Bet. 1997/98:KrU6

Kulturutskottets betänkande

1997/98:KRU06

Idrott

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KrU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner som rör idrott, väckta under

allmänna motionstiden år 1997.

Motionerna avser bl.a. frågor om idrottsrörelsens oberoende ställning,

idrottens etik, granskning av Riksidrottsförbundets interna material,

breddidrott och elitidrott, ledarutbildning, bolagisering, granskning av

elitklubbarnas årsredovisningar, jämställdhetsarbetet på idrottsområdet samt

handikappidrott. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Detta sker med hänvisning

till att motionerna rör frågor som behandlas av Idrottsutredningen, vars arbete

avslutas i maj 1998.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om internationella idrottsfrågor,

om idrottsrörelsens sanktioner mot idrottsmän som använder dopningsmedel samt

om professionell boxning.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

76. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att koppla naturupplevelser och rekreation till kretsloppstänkande

och budskap om det ekologiska systemet,

78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rikta framtida idrottsinvesteringar i första hand mot typiska

flickidrotter,

79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att rikta de största ekonomiska satsningarna på idrott för ungdomar

i åldern 13-18 år,

80. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reglera avtalen med RF så att RRV får ta del av RF:s interna

material.

1997/98:Kr506 av Gullan Lindblad m.fl. (m, v, kd) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär en allsidig utredning rörande proffsboxning i Sverige i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Kr507 av Lars Stjernkvist och Berndt Sköldestig (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

det direkta och indirekta stödet till idrotten.

1997/98:Kr509 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att öka andelen som deltar i föreningsliv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om handlingsprogram för tillgänglighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om könsfördelning och inflytande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om invandrares inflytande och delaktighet,

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om breddidrotten i

enlighet med var som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ledarstöd,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om Idrottsutredningen och könsperspektiv,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om revisorer.

1997/98:Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottens etik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om dopningspreparat,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att stärka breddidrotten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med

funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för

handikappidrotten,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om idrott.

1997/98:Kr511 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att vi har en jämställd och rättvis fördelning inom

idrottsområdet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att det skall tas fram statistik om hur fördelningen och

jämställdheten ser ut i dag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om spontanidrottens betydelse för demokratifostran och jämställd-

hetsarbetet.

1997/98:Kr512 av Anders Ygeman och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrotten som

folkrörelse samt om behovet av tilläggsdirektiv till den idrottspolitiska

utredningen.

1997/98:Kr513 av Rigmor Ahlstedt och Lars Stjernkvist (c, s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de

olympiska sommarspelen.

1997/98:Kr516 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om vikten av att stödet till idrotten utformas på ett sätt som

befrämjar mångfalden.

1997/98:Kr517 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella

förutsättningar,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elitidrott och olympiska spel.

Vissa bakgrundsuppgifter

Inledning

Efter beredning i kulturutskottet behandlar riksdagen årligen ett antal

idrottsfrågor. Fram till år 1996 har sådana frågor i allmänhet behandlats i ett

betänkande som avsett såväl idrottsbudgeten som idrottsfrågor som inte haft

något direkt eller omedelbart samband med budgeten. Den omläggning av

budgetprocessen som skedde år 1996 innebär att hela det utgiftsområde inom

statsbudgeten som omfattar idrottsbudgeten, nämligen utgiftsområde 17 Kultur,

medier, trossamfund och fritid, behandlas i ett betänkande. Utskottets förslag

till idrottsbudget för innevarande budgetår, som överensstämde med regeringens

förslag i budgetpropositionen, godtogs av riksdagen i december 1997 (prop.

1997/98:1 utg.omr. 17, bet. 1997/98:KrU1, rskr. 1997/98:100). Till stöd till

idrotten anvisades 483 240 000 kronor, vilket innebär en nedskärning med 5

miljoner kronor i förhållande till föregående budgetår. Till det angivna

beloppet skall läggas 60 miljoner kronor som enligt riksdagens beslut får

överföras från AB Svenska Spel till idrotten. Detta innebär i sin tur en ökning

med 5 miljoner kronor i jämförelse med föregående budgetår. Beaktas bör också

att landstingen lämnar utbildningsstöd/verksamhetsbidrag till Riksidrottsför-

bundets distriktsidrottsförbund samt att kommunala bidrag med betydande belopp

utgår såväl till anläggningar som till verksamhet.

Merparten av de motionsförslag som avser idrottsfrågor, och som väckts under

den allmänna motionstiden i början av innevarande riksmöte, behandlas i

förevarande betänkande.

Idrottsutredningen

Flertalet motionsförslag avser det arbete som den i slutet av år 1996 tillsatta

Idrottsutredningen (dir. 1996:84) skall genomföra. Utredningen har nyligen fått

tilläggsdirektiv (dir. 1997:146). Utredningens uppdrag redovisas i direktiven

(dir. 1996:84 s. 12-14). Uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 1998.

Utredningen har avgivit delbetänkandet Motion och idrott. Idrottsutredningens

intervjuundersökning (SOU 1997:188). Vidare avger utredningen inom kort

delbetänkandet Historia, ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott (SOU

1998:33). Vid behandlingen av motionsförslagen hänvisar utskottet till pågående

utredningsarbete.

Utredningsdirektiv

Nedan återges utredningens ursprungliga uppdrag (dir. 1996:84).

Utvärdering

Kommittén skall utvärdera det nuvarande systemet för det samlade statliga

stödet till idrotten. Kommittén skall därvid analysera de av staten uppsatta

målen för stödet, särskilt med inriktning på måluppfyllelse och relevans.

Kommittén skall också bedöma effekterna av andra direkta och indirekta former

för statligt stöd till idrotten, exempelvis bidrag till utbildningsverksamhet,

skatteregler m.m. En särskild analys skall göras av effektiviteten i det

offentliga stödet till den lokala verksamheten för barn och ungdom på idrottens

område. Som en del i utvärderingen skall stödets nuvarande administrativa

hantering analyseras.

Kommittén skall belysa verksamheten inom idrottsrelaterad forskning. Dessutom

skall omfattning och inriktning på statens insatser bedömas. Kommittén skall

redovisa en analys av befintliga fakta i folkhälsofrågor med inriktning på den

fysiska aktiviteten i olika åldersgrupper.

Kommittén skall analysera hur idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag,

dess omfattning och inriktning samt ta ställning till hur det bör påverka den

statliga bidragsgivningen. Kommittén får gärna lämna förslag som kan öka

idrottsrörelsens egenfinansiering.

Förslag till nya mål

Kommittén skall, med utgångspunkt i utvärderingen, föreslå tydligare mål för

statens samlade stöd till idrotten. Därvid skall en anpassning ske till den

förnyade statliga budgetprocessen samt till andra relevanta förändringar,

främst de som beskrivits i utgångspunkterna för uppdraget. Kommittén skall

också föreslå en modell för hur bidragets effekter och effektivitet skall

följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och

återrapporteras. I sitt förslag skall kommittén utgå från kravet på hög

effektivitet och att möjligheterna till medborgerlig insyn och kontroll vid

bidragsfördelningen skall säkerställas. Kommittén skall härvid pröva

möjligheterna och lämpligheten för regering och riksdag att närmare styra

anslagets inriktning.

Kommitténs förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjligheter

att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som

prestationsinriktad tävlingsidrott. Kommittén skall i sina förslag även utgå

från idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av

grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till

att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna

förutsättningar.

