Bet. 1997/98:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU19

Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden

- barnpornografifrågan m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU19

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:43

Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -

barnpornografifrågan m.m. samt sex motioner som väckts med anledning av

propositionen. Vidare behandlas 23 motioner från den allmänna motionstiden 1997

som gäller frågor om bl.a. barnpornografi, censur, medievåld, yttrandefrihet

m.m.

I propositionen föreslås bl.a. en utvidgning av det straffbara området när

det gäller befattning med barnpornografi. I princip all befattning med

barnpornografiska bilder, även innehav, skall vara kriminaliserad. För att

möjliggöra den utvidgade kriminaliseringen föreslår regeringen att

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte skall vara

tillämpliga på skildring av barn i pornografisk bild.

I propositionen föreslås vidare att benämningen tekniska upptagningar förs in

i yttrandefrihetsgrundlagen som ett samlingsbegrepp för upptagningar som

innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat

sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet förordar emellertid att

ett försvarlighetsrekvisit införs i 16 kap. 10 a § brottsbalken. I den del

förslagen innebär ändringar i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen tillstyrks lagändringarna som vilande. Övriga

lagförslag är beroende av att ändringarna i regeringsformen,

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen genomförs och bör enligt

utskottets uppfattning antas först om riksdagen slutligt antar dessa

grundlagsförslag.

Med anledning av en motion om sekretess i Statens biografbyrås verksamhet

föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen.

Vissa motioner har sådant samband med de lagförslag utskottet föreslår

uppskjutna att även dessa motioner bör behandlas senare. Övriga motioner

avstyrks. Till betänkandet har fogats 26 reservationer.

Propositionen

Proposition 1997/98:43 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

3. lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,

4. lag om ändring i brottsbalken,

5. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,

7. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,

8. lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi,

9. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges

gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt

10. lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap.

10 § andra stycket och 13 § YGL i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen vid bifall till yrkande 1 beslutar i enlighet med den

lagtekniska lösningen i Barnpornografiutredningens förslag i enlighet med vad

som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiv brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och

övriga rättsväsendet i kampen mot barnpornografi,

4. att riksdagen beslutar ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet

med Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m. i

enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar införa ett generellt arkiv för registrering och

bevarande av konfiskerat material i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §

sista stycket brottsbalken angående undantagsregeln i enlighet med vad som

anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till en teknik-

oberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag efter mönster av bl.a.

Europakonventionen i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till grundlagsskydd för

dator- och videospel i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen beslutar ändra 1 kap. 9 § YGL angående frivilligt

grundlagsskydd för databaser i enlighet med Mediekommitténs förslag i enlighet

med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar ändra 12 kap. TF angående jurymedverkan m.m. i

enlighet med 1993 års domarutrednings förslag i enlighet med vad som anförts i

motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens agerande i EU-frågan om införandet av förbud mot

indirekt tobaksreklam.

1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 10 §

tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna

förordning gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av

barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person vars

pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och

omständigheterna kring den, är under 18 år,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 13 §

yttrandefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna

grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av

barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person vars

pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och

omständigheterna kring den, är under 18 år,

3. att riksdagen beslutar att 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen

skall ges följande lydelse: Yttrandefriheten och informationsfriheten får

begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning

och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och

beivrande av brott. Innehav av yttranden som innefattar verklighetstrogen

skildring av barn i pornografisk bild får begränsas. Vidare får friheten att

yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av

yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl

föranleder det,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap.

10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i por-

nografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt

gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller

bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och

säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som

syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild

av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornografibrott till

fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i

högst sex månader. Förbuden mot skildring gäller inte den som, tecknar, målar

eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första

stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas

eller på annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av

verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i

förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket

döms som sägs där. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt

skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och

högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om

det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig

verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en

särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt

hänsynslös behandling. Om en gärning som avses i första eller andra stycket med

hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar. Med

barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när

det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar anta

regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse

i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.

1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en utredning bör tillsättas med uppgift att gå igenom frågan på

nytt för att om möjligt hitta en lösning som på en gång ger starkast möjliga

skydd mot spridning av barnpornografi och minimera de s.k. smittoriskerna,

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen

anförts av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna

lydelsen av 16 kap. 10 a § brottsbalken.

1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap.

10 § andra stycket och 13 § YGL i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen vid bifall till yrkande 1 beslutar i enlighet med

Barnpornografiutredningens förslag,

3. att riksdagen beslutar ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet

med Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §

sista stycket BrB angående undantagsregeln,

5. att riksdagen beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i

Sverige av en internationell databank om barnpornografi.

1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 §

rättegångsbalken att det klart framgår att jäv av politisk natur faller under

lagen,

2. att riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att

överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt,

3. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen att det för varje län skall utses dubbelt så många

jurymän som för närvarande,

4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 10 §

tryckfrihetsförordningen att vardera parten i tryck- och yttrandefrihetsmål får

utesluta sex respektive två jurymän från jurylistan innan tingsrätten genom

lottning utser juryn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om teknikberoende grundlagar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en snabb utredning av frågan om förlängd preskriptionstid

för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ytterligare utredning av frivilligt grundlagsskydd för bl.a.

databaser.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997

1997/98:K301 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnande om

yttrandefriheten.

1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande

lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:K305 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förändring av

jurysystemet i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K308 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen beslutar

att som vilande lagförslag anta de i motionen framförda förändringarna av

regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte

att ge stöd för kriminalisering av befattning med yttranden som innefattar

verklighetstrogen barnpornografi.

1997/98:K309 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

förlängning av preskriptionstiden i yttrandefrihetsgrundlagen 7 kap. 1 §.

1997/98:K319 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda hur rullande pornografisk reklam skall kunna förbjudas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den till riksdagen återkommer med ett förslag till förbud mot

rullande pornografisk reklam.

1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om preskriptionstiden för CD- och videoupptagningar,

1997/98:K332 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en förlängning av preskriptionstiden för tryckfrihetsbrott och

prioritering av dessa brottsutredningar.

1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom

sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.

1997/98:K342 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en översyn av lagstiftningen om kvinnoförnedrande pornografi,

2. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i

motionen anförts, om att begränsa tillgängligheten av kvinnoförnedrande

pornografi,

3. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning, enligt vad i

motionen anförts, om pornografins tillgänglighet på Internet,

4. att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i

motionen anförts, om en åldersgräns för köp av pornografiska skrifter.

1997/98:K402 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till etiska normer för

nätverksbaserad elektronisk kommunikation.

1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med syfte att

stävja uppenbara fall av missbruk av offentlighetsprincipen i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning

avseende sekretess hos Statens biografbyrå i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:Ju725 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förbud att visa, sälja och hyra ut våldsförhärligande filmer.

1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sanering av medievåld.

1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att barnpornografin lyfts ur grundlagen.

1997/98:So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medievåldets betydelse även vad gäller självmord bland barn och

ungdomar.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika åtgärder för att motarbeta barnpornografin.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminalisering av barnpornografi.

1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

12. att riksdagen beslutar att förhandsgranskning av film för offentlig

visning skall behållas och utvidgas enligt vad i motionen anförts.

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om obligatorisk kontroll av videogram,

67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en 18-årsgräns för grova våldsfilmer,

68. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om varudeklaration

över filmers våldsinslag,

1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag

om hur yttrandefriheten i elektroniska medier kan skyddas i grundlagen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att censuren av vuxenfilmer avskaffas, att ny åldersgräns på 18 år

införs och att enda skälet till granskning skall vara att sätta en åldersgräns

för den granskade filmens publik.

1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhandsgranskning av videogram,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Sverige i internationella sammanhang verkar för gemensamma

regler som begränsar utbudet av grovt underhållningsvåld.

1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam

för tobak och alkohol,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste

kontrolleras.

Offentlig utfrågning

Utskottet har den 31 mars 1998 hållit offentlig utfrågning med

statssekreteraren i Justitiedepartementet Kristina Rennerstedt och rättschefen

Göran Schäder samt med justitierådet Göran Regner och docent Hans-Gunnar

Axberger. Utskrift från utfrågningen har fogats till betänkandet som bilaga 2.

Yttrande från justitieutskottet

På konstitutionsutskottets begäran har justitieutskottet yttrat sig i ärendet.

Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga 3.

Utskottet

Barnpornografifrågan

Bakgrund

Barnpornografibrottet, nuvarande ordning

För barnpornografibrott döms den som skildrar barn i pornografisk bild med

uppsåt att bilden sprids om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är

försvarlig. Detsamma gäller den som sprider sådan bild av barn (16 kap. 10 a §

brottsbalken). För att det skall vara möjligt att ingripa om sådana skildringar

sprids genom tryckt skrift, i TV eller i en film eller i ett videogram, finns

en bestämmelse i 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF) till vilken 5 kap.

1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) hänvisar.

Det var genom riksdagens beslut år 1979 om ändring i BrB och TF som det blev

straffbart att skildra barn i pornografisk bild. Då omfattades inte filmer och

videogram av något grundlagsskydd motsvarande det tryckfrihetsrättsliga, utan

ett sådant infördes först i och med att YGL trädde i kraft den 1 januari 1992.

Maximistraffet för barnpornografibrottet höjdes till två års fängelse genom

lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993. Detta motsvarade straffet för

olaga våldsskildring och innebar att preskriptionstiden förlängdes, vilket

enligt föredraganden kunde ge ökade möjligheter till ingripanden.

Med barn avses enligt motivuttalanden en person vars könsmognadsprocess inte

är avslutad. Det finns alltså ingen fast åldersgräns som bestämmer vad som är

ett barn. Lagstiftaren har lämnat åt rättstillämpningen att göra den närmare

avgränsningen.

Viktiga principer i grundlagarna

Censurförbudet

Enligt tryckfrihetsförordningen får det inte uppställas något krav på att

myndigheter skall granska en skrift före det att den ges ut. Det får inte

heller införas bestämmelser som innebär ett förbud mot att trycka en skrift.

Detta förbud mot censur är undantagslöst. Tryckfrihetsförordningen innehåller

även bestämmelser om skydd för tryckning, utgivning och spridning av tryckt

skrift.

Dessa tryckfrihetsrättsliga principer har förts över till

yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde med undantag för en möjlighet att

lagstifta om godkännande av filmer som skall visas offentligt, vilken

utnyttjats för bestämmelser om Statens biografbyrås verksamhet med att

förhandsgranska filmer för offentlig visning. Det får således inte förekomma

att något som är avsett att framföras i ett radio- eller TV-program, i en

ljudupptagning eller i en film som inte skall visas offentligt först måste

granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ.

Principen om ensamansvar

Enligt båda grundlagarna är huvudprincipen att endast en person skall vara

ansvarig för innehållet i den tryckta skriften eller filmen. Ensamansvaret

innebär att andra som medverkar vid framställningens tillkomst i princip inte

kan ställas till ansvar för innehållet. Utgångspunkten är att det skall finnas

en utgivare för periodiska skrifter, för radio- och TV-program, filmer och

video-gram och att denne i första hand är ansvarig för innehållet. Om det inte

finns någon utgivare för en periodisk skrift är det ägaren som är ansvarig för

innehållet. För skrifter som inte är periodiska är det i första hand

författaren som är ansvarig om han finns angiven på skriften, annars faller

ansvaret på förläggaren, dvs. den som haft hand om tryckningen eller givit ut

annans skrift. Vet man inte vem denne är, är det den som rent faktiskt tryckt

skriften som ansvarar. Om det inte finns någon utgivare för en film är det den

som låtit framställa filmen som är ansvarig för innehållet. För tryckta

skrifter och filmer finns en gemensam i sista hand för innehållet ansvarig

person, nämligen spridaren. Ansvarsreglerna innebär bl.a. att den som köper

eller på annat sätt förvärvar filmer eller tryckta skrifter som innefattar

brott mot grundlagarna inte kan fällas till ansvar för detta.

Grundlagarnas krav på utgivning

Utgivningen har betydelse i flera hänseenden. Tryck- eller yttrandefrihetsbrott

föreligger först genom utgivningen och ingripande mot sådant brott får ske

först efter utgivningen. Enligt 1 kap. 6 § TF skall en tryckt skrift, för att

anses som en sådan, vara utgiven. Med utgivning förstås enligt lagrummet att

skriften har blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt.

Rätten att inneha informationsbärare

Utan att det uttryckligen anges i TF eller YGL bygger dessa grundlagar på

förutsättningen att rätten att inneha tryckta skrifter, filmer och

ljudupptagningar inte får begränsas annat än av ordnings- och säkerhetsskäl på

sådana institutioner som t.ex. sjukhus, militärförläggningar och

kriminalvårdsanstalter. Varken TF eller YGL innehåller någon bestämmelse som

innebär att det kan vara straffbart att inneha en viss skrift eller en film.

Konfiskering och förverkande

Om en barnpornografisk bild sprids genom en tryckt skrift eller genom ett

medium som omfattas av YGL gäller följande. Tryckt skrift och film som

innefattar tryck- och yttrandefrihetsbrott får enligt 7 kap. 7 § första stycket

TF och 5 kap. 6 § första stycket YGL konfiskeras. Konfiskering innebär att för

spridning avsedda exemplar av framställningen skall förstöras. Konfiskering kan

endast avse utgivet material. Den 1 januari 1995 har nya bestämmelser om

konfiskering börjat gälla. Framställningar som innefattar skildring av barn i

pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär får numera även i annat fall än

de redan nämnda konfiskeras om inte innehavet är försvarligt med hänsyn till

omständigheterna. Konfiskering innebär i dessa fall att samtliga exemplar av

framställningen som påträffas i samband med en förundersökning skall förstöras.

I brottsbalken finns bestämmelser som innebär att föremål som på grund av sin

särskilda beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt kan komma till brottslig

användning får förverkas. Detsamma gäller föremål som frambringats genom brott

om det är påkallat för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda

skäl.

Enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi skall

barnpornografiska bilder av verklighetstrogen karaktär som anträffas vid en

förundersökning och som inte omfattas av TF:s eller YGL:s tillämpningsområde

förklaras förverkade om det inte finns särskilda skäl mot detta. All

barnpornografi som är av verklighetstrogen karaktär och som påträffas i samband

med en förundersökning skall således tas i beslag för konfiskering eller

förverkande. För tryckta skrifter och filmer gäller dock att de måste ha

utgivits för att konfiskering skall kunna ske.

Det vilande grundlagsförslaget

Riksdagen antog våren 1994 på initiativ av konstitutionsutskottet en vilande

grundlagsändring som innebär att innehav av barnpornografi skall kunna vara

straffbart fr.o.m. den 1 januari 1999. Den vilande grundlagsändringen

innefattar ändringar i både TF och YGL. Ändringarna går ut på att det

föreskrivs att om någon som inte bär det tryck- respektive

yttrandefrihetsrättsliga ensamansvaret innehar en skildring av barn i

pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, och innehavet inte med hänsyn

till omständigheterna är försvarligt, så gäller utan hinder av grundlagarna vad

som är föreskrivet i lag om straff för sådant brott.

Bestämmelserna medger alltså att innehav av sådana verklighetstrogna

barnpornografiska framställningar som omfattas av grundlagsskyddet och som

givits ut och spritts till allmänheten kan kriminaliseras i vanlig lag. Endast

den som inte ansvarar för det tryck- eller yttrandefrihetsbrott som spridningen

kan ha inneburit skall kunna straffas för innehavsbrott. Målen skall

processuellt behandlas som tryck- och yttrandefrihetsmål.

Barnpornografifrågan; allmänna utgångspunkter

Propositionen

Enligt regeringen framstår det som djupt otillfredsställande att enskilda

personer, utan att riskera annat än ett förverkande av materialet, skall kunna

förvärva och inneha material som skildrar grova övergrepp mot barn. Varje

företeende av en barnpornografisk bild innebär en straffvärd kränkning av det

avbildade barnet men också av barn i allmänhet. Det kan enligt regeringen

vidare inte uteslutas att en innehavare av en sådan bild kan komma att visa den

för ett barn i syfte att förmå barnet att medverka i sådana handlingar som

skildras på bilden. Intresset av att förhindra den integritetskränkning av det

avbildade barnet och av barn i allmänhet som varje befattning med

barnpornografiskt material innebär måste få väga utomordentligt tungt. Detta

talar enligt regeringen med styrka för ytterligare åtgärder bl.a. inriktade mot

innehav av sådant material.

Handeln med barnpornografi sker i dag i det fördolda eftersom framställning

och försäljning av sådant material är förbjudet. En kriminalisering av innehav

av barnpornografi kan emellertid enligt regeringen väntas leda till en minskad

efterfrågan av sådant material. Detta kan i sin tur antas medföra en minskad

produktion och spridning av barnpornografi. Härigenom kan sådana sexuella

övergrepp mot barn som regelmässigt förekommer i samband med framställningen

motverkas. En kriminalisering av innehav skulle också innebära att det inte

längre skulle gå att freda sig med att materialet inte var avsett för

spridning. Uppenbart straffvärda fall av befattning med barnpornografi skulle i

betydligt större utsträckning än i dag bli möjliga att bestraffa.

Ingen motsätter sig egentligen skärpta åtgärder mot barnpornografin. En annan

sak är att man kan ha olika åsikter i frågan om det är befogat att

straffbelägga innehav, både med hänsyn till effektiviteten av kriminaliseringen

och till de motstående tryck- och yttrandefrihetsrättsliga värdena.

Regeringen instämmer således med alla dem som framhåller det väsentliga

intresset av att kunna ingripa mot själva innehavet av barnpornografi. Starka

kriminalpolitiska skäl talar för att innehav av barnpornografi blir straffbart.

Så har Sverige också i olika internationella sammanhang, dels genom den vid

världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn antagna

deklarationen, dels genom Europeiska unionens råds beslut om gemensam åtgärd

mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, åtagit sig att

kriminalisera innehav av barnpornografi.

Utan tvekan väger det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga intresset mycket

tungt. Inte så att barnpornografi i sig är förtjänt av grundlagens skydd,

brottet ingår redan bland tryck- och yttrandefrihetsbrotten. Det som enligt

regeringen är problematiskt är att ingripanden mot innehav av tryckta skrifter

och annat grundlagsskyddat material är något som är oförenligt med viktiga

tryckfrihetsrättsliga principer, varav några i dag är helt undantagslösa.

Regeringens utgångspunkt är emellertid att intresset av att skydda barnen måste

komma i första rummet. Barn har ett alldeles särskilt behov av skyddande

åtgärder, de är ju för sin existens och sitt välbefinnande helt utlämnade till

vuxna. I den mån det är befogat att tala om en kollision mellan de båda

samhällsintressena att värna det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga

regelsystemet och att bereda ett så gott skydd för barnen som möjligt, måste

enligt regeringen alltså barnens intressen komma främst. Det förslag som

regeringen lägger fram innebär ett fullgott skydd för barnen samtidigt som de

båda grundlagarna behålls intakta och effekterna på det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga området blir begränsade.

Utskottets bedömning

Enligt utskottet är det angeläget att det nu införs skärpta regler mot

barnpornografi. Detta innebär också att även innehav av skildringar av barn i

pornografisk bild förbjuds.

Som anförts i propositionen är ingripanden mot innehav av tryckta skrifter

och annat grundlagsskyddat material oförenligt med viktiga

tryckfrihetsrättsliga principer. Enligt utskottets mening är dessa principer av

grundläggande betydelse för samhällets möjligheter till förnyelse och växt.

Utskottet instämmer emellertid i bedömningen att intresset av att skydda barnen

även i ett sådant perspektiv måste komma i första rummet. Barn är som sådana

särskilt utsatta och därför på ett sätt som saknar egentligt motstycke i behov

av skyddande åtgärder. Utskottet godtar därför den avvägning som ligger bakom

förslaget om att införa straff för innehav av barnpornografi.

Barnpornografin och grundlagarna

Barnpornografiutredningens förslag

Den reglering i grundlagsfrågan som utredningen föreslår - den s.k.

stencilregeln - bygger på att i princip all barnpornografi som cirkulerar i

Sverige i dag förekommer som videofilm och att dessa filmer normalt sett inte

är märkta med sådana ursprungsuppgifter som yttrandefrihetsgrundlagen

föreskriver. Stencilregeln innebär att det i YGL föreskrivs att filmer som

saknar ursprungsuppgifter inte skall omfattas av YGL. Det blir då möjligt att i

vanlig lag kriminalisera innehav av alla sådana filmer oavsett innehåll. För

att inte riskera ?smittoeffekter? föreslås att det i YGL skall föreskrivas att

innehavskriminalisering i vanlig lag bara skall kunna avse barnpornografi.

Propositionen

Skälen för regeringens förslag

Så länge det rör sig om bilder som inte finns på grundlagsskyddade medier,

exempelvis vanliga fotografier eller bilder i elektronisk form, är frågan om

innehavskriminalisering rent kriminalpolitisk. En kriminalisering av innehav av

icke grundlagsskyddat material möter inga lagtekniska hinder. Emellertid

förekommer barnpornografi huvudsakligen i form av videofilm och i viss

utsträckning i form av tryckta bilder, dvs. i grundlagsskyddade medier. Det är

enligt regeringen här den egentliga konflikten mellan intresset att skydda

barnen mot kränkningar och intresset av att bevara det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet intakt uppstår.

Barnpornografiutredningen har avfärdat det vilande förslaget till

grundlagsändring. Detta då förslaget bara medger en kriminalisering av skrifter

och filmer som har utgivits. Enligt utredningen är det i det enskilda fallet

ofta förenat med problem att fastställa om en film, vanligen ett videogram, med

barnpornografiskt innehåll är utgiven eller inte. Det kan därför enligt

utredningen konstateras att ett förbud mot att inneha utgivet material sällan

kommer att kunna tillämpas. Regeringen delar den bedömningen. Det vilande

förslaget är otillräckligt och bör enligt regeringen inte fullföljas.

Utredningens förslag bygger, enligt regeringen, på att den barnpornografi som

förekommer i dag gör det i form av videofilm, s.k. skräddarsydda video-gram.

Det finns också visst tryckt material i cirkulation men detta är huvudsakligen

av äldre datum. Utredningen anser därför att det inte är motiverat att skilja

ut detta material från TF:s tillämpningsområde eller att särbehandla det inom

TF:s ram. Stencilregeln skulle med denna utgångspunkt träffa i princip all

barnpornografi som enligt utredningen cirkulerar i dag. Förslaget har

emellertid mötts av massiv kritik som enligt regeringen väsentligen går ut på

följande. Det är lätt att kringgå reglering genom att sätta ut - sanna eller

falska - ursprungsuppgifter. Man kan vidare befara användning av bulvaner. Det

vore stötande att inte kunna komma åt även sådana bilder som omfattas av TF

eller YGL. Förslaget beaktar inte att barnpornografi inom en nära framtid kan

förväntas framställas på andra informationsbärare än film och videogram.

Stencilregeln slår mot alla filmer, inte bara barnpornografiska sådana.

Regeringen instämmer i allt väsentligt i den kritik som riktats mot

utredningens förslag. Utgångspunkten för regeringen är att regleringen av

grundlagsfrågan när det gäller barnpornografin måste vara sådan att ett

heltäckande och effektivt förbud möjliggörs.

Regeringen förespråkar en utflyttning av barnpornografibrottet från

grundlagarnas tillämpningsområde. Endast på det sättet kan man enligt

regeringen åstadkomma den heltäckande och konsekventa reglering som för

regeringen framstår som nödvändig. Till detta kommer att en utflyttning har det

goda med sig att grundlagarna i övrigt lämnas helt intakta. För regeringen

framstår detta som en väsentlig fördel. Alla försök att öppna för en

innehavskriminalisering inom det grundlagsskyddade området riskerar att rubba

hela det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet medan en utflyttning

av barnpornografibrottet inte får några konsekvenser för regelsystemet i

övrigt.

Därmed inte sagt att en utflyttning av barnpornografibrottet från grundlagarnas

tillämpningsområde principiellt sett skulle vara invändningsfri. Det är enligt

regeringen verkligen fråga om att undanta en viss sorts yttranden från det

grundlagsskyddade området i syfte att effektivare kunna komma åt just den

formen av missbruk av yttrandefriheten. Det förslag till utvidgad

kriminalisering när det gäller barnpornografi som regeringen lägger fram

innebär att det i princip inte skall få förekomma någon spridning av

barnpornografi över huvud taget.

En utflyttning av barnpornografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområde

innebär en inskränkning i tryck- och yttrandefriheten. Vid den avvägning mellan

intresset att bereda ett fullgott skydd för barnen och intresset att värna den

principiella yttrandefriheten som alltså måste göras råder enligt regeringens

mening ingen tvekan om att nackdelarna med en utflyttning inte är större än att

de uppvägs av fördelarna. Av väsentlig betydelse är enligt regeringen att en

utflyttning inte rubbar grundlagarnas uppbyggnad eller systematik utan lämnar

det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet intakt.

Utflyttningen av barnpornografibrottet från grundlagarnas tillämpningsområde

syftar till att göra det möjligt att ingripa mot innehav av barnpornografiska

skildringar. Enligt vad regeringen anför måste då självfallet alla sådana

skildringar av barn i pornografisk bild som enligt brottsbalken är straffbara

att t.ex. framställa eller sprida omfattas. Huruvida en viss bild framstår som

verklighetstrogen saknar enligt regeringen betydelse för frågan om

straffbarheten och måste därför också sakna betydelse när det gäller

omfattningen av utflyttningen från grundlagarnas tillämpningsområde.

Motionerna

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen avslår

regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 10 § andra stycket och 13 §

YGL i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1) och vid bifall till

yrkande 1 beslutar i enlighet med den lagtekniska lösningen i

Barnpornografiutredningens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 2). Motionärerna anser att regeringens förslag till

innehavskriminalisering, som innebär att en viss brottstyp lyfts ut ur

grundlagarna, kan befaras leda till att även andra brott i grundlagarna flyttas

ut i framtiden (smittorisk). Konsekvenserna för nyhetsförmedlingen och

opinionsbildningen skulle naturligtvis bli lika förödande som med regeringens

nu aktuella förslag till utflyttning av barnpornografibrottet. En utgångspunkt

för motionärerna, i valet av lagteknisk modell vid en innehavskriminalisering

av barnpornografi, har varit att lagstiftningen skall utformas på ett sådant

sätt att den inte hämmar seriöst inhämtande av kunskaper om eller

nyhetsförmedling och opinionsbildning mot barnpornografi. Då

Barnpornografiutredningens majoritet har lämnat förslag till en sådan lösning,

som alltså inte kommer att försvåra villkoren för forskning, opinionsbildning

eller nyhetsförmedling, förordar vi utredningens förslag framför regeringens.

Enligt motionärernas förslag görs således ingen ändring i TF utan

barnpornografibrottet kvarstår och därmed också skyddet för den särskilda

ordning som gäller vid ingripanden mot tryckfrihetsbrott, vilket betyder att

censurförbudet, anonymitetsskyddet, meddelarfriheten, källskyddet och principen

om ensamansvar förblir intakt. Härigenom undviks också riskerna för

smittoeffekter. Med motionärernas förslag till lagteknisk lösning kommer

barnpornografibilder även framdeles att omfattas av TF.

I motion 1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen med

avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen

skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna förordning gäller vad som i lag

är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild, såvida

inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn

avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det

framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år. (yrkande 1).

Att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 1 kap. 13 §

yttrandefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse: Utan hinder av denna

grundlag gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av

barn i pornografisk bild, såvida inte befattningen med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person var

pubertetsutveckling inte är fullbordad eller, som när det framgår av bilden och

omständigheterna kring den, är under 18 år. (yrkande 2). Att riksdagen beslutar

att 2 kap. 13 § första stycket regeringsformen skall ges följande lydelse:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets

säkerhet, folkförsörjningen, alllmän ordning och säkerhet, enskilds anseende,

privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott. Innehav av

yttranden som innefattar verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk

bild får begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet

begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och

informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

(yrkande 3).

Kristdemokraterna delar regeringens huvudlinje om att skildring av barn i

pornografisk bild skall utmönstras ur grundlagarna. Enligt motionärerna kan man

använda regeringens utmönstring ur TF och YGL om det tydligt i regeringsformen

anges att möjligheten till innehavskriminalisering endast avser

verklighetstrogen bild. Motionärerna delar inte regeringens uppfattning om

begreppet verklighetstrogen bild, inte heller synen på försvarlighetsrekvisitet

och hävdar alltså att innehavskriminalisering av yttranden måste ges

grundlagsstöd i regeringsformen. I konsekvens med detta har motionärerna en

annan syn på innehav av teckningar och motsvarande alster som inte är av

verklighetstrogen karaktär. Definitionen av begreppet barn bör dessutom

återfinnas i grundlagarna.

I motion 1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör

tillsättas med uppgift att gå igenom frågan på nytt för att om möjligt hitta en

lösning som på en gång ger starkast möjliga skydd mot spridning av

barnpornografi och minimerar de s.k. smittoriskerna (yrkande 1). Målet bör

enligt motionärerna självfallet vara - som i all grundlagsstiftning - att finna

en så brett förankrad lösning som möjlig.

I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen avslår

regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL

i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1) samt vid bifall till

yrkande 1 beslutar i enlighet med Barnpornografiutredningens förslag (yrkande

2). Den lagtekniska lösning som regeringen valt innebär ett första fullständigt

genombrott av de tryckfrihetsrättsliga principerna. Regeringen har i

propositionen inte lyckats visa att effektiviteten i brottsbekämpningen blir

större med regeringens förslag än med den lösning som

Barnpornografiutredningens majoritet presenterade. Motionärernas utgångspunkt

har varit att finna lösningar som förstärker kampen mot barnpornografin med

minsta möjliga skada på viktiga tryckfrihetsprinciper och med minsta möjliga

risk för spridning till andra yttrandefrihetsbrott. Bakom denna strävan ligger

således både en stark vilja att minska omfattningen av barnpornografi och en

insikt om att mödosamt vunna demokratiska framsteg lätt kan raseras om man inte

från regering och riksdag är beredd att värna dem även då hårda opinionsvindar

blåser. I den allmänna debatten inklusive de båda utredningar som ligger bakom

propositionen finns enligt motionärerna två förslag som förefaller klara

uppgiften att stärka kampen mot barnpornografin utan de allvarliga

principgenombrott som regeringen föreslår. Det är Barnpornografiutredningens

majoritetsförslag och Mediekommitténs förslag. Motionärerna förordar

Barnpornografiutredningens förslag.

I motion 1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och

heltäckande lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i

enlighet med vad som anförts i motionen. Hela kedjan, från produktion till

innehav av videofilm m.m. måste kriminaliseras.

I motion 1997/98:K308 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen

beslutar att som vilande lagförslag anta de i motionen framförda förändringarna

av regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i

syfte att ge stöd för kriminalisering av befattning med yttranden som

innefattar verklighetstrogen barnpornografi. Utan stöd i grundlag bör man

enligt motionärerna inte genomföra långtgående kriminaliseringar i brottsbalken

av olika befattningar med informationsbärare. Man bör ha mycket goda skäl för

att kunna inskränka rätten att inneha sådana. Med ett enkelt beslut i vanlig

lag skall riksdagen inte kunna kriminalisera innehav av och andra befattningar

som t.ex. överlåtelse av informationsbärare. Detta är enligt motionärerna ett

alltför långtgående ingripande i yttrande- och informationsfriheten. Risken för

?smittoeffekter? av en så långtgående åtgärd måste hanteras med stort allvar.

Det gäller enligt motionärerna att vara övertydlig om att detta är en unik

åtgärd och inte ett första steg i flera innehavskriminaliseringar av

informationsbärare i framtiden. Ett stöd i regeringsformen (RF) för olika

befattningskriminaliseringar av verklighetstrogen barnpornografi i RF:s

rättighetskapitel innebär indirekt att andra sådana inskränkningar inte kan ske

utan grundlagsstöd framöver. Motionärerna föreslår därför en ändring i RF.

Vidare föreslår motionärerna en ny skrivning i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen som inte indefinierar verklighetstrogen

barnpornografi i tillämpningsområdet.

I motion 1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som

framställs genom sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför

grundlagsområdet.

I motion 1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel

Thurdin (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att barnpornografin lyfts ur grundlagen (yrkande 17).

Barnens fri- och rättigheter måste i denna fråga ges företräde framför rätten

att befatta sig med material som kränker barns rättigheter. Barnpornografin

måste därför lyftas ur grundlagen och ett heltäckande förslag snarast

presenteras som förbjuder all hantering av barnpornografi.

