Bet. 1997/98:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU18

Personuppgiftslag

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1997/98:44 Person-

uppgiftslag jämte följdmotioner. I betänkandet behandlas också en motion från

allmänna motionstiden 1996 och sex motioner från allmänna motionstiden 1997.

I propositionen föreslås en personuppgiftslag som skall ersätta den nuvarande

datalagen. Lagen skall också genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Förslaget till lag följer i huvudsak EG-direktivets text och disposition. Lagen

föreslås omfatta all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell

behandling av personregister. Enligt förslaget skall rent privat användning av

personuppgifter vara undantagen från lagens tillämpningsområde. Regeringen

föreslår också att det i lagen införs bestämmelser om undantag med hänsyn till

offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Därutöver föreslår

regeringen bl.a. att det i lagen införs bemyndiganden för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från

vissa bestämmelser och att precisera de generella regler som finns i lagen.

Regeringen skall också ha rätt att meddela föreskrifter om förhandskontroll av

vissa behandlingar av personuppgifter och om undantag från förbudet att föra

över personuppgifter till tredje land. Förslaget innebär vidare att den som

bryter mot lagen skall kunna drabbas av ingripanden från tillsynsmyndigheten,

t.ex. ett vitesföreläggande. Andra sanktioner som kan komma i fråga är

skadestånd eller straff.

Regeringen föreslår att personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24

oktober 1998.

Enligt regeringens förslag bör vidare en ändring göras i regeringsformen så

att det blir möjligt för riksdagen att delegera rätten att meddela föreskrifter

om manuell behandling av personuppgifter. Denna ändring föreslås träda i kraft

den 1 januari 1999.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med en viss mindre språklig

ändring av 34 § förslaget till personuppgiftslag.

Samtliga motionsyrkanden avslås.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer (m, fp, v och mp).

Propositionen

1997/98:44 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till

1. personuppgiftslag,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i regeringsformen,

5. lag om ändring i personuppgiftslagen (0000:0000).

Lagförslagen framgår av bilaga.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens agerande i fråga om att införliva EG-direktivet genom

lagstiftning baserad på en missbruksmodell,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande en

missbruksbaserad, generell integritetsskyddslagstiftning i enlighet med vad som

anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör verka för en revidering av EG-direktivet om skydd

för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att klargöra

bestämmelserna om behandling av känsliga uppgifter vid opinions- och

marknadsundersökningar i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande en

omprövning av den nuvarande offentlighetslagstiftningen i enlighet med vad som

anförts i motionen,

6. att riksdagen antar regeringens förslag till personuppgiftslag med den

ändringen att 7 och 8 §§ i lagstiftningen utgår i enlighet med vad som anförts

i motionen,

7. att riksdagen beslutar upphäva 8 kap. 7 § första stycket punkt 8

regeringsformen i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av Statens person- och adressregisternämnd.

1997/98:K14 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen avslår

propositionen om personuppgiftslag.

1997/98:K15 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ

till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24

oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter så att inga

tveksamheter råder om offentlighetsprincipens förenlighet med EG-direktivet.

1997/98:K16 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, c, kd) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen om personuppgiftslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett nytt EG-direktiv,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nödvändigheten av problem- och kostnadsanalys för berörda företag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förenklingar av nödvändig datalagstiftning.

1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att förhandlingar om direktiv för en missbruksmodell för en ny

personuppgiftslag inleds inom EU,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en begäran att införa begreppet informerat samtycke i stället för

endast samtycke,

3. att riksdagen beslutar att "ras" i förslaget till personuppgiftslag 13 §

skall utgå,

4. att riksdagen avslår förslaget om bemyndiganden enligt 20 §,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att förhandlingar om direktiv till en personuppgiftslag

som är anpassad till ett modernt kommunikationssamhälle, som bl.a.

uppmärksammar Internet, inleds inom EU,

6. att riksdagen beslutar att den nya lagen tillämpas efter två år i stället

för efter tre år.

Motion från allmänna motionstiden 1996

1996/97:K411 av Majléne Westerlund Panke (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn

av bestämmelserna vad gäller användande av personnummer.

Motioner från allmänna motionstiden 1997

1997/98:K304 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om generell integritetslagstiftning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om särskild lag om skydd för privatlivets helgd.

1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om inriktningen av arbetet med den enskildes integritetsskydd,

1997/98:K404 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av datalagen och

dess tillämpningsbestämmelser.

1997/98:K412 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i datalagen.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om personlig integritet och skydd av uppgifter,

1997/98:T911 av Mats Odell (kd) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om direktivet 95/46/EG och bristande svenska personregister.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår en personuppgiftslag som skall ersätta den nuvarande

datalagen (1973:289) och genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda med avseende på

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Den föreslagna lagen följer i huvudsak EG-direktivets text och disposition.

Lagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell

behandling av personregister.

Regeringen föreslår att rent privat användning av personuppgifter skall vara

undantagen från lagens tillämpningsområde. Enligt regeringens förslag skall i

den nya lagen även införas bestämmelser om undantag med hänsyn till

offentlighetsprincipen och tryck- och yttrandefriheten. Regeringens förslag

innebär vidare att särregler i annan lagstiftning tar över bestämmelserna i

personuppgiftslagen.

Enligt regeringens förslag skall den nya lagen innehålla bestämmelser om

behandling av personuppgifter och överföring av sådana uppgifter till en stat

utanför EES. I lagen föreslås även regleras vissa grundläggande krav på den som

behandlar personuppgifter, t.ex. att personuppgifter som samlats in för ett

ändamål inte får behandlas för något annat oförenligt ändamål. Regeringen

föreslår vidare att lagen skall innehålla bestämmelser om information till de

registrerade, om korrigering av personuppgifter och om säkerheten vid

behandlingen. Enligt regeringens förslag skall den enskilde i fråga om s.k.

automatiserade beslut ha rätt att på begäran få manuell omprövning av beslutet

och information om den automatiserade behandling som ligger bakom det.

Regeringen föreslår att det i personuppgiftslagen införs bestämmelser som

innebär att automatiserad behandling av personuppgifter i princip måste anmälas

till en tillsynsmyndighet. Omfattande undantag från denna anmälningsskyldighet

bör dock medges, t.ex. när den ansvarige för behandlingen har tillsatt ett s.k.

personuppgiftsombud med uppgift att självständigt kontrollera den ansvariges

behandling.

Enligt regeringens förslag skall den som bryter mot lagen kunna drabbas av

ingripanden från tillsynsmyndigheten. t.ex. ett vitesföreläggande, eller av

skadestånd och straff.

Regeringen föreslår att personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24

oktober 1998.

I propositionen föreslår regeringen därutöver att vissa bestämmelser i den

nuvarande datalagen skall flyttas äver till annan lagstiftning, t.ex.

bestämmelsen om straff för dataintrång som föreslås flyttas till brottsbalken.

Vissa konsekvensändringar föreslås vidare göras i sekretesslagen (1980:100).

Regeringen föreslår att dessa ändringar skall träda i kraft samtidigt med

person-uppgiftslagen.

Enligt regeringens förslag bör vidare en ändring göras i regeringsformen så

att det blir möjligt för riksdagen att delegera rätten att meddela föreskrifter

om manuell behandling av personuppgifter. Regeringen föreslår att den ändringen

skall träda i kraft den 1 januari 1999.

Bakgrund

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 24 oktober 1995 ett

direktiv (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att tillkalla en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppift att dels göra en total revision av datalagen

(1973:289) och analysera på vilket sätt EG-direktivet om personuppgifter skall

genomföras i svensk lagstiftning, dels lämna förslag till anpassning till den

nya tekniken av grundlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet.

Kommittén, som antog namnet Datalagskommittén, avlämnade den 2 april 1997 sitt

betänkande Integritet - Offentlighet - Informationsteknik (SOU 1997:39).

Betänkandet innehåller förslag till en ny persondatalag tillsammans med vissa

konsekvensändringar i sekretesslagen (1980:100). Därutöver innehåller

betänkandet förslag till ändringar i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) samt

viss anknytande lagstiftning.

Den 17 april 1997 beslutade regeringen att ge Statskontoret i uppdrag att

analysera de ekonomiska konsekvenserna av Datalagskommitténs förslag och att, i

de fall förslagen leder till utgiftsökningar, lämna förslag till finansiering.

Uppdraget var främst föranlett av kommitténs förslag till ändringar i 2 kap.

TF. Den 17 juni avgav Statskontoret rapporten Konsekvensanalys av

Datalagskommitténs betänkande SOU 1997:39 (Rapport 1997:11).

Datalagskommitténs betänkande och Statskontorets rapport har

remissbehandlats.

Regeringen tar i detta ärende upp frågan om en ny datalag och vissa därmed

sammanhängande frågor. Enligt regeringens mening kräver frågan om en anpassning

av 2 kap. TF till den nya tekniken ytterligare överväganden. Enligt uppgift

från Justitiedepartementet kommer direktiv att fastställas under april 1998 för

en utredning som skall ha till uppgift att dels ånyo överväga frågan om en

anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken, dels göra en översyn av

sekretesslagen.

Arbetet med att anpassa ett stort antal författningar, t.ex.

kreditupplysningslagen (1973:1173), till EG-direktivet och den nya

personuppgiftslagen bereds vidare inom Regeringskansliet.

Rättslig reglering till skydd för personuppgifter

Nationell reglering

Det grundläggande skyddet för den enskildes personliga integritet återfinns i

regeringsformen (RF). I 1 kap. 2 § tredje stycket RF anges att det allmänna

skall värna den enskildes privatliv och familjeliv. En särskild bestämmelse om

den personliga integriteten och automatisk databehandling finns i 2 kap. 3 §

andra stycket RF. Enligt denna bestämmelse skall varje medborgare i den

utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet

kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk

databehandling.

Datalagen (1973:289) har till syfte att skydda den enskilde mot sådant

otillbörligt intrång i den personliga integriteten som kan bli följden av

dataregistrering. Lagen gäller för såväl offentliga som privata register, dock

inte fullt ut för ett register som inrättats av en enskild person för

personligt bruk. Ett personregister får inrättas och föras av den som anmält

sig till Datainspektionen och erhållit licens.

Vid sidan av datalagen finns en mängd särskilda registerförfattningar. Enligt

datalagen behövs inte tillstånd av Datainspektionen för personregister som har

inrättats genom beslut av riksdagen eller regeringen. Sådana register brukar

kallas statsmaktsregister.

Enligt 7 kap. 16 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess

för uppgift i personregister som avses i datalagen, om det kan antas att

utlämnande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i

strid med datalagen.

I andra stycket anges att sekretess enligt första stycket också gäller, om

det kan antas att utlämnande skulle medföra att uppgiften används för

automatisk databehandling i utlandet och att detta medför otillbörligt intrång

i personlig integritet. Vid tillämpning av denna bestämmelse ankommer det på

Datainspektionen att pröva frågan om utlämnande. Sekretess enligt detta stycke

gäller dock ej, om uppgiften skall användas för automatisk databehandling

enbart i en stat som har anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för

enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

Internationell reglering

Det har inom EU ansetts nödvändigt att det råder en hög och för medlemsländerna

gemensam nivå på skyddet mot integritetskränkningar i samband med behandling av

personuppgifter för att därmed skapa förutsättningar för ett fritt flöde av

information mellan medlemsstaterna. Den 24 oktober 1995 antogs, som redovisats

ovan, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda

personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet

av sådana uppgifter.

Den 15 december 1997 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (97/66/EG)

om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom

telekommunikationsområdet. Direktivet skall vara genomfört i medlemsstaterna

senast den 24 oktober 1998. Enligt uppgift från Kommunikationsdepartementet har

genomförandetiden dock förlängts i ett visst avseende. Direktivet kan för

svenskt vidkommande föranleda ändringar i framför allt telelagen.

Den 26 november 1997 avgav EG-kommissionen ett meddelande till rådet,

Europaparlamentet, Ekonomiska och Sociala kommittén och Regionkommittén som

innehöll en handlingsplan för att stödja en säker användning av Internet.

Samtidigt föreslog kommissionen rådet att anta en flerårig handlingsplan på

gemenskapsnivå för att stödja en säker användning av Internet.

Europarådets ministerkommitté antog år 1980 en konvention till skydd för

enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k.

dataskyddskonventionen. Konventionens syfte är att säkerställa respekten för

grundläggande fri- och rättigheter, särskilt den enskildes rätt till personlig

integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter.

Utgångspunkten är att vissa av den enskildes rättigheter kan behöva skyddas i

förhållande till den princip om fritt flöde av information, oberoende av

gränser, som finns inskriven i internationella överenskommelser om mänskliga

rättigheter.

Inom Europarådet har utarbetats ett flertal rekommendationer på

dataskyddsområdet. I detta sammanhang kan nämnas rekommendationen om skydd för

personuppgifter som används för anställningsändamål (No. R (89) 2),

rekommendationen om skydd för personuppgifter som används för forskning och

statistik (No. R. (83) 10), rekommendationen om skydd för personuppgifter som

används för direktreklamändamål (No. R (85) 20 samt rekommendationen om

persondataskydd vid telekommunikation (No R. (95) 4).

Enligt uppgift pågår arbete inom Europarådet för att ta fram en rekommendation

angående användningen av personuppgifter på Internet. Vidare finns inom EU en

arbetsgrupp som arbetar med frågor om skydd för personuppgifter. En uppgift för

denna arbetsgrupp är för närvarande att samordna medlemsstaternas uppfattning

när det gäller användningen av personuppgifter på Internet i syfte att

medlemsstaterna genom rådet skall besluta att ge EG-kommissionen mandat att

förhandla med Europarådet angående utformningen av den nämnda rekommendationen.

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, har en

expertgrupp utarbetat vissa riktlinjer i fråga om integritetsskyddet och

persondataflödet över gränserna. Riktlinjerna antogs år 1980 av OECD:s råd

tillsammans med en rekommendation till medlemsländernas regeringar om att

beakta riktlinjerna i nationell lagstiftning. Samtliga medlemsländer, däribland

Sverige, har godtagit rekommendationen och därmed åtagit sig att följa denna.

En ny lag till skydd för personuppgifter

Propositionen

När det gäller reformbehovet på det aktuella lagstiftningsområdet anför

regeringen att det är många svåra avvägningar som måste göras vid utformningen

av en lagstiftning till skydd för den personliga integriteten i fråga om

personuppgifter. Härtill kommer att lagstiftningen inte i onödan bör hindra

användningen av ny teknik. Regeringen påpekar att den nya tekniken inte bara

för med sig risker utan också många obestridliga fördelar. Enligt regeringen

måste dessa fördelar tas till vara om Sverige skall kunna behålla och förstärka

sin framskjutna position bland industrinationerna. Regeringen konstaterar

vidare att den nya tekniken redan har inneburit en höjning av livskvaliteten

och en ökad frihet för många människor. Det gryende informationssamhället kan

innebära förbättrade möjligheter till ökad jämställdhet och ett förverkligande

av angelägna regionalpolitiska mål.

Vidare konstaterar regeringen att det är uppenbart att den nu föråldrade

datalagen från 1973 inte uppfyller de krav som bör ställas på en lagstiftning

till skydd för den personliga integriteten i fråga om personuppgifter i dagens

och morgondagens samhälle. Det finns enligt regeringen således starka skäl för

att nu införa en ny lagstiftning på området. Den nya lagstiftningen måste

emellertid utformas med hänsyn till Sveriges skyldigheter gentemot EU, särskilt

EG-direktivet om personuppgifter.

Motionerna

I motion 1997/98:K14 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen avslår

propositionen. Motionären anför att en översyn av det svenska skyddet för

enskilda personers privatliv ligger helt i linje med FN:s förklaring och

Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Enligt motionären bör i

Sverige införas en generell integritetslagstiftning för att förstärka skyddet

för den personliga integriteten. I avvaktan därpå är det orimligt att införa

delreformer som verkar i motsatt riktning. Motionären anser att regeringens

förslag om en personuppgiftslag därför bör avlås av riksdagen. Därefter bör

regeringen återkomma med en övergripande lagstiftning och sedan, vid behov, med

detaljreglering.

Också i motion 1997/98:K16 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, c, kd) hemställs

att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anför att det nu aktuella

lagförslaget är onödigt omfattande och utomordentligt svårtillgängligt.

Dessutom tas inte hänsyn till de företag som i sin verksamhet kommer att

beröras av en eventuell ny lagstiftning. Enligt motionärerna åläggs företagen

en informationsskyldighet som blir orimligt kostnadskrävande. Kritik kan

framföras mot regeringens förslag, som inte har föregåtts av några åtgärder för

att analysera vilka effekter reglerna får för berörda företag. Mot bakgrund av

det anförda bör förslaget avslås (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande datalagen varken för

närvarande eller för framtiden kan anses uppfylla de krav som bör ställas på en

lagstiftning till skydd för den personliga integriteten i fråga om person-

uppgifter. Starka skäl talar således för att det nu införs en ny lagstiftning

på det aktuella området. Vid utformningen av en sådan lagstiftning måste

Sverige beakta EG-direktivet (95/46/EG) om skydd för enskilda personer med

avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana

uppgifter. Av artikel 32 i direktivet följer att Sverige senast den 24 oktober

1998 skall ha genomfört direktivet. Enligt utskottets mening bör det nu införas

en ny lag till skydd för personuppgifter som bygger på EG-direktivet. Förslagen

i motionerna 1997/98:K14 och 1997/98:K16 yrkande 1 om avslag på propositionen

avstyrks därför.

Genomförandet av EG-direktivet

Propositionen

Regeringen bedömer att en lagstiftning som reglerar själva hanteringen av

personuppgifter bör införas, eftersom det inte synes möjligt att genomföra EG-

direktivet på något annat sätt.

Därutöver bedömer regeringen att Sverige på ett lämpligt sätt bör verka för

att det blir möjligt att i stället för en hanteringsmodell använda en

lagstiftning som mera koncentrerar sig på vad som karakteriseras som ett

missbruk av personuppgifter.

I skälen för sin bedömning anger regeringen att bestämmelserna i EG-direktivet

innebär att själva hanteringen av personuppgifter regleras, oavsett om

hanteringen kan sägas utgöra ett missbruk. Direktivet bygger således på en

hanteringsmodell. Regeringen anför att Sverige såsom medlem i EU har att i

svensk lagstiftning genomföra de hanteringsregler som direktivet innehåller. I

artikel 5 anges att Sverige inom den ram direktivet ställer upp därvid skall

precisera på vilka villkor behandling av personuppgifter är tillåten.

Regeringen anser att det nu inte är möjligt att uppfylla skyldigheten att

genomföra direktivet på annat sätt än genom att införa en lagstiftning av

hanteringsmodell.

Därutöver framhåller regeringen att en sådan lagstiftning som nu måste

införas på grund av EG-direktivet, dvs. som reglerar i princip all hantering av

personuppgifter, inte framstår som särskilt modern. Regeringen påpekar att

mycket av den användning av personuppgifter som den alltmer genomgripande

datoriseringen har medfört måste betraktas som harmlös. Allt fler medborgare

har också tillgång till dator, elektronisk post och annan kommunikation i

världsomspännande nätverk. Det finns enligt regeringen därför starka skäl för

att verka för att det blir möjligt att gå ifrån en vittomfattande

hanteringsmodell. Regeringen avser att på lämpligt sätt utnyttja Sveriges

inflytande i EU för att påverka i denna riktning. Vidare påpekar regeringen att

möjligheterna till påverkan är beroende av att det går att visa på användbara

alternativ till hanteringsmodell. Det är därför viktigt att diskussionen om och

arbetet med möjliga utformningar av alternativa modeller fortsätter.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att regeringens val av

modell för den nya personuppgiftslagens uppbyggnad framstår som föråldrad och

mindre väl anpassad till den snabba, tekniska utvecklingen på dataområdet. Den

alltmer genomgripande datoriseringen har i väsentliga delar gjort EG-direktivet

omodernt, vilket i sin tur har fått återverkningar på regeringens lagförslag

som inte tillåtits avvika från direktivets hanteringsmodell. Motionärerna

framhåller att det inte finns något som säger att Sverige eller något annat

medlemsland är bundet av den lagtekniska modell som ett visst EG-direktiv

bygger på. Vad gäller det nu aktuella direktivet är det kravet på godtagbar

skyddsnivå för den personliga integriteten som skall få genomslag i den svenska

lagstiftningen. Moderata samlingspartiets uppfattning är att skyddsnivån bättre

skulle tillgodoses med en missbruksmodell som tar sikte på vad som kan

karaktäriseras som ett missbruk av personuppgifter. Enligt Moderata

samlingspartiet hade det redan i dag varit möjligt att inom EG-direktivets ram

att införa en nationell lagstiftning som bygger på själva missbruket av

personuppgifter. Regeringen borde ha varit mer pådrivande i frågan och hade

exempelvis kunnat utfärda tilläggsdirektiv till Datalagskommittén med

uppmaningen att särskilt överväga ett lagförslag baserat på missbruksmodellen.

Vidare framstår det enligt motionärerna som anmärkningsvärt att tiden från det

att utredningen avgav sitt betänkande tills propositionen lades fram inte

utnyttjades till att arbeta fram ett lagförslag inom Regeringskansliet i linje

med regeringens eget och flertalet remissinstansers önskemål. På grund av den

tidsbrist som uppstått till följd av regeringens agerande i

lagstiftningsärendet finns det inte några förutsättningar för att i höst

införliva EG-direktivet i form av en missbruksbaserad lagstiftning. Enligt

Moderata samlingspartiet finns det starka skäl att rikta kritik mot regeringens

agerande, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna (yrkande 1).

I motionen anförs vidare att Moderata samlingspartiet är angeläget om att den

förstärkning av enskilda personers integritetsskydd som direktivet dock innebär

också får genomslag i svensk lagstiftning och att Sverige lever upp till de

åligganden som följer av EU-medlemskapet. Av dessa skäl anser sig motionärerna

inte kunna avvisa regeringens förslag. Motionärerna anser emellertid att

regeringen snarast bör föranstalta om en utredning med uppdrag att lämna

förslag till en missbruksbaserad, modern och mer generell

integritetsskyddslagstiftning i syfte att ersätta personuppgiftslagen.

Inriktningen på utredningsarbetet bör vara att skapa en varaktig lagstiftning

på integritetsskyddsområdet. Motionärerna hemställer att riksdagen hos

regeringen begär utredning och förslag rörande en missbruksbaserad, generell

integritetsskyddslagstiftning i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande

2).

Därutöver anförs i motionen att regeringen också i EU-arbetet bör aktivt

verka för ett reviderat EG-direktiv baserat på en svensk generell

integritetslagstiftning, när väl konturerna av en sådan börjar skönjas. Detta

bör ges regeringen till känna (yrkande 3).

I motion 1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att den valda formen

för den nya lagen, ?hanteringslag?, är en ovanlig och i detta fall olämplig

form. Enligt motionärerna är det särskilt olämpligt inom ett tillämpningsområde

som informationsteknikens, med dess höga utvecklingstempo, att föreskriva vad

som är tillåtet snarare än motsatsen. Det kan komma att innebära begränsningar

som inte var avsedda vid lagens tillkomst. Motionärerna anför att det på ett

sådant område är att föredra en modell där det som är förbjudet lagregleras.

