Bet. 1997/98:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU16

Mediefrågor

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU16

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 56 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna

1996/97 och 1997/98 i främst radio- och TV-frågor. Utskottet har avstyrkt

samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 15 reservationer (m, fp,

v, mp), varav en gäller motivering, samt ett särskilt yttrande (c).

Motionerna

Motioner från den allmänna motionstiden 1996

1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till etiska normer för databaserad kommunikation i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K703 av Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och utbyggnad av det

svenska TV-nätet.

1996/97:K707 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till åtgärder syftande till att begränsa tillgången till

piratdekoderutrustning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K712 av Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

etiska publiceringsregler.

1996/97:K713 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om grundläggande principer för att upprätthålla pressfrihetens

traditioner i det moderna mediesamhället,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags

verksamhet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avskaffande av kvotreglerna i EU:s TV-direktiv,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om koncessioner för regionala

TV-bolag i enlighet med vad som anförts i motionen,

1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för

utveckling av icke-kommersiell lokal radio och TV, allemansrätt i etern.

1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

icke-kommersiell lokal demokratiskt förankrad television.

1996/97:Kr20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kulturpolitiska mål för TV,

Motioner från den allmänna motionstiden 1997

1997/98:K303 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar avskaffa lagen om tillfälliga bestämmelser i fråga om

tillstånd att sända lokalradio i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hanteringen av mediefrågor i EU och andra internationella forum,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om distributionssystem,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkningar av det internationella regelverket för

gränsöverskridande TV-sändningar,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förändringar behöver göras för att uppnå de ursprungliga

intentionerna med den privata lokalradion,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att digitaliseringen av radion bör ägnas lika stor uppmärksamhet som

när det gäller digitalisering av TV.

1997/98:K318 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda

distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter ur ett tryckfrihets- och

konkurrensperspektiv.

1997/98:K327 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen avseende lokalradion

ges i uppdrag att se över möjligheten att öka antalet sändningsfrekvenser i

enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ett starkare skydd för

etableringsfriheten utreds i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K329 av Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär en utredning av vissa frågor om kabel-TV.

1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, c, v, kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att man bör utreda möjligheterna att använda s.k. V-chips och driva

frågan inom EU.

1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrandefriheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riktlinjer för statens agerande rörande medier i ett öppet samhälle,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att staten ej skall reglera formerna för olika programföretags

verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ägarbegränsningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om must carry-principen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett markbundet nät för digitala sändningar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den s.k. stopplagen skall avskaffas,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om privatisering av en TV-kanal

och två radiokanaler i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

1997/98:K334 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett importförbud av utrustning för olovlig avkodning av krypterade

TV-tjänster i enlighet med EU-kommissionens förslag till direktiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett avskaffande av den s.k. allmänna åtalsregel som innebär att åtal

väcks endast om det föreligger särskilda skäl och att det kan motiveras från

allmän synpunkt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en straffsats för grovt brott mot lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning på maximalt två års fängelse vid yrkesmässig hantering i

stor omfattning eller där stor skada förorsakats de kodande företagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utöka lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning med

regler för beräkning av skadestånd.

1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att hårt driva frågan om restriktioner när det gäller våld i TV-

reklam riktad till barn,

1997/98:K609 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillförsäkra svenska

hushåll rätten att ha tillgång till nordisk public service-TV.

1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en demokratiskt

förankrad lokal-TV-struktur (?öppna kanaler?).

1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ny lagstiftning för att begränsa medieägandet.

1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning om mångfald

i medierna enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att en ny mediemyndighet skall inrättas enligt vad

i motionen anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppgift

att utarbeta förslag till ett nytt brett mediestöd enligt vad i motionen

anförts,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förstärkning av EU-direktiv,

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om auktionsförfarandet av radiofrekvenser,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att komplettera TV-sändningarna med nordisk TV,

64. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige arbetar internationellt för att begränsa medievåldet med

hjälp av s.k. V-chips,

65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att frikoppla Granskningsnämnden från SVT,

1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om maktkoncentration inom medierna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förutsättningarna för att bygga ut ett digitalt marknät för TV,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att lediga radiofrekvenser och nya digitala radiofrekvenser snarast

auktioneras ut,

10. att riksdagen beslutar att upphäva lagen om tillfälliga bestämmelser i

fråga om tillstånd att sända lokalradio,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en ny rikstäckande kommersiell radiokanal,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en parlamentarisk utredning med uppgift att ge förstärkt

grundlagsskydd för de fria etermedierna,

1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de

tider på dygnet då barn kan förväntas vara uppe,

1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

25. att riksdagen beslutar avbryta utbyggnaden av det digitala marknätet i

enlighet med vad som anförts i motionen,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om NSAB.

Utskottet

Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten

Motionerna

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 en

parlamentarisk utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria radio-

och TV-stationerna. Det bör komma till stånd en ändring i grundlagen med

innebörd att tillgängliga frekvenser skall utbjudas på marknaden och försäljas

i någon form av auktions- eller anbudsförfarande. Från denna huvudregel bör

finnas två undantag. I fråga om public service-sändningar bör gälla att

statsmakterna utan hinder av grundlagens huvudregel får avdela frekvenser till

Sveriges Radio och Sveriges Television i samma omfattning som nu sker. Det

andra undantaget skall ge utrymme för statsmakterna att kunna avdela i huvudsak

en frekvens per kommun för föreningslivets behov.

I motion 1997/98:K333 (yrkandena 1-3) av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att

yttrandefriheten liksom tryckfriheten i Sverige grundas på ett antagande om att

mångfalden bäst skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det skall råda stor

frihet att ge ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska

bärkraft. Inom ramen för dagens tekniska begränsningar för medier skall det

vara läsarna, lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör vilka

medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Det kan inte vara, och

får inte vara, politiskt grundat godtycke som avgör vilka begränsningar som

skall göras.

Motionärerna pekar på att grunden för att yttrandefrihetsgrundlagen tillåter

lagstiftning om tillstånd och villkor för att sända radioprogram samt TV ligger

i behovet av att på något sätt ordna användningen av frekvenserna för TV och

radio. En skyldighet för ett programföretag att i sin redaktionella verksamhet

hålla sig till en i förväg lämnad programförklaring, vilket bl.a. föreslagits

av Lokalradioutredningen är diskutabel från konstitutionell synpunkt.

Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att staten inte bör

reglera formerna för olika programföretags verksamhet.

Ett motsvarande yrkande finns i motion 1996/97:K713 (yrkande 2) av Elisabeth

Fleetwood m.fl. (m), där det liksom i motion 1997/98:K333 sägs att statens

förhållningssätt till nya medier skall präglas av viljan att värna

yttrandefriheten. Det finns mot den bakgrunden inte skäl för staten att i avtal

reglera hur och vad som olika medieföretag skall sända. Den licensfinansierade

verksamheten bör ha ett uppdrag som är format utifrån en ny tids mediemiljö.

Den bör inte regleras vad gäller hur den redaktionella verksamheten skall vara

organiserad eller under vilka omständigheter och i vilka sammanhang olika

programtyper skall sändas. De olika programföretagen har att ta sitt ansvar

inför publiken. Staten skall inte reglera formerna för programföretagens

verksamhet. I motionerna begärs också ett tillkännagivande till regeringen om

vissa riktlinjer (yrkandena 2 respektive 1). Riktlinjerna innebär att det

offentliga inte genom skattemedel eller andra med tvång uttaxerade medel skall

motverka konkurrens och mångfald och att staten inte får utöva sin makt så att

den styr och dominerar medieutbudet utan bidrar med det som andra inte förmår.

Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och

den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall

inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som

skall få sända. Tryckfrihetens principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall

vara ramen för vad som får sändas och olika medier skall ha rätt att söka sin

finansiering genom reklam eller avgifter från publiken.

Gällande regler

Yttrandefrihetsgrundlagen reglerar skyddet för yttrandefrihet i radio,

television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma

grundsatser som tryckfrihetsförordningen. Detta innebär bl.a. att censurförbud

och etableringsfrihet i princip gäller också för de medier som omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen. Endast i fråga om användningen av

radiofrekvensspektrum har etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte

kunnat införas.

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har enligt 3 kap. 1 §

första stycket yttrandefrihetsgrundlagen rätt att sända radioprogram genom

tråd. Något krav på tillstånd för att sända radioprogram genom tråd finns inte.

Föreskrifter kan emellertid meddelas om skyldighet för nätinnehavare att ge

utrymme för vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till

allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning (s.k. must carry).

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3 kap. 2

§ yttrandefrihetsgrundlagen regleras genom lag som innehåller föreskrifter om

tillstånd och villkor för att sända. Det allmänna skall enligt paragrafen

eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till

vidast möjliga yttrandefrihet. Enligt 3 kap. 4 § avgör den som sänder

radioprogram självständigt vad som skall förekomma i programmen

Enligt förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64) är det

av tekniska skäl omöjligt att uppnå en grundlagsfäst etableringsfrihet i

tryckfrihetsrättslig mening när det gäller radiosändningar. Det gällande

koncessionssystemet hade sin grund i nödvändigheten av att fördela

radiofrekvenser, samtidigt som det har funnits en önskan att låta den centrala

radio- och TV-verksamheten handhas av ett enda företag i allmänhetens tjänst.

Lagrådet framhöll att i 3 kap. 2 § skulle kunna skrivas in grunder på vilka

tilldelning av frekvens för rundradio exklusivt skulle kunna vägras såsom att

ingen frekvens är ledig eller att grundad anledning finns att anta att den

sökta frekvensen inte kommer att utnyttjas av sökanden. Bl.a. på detta sätt

skulle i grundlagen redan från början utrymmet för allmänna

lämplighetsöverväganden i fördelningsförfarandet snävas in. Lagrådets

synpunkter i detta avseende ledde dock inte till ändrad lydelse av lagtexten.

Departementschefen hänvisade till pågående utredningsarbete.

Radio- och TV-lagen (1996:844) reglerar ljudradio- och televisionssändningar

till allmänheten bl.a. i fråga om innehållet i sådana sändningar. Lagen är med

visst undantag tillämplig på sändningar genom tråd endast om de når mer än 100

bostäder. Den omfattar också vissa satellitsända TV-program och

ljudradioprogram. Tillstånd krävs endast för sådana ljudradio- och

televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz.

Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd eller

som är satellitentreprenör är skyldig att anmäla sig för registrering hos

Radio- och TV-verket. Vissa undantag från tillståndsplikten gäller för

sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som är särskilt anpassade för

syn- eller hörselskadade.

Regeringen är tillståndsmyndighet för televisionssändningar samt

ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som

regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt sända det antal program i

varje område som anges i tillståndet. Tillstånd till digitala

ljudradiosändningar ges också av regeringen. Radio- och TV-verket meddelar

tillstånd att sända närradio samt - bortsett från den s.k. stopplagen -

lokalradio enligt lokalradiolagen. Ingen kan få mer än ett tillstånd.

Regeringen har att beakta vad som föreskrivs i 1 kap. 9 § regeringsformen om

objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§

yttrandefrihetsgrundlagen framgår som ovan nämnts att yttrande- och

informationsfriheterna skall vara grundläggande mål vid normgivning som berör

fördelning av frekvenser och att dessa värderingar skall vara vägledande även

vid förvaltningsbeslut som rör frekvensfördelningen. Därtill gäller vad som

föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 §

andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Dessa bestämmelser i

regeringsformen innebär i huvudsak att begränsningar får göras endast för att

tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, att

begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett hot mot

den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av politisk,

religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får göras

endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och att

begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder

det.

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio-

och TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas

opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet

och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Villkor för

sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § även avse bl.a. skyldighet att sända

program till hela eller viss del av landet, sända under viss minsta tid,

samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område, använda en viss

sändningsteknik, sända genmälen och beriktigande, i programverksamheten

respektera den enskildes privatliv, sända ett mångsidigt programutbud,

kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en myndighet

begär det samt utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas

emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Villkor för

sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända reklam, andra annonser

och sponsrade program samt förbud mot att diskriminera annonsörer (3 kap. 3 §).

Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen vare sig direkt eller genom

företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav ensam har ett

bestämmande inflytande. Villkor för sändningstillstånd får innebära att

ägarförhållandena och inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte

får förändras i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Innan regeringen

meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges tillfälle att ta del av och

yttra sig över de villkor som regeringen avser att förena med tillståndet.

Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla villkor som sökanden godtagit

(3 kap. 8 §).

När tillstånd meddelas sker också en ytterligare prövning inom ramen för

radiokommunikationslagen (SFS 1993:599). Tillståndshavaren måste ha Post- och

Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderna för Post- och

Telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket

radiokommunikationslagen. Tillstånd skall meddelas under förutsättning av

störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning. Vidare skall

radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbildningen inte hindras och

en rimlig beredskap för nya radioanvändningar skall kunna upprätthållas.

Försvars-maktens frekvensbehov skall vara tillgodosett.

I förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 89 f.) framhålls

att regeringens tillståndsbeslut normalt är en del i ett större

massmediepolitiskt system. Det är inte bara fråga om ett val mellan två eller

flera tillståndssökande utan också om t.ex. innebörden i de krav som skall

ställas på sändningsföretaget och om val mellan hur stor del av

sändningsutrymmet som skall utnyttjas för rikstäckande respektive regionala

eller lokala sändningar. Regeringen framhöll att om en direkt valsituation

föreligger är det klart att regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens

bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen följer att regeringen i valsituationer måste beakta

t.ex. vilket programföretag som kan förväntas ge mest allsidigt utbud, låta

störst antal meningsriktningar komma till tals, är minst knutet till specifik

intressegrupp osv., kort sagt frågor om den sökandes vilja och förmåga att

uppfylla de krav som ställs. Också för frågor om sändningsområden m.m. blir

bedömningarna av sådan natur som knappast kan beskrivas i lagtext utan mer är

sådana som regeringen i politisk ordning ansvarar för inför riksdagen.

Regeringen ansåg därför att den dåvarande ordningen med tillståndsprövning

borde kvarstå oförändrad, i vart fall till dess en förändrad rättslig, teknisk

eller massmediepolitisk verklighet tydligt kunde skönjas.

I sammanhanget kan nämnas att regeringen i juli 1997 tillkallade en utredning

för att utreda behovet av, förutsättningarna för samt konsekvenserna av en

samordning av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig

radiokommunikation och televerksamhet, med utgångspunkt i att lagstiftningen

bör underlätta utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta till

vara medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på

sådana tjänster (dir. 1997:95). Utredaren (Konvergensutredningen) skall också

bedöma om det behövs ytterligare lagstiftning för att säkerställa

yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald inom området för elektroniska

informationstjänster samt för att motverka skadliga konkurrensbegränsningar.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 1998.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade våren 1996 proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag (bet.

1995/96:KU29). I samband därmed avstyrkte utskottet en motion (fp) om en

parlamentarisk utredning med uppgift att grundlagsreglera frekvensfördelning

med hänvisning till ett liknande ställningstagande våren 1995 (bet.

1994/95:KU14).

Våren 1996 godkände riksdagen de riktlinjer för Sveriges Television, Sveriges

Radio och Utbildningsradion som lagts fram i proposition 1995/96:161 En radio

och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. Kulturutskottet (bet. 1995/96:Kr12)

konstaterade att frågan om vilka krav som skulle ställas på den fortsatta

public service-verksamheten hade övervägts i en parlamentarisk beredning.

