mp) yrkande 7, även fortsättningsvis styra

folkbildningen.

Utskottet förutsätter att folkbildningen själv värnar om och utvecklar sina

egna pedagogiska metoder och sina specifika arbetssätt. Statsbidragssystemet,

med övergripande mål för statsbidragsgivningen och frånvaron av detaljerade

föreskrifter, är ett uttryck för tilltron till folkbildningens förmåga att

hävda sin särprägel och kvalitet. Utskottet förutsätter - liksom regeringen -

att Folkbildningsrådet noga följer utvecklingen. Några sådana uttalanden till

regeringen som begärs i motionerna torde inte vara påkallade. Motion Kr24 (v)

yrkande 4 och Kr29 (mp) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens i propositionen

framlagda förslag till ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av

statsbidrag till folkhögskolan.

Inga betyg inom folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i

komvux genom tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola

(avsnitten 7.3 och 7.4)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Regeringen anser att det är viktigt att värna om folkbildningens särprägel,

att betona att den är fri och frivillig, att den inte är bunden av någon

läroplan eller några centralt fastställda kursplaner samt att den bygger på

deltagarnas fria kunskapssökande. Några betyg som motsvarar skolväsendets betyg

bör därför inte införas inom folkbildningen. Om en studerande, efter att ha

skaffat sig kunskaper i en studiecirkel eller vid en folkhögskola, vill ha

formell kompetens i form av betyg enligt det offentliga skolväsendets

betygssystem måste hon eller han genomgå prövning inom ramen för skolväsendet.

Den som vill ha ett sådant betyg har rätt att gå igenom en prövning för att få

det.

Sedan 1993 års högskolereform har högskolorna stor frihet att besluta om

utbildningarnas innehåll och uppläggning. Högskolorna har ett stort ansvar när

det gäller att bevaka kvaliteten i utbildning. De regler i högskolelagen och i

högskoleförordningen som styr högskolans arbete skall garantera detta. Därför

måste det vara högskolorna som har ensamrätt att utfärda betyg och kurs- och

examensbevis för den utbildning de bedriver, och denna uppgift kan inte

överlämnas till andra utbildningsanordnare. Däremot kan högskolan pröva om en

tidigare utbildning eller verksamhet kan godtas för tillgodoräknande vid

fortsatta studier inom högskolan.

Inom kunskapslyftet kan folkhögskola eller studieförbund åta sig uppdrag från

en kommun att för vissa elever genomföra en utbildning som till alla delar

skall följa den kommunala vuxenutbildningens (komvux) regelsystem. Då sätts

betyg enligt komvux betygssystem av folkhögskolans respektive studieförbundets

lärare, men betygsdokumenten skall utfärdas av den rektor i det offentliga

skolväsendet som ansvarar för uppdraget.

Efter studier inom vanlig folkhögskoleutbildning som bekostas av kommunen för

deltagare i kunskapslyftet och efter studier inom folkhögskolornas ?egna?

10 000 årsstudieplatser inom kunskapslyftet sätts inga betyg. Möjligheter bör,

enligt vad regeringen anför, öppnas för dem som har genomgått utbildning vid

folkhögskola att i vissa fall få tillgodoräkna sig resultatet av denna

utbildning som betyget Godkänd, när de fortsätter med en utbildning inom komvux

som syftar till att uppnå ett slutbetyg. En föreskrift bör införas i komvux

regelsystem som gör det möjligt att formellt tillgodoräkna kunskaper som har

uppnåtts vid folkhögskola. Om någon del av kursplanen inte ingår, måste en

prövning genomföras på denna del av kursen. En prövning måste också genomföras

om den studerande vill försöka få ett högre betyg än Godkänd.

I motion Kr28 (c) begärs att riksdagen uttalar sig för att intyg från

folkhögskola bör godkännas inom komvux på samma sätt som studieomdöme från

folkhögskolan godtas vid universitet och högskolor (yrkande 5).

I likhet med regeringen anser utbildningsutskottet att det i fortsättningen

skall vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna sig resultatet av

studier vid folkhögskola, om han eller hon vill slutföra sina studier inom

komvux, i form av betyget Godkänd på grundval av intyg från folkhögskolan.

Samverkan mellan olika anordnare av vuxenutbildning, bl.a. inom ramen för

kunskapslyftet, motiverar att en sådan ordning införs. I denna fråga föreligger

inga motstridiga uppfattningar. Något riksdagsuttalande av det slag som begärs

i motion Kr28 (c) yrkande 5 behövs enligt utbildningsutskottets bedömning inte.

Inte heller kulturutskottet har något att erinra mot vad regeringen förordar

om möjligheten för studerande på folkhögskola att i vissa fall få tillgodoräkna

sig resultaten av folkhögskolestudierna som betyget Godkänd vid studier inom

komvux som syftar till ett slutbetyg. Utskottet instämmer i

utbildningsutskottets bedömning och avstyrker motion Kr28 (c) yrkande 5.

Studieomdömet från folkhögskola bör, enligt motion 1997/98:Kr29 (mp), ges en

starkare och med betyg mer likvärdig ställning (yrkande 9). Studieomdömet skall

även fortsättningsvis gälla för antagning till högskola. Regler om detta bör

tas in i högskoleförordningen.

Utbildningsutskottet anser - i likhet med regeringen - att betyg inte heller

i fortsättningen bör förekomma inom folkbildningen. Om betyg skulle sättas inom

folkbildningens ram, måste folkbildningen i denna del av sin verksamhet ställas

under tillsyn av Skolverket med åtföljande detaljreglering och styrning i form

av t.ex. centralt fastställda betygskriterier och prov. Sådana krav på resultat

kan, enligt utbildningsutskottets mening, inte innefattas i den utbildningsform

som folkbildningen utgör.

Även kulturutskottet vill framhålla betydelsen av folkbildningens särprägel

och vikten av att den är fri och frivillig och inte bunden av någon läroplan

eller några centralt fastställda kursplaner. Verksamheten skall bygga på

deltagarnas fria kunskapssökande, utan detaljreglerande kursplaner.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motion Kr29 (mp) yrkande 9.

I motion Kr21 (m) konstaterar motionärerna att en studerande, som efter en

folkhögskolekurs eller en avslutad studiecirkel vill ha betyg hänvisas till att

genomgå prövning inom det offentliga skolväsendet. Samtidigt innebär det, som

regeringen anför i propositionen, att resultatet av utbildning vid folkhögskola

skall kunna tillgodoräknas som betyget Godkänd vid fortsatta studier inom

komvux. Vidare kan studieomdöme från folkhögskola efter avslutad utbildning

användas vid urval till högre utbildning. Mot denna bakgrund anser motionärerna

att det behövs en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna sig

kunskaper inom folkbildningen (yrkande 3).

Utskottet har i det föregående redovisat gällande regler för hur studier vid

folkhögskola kan få tillgodoräknas i olika sammanhang. När det gäller

behörighet till högre utbildning på grundval av intyg från folkhögskola finns

detta reglerat i Högskoleverkets föreskrifter om grundläggande behörighet samt

urval (HSVFS 1996:22), som verket utfärdat med stöd av bemyndigande i

högskoleförordningen (8 kap. 4 §). Utbildningsutskottet har inte funnit skäl

att förorda en annan författningsreglering. Folkhögskolestudier kan - som

kulturutskottet redovisat - också få tillgodoräknas vid fortsatta studier inom

högskolan och inom komvux.

Som framgått ovan anser utskottet att folkbildningen som utbildningsform

skall kännetecknas av möjligheten till fritt kunskapssökande och frihet från

krav på resultat i form av betyg. Något särskilt tillkännagivande om en översyn

av hur kunskaper som uppnåtts inom folkbildningen formellt skall tillgodoräknas

är, enligt utskottets uppfattning, inte nödvändigt. Utskottet avstyrker därför

motion Kr21 (m) yrkande 3.

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning (avsnitt 7.5)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Högskolan bör, som en del av högskolans samhällsuppgift, ha kontakter med

folkbildningen och hålla kontakt med medborgare utanför högskolevärlden.

Folkbildningen bör ha intresse av att ta del av vetenskap och forskning och

medverka till att kunskaper sprids. Att få till stånd en fungerande samverkan

och ett utbyte av erfarenheter mellan å ena sidan folkhögskolor och

studieförbund och å andra sidan högskola och forskning bör vara en viktig

uppgift för båda parter.

Traditionen att utnyttja universitetslärare som föreläsare, lärare och

studiecirkelledare inom folkhögskolor och studieförbund lever fortfarande. Inte

minst kontakterna med de mindre och medelstora högskolorna har ökat på senare

år, anmärker regeringen.

Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas

ytterligare, till gagn för högskolan och för folkbildningen. I propositionen

hänvisas till att högskolan - utöver sina två huvuduppgifter utbildning och

forskning - nyligen har fått en tredje uppgift som innebär ökade och fördjupade

kontakter med det övriga samhället (prop. 1996/97:1 utg. omr. 16, bet.

1996/97:UbU1, rskr. 1996/97:100).

I flera motioner begärs att folkhögskolorna skall få möjligheter att anordna

vad som i motionerna kallas samverkanskurser som ger högskolepoäng.

Enligt motion Kr28 (c) skulle en ökad samverkan mellan folkbildning och

högskola kunna utgöra grunden för ett ?Open University? i Sverige. Ett första

steg är att samverkanskurser mellan högskolor och folkhögskolor blir

poänggivande. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till bestämmelser som

gör detta möjligt och förslag till hur kvaliteten skall säkras i ett sådant

system (yrkande 6).

Också i motion Kr27 (fp) begärs ändrade regler så att folkbildning och

högskola ges möjlighet att samverka i fråga om utbildning som ger

högskolepoäng. Motionären menar att med en folkbildningsorganisation eller en

folkhögskola som lokal medanordnare skall kvalificerade högskolestudier kunna

bedrivas, oavsett var den studerande bor. Behovet av statsbidrag bör inte blir

större än om utbildningen har en enda anordnare. Kvaliteten på utbildningen bör

godkännas av de samverkande anordnarna. De studerande bör ha behörighet för

poänggivande studier.

I motionerna Kr24 (v) yrkande 5 och A47 (v) yrkande 16 betonas att en

fördjupad samverkan mellan olika delar och nivåer av bildnings- och

utbildningssektorn har stor betydelse för det livslånga lärandet.

Samverkanskurser på högskolenivå, som ger högskolepoäng, bör underlättas. Att

kunna läsa en högskolekurs på folkhögskola skulle göra det lättare för många

studieovana att bedriva högskolestudier.

I motion Kr29 (mp) slutligen framhålls att folkhögskolor och högskolor bör

ges möjlighet att utveckla samverkan kring högskoleutbildning för att nå nya

grupper av studerande (yrkande 8).

Utbildningsutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena och anför

följande som skäl till sitt ställningstagande.

Universitet och högskolor har sedan 1993 års högskolereform stor frihet att

själva besluta om sitt utbildningsutbud och om utbildningarnas innehåll och

uppläggning. Lärosätena har också ett stort ansvar när det gäller att bevaka

kvaliteten i utbildningen. Genom reformen infördes en tydligare avgränsning av

utbildningar som tillhör högskolan och andra utbildningar på eftergymnasial

nivå. För de offentliga högskolorna infördes en examensordning som innebär att

regeringen beslutar om vilka examina som får ges vid universitet och högskolor.

Genom lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina infördes regler

för de enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som vill utfärda en examen

som finns upptagen i examensordningen. Sammantaget innebär detta, menar

utbildningsutskottet, att det måste vara högskolorna som har ensamrätt att

utfärda betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning de bedriver. Denna

uppgift kan inte överlämnas till andra utbildningsanordnare. Högskolan kan

däremot pröva om en tidigare utbildning kan tillgodoräknas vid fortsatta

studier inom högskolan när en student väl är antagen till högskoleutbildning.