Enligt motionärerna finns det anledning att med kraft ta upp formfrågan.

Motionärerna föreslår att berörd EU-institution i Bryssel tillskrivs med

uppmaning att snarast inleda arbetet med formulering av en ståndpunkt där en

missbruksmodell förordas. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 1).

I samma motion begärs också ur ett annat perspektiv att förhandlingar inom EU

inleds om ett nytt direktiv till en personuppgiftslag. Motionärerna konstaterar

att det i personuppgiftslagen i enlighet med direktivet föreslås införas ett

förbud att till tredje land föra över personuppgifter som är under behandling.

Förbudet gäller också överföring av personuppgifter för behandling i tredje

land. Motionärerna påpekar att direktivet emellertid författades innan

användningen av Internet hade blivit vanlig. Överföringen till tredje land av

meddelanden och filer som innehåller personuppgifter är nu synnerligen vanlig.

Motionärerna framhåller att det är omöjligt att precisera när en sådan

behandling sker, och hur ofta. Enligt motionärerna är det otillfredsställande

att stifta en lag som i viktiga avseenden inte kommer att kunna efterlevas.

Motionärerna anser att Sverige bör framhålla för berörda EU-institutioner att

denna lag inte kommer att kunna tillämpas såsom det var avsett. Det bör snarast

inledas arbete på formulering av direktiv till en sådan ny lag som bättre

överensstämmer med normal personuppgiftshantering under 2000-talet. Detta bör

ges regeringen till känna (yrkande 5).

I motion 1997/98:K16 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, c, kd) anförs att

regeringen kraftfullt bör söka utnyttja Sveriges inflytande i Europeiska

unionen för att påverka intresset för och möjligheten till att skapa ett nytt

och modernt datadirektiv. Därvid bör enligt motionärerna den otidsenliga

hanteringsmodellen ersättas av missbruksmodellen och utrymmet för nationella

lösningar i direktivets anda vidgas. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 2).

Därutöver anförs i motionen att såväl ett nytt EG-direktiv som en nationell

lagstiftning bör föregås av en problem- och konsekvensanalys för inte bara

myndigheter utan även berörda företag. Även detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 3).

Motionärerna konstaterar också att det inom såväl EU som Sverige pågår ett

arbete för avreglering inom särskilt näringslivet. Nuvarande direktiv och

regeringens lagförslag går enligt motionärerna helt i motsatt riktning och

riskerar att försvåra i stället för att underlätta för företagen. Motionärerna

anser att detta är oacceptabelt och ytterligare ett skäl att kräva ett

omarbetat förslag inför en i och för sig nödvändig modernisering av

dataregleringen. Vad som anförts om förenklingar av nödvändig datalagstiftning

bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

Motioner från allmänna motionstiden 1997

I motion 1997/98:K304 av Bengt Harding Olson (fp) anförs att det i Sverige

finns ett klart behov av att göra en översyn av skyddet för enskilda personers

privatliv med inriktning på att förstärka detta skydd. Det ligger enligt

motionären helt i linje med FN:s förklaring och Europarådets konvention om de

mänskliga rättigheterna. Motionären anser att integritetsskyddet bör förstärkas

och att detta är möjligt utan att komma i konflikt med offentlighetsprincipen.

Förbättringar för att tillförsäkra även offentliga personer en privat sfär kan

åstadkommas genom en effektiviserad självsanering i form av en förtydligad

etikregel om privatlivets helgd och en vidgad PO-behörighet. Dessutom bör ett

sanktionssystem införas så att medieoffer anser det lönt att försöka få

rättvisa. Motionären anser därutöver att det bör finnas en generell

integritetslagstiftning. Sammanfattningsvis anför motionären att det bör

införas en generell integritetslagstiftning. Detta bör ges regeringen till

känna (yrkande 1). I avvaktan därpå kan det enligt motionären vara lämpligt att

införa en partiell lag om skydd för privatlivets helgd. Även detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 2).

Också i motion 1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) tas frågan om en översyn av

reglerna för personligt integritetsskydd upp. I motionen konstateras att den

snabba tekniska utvecklingen ständigt väcker nya frågor rörande hur den

personliga integriteten skall värnas. Av denna anledning är det enligt

motionärerna angeläget att lagstiftningen, genom att vara generell och

teknikoberoende, kan erbjuda ett skydd för den personliga integriteten utan att

kräva en ny utredning och en ny lagändring varje gång en teknisk applikation

ser dagens ljus. Motionärernas uppfattning är att det är datalagstiftningen som

skall anpassas till de principer och regler som gäller i

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. De nu aktuella exemplen

på hur datalagen förbjuder kommuner att tillhandahålla sina offentliga

handlingar på Internet visar enligt motionärerna på en konflikt som måste lösas

genom en analys som på ett mer grundläggande sätt än genom att reglera en

särskild informationsteknik behandlar den enskilde medborgarens integritet

gentemot det offentliga. Motionärerna anför att de förestående förändringarna

av datalagen och integritetsskyddet därför motiverar en betydligt vidare

diskussion om grunderna för integritetsskyddet än den diskussion som

Datalagskommitténs majoritet förmådde föra. I Sverige har sedan länge

allmänintresset automatiskt ställts mot den enskildes intresse, där individen

oftast setts som underordnad. Enligt motionärernas mening bör den personliga

integriteten i stället ses som en del av en individuell rättighet och inte som

en produkt av parlamentariska beslut. Motionärerna anför vidare att på grund av

den splittrade bild som personrätten i dag uppvisar, men också på grund av de

principer som beskrivits i motionen, finns goda motiv för inrättandet av en

samlad integritetsskyddslagstiftning. En sådan lag kan och bör göras

teknikoberoende. I lagen bör man precisera de fall där intrång i den

personliga, icke-kroppsliga, sfären är tillåten utan krav på samtycke och låta

övriga fall omfattas av förbud. Forskningens behov av data bör enligt

motionärerna bli föremål för en särskild analys. Det är av vikt att finna

sådana lösningar att såväl integritets- som forskningsintresset kan

tillgodoses. Mot denna bakgrund förslår Moderata samlingspartiet att regeringen

utifrån de angivna riktlinjerna lämnar förslag till en generell och

teknikoberoende integritetslagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 12).

I motion 1997/98:T815 av Kerstin Warnebring m.fl. (c) hemställs att regeringen

ges till känna vad i motionen anförs om personlig integritet och skydd av

uppgifter (yrkande 11). Motionärerna påpekar att integritetsskyddet riskerar

att försvagas i takt med att personuppgifter kommer att skickas mellan

konsumenter och företag nationellt och internationellt i allt större

utsträckning. Användandet av s.k. cookies på Internet innebär att information

om användarna lagras åtkomligt för de hemsidor man tidigare besökt. Detta kan

enligt motionärerna innebära att användare inte har kontroll över vilken

information som lagras om dem och som regelbundet laddas upp till de värdar man

besöker. Motionärerna anser att det vore önskvärt med åtminstone en

självsanering inom branschen innebärande någon form av etiska regler för

användningen. Enligt motionärerna kan nationella regler för användande av

företags- och personuppgifter befaras spela allt mindre roll framgent. Sverige

bör inom EU verka för att internationella regelverk kommer till stånd.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om generell integritetslagstiftning

Konstitutionsutskottet behandlade senast under föregående riksmöte en motion

där frågan om en generell integritetslagstiftning togs upp (bet. 1996/97:KU14).

Utskottet konstaterade i sin bedömning att frågor som är av betydelse för den

personliga integriteten regleras i många lagar. Grundläggande är bestämmelserna

om fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen. Utskottet påpekade att det

för den personliga integriteten viktiga skyddet för personuppgifter var under

behandling av Datalagskommittén. Någon utredning därutöver av det slag som

begärdes i motionen var enligt utskottets mening inte påkallad. Utskottet

utgick dock från att vissa ytterligare frågor som togs upp i motionen ändå

kunde antas bli belysta inom utredningen och vid beredningen av kommitténs

förslag. Utskottet avstyrkte motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det i artikel 5 i EG-direktivet anges att

medlemsstaterna inom de begränsningar som bestämmelserna i direktivet innebär

skall precisera på vilka villkor behandling av personuppgifter är tillåten. I

direktivet regleras själva hanteringen av personuppgifter. Direktivet bygger

således på en hanteringsmodell. Utskottet delar regeringens bedömning att det

inte är möjligt att nu genomföra EG-direktivet på annat sätt än genom en

lagstiftning som följer den struktur som direktivet anvisar. Lagstiftningen bör

därför utformas efter en hanteringsmodell. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motion 1997/98:K13 yrkande 1.

Utskottet vill vidare, i likhet med regeringen, framhålla att den

lagstiftning som måste införas på grund av EG-direktivet, och som bygger på en

vittomfattande hanteringsmodell, redan nu framstår som i viss mån omodern. Den

tekniska utvecklingen när det gäller dataflödet går oerhört snabbt. Enligt

utskottets mening framstår det t.ex. som i det närmaste omöjligt att

upprätthålla strikta regler för hur personuppgifter skall hanteras i ett

världsomspännande nätverk som Internet. Även när det gäller myndigheternas

användning av e-post torde svårigheter uppstå när det gäller att fullt ut

efterkomma strikta hanteringsregler. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse på att regeringen avser att såväl nationellt som inom EU-

samarbetet verka för att det blir möjligt att gå ifrån en långtgående

hanteringsmodell på det aktuella lagstiftningsområdet. Mot denna bakgrund anser

utskottet att vad som föreslås i motionerna 1997/98:K16 yrkande 2 samt

1997/98:K17 yrkandena 1 och 5 är tillgodosett. Motionerna avstyrks.

I motion 1997/98:K16 framförs att såväl ett nytt EG-direktiv som en nationell

lagstiftning bör föregås av en problem- och konsekvensanalys (yrkande 3) samt

att förenklingar av nödvändig datalagstiftning bör göras (yrkande 4). Utskottet

utgår från att regeringen i kommande lagstiftningsarbete på

personuppgiftsområdet kommer att göra sådana överväganden som efterfrågas i

motionen. Några tillkännagivanden till regeringen behövs enligt utskottets

mening därför inte. Motionen avstyrks i nämnda delar.

När det gäller frågan om en generell integritetslagstiftning, som

aktualiseras i flera motioner, vill utskottet framhålla följande. För den

personliga integriteten är skyddet av personuppgifter av avgörande betydelse.

Den nuvarande datalagen gäller endast för automatisk behandling av

personuppgifter. Regeringens förslag om en personuppgiftslag innebär att såväl

automatiserad som viss manuell behandling av personuppgifter kommer att

omfattas av lagens bestämmelser. Denna lag kommer således, till skillnad från

datalagen, att vara teknikoberoende. Den särskilda regleringen till skydd för

person-uppgifter kommer därmed att få en vidare tillämpning än vad som tidigare

har varit fallet. Utskottet vill därutöver framhålla att regler som syftar till

att skydda den personliga integriteten också finns i andra lagar. I enlighet

med detta avstyrker utskottet motionerna 1997/98:K13 yrkandena 2 och 3,

1997/98:K304 yrkande 1 samt 1997/98:K333 yrkande 12.

Av samma skäl avstyrker utskottet motion 1997/98:K304 yrkande 2 med begäran

om en lag om skydd för privatlivets helgd.

I motion 1997/98:T815 påpekas att integritetsskyddet riskerar att försvagas i

takt med att personuppgifter kommer att skickas mellan konsumenter och företag

nationellt och internationellt i allt större utsträckning. Som exempel nämns

användandet av s.k. cookies på Internet. Motionärerna anser att Sverige bör

verka för att internationella regelverk kommer till stånd (yrkande 11).

Utskottet konstaterar att det finns tekniska möjligheter att som användare av

Internet förhindra att den server man besöker på Internet placerar en s.k.

cookie i hårddisken. Användaren kan på detta sätt avvärja att bli utsatt för

t.ex. riktad reklam. Detta är således ett val som användaren själv får göra.

Någon reglering som tar sikte på möjligheterna att placera ut s.k. cookies

finns, såvitt utskottet erfarit, inte. Som redovisats i det föregående angående

den internationella regleringen på personskyddsområdet pågår för närvarande ett

arbete inom Europarådet, vilket EU avser att delta i, med att ta fram en

rekommendation angående användningen av personuppgifter på Internet. Utskottet

utgår ifrån att, i den mån s.k. cookies kan anses utgöra ett integritetsproblem

vid användningen av Internet, frågan kommer att beröras i detta arbete. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks motionen i denna del. När det gäller

användningen av s.k. cookies kan utskottet vidare konstatera att en fråga som

för svenskt vidkommande har uppkommit är om s.k. cookie-filer, som finns att

tillgå i myndigheternas datorer, är att anse som allmänna handlingar. Om så är

fallet, måste t.ex. regler om gallring och andra regler som gäller hantering av

allmänna handlingar iakttas. Utskottet har inhämtat att Kammarrätten i Göteborg

för närvarande handlägger två mål som gäller frågan om utlämnande av allmän

handling och s.k. cookie-filer. Utskottet utgår ifrån att utgången i dessa mål

kommer att uppmärksammas av den översyn som inom kort skall påbörjas avseende

en anpassning av 2 kap. TF till den nya tekniken.

Förhållandet till offentlighetsprincipen

Bakgrund

Den svenska offentlighetsprincipen

Offentlighetsprincipen kan beskrivas som den grundsats enligt vilken

samhällsorganens verksamhet skall bedrivas under allmän insyn och kontroll. För

att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte med

att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete.

Den offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för medborgarna och

massmedierna på ett sådant sätt att dessa kan inhämta upplysningar i skilda

angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas informationsgivning

(prop. 1975/76:160 s. 69 f.). Offentlighetsprincipen kan förenklat sägas fylla

tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerheten, effektivitet i

förvaltningen och effektivitet i folkstyret.

I första hand förknippas offentlighetsprincipen med bestämmelserna i 2 kap. 1

§ tryckfrihetsförordningen (TF) om allmänna handlingars offentlighet. Där

föreskrivs att varje medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte och

en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar.

Härigenom markeras att handlingsoffentligheten utgör ett inslag i den

medborgerliga yttrande- och informationsfriheten och därmed en av betingelserna

för den demokratiska åsiktsbildningen.

Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga

yttrandefrihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och andra som

är verksamma hos det allmänna och som även omfattar den information som dessa

funktionärer förfogar över i denna verksamhet.

Offentlighetsprincipen, de offentliga funktionärernas yttrandefrihet och

meddelarfriheten gäller inte utan undantag. Rätten att ta del av allmänna

handlingar får begränsas om det är påkallat med hänsyn till skäl som anges i

TF, de s.k. sekretessgrunderna (2 kap. 2 § TF). Vid varje bedömning av om

offentlighetsintresset skall få vika för ett sekretessbehov måste en

intresseavvägning göras. När det finns ett beaktansvärt intresse av allmän

insyn bör offentligheten få vika endast om det framstår som nödvändigt av

hänsyn till viktiga motstående intressen.

En begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar skall enligt 2

kap. 2 § TF anges noga i bestämmelse i en särskild lag, eller om det i visst

fall anses lämpligare, i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Med

särskild lag avses sekretesslagen (1980:100).

I proposition 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna

handlingars offentlighet konstaterades att offentlighetsprincipen naturligtvis

inte gör sig gällande med samma styrka i fråga om allt material hos

myndigheterna (s. 71). I myndigheternas handlingar redovisas ofta

omständigheter som gäller enskilda personer. Föredragande statsrådet anförde

att det allmänna intresset av att dessa uppgifter som sådana är tillgängliga

för insyn oftast är ringa eller obefintligt. Vad som däremot kunde kräva

offentlighet var myndigheternas befattning med de ärenden till vilka

uppgifterna hör. Det gällde i synnerhet i de ärenden där myndigheten framträdde

som bärare av offentlig makt.

Vidare konstaterades i propositionen att behovet av sekretess för den

personliga integriteten alltmer hade trätt i förgrunden under senare år, främst

som en följd av datateknikens utveckling (s. 73 f.) Föredragande statsrådet

var fullt införstådd med att integritetsskyddet i flera hänseenden krävde ökat

beaktande vid utformningen av den nya sekretesslagstiftningen. Han framhöll

dock att det inte borde förbises att offentligheten även verkade till förmån

för personskyddet. Den gjorde det möjligt att utifrån kontrollera vilka

uppgifter om enskildas privatliv som finns samlade hos myndigheterna. Därtill

kom att en ordning med offentlig insyn i ärenden om ingripanden mot enskilda,

även i fall då personliga förhållanden berörs, utgjorde en grund för saklighet,

opartiskhet och grundlighet i myndigheternas handläggning. Enligt föredragande

statsrådets mening borde sekretessbeläggningen av person-uppgifter göras med

viss försiktighet. Drevs sekretessbeläggningen mycket långt, kunde den bidra

till att minska människors förståelse för öppenhet kring fakta av olika slag,

med krav på ytterligare sekretessbeläggning som följd.

Offentlighetsprincipen i förhandlingarna inför Sveriges inträde i EU

När förhandlingarna om ett svensk medlemskap i EU öppnades den 1 februari 1993

klargjorde statsrådet Dinkelspiel regeringens inställning i fråga om principen

för allmänna handlingars offentlighet och meddelarfriheten. Han uttalade då

bl.a. att Sverige välkomnar

... den ökade betoning som Gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna

utveckling ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora

öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och viktiga

erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska

grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den

offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av

vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen,

rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också

är viktiga mål för Gemenskapen.

Offentlighetsprincipens tillämplighet var inte något ämne i

medlemskapsförhandlingarna. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en

förklaring till slutakten av följande innehåll:

Sverige bekräftar det inledande uttalande som Sverige gjorde den 1 februari

1993.

Sverige välkomnar den pågående utvecklingen inom unionen mot större öppenhet

och insyn. Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna

handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten är och förblir

grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella,

politiska och kulturella arv.

Medlemsstaterna avgav följande svarsförklaring:

Unionens nuvarande medlemmar noterar att Sverige avgett en unilateral

förklaring om öppenhet och insyn.

De förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska unionen kommer att fullt

ut följa gemenskapsrätten i detta avseende.

Uttalanden av konstitutionsutskottet i grundlagsärendet om EU

I ärendet om grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU uttalade

konstitutionsutskottet att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är

förutsättningar för att den fria åsiktsbildningen kan spela den viktiga roll

som anges i regeringsformens inledande bestämmelse (bet. 1993/94:21).

Utskottet anförde vidare att också förbudet mot censur, skyddet av

uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga principer i TF och YGL

har stor betydelse för den fria åsiktsbildningen. Enligt utskottet kunde den i

ärendet föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 § regeringsformen inte anses öppna

möjlighet att överlåta beslutanderätt till EG som väsentligt rubbar dessa

principer utan att grundlagen samtidigt ändras.

När det gäller att fastställa vilka beslutsbefogenheter som faktiskt överlåts

vid ett medlemskap anförde utskottet att utgångspunkten givetvis är det svenska

anslutningsfördraget som i sin tur hänvisar till de grundläggande fördragen.

Utskottet ansåg att dessa beslutsbefogenheter inte helt lätt låter sig

fastställas. Enligt utskottet måste emellertid gemenskapsinstitutionernas rätt

att fatta beslut basera sig på de grundläggande fördragen, vilket gör det

möjligt för riksdagen att med tillräcklig säkerhet överblicka och förutse vilka

beslutsbefogenheter som överlåts.

Utskottet uttalade vidare att gemenskapernas beslutsbefogenheter, i de

fördrag som Sverige tillträdde vid medlemskapet, är utomordentligt begränsade

på de områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella system

berörs. Utskottet konstaterade att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är

nationella angelägenheter och att gemenskapens institutioner inte på fördragen

kunde grunda någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa

lagstiftningsområden.

Enligt utskottet var det en annan sak att inom de områden där institutionerna

har befogenhet att fatta beslut det någon gång kunde beslutas regler som berör

t.ex. offentlighets- och sekretessfrågor. De regler som institutionerna får

besluta kunde dock inte ges sådan räckvidd att de rubbar de principer på vilka

tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och svenska offentlighetsregler bygger.

En ändring av detta förhållande skulle enligt utskottet förutsätta en

grundlagsändring. Skulle det i framtiden bli aktuellt att genom sådana

fördragsändringar överlåta beslutanderätt som direkt tar sikte på tryck- och

yttrandefrihetsfrågor, ansåg utskottet att detta inte bör ske utan samtidig

ändring av grundlag.

Härefter kom utskottet in på frågan hur man skulle förhålla sig om en regel i

en förordning eller ett direktiv framstår som konstitutionellt oacceptabel från

svensk sida. Utskottet ansåg att den svenska hållningen då inte bör vara att

tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. I stället bör frågan

gälla om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant

beslut som det fattat - med andra ord om den beslutade rättsakten ligger inom

det område där beslutanderätten överlåtits. Blir svaret att rättsakten ligger

utanför detta område, var den enligt utskottet inte giltig som EG-rätt i

Sverige.

Uttalanden av konstitutionsutskottet i ärendet om Sveriges anslutning till EU

I ärendet om Sveriges anslutning till EU behandlade konstitutionsutskottet ånyo

frågan om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten vid ett svenskt

medlemskap (1994/95:KU2y). Utskottet konstaterade att erfarenheter visar att

det kan förekomma normgivning som berör tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen inom de områden där gemenskapsinstitutionerna har

befogenhet att fatta beslut. Hittills hade enligt utskottet endast två fall

lokaliserats där EG-rätten hade ett annat innehåll än den svenska tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen. Det ena fallet gällde förbud mot viss reklam och

det andra rätten att äga svenska tidningar. I grundlagsärendet hade också

föreslagits en anpassning till EG-rätten i dessa fall. Ett annat exempel var

enligt utskottet kommissionens förslag till direktiv om skydd för enskild vid

behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, som

berörde handlingsoffentligheten.

Utskottet konstaterade att regeringen hade anfört att den förklaring om

offentlighetsprincipen som Sverige hade lagt till anslutningsakten utgör en

plattform från vilket ett aktivt försvar av våra grundläggande principer bör

kunna föras om detta skulle aktualiseras vid en normkonflikt. Utskottet delade

denna uppfattning.

Utskottet erinrade vidare om att den nya bestämmelsen i 10 kap. 5 § RF inte

öppnade möjlighet att överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar sådana

viktiga konstitutionella principer som offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten utan samtidig ändring av grundlag. Någon sådan

grundlagsändring hade inte heller varit aktuell. Utskottet framhöll att detta

innebar att den nu aktuella överlåtelsen inte omfattade beslutanderätt som

väsentligt kunde komma att rubba offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.

Utskottet kunde alltså konstatera att tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är nationella

angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte har någon befogenhet att

harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. Utskottet framhöll att de

beröringspunkter som ändå kunde uppkomma mellan EG-rätten och vår

offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller andra avgränsade områden som har

betydelse för den inre marknadens funktion och där institutionerna har

befogenhet att fatta beslut. Här kan konflikter inte uteslutas. Om konflikter

skulle uppkomma, borde det enligt utskottets mening vara möjligt att med

framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten har i vårt konstitutionella system.