Kulturutskottet, som också konstaterade att det s.k. medielandskapet starkt

förändrats, anförde att detta självfallet borde återspeglas i uppdraget till

public service-företagen. Kulturutskottet ställde sig bakom regeringens förslag

till riktlinjer för programverksamheten.

Konstitutionsutskottet tog våren 1997 upp frågan om villkor för sändningar

(bet. 1996/97:KU19). Utskottet konstaterade att situationen alltjämt är sådan

att framför allt knappheten på sändningsfrekvenser innebär begränsningar i

fråga om sändningsmöjligheterna. Utskottet ville dock ånyo framhålla att den

tekniska och massmediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten

helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten

som lagstiftningen nu medger.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen under senare år bedömt att det inte

finns behov av att ytterligare utreda frågan om ändring av

yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller fördelningen av frekvenser. Utskottet

är inte berett att frångå denna bedömning men vill också framhålla att

Konvergensutredningen kan ha anledning att komma in på frågor som berör

yttrandefrihetsgrundlagen. Motion 1997/98:Kr302 yrkande 13 avstyrks.

Den tekniska utvecklingen har genom digitaliseringen inneburit att olika slag

av innehåll som text, stillbilder, ljud och rörliga bilder kan hanteras

samtidigt och förmedlas genom olika slag av distributionssystem t.ex. TV-

program genom radiosändningar och via telefonnätet. Utvecklingen har föranlett

att regeringen tillsatt en utredning om samordning av lagstiftningen för radio,

TV och televerksamhet - Konvergensutredningen. Enligt direktiven för

utredningen (dir. 1997:95) kan en ökad efterfrågan på elektroniska

informationstjänster som alternativ till traditionella tjänster förändra inte

bara situationen på kommunikationsområdet utan även omfattningen av statens

ansvar och tilldelade resurser på andra områden. Detta kan medföra såväl ett

behov av förändring av vissa åtaganden som att lagstiftningen på berörda

områden behöver förändras. Vidare gäller att frågan om villkoren för tillstånd

att sända lokalradio faller inom ramen för arbetet i utredningen om de framtida

villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Båda utredningarna

skall redovisa resultatet av sina arbeten under 1998.

Mot bakgrund av att riksdagen ganska nyligen tagit ställning i fråga om

sändningstillstånd och tillståndsvillkor och med hänsyn till att resultatet av

ovannämnda utredningar inte bör föregripas saknas enligt utskottets mening

anledning att göra tillkännagivanden till regeringen i fråga om grundläggande

principer och former för programföretags verksamhet. Motionerna 1996/97:K713

yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:K333 yrkandena 1-3 avstyrks således.

Medieägandet m.m.

Motionerna

I motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen i fråga om ägarbegränsningar (yrkande 4). I takt med att me-

diemarknaden globaliseras är det viktigt att ge även svenska företag

möjligheter att konkurrera på goda villkor. För att öppna möjligheter att skapa

och vidmakthålla konkurrenskraftiga regionala medieföretag skall dessa ges

möjlighet att agera inom alla distributionsformer. Hinder för t.ex.

tidningsföretag att äga radiostationer skall därför avskaffas.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 yrkande 5 att

det ökade medieutbudet gör ägarkoncentrationen mindre besvärande. Skulle

maktkoncentrationen tillta väsentligt måste statsmakterna dock överväga regler

efter mönster från lagen om privat lokalradio. De diskussioner inom EU som

pågår om regler mot mediekoncentration måste ske med största noggrannhet och

mot bakgrund av att frivilliga åtaganden från branschens sida är att föredra.

Motionärerna vill inte utesluta den typen av lagstiftning också i Sverige.

Sådana regler måste överensstämma med grundlagen. Att Konkurrensverket skulle

tillämpa konkurrenslagstiftning på medierna är enligt motionen olämpligt.

I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) framhålls (yrkande 2)

att samtidigt som det bör finnas regler som hindrar skadlig ägarkoncentration

får inte reglerna vara sådana att internationella företag slår ut de inhemska.

Inom EU-kommissionen pågår ett arbete för gemensamma regler om

ägarkoncentration och korsägande av medier inom EU. Det är enligt motionärerna

angeläget att Sverige är pådrivande i detta arbete och även i andra

internationella forum som hanterar mediefrågorna.

I ett sådant arbete måste enligt motionen (yrkande 3) även ägandet av dis-

tributionssystemet ägnas uppmärksamhet. En viktig uppgift är att hålla de olika

distributionskanalerna så öppna som möjligt för så många som möjligt.

Johan Lönnroth m.fl. (v) begär i motion 1997/98:Fi209 yrkande 18 ny

lagstiftning för att begränsa medieägandet. När det gäller dagspressen är

enligt motionärerna dominansen för några ägarfamiljer och borgerliga åsikter

ganska förfärande. Privata intressen och därmed borgerlig ideologi stärks nu

också inom etermedierna. Motionärerna anser att det för att bryta

maktkoncentrationen måste vara möjligt att lagstifta om maximala

marknadsandelar för ägare utan att ändra i tryckfrihetsförordningen.

I motion 1997/98:Kr268 (yrkande 1) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att

rådet för mångfald inom medierna skall läggas ned och att en parlamentarisk

beredning med företrädare för samtliga riksdagspartier i stället skall

tillsättas. I samma motion (yrkande 2) föreslås att bl.a. Mångfaldsrådets

liksom Radio- och Televerkets uppgifter övertas att en sammanhållen

mediemyndighet, som förläggs utanför Stockholm. De många organ som i dag

existerar på området bör ersättas av en myndighet för att få ett helhetsgrepp

över mediepolitiken och hantera de svåra frågorna om ny teknik och

medielandskapets stora förändringar. För att garantera mångfalden bör en

parlamentarisk utredning tillsättas med uppgift att utarbeta ett brett

mediestöd som ersättning för presstödet (yrkande 4).

Bakgrund

Våren 1994 beslutade riksdagen om en ny myndighetsorganisation på radio- och

TV-området. Två nya myndigheter - Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden

för radio och TV - ersatte den 1 juli 1994 de tidigare myndigheterna

Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för

lokalradiotillstånd. Ansvaret för tillståndsgivning lades på Radio- och TV-

verket medan ansvaret för granskning av efterlevnaden av programreglerna lades

på Granskningsnämnden.

Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd för mångfald inom massmedierna (Ku

1995:01). Rådet skulle följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för

mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan

begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna. Rådet, som avlämnade

ett tiotal rapporter, har upphört i samband med att regeringen den 13 november

1997 beslutade tillkalla en kommitté med parlamentariskt inslag. Kommittén har

som uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om

mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom

massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och

allsidig upplysning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.

Kommittén skall enligt direktiven (dir. 1997:136) hålla sig underrättad om

det arbete som pågår inom Europeiska kommissionen med att utarbeta förslag om

begränsning av ägande eller inflytande inom massmedierna. Europaparlamentet har

krävt initiativ för att begränsa de stora medieföretagens dominans och

expansion. Detta har lett till att kommissionen i december 1992 publicerade en

utredning, en s.k. grönbok, om mediekoncentration och inom kommissionen pågår

för närvarande ett arbete med att utarbeta ett direktiv om mediekoncentration.

I många andra europeiska länder har man enligt direktiven en

konkurrenslagstiftning som är tillämplig på företagsförvärv inom medieområdet.

I vissa länder som exempelvis Norge, Frankrike, Tyskland och Storbritannien

finns dessutom särskild lagstiftning mot mediekoncentration. Om Sverige skall

införa liknande lagstiftning kräver detta enligt direktiven sannolikt

grundlagsändringar.

När det gäller frågan om mediestöd kan nämnas att Utredningen för stöd till TV-

produktion i december 1997 avlämnat betänkandet Bidrag till fri svensk TV-

produktion (SOU 1997:172). Utredningsförslaget innebär att en fond inrättas med

ändamål att stödja svensk kvalitetstelevision producerad utanför de sändande

bolagen. Fonden skall finansieras helt med statliga anslag och administreras av

en myndighet, Svenska TV-nämnden. Medel ur fonden skall kunna utgå som

produktionsstöd eller som underlagsbefrämjande bidrag till TV-program inom

genregrupperna kortfilm och dokumentärer. Produktionsstöd och bidrag skall

kunna sökas av produktionsföretag utanför de sändande TV-bolagens krets. Till

ansökan skall fogas intyg från ett sändande bolag som markerar sin intention

att sända och sin avsikt att delta i finansieringen av projektet.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening saknas det anledning att göra ett tillkännagivande

till regeringen om att avskaffa regler om begränsningar av medieföretags

ägande. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K333 yrkande 4.

Frågan om lagstiftning mot ägarkoncentration är för närvarande föremål för

utredning i en kommitté som tillsatts av regeringen hösten 1997. Utskottet

anser att resultatet av utredningen inte bör föregripas och avstyrker

motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 18 och 1997/98:Kr302 yrkande 5.

Arbetet med ett EG-direktiv skall enligt kommittédirektiven beaktas i det

nyssnämna utredningsarbetet. Utskottet förutsätter bl.a. med hänsyn till

innehållet i kommittédirektiven att Sverige i internationella sammanhang är

aktivt bl.a. i arbetet med ett EG-direktiv om mediekoncentration. Motion

1997/98:K310 yrkandena 2 och 3 får mot denna bakgrund anses tillgodosedd och

avstyrks därför.

Motion 1997/98:Kr268 yrkande 1 om att Rådet för mångfald inom medierna skall

läggas ned och ersättas av en parlamentarisk beredning har tillgodosetts genom

regeringens ovannämnda beslut. Motionsyrkandet avstyrks därför.

När det gäller frågan om en sammanhållen mediemyndighet vill utskottet

hänvisa till att den nuvarande myndighetsorganisationen på radio- och TV-

området tillkom för mindre än fyra år sedan mot bakgrund av behovet av att

tillstånds- respektive granskningsverksamhet inte bör ligga hos samma

myndighet. Utskottet gör inte någon annan bedömning nu och avstyrker således

motion 1997/98:Kr268 yrkande 2.

Utskottet är inte heller berett att nu förorda en utredning om ett brett me-

diestöd som ersättning för presstödet. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa

till att frågan om ett bidrag till svensk kvalitetsproduktion producerad

utanför de sändande bolagens TV-produktion för närvarande bereds inom

Regeringskansliet. Motion 1997/98:Kr268 yrkande 4 avstyrks.

Digital radio och TV

Motionerna

Carl Bildt m.fl. (m) vänder sig i motion 1997/98:T202 yrkande 25 mot

utbyggnaden av det digitala marknätet. Riksdagsbeslutet att bygga ett digitalt

mark-TV-nät leder enligt motionärerna in i en teknologisk återvändsgränd och

saknar ekonomiska förutsättningar. Det innebär en felaktig användning av det

begränsade frekvensutrymmet i etern samtidigt som det leder till att man

etablerar ännu ett statskontrollerat distributionsmonopol. Samma fråga tas upp

i motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m). Motionärerna anser att

mångfalden och valfriheten kommer att minskas avsevärt till följd av att

standarden för marksänd digital-TV mycket kraftigt begränsar möjligheten att

utnyttja kabelnätens kapacitet. Mångfalden inom medieområdet och en

informationsteknisk utveckling motverkas (yrkande 6).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 6

delvis) att ett digitalt marknät ger samtliga hushåll i Sverige - oavsett om de

har tillgång till kabel eller parabol - tillgång till ett bredare TV-utbud. Det

digitala marknäten skall enligt motionärerna naturligtvis inte påtvingas TV-

företagen. Inte heller skall det subventioneras fram. Enligt motionärernas

mening finns det tre förutsättningar för en utbyggnad av det digitala TV-nätet,

nämligen att någon subventionering av digitalavkodare med offentliga medel inte

bör få förekomma, att det digitala marknätet inte heller på annat sätt

finansieras genom extra anslag över statsbudgeten samt att ett digitalt marknät

inte får försvåra för TV-företag att nå ut på annat sätt. I motionen (yrkande

11) framhålls också att digitaliseringen gör att de tidigare frekvensproblemen

vad gäller att skapa en med Sveriges Radio konkurrerande rikskanal bortfaller.

En reklamfinansierad rikskanal med krav på en nyhetskanal som enda

koncessionsvillkor bör snarast bjudas ut.

I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) (yrkande 12) begärs att

regeringen ägnar lika stor uppmärksamhet och har lika stora ambitioner när det

gäller digitalisering av radion som när det gäller digitalisering av TV.

Motionärerna framhåller att staten bör ge klara spelregler.

Bakgrund

Regeringen föreslog våren 1997 (prop. 1996/97:67) att digital marksänd TV

skulle införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta

ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. I en första

etapp skulle sändningar inledas på ett begränsat antal orter i Sverige. Kärnan

i verksamheten skulle vara digitala marksändningar av TV, men även andra

distributionsformer borde prövas. Det skulle eftersträvas att flera av varandra

oberoende programföretag deltog. En grundläggande förutsättning för en

utbyggnad var enligt regeringen att de digitala marksändningarna bedöms ha

ekonomisk bärkraft. Härvid skall utgångspunkten vara att en eventuell fortsatt

utbyggnad skall finansieras av medverkande företag och utan statliga bidrag

eller subventioner. Konstitutionsutskottet tillstyrkte regeringens förslag

(bet. 1996/97:KU17). I en reservation (m) framhölls vikten av att

digitaliseringen inte monopoliseras eller blir föremål för politisk styrning.

De stordriftsfördelar som ligger i satellit- och kabelbaserad digital TV gör

att marksändningarna förlorar i betydelse. Mot den bakgrunden framstod

marknätet enligt reservationen som både otidsenligt och onödigt kostsamt. I ett

särskilt yttrande (m) framhölls att det borde klarläggas att de statliga

bolagen inte skall tillåtas finansiera stimulanser till hushållen. Riksdagen

godtog utskottets förslag (rskr. 1996/97:178).

En särskild utredare fick i början av år 1997 i uppdrag att förbereda

sändningsverksamheten, föreslå sändningsorter och utforma en modell för olika

programföretags samverkan i tekniska frågor (dir. 1997:19). Utredningen har nu

överlämnat sitt slutbetänkande Samordning av digital marksänd TV (SOU 1998:19).

Den 13 november 1997 beslutade regeringen en förordning om marksänd digital TV

som innehåller föreskrifter som skall tillämpas vid annonsering och

handläggning av ansökningar om tillstånd för digitala TV-sändningar. Tillstånd

för digitala TV-sändningar meddelas av regeringen. Regeringen beslutade samma

dag dessutom att sändningar av digital TV skall få inledas i områdena Stockholm

med Mälardalen och Uppsala, norra Östergötland, södra och nordöstra Skåne,

Göteborg med omnejd samt Sundsvall och Östersund med omnejd. I beslutet angavs

att regeringen för närvarande bedömer att sändningarna skall ha inletts senast

den 1 januari 1999.

Den 13 november 1997 beslutade regeringen också att tillkalla en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna

digitala TV-sändningarna under den första etappen. Kommittén skall medverka vid

urvalet av programföretag för de digitala TV-sändningarna genom att yttra sig

till Radio- och TV-verket över tillståndsansökningar. Kommittén skall följa

verksamheten med digital marksänd TV och fortlöpande rapportera sina

iakttagelser till regeringen. Vid behov skall kommittén ta initiativ till

förslag till förändringar av t.ex. de regler som gäller för verksamheten.