Utbildningsutskottet har inget att erinra mot ett ökat erfarenhetsutbyte

mellan folkhögskolor och studieförbund och universitet och högskolor. Enligt

vad utbildningsutskottet erfarit från Utbildningsdepartementet har avsikten

emellertid aldrig varit att annan utbildningsanordnare än högskolan, såsom

folkhögskolan, skall kunna ge högskolepoäng enligt högskoleförordningen.

Kulturutskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.

Begreppet samverkanskurs, som används i motionerna, finns inte definierat i

någon förordning som rör högskolan eller folkhögskolan. Utskottet har erfarit

att benämningen i vissa sammanhang har använts när en folkhögskola och en

högskola samarbetat på olika sätt i fråga om en utbildning. Det kan i vissa

fall ha gällt en folkhögskoleutbildning, till vilken elever antagits av

folkhögskolan, där folkhögskolan önskat ge eleverna en avslutande

utbildningsetapp på högskolenivå. Folkhögskolan har, enligt vad som uppgivits,

tidigare kunnat köpa en sådan kurs till sina folkhögskoleelever av en högskola

som någon form av uppdragsutbildning. Högskolan har samtidigt efter prövning

kunnat anta folkhögskoleeleverna, under förutsättning av att de varit behöriga

till högskolestudier, som studenter vid högskolan. Dessa antagna studenter

skulle, enligt vad som uppgivits, efter denna kurs ha kunnat erhålla både intyg

från folkhögskolan och betyg från högskolan.

Enligt förordningen (1997:845) om uppdragsutbildning vid universitet och

högskolor får ett universitet eller en högskola bedriva uppdragsutbildning (3

§). Om uppdragsgivaren är en statlig eller en kommunal myndighet eller ett

landsting, skall uppdraget avse personalutbildning eller utbildning som behövs

av arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. I andra fall skall

uppdraget avse personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas

arbete åt uppdragsgivaren (4 §). De som deltar i uppdragsutbildning får ges

betyg och examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för grundläggande

högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs på uppdragsutbildningen som

på grundläggande högskoleutbildning (7 §).

Kulturutskottet kan således konstatera att enligt den år 1997 utfärdade

förordningen om uppdragsutbildning vid universitet och högskolor kan en

högskola inte tillhandahålla uppdragsutbildning åt en folkhögskolas elever på

folkhögskolans uppdrag.

Kulturutskottet vill emellertid understryka att samarbete och

erfarenhetsutbyte mellan folkbildningen och högskolan är värdefullt för båda

parter. Det kan t.ex. gälla högskolelärares medverkan inom folkhögskolans och

studieförbundens egen utbildning och verksamhet. Det kan också vara fråga om

att en högskola engagerar ledare eller lärare från folkbildningen som lärare

vid högskolans kurser. Det kan också vara fråga om att en högskola förlägger en

högskolekurs i högskolans egen regi med studenter antagna av högskolan till

exempelvis en folkhögskolas lokaler med utnyttjande av folkhögskolans

utrustning. Enligt kulturutskottets uppfattning kan det senare både innebära

ett effektivt resursutnyttjande och medföra ett berikande erfarenhetsutbyte för

båda parter. En sådan förläggning av högskoleutbildning till en folkhögskolas

lokaler kan också vara ett viktigt led i decentraliseringen av högskolans

utbildningsutbud med syfte att sprida högskoleutbildningen i landet och göra

den tillgänglig för dem som inte har möjlighet att studera på högskoleorterna.

Det är dock viktigt att folkbildningens och högskolans roller och arbetsformer

utformas utifrån de olika uppdrag de har. Kulturutskottet anser att det som

motionärerna önskar av samarbetsmöjligheter mellan folkbildning och högskola

kan tillgodoses utan ändring av nuvarande bestämmelser.

Högskolan har, som utbildningsutskottet framhåller, ensamrätt att utfärda

betyg och kurs- och examensbevis för den utbildning den bedriver och denna

uppgift kan inte lämnas över till andra utbildningsanordnare. Däremot kan

högskolan pröva om tidigare utbildning, t.ex. vid folkhögskola, kan godtas för

tillgodoräknande vid fortsatta studier inom högskolan när en student väl är

antagen till högskoleutbildning. Syftet med statsbidraget till folkbildningen

är att ge utrymme för studier som växer fram ur deltagarnas egna intressen och

behov och på deltagarnas villkor. Utskottet utgår från att regeringen - med

resultaten av det fortsatta utvärderingsarbetet beträffande folkbildningen som

grund - uppmärksammar de behov av att utveckla samarbetsformerna mellan

folkbildningen och högskolan som kan uppkomma.

Kulturutskottet ansluter sig i övrigt till utbildningsutskottets bedömningar

och föreslår i likhet med utbildningsutskottet att riksdagen avslår

motionsyrkandena.

Några centrala utvecklingsområden (avsnitt 8)

Regeringen bedömer att inom följande sex centrala områden kan

folkbildningsarbetet även framöver få stor betydelse för samhällsutvecklingen.

Ett lyft för kultur och bildning (avsnitt 8.1)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Regeringens satsning på kunskapslyftet bör kompletteras med ett lyft för

kultur och bildning i bred bemärkelse genom den fria och frivilliga

folkbildningen. Naturvetenskap och teknik bör ges ökad uppmärksamhet i

bildningsarbetet.

Folkbildningens roll för kulturen (avsnitt 8.2)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör spela en viktig roll för att förverkliga kulturpolitiken.

Den bör ha en viktig fördelningspolitisk uppgift, både geografiskt och socialt,

genom att den når ut till orter som saknar andra kulturinstitutioner och till

grupper som inte får del av samhällets övriga kulturutbud. Folkbildningen bör

också ha stor betydelse som mötesplats mellan kulturarbetare och amatörer samt

som arbetsmarknad för kulturarbetare. Vidare bör den ge människor möjligheter

till eget kulturellt skapande och till att skaffa sig färdigheter för detta.

I de av riksdagen fastställda kulturpolitiska målen ingår att främja

bildningssträvandena. Vid sidan av konstarterna, medierna och kulturarvet är

detta en av hörnstenarna i kulturpolitiken. Det folkbildningsarbete som utförs

av folkhögskolor och studieförbund är viktigt för att förverkliga de

kulturpolitiska målen. Idérikedomen och initiativkraften inom folkbildningen

kommer att ha stor betydelse för utvecklingen av kulturen i vårt land.

I mindre och medelstora kommuner bär studieförbunden upp mycket av det lokala

kulturlivet. Där det finns en folkhögskola fungerar den inte sällan som ett

kulturellt centrum i bygden.

Folkbildningens roll för personer med funktionshinder (avsnitt 8.3)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att undanröja studiehinder

och tillgodose utbildningsbehov för människor med funktionshinder. Inte minst

folkhögskolorna bör här kunna ta på sig ett särskilt ansvar att anordna

behörighetsgivande utbildning på uppdrag av kommuner.

Av tradition har folkbildningen spelat en stor roll när det gäller att öka

möjligheterna för personer med funktionshinder att komplettera brister i sin

tidigare utbildning och att söka nya kunskaper. Folkbildningen har också en

viktig uppgift att uppmuntra och inspirera människor till att utveckla och ta

till vara sin förmåga. Folkbildningen ger dem också möjlighet till

kulturupplevelser och eget skapande, förmedlar sociala kontakter och ger social

kompetens. I den folkrörelseanknutna folkbildningen finns det också en djupt

förankrad tradition att möta deltagaren på dennes villkor och att ingen skall

ställas utanför. Sedan många år tar folkhögskolorna emot elever med mycket

svåra och komplicerade funktionshinder. På motsvarande sätt är studieförbunden

en viktig resurs för enskilda och grupper som andra aktörer inom

vuxenutbildningen har svårt att nå.

Folkhögskolor och studieförbund har visat sig ha både vilja, ambitioner och

förutsättningar att undanröja studiehinder och anpassa verksamheten för att

tillgodose funktionshindrade människors behov.

Riksdagen beslöt våren 1997 (bet. 1996/97:KrU9, rskr. 1996/97:229) att begära

en översyn av de funktionshindrades möjligheter att studera på folkhögskola.

Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) har fått i uppdrag att utreda denna fråga i

samband med en översyn av situationen för studerande med funktionshinder inom

alla former av vuxenutbildning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april

1999.

I två motioner väckta under allmänna motionstiden hösten 1997 tas upp frågor

som rör de funktionshindrades möjligheter till utbildning m.m. inom

folkbildningen.

I motion Kr602 (fp) anförs bl.a. att det är viktigt att slå fast att de som

är sjuka eller funktionshindrade för den skull inte saknar vilja eller ambition

att lära. Därför är det angeläget att folkbildningen erbjuder dem goda

möjligheter att delta i verksamheten (yrkande 4).

Vikten av satsning på de funktionshindrade exemplifieras i motion Fö216 (mp)

med den verksamhet som bedrivs vid folkhögskolan i Härnösand (yrkande 9).

Sedan år 1991 är deltagare med funktionshinder en prioriterad målgrupp inom

folkbildningen. Som anförs i den nu föreliggande propositionen förutsätter

regeringen att folkbildningen kommer att få stor betydelse även

fortsättningsvis när det gäller att undanröja studiehinder och att tillgodose

utbildningsbehov för de funktionshindrade.

Motionärernas önskemål torde vara tillgodosedda varför de inte behöver

föranleda något uttalande från riksdagen till regeringen. De avstyrks därför.

Folkbildningen och IT (avsnitt 8.4)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör ta på sig viktiga uppgifter på IT-området, till nytta för

samhället och för folkbildningens egen verksamhet. Folkbildningen bör kunna

bidra både genom att erbjuda utbildning kring IT och genom att utnyttja IT som

redskap i utvecklingen av den egna verksamheten. Regeringen avser därför att ta

initiativ för att påskynda IT-användningen i folkbildningen. Regeringen har

erfarit att Stiftelsen för kunskap och kompetens är beredd att stödja IT-

utvecklingen i folkbildningen. Folkbildningen kommer därigenom att disponera ca

50 miljoner kronor för IT-utveckling inom ramen för det utvecklingscentrum som

regeringen i den regionalpolitiska propositionen föreslår skall etableras till

stöd för distansutbildning inom högskolan och folkbildningen. Frågan om

utvecklingscentrum m.m. behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande

1997/98:AU11.

Den tekniska infrastrukturen inom folkbildningen är relativt god. Tillgången

till IT bedöms vara tillräcklig för att folkbildningen tillsammans med

bibliotek, skolor m.fl. skall kunna utgöra en viktig resurs för ökad lokal

tillgänglighet till tekniken i en lärande miljö.

I detta sammanhang är det enligt regeringens uppfattning viktigt att

folkbildningen kan utforma verksamheten så att den fortfarande grundar sig på

de värderingar som präglar studiecirklar och folkhögskolekurser.

Folkbildningen bör få stöd för att ta fram en IT-grundkurs, där

informationstekniken behandlas ur olika aspekter, bl.a. programvarutyper,

inverkan på den enskildes och samhällets situation, Internet och kommunikation

samt kritisk informationshantering.

Läns- och folkbibliotek och museer har fått möjlighet att ansluta sig till

universitetsnätverket SUNET. Regeringen avser att göra det möjligt även för

folkbildningen att ansluta sig till Internet med god kapacitet och på

förmånliga villkor, i stort i enlighet med den modell som gällt för

folkbibliotekens anslutning till SUNET.