Det är av vikt att värna om mångfalden av idrotter. Av detta följer att

kommittén vid utformningen av målen för statens stöd till idrotten särskilt

skall beakta de skilda ekonomiska villkor som gäller för olika idrotters

möjligheter till egenfinansiering av såväl bredd- och motionsidrotten som

elitidrotten. Det statliga stödets utformning får samtidigt inte hindra en

förnyelse och utveckling av idrottsrörelsen.

En viktig utgångspunkt är alltjämt att statens stöd huvudsakligen bör

inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående intresse bland

medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för att uppnå hälsa

och välbefinnande. Detta inom ramen för den levande folkrörelse som den

demokratiska idrottsrörelsen utgör.

Kommittén skall utöver det allmänna kommittédirektivet, att redovisa

konsekvenserna av sina förslag ur jämställdhetsperspektiv, även redovisa

konsekvenserna av sina förslag ur såväl integrations- som folkhälsoperspektiv.

Kommittén skall även ange kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram.

I de fall förslagen medför ökade utgifter eller minskade inkomster för det

offentliga måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar

lämnas. Ekonomiska konsekvenser av förslagen skall redovisas såväl för kommuner

och landsting som för statsförvaltningen.

Tilläggsdirektiv

Kommittén har enligt tilläggsdirektiven (dir. 1997:146) fått i uppdrag att

bedöma konsekvenserna för den statliga idrottspolitiken om idrottsföreningar

väljer att bedriva en del av sin verksamhet i annan associationsform än den

ideella föreningens.

Fritidsutredningen

Fritidsutredningens slutbetänkande (SOU 1996:3) Fritid i förändring och

remissyttrandena över detta har överlämnats till Idrottsutredningen.

Beträffande Fritidsutredningen kan i korthet nämnas följande. Utredningen

gjordes av en särskild utredare som hade i uppgift att kartlägga

fritidsverksamheten för kvinnor och män och att analysera fördelningen av

offentliga resurser till sådan verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv.

Utredaren skulle undersöka de offentliga resursernas fördelning inom

fritidssektorn i kommuner och föreningar. Utredaren konstaterade att det

fortfarande finns alltför få redovisningar för att kunna ge tydligt svar på hur

offentliga bidrag fördelar sig på verksamhet för kvinnor och män. Ett förslag

från utredaren är att det i redovisningar av hur offentliga medel används skall

framgå hur resurserna har fördelats mellan kvinnor och män. I de analyser som

presenterades framgår att kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid

användande av offentliga medel inom fritidsområdet.

Utskottet

Inledning

Utskottet vill inledningsvis anföra följande.

Den svenska idrottsrörelsen utför många viktiga uppgifter i samhället.

Idrotten erbjuder ett stort antal människor glädje, gemenskap och en hälsosam

och meningsfull fritidssysselsättning. Idrottsrörelsen aktiverar vidare fler

ungdomar än någon annan föreningsverksamhet.

Statens stöd till idrotten administreras genom Riksidrottsförbundet (RF) som,

utöver de anslag som avser förbundets egna och medlemsförbundens verksamhet,

har att ta befattning med anslag som avser vissa organisationer utanför

förbundet.

Inriktningen i stort av RF:s verksamhet läggs fast vid den vartannat år

återkommande RF-stämman. Den senaste stämman hölls i maj 1997.

Idrottens betydelse kan exemplifieras med följande uppgifter hämtade från

RF:s anslagsframställning för budgetåret 1998. Idrottsrörelsen är den enda

folkrörelse som vuxit under de senaste decennierna. Ett tecken på vitaliteten

är att tre fjärdedelar av alla pojkar och hälften av alla flickor på högstadiet

är medlemmar i en idrottsförening. RF framhåller att idrotten med sina 22 000

föreningar och 17 000 korpklubbar har landets mest förgrenade nätverk och de

mest spridda mötesplatserna.

Vissa allmänna idrottsfrågor

Övergripande frågor

Frågan om idrottsrörelsens oberoende ställning tas upp i två motioner. I motion

Kr516 (fp) framhålls att statens stöd till idrotten, liksom till övriga

folkrörelser, måste ge stort utrymme för rörelsens eget ansvar och inte

motverka dess initiativkraft. Motionärerna avvisar bestämt en starkare styrning

och mer detaljerade krav på hur bidragen skall användas (yrkande 1). I motion

Kr517 (m) betonar motionärerna att den svenska idrotten även i framtiden måste

ges möjlighet att agera självständigt och ha frihet att själv bestämma

verksamhetens innehåll, inriktning och mål. Motionärerna framhåller vidare att

det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och

tvingas in i någon halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och

demokratiskt uppbyggd rörelse (yrkande 1).

Riksdagen har tidigare behandlat frågan om idrottsrörelsens oberoende

ställning (bet. 1994/95:KrU14 och bet. 1996/97:KrU4). Utskottet erinrade i det

sistnämnda betänkandet om att det i direktiven för Idrottsutredningen i ett

särskilt avsnitt med rubriken Demokratisk tradition och förnyelse framhålls att

det ideella föreningslivets integritet, självständighet och utvecklingsförmåga

är en viktig förutsättning för den offentliga bidragsgivningen till för-

eningslivet. Utskottet delade denna uppfattning och anförde att den angivna

utgångspunkten är viktig då utredningen skall utarbeta förslag till nya mål för

statens samlade stöd till idrotten.

Utskottet är inte av någon annan uppfattning i dag. Med hänvisning till det

anförda och till det pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet motionerna

Kr516 (fp) yrkande 1 och Kr517 (m) yrkande 1.

I motion Kr510 (kd) yrkande 1 betonas betydelsen av etik inom idrotten.

Motionärerna framhåller att - i en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och rasism

utgör växande problem i samhället - idrottens roll som ungdomsfostrare blir

viktigare än någonsin. Därför bör idrottsrörelsen i högre utsträckning betona

de etiska frågorna. En fungerande och ansvarstagande ungdomsidrott bidrar till

att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra droger och sparar på

så sätt årligen mycket stora belopp åt samhället.

Utskottet som tidigare tagit upp frågan om etik inom idrotten (bet.

1994/95:KrU14 och 1996/97:KrU4) vill med anledning av motionsyrkandet anföra

följande. I direktiven till Idrottsutredningen framhålls att den demokratiskt

uppbyggda idrottsrörelsen genom sitt engagemang för en god samhällsetik

motverkar negativa yttringar och bidrar till integration av människor som

annars upplever ett utanförskap i samhället. Mot bakgrund av att

Idrottsutredningens arbete skall bedrivas bl.a. från denna utgångspunkt

påkallar det nu aktuella motionsyrkandet inte någon riksdagens åtgärd. Som

utskottet tidigare framhållit finns det en ökande insikt hos idrottsrörelsen -

centralt och lokalt - liksom hos andra folkrörelser om betydelsen av de frågor

som tagits upp i motionen. Motion Kr510 (kd) yrkande 1 avstyrks således.

I samma motion, Kr510 (kd) yrkande 18, framhåller motionärerna vikten av att

idrottsrörelsen får ett reellt inflytande i Idrottsutredningen. Utskottet

avstyrkte förra året (bet. 1996/97:KrU4) en liknande motion med hänvisning till

att Riksidrottsförbundet erbjudits och accepterat en plats som sakkunnig i

utredningen. Till utredningen har vidare knutits experter från bl.a. Svenska

Fotbollförbundet, Svenska Innebandyförbundet och Svenska Gymnastikförbundet.