Kommittén skall lägga fram minst två utvärderingsrapporter. Slutrapporten skall

läggas fram i god tid före utgången av den första tillståndsperioden (ev.

oktober 2001).

I en departementspromemoria kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds

1998:5) har föreslagits vissa ändringar i radio- och TV-lagen i syfte att bl.a.

förtydliga att teknisk samverkan med andra tillståndshavare skall kunna utgöra

villkor för ett sändningstillstånd.

Digitala ljudradiosändningar kan mot bakgrund av ett riksdagsbeslut våren 1995

för närvarande ske i fyra områden, nämligen Stockholm, Göteborg, Malmö och

Norrbottens län. Sveriges Radio sänder för närvarande digital ljudradio i alla

dessa områden och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från

privata programföretag. Sändningsverksamheten skall utvärderas när mottagare

funnits tillgängliga en viss tid. Enligt budgetpropositionen för 1998 (prop.

1997/98:1) har hittills endast ett fåtal mottagare funnits tillgängliga. Enligt

uppgifter från flera håll inom radiobranschen kommer digitala radiomottagare

att erbjudas i detaljhandeln under 1998. På så sätt kommer enligt

budgetpropositionen introduktionen av den digitala ljudradion att komma i gång.

Den 27 november 1997 beslutade regeringen att ge en särskild utredare i

uppdrag att lägga fram förslag om hur de framtida villkoren för den

kommersiella lokalradion skall vara utformade. Förslagen skall enligt

direktiven (dir. 1997:138) utformas i enlighet med målen för statens insatser

på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter,

garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till

massmedierna. I uppdraget ligger vidare att föreslå på vilket sätt den

kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala

ljudradiosändningar kan underlättas. Som en del i sin analys skall utredaren

överväga om de förslag som riksdagen ställt sig bakom i fråga om digitala

ljudradiosändningar skall utvecklas (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47).

Utredaren skall i sina förslag ha som utgångspunkt att sändningsverksamheten i

sin helhet skall bekostas av deltagande företag.

Utskottets bedömning

En utgångspunkt för riksdagens ställningstagande förra våren i fråga om digital

marksänd TV var tillgängligheten. Kulturutskottet konstaterade i sitt yttrande

till konstitutionsutskottet (1996/97:KrU4y) att 99,8 % av den bofasta

befolkningen kan ta emot marksändningar. Därutöver erinrade kulturutskottet om

att en infrastruktur i form av marksändningar för analog sändning redan finns i

landet och att dessa sändare kan kompletteras med digital utrustning till

förhållandevis begränsad kostnad. Detta hindrade dock inte att även andra

distributionsformer kunde prövas vid sidan av de trådlösa sändningarna.

Konstitutionsutskottet delade kulturutskottets uppfattning och avstyrkte

motionsyrkanden som vände sig mot planerna på ett markbundet stolpnät (bet.

1996/97:KU17 s. 11). Utskottet gör fortfarande samma bedömning och vill

dessutom hänvisa till den uppföljning och utvärdering som skall genomföras av

en parlamentarisk kommitté. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna

1997/98:T202 yrkande 25 och 1997/98:K333 yrkande 6.

Riksdagens beslut om digitala TV-sändningar innebar att sändningsverksamheten

i sin helhet skall bekostas av medverkande företag och således inte finansieras

med statsbudgetmedel. Eventuella stimulanser till hushållen att skaffa

digitalavkodare måste därför bekostas av företagen. En grundläggande

förutsättning för en utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms ha

ekonomisk bärkraft. Om utvärderingen visar att sändningarna inte har ekonomisk

bärkraft skall programföretagens tillstånd att bedriva digitala marksändningar

inte förlängas efter den första tillståndsperioden. Utgångspunkten skall vara

att en eventuell fortsatt utbyggnad skall finansieras av medverkande företag

och utan statliga bidrag eller subventioner. I direktiven om utvärdering av

marksänd digital TV m.m. understryks att olika distributionsformer i framtiden

kommer att existera sida vid sida och att statens åtgärder bör vara inriktade

på att främja denna utveckling. Introduktionen av digital-TV får inte innebära

att publikens valfrihet inskränks.

Mot bakgrund av dessa ställningstaganden får motion 1997/98:Kr302 yrkande 6

anses tillgodosedd i den del den vänder sig emot subventionering av

digitalavkodare med offentliga medel, finansiering av det digitala marknätet

genom extra anslag över statsbudgeten eller försvårande för TV-företag att nå

ut på annat sätt. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:Kr302 yrkande

6 i denna del.

När det gäller frågan om digitalisering av ljudradion vill utskottet hänvisa

till att utvecklingen kommit förhållandevis långt. Sändningsverksamhet sker i

dag genom Sveriges Radio i fyra områden som täcker större delen av hushållen

och ett tillståndsförfarande pågår beträffande sändningar från privata

programföretag. En särskild utredare som ser över de framtida villkoren för den

kommersiella lokalradion skall överväga om de förslag som riksdagen ställt sig

bakom i fråga om digital ljudradio kan utvecklas. Enligt utskottets mening

saknas mot denna bakgrund behov av ett tillkännagivande till regeringen vare

sig det gäller uppmärksamhet och ambitioner i fråga om digital ljudradio eller

en ny rikstäckande kommersiell radiokanal. Utskottet avstyrker därför

motionerna 1997/98:K310 yrkande 12 och 1997/98:Kr302 yrkande 11.

Rikstäckande, regional och lokal TV

Motionerna

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 ett

tillkännagivande till regeringen i fråga om en ny rikstäckande TV-kanal i

marknätet. I det fall den digitala TV:n inte kommer i gång eller det endast

sker i liten skala aktualiseras på nytt frågan om ytterligare en analog TV-

kanal som är rikstäckande men med lokal bas. En sådan kanal skulle ge TV en

verklig konkurrens på annonsmarknaden och öka utrymmet för lokala sändningar.

En möjlighet är att som villkor i anbudsförfarandet sätta att en ny kanal efter

ett visst antal år skall byta från analoga till digitala sändningar.

I motion 1997/98:K333 (yrkande 9) av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att en

nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler privatiseras. Staten bör

genom regionala koncessioner lämna möjligheter till olika TV-stationer att

börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De TV-bolag som

växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra nationella sändningar

genom samarbete inom ramen för de två markbundna frekvenser som i dag finns

tillgängliga. Koncessionerna skall fördelas genom auktioner. Statlig reglering

på grund av trängsel i etern blir allt mindre aktuell i takt med att den

tekniska utvecklingen gör utnyttjandet av frekvensbanden allt effektivare.

Också motion 1996/97:K713 (yrkande 13) av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) tar upp

frågan om koncessioner för regionala TV-bolag genom auktionsförfarande. Genom

en sådan utbyggnad av den markbundna televisionen kan städer som till exempel

Malmö, Göteborg och Umeå bli huvudorter för TV-kanaler som har sändningar över

hela landet.

Lennart Fridén m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) framhåller i motion

1996/97:K703 det nödvändiga med regionala aspekter i koncessionsgivning och

utbyggnad av det svenska TV-nätet. För en så bra och lokalt förankrad TV som

möjligt är det enligt motionen nödvändigt att det i koncessionsavtalet med TV 4

ställs mycket klara och tydliga krav på regional verksamhet. Det är dessutom

nödvändigt att diskussionen om digitalisering tar ny fart samt att nästa

markbundna kanal placeras i Göteborg.

I motionerna 1996/97:K715 av Nikos Papadopoulos och Anders Ygeman (s) samt

1997/98:K616 av Juan Fonseca (s) begärs ett tillkännagivande om en icke-

kommersiell lokal demokratiskt förankrad television. Enligt motionärerna har

den skenbara mångfalden skapat en allt enfaldigare television i takt med ett

ökande antal TV-kanaler. Medborgarna i lokalsamhället måste ges förtroendet att

själva få organisera, producera och distribuera TV-program utan att vara

beroende av kommersiella aktörer, centrala organisationer och byråkrater. Det

handlar om att skapa nya arenor för information, politisk debatt och kultur.

För att utveckla en ny icke kommersiell lokal-TV behövs en förbättrad

lagstiftning och ett statligt initierat samhällsstöd för en infrastruktur, som

skulle möjliggöra en fortlöpande utbyggnad av lokala kanaler över landet. De

öppna kanalerna bör på sikt få möjligheten att nå hela befolkningen, dvs. även

dem som inte har tillgång till kabel-TV, och därför bör ledigt frekvensutrymme

ställas till deras förfogande. Sändningstillstånd bör ges per kommun till en

ideell sammanslutning som bildas av organisationslivet i syfte att sända

reklamfri lokal-TV utan kommersiellt syfte. Det bör övervägas om en andel av

licensmedel som tillförs SR och SVT kan användas för att finansiera ett

infrastrukturellt stöd.

Också motion 1996/97:K714 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v) tar upp frågan

om lokala icke-kommersiella etermedier. Motionärerna anser att staten måste ta

ett ansvar för hur idén om reklamfri TV och radio på lokal nivå kan

förverkligas. Den lokala televisionen kan vara ett viktigt komplement till de

utländska satellitkanalerna. För att förbättra de förordnade TV-stationernas

villkor föreslås en mindre avgift per abonnent och år, ett etableringsstöd.

Därutöver bör det statliga stöd som tidigare fanns öronmärkt för TV-projekt med

barn och ungdom återinföras. De förordnade TV-stationerna bör efter hand få

möjlighet att sända sina program via etern och ett samarbete med

utbildningsradion bör kunna prövas. I motionen framhålls också att närradion

blivit en radio där föreningstillstånd missbrukas av bulvaner för ekonomisk

fördel. Det är nödvändigt att finna en ny form för sändningarna, som

tillgodoser föreningslivets behov men även allmänhetens tillgång till

radiomediet. Sändningsrätten för lokala radiosändningar skall kunna sökas av

sådana organisationer m.m. som avses när det gäller förordnanden för lokala TV-

stationer. Sändningsmöjlighet bör finnas i varje kommun där intresse finns för

lokala radiosändningar. Den lokala radioföreningen bör besluta om disponeringen

av sändningstiden och utse utgivare av det som sänds. Reklam skall inte få

förekomma i sändningarna, men ett särskilt kulturstöd bör kunna utgå för att

höja kvaliteten på sändningarna. En styrelse för Radio- och TV-verket bör

tillsättas och ha det yttersta ansvaret bl.a. för utvecklings- och kulturstöd.

Bakgrund

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3 gigahertz

krävs enligt 2 kap. 1-2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av regeringen. Villkor

för sändningstillstånd får enligt 3 kap. 2 § samma lag bl.a. avse skyldighet

att regionalt sända och producera program. Enligt tillståndsvillkoren för TV 4

AB för perioden den 1 januari 1997-den 31 december 2001 skall TV 4 regionalt

sända och producera program i minst samma antal områden och i minst samma

omfattning som under 1996.

Riksdagen tog under våren 1996 ställning till de villkor och riktlinjer som

under samma period skall gälla för Sveriges Television och Sveriges Radio

(prop. 1995/96:161, bet. KrU12, rskr. 297). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. ett

krav på en distriktsorganisation och distriktsbaserad produktion. Den andel av

allmänproduktionen som produceras utanför Stockholm skall under

tillståndsperioden ökas till minst 55 %.

Riksdagen beslutade våren 1997 (bet. 1996/97:KU17) att digital marksänd TV

skall införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning

till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. Inledningsvis skulle

digital marksänd TV införas på ett begränsat antal orter i Sverige. En

grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad skall vara att de

digitala sändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft. Flera av varandra oberoende

programföretag bör kunna delta i sändningarna. Ansökningar om tillstånd att

sända digital TV prövas för närvarande i Regeringskansliet.

Enligt 8 kap. 5 § radio- och TV-lagen kan Radio- och TV-verket som lokalt

kabelsändarföretag förordna en sådan juridisk person som har bildats för att

bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och

meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Ett lokalt

kabelsändarföretag, som inte får sända reklam, skall i sin sändningsverksamhet

sträva efter vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Nätinnehavare är enligt 8 kap. 2 § samma lag skyldiga att kostnadsfritt

tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för sändningar av TV-program från

ett eller flera lokala kabelsändarföretag. Någon begränsning av ett

kabelsändningsområde finns inte i radio- och TV-lagen. Det finns inte heller

något förbud mot att koppla samman olika kabelnät. Den som genom radiolänkar

kopplar ihop flera TV-nät måste uppfylla skyldigheten att distribuera

sändningar från det lokala kabelsändarföretag som har förordnande i den kommun

där näten är belägna. Ett förordnande av ett lokalt kabelsändarföretag gäller

normalt bara i en kommun, och normalt förordnas bara ett lokalt

kabelsändarföretag i en kommun. För närvarande finns 27 företag förordnade som

lokala kabelsändarföretag. Därutöver finns ett hundratal andra

kabelsändarföretag, varav närmare en tredjedel är aktiebolag, 13 ideella

föreningar och 11 bostadsrättsföreningar.

Det finns i dag sju lokala kabelsändarföretag i Sverige - i Stockholm,

Göteborg och Malmö, Karlstad, Lund, Sundsvall och Västerås som betecknas som

öppna kanaler. Öppna kanalerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som har nära

samarbete, sänder direkt-TV från riksdagen. Riksförbundet Öppna Kanaler i

Sverige har som mål bl.a. att bidra till utvecklandet av en kommunikations- och

medieinfrastruktur som tillvaratar och stärker demokratiska grundvärden som

yttrandefrihet, informationsfrihet, offentlighet, tankefrihet och jämlikhet.

Kulturminister Marita Ulvskog framhöll den 17 december 1997 som svar på en

fråga i riksdagen att det är viktigt att värna och stödja grupper som har en

uttalad icke-kommersiell målsättning och som vill producera bl.a. TV-program.

Samtidigt ville hon peka på att den nya tekniken inneburit att det finns nya

möjligheter att nå allmänheten med olika budskap utan stora kostnader, t.ex.

via Internet.

Sådana programproduktioner som Öppna kanalen är enligt kulturministern goda

exempel på verksamhet i enlighet med yttrandefrihetens grundläggande idéer. Hon

nämnde också möjligheterna att från Ungdomsstyrelsen få bidrag ur medel som

avsatts för att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets

utveckling. Det finns också många möjligheter att söka bidrag från bl.a.

kommuner och landsting.

Utskottets bedömning

Regeringen har i november 1997 beslutat om direktiv till en parlamentarisk

kommitté med uppdrag att följa och utvärdera de markbundna digitala

sändningarna under den första etappen (dir. 1997:134). I direktiven understryks

att en förutsättning för utbyggnad är att de digitala marksändningarna bedöms

ha ekonomisk bärkraft. Vidare sägs att den tekniska utvecklingen av digitala

medel sker snabbt, men att det ännu är för tidigt att dra slutsatser om vilken

teknik som kommer att dominera i framtiden. Sverige är även starkt beroende av

den internationella utvecklingen. Det är därför enligt direktiven viktigt att

en bedömning av alternativa distributionsformer vägs in i utvärderingen av de

digitala marksändningarna. Mot bakgrund av att frågan således bevakas av en

parlamentarisk kommitté saknas enligt utskottets mening behov av ett

tillkännagivande till regeringen om en ny rikstäckande TV-kanal i marknätet.

Motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 avstyrks.

Riksdagens beslut våren 1996 om en radio och TV i allmänhetens tjänst innebar

bl.a. att motionsförslag om privatisering av en TV-kanal och två radiokanaler

avslogs. Kulturutskottet framhöll (bet. 1995/96:Kr12 s. 31) att public service-

verksamheten har ett stort värde även i en tid när det totala utbudet av radio-

och TV-program mångdubblats. Nästan alla svenska hushåll nås av SVT:s två

kanaler och TV 4, medan 40 % av hushållen saknar tillgång till det övriga TV-

utbudet. För att i stort sett hela befolkningen skall kunna ha tillgång till

ett brett programutbud är det nödvändigt att SVT även i fortsättningen får

sända i två kanaler. På motsvarande sätt är det enligt kulturutskottet

angeläget att radiopubliken i hela landet nås av ett brett utbud genom SR:s

sändningar. Kulturutskottet intog samma ståndpunkt också våren 1997 (bet.

1996/97:KrU8 s. 6). Konstitutionsutskottet gör inte någon annan bedömning nu

och avstyrker därför motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333

yrkande 9.

När det gäller regionala aspekter i koncessionsgivningen och utbyggnaden av det

svenska TV-nätet vill utskottet hänvisa till att tillståndsvillkoren för både

Sveriges Television och TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.

Ansökningar om tillstånd att sända digitalt i skilda områden, bl.a. området

Göteborg med omnejd, bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Mot denna

bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av regionala aspekter i

koncessionsgivning och utbyggnad av det svenska TV-nätet. Motion 1996/97:K703

avstyrks följaktligen.

I tre motioner begärs tillkännagivande till regeringen om lokalt demokratiskt

förankrad icke-kommersiell TV. Det gäller förbättrad lagstiftning,

samhällsstöd, frekvensutrymme och TV-avgift. Utskottet delar motionärernas

uppfattning om det angelägna i att det finns lätt tillgängliga och lokalt

demokratiskt förankrade arenor för information, politisk debatt och kultur.

Utskottet är emellertid inte berett att förorda en förändrad lagstiftning i

syfte att förstärka de lokala kabelsändarföretagens ställning bl.a. genom

tilldelning av frekvensutrymme och uttag av avgift. Enligt utskottets mening

kan det i sammanhanget inte bortses från de möjligheter Internet numera ger när

det gäller att nå ut till allmänheten med budskap och att debattera, informera

och kommunicera med större grupper. I frågan om ekonomiskt stöd för icke-

kommersiell radio och TV vill utskottet hänvisa till vad kulturministern

framhöll i sitt svar i riksdagen den 17 december 1997 om möjligheterna för

föreningar att söka bidrag för sin verksamhet från bl.a. kommuner, landsting

och statliga institutioner. Utskottet avstyrker således motionerna 1996/97:

K715, 1997/98:K616 samt 1996/97:K714 i denna del.

När det gäller sistnämnda motion såvitt den avser radio som tillgodoser

föreningslivets behov vill utskottet hänvisa till att en proposition om

närradion har aviserats till den 5 mars 1998. Utskottet anser att denna

proposition inte bör föregripas och avstyrker motion 1996/97:K714 också i denna

del.

Den privata lokalradion

Motionerna

I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) begärs förändringar för

att uppnå de ursprungliga intentionerna med den privata lokalradion (yrkande

10). Målet med den privata lokalradion var att bryta de gamla monopolen för att

ge många nya entreprenörer chans att testa idéer och bygga en ny verksamhet och

att få en lokalt förankrad kommersiell radio med spritt ägande och varierat

utbud. Eftersom tillgången på sändningsutrymmet ännu inte är helt obegränsat

behövs insatser för mångfald inom den privata lokalradion. Det är enligt

motionärerna viktigt att olika behov och intressen tillgodoses hos landets

befolkning.

Birger Schlaug m.fl. (mp) vänder sig i motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 mot

auktionsförfarandet vid fördelning av radiofrekvenser. Motionärerna motsätter

sig denna direkta koppling mellan medieverksamhet och stort eget kapital. Det

är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och ett alltmer

ensidigt utbud. Även en på ytan frodande mångfald, t.ex. den nya floran av

lokal- och regionalradiostationer, har i själva verket inneburit ett

misslyckande; mångfalden har blivit ensidig.

Också Anders Björck m.fl. (m) tar i motion 1997/98:K327 upp den privata

lokalradion. Den utredare som tillsatts för att på nytt se över villkoren för

den privata lokalradion bör ges i uppdrag att även se över möjligheterna att

ytterligare öka antalet tillgängliga frekvenser och därmed antalet

lokalradiostationer samt att lämna förslag till hur etableringsfriheten kan ges

ett starkare lagskydd (yrkandena 1 och 2). I motion 1997/98:Kr302 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9) framhålls att det är angeläget att bredda

lokalradion. De frekvenser som finns lediga och därtill nya digitala

radiofrekvenser bör auktioneras ut.

I motionerna 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 7) och K303 av

Anders Björck m.fl. (m). begärs att den s.k. stopplagen, som förhindrar och

förbjuder etablerandet av ytterligare 20-30 radiostationer, upphävs. I motion

K303 framhålls att ju längre den s.k. stopplagen gäller desto starkare står den

i strid med bestämmelserna i 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns i

dag minst 8 lediga frekvenser på FM-bandet och man arbetar med att ta fram

10-20 sändningsmöjligheter för lokalradio på mellanvåg (AM). Också Lars

Leijonborg m.fl. begär i motion 1997/98:Kr302 (yrkande 10) att denna lag

upphävs.

Bakgrund

Lagstiftningen om privat lokalradio trädde i kraft den 1 april 1993. Enligt

förarbetena (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15) var syftet att antalet

självständiga röster skulle öka, att tillkomsten av självständiga lokalt

förankrade radioföretag skulle underlättas och att utvecklingen mot ett fåtal

centralt kontrollerade kedjeföretag skulle motverkas. Programverksamheten

skulle vara självständig och av lokal karaktär.

Reglerna innebär att tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och

TV-verket. När det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd - vilket

hittills alltid varit fallet - kallar verket till auktion där den som erbjuder

sig att betala den högsta årliga avgiften till staten får tillståndet. De nu

gällande tillstånden löper ut den 31 december år 2000. Om tillståndshavaren

begär det skall tillståndsperioden i princip förlängas med ytterligare en

period. I lokalradiolagen (1993:120) finns vissa regler för att motverka

ägarkoncentration. Ingen kan få mer än ett sändningstillstånd och staten,

kommuner, landsting, vissa radio- och TV-företag samt dagstidningsföretag kan

inte få tillstånd. I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en

tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program som framställts

särskilt för den egna verksamheten. Enligt direktiven om den framtida

lokalradion (dir. 1997:138) har reglernas effektivitet ifrågasatts dels

eftersom den privata lokalradion i dag till övervägande del kontrolleras av ett

fåtal företagsgrupper som i flera fall har anknytning till existerande

massmedieföretag, dels eftersom programutbudet i liten utsträckning varit

lokalt förankrat.

Riksdagen beslutade i november 1994 att det till utgången av år 1995 inte

skulle beviljas nya tillstånd att sända lokalradio (bet. 1994/95:KU25). Enligt

konstitutionsutskottet var det viktigt att fortsatt ägarkoncentration kunde

hejdas och att de ursprungliga avsikterna i fråga om mångfald och lokal

förankring bättre kunde tas till vara. Sedan förslaget förklarats vilande med

stöd av 2 kap. 12 § regeringsformen trädde den s.k. stopplagen (SFS 1995:1292)

i kraft den 16 december 1995 och förlängdes senast i juni 1997 till utgången av

år 1998.

I december 1996 lade Lokal- och närradiokommittén fram betänkandet Den lokala

radion (SOU 1996:176) med förslag om ändrade regler för lokala

ljudradiosändningar. Auktionerna föreslogs bl.a. ersättas av ett

urvalsförfarande baserat på ägarförhållanden och programverksamhetens

inriktning. Förslaget om lokalradion har den 27 november 1997 överlämnats till

en särskild utredare som getts i uppdrag att utreda den framtida lokalradion

och lämna ett förslag (dir. 1997:138).

Enligt direktiven skall förslaget utformas i enlighet med målen för statens

insatser på massmedieområdet, nämligen att stödja mångfald och reella

yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa

tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall föreslå på vilket sätt den

kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala

ljudradiosändningar kan underlättas. Utredaren skall ta upp frågorna om vem som

skall meddela beslut om tillstånd, enligt vilka kriterier de sökande kan väljas

ut och hur efterlevnaden skall kontrolleras. Utredaren skall utgå ifrån att

sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Förslagen

skall vara så utformade att de underlättar en introduktion av digitala

ljudradiosändningar. Reglerna för sändningarna skall, så långt det är möjligt

med hänsyn till skillnader i de tekniska förutsättningarna, vara lika för såväl

analoga som digitala sändningar.

Utskottets bedömning

Den privata lokalradion är för närvarande föremål för utredning mot bakgrund

bl.a. av utvecklingen i fråga om den digitala ljudradion. En utgångspunkt för

utredningens arbete är att sändningstillstånd inte skall fördelas genom

auktionsförfarande. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas senast

den 1 december 1998.

Utskottet är inte berett att förorda att sändningstillstånd skall auktioneras

ut. Enligt utskottets mening bör resultatet av utredningens arbete inte

föregripas. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna 1997/98:Kr302

yrkande 9 i denna del, 1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2,

samt 1997/98:Kr270 yrkande 55.

När det gäller den s.k. stopplagen står utskottet fast vid det

ställningstagande utskottet gjorde i april 1997 - och som riksdagen ställde sig

bakom - med innebörd att det under en övergångsperiod finns ett fortsatt behov

av lagen. Motionerna 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10, 1997/98:K303

och 1997/98:K333 yrkande 7 avstyrks följaktligen.

Den s.k. must carry-principen, m.m.

Motionerna

Motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 vänder sig mot den s.k.

must carry-principens tillämpning. Motionärerna ifrågasätter om principen är

förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. I 3 kap. 1 § andra stycket stadgas att

den frihet som följer av första stycket inte hindrar att det i lag meddelas

föreskrifter i fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa

program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av

tillgång till allsidig upplysning. Behovet av allsidig information måste enligt

motionärerna rimligen vara tillgodosett genom att public service-kanalerna TV 1

och TV 2 omfattas av must carry-skyldigheten. Det kan inte anses vara befogat

att utöka must carry-skyldigheten till att omfatta andra kanaler.

Must carry-principen tas också upp i motion 1997/98:Kr302 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) (yrkande 6 delvis). Motionärerna anser att principen bör ses över i

fråga om kabelnäten om ett digitalt marknät byggs ut. Om alla hushåll kan ta

emot de digitala marksändningarna utan utomhusantenn finns det inte någon

anledning att behålla must carry-principen, och kabelföretagen skulle kunna

vidga sitt utbud.

Birger Schlaug m.fl. (mp) anser i motion 1977/98:Kr270 (yrkande 58) att den

lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad ha med SVT 1, SVT 2,

TV 4 och en lokal kanal skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda

kunderna en s.k. public service-kanal från i första hand Norge och Danmark. För

denna tjänst skall bolagen ha rätt att ta ut en rimlig tilläggsavgift för att

kunna finansiera upphovsrättskostnader.

Åke Gustavsson och Agneta Ringman (s) begär i motion 1997/98:K329 att

regeringen tillsätter en utredning med parlamentariskt inslag som får som

uppgift att lägga fram dels förslag som öppnar möjligheter för svensk TV-publik

att via kabel se grannländernas TV-program, dels förslag som ger abonnenterna

inflytande över kabel-TV-företagens programutbud. Enligt motionärerna bör man

avstå från must carry-metoden. Lämpligare skulle vara att använda den s.k. must

offer-metoden, som innebär att kabelbolagen åläggs att som tilläggserbjudande,

utöver basutbudet tillhandahålla ett danskt och ett norskt program till de

abonnenter som så önskar. Motionärerna hänvisar också till att det i vissa

länder görs undersökningar av abonnenternas programönskemål och förordar att

sådana undersökningar görs också i Sverige av organisationer fristående från

kabelföretagen. Resultaten av undersökningarna bör bekantgöras för företagens

abonnenter.

Också motion 1997/98:K609 av Ola Ström (fp) tar upp behovet av att

tillförsäkra svenska hushåll rätten att ha tillgång till nordiska TV-program.

Det är enligt motionären viktigt att staten inte tvekar att använda

lagstiftningen för att tillgodose varje svensk TV-tittares rätt till

fullständig valfrihet. Ett intressant förslag är utredningsförslaget

Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68) där det föreslås att kabel-TV-bolagen

skall åläggas att leverera dansk och norsk public service-TV till svenska

abonnenter. Det är rimligt att staten också fokuserar på sina egna

ansvarsområden inom distribution, och i en förväntad framtida utbyggnad av

digitala TV-sändningar är det enligt motionen av vikt att nordisk public

service får en given plats.

Bakgrund

Det finns enligt betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU1997:68) ett

sjuttiotal företag som tillhandahåller kabel-TV-nät, men fyra företag dominerar

marknaden med 97 % av alla - ca 2,2 miljoner - kabelanslutna hushåll. Ett

modernt analogt kabelnät är i regel utrustat för distribution av 30-40 TV-

kanaler.

Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk

medborgare och svensk juridisk person rätt att sända radioprogram (ljudradio

och television) genom tråd till allmänheten och enligt 1 kap. 3 § tredje

stycket får inte förbud meddelas mot anläggande av kabelnät. Frihet att bedriva

kabelsändningar kan undantagsvis inskränkas. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket

hindrar denna frihet nämligen inte att det i lag meddelas föreskrifter bl.a. i

fråga om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den

utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till

allsidig upplysning. Av lagens förarbeten (prop. 1990/91:64) framgår att

bestämmelsen möjliggör lagstiftning om plikt att i kabelnät förmedla sändningar

som äger rum med tillstånd av regeringen och avsätta utrymme för lokala

kabelsändarföretag, s.k. must carry-skyldighet. En sådan skyldighet har gällt

sedan den första kabellagens tillkomst och bestämmelserna om detta finns numera

i 8 kap. 1 och 2 §§ radio- och TV-lagen.

Enligt 8 kap.1 § radio- och TV-lagen (1996:844) skall var och en som äger

eller annars förfogar över ett kabelnät där TV-program sänds vidare till

allmänheten, om sändningarna når fler än tio bostäder, se till att de anslutna

hushållen kan ta emot sådana sändningar som sker med tillstånd av regeringen

och som är avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna

skall kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva

mottagningen. Vissa sändningar som sker med tillstånd av regeringen är

uttryckligen undantagna från förmedlingsplikt.

Vidare är nätinnehavare som distribuerar sändningar till fler än 100 bostäder

i en kommun enligt 8 kap. 2 § radio- och TV-lagen skyldig att kostnadsfritt

tillhandahålla utrymme för sändningar från ett eller flera av Radio- och TV-

verket utsedda lokala kabelsändarföretag.