Propositionen

Inledning

Regeringen föreslår att det i den nya lagen införs en uttrycklig bestämmelse

som klargör att lagen inte skall tillämpas, om det skulle inskränka

myndigheternas skyldigheter att lämna ut personuppgifter enligt 2 kap. TF (8 §

första stycket). Enligt regeringens förslag införs också en bestämmelse om att

lagen inte hindrar att en myndighet arkiverar och bevarar allmänna handlingar

eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet (8 § andra stycket).

I skälen för sitt förslag anför regeringen inledningsvis att Sverige efter

inträdet i EU har tagit aktiv del i förhandlingarna om EG-direktivet och agerat

hårt för att få till stånd sådana lösningar att direktivet inte står i

motsättning till den svenska offentlighetsprincipen. De svenska

ansträngningarna på detta område har enligt regeringen varit framgångsrika. På

flera punkter avviker det slutligt antagna direktivet från tidigare förslag.

Enligt regeringens uppfattning finns det i det antagna direktivet inte någon

bestämmelse som inte går att förena med den svenska offentlighetsprincipen.

Regeringen utvecklar härefter sina skäl vad gäller frågorna om utlämnande,

korrigering och bevarande av personuppgifter.

Utlämnande av personuppgifter

Regeringen påpekar att ett utlämnande av personuppgifter med stöd av den

grundlagsfästa offentlighetsprincipen i och för sig är att anse som sådan

behandling av personuppgifter som omfattas av EG-direktivet.

Vidare konstaterar regeringen att det av artikel 6.1 b i direktivet framgår

att personuppgifter skall samlas in för särskilda, uttryckligt angivna ändamål

och att senare behandling av uppgifterna inte får ske på ett sätt som är

oförenligt med de ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in.

Regeringen påpekar att även enligt Europarådets dataskyddskonvention (artikel 5

b) skall personuppgifter för automatisk databehandling lagras för särskilda

ändamål och inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål.

Enligt regeringens uppfattning kan en myndighets utlämnande av person-

uppgifter med stöd av offentlighetsprincipen inte anses vara oförenligt med de

ändamål för vilka uppgifterna ursprungligen samlades in. Offentlighetsprincipen

framgår av grundlagen och får anses utgöra en integrerad del av all

förvaltningsverksamhet som myndigheterna ägnar sig åt.

Regeringen påpekar att det vidare av artikel 7 framgår att personuppgifter

får behandlas, t.ex. lämnas ut, om det är nödvändigt för att fullgöra en

rättslig förpliktelse som åvilar den registeransvarige eller för att fullgöra

en arbetsuppgift som är ett led i myndighetsutövning som utförs av den

registeransvarige. Härvid anför regeringen att de registeransvariga

myndigheterna är rättsligt förpliktade att följa bl.a. grundlagsreglerna om

utlämnande av allmänna handlingar, och utlämnandet är också ett led i deras

myndighetsutövning. Utlämnandet är enligt regeringen alltså tillåtet enligt

artikel 7.

Vidare påpekar regeringen att enligt artikel 8 skall behandling av känsliga

personuppgifter i princip förbjudas. Regeringen framhåller att det emellertid

är tillåtet av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse att göra undantag från

förbudet, om det finns lämpliga skyddsåtgärder (artikel 8.4). Härvid anför

regeringen att det är ett viktigt svenskt allmänt intresse att utlämnande kan

ske enligt den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. De svenska

sekretessbestämmelserna medför att sådana känsliga personuppgifter som avses i

artikel 8 i praktiken inte kommer att lämnas ut om den enskilde kan skadas

eller drabbas negativt av utlämnandet. Sekretessbestämmelserna får enligt

regeringen anses utgöra sådana lämpliga skyddsåtgärder som avses i direktivet.

Regeringen anser att det alltså inte finns något hinder mot att föreskriva

undantag från det principiella förbudet mot behandling av känsliga person-

uppgifter för sådant utlämnande som sker med stöd av offentlighetsprincipen.

Regeringen konstaterar att när uppgifter om en viss person samlas in från den

berörde själv skall enligt artikel 10 den information lämnas som är nödvändig

för att tillförsäkra den registrerade en korrekt behandling. Information

behöver dock inte lämnas i den utsträckning den registrerade redan känner till

informationen. Regeringen påpekar att motsvarande bestämmelse finns i artikel

11.1 för det fallet att personuppgifterna inte har samlats in från den

registrerade själv utan hämtats från andra håll. I detta sammanhang framhåller

regeringen att eftersom offentlighetsprincipen innebär att var och en kan få ut

icke-sekretessbelagda personuppgifter och att den som får uppgifterna i princip

har rätt att vara anonym, kan den myndighet som samlar in person-uppgifter inte

lämna information om till vilka personer uppgifterna kan komma att lämnas ut.

Däremot kan information lämnas om att uppgifterna kan komma att lämnas ut

enligt offentlighetsprincipen till den som begär det, i den mån uppgifterna

inte är belagda med sekretess. De registrerade får enligt regeringen härigenom

- på det sättet direktivet föreskriver -information om till vilka kategorier av

mottagare som uppgifterna kan komma att lämnas ut. Vidare anför regeringen att

det, eftersom utlämnande enligt offentlighetsprincipen sedan lång tid har

föreskrivits i svensk grundlag, kan förutsättas att allmänheten redan känner

till att så kan ske. Därför torde det enligt regeringen inte vara nödvändigt

att lämna särskild information i detta hänseende.

Därutöver påpekar regeringen att det enligt artikel 13.1 är tillåtet för

medlemsstaterna att göra nödvändiga undantag från bl.a. bestämmelserna i

artikel 6.1, 10 och 11.1 med hänsyn till skyddet av den registrerades eller

andras fri- och rättigheter. Enligt regeringen är rätten för var och en att med

stöd av offentlighetsprincipen ta del av allmänna handlingar som inte är

sekretessbelagda en sådan rättighet som kan göra det befogat med ett undantag.

Regeringen framhåller att det dessutom, för att undanröja alla eventuella

oklarheter vid tolkningen av direktivet på denna punkt, på svenskt initiativ

har tagits in en klausul i direktivets ingress (punkt 72) som gör det möjligt

att ta hänsyn till offentlighetsprincipen när direktivets bestämmelser

genomförs i nationell rätt. Eftersom klausulen har kommit till på svenskt

initiativ, står det enligt regeringens mening klart att den svenska

offentlighetsprincipen omfattas av uttrycket i klausulen om ?principen om

allmänhetens rätt till tillgång till allmänna handlingar?. Regeringen anser att

de invändningar som förts fram av vissa remissinstanser beträffande det

förhållandet att det i andra språkversioner av direktivet används uttryck som

måhända syftar på annat än det svenska begreppet allmänna handlingar därför

inte framstår som bärkraftiga.

Regeringen redovisar att Lagrådet i sitt yttrande anfört att det inte är

övertygat om att direktivet går att förena med offentlighetsprincipen och att

de tolkningar regeringen gör framstår som pressade. Lagrådet anför bl.a. att

det mot bakgrund av syftet med direktivet (skapandet av en gemensam hög

skyddsnivå som skapar förutsättningar för ett fritt flöde av uppgifter mellan

länderna) inte är sannolikt att EG-domstolen skulle godta en tolkning av

direktivet i den riktning som regeringen gjort. Enligt Lagrådet finns det en

påtaglig risk för att domstolen skulle finna offentlighetsprincipen oförenlig

med direktivet. För att man skall vara säker på att den svenska lagstiftningen

skall stå sig vid en prövning i EG-domstolen måste enligt Lagrådet

bestämmelserna i TF och sekretesslagen (1980:100) ändras.

Regeringen delar inte de farhågor rörande EG-direktivets förenlighet med

offentlighetsprincipen som framförts av Lagrådet och en del remissinstanser.

Regeringen påpekar att det här rör sig om en svensk grundlagsskyddad rättighet

med lång tradition som är en viktig del av det svenska statsskicket. Den

svenska offentlighetsprincipens starka ställning och grundläggande betydelse

för det svenska förvaltningssystemet är enligt regeringen väl känd i de övriga

medlemsstaterna. Regeringen framhåller att direktivet, under det

förhandlingsarbete som ägde rum efter det att Sverige blivit medlem i EU,

förändrades på flera punkter av särskilt stor betydelse för frågan om

förhållandet till offentlighetsprincipen. Enligt regeringen är det också av

stor betydelse att förändringarna till stor del föranleddes av den svenska

inställningen och att förändringarna alltså syftade till att göra det möjligt

för medlemsstaterna att förena regler om skydd för personuppgifter med en

offentlighetsprincip. Regeringen påpekar att detta särskilt tydligt har

manifesterats i punkt 72 i direktivets ingress.

Vidare anför regeringen att Sverige också i samband med förhandlingarna som

resulterade i Amsterdamfördraget hårt har drivit frågan om ökad öppenhet inom

EU. Enligt regeringen har detta arbete varit framgångsrikt bl.a. eftersom

Sverige har kunnat påvisa den positiva betydelse en väl utvecklad

offentlighetsprincip har för vårt land. Regeringen påpekar att utvecklingen

inom EU nu otvivelaktigt går mot en ökad öppenhet. Vidare anser regeringen att

det bör framhållas att Lagrådet inte har preciserat sin kritik mot regeringens

tolkning samt att Lagrådet har uttalat en viss förståelse för att regeringen

inte vill göra ingrepp i offentlighetsprincipen. Den bedömning som redovisats i

propositionen rörande tolkningen av olika artiklar i direktivet är enligt

regeringens mening ytterst välgrundad, särskilt mot bakgrund av förklaringen om

offentlighetsprincipen i direktivets ingress. Det finns enligt regeringens

mening inte anledning att anta att EG-domstolen vid en eventuell prövning av

frågan skulle se saken på ett annat sätt.

När det gäller förslaget att det i lagen skall införas en bestämmelse som

anger att lagen inte tillämpas, om det skulle inskränka myndigheternas

skyldigheter att lämna ut personuppgifter enligt 2 kap. TF, påpekar regeringen

att Lagrådet har ansett att denna bestämmelse bör utgå, eftersom Lagrådet anser

att bestämmelsen är onödig eller oförenlig med direktivet. Regeringen delar

inte Lagrådets uppfattning. Enligt regeringens mening är offentlighetsprincipen

förenlig med direktivet. Frågan är således om bestämmelsen är onödig eftersom

den nya lagen inte kan tillämpas i strid med grundlagarna. Regeringen anser

härvid att det, även om bestämmelser i grundlag alltid tar över bestämmelser i

vanlig lag, i klargörande syfte bör tas in en bestämmelse som uttryckligen

anger detta förhållande.

Korrigering av personuppgifter

Regeringen påpekar att det enligt artikel 6.1 c-d är ett grundläggande krav att

de behandlade personuppgifterna är adekvata, relevanta, riktiga och, om

nödvändigt, aktuella. Den registrerade skall vidare enligt artikel 12 b ha rätt

att i förekommande fall få sådana uppgifter som inte har behandlats i enlighet

med bestämmelserna i direktivet rättade, utplånade eller blockerade, särskilt

om uppgifterna är ofullständiga eller felaktiga. Regeringen anför att det

enligt artikel 13.1 g dock är tillåtet för medlemsstaterna att göra nödvändiga

undantag från bl.a. bestämmelserna i artikel 6.1 och 12 med hänsyn till skyddet

av den registrerades eller andras fri- och rättigheter. Vidare påpekar

regeringen att det enligt direktivet är tillåtet att låta en myndighet välja

metod för korrigering av uppgifter i allmänna handlingar. Myndigheter behöver

alltså inte på grund av direktivet och den nya lagen utplåna felaktiga

uppgifter till förfång för allmänhetens rättigheter enligt

offentlighetsprincipen.

Därutöver påpekar regeringen att korrigeringsmetoden blockering får anses

innebära bl.a. att de blockerade uppgifterna inte skall lämnas ut till tredje

man. Med stöd av artikel 13.1 g är det enligt regeringen emellertid möjligt att

göra ett undantag för sådant utlämnande som sker med stöd av

offentlighetsprincipen enligt 2 kap. TF. Regeringen konstaterar att Lagrådet

mot bakgrund av sin inställning i fråga om offentlighetsprincipen föreslagit

att hänvisningen till TF i 3 § i den nya lagen, där begreppet blockering

definieras, ersätts med en hänvisning till ?denna lag?. Regeringen är av en

annan uppfattning och föreslår att ett undantag för sådant utlämnande som sker

med stöd av offentlighetsprincipen görs.

Bevarande av personuppgifter

Regeringen konstaterar att personuppgifter enligt artikel 6.1 b skall samlas in

för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Behandling får inte

senare ske av uppgifterna på ett sätt som är oförenligt med de ursprungligen

angivna ändamålen. Senare behandling för historiska, statistiska och

vetenskapliga ändamål skall dock enligt vad som uttryckligen anges inte anses

oförenlig med de ursprungliga ändamålen. Det förutsätts att medlemsstaterna i

detta fall beslutar om lämpliga skyddsåtgärder. Enligt artikel 6.1 e får vidare

personuppgifter lagras bara så länge det är nödvändigt med hänsyn till de

ursprungliga eller senare ändamålen med behandlingen. För person-uppgifter som

lagras under längre perioder för historiska, statistiska och vetenskapliga

ändamål skall medlemsstaterna vidta lämpliga skyddsåtgärder.

Därutöver påpekar regeringen att behandlingen av personuppgifterna alltid

måste vara tillåten enligt artikel 7 i direktivet, t.ex. därför att

behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar

den registeransvarige eller för att utföra en arbetsuppgift av allmänt

intresse. Gäller det känsliga personuppgifter, måste också förutsättningarna

enligt artikel 8 vara uppfyllda, t.ex. att medlemsstaten av hänsyn till ett

viktigt allmänt intresse har föreskrivit att behandlingen är tillåten.

Regeringen konstaterar att myndigheternas arkiv är en del av det svenska

nationella kulturarvet. Enligt 3 § arkivlagen (1990:782) skall myndigheternas

arkiv bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta

del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och

förvaltningens och forskningens behov.

Enligt regeringen kan de ändamål som bevarandet av myndighetsarkiven skall

tillgodose hänföras under vad som i EG-direktivet kallas ?historiska,

statistiska och vetenskapliga ändamål?. Regeringen anför att det således inte

är nödvändigt att myndigheterna redan när personuppgifterna samlas in

uttryckligen anger arkivering och bevarande som ett ändamål för behandlingen.

Är en myndighets primära hantering av uppgifterna tillåten, kan det inte anses

oförenligt med den primära hanteringen att bevara uppgifterna. Det kan enligt

regeringen inte heller anses oförenligt med de ursprungligen angivna ändamålen

att myndigheten efter en tid lämnar över sina handlingar till en arkivmyndighet

för långtidsförvaring.

Regeringen påpekar att myndigheterna är rättsligt förpliktade att bevara

allmänna handlingar, och bevarandet är också en arbetsuppgift av allmänt

intresse. Den behandling av icke känsliga personuppgifter som bevarandet utgör

är enligt regeringen således tillåten enligt artikel 7. Regeringen påpekar att

det däremot för myndigheternas bevarande av känsliga uppgifter behövs ett

undantag enligt artikel 8.4. De svenska myndigheternas bevarande även av

känsliga personuppgifter utgör enligt regeringen ett sådant viktigt allmänt

intresse som berättigar en medlemsstat att göra ett undantag med stöd av nämnda

artikel. Regeringen anser att detta undantag också måste omfatta den insamling

och det långtidsbevarande av personuppgifter som sker vid de särskilda

arkivmyndigheterna som tar emot arkivmaterial från myndigheter och enskilda.

Att arkivmyndigheterna i sin tur lämnar ut icke sekretessbelagda uppgifter med

stöd av offentlighetsprincipen kan enligt regeringens bedömning inte anses

oförenligt med de ändamål för vilka arkivmyndigheterna samlade in uppgifterna.

Regeringen konstaterar vidare att de bestämmelser som finns om sekretess och

skydd för arkiv får anses utgöra sådana lämpliga skyddsåtgärder som krävs

enligt EG-direktivet.

Regeringen påpekar att Lagrådet har uttalat att såvitt framgår av

lagrådsremissen är undantagen i fråga om bevarande och arkivering av allmänna

handlingar motiverade endast med hänsyn till undantagens betydelse för

offentlighetsprincipen. Lagrådet har dragit slutsatsen att undantagen strider

mot det övergripande syftet med direktivet samt föreslagit att undantagen

utgår. Regeringen anser däremot att offentlighetsprincipen är förenlig med

direktivet och att undantagen är av väsentlig betydelse för

offentlighetsprincipen. Dessutom är det enligt regeringen ett viktigt allmänt

intresse i sig att de syften som ligger till grund för arkiven kan tillgodoses.

Regeringen anser således att den nya lagen bör innehålla en uttrycklig

bestämmelse om att lagen inte hindrar att en myndighet bevarar allmänna

handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en arkivmyndighet.

Motionerna

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att regeringen i sin

ambition att till alla delar bevara den svenska offentlighetslagstiftningen

intakt har gjort vissa mycket pressade tolkningar av direktivet. I några fall

framstår det enligt motionärerna som om regeringen har tolkat

direktivbestämmelserna mot bättre vetande. Det tydligaste exemplet gäller

enligt motionärerna direktivets förbud mot att lämna ut personuppgifter för

annat ändamål än det för vilket uppgifterna insamlats. Motionärerna konstaterar

att offentlighetsprincipen enligt regeringens tolkning utgör ett sådant ändamål

för vilket personuppgifterna har samlats in. Direktivet kan därför korrekt

implementeras med svensk rätt utan att någon ändring görs i svensk grundlag.

Enligt motionärerna framstår denna uppfattning från EG-rättslig synpunkt som

felaktig och kritik kan riktas mot den underliggande värderingen. På den nyss

nämnda och på flera andra punkter är det enligt Moderata samlingspartiets

uppfattning alls inte givet att den traditionella avvägningen mellan det

offentligas intresse och skyddet för den enskildes personliga integritet, såsom

den avspeglas i regeringens förslag till personuppgiftslag, är den mest

lämpliga eller riktiga.

Motionärerna anför vidare att det faktum att Sverige är ensamt om att

tillämpa en grundlagsfäst offentlighetsprincip på personuppgifter gör att

tillämpningen av den föreslagna personuppgiftslagen kan förväntas medföra en

lägre skyddsnivå för den personliga integriteten i Sverige jämfört med vad som

kommer att gälla i övriga medlemsländer. Mot den bakgrunden är det enligt

motionärerna inte sannolikt att EG-domstolen vid en prövning skulle godta

regeringens tolkning av direktivet. Därutöver påpekar motionärerna att

direktivet i realiteten kommer att bli styrande som norm för EU:s medlemsstater

under överskådlig tid. Sverige måste enligt motionärerna så snart som möjligt

ha en nationell lagstiftning som överensstämmer med direktivets syfte. Det blir

därför nödvändigt att skapa utrymme för en uppgradering av integritetsskyddet i

bl.a. TF. Motionärerna anför att detta innebär att den nuvarande

offentlighetslagstiftningen bör omprövas i riktning mot en begränsning av

rätten att ta del av personuppgifter, men med oförändrade demokratiska

möjligheter till insyn i förvaltningen. Regeringen bör snarast ta initiativ

till en utredning med uppdrag att ta fram lagstiftning som bättre

överensstämmer med EG-direktivets syfte att stärka skyddet för den personliga

integriteten. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär

utredning och förslag rörande en omprövning av den nuvarande

offentlighetslagstiftningen i enlighet med vad som anförts (yrkande 5).

I motionen anförs vidare att propositionen också väcker en rad frågor om

regeringens insikter rörande sambandet mellan EG-rätt och nationell rätt.

Regeringens bristande insikt eller rent vilseledande antaganden om att

nationella grundlagar har företräde framför EG-rätten kan enligt motionärernas

mening skapa en olycklig låsning som snarare kommer att försvåra än underlätta

för rättstillämpningen. Motionärerna anför att om offentlighetsprincipen inte

har företräde på det sätt regeringen påstår framstår det som felaktigt och

provocerande att i lag slå fast att den svenska offentlighetslagstiftningen är

förenlig med EG-rätten. Om en framtida prövning i EG-domstolen däremot skulle

resultera i att offentlighetsprincipen bedöms vara förenlig med direktivet

framstår det i stället som onödigt att i vanlig lag slå fast vad som redan

framgår av den nationella grundlagen. Mot bakgrund av vad som anförts och av

skäl som närmare utvecklas av Lagrådet föreslår Moderata samlingspartiet att

regeringens förslag till 8 § utgår (yrkande 6 delvis).

I motion 1997/98:K15 av Peter Eriksson (mp) anförs att rättsläget minst sagt

måste anses osäkert vad gäller offentlighetsprincipens ställning i förhållande

till EG-direktivet. Värt att notera i sammanhanget är enligt motionären att det

i regeringens direktiv till Datalagskommittén uttryckligen anges att det i

direktivet inte finns någon bestämmelse som står i strid med en tillämpning av

offentlighetsprincipen. Någon egentlig analys finns därför inte i utredningens

betänkande i denna fråga. Detta understryks även av både reservationer och

remissinstansernas tveksamhet i frågan om direktivet går att förena med

offentlighetsprincipen. Mest oroväckande är enligt motionären dock Lagrådets

yttrande i ärendet. Enligt motionären blir slutsatsen att Sverige - om man vill

vara säker på att den svenska lagstiftningen skall stå sig vid en prövning i

EG-domstolen - måste ändra bestämmelserna i TF och sekretesslagen. Motionären

konstaterar vidare att vad riksdagen beslutar i denna fråga kan komma att sakna

betydelse den dag frågan prövas av EG-domstolen. Det går enligt motionären inte

att utesluta att EG-domstolen kommer till en annan slutsats än regering och

riksdag, vilket kan medföra att Sverige måste anpassa bestämmelserna i bl.a.

TF. Frågan är därför enligt motionären hur Sverige skall agera för att kunna

behålla offentlighetsprincipen. Han påpekar att Sverige, enligt Lagrådets

bedömning, inte har uppfyllt sina förpliktelser helt ut när det gäller att

genomföra de regler som direktivet föreskriver. Miljöpartiet föreslår därför

att regeringen tar initiativ till en ändring av direktivet så att inga

tveksamheter kan råda huruvida en normkollision föreligger mellan direktivet

och svenska bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. Detta bör ges

regeringen till känna.

I motion 1997/98:K404 av Tom Heyman (m) från allmänna motionstiden 1997 anförs

att reglerna om personregister kom till för att skydda medborgarna mot en

alltför omfattande statlig registerverksamhet, inte för att hindra allmänheten

att ta del av offentliga handlingar. Den tidens teknik byggde i stor

utsträckning på stora centrala datorer med omfattande samkörningsproblem.