Utskottet vill vidare erinra om att utredningens arbete bör präglas av dialog

och samråd med bl.a. idrottsrörelsen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr510 (kd) yrkande

18.

Motionärerna bakom motion Kr270 (mp) yrkande 80 påpekar att Riksrevisionsverket

(RRV) i dag inte kan granska hur väl de idrottspolitiska målen för statens

bidrag till idrottsrörelsen uppfylls eftersom RF, som fördelar medlen, inte är

en myndighet utan en ideell förening. Motionärerna anser att RF skall fortsätta

att fördela medlen, men att det i ett avtal skall regleras att RRV får granska

RF:s interna material.

Frågor rörande uppföljning och kontroll av användningen av det statliga

idrottsanslaget behandlas för närvarande av Idrottsutredningen.

Utskottet vill här också nämna att Riksdagens revisorer i en skrivelse till

regeringen (förslag 1995:38) har föreslagit att regeringen, i likhet med vad

tidigare gällde, utser revisorer i RF.

I Idrottsutredningens direktiv anges att utredningen har i uppgift att

överväga bl.a. hur behovet av medborgerlig insyn och kontroll vid

bidragsfördelningen skall säkerställas. Samtidigt konstaterar utskottet att,

som anges i direktiven, idrottsrörelsens integritet, självständighet och

utvecklingsförmåga är en viktig förutsättning för den offentliga

bidragsgivningen till föreningslivet. Med hänvisning till det anförda och då

Idrottsutredningens arbete inte bör föregripas bör motion Kr270 (mp) yrkande 80

inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Yrkandet avstyrks.

Breddidrott och elitidrott

Följande sex motionsyrkanden har till syfte att stärka breddidrotten.

I motion Kr509 (v) påpekas att personer med låg utbildning och låg inkomst

fortfarande är underrepresenterade när det gäller idrott, motion och

friluftsliv. Motionärerna anser att andelen som deltar i idrott, motion och

friluftsliv bör öka genom att fler av de inaktiva lockas (yrkande 1).

I samma motion anför motionärerna att ett handlingsprogram för ökat

deltagande i föreningsverksamhet på lika villkor för alla bör utarbetas.

Motionärerna anser att handlingsprogrammet bör utarbetas i samarbete med RF och

folkrörelser utanför RF (yrkande 2).

Motionärerna bakom samma motion, Kr509 (v), framhåller vikten av att

invandrare ges tillfälle att komma in i de organiserade föreningsaktiviteterna

(yrkande 5). Motionärerna påpekar att delaktighet i föreningslivet är en

naturlig bas för integration och ett sätt att motverka främlingsfientlighet och

rasism.

I samma motion anser motionärerna också att en utredning bör tillsättas som

utreder hur det breda föreningslivet kan utvecklas och hur man mer effektivt

kan utnyttja samhällsresurserna (yrkande 6). Breddidrotten, som även innefattar

friluftsliv och motion i olika former, behöver enligt motionärerna få en

starkare roll.

Motionärerna bakom motion Kr510 (kd) betonar vikten av att alla människor som

vill skall ha möjlighet att delta i idrott (yrkande 4). De understryker att

breddidrotten mer betonar kamratskap och vikten av att vårda sin hälsa än de

faktiska idrottsprestationerna.

I motion Kr516 (fp) anser motionärerna att idrotten bör utformas på ett

sådant sätt att den befrämjar mångfalden (yrkande 2). Motionärerna påpekar att

idrotts- och friluftsliv inte bara bedrivs inom idrottsrörelsen. Alltfler

väljer att motionera oorganiserat, dvs. man vill inte känna sig bunden till

föreningsaktiviteter och medlemskap.

Som utskottet redovisat tidigare i detta betänkande skall Idrottsutredningen

föreslå tydligare mål för statens samlade stöd till idrotten. Av grundläggande

betydelse för utredningens uppdrag är enligt direktiven att målen för stödet

utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i idrottslig

verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. I direktiven till utredningen

påpekas vidare att idrottsrörelsen har en viktig funktion när det gäller att

skapa tillfällen till motionsaktiviteter för människor från olika åldrar och

samhällsgrupper. Dessutom anges att det är angeläget att skapa bättre

möjligheter än för närvarande för att utveckla såväl innehåll som omfattning av

den organiserade ungdomsidrotten så att verksamheten även blir tillgänglig för

de barn och ungdomar som i dag står utanför. I direktiven framhålls vidare

idrottens stora betydelse för att öka integrationen i samhället och att detta

bör tillvaratas och stödjas. Det är enligt direktiven vidare av vikt att värna

om mångfalden av idrotter. Av detta följer att Idrottsutredningen vid

utformningen av målen för statens stöd till idrotten särskilt skall beakta de

skilda ekonomiska villkor som gäller för olika idrotters möjligheter till

egenfinansiering av såväl bredd- och motionsidrotten som elitidrotten. Det

statliga stödets utformning får enligt direktiven samtidigt inte hindra en

förnyelse och utveckling av idrottsrörelsen.

Med hänsyn till att det synsätt på idrottsstödet som framförs i motionerna

står i god överensstämmelse med innehållet i utredningsdirektiven anser

utskottet att något särskilt uttalande i frågan av riksdagen inte är påkallat,

varför motionerna Kr509 (v) yrkandena 1, 2, 5 och 6, Kr510 (kd) yrkande 4 samt

Kr516 (fp) yrkande 2 avstyrks.

För att stimulera breddidrotten är det enligt motionärerna i motion Kr510 (kd)

nödvändigt att elitidrotten får rimliga verksamhetsvillkor (yrkande 5).

Elitidrottsutövarna fungerar enligt motionärerna som inspiratörer och

förebilder.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om sambandet mellan breddidrott och

elitidrott (bet. 1994/95:KrU14 och bet. 1996/97:KrU4). Utskottets

ställningstagande innebar bl.a. att utskottet anslöt sig till ett

propositionsuttalande att elitidrotten är av stor betydelse för såväl

ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av

samhörighet på olika nivåer. I det sistnämnda betänkandet anfördes vidare att

med hänsyn till det intresse elitidrotten tilldrar sig - inte minst då det

gäller idrotter där Sverige kan hävda sig på det internationella planet såsom

ishockey, tennis, golf och skidor - det finns anledning att utgå från att

Idrottsutredningen kommer att uppmärksamma det samband som finns mellan

elitidrott och breddidrott.

De redovisade bedömningarna är fortfarande giltiga. Motionsyrkandet påkallar

därför inte någon åtgärd av riksdagen. Motion Kr510 (kd) yrkande 5 avstyrks

således.

Motionärerna i motion Kr270 (mp) anser det viktigt att breddidrotten inte

tappar utövare och att ungdomsidrotten inte är ensidig eller elitistisk.

Motionärerna påpekar att det är ungdomar i åldern 13-18 år som i regel tappar

intresset för idrotten och anser därför att det är för dessa ungdomar som de

största ekonomiska satsningarna behöver göras (yrkande 79).