I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:64 s. 83-89)

behandlas ingående den skyldighet att upplåta sändningsutrymme i kabelnäten som

enligt 3 kap. 1 § andra stycket kan meddelas genom lag. Det framhölls att det

var angeläget att vara uppmärksam på risken att nätinnehavaren får ett monopol

som utesluter andra från inflytande över programsättningen. Där ett trådnät har

etablerats minskar sannolikheten för att ett annat skall byggas. I

grundlagspropositionen diskuterades frågan om huruvida regler om skyldighet att

upplåta sändningsområde kunde upprätthållas även om trådsändningar bedrevs utan

tillstånd.

En skyldighet att vidarebefordra Sveriges Radios koncessionssändningar borde

föreskrivas. Beträffande skyldigheten att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal

för lokala egensändningar förelåg enligt propositionen knappast heller skäl mot

att det även i fortsättningen - sedan tillståndssystemet upphört - borde kunna

finnas en möjlighet att föreskriva en plikt att förmedla vissa sändningar. Å

andra sidan framhölls att en skyldighet att upplåta utrymme åt den som begär

det av flera skäl borde vara begränsad. Ett sådant skäl var bl.a. att nätägare

inte kan förpliktas att öka nätens kapacitet, vilket en obegränsad

förmedlingsplikt skulle kunna innebära. En skyldighet att ingå avtal strider

mot den civilrättsliga principen om avtalsfrihet. En sådan skyldighet är dock

enligt grundlagspropositionen inte något okänt i vår rättsordning, utan

förekommer i åtskilliga sammanhang, t.ex. inom fastighetsrätten, pa-tenträtten

och konkurrensrätten, låt vara att det då inte är fråga om fullt jämförbara

förhållanden. Tillträde till visst utrymme i kabelnäten borde i första hand ges

till dem som inte kan betala och för vidarebefordring av Sveriges Radio-

koncernens sändningar (numera Sveriges Television och TV 4 AB).

Utredningen om ökade nordiska TV-sändningar i svenska kabelnät överlämnade i

april 1997 betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utredningen

föreslog att den lag som nu ålägger företagen att i sina nät utan kostnad

distribuera de svenska kanalerna SVT 1, SVT 2 och TV 4 samt en lokal kanal

skall kompletteras med ett åläggande att erbjuda kunderna en s.k. public

service-kanal från vardera Norge och Danmark. För denna tjänst skall bolagen

kunna ta ut en rimlig tilläggsavgift. Utredningen föreslog också att kabel-TV-

företagen efter norsk modell skulle vara skyldiga att med jämna mellanrum

företa undersökningar av abonnenternas programönskningar och att resultaten av

dessa undersökningar skall ligga till grund för utformningen av programutbuden.

I detta sammanhang kan nämnas att Konkurrensverket den 23 december 1997

prövade frågan om huruvida kabel-TV-bolagens paketering av TV-kanaler

(programkanaler) till hushåll strider mot konkurrenslagen. Respektive bolag

erbjuder vanligtvis ett grundpaket och därtill ytterligare program-paket eller

enstaka kanaler som komplement. Det finns inte någon möjlighet för hushållen

att styckvis välja kanaler efter eget önskemål. Det enda undantaget är de

programkanaler som nyligen har börjat sändas av Telia med digital teknik. När

upphandling av kabel-TV-tjänster sker har fastighetsägaren möjlighet att välja

mellan olika sinsemellan konkurrerande utbud. Innehållet i dessa har i många

fall påverkats av hushållens efterfrågan. Hushållens önskemål tillvaratas genom

tittarundersökningar och överläggningar i programråd. Sedan upphandlingen

avslutats är hushållen regelmässigt hänvisade till det utbud vinnande kabel-TV-

bolag erbjuder.

Konkurrensverket framhöll att utredningen i ärendet inte vederlagt vad kabel-

TV-bolagen anfört rörande de kostnadsökningar som med den analoga tekniken

skulle vara förenade med ett styckvis erbjudande av programkanalerna. Att kräva

av bolagen att de skall erbjuda hushållen att abonnera på kanaler styckvis

skulle inte vara en bra väg eftersom detta skulle leda till kostnadsökningar

och högre abonnemangsavgifter för hushållen. Däremot, då digitaliseringen av

kabelnäten är fullt genomförd och det inte finns de nuvarande

kapacitetsbegränsningarna i kabel-TV-näten finns det enligt verkets uppfattning

betydligt större skäl att ställa krav på kabel-TV-bolagen som innebär att varje

abonnent har möjlighet att utforma sitt eget programutbud.

Konkurrensverkets slutsats blev att kabel-TV-bolagens paketering av

programkanaler till hushållen för närvarande beror på tekniska och

kostnadsmässiga faktorer och att det inte gick att slå fast ett missbruk av

dominerande ställning.

Nyligen har inom Kulturdepartementet upprättats en departementspromemoria

kallad Digital marksänd TV - lagändringar (Ds 1998:5). I promemorian föreslås

ändringar den 1 januari 1999 i reglerna i radio- och TV-lagen bl.a. om

skyldighet att vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät. Skyldigheten föreslås

omfatta samtliga program från de tillståndshavare vars verksamhet finansieras

med TV-avgiftsmedel samt högst två samtidiga program från andra

tillståndshavare om programmen sänds med stöd av ett tillstånd från regeringen

som är förenat med dels krav på opartiskhet och saklighet, dels ett villkor om

mångsidigt programutbud vari ingår en skyldighet att meddela nyheter.

Skälen för förslaget är att om de nuvarande reglerna om sändningsplikt

behålls oförändrade när digitala TV-sändningar från marksändare inleds kommer

nätinnehavare att bli skyldiga att vidaresända samtliga program eftersom

sändningarna skall ske med tillstånd av regeringen. Vid behandlingen av

propositionen om digitala marksändningar var en utgångspunkt att Radio- och TV-

verket skulle medge undantag från bestämmelserna (prop. 1996/97:67, bet.

1996/97:KU17). Emellertid framförs nu i promemorian att lagen bör ändras för

att det klarare skall anges vad som skall gälla i fråga om skyldighet att

vidaresända digitalt utsända program.

Det utrymme som yttrandefrihetsgrundlagen lämnar för regler om sändningsplikt

har enligt promemorian dels en kvantitativ, dels en kvalitativ dimension.

Nätägaren bör självfallet alltid kunna disponera en betydande del av

kapaciteten för sändningar som han själv bestämmer om. För att allmänhetens

intresse av tillgång till allsidig upplysning skall tillgodoses är det vidare

enligt promemorian angeläget att de kanaler som omfattas av sändningsplikten

tillsammans har ett mångsidigt programinnehåll där olika intresseområden och

uppfattningar är företrädda. Den nuvarande regeln uppfyller enligt promemorian

i praktiken de angivna kraven när den tillämpas på de analoga sändningarna

eftersom utrymmet för analoga sändningar är mycket begränsat. Den digitala

tekniken ger utrymme för ett betydligt större antal TV-kanaler. Redan i den

första uppbyggnadfasen kommer det att finnas plats för minst åtta TV-kanaler i

varje område. På längre sikt kan antalet bli mycket större, exakt vilket antal

är omöjligt att förutsäga.

För att skyldigheten att sända ut vissa program skall fungera inom

grundlagens ram i samband med digitala marksändningar bör den aktuella

bestämmelsen i radio- och TV-lagen utformas på ett annat sätt än det nuvarande.

Sändningsplikten bör i första hand omfatta de program som sänds ut av de

avgiftsfinansierade TV-företagen med public service-ansvar. För närvarande

sänds Sveriges Televisions program i två programkanaler, SVT 1 och SVT 2.

Regeringen har emellertid medgett att Sveriges Television får starta

ytterligare programkanaler.

En skyldighet att vidaresända TV-program bör enligt promemorian omfatta

samtliga program som sänds ut av de avgiftsfinansierade public service-

företagen utan villkor om särskild betalning. Sändningsplikten bör även omfatta

program vid sidan av public service-kanalerna. Därvid behöver göras en

avvägning mellan allmänhetens behov av allsidig upplysning och kabelföretagens

intresse av att kunna utnyttja utrymmet i kabelnäten för andra ändamål.

Sändningsplikten bör gälla ett begränsat antal kanaler. Om kabelföretagens

möjlighet att disponera utrymmet i kabelnäten inte skall begränsas mycket mer

än vad som högst skulle vara fallet om nuvarande lagstiftning tillämpas på

analoga sändningar kan det knappast komma i fråga att mer än två program

utanför public-service-området omfattas.

Det kan givetvis inte uteslutas att fler program än två har sådana

tillståndsvillkor att de skulle kunna omfattas av sändningsplikt. I så fall bör

kabel-TV-företagen få avgöra vilka program som skall vidaresändas med stöd av

regeln. Möjligheten att medge undantag från sändningsplikten bör Radio- och TV-

verket kunna tillgripa i fråga om kabelnät som inte har tekniska möjligheter

att vidaresända digitalt utsända TV-program.

Departementspromemorian har remitterats till 31 remissinstanser med svarstid

senast den 16 mars.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta remissbehandlingen av

departementspromemorian Digital marksänd TV-lagändring (Ds 1998:5) och den

proposition i frågan som aviserats till den 25 maj 1998, liksom beredningen av

betänkandet Grannlands-TV i kabelnät (SOU 1997:68). Utskottet avstyrker därför

motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5, 1997/98: K609, 1997/98:Kr270

yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del.

Sändningarnas innehåll

Motionerna

Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K713 (yrkande 5) att Sverige bör

verka för att kvotreglerna i Europeiska unionens TV-direktiv avskaffas och

motsätta sig varje förslag om tvingande sanktioner i TV-direktivet. Reglerna

innebär att mer än hälften av programtiden, exklusive nyheter, sport och reklam

skall bestå av europeiska produkter. Reglerna står enligt motionen i direkt

kontrast mot en modern syn på kulturen som en kraft som överskrider nationella

gränser av varje slag och står i strid med den grundläggande tanken att det i

ett fritt samhälle är publiken och inte den politiska makten som bestämmer

utbudet av program och kunskapsskapande. Den nationella och europeiska kulturen

får sin kraft enbart genom att utvecklas på sina egna meriter.

I motion 1997/98:K310 av Marianne Andersson m.fl. (c) sägs att

internationaliseringen av TV-mediet har gjort att nationella TV-kanaler inte

arbetar under likartade villkor som utlandsbaserade företag som sänder via

satellit. Sverige bör därför enligt motionen (yrkande 4) bl.a. inom EU och

Europarådet arbeta för en förstärkning av det internationella regelverket för

gränsöverskridande TV-sändningar. Strävan bör vara att public service-

företagens ställning vidmakthålls och att konkurrensneutraliteten så långt

möjligt kan hävdas.

I motionerna 1997/98:K330 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, c, kd) (yrkande 2) och

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 64) begärs att

möjligheterna att använda s.k. V-chips för att spärra vissa TV-sändningar skall

utredas och att Sverige skall driva denna fråga inom EU. Det ökade utbudet av

satellitburna kanaler har enligt motionerna inneburit problem i form av ett

allt grövre och vanligare våld.

Frågan om åtgärder mot våldsskildringar i TV tas också upp i motionerna

1997/98:K343 och 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) (yrkandena 2

respektive 7). Sverige bör enligt motionärerna hårt driva frågan om

restriktioner när det gäller våld och kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam

riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter och

uppföljningen av direktivets bestämmelser bör göras av de nationella

mediemyndigheterna snarare än centrala organ i Bryssel. I EU-diskussionen om

televisionen och dess utveckling bör Sverige bestämt driva linjen att TV-

program och filmer tillhör kulturområdet.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion 1997/98:Ub255 (yrkande 14) att

reklam för ett program med våldsinslag inte skall visas under de tider på

dygnet då barn kan förväntas vara uppe. Motionärerna framhåller att s.k.

trailrar är den programtyp på TV som innehåller största andelen våld. Trailrar

sänds 30 timmar i veckan och TV1000:s trailrar består till 50 % av våld. Reklam

för ett program med våldsinslag skall inte visas under de tider på dygnet då

barn kan förväntas vara uppe. Frivilliga överenskommelser mellan kanalerna kan

vara en möjlig väg. Vad gäller trailrar på bio och video skall samma regler

gälla och trailrar med våldsinslag bör inte visas i samband med filmer av annan

karaktär.

I motion 1996/97:Kr20 (yrkande 15) av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att i

framtida nya avtal eller nya koncessioner i TV-kanaler skrivs in krav på

kulturpolitiska mål.

Bakgrund

Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får enligt 3 kap. 1 § radio- och

TV-lagen förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas

opolitiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet

och informationsfrihet skall råda. Enligt 3 kap. 2 § får villkor för

sändningstillstånd även avse bl.a. en skyldighet att ta hänsyn till mediets

särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen.

Radio- och TV-lagen innehåller också vissa bestämmelser om sändningarnas

innehåll. Enligt 6 kap. 1 § skall den som sänder TV-program eller som sänder

ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen se till att programverksamheten

som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen

om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Enligt 6 kap. 2 § får program med ingående våldsskildringar av

verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder inte sändas i

televisionen under sådan tid eller på sådant sätt att det finns en betydande

risk för att barn kan se programmen om det inte av särskilda skäl ändå kan

anses försvarligt. S.k. trailrar omfattas av dessa bestämmelser.

Enligt 6 kap. 8 § skall den som sänder TV-program över satellit eller med

stöd av tillstånd av regeringen, om det inte finns särskilda skäl mot det, se

till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av

europeiskt ursprung och minst 10 % av den årliga sändningstiden eller minst 10

% av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har framställts

av självständiga producenter. Som sändningstid avses tid då det sänds program

av annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser.

Radio- och TV-lagen innehåller bestämmelser om reklam och annan annonsering

(7 kap.). Bestämmelserna gäller inte för sådan reklam som den sändande gör för

sin programverksamhet, s.k. trailrar.

Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram omfattar

också s.k. trailrar. Enligt 4 § får framställningen i en film eller ett

videogram eller en del därav inte godkännas för visning om händelserna skildras

på ett sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka

förråande. De åldersgränser som gäller enligt lagen tillämpas också på

trailrar.

Av förarbetena till radio- och TV-lagen (prop. 1995/96:160 s. 99) framgår att

bestämmelserna om andelen europeiska program och program av självständiga

producenter införts i syfte att uppfylla motsvarande krav i EG:s TV-direktiv -

rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa

bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar

om utförandet av sändningsverksamhet för television. Ett av direktivets

huvudsyften är att främja distribution och produktion av europeiska program.

Reglerna i denna del har utformats som bestämmelser om programandelar för

europeiska program och regler om att en viss andel av programutbudet skall vara

framställt av fristående producenter. Direktivet förbjuder vidare vissa typer

av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på

grund av ras, kön, religion eller nationalitet. Restriktioner som rör

pornografi och våldsskildringar har kopplats till behovet av att skydda barn

och unga (artikel 22). Således skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder

för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt

kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga,

särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Sådana

åtgärder skall utsträckas till att gälla andra program som kan bedömas skada

den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga om det inte

kan anses säkert att de underåriga inte ser sändningarna på grund av

sändningstiden eller tekniska åtgärder.