Gemensamma IT-baserade funktioner för folkbildningen avses skapas.

För att säkerställa en bred tillgång till ett nätburet kulturutbud bör en

modell för lokala ?IT-kulturcentrum? utvecklas, anför regeringen vidare.

Folkbildningen har stor erfarenhet som lokal arrangör av kulturverksamhet och

en nära koppling till den lokala kulturen. Det finns också en fördel i att

kombinera miljöer för lärande och kultur.

I motion Kr28 (c) framhålls betydelsen av att breda medborgarutbildningar inom

IT-området görs tillgängliga för hela folket och i hela landet. Det finns en

stark förväntan på att studieförbunden och folkhögskolorna skall vara

utbildningsanordnare och att de därigenom skall bidra till att utjämna och

motverka utbildningsklyftor inom IT-området. De bör också få stor betydelse för

både när- och distansutbildning med stöd av IT. Ett hinder för att nå ut över

hela landet med en sådan verksamhet är enligt motionen varierande kostnader i

olika delar av landet för uppkoppling till ISDN-nätet. Kostnaderna är i vissa

fall mycket höga i glesbygd och på landsbygden. Detta problem bör lösas, både

av regionalpolitiska skäl och av rättviseskäl (yrkande 4).

Som utskottet redovisat avser regeringen att ta initiativ som skall

tillförsäkra folkbildningen tillgång till universitetsdatanätet SUNET på samma

villkor som erbjudits t.ex. folkbiblioteken. I 1998 års ekonomiska

vårproposition (1997/98:150) har regeringen uttalat sitt ansvar för att IT och

kunskap om IT skall komma så många människor som möjligt till del (avsnitt

1.5.2 s. 27-28). Det är angeläget att IT-användningen bidrar till att

människors vilja till arbete och skapande tas till vara och att kompetensen hos

både kvinnor och män utnyttjas. En förstärkning av SUNET åren 2000 och 2001 och

en särskild IT-satsning inom kulturområdet åren 1999, 2000 och 2001 ingår i

regeringens beräkning av ramarna för dessa år.

Den fråga som tas upp i motionen, om höga kostnader för uppkoppling på

datanäten i vissa delar av landet, har behandlats av trafikutskottet (senast i

yttr. 1997/98:TU3y s. 16)

Trafikutskottet redovisar att enhetliga abonnemangs- och trafikavgifter för

ISDN-nätet (Integrated Services Digital Network) tillämpas i hela landet, men

att det för anslutningsavgiften finns två priszoner. För den ena zonen, där

ISDN-nätet är utbyggt, tillämpas ett fast pris och för den andra zonen ett

högre pris baserat på kostnaden i det enskilda fallet. Trafikutskottet

konstaterar att utbyggnaden av ISDN har gått snabbt under senare år. Det

innebär att ISDN erbjuds till ett fast pris i nästan hela landet. I

sammanhanget nämns att Telia under senare år har sänkt taxorna för ISDN

väsentligt. Anslutningsavgifterna till ISDN-nätet blir därmed, i takt med

moderniseringen av kommunikationsnätet, alltmer likformiga över hela landet.

Dessutom nämns att Telias utbyggnad av en bredbandsstruktur, som ger vida

bättre kommunikationsmöjligheter än ISDN, kommer att påbörjas i de områden som

ännu inte nåtts av AXE-utbyggnaden, dvs. främst i glesbygdsområden.

Trafikutskottet har i tidigare sammanhang redovisat att ISDN inte innefattas i

de teletjänster som, enligt EU, skall ingå i den grundläggande samhällstjänsten

på teleområdet. Staten påverkar inte priset för att tillhandahålla ISDN.

Med hänvisning till det anförda avstyrker kulturutskottet motionsyrkandet.

Folkbildningen och integrationsarbetet (avsnitt 8.5)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att genom kultur- och

bildningsarbete underlätta en integration mellan invandrare och svenskar.

Folkbildningen främjar en kulturell mångfald och möten mellan olika kulturer.

Inom ramen för kulturaktiviteter skapas viktiga kontakter mellan människor från

olika länder och ett kulturutbyte äger rum, vilket är en central del i

integrationsarbetet.

Särskilt i storstädernas ytterområden bör folkbildningen, inte minst

studieförbunden, ta på sig en stor och viktig uppgift på detta område.

Studiecirklar, som samlar människor som invandrat från olika länder och

svenskar kring gemensamma intressen, är viktiga.

Folkhögskolorna kan erbjuda rika möjligheter för invandrade och svenskar att

träffas och att arbeta tillsammans i konkreta utbildningssituationer, anför

regeringen.

Motionärerna bakom motion Kr22 (kd) delar regeringens uppfattning att

folkbildningen spelar en viktig roll i integrationsarbetet. Motionärerna

framhåller dock att det finns en övertro på möjligheterna till en snabb

integration och påpekar att förutsättningen för en lyckad integration kan vara

att de invandrade först får möjlighet att studera tillsammans med sina egna

etniska och språkliga grupper för att nå den självtillit som kan vara en

förutsättning för att gå vidare ut i samhället och till givande kontakter med

andra grupper. Motionärerna redovisar exempel på sådan verksamhet.

Folkbildningen bör också vara ett bra alternativ när det gäller korta

verklighetsnära kurser knutna till de invandrades yrkes- eller

sysselsättningsbehov. Teori och praktik bör kombineras i verksamhet som vänder

sig till både svenskar och invandrare för att de skall finna områden där de har

gemensamma intressen. Riksdagen bör, enligt motionen, göra ett tillkännagivande

till regeringen om vad som anförts i motionen om folkbildningen och

integrationsarbetet (yrkande 5).

Utskottet är övertygat om att folkbildningen har förmågan att finna de goda

verksamhetsformer av olika slag som behövs för att främja integrationen mellan

invandrare och svenskar genom kultur- och utbildningsarbete. Redan nu finns

många exempel på sådan verksamhet. Detta är också utgångspunkten för vad

regeringen anför i propositionen. Något tillkännagivande från riksdagen i

frågan bör, enligt utskottets uppfattning, inte behövas. Mot denna bakgrund

avstyrks yrkande 5 i motion Kr22 (kd).

Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle

(avsnitt 8.6)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Folkbildningen bör fortsätta sina ansträngningar att bidra till en

kunskapsutveckling hos alla medborgare kring vad som krävs för att ställa om

Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Folkbildningen har aktivt engagerat sig i det omfattande s.k. Agenda 21-

arbete som inletts lokalt i kommuner, organisationer och folkrörelser.

Efter förslag i budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, utg. omr. 18)

infördes ett statligt stöd till lokala investeringsprogram. Sammantaget kommer

5,4 miljarder kronor att fördelas till kommuner under perioden 1998-2000.

Förekomsten av och innehållet i folkbildnings- och utbildningsinsatser skall

redovisas i kommunernas ansökningar.

Regeringen är övertygad om att folkbildningen i alla dess delar har goda

möjligheter att bidra till utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle och

att folkbildningen är beredd att ta på sig uppgiften.

Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

att Agenda 21-arbete bör ingå som en naturlig del av folkbildningen (yrkande

11). Vidare hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om att

folkbildningen bör vara öppen för de nya verksamhetsformer som utvecklats bl.a.

inom miljörörelsen (yrkande 12)

Med hänvisning till vad regeringen anför i propositionen om folkbildningens

stora betydelse för utvecklingen av arbetet med att forma ett ekologiskt

hållbart samhälle anser utskottet att det inte behövs ett särskilt

tillkännagivande till regeringen om folkbildningens roll och engagemang i bl.a.

det s.k. Agenda 21-arbetet. Många miljöorganisationer deltar i

folkbildningsverksamheten. Flera av dessa är också medlemmar i studieförbund.

Utskottet påminner om att folkhögskolor och studieförbund själva bestämmer över

ämnesområden, innehåll och arbetsformer i sin statsbidragsstödda verksamhet

utifrån de mål för verksamheten som de själva satt upp och inom ramen för de av

staten fastställda övergripande syftena med statsbidragsgivningen. Med

hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr29 (mp) yrkandena 11

och 12.

Internationalisering

I fyra motioner tas frågan om folkbildningens roll i ett internationellt pers-

pektiv upp.

I motion Kr21 (m) uppmärksammas att regeringen i propositionen inte tagit upp

folkbildningens internationalisering till närmare behandling. Motionärerna

framhåller betydelsen av folkbildningens verksamhet utomlands och möjligheterna

för utländska studerande att gå på folkhögskola i Sverige. Folkhögskolorna har

ett stort kontaktnät i andra länder som ger dem impulser utifrån och bidrar

till deras utveckling. Den internationella dimensionen kommer att få ännu

större betydelse i framtiden. Regeringen bör uppmärksammas på dessa

förhållanden genom ett tillkännagivande från riksdagen (yrkande 4).

Folkbildningens roll i ett internationellt perspektiv bör, enligt motion Kr26

(v, s), lyftas fram som ett sjunde utvecklingsområde för folkbildningen.

Folkbildningens internationella samarbete är redan omfattande och det vidgas

ytterligare genom Sveriges medlemskap i EU. Folkbildningen har goda

förutsättningar för att delta i genomförandet av olika projekt i andra länder

kring kunskaps- och demokratiutveckling. Vidare bör de internationella frågorna

integreras i folkbildningens verksamhet inom landet och ge perspektiv på det

egna samhällets problem.

De internationella frågorna har, enligt motion Kr28 (c), fått en allt större

tyngd inom folkbildningsarbetet. Folkbildningen har en viktig uppgift att till

breda medborgargrupper ge språkkunskaper och förmedla kunskaper om andra

länder. Medlemskapet i EU förutsätter ett utvecklat mellanfolkligt samarbete

och en breddad kunskap om det europeiska samarbetets innehåll och former. Där

har folkbildningen en viktig uppgift att fylla. Erfarenhetsutbytet med andra

länder i fråga om bildningsarbetet bör öka. Folkbildningen kan också göra

insatser inom biståndsverksamheten utanför Europa. Folkbildningens

internationalisering bör vägas in och uppmuntras i kommande budgetarbete

(yrkande 1).

Den nordiska folkbildningen framstår, enligt motion Kr29 (mp), som intressant

för många länder, bl.a. i samband med biståndsarbete och i samarbetet inom

Europa. Folkbildningsrådet bör ges möjlighet att arbeta internationellt

(yrkande 15).

Utskottet är väl medvetet om att det finns flera områden än de i

propositionen sex nämnda där folkbildningen även framöver kommer att ha stor

betydelse för samhällsutvecklingen. Ett av dessa icke nämnda utvecklingsområden

avser folkbildningens betydelse för att kunskaperna och insikten i

internationella frågor skall öka inom landet och för att stärka kunskaps- och

demokratiutvecklingen i andra länder. Betydelsen av det internationella per-

spektivet inom folkbildningen minskar inte för att det inte nämns särskilt i

propositionen. Det unika nordiska folkbildningsarbetet utgör en viktig förebild

och bidrar till utvecklingen i andra länder. Svenska folkhögskolor och

studieförbund har ett omfattande samarbete med organisationer och myndigheter i

andra länder, t.ex. de nya staterna i Östeuropa. Genom sina kontaktnät kan

folkhögskolor, studieförbund och studieförbundens medlemsorganisationer bidra

till erfarenhetsutbyte och kunskapsförmedling som vitaliserar och utvecklar

bildningsarbetet både i Sverige och i de länder där folkbildningens

samarbetspartner finns. Folkhögskolorna kan t.ex. genom filialer utomlands ges

sina elever viktiga internationella impulser. Både folkhögskolor och

studieförbund har etablerat en omfattande och betydelsefull verksamhet i

Östersjöområdet. Folkhögskolor och studieförbund kan söka medel för projekt som

de själva tar initiativ till från exempelvis Sida, den av regeringen

disponerade s.k. Östersjömiljarden, enskilda organisationers biståndssamverkan

inom Forum Syd, fonder såsom Olof Palmes minnesfond, m.m. Det är enligt

utskottets mening viktigt att folkbildningens idé och kompetens i större

utsträckning tas till vara i biståndsarbetet. Utskottet är övertygat om att

regeringen är medveten om och värdesätter folkbildningens internationella

engagemang utan att riksdagen gör ett särskilt uttalande i frågan. Utskottet

anser därför att riksdagen inte bör bifalla motionerna i vad de avser ett

uttalande till regeringen om folkbildningens internationalisering.