Bidraget till lokal ungdomsverksamhet (LOK-stödet) riktar sig till barn och

ungdomar mellan 7 och 25 år. Av statens anslag på 483 240 000 kronor till

idrotten för år 1998 fördelas 180 000 000 kronor till lokal ungdomsverksamhet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att bibehålla

ungdomars intresse för idrott även i tonåren. I direktiven för

Idrottsutredningen påpekas att flera undersökningar av fritidsvanor visar att

ungdomar under senare år blivit alltmer stillasittande och att detta i ett

långsiktigt perspektiv är att se som allvarligt. Utredningen har detta som

utgångspunkt för sitt uppdrag. Enligt vad utskottet inhämtat kommer utredningen

inom kort att lägga fram ett delbetänkande Historia, ekonomi och forskning. Fem

rapporter om idrott (SOU 1998:33). En av rapporterna avser LOK-stödets

effekter.

Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet avstyrker utskottet motion

Kr270 (mp) yrkande 79.

Övrigt

Motionärerna bakom motion Kr509 (v) anser att ledarutbildningen på förbunds-

och föreningsnivå måste prioriteras och stimuleras (yrkande 7). Det är enligt

motionärerna viktigt att ledarutbildningen får fortsatt och ökat stöd inom

kulturbudgeten och att idrottens eget studieförbund SISU administrerar

utbildningsinsatserna.

SISU får - som övriga statsbidragsberättigade studieförbund - medel från

Folkbildningsrådet, som fördelar det statliga bidraget till folkbildningen. Det

ankommer på Folkbildningsrådet att pröva huruvida ökade medel skall tilldelas

SISU och på SISU att besluta om inriktningen på sin studieverksamhet. Med

hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Kr509 (v) yrkande 7.

Motionärerna bakom motion Kr270 (mp) anser att friluftsanläggningar i stor

utsträckning skall användas också för att väcka intresse för natur- och

miljövårdsfrågor och för att koppla naturupplevelser och rekreation till

kretsloppstänkande och budskap om det ekologiska systemet (yrkande 76).

Det ankommer på huvudmännen, i första hand kommunerna, att ansvara för

verksamhetsformerna runt friluftsanläggningar. Med hänsyn härtill avstyrks

motion Kr270 (mp) yrkande 76.

Idrottens finansiering m.m.

I två motioner tas bolagiseringsfrågan inom idrottsrörelsen upp.

I motion Kr507 (s) påpekas att idrotten erhåller ett betydande stöd från stat

och kommuner, dels ett direkt stöd i form av bidrag, dels ett indirekt stöd i

form av bl.a. subventionerade hyror och befrielse från att betala för

polisinsatser vid olika arrangemang. Motionärerna anser att det är bra att stat

och kommuner stödjer idrotten men anser att stödet inte får vara villkorslöst.

En förutsättning måste enligt motionärerna vara att idrotten är en folkrörelse

som styrs av medlemmarna och som har som mål att aktivera och engagera många.

Motionärerna anser att det är tveksamt om fotbollens och ishockeyns elitklubbar

kan beskrivas som ideella föreningar, när det köps och säljs för miljonbelopp

och när det ?trixas och fixas? med löner och skatter. När allt ansvar för

verksamheten läggs i ett aktiebolag har enligt motionärerna en definitiv gräns

passerats. Motionärerna anser att riksdagen och regeringen i handling måste

göra klart att stödet till idrotten, det direkta såväl som det indirekta,

förutsätter att verksamheten styrs demokratiskt och att vinsten av verksamheten

inte riskerar att hamna hos enskilda aktieägare.

Liknande synpunkter förs fram i motion Kr512 (s). Motionärerna påpekar att

samhällets resurser bara kan gå till föreningsverksamhet som omfattas av

samhällets övergripande målsättningar och att stödet måste inriktas på att

hjälpa idrottsrörelsen till ett framgångsrikt folkrörelsearbete. Enligt

motionärerna bör Idrottsutredningen ges tilläggsdirektiv vad gäller dels

tydliga skatteregler, dels bolagiseringsfrågan inom idrottsrörelsen.

Sedan motionerna väcktes har Idrottsutredningen genom tilläggsdirektiv fått i

uppdrag att bedöma konsekvenserna för den statliga idrottspolitiken om

idrottsföreningar väljer att bedriva en del av sin verksamhet i annan

associationsform än den ideella föreningens. Dessutom har RF tillsatt en

utredning, i enlighet med vad som beslutades på Riksidrottsförbundets stämma i

maj 1997, för att se över vilka alternativa associationsformer som

idrottsverksamhet skall kunna bedrivas i. Utredningsresultatet skall behandlas

vid stämman 1999. I Idrottsutredningens uppdrag ligger även att gå igenom

skattereglerna för ideella organisationer. Mot bakgrund av det anförda

avstyrker utskottet motionerna Kr507 (s) och Kr512 (s).

I motion Kr509 (v) anför motionärerna att skatteplanering blivit rutin för

klubbkassörerna. Motionärerna betonar att elitidrotten måste arbeta inom de

ramar som samhället lägger fast för all ekonomisk verksamhet i Sverige. Det

innebär enligt motionärerna t.ex. att ekonomifunktionen behöver förstärkas och

att auktoriserade revisorer bör granska elitklubbarnas årliga redovisningar

(yrkande 11).

Utskottet gör följande bedömning. Så länge s.k. elitklubbar inom idrotten

drivs i samma juridiska form som andra klubbar, dvs. som ideella föreningar,

bör samma redovisningsregler och regler om revisorer gälla för elitklubbarna

som för andra föreningar. Utskottet kan således inte förorda att det för

elitklubbarna skall uppställas särskilda regler i de hänseenden som

motionärerna tar upp. En annan sak är att skattemyndigheterna kan ha anledning

att mera ingående granska verksamheten hos en klubb med omfattande verksamhet

än en klubb med en mer begränsad verksamhet. Denna omständighet kan ge

elitklubbarna anledning att förstärka sin ekonomifunktion och skaffa sig mer

kvalificerade revisorer. I anslutning härtill kan nämnas att, enligt vad

utskottet inhämtat, många elitklubbar använder sig av godkända revisorer och

många också av auktoriserade revisorer. Utskottet har också inhämtat att tio av

tolv klubbar i elitserien i ishockey har auktoriserade revisorer. Med

hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandet inte bör

föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motion Kr509 (v) yrkande 11 avstyrks

således.

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet

Utskottet tar i detta avsnitt först upp till behandling tre motionsyrkanden som

har det allmänna syftet att främja jämställdhetsarbetet på idrottsområdet.

Motionärerna bakom motion Kr509 (v) anser att Idrottsutredningens

slutbetänkande bör omfatta dels en konsekvensanalys ur ett könsperspektiv, dels

en redovisning av hur hindren för jämställdheten inom idrotten kan åtgärdas

(yrkande 10).

I motion Kr510 (kd) framhålls vikten av att arbetet med idrottens

jämställdhet påskyndas (yrkande 7).

I den tredje motionen, Kr511 (c), anförs - mot bakgrund av att resurserna

till pojk- och flickidrotter fördelas mycket ojämnt - att förutsättningarna för

motions- och idrottsutövning för flickor och kvinnor måste förbättras (yrkande

1).

Kulturutskottet har under en följd av år ägnat betydande uppmärksamhet åt

frågor om jämställdheten och jämställdhetsarbetet på idrottsområdet ( se bet.

1996/97:KrU4 och där gjorda hänvisningar). Som framgår av nämnda betänkande är

resultatet av Fritidsutredningens arbete och det arbete som nu pågår inom

Idrottsutredningen av stor betydelse för att främja jämställdheten inom

idrotten.