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har den 30 juni 1997 antagit

direktiv 97/36/EG om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG. Under arbetet med

ändringsdirektivet verkade Sverige för att reglerna om andelen europeiska

program skulle tas bort. Som en kompromiss bestämdes att reglerna skall

behållas i fem år och att en oberoende undersökning av effekterna av reglerna

skall göras (artikel 25a). Det nya direktivet skall införlivas senast den 30

december 1998. I direktivets inledning sägs att det är nödvändigt att se till

att bestämmelserna i direktivet i dess nya lydelse verkligen tillämpas i hela

gemenskapen så att fri och rättvis konkurrens mellan företagen i samma bransch

upprätthålls. När det gäller trailrar anges att de skall betraktas som program.

En undersökning av kommissionen i samarbete med berörda myndigheter i

medlemsstaterna, av möjliga åtgärder och nackdelar med ytterligare åtgärder i

syfte att underlätta för föräldrar eller vårdnadshavare att kontrollera de

program som underåriga skall få se, skall bl.a. omfatta det önskvärda av att

det ställs krav på s.k. V-chips (artikel 22b). Genom det nya direktivet införs

en artikel (23a) om inrättande av en kontaktkommitté under kommissionen. Denna

skall bestå av företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och

som ordförande en företrädare för kommissionen. Kommittén skall avge yttranden

om tillämpningen av direktivet, diskutera innehållet i medlemsstaternas

rapporter, underlätta informationsutbyte och undersöka utvecklingen på området.

En ytterligare granskning av direktivet skall företas före den 30 juni 2002.

Inom EU pågår en diskussion om den sammansmältning av TV-, tele- och

datatjänster som den tekniska utvecklingen möjliggör (konvergensen). DG XIII:s

(tele) intresse riktar sig främst mot att motverka konkurrensbegränsningar

medan DGX (kultur och massmedier) lägger vikten vid den kulturella dimensionen.

Kommissionen har lämnat över en grönbok Green paper on the convergence of the

telecommunications, media and information technology sectors and the

implications for regulation (Com (97)623) med svarstid till slutet av april.

När det gäller frågan om kulturpolitiska mål för radio- och TV-verksamheten har

utskottet tidigare behandlat ett yrkande om detta (bet. 1995/96:KU29).

Utskottet erinrade om att radio- och TV-lagen ger möjlighet att förena

sändningstillstånd med vissa villkor. Utskottet ansåg inte att det därutöver

fanns anledning att i radio- och TV-lagen ta in övergripande kulturpolitiska

mål. Riksdagen ställde sig hösten 1996 bakom ett förslag från kulturutskottet

(bet. 1996/97:KrU1) om nationella kulturpolitiska mål i sju punkter. Målen för

kulturpolitiska mål skall vara att värna yttrandefriheten och skapa reella

förutsättningar för alla att använda den, att verka för att alla får möjlighet

till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget

skapande, att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och

därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar, att ge kulturen

förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället,

att bevara och bruka kulturarvet, att främja bildningssträvanden samt att

främja internationellt kulturarbete och möten mellan olika kulturer inom

landet.

Utskottets bedömning

Sverige har visserligen accepterat den kompromiss som det nya TV-direktivet

innebär när det gäller krav på en viss andel europeiska program. Från Sveriges

sida framfördes dock den ståndpunkten att reglerna bör avskaffas. Mot bakgrund

av att det kan förutsättas att Sverige intar samma ståndpunkt om frågan

aktualiseras igen saknas enligt utskottets mening behov av ett tillkännagivande

till regeringen om avskaffande av kvotreglerna. Motion 1996/97:713 yrkande 5

avstyrks följaktligen.

När det gäller frågan om en förstärkning av det internationella regelverket

för gränsöverskridande TV-sändningar med hänsyn till behovet av

konkurrensneutralitet vill utskottet hänvisa till att det nya TV-direktivet

syftar till att upprätthålla fri och rättvis konkurrens mellan företagen i

samma bransch. Utskottet vill vidare hänvisa till arbetet i den kontaktkommitté

under EG-kommissionen som skall följa upp tillämpningen av direktivet och

undersöka utvecklingen på området. Enligt utskottets mening är ett

tillkännagivande till regeringen i frågan inte påkallat. Utskottet avstyrker

följaktligen motion 1997/98:K310 yrkande 4.

I TV-direktivet hänvisas till en undersökning av kommissionen bl.a. om

behovet av krav på tillgång till s.k. V-chips. Undersökningen skall bl.a.

omfatta olika tekniska arrangemang och frågan om lämpliga bedömningsmetoder.

Utskottet anser att det arbetet bör avvaktas och avstyrker därför motionerna

1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270 yrkande 64.

Artikel 12 i TV-direktivet föreskriver att TV-reklam inte får undergräva

respekten för den mänskliga värdigheten. Direktivet förbjuder vidare program

med pornografi och våld och ålägger medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder

för att säkerställa att TV-sändningar inte innehåller program som allvarligt

kan skada den mentala eller moraliska utvecklingen hos underåriga, särskilt

program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. I tilläggsdirektivet

framhålls att det är nödvändigt att precisera reglerna för skydd av underårigas

fysiska, mentala och moraliska utveckling. Fastställande av en klar skillnad

mellan program som omfattas av totalförbud och sådana som kan tillåtas på

villkor av lämpliga tekniska medel bör enligt direktivet tillgodose den omsorg

om allmänintresset som medlemsstaterna och gemenskaperna ger uttryck för.

Frågan om ytterligare restriktioner i fråga om TV-reklam till barn drevs med

kraft av Sverige i samband med förhandlingarna om en översyn av TV-direktivet.

Utskottet anser mot denna bakgrund inte att ett tillkännagivande till

regeringen om en förstärkning av EG-direktivet i fråga om våld och

kvinnoförnedring i TV och i TV-reklam riktad till barn är påkallat. Utskottet

anser inte heller att det behövs ett tillkännagivande om att uppföljningen av

direktivets bestämmelser bör göras av de nationella medie-myndigheterna snarare

än centrala organ i Bryssel. Den kontaktkommitté under kommissionen som

förutses i tilläggsdirektivet skall nämligen bestå av företrädare för de

behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Vidare skall den undersökning i fråga

om åtgärder i syfte att underlätta bl.a. för förälder eller vårdnadshavare att

kontrollera program som underåriga får se ske i samarbete mellan kommissionen

och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motion 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna

del.

Den utveckling som pågår på området innebär att gränserna mellan TV-, tele- och

datatjänster kan komma att suddas ut. Det finns enligt utskottets mening inte

anledning att anta annat än att ett kulturpolitiskt synsätt också i

fortsättningen kommer att anläggas när det gäller TV-program och filmer. Mot

denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte påkallat med ett

tillkännagivande till regeringen om att Sverige i EU-diskussionen om

televisionen och dess utveckling skall driva linjen att TV-program och filmer

skall tillhöra ett visst område inom EG-institutionerna. Utskottet avstyrker

följaktligen motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del.

När det gäller frågan om våldsinslag i s.k. trailrar - reklam för program -

vill utskottet hänvisa till att trailrar omfattas av bestämmelserna i 6 kap. 2

§ radio- och TV-lagen om att program med ingående våldsskildringar inte får

sändas under barnvänliga tider. När det gäller våldsinslag i trailrar på bio

och video finns reglering i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av

filmer och videogram. S.k. trailrar omfattas av de bestämmelser i lagen som

innehåller förbud mot förråande framställning och regler om åldersgränser för

visning. Enligt utskottets mening saknas mot denna bakgrund anledning att göra

ett tillkännagivande till regeringen om våldsinslag i reklam för program.

Motion 1997/98:Ub255 yrkande 14 avstyrks därför.

Utskottet har tidigare (bet. 1995/96:KU29) framhållit att det med hänsyn till

den möjlighet radio- och TV-lagen ger att förena sändningstillstånd med vissa

villkor inte finns anledning att i lagen ta in övergripande kulturpolitiska

mål. Utskottet gör fortfarande samma bedömning. Enligt utskottets mening kan

det förutsättas att de kulturpolitiska mål som riksdagen ställt sig bakom

ligger till grund för de sändningsvillkor som föreskrivs av regeringen. Nämnas

kan att villkoren för TV 4:s sändningsrätt innehåller krav på bl.a. vidsträckt

yttrandefrihet och informationsfrihet, sändningar via marknätet till 98 % av

befolkningen och distribution via satellit, tillgänglighet för

funktionshindrade, mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet,

programutformning som genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning

tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning samt ett

kontinuerligt speglande, granskande och bevakning av det svenska kulturlivet. I

programmen skall en mångfald av kulturaktiviteter från olika delar av landet

förmedlas och konstnärlig förnyelse skildras. Ett samarbete med kultur- och

musikinstitutioner i hela landet skall äga rum i syfte att erbjuda utsändningar

av föreställningar och evenemang. Bidrag skall göras till utvecklingen av

svensk filmproduktion. Enligt utskottets mening svarar dessa villkor - som

enligt 3 kap. 8 § radio- och TV-lagen måste vara godtagna av den

tillståndssökande - väl mot de nationella kulturpolitiska målen. Det saknas mot

denna bakgrund anledning att göra ett tillkännagivande till regeringen om krav

på kulturpolitiska mål i avtal eller koncessioner i TV-kanaler. Motion

1996/97:Kr20 yrkande 15 avstyrks.

Förbud mot viss avkodningsutrustning

Motionerna

Michael Stjernström (kd) begär i motion 1997/98:K334 en skärpning av lagen

(1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (piratlagen).

Användningen av otillåten utrustning för avkodning av krypterade TV-tjänster är

enligt motionen ett stort och växande problem. Kodande företag, programbolag

och upphovsmän går miste om intäkter på en halv till en miljon kronor årligen.

Övergången till digital TV-distribution kommer att göra problemet ännu mer

påtagligt. Motionären anser att det bör införas ett importförbud av utrustning

för olovlig avkodning av krypterade TV-tjänster i enlighet med ett förslag till

direktiv från EU-kommissionen (yrkande 1). Vidare bör den som bryter mot

piratlagens förbud mot viss avkodningsutrustning dömas även om det inte finns

särskilda skäl, och domen kan motiveras från allmän synpunkt (yrkande 2).

Påföljderna bör skärpas så att det införs en straffsats på maximalt två års

fängelse för grovt brott mot lagen vid yrkesmässig hantering i stor skala eller

där stor skada åsamkats de kodande företagen (yrkande 3). Slutligen begärs att

piratlagen kompletteras med regler för beräkning av skadestånd (yrkande 4).

Elisabeth Fleetwood (m) begär i motion 1996/97:K707 åtgärder för att begränsa

tillgången till piratdekoderutrustning. Enligt motionen kan det i dag

konstateras att lagregleringen är bristfällig eftersom den synes medge import,

marknadsföring, innehav och utnyttjande av privat dekoderutrustning.

Bakgrund

Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning trädde i

kraft den 1 januari 1994. Enligt 2 § får avkodningstrustning inte yrkesmässigt

eller annars i förvärvssyfte olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut,

installeras eller underhållas i avsikt att bereda någon utanför abonnentkretsen

tillgång till innehållet i en kodad sändning som erbjuds mot betalning. Den som

uppsåtligen bryter mot 2 § skall enligt 3 § dömas till böter eller fängelse i

högst sex månader. Enligt 6 § får åklagare väcka åtal endast om åtal av

särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.

I lagens förarbeten (prop. 1993/94:53) redovisades en genomgång av de

skyddsmöjligheter som fanns redan före lagens ikraftträdande. Därvid nämndes

brottsbalkens bestämmelser om bl.a. bedrägligt beteende, oredligt förfarande,

förskingring och olovligt förfogande. Vidare framhölls att bl.a.

upphovsrättslagens (1960:729) regler skulle kunna komma i fråga om avkodare

används för att utan medgivande från rättighetsinnehavaren göra programmen

tillgängliga för inte helt slutna kretsar eller om avkodaren används i

förvärvsverksamhet. Om avkodare tillverkas, importeras eller distribueras i

avsikt att möjliggöra spridning av kodade sändningar till inte helt slutna

kretsar eller till större helt slutna kretsar som ett led i förvärvsverksamhet

sades förfarandet kunna bedömas som medverkan eller förberedelse till intrång i

rättighet. Hantering av avkodare kan också i vissa fall innefatta intrång i

rätt till datorprogram eller till intrång i rätt till kretsmönster i

halvledarprodukter.

Regeringen ansåg att en särskild lagstiftning borde införas. För att radio-

och TV-området skulle kunna dra full nytta av de möjligheter som de friare

förhållandena fört med sig var det väsentligt att verksamheten kan bedrivas

enligt avtalade villkor. Annars skulle utvecklingen mot marknadsmässiga

förhållanden hämmas. Den olovliga avkodningen kunde bli ett hot mot mångfalden.

I motsats till vad som föreslagits av den utredning vars förslag om förbud mot

viss dekoderutrustning (se SOU 1992:110) låg till grund för propositionen

föreslog regeringen inte att införsel till Sverige skulle vara straffbar. Som

skäl för detta ställningstagande angavs att Generaltullstyrelsen pekat på att

svårigheter skulle komma att uppstå när det gäller att skilja den lagliga

importen från den olagliga och att syftet med lagstiftningen ändå borde kunna

uppnås.

När det gäller straffsatsen framhöll regeringen att en verksamhet som helt

byggts upp kring tillverkning eller spridning normalt borde anses så omfattande

att fängelse kommer i fråga. I det stora flertalet fall borde dock böter vara

en tillräcklig påföljd. Regeringen framhöll också att det i och för sig fanns

starka skäl som talade mot en kriminalisering, främst att det i första hand

borde vara programföretagen som själva skall bära kostnaden för att skydda sig

mot att obehöriga tar del av deras program. När nu straffbestämmelser ändå inte

kunde undvaras borde det tillses att endast straffvärda fall kommer till åtal.

I enlighet med vad som gäller på angränsande områden borde åtal väckas endast

om det av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Det innebär enligt

regeringen att ingripanden även i fortsättningen i första hand bör vara en

uppgift för den som tillhandahåller tjänsten.

Med anledning av att några remissinstanser föreslagit att det skulle införas

en särskild regel om skadestånd framhöll regeringen att lagens syfte torde

kunna uppnås utan att gällande regler för skadestånd ändras. Det skadelidande

programföretaget kan i enlighet med 22 kap. 1 § rättegångsbalken föra talan om

enskilt anspråk i anledning av brottet antingen i brottmålet eller i ett

separat tvistemål.

Europeiska kommissionen har den 9 juli 1997 lagt fram ett förslag till

direktiv om rättsligt skydd för tjänster som bygger på eller utgörs av

villkorad tillgång. Direktivet har till syfte att skydda tjänsteleverentörer på

området mot stöld av deras tjänster med hjälp av olagliga avkodare, s.k. smarta

kort eller andra piratkopieringsverktyg. Behovet av gemenskapslagstiftning på

området motiveras i huvudsak med att den aktuella marknaden är utsatt för

piratverksamhet, att den hotas av ett splittrat regelverk och att detta leder

till hinder för fri rörlighet av varor och tjänster. Medlemsstaterna skall

enligt förslaget inom sitt territorium förbjuda vissa verksamheter som t.ex.

tillverkning, import, försäljning och innehav av illegal utrustning i

kommersiellt syfte. När det gäller sanktioner och möjligheter föreskriver

direktivet att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för

att se till att tjänsteleverantörer, vars intressen påverkas av förbjuden

verksamhet som förekommer på medlemsstatens territorium, kan väcka

skadeståndstalan, ansöka om förbudsföreläggande och i förekommande fall att

illegal utrustning beslagtas.