I motion 1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika

åtgärder för att motarbeta barnpornografin (yrkande 9). Enligt motionärerna

skall all befattning med barnpornografi, inklusive innehav, vara

kriminaliserad. Opinionsbildning mot barnpornografi och seriös försvarlig

befattning skall samtidigt säkerställas.

I motion 1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av

barnpornografi (yrkande 18). Centerpartiet anser att all hantering av

barnpornografi måste kriminaliseras och således lyftas ut ur

grundlagsstiftningen och hanteras i brottsbalken. Regeringen bör enligt

motionärerna återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet anför i sitt yttrande.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu föreligger ett lagförslag som

ger en heltäckande reglering mot alla former av befattning med barnpornografi

och tillstyrker förslaget i princip. Härigenom får motionerna K302, K341, So674

yrkande 9 och So801 yrkande 18, i vilka efterfrågas en sådan reglering, anses

tillgodosedda.

Enligt utskottets mening skall det således inte göras några särskilda

avgränsningar när det gäller det slag av bilder som omfattas av

innehavsförbudet. Det finns således ingen anledning att som yrkas i motion K19

yrkande 4 begränsa innehavsförbudet till verklighetstrogna bilder. Tvärtom

skulle ett bifall till yrkandet medföra att det grundläggande objektiva

rekvisitet i 16 kap. 10 a §, nämligen ?barn i pornografisk bild?, inte kom att

ha en enhetlig innebörd. Detta skulle innebära en betydande systematisk

olägenhet som fick lösas genom att innehavsbrottet reglerades särskilt.

Härutöver måste utskottet kraftfullt understryka att det med utgångspunkt i

lagstiftningens syfte är olämpligt och inkonsekvent att en och samma

barnpornografiska bild i vissa fall skulle falla inom och i vissa fall utanför

det straffbara området i brottsbalken. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motion K19 i denna del.

Ett effektivt förbud mot all befattning med barnpornografiskt material

förutsätter enligt utskottets mening att motsvarande förbud kommer att gälla de

medier som i dag omfattas av TF och YGL. Det faller emellertid utanför

utskottets beredningsområde att ta ställning till hur detta bäst skall kunna

lösas.

Utskottets bedömning

Regeringen förespråkar en utflyttning av barnpornografibrottet från

grundlagarna. Genom detta tillvägagångssätt lämnas grundlagarna i övrigt

intakta, vilket, enligt utskottet, från lagteknisk synpunkt i och för sig får

ses övervägande som en fördel. Utflyttningen av barnpornografibrottet från

grundlagarnas tillämpningsområde syftar till att göra det möjligt att ingripa

mot innehav av barnpornografiska skildringar.

Enligt regeringen är en utflyttning av barnpornografibrottet från

grundlagarna inte helt invändningsfri. Såsom regeringen också påpekar är det

verkligen fråga om att undanta en viss sorts yttranden från det

grundlagsskyddade området i syfte att effektivare kunna motverka just den form

av missbruk av yttrandefriheten som barnpornografi utgör.

I vissa motioner samt också i den allmänna debatten har det framförts att

förslaget skulle kunna få oönskade smitteffekter. Beroende på opinionen kan det

krävas att även andra typer av yttranden lyfts bort från grundlagarna. I

sammanhangen har särskilt nämnts brotten olaga våldsskildring och hets mot

folkgrupp. Utskottet kan i och för sig instämma i att det finns en sådan risk.

Utskottet vill ändå betona att motivet för utdefinieringen av barnpornografi

från grundlagarna är unikt. Barnpornografin är något säreget i och med att det

rör sig om barn. Barn är helt utlämnade åt vuxna personer. Barnpornografi rör

sig ofta om verkliga övergrepp på barn. De är i de sammanhangen helt oskyddade

och kan inte, på samma sätt som vuxna, värja sig mot det som händer. De kan

också luras in i något som de inte kan bedöma innebörden av. Barn har särskilda

behov av skyddande åtgärder. De särskilda hänsyn som motiverar ett avsteg från

de grundsatser som bär upp TF och YGL bör enligt utskottets mening inte med

någon styrka kunna åberopas som skäl för att flytta ut något annat från

grundlagarnas tillämpningsområde. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

en utdefiniering av barnpornografi från grundlagarna. Riksdagen bör således

enligt utskottet förkasta de i bilaga 8 i betänkande 1993/94:KU28 framlagda och

av riksdagen som vilande antagna förslagen till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen.

Utskottet tillstyrker således att förslagen till 1 kap. 10 § TF och 1 kap. 13

§ YGL antas som vilande. Utskottet avstyrker motionerna K18 yrkandena 1

(delvis) och 2, K19 yrkandena 1-3, K22 yrkandena 1 (delvis) och 2 och K308.

Genom regeringens förslag i denna del samt genom propositionens övriga

förslag som gäller barnpornografi får motionerna K302, K341, Ju917 yrkande 17,

So674 yrkande 9 och So801 yrkande 18 anses tillgodosedda och avstyrks. Även

motion K21 yrkande 1 avstyrks.

Regeringen anför som skäl till kriminalisering att varje företeende av en

barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av såväl det avbildade

barnet som barn i allmänhet. Samtidigt föreslår regeringen att kriminalisering

inte skall begränsas till bilder av verklighetstrogen karaktär. Utskottet vill

framhålla att även om barnpornografiska skildringar av verklighetstrogen

karaktär är att anse som mer avskyvärda i och med att de i de flesta fall

skildrar ett verkligt övergrepp på ett barn, så är skildringar av barn i

pornografisk bild även utan verklighetsanknytning något som inte skall

förekomma i vårt samhälle och därför straffvärt.

Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga våldsskildring

Propositionen

I den mån en barnpornografisk skildring i ett i övrigt grundlagsskyddat medium

samtidigt utgör olaga våldsskildring, bör enligt regeringen detta brott

bestraffas inom ramen för straffet för barnpornografibrottet. Att olika

straffprocessuella regler skulle behöva gälla vid ingripanden mot en och samma

stillbild eller filmsekvens är inte en rimlig ordning. En viss bild eller

sekvens som är barnpornografisk men som också innehåller moment som kan bedömas

som olaga våldsskildring måste behandlas som en enhet och kunna hanteras enligt

ett och samma regelsystem. Det är därför enligt regeringens mening naturligt

att för dessa fall anlägga det synsättet att barnpornografibrottet, som inte i

något fall kommer att vara straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott,

som typiskt sett får anses allvarligare än olaga våldsskildring och som, enligt

regeringens förslag, kommer att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt,

konsumerar brottet olaga våldsskildring.

När det däremot gäller att en viss videofilm innehåller både

barnpornografiska sekvenser och olaga våldsskildringar med vuxna aktörer kan

det enligt regeringen vara otillfredsställande att olika rättegångsordningar

kan komma att tillämpas när det gäller en och samma upptagning. Den möjlighet

för Justitiekanslern att delegera åklagaruppgiften när de olaga

våldsskildringar som regeringen föreslår innebär emellertid att de praktiska

olägenheterna borde kunna hållas begränsade. Det går emellertid inte att

undvika att olika rättegångsordningar kommer att gälla för de olika brotten. De

fall där detta får betydelse torde emellertid inte bli så vanligt förekommande.

Det är bara om den som skall lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär

ensamansvaret för tryck- eller yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som

några egentliga olägenheter uppstår. Den möjlighet till gemensam handläggning

av ett vanligt brottmål med ett tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7

kap. 7 § andra stycket lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens område torde enligt regeringen vara tillämplig i här

åsyftade situationer.

Motionen

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan

barnpornografibrott och olaga våldsskildring (yrkande 6). Regeringen föreslår

att i den mån en barnpornografisk skildring i ett i övrigt grundlagsskyddat

medium samtidigt utgör olaga våldsskildring, så skall den olaga

våldsskildringen straffas inom ramen för barnpornografibrott, dvs. enligt

brottsbalkens regler. För det fall en videofilm däremot innehåller både

barnpornografiska sekvenser och olaga våldsskildring med vuxna aktörer, dvs.

olika brott, kommer olika rättegångsordningar att gälla för de olika brotten.

Motionärerna ser anledning att här uttryckligen ta avstånd även från detta

delförslag, som väl illustrerar vilka svåröverblickbara konsekvenser som

regeringens förslag till att lösa barnpornografifrågan de facto får.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet för i sammanhanget ett längre resonemang som återges i sin

helhet i bilaga 2. Avslutningsvis anför utskottet följande.

Mot bakgrund av att motionärerna i motion K18 (m) motsätter sig att

barnpornografibrottet flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde tar de

avstånd från de lösningar regeringen förespråkat i propositionen såvitt avser

sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring.

Som framgått ovan har utskottet pekat på några konsekvenser av den av

regeringen föreslagna ordningen. Det skall dock också framhållas att betydelsen

av här nämnda förhållanden inte bör överdrivas; det är bara om den som skall

lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär ensamansvaret för tryck- eller

yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentliga olägenheter

uppstår. Särskilt bör nämnas att det aldrig kan bli aktuellt att bedöma innehav

av barnpornografi som något annat än barnpornografibrott oavsett våldsinslag.

Innehav av våldsskildringar är nämligen över huvud taget inte straffbart.

Utskottet avstyrker motion K18 yrkande 6.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens och justitieutskottets bedömningar och avstyrker

motion K18 yrkande 6.

En effektiv och utvidgad kriminalisering

Propositionen

Brottsbalkens regler om barnpornografibrott

Barnpornografibrottet är systematiskt sett inte ett sexualbrott i brottsbalkens

mening. Brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott bör enligt regeringen

därför även i fortsättningen finnas i 16 kap. BrB som tar upp brotten allmän

ordning.

Barnpornografibrottet tar sikte på förfaranden utöver själva sexualbrottet.

De allra flesta bilder eller filmer som cirkulerar innehåller enligt regeringen

material där spridaren eller innehavaren inte har någon som helst delaktighet i

det ursprungliga övergreppet. Till detta kommer att barnpornografin omfattar

bilder som getts en sexuell innebörd utan att den avbildade situationen kan

sägas motsvara en brottsbeskrivning. Begreppet barnpornografi omfattar enligt

regeringen ett vidare område än skildringar av sexualbrott. Vidare syftar

barnpornografibrottet inte bara till att skydda det avbildade barnet från att

kränkas utan också barn i allmänhet. Den utvidgning av det kriminaliserade

området som regeringen föreslår innebär inte att barnpornografibrottet

systematiskt sett ändrar karaktär. Det är alltjämt fråga om att kriminalisera

förfaranden som ligger utanför de egentliga sexualbrotten.

Förbjudna hanteringsformer m.m.

Brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott - 16 kap. 10 a § - utvidgas

enligt regeringens förslag till att omfatta i princip all befattning med

barnpornografi, även innehav. All framställning kriminaliseras, oavsett syfte.

Ett undantag görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte.

Det gällande förbudet mot spridning kompletteras med förbud mot överlåtelse,

upplåtelse eller förevisande av barnpornografi. Vidare straffbeläggs enligt

regeringens förslag bl.a. förvärv, saluförande och kontaktförmedling mellan

köpare och säljare. Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna

att framställa, sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av

verklighetstrogen karaktär görs inte.

Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör enligt regeringen en

straffvärd kränkning av såväl det avbildade barnet som barn i allmänhet.

Kränkningen kan orsakas såväl av upphovsmannen själv som av andra innehavare i

senare led, om bilden kopieras och visas för någon annan. Till detta kommer att

man kan befara att barnpornografi används som ett verktyg vid sexuella

övergrepp mot barn. All befattning med barnpornografiska bilder bör enligt

regeringen straffbeläggas. Det skall därför vara förbjudet att framställa

barnpornografi, att inneha den och att göra det möjligt för andra att ta del av

den. Det bör också vara förbjudet att bidra till eller underlätta för andra att

befatta sig med barnpornografi. Detta innebär enligt regeringen att det

straffbara området bör utökas väsentligt. All befattning med en skildring av

barn i pornografisk bild som är så pass allvarlig och håller en sådan kvalitet

att den kvalificerar sig som pornografisk bör enligt regeringen omfattas av

innehavskriminaliseringen, oavsett framställningsteknik eller motiv. Är fram-

ställandet av en bild straffvärt så bör innehavet av samma bild också vara det.

Eftersom framställning av barnpornografi är att se som ett allvarligare brott

än själva innehavet vore det inkonsekvent om inte framställning av

barnpornografi vore kriminaliserat i samma utsträckning som innehav. Kravet på

att en skildring för att vara straffbar skall ha skett med uppsåt att sprida

bilden bör enligt regeringen således tas bort.

Eftersom även teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda

bilder kan vara barnpornografiska kommer utvidgningen av det straffbara området

när det gäller framställning utan uppsåt att sprida bilden att bli tämligen

omfattande. Det kan enligt regeringen sättas i fråga om inte förfaranden som

har ett förhållandevis begränsat straffvärde kan komma att omfattas samtidigt

som gränsen för det straffbara området kan bli svår att dra. För att åstadkomma

en rimlig avgränsning bör man enligt regeringen därför undanta egenhändigt

framställda teckningar, målningar och andra hantverksmässigt framställda

bilder, t.ex. fotomontage, från det straffbara området under förutsättning att

bilden framställts och innehas utan uppsåt att sprida den. Undantaget bör

enligt regeringen däremot inte omfatta bilder som ?ritats? eller på annat sätt

framställts med datorteknik. Bilder i elektronisk form kan ju lagras, bearbetas

och distribueras i det närmaste obegränsat.

Införande av en särskild åldersgräns

Straffstadgandet om barnpornografibrott förses enligt regeringens förslag med

en definition av begreppet barn. Med barn skall avses den vars

pubertetsutveckling inte är fullbordad eller den som, när det framgår av bilden

och omständigheterna kring bilden, är under 18 år.

Problemen som är förknippade med en strikt åldersgräns hindrar enligt

regeringens mening inte att det finns anledning att försöka åstadkomma en

ordning som fångar upp de mest stötande fallen, t.ex. de fall där det är

allmänt känt att en viss modell var under 18 år när en viss film spelades in.

Enligt uppgift förekommer det att vissa pornografiska filmer marknadsförs här

med argumentet att filmen är totalförbjuden i USA, där en strikt åldersgräns

för medverkande på 18 år gäller. Man kan enligt regeringen tycka att det vore

otillfredsställande om samhället inte skulle kunna ingripa mot spridning av en

sådan film som alltså i FN:s barnkonventions mening innehåller en skildring av

ett barn. Vidare kan man tänka sig fall där en bild föreställer en sexuell

handling som i och för sig är fullt laglig, men där det ändå rör sig om

personer som klart inte har nått den mognadspunkt där de fullt ut kan

överblicka de långsiktiga konsekvenserna av sina handlingar och att detta har

varit tydligt för t.ex. framställaren eller spridaren. Det kan för somliga

ligga en särskild lockelse i bilder där de kan vara säkra på att de avbildade

personerna är så unga som under 18 år. Att motverka spridning av sådana bilder

framstår som angeläget.

Ett sätt att komma till rätta med sådana situationer vore enligt regeringen

att införa en regel som definierar begreppet barn på ett sådant sätt att just

de fall träffas där det redan av bilden eller av bilden i kombination med

omständigheter kring bilden, exempelvis en bildtext eller omslaget till en

videofilm, går att utläsa att en person var under 18 år vid

fotograferingstillfället eller inspelningen, men att i övrigt den i dag

gällande regeln om avslutad pubertetsutveckling skall vara avgörande.

Bestämmelsen bör utformas så att den inte leder till gränsdragningsproblem vare

sig för enskilda eller de myndigheter som skall tillämpa reglerna.

Undantag från det annars straffbara området

I straffstadgandet om barnpornografibrott införs enligt regeringens förslag en

regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om särskilda

omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.

Den kriminalisering som regeringen föreslår och som syftar till att bereda

ett ytterligare skydd för barn mot kränkningar, innebär en avsevärd utvidgning

av det kriminaliserade området. En viktig beståndsdel i utvidgningen av det

kriminaliserade området är att redan själva innehavet av en barnpornografisk

bild i allt väsentligt kommer att vara straffbart. Det ankommer då på det

allmänna att svara för att åtgärder vidtas i syfte att förbudet efterlevs. Det

är myndigheternas och då i första hand polisens uppgift att vidta åtgärder mot

överträdelser. Principiella skäl talar således för att utrymmet för andra att

ta befattning med barnpornografiskt material än de som i sin myndighetsutövning

har att göra detta i fortsättningen bör vara betydligt mindre än det är i dag.

Vidare måste man enligt regeringen beakta att de bevekelsegrunder som ligger

bakom den utvidgade kriminaliseringen bör få genomslag fullt ut. En bild som

skildrar ett sexuellt övergrepp mot ett barn är lika kränkande för barnet om

bilden finns i en tidning, på film eller video eller är tillgänglig via t.ex.

Internet. Ur det enskilda barnets synvinkel gör det heller ingen skillnad om

bilden publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig spridning

kränker barnet lika mycket som en oförsvarlig.

Slutligen finns det enligt regeringen skäl att fråga sig om det är en rimlig

avvägning att göra ett generellt undantag för sådan befattning som kan sägas

vara betingad av seriösa och allmänt lovvärda syften när det är fråga om att

göra undantag från en så långtgående kriminalisering som nu är fallet. För att

straffbart innehav skall föreligga krävs det normalt sett inte att

gärningsmannen skall ha något särskilt syfte med sitt innehav. Det räcker med

att han eller hon har uppsåt i förhållande till bildens barnpornografiska

karaktär och till själva innehavet. Om i princip all befattning med

barnpornografi således blir kriminaliserad måste detta enligt regeringen få

genomslag även på de seriösa områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen

uppfattas som att den ger dubbla signaler. Så länge syftet är gott berörs man

inte av förbudet.

Behovet för andra än myndigheter av att inneha bilder för forskning kan

enligt regeringen ifrågasättas. Bland remissinstanserna har många antagit att

det finns anledning att mer generellt tillåta innehav och spridning i

opinionssyfte. Enligt regeringen är det tveksamt om den tanken fullt ut låter

sig förena med den utvidgade kriminaliseringen och de syften som ligger bakom

denna. Utgångspunkten för t.ex. frivilligorganisationernas arbete måste ju vara

att man inte får vidta åtgärder som är straffbara. Samtidigt går det enligt

regeringen inte att bortse från att det i frivilligorganisationernas arbete kan

finnas situationer där befattning med barnpornografiskt material blir svårt att

undvika. Inom nyhetsförmedlingen kan man också förutse situationer där det kan

finnas behov av att inneha visst barnpornografiskt material under någon tid.

Däremot är det enligt regeringen svårare att föreställa sig en situation där

nyhetsförmedlingen kräver en publicering av materialet i sådan form att detta

vore straffbart som spridningsbrott.

Det finns således enligt regeringen situationer där befattning med

barnpornografi kan framstå som befogad och där det vore otillfredsställande att

helt förlita sig på att de kolliderande intressena skall lösas med en ?livets

regel? inom rättstillämpningen. Straffstadgandet om barnpornografibrott bör

därför förses med en regel som innebär att i särskilda fall en gärning inte

skall föranleda straff.

Straffskalan för barnpornografibrott, m.m.

En regel om ringa brott införs enligt regeringens förslag. Straffskalan för

brott av normalgraden skall endast innehålla fängelse, maximum två år.

Straffskalan för det ringa brottet skall vara böter eller fängelse i högst sex

månader.

Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider

barnpornografi skall kunna dömas för brott även när gärningen begås av

oaktsamhet.

En särskild straffskala för grovt barnpornografibrott införs enligt

regeringens förslag. Straffskalan skall vara fängelse i lägst sex månader och

högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från två års

fängelse till fyra års fängelse.

Försök till uppsåtliga barnpornografibrott av normalgraden straffbeläggs. När

det gäller grovt barnpornografibrott straffbeläggs även förberedelse.

Motionerna

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv

brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och övriga

rättsväsendet i kampen mot barnpornografi (yrkande 3) samt avslår regeringens

förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket brottsbalken angående

undantagsregeln i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 7). Med

Moderata samlingspartiets högre budgetförslag avseende polisen ökar polisens

möjligheter att ingripa mot barnpornografibrott liksom mot all annan

brottslighet. För att kunna skydda barn mot brott krävs dessutom

förutsättningar för effektiv brottsbekämpning av såväl barnpornografibrott som

sexuella övergrepp mot barn och annan brottslighet. En effektiv

brottsbekämpning förutsätter dock att polisen har tillräckliga personella och

tekniska resurser för att kunna prioritera brottsligheten när så krävs.

Motionärerna anser i likhet med bl.a. Barnpornografiutredningen att

försvarlighetsrekvisitet skall vara kvar i brottsbalkens straffstadgande om

barnpornografibrott, vilket innebär att ansvar inte skall ådömas om gärningen

med hänsyn till omständigheterna var försvarlig. Villkoren för nyhetsförmedling

och opinionsbildning påverkas inte med motionärernas förslag, vilket innebär

att massmedier som skildrar barnpornografi i nyhetsförmedling till allmänheten

undgår straffansvar för spridningen om den vid prövning i efterhand visade sig

vara försvarlig.

I motion 1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen med

avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap. 10 a § brottsbalken skall ha

följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i pornografisk bild, 2. sprider,

överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn

tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av

barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn

eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med

sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild av barn av verklighetstrogen

karaktär döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om

brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Förbuden mot skildring gäller inte den som tecknar, målar eller på något

annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om

bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på

annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av

verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i

förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket,

döms som sägs där.

Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dömas för

grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts

yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som

utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd

bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling.

Om en gärning som avses i första eller andra stycket med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar.

Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller

som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

(yrkande 4).

Regeringen går enligt motionärerna emot en betydande remissopinion som pekar

på behovet av ett försvarlighetsrekvisit. En innehavskriminalisering av

verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild som inte innehåller ett

tydligt försvarlighetsrekvisit skulle kunna allvarligt hämma den typen av

granskande journalistik och även seriös forskning på området.

I motion 1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen

beslutar anta regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den

ändrade lydelse i 16 kap. 10 a § brottsbalken som anförts i motionen.

Regeringen föreslår att det införs en regel i 16 kap. 10 a § brottsbalken om

att en gärning inte skall utgöra brott om ?särskilda omständigheter gör att

gärningen måste anses uppenbart befogad?. Detta försvarlighetsrekvisit är

mycket snävt och skall enligt regeringen också ses som ytterst begränsat. Det

är enligt regeringen tveksamt om forskning, aktiv opinionsbildning, nyhets-

eller journalistarbete motiverar innehav. Detta kan enligt motionärerna få

negativa konsekvenser för forskning och nyhetsrapportering, liksom för aktivt

undersökande journalister. Undantag från det annars straffbara området borde

enligt motionärerna i stället gälla ?gärningar som med hänsyn till

omständigheterna är försvarliga?. Detta undantag skall omfatta t.ex.

journalister, forskare och andra som innehar barnpornografi i syfte att

rapportera eller avslöja sådana rapporter eller avslöja sådana företeelser.

Riksdagen bör besluta att 16 kap. 10 a § sista meningen brottsbalken ges

följande lydelse: Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott om den

med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

I motion 1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen

beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen anförts om det s.k.

försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna lydelsen av 16 kap. 10

a § brottsbalken (yrkande 2). Motionärerna är beredda att acceptera det

föreliggande förslaget med en viktig invändning, nämligen att det s.k.

försvarlighetsrekvisitet utformas på ett sätt som inte hämmar seriöst

inhämtande av kunskaper om och opinionsbildningen mot barnpornografin.

Befattning med barnpornografi kan vara försvarligt om den sker i syfte att

väcka opinion mot barnpornografi. Regeringens skäl till att välja uttrycket

?uppenbart befogad? som undantagregel från det straffbara området synes vara

föreställningen att det endast är myndigheternas uppgift att agera mot

barnpornografi och att lagstiftningen med ett ordinärt försvarlighetsrekvisit

riskerar att ge dubbla signaler och därmed undergräva respekten för

straffbudet. Enligt motionärernas uppfattning är det tvärtom angeläget att det

inte enbart är myndigheter som utgör aktörer i kampen mot sexuella övergrepp på

barn. Nyhetsförmedlingen, forskningen och opinionsbildningen får inte hämmas i

alltför hög grad av ett innehavsförbud. Erfarenheterna från bl.a.

pedofilhärvorna i Belgien talar entydigt för att det är farligt att avsvära sig

möjligheten för opinionsbildning och publicitet kring allvarliga

samhällsproblem. Därför måste medier och opinionsbildare kunna befatta sig med

barnpornografi utan att därmed riskera straff.

I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen avslår

regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a § sista stycket BrB angående

undantagsregeln (yrkande 4). Bland de mest oroande inslagen i propositionen

finns den kraftiga försvagningen av det s.k. försvarlighetsrekvisitet. Med

detta kommer även seriöst arbete mot barnpornografi att försvåras eller t.o.m.

att kunna bestraffas.

Justitieutskottets yttrande

När det gäller undantag från det annars straffbara området anför utskottet

följande.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att bestämmelsen bör

utformas i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill tillägga att

den snäva utformningen av möjlighet till lagligt innehav inte i sig hindrar

opinionsbildning och debatt. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18

yrkande 7, K19 yrkande 4 (delvis), K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4.

När det gäller frågan om resurser till rättsväsendet för bekämpning av

barnpornografi anför utskottet följande.

Inledningsvis noterar utskottet att det merarbete som kan bli följden av de i

propositionen framlagda förslagen såvitt avser barnpornografifrågan enligt

regeringen torde kunna rymmas inom den vanliga verksamheten hos aktuella

myndigheter; förslagen beräknas därför kunna finansieras inom ramen för

befintliga medel.

Det är en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de

prioriteringar som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden

m.m., fatta beslut om insatser mot olika slag av brottslighet. Något uttalande

härutöver från riksdagens sida behöver enligt utskottets mening inte göras.

Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

Utskottets bedömning

Utvidgning av barnpornografibrottet

Barnpornografibrottet utvidgas i enlighet med regeringens förslag till att

omfatta i princip all befattning med barnpornografi, även innehav. Undantag

görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte. Någon

begränsning till bilder av verklighetstrogen karaktär görs inte. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag i denna del.

Försvarlighetsrekvisitet

Regeringen föreslår en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott

om särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.

Regeringen anser att en kriminalisering av barnpornografi måste få genomslag

även på de seriösa områdena. Principiella skäl talar enligt regeringen för att

utrymmet för andra att ta befattning med barnpornografiskt material än dem som

i sin myndighetsutövning har att göra det i fortsättningen bör vara betydligt

mindre än i dag.

Utskottet delar regeringens bedömning att det finns ett behov av ett visst

begränsat straffritt område. Enligt utskottet har olika myndigheter, och då

särskilt polis- och åklagarväsendet, en mycket viktig uppgift när det gäller

att agera mot barnpornografi. Enligt utskottet är det också angeläget att det

inte enbart är myndigheterna som utgör aktörer i kampen mot sexuella övergrepp

på barn. Erfarenheterna från bl.a. pedofilhärvorna i Belgien talar entydigt för

att det är farligt att avsvära sig möjligheten för opinionsbildning och

publicitet kring allvarliga samhällsproblem. Massmedierna har en viktig

funktion, inte sällan har just s.k. grävande journalistik och efterforskningar

verksamt bidragit till att olika brottshärvor kunnat nystas upp. Även seriöst

arbetande organisationer som arbetar med opinionsbildning mot sexuell

exploatering av barn har en viktig funktion i sammanhanget. Enligt utskottet

får inte seriös nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning hämmas i

alltför hög grad av ett innehavsförbud av barnpornografi. Även en betydande

remissopinion har pekat på behovet av ett straffritt område. Utskottet anser

emellertid att en straffrihetsregel bör ges en annan lagteknisk utformning än

den regeringen föreslår.

Utskottet anser att ansvar inte skall ådömas om en gärning med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig. Det är syftet med befattningen med

barnpornografi som skall vara bestämmande för om innehavet skall anses

försvarligt, inte att det är fråga om en speciell yrkesgrupp i sig. Detta

förbättrar, enligt utskottet, möjligheterna att avslöja och bekämpa

barnpornografi, men ställer samtidigt kravet att var och en som i t.ex.

forsknings- eller opinionsbildande syfte befattar sig med barnpornografiska

bilder måste ställa sig frågan huruvida innehavet verkligen är nödvändigt.

Enligt utskottet bör 16 kap. 10 a § femte stycket sista meningen i regeringens

förslag i stället få följande lydelse. Även i andra fall skall en gärning inte

utgöra brott, om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Enligt utskottet bör 16 kap. 10 a § förslaget till lag om ändring i

brottsbalken vid riksdagens kommande behandling, med bifall till motionerna K18

yrkande 7, K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4 samt med anledning av motion

K19 yrkande 4, få den av utskottet förordade lydelsen.

Införande av särskild åldersgräns, straffskalan, m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa en definition av begreppet

barn samt vad gäller den föreslagna straffskalan för barnpornografibrott.

Kostnader

Förslaget till ytterligare kriminalisering torde, enligt regeringen, inte komma

att medföra någon märkbar ökad arbetsbelastning för de aktuella myndigheterna.

Det merarbete som de föreslagna ändringarna skulle kunna föranleda torde rymmas

inom den vanliga verksamheten hos aktuella myndigheter. Sammantaget beräknas

förslaget, enligt regeringen, kunna finansieras inom ramen för befintliga

medel. Justitieutskottet har i yttrande till utskottet uttalat att det är en

uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de prioriteringar

som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden m.m., fatta beslut

om insatser mot olika slag av brottslighet. Utskottet delar regeringens och

även justitieutskottets uppfattning och avstyrker därför motion K18 yrkande 3.

Förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

Propositionen

Sådana varor som är förbjudna att inneha bör enligt regeringen inte heller vara

tillåtna att föra in till Sverige. Att förbjuda införsel av barnpornografi är

således konsekvent med att innehavet av sådant material kriminaliseras. Även

utförsel av barnpornografi från Sverige bör enligt regeringen förbjudas.

Förbudet bör enligt regeringen gälla utan undantag för sådana fall då införseln

eller utförseln avser sådant innehav för eget bruk som även fortsättningsvis

skall vara straffritt. I praktiken torde det nämligen inte vara möjligt att

göra skillnad på sådana fall där det föreligger avsikt att låta andra få del av

materialet. Av samma skäl bör förbudet heller inte göra undantag för de

särpräglade situationer då ett innehav med tillämpning av den särskilda

ansvarsfrihetsgrunden i brottsbalkens stadgande om barnpornografi inte är

brottsligt. Bestämmelser om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

skall enligt regeringens förslag tas in i en särskild lag. För att förbudet

skall gälla med avseende på Sveriges gräns mot annat EU-land görs vissa tillägg

i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat

land inom Europeiska unionen.

Frågan om hur kontroll och beivrande av elektroniska överföringar av bilder

som förmedlas internationellt skall ske återstår enligt regeringen alltjämt att

lösa.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Förverkande av barnpornografi

Propositionen

Barnpornografiska skildringar är förnedrande för barn. Fortsatt spridning av

sådana bilder bör, enligt regeringen, förhindras. Utgångspunkten bör således

vara att all barnpornografi som påträffas skall kunna tas i beslag och att det

i princip inte bör förekomma att den skall behöva lämnas ut till någon,

exempelvis ägaren. De avvägningar som regeringen gör när det gäller den

utvidgade kriminaliseringen, och som bottnar i att barnpornografi inte under

några omständigheter förtjänar rättsskydd, föranleder därför en reglering som

innebär att det alltid skall finnas lagstöd för att ta barnpornografi i beslag

och förhindra fortsatt spridning. Regeringen föreslår att lagen (1994:1478) om

förverkande av barnpornografi ändras så att all form av barnpornografi i bild

omfattas och att det inte längre krävs att barnpornografin påträffas under

förundersökning för att förverkande skall kunna ske.

Motionerna

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar

ändra 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet med

Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.

(yrkande 4). I likhet med Barnpornografiutredningen föreslår motionärerna att

det nuvarande kravet på att barnpornografin måste ha anträffats under en

förundersökning tas bort och att barnpornografiska bilder som påträffas även i

andra tänkbara fall får konfiskeras, samt att bestämmelsen kompletteras med en

möjlighet att t.ex. förverka vinning av ett barnpornografibrott. Motsvarande

bestämmelse föreslås införd i YGL.

I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

beslutar ändra i 7 kap. 7 § TF och 5 kap. 6 § YGL i enlighet med

Barnpornografiutredningens förslag om konfiskering av barnpornografi m.m.