Fritidsutredningen, vars slutbetänkande överlämnats till Idrottsutredningen,

konstaterade att det fortfarande finns alltför få redovisningar för att man

skall kunna ge tydligt svar på hur offentliga bidrag fördelar sig på verksamhet

för kvinnor och män. Ett förslag från utredningen är att det i redovisningar av

hur offentliga medel används skall framgå hur resurserna har fördelats mellan

kvinnor och män. I de analyser som utredningen presenterade framgår att kvinnor

missgynnas i jämförelse med män vid användande av offentliga medel inom

fritidsområdet.

Idrottsutredningen skall enligt sina direktiv vid utarbetande av förslag till

tydligare mål för statens samlade stöd till idrotten utgå från att kvinnor och

män får lika möjligheter att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och

motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott. För Idrottsutredningen

gäller också det allmänna kommittédirektivet att utredningen skall redovisa

konsekvenserna av sina förslag ur jämställdhetsperspektiv.

Utskottet anser att det är angeläget att sedan Idrottsutredningen lagt fram

sina förslag och dessa remissbehandlats riksdagen snarast möjligt får tillfälle

att ta ställning till bl.a. de förslag som har bäring på jämställdhetsfrågor.

Eftersom utredningen skall redovisa sitt uppdrag före sommaren och då

utredningens arbete inte bör föregripas, anser utskottet att någon åtgärd av

riksdagen inte behövs med anledning av de aktuella motionsyrkandena. Motionerna

Kr509 (v) yrkande 10, Kr510 (kd) yrkande 7 och Kr511 (c) yrkande 1 avstyrks

således.

Motionärerna bakom motion Kr511 (c) anser att spontanidrotten bör ägnas mer

uppmärksamhet. Motionärerna påpekar att i och med att spontanidrottens

möjligheter har minskat, på bekostnad av satsningar på de stora anläggningarna,

har också antalet flickor som går vidare till föreningslivet minskat. Flickor

går härigenom enligt motionärerna miste om sådana värden som demokratisk

fostran. De tränas inte som pojkarna in i styrelsearbete och ledarskap (yrkande

5).

Utskottet vill erinra om att det i första hand är en kommunal uppgift att

bedöma om stora idrottsanläggningar skall prioriteras framför mindre.

Idrottsutredningen skall, som angetts i det föregående, enligt sina direktiv

vid utarbetande av förslag till nya mål för det statliga bidraget till idrotten

utgå från att kvinnor och män får lika möjligheter att bedriva idrott. Vidare

framhålls i direktiven demokratins betydelse inom idrottsrörelsen.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr511 (c) yrkande

5.

I motion Kr270 (mp) anser motionärerna att framtida idrottsinvesteringar i

första hand skall inriktas mot typiska flickidrotter (yrkande 78).

Utskottet vill framhålla att merparten av investeringarna på idrottsområdet

görs på kommunal nivå. Med hänsyn härtill och till Idrottsutredningens uppdrag

avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Könsfördelad statistik bör tas fram för att belysa fördelningen av medel inom

idrottsområdet. Detta framhålls i motion Kr511 (c) yrkande 4.

Utskottet vill i första hand hänvisa till att en av Idrottsutredningens

uppgifter är att föreslå en modell för hur statsbidragets effekter och

effektivitet skall följas upp och utvärderas och hur bidraget skall

administrera och återrapporteras. Vidare finns det skäl att erinra om att även

Fritidsutredningen påtalat bristerna då det gäller redovisningar av hur

offentliga bidrag fördelar sig på verksamheterna för kvinnor och män. Eftersom

utredningens slutbetänkande överlämnats till Idrottsutredningen finns det

befogad anledning utgå från att Idrottsutredningen kommer att ägna

uppmärksamhet åt den av motionärerna aktualiserade frågan. Motionsyrkandet

avstyrks därför.

I motion Kr509 (v) poängterar motionärerna att det är viktigt att uppmärksamma

hur könsfördelningen ser ut i styrelser och liknande organ och att verka för

att könsfördelningen i dessa organ blir lika (yrkande 4).

Vid Riksidrottsmötet (RIM) 1989 sattes som mål att jämställd idrott skall

vara en realitet när det nya seklet börjar. Vid RIM 1995 beslöts att ändra RF:s

stadgar och normalstadgarna för distriktsidrottsförbund (DF) på så sätt att

samtliga RF- och DF-organ som väljs av respektive stämma skall bestå av lika

många manliga som kvinnliga ledamöter. Dessutom beslöt RIM att under

specialidrottsförbundens (SF) åligganden föra in att SF i sina stadgar och i

normalstadgarna för specialidrottsdistriktsförbund (SDF) skall föreskriva att

styrelser och valberedningar skall bestå av kvinnor och män.

Vid RF-stämman (tidigare benämnd RIM) i maj 1997 lämnade Riksidrottsstyrelsen

(RS) en rapport som innefattade bl.a. statistikuppgifter om hur RIM-besluten om

stadgeändringarna uppfyllts. Av rapporten kunde utläsas bl.a. att den totala

andelen kvinnor i SF:s styrelser 1997 låg på 26 % och att den totala andelen

kvinnor i DF-styrelserna vid samma tid uppgick till 38 %. I rapporten nämndes

att den omfattade knappt ett och ett halvt år, vilket är en kort tid för att

stadgeändringsbesluten skall kunna få fullt genomslag. Det konstaterades att

målet inte nåtts trots att ett omfattande arbete lagts ner. RF-stämman beslöt

därför att ytterligare intensifiera arbetet med att öka den kvinnliga

representationen i beslutande organ inom idrottsrörelsen. RF-stämman uppdrog åt

RS att bevaka att RIM-besluten från 1995 får genomslagskraft och att lägga fram

en ny rapport vid RF-stämman 1999.

Utskottet vill framhålla att det i regeringens beslut om riktlinjer för

anslaget Stöd till idrotten för budgetåret 1998 ges detaljerade

återrapporteringskrav beträffande jämställdhetsarbetet bl.a. rörande RIM-

besluten från 1995.

Utskottet vill också erinra om att en av utgångspunkterna för

Idrottsutredningens överväganden är att kvinnor fortfarande är starkt

underrepresenterade i idrottsrörelsens beslutande organ.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandet inte

påkallar någon åtgärd av riksdagen. Motion Kr509 (v) yrkande 4 avstyrks

således.

Handikappidrott

I motion Kr510 (kd) behandlas frågor om idrottsarenors tillgänglighet för

människor med funktionshinder samt behovet av forskning till förmån för

handikappidrotten (yrkande 6). Motionärerna konstaterar att idrotten har stor

betydelse vid rehabilitering av handikappade liksom vid dessas integrering i

samhället i övrigt. De framhåller att idrottsarenorna måste handikappanpassas

så att de handikappade där kan utöva idrott och även delta som åskådare.

Motionärerna anför vidare att Sverige genom forskning kan bidra till utveckling

och vidareutveckling av teknik som gör det möjligt för handikappade att utöva

nya idrottsgrenar.

Idrottens stora betydelse vid rehabiliteringen och integreringen av

handikappade i samhället har utskottet framhållit vid flera tillfällen.