Den grundläggande skillnaden mot reglerna i lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning är att tillämpningsområdet vidgas och således inte bara

omfattar radio- och TV-tjänster. Direktivförslaget innebär också att förbudet

skall omfatta även import av illegal utrustning liksom innehav av sådan

utrustning i kommersiellt syfte och att det föreslagna förbudet mot utbyte av

illegal utrustning kan sägas gå utöver vad som är uttryckligen förbjudet enligt

den svenska lagen. I en faktapromemoria den 11 november 1997 från

Kulturdepartementet redovisas som preliminär svensk inställning att

direktivförslaget i huvudsak motsvarar vad som redan gäller enligt svensk lag

och att det därför inte bör medföra några grundläggande svårigheter ur svensk

synvinkel. Direktivets tillämpningsområde avses dock delvis bestämmas med

hänvisning till ett annat direktiv som inte är färdigställt, vilket enligt

promemorian omöjliggör ett slutligt ställningstagande.

Utskottets bedömning

Inom EU pågår för närvarande ett arbete på ett direktiv som i viss mån

tillgodoser de aktuella motionerna. Enligt utskottets mening behövs inte något

tillkännagivande till regeringen i dessa delar. Det kan enligt utskottets

mening inte uteslutas attt direktivet kan föranleda överväganden också i de

andra avseenden som motionerna gäller. Utskottet är emellertid inte berett att

nu förorda skärpningar i lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning

utan anser att resultatet av arbetet med direktivet bör avvaktas. Motionerna

1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4 avstyrks därför.

Etiska normer

Motionerna

Ronny Olander och Marianne Jönsson (s) tar i motion 1996/97:K712 upp frågan om

etiska publiceringsregler. Motionärerna hänvisar till de pressetiska reglerna

och framhåller att det inte bör vara tillåtet att publicera namn eller foton på

brottsoffer utan dennes anhörigas tillåtelse om det inte uppenbart har ett

mycket stort övergripande allmänintresse. Motionärerna anför vidare att

ansvaret för att god publicistisk sed upprätthålls i mediet Internet inte är

löst. Frågan borde ha en hög prioritet ifrån samhällets sida. Vidare förekommer

enligt motionen att material har inhämtats från Internet och sedan publicerats

i massmedia utan någon större kontroll ifrån samhällets sida.

I motion 1996/97:K701 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) begärs ett förslag

från regeringen till etiska normer för databaserad kommunikation. Enligt

motionärerna utnyttjas Internet för att kränka enskilda människor, för att

ifrågasätta meningsföreträdares omdöme och förmåga att framföra ståndpunkter

och för ogrundat och grovt förtal inte sällan med inslag av hot, allt i syfte

att förhindra det fria åsiktsutbytet. Det behövs etiska normer för hur en fri

debatt skall kunna föras inom Internet och andra nätverk för kommunikation.

Bakgrund

År 1970 fick frågan om pressetiska normer en ingående behandling av

konstitutionsutskottet (bet. KU1970:41). En fyllig redovisning av de gällande

pressetiska normerna och de organ som verkade för pressens självsanering

redovisades. Utskottet hade överläggningar med Pressens opinionsnämnd och

Pressens samarbetsnämnd. Studieresor företogs till det västtyska pressrådet,

Internationella Pressinstitutet och det brittiska pressrådet. Utskottet

hänvisade till ett tidigare uttalande om att det inte kunde förnekas att

missförhållanden förekommer på sina håll i pressen men att det i första hand

borde ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken

på en önskvärd kvalitativ nivå. Utskottet hänvisade vidare till åtgärder som

vidtagits från pressens sida. Utskottet ville inte förneka att de åtgärder som

vidtagits från pressens sida - förstärkning av Pressens opinionsnämnd,

tillsättande av en pressombudsman samt yrkeskodex för Journalistförbundets

medlemmar - kunde utgöra värdefulla bidrag till att åstadkomma en bättre

ordning på området. De resurser som ställts till förfogande syntes enligt

utskottet otillräckliga men det fanns anledning att avvakta resultatet av

reformerna.

År 1974 föreslog justitieutskottet (bet. JuU1974:21) ett tillkännagivande

till regeringen om en förutsättningslös utredning om gränsdragningen mellan

behovet av skydd mot skadeverkningar av ekonomiskt förtal och intresset av att

bevara de vida gränserna för yttrandefrihet och tryckfrihet. I riksdagens

kammare underströks i debatten behovet av yttrandefrihet och tryckfrihet, och

vid omröstningen föll justitieutskottets förslag.

Konstitutionsutskottet framhöll år 1993 (bet. 1993/94:KU3 s. 27) att det med

hänsyn till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet i första hand bör ankomma

på pressen själv att vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en önskvärd

kvalitativ nivå.

Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV skall press, radio och TV

ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och

granskare av samhällslivet. Härvid gäller dock att skydda enskilda mot

oförskyllt lidande genom publicitet. I publicitetsreglerna, som i tillämpliga

delar också gäller bilder, finns regler om respekt för den personliga

integriteten. Publicitet som kan kränka privatlivets helgd skall noga

övervägas. Man skall avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart

allmänintresse kräver offentlig belysning. Stor försiktighet skall iakttas vid

publicering av självmord och självmordsförsök särskilt med hänsyn till anhöriga

och till vad som sagts om privatlivets helgd. Offren för brott och olyckor

skall visas största möjliga hänsyn, och publicering av namn och bild skall

prövas noga med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

För tolkning av begreppet ?god publicistisk sed? svarar för pressens del i

första hand Pressens opinionsnämnd samt i ärenden som inte hänskjutits till

nämnden Allmänhetens pressombudsman.

När det gäller etiska regler för Internet kan nämnas att regeringen i

proposition 1997/98:15 Ansvar för elektroniska anslagstavlor föreslagit en

särskild lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor. I lagen slås fast att

den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla i rimlig omfattning skall

ha uppsikt över en sådan tjänst och vara skyldig att ta bort vissa slag av

meddelanden. Det gäller bl.a. meddelanden som avses i brottsbalkens

bestämmelser om uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi och olaga

våldsskildring. Konstitutionsutskottet har i yttrande till justitieutskottet

tillstyrkt propositionen (KU1997/98:7y).

Av propositionen framgår att problemen kring spridning av straffvärda

meddelanden genom globala kommunikationsnät har uppmärksammats i flera länder.

Ett internationellt samarbete har därför inletts bl.a. inom Europeiska unionen.

Rådet antog den 17 februari 1997 en resolution, där medlemsstaterna uppmanas

att uppmuntra framväxten av ett system för självre-glering av branschen. Dessa

system kan omfatta upprättandet av oberoende organ med representanter både från

leverantörer av Internettjänster och användare, uppföranderegler för

verksamheten och ett eventuellt system för direktrapportering från allmänheten.

Regeringen framhöll att den aktivt avser att stödja ansträngningar att skapa

informationsspridning genom globala kommunikationsnät som präglas av mer

ordning och ansvarstagande. I detta arbete avser regeringen att använda sig av

de metoder för självreglering som angetts i rådets resolution.

Utskottets bedömning

När det gäller pressetiska regler har utskottet tidigare hänvisat till vikten

av vidast möjliga yttrandefrihet och framhållit att det i första hand bör

ankomma på pressen att själv vidta åtgärder för att hålla journalistiken på en

önskvärd kvalitativ nivå. Sådana regler har funnits sedan länge och har

regelbundet varit föremål för omarbetningar. Senast år 1997 genomfördes en

omarbetning. Utskottet är inte berett att förorda ett tillkännagivande till

regeringen i fråga om de pressetiska reglerna. Motion 1996/97:K712 avstyrks

följaktligen i denna del.

Utskottet har tillstyrkt regeringens proposition Ansvar för elektroniska

anslagstavlor. I propositionen framhålls att metoder för självreglering bör

användas när det gäller informationsspridning genom globala kommunikationsnät.

Utskottet gör inte nu någon annan bedömning. I detta sammanhang kan nämnas att

det brittiska ordförandeskapet i sitt arbetsprogram angett att EU:s ministerråd

kommer att ha som mål att uppnå enighet om en ram för självreglering för att

skydda människor, särskilt barn, för olämpligt material i nya audiovisuella

medier, såsom Internet. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K712 även i denna

del samt motion 1996/97:K701.

Vissa distributionsfrågor

Motionerna

I motion 1997/98:T202 (yrkande 26) av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att staten

via NSAB försöker att vinna exklusiva distributionsavtal med så många TV-

kanaler som möjligt och under försommaren 1997 beställt ytterligare en

satellit, den s.k. Sirius 3. Denna strategi och exponering av risker sker

enligt motionen med skattemedel och måste starkt ifrågasättas.

Elisa Abascal Reyes (mp) begär i motion 1997/98:K318 att

distributionskanalerna för tidningar och tidskrifter utreds ur ett

tryckfrihets- och konkurrensperspektiv. Den stora mängden tidskrifter

distribueras till Pressbyrån och butiker genom företaget Tidsam, som ägs av

bl.a. Bonniers, Allers och Bröderna Lindström. Genom att kräva en mycket hög

stadigvarande upplaga och ett stort antal återförsäljare är det oerhört svårt

att ta sig in i Tidsams distributionsapparat. Konkurrensverket har behandlat

frågan som en ren konkurrensfråga. Motionären anser att det snarare är en

tryckfrihetsfråga. Den svenska massmediebranschen hålls nämligen i schack av de

stora aktörerna genom att dessa kontrollerar den mest betydelsefulla

distributionskanalen.

Bakgrund

Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) är ett intressebolag till det statligt

ägda Terracom AB, vars huvuduppgift är att bedriva utsändning och överföring av

radio- och TV-program. Terracom AB äger 37,5 % av aktierna i NSAB och Svenska

rymdaktiebolaget och Tele Danmark A/S är övriga delägare med 37,5 % respektive

25 % av aktierna. NSAB:s verksamhet består i att utveckla, upphandla, äga,

försälja och svara för drift av satellitsystem för överföring och utsändning av

radio- och TV-program, distribution av data och datakommunikation. Omsättningen

var år 1996 170 miljoner kronor. Enligt 1997 års redogörelse för företag med

statligt ägande (skr. 1997/98:20 s. 245) har satellit-TV-marknaden vuxit

kraftigt under de senaste åren. Den positiva utvecklingen innebär också en

fortsatt ökande efterfrågan på bl.a. satellitkapacitet. För att möta denna

skulle enligt skrivelsen satellitsystemet Sirius hösten 1997 förstärkas med en

ny satellit, Sirius 2. Vidare skall Sirius 1 ersättas med satelliten Sirius 3,

som planeras att skjutas upp hösten 1998.

När det sedan gäller frågan om distributionen av tidskrifter för

lösnummerförsäljning kan nämnas att denna fråga behandlats av Utredningen om

boken och kulturtidskriften i betänkandet Boken i tiden (SOU 1997:141). I

betänkandet redovisas de distributionsvägar som finns och

distributionsföretagens policy. Betänkandet ligger till grund för den

proposition Litteraturen och läsandet som har aviserats till riksdagen senast

den l2 mars 1998.

Nämnas kan också att frågan om distribution av tidskrifter behandlades inom

ramen för verksamheten i Rådet för mångfald inom massmedierna. Resultatet av en

undersökning i rådets regi överlämnades till Kulturdepartementet i samband med

att rådet upphörde.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening saknas anledning att ifrågasätta NSAB:s beställning av

satelliten Sirius 3 som ersättning för Sirius 1 för att svara mot en ökad

efterfrågan. Utskottet avstyrker följaktligen motion 1997/98:T202 yrkande 26.

När det gäller distribution av tidskrifter för lösnummerförsäljning vill

utskottet hänvisa till att frågan nyligen varit föremål för utredning. Både

Utredningen om boken och kulturtidskriften och Rådet för mångfald inom

massmedierna har haft frågan under utredning. Den bereds nu inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör resultatet av detta

beredningsarbete avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K318.

Granskningsnämnden för radio och TV

Motionen

I motion 1997/98:Kr270 (yrkande 65) av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att

Granskningsnämnden frikopplas från SVT eftersom det förhållandet att nämnden nu

ligger under SVT innebär att man är en del av den verksamhet man är satt att

granska.

Utskottets bedömning

Granskningsnämndens enda administrativa anknytning till Sveriges Television är

att den delvis finansieras (4,4 miljoner kronor) från rundradiokontot. Eftersom

nämnden inte sorterar under Sveriges Television får motionsyrkandet anses

tillgodosett. Motion 1997/98:Kr270 yrkande 65 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och

yttrandefriheten

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K333

yrkandena 1-3 och 1997/98:Kr302 yrkande 13,

res. 1 (m, fp)

2. beträffande medieägandet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98:K333

yrkande 4, 1997/98:Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4

samt 1997/98:Kr302 yrkande 5,

res. 2 (m)

3. beträffande digital radio och TV

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K310 yrkande 12, 1997/98: K333 yrkande

6, 1997/98:Kr302 yrkandena 6 i denna del och 11 samt 1997/98:T202 yrkande

25,

res. 3 (m)

4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr302 yrkande 7,

res. 4 (fp)

5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333

yrkande 9,

res. 5 (m)

6. beträffande regionala aspekter i koncessionsgivningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K703,

7. beträffande lokal icke-kommersiell TV

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K714 i denna del, 1996/97:

K715 och 1997/98:K616,

res. 6 (m) - motiv.

8. beträffande närradion

att riksdagen avslår motion 1996/97:K714 i denna del,

9. beträffande den privata lokalradion

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del,

1997/98:K310 yrkande 10, 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr270

yrkande 55,

res. 7 (m, fp)

res. 8 (mp)

10. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7 samt

1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10,

res. 9 (m, fp)

11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K329, 1997/98:K333 yrkande 5,

1997/98:K609, 1997/98:Kr270 yrkande 58 och 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna

del,

res. 10 (m)

12. beträffande kvotreglerna i TV-direktivet

att riksdagen avslår motion 1996/97:K713 yrkande 5,

13. beträffande TV-direktivet och konkurrensneutraliteten

att riksdagen avslår motion 1997/98:K310 yrkande 4,

14. beträffande s.k. V-chips

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och 1997/98:Kr270

yrkande 64,

res. 11 (mp)

15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och 1997/98:Kr268

yrkande 7 i denna del,

res. 12 (v, mp)

16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del,

res. 13 (v)

17. beträffande våldsinslag i s.k. trailrar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 14,

18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV

att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr20 yrkande 15,

res. 14 (v)

19. beträffande avkodningsutrustning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K707 och 1997/98:K334 yrkandena 1-4,

20. beträffande etiska normer

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K701 och 1996/97:K712,

21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget

att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 26,

res. 15 (m)

22. beträffande distributionen av tidskrifter

att riksdagen avslår motion 1997/98:K318,

23. beträffande Granskningsnämnden för radio och TV

att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 65.

Stockholm den 17 februari 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger

(m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Peter Eriksson (mp), Lennart

Brunander (c), Anders Johnson (fp), Bengt Hurtig (v) och Ola Karlsson (m) .