Dagens decentraliserade ADB-teknik innebär enligt motionären inte samma

problem. Intresset har i alltför hög grad kommit att fokuseras på just den

tekniska tillämpningen - om uppgifter förs in med ADB-teknik eller på manuell

väg. Motionären påpekar att fallet med Gällivare kommun, som inte kan utnyttja

Internet för att publicera fullmäktigeprotokoll, med all tydlighet visar hur

Datainspektionens regeltolkning kommer i uppenbar konflikt med önskemålet om en

öppen information till allmänheten. Den tidigare debatten om journalisters

möjligheter att utnyttja datorer var enligt motionären av samma slag. Han anser

att en snabb översyn av datalagen och dess tillämpningsbestämmelser är

nödvändig. Detta bör ges regeringen till känna.

Även i en annan motion från allmänna motionstiden 1997, motion 1997/98:K412 av

Lennart Klockare m.fl. (s), uppmärksammas fallet med Gällivare kommun och dess

användning av Internet. Motionärerna konstaterar att det, med den snabba

utvecklingen på IT-området och med beaktande av att alltfler har tillgång till

Internet, öppnar sig nya möjligheter att få insyn i den offentliga

verksamheten. För människor som bor i geografiskt stora kommuner med långa

avstånd till centralorten finns inte möjligheten att besöka kommunförvaltningen

för att ta del av offentliga handlingar som t.ex. protokoll från

kommunfullmäktige. Med Internet kan enligt motionärerna sådana hinder för ett

demokratiskt deltagande i stor utsträckning övervinnas. Om kommunen på sin

hemsida pedagogiskt och överskådligt ordnar det politiskt intressanta

materialet, kan medborgarna sedan söka sig fram i det i egen takt. Motionärerna

framhåller att Sverige har en unik tradition av offentlighet genom

offentlighetsprincipen. Myndigheterna hanterar alltmer information allt

snabbare med hjälp av informationsteknik. Om medborgarna inte tillåts att också

ta det tekniska klivet hamnar de i ett kunskapsmässigt underläge gentemot det

allmänna. En sådan utveckling är enligt motionärerna inte önskvärd. För att öka

medborgarnas insyn i den offentliga verksamheten krävs ändring i datalagen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om direktivets förenlighet med den svenska

offentlighetsprincipen har aktualiserats i arbetet med att färdigställa EG-

direktivet om skydd för personuppgifter. Regeringen anför i den nu aktuella

propositionen att den har agerat hårt för att få till stånd sådana lösningar

att direktivet inte står i motsättning till de svenska grundlagarna. Regeringen

bedömer att detta agerande varit framgångsrikt och att det inte finns någon

bestämmelse i direktivet som inte går att förena med offentlighetsprincipen.

Regeringen föreslår nu att direktivet genomförs genom personuppgiftslagen.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning av direktivets förenlighet med

offentlighetsprincipen, men vill framhålla att det enligt EG:s rättsordning är

EG-domstolen som är exklusivt behörig att göra auktoritativa uttalanden om

innebörden av EG:s rättsregler. Först genom EG-domstolens prövning kan man veta

hur direktivet egentligen skall tolkas och tillämpas. Inför en sådan eventuell

prövning av domstolen finner utskottet anledning att anföra följande.

Som redovisats i det föregående slås det redan i regeringsformens inledande

paragraf fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och

allmän och lika rösträtt. Utskottet vill understryka att en förutsättning för

att den fria åsiktsbildningen skall kunna spela denna viktiga roll är

offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.

Offentlighetsprincipen gäller emellertid inte utan undantag. Utskottet anser

det vara av vikt att i det nu aktuella lagstiftningsärendet erinra om att en av

de s.k. sekretessgrunderna i 2 kap. 2 § TF, vilka medger begränsningar i rätten

att ta del av allmänna handlingar, är skyddet för enskilds personliga eller

ekonomiska förhållanden. Handlingsoffentligheten kan således begränsas om det

finns ett behov med hänsyn till enskilds personliga integritet. Detta behov

torde enligt utskottets mening bli alltmer framträdande genom datateknikens

snabba utveckling. Utskottet vill dock framhålla att offentligheten även verkar

till förmån för personskyddet. Den gör det möjligt att utifrån kontrollera

vilka uppgifter om enskilda som finns hos myndigheterna. En avvägning mellan

offentlighetsintresset och behovet av sekretess måste således, såsom

utformningen av 2 kap. 2 § TF ger vid handen, göras i varje fall.

Som framgår av redogörelsen ovan har offentlighetsprincipens och

meddelarfrihetens ställning vid ett svenskt medlemskap i EU varit föremål för

en ingående diskussion. Konstitutionsutskottet har härvid uttalat att

bestämmelsen i 10 kap. 5 § RF inte öppnar möjlighet att överlåta beslutanderätt

som väsentligt rubbar sådana viktiga konstitutionella principer som

offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utan samtidig ändring av grundlag.

I ärendet om Sveriges anslutning till EU konstaterade utskottet att någon sådan

grundlagsändring inte heller hade varit aktuell. Utskottet framhöll att detta

innebar att den beslutanderätt som Sverige i samband med anslutningen

överlämnade till EG inte omfattade beslutanderätt som väsentligt kunde komma

att rubba offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.

Utskottet har vidare uttalat att det är en annan sak att det inom de områden

där institutionerna har befogenhet att fatta beslut någon gång kan beslutas

regler som berör t.ex. offentlighets- och sekretessfrågor. De regler som

institutionerna får besluta kan dock enligt utskottet inte ges sådan räckvidd

att de rubbar de principer på vilka tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och

svenska offentlighetsregler bygger. En ändring av detta förhållande skulle

förutsätta en grundlagsändring.

Som redovisats ovan har utskottet också behandlat frågan hur man skall

förhålla sig om en regel i en förordning eller ett direktiv framstår som

konstitutionellt oacceptabel från svensk sida. Utskottet har härvid uttalat att

den svenska hållningen då inte bör vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt

och nationell rätt. I stället bör frågan gälla om EG-organet har haft rätt att

med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som det fattat - med andra ord

om den beslutade rättsakten ligger inom det område där beslutanderätt

överlåtits. Blir svaret att rättsakten ligger utanför detta område, är den

enligt utskottet inte giltig som EG-rätt i Sverige.

Utskottet kan således konstatera att offentlighetsprincipen med sin avgörande

betydelse för den fria åsiktsbildningen utgör en omistlig del av vårt

konstitutionella system. Offentlighetsreglerna är vår nationella angelägenhet

och gemenskapsinstitutionerna har, som redovisats ovan, ingen befogenhet att

harmonisera reglerna på detta lagstiftningsområde. Som redovisats ovan har

utskottet tidigare uttalat att om en konflikt skulle uppkomma inom det område

där institutionerna har befogenhet att fatta beslut, borde det vara möjligt att

med framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen och

meddelarfriheten har i vårt konstitutionella system. Enligt utskottets mening

har vad som förevarit i det nu aktuella ärendet inte gett anledning till att

göra någon annan bedömning. Det finns således varken med hänsyn till

offentlighetsprincipen som sådan eller vad som förevarit i lagstiftningsärendet

anledning att, såsom begärs i motion 1997/98:K13 yrkande 5, göra en omprövning

av nuvarande offentlighetslagstiftning. Motionen avstyrks därför i denna del.

Enligt utskottets mening saknas vidare, i enlighet med vad som anförs ovan,

anledning att mot bakgrund av vad som sägs i motion 1997/98:K15 begära att

regeringen tar initiativ till en ändring av det nu föreliggande EG-direktivet.

Regeringens förslag innebär att det i personuppgiftslagen införs en

uttrycklig bestämmelse om att lagen inte tillämpas, om det skulle inskränka

myndigheternas skyldigheter att lämna ut personuppgifter enligt 2 kap. TF.

Regeringen konstaterar att bestämmelser i grundlag alltid tar över bestämmelser

i vanlig lag. Enligt regeringens mening bör dock i klargörande syfte tas in en

bestämmelse som anger detta förhållande. Regeringen föreslår också att det

införs en uttrycklig bestämmelse om att lagen inte hindrar att en myndighet

bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial tas om hand av en

arkivmyndighet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därmed

motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis. Utskottet vill härvid påpeka att

bestämmelsen således inte är att uppfatta som någon lagvalsregel mellan en

svensk och en EG-rättslig regel. Av Sveriges medlemskap i EU följer att en

svensk domstol vid tillämpning av lagtext som införts till genomförande av ett

EG-direktiv har att tolka lagen i överensstämmelse med direktivet och att vid

behov fråga EG-domstolen om den rätta innebörden.

När det gäller vad som anförs i motionerna 1997/98:K404 och 1997/98:K412 om

en konflikt mellan datalagen och önskemålet om en ökad insyn i den offentliga

verksamheten vill utskottet anföra följande. Offentlighetsprincipens reglering

i 2 kap. TF innebär en rätt för svenska medborgare att ta del av allmänna

handlingar. I fråga om elektroniska upptagningar är en myndighet inte skyldig

att lämna ut något annat än en utskrift. Att en myndighet i dag lägger ut

information på s.k. webbsidor är således inget inslag i myndighetens skyldighet

att tillhandahålla allmänna handlingar enligt 2 kap. TF. Ett sådant förfarande

kan i stället ses som en serviceåtgärd från myndighetens sida och är enligt

utskottets mening självfallet positivt från offentlighetssynpunkt. Härvid har

myndigheten dock att se till att varken regler i sekretesslagen eller regler

till skydd för den personliga integriteten hindrar att information läggs ut.

Datainspektionen har utfärdat generella föreskrifter för såväl kommunernas som

andras utlämnande av personuppgifter på bl.a. Internet. Utskottet vill vidare

erinra om att regeringen inom kort kommer att fastställa direktiv för en

utredning som bl.a. skall ha till uppgift att överväga frågan om en anpassning

av 2 kap. TF till den nya tekniken. Utskottet utgår från att den fråga som tas

upp i motionerna kommer att beröras i det kommande utredningsarbetet. I

avvaktan härpå bör riksdagen inte vidta någon åtgärd med anledning av

motionerna. Motionerna avstyrks därför.

Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten

EG-direktivet

Enligt artikel 9 skall medlemsstaterna med avseende på behandling av

personuppgifter som sker uteslutande för jorunalistiska ändamål eller

konstnärligt eller litterärt skapande besluta om undantag och avvikelser från

bestämmelserna i detta kapitel, kapitel IV och kapitel VI endast om de är

nödvändiga för att förena rätten till privatlivet med reglerna om

yttrandefriheten.

Enligt artikel 13.1 g får medlemsstaterna genom lagstiftning vidta åtgärder för

att begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges i

artikel 6.1, 10, 11.1, 12 och 21 i fall då en sådan begränsning är en nödvändig

åtgärd med hänsyn till skydd av den registrerades eller andras fri- och

rättigheter.

Mediekommitténs överväganden angående EG-direktivets förhållande till tryck-

och yttrandefriheten

Mediekommittén har i sitt betänkande Grundlagsskydd för nya medier (SOU

1997:49) övervägt frågan om EG-direktivets förhållande till den svenska tryck-

och yttrandefriheten. Enligt kommittén finns det från svensk

grundlagsstiftningssynpunkt anledning att ha som utgångspunkt den grundsyn som

anlades vid grundlagsändringarna inför ett svenskt EU-medlemskap och som kan

sammanfattas med att vi inte bör ge avkall på vårt grundlagsskydd enligt TF och

YGL annat än när det är alldeles nödvändigt. Detta synsätt bör enligt kommittén

leda till att vi i enlighet med Sveriges förklaring till direktivets antagande

håller fast vid att yttrandefriheten är ?odelbar? och inte enbart omfattar

journalistisk samt litterär och konstnärlig verksamhet i inskränkt betydelse

utan de medieformer som sådan verksamhet normalt utnyttjar. Kommittén anser att

vi bör i yttrandefrihetens intresse i så stor utsträckning som möjligt begagna

de undantagsmöjligheter som direktivet ger enligt artikel 9, jämförd med punkt

37 i ingressen. Som ett argument för den angivna inställningen pekar kommittén

på att lagstiftningen genom TF och YGL innehåller ett principförbud mot censur.

Detta censurförbud gäller även i fråga om datorlagrade personuppgifter som

utgör ett led i framställningen av t.ex. en tryckt skrift. Det har därför

enligt kommittén inte varit möjligt för Sverige att överlåta rätt att besluta

en så principiell avvikelse från censurförbudet som direktivet kan synas kräva

enligt ordalagen. Kommittén nämner att också andra länder inom EU har ett

motsvarande censurförbud.

Enligt kommittén kan det angivna synsättet motiveras inte bara från nationell

grundlagssynpunkt utan också utifrån ett EG-rättsligt perspektiv. Kommittén

pekar på att det både i EG-domstolens praxis och i Maastricht-avtalet slås fast

att Europakonventionens fri- och rättigheter skall respekteras som allmänna

rättsprinciper på EG-rättens område. Detta har varit en viktig faktor vid

Sveriges anslutning till EU, något som kommer till uttryck i 10 kap. 5 § RF.

Kommittén konstaterar att rätt till privatlivet regleras i artikel 8 i

konventionen och yttrandefriheten i artikel 10. I konventionen är dessa två

fri- och rättigheter jämställda, och integritetsskyddet framstår enligt

kommittén inte som i EG-direktivet som ett överordnat intresse. Kommittén

konstaterar vidare att Europadomstolen i sin tillämpning av konventionen

förklarat att yttrandefriheten utgör en av de viktigaste grunderna för ett

demokratiskt samhälle. Skyddet för yttrandefriheten har enligt domstolens

avgöranden inte bara gällt journalistisk verksamhet eller litterärt eller

konstnärligt skapande utan också politisk verksamhet och kommersiella

yttranden. Enligt kommittén måste det vara så att integritetsskyddsintresset

inte generellt kan anses ta över yttrandefrihetsintresset, utan en avvägning

måste göras mellan dessa motstridande intressen i olika sammanhang. Kommittén

anför att EG-direktivet till följd härav inte kan anses ha den innebörden att

yttrandefriheten inte får ges försteg framför skyddet för privatlivet i andra

fall än dem som är speciellt omnämnda i artikel 9 i direktivet.

Även om artikel 10 i Europakonventionen tillåter begränsningar i

yttrandefriheten i ganska vida ramar, finns det enligt kommittén inte skäl att

tro att integritetsskyddet utanför journalistisk samt litterär och konstnärlig

verksamhet kan ges försteg framför yttrandefrihetsintresset på det genenerella

sätt som skulle följa av direktivets avfattning. Kommittén anför att

konventionen får anses innebära att man skall iaktta en sådan

proportionalitetsprincip som utgör en del också av EG:s grundläggande

rättsprinciper. Detta gäller även utanför journalistisk samt litterär och

konstnärlig verksamhet i inskränkt betydelse. Sammantaget finns det enligt

kommittén alltså anledning att anse att möjligheterna till undantag från

direktivets regler i yttrandefrihetens intresse är vidare än vad ordalagen i

artikel 9 synes ge vid handen. På motsvarande sätt bör man se på kravet i

artikel 9 att undantagen skall vara ?nödvändiga?.

Propositionen

Regeringen föreslår (7 § första stycket) att bestämmelserna i

personuppgiftslagen inte tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot

bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförordningen (TF)

eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därutöver föreslår regeringen (7 § andra

stycket) att det i lagen görs ett undantag för sådan behandling av

personuppgifter som annars sker uteslutande för journalistiska ändamål eller

konstnärligt eller litterärt skapande. Den nya lagens bestämmelser om

säkerhetsåtgärder vid behandlingen av personuppgifter skall dock tillämpas i

dessa fall.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det i den nuvarande

datalagen inte finns någon uttrycklig bestämmelse om lagens förhållande till

tryck- och yttrandefriheten enligt TF och YGL. Genom praxis har det emellertid

klarlagts att bestämmelser i den nuvarande datalagen inte skall tillämpas på

inrättandet och förandet av personregister som används som ett direkt tekniskt

hjälpmedel i grundlagsskyddad framställning och spridning av yttranden.

Regeringen konstaterar också att den s.k. IT-utredningen i sitt betänkande

Elektronisk dokumenthantering (SOU 1996:40) har föreslagit att undantag skall

göras från dataskyddslagstiftningen för personregister som ingår i en

elektronisk förmedlingstjänst.

Härefter påpekar regeringen att bestämmelser i vanlig lag inte kan ta över

bestämmelser i grundlag. Tillämpningen av flera bestämmelser i den nya lagen

kan enligt regeringen komma i konflikt med bestämmelserna om tryck- och

yttrandefrihet i TF och YGL. Det gäller t.ex. bestämmelserna om

tillsynsmyndighetens befogenheter och om när en behandling är tillåten. Härvid

påpekar regeringen att såväl Datalagskommittén som Mediekommittén har ansett

att det är möjligt att från de bestämmelser som måste införas på grund av EG-

direktivet undanta det som i Sverige är grundlagsskyddat. Regeringen anser i

likhet med bl.a. de båda kommittéerna att det är möjligt att låta TF och YGL

gälla oförändrade med stöd av artikel 9 i direktivet. Den artikeln ger enligt

regeringen ett visst spelrum till medlemsstaterna och gör det möjligt att vid

utformningen av nationella undantag bl.a. beakta konstitutionella traditioner

och principer. Regeringen anför att det också är av betydelse att

Europakonventionens fri- och rättigheter skall respekteras som allmänna

principer på EG-rättens område. Av Europadomstolens tillämpning av konventionen

framgår att integritetsskyddsintressena och ytttrandefrihetsintressena skall

vägas mot varandra. Härvid påpekar regeringen att sambandet med

Europakonventionen också framgår av att punkt 37 i ingressen till direktivet,

som rör möjligheten till undantag enligt artikel 9, uttryckligen refererar till

konventionen.

Regeringen redovisar att Lagrådet uttalat att det, med en försiktig

formulering, får anses tveksamt om EG-domstolen skulle acceptera att de

bestämmelser som införlivas med svensk rätt genom den nya lagen får vika för de

svenska grundlagarna i vidare mån än som medges enligt ordalagen av artikel 9 i

direktivet. Lagrådet avstyrker att ett så vittgående undantag från

integritetsskyddsintressena som följer av TF och YGL tolkas in i artiklarna. Om

man vill vara säker på att inte lagstifta i strid med direktivet, bör i stället

reglerna i TF och YGL ändras så att en konflikt undviks.

Enligt regeringens mening finns det inte anledning att nu av

integritetsskyddsskäl föreslå inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten

enligt TF och YGL. Regeringen framhåller att TF och YGL innehåller bestämmelser

som är av väsentlig betydelse för det svenska statsskicket. Regeringens

inställning är att det finns ett handlingsutrymme vid genomförandet av

direktivet som bör kunna medföra att en tillämpning av den nya lagen som kan

komma att strida mot TF och YGL inte godtas. Enligt regeringen är det i detta

sammanhang viktigt att framhålla att Sverige i samband med att direktivet

antogs har fått intaget i ministerrådets protokoll att Sverige anser att

begreppet konstnärliga och litterära uttryck mera syftar på uttrycksmedlen än

kommunikationens innehåll eller dess kvalitet. Detta ligger väl i linje med hur

TF och YGL är uppbyggda.

Regeringen påpekar att Datalagskommittén bl.a. har föreslagit att sådana

förfaranden som är skyddade enligt TF och YGL och all spridning av innehållet i

sådana medier som omfattas av TF och YGL skulle undantas från de allra flesta

bestämmelserna i den nya lagen. Härvid konstaterar regeringen att syftet med TF

och YGL är att garantera tryck- och yttrandefriheten. Stor försiktighet skall

iakttas vid alla ingripanden som riktar sig mot företeelser som typiskt sett

åtnjuter skydd av grundlagarna. Om ett ingripande är oförenligt med

grundlagarnas syfte, men ändå inte direkt strider mot någon bestämmelse, bör

ingripandet alltså underlåtas. Denna försiktighet måste enligt regeringen

iakttas även vid ingripanden som stöder sig på den nya lagen. Regeringen anför

att den av Datalagskommittén föreslagna lydelsen i fråga om förfaranden som

skyddas av TF eller YGL utgör ett försök att i den nya lagen definiera detta

område och slå fast att denna princip vid tillämpningen skall gälla också där.

Regeringen delar i grunden den inställning i frågan som kommittén har, nämligen

att respekten för grundlagarna skall speglas i tillämpningen i förhållande till

den nya lagen. Det vore enligt regeringen dock mindre lämpligt att i den nya

lagen uttryckligen genom en definition slå fast det område där respekten för

det grundlagsskyddade området normalt sett skulle leda till att ingripanden med

stöd av den nya lagen underläts. En sådan definition skulle i praktiken kunna

medföra att ingripanden skulle kunna ske i enskilda fall där ingripanden hade

underlåtits om någon definition inte tagits in i lagen.

Regeringen påpekar härefter att Lagrådet har avstyrkt att det uttryckligen i

lagtexten anges att bestämmelserna i den nya lagen inte kan ta över

bestämmelserna i grundlag. Enligt regeringens uppfattning bör dock lagtexten, i

syfte att klargöra och underlätta tillämpningen, innehålla en uttrycklig

erinran om att bestämmelserna i lagen inte skall tillämpas om en sådan

tillämpning skulle strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF

och YGL. Regeringen anför att en sådan erinran är viktig för att inskärpa att

tillämpningen vid fall av möjliga konflikter skall präglas av försiktighet och

respekt för det grundlagsskyddade området.

Vidare anser regeringen att man bör göra ytterligare undantag för att främja

tryck- och yttrandefriheten än att enbart konstatera att TF och YGL inte kan

inskränkas genom den nya lagen. Regeringen konstaterar att EG-direktivet

tillåter att nödvändiga undantag görs för all behandling av person-uppgifter

som sker uteslutande för journalistiska ändamål eller konstnärligt eller

litterärt skapande. Eftersom grundlagsskyddet för tryck- och yttrandefriheten i

TF och YGL inte avser alla former av yttranden, har inte all journalistisk,

konstnärlig och litterär verksamhet sådant grundlagsskydd. Utanför detta

grundlagsskydd kan enligt regeringen falla t.ex. författandet av en teaterpjäs

för offentligt framförande och journalistisk verksamhet på Internet som

resulterar i yttranden som bara sprids där.

Regeringen framhåller att det torde råda enighet om att seriös journalistisk,

konstnärlig och litterär verksamhet är skyddsvärd oavsett genom vilket medium

resultatet av verksamheten sprids. Sådan verksamhet har särskild betydelse för

yttrandefriheten i vid mening även när verksamheten inte har skydd av de

preciserade bestämmelserna i TF och YGL. Enligt regeringens mening har sådan

verksamhet så stor betydelse att den skall kunna bedrivas obehindrat. Det

undantag från den nya lagens hanteringsbestämmelser som EG-direktivet medger

bör därför utnyttjas fullt ut. Regeringen påpekar att allvarligare övergrepp

genom nu avsedd verksamhet kan angripas enligt allmänna bestämmelser, t.ex. om

straff och skadestånd för förtal.

Vidare konstaterar regeringen att det vid all behandling av personuppgifter

är viktigt att ha en lämplig säkerhetsnivå så att personuppgifter inte t.ex.

läcker ut eller annars sprids på ett icke avsett vis. Därför bör enligt

regeringen undantaget för journalistiska ändamål m.m. inte omfatta

bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i den nya lagen. Bestämmelserna om

skyddsåtgärder får dock inte tillämpas om det i det enskilda fallet skulle

strida mot TF eller YGL.