Utskottet har tidigare (bet. 1996/97:KrU4) behandlat ett liknande motions-

yrkande. Utskottet uttalade då bl.a. att kommunen har ett stort ansvar då det

gäller idrottsarenors tillgänglighet för människor med funktionshinder. Vidare

framhöll utskottet att det i direktiven för Idrottsutredningen i ett avsnitt om

förslag till nya mål anges att det är av grundläggande betydelse att målen för

det statliga stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta

i idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. Handikappinstitutet

har tidigare genomfört en utredning benämnd Utredning om hjälpmedel för motion,

sport och hobby. Regeringen har härefter för ett vart av åren 1996, 1997 och

1998 till Handikappinstitutet ställt 4,5 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden

till förfogande för försöks- och utvecklingsverksamhet avseende sport- och

hobbyhjälpmedel för personer med funktionshinder. När det gäller forskning runt

handikappidrott färdigställdes under hösten 1997 en slutrapport

?Handikappidrott - mellan tävling och rehabilitering -? utarbetad vid

Socialhögskolan i Lund, med stöd av Centrum för idrottsforskning. Rapporten rör

bl.a. frågan om integration av handikappidrott i friskidrotten och i samhället

i övrigt. Det bör också nämnas att Bollnäs kommun startat ett Resurs- och

Utvecklingscentrum för Svensk Handikappidrott (RUSH) som bl.a. inrättat en

forsknings- och utvecklingsavdelning med inriktning mot handikappidrott. För

forskning rörande CP-skadade och deras andning har RUSH erhållit 1,5 miljoner

kronor från Allmänna arvsfonden. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer

Idrottsutredningen att inom kort lägga fram betänkandet Historia, ekonomi och

forskning. Fem rapporter om idrott (SOU 1998:33). En av rapporterna redovisar

en kartläggning av idrottsrelaterad forskning i Sverige.

Utskottet finner mot bakgrund av det anförda och vad som anförts om

kommunernas ansvar då det gäller idrottsarenornas tillgänglighet att motions-

yrkandet inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. Motionsyrkandet Kr510

(kd) yrkande 6 avstyrks.

Internationella frågor

I motion Kr513 (c, s) anser motionärerna att de olympiska sommarspelen alltid

bör förläggas till Aten.

En liknande motion behandlades av utskottet förra året (bet. 1996/97:

KrU4). Utskottet uttalade då att utskottet vid flera tillfällen intagit

ståndpunkten att det bör ankomma på idrottsrörelsen att avgöra på vad sätt

idrottstävlingar skall arrangeras. Detta har också blivit riksdagens

ståndpunkt. Utskottet finner inte skäl att ompröva detta ställningstagande.

Motion Kr513 (c, s) avstyrks härmed.

Motionärerna bakom motion Kr517 (m) anser att staten bör engagera sig mer i det

skede där en ansökan om att få anordna OS byggs upp. Motionärerna föreslår att

en arbetsgrupp, där bl.a. staten skall vara representerad, skall tillsättas i

syfte att diskutera hur en mera långsiktig satsning på elitidrott och olympiska

spel i Sverige kan uppnås (yrkande 8).

Utskottet vill erinra om att det av den Internationella Olympiska Kommitténs

(IOK) stadgar framgår att varje stad som ansöker om värdskap för olympiska spel

skall erbjuda sådana ekonomiska garantier som IOK:s verkställande styrelse

betraktar som tillfredsställande. Sådana garantier kan lämnas av staden själv,

lokala, regionala eller nationella samhällsinstitutioner, staten eller annan.

Statliga ekonomiska garantier har lämnats vid sju tillfällen avseende spel

anordnade i en eller flera av följande kommuner, nämligen Göteborg, Falun,

Östersund, Åre, Ragunda och Stockholm. Senast gavs en statlig ekonomisk garanti

för genomförande av de olympiska sommarspelen i Stockholms kommun år 2004

(prop. 1995/96:189, bet. 1995/96:KrU15, rskr. 1995/96:273).

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) - som erhåller statsbidrag genom RF - har i

första hand som uppgift att förbereda och genomföra ett svenskt deltagande i

olympiska spel. Statens särskilda anslagspost för bidrag för deltagande vid

olympiska spel, under idrottsanslaget, avser i första hand omkostnader för

själva deltagandet. Utskottet har inhämtat att Idrottsutredningen tagit upp

frågor som rör bidrag till OS-deltagande, SOK:s anslag och

elitidrottssatsningar. Med hänvisning härtill avstyrks motion Kr517 (m) yrkande

8.

I samma motion, Kr517 (m), anser motionärerna att Sveriges intressen i

Europeiska gemenskapen bör följas upp och bevakas av såväl företrädare för

idrotten som för Regeringskansliet (yrkande 5). Enligt motionärerna bör också

de insatser som den borgerliga regeringen gjorde för idrotten i Baltikum och de

nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa följas upp.

En juridisk kartläggning och analys av EG-fördragets inverkan på svensk

idrott färdigställdes av en arbetsgrupp i mars 1997. Gruppens resultat

redovisades i rapporten EG-rätten och svensk idrott (Ds 1997:27). Rapporten

innehöll inte några förslag men gruppen konstaterade att den svenska

idrottsrörelsen alltjämt kan organiseras enligt den svenska

folkrörelsemodellen. Samtidigt konstaterades att EG-rätten kan få betydelse för

och påverka vissa företeelser inom idrotten.

När det gäller idrottsrörelsens engagemang i Europeiska gemenskapen kan

påpekas att på RF-stämman i maj 1997 satte RF som mål bl.a. att öka det

nationella engagemanget i fråga om EU och idrotten och att stärka svensk

idrottsrörelses internationella inflytande genom att ytterligare höja antalet

svenska representanter av båda könen i internationella/europeiska organ.

Beträffande de insatser som gjorts i Baltikum och de nya demokratierna i Öst-

och Centraleuropa kan följande upplysas. RF leder sedan 1993 ett Sida-stött

projekt för uppbyggnad och utveckling av en demokratisk och samlad

idrottsorganisation i Lettland genom kunskapsöverföring, uppbyggnad av en

utbildningsorganisation, klubbutveckling, ledarutbildning och direktkontakter

mellan de svenska och lettiska specialidrottsförbunden (SF). Detta arbete

kommer att avslutas under 1998. RF har även gjort stödinsatser i de s.k. nya

demokratierna i Europa, såsom Bosnien-Hercegovina, Slovenien, Estland, Ryssland

m. fl. - främst i form av information och föreläsningar. På begäran av

Europarådet har RF genom sin internationella sekreterare lett en arbetsgrupp

för kartläggning av möjligheterna att genom handikappidrott hjälpa till med

rehabilitering av krigsskadade i Bosnien-Hercegovina.

Vidare beslutade regeringen i februari 1997 om ett bidrag på 70 000 kronor

till utbildning av ledare för döva idrottsutövare i Sarajevo i Bosnien-

Hercegovina och ett bidrag på 48 000 kronor för utbildning av ledare inom

handikappidrotten i Bosnien-Hercegovina.

Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet att det inte

erfordras något riksdagens uttalande med anledning av motionsyrkandet. Motion

Kr517 (m) yrkande 5 avstyrks.

Professionell boxning

I motion Kr506 (m, v, kd) yrkas att det skall tillsättas en allsidig utredning

om professionell boxning i Sverige. Utredningen bör enligt motionärerna

bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till ställningstagande huruvida

professionell boxning fortsättningsvis skall vara förbjuden enligt lag. Skulle

utredningen komma fram till att professionell boxning skall tillåtas bör

övervägas huruvida den svenska boxningen skall regleras i lag och omfattningen

av en sådan lag.

Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning trädde i kraft den 1

januari 1970 (prop. 1969:118, bet. LU 1969:51, rskr. 1969:344). Förbudet mot

professionell boxning infördes bl.a. mot bakgrund av att den professionella

boxningen ansågs farligare än amatörboxning. I lagstiftningsärendet anförde

departementschefen att det utredningsarbete som hade föregått propositionen

sammantaget med remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av

boxningen var allvarligare än man tidigare haft anledning att räkna med. De var

av sådan art att proffsboxningen från medicinsk synpunkt inte längre kunde

godtas i sin dåvarande form, anförde departementschefen. På förslag av första

lagutskottet antog riksdagen regeringens förslag till lag om förbud mot

professionell boxning.

Utskottet har flera gånger behandlat motionsyrkanden av liknande innebörd som

den nu aktuella motionen, senast våren 1997 (bet. 1996/97:KrU4). Utskottets

ställningstagande har inneburit att den bedömning av riskerna med professionell

boxning som gjordes i lagstiftningsärendet år 1969 alltjämt var gällande.

Motionsyrkandena avstyrktes därför och avslogs av riksdagen.

Utskottet anser att det inte heller efter förra årets riksdagsbehandling har

inträffat någon omständighet som ger anledning att ompröva förbudet mot

professionell boxning. Motion Kr506 (m, v, kd) avstyrks därför.

Sanktioner vid användning av dopningspreparat

I motion Kr510 (kd) yrkande 2 framhåller motionärerna att idrottsrörelsens

kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den

ökande spridningen av dopningsmedel. Enligt motionärerna bör svensk

idrottsrörelse nationellt och internationellt verka för kraftfulla sanktioner

mot idrottsmän som nyttjar otillåtna preparat.

Utskottet har under senare år vid flera tillfällen relativt ingående

behandlat idrottsrörelsens insatser mot dopning (bet. 1993/94:KrU11, bet.

1994/95:

KrU14 och bet. 1996/97:KrU4). I betänkandet Doping i folkhälsoperspektiv (SOU

1996:126) av Utredningen om dopning lämnas en utförlig redovisning för bl.a.

idrottsrörelsens åtgärder mot dopning. I ett särskilt avsnitt redovisas

gällande bestraffningsregler. Dopningsförseelse föreligger enligt

Riksidrottsförbundets stadgar inte bara då en idrottsutövare intagit förbjudet

medel eller använt förbjuden metod utan även bl.a. då han eller hon vägrat att

medverka vid dopningskontroll. Enligt praxis bestraffas dopningsförseelse

alltid med diskvalifikation. Diskvalifikationstidens längd är enligt stadgarna

högst två år. Utskottet har tidigare inhämtat att Riksidrottsnämnden i sin

egenskap av idrottens högsta dömande instans ser mycket strängt på

överträdelser av idrottens dopningsregler. I vissa internationella

specialförbund förekommer livstids diskvalifikation. RF har emellertid tagit

ställning mot att så hårda bestraffningar får tillgripas eftersom de anses

inhumana och i strid med svensk rättstradition.

Internationella Olympiska Kommitténs ?Athletes Commission? har i en

resolution från april 1997 krävt att procedurer och regler runt dopning

harmoniseras. Kommittén anser att kontrollprocedurer och straffsatser måste

vara lika länderna emellan. Det förekommer vidare på regeringsnivå ett

omfattande internationellt samarbete i antidopningsfrågor i vilket Sverige

deltar.

Utskottet vill tillägga att det ovan nämnda betänkandet Doping i

folkhälsoperspektiv innehåller en rad förslag, bl.a. av straffrättslig natur,

som har till syfte att motarbeta användningen av dopningspreparat. Bl.a.

föreslås att bruk av dopningsmedel som inte äger rum i medicinskt eller

vetenskapligt syfte kriminaliseras och att ett grovt brott införs och att

straffmaximum därigenom höjs från två års till fyra års fängelse. Betänkandet

bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Här kan också nämnas att Socialdepartementet i mars 1997 tillsatte en

arbetsgrupp som fick i uppdrag att bl.a. utreda och analysera nuvarande

regelsystem beträffande kontroll av syntetiska droger och andra farliga ämnen

som används i berusningssyfte. Arbetsgruppen redovisade i november 1997 sitt

uppdrag i promemorian (Ds 1997:70) Kontroll av syntetiska droger m.m.

Arbetsgruppen föreslår ett antal olika åtgärder som tillsammans bör ge

möjlighet till ett snabbare utredningsförfarande och en förbättrad rättslig

kontroll. Promemorian är för närvarande föremål för remissbehandling.

Regeringen har aviserat en proposition under våren 1998.

Utskottet anser att regeringens överväganden rörande förslagen i betänkandet

Doping i folkhälsoperspektiv (SOU 1996:126) och promemorian Kontroll av

syntetiska droger m.m. (Ds 1997:70) inte bör föregripas. Med hänsyn härtill och

till det arbete som idrottsrörelsen nationellt och internationellt lägger ner

på att motverka att idrottsmän använder dopningspreparat och för att upptäcka

och beivra överträdelser av gällande förbud anser utskottet att motionsyrkandet

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motion Kr510 (kd) yrkande 2

avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande idrottsrörelsens oberoende ställning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr516 yrkande 1 och 1997/98:Kr517

yrkande 1,

2. beträffande etik inom idrotten

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 1,

3. beträffande idrottsrörelsens inflytande i Idrottsutredningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 18,

4. beträffande granskning av RF:s interna material

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 80,

res. 1 (mp)

5. beträffande breddidrott

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr509 yrkandena 1, 2, 5 och 6,

1997/98:Kr510 yrkande 4 och 1997/98:Kr516 yrkande 2,

res. 2 (v)

6. beträffande elitidrott

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 5,

7. beträffande satsning på ungdomar i åldern 13-18 år

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 79,

8. beträffande ledarutbildning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr509 yrkande 7,

res. 3 (v) - motiv.

9. beträffande friluftsanläggningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 76,

10. beträffande bolagiseringsfrågan

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr507 och 1997/98:Kr512,

11. beträffande auktoriserade revisorer

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr509 yrkande 11,

12. beträffande främjande av jämställdhetsarbetet på idrottsområdet

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr509 yrkande 10, 1997/98:

Kr510 yrkande 7 och 1997/98:Kr511 yrkande 1,

13. beträffande spontanidrott

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr511 yrkande 5,

14. beträffande idrottsinvesteringar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 78,

15. beträffande könsfördelad statistik

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr511 yrkande 4,

16. beträffande könsfördelningen i styrelser

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr509 yrkande 4,

17. beträffande handikappidrott

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 6,

18. beträffande olympiska sommarspel

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr513,

19. beträffande långsiktig satsning på elitidrott och olympiska spel i

Sverige

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr517 yrkande 8,

20. beträffande Europeiska gemenskapen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr517 yrkande 5,

21. beträffande utredning om professionell boxning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr506,

res. 4 (2 m)

22. beträffande dopning

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 2.