Statens stöd till folkbildningen (avsnitt 9)

Regeringen gör - utan att förelägga riksdagen något förslag - följande

bedömning.

Regeringen anmäler i den nu aktuella propositionen att den avser att i

vårpropositionen för budgetåret 1999 behandla frågan om resurserna för

folkbildningen. Folkbildningen kommer att ha stor betydelse för den enskilda

människan när det gäller att möta framtida behov av kunskaper, social kompetens

och förmåga att fungera i och bidra till ett demokratiskt samhälle.

Folkbildningen har även stor betydelse för samhällets utveckling. För att

fullgöra dessa viktiga arbetsuppgifter behöver studieförbunden och

folkhögskolorna adekvata resurser. Samhället behöver en stark och vital

folkbildning för att klara de stora utmaningar som samhället nu står inför.

Folkbildningen har fått en viktig roll i satsningen på kunskapslyftet.

Folkbildningen bör därför naturligt ingå i det femåriga utvecklingsarbete som

nu pågår i landets samtliga kommuner. Samtidigt är det, enligt regeringens

bedömning, väsentligt att det också finns egna utvecklingsresurser inom

folkbildningen för att bevara och vidareutveckla folkbildningens egen

identitet. Det bör ankomma på Folkbildningsrådet att fördela utvecklingsmedlen

på studieförbund och folkhögskolor. För innevarande budgetår får 10 miljoner

kronor användas för försöksverksamhet inom folkbildningen. Regeringens avsikt

är att ge Folkbildningsrådet i uppdrag att fördela dessa medel (prop.

1997/98:1, utg. omr. 17, bet. 1997/98:KrU1, rskr. 1997/98:99). Regeringen avser

att i budgetpropositionen för 1999 återkomma till riksdagen med förslag om

vilka resurser som bör avdelas för ändamålet för budgetåret 1999. Resurserna

för utvecklings- och försöksverksamhet inom folkbildningen bör på några års

sikt utökas till att omfatta ca 1 % av statsbidraget, dvs. till drygt 20

miljoner kronor.

I 1998 års ekonomiska vårproposition (1997/98:150 utg. omr. 17 s. 107) har

regeringen vid beräkningen av ramen för år 1999 tillfört utgiftsområdet 40

miljoner kronor för folkbildningen. Propositionen har i sin helhet remitterats

till finansutskottet för behandling. Kulturutskottet behandlar regeringens

ramförslag beträffande utgiftsområde 17 och motsvarande förslag i motioner

väckta med anledning av vårpropositionen i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till

finansutskottet.

I motioner väckta med anledning av den nu aktuella folkbildningspropositionen

har yrkats på tillkännagivanden från riksdagen om att regeringen i kommande

budgetarbete inför budgetåret 1999 skall beakta behovet av medel för olika

ändamål inom folkbildningen. Dessa motionsyrkanden behandlar utskottet i det

följande i detta betänkande.

I motion Kr24 (v) anförs att det knappast är meningsfullt att ge folkbildningen

nya uppdrag i syfte att bl.a. bredda kulturintresset i samhället utan att

samtidigt anvisa nya resurser för att genomföra detta folkbildningens

kulturuppdrag. Motionärerna påminner också om att folkbildningsanslaget har

minskats i samband med 1990-talets besparingar på statsbudgeten. Ett utökat

kulturuppdrag får inte medföra att annan verksamhet måste dras ned. Riksdagen

bör därför ge regeringen till känna att erforderliga medel bör anvisas för det

nya uppdraget (yrkande 2). Riksdagen bör också uttala att regeringens planer på

ett lyft för kultur och bildning bör åtföljas av ett förslag om medel för

ändamålet (yrkande 6).

Även i motion Kr22 (kd) anförs att ett särskilt lyft för kultur och bildning

kräver mer resurser till folkbildningen. Motionärerna påminner om att

Kristdemokraterna i en motion hösten 1997 föreslog en ökning av

folkbildningsanslaget med 40 miljoner kronor. De förväntar sig ett förslag om

ökade medel i regeringens vårproposition (yrkande 4).

Utskottet tillstyrker i sitt yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet

regeringens förslag i vårpropositionen om en ökning av ramen för utgiftsområde

17 med 40 miljoner kronor, avsedda för ökade satsningar på folkbildningen under

budgetåret 1999. Motionärernas önskemål om att nu behandlade utökade uppdrag

och uppgifter för folkbildningen skall åtföljas av ökade medel torde därmed

vara tillgodosedda. De nu aktuella motionsyrkandena behöver därför inte

föranleda något riksdagens uttalande till regeringen. Motionerna Kr22 (kd)

yrkande 4 och Kr24 (v) yrkandena 2 och 6 avstyrks därför.

Enligt motion Kr29 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

vad i motionen anförts om erforderliga medel för att alla förslag som finns

nämnda skall kunna bli verklighet (yrkande 1).

Utskottet avstyrker även detta motionsyrkande med hänvisning till att medel,

40 miljoner kronor, nu har beräknats i vårpropositionen för

folkbildningssatsningar nästa budgetår.

I anslutning till regeringens förslag att tillföra arbetslösa som en

prioriterad grupp inom folkbildningen anför motionärerna bakom motion Kr24 (v)

att folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet blir allt viktigare i takt med

att de mest studiemotiverade bland de arbetslösa redan har rekryterats till

olika utbildningar. För dessa studiemotiverade är komvux en bra studieform. För

många av dem som av olika anledningar behöver en mera personlighetsutvecklande

studiemiljö är folkhögskolan och folkbildningspedagogiken ett bättre

alternativ. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att en omfördelning av

medel inom kunskapslyftet bör göras från kommunerna, som har huvudansvaret för

kunskapslyftet, till folkbildningen så att antalet platser på folkhögskola inom

kunskapslyftet kan ökas utöver de nuvarande 10 000 platserna (yrkande 3).

Utskottet har redan i tidigare betänkanden uttryckt sin uppfattning att det

är viktigt att kommunerna inte endast utnyttjar sin egen

utbildningsorganisation för utbildning inom kunskapslyftet utan att de även bör

anlita folkbildningen. För många av deltagarna i utbildning inom

kunskapslyftet, bl.a. de studieovana, kan folkbildningens pedagogik och

arbetsformer underlätta studierna och medverka till att deltagarna lättare kan

slutföra dem och fortsätta på en annan nivå, kanske inom komvux. Utskottet vill

betona vikten av att kommunerna, när de formulerar kraven på kvalitet vid

upphandlingen av utbildning, är uppmärksamma på att folkbildningen med sina

speciella förutsättningar, erfarenheter och kompetens kan vara det bästa

studiealternativet och den bästa starten på längre studier för de studerande.

I ett delbetänkande från Kunskapslyftskommittén, Vuxenutbildning och

livslångt lärande (SOU 1998:51), behandlas bl.a. frågan om infrastruktur för

utbildning och sysselsättning. Kunskapslyftskommittén bedömer att formerna bör

utvecklas så att de statliga och kommunala organen tillsammans med

folkbildningen får stöd och möjligheter att gemensamt utveckla ett samordnat

utbildningsutbud med utgångspunkt i lokala behov. En form för ett dylikt

samarbete är de Vuxenutbildningsråd som återupprättats i vissa kommuner, en

annan de regionala kompetensråd som föreslås i den regionalpolitiska

propositionen (1997/98:62).

Kommittén framhåller också vikten av att olika utbildningsanordnare med olika

profil, inriktning och kompetens utnyttjas så att de studerandes behov och

intressen kan tillgodoses. Folkbildningen med dess särskilda pedagogik och

arbetssätt har en viktig roll att spela i detta sammanhang. Ytterligare en

möjlighet att öka folkbildningens deltagande i kunskapslyftet är att en större

andel av de resurser som går till kunskapslyftet kanaliseras via

Folkbildningsrådet.

När det gäller kvaliteten i kommunernas utbildningar kan, enligt kommittén,

välgrundade bedömningar göras först längre fram i tiden, när de nationella och

lokala utvärderingarna kommer med mera underlag. Utvärderingsprojektet

?Kommunernas kostnader? kommer att framöver inriktas på sambandet mellan

kostnader och kvalitet. En annan fråga som bör belysas i detta sammanhang är om

mångfalden i utbildningsutbudet kunnat bibehållas under upphandlingsprocessen.

Om utbildningsanordnare, exempelvis inom folkbildningen, som vill erbjuda

särskild pedagogik och små grupper tvingas att pressa ned sina priser så mycket

att deras arbetssätt går förlorat har inte någon mångfald skapats.

Utskottet anser att det ännu är för tidigt att kunna göra någon mera ingående

bedömning av resultaten av den första tidens upphandling och verksamhet inom

kunskapslyftet. Utskottet vill avvakta ytterligare rapporter och utvärderingar

från Kunskapslyftskommittén. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen i

den kommande budgetpropositionen redovisar sin bedömning av de resultat och

erfarenheter som hittills redovisats. Utskottet kan mot bakgrund av det anförda

inte tillstyrka att riksdagen gör ett uttalande om en omfördelning av medel

inom kunskapslyftet till folkbildningen varför motion Kr24 (v) yrkande 3

avstyrks.

I motion Kr22 (kd) yrkas att de medel inom folkbildningsanslaget som avser

uppsökande verksamhet bör fördelas av Folkbildningsrådet och inte av regeringen

till vissa fackliga m.fl. organisationer (yrkande 2). Folkbildningsrådet har

den överblick och förmåga som krävs för att bäst avgöra var dessa resurser gör

mest nytta.

De medel, 40 miljoner kronor för budgetåren 1997 respektive 1998, som

riksdagen anvisat under folkbildningsanslaget för uppsökande verksamhet och

utbildning i samhällsfrågor har disponerats av regeringen. Regeringen har

fördelat medlen till Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Sveriges Fiskares riksförbund (SFR). I

budgetpropositionen för budgetåret 1998 redovisades att bidragen är avsedda för

insatser i organisationerna för att stimulera och utveckla uppsökande

verksamhet så att intresset för studier och utbildning kan breddas, i första

hand för de i kunskapslyftet prioriterade grupperna, nämligen sådana vuxna

arbetslösa - men även sådana anställda - vilka helt eller delvis saknar treårig

gymnasieutbildning.

Det är enligt utskottets uppfattning en stor utmaning för den femåriga

verksamheten inom kunskapslyftet att nå de grupper som tidigare inte självmant

sökt sig till kommunal vuxenutbildning och folkbildning för att få den

kompletterande eller nya utbildning som de behöver. Uppsökande verksamhet,

vägledning, orienteringskurser eller s.k. prova-på-kurser är därför en

betydelsefull del av kunskapslyftet. Det är av största vikt att denna

verksamhet genomförs på ett sådant sätt att den verkligen koncentreras på och

når de avsedda grupperna.

Det finns mycket som tyder på att många som sökt sig till och deltagit i den

första periodens utbildning inom kunskapslyftet är de studiebenägna och mera

studievana. Kunskapslyftskommittén har i sin tidigare nämnda första årsrapport

(SOU 1998:51) uttalat sin förhoppning att andelen deltagare i kunskapslyftet

som har den kortaste formella utbildningsbakgrunden skall kunna öka framöver.