Regeringen påpekar att Datalagskommittén har föreslagit ett undantag från

tillämpningen av den nya lagen för vidarespridning av yttranden som kommit till

stånd i ett grundlagsskyddat medium. Ett sådant förslag lades också fram i

lagrådsremissen. Lagrådet har emellertid avstyrkt undantaget och anfört att

bestämmelsen sannolikt inte skulle stå sig vid en rättslig prövning i EG-

domstolen, eftersom det inte rör sig om något grundlagsfäst

yttrandefrihetsintresse som kan vägas mot integritetsskyddsintresset.

Regeringen anser att den kritik som Lagrådet riktar mot bestämmelsen kan vara

riktig såtillvida att det kan finnas enskilda fall av tillämpningar som faller

under det föreslagna undantaget som inte har grundlagsskydd eller stöd i den

möjlighet direktivet ger att göra undantag. Regeringen väljer därför att inte

föreslå något uttryckligt undantag för vidarespridningsfallet. Enligt

regeringens uppfattning omfattar det undantag som nu föreslås, och som följer

direktivets ordalydelse, i de allra flesta fall de situationer som avsågs med

undantaget för vidarespridning. Regeringen anför att eftersom undantaget bör

utformas efter direktivets lydelse bör det inte i den nya lagen göras något

generellt undantag för ett visst slag av kommunikation, såsom föreslagits av

IT-utredningen. Det är regeringens uppfattning att tolkningen av undantaget,

som följer direktivets lydelse, skall ske med hänsyn till den svenska

förklaring som intagits i ministerrådets protokoll. Detta kan enligt regeringen

få betydelse särskilt för kommunikation som inte bedrivs av yrkesverksamma

journalister.

Motionerna

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) konstateras att regeringen som

motiv för tolkningen av undantagets räckvidd åberopar Sveriges konstitutionella

tradition och praxis samt praxisutvecklingen vid tillämpningen av den nuvarande

datalagen. Motionärerna påpekar att Lagrådet ifrågasätter om EG-domstolen

skulle acceptera en ordning som innebär att direktivbestämmelser som införlivas

med svensk rätt genom personuppgiftslagen får vika för de svenska grundlagarna

i vidare mån än vad som medges enligt direktivbestämmelsens ordalag.

Regeringens undantag från integritetsintresset till förmån för

offentlighetsintresset antas av Lagrådet bli för vittgående i förhållande till

det utrymme som direktivet ger för undantag från integritetsskyddet. Lagrådets

slutsats blir att regeringen bör ändra 7 § första stycket för att undvika att

införa en bestämmelse som kan komma i konflikt med direktivet. Motionärerna

anser att kritiken som anförts mot förslaget till 7 § första stycket äger

giltighet även för utformningen av paragrafens andra stycke. Mot bakgrund av

vad som anförts och av skäl som närmare utvecklats av Lagrådet föreslår

Moderata samlingpartiet att förslaget till 7 § utgår (yrkande 6 delvis).

I motion 1997/98:K15 av Peter Eriksson (mp) påpekas att det av Lagrådets

yttrande framgår att flera artiklar i EG-direktivet kan komma i konflikt med

bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF och YGL. Frågan är därför om

direktivet medger avvikelser när det gäller sådana för svensk rätts del

grundläggande konstitutionella fri- och rättigheter som regleras i dessa

grundlagar. Motionären konstaterar att Lagrådet i vart fall finner det tveksamt

om EG-domstolen skulle acceptera att de bestämmelser i direktivet som

införlivas med svensk rätt genom personuppgiftslagen får vika för de svenska

grundlagarna i vidare mån än som medges enligt ordalagen av artikel 9 i

direktivet. Enligt motionären kan regeringens analys i denna fråga inte anses

tillfredsställande. Riksdagen bör därför innan beslut fattas noggrant undersöka

vad Lagrådet anfört angående EG-direktivets förhållande till tryck- och

yttrandefriheten.

Utskottets bedömning

Som redovisats i det föregående har under arbetet med att färdigställa EG-

direktivet om skydd för personuppgifter frågan om direktivets förenlighet med

svenska grundlagar aktualiserats. Regeringen anför att den har agerat hårt för

att få till stånd sådana lösningar att direktivet inte står i motsättning till

svensk grundlagsreglering. När det gäller EG-direktivets förenlighet med

bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF och YGL konstaterar regeringen

att tillämpningen av flera bestämmelser i den nya lagen, som måste införas på

grund av direktivet, kan komma i konflikt med bestämmelserna i TF och YGL.

Regeringen bedömer att det dock är möjligt att låta TF och YGL gälla

oförändrade med stöd av artikel 9 i direktivet. Enligt regeringen ger artikeln

ett visst spelrum till medlemsstaterna och gör det möjligt att vid utformningen

av nationella undantag bl.a. beakta konstitutionella traditioner och principer.

Regeringen anför att det också är av betydelse att Europakonventionens fri- och

rättigheter skall respekteras som allmänna principer på EG-rättens område.

Härvid pekar regeringen på att punkt 37 i ingressen till direktivet, som rör

möjligheten till undantag enligt artikel 9, uttryckligen refererar till

konventionen.

När det gäller frågan om vilka undantagsmöjligheter som direktivets artikel

9 ger, jämförd med punkt 37 i ingressen, skulle utskottet också vilja hänvisa

till de överväganden som Mediekommittén gör i sitt betänkande Grundlagsskydd

för nya medier (SOU 1997:49).

Utskottet vill vidare erinra om att TF och YGL innehåller bestämmelser om

rättsliga principer som är av väsentlig betydelse för det svenska statsskicket.

Utskottet har i samband med Sveriges anslutning till EU uttalat att

bestämmelsen i 10 kap. 5 § RF, som reglerar Sveriges möjligheter att överlåta

normgivningsmakt till EU, inte kan anses öppna möjlighet att överlåta

beslutanderätt som väsentligt rubbar dessa principer utan samtidig ändring av

grundlag. Det är vidare att märka, som Mediekommittén påpekat, att det i 10

kap. 5 § RF har kommit till uttryck att Europakonventionens fri- och

rättigheter har varit en viktig faktor för Sveriges anslutning till EU. Enligt

bestämmelsen kan beslutskompetens överlåtas endast så länge rättighetsskyddet

inom EU motsvarar regeringsformens och Europakonventionens rättighetsskydd.

Utskottet delar regeringens och Mediekommitténs bedömning att artikel 9 i EG-

direktivet, jämförd med punkt 37 i ingressen, skall uppfattas så att

integritetsskyddsintresset inte kan anses ta över yttrandefrihetsintresset,

utan att en avvägning måste göras. Sambandet med Europakonventionen ger vidare

vid handen att en sådan avvägning måste vara möjlig även utanför journalistisk,

litterär och konstnärlig verksamhet i inskränkt betydelse. Härvid kan noteras

att Sverige i samband med direktivets antagande fått intaget i ministerrådets

protokoll att Sverige anser att begreppet konstnärliga och litterära uttryck

mera syftar på uttrycksmedlen än kommunikationens innehåll eller dess kvalitet.

Utskottet instämmer således i regeringens bedömning att det är möjligt att låta

TF och YGL gälla oförändrade när EG-direktivet nu genomförs.

Regeringen konstaterar att bestämmelserna i den nya lagen inte kan ta över

bestämmelser i grundlag. Enligt regeringens uppfattning bör dock lagtexten i i

syfte att klargöra och underlätta tillämpningen innehålla en uttrycklig erinran

om att bestämmelser i lagen inte skall tillämpas om en sådan tillämpning skulle

strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF eller YGL.

Utskottet har inget att invända mot att ett sådant undantag införs och godtar

regeringens förslag till utformning av bestämmelsen. Vidare har utskottet samma

uppfattning som regeringen att EG-direktivets undantagsmöjligheter bör

utnyttjas fullt ut. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag att

undantag även skall göras för sådan journalistisk, konstnärlig och litterär

verksamhet som faller utanför TF:s och YGL:s tillämpningsområde, dock ej när

det gäller den nya lagens bestämmelser om säkerhetsåtgärder. I enlighet med vad

som nu har anförts avstyrker utskottet motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis.

Normgivningsdelegation

Gällande grundlagsregler

Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen (RF) meddelas föreskrifter om enskildas

personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden

inbördes genom lag.

I 8 kap. 3 § RF anges att föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det

allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag.

Av 8 kap. 7 § RF framgår att utan hinder av 3 § kan regeringen efter

bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt om

föreskrifterna avser bl.a. skydd för personlig integritet vid registrering av

uppgifter med hjälp av automatisk databehandling (punkt 8). Bestämmelsen

infördes den 1 januari 1995 (SFS 1994:1480, prop. 1993/94:116, bet.

1993/94:KU36, rskr. 1993/94:359, bet. 1994/95:KU7, rskr. 1994/95:13).

Bemyndigar riksdagen enligt 8 kap. regeringen att meddela föreskrifter i visst

ämne, kan enligt 8 kap. 11 § RF riksdagen därvid medge att regeringen överlåter

åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

Enligt 8 kap. 13 § kan regeringen utan riksdagens bemyndigande besluta om

föreskrifter om verkställighet av lag.

Propositionen

Inledning

Regeringen föreslår att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om att

vissa behandlingar av personuppgifter skall förhandskontrolleras och om

undantag från förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land.

Enligt regeringens förslag skall vidare regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bemyndigas att

a) föreskriva undantag från vissa bestämmelser i den nya lagen och

b) precisera de generella regler och principer som den nya lagen innehåller.

Därutöver föreslår regeringen att bestämmelsen i 8 kap. 7 § första stycket 8

regeringsformen justeras så att det blir möjligt för riksdagen att delegera

föreskriftsrätt i fråga om skydd för personlig integritet även vid manuell

behandling av personuppgifter.

I skälen för sitt förslag anför regeringen inledningsvis att det med hänsyn

till skyldigheterna enligt EG-direktivet finns ett behov av att delegera

normgivningskompetens på området till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Enligt regeringens bedömning är de bestämmelser i den nya

lagen som innebär att föreskrifter får meddelas i författningar av lägre valör

än lag förenliga med regeringsformen. Regeringen lämnar härefter en närmare

redovisning av sin bedömning vad gäller behovet av normgivningsdelegation,

förslaget om föreskriftsrätt i den nya lagen och förhållandet till

regeringsformen.

Behovet av normgivningsdelegation

Regeringen framhåller att de regler som finns i EG-direktivet och som införs i

den nya lagen är generella och behöver preciseras. Enligt artikel 5 åligger det

Sverige att inom den ram direktivet drar upp precisera på vilka villkor

behandlingen av personuppgifter är tillåten. Regeringen påpekar att direktivet

vidare innehåller en hel del detaljregler som det vore olämpligt att tynga

lagtexten med. Direktivet medger också att det under vissa förutsättningar görs

undantag från vissa regler. Direktivet kräver att Sverige säkerställer att

särskilt integritetskänsliga behandlingar av personuppgifter kontrolleras på

förhand och att det bestäms vilka behandlingar som skall förhandskontrolleras.

Regeringen framhåller att en generell lag som i princip avser att reglera all

icke privat användning av personuppgifter i datorer och manuella register inte

gärna kan innehålla annat än generella principer och de allra viktigaste

undantagen från dessa. Lagen skulle i annat fall bli alldeles för otymplig. De

generella principer som lagen innehåller och som bygger på EG-direktivet är

enligt regeringen tämligen beständiga, medan behov av närmare preciseringar och

undantag av naturliga skäl kommer att växla över tiden och kan uppkomma

hastigt. Regeringen anför att en ordning som innebär att varje liten justering

i det kompletterande regelverket kräver en sedvanlig lagstiftningsprocess

därför framstår som onödigt omständlig och ohanterlig. Det finns alltså ett

behov av att delegera normgivningskompetens på området.

Regeringen konstaterar att i den utsträckning som det är befogat med ett

ställningstagande från riksdagens sida, finns det alltid möjlighet att ge

regleringen på något visst område i lag. Det finns enligt regeringens mening

inte heller anledning att nu avvika från målsättningen att myndighetsregister

med ett stort antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll skall

regleras särskilt i lag.

Enligt regeringen kan det också finnas anledning att notera att den nuvarande

datalagen i huvudsak bygger på att det i första hand är Datainspektionen som

mer eller mindre självständigt skall bestämma för vilka ändamål personregister

får ske och vilka villkor som skall gälla för registreringen. Den nya lagen

innehåller flera materiella regler än den nuvarande lagen och ställer upp en

ram inom vilken den kompletterande regleringen måste hålla sig. Regeringen

framhåller att mera alltså finns reglerat i lag med den föreslagna ordningen än

vad som gäller i dag.

Förslaget om föreskriftsrätt i den nya lagen

Regeringens förslag innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer skall få meddela föreskrifter om

- undantag från ett förbud mot behandling av känsliga personuppgifter om det

behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse (20 §),

- undantag från ett förbud för andra än myndigheter att behandla person-

uppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål,

straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden (21 §

andra och tredje styckena),

- undantag från ett förbud mot överföring av personuppgifter till tredje

land, dvs. en stat utanför EES, om det behövs med hänsyn till ett viktigt

allmänt intresse eller om det finns tillräckliga garantier till skydd för de

registrerades rättigheter (35 § andra och tredje styckena),

- undantag från skyldighet att anmäla automatiserade behandlingar till

tillsynsmyndigheten för sådana typer av behandlingar som sannolikt inte kommer

att leda till otillbörligt intrång i den personliga integriteten (36 § tredje

stycket) och

- inom den ram som den nya lagen ställer upp i fråga om automatiserad

behandling av personuppgifter meddela närmare föreskrifter om

a) i vilka fall behandling av personuppgifter är tillåten,

b) vilka krav som ställs på den personuppgiftsansvarige vid behandling av

personuppgifter,

c) i vilka fall användning av personnummer är tillåten,

d) innehållet i en anmälan eller ansökan till en personuppgiftsansvarig,

e) vilken information som skall lämnas till den registrerade och hur

lämnandet av information skall gå till och

f) anmälan till tillsynsmyndigheten och om förfarandet när anmälda uppgifter

har ändrats (50 § ).

Enligt regeringens förslag skall regeringen vidare - utan möjlighet till vidare

delegation - få meddela föreskrifter om

- undantag från förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land

för överföring till vissa stater eller om överföringen regleras av ett avtal

som ger tillräckliga garantier till skydd för den registrerades rättigheter (35

§ första stycket) och

- att vissa behandlingar av personuppgifter som kan innebära särskilda risker

för otillbörligt intrång i den personliga integriteten skall för

förhandskontroll anmälas till tillsynsmyndigheten tre veckor i förväg (41 §).

Förhållandet till regeringsformen

Regeringen konstaterar att det i 8 kap. 1 § regeringsformen (RF) finns en

erinran om att det av bestämmelserna i 2 kap. RF följer att föreskrifter av

visst slag får meddelas endast genom lag. I 2 kap. 3 § andra stycket RF finns

en bestämmelse om att varje medborgare i den utsträckning som närmare anges i

lag skall skyddas mot att hans eller hennes personliga integritet kränks genom

att uppgifter om honom eller henne registreras med hjälp av automatisk

databehandling. Av förarbetena framgår emellertid enligt regeringen att

lydelsen av grundlagsregeln har utformats så att det skall stå klart att regeln

inte hindrar regeringen, andra myndigheter eller kommuner att meddela

dataskyddsbestämmelser (prop. 1987/88:57 s. 11). Regeringen påpekar vidare att

efter införandet av regeln i 2 kap. 3 § andra stycket har i RF också införts en

möjlighet för riksdagen att till regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer delegera rätten att meddela föreskrifter om skydd för personlig

integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk databehandling

(8 kap. 7 § första stycket 8 RF). Härvid har regeln i 2 kap. 3 § andra stycket

inte ansetts hindra en sådan delegation (prop. 1993/94:116 s. 15). Regeringen

påpekar att regeln i 2 kap. 3 § andra stycket RF enligt förarbetena innebär att

riksdagen måste vara aktiv genom att stifta och vidmakthålla en

dataskyddslagstiftning som utgör en verklig och allvarligt menad

skyddslagstiftning (prop. 1987/88:57 s. 11). Av det sagda följer enligt

regeringens uppfattning, vilken delas av Lagrådet, att reglerna i 2 kap. 3 §

andra stycket RF inte hindrar att regeringen och den myndighet som regeringen

bestämmer ges behörighet att närmare precisera och konkretisera regleringen i

den nya lagen, som skall uppta de grundläggande huvudreglerna och principerna i

fråga om personuppgiftsskyddet.

Nästa fråga av betydelse för delegationsmöjligheterna är hur den föreslagna

lagstiftningen förhåller sig till bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 §§ RF, dvs.

om lagstiftningen skall anses vara av civilrättslig eller offentligrättslig

karaktär.

Lagrådets uppfattning är att föreskrifter som en enskild person med framgång

kan direkt åberopa mot andra enskilda i domstol och som kan leda till att

enskilda förpliktas att betala skadestånd är av privaträttslig natur. Lagrådet

konstaterar vidare att den omständigheten att föreskrifterna dessutom kan ha

påtagliga offentligrättsliga inslag inte innebär att den privaträttsliga delen

bortfaller. Lagrådet tar därför avstånd från tanken i lagrådsremissen att

införandet av ett system för offentlig tillsyn av tillämpningen av

privaträttsliga föreskrifter eller en kriminalisering av dessa får till

konsekvens att föreskrifterna förlorar sin privaträttsliga karaktär och

förvandlas till offentligrättsliga.

Regeringen framhåller att det är närmast omöjligt att klart slå fast var

gränsen går mellan offentligrättsliga och privaträttsliga regler. Härvid

hänvisar regeringen till vad Håkan Strömberg anför i Normgivningsmakten enligt

1974 års regeringsform, Juristförlaget i Lund, Lund 1989, s. 64 ff. i anledning

av frågan om regeringen i lagen (1980:2) om finansbolag och

fondkommissionslagen (1979:748) kunde bemyndigas att meddela föreskrifter om

kapitaltäckningskrav. När det gäller frågan om föreskrifter till skydd för den

enskildes personliga integritet är att hänföra till privaträttsliga eller

offentligrättsliga föreskrifter är regeringens uppfattning och utgångspunkt att

bestämmelserna till följd av sin karaktär i grunden utgör offentligrättsliga

föreskrifter. Bestämmelserna utgör enligt regeringen ett medel för det allmänna

att bl.a. i enlighet med vad som anges i 2 kap. 3 § RF skydda enskilda mot

kränkning av deras personliga integritet genom olämplig behandling av

personuppgifter.

Regeringen redovisar att Lagrådet vid sin analys av frågan om reglernas

privat- eller offentligrättsliga karaktär har haft en delvis annan utgångspunkt

än regeringen. Lagrådet delar dock regeringens uppfattning att det inte kan

vara fråga om sådana föreskrifter som behandlas i första ledet av 8 kap. 2 §

regeringsformen, dvs. att det inte kan röra enskilda personers ställning i den

mening som avses i paragrafen.

När det sedan gäller andra ledet av 8 kap. 2 § RF, ?enskildas personliga och

ekonomiska förhållanden inbördes?, skulle det enligt regeringen kunna hävdas

att de aktuella normerna bör hänföras till 8 kap. 2 §, eftersom en enskild kan

förpliktas att betala skadestånd till annan enskild enligt den föreslagna

lagen. Enligt regeringens uppfattning kan man dock inte på grund av den

omständigheten dra slutsatsen att i grunden offentligrättsliga föreskrifter är

av privaträttslig karaktär, särskilt inte då bestämmelserna har kombinerats med

straffbestämmelser eller annan betydelsefull offentligrättslig sanktion i form

av vitesföreläggande.

Regeringen delar Lagrådets uppfattning att föreskrifter som är av

privaträttslig karaktär inte enbart till följd av ett straffbeläggande eller

genom ett införande av andra offentligrättsliga sanktioner kan förvandlas till

offentligrättsliga föreskrifter. Ett sådant förfaringssätt skulle enligt

regeringen onekligen innebära ett kringgående av regeringsformen. Enligt

regeringens uppfattning rör det sig dock i förevarande fall inte om i grunden

privaträttsliga bestämmelser utan om bestämmelser som till sin natur har

offentligrättslig karaktär. De bestämmelser till skydd för personuppgifter som

redan finns, t.ex. i datalagen eller i kreditupplysningslagen (1973:1173) har

också hitintills alltid i praktiken behandlats som offentligrättsliga.

Regeringen påpekar att det tillägg till delegationsgrunderna i 8 kap. 7 § RF

som på den dåvarande regeringens förslag infördes i anslutning till 1994 års

val också bygger på denna förutsättning. Det förhållandet att bestämmelserna är

förknippade med skadeståndssanktion kan enligt regeringens mening inte förta

bestämmelserna deras offentligrättsliga karaktär. Regeringen anser inte heller

att den större betydelse som skadeståndssanktionen får i den nya lagen jämfört

med i dag är av så avgörande betydelse att bestämmelserna i grunden förvandlas

till privaträttsliga i stället för offentligrättsliga. Vidare påpekar

regeringen att det av 8 kap. 7 § andra stycket RF framgår att

offentligrättsliga föreskrifter som meddelats av regeringen med stöd av

delegation enligt första stycket kan förknippas med straffsanktioner, och

huvudregeln är ju att skadestånd skall betalas för skada som vållats genom

brott, se t.ex. 1 kap. 3 § och 2 kap. 5 § skadeståndslagen (1972:207).

Regeringens slutsats är att de bemyndiganden som föreslås i den nya lagen

avser offentligrättsliga föreskrifter och inte sådana privaträttsliga

föreskrifter som hör till det obligatoriska lagområdet. Det är enligt

regeringen således möjligt att i de ämnen som anges i 8 kap. 7 § första stycket

8 RF lämna bemyndigandena.

Regeringen konstaterar att Lagrådet som konsekvens av ställningstagandet att

föreskrifterna är av privaträttslig karaktär förordat att punkt 8 i det

aktuella lagrummet skall upphävas. Regeringen har, som framgått, kommit till en

annan slutsats vad gäller bestämmelsernas karaktär. Föreskrifter bör enligt

regeringen kunna ges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

på hela det område som omfattas av den nya lagen, dvs. även när det gäller

sådan manuell behandling av personuppgifter som omfattas av den nya lagen.

Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i 8 kap. 7 § första stycket 8 RF

ändras så att det blir möjligt att delegera föreskriftsrätt i fråga om ?skydd

för personlig integritet vid behandling av personuppgifter?.

Motionerna

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) konstateras att frågan om

bestämmelserna i personuppgiftslagen har offentligrättslig eller privaträttslig

karaktär kan vara svårbedömd. Med hänvisning till bl.a. Lagrådets redogörelse

finns det dock enligt motionärernas uppfattning mycket som talar för att

Lagrådet har rätt i sak, dvs. att regeringens förslag till justering av

föreskriftsrätten strider mot RF:s bestämmelser om normgivningsdelegation. Även

om det skulle vara så att regeringens förslag är förenligt med RF har

motionärerna principiella invändningar mot förslaget. Enligt motionärernas

uppfattning bör inte föreskriftsrätt medges i frågor som rör skydd för den

personliga integriteten, och det oavsett om det rör sig om automatisk

databehandling av personuppgifter eller manuell behandling av sådana uppgifter.