(yrkande 3).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med anledning av att utskottet

tillstyrkt regeringens förslag om en utdefiniering av skildringar av barn i

pornografiska sammanhang ur tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen avstyrker utskottet motionerna K18 yrkande 4 och K22

yrkande 3.

Registrering av barnpornografi

Propositionen

Regeringen beslutade den 18 september 1997 att det hos Rikspolisstyrelsen skall

inrättas och föras ett personregister med namnet Digitalt referensbibliotek

över barnpornografiska framställningar. Ändamålet med registret är, enligt

regeringen, att utföra bildanalys i brottsutredningar samt att bistå utländska

brottsutredande myndigheter med uppgifter om bildanalys i brottsutredningar.

Innehållet skall bestå av barnpornografiska framställningar som tagits i

beslag. Registret får också innehålla barnpornografiska framställningar som

överlämnats av utländsk brottsutredande myndighet. Det redan existerande

personregistret torde, enligt regeringen, i allt väsentligt motsvara de

önskemål om effektivare möjligheter att komma till rätta med barnpornografin

genom bl.a. internationellt samarbete som ligger bakom

Barnpornografiutredningens förslag i den här delen. Regeringens bedömning är

att det - utöver eventuella regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. -

för närvarande inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det

gäller registrering av barnpornografiskt material.

Motionerna

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar

införa ett generellt arkiv för registrering och bevarande av konfiskerat

material i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 5).

Barnpornografiutredningen föreslog att en internationellt tillgänglig databank

skulle inrättas i Sverige. Motionärerna delar utredningens bedömning.

I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i Sverige av en

internationell databank om barnpornografi (yrkande 5).

Barnpornografiutredningen föreslog att en internationell databank skulle

inrättas med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Motionärerna delar

bedömningen att beslagtaget material med fördel kan användas som

referensmaterial då nya brott utreds och att det kan vara av värde för att

följa distributionsvägar. Regeringen bör låta utreda ett sådant internationellt

projekt.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet har anfört följande.

I likhet med regeringen anser utskottet att det redan existerande

personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare

möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.

internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag i denna del.

Utskottet delar också regeringens bedömning att det - utöver eventuella

regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. - för närvarande inte finns

skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller registrering av

barnpornografiskt material. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18 och

K22 i nu berörda delar.

Utskottets bedömning

Jusitieutskottet anser i likhet med regeringen att det redan existerande

personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare

möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.

internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag.

Justitieutskottet delar också regeringens bedömning att det för närvarande inte

finns skäl att vidta ytterligare åtgärder när det gäller registrering av

barnpornografiskt material. Konstitutionsutskottet gör ingen annan bedömning

och avstyrker därför motionerna K18 yrkande 5 och K22 yrkande 5.

Grundlagsskydd för nya medier

Bakgrund

Överföring av information på längre avstånd än syn- och hörhåll kan ske

antingen med hjälp av fysiska databärare som transporteras mellan avsändaren

och mottagaren eller med hjälp av elektromagnetiska vågor. Ett exempel på

traditionella fysiska databärare är vanligt papper medan datordisketter och cd-

romskivor utgör exempel på det som i det följande kallas för nya fysiska

databärare. Sändningar i radio och TV samt genom datorer sker med hjälp av

elektromagnetiska vågor. Tryckta skrifter, stenciler (under vissa

förutsättningar), filmer och videogram, kassettband, vinylskivor och cd-skivor

omfattas alla av grundlagarnas tillämpningsområden. Det gör även radio och

television och viss överföring via datornätet.

Mediekommittén har berört frågan om en teknikoberoende grundlag, men varken

haft i uppdrag eller den tid som skulle krävas för att föreslå en sådan

grundlagsreglering av yttrandefriheten. Regeringen anser att frågan om

lämpligheten av en teknikoberoende grundlagsreglering för yttrandefriheten har

en mycket stor principiell betydelse. Det kan enligt regeringen också

ifrågasättas om det är praktiskt möjligt att i längden behålla den

teknikberoende regleringen. Inom ramen för detta lagstiftningsärende finns

emellertid enligt regeringen inte möjlighet att närmare överväga dessa frågor.

Ett förslag till grundlagsreglering för nya medier bör, enligt regeringen,

inriktas på en utvidgning i TF och YGL till medieformer som används på samma

sätt och i samma syfte som t.ex. skrifter och filmer - dvs. att sprida

upplysning och information till allmänheten - men som inte redan har ett sådant

skydd. Vid utformningen av ett sådant förslag bör dock strävan vara att ha en

så generell beskrivning av olika medieformer att byte från en upptagningsform

till en annan inte påverkar grundlagsskyddet.

Möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och

Internets användningsområde över huvud taget medför en sådan ny dimension i

informationshanteringen att Internet i och för sig skulle kunna tyckas vara ett

helt nytt medium. Enligt regeringen har Internet emellertid knappast funnit

sina former på ett sådant sätt att det kan ses som ett medium i sig och så att

det nu finns anledning att överväga särskilda enhetliga regler för

yttrandefriheten på nätet. De internationella aspekterna är, enligt regeringen,

dessutom väsentliga och problematiska.

Propositionen

Nya fysiska databärare

Optiskt avläsbara lagringsmetoder används i dag på samma sätt som de

traditionella medieformerna. Vår långvariga tradition med en stark

grundlagsskyddad tryck- och yttrandefrihet bör inte urholkas när de

traditionella medieformerna kompletteras med eller byts ut mot nya medieformer.

Om de nya medieformerna utan svårighet kan passa in i det nuvarande

grundlagssystemet bör, enligt regeringen, därför utgångspunkten vara att dessa

skall få grundlagsskydd.

Yttranden på optiskt avläsbara lagringsmedier är bundna till mediet liksom nu

grundlagsskyddade medieformer. Visserligen kan information som skrivits in på

ett raderbart optiskt avläsbart lagringsmedium raderas och ändras, men detta är

ingen principiell skillnad gentemot vad som gäller för t.ex. ett videogram.

Vissa av de optiskt avläsbara lagringsmedierna torde redan i dag omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), t.ex. cd-romskivor med rörliga bilder. Dessa

lagringsmedier används i dag på samma sätt som de traditionella fysiska

databärarna och det kan förutses att så kommer att ske även i fortsättningen.

De tryckfrihetsrättsliga principerna kan vidare, på samma sätt som på

traditionella filmer och ljudupptagningar, tillämpas på optiskt och magnetiskt

avläsbara lagringsmedier och de kan på samma sätt infogas i TF:s och YGL:s

regelsystem. Något bärande skäl till varför nya lagringsmedier, optiska eller

magnetiska, ändå inte skall ha möjlighet att omfattas av grundlagarnas skydd

har inte framkommit inom ramen för Mediekommitténs arbete. Inte heller

regeringen kan finna några hållbara argument mot en sådan utvidgning av

grundlagarnas tillämpningsområden. Regeringen anser därför liksom kommittén att

dessa nya lagringsmedier bör föras in under grundlagarnas skydd.

Den tekniska utvecklingen med digitalisering och nya fysiska databärare som

gör det möjligt att enkelt och billigt lagra ljud, text och bild på samma

lagringsmedium, och som även ger en mera beständig lagring än tidigare

tekniker, kan antas medföra att lagringsmedier som innehåller enbart ljud,

enbart text eller enbart bilder blir allt ovanligare i framtiden. På grund av

de nya fysiska databärarnas stora lagringskapacitet kan det också antas bli

vanligare att lagringsmedier innehåller bidrag från flera upphovsmän. Dessa

omständigheter talar, enligt regeringen, för att alla fysiska databärare skall

behandlas på samma sätt och att skyldigheten att utse utgivare skall gälla för

alla fysiska databärare. Om man överger särbehandlingen av ljudupptagningar,

kommer man enligt regeringen i princip bort från problemen med att man i vissa

fall måste ta del av hela innehållet på en fysisk databärare för att kunna

avgöra om den innehåller enbart ljud och därför skall behandlas enligt

särskilda regler. Starka skäl talar, enligt regeringen, alltså för att

särbehandlingen av ljudupptagningar skall upphöra och att alla fysiska

databärare skall behandlas enligt de regler som nu gäller för film. Begreppet

tekniska upptagningar utgör enligt regeringens uppfattning ett lämpligt

samlingsord för alla de fysiska databärare som då skulle omfattas av YGL. En

viss särreglering behålls dock enligt regeringens förslag när det gäller

rörliga bilder. Till exempel får föreskrifter i lag om censur endast avse

rörliga bilder.

Regeringens förslag innebär en minskad teknikbundenhet i grundlagen eftersom

i praktiken alla fysiska databärare (utom de som avses i 1 kap. 5 § TF och

handskrifter o. d.) omfattas av ett lagtekniskt begrepp. Det innebär, enligt

regeringen, att problemen med gränsdragning mellan olika typer av databärare

väsentligen försvinner.

Förslaget till grundlagsskydd för nya fysiska databärare innebär alltså i

princip att dessa och de i YGL redan reglerade fysiska databärarna (filmer,

videogram, andra upptagningar av rörliga bilder och ljudupptagningar) förs

samman under beteckningen tekniska upptagningar och behandlas enligt de regler

som nu gäller för film. Särbehandlingen av ljudupptagningar upphör. Förslaget

innebär att även en teknisk upptagning med enbart text och/eller stillbilder,

t.ex. en cd-romskiva, kommer att behandlas enligt de regler som nu gäller för

film om inte upptagningen faller in under bilageregeln i 1 kap. 7 § andra

stycket TF.

Nuvarande bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen om filmer och

ljudupptagningar som framställts i utlandet skall enligt regeringen tillämpas

också på tekniska upptagningar som framställs i utlandet.

Särskilt om dator- och videospel

Eftersom dator- och videospel är fixerade till ett medium och sprids på fysiska

databärare, t.ex. cd-romskivor, omfattas de av det förslag till grundlagsskydd

för nya fysiska databärare som har lämnats i det föregående. Rättsläget torde

emellertid, enligt regeringen, redan i dag vara sådant att videospel som

innehåller rörliga bilder omfattas av YGL. Bland annat de stora

variationsmöjligheterna i händelseförloppet i dessa spel kan emellertid i viss

mån tyckas tala emot att de skall jämställas med t.ex. en tryckt skrift eller

en film. Det finns, enligt regeringen, anledning att i största möjliga

utsträckning avgränsa grundlagarnas tillämpningsområden så att de inte ger

skydd åt företeelser där det egentligen inte finns något behov av

grundlagsskydd. Regeringen har därför övervägt om dator- och videospel kan

hållas utanför grundlagarnas tillämpningsområden.

Regeringen konstaterar att man i detta fall inte bör göra gränsdragningen med

hjälp av innehållets betydelse från yttrandefrihetssynpunkt eller dess syfte

t.ex. så att skyddet endast skulle omfatta fysiska databärare som innehåller

?material av betydelse för ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig

uppysning och ett fritt konstnärligt skapande? eller ?material som inte enbart

utgörs av datorspel? eftersom detta skulle innebära betydande

gränsdragningssvårigheter med åtföljande rättsosäkerhet. Det är enligt

regeringen inte heller möjligt att peka på någon avgörande teknisk skillnad

mellan t.ex. en cd-romskiva som innehåller dator- eller videospel och en sådan

skiva som har annat innehåll. Dator- och videospel innehåller ofta nästan

oändligt många variationsmöjligheter. Variationsmöjligheterna innebär närmare

bestämt att de programmerade händelserna kan utspelas i varierande

ordningsföljd och kombinationer. Emellertid kan även en cd-romskiva som inte

innehåller dator- eller videospel läsas med varierande ordningsföljd mellan de

olika avsnitten på skivan. De är alltså inte möjligt att urskilja någon

avgörande skillnad mellan ett dator- eller videospel och en cd-romskiva med

annat innehåll.

Även om det kan finnas nästan oändligt många variationer i händelseförloppet

i ett spel, är det spelets upphovsman som bestämmer vilka händelseförlopp som

kan utspelas vid användning av spelet. Enligt regeringen får därför ett

utgivaransvar anses möjligt.

Sammanfattningsvis finner regeringen att det saknas teoretisk och prakti-ska

möjlighet att på ett godtagbart sätt undanta dator- och videospelen från

grundlagarnas tillämpningsområden. Denna bedömning torde emellertid inte bidra

till att en okontrollerbar marknad av dessa produkter uppstår. Med

grundlagsskyddet följer t.ex. krav på att man utser och anger utgivare och att

man lämnar pliktexemplar. Mot den bakgrunden torde ett grundlagsskydd i vart

fall inte minska det allmännas möjlighet att ingripa mot olagliga skildringar i

spelform.

Eftersom YGL skall omfatta även dator- och videospel bör enligt regeringen

straffbestämmelserna i 16 kap. 10 b § brottsbalken (BrB) om olaga

våldsskildring, 16 kap. 10 c § BrB om otillåten utlämning av film eller

videogram samt 16 kap. 12 § om förledande av ungdom justeras på ett sådant sätt

att det blir klart att de omfattar också dator- och videospel.

Ny kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor

Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1 kap. 9 § YGL utvidgas. Genom

utvidgningen skulle möjlighet ges till ett frivilligt grundlagsskydd för alla,

dvs. för alla andra än sådana massmedieföretag som för närvarande omfattas av

bestämmelsen, som med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran

tillhandahåller allmänheten upplysningar direkt ur ett register med

upptagningar, förutsatt att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret.

Regeringen föreslår ingen utvidgning av grundlagsskyddet för kommunikation med

hjälp av elektromagnetiska vågor. Regeringen anser däremot att det skall

klargöras att de som avses i den s.k. databasregeln (1 kap. 9 § YGL) är

traditionella massmedieföretag samt att tillhandahållandet enligt bestämmelsen

skall ske på särskild begäran. Enbart den omständigheten att upplysningar

tillhandahålls mot abonnemang, prenumeration eller dylikt gör inte att

tillhandahållandet kan anses ske på begäran. Med uttrycket på begäran menas att

sändningen av uppgifterna startas av mottagaren. Regeringen anser inte att

tiden är mogen för en utvidgning av databasregeln.

Ändring i 1 kap. 12 § yttrandefrihetsgrundlagen

Av författningskommentaren i propositionen framgår bl.a. följande med anledning

av att regeringen föreslår en ändring i 1 kap. 12 § YGL.

Enligt 1 kap. 9 § 2 TF gäller utan hinder av TF vad som i lag är stadgat om

förbud mot en kommersiell annons, om stadgandet har meddelats till skydd för

hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av anslutningen till

Europeiska gemenskaperna. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 december 1994 och

infördes efter ett förslag härom i proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar

inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. TF:s bestämmelser riskerade

annars att komma i konflikt med EG-rätten. I propositionen anfördes bl.a. att

det finns några EG-direktiv i vilka rätten till reklam begränsas till skydd för

hälsa och miljö. På grund av ett förbiseende kom någon ändring inte att

föreslås i förevarande paragrafs hänvisning till bestämmelsen i TF. Något annat

avsågs emellertid inte än att en motsvarande öppning för lagstiftning skulle

finnas i YGL.

Motioner

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär utredning och förslag rörande en teknikoberoende, generell

yttrandefrihetsgrundlag efter mönster av Europakonventionen i enlighet med vad

som anförts i motionen (yrkande 8), beslutar avslå regeringens förslag till

grundlagsskydd för dator- och videospel i enlighet med vad som anförts i

motionen (yrkande 9), beslutar ändra i 1 kap. 9 § YGL angående frivilligt

grundlagsskydd för databaser i enlighet med Mediekommitténs förslag (yrkande

10) samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

regeringens agerande i EU-frågan om införande av förbud mot indirekt

tobaksreklam (yrkande 12). I enlighet med Mediekommitténs förslag föreslår

regeringen att benämningen tekniska upptagningar skall införas i YGL som ett

samlingsbegrepp för upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som

kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniska

hjälpmedel. Detta är enligt motionärerna ett välkommet förslag eftersom det

innebär att teknikbundenheten i grundlagen minskar. Den föreslagna utvidgningen

av YGL innebär dock att ett nytt medium/teknisk upptagning som ?inte utan

komplikationer? kan inordnas i det yttrandefrihetsrättsliga systemet lämnas

utan grundlagsskydd. Enligt motionärerna framstår det som angeläget att nu

anlägga ett vidare perspektiv på frågan om grundlagsskydd för framtidens nya

medier. En utredning bör snarast tillsättas med uppdrag att överväga och lämna

förslag till en teknikoberoende, generell yttrandefrihetslagstiftning efter

mönster av bl.a. Europakonventionen. Enligt motionärerna är det inte från

grundlagssynpunkt motiverat att behandla dator- och videospel på samma sätt som

en tryckt skrift. Dator- och videospelen bör undantas från grundlagens

tillämpningsområden och bestämmelser om ansvar för eventuella överträdelser och

i stället införas i brottsbalken. Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1

kap. 9 § YGL skulle utvidgas i syfte att ge möjlighet till frivilligt

grundlagsskydd för databaser, dvs. för kommunikation med hjälp av

elektromagnetiska vågor. Regeringen har valt att inte föreslå en möjlighet till

frivilligt grundlagsskydd för databaser. Enligt motionärerna framstår

kommitténs förslag som mer välgrundat än vad regeringen synes inse. I avvaktan

på att en efter nya och kommande medieformer anpassad lagstiftning föreligger

är det enligt motionärerna befogat att den som önskar möjlighet till

grundlagsskydd erbjuds detta i de fall det här är fråga om.

Utredningen om indirekt tobaksreklam konstaterade, enligt motionärerna, att 1

kap. 9 § TF inte medger att ett förbud mot indirekt tobaksreklam införs i

vanlig lag utan skulle kräva att ett uttryckligt stöd för ett sådant förbud

införs i TF. Ställningstagandet var föranlett av utredningens prövning av

huruvida EG-direktivet om förbud mot indirekt tobaksreklam stod i

överensstämmelse med svensk grundlag. Vid EU-nämndens sammanträde den 28

november 1997 framfördes kritik mot regeringen, då det stod klart att

regeringens avsikt var att rösta för direktivet trots att utredningen och

framstående inhemsk EG-rättslig expertis bedömt att ett införlivande av

direktivet inte torde kunna ske utan att svensk grundlag först ändrades.

Regeringen har inte berört frågan i propositionen trots att propositionen

utgjorde sista möjligheten inom denna mandatperiod att föreslå en

grundlagsändring i avsikt att uppnå överensstämmelse mellan svensk grundlag och

den aktuella direktivbestämmelsen.

I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om teknikberoende

lagar (yrkande 5), dels om ytterligare utredning av frivilligt grundlagsskydd

för bl.a. databaser (yrkande 7). Eftersom det tryckta ordet har en speciell

ställning i den fria opinionsbildningen och samhällsdebatten är det enligt

motionärerna viktigt att slå vakt om tryckfrihetsförordningens särställning och

inte låta nya mediers behov av särreglering tunna ut tryckfriheten.

Grundlagsregleringen av yttrandefriheten bör således även fortsättningsvis vara

teknikberoende. Motionärerna sympatiserar med Mediekommitténs förslag att ge

frivilligt grundlagsskydd åt informationsdatabaser, elektroniska anslagstavlor

m.fl. nya kommunikationsformer. De motsätter sig dock inte regeringens

uppfattning att omfattningen av en sådan utvidgning av grundlagsskyddet är svår

att överblicka och kräver en mer ingående analys. En sådan analys kan med

fördel göras av en parlamentarisk kommitté. Enligt motionärerna medger inte

nuvarande lagstiftning att vi i Sverige fattar beslut om förbud av eller

inskränkningar i indirekt tobaksreklam utan att ändring sker i

yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, dvs. beslut måste ske i

den särskilda ordning som gäller för grundlagarna. Dock kan sådana beslut

enligt en år 1994 införd undantagsregel fattas på EU-nivå och tillåtas få

tillämpning i vårt land om det rör sig om direktiv till skydd för hälsa och

miljö (1 kap. 9 § 2 TF). Under hösten 1997 har ministerrådet med svenskt stöd

beslutat om ett sådant direktiv. Det är enligt motionärerna inte

tillfredsställande att beslut kan tas av ministerrådet för hälsofrågor, beslut

som, om de fattades av Sveriges riksdag, skulle kräva grundlagsändringar.

Regeringen borde ha föreslagit riksdagen sådan grundlagsändringar att de

inskränkningar som nu kommer att gälla i Sverige också direkt möjliggörs i de

svenska grundlagarna.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att en grundlagsreglering för nya medier

bör inriktas på en utvidgning i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen till medieformer som används på samma sätt och i

samma syfte som t.ex. skrifter och filmer - dvs. att sprida upplysning och

information till allmänheten. Strävan bör vara att ha en så generell

beskrivning av olika medieformer att byte från en upptagningsform till en annan

inte påverkar grundlagsskyddet.

Begreppet tekniska upptagningar utgör enligt regeringens uppfattning ett

lämpligt samlingsord för alla de fysiska databärare som skulle omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen. En viss särreglering behövs när det gäller rörliga

bilder, exempelvis får föreskrifter om censur endast avse rörliga bilder.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet tekniska

upptagningar i grundlagarna.

När det gäller dator- och videospel anser regeringen att det saknas teoretisk

och praktisk möjlighet att på ett godtagbart sätt undanta dessa från

grundlagarnas tillämpningsområden. Även om det kan finnas nästan oändligt många

variationer i händelseförloppet i ett spel, är det spelets upphovsman som

bestämmer vilka händelseförloppp som kan utspelas vid användning av spelet.

Enligt regeringen får därför ett utgivaransvar anses möjligt. Enligt

regeringens förslag skall yttrandefrihetsgrundlagen omfatta även dator- och

videospel. Utskottet tillstyrker regeringens förslag när det gäller dator- och

videospel. Motion K18 yrkande 9 avstyrks.

Med anledning av motion K23 yrkande 5 vill utskottet instämma i att det

tryckta ordet har en speciell ställning i den fria opinionsbildningen och

samhällsdebatten men samtidigt understryka att regeringen inte lägger fram

något förslag som tunnar ut tryckfriheten. Motion K23 yrkande 5 avstyrks.

Av propositionen framgår att regeringen är väl medveten om att frågan om

lämpligheten av en teknikoberoende grundlagsreglering för yttrandefriheten har

en mycket stor principiell betydelse. Utskottet utgår från att regeringen ser

till att denna och sammanhängande frågor övervägs i lämpligt sammanhang. Motion

K18 yrkande 8 avstyrks.

Utskottet anser i likhet med regeringen att grundlagsskyddet för

kommunikation med hjälp av elektromagnetiska vågor inte bör utvidgas, vidare

att det bör klargöras att databasregeln, 1 kap. 9 § YGL, avser traditionella

massmedieföretag och att tillhandahållandet av upplysningar enligt bestämmelsen

skall ske på särskild begäran. Motion K18 yrkande 10 och motion K23 yrkande 7

bör enligt utskottet avslås.

Även motion K18 yrkande 12 avstyrks.

?Skräddarsydda? videogram m.m.

Propositionen

Syftet med YGL var att efter mönster av TF bereda nya medier ett grundlagsskydd

som så långt som möjligt skulle likställa deras villkor med vad som gällde för

det tryckta ordet. Grundlagen skyddar rätten att uttrycka sig offentligt i

vissa medier, och den avser inte privata eller förtroliga meddelanden. Dess

tillämpningsområde när det gäller filmer och ljudupptagningar preciseras

närmare i 1 kap. 10 § YGL som har följande lydelse: ?Grundlagen är tillämplig

på sådana filmer och ljudupptagningar som sprids till allmänheten genom att

spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt.?

Med skräddarsydda videogram avses videogram som innehåller sammanställningar

från flera skilda bildupptagningar, redigerade samman i enlighet med en

beställares individuella önskemål. Barnpornografi och olaga våldsskildring

förekommer, enligt regeringen, ofta i skräddarsydda videogram. I den praktiska

tillämpningen av grundlagen har denna getts en extensiv tolkning så att även

videogram som framställts i ett fåtal exemplar för en högst begränsad krets av

mottagare har ansetts falla under grundlagen. Det har i sådana fall ofta varit

fråga om enstaka videogramexemplar som har kopierats från delar av flera

förlagor. Denna extensiva tolkning har medfört avsevärda svårigheter vid

rättstillämpningen. Flera av de tryckfrihetsrättsliga principerna, som bl.a.

bygger på att det är en enda person som är ansvarig för en mängd likadana

framställningar, kan svårligen tillämpas när det endast sprids enstaka exemplar

av videogram med ett särskilt beställt innehåll.

Enligt regeringen måste en gränsdragning mellan av YGL skyddade upptagningar

och andra göras klarare än för närvarande. Det måste tydliggöras att

skräddarsydda tekniska upptagningar och sådan upptagningar som aldrig har

avsetts att spridas till allmänheten inte omfattas av grundlagen.

Beträffande film i traditionell mening torde det oftast inte vara svårt att

avgöra om den sprids till allmänheten och därmed faller under YGL. Man kan utgå

från att film som är avsedd för offentlig visning, s.k. biograffilm, är avsedd

för sådan spridning att grundlagen blir tillämplig på den. Smalfilm är, enligt

vad som anförs i propositionen, mera hänförlig till ?intern? användning utan

grundlagsskydd. Ljudupptagningar i form av traditionella grammofonskivor och

CD-skivor kan också antas vara avsedda för spridning till allmänheten. Bland de

tekniska upptagningar som i dag skyddas av YGL är det därför framför allt

videogram och ljudkassettband som lika gärna kan vara för allmän spridning som

för internt bruk. Ofta framgår det dock av tryckta omslag, etiketter o. d. om

det är fråga om det förstnämnda. Av de nya medieformer som regeringen föreslår

skall falla under YGL:s tillämpningsområde kan vanliga datordisketter sägas

likna videogram och ljudkassettband i det nu behandlade hänseendet. CD-

romskivor kan ännu så länge likställas med ljudupptagningar i form av CD-

skivor.

Regeringen föreslår en presumtionsregel av innebörd att man i varje enskilt

fall skall pröva om framställningen är avsedd att spridas till allmänheten. Har

framställningen försetts med ursprungsuppgifter och uppgift om utgivare skall

YGL presumeras vara tillämplig. Framstår en upptagning däremot primärt som

något som framställts för internt bruk blir utgångspunkten att den inte

omfattas av grundlagsskyddet. Regeringen föreslår ett tillägg till 1 kap. 10 §

YGL.

Motioner

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen avslår

regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL

i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).

I motion 1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. begärs att riksdagen avslår

regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF, 1 kap. 10 § andra stycket och 13 § YGL

i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).

Motionsyrkandena redovisas också på s. 13.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker att regeringens förslag till lydelse av 1 kap. 10 § YGL

antas som vilande. Motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och K22 yrkande 1 (delvis)

avstyrks.

TF:s och YGL:s territoriella tillämpningsområden

Propositionen

Utgivningsbegreppet bör förtydligas

Regeringen föreslår att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen

förtydligas så att det framgår att de är tillämpliga om en skrift eller en

teknisk upptagning har getts ut eller spritts till allmänheten i Sverige.

Därmed klargörs, enligt regeringen, att vanlig lag skall vara tillämplig, om

skriften eller upptagningen visserligen framställs i Sverige men ges ut eller

sprids endast utomlands.

TF och YGL bygger på förutsättningen att ingripanden på grund av innehållet i

en skrift, film eller ljudupptagning etc. får göras först sedan framställningen

har haft tillfälle att nå ut till allmänheten. Även sådana framställningar som

är avsedda att ges ut endast i utlandet åtnjuter skydd mot att myndigheterna

ingriper mot produktionen innan utgivning skett. Grundlagarnas skydd mot censur

och andra hindrande åtgärder gäller alltså även för skrifter, filmer och

ljudupptagningar som avses att ges ut endast utom riket. Innebörden av gällande

rätt torde emellertid vara att sedan framställningarna väl har getts ut i

utlandet, får ingripanden ske i Sverige med tillämpning av vanlig lag, närmast

brottsbalken och rättegångsbalken. För de medier som ges ut endast utomlands

och som saknar fullständigt skydd av TF eller YGL faller alltså straffansvaret

för innehållet i framställningen på den eller de personer som medverkat till

brott i enlighet med allmänna straffbestämmelser.

Det finns, enligt regeringen, varken möjlighet eller anledning att utsträcka

grundlagarnas tillämpningsområden till att omfatta även allt som yttrats i

skrifter och upptagningar utanför vårt land. Vanlig lag bör därför gälla för

skrifter och tekniska upptagningar som tillverkas här men som ges ut eller

sprids endast utom riket. En sådan ordning torde i och för sig redan vara

gällande rätt. Det finns emellertid, enligt regeringen, skäl att anta att de

rättsvårdande myndigheterna i avsaknad av tydliga bestämmelser om det

territoriella tillämpningsområdet avstår från att t.ex. fatta beslut om

tvångsåtgärder med anledning av misstanke om spridning av skrifter, filmer

eller ljudupptagningar (t.ex. cd-skivor) till utlandet, även om det i ett

enskilt fall framstod som uppenbart att spridning skett utomlands, men inte i

Sverige. För att säkerställa en enhetlig och stabil rättstillämpning bör,

enligt regeringen, TF och YGL förtydligas i detta avseende.

Frågan om reglering av ansvaret för filmer som produceras i Sverige men ges ut

utomlands och därefter av tredje man sprids i Sverige bör enligt regeringen

inte lösas i detta sammanhang.

Meddelarskyddet

I 13 kap. TF finns bestämmelser om meddelares skydd i fråga om skrifter som

trycks utomlands. Enligt 13 kap. 6 § andra stycket TF omfattar meddelarskyddet

även de fall när uppgifter lämnas till någon för att de skall offentliggöras i

en skrift som inte kan sägas ha någon som helst anknytning till Sverige;

skriften såväl trycks som ges ut utomlands. Bestämmelsen syftar till att även

korrespondenter till utländska tidningar och nyhetsbyråer skall kunna omfattas

av meddelarskyddet. I YGL har bestämmelsen sin motsvarighet i 10 kap. 2 §, som

till större delen indirekt hänvisar till TF.

Den som lämnar motsvarande meddelanden för att de skall offentliggöras i en

skrift som trycks i Sverige, men som ges ut endast utomlands, har inte samma

skydd. I vart fall framgår inte detta klart av TF. Inte heller anskaffaren har

motsvarande grundlagsskydd. Meddelarskydd saknas även för filmer och

ljudupptagningar som framställs i Sverige men sprids endast utomlands. I TF och

YGL bör, enligt regeringen, införas bestämmelser om att meddelarfriheten och

anskaffarfriheten samt rätten till anonymitet i samma utsträckning skall gälla

även för det fall skriften eller den tekniska upptagningen produceras i

Sverige.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp

Propositionen

I TF och YGL finns det särskilt korta preskriptionstider för tryck- och

yttrandefrihetsbrott. Kortast tid, sex månader, gäller för typiska

nyhetsmedier, periodiska skrifter och radio- och TV-program. För andra tryckta

skrifter och för filmer, videogram och dylikt samt ljudupptagningar är tiden

ett år från det att framställningen lämnades ut för spridning. Från dessa

regler finns dock två undantag, ett som avser tidpunkten för när

preskriptionstiden börjar löpa, och ett annat som föreskriver längre

preskriptionstid när det gäller upptagningar av rörliga bilder. I fråga om

olaga våldsskildring och barnpornografibrott i upptagningar av rörliga bilder

gäller nämligen vad som är föreskrivet i vanlig lag om tid för väckande av

åtal. Detta innebär att preskriptionstiden för t.ex. videofilmer med olaga

våldsskildring är fem år.

Mediekommittén har anfört att brottet hets mot folkgrupp inte utan vidare kan

behandlas på samma sätt som olaga våldsskildring och barnpornografibrott.

Enligt kommittén skulle det innebära en avvikelse från de tryckfrihetsrättsliga

huvudreglerna, utanför det på flera sätt särreglerade film- och videoområdet.

Frågan måste enligt vad kommittén vidare har anfört ställas om bara

ljudupptagningar skall omfattas av en ny särreglering eller om även tekniska

upptagningar som innehåller endast text skall omfattas. Enligt kommittén kan

man också ställa sig frågan om särregleringen skall gälla även för tryckta

skrifter och för flera brott. Sammantaget har kommittén funnit att frågan om en

särskild preskriptionstid för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp ger

anledning till omfattande överväganden av principiell art och att frågan måste

belysas i ett brett perspektiv som kommittén inte har haft möjlighet att

anlägga. Något förslag till en förlängning av preskriptionstiden har därför

inte lagts fram.