Stockholm den 19 februari 1998

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders

Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne

Andersson (c), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m), Charlotta L Bjälkebring

(v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Lars Lilja (s),

Elizabeth Nyström (m) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

1. Granskning av RF:s interna material (mom. 4)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övergripande frågor som

börjar med ?Frågor rörande? och slutar med ?Yrkandet avstyrks? bort ha följande

lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det viktigt att RRV kan gå in och

granska hur väl de idrottspolitiska målen för statens bidrag till

idrottsrörelsen uppfylls. Utskottet anser att det i ett avtal med RF bör

regleras att RRV får granska RF:s interna material. Utskottet föreslår att

riksdagen med bifall till motion Kr270 (mp) yrkande 80 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande granskning av RF:s interna material

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 80 som sin mening

ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Breddidrott (mom. 5)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Breddidrott och

elitidrott som börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?2 avstyrks? bort ha

följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion Kr509 (v) anser utskottet att andelen som

deltar i föreningslivet, innefattande idrott, motion och friluftsliv, måste öka

genom att fler av de inaktiva lockas.

Utskottet anser att ett handlingsprogram för ökat deltagande i

föreningsverksamhet på lika villkor för alla bör utarbetas i enlighet med vad

som föreslås i motion Kr509 (v). Programmet bör som motionärerna påpekar bl.a.

ta upp frågor om aktiviteters och anläggningars fysiska tillgänglighet samt

frågor om verksamheters sociala och kulturella tillgänglighet. Utskottet vill

betona vikten av att handlingsprogrammet utarbetas i nära samarbete med

Riksidrottsförbundet och folkrörelser utanför Riksidrottsförbundet, såsom

Friluftsfrämjandet samt handikapp- och invandrarorganisationer.

Det är vidare viktigt, enligt utskottets mening, att åtgärder vidtas för att

ge invandrare tillfälle att komma in i de organiserade föreningsaktiviteterna.

Delaktighet i föreningslivet är som motionärerna i motion Kr509 (v) påpekar en

naturlig bas för integration och ett sätt att motverka främlingsfientlighet och

rasism.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Kr509 (v) att

breddidrotten, som innefattar friluftsliv och motion i olika former, behöver få

en starkare roll. En utredning bör därför enligt utskottet tillsättas som får i

uppdrag att utreda hur det breda föreningslivet kan utvecklas och hur man mer

effektivt kan utnyttja samhällsresurserna.

Riksdagen bör med bifall till motion Kr509 (v) yrkandena 1, 2, 5 och 6 som

sin mening ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

Utskottets överväganden i det föregående tillgodoser i väsentliga delar även

motionerna Kr510 (kd) yrkande 4 och Kr516 (fp) yrkande 2.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande breddidrott

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr509 yrkandena 1, 2, 5 och 6 och

med anledning av motionerna 1997/98:Kr510 yrkande 4 och 1997/98:Kr516

yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Ledarutbildning (mom. 8, motiveringen)

Charlotta L Bjälkebring (v) anser att den del av utskottets yttrande under

rubriken Övrigt som börjar med ?SISU får? och slutar med ?yrkande 7? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att det i sak inte finns något hinder för riksdagen

att ge extra stöd till Folkbildningsrådet för att stimulera ledarutbildning

inom idrott och föreningsverksamhet. Eftersom Idrottsutredningen skall bedöma

effekterna av direkta och indirekta former för statligt stöd till idrotten, där

bidrag till viss utbildningsverksamhet ingår, och arbetet inte bör föregripas

avstyrks emellertid motionsförslaget. Motion Kr509 (v) yrkande 7 avstyrks

således.

4. Utredning om professionell boxning (mom. 21)

Elisabeth Fleetwood och Elizabeth Nyström (båda m) anser

dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Professionell boxning

som börjar med ?Lagen (1969:612)? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha

följande lydelse:

Utskottet har vid ett flertal tillfällen under senare år avslagit

motionsönskemål om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell

boxning. Detta har skett med hänvisning till att den bedömning av de medicinska

riskerna med professionell boxning som gjordes i lagstiftningsärendet vid

lagens tillkomst fortfarande var gällande (bet. 1992/93:KrU14 och bet.

1994/95:KrU14). Med hänsyn till vad som anförs i motionen anser utskottet att

starka skäl talar för att bärkraften i detta argument bör prövas, särskilt mot

bakgrund av att det gått mer än 25 år sedan man tog ställning till argumenten.

I motionen uttalas att säkerheten i proffsboxningen kan höjas väsentligt.

Motionärerna pekar på att detta kan ske genom tillämpning av samma regler för

medicinsk kontroll som i amatörboxningen. De pekar också på att säkerheten kan

höjas genom tillämpning av amatörboxningens regler i flera andra avseenden,

bl.a. då det gäller utrustningen.

Då det gäller övriga argument som motionärerna åberopar för sitt yrkande

beaktar utskottet särskilt att - i motsats till vad som var fallet år 1969 -

proffsboxning i mycket stor utsträckning numera når den svenska

televisionspubliken genom sportkanaler som sänds över satellit.

Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har som ovan nämnts nu

varit i kraft i mer än 25 år. Sammantaget anser utskottet att de skäl som

anförs i motionerna talar för att motionsyrkandena om en utredning rörande

lagen skall bifallas. Utskottet vill understryka att utskottet i detta ärende

inte tar ställning till frågan om det finns skäl att upphäva lagen.

Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift

att bl.a. se över de medicinska riskerna och lägga fram förslag om huruvida

professionell boxning bör vara förbjuden även i fortsättningen. Utredningen bör

arbeta skyndsamt. Om utredningen skulle komma fram till att professionell

boxning bör tillåtas bör den också överväga om den professionella boxningen

skall regleras i lag och omfattningen av en sådan lag.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Kr506 (m)

om en utredning om den professionella boxningen.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande utredning om professionell boxning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr506 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Auktoriserade revisorer (mom. 11)

Charlotta L Bjälkebring (v) anför:

Som anförs i motion Kr509 (v) är elitidrotten i praktiken att betrakta som en

näringsidkande verksamhet med avlönade spelare och ledare. Skatteplanering har

blivit rutin för många klubbkassörer. Jag vill betona att elitidrotten måste

arbeta inom de ramar som samhället lägger fast för all ekonomisk verksamhet i

Sverige, vilket bl.a. innebär att ekonomifunktionen bör förstärkas och att

auktoriserade revisorer bör anlitas för att granska elitklubbarnas årliga

redovisningar. För det fall Idrottsutredningen inte kommer fram med något

förslag om en ändring på denna punkt av nu rådande system anser jag att det bör

falla på idrottsrörelsen att själv ta ansvar för att en sådan ändring

genomförs.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Vissa bakgrundsuppgifter..............................3

Inledning 3

Idrottsutredningen 4

Utredningsdirektiv 4

Tilläggsdirektiv 5

Fritidsutredningen 5

Utskottet.............................................6

Inledning 6

Vissa allmänna idrottsfrågor 6

Övergripande frågor 6

Breddidrott och elitidrott 8

Övrigt 10

Idrottens finansiering m.m. 10

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet 11

Handikappidrott 13

Internationella frågor 14

Professionell boxning 16

Sanktioner vid användning av dopningspreparat 16

Hemställan 18

Reservationer........................................20

1. Granskning av RF:s interna material (mom. 4), (mp) 20

2. Breddidrott (mom. 5), (v) 20

3. Ledarutbildning (mom. 8, motiveringen), (v) 21

4. Utredning om professionell boxning (mom. 21), (2 m) 21

Särskilt yttrande....................................23

Auktoriserade revisorer (mom. 11), (v) 23