Motionärerna anför att det ligger i allmänhetens intresse att bestämmelser som

rör väsentliga medborgarintressen, som integritetsskydd för personuppgifter,

regleras av riksdagen genom lagstiftning. Motionärerna anser att

integritetsfrågor av detta slag bör regleras i en generell

integritetsskyddslagstiftning. Mot bakgrund av vad som anförts bör

bemyndigandet i 8 kap. 7 § första stycket 8 RF upphävas (yrkande 7).

I motion 1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) avstyrks regeringens förslag

till 20 § i personuppgiftslagen, som innebär att regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela undantag från det generella

förbudet för behandling av känsliga personuppgifter ?om det behövs med hänsyn

till ett viktigt allmänt intresse?. Motionärerna menar att förslaget är alltför

långtgående och opreciserat och att det därför inte ligger i lagstiftarens

intresse att ge bemyndigandet (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Regeringens förslag till en personuppgiftslag innehåller bemyndiganden för

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela

föreskrifter om undantag från vissa bestämmelser och att precisera de generella

regler som finns i lagen. Bemyndigandena avser också att regeringen skall ha

rätt att meddela föreskrifter om förhandskontroll av vissa behandlingar av

personuppgifter och om undantag från förbudet mot överföring av person-

uppgifter till tredje land.

Utskottet delar regeringens bedömning att en generell lag som avser att i

princip reglera all icke privat användning av personuppgifter på automatisk väg

eller i manuella register inte gärna kan innehålla annat än generella principer

och de allra viktigaste undantagen från dessa. Lagen skulle i annat fall bli

alltför otymplig. Utskottet konstaterar vidare att behov av preciseringar och

undantag kan växla över tiden och hastigt uppstå. Att varje sådan justering av

regelverket skulle kräva en lagstiftningsprocess med riksdagsbehandling

framstår enligt utskottet som onödigt omständligt. Utskottet delar således

regeringens bedömning att det finns ett behov av att delegera

normgivningskompetens på området.

Utskottet vill härefter framhålla att utskottet delar regeringens och

Lagrådets bedömning att bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket RF inte hindrar

att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges behörighet att

närmare precisera och konkretisera regleringen i den föreslagna lagen.

Utskottet kan vidare konstatera att flera av de bemyndiganden som regeringen

föreslår går längre än att meddela verkställighetsföreskrifter (jfr 8 kap. 13 §

RF). Av betydelse för delegationsmöjligheterna är därmed hur den föreslagna

lagstiftningen förhåller sig till bestämmelserna i 8 kap. 2 och 3 §§ RF, dvs.

om lagstiftningen skall anses vara av privaträttslig eller offentligrättslig

karaktär. Som framgår av redovisningen ovan skall enligt 8 kap. 2 § RF

föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och

ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Beträffande sådana

föreskrifter är kravet på lagform undantagslöst. Föreskrifter om förhållandet

mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i

övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,

skall enligt 8 kap. 3 § RF meddelas genom lag. Av 8 kap. 7 § RF framgår dock

att regeringen utan hinder av 3 § kan, efter bemyndigande i lag, meddela

föreskrifter avseende vissa uppräknade ämnen. Bland dessa ämnen ingår skydd för

personlig integritet vid registrering av uppgifter med hjälp av automatisk

databehandling (p 8).

När det gäller frågan om den nu föreslagna lagstiftningen är att hänföra till

det privaträttsliga eller det offentligrättsliga området vill utskottet

framhålla följande. Föreskrifter till skydd för den enskildes personliga

integritet utgör ett medel för det allmänna att bl.a. i enlighet med vad som

anges i 2 kap. 3 § andra stycket RF skydda enskilda mot kränkning av deras

personliga integritet genom olämplig behandling av personuppgifter. Utskottet

delar härvid regeringens uppfattning att sådana bestämmelser i grunden utgör

offentligrättsliga föreskrifter. Lagrådet har ansett att de aktuella normerna

bör hänföras till 8 kap. 2 § RF, eftersom en enskild kan förpliktas att betala

skadestånd till en annan enskild enligt den föreslagna lagen och bestämmelserna

således avser ?enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes?.

Utskottet vill dock härvid, i likhet med regeringen, framhålla att

bestämmelserna också kan föranleda en offentligrättslig sanktion i form av

straff eller vitesföreläggande. Bestämmelserna kan således åberopas och göras

gällande såväl i tvister mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna.

Det kan visserligen konstateras att skadeståndssanktionen har getts en större

betydelse i den föreslagna lagstiftningen jämfört med vad som är fallet i dag.

Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att denna förändring inte är

av sådant avgörande slag att bestämmelserna förvandlas från i grunden

offentligrättsliga föreskrifter till privaträttsliga föreskrifter. Utskottet

delar således regeringens uppfattning att de bemyndiganden som föreslås i den

nya lagen avser offentligrättsliga föreskrifter och inte privaträttsliga

föreskrifter som hör till det obligatoriska lagområdet. Det är därför möjligt

att med stöd av 8 kap. 7 § RF lämna bemyndigandena.

Som redogjorts för i det föregående kan enligt den nuvarande lydelsen av

8 kap. 7 § 8 RF delegation av föreskriftsrätt ske i fråga om skydd för

personlig integritet vid registrering av personuppgifter endast då den sker med

hjälp av automatisk databehandling. Utskottet tillstyrker regeringens förslag

att bestämmelsen ändras så att det utan denna begränsning blir möjligt att

delegera föreskriftsrätt i fråga om skydd för personlig integritet vid

behandling av personuppgifter. Den nya bestämmelsen bör antas av riksdagen som

vilande. Motion 1997/98:K13 yrkande 7 vari föreslås att normgivningsdelegation

på detta område omöjliggörs genom att delegationsgrunden i 8 kap. 7 § RF

upphävs avstyrks.

I motion 1997/98:K17 yrkande 4 behandlas ett av de bemyndiganden som

regeringen nu föreslår. Motionärerna avstyrker regeringens förslag till 20 § i

personuppgiftslagen, som innebär att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bemyndigas att meddela undantag från förbudet mot

behandling av känsliga personuppgifter om det behövs med hänsyn till ett

viktigt allmänt intresse. Motionärerna anser att förslaget är alltför

långtgående och opreciserat. Utskottet vill härvid påpeka att i den

utsträckning som det är befogat med ett ställningstagande från riksdagens sida,

finns det alltid möjlighet att ge regleringen på ett visst område i lag. I

sådant fall är normgivning på lägre nivå i strid med lagregleringen utesluten,

om inte annat följer av den aktuella lagen. Utskottet vill också för egen del

framhålla att det saknas anledning att nu avvika från den tidigare fastlagda

målsättningen att myndighetsregister med ett stort antal registrerade och ett

särskilt känsligt innehåll skall regleras särskilt i lag (se bet. 1990/91:KU11,

rskr. 1990/91:160). Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen i denna

del.

Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag i den nya lagen i

fråga om föreskriftsrätt för regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

Utskottet vill härefter påpeka att ändringen av bemyndigandet i 8 kap. 7 §

RF, som behandlats i det föregående, föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Regeringens förslag innebär därför att föreslagna bemyndiganden i

personuppgiftslagen som skall träda i kraft den 24 oktober 1998 endast avser

behandling av personuppgifter med hjälp av automatisk databehandling. Därutöver

föreslår regeringen att bemyndigandena den 1 januari 1999 ändras till att avse

även sådan manuell behandling av personuppgifter som omfattas av lagen.

Utskottet tillstyrker nu förslaget i sak, men anser liksom regeringen att

ändringen av bemyndigandena bör beslutas av riksdagen sedan grundlagsändringen

beslutats.

Tillåten behandling på grund av samtycke

EG-direktivet

I artikel 2 h ges en definition av vad som i direktivet avses med den

registrerades samtycke. Enligt definitionen avses härmed varje slag av

frivillig, särskild och informerad viljeyttring genom vilken den registrerade

godtar behandling av personuppgifter som ingår i eller kommer att ingå i ett

register.

I artikel 7 ges en uttömmande uppräkning av i vilka fall behandling av

personuppgifter är tillåten. Enligt artikel 7 a får personuppgifter behandlas

om den registrerade otvetydigt har lämnat sitt samtycke.

Artikel 8 innehåller bestämmelser om behandlingen av särskilda kategorier av

uppgifter. Av artikel 8.1 framgår att ett generellt förbud mot behandling av

känsliga personuppgifter skall gälla. Enligt artikel 8.2 a gäller inte punkt 1

om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till en sådan

behandling, utom när det enligt medlemsstatens lagstiftning anges att förbudet

i punkt 1 inte kan upphävas genom den registrerades samtycke.

Enligt artikel 26.1 a skall medlemsstaterna med undantag från artikel 25 (med

bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredje land ) - om det inte

finns tvingande regler om detta i deras lagstiftning - föreskriva att

överföring av personuppgifter till ett tredje land som inte har en adekvat

skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25.2 får ske om den registrerade

otvetydigt har samtyckt till den planerade överföringen.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall beteckningen samtycke i den nya lagen

definieras som varje slag av frivillig, särskild och otvetydig viljeyttring

genom vilken den registrerade, efter att ha fått information, godtar behandling

av personuppgifter som rör honom eller henne (3 §).

När det gäller regeringens förslag till materiell reglering i

personuppgiftslagen återfinns beteckningen samtycke i flera sammanhang.

Regeringen föreslår att personuppgifter får behandlas bara om den regi-

strerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen eller om behandlingen är

nödvändig av vissa angivna skäl (10 §).

När det gäller känsliga personuppgifter föreslår regeringen att behandling av

sådana uppgifter skall vara förbjuden (13 §). Från förbudet föreslås undantag

gälla bl.a. vid uttryckligt samtycke (15 §).

I fråga om behandling av personnummer föreslår regeringen att det skall anges

i lagen i vilka fall en sådan behandling får ske utan samtycke (22 §).

Regeringen föreslår därutöver att det i lagen införs ett principiellt förbud

mot överföring av personuppgifter som är under behandling till tredje land.

Förbudet skall också gälla överföring av personuppgifter för behandling i

tredje land (33 §). Från detta förbud föreslår regeringen att undantag skall

gälla bl.a. om den registrerade otvetydigt har samtyckt till överföringen (34 §

första stycket).

I författningskommentaren till 3 § anför regeringen att definitionen av

samtycke skall ha samma innebörd som definitionen i artikel 2 i direktivet, med

tillägget att det direkt i definitionen tas in ett krav på att samtycket skall

vara otvetydigt, vilket framgår av andra artiklar i direktivet. Regeringen

anför vidare att i de fall där samtycket dessutom enligt direktivet skall vara

uttryckligt anges detta direkt i lagtexten. Härvid påpekar regeringen att

begreppen ?otvetydig? och ?uttrycklig? har en EG-gemensam innebörd.

När det gäller den generella bestämmelsen för när behandling av person-

uppgifter är tillåten anför regeringen i skälen för sitt förslag att

uppräkningen i den nya lagen av i vilka fall sådan behandling är tillåten

stämmer överens med uppräkningen i artikel 7 i EG-direktivet. Uppräkningen är

uttömmande. Regeringen påpekar vidare att - såsom en del remissinstanser

föreslagit - göra förtydliganden och kompletteringar i förhållande till EG-

direktivets text inte är lämpligt och i vissa fall otillåtet enligt direktivet.

Lagtexten bör i stället nära ansluta till direktivets text. Regeringen anför

att närmare preciseringar av när behandling är tillåten får - inom den ram EG-

direktivet och lagtexten ger - göras i rättstillämpningen och i kompletterande

föreskrifter som utfärdas i anslutning till lagen.

Vidare anger regeringen i författningskommentaren till 10 § att paragrafen är

avsedd att ha samma innebörd som artikel 7 i direktivet.

När det gäller det föreslagna undantaget från förbudet mot behandling av

känsliga personuppgifter vid uttryckligt samtycke konstaterar regeringen att

det enligt EG-direktivet är möjligt att bestämma att förbudet inte kan upphävas

genom den registrerades samtycke. Enligt regeringens mening kan det dock inte

finnas något integritetsskyddsintresse som gör det befogat att förbjuda den

behandling som den registrerade och den personuppgiftsansvarige är överens om.

Enligt den nya lagen bör således undantag gälla bl.a. vid samtycke.

I författningskommentaren till 15 § anför regeringen att paragrafen skall ha

samma innebörd som bl.a. artikel 8.2 a.

I fråga om de föreslagna undantagen från förbudet mot överföring av

personuppgifter till tredje land framhåller regeringen i

författningskommentaren till 34 § att det för överföring av personuppgifter

till tredje land dock inte bara krävs att överföringen faller under något av de

uppräknade undantagen. Den behandling som överföringen av personuppgifter till

tredje land utgör måste också vara tillåten enligt 10 § och, om känsliga

personuppgifter, uppgifter om lagöverträdelser eller personnummer skall föras

över, även vara tillåten i enlighet med 13-22 §§. Regeringen anger vidare att

34 § första stycket skall ha samma innebörd som artikel 26.1 i EG-direktivet.

Motionerna

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att de restriktioner som

föreslås vad gäller hantering av personuppgifter utan tvekan är välbehövliga

och eftertraktade. Moderata samlingspartiet ser dock ett fall för vilket kravet

på uttryckligt samtycke kan leda till oönskade konsekvenser. Motionärerna

påpekar att undersökningar som utförs av opinions- och marknadsinstitut inte

sällan omfattar uppgifter som enligt lagförslaget utgör känsliga uppgifter.

Dessa uppgifter måste ofta redovisas i åldersgrupper för att opinions- och

marknadsundersökningarna skall fullgöra sitt syfte. Om propositionens krav vad

gäller uttryckligt samtycke från den tillfrågade parten skall tolkas strikt

torde enligt motionärerna opinions- och marknadsundersökningar avsevärt

försvåras, bl.a. därför att undersökningar per telefon i praktiken skulle bli

omöjliga att genomföra. Motionärerna framhåller att undersökningar av detta

slag har stor betydelse som beslutsunderlag inom både politiken och

näringslivet och att lagstiftningen därför ytterst kan komma att inverka

negativt på såväl demokratin som de svenska företagens konkurrenskraft. Enligt

motionärerna bör det tydligt klargöras i personuppgiftslagen att kravet på

dessa typer av behandling av personuppgifter som regel skall anses vara

uppfyllt genom intervjupersonens frivilliga besvarande av ställda frågor.

Riksdagen bör således uppdra åt regeringen att se över bestämmelserna rörande

behandling av känsliga uppgifter efter de riktlinjer som angivits i motionen

(yrkande 4).

I motion 1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att termen

?informerat samtycke? skall användas. Motionärerna påpekar att det i EG-

direktivet finns förtydligande ord som ?otvetydigt? och ?uttryckligt?, vilka

inte beaktats av Datalagskommittén. Enligt motionärerna anger informerat

samtycke vad som menas, dvs. att medborgaren har haft tillgång till fullständig

information och även har tagit del av denna information och därvid fått klart

för sig vad den betyder. Motionärerna anser att informerat samtycke innebär en

större insikt i vad man gett sitt samtycke till. Detta bör ges regeringen till

känna (yrkande 2).

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att det i en inledande

paragraf i personuppgiftslagen införs en definition av begreppet samtycke.

Enligt denna definition skall med samtycke förstås varje slag av frivillig,

särskild och otvetydig viljeyttring genom vilken den registrerade, efter att ha

fått information, godtar behandling av personuppgifter som rör honom eller

henne. I de fall där samtycket dessutom skall vara uttryckligt föreslås detta

anges särskilt i respektive lagrum. Enligt regeringens förslag skall

uttryckligt samtycke krävas för behandling av känsliga personuppgifter.

Utskottet konstaterar att det av den föreslagna definitionen i 3 § framgår att

samtycke i lagens mening skall vara ?otvetydigt?. Att ha med ordet ?otvetydig ?

i lagtexten till 34 § första stycket är därmed enligt utskottets mening onödigt

och ordet bör utgå. Utskottet anser att en viss språklig ändring därutöver bör

göras av 34 § första stycket före punkten a. Med nämnda ändringar tillstyrker

utskottet regeringens förslag i nu aktuella delar. Regleringen för behandling

av personnummer tar utskottet dock upp i ett senare avsnitt.

När det gäller vad som anförs i motion 1997/98:K13 yrkande 4 vill utskottet

framhålla att den omständigheten att ett samtycke skall vara uttryckligt inte

förutsätter att samtycket är skriftligt. Vad som begärs i motionen tillgodoses

därför enligt utskottets mening genom regeringens förslag. Motionen avstyrks

därmed i denna del.

Utskottet anser att även vad som begärs i motion 1997/98:K17 yrkande 2

tillgodoses genom regeringens förslag.

Känsliga personuppgifter

EG-direktivet

Artikel 8 innehåller bestämmelser för behandlingen av särskilda kategorier av

uppgifter. Enligt artikel 8.1 skall medlemsstaterna förbjuda behandling av

personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,

religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening samt uppgifter

som rör hälsa och sexualliv.

I artikel 8 anges också i vilka fall undantag mot förbudet skall gälla.

Vidare anges att medlemsstaterna har möjlighet att föreskriva om ytterligare

undantag från förbudet med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse. Detta

förutsätter dock att det finns lämpliga skyddsåtgärder.

Propositionen

Regeringen föreslår att det skall vara förbjudet att behandla personuppgifter

som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller

filosofisk övertygelse, eller medlemskap i fackförening. Förbudet gäller också

behandling av personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv (13 §).

Regeringen föreslår också att från förbudet skall gälla undantag vid samtycke

eller offentliggörande (15 §), nödvändig behandling (16 §), behandling inom

ideella organisationer (17 §), inom hälso- och sjukvården (18 §) eller vid

behandling för forsknings- och statistikändamål (19 §).

Enligt förslaget skall vidare regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer få möjlighet att meddela ytterligare undantag från förbudet i 13 §,

om det behövs med hänsyn till ett viktigt allmänt intresse (20 §).

I skälen för sitt förslag anför regeringen att definitionen av känsliga

personuppgifter stämmer överens med den definition som finns i artikel 8.1 i

EG-direktivet. Regeringen konstaterar att en del av det som i dag omfattas av

särskilda regler enligt den nuvarande datalagen alltså inte kommer att omfattas

av bestämmelserna om känsliga personuppgifter i den nya lagen.

Datalagskommittén har ansett att det skulle vara oförenligt med EG-direktivet

att utvidga tillämpningsområdet för direktivets bestämmelser om känsliga

uppgifter till att omfatta allt det som regleras enligt särskilda regler enligt

datalagen. Regeringen påpekar att den bedömningen inte verkar ha ifrågasatts av

någon remissinstans. Även regeringen anser att det inte är tillåtet enligt EG-

direktivet att i nationell lagstiftning ha en annan definition, som t.ex.

omfattar uppgifter som är helt artskilda i förhållande till dem som i

direktivet definieras som känsliga. Att göra så skulle enligt regeringen hindra

det fria flödet av sådana uppgifter inom EU och därmed strida mot direktivet.

Motionen

I motion 1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att ordet ?ras? bör

avlägsnas ur den föreslagna definitionen av känsliga personuppgifter. Enligt

motionärerna finns det ingen gemensam definition av vad ordet står för och det

kan därför missförstås. Dessutom säger begreppet ?etniskt ursprung? mer korrekt

varifrån personen i fråga härstammar. Motionärerna hemställer att riksdagen

beslutar att "ras" i förslaget till 13 § personuppgiftslagen skall utgå

(yrkande 3).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att man i den svenska lagstiftningen

inte skall ha en annan definition av känsliga personuppgifter än den som finns

i EG-direktivet. Det kan inte anses tillåtet enligt direktivet att, såsom

begärs i motion 1997/98:K17 yrkande 3, ta bort ordet ras ur definitionen.

Utskottet vill härvid erinra om vad utskottet anfört i betänkande 1997/98: KU29

med anledning av en motion med yrkande om att riksdagen skulle besluta att

utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. I sin bedömning konstaterade utskottet

att ordet ras förekommer i svensk lagstiftning så gott som uteslutande när det

handlar om författningar som grundas på internationella konventioner eller

författningar som genomför EG-direktiv. Det var därför enligt utskottet inte

möjligt att nu besluta att utmönstra ras ur all lagstiftning. Utskottet delade

dock motionärernas uppfattning att användningen av ordet ras i

författningstexter riskerar att underblåsa fördomar. Regeringen borde därför i

internationella sammanhang verka för att ordet ras, använt om människor, i så

stor utsträckning som möjligt undviks i officiella texter, i likhet med vad som

också förordas i en resolution från Europaparlamentet från år 1996. Enligt

utskottet borde regeringen också göra en genomgång av i vilken utsträckning

ordet ras förekommer i svenska författningar som inte grundas på

internationella texter och där så är möjligt föreslå en annan definition.

Utskottet ansåg att detta borde ges regeringen till känna.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion 1997/98:K17

yrkande 3.

Rätten att motsätta sig behandling av personuppgifter

EG-direktivet

Artikel 14 innehåller bestämmelser om den registrerades rätt att göra

invändningar.

I artikel 14 a anges att medlemsstaterna skall tillförsäkra den registrerade

rätten att åtminstone i de fall som avses i artikel 7 e och f när som helst av

avgörande och berättigade skäl som rör hans personliga situation motsätta sig

behandling av uppgifter som rör honom, utom när den nationella lagstiftningen

föreskriver något annat. När invändningen är berättigad får den behandling som

påbörjats av den registeransvarige inte längre avse dessa uppgifter.

Enligt artikel 14 b skall den registrerade ha rätt att efter anmodan och utan

kostnader motsätta sig behandling av personuppgifter som rör honom och som den

registeransvarige bedömer kan komma att behandlas för ändamål som rör direkt

marknadsföring, eller att bli informerad innan personuppgifter för första

gången lämnas ut till tredje man eller används för tredje mans räkning för

ändamål som rör direkt marknadsföring, och att uttryckligen få erbjudande om

att utan kostnader motsätta sig ett sådant utlämnande eller sådan användning.

I artikel 14 nämns avslutningsvis att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga

åtgärder för att säkerställa att de registrerade känner till den rättighet som

anges i första stycket b.

Propositionen

Regeringen föreslår att personuppgifter inte får behandlas för ändamål som rör

direkt marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgifts-ansvarige

skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig sådan behandling (11 §).

Regeringen föreslår vidare att när en behandling är tillåten med samtycke, får

ytterligare personuppgifter inte behandlas sedan den registrerade har

återkallat sitt samtycke. Enligt regeringens förslag har den registrerade i

övrigt inte rätt att motsätta sig behandling av personuppgifter som är tillåten

enligt den nya lagen (12 §).