Regeringen instämmer i bedömningen att detta är en stor, principiell fråga

och att en ändring inte bör föreslås utan en föregående bred och allsidig

belysning av alla de problem som är förknippade med frågan. Regeringen föreslår

därför inte i detta sammanhang någon ändring av preskriptionstiden för

yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Motionerna

I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabb

utredning av frågan om förlängd preskriptionstid för yttrandefrihetsbrottet

hets mot folkgrupp (yrkande 6). Folkpartiet liberalerna ifrågasätter i och för

sig inte vare sig Mediekommitténs eller regeringens bedömning av de problem som

är förknippade med frågan om förlängd preskriptionstid för

yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Motionärerna vill dock understryka

att det är mycket angeläget att en parlamentarisk kommitté snarast tillsätts

med uppdrag att göra den samlade bedömning av frågan som Mediekommittén inte

hade möjlighet att göra.

I motion 1997/98:K309 av Agneta Brendt och Sinikka Bohlin (s) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

förlängning av preskriptionstiden i yttrandefrihetsgrundlagen 7 kap. 1 §.

Rasistisk propaganda sprids som en farsot, och Brottsförebyggande rådets

undersökning bland skolelever visar att många anser att Förintelsen aldrig ägt

rum. Det kan enligt motionärerna konstateras att preskriptionstiden för brott

som begåtts genom upptagningar som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex.

ljudupptagningar, är för kort för att utredning av brott skall hinna

genomföras. Preskriptionstiden i 7 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen bör

enligt motionärerna snarast förlängas.

I motion 1997/98:K331 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd) begärs att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

preskriptionstiden för cd- och videoupptagningar (yrkande 2). Sverige har under

1990-talet utvecklats till något av ett centrum för antisemitisk, rasistisk och

nynazistisk propaganda. Skälet är inte att den svenska lagstiftningen skulle

vara väsentligt svagare än den i andra länder, utan snarare att svenska

rättsvårdande myndigheter inte alltid har vågat använda de lagar som faktiskt

finns. Numera sprids nazistisk och rasistisk propaganda i stor utsträckning som

musik på cd. Det har visat sig att det på grund av de speciella förutsättningar

som gäller för denna form av ?musikindustri? är mycket svårt för polisen att

inom den föreskrivna preskriptionstiden utreda vem som bär ansvaret för ett

yttrande som bör vara åtalbart. När Mediekommittén våren 1997 lämnade sitt

betänkande om grundlagsskydd för nya medier hade den på ett sent stadium också

fått i uppdrag att ta ställning till preskriptionstiden för cd-upptagningar.

Kommittén tvangs dock konstatera att den utmätta tiden var för kort och

uppmanade därför regeringen att själv gå vidare med de överväganden som måste

göras. Det är enligt motionärerna viktigt att dessa överväganden sker

skyndsamt. De bör resultera i att preskriptionstiden för videogram och skivor

förlängs.

I motion 1997/98:K332 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) begärs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en förlängning av preskriptionstiden för tryckfrihetsbrott och prioritering

av dessa brottsutredningar (yrkande 2). Det nuvarande systemet leder till att

eventuella tryckfrihetsbrott hinner preskriberas innan förundersökningen hunnit

avslutas. Våren 1997 presenterade Centrum för invandrarforskning och

Brottsförebyggande rådet undersökningen ?Utsatthet för etniskt och politiskt

relaterat våld m.m., spridning av rasistisk och antirasistisk propaganda samt

attityder till demokrati m.m. bland skolelever?. Undersökningen visade bl.a.

att 8 % av samtliga de elever som omfattades av undersökningen i vart fall vid

något tillfälle läst en rasistisk tidning. Preskriptionstiden för

tryckfrihetsbrott bör förlängas till förslagsvis 24 månader för tryckt

material och till 12 månader för sådana brottsliga yttranden som faller under

yttrandefrihetsgrundlagen. Det är således även av vikt att hithörande

brottsutredningar prioriteras av polis och åklagare tills en lagändring kan

träda i kraft.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens bedömning dels att frågan om

preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp är stor och

principiell och att en ändring av bestämmelserna inte bör föreslås utan en

föregående bred och allsidig belysning av alla de problem som är förknippade

med frågan, dels att någon ändring av preskriptionstiden inte bör föreslås för

närvarande. Motionerna K23 yrkande 6, K309, K331 yrkande 2 och K332 yrkande 2

avstyrks därför.

Åklagare i vissa yttrandefrihetsmål

Propositionen

Regeringen föreslår att Justitiekanslern (JK) skall ges möjlighet att i

enskilda fall delegera sina åklagaruppgifter till allmän åklagare när det

gäller yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga

våldsskildring i tekniska upptagningar. JK skall ges en motsvarande rätt när

det gäller yttrandefrihetsmål om hets mot folkgrupp i tekniska upptagningar.

För brottet hets mot folkgrupp skall dock inte rätten att väcka åtal kunna

delegeras.

Har åklagaruppgifter i yttrandefrihetsmålet delegerats skall också

åklagaruppgiften i sådana allmänna brottmål som handläggs gemensamt med

yttrandefrihetsmålet kunna delegeras.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

Gällande ordning

Till tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål hör mål om ansvar och enskilt anspråk

på grund av tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. Handläggningen av sådana

mål skiljer sig i flera avseenden från vad som vanligen gäller i fråga om

brottmål och tvistemål. Grundläggande bestämmelser om rättegången i

tryckfrihetsmål finns i 12 kap. TF. Av 9 kap. 1 § YGL framgår att dessa

bestämmelser även gäller rättegången i yttrandefrihetsmål.

I mål vari talan förs om ansvar för brott har en part alltid rätt till

juryprövning. Endast om båda parter är ense om det prövas målet utan jury. I så

fall handläggs brottmålet i vanlig ordning, dvs. oftast med en lagfaren domare

och nämnd.

Juryn som består av nio personer har till uppgift att avgöra om brott har

begåtts. Om juryn finner att så inte är fallet skall rätten - bestående av tre

lagfarna domare - frikänna den tilltalade. Om däremot juryn finner att brott

har begåtts skall även rätten pröva den frågan. Rätten kan i så fall frikänna

den tilltalade eller hänföra brottet under en mildare straffbestämmelse än den

som juryn har tillämpat. Det är alltid rätten ensam som avgör frågor om straff,

konfiskering och skadestånd. Jury kan medverka även om talan inte förs om

ansvar utan endast gäller konfiskering eller skadestånd. För att en sådan talan

skall kunna bifallas krävs nämligen att det har visats att brott föreligger.

Högre rätt, där ingen jurymedverkan förekommer, är på samma sätt som

tingsrätten bunden av juryns friande utlåtande.

Jurymän utses i varje län för en tid av fyra år. De väljs i regel av

landstingsfullmäktige. Jurymännen är indelade i två grupper. I den första

gruppen ingår sexton jurymän och i den andra gruppen åtta (i Stockholms län

tjugofyra resp. tolv). De som tillhör den andra gruppen skall vara eller ha

varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Jurymännen

förs upp på en jurymannalista, i vilken varje grupp tas upp särskilt. De som

utses till jurymän måste uppfylla vissa krav. De skall vara svenska medborgare

och vara bosatta inom länet. En juryman får inte vara underårig eller ha

förvaltare enligt föräldrabalken. En juryman bör vara känd för omdömesgillhet,

självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör olika samhällsgrupper

och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. I praktiken är

det oftast medlemmar av politiska partier som utses till jurymän. Att en

juryman skall vara medlem av ett politiskt parti är emellertid inget som

föreskrivs i lag.

Den jury om nio medlemmar som skall tjänstgöra i ett mål bildas på följande

sätt. Rätten föredrar jurymannalistan för parterna, varefter frågan om jäv tas

upp. För jurymän gäller samma jävsregler som för domare, dvs. reglerna i

rättegångsbalken (RB). Av de ojäviga jurymännen får vardera parten därefter

utesluta tre jurymän ur den första gruppen och en ur den andra ( i Stockholms

län fem resp. två). Slutligen tar rätten genom lottning ut så många till

suppleanter att sex jurymän återstår i den första gruppen och tre i den andra.

Om det på grund av laga förfall eller jäv inte kan erhållas tillräckligt antal

jurymän i någon av grupperna skall rätten bland behöriga personer utse tre

stycken för varje juryman som behövs. Av dessa tre får vardera parten utesluta

en.

Rättegångsbalkens jävsregler gäller även jurymän. I 4 kap. 13 § RB görs en

uppräkning av olika preciserade jävsgrunder. I den sista punkten av stadgandet

finns en generalklausul enligt vilken en domare är jävig att handlägga mål om

det eljest föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba

förtroendet till hans opartiskhet i målet.

Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna (Europakonventionen) med dess ändrings- och

tilläggsprotokoll är svensk lag sedan den 1 januari 1995. Enligt artikel 6.1 i

konventionen gäller bl.a. att var och en, vid prövningen av hans civila

rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, skall

vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och

inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. När det

gäller opartiskheten har Europadomstolen i sin praxis urskilt två element,

nämligen dels kravet på att varje domare faktiskt skall döma opartiskt mellan

parterna (den s.k subjektiva opartiskheten), dels kravet på att det för en

objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens

opartiskhet (den objektiva opartiskheten).

I målet Holm mot Sverige fann Europadomstolen att det hade skett en kränkning

av artikel 6.1 i Europakonventionen i fråga om rätten till prövning av en

oavhängig och opartisk domstol. Domstolen konstaterade att det fanns kopplingar

mellan svarandena och fem av jurymännen som kunde ge upphov till farhågor

beträffande dessa jurymäns oavhängighet och opartiskhet.

1993 års domarutredning diskuterade i betänkandet Domaren i Sverige inför

framtiden (SOU 1994:99) bl.a. de frågor som aktualiserades genom

Europadomstolens dom i Holmmålet samt lade fram förslag till en ny bestämmelse

i TF. Bestämmelsen innebar i huvudsak följande. I mål om allmänt åtal förenat

med enskilt anspråk och i mål om enskilt åtal skall skuldfrågan prövas utan

jury dels om parterna är ense om det, dels om medverkan av jury kan uppfattas

strida mot kravet på en oavhängig och opartisk prövning. Frågan om ett mål

skall prövas utan jury skall i det senare fallet avgöras av Högsta domstolen på

yrkande av part eller efter framställning av tingsrätten.

Domarutredningen ansåg också att vissa andra justeringar i lagstiftningen

borde övervägas för att bättre säkerställa den objektiva opartiskheten i

tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål, dock utan att lägga fram några konkreta

författningsförslag. Förbudet i 54 kap. 8 § RB att överklaga hovrättens beslut

angående jäv mot domare i tingsrätten bör enligt utredningen upphävas. Vidare

bör det ske en ökning både av antalet jurymän i varje län och av det antal som

parterna får utesluta. Även vissa ytterligare åtgärder föreslogs.

Efter remissbehandlingen av Domarutredningens betänkande har de frågor som

aktualiseras genom Europadomstolens dom i Holmmålet beretts vidare inom

Justitiedepartementet. Ett resultat av detta arbete är promemorian

Jurymedverkan och fallet Holm - En översyn och analys (Ds 1997:25). Någon

lagändring behövs enligt promemorian inte.

Propositionen

Enligt regeringen bör de problem som aktualiserades genom Europadomstolens dom

i Holmmålet kunna lösas inom ramen för existerande lagstiftning.

Syftet med juryprövningen är enligt förarbetena till TF att en allmänt

medborgerlig uppfattning skall kunna göra sig gällande i tryckfrihetsmål. I

förarbetena framhålls också att den fristående ställning som juryn har är av

stor betydelse som en folklig garanti för tryckfriheten, främst den politiska

yttrandefriheten. För den tilltalade eller svaranden är, enligt regeringen, en

juryprövning förenad med vissa fördelar. För att juryn skall kunna komma till

slutsatsen att brott föreligger krävs kvalificerad majoritet (sex röster av

nio) och såväl tingsrätten som högre rätt är bundna av juryns friande

utlåtande. Det är därför naturligt att den tilltalade eller svaranden i de

flesta fall vill ha juryprövning. Domarutredningens förslag innebär att ett mål

under vissa förhållanden skall prövas utan jury trots att ena parten eller båda

parter vill att jury skall medverka. Ett sådant åsidosättande av jurysystemet

skulle, enligt regeringen, kunna medföra betydande ingrepp i skyddet för tryck-

och yttrandefriheten. Enligt regeringen bör utredningens förslag därför inte

genomföras.

Sedan Holms jävsinvändning prövades av de svenska domstolarna har en i detta

sammanhang betydelsefull förändring av rättsläget skett. Från och med den 1

januari 1995 är Europakonventionen svensk lag. Före inkorporeringen kunde

konventionsbestämmelserna inte tillämpas direkt av svenska domstolar utan de

kunde bara få betydelse som element vid tolkningen av svensk lag. Numera är

både konventionen och Europadomstolens praxis en del av den svenska

rättsordningen, och svenska domstolar måste tillämpa konventionen på samma sätt

som all annan svensk lagstiftning. Av stor betydelse för bedömningen av

jävsfrågor är särskilt den omständigheten att rättsläget vad gäller jäv av

politisk natur har klarnat genom Europadomstolens dom i Holmmålet.

Det skulle enligt regeringen i något fall kunna inträffa - särskilt om båda

parter gör jävsinvändning - att så många jurymän förklaras jäviga att det inte

återstår tillräckligt många för att de skall kunna bilda en niomannajury. Detta

problem har lagstiftaren förutsett. En tingsrätt får själv nominera kandidater

(12 kap. 12 § andra stycket TF). Dessa behöver naturligtvis inte vara

partipolitiskt aktiva eller ens medlemmar i ett politiskt parti. Det är

tillräckligt att de uppfyller de krav som föreskrivs i 12 kap. 5 § TF.

Regeringen gör den bedömningen att någon särskild lagstiftningsåtgärd inte

erfordras för att svensk rätt skall överensstämma med Europakonventionens krav.

Det torde vara tillräckligt att domstolarna i fortsättningen tillämpar RB:s

generella jävsregel och artikel 6.1 i Europakonventionen såsom den har tolkats

av Europadomstolen i fallet Holm. Någon ändring av RB:s jävsregler bedöms inte

vara nödvändig. Inte heller gör regeringen den bedömningen att klagoförbudet i

54 kap. 8 § RB bör upphävas.

Enligt regeringen bör en regel om proportionella val av jurymän inte införas.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar

ändra 12 kap. TF angående jurymedverkan m.m. i enlighet med Domarut-redningens

förslag (yrkande 11). Europadomstolens dom i målet Holm mot Sverige har

föranlett Moderata samlingspartiet att väcka en motion i frågan (1997/98:K305).

I motionen utvecklas närmare motionärernas syn på det problem som uppstår med

nuvarande ordning och som tydliggjorts genom Europadomstolens dom. Det i

motionen framförda kravet på en lagändring i syfte att säkerställa den

enskildes rätt till prövning av en oavhängig och opartisk domstol kvarstår.

I motion 1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 § rättegångsbalken att

det klart framgår att jäv av politisk natur faller under lagen (yrkande 1), att

riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att

överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt (yrkande 2),

att riksdagen beslutar om en sådan ändring av 12 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen att det för varje län skall utses dubbelt så många

jurymän som för närvarande (yrkande 3) och en sådan ändring i 12 kap. 10 §

tryckfrihetsförordningen att vardera parten i tryck- och yttrandefrihetsmål får

utesluta sex respektive två jurymän från jurylistan innan tingsrätten genom

lottning utser jury (yrkande 4). Motionärerna delar i och för sig regeringens

uppfattning att Europadomstolens dom inte skall läsas som ett fördömande av det

svenska jurysystemet som sådant eller generellt riktad mot det sätt på vilket

juryns ledamöter väljs, men motionärerna delar inte bedömningen att någon

särskild lagstiftningsåtgärd inte erfordras för att svensk rätt skall

överensstämma med Europakonventionens krav. Motionärerna anser att jävsreglerna

i 4 kap. 13 § rättegångsbalken måste ändras så att det klart framgår att jäv av

politisk natur faller under lagen. Det räcker inte att hänvisa till att

Europakonventionen har inkorporerats i svensk rätt. Samtidigt bör klagoförbudet

i 54 kap. 8 § rättegångsbalken, dvs. om rätten att överklaga hovrättens beslut

över jäv mot domare i tingsrätt, upphävas. Högsta domstolen skulle därmed kunna

leda rättstillämpningen i denna principiellt viktiga och känsliga fråga.

Motionärerna biträder förslaget i Domarutredningen om att utöka antalet jurymän

som skall utses i varje län och att öka antalet jurymän som parterna får

utesluta.

Motion från den allmänna motionstiden 1997

I motion 1997/98:K305 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om förändring av

jurysystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. En dom (Holm mot

Sverige) från Europadomstolen har väckt frågor om det svenska jurysystemet i

tryckfrihetsmål. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses av en politiskt

sammansatt valkorporation har enligt motionärerna underkänts av

Europadomstolen. Domstolen anser inte att juryn kan betraktas som opolitisk, en

bedömning som delas av Moderata samlingspartiet. Vår nuvarande ordning innebär

således att juryn i vissa mål inte är opartisk; dessutom finns brister i

möjligheten att överklaga. Sverige måste enligt motionärerna få en ordning där

de som känner sig förtalade får en rättegång med en jury som är oavhängig och

opartisk. Detta måste gälla även om framställningen gjorts i skrifter eller tal

som står nära politiska partier. Nuvarande sätt att utse jurymedlemmar bör

därför ändras så att det partipolitiska inslaget vid valet av dessa försvinner.

Det är angeläget att regeringen skyndsamt tar initiativ till en lagändring

innebärande att kraven på oavhängighet och opartiskhet uppfylls. Även

möjligheten att överklaga jävsfrågan bör ändras så att Högsta domstolen kan

pröva om jäv föreligger.

Justititeutskottets yttrande

Genom att instämma i regeringens bedömning har Justitieutskottet förklarat sig

anse att det inte föreligger något lagstiftningsbehov. Med anledning av motion

K23 yrkandena 1-2 anför justitieutskottet följande.

Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning, konstaterar att motions-

önskemålet dessutom sträcker sig längre än vad som krävs för att åstadkomma en

ändring i fråga om jurymän. Utskottet vill här också erinra om att nämndemän är

domare (se 4 kap. rättegångsbalken). Motionsförslaget skulle med hänsyn till

att nämndemän enligt 4 kap. 7 § rättegångsbalken utses av kommunfullmäktige

kunna få svåröverblickbara konsekvenser. I denna del saknas också

beslutsunderlag.

Frågor av det slag som motionärerna aktualiserar skulle i och för sig kunna

tas upp inom ramen för den speciella reglering som finns för processen i tryck-

och yttrandefrihetsmål. Detta är emellertid något som utskottet vill avråda

från med hänsyn till att utskottet som ovan framgått inte anser att något

lagstiftningsbehov föreligger. En särreglering skulle inte heller vara lämplig

med hänsyn till det nära sambandet med rättegångsbalkens regler.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motion K23 yrkande 1 och 2 bör

avstyrkas.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens bedömning att de problem som aktualiserades genom

Europadomstolens dom i Holmmålet bör kunna lösas inom ramen för existerande

lagstiftning. Motionerna K18 yrkande 11, K23 yrkande 1 och K305 avstyrks.

Utskottet delar även regeringens bedömning att klagoförbudet i 54 kap. 8 §

rättegångsbalken inte skall upphävas. Motion K23 yrkande 2 avstyrks. Även

motionens yrkanden 3 och 4 avstyrks.

Äganderätten till periodiska skrifter som trycks i Sverige

Propositionen

Utlänningar med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet samt utländska juridiska personer som har bildats enligt

lagstiftningen i en sådan stat och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller

sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet får enligt regeringens

förslag rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.

Enligt huvudregeln i TF skall ägaren till en periodisk skrift vara svensk

medborgare eller svensk juridisk person. Sedan den 1 december 1994 gäller att

det i lag får föreskrivas att även utlänning eller utländsk juridisk person får

vara ägare till en sådan skrift (5 kap. 1 § TF). Tidigare var endast utlänning

med hemvist i Sverige på detta sätt jämställd med svensk medborgare. Kravet med

avseende på hemvisten togs bort inför Sveriges anslutning till Europeiska

unionen.

I proposition 1993/94:114 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i

Europeiska unionen framhöll regeringen bl.a. att den då gällande regleringen

skulle kunna komma i konflikt med Romfördragets regler om etableringsfrihet.

Dessa regler innebär att ett medlemsland inte får ha andra bestämmelser för

medborgare eller företag i andra medlemsländer, vad avser rätten att bedriva

rörelse, än för landets egna medborgare och företag. Den främsta sakliga

invändningen som skulle kunna riktas mot att ge upp kravet på hemvist för ägare

till periodiska skrifter är, anförde regeringen vidare, att en sådan åtgärd

skulle påverka det tryckfrihetsrättsliga ansvarssystemet. Om hemvistkravet för

ägare av en periodisk skrift skall slopas är det viktigt att detta ansvar inte

påverkas så att ansvaret ?förskjuts nedåt? i den successiva ansvarskedjan. Så

skulle heller inte ske. Det är inte tillräckligt att ägaren inte kan ställas

till ansvar därför att det inte går att nå honom. Skulle således i något

enstaka fall en utgivare saknas, och inte heller en i och för sig känd utländsk

ägare kunna ställas till ansvar, får det, anförde regeringen vidare, enligt

gällande rätt till följd att inte någon kan ställas till ansvar för

tryckfrihetsbrott.

Regeringen uppgav vidare i propositionen att lagstiftningen på

aktiebolagsrättens område hade medfört att det genom EES-avtalets

ikraftträdande inte fanns något hinder för utländska rättssubjekt att förvärva

aktiemajoriteten i ett svenskt bolag. Vidare hade bosättningskravet för

stiftare, verkställande direktörer och styrelseledamöter ersatts med krav på

bosättning inom EES. Det innebar att avgörande hinder för enskilda och företag

i de övriga EES-länderna att äga en svensk periodisk skrift redan hade

undanröjts. Enligt regeringen borde TF uttryckligen ge utrymme för

likabehandling av fysiska och juridiska personer i vart fall i EES-länderna (a.

prop. s. 28 f.).

I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden föreskrivs att utlänningar som har hemvist i

Sverige får vara ägare till periodiska skrifter som trycks här (2 kap. 1 §).

Enligt regeringen bör bestämmelsen nu utvidgas så att även utlänningar som inte

har hemvist i Sverige får äga periodiska skrifter som trycks här, förutsatt att

de har medborgarskap i en stat inom EES. Något hemvistkrav bör enligt

regeringen inte ställas upp för denna grupp av utlänningar. Vidare bör av samma

anledning lagen ändras så att alla utländska juridiska personer som har bildats

enligt lagstiftningen i en stat inom EES och som har sitt säte, sitt

huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom samarbetsområdet, få rätt

att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige.

Såsom regeringen konstaterade i det förra lagstiftningsärendet skulle det med

den föreslagna ändringen kunna inträffa att ingen kan ställas till ansvar för

tryckfrihetsbrott. Regeringen gör nu ingen annan bedömning än den som gjordes i

december 1993 inför medlemskapet i Europeiska unionen. Någon ändring i

ansvarssystemet föreslås alltså inte av regeringen.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

Propositionen

För att en periodisk skrift skall få ges ut krävs det enligt 5 kap. 5 § TF ett

utgivningsbevis för skriften. Beviset utfärdas av Patent- och

registreringsverket (PRV) på ansökan av skriftens ägare. I ansökan skall bl.a.

skriftens titel anges. Om titeln är så lik titeln på en skrift, för vilken ett

bevis redan utfärdats, att förväxling lätt kan ske, får ansökan avslås. Ett

utfärdat utgivningsbevis kan återkallas om den periodiska skriften inte ges ut

med en viss minsta frekvens.

Regeringen föreslår att ett utfärdat utgivningsbevis för en periodisk skrift

skall förfalla efter tio år, om inte innehavaren innan dess ansöker om att

beviset skall förnyas. PRV skall i förkommande fall i ett särskilt beslut

avgöra att beviset är förfallet. Regeringen föreslår att särskilda regler om

särskilt påminnelseförfarande införs. I god tid innan utgivningsbeviset

förfaller skall innehavaren underrättas av PRV om att en förnyelseansökan måste

göras för att beviset inte skall förfalla. Om beviset förfaller skall enligt

regeringens förslag ett utgivningsbevis för en annan periodisk skrift med en

förväxlingsbar titel inte få utfärdas inom två år, om inte innehavaren av det

förfallna beviset har medgett det.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Principen om allmänna handlingars offentlighet kontra reglerna om beslag och

konfiskation enligt TF och YGL

Propositionen

Sekretess gäller enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) i mål om ansvar

för barnpornografibrott eller olaga våldsskildring eller för motsvarande

tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott för uppgift i skildring som har

beslagtagits, förverkats eller konfiskerats i målet eller annars förekommer i

detta, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att den

sprids vidare i strid med brottsbalken, tryckfrihetsförordningen eller

yttrandefrihetsgrundlagen.

Enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess endast i ?mål om ansvar? för

barnpornografibrott eller olaga våldsskildring eller för motsvarande

tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Regeringen föreslår att bestämmelsen

skall omfatta även mål om ersättning för skada med anledning av olaga

våldsskildring eller motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller

barnpornografibrott. Skildringar som innefattar brott av det nu nämnda slaget

kan, förutom i mål om ansvar för brott, förekomma hos domstol i mål om

konfiskering enligt 9 kap. 5 § TF respektive 7 kap. 2 § YGL, i mål om

förverkande av barnpornografi enligt lagen (1994:1478) om förverkande av

barnpornografi samt i mål om förverkande enligt 36 kap. brottsbalken. Intresset

av att motverka att dessa framställningar genom kopior sprids i strid med

brottsbaken, TF och YGL gör sig lika starkt gällande i dessa fall som i mål om

straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvar för brotten. Regeln om

inskränkningar i rätten att få kopior av allmänna handlingar bör, enligt

regeringen, därför gälla också i dessa typer av mål. Sekretessen bör, enligt

regeringen, gälla även i ärenden som rör de brott som anges i paragrafen, t.ex.

ärenden om resning eller klagan över domvilla.

Hos Statens biografbyrå gäller enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen sekretess i

ärende om granskning av film eller videogram för uppgift ur filmen eller

videogrammet. Sekretessen enligt denna paragraf upphör att gälla när beslut i

saken har vunnit laga kraft. Enligt regeringen bör det genom ett tillägg i 5

kap. 6 § sekretesslagen säkerställas att inskränkningarna i rätten att få

kopior gäller även hos biografbyrån när den biträder JK eller vissa andra

myndigheter med granskning av filmer och videogram i en utredning om olaga

våldsskildring, motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott eller

barnpornografibrott.

Samtidigt som 5 kap. 6 § sekretesslagen infördes gjordes en ändring i 9 kap. 16

§ sekretesslagen. Ändringen syftade till att bereda skydd för barnens

integritet i de mål om barnpornografibrott där de i skildringen medverkande

barnen skulle kunna identifieras. Sekretessen gäller i ?mål om ansvar? för

barnpornografibrott eller motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott

samt i ärende som rör sådana brott, t.ex. ansökan om resning i brottmål.

Barnpornografiska skildringar kommer med regeringens förslag att uttryckligen

undantas från tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden. I sådant fall kommer det alltså inte att finnas något

motsvarande tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott. Barnpornografiska

skildringar där den unga kan identifieras kan däremot förekomma hos domstol

även i andra sammanhang än i ?mål om ansvar? för barnpornografibrott eller

ärenden som rör detta brott. Av samma skäl som regeringen har anfört när det

gäller 5 kap. 6 § sekretesslagen bör regeln i 9 kap. 16 § om sekretess för

uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, utvidgas så att den

omfattar samma typer av mål och ärenden som den bestämmelsen.

Det förekommer ofta att Statens biografbyrå biträder JK, allmän åklagare och

polis med granskning av filmer och videogram vid utredning av

barnpornografibrott och olaga våldsskildring eller motsvarande tryckfrihets-

eller yttrandefrihetsbrott. Sådan sekretess som enligt 9 kap. 16 §

sekretesslagen gäller hos domstol för barnpornografiska bilder - när ett barn i

en barnpornografisk skildring kan identifieras - bör gälla även hos

biografbyrån. Detta uppnås enligt regeringen genom en ändring av 9 kap. 17 §

sekretesslagen.

Motion från den allmänna motionstiden 1997

I motion 1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrad lagstiftning avseende

sekretess hos Statens biografbyrå i enlighet med vad som anförts i motionen

(yrkande 2). Enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen gäller sekretess i ett ärende om

granskning av film eller videogram. Sekretesskyddet upphör emellertid så snart

ett granskningsärende är avslutat. Så kallade klipp från filmer, dvs. de delar

av en film som förbjudits samt kopior av de delar av ett videogram som

förbjudits blir därmed offentliga. Detta innebär att vem som helst har rätt

att, med bevarad anonymitet, hos biografbyrån få ta del av film- eller

videoavsnitt som förbjudits, t.ex. på grund av sitt grovt våldspornografiska

innehåll. Det är enligt motionärerna angeläget att denna möjlighet till

missbruk av offentlighetsprincipen inskränks. Det bör ankomma på regeringen att

till riksdagen lämna förslag till erforderliga lagändringar, som samtidigt

tillgodser de berättigade intressen som finns av att granska biografbyråns

verksamhet.

Statens biografbyrå, m.m.

Framställning i en film eller ett videogram skall, enligt 1 § lagen (1990:886)

om granskning och kontroll av filmer och videogram, vara granskad och godkänd

av Statens biografbyrå, innan den får visas vid allmän sammankomst eller

offentlig tillställning. Filmer eller videogram som har lämnats in för

granskning skall återlämnas till den som har begärt granskningen. Om en

framställning har godkänts delvis skall biografbyrån, enligt 7 §, spela av de

delar som inte har godkänts och bevara dessa avspelningar. Om framställningen

är en film får dock biografbyrån i stället klippa av och bevara de delar som

inte har godkänts.

Biografbyråns beslut enligt denna lag i frågor om granskning av film och

videogram får, enligt 21 §, överklagas hos kammarrätten.

Enligt 8 kap. 20 § sekretesslagen gäller sekretess i ärende om granskning av

film eller videogram för uppgift ur filmen eller videogrammet. Sekretessen

upphör att gälla när beslut i saken har vunnit laga kraft.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens förslag att inskränkningen i rätten att få

kopior på allmänna handlingar enligt 5 kap. 6 § sekretesslagen bör gälla även i

ärenden som rör de brott som anges i paragrafen, t.ex. ärenden om resning eller

klagan över domvilla. Utskottet instämmer också i förslaget att genom ett

tillägg till paragrafen skall säkerställas att inskränkningarna i rätten att få

kopior även gäller hos Statens biografbyrå när den biträder t.ex. JK. Utskottet

tillstyrker även regeringens förslag till ändringar i 9 kap. 16 och 17 §§

sekretesslagen.

Statens biografbyrå skall, enligt 7 § lagen (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram, endast bevara sådana delar av en

framställning som inte godkänts. Det blir aldrig fråga om att hela

framställningar sparas utan endast vissa delar. Biografbyrån skall vid

bedömningen av om en film eller ett videogram skall godkännas för visning

särskilt beakta om framställningen innehåller närgångna eller utdragna

skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld

eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. De delar av en film

eller ett videogram som bevaras hos biografbyrån utgör således oacceptabla

skildringar.

Eftersom censuren är ett avsteg från den grundlagsfästa yttrandefriheten i

vårt land får intresset av insyn i censurverksamheten särskild styrka.

Utskottet är därför inte berett att föreslå att sekretess skall gälla för de av

biografbyrån otillåtna delarna av en film eller ett videogram. Utskottet anser

däremot att det bör införas en inskränkning i rätten att få kopior av de delar

av en film eller ett videogram som inte godkänts för visning. Detta skulle

också förebygga att sådana kopior kan användas till s.k. skräddarsydda

videogram. Regeringen bör enligt utskottet överväga denna fråga samt återkomma

med förslag. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion K407

yrkande 2.

Lagförslagen i övrigt

Konstitutionsutskottet tillstyrker att förslagen till lag om ändring i

regeringsformen, lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i

yttrandefrihetsgrundlagen, i de delar de inte behandlats tidigare i

betänkandet, antas som vilande. Utskottet har ingen erinran mot propositionens

lagförslag i övrigt, i de delar de inte har behandlats tidigare i betänkandet.

Lagförslagen är dock beroende av att ändringarna i regeringsformen,

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen genomförs, och de bör

därför antas först om riksdagen slutligt antar grundlagsändringarna.