Kommittén har även betonat att de studerandes motivation för studier bör

uppmärksammas i den fortsatta verksamheten. Med väl utbildade och förberedda

informatörer bör det enligt utskottets uppfattning finnas goda möjligheter att

genom uppsökande verksamhet ge den stimulans, uppmuntran och information som de

mindre studiebenägna kan behöva inför det första steget mot den utbildning som

de behöver. Utskottet vill framhålla att folkbildningens pedagogik och

arbetsformer är mycket väl lämpade för såväl sådan studieförberedande

verksamhet som för fortsatta studier anpassade till de deltagandes

förutsättningar, behov och egna önskemål. Utskottet vill i detta sammanhang

också lyfta fram det förhållandet att det av tradition och av organisationsskäl

finns goda kontakter mellan de organisationer som ansvarar för den uppsökande

verksamheten i kunskapslyftet och folkbildningen. Utskottet anser att även

kommunerna, som disponerar större delen av medlen för utbildning inom

kunskapslyftet, bör uppmärksamma den tillgång som folkbildningen och den

uppsökande verksamheten kan vara för dem. Kommunerna bör i större utsträckning

än hittills använda sig av den kompetens och den närhet till och kunskap om de

prioriterade grupperna som nu byggs upp inom den uppsökande verksamheten.

Folkbildningen har, som ovan sagts, en viktig roll att spela när det gäller de

studieovanas möjligheter till utbildning inom kunskapslyftet.

Enligt regeringsbesluten om bidrag till de nämnda organisationerna för

uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor under budgetåret 1997

skall den genomförda verksamheten redovisas till regeringen senast den 16 mars

1998. Dessa rapporter har inte hunnit behandlas av Kunskapslyftskommittén i

dess första årsrapport (SOU 1998:51). Som ett underlag för riksdagens

ställningstagande i höstens budgetbehandling till frågan om det fortsatta

stödet till uppsökande verksamhet för budgetåret 1999 bör regeringen redovisa

de inkomna rapporterna från organisationerna i budgetpropositionen. Regeringen

bör också redovisa sin bedömning av de uppnådda resultaten av den

hittillsvarande verksamheten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av

motion Kr22 (kd) yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning

i samhällsfrågor.

Folkmusik och folkdans från Sverige och andra länder bör, enligt motionerna,

Kr28 (c) yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14 stärkas inom

folkbildningens ramar. Motionärerna anser att dessa områden är eftersatta inom

folkbildningen. Motionärerna redovisar att initiativ på området har tagits i

samverkan mellan bl.a. Riksförbundet för Folkmusik och Dans och vissa

studieförbund. Erfarenheterna av genomförda projekt borde tas till vara; bl.a.

borde ett slags centralpunkt för verksamheten och utvecklingsarbetet skapas.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att det

kulturarv och den kulturskatt som folkmusiken och folkdansen utgör kan bevaras

och utvecklas. Det är många som delar ansvaret för att så sker, enskilda

människor, organisationer, folkhögskolor och studieförbund, skolor och

högskolor, statliga institutioner inom kulturområdet m.fl. Ett särskilt

tidsbegränsat nationellt uppdrag har lämnats till Stiftelsen Falun Folkmusik

Festival. Folkbildningen med sin breda förankring bland människor och

organisationer och sin spridning i hela landet har en betydelsefull uppgift när

det gäller att bidra till bevarandet och utvecklingen av folkmusiken och

folkdansen. Riksdagen skall dock inte styra folkbildningens ämnesval och

inriktning. Det är folkhögskolorna och studieförbunden själva som utifrån sina

egna mål och inom ramen för syftena med statsbidraget beslutar i dessa frågor.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr28 (c)

yrkande 2 och Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14.

I motion Kr29 (mp) yrkas att amatörkulturens riksorganisationer skall få ett

ökat statsbidrag (yrkande 10).

Statens kulturråd har lämnat visst bidrag till amatörkulturens

riksorganisationers centrala verksamhet från medel anvisade bl.a. under

anslaget Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt

kulturutbyte och samarbete. Riksdagen bör inte uttala sig om detaljerna i

Kulturrådets fördelning av medel till vissa organisationer under anslaget.

Motionsyrkandet avstyrks.

Enligt motion Ub806 (fp) bör differentierade bidrag utgå till folkhögskolorna

utifrån utbildningarnas karaktär (yrkande 4).

Utskottet har vid flera tillfällen haft att ta ställning till motsvarande

yrkanden. Utskottet har därvid uttalat att riksdagen inte bör göra några

uttalanden om detaljer i hur Folkbildningsrådet skall fördela medlen till

studieförbund och folkhögskolor (senast i bet. 1995/96:KrU1 s. 200). Utskottet

avstyrker det nu aktuella motionsyrkandet.

Enligt motion T815 (c) bör en viss del av de statliga folkbildningsmedlen

avsättas för IT-utbildning för att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft på

detta område. Folkbildningen bör samarbeta med pensionärs-, invandrar- och

handikapporganisationer. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med

förslag i frågan (yrkande 4).

Riksdagen bör inte besluta om att vissa delar av folkbildningsanslaget skall

avsättas för ett särskilt ämnesområde, t.ex. IT-utbildning. Folkbildningsrådet

fördelar medlen till folkhögskolor och studieförbund som själva beslutar om

verksamhetens ämnesområden och inriktning. Utskottet avstyrker motion T815 (c)

yrkande 4.

Regeringen påminner om att regeringen i proposition 1990/91:82 utgick från att

även kommuner och landsting har ett ansvar för finansieringen av

folkbildningen. Folkbildningen är ett nationellt ansvar för såväl stat som

kommuner och landsting. Kommuner och landsting har således ett eget ansvar för

att möjliggöra en god folkbildning. En fungerande folkbildning är, enligt vad

regeringen anför i den nu aktuella propositionen, en förutsättning för att

medborgare, oavsett bostadsort, får en höjd bildningsnivå och därigenom skapar

förutsättningar för utveckling och framsteg i hela landet. Uteblivna eller

kraftigt sänkta bidrag minskar i hög grad folkbildningens möjligheter att

fullgöra sina uppgifter. Staten varken kan eller bör åta sig att kompensera

studieförbund och folkhögskolor för inkomstbortfall från andra bidragsgivare,

anför regeringen.

Enligt motion Kr213 (c), väckt under allmänna motionstiden hösten 1997, bör

regeringen inte ensam ha ansvaret för folkbildningen. Regeringen bör

tillsammans med Landstingsförbundet och Kommunförbundet följa hur landsting och

kommuner tar sitt ansvar för folkbildningens finansiering. Det är viktigt att

stat, landsting och kommuner underlättar medborgarinflytande och delaktighet.

En strategi för livslångt lärande, för social gemenskap och för demokratisk

delaktighet med aktiva medborgare bygger i hög grad på en stärkt folkbildning.

Detta förutsätter en medveten prioritering av folkbildningen inom landsting och

kommuner. Det minskande stödet från landsting och kommuner är en oroande

utveckling. Det bör slås fast att det skall finnas ett nationellt ansvar hos

stat, landsting och kommuner att tillsammans stödja folkbildningen (yrkande 4).

Motsvarande synpunkter på statens, landstingens och kommunernas ansvar för

att stödja folkbildningen förs även fram i motion Kr601 (v), även den väckt

under allmänna motionstiden hösten 1997. Många folkhögskolor och studieförbund

har fått en försämrad ekonomisk situation genom minskade bidrag från landsting

och kommuner. Det är viktigt att följa utvecklingen av de offentliga bidragen

till folkbildningen (yrkande 2).

Som utskottet återgivit i det föregående har regeringen i proposition

1997/98:115 uppmärksammat de minskade bidragen till folkbildningen från vissa

landsting och kommuner och slagit fast sin uppfattning att folkbildningen är

ett nationellt ansvar för såväl staten som för landstingen och kommunerna.

Något uttalande till regeringen från riksdagens sida är därför inte påkallat.

Det bör självfallet inte komma i fråga att staten skall ålägga landsting och

kommuner att stödja folkbildningen. Så har heller inte föreslagits i

motionerna. Utskottet förutsätter att landsting och kommuner i eget intresse

strävar efter att fortsatt stödja folkbildningen som ett led i utvecklingen av

den egna regionen eller kommunen. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Kr213 (c) yrkande 4 och Kr601 (v) yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande två nya syften med statsbidraget till folkbildningen

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 1 och 1997/98:Kr29

yrkande 2 godkänner regeringens förslag,

res. 1 (kd)

2. beträffande arbetslösa som en prioriterad grupp

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 2 och 1997/98:Kr22

yrkande 3 godkänner regeringens förslag,

res. 2 (m, kd)

3. beträffande upplysning om bruket av alkohol, narkotika och tobak

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr23,

4. beträffande bildningssträvanden

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub810 yrkande 15,

5. beträffande medborgaranda, kunskap och livslångt lärande

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr602 yrkandena 1-3,

6. beträffande demokratimål för all utbildning för vuxna

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 1,

7. beträffande Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 1,

res. 3 (m)

8. beträffande forskning om folkbildning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3-6,

res. 4 (mp)

9. beträffande ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av

statsbidrag till folkhögskolan

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 4 och 1997/98:Kr29

yrkande 7 godkänner regeringens förslag,

res. 5 (v, mp)

10. beträffande intyg från folkhögskolor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 5,

11. beträffande folkhögskolans studieomdöme

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 9,

res. 6 (mp)

12. beträffande tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr21 yrkande 3,

res. 7 (m)

13. beträffande viss samverkan mellan folkhögskola och högskola

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 5, 1997/98:

Kr27, 1997/98:Kr28 yrkande 6, 1997/98:Kr29 yrkande 8 och 1997/98:

A47 yrkande 16,

14. beträffande folkbildningen och de funktionshindrade

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr602 yrkande 4 och 1997/98:Fö216

yrkande 9,

res. 8 (mp)

15. beträffande vissa frågor inom IT-området

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr28 yrkande 4,

16. beträffande folkbildningen och integrationsarbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr22 yrkande 5,

17. beträffande Agenda 21-arbete m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkandena 11 och 12,

res. 9 (mp)

18. beträffande internationalisering

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr21 yrkande 4, 1997/98:

Kr26, 1997/98:Kr28 yrkande 1 och 1997/98:Kr29 yrkande 15,

19. beträffande nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr22 yrkande 4 och 1997/98:Kr24

yrkandena 2 och 6,

res. 10 (v)

20. beträffande medel för utökade syften

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 1,

res. 11 (mp)

21. beträffande omfördelning av medel inom kunskapslyftet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr24 yrkande 3,

res. 12 (v)

22. beträffande uppsökande verksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr22 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande folkmusik och folkdans

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr28 yrkande 2 och 1997/98:

Kr29 yrkandena 13 och 14,

res. 13 (mp)

24. beträffande amatörkulturens riksorganisationer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr29 yrkande 10,

25. beträffande differentierade bidrag till folkhögskolor

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub806 yrkande 4,

26. beträffande IT-utbildning

att riksdagen avslår motion 1997/98:T815 yrkande 4,

27. beträffande landstingens och kommunernas ansvar för

folkbildningen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 4 och 1997/98:Kr601

yrkande 2.

res. 14 (v)

Stockholm den 14 maj 1998

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit

Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn

Kaaling (s), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp),

Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa

Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Margareta Andersson

(c).