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen när det gäller behandling för

ändamål som rör direkt marknadsföring att sådan behandling kan vara tillåten

t.ex. efter en sådan intresseavvägning som anvisas i 10 § f

personuppgiftslagen. Regeringen föreslår dock en uttrycklig bestämmelse i den

nya lagen enligt vilken personuppgifter inte får behandlas för ändamål som rör

direkt marknadsföring, om den registrerade hos den personuppgifts-ansvarige

skriftligen har anmält att han eller hon motsätter sig en sådan behandling. Den

bestämmelsen uppfyller enligt regeringen kravet i artikel 14 i EG-direktivet

att medlemsstaterna skall tillförsäkra den registrerade rätten att efter

anmodan och utan kostnader motsätta sig behandling av personuppgifter som rör

den registrerade och som den personuppgifts-ansvarige bedömer kan komma att

behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring. Regeringen påpekar att ett

enligt EG-direktivet tillåtet alternativ till en sådan bestämmelse som den

föreslagna är att ge den registrerade rätt att bli informerad innan

personuppgifter för första gången lämnas ut till tredje man eller används för

tredje mans räkning för ändamål som rör direkt marknadsföring och att

uttryckligen få erbjudande om att utan kostnader motsätta sig ett sådant

utlämnande eller en sådan användning. Regeringen anser att den reglering som

den föreslagna bestämmelsen innehåller dock är den enklaste och smidigaste.

Regleringen ger enligt regeringen den som så önskar en möjlighet att undvika

behandling för ändamål som rör direkt marknadsföring och hindrar inte heller

att det på privat initiativ inrättas ett nationellt reservationsregister till

vilket enskilda kan anmäla att de inte önskar bli utsatta för direkt

marknadsföring generellt eller bara i vissa fall.

När det gäller rätten att motsätta sig behandling av personuppgifter

konstaterar regeringen att det enligt den nuvarande datalagen inte finns någon

generell rätt för den registrerade att motsätta sig en behandling som är

laglig. Regeringen anför att på grund av utformningen av artikel 14 i EG-

direktivet måste det i lagstiftningen slås fast i vilken utsträckning den

registrerade generellt har rätt att motsätta sig behandling av personuppgifter.

Datalagskommittén har föreslagit att den registrerade, i de fall där

behandlingen bara är tillåten om den registrerade har lämnat sitt samtycke,

skall ha rätt att när som helst återkalla ett lämnat samtycke med den verkan

att ytterligare uppgifter om den registrerade därefter inte får behandlas.

Återkallelsen påverkar således inte behandlingen av de uppgifter som redan har

hunnit samlas in med stöd av samtycket. Därutöver skall den registrerade,

enligt kommitténs förslag, inte ha någon rätt att motsätta sig en behandling

som är tillåten enligt den nya lagen. Regeringen påpekar att Datalagskommitténs

förslag har lämnats utan invändningar av remissinstanserna. Regeringen anser

att förslaget bör genomföras. Därvid framhåller regeringen att huvudregeln om

att den registrerade inte har rätt att motsätta sig en enligt lagen tillåten

behandling motsvarar vad som gäller i dag. Regleringen av det fallet att ett

lämnat samtycke återkallas innebär enligt regeringen en lämplig avvägning

mellan den registrerades och den personuppgiftsansvariges intressen. Regeringen

anför att regleringen innebär att den registrerades självbestämmanderätt

beträffande vilka uppgifter som får samlas in respekteras samtidigt som den

person-uppgiftsansvariges befogade anspråk på att få behandla färdigt de

uppgifter som han eller hon har kommit över med stöd av ett frivilligt samtycke

kan tillgodoses.

Motionen

I motion 1997/98:K13 av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att uppgifter om enskilda

medborgare som hämtas ur de allmänna och offentliga registren sedan länge säljs

av myndigheterna själva. Enligt motionärena intar statens person- och

adressregister (SPAR) en särställning. Motionärerna påpekar att den som får

tillstånd att köpa uppgifter av SPAR kan skapa profiler om i princip alla

bosatta i Sverige. Ju fler personuppgifter som finns tillgängliga, desto

tydligare blir profilerna. Ett bevis på detta är de direktreklam-försändelser

som medborgarna får. Kommersialiseringen av offentliga uppgifter är enligt

motionärerna ett allvarligt integritetsproblem. Motionärerna anför att en sådan

behandling också strider mot grundtanken i EG-direktivet, som säger att

behandling av personuppgifter skall ske efter på förhand bestämda ändamål. Mot

bakgrund av EG-direktivets syfte är det enligt Moderata samlingspartiets

uppfattning inte förenligt med direktivet att låta SPAR finnas kvar. Regeringen

bör därför skyndsamt ta de initiativ som behövs för att avveckla SPAR (yrkande

8).

Reglering av det statliga person- och adressregistret

Gällande bestämmelser

Av 26 § datalagen framgår att uppgifterna i det statliga person- och

adressregistret (SPAR) används för

1. aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i andra

personregister,

2. komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt,

3. uttag av urval av personuppgifter (urvalsdragning).

Vidare anges att SPAR får användas av myndigheter och enskilda.

I 27 § anges att uppgifterna i SPAR hämtas från aviseringsregistret enligt

lagen (1995:743) om aviseringsregister samt de statliga personregister som

används för inkomst- och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas

anteckning om att en enskild person inte önskar adresserad direktreklam.

Enligt 28 § skall den som begär att få uppgift ur en myndighets personregister

för ett sådant ändamål som avses i 26 § andra stycket 1 och 3 och som kan

tillgodoses genom SPAR eller aviseringsregistret hänvisas till dessa register.

Därutöver anges att föreskrifterna i denna paragraf inte inskränker

myndigheternas skyldigheter enligt reglerna om allmänna handlingars

offentlighet i tryckfrihetsförordningen.

Proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst

Regeringen har den 5 mars 1998 lagt fram propositionen 1997/98:136 Statlig

förvaltning i medborgarnas tjänst i vilken föreslås en särskild lagreglering av

det statliga person- och adressregistret (SPAR). Anledningen till detta är att

datalagen, som innehåller den nuvarande lagregleringen av SPAR, föreslås bli

upphävd och ersatt av personuppgiftslagen.

Enligt regeringens förslag skall SPAR finnas kvar tills vidare i avvaktan på

en anpassning av 2 kap. tryckfrihetsförordningen till modern

informationsteknik. De ändringar som nu föreslås är enligt regeringen påkallade

av en direkt anpassning till personuppgiftslagen. Ändringarna innebär en viss

begränsning i nuvarande användningsmöjligheter, bl.a. när det gäller

urvalsdragningar.

Den nya lagen om SPAR föreslås träda i kraft samtidigt med

personuppgiftslagen, dvs. den 24 oktober 1998.

Förslaget innehåller också en ändring i lagen (1995:743) om

aviseringsregister, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att personuppgifter inte får

behandlas för ändamål som rör direkt marknadsföring, om den registrerade hos

den personuppgiftsansvarige skriftligen har anmält att han eller hon motsätter

sig sådan behandling. Även när det gäller den registrerades möjligheter i

övrigt att motsätta sig behandling av personuppgifter godtar utskottet

regeringens förslag.

När det gäller SPAR konstaterar utskottet att regeringen nyligen har lagt

fram ett förslag om en ny, särskild lagreglering av registret som skall träda i

kraft den 24 oktober 1998. Förslaget innebär bl.a. att uppgifter i registret

efter nämnda datum skall behandlas i enlighet med registrets nya och, i

förhållande till nuvarande reglering, mer begränsade ändamål. Regleringen av

SPAR behandlas dock inte i den nu aktuella propositionen. Riksdagen kommer inom

kort att få ta ställning till förslaget om en särskild lagreglering av SPAR.

Enligt utskottets mening bör riksdagen därför inte nu ta ställning till vad som

begärs i motion 1997/98:K13 yrkande 8. Motionen avstyrks.

Behandling av personnummer

EG-direktivet

Enligt artikel 8.7 skall medlemsstaterna bestämma på vilka villkor ett

nationellt identifikationsnummer eller något annat vedertaget sätt för

identifiering får behandlas.

Propositionen

Regeringen föreslår att reglerna om användning av personnummer i den nuvarande

datalagen i princip oförändrade förs över till den nya lagen. Förslaget innebär

att uppgifter om personnummer får behandlas utan samtycke bara när det är klart

motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av säker

identifiering eller något annat beaktansvärt skäl (22 §).

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att det av EG-direktivet

följer att det i Sverige måste finnas en reglering av användningen av

personnummer. Regeringen konstaterar vidare att frågan om användningen av

personnummer nyligen har utretts. Personnummerutredningen överlämnade våren

1994 betänkandet Personnummer - integritet och effektivitet (SOU 1994:63) med

förslag till lagstiftning om personnummer. Den tillträdda socialdemokratiska

regeringen anförde i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 att det inte

var aktuellt att införa någon förändrad lagstiftning om användningen av

personnummer (prop. 1994/95:100 bil. 3 s. 14). Regeringen finner inte

anledning att nu göra något annat ställningstagande. De bestämmelser om

användningen av personnummer som redan finns i den nuvarande datalagen bör

enligt regeringen således i sak oförändrade föras över till den nya lagen.

Regeringen påpekar att lagrådsremissens lagtextsförslag har kompletterats i det

avseendet att personnummer får behandlas om någon ger sitt samtycke. Vidare

anför regeringen att den omständigheten att den uttryckliga regeln i datalagen

om återgivande av personnummer på datautskrifter inte har förts över inte

innebär någon ändring i sak. Redan den överförda huvudregeln innebär enligt

regeringen nämligen att en uppgift om personnummer får behandlas t.ex. genom

att fästas på en utskrift eller visas upp på en datorskärm bara när den

behandlingen är klart motiverad. Att ha en särskild reglering med annat

rekvisit - särskilda skäl - om just den behandling själva återgivandet utgör,

skulle enligt regeringens uppfattning vara att grumla regleringen.

Motionen

I en motion från allmänna motionstiden 1996, motion 1996/97:K411 av Majléne

Westerlund Panke (s), konstateras att användandet av personnummer i

registersammanhang är begränsat genom nuvarande lagstiftning. Motionären anför

att koncentrationen på begränsning av person-nummeranvändningen som ett medel

att öka integritetsskyddet i vissa fall i stället kan öka riskerna för att en

persons integritet kan kränkas. Handläggare och andra måste enligt motionären

vara säkra på att de uppgifter som används verkligen gäller rätt person. Som

exempel nämner motionären att om personnummeranvändningen hos en

registeransvarig förbjuds i syfte att försvåra viss samkörning av register,

finns det ändå möjlighet att samköra på andra personuppgifter. Samkörningen

blir då inte så exakt och kan leda till sammanblandningar och felaktigheter.

Personnummer skulle enligt motionären kunna utgöra en viktig del av det

personliga integritetsskyddet genom att det ger en säker identifiering

innebärande att sammanblandningar och felaktigheter kan undvikas. Motionären

anför att lagstiftningen därför bör koncentreras på persondatabehandlingen i

sig. Om denna bedöms som nödvändig och väsentlig måste personnummer kunna

användas för att ge en säkrare persondatahantering. Regeringen bör därför se

över bestämmelserna vad gäller användandet av personnummer för att lätta på de

restriktioner som i dag finns för sådant användande. Detta bör ges regeringen

till känna.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att det av artikel 8.7 i EG-direktivet följer att det i

Sverige måste finnas en reglering av användningen av personnummer. Liksom

regeringen anser utskottet att det inte finns anledning att nu införa någon

förändrad lagstiftning när det gäller denna fråga. Utskottet godtar därför

regeringens förslag att den nuvarande datalagens bestämmelser om användning av

personnummer i sak oförändrade förs över till den nya lagen. I enlighet med

detta avstyrker utskottet motion 1996/97:K411.

Säkerheten vid behandlingen

EG-direktivet

Enligt artikel 16 får den som utför arbete under den registeransvarige eller

registerföraren, liksom registerföraren själv, och som får tillgång till

person-uppgifter, behandla dem endast enligt instruktion från den

registeransvarige, om han inte är skyldig att göra det enligt lag.

I artikel 17 finns bestämmelser om säkerhet vid behandling. I artikel 17.1

anges allmänt hållna regler om de säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Reglerna

innebär i korthet följande. Den personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga

tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som

behandlas. Dessa åtgärder skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med

beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att

genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen av

personuppgifterna och hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är.

Artikel 17.2-4 innehåller bestämmelser i fråga om säkerhet för den situationen

att den personuppgiftsansvarige anlitar ett personuppgiftsbiträde.

Bestämmelserna innebär i korthet följande. När den personuppgiftsansvarige

anlitar ett personuppgiftsbiträde, skall den personuppgiftsansvarige förvissa

sig om att personuppgiftsbiträdet kan genomföra de säkerhetsåtgärder som måste

vidtas och se till att personuppgiftsbiträdet verkligen vidtar åtgärderna. Det

skall vidare finnas ett skriftligt avtal om personuppgiftsbiträdets behandling

av personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. I det avtalet

skall det särskilt föreskrivas dels att personuppgiftsbiträdet får behandla

personuppgifterna bara i enlighet med instruktioner från den person-

uppgiftsansvarige, dels att personuppgiftsbiträdet är skyldigt att vidta de

säkerhetsåtgärder som den personuppgiftsansvarige är skyldig att vidta.

Propositionen

Regeringen föreslår (30 §) att den som arbetar med personuppgifter bara får

behandla dessa i enlighet med instruktionen från den personuppgiftsansvarige.

Om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om

behandlingen av personuppgifter i det allmännas verksamhet i sådana frågor,

skall dessa gälla.

Enligt förslaget skall vidare gälla att när den personuppgiftsansvarige

anlitar ett personuppgiftsbiträde för att utföra behandling av personuppgifter,

skall det finnas ett skriftligt avtal som särskilt reglerar säkerhetsfrågorna.

Den personuppgiftsansvarige skall också vara skyldig att se till att person-

uppgiftsbiträdet verkligen vidtar nödvändiga säkerhetsåtgärder.

Därutöver föreslår regeringen att den personuppgiftsansvarige skall vara

skyldig att vidta tekniska och orgnisatoriska åtgärder för att skydda person-

uppgifterna. Åtgärderna skall åstadkomma en lämplig säkerhetsnivå (31 §).

Genom en uttrycklig bestämmelse föreslås tillsynsmyndigheten i enskilda fall

få besluta om vilka säkerhetsåtgärder som den personuppgiftsansvarige skall

vidta enligt 31 §.

När det gäller åtgärder för att uppnå en lämplig säkerhetsnivå anför regeringen

i skälen för sitt förslag att regeln i EG-direktivet om att den person-

uppgiftsansvarige skall vidta lämpliga, tekniska och organisatoriska åtgärder

för att skydda de personuppgifter som behandlas förs över till den nya lagen,

jämte uppräkningen i direktivet av de faktorer som därvid skall beaktas. Enligt

regeringens mening beskriver dessa allmänt hållna regler på ett kortfattat och

bra sätt de överväganden som måste göras i fråga om säkerhetsåtgärder.

Regeringen påpekar att reglerna dock som regel inte ger tillräcklig vägledning

för den personuppgiftsansvarige för att avgöra vilka säkerhetsåtgärder som bör

vidtas i det enskilda fallet för att nå upp till en lämplig säkerhetsnivå.

Avsikten är att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall

meddela de närmare föreskrifter om säkerhetsåtgärder som behövs.

Tillsynsmyndigheten bör också enligt regeringen i rimlig utsträckning lämna

råd i säkerhetsfrågor.

Regeringen anför vidare att säkerhetsbrister i princip är oacceptabla, och

att det är viktigt att tillsynsmyndigheten har tydliga befogenheter just när

det gäller säkerheten. Regeringen har därför valt att ta med en uttrycklig

bestämmelse i den nya lagen om att tillsynsmyndigheten får meddela beslut om

säkerhetsåtgärder i enskilda fall. Genom ett beslut i det enskilda fallet får

den personuppgiftsansvarige preciserat exakt vilka åtgärder han eller hon måste

vidta för att uppfylla säkerhetskraven. Regeringen påpekar att bestämmelser om

säkerhetsåtgärder även kan finnas i annan lagstiftning, t.ex. i arkivlagen

(1990:782) med anknytande författningar. Den personuppgiftsansvarige måste

således uppfylla alla de regler om säkerhetsåtgärder som kan ha meddelats för

hans eller hennes verksamhet.

Motionen

I motion 1997/98:T911 av Mats Odell (kd) från allmänna motionstiden 1997 anförs

att EG-direktivet om skydd för personuppifter kräver att persondata skall

skyddas även mot icke-auktoriserad access. Det skall alltså inte gå att läsa ur

databasen vilken kontoinnehavare som har vilket bankkonto eller vilken patient

som har vilken sjukjournal om inte användaren är auktoriserad. Om en icke-

auktoriserad person får tillgång till databasen skall denne enligt motionären

inte kunna se sambandet mellan person och uppgifter. Motionären framhåller att

EU kräver att persondata skall skyddas mot all form av illegal databehandling.

Enligt motionären kräver detta att persondata lagras krypterat eller på annat

sätt görs otillgängliga för alla utom den auktoriserade användaren. Motionären

anför att detta sannolikt innebär att de flesta svenska personregister blir

olagliga då EG-direktivet träder i kraft. Detta är ett problem som kräver snar

lösning. Vad som anförts i motionen bör ges regeringen till känna (yrkande 4).

Utskottets bedömning

Regeringen föreslår att det i den nya lagen införs bestämmelser som syftar till

att uppnå en tillfredsställande säkerhetsnivå vid behandlingen av person-

uppgifter. Bland annat föreslår regeringen att den personuppgiftsansvarige

skall vara skyldig att vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för

att skydda de personuppgifter som behandlas. Åtgärderna skall åstadkomma en

lämplig säkerhetsnivå. Härvid skall beaktas de tekniska möjligheter som finns,

vad det skulle kosta att genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns

med behandlingen av uppgifterna och hur pass känsliga de behandlade

personuppgifterna är. I propositionen anges att avsikten är att regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer skall meddela de närmare

föreskrifter om säkerhetsåtgärder som behövs. Regeringen anser vidare att

tillsynsmyndigheten bör bistå med råd i säkerhetsfrågor. Tillsynsmyndigheten

föreslås därutöver genom en uttrycklig bestämmelse i den nya lagen få möjlighet

att i enskilda fall besluta om vilka säkerhetsåtgärder som den

personuppgiftsansvarige skall vidta för att uppfylla säkerhetskraven. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag när det gäller säkerheten vid behandlingen av

personuppgifter. Enligt utskottets mening torde vad som efterfrågas i motion

1997/98:T911 yrkande 4 tillgodoses genom den föreslagna ordningen. Motionen

avstyrks därför.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Propositionen

Regeringen föreslår att den nya lagen träder i kraft den 24 oktober 1998. För

behandlingar som påbörjats då börjar dock den nya lagen enligt regeringens

förslag att tillämpas först den 1 oktober 2001. Detsamma gäller en behandling

som utförs för ett visst bestämt ändamål där behandling för ändamålet påbörjats

vid ikraftträdandet. Regeringen föreslår vidare att vissa bestämmelser i den

nya lagen emellertid inte tillämpas på påbörjad manuell behandling av

personuppgifter förrän den 1 oktober 2007. Dessa bestämmelser tillämpas inte

heller på pågående lagring av personuppgifter för historisk forskning förrän

uppgifterna börjar behandlas på något annat sätt.

Därutöver föreslår regeringen att ändringen i regeringsformen, som innebär

att det blir möjligt för riksdagen att delegera rätten att meddela föreskrifter

om manuell behandling av personuppgifter, skall träda i kraft den 1 januari

1999. Samtidigt bör delegationsbestämmelserna i den nya lagen ändras i enlighet

med detta.

I skälen för sitt förslag konstaterar regeringen att de bestämmelser i svensk

lagstiftning som genomför EG-direktivet måste finnas senast den 24 oktober

1998. Någon möjlighet att senarelägga genomförandet av bestämmelserna finns

inte enligt direktivet. Däremot är det möjligt att för vissa behandlingar

fördröja tillämpningen av alla eller vissa av dessa bestämmelser.

Regeringen anför vidare att de möjligheter att för vissa behandlingar

fördröja ikraftträdandet av den nya lagen som EG-direktivet medger bör

utnyttjas genom övergångsbestämmelser.

Motionen

I motion 1997/98:K17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) påpekas att enligt 35 § i

den nya lagen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i

vissa fall medge undantag från förbudet i 33 § om överföring av uppgifter till

tredje land. Om många väljer att söka efterleva lagen kan detta enligt

motionärerna bli besvärande och resurskrävande för Datainspektionen. Det kan

bli fråga om en stor mängd enskilda bedömningsärenden som t.ex. rör användning

av vanlig e-post. Motionärerna påpekar att en treårig övergångs-period, då två

olika lagar skall tillämpas, är en för både medborgare och Datainspektionen

lång och krävande tid. Enligt motionärerna bör två år räcka. Riksdagen bör

därför besluta att den nya lagen tillämpas efter två år i stället för tre år

(yrkande 6).

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning att de möjligheter som EG-direktivet

medger när det gäller att för vissa behandlingar av personuppgifter dröja med

ikraftträdandet av den nya lagen bör utnyttjas. Härvid bör framhållas att under

övergångsperioden skall en anpassning av befintliga registerförfattningar hinna

genomföras och en översyn göras av vilka särregler som bör gälla i förhållande

till den nya lagen. Utskottet avstyrker därför motion 1997/98:K17 yrkande 6.

Övriga lagförslag

Personuppgiftslagen

Propositionen

Regeringens förslag till personuppgiftslag har i det föregående redovisats och

behandlats i vissa delar. Utöver vad som där framkommit redovisar regeringen i

propositionen sitt förslag såvitt avser bl.a. lagens namn (avsnitt 7), undantag

för privat användning av personuppgifter (avsnitt 8.3), det territoriella

tillämpningsområdet för den nya lagen (avsnitt 9), grundläggande krav på

behandlingen av personuppgifter (avsnitt 11.2), information till den

registrerade (avsnitt 11.5), korrigering av personuppgifter (avsnitt 11.6),

automatiserade beslut (avsnitt 11.7), anmälningsskyldighet och upplysningar

till allmänheten (avsnitt 12), tillsynsmyndighetens befogenheter (avsnitt 13)

och skadestånd och straff (avsnitt 14).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till personuppgiftslag även i de

delar som inte har behandlats i det föregående.