Övriga frågor med anledning av motioner väckta under den allmänna motionstiden

1997

Pornografi

Motionerna

I motion 1997/98:K319 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att

utreda hur rullande pornografisk reklam skall kunna förbjudas (yrkande 1), dels

om att den till riksdagen återkommer med ett förslag till förbud mot rullande

pornografisk reklam (yrkande 2). Under sommaren och hösten 1997 har rullande

reklam för porrklubbar setts på Stockholms gator. Reklamen innehåller bilder

som är klart kvinnoförnedrande och upplevs som stötande och kränkande för

framför allt kvinnor. Det är enligt motionärerna fullständigt oacceptabelt att

kvinnor i alla åldrar, dvs. även barn som rör sig i en stad, inte skall kunna

värja sig mot en reklam där kvinnor framställs som sexualobjekt, en reklam vars

enda syfte är att kommersialisera kvinnokroppen.

I motion 1997/98:K342 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av

lagstiftningen om kvinnoförnedrande pornografi (yrkande 1), att riksdagen begär

att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i motionen anförts, om att

begränsa tillgängligheten av kvinnoförnedrande pornografi (yrkande 2), att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning, enligt vad i motionen

anförts, om pornografins tillgänglighet på Internet (yrkande 3), samt att

riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag, enligt vad i motionen

anförts, om en åldersgräns för köp av pornografiska skrifter (yrkande 4).

Porrindustrins värderingar präglar enligt motionärerna vårt samhälle. Kvinnlig

sexualitet exploateras och kvinnor ses enbart som objekt. Det handlar inte

längre om jämlika mänskliga känslorelationer, det handlar om sex där kvinnor

förnedras och framställs som viljelösa varelser. Porrindustrin framställer nya

trender, exempelvis gruppvåldtäkter, samlag med knytnävar och annan

kvinnoförnedrande våldspornografi. Motionärerna anser att det behövs en översyn

av lagstiftning som rör kvinnoförnedrande pornografi i alla dess former.

Motionärerna vill att försäljningen av kvinnoförnedrande pornografi skall

förbjudas i vanliga affärer och rensas bort ur de ?vanliga? videobutikerna.

Antalet pornografiska sidor på Internet utgör bara någon procent, men har

väldigt många besökare. Motionärerna anser att regeringen bör tillsätta en

utredning med syfte att hitta lösningar anpassade till svenska förhållanden som

leder till att motarbeta pornografins tillgänglighet på Internet. I dag finns

en åldersgräns på 18 år för att få hyra pornografiska videofilmer. I dag finns

inga åldersgränser för inköp av pornografiska skrifter. Vänsterpartiet anser

att det bör införas en 18-årsgräns för inköp av pornografiska skrifter.

I motion 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att

reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och

alkohol (yrkande 25), dels om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag

noga måste kontrolleras (yrkande 28). Pornografi handlar om makt, våld och

kontroll, och den säljs i tidningsform i flera hundratusen exemplar varje

vecka. Utbudet av pornografi bör minskas i vår vardag. Detta kan enligt

motionärerna ske t.ex. genom att exponering av och reklam för pornografi

begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och alkohol. Det är enligt

motionärerna dessutom viktigt att vi noga bevakar den starka tendens som finns

att öka graden av sexualiserat våld inom pornografin.

Bakgrund

Den som i stillbild eller i en film, ett videogram, ett televisionsprogram

eller andra rörliga bilder skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att

bilden eller bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring kan, om inte

gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, dömas för olaga

våldsskildring enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken.

I 1 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen föreskrivs att utan hinder av

tryckfrihetsförordningen gäller vad i lag är stadgat om förbud mot kommersiell

annons i den mån annonsen används för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker

eller tobaksvaror. I lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring

av alkoholdrycker och i tobakslagen (1993:581) finns särskilda bestämmelser om

marknadsföring av alkohol respektive tobak.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU1 en motion vari

begärdes att riksdagen hos regeringen skulle begära en allmän översyn av den

lagstiftning och dess tillämpning som berör pornografin och en motion vari

yrkades att riksdagen hos regeringen skulle begära en översyn om definitionen

av pornografi. Enligt utskottet fanns det anledning att avvakta ytterligare

erfarenheter av tillämpningen av straffbestämmelsen om olaga våldsskildring och

av den nya yttrandefrihetsgrundlagen innan ställning togs till behovet av

ytterligare lagstiftningsåtgärder. Utskottet avstyrkte motionerna.

I betänkande 1996/97:AU8 behandlade arbetsmarknadsutskottet en motion enligt

vilken det krävdes en noggrann bevakning av den starka tendens som finns av att

öka graden av sexualiserat våld inom pornografin. Arbetsmarknadsutskottet

erinrade om att produktion och spridning av sådana produkter i vissa fall är

straffbart. Utskottet utgick från att regeringen följer upp dessa frågor och i

den mån det behövs vidtar lämpliga åtgärder. Motionen avstyrktes.

Utskottets bedömning

Enligt den lagstiftning vi har i dag kan den som t.ex. i stillbild eller i en

rörlig bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller

bilderna sprids eller som sprider en sådan skildring dömas för olaga

våldsskildring till böter eller fängelse i högst två år. Begås gärningen genom

tryckt skrift eller t.ex. i en film skall det anses som tryckfrihets-

respektive yttrandefrihetsbrott. Utskottet är inte berett att föreslå

ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av motionerna varför dessa

avstyrks.

Censur, åtgärder mot våldsskildringar, m.m.

Motionerna

I motion 1997/98:Ju725 av Hans Karlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud att visa,

sälja och hyra ut våldsförhärligande filmer (yrkande 2). Enligt motionärerna

bör TV- och videovåld censureras. Det skall vara straffbart att saluföra, hyra

ut eller visa filmer där människor kränks, våldet förhärligas och avvikande

beteende legitimeras.

I motion 1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sanering av

medievåld (yrkande 7). Det senaste årets brutala våldshändelser har på nytt

väckt frågan om medievåldets betydelse för utvecklingen av våldstendenser bland

barn och ungdomar. Moderata samlingspartiet är motståndare till att införa

censur eller förbud. Anledningen är enligt motionärerna att de är övertygade om

att förbud inte är bästa lösningen på den här sortens problem. Enligt

motionärerna bör regeringen på olika sätt stödja och uppmuntra en utveckling i

riktning mot en självsanering. Ett annat viktigt bidrag för att stävja

medievåldet är att effektivisera videohandlarnas ansvar när det gäller

otillåten utlämning av film eller videogram. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken

är det straffbart att till barn under 15 år lämna ut videogram med

våldsskildringar, om inte biografbyrån godkänt visning för denna

ålderskategori. Denna regel tillämpas emellertid knappast i praktiken.

Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att verka för en effektivisering av de

nuvarande straffbestämmelserna.

I motion 1997/98:So306 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) begärs

att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen

anförts om medievåldets betydelse även vad gäller självmord bland barn och

ungdomar (yrkande 7). Medievåldet påverkar. Om våld blir en naturlig del av det

som visas på TV påverkas barns och ungdomars uppfattning om verkligheten. Barn

kan få uppfattningen att våld är den enda lösningen på svåra problem och att

detta våld också kan riktas mot dem själva. Våldet i medierna skapar en

otrygghet bland barn och unga. Det är enligt motionärerna angeläget att barn

får se att problem kan lösas på många olika sätt.

I motion 1997/98:Kr268 av Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställs att riksdagen

beslutar att förhandsgranskning av film för offentlig visning skall behållas

och utvidgas enligt vad i motionen anförts (yrkande 12). Efterhandsgranskning

fungerar inte tillräckligt effektivt för att stävja den negativa

våldsutvecklingen i filmutbudet. Filmcensurens bedömningar innebär ett

korrektiv för branschen och ger en norm för diskussion och opinionsbildning.

Våldsutvecklingen i medierna måste enligt motionärerna följas noggrant. Men det

behövs också överenskommelser med branschen samt en skärpt lagstiftning. Film

som visas i våra TV-apparater och i videodistribuerad film bör innefattas i

samma regelsystem som gäller offentliga visningar.

I motion 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om

obligatorisk kontroll av videogram (yrkande 63), dels om en 18-årsgräns för

grova våldsfilmer (yrkande 67), samt att riksdagen hos regeringen begär förslag

om varudeklaration över filmers våldsinslag (yrkande 68). Att minska

våldsutbudet i medierna är en av många nödvändiga åtgärder för att kunna

bekämpa brottsligheten. För att minska våldsutbudet till barn och ungdomar

anser Miljöpartiet att kontrollen skall vara obligatorisk och utsträckas till

att gälla samtliga videogram. Genom att införa en 18-årsgräns för filmer skulle

tillgängligheten för de grövsta våldsskildringarna minska för ungdomar i åldern

15 till 18 år. Ett sätt att öka konsumenternas möjlighet att styra över vilken

film man väljer att se vore att stifta lag om varudeklaration över vilka

våldsinslag som förekommer i filmen.

I motion 1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att censuren av

vuxenfilmer avskaffas, att ny åldersgräns på 18 år införs och att enda skälet

till granskning skall vara att sätta en åldersgräns för den granskade filmens

publik (yrkande 15). Enligt motionärerna skulle detta innebära att biofilm som

ej granskats ej heller får visas för barn och ungdom. En ny åldersgräns på 18

år bör införas. Enligt motionärerna bör regeringen återkomma med förslag i

detta ärende - i god tid före filmcensurens 100-årsjubileum år 2011.

I motion 1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om

förhandsgranskning av videogram (yrkande 15), dels om att Sverige i

internationella sammanhang verkar för gemensamma regler som begränsar utbudet

av grovt underhållningsvåld (yrkande 16). Enligt motionärerna är

förhandsgranskning av videogram en nödvändighet för att stoppa videovåldet.

Sverige bör inom det nordiska samarbetets ram och i Europeiska unionen följa

utvecklingen och verka för gemensamma regler som begränsar utbudet av grovt

underhållningsvåld.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 1 § YGL är varje svensk medborgare gentemot det allmänna

tillförsäkrad rätt att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar,

filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt

ljudupptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt

lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Bestämmelser om censur

Av 1 kap. 3 § YGL framgår att det inte får förekomma att något som är avsett

att framföras i ett radioprogram, en ljudupptagning eller film först måste

granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Genom lag får dock

meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall visas

offentligt. Sådana föreskrifter finns i lagen (1990:886) om granskning och

kontroll av filmer och videogram. Av lagens 1 § framgår att framställning i en

film eller ett videogram skall vara granskad och godkänd av Statens biografbyrå

innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Enligt 4 § får framställningen i en film eller ett videogram eller en del därav

inte godkännas för visning, om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant

sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedömningen skall

särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna

skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld

eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang. Enligt 5 § får

framställningen i en film eller ett videogram inte godkännas för visning för

barn under sju år, under elva år eller under femton år, om den kan vålla barn i

den aktuella åldersgruppen psykisk skada. Statens biografbyrå utövar tillsyn

över efterlevnaden av lagen. Byrån skall därvid verka för att överträdelser av

bestämmelserna beivras.

Bestämmelser om förbud att sprida våldsskildringar m.m.

Enligt 16 kap. 10 b § brottsbalken döms den som i stillbild eller i en film,

ett videogram, ett televisionsprogram eller andra rörliga bilder skildrar

sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som

sprider en sådan skildring för olaga våldsskildring till böter eller fängelse i

högst två år. Detsamma gäller den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget

skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids

eller som sprider en sådan skildring. Bestämmelserna om ansvar för olaga

våldsskildring är tillämpliga också om någon i yrkesmässig verksamhet eller

eljest i förvärvssyfte sprider en framställning som innefattar olaga

våldsskildring. Dessa bestämmelser gäller dock inte filmer eller videogram som

Statens biografbyrå har godkänt för visning. Begås olaga våldsskildring i t.ex.

en film eller videogram skall gärningen enligt 5 kap. 1 § YGL anses som

yttrandefrihetsbrott.

Utan hinder av YGL gäller, enligt lagens 3 kap. 11 §, det som föreskrivs i

lag för det fall att någon i förvärvssyfte till den som är under femton år

lämnar ut filmer med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som

återger våld eller hot om våld mot människor eller djur. Enligt 16 kap. 10 c §

brottsbalken döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i yrkesmässig

verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar

ut en film, ett videogram eller en annan upptagning av rörliga bilder med

ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot

om våld mot människor eller djur för otillåten utlämning av film eller

videogram till böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen gäller

inte filmer eller videogram som Statens biografbyrå godkänt för visning för

någon åldersgrupp av barn under femton år.

Genom radio- och TV-lagen (1996:844) infördes en ny bestämmelse enligt vilken

TV-program som innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas under sådan tid och på

sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen,

såvida det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.

Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana våldsskildringar eller

pornografiska bilder i televisionen får Justitiekanslern förelägga honom eller

henne att inte på nytt sända sådan program på tider och på sådant sätt att det

finns betydande risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får förenas

med vite. I fall av väsentliga brott mot bestämmelsen om sändning av

våldsskildringar och pornografiska bilder kan Justitiekanslern efter anmälan av

regeringen väcka talan vid allmän domstol om återkallelse av ett

sändningstillstånd som meddelats av regeringen.

Utredningar m.m.

Rådet mot skadliga våldsskildringar, Våldsskildringsrådet, inrättades år 1990

som ett organ med uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar

i rörliga bilder.

Enligt direktiven (dir. 1990:40) är en grundläggande uppgift för rådet att

vara ett samarbetsorgan för Skolöverstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens

biografbyrå, Brottsförebyggande rådet, Statens ungdomsråd, Arkivet för ljud och

bild och Barnmiljörådet. Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall

ligga på information och utbildning.

Våldsskildringsrådet överlämnade i maj 1993 betänkandet En gräns för

filmcensuren SOU 1993:39. Rådet föreslog att vuxencensuren skulle tas bort.

Rådet förordade också att åldersgränserna för filmvisning på biografer skulle

finnas kvar oförändrade och att ytterligare en gräns vid arton år införs.

Betänkandet har remissbehandlats men regeringen har inte lämnat några förslag

med anledning av detta.

Utskottets tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner liknande de nu aktuella,

senast i betänkande 1996/97:KU15. Utskottet som avstyrkte motionerna gjorde

bl.a. följande bedömning.

Det är enligt utskottet viktigt att samhället på olika sätt informerar om och

söker motverka skadlig inverkan på barn och ungdomar av underhållningsvåld.

Utskottet kan också konstatera att en rad åtgärder har vidtagits. I radio- och

TV-lagen som trädde i kraft den 1 december 1996, har en ny bestämmelse införts

enligt vilken program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen

karaktär eller med pornografiska bilder inte får sändas i televisionen under

sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan

se programmen. År 1990 inrättades Våldsskildringsrådet som har i uppgift bl.a.

att ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och

föreningsliv. Nordiska Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning

(Nordicom) har under 1996 fått Unescos uppdrag att bilda ett

informationscentrum för att över hela världen sprida information om forskning

kring barn, ungdomar och medievåld. Som utskottet tidigare konstaterat är

samarbete om gränsöverskridande television en fråga för Europarådet och EU.

Utskottet vill också peka på regeringens nationella brottsförebyggande

arbete. Det samhällsproblem som brottsligheten utgör bör som regeringen

förordar angripas utifrån en bred kriminalpolitisk ansats. Utskottet utgår från

att regeringen i sammanhanget uppmärksammar sambandet mellan medievåld och

brottslighet. De frågor som tas upp i motionerna bör därefter kunna bli föremål

för en samlad analys och bedömning.

Utskottets bedömning

Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande uppmärksammar de frågor som är

förknippade med medievåld och de problemområden som tagits upp i motionerna.

Utskottet som vidhåller sin tidigare bedömning finner inte anledning att vidta

någon åtgärd med anledning av motionerna. Motionerna avstyrks.

Yttrandefrihet, m.m.

Motionerna

I motion 1997/98:K301 av Barbro Westerholm (fp) begärs att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om värnande om yttrandefriheten.

Enligt motionären räcker det inte med stolta deklarationer om yttrandefrihet.

De som vill använda det fria ordet måste kunna känna sig trygga, inte behöva

utsättas för repressalier av olika slag, när de använder sig av denna

grundläggande frihet. Det behöver enligt motionären utredas hur vi i praktiken

kan ge människor denna trygghet.

I motion 1997/98:K402 av Stig Grauers (m) hemställs om att riksdagen skall ge

regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till etiska normer för

nätverksbaserad elektronisk kommunikation. Enligt motionären måste normer som

förhindrar all form av missfirmelse eller annan skändlighet som kränker eller

förhindrar fritt meningsutbyte införas.

I motion 1997/98:K407 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning med syfte att

stävja uppenbara fall av missbruk av offentlighetsprincipen i enlighet med vad

som anförts i motionen (yrkande 1). Enligt TF blir en handling allmän genom att

den ges in till en myndighet. Om det inte finns någon särskild grund för att

sekretesskydda handlingen hos myndigheten blir handlingen också offentlig.

Detta innebär att en person som på ett effektivt och samtidigt för honom

bekvämt och kostnadsbesparande sätt vill ge spridning åt ett dokument kan göra

detta genom att lämna in dokumentet till en myndighet. Myndigheten har ingen

lagenlig möjlighet att neka att ta emot dokumentet och på begäran sprida det

vidare. Enligt motionärerna finns det behov av en lagändring som gör det

möjligt att förhindra uppenbara fall av missbruk. Ett alternativ är att ge

myndigheterna befogenhet att i sådana fall vägra ta emot en handling. En annan

möjlighet kan vara att ge myndigheterna ökade befogenheter att ?gallra?

handlingar, dvs. förstöra dem. En tredje variant är att skapa en särskild

sekretessgrund.

I motion 1997/98:Kr305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen

begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur

yttrandefriheten i elektroniska medier kan skyddas i grundlagen (yrkande 8).

Mångfalden i etermedierna har ökat. Utvecklingen av informationstekniken kommer

att ge ytterligare möjligheter. Yttrandefriheten i elektroniska medier bör

enligt motionärerna skyddas i grundlagen. Riksdagen bör uppdra åt regeringen

att återkomma till riksdagen med förslag om sådan ändring av grundlagen.

Bakgrund

Varje medborgare är enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna

tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet, vilket innebär frihet att i tal, skrift

eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,

åsikter och känslor.

Med tryckfrihet förstås enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) varje

svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ

i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig

domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna

straffas därför, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara

allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.

Enligt 2 kap. 1 § TF skall varje svensk medborgare ha rätt att ta del av

allmänna handlingar. En handling är enligt TF allmän om den förvaras hos

myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet.

Enligt 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är varje svensk medborgare

gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio,

television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra

upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar offentligen uttrycka

tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som

helst.

Yttrandefriheten enligt YGL har till ändamål att säkra ett fritt

meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt

skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av YGL.

Utredningar m.m.

Regeringen beslutade i september 1994 att tillkalla en kommitté med uppdrag att

analysera tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

tillämplighet på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan

information till allmänheten. Mot bakgrund av den analysen skulle kommittén

undersöka frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har ett

sådant skydd. Kommittén skulle utfirån sin studie av de nuvarande

grundlagsreglernas tillämpningsområde och deras betydelse för den nya tekniken

överväga behovet av justeringar i detta hänseende. Kommittén som antog namnet

Mediekommittén avlämnade i mars 1997 sitt betänkande Grundlagsskydd för nya

medier SOU 1997:49.

Regeringen anför i den i detta betänkande behandlade propositionen följande

under rubriken Särskilt om Internet.

Möjligheterna till förflyttning mellan olika databaser och dokument och

Internets användningsområde över huvud taget medför, såsom Mediekommittén har

framhållit, en sådan ny dimension i informationshanteringen att Internet i och

för sig skulle kunna tyckas vara ett helt nytt medium. Internet har emellertid

knappast funnit sina former på ett sådant sätt att det kan ses som ett medium i

sig och så att det nu finns anledning att överväga särskilda enhetliga regler

för yttrandefriheten på nätet. De internationella aspekterna är dessutom

väsentliga och problematiska.

Det måste dock framhållas att det är viktigt att utvecklingen noggrant följs

så att lagändringar kan vidtas om det blir motiverat, t.ex. om Internet

utvecklas till en företeelse med egna speciella tekniska villkor som gör det

befogat att betrakta det som ett eget medium. Det kan vidare finnas en fara för

att särskilda krav ställs på begränsningar av yttrandefriheten när det gäller

Internet eftersom nätet medger åtkomst till ett gigantiskt antal yttranden samt

har en decentraliserad och därmed svårkontrollerad struktur. Det är, såsom

också Mediekommittén har framhållit, viktigt att man är uppmärksam på denna

fara och att man slår vakt om yttrandefriheten lika mycket när den utövas på

Internet som när den utövas i andra nät eller medier.

Regeringen beslutade den 16 april 1998 att tillkalla en kommitté med uppgift

att göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i

syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT-

samhället (dir. 1998:32). Kommittén skall bl.a. undersöka om det vid något fall

finns ett behov av att öka möjligheterna att inte tillhandahålla en allmän

handling som omfattas av upphovsrätt. Kommittén skall också göra en allmän

översyn av sekretesslagen. Utredningsarbetet skall vara avslutat, såvitt avser

uppdraget som gäller offentlighetsprincipen och IT, senast den 1 september 2000

och i övrigt den 1 maj 2001.

Utskottets bedömning

Varje medborgare är enligt 2 kap. 1 § regeringsformen gentemot det allmänna

tillförsäkrad bl.a. yttrandefrihet. Utskottet vill inte föreslå att en

utredning tillsätts med anledning av motion K301. Motionen avstyrks.

Regeringen har beslutat att tillkalla en kommitté med uppgift att bl.a. se

över sekretesslagen, göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars

offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens

tillämpning i IT-samhälle och undersöka om det i något fall finns ett behov av

att öka möjligheterna att inte tillhandahålla en allmän handling som omfattas

av upphovsrätt. Enligt utskottet bör resultatet av kommitténs arbete avvaktas.

Motion K407 yrkande 1 får enligt utskottet anses tillgodosedd och avstyrks.

Enligt regeringen har Internet knappast funnit sina former på ett sådant sätt

att det kan ses som ett medium i sig och så att det nu finns anledning att

överväga särskilda enhetliga regler för yttrandefriheten på nätet. De

internationella aspekterna är dessutom enligt regeringen väsentliga och

problematiska. Utskottet delar denna uppfattning. Utskottet delar också

Mediekommitténs och regeringens uppfattning att det är viktigt att man slår

vakt om yttrandefriheten lika mycket när den utövas på Internet som när den

utövas i andra nät eller medier. Utskottet är emellertid för närvarande inte

berett att begära förslag från regeringen om hur yttrandefriheten i

elektroniska medier skall skyddas i grundlagen eller förslag om etiska normer

för nätverksbaserad elektronisk kommunikation. Motionerna K402 och Kr305

yrkande 8 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vilande grundlagsförslag

att riksdagen förkastar de i bilaga 8 i betänkande 1993/94:KU28 framlagda och

av riksdagen som vilande antagna förslagen till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen och lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,

2. beträffande kriminalisering av innehav av barnpornografi

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

res. 1 (m)

3. beträffande barnpornografin och grundlagarna

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkandena 1 (delvis) och 2,

1997/98:K19 yrkandena 1-3, 1997/98:K22 yrkandena 1 (delvis) och 2 och

1997/98:K308 som vilande antar i bilaga 1 angiven lydelse av 1 kap. 10 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen,

res. 2 (m,1 fp)

4. beträffande insatser mot barnpornografi

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K21 yrkande 1, 1997/98:

K302, 1997/98:K341, 1997/98:Ju917 yrkande 17, 1997/98:So674 yrkande 9 och

1997/98:So801 yrkande 18,

res. 3 (1 fp)

5. beträffande sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga

våldsskildring

att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 6,

res. 4 (m)

6. beträffande kostnader

att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 3,

res. 5 (m)

7. beträffande förverkande av barnpornografi

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 4 och 1997/98:

K22 yrkande 3,

res. 6 (m, 1 fp)

8. beträffande registrering av barnpornografi

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 5 och 1997/98: K22 yrkande

5,

res. 7 (m)

res. 8 (fp)

9. beträffande grundlagsskydd för dator- och videospel

att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 9,

res. 9 (m)

10. beträffande tryckfrihetsförordningens särställning

att riksdagen avslår motion 1997/98:K23 yrkande 5,

res. 10 (fp)

11. beträffande teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag

att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 8,

res.11 (m)

12. beträffande frivilligt grundlagsskydd för databaser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 10 och 1997/98:K23 yrkande

7,

res. 12 (m, fp)

13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt

tobaksreklam

att riksdagen avslår motion 1997/98:K18 yrkande 12,

res. 13 (m, v)

res.14 (fp)

14. beträffande ?skräddarsydda? videogram m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkande 1 (delvis) och

1997/98:K22 yrkande 1 (delvis) som vilande antar i bilaga 1 angiven

lydelse av 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen,

res. 15 (m, 1 fp)

15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets

mot folkgrupp

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K23 yrkande 6, 1997/98:

K309, 1997/98:K331 yrkande 2 och 1997/98:K332 yrkande 2,

res. 16 (fp)

res. 17 (c, mp)

16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K18 yrkande 11, 1997/98:

K23 yrkandena 1-4 och 1997/98:K305,

res. 18 (m)

res. 19 (fp)

17. beträffande Statens biografbyrå

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K407 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande pornografi

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K319, 1997/98:K342 yrkandena 1-4 och

1997/98:A804 yrkandena 25 och 28,

res. 20 (v)

res. 21(mp)

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:

Ju916 yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,

1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 och

1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16,

res.22 (m)

res.23 (fp)

res.24 (c)

res.25 (v)

res.26 (mp)

20. beträffande yttrandefrihet m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K301, 1997/98:K407 yrkande 1,

1997/98:K402 och 1997/98:Kr305 yrkande 8,

21. beträffande grundlagsförslagen i övrigt

att riksdagen som vilande antar i bilaga 1 angiven lydelse av lag om ändring i

regeringsformen, lag om ändring i tryckfrihetsförordningen och lag om

ändring i yttrandefrihetsgrundlagen i den mån de inte omfattas av vad

utskottet hemställt under mom. 3 och 14,

22. beträffande uppskov med vissa ärenden

att riksdagen beslutar uppskjuta behandlingen av i bilaga 1 under punkterna

4-10 intagna lagförslag till 1998/99 års riksmöte samt motionerna

1997/98:K18 yrkande 7, 1997/98:K19 yrkande 4, 1997/98:

K20, 1997/98:K21 yrkande 2, 1997/98:K22 yrkande 4.

Stockholm den 5 maj 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Anders Björck

(m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala

Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s),

Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nikos

Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp).

Reservationer

1. Kriminalisering av innehav av barnpornografi (mom. 2)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Enligt

utskottet? och slutar med ?av barnpornografi? bort ha följande lydelse:

Det råder i dag politisk enighet om att innehav av barnpornografi skall

kriminaliseras. Sakfrågan har i stället gällt vilken lagteknisk modell som

skall väljas för att genomföra kriminaliseringen.

Vid valet av lagstiftningsmodell har regeringen valt att låta viktiga

tryckfrihetsrättsliga principer vika med hänvisning till regeringens

kriminalpolitiska överväganden. För att kunna uppnå det angelägna syftet - att

skydda barnen på bästa sätt - anser dock utskottet att lagstiftningen om

barnpornografi, liksom all annan lagstiftning, måste utgå från ett korrekt

faktaunderlag. Utskottet vill i denna del erinra om Barnpornografiutredningens

kartläggning av barnpornografins omfattning. Kartläggningen visade bl.a. att de

uppgifter som hade cirkulerat i den allmänna debatten om att det fanns

tusentals barnpornografiska filmer som skildrade tusentals sexuella övergrepp

på barn i grunden var felaktiga. Utredningen gick igenom alla barnpornografiska

videoinspelningar som beslagtagits i Sverige sedan 1980. På de ca 1 000

kassetterna fann man filmade övergrepp i totalt 42 fall (situationer) under en

tidsperiod på 17 år. Den övervägande delen av produktionen saknade svensk

anknytning. Utredningen konstaterade vidare att uppgifterna om att tio svenska

barn skulle ha funnits med på beslagtagna filmer inte var korrekta. De filmer

som uppgifterna härrörde från hade cirkulerat i olika ihopklippta versioner i

vilka fyra svenska barn var inblandade. I princip alla gärningsmän, varav två

svenskar, var identifierade och dömda. Svenskarna dömdes för sexualbrott,

varför något särskilt åtal för barnpornografibrott inte väcktes. I flertalet

fall var det fråga om filmer som utgjorde bevis i mål om sexualbrott, dvs.

gärningsmannen hade själv filmat sina sexuella övergrepp mot barn utan avsikt

att kopiera/sprida materialet. Det barnpornografiska inslaget hade i

straffrättslig mening ingen självständig betydelse eftersom det innefattades av

sexualbrottet. Filmerna hade utan hinder av grundlagen tagits ifrån

gärningsmannen enligt brottsbalkens förverkanderegler. Vidare fann utredningen

att ingen tryckt barnpornografi hade tillverkats i Sverige sedan 1980 då

barnpornografi kriminaliserades. Den övervägande delen av den barnpornografi

som förekommer är skildringar som spreds under 1970-talet när barnpornografi

inte var straffbar att vare sig trycka eller sprida i vårt land. Enligt

utskottet är de fall av barnpornografi som trots allt förekommer likväl djupt

kränkande för det utsatta barnet och måste därför förhindras med alla de medel

som en effektiv lagstiftning kan ge.

Utskottet vill i sammanhanget också framhålla att tidigare erfarenheter har

visat att mediernas rapportering om t.ex. allvarliga brott har haft stor

betydelse för myndigheternas förutsättningar att komma till rätta med

brottslighet. Bland annat har senare års massmediefokusering och

informationsinsatser mot kvinnomisshandel väsentligt bidragit till att

misshandlade kvinnor i ökad utsträckning numera vågar polisanmäla mannen.

Vidare har straffen för dessa brott skärpts och män kan nu få adekvat vård

under tiden de avtjänar fängelsestraff.

En av rättsstatens viktigaste uppgifter är enligt utskottet att skydda

medborgarna mot våld, intrång och andra övergrepp från såväl enskilda som det

allmänna. För att statsmakterna skall kunna garantera bl.a. barns behov av

skydd mot sexuella övergrepp krävs att såväl polisen som det övriga

rättsväsendet har tillräckliga resurser att avsätta till förebyggande åtgärder

och till bekämpning av sexualbrott, barnpornografibrott och andra övergrepp

riktade mot barn.

Enligt utskottet ligger det i barnens och hela samhällets intresse att såväl

opinionsbildning som nyhetsförmedling och rättsväsende aktivt kan bidra i

arbetet med att öka barnens trygghet. Mot denna bakgrund anser utskottet att

regeringen i propositionen på ett felaktigt sätt ställt grundläggande

tryckfrihetsrättsliga principer mot barnets behov av skydd. Till skillnad från

regeringen anser utskottet att barnets skyddsbehov bäst tillgodoses utan att

dessa principer sätts åt sidan.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande kriminalisering av innehav av barnpornografi

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. Barnpornografin och grundlagarna (mom. 3)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils

Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Regeringen

förespråkar? och på s. 18 slutar med ?och K308.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör regeringens förslag om en utdefiniering av

barnpornografi avslås.

Den lagtekniska lösning som regeringen valt innebär, som också Lagrådet har

konstaterat, ett första fullständigt genombrott av grundläggande principer i

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen såsom t.ex.

censurförbudet och meddelarskyddet. Regeringens förslag medför också en risk

för spridningseffekter till annan lagstiftning. Enligt utskottet krävs det

mycket starka effektivitetsskäl för att välja en lagteknisk lösning som har så

stora nackdelar som regeringens förslag har. Regeringen har inte lyckats visa

att effektiviteten i brottsbekämpingen blir större med regeringens lösning än

med den lösning som Barnpornografutredningen presenterade. Enligt utskottet bör

Barnpornografiutredningens förslag genomföras. En utgångspunkt för utskottet i

valet av lagteknisk modell vid en innehavskriminalisering av barnpornografi har

varit att lagstiftningen skall utformas på ett sätt som inte kommer att

försvåra villkoren för forskning, opinionsbildning eller nyhetsförmedling.