Reservationer

1. Två nya syften med statsbidraget till folkbildningen (mom. 1)

Fanny Rizell (kd) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Syftet med statsbidraget

(avsnitt 6.2) som börjar med ?Utskottet delar regeringens och? och slutar med

?utveckla demokratin? bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Kr22 (kd) bidrar folkbildningen till en god demokrati,

inte enbart genom kurser i samhällsorienterande ämnen utan även, och i hög

utsträckning, genom sitt sätt att arbeta horisontellt där människor känner

engagemang och får arbeta aktivt själva. Statsbidraget till folkbildningen

bidrar således redan nu, utan att något särskilt demokratimål för statsbidraget

har satts upp, till att stärka och utveckla demokratin. Demokratiaspekten

innefattas också i de mål för statsbidraget som redan finns. I likhet med vad

som anförs i motion Kr22 (kd) anser utskottet att ett nytt särskilt

demokratimål för statsbidragsgivningen till folkbildningen därför inte behöver

införas. Riksdagen bör med bifall till yrkande 1 i motionen som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört. Utskottet behandlar i det följande

regeringens förslag om ett nytt syfte inom kulturområdet.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande två nya syften med statsbidraget till folkbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr22 yrkande 1, med anledning av

regeringens förslag och med avslag på motion 1997/98:Kr29 yrkande 2 som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetslösa som en prioriterad grupp (mom. 2)

Elisabeth Fleetwood (m), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Fanny Rizell (kd)

och Elizabeth Nyström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Syftet med statsbidraget

(avsnitt 6.2) som börjar med ?Utskottet anser, i likhet? och slutar med ?inom

folkbildningen? bort ha följande lydelse:

Massarbetslösheten är vårt största samhällsproblem. De resurser, bl.a. inom

folkbildningen, som avsätts för att lösa dessa problem bör användas på ett

effektivt sätt. Utskottet anser därför i likhet med motionärerna bakom

motionerna Kr21 (m) och Kr22 (kd) att när de arbetslösa skall vara en

prioriterad grupp inom folkbildningen skall också den verksamhet som erbjuds

dem inom folkbildningen vara inriktad på att öka deras möjligheter att få

arbete efter utbildningen. Utskottet anser att ett nytt syfte med det statliga

stödet till folkbildningen med denna innebörd bör införas. Utskottet föreslår

att riksdagen med bifall till motion Kr21 (m) yrkande 2 och med anledning av

motion Kr22 (kd) yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande arbetslösa som en prioriterad grupp

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 2 och med anledning

av regeringens förslag och motion 1997/98:Kr22 yrkande 3 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag (mom. 7)

Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningsrådet och

dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt 6.3) som börjar med ?Det nya? och

slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att Folkbildningsrådet även

fortsättningsvis skall fördela statsbidraget till de olika folkhögskolorna och

studieförbunden. Däremot anser utskottet i likhet med vad som föreslås i motion

Kr21 (m) att riksdagen skall besluta om anslagets fördelning mellan de två

kategorierna, folkhögskolor respektive studieförbund. Utskottet delar nämligen

motionärernas uppfattning att en sådan ordning, där den folkvalda riksdagen tar

detta grundläggande beslut om hur statsbidraget skall fördelas på de två

aktörerna inom folkbildningen, är bättre ur demokratisk synvinkel. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr21 (m) yrkande 1 som

sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Forskning om folkbildning (mom. 8)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utvärdering och

forskning (avsnitt 6.4) som börjar med ?Kulturutskottet instämmer? och slutar

med ?3-6? bort ha följande lydelse:

Det behövs forskning om det informella lärande som finns inom folkbildningen.

Bättre kunskaper inom detta område kan vara av stor betydelse även utanför

folkbildningen, såsom inom skolan och högskolan. Det är enligt utskottets

mening av stor vikt att skapa incitament för att befästa

folkbildningsforskningen som ett självständigt forskningsområde. Detta bör

riksdagen med bifall till motion Kr29 (mp) yrkande 5 som sin mening ge

regeringen till känna. Övriga tre nu aktuella yrkanden i motion Kr29 (mp),

nämligen 3, 4 och 6, är i stort tillgodosedda genom det som utskottet anfört i

det föregående och det som utbildningsutskottet anfört i sitt yttrande.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande forskning om folkbildning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 5 och med avslag på

motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3, 4 och 6 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. Ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till

folkhögskolan (mom. 9)

Charlotta L Bjälkebring (v) och Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningens roll i

framtiden beträffande behörighetsgrundande vuxenutbildning (avsnitt 7.2) som

börjar med ?Utskottet förutsätter? och slutar med ?till folkhögskolan? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör godkänna regeringens förslag att ta bort

den föreskrift om undervisningen inom folkhögskolan som inneburit att

undervisningen skall anordnas så att den till form och arbetssätt tydligt

skiljer sig från den som anordnas i det offentliga skolväsendet och högskolan.

Utskottet anser emellertid att det är mycket viktigt att regeringen och

Folkbildningsrådet noga följer utvecklingen. Ändringen får nämligen inte leda

till att folkbildningens undervisning anpassas till annan undervisning, t.ex.

kommersiellt erbjuden undervisning, när folkbildningen konkurrerar med

kommersiell undervisning vid kommunernas upphandling inom kunskapslyftet. Den

fria och frivilliga verksamheten där deltagarnas behov står i centrum bör även

fortsättningsvis styra folkbildningen. Riksdagen bör med anledning av

motionerna Kr24 (v) yrkande 4 och Kr29 (mp) yrkande 7 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av

statsbidrag till folkhögskolan

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Kr24

yrkande 4 och 1997/98:Kr29 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

6. Folkhögskolans studieomdöme (mom. 11)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Inga betyg inom

folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i komvux genom

tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola (avsnitten 7.3 och

7.4) som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?yrkande 9? bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som föreslås i motion Kr29 (mp) att

studieomdömet från folkhögskola bör ges en starkare och med betyg mera

likvärdig ställning. Detta bör riksdagen med bifall till motionens yrkande 9

som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande folkhögskolans studieomdöme

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 9 som sin mening ge

regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen (mom. 12)

Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Inga betyg inom

folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få betyg i komvux genom

tillgodoräknande av resultat av utbildning vid folkhögskola (avsnitten 7.3 och

7.4) som börjar med ?Som framgått? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande

lydelse:

Mot bakgrund av den redovisning som lämnas i motion Kr21 (m) bl.a. av hur

olika kunskaper som en person tillägnat sig inom folkbildning får

tillgodoräknas inom annan utbildning, det faktum att prövning inom det

offentliga skolväsendet i allmänhet krävs för den som önskar betyg och det

förhållandet att intyg från folkhögskola kan användas vid ansökan till högskola

anser utskottet att det behövs en översyn av frågan om hur kunskaper från

folkbildning formellt skall få tillgodoräknas. Detta bör riksdagen med bifall

till motionens yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr21 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Folkbildningen och de funktionshindrade (mom. 14)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningens roll för

personer med funktionshinder (avsnitt 8.3) som börjar med ?Motionärernas

önskemål? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

I motion Fö216 (mp) anförs att folkhögskolan i Härnösand har utmärkt sig

genom att ha ett antal handikapplinjer med mycket gott rykte. Folkhögskolans

insatser tillsammans med verksamheten vid Statens handikappinstitut i samma

stad betyder en hel del för utvecklingen mot en utbyggd handikappsatsning.

Detta bör riksdagen med bifall till motionens yrkande 9 som sin mening ge

regeringen till känna. Utskottet instämmer också med vad som anförs i motion

Kr602 (fp) yrkande 4 om de funktionshindrades vilja och ambition att lära och

om folkbildningens betydelse härvidlag.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande folkbildningen och de funktionshindrade

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö216 yrkande 9 och med anledning

av motion 1997/98:Kr602 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

9. Agenda 21-arbete m.m. (mom. 17)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Folkbildningen och

arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart samhälle (avsnitt 8.6) som börjar

med ?Med hänvisning? och slutar med ?och 12? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr29 (mp) att

folkbildningens roll vid skapandet av ett ekologiskt hållbart samhälle inte nog

kan understrykas. Riksdagen bör därför med bifall till yrkande 11 i motionen

som sin mening ge regeringen till känna att Agenda 21-arbete bör ingå som en

naturlig del av folkbildningen. Likaså bör riksdagen göra ett tillkännagivande

i enlighet med yrkande 12, nämligen att folkbildningen bör vara öppen för att

stödja nya uttryckssätt, såsom de som utvecklas inom miljörörelsen.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Agenda 21-arbete m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkandena 11 och 12 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag (mom. 19)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till

folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet tillstyrker? och slutar

med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Kr24 (v) om att folkbildningens

nya uppdrag i syfte att bl.a. bredda kulturintresset i samhället måste följas

av beslut om ökade medel. Som motionärerna påminner om har dessutom

folkbildningsanslaget minskats i samband med 1990-talets besparingar på

statsbudgeten. Ett utökat kulturuppdrag får inte medföra att annan verksamhet

måste dras ned. Riksdagen bör därför med bifall till motionens yrkanden 2 och 6

som sin mening ge regeringen till känna att erforderliga beräknas i den

kommande budgetpropositionen bör anvisas för det nya kulturuppdraget och för

det nya lyft för kultur och bildning som aviseras i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr24 yrkandena 2 och 6 och med

anledning av motion 1997/98:Kr22 yrkande 4 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

11. Medel för utökade syften (mom. 20)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till

folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet avstyrker även? och slutar

med ?nästa budgetår? bort ha följande lydelse:

Riksdagen bör i enlighet med motion Kr29 (mp) yrkande 1 som sin mening ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga medel så att alla

förslag som finns nämnda kan bli verklighet.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande medel för utökade syften

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Omfördelning av medel inom kunskapslyftet (mom. 21)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till

folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Utskottet anser att det? och slutar

med ?3 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr24 (v) att

regeringens förslag om att tillföra arbetslösa som en prioriterad grupp inom

folkbildningen visar att folkhögskolans insatser inom kunskapslyftet blir allt

viktigare, inte när de mest studiemotiverade bland de arbetslösa redan har

rekryterats till olika utbildningar. För dessa studiemotiverade är komvux en

bra studieform. För många av dem som av olika anledningar behöver en mera

personlighetsutvecklande studiemiljö är folkhögskolan och

folkbildningspedagogiken ett bättre alternativ. Mot denna bakgrund bör en

omfördelning av resurser inom kunskapslyftet göras från kommunerna, som har

huvudansvaret för kunskapslyftet, till folkbildningen så att antalet platser på

folkhögskola inom kunskapslyftet kan ökas utöver de nuvarande 10 000 platserna.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Detta bör

riksdagen med bifall till motionens yrkande 3 som sin mening ge regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande omfördelning av medel inom kunskapslyftet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr24 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Folkmusik och folkdans (mom. 23)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till

folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Med hänvisning? och slutar med ?och

14? bort ha följande lydelse:

Den folkliga musik- och danskulturens ställning bör som framhålls i motion

Kr29 (mp) stärkas inom folkbildningen. Inom folkhögskolan är denna genre

eftersatt. Flera längre utbildningar inom dessa områden borde finnas, även då

det gäller musik och dans från invandrarkulturer. Utbildningen av ledare och

utvecklingen av studiematerial inom studieförbunden borde förstärkas. Utskottet

anser att en ökning av folkbildningsanslaget inför kommande år bör innefatta

satsningar på dessa områden. Vidare bör det inom folkbildningens ram utvecklas

nya mötesplatser för folkmusik och folkdans. Det behövs också en central punkt

där utvecklingen av genren kan främjas och nya kunskaper och erfarenheter tas

till vara och spridas. En sådan central punkt har ibland kallats för ett

folkmusikens och folkdansens vattenhål. En sådan central punkt bör utvecklas i

samarbete mellan folkbildningen, Rikskonserter, Kulturrådet, Kultur i hela

landet, Dansens Hus m.fl.