Förslagen i övriga lagar

Propositionen

Regeringen föreslår att regeln om viss dokumentationsskyldighet för myndigheter

i 14 § datalagen flyttas till 15 kap. sekretesslagen. Enligt regeringens

förslag bör vidare regeln om straff för dataintrång i 21 § datalagen flyttas

till brottsbalken. Regeringen föreslår också att det görs vissa följdändringar

i sekretesslagen med anledning av att den nuvarande datalagen ersätts av den

nya lagen. Enligt regeringen är följdändringarna i huvudsak av formell

karaktär. Ändringarna föreslås träda i kraft den 24 oktober 1998.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K14 och 1997/98:K16 yrkande 1,

2. beträffande valet av lagstiftningsmodell

att riksdagen avslår motion 1997/98:K13 yrkande 1,

res. 1 (m)

3. beträffande ett nytt EG-direktiv om skydd för personuppgifter

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K16 yrkande 2 samt 1997/98:K17

yrkandena 1 och 5,

res. 2 (fp, mp)

4. beträffande kommande datalagstiftningsarbete

att riksdagen avslår motion 1997/98:K16 yrkandena 3 och 4,

5. beträffande generell integritetslagstiftning

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K13 yrkandena 2 och 3, 1997/98:K304

yrkande 1 samt 1997/98:K333 yrkande 12,

res. 3 (m)

6. beträffande lag om skydd för privatlivets helgd

att riksdagen avslår motion 1997/98:K304 yrkande 2,

7. beträffande internationellt regelverk om skydd av personuppgifter

inom IT

att riksdagen avslår motion 1997/98:T815 yrkande 11,

8. beträffande översyn av offentlighetslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K13 yrkande 5,

res. 4 (m)

9. beträffande ändrat EG-direktiv med hänsyn till

offentlighetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K15,

res. 5 (fp, v, mp)

10. beträffande förhållandet till offentlighetsprincipen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis, antar 8 §

förslaget till personuppgiftslag,

res. 6 (m)

11. beträffande offentlighetsprincipen och datalagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K404 och 1997/98:K412,

12. beträffande förhållandet till tryck- och yttrandefriheten

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis, antar 7 §

förslaget till personuppgiftslag,

res. 7 (m)

13. beträffande ändring i regeringsformen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K13 yrkande 7 som vilande antar

förslaget till lag om ändring i regeringsformen,

res. 8 (m)

14. beträffande bemyndigande om behandling av känsliga person-

uppgifter

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K17 yrkande 4 antar 20 § förslaget

till personuppgiftslag,

res. 9 (fp)

15. beträffande övriga bemyndiganden

att riksdagen antar 21, 35, 36, 41 och 50 §§ förslaget till personuppgiftslag,

16. beträffande tillåten behandling på grund av samtycke

att riksdagen antar 3, 10, 15 och 34 §§ förslaget till personuppgiftslag med

den ändringen att 34 § första stycket får följande lydelse:

Det är trots förbudet i 33 § tillåtet att föra över personuppgifter till

tredje land, om den registrerade har lämnat sitt samtycke till

överföringen eller om överföringen är nödvändig för att

a) ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige skall

kunna fullgöras eller åtgärder som den registrerade begärt skall kunna

vidtas innan ett avtal träffas,

b) ett sådant avtal mellan den personuppgiftsansvarige och tredje man som

är i den registrerades intresse skall kunna ingås eller fullgöras,

c) rättsliga anspråk skall kunna fastställas, göras gällande eller

försvaras, eller

d) vitala intressen för den registrerade skall kunna skyddas.,

17. beträffande samtycke vid opinions- och marknadsundersökningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:K13 yrkande 4,

res. 10 (m)

18. beträffande informerat samtycke

att riksdagen avslår motion 1997/98:K17 yrkande 2,

res. 11 (fp)

19. beträffande ordet "ras"

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K17 yrkande 3 antar 13 § förslaget

till personuppgiftslag,

20. beträffande rätten att motsätta sig behandling av

personuppgifter

att riksdagen antar 11 och 12 §§ förslaget till personuppgiftslag,

21. beträffande statens person- och adressregister

att riksdagen avslår motion 1997/98:K13 yrkande 8,

res. 12 (m)

22. beträffande behandling av personnummer

att riksdagen med avslag på motion 1996/97:K411 antar 22 § förslaget till

personuppgiftslag,

23. beträffande säkerheten vid behandlingen

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T911 yrkande 4 antar 30 och 31 §§

förslaget till personuppgiftslag,

24. beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K17 yrkande 6 antar ikraftträdande-

och övergångsbestämmelserna i förslaget till person-uppgiftslag,

res. 13 (fp)

25. beträffande förslaget till personuppgiftslag i övrigt

att riksdagen antar regeringens förslag till personuppgiftslag i övrigt, i den

mån det inte omfattas av vad utskottet har hemställt ovan under momenten

10, 12, 14-16, 19, 20 och 22-24,

26. beträffande uppskov med förslag om ändring i

personuppgiftslagen

att riksdagen beslutar uppskjuta behandlingen av regeringens förslag till lag

om ändring i personuppgiftslagen (0000:0000) till 1998/99 års riksmöte,

27. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

dels lag om ändring i brottsbalken.

Stockholm den 26 mars 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel

Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger

René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nikos Papadopoulos (s).

Reservationer

1. Valet av lagstiftningsmodell (mom. 2)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och på s. 14 slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens val av lagstiftningsmodell framstår som

föråldrad och mindre väl anpassad till den snabba tekniska utvecklingen på

dataområdet. En godtagbar skyddsnivå för den personliga integriteten hade

bättre tillgodosetts med en lagstiftning av missbruksmodell. Enligt utskottets

mening borde det ha varit möjligt att inom EG-direktivets ram införa en sådan

lagstiftning. Utskottet anser härvid att regeringen borde ha varit mer

pådrivande under beredningen av lagstiftningsärendet. Enligt utskottets mening

framstår det vidare som anmärkningsvärt att tiden från det att

Datalagskommittén avgav sitt betänkande tills propositionen lades fram inte

utnyttjades till att arbeta fram ett lagförslag som var i linje med regeringens

eget och flertalet remissinstansers önskemål. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:K13 yrkande 1

finns starka skäl att rikta kritik mot regeringens agerande. Detta bör ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande valet av lagstiftningsmodell

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ett nytt EG-direktiv om skydd för personuppgifter (mom. 3)

Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet

vill? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den lagstiftningsform, en hanteringsmodell, som

regeringen har valt för att genomföra EG-direktivet är olämplig. Utvecklingen

på informationsteknikområdet går mycket snabbt. Det kan därför befaras att den

nya lagen kommer att medföra begränsningar som inte har varit avsedda vid dess

tillkomst. Det får enligt utskottets mening anses lämpligare att i

lagstiftningen på personuppgiftsområdet använda sig av en missbruksmodell.

Utskottet anser att regeringen, i enlighet med vad som anförs i motionerna

1997/98:K17 yrkande 1 och 1997/98:K16 yrkande 2, bör ges till känna att Sverige

skall ta initiativ till att det inom EU inleds ett arbete med att ta fram en

missbruksmodell. I motion 1997/98:K17 påpekas vidare att direktivet författades

innan användningen av Internet hade blivit vanlig. Motionärerna befarar att

direktivets förbud mot överföring av personuppgifter till tredje land, med

tanke på att det är omöjligt att precisera när en sådan behandling via Internet

sker och hur ofta, inte kommer att kunna efterlevas. Utskottet delar

motionärernas uppfattning att det är otillfredsställande att det nu stiftas en

lag som man kan befara inte kommer att kunna tillämpas så som har varit avsett.

Enligt utskottets mening bör därför, med bifall till motionen yrkande 5,

regeringen ges till känna att ett arbete bör inledas inom EU för att ta fram

ett direktiv som bättre stämmer överens med normal personuppgiftshantering

under 2000-talet.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ett nytt EG-direktiv om skydd för personuppgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K16 yrkande 2 samt 1997/98:K17

yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Generell integritetslagstiftning (mom. 5)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?När det? och

slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den snabba tekniska utvecklingen ständigt väcker

nya frågor rörande hur den personliga integriteten skall värnas. Det är

angeläget att lagstiftningen, genom att vara generell och teknikoberoende, kan

erbjuda ett skydd för den personliga integriteten utan att kräva en ny

utredning och en ny lagändring varje gång en teknisk applikation ser dagens

ljus. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör tillkalla en utredning

med uppdrag att lämna förslag till en missbruksbaserad och generell

integritetslagstiftning i syfte att ersätta personuppgiftslagen. Enligt

utskottets mening bör regeringen också i EU-arbetet aktivt verka för ett

reviderat EG-direktiv baserat på en svensk generell integritetslagstiftning.

Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motionerna 1997/98:K13 yrkandena 2

och 3, 1997/98: K304 yrkande 1 samt 1997/98:K333 yrkande 12 ges regeringen till

känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande generell integritetslagstiftning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K13 yrkandena 2 och 3,

1997/98:K304 yrkande 1 samt 1997/98:K333 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Översyn av offentlighetslagstiftningen (mom. 8)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Utskottet

instämmer? och på s. 28 slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening har regeringen gjort vissa mycket pressade

tolkningar av EG-direktivet när det gäller dess förenlighet med den svenska

offentlighetsprincipen. Utskottet vill härvid särskilt peka på direktivets

förbud mot att lämna ut personuppgifter för annat ändamål än det för vilket

uppgifterna samlats in. Enligt regeringens tolkning utgör

offentlighetsprincipen ett sådant ändamål för vilket personuppgifterna har

samlats in. Utskottet anser att regeringens bedömning från EG-rättslig synpunkt

framstår som felaktig. Kritik kan också riktas mot den underliggande

värderingen för regeringens ställningstagande. Det är enligt utskottets mening

alls inte givet att den traditionella avvägningen mellan det offentligas

intresse och skyddet för den enskildes personliga integritet, såsom den

avspeglas i förslaget till personuppgiftslag, är den mest lämpliga eller

riktiga. Utskottet vill därutöver framhålla att den svenska

offentlighetsprincipens tillämplighet även i samband med behandling av

personuppifter innebär att personuppgiftslagen kan förväntas medföra en lägre

skyddsnivå för den personliga integriteten i Sverige jämfört med i övriga EU-

länder. Det är enligt utskottets mening därför inte troligt att EG-domstolen

vid en prövning skulle godta regeringens tolkning av direktivet. Sverige måste

så snart som möjligt ha en nationell lagstiftning som tillgodoser direktivets

syfte. Utskottet anser därför att den nuvarande offentlighetslagstiftningen bör

omprövas i riktning mot en begränsning av rätten att ta del av personuppgifter,

men med oförändrade demokratiska möjligheter till insyn i förvaltningen.

Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en utredning med uppdrag att ta

fram en lagstiftning som bättre stämmer överens med direktivets syfte att

stärka skyddet för den personliga integriteten. Detta bör med bifall till

motion 1997/98:K13 yrkande 5 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande översyn av offentlighetslagstiftningen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Ändrat EG-direktiv med hänsyn till offentlighetsprincipen (mom. 9)

Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson

(mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Enligt

utskottets? och slutar med ?föreliggande EG-direktivet? bort ha följande

lydelse:

Utskottet kan dock konstatera att vissa farhågor kvarstår när det gäller EG-

direktivets förenlighet med offentlighetsprincipen. Det kan inte uteslutas,

såsom Lagrådet påpekat, att EG-domstolen härvid kommer till en annan slutsats

än regeringen. Detta kan i ett sådant fall medföra att Sverige måste anpassa

bl.a. bestämmelserna i TF med hänsyn till direktivet. Mot denna bakgrund anser

utskottet i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:K15 att regeringen bör

ta initiativ till en ändring av EG-direktivet så att inga tveksamheter kvarstår

när det gäller direktivets förenlighet med den svenska offentlighetsprincipen.

Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande ändrat EG-direktiv med hänsyn till offentlighetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K15 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

6. Förhållandet till offentlighetsprincipen (mom. 10)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Regeringens

förslag? och slutar med ?rätta innebörden? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill, i likhet med Lagrådet. framhålla att frågan om förhållandet

mellan EG-rätten och nationella grundlagar inte i alla delar kan anses ha fått

någon slutlig lösning. Det kan därför enligt utskottets mening framstå som både

felaktigt och provocerande att i den föreslagna lagen slå fast att den svenska

offentlighetslagstiftningen är förenlig med EG-rätten. Om en framtida prövning

i EG-domstolen skulle resultera i att offentlighetsprincipen bedöms vara

förenlig med direktivet, framstår det i stället som onödigt att i lag slå fast

vad som redan gäller om grundlags företräde framför vanlig lag. Utskottet anser

därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis,

att regeringens förslag till 8 § personuppgiftslagen bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande förhållandet till offentlighetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis, avslår 8 §

förslaget till personuppgiftslag,

7. Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten (mom. 12)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?När det? och

på s. 35 slutar med ?6, delvis? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med Lagrådet ifrågasätta om EG-domstolen vid en

prövning av EG-direktivets förenlighet med de svenska bestämmelserna om tryck-

och yttrandefriheten skulle acceptera en ordning som innebär att

direktivbestämmelser som införs genom personuppgiftslagen får vika för TF och

YGL i vidare mån än vad som medges enligt ordalagen i direktivet. Lagrådets

slutsats är att det föreslagna undantaget i 7 § första stycket inte bör tas in

i lagen. Utskottet delar denna uppfattning. Den kritik som kan riktas mot

förslaget till 7 § första stycket äger enligt utskottets mening också giltighet

beträffande utformningen av paragrafens andra stycke. Mot denna bakgrund bör

med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis, regeringens förslag till

7 § personuppgiftslagen avslås.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande förhållandet till tryck- och yttrandefriheten

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 6, delvis, avslår 7 §

förslaget till personuppgiftslag,

8. Ändring i regeringsformen (mom. 13)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 42 slutar med ?upphävs avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att frågan om bestämmelserna i personuppgiftslagen

skall anses vara av offentligrättslig eller privaträttslig karaktär är

svårbedömd. Enligt utskottets mening talar mycket för att Lagrådet har rätt i

sin bedömning att regeringens förslag till delegation av föreskriftsrätten

strider mot RF:s normgivningsbestämmelser. Även om det skulle vara så att

regeringens förslag är förenligt med RF:s bestämmelser, vill utskottet uttala

principiella invändningar mot förslaget. Enligt utskottets mening bör

normgivningsdelegation inte ske i frågor som rör skydd för den personliga

integriteten, oavsett om fråga är om automatisk databehandling eller manuell

behandling av personuppgifter. Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i

motion 1997/98:K13 yrkande 7, att det ligger i allmänhetens intresse att

bestämmelser som rör väsentliga medborgarintressen, som skydd för person-

uppgifter, regleras av riksdagen genom lagstiftning. Mot denna bakgrund bör

riksdagen avslå regeringens förslag i denna del samt besluta att upphäva 8 kap.

7 § första stycket 8 RF.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande ändring i regeringsformen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 7 dels avslår

regeringens förslag om lag om ändring i regeringsformen, dels som vilande

antar förslag om upphävande av 8 kap. 7 § första stycket 8

regeringsformen,

9. Bemyndigande om behandling av känsliga personuppgifter (mom. 14)

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?I motion? och

på s. 43 slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

I motion 1997/98:K17 yrkande 4 behandlas ett av de bemyndiganden som

regeringen nu föreslår. Motionärerna avstyrker regeringens förslag till 20 §

personuppgiftslagen, som innebär att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bemyndigas att meddela undantag från förbudet mot

behandling av känsliga personuppgifter om det behövs med hänsyn till ett

viktigt allmänt intresse. Motionärerna anser att förslaget är alltför

långtgående och opreciserat. Utskottet delar denna uppfattning. Enligt

utskottets mening bör föreskrifter av nu aktuellt slag ges i form av lag. Det

föreslagna bemyndigandet i 20 § personuppgiftslagen bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande bemyndigande om behandling av känsliga person-uppgifter

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K17 yrkande 4 avslår 20 §

förslaget till personuppgiftslag,

10. Samtycke vid opinions- och marknadsundersökningar (mom. 17)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?När det? och

slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de restriktioner som föreslås när det gäller behandling

av personuppgifter tveklöst är välbehövliga. Kravet på uttryckligt samtycke för

behandling av känsliga personuppgifter kan enligt utskottets mening i detta

fall dock medföra oönskade konsekvenser. Undersökningar av opinions- och

marknadsinstitut omfattar inte sällan det som enligt lagförslaget utgör

känsliga personuppgifter. Om kravet på uttryckligt samtycke från den

tillfrågade personen skall tolkas strikt torde sådana undersökningar avsevärt

försvåras, bl.a. därför att telefonundersökningar i praktiken skulle bli

omöjliga att genomföra. Utskottet vill, i enlighet med vad som anförs i motion

1997/98:K13 yrkande 4, framhålla att undersökningar av detta slag har stor

betydelse som beslutsunderlag inom både politiken och näringslivet. Det bör

därför klargöras i lagen att kravet på dessa typer av behandling av person-

uppgifter skall anses vara uppfyllt genom intervjupersonens frivilliga

besvarande av frågor. Regeringen bör därför ges till känna att bestämmelserna

rörande behandling av känsliga personuppgifter bör ses över efter de riktlinjer

som nu angetts.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande samtycke vid opinions- och marknadsundersökningar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Informerat samtycke (mom. 18)

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?regeringens förslag? bort ha följande lydelse:

I motion 1997/98:K17 yrkande 2 påpekas att det i EG-direktivet finns

förtydligande ord som ?otvetydigt? och ?uttryckligt?, vilka inte beaktats av

Datalagskommittén. Enligt motionärerna anger informerat samtycke vad som menas,

dvs. att medborgarna har haft tillgång till fullständig information och även

har tagit del av denna information och därvid fått klart för sig vad den

betyder. Motionärerna anser att informerat samtycke innebär en större insikt i

vad man ger sitt samtycke till. Utskottet delar denna uppfattning och anser att

termen därför bör användas i lagtexten. Detta bör med bifall till motionen ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande informerat samtycke

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K17 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Statens person- och adressregister (mom. 21)

Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med ?När det? och

slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att den som får tillstånd att köpa uppgifter från

SPAR kan skapa profiler om i princip alla bosatta i Sverige. Ju fler person-

uppgifter som finns tillgängliga, desto tydligare blir profilerna. Ett tydligt

exempel på detta är de direktreklamförsändelser som medborgarna får. Enligt

utskottets mening är kommersialiseringen av personuppgifter ett allvarligt

integritetsproblem. En sådan behandling strider också mot grundtanken i EG-

direktivet, som innebär att behandling av personuppgifter skall ske efter på

förhand bestämda ändamål. Utskottet anser därför att det inte är förenligt med

EG-direktivet att låta SPAR finnas kvar. Regeringen bör därför skyndsamt ta

initiativ till en avveckling av SPAR. Detta bör med bifall till motion

1997/98:K13 yrkande 8 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande statens person- och adressregister

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K13 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser (mom. 24)

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet

delar?och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att enligt EG-direktivet skall medlemsstaterna se till

att sådan behandling som redan pågår när de nationella bestämmelser som antas

till följd av direktivet träder i kraft bringas i överensstämmelse med dessa

bestämmelser inom tre år från denna tidpunkt. Det finns enligt utskottets

uppfattning inget i direktivet som hindrar att det i övergångsbestämmelserna

till den nya lagen anges en kortare övergångsperiod än tre år. Utskottet vill

härvid, i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:K17 yrkande 6, framhålla

att tre år är en lång period för såväl medborgare som tillsynsmyndigheten under

vilken den nuvarande datalagen och personuppgiftslagen skall tillämpas

parallellt. Enligt utskottets mening får två år anses som en tillräckligt lång

tid. Utskottet anser därför med bifall till motionen att riksdagen bör ändra

punkt 2 i övergångsbestämmelserna i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K17 yrkande 6 antar

ikraffträdande- och övergångsbestämmelserna i förslaget till person-

uppgiftslag med den ändringen att det under punkt 2 anges ?2000? i stället

för ?2001?,

Propositionens lagförslag

1. Förslag till personuppgiftslag

2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

3. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

4. Förslag till lag om ändring i regeringsformen

5. Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen (0000:000)

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Motionerna............................................2

Motioner med anledning av propositionen 2

Motion från allmänna motionstiden 1996 3

Motioner från allmänna motionstiden 1997 3

Utskottet.............................................4

Propositionens huvudsakliga innehåll 4

Bakgrund 5

Ärendet och dess beredning 5

Rättslig reglering till skydd för personuppgifter 6

Nationell reglering 6

Internationell reglering 6

En ny lag till skydd för personuppgifter 8

Propositionen 8

Motionerna 8

Utskottets bedömning 9

Genomförandet av EG-direktivet 9

Propositionen 9

Motionerna 10

Motioner med anledning av propositionen 10

Motioner från allmänna motionstiden 1997 12

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om generell

integritetslagstiftning 13

Utskottets bedömning 13

Förhållandet till offentlighetsprincipen 15

Bakgrund 15

Den svenska offentlighetsprincipen 15

Offentlighetsprincipen i förhandlingarna inför Sveriges inträde i EU

16

Uttalanden av konstitutionsutskottet i grundlagsärendet om EU 17

Uttalanden av konstitutionsutskottet i ärendet om Sveriges

anslutning till EU 18

Propositionen 19

Inledning 19

Utlämnande av personuppgifter 19

Korrigering av personuppgifter 22

Bevarande av personuppgifter 23

Motionerna 24

Utskottets bedömning 26

Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten 29

EG-direktivet 29

Mediekommitténs överväganden angående EG-direktivets förhållande till

tryck- och yttrandefriheten

29

Propositionen 30

Motionerna 33

Utskottets bedömning 34

Normgivningsdelegation 35

Gällande grundlagsregler 35

Propositionen 36

Inledning 36

Behovet av normgivningsdelegation 36

Förslaget om föreskriftsrätt i den nya lagen 37

Förhållandet till regeringsformen 38

Motionerna 40

Utskottets bedömning 41

Tillåten behandling på grund av samtycke 43

EG-direktivet 43

Propositionen 44

Motionerna 45

Utskottets bedömning 46

Känsliga personuppgifter 46

EG-direktivet 46

Propositionen 47

Motionen 47

Utskottets bedömning 47

Rätten att motsätta sig behandling av personuppgifter 48

EG-direktivet 48

Propositionen 48

Motionen 50

Reglering av det statliga person- och adressregistret 50

Gällande bestämmelser 50

Proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst 51

Utskottets bedömning 51

Behandling av personnummer 51

EG-direktivet 51

Propositionen 51

Motionen 52

Utskottets bedömning 53

Säkerheten vid behandlingen 53

EG-direktivet 53

Propositionen 53

Motionen 54

Utskottets bedömning 55

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 55

Propositionen 55

Motionen 56

Utskottets bedömning 56

Övriga lagförslag 56

Personuppgiftslagen 56

Propositionen 56

Utskottets bedömning 57

Förslagen i övriga lagar 57

Propositionen 57

Utskottets bedömning 57

Hemställan 57

Reservationer........................................60

1. Valet av lagstiftningsmodell (mom. 2) 60

2. Ett nytt EG-direktiv om skydd för personuppgifter (mom. 3) 61

3. Generell integritetslagstiftning (mom. 5) 61

4. Översyn av offentlighetslagstiftningen (mom. 8) 62

5. Ändrat EG-direktiv med hänsyn till offentlighetsprincipen (mom. 9) 63

6. Förhållandet till offentlighetsprincipen (mom. 10) 63

7. Förhållandet till tryck- och yttrandefriheten (mom. 12) 64

8. Ändring i regeringsformen (mom. 13) 64

9. Bemyndigande om behandling av känsliga personuppgifter (mom. 14) 65

10. Samtycke vid opinions- och marknadsundersökningar (mom. 17) 65

11. Informerat samtycke (mom. 18) 66

12. Statens person- och adressregister (mom. 21) 66

13. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser (mom. 24) 67

Bilaga Propositionens lagförslag.....................68

1. Förslag till personuppgiftslag 68

2. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 83

3. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 86

4. Förslag till lag om ändring i regeringsformen 87

5. Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen (0000:000) 88