Utskottet avstyrker regeringens förslag till 1 kap. 10 § TF och 13 § YGL samt

föreslår att riksdagen beslutar i enlighet med Barnpornografiutredningens

förslag. Med avslag på motionerna K19 yrkandena 1-3 och K308 samt med bifall

till motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och 2 och K22 yrkandena 1 (delvis) och 2

bör riksdagen besluta i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande barnpornografin och grundlagarna

att riksdagen med avslag på propositionens förslag till 1 kap. 10 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen och på

motionerna 1997/98:K19 yrkandena 1-3 och 1997/98:K308 samt med bifall till

motionerna 1997/98:K18 yrkandena 1 (delvis) och 2 och 1997/98:K22

yrkandena 1 (delvis) och 2 beslutar i enlighet med vad utskottet anfört,

3. Insatser mot barnpornografi (mom. 4)

Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Genom

regeringens? och slutar med ?1 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att barnpornografibrottet flyttas

ut från grundlagarna. Enligt utskottet bör emellertid en ny utredning

tillsättas för att gå igenom frågan på nytt för att om möjligt hitta en lösning

som ger starkast möjliga skydd mot spridning av barnpornografi samtidigt som

det minimerar de s.k. smitteffekterna. Med avslag på motionerna K302, K341,

Ju917 yrkande 17 och So801 yrkande 18 samt med bifall till motionerna K21

yrkande 1 och So674 bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande insatser mot barnpornografi

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K302, 1997/98:

K341, 1997/98:Ju917 yrkande 17 och 1997/98:So801 yrkande 18 samt med

bifall till 1997/98:K21 yrkande 1 och 1997/98:So674 yrkande 9 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga våldsskildring (mom. 5)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Utskottet

delar?och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att i den mån en barnpornografisk skildring samtidigt

utgör olaga våldsskildring skall den olaga våldsskildringen bestraffas inom

ramen för straffet för barnpornografibrottet, dvs. enligt brottsbalkens regler.

För det fall en videofilm innehåller både barnpornografiska sekvenser och olaga

våldsskildring med vuxna aktörer kommer olika rättegångsordningar att gälla för

brotten. Denna praktiska olägenhet blir en oundviklig konsekvens av regeringens

förslag att barnpornografibrott inte längre skall vara ett tryckfrihets-

respektive yttrandefrihetsbrott. Utskottet vill ta avstånd från denna bedömning

som enligt utskottet väl illustrerar vilka svåröverblickbara konsekvenser som

regeringens förslag får. Med bifall till motion K18 yrkande 6 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga

våldsskildring

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 6 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Kostnader (mom. 6)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Förslaget

till? och slutar med ?K18 yrkande 3? bort ha följande lydelse:

För att kunna skydda barn mot brott krävs förutsättningar för en effektiv

bekämpning av såväl barnpornografibrott som sexuella övergrepp mot barn och

annan brottslighet. En effektiv brottsbekämpning förutsätter emellertid att

polisväsendet har tillräckliga personella och tekniska resurser för att kunna

prioritera sådan brottslighet när så krävs. Enligt utskottet bör därför

polisväsendet och övriga rättsväsendet erhålla tillräckliga resurser i enlighet

med Moderata samlingspartiets budgetförslag avseende rättsväsendet. Med bifall

till motion K18 yrkande 3 bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande kostnader

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Förverkande av barnpornografi (mom. 7)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils

Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utskottet

tillstyrker? och på s. 29 slutar med ?K22 yrkande 3? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet skall den lagtekniska lösningen vara att barnpornografiska

bilder även framdeles skall omfattas av TF och YGL. Det nuvarande kravet enligt

7 kap. 7 § TF, att konfiskering av en tryckt skrift som innefattar

barnpornografi får ske endast om den har påträffats under en förundersökning,

bör enligt utskottet tas bort. Motsvarande ändring bör enligt utskottet också

göras i 5 kap. 6 § första stycket YGL. Bestämmelserna bör också ändras så att

förverkande av vinning blir möjligt. Med bifall till motionerna K18 yrkande 4

och K22 yrkande 3 bör riksdagen besluta om en sådan ändring.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande förverkande av barnpornografi

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 4 och 1997/98:K22

yrkande 3 beslutar i enlighet med vad utskottet anfört,

7. Registrering av barnpornografi (mom. 8)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Justitie-

utskottet anser? och slutar med ?K22 yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Den övervägande delen av det i Sverige påträffade barnpornografiska

materialet har inte anknytning till Sverige. Barnpornografiutredningen föreslog

därför att det i Sverige skulle inrättas dels en internationell databank med

Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig, dels ett särskilt gemensamt arkiv för att

bevara och registrera material som konfiskerats. Enligt utskottet kan

beslagtaget material med fördel användas som referensmaterial vid utredningar

av nya brott. Videofilmer kan också innehålla information och spår som gör det

möjligt att följa distributionsvägar. Tillgång till sådan information skulle

enligt utskottet underlätta polisens och åklagarnas arbete. Med bifall till

motion K18 yrkande 5 samt med anledning av motion K22 yrkande 5 bör enligt

utskottet ett sådant arkiv inrättas.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande registrering av barnpornografi

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 5 samt med anledning

av motion 1997/98:K22 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

8. Registrering av barnpornografi (mom. 8)

Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Justitie-

utskottet anser? och slutar med ?K22 yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Barnpornografiutredningen förslog att en internationell databank skulle

inrättas med Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Enligt utskottet bör

beslagtaget material med fördel kunna användas som referensmaterial då nya

brott utreds. Det kan också vara av stort värde att kunna följa

distributionsvägar när det gäller den brottsliga hanteringen av barnpornografi.

Enligt utskottet bör regeringen låta utreda frågan om ett sådant

internationellt projekt. Med bifall till motion K22 yrkande 5 samt med

anledning av motion K18 yrkande 5 bör detta ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande registrering av barnpornografi

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K22 yrkande 5 och med anledning av

motion 1997/98:K18 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

9. Grundlagsskydd för dator- och videospel (mom. 9)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?När det

gäller? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt regeringens förslag skall dator- och videospel omfattas av

grundlagarnas tillämpningsområden. Utskottets uppfattning är emellertid att det

inte är motiverat att behandla dator- och videospel på samma sätt som t.ex. en

tryckt skrift. Dessa bör därför undantas från grundlagens tillämpningsområde

och bestämmelser om ansvar för eventuella överträdelser bör i stället införas i

brottsbalken. Med bifall till motion K18 yrkande 9 avstyrker utskottet

regeringens förslag i denna del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande grundlagsskydd för dator- och videospel

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 9 och med avslag på

propositionens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

10. Tryckfrihetsförordningens särställning (mom.10)

Bo Könberg (fp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Med anledning

av? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet tekniska

upptagningar i grundlagarna.

Det tryckta ordet har emellertid en speciell ställning i den fria

opinionsbildningen och samhällsdebatten. Enligt utskottet är det därför viktigt

att slå vakt om tryckfrihetsförordningens särställning och inte låta nya

mediers behov av särreglering tunna ut tryckfriheten. Med bifall till motion

K23 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande tryckfrihetsförordningens särställning

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K23 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag (mom. 11)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Av

propositionen? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att benämningen tekniska upptagningar införs i

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som ett samlingsbegrepp för upptagningar som

innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat

sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Enligt utskottet är detta ett

välkommet förslag eftersom det innebär att teknikbundenheten i grundlagen

minskar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att införa begreppet

tekniska upptagningar i grundlagarna. Den föreslagna utvidgningen av YGL

innebär emellertid att ett nytt medium/teknisk upptagning som inte kan inordnas

i det yttrandefrihetsrättsliga systemet lämnas utan grundlagsskydd. Enligt

utskottet framstår det som angeläget att utreda frågan om en teknikoberoende

generell yttrandefrihetslagstiftning. Med bifall till motion K18 yrkande 8 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 8 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Frivilligt grundlagsskydd för databaser (mom. 12)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

anser? och slutar med ?utskottet avslås? bort ha följande lydelse:

Mediekommittén föreslog att databasregeln i 1 kap. 9 § YGL skulle utvidgas i

syfte att ge möjlighet till frivilligt grundlagsskydd för bl.a.

informationsdatabaser och elektroniska anslagstavlor. Utskottet som anser att

kommitténs förslag är välgrundat kan i och för sig också dela uppfattningen att

en sådan utvidgning kan vara svår att överblicka och därför kräver en mer

ingående analys. En sådan analys kan enligt utskottet göras av en

parlamentarisk kommitté. Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna K18

yrkande 10 och K23 yrkande 7, som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande frivilligt grundlagsskydd för databaser

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K18 yrkande 10 och

1997/98:K23 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

13. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam

(mom. 13)

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Kenneth Kvist (v), Inger René (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Även motion?

och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet medger inte Sveriges grundlagar att riksdagen fattar beslut

om lag som innebär förbud mot indirekt tobaksreklam. För att detta skall vara

möjligt krävs ändringar i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen. Under hösten 1997 framfördes kritik mot regeringen

då det stod klart att regeringens avsikt var att rösta för ett EG-direktiv om

förbud mot indirekt tobaksreklam trots att såväl Utredningen om indirekt

tobaksreklam i sitt betänkande (SOU 1995:114) som framstående EG-rättslig

expertis bedömt att ett införlivande av direktivet inte torde kunna ske utan

att svensk grundlag först ändrades. Regeringen berör i propositionen inte

frågan trots att propositionen utgjorde sista möjligheten inom denna

mandatperiod att föreslå en grundlagsändring i avsikt att uppnå

överensstämmelse mellan svensk grundlag och den aktuella direktivbestämmelsen.

Enligt utskottet kan regeringen inte undgå kritik för detta. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion K18 yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt

tobaksreklam

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K18 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam

(mom. 13)

Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Även motion?

och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet medger inte Sveriges grundlagar att riksdagen fattar beslut

om lag som innebär förbud mot indirekt tobaksreklam. För att detta skall vara

möjligt krävs ändringar i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen.

Enligt en år 1994 införd undantagsregel kan emellertid sådana beslut fattas

på EU-nivå och tillåtas få tillämpning i vårt land om det rör sig om direktiv

till skydd för hälsa och miljö. Under hösten 1997 har ministerrådet med svenskt

stöd röstat igenom ett direktiv om förbud mot indirekt tobaksreklam. Det är

enligt utskottet inte tillfredsställande att beslut som om de fattades av

Sveriges riksdag skulle kräva grundlagsändringar kan antas av ministerrådet för

hälsofrågor. Regeringen borde, såsom också påtalas i motion 1997/98:K23, ha

föreslagit riksdagen sådana grundlagsändringar. Enligt utskottet är det inte en

tillfredsställande ordning att det som ser ut att vara tillåtet enligt svensk

grundlag i själva verket är förbjudet enligt ett EG-direktiv på hälsoområdet.

Regeringen bör enligt utskottet lägga fram förslag i denna del. Detta bör ges

regeringen till känna med anledning av motion K18 yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt

tobaksreklam

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K18 yrkande 12 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. ?Skräddarsydda? videogram m.m. (mom. 14)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m) och Nils

Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

tillstyrker? och slutar med ?(delvis) avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet har förespråkat den s.k. stencilregeln och avstyrker därför med

bifall till motionerna K18 yrkande 1 (delvis) och K22 yrkande 1 (delvis)

regeringens förslag till s.k. presumtionsregel.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ?skräddarsydda? videogram m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 1 (delvis) och

1997/98:K22 yrkande 1 (delvis) avslår propositionens förslag till 1 kap.

10 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen,

16. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (mom. 15)

Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att frågan om preskriptionstiden

för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp är stor och principiell och att

en ändring av bestämmelserna inte bör föreslås utan en föregående bred och

allsidig belysning av alla de problem som är förknippade med frågan och att

någon ändring av preskriptionstiden inte bör föreslås för närvarande. En

parlamentarisk kommitté med detta uppdrag bör därför snarast tillsättas. Detta

bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion K23 yrkande 6 samt

avstyrker övriga motioner.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot

folkgrupp

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K309, 1997/98:K331 yrkande 2 och

1997/98:K332 yrkande 2 samt med bifall till motion 1997/98:K23 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (mom. 15)

Birgitta Hambraeus (c) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Nazistisk och rasistisk musik sprids numera i stor utsträckning som musik på

cd. Bl.a. på grund av den korta preskriptionstid som gäller för

yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp har det visat sig svårt att lagföra

dem som gör sig skyldiga till ett sådant brott. Regeringen bör därför, enligt

utskottet, göra de överväganden som krävs för att förlänga preskriptionstiden

för sådana brott samt återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar. Detta

bör med bifall till motionerna K331 yrkande 2 och K332 yrkande 2 ges regeringen

till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot

folkgrupp

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K23 yrkande 6, 1997/98:K309 samt

med bifall till motionerna 1997/98:K331 yrkande 2 och 1997/98:K332 yrkande

2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 47 slutar med ?3 och 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Europadomstolens dom i fallet Holm har väckt frågor om det svenska

jurysystemet i tryckfrihetsmål. Förhållandet att svenska jurymedlemmar utses av

en politiskt sammansatt valkorporation har enligt utskottet underkänts av

Europadomstolen. Den nuvarande ordningen innebär således att juryn i vissa mål

inte är opartisk, dessutom finns enligt utskottet brister i möjligheten att

överklaga. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till

lagändring som innebär dels att kraven på oavhängighet och opartiskhet

uppfylls, dels att möjligheten att överklaga beslut i jävsfråga även till

Högsta domstolen införs. Med bifall till motionerna K18 yrkande 11 och K305

samt med anledning av motion K23 yrkande 1 och 2 bör detta ges regeringen till

känna. Motion K23 yrkandena 3 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K23 yrkande 3 och 4 samt med

bifall till motionerna 1997/98:K18 yrkande 11 och 1997/98:K305 med

anledning av motion 1997/98:K23 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16)

Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ?Utskottet

delar? och på s. 47 slutar med ?3 och 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet betyder inte Europadomstolens dom i fallet Holm ett

fördömande av det svenska jurysystemet som sådant. För att svensk rätt skall

överensstämma med Europakonventionen krävs emellertid enligt utskottet att

jävsreglerna i 4 kap. 13 § rättegångsbalken ändras så att det klart framgår att

jäv av politisk natur faller in under lagen. Även klagoförbudet i 54 kap. 8 §

rättegångsbalken bör enligt utskottet ändras, dvs. man skall kunna överklaga

hovrätts beslut om jäv mot domare i tingsrätt. Utskottet delar

Domarutredningens uppfattning att antalet jurymän som skall utses i varje län

bör utökas samt att antalet jurymän som parterna får utesluta också bör öka.

Enligt utskottet skulle en ökning av antalet jurymän som skall utses i varje

län och antalet jurymän som parterna får utesluta minska jävsproblemet. Med

avslag på motionerna K18 yrkande 11 och K305 samt med bifall till motion K23

yrkandena 1-4 bör vad utskottet anfört ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K18 yrkande 11 och 1997/98:K305

samt med bifall till motion 1997/98:K23 yrkandena 1-4 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Pornografi (mom. 18)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ?Enligt den?

och slutar med ?dessa avstyrks? bort ha följande lydelse:

Porrindustrins värderingar präglar enligt utskottet vårt samhälle. Kvinnlig

sexualitet exploateras och kvinnor ses enbart som objekt. Enligt utskottet

behövs det en översyn av lagstiftning som rör kvinnoförnedrande pornografi.

Utskottet anser också att försäljning av kvinnoförnedrande pronografi i vanliga

affärer skall förbjudas. Enligt utskottet bör en utredning tillsättas med

uppgift att lägga fram förslag som kan hindra förekomsten av pornografi på

Internet. Det bör införas en åldersgräns för inköp av pornografiska skrifter i

enlighet med vad som gäller för att få hyra pornografiska videofilmer. Med

bifall till motion K342 samt med anledning av motion K319 bör detta ges

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande pornografi

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 25 och 28 samt med

bifall till motion 1997/98:K342 yrkandena 1-4 och med anledning av motion

1997/98:K319 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

21. Pornografi (mom. 18)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ?Enligt den?

och slutar med ?dessa avstyrks? bort ha följande lydelse:

I Stockholm förekommer s.k. rullande reklam för porrklubbar. Bilar försedda

med pornografisk reklam trafikerar Stockholms gator. Enligt utskottet är det

inte acceptabelt att kvinnor, män och barn som rör sig i en stad inte skall

kunna värja sig mot reklam där kvinnor framställs som sexobjekt, en reklam vars

enda syfte är att kommersialisera kvinnokroppen. Regeringen bör utreda hur den

rullande reklamen kan förbjudas och återkomma till riksdagen med ett sådant

förslag. Detta bör med bifall till motion K319 samt med anledning av motion

K342 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande pornografi

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 25 och 28 samt med

bifall till motion 1997/98:K319 och med anledning av motion 1997/98:K342

yrkandena 1-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

22. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Det senaste årens brutala våldshändelser väcker på nytt frågan om

medievåldets betydelse för utvecklingen av våldstendenser bland barn och

ungdomar. Utskottet är motståndare till att införa censur eller förbud eftersom

det anser att förbud inte är den bästa lösningen på den här sortens problem.

Regeringen bör i stället stödja och uppmuntra en utveckling i riktning mot en

självsanering. Ett viktigt bidrag för att stävja medievåldet är enligt

utskottet att effektivisera videohandlarnas ansvar när det gäller otillåten

utlämning av film eller videogram. Enligt 16 kap. 10 c § brottsbalken är det

straffbart att till barn under 15 år lämna ut videogram med våldsskildringar,

om inte Biografbyrån godkänt visning för denna ålderskategori. Regeln tillämpas

knappast i praktiken. Enligt utskottet bör regeringen få i uppdrag att verka

för en effektivisering av de nuvarande straffbestämmelserna. Detta bör

regeringen ges till känna med anledning av motion Ju916 yrkande 7. Övriga

motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:So306

yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och

68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:

Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med anledning av motion 1997/98:

Ju916 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

23. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)

Bo Könberg och Ann-Kristin Føsker (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör censuren av vuxenfilmer avskaffas. I stället bör

ytterligare en åldersgräns, på 18 år, införas för offentlig visning av filmer.

Det enda skälet för att granska en film skall vara att fastställa en

åldersgräns för den granskade filmens publik. Enligt utskottets förslag skulle

då en biofilm som inte granskats inte heller få visas för barn eller ungdom.

Regeringen bör återkomma med förslag i detta ärende. Med bifall till motion

Kr305 yrkande 15 samt med avslag på övriga motioner bör detta ges regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916

yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,

1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 och 1997/98:

Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med bifall till motion 1997/98:

Kr305 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

24. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet skapar medievåld en otrygghet bland barn och unga. Om våld

blir en naturlig del av det som visas på TV påverkas barns och ungdomars

uppfattning om verkligheten. Barn kan få uppfattningen att våld är den enda

lösningen på svåra problem och att detta våld också kan riktas mot dem själva.

Barn bör få se att problem kan lösas på många olika sätt. Enligt utskottet är

förhandsgranskning av videogram en förutsättning för att stoppa videovåldet.

Sverige bör i internationella sammanhang verka för gemensamma regler som

begränsar utbudet av grovt underhållningsvåld. Detta bör enligt utskottet ges

regeringen till känna med anledning av motionerna So306 yrkande 7 och Ub255

yrkandena 15 och 16. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916

yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och

68, 1997/98:Kr305 yrkande 15 samt med anledning av 1997/98:So306 yrkande 7

och 1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

25. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet bör våldsutvecklingen i medierna följas noggrant. Det behövs

emellertid överenskommelser med branschen samt en skärpt lagstiftning. Film som

visas i våra TV-apparater och videodistribuerad film bör enligt utskottet

innefattas i samma regelsystem som gäller offentliga visningar.

Efterhandsgranskningar fungerar inte tillräckligt effektivt för att stävja den

negativa våldsutvecklingen i filmutbudet. Enligt utskottet bör

förhandsgranskning av film för offentlig visning behållas samt utvidgas enligt

vad utskottet anfört. Detta bör, med bifall till motion Kr268 yrkande 12, ges

regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916

yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68,

1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:

Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med bifall till motion 1997/98:

Kr268 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

26. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med ?Utskottet

utgår från? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:

Att minska våldsutbudet i medierna är enligt utskottet en av många nödvändiga

åtgärder för att kunna bekämpa brottsligheten. För att minska våldsutbudet till

barn och ungdomar anser utskottet att kontrollen skall vara obligatorisk och

utsträckas till att gälla samtliga videogram. Genom att införa en 18-årsgräns

för filmer skulle tillgängligheten till de grövsta våldsskildringarna minska

för ungdomar i åldern 15 till 18 år. Ett sätt att öka konsumenternas möjlighet

att styra över vilken film man väljer vore enligt utskottet att stifta lag om

varudeklaration över vilka våldsinslag som förekommer i filmen. Med bifall till

motion Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 bör detta ges regeringen till känna.

Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju725 yrkande 2, 1997/98:Ju916

yrkande 7, 1997/98:So306 yrkande 7, 1997/98:Kr268 yrkande 12,

1997/98:Kr305 yrkande 15 och 1997/98:Ub255 yrkandena 15 och 16 samt med

bifall till motionerna 1997/98:Kr270 yrkandena 63, 67 och 68 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen

2. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

3. Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

5. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av

barnpornografi

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter

vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

10. Förslag till lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

Konstitutionsutskottet

1998-03-31

Offentlig utfrågning med Hans-Gunnar Axberger, docent, Göran Regner,

justitieråd, Kristina Rennerstedt, stats-sekreterare, och Göran Schäder,

rättschef från Justitie-departementet, angående barnpornografifrågan m.m.

Ordföranden: Härmed förklaras konstitutionsutskottets utfrågning med an-ledning

av regeringens proposition om tryckfrihetsförordningens och yttran-

defrihetsgrundlagens tillämpningsområden när det gäller barnpornografifrå-gan

öppnad.

Speciellt välkomna är våra inbjudna gäster som skall svara på frågor. Vi har

glädjen att ha docent Hans-Gunnar Axberger, justitierådet Göran Regner,

statssekreterare Kristina Rennerstedt, rättschefen Göran Schäder och hov-

rättsassessor Henrik Jermsten här. De skall hjälpa oss med detta problem-

komplex inför utskottets realbehandling av propositionen.

Ärendet gäller hur vi bäst skall bekämpa ett av de mest motbjudande brott

som kan tänkas, nämligen sexuella övergrepp mot barn och spridningen av

dokumentation om detsamma, s.k. barnpornografi.

Men det gäller också - och det är därför som konstitutionsutskottet är

inblandat - frågan om på vilket sätt detta påverkar våra grundlagar. I propo-

sitionen beskrivs den lösning som har valts som ett principgenombrott. Lag-

rådet har talat om ett genombrott av grundläggande principer som länge har

gällt.

Vi gör som vanligt, dvs. att de inbjudna gäster som vill göra en inledning

har möjlighet att göra det. Jag ger först ordet till statssekreterare Kristina

Rennerstedt.

Kristina Rennerstedt: Jag tänkte ta tillfället i akt och använda några minuter

till att berätta om bakgrunden till detta lagstiftningsärende. Det handlar om

att all befattning med barnpornografi skall förbjudas, och det handlar om att

vi vill skapa effektiva instrument för att bekämpa en företeelse som inte hör

hemma i vårt samhälle. Ytterst handlar det om att värna våra barn mot över-

grepp och exploatering.

Denna fråga har en lång historia. Den har sin upprinnelse i insikten om att

den gällande lagstiftningen inte räcker till för att skydda våra barn från de

kränkningar som befattningen med barnpornografi innebär. Ett viktigt in-

strument i kampen mot övergrepp mot barn är att minska efterfrågan genom att

göra det straffbart att inneha barnpornografi. På det sättet visar samhället

också entydigt för både förövare och barn att vi inte accepterar barnporno-

grafi.

Alla riksdagspartier är ju också ense om att innehav av barnpornografi skall

vara straffbart. Det är inte bara i Sverige som frågan är aktuell. Också det

internationella samfundet arbetar efter samma linje, både inom EU och inom FN.

Alla är också överens om att en innehavskriminalisering förutsätter änd-

ringar i grundlagen. Vad det nu handlar om är vilken lagteknisk metod som man

skall välja för detta. Det handlar om, precis som sades här, att göra en

avvägning mellan intresset av ett fullgott skydd för våra barn och intresset av

att bevara vår tryck- och yttrandefrihetslagstiftning intakt.

För regeringen har det varit helt avgörande att finna en metod som är så

heltäckande som möjligt och som innebär ett så effektivt och heltäckande skydd

för barnen som det är möjligt, samtidigt som man i största möjliga utsträckning

skall behålla grundlagarna intakta och begränsa effekterna på det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga området. Detta är ingen lätt uppgift.

Det vilande grundlagsförslaget togs fram under en hård tidspress, och det var

inte heltäckande. Det var också bakgrunden till att kommittén fick i upp-drag

att bredda beredningsunderlagen och se hur man kunde åstadkomma ett heltäckande

förslag som samtidigt tillgodosåg de tryck- och yttrandefri-hetsrättsliga

aspekterna.

Det förslag som regeringen nu presenterar innebär att vi åstadkommer ett så

heltäckande skydd som möjligt samtidigt som effekterna på grundlagarna blir

begränsade. Regeringens förslag innebär i korthet att all befattning med

barnpornografi kriminaliseras - även innehav. Detta innebär en utvidgning av

det straffbara området. För att göra innehavskriminaliseringen möjlig flyttar

man bort barnpornografibrottet ur tryckfrihetsförordningens och yttrande-

frihetsgrundlagens tillämpningsområden, och alla bestämmelser om barnpornografi

upphävs. På detta sätt utesluts all tillämpning av grund-lagarna när det gäller

barnpornografiska bilder oavsett i vilka sammanhang som man tar befattning med

dem. Men för att inte utesluta nyhetsbevakning och opinions-bildning i dessa

frågor omfattar regeringens förslag också en straffrihetsregel som, såvitt jag

kan bedöma, innebär att nyhetsbevakning i dessa frågor skall kunna fortsätta.

Det är en uppfattning som för övrigt delas av Lagrådet.

Regler om barnpornografi kommer i fortsättningen bara att finnas i vanlig

lag, och frågor om barnpornografibrott kommer alltså att bedömas enligt

straffstadgandet i brottsbalken, och vid rättegången kommer rättegångsbal-kens

regler att tillämpas. Allmän åklagare är behörig, och målen kommer att

handläggas som vanliga brottmål.

Utflyttningen av barnpornografibrottet från grundlagarna innebär obestrid-

lingen ett ingrepp i skyddet för tryck- och yttrandefriheten. Som jag sade i

början av mitt anförande är det inte möjligt att kriminalisera innehav av

barnpornografi utan ingrepp i grundlagen. Våra jurister har verkligen inte haft

någon lätt uppgift. Men detta är vad som krävs om vi effektivt skall kunna

bekämpa barnpornografi. Den metod som regeringen har valt innebär det minst

ingripande ingreppet och, som vi ser det, också den metod som minime-rar risken

för spridningseffekter. Vårt förslag innebär alltså att vi åstadkom-mer den

efterfrågade innehavskriminaliseringen samtidigt som grundlagarna lämnas så

intakta som det är möjligt.

Vi är glada över att vi har kunnat lämna över detta förslag till riksdagen.

Med detta lagstiftningsärende visar vi tydligt att vi i vårt land inte

accepterar någon som helst befattning med barnpornografi.

Jag har med mig Göran Schäder som är rättschef i Justitiedepartementet, och

han är beredd att svara på alla frågor som utskottets ledamöter kan ha om de

juridiska och tekniska bedömningar som ligger till grund för regeringens

förslag.

Jag tackar för ordet.

Ordföranden: Tack för det. Det finns nu möjlighet för Hans-Gunnar Axber-ger att

säga något inledningsvis.

Hans-Gunnar Axberger: Jag kan bara nämna något om min roll i samman-hanget. Jag

är litet osäker på vad den är. Jag har kommit hit därför att jag har kallats

hit av utskottet, vilket jag i och för sig tycker är roligt och hedrande. Jag

utgår från att det beror på att jag som jurist har sysslat med en del av de

frågor som har aktualiserats i den proposition som vi skall diskutera. Men jag

vill understryka att jag ser min roll i sammanhanget just som juristens, och

jag har inget föredrag med mig, utan jag har kommit hit för att svara på

frågor.

Ordföranden: Vill justitierådet Göran Regner inleda?

Göran Regner: Jag har inte min roll här i dag helt klar för mig. Jag har varit

inne på frågan om barnpornografi när jag var ordförande i Mediekommittén som

lade fram ett förslag samtidigt som Barnpornografiutredningen gjorde det. Vårt

förslag har också behandlats i denna proposition.

Jag har sysslat rätt så länge med tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihets-

grundlagstiftningen och offentlighetsprincipen. Min erfarenhet är att det ofta

är lätt att se påtagliga inskränkningsbehov i dessa friheter, medan det ofta är

svårare att se vad det är som man förlorar, eftersom det är mer abstrakt och

svårfångat än de behov som man vill tillgodose genom olika begränsningar.

Jag har också tyckt att det är viktigt att framhålla

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens karaktär av

beredskapslagstiftning. Dessa grundlagar är ju inte så nödvändiga i de tider

som vi lever i nu, utan deras viktigaste uppgift är att i mer ansträngda lägen

skydda tryck- och yttrandefri-heten. Det kan jag säga mot bakgrund av att 1949

års tryckfrihetsförordning som vi har är tillkommen mot bakgrund av

erfarenheterna av kriget då man utnyttjade luckor i grundlagsskyddet, t.ex.

transportförbudet. Man försökte täppa till detta genom 1949 års

tryckfrihetsförordning. Detta är ett exempel.

Jag började syssla med detta i mitten av 70-talet för att täppa igen de luck-

or som hade visat sig i den s.k. IB-affären, vilket ledde till att man införde

det s.k. anskaffarskyddet i tryckfrihetsförordningen. Över huvud taget har

denna beredskapslagstiftningsaspekt varit viktig när man har utvidgat grund-

lagsskyddet i olika perioder sedan vår nya grundlag, regeringsformen, kom till

i mitten av 70-talet, och även då yttrandefrihetsgrundlagen kom till. Därför

tycker jag att det är viktigt att analysera och peka på faran av luckor i

grundlagsskyddet som kan missbrukas, kanske inte i dag och i morgon men i

övermorgon, om tiderna förändras.

Man kan också framhålla, även om det kanske är att svära i kyrkan i denna

lokal, att man kan ha en viss skepsis till om lagstiftning verkligen alltid är

det effektiva vapnet mot olika företeelser som man vill bekämpa.

Detta var vad jag inledningsvis ville säga. Sedan kan jag svara på frågor.

Barbro Hietala Nordlund: Jag vill till Hans-Gunnar Axberger säga att vår

uppfattning absolut är att Hans-Gunnar Axberger är kvalificerad att befinna sig

i denna panel, inte minst med tanke på det arbete som han har gjort för Svenska

journalistförbundets räkning och som vi alla har haft tillgång till under några

veckor och också tagit del av med stort intresse.

Jag har ett referat från en tidning i vilket det sägs att Hans-Gunnar Axber-

ger sågar barnpornografiförslaget. Det står: Detta är den viktigaste

principiel-la förändring till yttrandefrihetens nackdel under den svenska

tryckfrihetens moderna historia, krigsåren undantagna.

Jag vet inte om Hans-Gunnar Axberger känner igen formuleringen, men detta har

jag hittat i en tidning.

Detta är utgångsläget efter denna ganska ingående analys och diskussion och

också kritik mot kriminalisering av innehav. Det kallas principgenom-brott.

Jag måste först konstatera att det enligt min mening redan finns ett prin-

cipgenombrott i och med det vilande grundlagsförslag som riksdagens samt-liga

partier har ställt sig bakom och som också bygger på en innehavskrimi-

nalisering.

När jag gick igenom detta arbete ställde jag mig osökt frågan: Varför inne-

håller rapporten inte någon diskussion om detta och kanske även en studie av

skillnaden mellan det nu vilande grundlagsförslaget och den aktuella pro-

positionen?

Jag har ytterligare ett par frågor, men jag nöjer mig med denna inled-

ningsvis.

Hans-Gunnar Axberger: Detta var flera frågor. Jag vill först kommentera det som

Barbro Hietala Nordlund sade om ?sågning?. Det får stå för den tidning som har

uttryckt det på detta sätt. Jag har nog vinnlagt mig om att ändå vara nyanserad

när jag har granskat denna proposition, därför att jag, precis som Kristina

Rennerstedt, tycker att detta är ett svårt problem. Jag har all respekt för

lagstiftarens och även ert dilemma när ni skall väga dessa saker mot varandra.

Att det skulle vara fråga om en ?sågning? får som sagt stå för den som skrev

det.