Reservationer

1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),

Anders Johnsson (fp) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet har?

och på s. 10 slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse:

Yttrandefriheten och tryckfriheten i Sverige utgår från att mångfald bäst

skyddas och stärks av etableringsfrihet. Det måste råda en stor frihet att ge

ut och distribuera medieprodukter och pröva deras ekonomiska bärkraft. Enligt

utskottets mening bör det så långt möjligt inom ramen för tekniska

begränsningar vara läsarna, tittarna och användarna som genom sina val avgör

vilka medier som skall ha förutsättningar att distribueras. Tryckfrihetens

principer och yttrandefrihetsgrundlagen skall vara ramen för vad som får

sändas. Utskottet anser att det därutöver inte finns skäl för staten att

reglera hur och vad olika medieföretag får sända. En skyldighet för ett

programföretag att i sin redaktionella verksamhet hålla sig till en i förväg

lämnad programförklaring kan enligt utskottets bedömning ifrågasättas. Den

licensfinansierade verksamheten bör ha ett uppdrag som tar hänsyn till den nya

mediemiljön och inte regleras i fråga om organisationen av den redaktionella

verksamheten eller i fråga sändningen av olika programtyper. Utskottet vill

framhålla vissa grundläggande principer för att pressfrihetens traditioner

skall gälla också i det moderna mediesamhället. Den licensfinansierade

verksamheten skall genom en tydlig kvalitetsinriktning utgöra ett komplement

till andra kanaler. Det offentliga skall emellertid inte genom skattemedel

eller andra med tvång uttaxerade medel motverka konkurrens och mångfald och

staten får inte utöva sin makt så att den styr och dominerar medieutbudet.

Staten skall vidare verka för etableringsfrihet så långt tekniken förmår och

den nya tidens medier skall stå oberoende från stat och kommun. Staten skall

inte genom politiska beslut och godtyckliga val avgöra vem eller vilka som

skall få sända. Olika medier skall ha rätt att söka sin finansiering genom

reklam eller avgifter från publiken.

Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1996/97:K713

yrkandena 1 och 2 och 1997/98:K333 yrkandena 1-3 och med anledning av motion

1997/98:Kr302 yrkande 13 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkandena 1-2 och

1997/98:K333 yrkandena 1-3 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302

yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Medieägandet m.m. (mom. 2)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ? yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det inte får bortses från den globalisering av

mediemarknaden som pågår. Det är mycket angeläget att svenska företag i takt

med denna globalisering ges goda möjligheter att konkurrera på goda villkor.

För att öppna möjligheter att skapa och vidmakthålla konkurrenskraftiga

regionala företag skall dessa enligt utskottets mening ges möjligheter att

agera inom alla distributionsformer. T.ex. måste hinder för tidningsföretag att

äga radiostationer tas bort. Utskottet anser således att begränsningar av

medieföretags ägande bör tas bort. Detta bör med bifall till motion

1997/98:K333 yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande medieägandet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 4 samt med avslag på

motionerna 1997/98:K310 yrkandena 2 och 3, 1997/98:

Fi209 yrkande 18, 1997/98:Kr268 yrkandena 1, 2 och 4 och 1997/98:

Kr302 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

3. Digital radio och TV (mom. 3)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?En

utgångspunkt? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ifrågasätta utbyggnaden av ett markbundet stolpnät för

digitala TV-sändningar. Digitaliseringen av kabel-TV-näten kan tiodubbla

utrymmet för kanaler och främjar utvecklingen av datakommunikation. Den innebär

också att utrymme ges för digitala tjänster i hemmet. Tillsammans med den

snabba tillväxten av satelliter för digital kommunikation kommer detta att

innebära en revolution för den enskildes möjligheter till

informationsinhämtning och kommunikation. Enligt utskottets mening medför

utbyggnaden av ett markbundet stolpnät att mångfalden inte ökar i möjligaste

mån och innebär en icke önskvärd kontroll över vem som skall få sända. Dessutom

innebär den högre kostnader och motverkar den informationstekniska

utvecklingen. Utskottet anser att staten i stället bör bereda utrymme och skapa

gynnsamma villkor för en snabb och omfattande digitalisering liksom en

utbyggnad av den informationstekniska infrastrukturen på marknadens villkor.

Enligt utskottets mening bör utbyggnaden av det digitala stolpbundna marknätet

nu avbrytas. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionerna

1997/98:K333 yrkande 6 och 1997/98:T202 yrkande 25 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande digital radio och TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K333 yrkande 6 och

1997/98:T202 yrkande 25 samt med anledning av motion 1997/98:Kr302

yrkandena 6 i denna del och 11 samt med avslag på motion 1997/98:K310

yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4)

Bo Könberg (fp) och Anders Johnson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ?Regeringen

har? och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om en analog TV-kanal

som är rikstäckande men med lokal bas hålls aktuell för det fall de digitala

TV-sändningarna inte kommer i gång i större skala. Utskottet anser att

regeringen i ett anbudsförfarande bör kunna ställa som villkor en övergång från

analoga till digitala sändningar efter ett visst antal år. Detta bör med bifall

till motion 1977/98:Kr302 yrkande 7 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ny rikstäckande TV-kanal i marknätet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr302 yrkande 7 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Riksdagens

beslut? och slutar med ?1997/98:K333 yrkande 9? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i bl.a. motion 1997/98:K333 yrkande 9 att en

nationell TV-kanal och två nationella radiokanaler nu bör privatiseras. Staten

bör genom regionala koncessioner lämna möjlighet till olika TV-stationer att

börja sända med olika delar av landet som sändningsområden. De aktuella TV-

bolagen skall kunna genomföra nationella sändningar i samarbete inom ramen för

de två markbundna frekvenser som finns lediga i dag. Utskottet anser vidare att

koncessionerna bör fördelas genom auktioner. Detta bör med bifall till

motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och 1997/98:K333 yrkande 9 ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande privatisering av nationella TV- och radiokanaler

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K713 yrkande 13 och

1997/98:K333 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?I frågan om? och

slutar med ?statliga institutioner? bort ha följande lydelse:

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka ett särskilt ekonomiskt stöd

för icke kommersiell radio och TV.

7. Den privata lokalradion (mom. 9)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),

Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är

inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att utredningen om den framtida

lokalradion ges i uppdrag att se över möjligheterna att öka antalet

tillgängliga frekvenser och därmed antalet lokalradiostationer. Utredningen bör

också se över möjligheterna att stärka etableringsfriheten. Detta bör med

bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:Kr302

yrkande 9 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och

1997/98:Kr270 yrkande 55 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den privata lokalradion

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1

och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del samt med avslag på

motionerna 1997/98:K310 yrkande 10 och 1997/98:Kr270 yrkande 55

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Den privata lokalradion (mom. 9)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet är

inte? och slutar med ?yrkande 55? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har auktionsförfarandet vid fördelningen av

radiofrekvenser inneburit ett misslyckande även om det på ytan verkar vara en

frodande mångfald. Auktionsförfarandet har bidragit till att radioverksamheten

blivit mycket kapitalkrävande. Enligt utskottets mening är denna koppling

mellan ett stort eget kapital och möjligheten att driva medial verksamhet inte

godtagbar. Det är angeläget att motkrafter sätts in mot ägarkoncentration och

ett alltmer ensidigt utbud. Utskottet anser att regeringen med utgångspunkt i

Lokal- och närradiokommitténs förslag snarast till riksdagen bör överlämna ett

lagförslag som ersätter lagen om privat lokalradio. Detta bör med bifall till

motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning av motion 1997/98:K310

yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:Kr302 yrkande 9 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande den privata lokalradion

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 55 och med anledning

av motion 1997/98:K310 yrkande 10 samt med avslag på motionerna

1997/98:K327 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:Kr302 yrkande 9 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Den s.k. stopplagen (mom. 10)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),

Anders Johnson (fp) och Ola Karlsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?När det? och

slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att den s.k. stopplagen redan vid sin tillkomst

ifrågasattes mot bakgrund av bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen som anger att sammanslutningar skall ha möjlighet att

få tillstånd att sända ljudradioprogram i den utsträckning som tillgängliga

radiofrekvenser medger. Lagrådet framhöll att grundlagsbestämmelsen inte bara

innebär att frekvenserna skall tas i anspråk utan också att de skall tas i

anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet. Enligt utskottets mening har det nu förflutit så lång tid

att det är helt oacceptabelt att inte auktionera ut de 20-30 frekvenser som nu

finns lediga. Stopplagen bör med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98:

K333 yrkande 7 och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 upphävas.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande den s.k. stopplagen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K303, 1997/98:K333 yrkande 7

och 1997/98:Kr302 yrkandena 9 i denna del och 10 antar följande

Förslag till lag om upphävande av lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser

i fråga om tillstånd att sända lokalradio

Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga

om tillstånd att sända lokalradio skall upphöra att gälla med utgången av

februari månad 1998.

10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:

Enligt 3 kap. 1 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen har varje svensk

medborgare och juridisk person rätt att sända radioprogram genom tråd. Denna

frihet hindrar enligt paragrafens andra stycke inte att det i lag meddelas

föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i

den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång

till allsidig upplysning. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om den

nuvarande must carry-skyldigheten är förenlig med dessa bestämmelser. Kravet på

allmänhetens tillgång till allsidig information måste rimligen anses

tillgodosett genom att public service-kanalerna SVT 1 och SVT 2 omfattas av

must carry-skyldighet. Att därutöver kräva att must carry-skyldigheten skall

gälla andra kanaler ligger enligt utskottets mening knappast inom ramen för

det behov av allsidig upplysning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. Detta

bör med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av motion

1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna 1997/98:K329,

1997/98:K609 och 1997/98:Kr270 yrkande 58 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande den s.k. must carry-principen m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K333 yrkande 5, med anledning av

motion 1997/98:Kr302 yrkande 6 i denna del samt med avslag på motionerna

1997/98:K329, 1997/98:K609 och 1997/98:

Kr270 yrkande 58 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

11. S.k. V-chips (mom. 14)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?I TV-

direktivet? och slutar med ?yrkande 64? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att Sverige i det fortsatta arbetet

inom EU inom ramen för TV-direktivet har en klar och tydlig ståndpunkt i

frågan om införande av s.k. V-chips. Starka skäl talar därför enligt utskottets

mening för att frågan utreds inom landet för att ge ett fullgott underlag för

Sveriges ståndpunkt. Utskottet anser att regeringen bör föranstalta om en sådan

utredning. Detta bör med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och

1997/98:Kr270 yrkande 64 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande s.k. V-chips

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K330 yrkande 2 och

1997/98:Kr270 yrkande 64 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15)

Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Artikel 12?

och slutar med ?och 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att i internationella sammanhang

hävda Sveriges syn på barns rättigheter och behov av skydd mot kvinnoförnedring

och kommersiell exploatering. Utskottet anser att Sverige hårt bör driva frågan

om restriktioner när det gäller kvinnoförnedring och våld i TV och i TV-reklam

riktad till barn. EG-direktivet behöver stärkas på dessa punkter. Det är enligt

utskottet också angeläget att uppföljningen av direktivets bestämmelser görs av

de nationella organen snarare än centrala organ i Bryssel. Vad utskottet

sålunda anfört bör med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och

1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse.

15. beträffande våld och kvinnoförnedring i TV

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K343 yrkande 2 och

1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Den

utveckling? slutar med ?motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del? bort ha

följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att de pågående diskussionerna inom EU

om TV och dess utveckling sker mot bakgrund av att kulturpolitiska aspekter bör

anläggas på frågor som gäller TV-program och filmer. Det är därför viktigt att

Sverige bestämt driver linjen att frågor om TV-program och filmer tillhör

kulturområdet. Detta bör med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna

del ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande konvergensdiskussionerna i EU

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr268 yrkande 7 i denna del som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18)

Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Verksamheten inom etermedierna är enligt utskottets mening en viktig del av

det kulturpolitiska området. Enligt utskottets mening bör villkoren för

reklamfinansierade TV-kanaler kunna innefatta krav av kulturpolitisk karaktär

och dessa krav bör vara möjliga att utvärdera. I framtida tillstånd att sända

television bör det enligt utskottets mening skrivas in krav på kulturpolitiska

mål. Detta bör med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande kulturpolitiska mål i radio och TV

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Kr20 yrkande 15 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Ola Karlsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ?yrkande 26? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste statens försök via NSAB att vinna exklusiva

distributionsavtal med så många TV-kanaler som möjligt starkt ifrågasättas. Den

exponering av risker som skett genom beställningen av ytterligare en satellit,

Sirius 3, är inte heller godtagbar med hänsyn till att den sker med

skattemedel. Detta bör med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 26 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Digital radio och TV

Lennart Brunander (c) anför:

Den utbyggnad av ett digitaliserat radiosystem som nu inletts innebär ökad

tillgång till frekvenser och en radikal kostnadsreduktion. En sådan utveckling

är fördelaktig för lyssnaren som får fler möjligheter att välja radiokanaler.

Övergången till digitala sändare kommer att ta tid beroende på hur introduktion

och prisutveckling av digitala radiomottagare utvecklas. Det är angeläget att

regeringen har höga ambitioner och ägnar utvecklingen av den digitala radion

stor uppmärksamhet och ser till att public service-kanalerna stärks.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1

Motionerna..........................................1

Motioner från den allmänna motionstiden 1996 1

Motioner från den allmänna motionstiden 1997 2

Utskottet...........................................5

Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten 5

Motionerna 5

Gällande regler 6

Tidigare riksdagsbehandling 9

Utskottets bedömning 9

Medieägandet m.m. 10

Motionerna 10

Bakgrund 11

Utskottets bedömning 12

Digital radio och TV 13

Motionerna 13

Bakgrund 13

Utskottets bedömning 15

Rikstäckande, regional och lokal TV 16

Motionerna 16

Bakgrund 17

Utskottets bedömning 19

Den privata lokalradion 20

Motionerna 20

Bakgrund 21

Utskottets bedömning 22

Den s.k. must carry-principen, m.m. 22

Motionerna 22

Bakgrund 23

Utskottets bedömning 27

Sändningarnas innehåll 27

Motionerna 27

Bakgrund 28

Utskottets bedömning 30

Förbud mot viss avkodningsutrustning 32

Motionerna 32

Bakgrund 33

Utskottets bedömning 34

Etiska normer 35

Motionerna 35

Bakgrund 35

Utskottets bedömning 36

Vissa distributionsfrågor 37

Motionerna 37

Bakgrund 37

Utskottets bedömning 38

Granskningsnämnden för radio och TV 38

Motionen 38

Utskottets bedömning 38

Hemställan 39

Reservationer......................................41

1. Det grundläggande skyddet för tryck- och yttrandefriheten (mom. 1)

41

2. Medieägandet m.m. (mom. 2) 42

3. Digital radio och TV (mom. 3) 42

4. Ny rikstäckande TV-kanal i marknätet (mom. 4) 43

5. Privatisering av nationella TV- och radiokanaler (mom. 5) 43

6. Lokal icke-kommersiell TV (mom. 7, motiveringen) 44

7. Den privata lokalradion (mom. 9) 44

8. Den privata lokalradion (mom. 9) 44

9. Den s.k. stopplagen (mom. 10) 45

10. Den s.k. must carry-principen m.m. (mom. 11) 45

11. S.k. V-chips (mom. 14) 46

12.Våld och kvinnoförnedring i TV (mom. 15) 47

13. Konvergensdiskussionerna i EU (mom. 16) 47

14. Kulturpolitiska mål i radio och TV (mom. 18) 48

15. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 21) 48

Särskilt yttrande..................................48

Digital radio och TV 48