Vad utskottet här anfört om fortsatt utveckling och stöd till folkdansen och

folkmusiken bör riksdagen med bifall till motion Kr29 (mp) yrkandena 13 och 14

och med anledning av motion Kr28 (c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande folkmusik och folkdans

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkandena 13 och 14 och med

anledning av motion 1997/98:Kr28 yrkande 2 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

14. Landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen (mom. 27)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Statens stöd till

folkbildningen (avsnitt 9) som börjar med ?Som utskottet? och slutar med

?yrkande 2? bort ha följande lydelse:

I motion Kr601 (v) framhålls att kommun- och landstingsbidragen till

folkbildningen minskat och att detta inneburit att många folkhögskolors och

studieförbunds ekonomiska situation har försämrats kraftigt. Motionärerna

exemplifierar denna situation med Vänsterpartiets egna folkhögskolor Bona och

Kvarnby som drabbats av konkurs. Utskottet anser i likhet med motionärerna att

det är mycket viktigt att följa utvecklingen när det gäller de offentliga

bidragen till folkbildningen. Regeringen bör som sägs i motion Kr213 (c) ta upp

denna fråga i förhandlingar med Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Vad

utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Kr213 (c) yrkande 4

och Kr601 (v) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Kr213 yrkande 4 och

1997/98:Kr601 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

Särskilda yttranden

Uppsökande verksamhet (mom. 22)

1. Elisabeth Fleetwood, Lennart Fridén, Jan Backman och Elizabeth Nyström (alla

m) anför:

Vi vill påminna om att vi vid behandlingen av budgeten för år 1998 i den

moderata kommittémotionen yrkade avslag på regeringens förslag att under

folkbildningsanslaget anvisa 40 miljoner kronor till vissa organisationers

uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. I den moderata

partimotionen, väckt med anledning av regeringens ekonomiska vårproposition med

ramar för budgetåren 1999-2001, har en minskning av ramen för utgiftsområde 17

förordats, dock utan att några mera detaljerade förslag beträffande de olika

anslagen under utgiftsområdet angivits. Den senare frågan har behandlats i

kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.

2. Margareta Andersson (c) anför:

Jag vill påminna om att Centerpartiet i sin motion, väckt med anledning av

regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har

föreslagit att några medel inte skall utgå till vissa organisationers

uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. Frågan har behandlats i

kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.

3. Carl-Johan Wilson (fp) anför:

Jag vill påminna om att Folkpartiet i sin motion, väckt med anledning av

regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har

föreslagit att medel motsvarande dem som för innevarande budgetår anvisats till

vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

nämligen 40 miljoner kronor, skall användas för andra i folkpartimotionen

angivna ändamål. Frågan har behandlats i kulturutskottets yttrande

1997/98:KrU4y till finansutskottet.

4. Ewa Larsson (mp) anför:

Jag vill påminna om att Miljöpartiet i sin motion, väckt med anledning av

regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren 1999-2001, har

föreslagit att medel motsvarande dem som för innevarande budgetår anvisats till

vissa organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor,

nämligen 40 miljoner kronor, skall användas för andra i miljöpartimotionen

angivna ändamål. Frågan har behandlats i kulturutskottets yttrande

1997/98:KrU4y till finansutskottet.

5. Fanny Rizell (kd) anför:

Jag vill påminna om att Kristdemokraterna i sin motion, väckt med anledning av

regeringens ekonomiska vårproposition med ramar för budgetåren

1999-2001, har föreslagit att några medel inte skall utgå till vissa

organisationers uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. En del

av medlen skall i stället användas för andra i motionen angivna ändamål. I

övrigt innebär förslaget en minskning av ramen. Frågan har behandlats i

kulturutskottets yttrande 1997/98:KrU4y till finansutskottet.

Utbildningsutskottets yttrande

1997/98:UbU8y

Folkbildning

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har den 2 april 1998 beslutat att bereda utbildningsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:115 Folkbildning jämte

motioner i ärendet, i de delar som propositionen och motionerna berör

utskottets beredningsområde.

Utbildningsutskottet behandlar i det följande motionerna 1997/98:Kr21 (m)

yrkande 3, 1997/98:Kr24 (v) yrkande 5, 1997/98:Kr27 (fp), 1997/98:Kr28 (c)

yrkandena 5 och 6, 1997/98:Kr29 (mp) yrkandena 3-6, 8 och 9 samt 1997/98:A47

(v) yrkande 16. Dessa motionsyrkanden anknyter till propositionens avsnitt 7,

där regeringen redovisar sin bedömning i fråga om folkbildningens roll när det

gäller behörighetsgivande vuxenutbildning och folkbildningens samverkan med

högskola och forskning.

Folkbildningens roll när det gäller behörighetsgivande vuxenutbildning

Regeringen redogör i propositionen för möjligheterna att anordna

behörighetsgivande vuxenutbildning inom folkbildningen. Folkhögskolan ger inga

betyg. Däremot kan utbildning vid folkhögskolor ge behörighet för tillträde

till högskoleutbildning. Efter studier främst inom allmän kurs vid en

folkhögskola kan den studerande få ett studieomdöme, som är ett

urvalsinstrument för sökande till högskolan. Studieomdömet avser den

studerandes förmåga att bedriva studier. - Deltagarna i en studiecirkel,

slutligen, kan få ett intyg om vilken utbildning de har genomgått, men något

kompetensbevis eller betygsdokument får inte utfärdas av studieförbundet.

Enligt regeringens bedömning bör möjligheter nu öppnas för dem som har

genomgått utbildning vid folkhögskola att i vissa fall formellt få

tillgodoräkna sig resultatet av den som betyget Godkänd, när de fortsätter med

en utbildning inom komvux som syftar till att uppnå ett slutbetyg. En

föreskrift härom bör införas i regelsystemet för komvux. Ett villkor bör vara

att uppnådda kunskaper vid folkhögskolan dokumenterats i form av ett intyg, som

anger innehållet i utbildningen och att den studerande fått godkänt

studieresultat.

I motion 1997/98:Kr28 (c) yrkande 5 begärs att riksdagen uttalar sig för att

intyg om studier vid en folkhögskola bör godkännas inom komvux på samma sätt

som studieomdöme från folkhögskolan godtas vid universitet och högskolor.

Studieomdömet från folkhögskola bör enligt motion 1997/98:Kr29 (mp) yrkande 9

ges en starkare och med betyg mer likvärdig ställning. Motionärerna betonar att

studieomdömet även fortsättningsvis skall gälla för antagning till högskola. De

vill att regler om detta intas i högskoleförordningen.

I motion 1997/98:Kr21 (m) yrkande 3 anmärker motionärerna att regeringen i

propositionen tar avstånd från betyg inom folkbildningen. En studerande, som

efter en folkhögskolekurs eller en avslutad studiecirkel vill ha betyg,

hänvisas till att genomgå prövning inom det offentliga skolväsendet. Samtidigt

innebär propositionen att resultatet av utbildning vid folkhögskola skall kunna

tillgodoräknas som betyget Godkänd vid fortsatta studier inom komvux.

Studieomdöme från folkhögskola efter avslutad utbildning kan användas vid urval

till högre utbildning. Enligt motionärerna behövs det en samlad syn på hur man

formellt skall tillgodoräkna sig kunskaper inom folkbildningen

U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t gör samma bedömning som regeringen,

att betyg inte heller i fortsättningen bör förekomma inom folkbildningen.

Utskottet vill lyfta fram vad regeringen anfört om att det är viktigt att värna

om folkbildningens särprägel, att betona att den är fri och frivillig, inte

bunden av någon läroplan eller några centralt fastställda kursplaner utan

bygger på deltagarnas fria kunskapssökande. Om betyg skulle sättas inom

folkbildningens ram, måste folkbildningen i denna del av sin verksamhet ställas

under tillsyn av Skolverket med åtföljande detaljreglering och styrning i form

av t.ex. centralt fastställda betygskriterier och prov. Sådana krav på resultat

kan enligt utskottets mening inte innefattas i den utbildningsform som

folkbildningen utgör.

I likhet med regeringen anser utskottet dock att det i fortsättningen skall

vara möjligt för en studerande att få tillgodoräkna sig resultatet av studier

vid folkhögskola, om han eller hon vill slutföra sina studier inom komvux, i

form av betyget Godkänd på grundval av intyg från folkhögskolan. Samverkan

mellan olika anordnare av vuxenutbildning, bl.a. inom ramen för kunskapslyftet,

motiverar att en sådan ordning införs. I denna fråga föreligger inga

motstridiga uppfattningar. Något riksdagsuttalande behövs inte, vilket begärs i

motion 1997/98:Kr28 yrkande 5. Motionsyrkandet bör därmed avstyrkas av

kulturutskottet.

När det gäller behörighet till högre utbildning på grundval av intyg från

folkhögskola finns detta reglerat i Högskoleverkets föreskrifter om

grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22), som verket utfärdat med

stöd av bemyndigande i högskoleförordningen (8 kap. 4 §). Beträffande urval

till högskoleutbildning sägs i föreskrifterna att sökande från folkhögskola vid

urval på betyg skall behandlas i en särskild urvalsgrupp. I den mån de sökande

i denna urvalsgrupp har studieomdöme, rangordnas de enligt praxis efter detta.

Någon ändring av dessa bestämmelser är inte aktuell. Utskottet finner inte skäl

att förorda en annan författningsreglering. Kulturutskottet bör avstyrka motion

1997/98:Kr29 yrkande 9.

Som framgått ovan anser utskottet att folkbildningen som utbildningsform

skall kännetecknas av möjligheten till fritt kunskapssökande och frihet från

krav på resultat i form av betyg. Utskottet föreslår att kulturutskottet

avstyrker motion 1997/98:Kr21 yrkande 3 om en översyn av hur kunskaper som

uppnåtts inom folkbildningen formellt skall tillgodoräknas.

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning

Enligt regeringen i propositionen har samverkan mellan universitet och

högskolor och folkhögskolor och studieförbund gamla traditioner. Traditionen

att utnyttja universitetslärare som föreläsare, lärare och studiecirkelledare

inom folkhögskolor och studieförbund lever fortfarande. Inte minst kontakterna

med de mindre och medelstora högskolorna har ökat på senare år, anmärker

regeringen.

Regeringen ser det som värdefullt att denna samverkan kan utvecklas

ytterligare till gagn för högskolan och för folkbildningen. I propositionen

hänvisas till att högskolan - utöver sina två huvuduppgifter utbildning och

forskning - nyligen har fått en tredje uppgift som innebär ökade och fördjupade

kontakter med det övriga samhället (prop. 1996/97:1 utg. omr. 16, bet. UbU1,

rskr. 100). Som en del av denna högskolans samhällsuppgift bör högskolan ha

kontakter med folkbildningen och med medborgare utanför högskolevärlden.

Folkbildningen å sin sida bör ha intresse av att ta del av vetenskap och

forskning och medverka till att kunskaper sprids.

I flera motioner begärs att folkhögskolorna skall få möjligheter att anordna

vad som i motionerna kallas samverkanskurser som ger högskolepoäng.

Enligt motion 1997/98:Kr28 (c) yrkande 6 skulle en ökad samverkan mellan

folkbildning och högskola kunna utgöra grunden för ett ?Open University? i

Sverige. Ett första steg är att samverkanskurser mellan högskolor och

folkhögskolor blir poänggivande, anser motionärerna. De vill att riksdagen hos

regeringen begär förslag till bestämmelser som gör detta möjligt och förslag

till hur kvaliteten skall säkras i ett sådant system.