Däremot beträffande det som Barbro Hietala Nordlund sade om att detta är den

viktigaste principiella förändringen till yttrandefrihetens nackdel, om man

undantar krigsåren, så är det nog på det sättet. Jag vet inte om någon av er

kan komma på någonting annat. Det är klart att detta delvis måste ses i sitt

sammanhang. Det beror ju inte minst på att vi i vårt land sedan ett par hundra

år tillbaka successivt har förstärkt detta skydd. Det är ovanligt att det har

gått i den andra riktningen. Det är egentligen bara just under krigsåren som

det har skett. Göran Regner nämnde transportförbudet och den vilande censur-

lagstiftningen som då kom till. I övrigt lades fundamenten fast i böran av

1800-talet. Sedan har praxis och lagstiftningsåtgärder successivt förbättrat

detta skydd. I denna mening är det nog ganska enkelt att konstatera att detta

principgenombrott är första gången i mer lugna tider som vi ser ett steg i den

andra riktningen eller att utvecklingen planar ut, om man vill se det på det

sättet.

Barbro Hietala Nordlund frågade varför jag inte har tagit upp det vilande

grundlagsförslaget. Svaret på det är att den granskning som jag har gjort avser

propositionen såsom den är framlagd. Den är avsiktligt begränsad till detta.

Den avser inte ens hela propositionen. Jag uppfattar denna fråga som mycket

stor. Jag skall med glädje återkomma till den i rättsvetenskapliga sammanhang

framöver och då naturligtvis inkludera hela denna process och jämföra olika

förslag med varandra. Jag har inte heller tagit upp barnporno-grafiutredningens

förslag i detta sammanhang.

Med detta vilande lagförslag är det väl så, om uttrycket tillåts, att det har

?sågats?, först av Barnpornografiutredningen och sedan även av, såvitt jag

förstår, regeringen i propositionen. Det är väl ett exempel på hur viktigt det

är att noga överväga dessa frågor. Trots att man där ville mycket väl och ville

göra något som var effektivt, har man sedan konstaterat att det inte alls var

effektivt. Det var inte heller något principgenombrott, åtminstone inte i den

mening det uttrycket nu används, eftersom det inte innefattade någon s.k.

utdefiniering, utan det var innehavskriminalisering men ingen utdefiniering

från yttrandefrihetslagstiftningen. Tvärtom höll man kvar detta inom yttran-

defrihetsgrundlagarna, om jag minns rätt.

Barbro Hietala Nordlund: Jag kanske låter uppföljningen av frågan gå till

departementets företrädare. Jag är litet osäker på vem som skall svara på den,

men det framgår nog av frågan.

När det gäller den metod som har valts i regeringens förslag, där man lyfter

ur hela barnpornografifrågan, har jag hört justitieministern säga att man med

ett lasersnitt har lyft ur denna fråga från det grundlagsskyddade systemet.

Jag tycker att det vore bra om vi kunde få några kommentarer omkring frågan

om riskerna för smittoeffekter, som ju är det som den stora debatten handlar

om. Hur förhåller den sig enligt propositionens förslag i jämförelse med den

andra metoden, alltså det vilande grundlagsförslaget? Vad säkrar man när det

gäller smittoeffekten?

Göran Schäder: Som Kristina Rennerstedt sade blir det ett principgenom-brott.

Var man än lägger snittet uppstår det gränsdragningsproblem. Om man har som

utgångspunkt att innehavskriminalisering skall ske gör man alltså avsteg från

flera grundläggande principer i systemet. Om det dessutom skall vara

heltäckande på det sätt som det vilande förslaget inte är, står valet

egentligen mellan att göra på det sätt som nu sker i förslaget, nämligen att

man definierar ut hela ämnet ur grundlagen och sedan lämnar reglerna intak-ta

beträffande det som finns kvar inom grundlagarnas system och att gå in på de

otaliga ställen i de båda grundlagarna där dessa principer läggs fast och där

göra undantag för det barnpornografiska materialet. Då har man som jag ser det

i alla fall inom grundlagarnas system visat vägen för ytterligare avsteg från

de grundläggande principerna. Jag tror att det då skulle vara lättare att fylla

på med ytterligare ämnen, alltså att smittoeffekten då skulle vara större genom

att man gjorde på det sättet än om man som nu sker definierar ut

barnpornografin helt och hållet från grundlagarnas system där situationen är

något annorlunda än beträffande de andra brott där det eventuellt skulle kunna

finnas risk för sådan smittoeffekt. Då är det ju fråga om olaga våldsskildring,

hets mot folkgrupp och annat som har nämnts i denna fråga.

Barbro Hietala Nordlund: Då har jag en helt annan fråga. Jag tror att det är

Göran Schäder som skall svara på den också. Jag har blivit uppmärksammad på

konstigheterna kring denna fråga. Den handlar om lagen om förbud mot införsel

och utförsel av barnpornografi, alltså att en pornografisk bild av barn inte

får föras in eller ut ur landet. Det kommer att finnas ett lagligt utrymme för

innehav av barnpornografi, och det handlar om hantverksmässigt framställda

bilder, alltså om en person tecknar eller målar eller på annat sätt framställer

en bild för personligt innehav. Enligt brottsbalken kommer det inte att vara

tillåtet att föra ut den bilden. Om någon har gjort en sådan bild och tänker

flytta från landet, får denna bild då så att säga inte finnas med i

flyttlasset? Detta känns som en konstig princip. Jag skulle vilja ha en kom-

mentar kring detta.

Göran Schäder: Grunden för undantaget för egenframställda bilder har varit att

man inte kan lagstifta om människors fantasi och om vad de tycker och tänker.

Att man för sig själv tecknar ned något som man inte har för avsikt att sprida

till någon annan, skulle inte innehållskriminaliseras och inte heller

innefattas av detta förbud. Men konsekvensen blir nog den som Barbro Hietala

Nordlund antyder, nämligen att den dag som denna person tänker flytta utomlands

skall han nog inte ta med denna bild i flyttlasset. I de frågor som gäller ut-

och införsel av sådana bilder görs inget undantag från det egenframställda.

Tanken med undantaget är kanske inte att man skall ha åstadkommit stora

samlingar av detta material utan det gäller mer det som någon har suttit och

tecknat ned i stundens ingivelse och att detta inte skall innefattas av

innehavskriminalisering.

Barbro Hietala Nordlund: Kan Göran Schäder hålla med om att man kan tycka att

detta låter knäppt och konstigt?

Göran Schäder: Det skall ju finnas ett uppsåt till detta brott. Det är inte på

det sättet att man måste gå igenom sitt bohag för att säkerställa att det inte

finns något sådant här i det den dag man flyttar. Men om man är medveten om att

detta finns med, bör man nog rensa ut det.

Barbro Hietala Nordlund: Jag nöjer mig med detta så länge.

Inger René: Jag har en första fråga till Hans-Gunnar Axberger. Även om man inte

kan säga att han har sågat regeringens förslag har han ändå på olika ställen

haft åsikter om förslaget. Jag skulle vilja be Hans-Gunnar Axberger att i stort

redovisa det som han tycker är de viktigaste och väsentligaste skill-naderna

mellan vad han tycker är rätt och riktigt och regeringens förslag.

Hans-Gunnar Axberger: Det kan jag göra från utgångspunkten att man utgår från

det som har varit regeringens rättspolitiska övervägande, nämligen att innehav

skall kriminaliseras. Då finns det väl, om jag skall försöka samman-fatta

detta, tre saker som jag vill peka på.

Det första är att Barnpornografiutredningen angrep detta problem genom att

försöka göra en empirisk beskrivning av i vilka medier och på vilket sätt som

barnpornografin manifesteras. Då kom man fram till att det huvud-sakligen var

rörliga bilder och i första hand video som var problemet och att det var där

som man borde sätta in insatserna. Man kom vidare fram till att det

huvudsakligen var video som spreds i mer privata nätverk som var problemet, och

då skräddarsydde man sitt förslag utifrån det.

En motsvarande jämförelse mellan hur problemet ser ut i olika medier finns

inte i propositionen. Det tycker jag är en stor brist. Jag tycker att man från

juridiska utgångspunkter måste göra en sådan jämförelse. Jag tycker att det

följer av behovs- och proportionalitetsprinciperna i regeringsformen, och det

följer också av hur yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen ser ut. När

yttrandefrihetsgrundlagen kom till var det en stor fråga om man skulle ha en

enda grundlag för samtliga medier eller om man skulle dela upp det. Man kom

fram till att man skulle dela upp det. Skälet var ju just att olika medier har

olika förutsättningar och att det inte är självklart att ribban skall ligga på

samma nivå rakt över.

Jag tycker alltså att det är en brist att den typen av analys inte finns i

detta förslag. Om det hade funnits skulle man också ha kunnat tänka sig en

diskussion kring hur det egentligen är med behovet t.ex. när det gäller tryckta

skrifter. Ett alternativt förslag till det som nu ligger skulle ju kunna vara

att man antar förslaget som det ser ut med undantag för ändringen i

tryckfrihetsförordningen. Det skulle vara intressant att se vad effekterna blir

om man gör på det sättet. Effekten blir väl att innehav av tryckta skrifter

inte kan kriminaliseras. Men i övrigt har man en heltäckande kriminalisering

även när det gäller tryckta skrifter. Man kan fråga sig vilka

effektivitetsförluster som görs genom att tryckta skrifter undantas från

innehavsförbudet. Det är väl troligt även med regeringens analys att de skulle

vara marginella. Man kan också fråga sig om det inte rent av är så att det

skulle finnas vissa effektivitetsvinster med att låta tryckfrihetsförordningens

regelsystem ligga kvar när det gäller tryckta skrifter. En sak som man lätt

förbiser med systemet med ensamansvar är ju att det också motiveras av

repressionssyn-punkter. Det är ett mycket effektivt sätt att hantera ansvaret

för brott i tryckt skrift.

Nu får vi ett system där man blir tvungen att bevisa uppsåt på vanligt sätt

när det gäller tryckta skrifter. Det är ofta svårt att utreda vem som är

ansvarig för vad när man inte har denna typ av presumtionsregler. Jag vill inte

säga att det är en stor sak, att detta förslag leder till några stora

effektivitetsförluster. Det tror jag inte. Men möjligen är det två marginella

effekter som balanserar varandra. Detta tycker jag är en punkt som är värd att

peka på.

Jag tycker också att det hade varit bra om det hade funnits en utförligare

diskussion om allt det som vi i dag i lagstiftningen kallar för barnpornografi

behöver omfattas av utdefinieringen. De rättspolitiska resonemangen som ligger

bakom detta är ju att problemet är den verklighetsbaserade barnporno-grafin.

Den kan man i och för sig bara komma åt om man inriktar förslaget på

verklighetstrogna framställningar. Men det är väl alls icke lika klart att

behovet kräver att övriga barnpornografiska framställningar omfattas, alltså

tecknade bilder, konstnärliga framställningar, osv. Där tycker jag att det

finns en inkonsekvens i hur man argumenterar i propositionen. Man framhåller de

verklighetsbaserade barnpornografiska framställningarna som problemet, och de

är verkligen ett problem. Men samtidigt kommer utdefinieringen att om-fatta all

barnpornografi, även tecknade bilder och konstnärliga framställ-ningar. Det

skulle varit värdefullt om detta ställningstagande hade motiverats mer

utförligt.

Den tredje punkten som jag tycker är värd att ta upp så här sammanfatt-

ningsvis är de resonemang som förekommer om det s.k. försvarlighetsrek-visitet.

Traditionellt har vi i svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning s.k.

försvarlighetsundantag. De motiveras av intresset av vetenskapligt arbete,

konstnärliga framställningar och journalistiskt arbete. Det är de tre saker som

kan motivera att man gör ett undantag från något som annars skulle anses

brottsligt och säger att det är försvarligt. Detta undantag har vi när det

gäller förtal, förolämpning, hets mot folkgrupp och olaga våldsskildring. Det

finns inte på alla ställen uttryckligt i bestämmelserna, men i praktiken finns

det. Det finns också på annat sätt i tryck- och yttrandefrihetslagstiftning, i

den s.k. instruktionen, en bestämmelse i tryckfrihetsförordningen som har anor

från våra första tryckfrihetsförordningar som just pekar på vikten av att göra

den typen av avvägningar.

Försvarlighetsundantaget återspeglas naturligtvis också i jurysystemet. Juryn

är ju, som ni vet, fri att väga intresset av yttrandefrihet mot andra rätts-

liga intressen utan att egentligen tala om exakt hur den gör sina överväg-

anden. Så den här försvarlighetstraditionen är djupt rotad.

De resonemang som finns i propositionen kring det här avviker, tycker jag,

ganska kraftigt från vad vi tidigare har sett i svensk lagstiftning. Det är ett

annorlunda synsätt, helt enkelt. Om jag har förstått det rätt har i stort sett

alla remissinstanser, som i och för sig har förordat mycket långtgående

åtgärder mot barnpornografin, också förutsatt att det skulle finnas ett

försvarlighets-undantag. På det sättet är det angreppssätt som nu finns i

propositionen, där man ju mycket kraftigt argumenterar mot

försvarlighetsundantag på ett prin-cipiellt plan, alldeles nytt. Det skulle

vara värdefullt om utskottet kunde belysa det ytterligare och tala om - om man

nu skall ha det på det här sättet - varför det skall se annorlunda ut just

beträffande det här brottet.

Jag måste säga att jag som jurist tolkar det undantag som nu finns kvar som

oerhört snävt. Det beror på att ordalydelsen med ett uppenbarhetsrek-visit

pekar på att det skall tillämpas bara i rena undantagsfall. Men det beror också

på den principiella argumentation som man i lagförarbetena för mot det tidigare

synsättet. Slutsatsen av det måste bli att utrymmet för att publicistiskt,

konstnärligt och vetenskapligt hantera barnpornografi är ytterst marginellt.

Att man med någon grad av rättstrygghet skulle kunna göra det med ett sådant

här litet undantag har jag svårt att se.

Det är väl det viktigaste jag har att säga så här sammanfattningsvis.

Inger René: Får jag fortsätta att fråga om du har synpunkter när det gäller

smittorisken, som Göran Schäder fick en fråga om förut?

Hans-Gunnar Axberger: Göran Schäder säger att det är bättre att flytta ut det

här från yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen och att genomföra

principgenombrottet vid sidan av lagstiftningen. Jag har förståelse för det

resonemanget. Men jag tror inte att den praktiska skillnaden blir särskilt

stor. Det blir ett principgenombrott i vilket fall. Oavsett om man genomför det

principgenombrottet inom ramen för grundlagen eller om man helt och hållet som

nu skär ut en företeelse och säger att den skall ligga vid sidan om finns

problemet där i alla fall. Själva principgenombrottet ligger ju, precis som

Lagrådets yttrande visar, i att det är väldigt svårt att hitta en principiell

grund för varför just det här missbruket av yttrandefrihet skall behandlas på

det här sättet. Det är svårt att se varför man i så fall inte skulle kunna

lyfta ut någon annan företeelse som man tycker oerhört illa om. Från juridiska

utgångs-punkter saknar man det principiellt särskiljande.

Inger René: Jag vill gärna ställa samma fråga om smittorisken också till Göran

Regner.

Göran Regner: Den tycker jag att man inte skall underskatta. Som Hans- Gunnar

Axberger sade är det svårt att se någon principiell skillnad mellan

barnpornografibrott, olaga våldsskildring och hets mot folkgrupp, som är de

mest närliggande som vi hörde här. I andra tider kanske brott mot rikets

säkerhet också kan aktualiseras.

Jag tror kanske att man inte skall underskatta risken här. Det första steget

är det svåraste och viktigaste. Har man väl gjort det kan man nog tycka att det

inte är så farligt att ta med olaga våldsskildring - det diskuteras ju när det

gäller t.ex. sexuella övergrepp mot kvinnor - eller hets mot folkgrupp. Där har

vi en FN-konvention, som man ju har diskuterat om vi lever upp till, och där

kan den här frågan komma upp. Jag tror att det här greppet, som regeringen har

tagit och som möjligen var det enda möjliga i den situation som var, har en

förledande enkelhet. Man gör ett lasersnitt och så har man klarat av det. Jag

tror väl kanske att det ser litet lättare ut om man bara behöver ändra en

paragraf än om man behöver ändra alla de tio-femton andra. Det är litet fråga

om optik.

En annan sak jag har tänkt på är den smittorisk som föreligger i vårt för-

hållande till omvärlden. Vi vill gärna värna vår tryckfrihet och vår offentlig-

hetsprincip t.ex. i EU-sammanhang. Vi har bekymmer därför att vi har en

osedvanligt långtgående tryckfrihet och offentlighetsprincip i förhållande till

vad som kanske är vanligt i Europa, i alla fall en ovanligt detaljerat reglerad

tryckfrihet. Vi har sagt att vissa principer vill vi inte göra avkall på. Det

faller inte under EU:s kompetens att besluta om inskränkningar i offentlighets-

principen och undantag från viktiga principer i tryckfriheten.

Men när vi själva börjar göra principgenombrott blir det svårare att t.ex.

argumentera i Bryssel mot att vi skall gå med på genombrott som andra länder

tycker att vi bör göra för att vi skall nå vad man anser är en allmänt

acceptabel europeisk standard i olika hänseenden när det gäller tryckfrihet och

offentlighet. Så jag tror inte att man skall underskatta den internationella

aspekten på smittorisken.

Inger René: Jag har en fråga till Kristina Rennerstedt. Det sägs i propositio-

nen att kriminalisering av innehav förväntas leda till minskad efterfrågan och

därmed minskad produktion. Då undrar jag: Vad grundar man ett sådant påstående

på, och var finns det en redovisning av de här effekterna?

Kristina Rennerstedt: Grunderna för all kriminalisering är ju att man förut-

sätter att en kriminalisering av innehavet kommer att påverka efterfrågan. Det

har en normbildande effekt för, som jag sade, både förövare och de barn som

utsätts eller skulle kunna utsättas. Men framför allt handlar det om att minska

efterfrågan både i Sverige och utomlands och om att budskapet skall vara klart

och entydigt: Vi accepterar inte någon som helst befattning med barnpornografi.

Inger René: Jag kan förstå att man tror att det är på det här sättet. Men om

man tittar på de länder där man har infört förbud mot innehav finns det såvitt

jag kan se i propositionen och i utredningen - jag tror att det är i

utredningen det står - ingenting som visar att så är fallet. Är detta bara en

from förhopp-ning eller en förväntan som man inte grundar på ordentliga

studier?

Kristina Rennerstedt: Man kan säga att grunderna för all kriminalisering är

uppfattningen att man räknar med att man skall åstadkomma en effekt. Ge-nom att

förbjuda innehav påverkar man människors handlande. Det har varit viktigt för

oss att se till att förbudet är så heltäckande som möjligt, att det inte finns

några kryphål, utan att budskapet är helt klart: Innehav är förbju-det. Det

innebär också att man kommer att kunna komma åt en del förfaran-den som man i

dag inte kommer åt. Göran Schäder kanske kan utveckla några av de

kriminalpolitiska effekterna på verksamheten som diskuteras.

Göran Schäder: Det är som Kristina Rennerstedt säger: Grunden för all

kriminalisering är tron att det styr människors beteende. Förhoppningen är att

det även i det här fallet skall ha den effekten.

Inger René: Skall jag tyda det som att man inte har tittat efter vad som har

hänt i andra länder där man de facto har infört kriminalisering av innehav? Nu

är ju barnpornografi, vad jag förstår, ett brott som man kanske inte precis kan

lägga kalkerpapper över. Man kanske inte kan överföra effekterna eller

verksamheten på någon annan typ av brott. Så det vore intressant att veta vilka

grunder den här förhoppningen vilar på.

Göran Schäder: Den är mer grundad på en allmän rättspolitisk värdering än på

ett studium av det konkreta ämnet. Det finns ju betydande svårigheter att

kartlägga förekomsten av det här materialet över huvud taget, att veta hur

mycket barnpornografi som finns och hur mycket som har kommit till rättslig

prövning.

Inger René: Sedan har jag en fråga som Barbro Hietala Nordlund kallade för en

knasig fråga. Den visar hur verkligheten kanske kan komma att se ut. Jag

ställer även den till Kristina Rennerstedt.

Jag läser min morgontidning hemma vid frukostbordet och polisen har upptäckt

att i denna Göteborgs-Posten finns en nyhetsartikel som innehåller en möjlig

barnpornografisk bild. Man beslagtar naturligtvis hela upplagan av Göteborgs-

Posten. Men jag har redan hunnit få tidningen av tidningsbudet. Det vet

polisen. Jag har två grannar som är poliser och detta har de nogsamt sett. De

gör husrannsakan och tar mig på bar gärning när jag sitter och läser tidningen.

Min fråga är: Har polisen rätt att beslagta hela tidningen eller kan jag

begä-ra att de bara klipper ut bilden så att jag kan fortsätta att läsa i

övrigt? Om jag slänger tidningen i pappersinsamlingen, vad gör jag mig då

skyldig till? Jag vill poängtera att jag läser tidningen som varande en av KU:s

ledamöter, så det kan befaras att jag dessutom har ett uppsåt när jag läser

tidningen.

Kristina Rennerstedt: Såvitt jag kan bedöma har polisen ingen rätt att komma

hem och göra en husrannsakan. Straffrihetsregeln borde slå till i det fallet.

Det borde innebära att straffvärdet inte kan vara så högt att man kan använda

tvångsmedel. Men det kanske Göran Schäder också kan utveckla bättre.

Göran Schäder: Någon risk för att polisen stormar in i köket tror jag inte

finns i det här fallet. Jag tror också att straffrihetsregeln skulle slå till

även för den som sparar tidningen. Men det har inte funnits några möjligheter

att freda sig från att få just det här tidningsnumret hem till sig. Men att då

snabbt göra sig av med den förefaller ju vara en rationell åtgärd - alltså att

kasta den. Men när det däremot har gått något år och man på antikvariats-

marknaden börjar efterfråga just det här numret kanske vi har hamnat i ett

litet annat läge.

Inger René: Jag vill påpeka att jag själv har hämtat tidningen i brevlådan. Jag

har alltså gjort en aktiv handling när jag hämtade den.

Göran Schäder: Men utan vetskap om att den innehöll just det här materia-let.

Inger René: Får jag fråga vad som händer om jag har hört på TV-Aktuellt på

morgonen att Göteborgs-Posten har en artikel där man visar en bild som kan vara

barnpornografi och jag ändå går och hämtar tidningen?

Göran Schäder: Det är ingen skillnad.

Inger René: Det var ju på sätt och vis skönt. Men det var väldigt många ?nog?

och ?kanske? i svaret.

Jag kanske skall ta nästa fråga. Den handlar om Europakonventionen. Jag

riktar även den frågan till Kristina Rennerstedt. I artikel 10 i Europakonven-

tionen framgår det att yttrandefriheten får inskränkas om vissa förutsättning-

ar är vid handen. För att inskränkningen av yttrandefriheten skall kunna

betraktas som nödvändig förutsätts enligt Europadomstolens praxis existen-sen

av ett angeläget samhälleligt intresse. Vidare föreligger en praxis som talar

om proportionalitetsprincipen. Den säger att det skall föreligga en rim-lig

proportion mellan det behov man önskar tillgodose och det ingrepp som görs i

den enskildes rättigheter. Mot bakgrund av detta skulle det vara värde-fullt om

Kristina Rennerstedt ville redogöra för de överväganden som har föregått

förslagets utformning utifrån de krav på proportionalitet som Euro-

pakonventionen ställer. Jag har letat men jag har inte hittat någon diskussion

om detta i propositionen, så jag är glad att få tillfälle att ställa frågan i

dag.

Kristina Rennerstedt: Det rättspolitiska övervägande som är gjort är att be-

hovet av att skydda barn från övergrepp och kränkningar väger så tungt att det

motiverar att befattning med barnpornografi, innehav av barnpornografi inte

skall vara föremål för grundlagsskydd. Det är den rättspolitiska bedöm-ning som

propositionen vilar på och som vi självfallet bedömer vara fullt förenlig med

Europakonventionen. Men jag är inte säker på att det var det som frågan rörde.

Inger René: Frågan rörde på vilket sätt den lagstiftning som nu finns i pro-

positionen stämmer med proportionalitetsprincipen i Europakonventionen, kap.

10. Jag hittar ingen diskussion om detta förhållande i propositionen. Men jag

kanske inte har letat tillräckligt länge och mycket. Så den diskussio-nen

skulle jag vilja ha belyst.

Kristina Rennerstedt: Jag kan inte dra mig till minnes om det finns ett sådant

resonemang i propositionen eller inte. Men det finns ju ett väldigt utförligt

resonemang om vilka skäl, och hur regeringen har värderat de skälen, som

motiverar ett principgenombrott, som vi alla är överens om görs i grundla-garna

genom att vi beslutar om att innehavskriminalisera det hela. Som Gö-ran Schäder

här påpekar för mig innebär ju redan frågan om att kriminalisera spridning ett

sådant genombrott. Kanske Göran Schäder kan utveckla det vidare själv.

Göran Schäder: När man 1980 kriminaliserade spridning av sådant här ma-terial

hade man redan då gjort de här övervägandena, där Europakonventio-nen skyddar

tryck- och yttrandefriheten. Tryckfrihetsförordningen och ytt-

randefrihetsgrundlagen tror jag i alla avseenden går längre än Europakon-

ventionen. Så de överväganden som här görs gentemot TF och YGL tillgodo-ser väl

den prövning som också måste göras gentemot Europakonventionen.

Ordföranden: Det finns ett utrymme kvar?

Göran Schäder: Ja.

Inger René: Har jag läst slarvigt eller finns detta resonemang någonstans

utvecklat i propositionen? Vi skall ju ändå lyda denna lagstiftning, Europa-

konventionens kap. 10.

Göran Schäder: Men det är så att säga redan gjort sedan 18 år tillbaka.

Inger René: Så det betraktas alltså som en självklarhet i propositionen. Får

jag ställa samma fråga till Hans-Gunnar Axberger.

Hans-Gunnar Axberger: Det är väl riktigt - eller hur Göran Schäder - att frågan

om den här lagstiftningens förenlighet med Europakonventionen inte finns

diskuterad i propositionen? Det hör till de saker jag hade tyckt hade varit

värdefulla. Det hade varit värdefullt om det hade funnits en sådan dis-kussion.

Jag är litet osäker på huruvida de överväganden man gjorde för 18 år sedan

kan täcka det här. Vad som är nytt med den här kriminaliseringen - och det

gäller delvis även den tidigare diskussionen - är att den går ytterligare ett

steg. Det vore intressant att pröva, i fråga om behov och proportionalitet och

också utifrån det angelägna i lagstiftningen, just vilken effekt som det här

ytterligare steget har. Jag är inte på något sätt säker på att Europakonventio-

nen skulle uppställa några hinder. Men frågan är ju intressant att diskutera

och så småningom pröva.

Inger René: En sista fråga i den här omgången. Kan jag få en kommentar av Hans-

Gunnar Axberger även när det gäller mitt tidningsläsande av GP på morgonen?

Hans-Gunnar Axberger: Jag noterade också att det var en del ?tror? i Göran

Schäders bedömningar. Jag tycker nog att det är litet tragikomiskt att sitta i

riksdagens konstitutionsutskott och där få beskedet att den enskilde tidnings-

prenumeranten med den här lagstiftningen kan hamna i den situationen att om han

eller hon är klok bör han eller hon snarast slänga sin tidning.

Ann-Kristin Føsker: Jag skulle vilja ställa en fråga till Hans-Gunnar Axber-

ger. När du talade om de viktiga punkter som du har invändningar emot sade du

ingenting om det s.k. anonymitets- och meddelarskyddet som vissa andra

motståndare till den här propositionen har lyft fram. Skulle du vilja kommen-

tera det?

Hans-Gunnar Axberger: Syftet med den här utdefinieringen är att när det gäller

skildring i barnpornografisk bild skall tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens grundprinciper över huvud taget inte gälla. Det

skulle ha varit värdefullt om man i det här förslaget hade gjort en genom-gång:

vad får den här utdefinieringen för effekter beträffande de olika

grundprinciperna som finns i tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen? Jag har

i min skrift efterlyst det t.ex. när det gäller censurförbudet. Jag tycker att

det är oklart hur det egentligen blir.

Det är samma sak när det gäller meddelarfriheten och meddelarskyddet. Där

tycker jag också att det är oklart hur det egentligen blir. Om man ser till

tidigare ändringar i tryckfrihetsförordningen som har legat i utkanten, som det

står i propositionen, av tryckfrihetsförordningen, t.ex. lagstiftningen om

tobaksreklam, så har man där gjort en sådan genomgång. När det gäller frå-gan

om reklam generellt sett, som inte är reglerad i tryck- och yttrandefrihets-

lagstiftningen, men där en princip har utvecklats i praxis om att den här

lagstiftningen inte gäller kommersiell reklam, finns det en proposition från

1986/87 (1986/87:151). Där har man gått igenom de olika delarna i tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen och grundprinciperna och diskuterat hur de

förhåller sig till det här undantaget.

Det finns ingen sådan utförlig diskussion i den nu aktuella propositionen när

det gäller meddelarfriheten och meddelarskyddet. Personligen uppfattar jag den

frågan som väldigt komplicerad, och jag hade inte tid och möjlighet att gå in

närmare på den i den här skriften. Jag tycker att det skulle kännas litet

oseriöst att nu på ?volley? börja utreda den frågan. Jag säger bara att jag

tycker att det finns mycket som är oklart och som skulle behöva belysas. Tyvärr

kan jag inte svara på det bättre än så.

Ann-Kristin Føsker: Då vill jag av naturliga skäl direkt bolla över den frågan

till andra sidan. Vem som svarar vet jag inte.

Göran Schäder: Det finns inte lika utförliga resonemang som de som har gjorts i

tidigare propositioner i den här frågan. Däremot belyses ju att den

utdefiniering som nu görs är av annan och mer vittgående karaktär än vad som

skedde när man gjorde vad vi kan kalla utdefinieringar beträffande alkohol- och

tobaksreklam. De begränsningar i utdefiniering som låg i att man inte bröt

igenom förbudet mot hindrande åtgärder skall inte gälla nu när det gäller

utdefinieringen av barnpornografi. Den går väsentligt mycket längre. Den har

därför också fått en egen paragraf och har inte bara blivit ytterligare ett

moment i den paragraf som redan tidigare fanns i tryckfrihets-förordningen.

Ordföranden: Med tanke på att frågan var uppe alldeles nyss och att Axber-ger

även i sin skrift nämnde frågan om att censurförbudet alldeles självklart bryts

igenom undrar jag: Har du någon kommentar till det som sades senast? Du pekar,

om jag har förstått det rätt, på att det är oklart om det är som de flesta av

oss har trott, nämligen att censurförbudet bryts igenom.

Hans-Gunnar Axberger: Det är viktigt att säga att det här inte är någon kritik

mot någon särskild effekt som förslaget skulle ha. Det är mera så att jag

ställer mig litet frågande. Det sägs uttryckligen att censurförbudet skall bry-

tas igenom. Det finns ju ett antal generella principer i

tryckfrihetsförordning-en, och det här undantaget tar sikte just på skildring i

barnpornografisk bild. Då kan man fråga sig, t.ex. om vi tar censurförbudet: Är

det tänkt att man skall kunna ha en statlig censur med inriktning på att hindra

publicering av barnpornografi, dvs. en granskning av alla skrifter som ges ut i

syfte att leta efter barnpornografi? Om man läser lagtexten tycker jag inte att

det riktigt verkar som att det skulle kunna vara möjligt. Samtidigt står det

att en fullständig utdefiniering är åsyftad. Likartade frågor verkar det som om

man skulle kunna ställa när det gäller t.ex. meddelarskyddet. Ta en journalist

som vittnar. Är de mycket tydliga regler som finns om journalistens

vittnesplikt överspelade genom den här lagstiftningen om skildring i

barnpornografisk bild? Betyder det att så fort den som frågar i rättssalen är

ute efter något som har med skildring av barnpornografisk bild att göra så

gäller inte den gene-rella regeln om tystnadsplikt? Det här finns inte

diskuterat i propositionen, och jag tycker inte att det verkar självklart

riktigt hur det blir.

Ann-Kristin Føsker: Kanske vill Göran Schäder kommentera detta.