Också i motion 1997/98:Kr27 (fp) begärs ändrade regler så att

folkbildningsorganisation respektive folkhögskola och universitet/högskola ges

möjlighet att samverka i fråga om utbildning som ger högskolepoäng. Motionären

menar att med en folkbildningsorganisation eller en folkhögskola som lokal

medanordnare skall kvalificerade högskolestudier kunna bedrivas oavsett var den

studerande bor. Som förutsättning för sådan samverkan bör givetvis gälla, anför

motionären, att behovet av statsbidrag inte blir större än med en enda

anordnare, att kvaliteten på utbildningen godkänns av de samverkande anordnarna

och att de som önskar studera för högskolepoäng har behörighet för detta.

Liknande synpunkter förs fram i motionerna 1997/98:Kr24 (v) yrkande 5 och

1997/98:A47 (v) yrkande 16. Ett samarbete, som innebär att folkhögskolan ges

möjligheter att anordna samverkanskurser på högskolenivå som ger högskolepoäng,

bör underlättas. Att kunna läsa en högskolekurs på folkhögskola skulle göra det

lättare för många studieovana att bedriva högskolestudier, anser motionärerna.

I motion 1997/98:Kr29 (mp) yrkande 8 framhålls att folkhögskolor och

högskolor bör ges möjlighet att utveckla samverkan kring högskoleutbildning för

att nå nya grupper av studerande.

U t b i l d n i n g s u t s k o t t e t anser att kulturutskottet skall

avstyrka motionsyrkandena. Som skäl för detta vill utskottet anföra följande.

Universitet och högskolor har sedan 1993 års högskolereform stor frihet att

själva besluta om sitt utbildningsutbud och om utbildningarnas innehåll och

uppläggning. Lärosätena har också ett stort ansvar när det gäller att bevaka

kvaliteten i utbildning. Genom reformen infördes en tydligare avgränsning av

utbildningar som tillhör högskolan och andra utbildningar på eftergymnasial

nivå. För de offentliga högskolorna infördes en examensordning som innebär att

regeringen beslutar om vilka examina som får ges vid universitet och högskolor.

Genom lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina infördes regler

för de enskilda utbildningsanordnare på högskolenivå som vill utfärda en examen

som finns upptagen i examensordningen. Sammantaget innebär detta, menar

utskottet, att det måste vara högskolorna som har ensamrätt att utfärda betyg

och kurs- och examensbevis för den utbildning de bedriver. Denna uppgift kan

inte överlämnas till andra utbildningsanordnare. Högskolan kan däremot pröva om

en tidigare utbildning kan tillgodoräknas vid fortsatta studier inom högskolan

när en student väl är antagen till högskoleutbildning. - Syftet med

statsbidraget till folkbildningen är att ge utrymme för studier som växer fram

ur deltagarnas egna intressen och behov och på deltagarnas villkor.

Utskottet har inget att erinra mot ett ökat erfarenhetsutbyte mellan

folkhögskolor och studieförbund samt universitet och högskolor. Enligt vad

utskottet erfarit från Utbildningsdepartementet har avsikten emellertid aldrig

varit att annan utbildningsanordnare än högskolan, såsom folkhögskolan, skall

kunna ge högskolepoäng enligt högskoleförordningen.

Forskningen om folkbildningen tas upp i motion 1997/98:Kr29 (mp). Motionärerna

vill att flera professurer och forskartjänster skall inrättas inom

folkbildningens område (yrkande 3). Vidare bör riksdagen enligt motionen göra

uttalanden till regeringen om att tvärvetenskaplig forskning bör uppmuntras,

att incitament bör skapas för att befästa folkbildningen som ett självständigt

forskningsområde samt att folkbildningsforskningen bör spridas över hela landet

(yrkandena 4-6).

U t b i l d n i n g u t s k o t t e t vill påminna om att rätten att inrätta

och tillsätta professurer vid statliga universitet och högskolor den 1 juli

1993 överfördes från regeringen till sådana lärosäten som har

fakultetsorganisation eller där konstnärligt utvecklingsarbete bedrivs (4 kap.

2 och 3 §§ högskoleförordningen, 1993:100). En rätt för regeringen att inrätta

professurer av nationellt intresse vid universitet och högskolor återinfördes

den 1 juli 1995. Samtidigt fick även högskolor utan fakultet möjlighet att

inrätta professurer efter tillstånd av Högskoleverket.

Tidigare under detta riksmöte har riksdagen med anledning av propositionen om

högskolans ledning, lärare och organisation beslutat om nya regler, bl.a. för

befordran av lärare (prop. 1996/97:141, bet. 1997/98:UbU3, rskr. 1997/98:12).

De lektorer som uppfyller behörighetskraven för anställning som professor skall

anställas som professorer. Det beslutades vidare att en högskola inte längre

skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer.

Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och

högskolor skall åter tas bort. De nya reglerna förutsätter ändringar i

högskoleförordningen, vilka avses träda i kraft den 1 januari 1999.

Lärosätena - och fr.o.m. år 1999 även högskolor utan fakultet - har alltså

frihet att själva besluta att anställa professorer, t.ex. i

folkbildningsforskning. Varje högskola avgör också själv inom vilka områden som

forskning skall bedrivas och avsätter resurser för denna forskning.

När det särskilt gäller tvärvetenskaplig forskning ser utskottet positivt på

verksamheten vid MIMER, det nationella nätverket för folkbildningsforskning vid

Linköpings universitet. Utskottet anser att nätverkets arbete med att utveckla

kunskapen om och intresset för folkbildningsforskning är värdefullt. Det kan i

sammanhanget nämnas att medlen till MIMER tillkom genom ett tillkännagivande

från riksdagen som utskottet stod bakom (bet. 1989/90:

UbU25 s. 120).

Utskottet vill också peka på att Forskningsrådsnämnden har till uppgift att

initiera och stödja forskning främst inom områden som är angelägna från

samhällets synpunkt. Nämnden skall därvid särskilt beakta behovet av tvär- och

mångvetenskaplig forskning.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om högskolans frihet att anställa

professorer och besluta om områden och medel för forskning föreslår utskottet

att kulturutskottet avstyrker motion 1997/98:Kr29 yrkandena 3-6.

Stockholm den 23 april 1998

På utbildningsutskottets vägnar

Beatrice Ask

I beslutet har deltagit: Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Ingegerd

Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny Danielsson (s), Ulf

Melin (m), Ola Ström (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne

Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger

Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Catherine Persson (s) och Marie Wilén

(c).

Avvikande meningar

1. Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m) och Hans Hjortzberg-Nordlund

(m) anför:

Folkbildningens möjligheter att anordna behörighetsgivande vuxenutbildning

Vi anser att frånvaron av betyg inom folkbildningen inte är utan problem. Det

kan vara svårt för en studerande som vill ha betyg efter en folkhögskolekurs

eller en avslutad studiecirkel att tentera för detta inom grundskolan eller

gymnasieskolan. Också för den som skall sätta betyg kan det vara förenat med

svårigheter att bedöma resultatet av utbildning i en helt annan studieform. Mot

bakgrund av vad som skrivs i propositionen om betyg och om hur kunskaper skall

kunna tillgodoräknas för studier inom komvux och vid urval till högre studier

menar vi att det behövs en samlad syn på hur man formellt skall tillgodoräkna

sig kunskaper inom folkbildningen. Riksdagen bör enligt vår mening bifalla

motion 1997/98:Kr21 yrkande 3.

2. Britt-Marie Danestig (v) anför:

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning

Ett samarbete med högskolan, som innebär att folkhögskolan ges möjligheter att

anordna samverkanskurser på högskolenivå som ger högskolepoäng, bör underlättas

i enlighet med vad som föreslås i motionerna 1997/98:Kr24 yrkande 5 och

1997/98:A47 yrkande 16. För många studieovana skulle möjligheten att på

folkhögskola läsa en kurs på högskolenivå göra det lättare att gå vidare till

högskolestudier. Motionsyrkandena bör tillstyrkas av kulturutskottet.

3. Gunnar Goude (mp) anför:

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning

Enligt min mening bör folkhögskolor och högskolor ges möjlighet att utveckla

samverkan kring högskoleutbildning för att nå nya grupper av studerande. Detta

bör riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr29 yrkande 8 som sin mening ge

regeringen till känna.

Jag anser att det är viktigt att skapa incitament för att befästa

folkbildningen som ett självständigt forskningsområde. Riksdagen bör med bifall

till motion 1997/98:Kr29 yrkande 5 göra ett uttalande till regeringen i

enlighet härmed.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Propositionen.......................................2

Motionerna..........................................2

Ärendets beredning..................................5

Utskottet...........................................6

Inledning (avsnitten 2 5) 6

Statens förhållande till den fria och frivilliga folkbildningen (avsnitt

6) 8

Bedömning av folkbildningens verksamhet (avsnitt 6.1) 8

Syftet med statsbidraget (avsnitt 6.2) 8

Folkbildningsrådet och dess uppgift att fördela statsbidrag (avsnitt

6.3) 12

Utvärdering och forskning (avsnitt 6.4) 14

Folkbildningens relation till vuxenutbildningen och högskolan (avsnitt

7) 15

Inledning 15

Folkbildningens nuvarande möjligheter att anordna behörighetsgivande

vuxenutbildning (avsnitt 7.1)

16

Folkbildningens roll i framtiden beträffande behörighetsgivande

vuxenutbildning (avsnitt 7.2)

16

Inga betyg inom folkbildningen samt frågan om möjligheterna att få

betyg i komvux genom tillgodoräknande av resultat av utbildning vid

folkhögskola (avsnitten 7.3 och 7.4)

17

Folkbildningens samverkan med högskola och forskning (avsnitt 7.5) 19

Några centrala utvecklingsområden (avsnitt 8) 22

Ett lyft för kultur och bildning (avsnitt 8.1) 22

Folkbildningens roll för kulturen (avsnitt 8.2) 22

Folkbildningens roll för personer med funktionshinder (avsnitt 8.3)

23

Folkbildningen och IT (avsnitt 8.4) 24

Folkbildningen och integrationsarbetet (avsnitt 8.5) 25

Folkbildningen och arbetet med att forma ett ekologiskt hållbart

samhälle (avsnitt 8.6)

26

Internationalisering 27

Statens stöd till folkbildningen (avsnitt 9) 28

Hemställan 34

Reservationer......................................37

1. Två nya syften med statsbidraget till folkbildningen (mom. 1), (kd)

37

2. Arbetslösa som en prioriterad grupp (mom. 2), (m, kd) 37

3. Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidrag (mom. 7), (m) 38

4. Forskning om folkbildning (mom. 8), (mp) 38

5. Ändrade grunder för Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag

till folkhögskolan (mom. 9), (v, mp)

39

6. Folkhögskolans studieomdöme (mom. 11), (mp) 39

7. Tillgodoräknande av kunskaper inom folkbildningen (mom. 12), (m) 40

8. Folkbildningen och de funktionshindrade (mom. 14), (mp) 40

9. Agenda 21-arbete m.m. (mom. 17), (mp) 41

10. Nya resurser för folkbildningens kulturuppdrag (mom. 19), (v) 41

11. Medel för utökade syften (mom. 20), (mp) 41

12. Omfördelning av medel inom kunskapslyftet (mom. 21), (v) 42

13. Folkmusik och folkdans (mom. 23), (mp) 42

14. Landstingens och kommunernas ansvar för folkbildningen (mom. 27),

(v) 43

Särskilda yttranden................................44

1 5. Uppsökande verksamhet, (m), (c), (fp), (mp), (kd) 44

Bilaga

Utbildningsutskottets yttrande 1997/98:UbU8y 45