Göran Schäder: Det vi kallar censurförbud är ett mera allmänt förbud mot olika

hindrande åtgärder. Det generella förbudet skall ju inte längre gälla när det

gäller barnpornografiskt material, utan man kan ha olika former av hind-rande

åtgärder. Men en så långtgående åtgärd som att underställa all press i landet

granskning för att eftersöka om det finns sådant här material skulle falla på

rena proportionalitetshänsyn, som vi har diskuterat tidigare. Det är inte en

följd av det censurförbud som finns i tryckfrihetsförordningen, utan det följer

av Europakonventionen som vi har varit inne på tidigare.

Med meddelarfriheten är det så att den tystnadsplikt som finns ju lyfts genom

det här lagförslaget. Men det innebär inte en uppgiftsplikt. Där finns det

också rättsfall, för att återknyta till Europakonventionen, om skyddet för

journalisters källor i domar från Europadomstolen, där journalistens rätt att

hålla tyst har säkrats.

Hans-Gunnar Axberger: Det betyder, om jag förstod det rätt, att det inte längre

framgår av tryckfrihetsförordningen i klara verba att en sådan här

censurmyndighet inte skulle var möjlig, utan det är mer ett allmänt resonemang

kring proportionalitet som domstolarna i så fall skall föra. Jag undrar om du

menar så?

Du hänvisar två gånger till Europakonventionen. Då undrar jag litet grand om

vi skall förstå det som att det numera är Europakonventionen som ger det bättre

skyddet i de här frågorna och tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen det

något svagare skyddet?

Göran Schäder: Utdefinieringen innebär ju att tryckfrihetsförordningen inte

gäller, men att regeringsformen gäller. Och där gäller regler om begränsning-ar

av yttrandefriheten och informationsfriheten, och de grunderna måste tillämpas

av domstol, liksom Europakonventionen.

Hans-Gunnar Axberger: Skulle du för oss mera juridiskt fåkunniga kunna tala om

vilka typer av fall som kommer att bli aktuella i domstolen när det gäller det

resonemang som vi nu har fört?

Göran Schäder: Vad jag tänker på är reglerna i 2 kap. 12 § och 13 §,

regeringsformen, om skyddet för yttrandefriheten och informationsfriheten.

Göran Regner: I regeringsformen är systematiken den att det finns en hän-

visning i paragrafen i andra kapitlet om grundläggande fri- och rättigheter

som, när det gäller tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i de nya

medierna som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, hänvisar till de grund-

lagarna. De områdena av yttrandefriheten är utdefinierade ur regeringsfor-men.

Det gör att de kommer att hänga litet i luften.

Vad jag har saknat i propositionen är en genomgång av de oklarheter som

uppstår när man gör ett lasersnitt just när det gäller tillämpningen. Även om

man inte får inrätta en särskild censurmyndighet för att jaga barnpornografi så

kan man fråga sig om inte polisen, när man har fått ett tips om att nästa

morgon kommer det att vara en barnpornografisk bild i GP, har rätt att läsa GP

eller någon annan tidning. Det hade varit värdefullt att få en genomgång av

alla de svårigheter som jag tror uppstår.

Jag tror också att det kommer att vara komplikationer när det gäller förhål-

landet till de brott som faller inom tryckfrihetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen, t.ex. olaga våldsskildring. Samma film kan ju innehålla båda

sorterna, och frågan är hur man då skall se på det. Skall t.ex. bara en barn-

pornografisk bild, ifrågasatt i Dagens Nyheter, få föranleda att polisen tar

hela Dagens Nyheters upplaga så att vi aldrig får läsa den på morgonen? Det är

en fråga som man kan ställa sig. Det är litet vanskligt att bara hänvisa till

proportionalitetsprincipen och Europadomstolens dom om fem år när man skall se

på skyddet av tryckfriheten. Så det hade varit angeläget, som jag ser det, att

man hade gått igenom alla de här momenten på ett mera klargörande sätt för att

man skall få klart för sig hur den nya lagstiftningen kommer att tillämpas och

hur den kan tillämpas.

Göran Schäder: Som jag ser det innebär utdefinieringen ur TF och YGL att de här

frågorna kommer tillbaka till regeringsformen, även om de har utdefinierats

därifrån tidigare.

Ann-Kristin Føsker: Jag har en fråga som jag egentligen hade tänkt ställa sist,

men jag tar den nu eftersom den berör censur som vi talar om nu. Jag vill ta

ett exempel. Säg att polisen skall göra en husrannsakan i en lokal därför att

man misstänker att extremister förvarar vapen där. De producerar också en

tidning i lokalen. När polisen kommer dit hittar man skisser och planer för hur

extremistgruppen skall kidnappa och föra bort någon högt uppsatt politiker.

Polisen tar då detta material som bevis på förberedelse till brott. De

misstänkta hävdar dock att de bara skall ha det för att publicera. Säg sedan

att polisen på samma sätt går in på en tidning för att beslagta någonting som

man kallar för barnpornografi, medan tidningen anser att det inte alls är

barnpornografi. Var, hur och av vem avgörs det vem som har rätt och fel i den

frågan? Censurförbudet gäller ju fortfarande allt som inte är barnpornografi,

och då undrar jag: Var, hur och av vem avgörs detta? Ni får gärna svara från

båda sidor.

Göran Schäder: Kommer det till rättslig prövning blir det i sista hand dom-stol

som avgör detta, dvs. om polisen tar materialet i beslag. Tar polisen det inte

i beslag hamnar det väl aldrig i domstol. Sedan är ju frågan på vilka grunder

polisen alls befinner sig i lokalen, varför man har gjort husrannsa-kan.

Tidningsredaktioner är ju inte undantagna från reglerna om husrannsa-kan. Vi

har över huvud taget inga sådana helt undantagna lokaler - inte advokatkontor,

inte kyrkor eller annat som har diskuterats i vissa andra fall. Men att gå in i

en sådan lokal är ju extra känsligt och kräver därför särskilt noggranna

överväganden. Vi föreställer oss att ett beslut om husrannsakan i en sådan

lokal inte skulle fattas av polis och åklagare utan att man först hade

underställt frågan en domstolsprövning.

Ann-Kristin Føsker: Jo, men man kan ju, precis som i det första fallet jag tog

upp, egentligen vara där för att söka efter någonting annat. I det första

fallet sökte man efter vapen - det var därför man gick dit - men hittade

samtidigt den här planen. Om man skulle ha gått dit av något annat skäl, t.ex.

för leta efter knark eller någonting annat i lådorna, men råkar stöta på det

här - det är då diskussionen skulle uppstå. Det kanske är svårt att gå in på

sådana enskil-da konkreta eventualiteter, men jag skulle ändå vilja höra om

Hans-Gunnar Axberger har någon kommentar till det här.

Hans-Gunnar Axberger: Nej, det tror jag inte att jag har, förutom att skillna-

den väl är att man har prövningen med JK som ett slags mellanvariant för

närvarande. Med det här förslaget blir det mer en uppgift för den lokale

polismannen att hantera frågan, och det är ju en viss skillnad.

Ann-Kristin Føsker: Sedan har jag en sista fråga, och det handlar om för-

svarlighetsrekvisitet. Hans-Gunnar Axberger framhöll, och många andra har gjort

det i remissvaren, att det är oerhört snävt och gäller rena undantagsfal-len.

Det har också ibland hävdats att det inte ens kommer att ges möjlighet för

seriösa opinionsbildare att vid tillfälle inneha någonting som skulle kun-na

påminna om eller ge uttryck för barnpornografi. Därför vill jag ställa en rak

fråga: Undanröjer det nya förslaget alla möjligheter för exempelvis Räd-da

Barnen och Röda korset att, om de så skulle behöva för sitt opinionsarbe-te,

inneha någonting som kan kallas för barnpornografi? Är försvarlighets-

rekvisitet så snävt att de inte har möjlighet till det? Jag ställer frågan till

Göran Schäder.

Göran Schäder: Nej, så snävt är det nog inte att varje innehav utesluts. Det

förs ju ett resonemang om att detta är en straffrihetsregel som är snävare än

det försvarlighetsrekvisit som finns i dag beträffande tryck- och yttrandefri-

heten. Vi har väl också sett en viss poäng i att man inte får en ordning där

samma försvarlighetsrekvisit prövas i olika ordningar - dels i tryckfrihets-

ordning med jury när samma regel finns i tryckfrihetsförordningen, dels i

vanlig domstol utan jury i de fall som är utdefinierade - utan att det är viss

skillnad mellan straffrihetsgrunderna inom och utanför tryckfrihetsförord-

ningen.

Ordföranden: Finns det resonemang du nu för med i propositionen?

Göran Schäder: Inte det senare. Det tror jag inte att man har nämnt. Men

resonemanget kring straffrihetsregelns omfattning finns ju med.

Kristina Rennerstedt: Man kan väl lägga till att Lagrådet också är av den

uppfattningen att förslaget inte kan utgöra något hinder i egentlig mening för

en seriöst bedriven verksamhet på det här området.

Ann-Kristin Føsker: Jag förmodar att Hans-Gunnar Axberger inte har någon annan

uppfattning i den frågan - det var en ledande fråga.

Hans-Gunnar Axberger: Jag är angelägen att understryka att det inte finns någon

sanning i detta. Var och en kan ju läsa undantaget och den motivering som finns

i propositionen och dra sina egna slutsatser. Göran Schäder är angelägen att

poängtera att det finns ett visst utrymme. Jag tycker, om man ser

argumentationen som en helhet, att det utrymmet ser ut att vara mycket litet

och svårt att förlita sig på för den som skall arbeta med opinionsbild-ningen.

Framför allt vill jag dock påpeka att den här frågan fortfarande lever. Den

diskussion som här förs och de diskussioner som utskottet kan komma att

redovisa i frågan kan ju påverka en sådan här sak ganska mycket, eftersom det

är en regel av avvägnings- och generalklausulskaraktär.

Ordföranden: Vill Göran Regner kommentera försvarlighetsfrågan, dvs. hur pass

snävt eller inte detta är?

Göran Regner: Jag har ungefär samma uppfattning som Hans-Gunnar Axberger. Läser

man propositionen får man intrycket att det är mycket snävt.

Kenneth Kvist: Jag vill till att börja med fortsätta på temat meddelarfriheten,

som Ann-Kristin redan har varit inne på. Jag skulle vilja fråga regeringens

företrädare, och även få en kommentar från Hans-Gunnar och Göran, om hur de

tror att kampen mot barnpornografi påverkas.

Låt oss ta ett exempel. Städaren S arbetar på ett kontor. När han skall damma

under ett skrivbordsunderlägg upptäcker han att en högt uppsatt medarbetare på

kontoret där förvarar en vedervärdig barnpornografisk bild. Städaren S tycker

att det är upprörande och går till journalisten J och över-lämnar bilden. Han

säger: Nu vet jag ju inte vem som har lagt bilden där. Nej, men jag skall spara

bilden och sedan skall vi luska vidare i den här affären, säger journalisten J.

Om man nu tolkar det här rätt skall egentligen journalisten J i det här

fallet inte ta emot bilden. Han skall i stället anmäla städaren S för att

vederbörande har innehaft en barnpornografisk bild. Städaren S kanske t.o.m.,

för att inte bli uppmärksammad, kopierar bilden och lägger tillbaka originalet

under skrivbordsunderlägget. Då har han ju tillverkat en barnpornografisk bild.

Hur påverkar förslaget här? Skall vi tro att innehavsförbudet är så effektivt

att problemet är bortdefinierat och därmed inte finns? Göran Regner var ju i

sin korta inledning inne på att det kanske inte går att lösa och få bort alla

saker som vi tycker är vedervärdiga genom lagstiftning.

Det intressanta är ju inte att med tryckfrihetens hjälp skydda dem som har

denna morbida böjelse för barnpornografi, såsom det tolkas av en del. Vad

tryckfriheten egentligen syftar till här borde ju vara att skydda möjligheten

att avslöja barnpornografiska kretsar eller liknande. Här skulle jag vilja

höra: Vilka överväganden gör man från regeringens sida? Hur påverkar förslaget

i propositionen möjligheten för t.ex. journalister och andra vid sidan om

själva polismyndigheten att bedriva det nödvändiga renhållningsarbetet mot

barn-pornografi? Är förslaget produktivt eller kontraproduktivt, som man brukar

säga i en del sammanhang? Det skulle jag vilja att alla gäster kommenterade.

Kristina Rennerstedt: Det är inte meningen att det skall vara ett kontrapro-

duktivt förslag. Städaren S skall kunna överlämna det här materialet till jour-

nalisten J, men journalisten J måste överlämna det till polisen. Eftersom

tryckfrihetsförordningen inte gäller i det här fallet gäller dock inte heller

dess regler om meddelarskydd. Men Europakonventionens regler om att en jour-

nalist inte kan tvingas avslöja sin källa gäller, vilket innebär att städaren S

utan oro bör kunna lämna över materialet.

Kenneth Kvist: Städaren S behöver alltså inte vara rädd att mista jobbet,

efter-som tryckfrihetsförordningen inte gäller utan Europakonventionen tar

över. Är det rätt uppfattat?

Göran Schäder: Frågan om anställningen blir mer en arbetsrättslig fråga än en

fråga om tryck- och yttrandefriheten.

Kenneth Kvist: Jag tänkte på vad som händer om man härleder att det är städaren

S som har överlämnat detta. Men journalisten skall alltså inte avslöja sin

källa.

Göran Schäder: Journalisten får ju inte någon plikt att anmäla sina källor,

såsom jag var inne på tidigare. Jag tror inte heller att det finns anledning

att misstänka att någon journalist i ett sådant här fall skulle lämna ut

uppgifter om det.

Vad beträffar kampen mot barnpornografin är uppfattningen att den nu går in i

ett nytt skede, eftersom den hittills mest har handlat om att få till stånd en

kriminalisering av innehav. Det är just det som nu har uppnåtts. Bekämpande av

barnpornografi bör rimligen kunna ske på många sätt utan att man publi-cerar

och sprider materialet eller tar den typen av befattning med det, på samma sätt

som man kan bekämpa många andra företeelser i samhället utan att rent fysiskt

inneha materialet på redaktionen. Det finns naturligtvis fall då det blir

rimligt att man måste ha befattning med materialet för att kunna skildra det,

och det är just för de fallen som den här straffrihetsregeln finns.

Hans-Gunnar Axberger: Det här är ett konkret exempel som är realistiskt och som

jag tycker att man bör kunna besvara med någorlunda klarhet om man antar en lag

av det här slaget. Jag tycker att det öppnar flera frågor som är oklara. Det

sägs här att frågan om anställningen är en arbetsrättslig fråga, och det är den

väl. Men dessförinnan kommer ju frågan om meddelarskyddet upp. Om journalisten

J publicerar detta och fallet uppdagas kommer man på det här företaget eller

den här myndigheten att vara intresserad av vem det var som såg till att

uppgiften blev offentlig. I dagens läge skulle man inte kunna komma någon vart

med det, eftersom journalisten har tystnadsplikt som gäller även om det skulle

vara ett privat företag. Nu kommer det i tryck- och

yttrandefrihetslagstiftningen att stå att denna inte gäller skildring av barn i

pornografisk bild, och då uppstår den fråga som jag tidigare var inne på och

där jag är osäker: Är den här regeln då utdefinierad? Det är mycket möjligt att

den skall anses vara det och att journalisten alltså inte har tystnadsplikt i

ett sådant läge. Jag kan i varje fall inte ge något klart svar åt andra hållet

med stöd av det liggande förslaget. Man kan också ställa frågan om det i och

för sig är önskvärt. Sedan kan det kanske vara icke önskvärt men övervägas av

andra hänsyn som gör att man får betala detta pris. Det borde dock gå att ge

ett klart svar på den här frågan.

Sedan gäller det vad städaren S skall göra och om han har rätt att ta befatt-

ning med materialet. Det har han kanske, men vad har han rätt att göra? I

lagförslaget framhålls att när man genomför en så långtgående kriminalise-ring

som den nu aktuella är det polisens sak att se till att lagstiftningen efter-

levs - detta i polemik mot en mer massmedial granskning eller opinionsbil-dande

organs granskning. I lagtexten kan man läsa att innehavet bara är tillåtet om

särskilda omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad. Är då

inte rätt råd till städaren S att han har rätt att ta befattning med bilden men

att han skall lämna den till polisen? Sedan vet jag inte om jag förstod

Kristina Rennerstedt rätt när det gällde journalisten, dvs. att du menar att

han i det läget också bör gå till polisen. I så fall kan man säga samma sak

till honom - att han har rätt att ta befattning men att han bör gå till

polisen. Då är förslagets juridiska innebörd klar, åtminstone i det ledet.

Ordföranden: Har Göran Regner någon synpunkt på detta?

Göran Regner: Först kan man säga att eftersom undantaget verkar så snävt krävs

det mer försiktighet och eftertanke av den som ställs inför situationen att

avgöra vad han skall göra med ett sådant här material. Med ett försvarlig-

hetsrekvisit kanske det är litet lättare att våga ta med sig bilden och ge den

till journalisten.

Sedan får man av propositionen intrycket att avsikten är att kampen mot

barnpornografin skall bli någonting med ensamrätt för myndigheterna, om jag

uttrycker mig förenklat. Vad man då bortser från är det som vi har sett av

diskussionerna från Belgien och de hemskheter som har avslöjats där, nämli-gen

att det behövs en granskning av huruvida polisen jagar dem som ägnar sig åt

barnpornografi med tillräcklig frenesi. Den bevakningen blir svår att utföra

när polisen har ganska stora eller åtminstone oklara befogenheter att gå in på

tidningar och ta det material som tidningen skulle ha till att belysa att

polisen, kanske i eftergivenhet mot lokala makthavare eller vad det kan vara,

skyddar dem som ägnar sig åt barnpornografi och övergrepp mot barn. Jag tycker

att man har missat aspekten med massmediernas bevakning av de myndigheter som

skall bekämpa barnpornografin, förutom att det blir svårare och mera riskfyllt

för dem som vill bekämpa barnpornografin genom opinionsbildning att inneha

sådant här material.

Kenneth Kvist: Det finns ju problem i detta. Säg t.ex. att städaren är anställd

hos ett företag som jobbar på entreprenad på en institution. Då kan det före-

taget, utan någon arbetsrättslig tvist, mista entreprenaden därför att det har

städare som inte håller tätt med vad de upptäcker på olika skrivbord. Och om

städaren går till polisen är han väl, såvitt jag har förstått straffrätten,

också vittne och måste framträda som person, och då vet man vem han är. För att

undvika detta går städaren alltså till en journalist, och då har vi ett mer

oklart rättsläge.

Om vi ytterligare vill komplicera exemplet kan vi anta att städaren arbetar

på en polismyndighet. Vart skall han då vända sig? Skall han gå till polisen

med sitt material eller skall han gå till en journalist, som då måste gå till

polisen och anmäla polisen, varvid han inte får behålla materialet och där-med

inte kan göra en avslöjande artikel av det?

Kristina Rennerstedt: De här frågorna är just sådana som utskottet kan klar-

göra under arbetet. Den här straffrihetsregeln finns, och den kan ju fyllas med

innehåll av den här arten. Det gör att de här farhågorna borde kunna

undanröjas.

Jag vill också bemöta en sak som Göran Regner sade, nämligen att rege-ringen

skulle tro att kampen mot barnpornografi nu förs genom innehavs-

kriminalisering. Självklart är det inte så. Kampen mot barnpornografi förs

väldigt aktivt, inte minst på ett internationellt plan. Det handlar om att ut-

veckla polismetoder och det handlar om polissamarbete. Självklart skall

massmedier och frivilligorganisationer bevaka att myndigheterna och rege-ringen

för den här kampen med kraft. Jag kan inte se att den här lagstift-ningen

skulle förhindra det.

Kenneth Kvist: Det finns ju i dag ett försvarlighetsundantag i tryckfrihetsför-

ordningen. Om det flyttas över till straffrätten, där nu lagarna om barnporno-

grafi tas in, men inte i den snävare form som regeringen väljer utan i en annan

form - vilka olägenheter finns det i detta? En sak är naturligtvis att försvar-

lighetsrekvisitet blir en lag som kan ändras med ett enkelt riksdagsbeslut i

stället för i grundlagsordning. Men refererar ett sådant försvarlighetsrekvisit

till sådana saker som meddelarskydd m.m.? Gör ett bredare försvarlighets-

rekvisit i vanlig lagstiftning än det som regeringen vill ha in där saken

bättre? Hans-Gunnar Axberger och Göran Regner kan väl börja svara.

Hans-Gunnar Axberger: Om det är bättre eller sämre vet jag inte. Det beror på

vilken utgångspunkt man har. Det skulle då bli samma situation som enligt

förslaget fast med ett undantag som, såvitt jag förstår, obestridligt är vidare

än det som förslaget innehåller. Det skulle skilja sig från det för-

svarlighetsundantag vi i dag har genom att detta litet grand är tänkt för det

tryck- och yttrandefrihetsrättsliga sammanhanget, dvs. med juryprövning osv.

Detta behöver man dock kanske inte haka upp sig på.

Om din fråga är huruvida det är realistiskt att göra en förändring där man

byter ut uppenbarhetsrekvisitet mot ett försvarlighetsrekvisit är det väl det.

Man får i så fall ett något större utrymme i rättstillämpningen att ta hänsyn

till yttrandefrihetskonflikter, opinionsbildande arbete, osv. Jag vet inte om

det var svar på frågan.

Göran Regner: En fördel med att ha ett försvarlighetsrekvisit är väl att man

undgår en del gränsdragningsproblem när det t.ex. gäller den konstnärliga

verksamheten, där man får problem med det här mycket snäva undantaget.

När det gäller vad Kristina Rennerstedt sade gentemot mig kan jag bara citera

ur propositionen. Man säger att nyhetsförmedlingen och opinionsbild-ningen när

det gäller barnpornografi i princip måste kunna bedrivas utan att journalister

tar straffbar befattning med materialet, på samma sätt som ny-hetsförmedling

beträffande förekomsten av narkotika fungerar i dag. På ett annat ställe står

det: Utgångspunkten är alltså att det i princip inte skall före-komma

exempelvis några TV-sändningar att ingripa emot. Detta sägs mot bakgrund av det

Rapportinslag som JK inte tyckte att man skulle åtala med hänsyn till

försvarlighetsrekvisitet men som man tydligen med den nya lag-stiftningen

skulle ingripa emot om det hade skett efter nästa årsskifte.

Kristina Rennerstedt: Det du sade var att det skulle vara svårt för

journalister att bevaka om polisen är slapp eller underlåter att ingripa mot

makthavare. Det är dock ingenting som hindrar en journalist från att studera

det material som inte är barnpornografiskt. Man kan ju granska materialet. Jag

förstår egentligen inte den invändningen.

Göran Regner: Hade man inte visat de barnpornografiska bilderna från Norrköping

i TV och för riksdagsmän hade väl debatten om barnpornografi inte tagit den

fart som den nu gjorde och som i förlängningen ledde fram till att vi sitter

här i dag. Att illustrera saker med bilder har en väldig genom-slagskraft. Att

beskriva det med ord tror jag inte alls har samma betydelse ur

opinionsbildnings- och nyhetsförmedlingssynpunkt.

Ordföranden: Kvists fråga nyss gällde också Justitiedepartementet, om jag

fattade det rätt.

Kristina Rennerstedt: Vilken fråga var det?

Kenneth Kvist: Frågan gällde vilken betydelse det kan ha om man i brotts-

lagstiftningen, dit vi nu kommer att hänföra barnpornografibrott, gör ett

vidare försvarlighetsrekvisit än det regeringen förordar samt vilka nackdelar

som kvarstår genom att det lyfts ut ur tryckfrihetsförordningen.

Kristina Rennerstedt: Regeringen har valt att göra en snäv avgränsning av det

straffria området. Det hänger samman med synen på innehav av barnpor-nografi

som ett brott som innefattar en kränkning av barn. Man har då velat begränsa

innehavet till de fall där man tycker att det är nödvändigt. Den avgränsning

som regeringen har gjort har vi ansett tillräcklig för att tillgodo-se kravet

på att kunna ha en seriös nyhetsförmedling, opinionsbildning och forskning. Men

det är en avvägning som är gjord.

Göran Regner: Jag skulle kunna tillägga att försvarlighetsrekvisitet, eller den

nya motsvarigheten, inte finns i grundlagen. Det var en av fördelarna, om det

nu fanns några sådana, med det vilande grundlagsförslaget. Man hade där kvar

försvarlighetsrekvisitet i grundlagen och kunde därför inte gå längre genom

lagstiftning i vanlig lag. Med det här förslaget kan man ta bort också resten

av försvarlighetsrekvisitet genom vanlig lagstiftning utan att behöva ändra i

grundlagen.

Jag har tyckt att det var litet olyckligt att man inte försökte utveckla och

bredda det vilande grundlagsförslaget, som ingen längre tycker om. Det hade

kanske varit en ur tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättslig synvinkel bättre

lösning. Jag kan inte överblicka om det hade varit möjligt att göra så, men jag

tycker att det är synd att propositionen inte innehåller någon diskussion på

den punkten, dvs. vad man hade kunnat göra inom grundlagens ram. Då hade man

kunnat behålla en mycket viktig aspekt när det gäller grundlags-skyddet. Det är

inte så att fler yttranden är tillåtna i tryckt skrift än muntligen, men i

skyddet har man systemet med JK och juryprövning som ett väsentligt inslag. Det

kommer man bort från genom det grepp som regeringen har tagit i propositionen -

till skillnad från det vilande grundlagsförslaget, där man har kvar JK och

juryprövningen som ett värn för yttrandefriheten.

Kenneth Kvist: Jag har en liten fråga till, som inte riktigt anknyter till

detta. Det gäller det här med smittorisk, som är ganska intressant. I

influensatider är ju smittorisk någonting som man utsätts för och som drabbar

en med en viss automatik, vare sig man vill det eller inte. Men hur är det med

den s.k. smittorisken när det gäller lagstiftning? Om lagstiftarna är ense om,

har stor enighet om eller åtminstone har tonvikten lagd på: hit men inte längre

- i vad mån kan man då säga att det föreligger en smittorisk? Det finns såvitt

jag förstår ingen automatik; däremot skulle väljarna plötsligt kunna välja en

helt ny riksdag med en samling illasinnade individer som vill gå längre. Risken

är väl att man då har visat dem en metod: Så här kan ni göra om ni vill dra

bort flera saker från yttrandefriheten.

Det måste väl vara detta som är smittorisken. Då verkar smittoargumentet

litet knepigt. Det har någonting med de politiska majoritetsförhållandena att

göra. När det gäller annan smitta finns det ingen automatik i det hela.

Kristina Rennerstedt: Det kanske inte finns så mycket att kommentera, men det

är självklart så att det är parlamentet som beslutar vilka regler som skall

gälla. När man för första gången fattar ett beslut om att ta bort något som

tidigare funnits med i det grundlagsskyddade området har man visat en väg för

hur man kan göra. Vi har tyckt att det ingreppet motiveras av att befatt-ningen

med barnpornografi är en så allvarlig kränkning mot barnen att man måste låta

barnens intresse gå före. Sedan kan det finnas andra ämnesom-råden där man kan

uppröras, som Göran Regner uttryckte det, lika mycket och det kan finnas en

risk för att allmänna opinionen vill driva på utveck-lingen. Ytterst är det

Sveriges riksdag som kommer att fatta beslut om hur våra grundlagar skall

gälla.

Hans-Gunnar Axberger: Smittoriskresonemangen kan lätt te sig abstrakta och ha

litet av karaktären ?måla fan på väggen? över sig. Det tyckte jag i alla fall

när jag stötte på dem först, men under de år jag följt de här frågorna har jag

fått ändra den uppfattningen litet grand. Inte minst jurister har en stor

benägenhet att resonera i mönster och upprepa sådant som man tidigare gjort.

Har det en gång gått att göra på ett visst sätt kan man väl göra det igen. Den

typen av argumentation och resonemang finns väldigt mycket bland

remissinstanserna i det här ärendet också.

Även opinioner har en tendens att använda den typen av resonemang till stöd

för sin sak. Även detta kan man se i det här ärendet. Politiker och riks-dagens

ledamöter är inte mer än människor, och de kan påverkas ganska mycket av

opinionen. I det här sammanhanget skulle det vara värdefullt om utskottet på

något sätt kunde hitta någonting som principiellt skiljer barnpornografibrottet

från andra former av missbruk av yttrandefriheten eller, om det inte går, i

vart fall mycket noga kunde inskärpa att detta är ett undantag. Det skulle

säkerligen ha ett värde inför framtiden om det skedde.

Ordföranden: Jag har en del frågor, och jag vill börja med frågan om smitto-

effekt, som jag tycker är mycket intressant.

Min första fråga riktar sig till Göran Regner. Du har i Mediekommittén pekat

på ett sätt att försöka hantera frågan om kampen mot barnpornografin. Sedan har

vi några andra modeller, inte minst Barnpornografiutredningens stencilregel och

nu propositionsförslaget. Har du några kommentarer till dessa? Finns det någon

skillnad i fråga om risken för smittoeffekten mellan propositionens förslag och

stencilregeln?

Göran Regner: Stencilregeln hade den fördelen att den bara tog sikte på

yttrandefrihetsgrundlagen och rörliga bilder. Den hade den nackdelen att den

försvagade grundlagsskyddet för alla filmer. Barnpornografiska filmer utgör ett

fåtal i jämförelse med alla andra filmer.

Mediekommittén har ett förslag som finns i propositionen och som innebär att

man inte skall göra skillnad mellan filmer och andra s.k. tekniska upptag-

ningar. Det går inte längre att upprätthålla den skillnaden mellan olika medier

på samma sätt. Poängen med yttrandefrihetsgrundlagen skulle falla rätt så

mycket med stencilregeln. Jag tyckte att det förslag som Mediekom-mittén lade

fram löste det problemet som Barnpornografiutredningen försök-te lösa på ett,

ur yttrandefrihetssynpunkt, bättre sätt.

När det gäller regeringens förslag kan man säga att smittorisken är både

större och mindre. Den är mindre i och med att det är något svårare att ändra

tryckfrihetsförordningen i fortsättningen. Det är lättare därför att man har

ett mönster för hela fältet, och det är lättare att tillämpa det på andra brott

också.

Jag vill påpeka med anledning av vad Kenneth Kvist sade dels att skyddet för

medborgerliga fri- och rättigheter till syvende och sist ligger i det demo-

kratiska systemet, vilket jag alltid framhållit i grundlagssammanhang, dels att

det är ovanligt lätt att ändra grundlagen i Sverige. Skulle man ha samma system

som i Danmark skulle detta vara omöjligt. Där går det inte att ändra grundlagen

om det inte handlar om en sådan fråga som kvinnlig tronföljd eller något som

kan vara draghjälp i en folkomröstning. Det finns faktorer som verkar åt olika

håll. Ingen besitter sanningen och kan säga hur det egentligen förhåller sig.

Man kan spekulera i olika scenarion.

Ordföranden: Jag vill fortsätta med en fråga just om smittorisk. Du nämnde att

det finns något slags risk beroende på internationella förhållanden. Lag-rådet

har beskrivit regeringens förslag som mycket långtgående. Det är nämnt att det

finns risk för smittoeffekter m.m., som inte bör underskattas. Samtidigt har

man inte gått mot förslaget utan tillstyrkt det med hänvisning till den

internationella opinionen, om jag förstår det rätt. Är Lagrådets resonemang ett

exempel på det du var inne på, eller finns det något annat?

Göran Regner: Som jag försökte säga tidigare tycker jag att den typen av

argument är litet farliga. Jag har gjort en koppling till det

lagstiftningsärende som är aktuellt, nämligen datalagstiftningen. Vi säger där

att vi skall värna vår tryckfrihet och offentlighetsprincip mot EG:s

persondataskyddsdirektiv. Vi skall kämpa på barrikaderna ända in i domstolen i

Luxemburg för våra principer. Men om vi börjar göra avkall på principerna blir

den här argumen-tationen litet ihålig. När det kommer förslag till ett nytt

direktiv om något ämne är det svårare att argumentera mot det i Bryssel genom

att säga att vi inte kan göra avkall på de här principerna, eftersom de är

orubbliga i svensk rätt, när de inte längre är orubbliga.

Ordföranden: Jag hade några frågor också till Justitiedepartementets repre-

sentanter. Vi diskuterar någonting som alla är överens om är en svår avväg-ning

mellan olika önskvärda saker: att motverka barnpornografi, respektive slå vakt

om yttrandefriheten.

Min första fråga är: Gör regeringen någon annan bedömning av omfatt-ningen av

problemet än vad Barnpornografiutredningen gör?

Kristina Rennerstedt: Nej, det var bara en sak som jag hade tänkt kommente-ra

när det gäller Hans-Gunnar Axbergers första invändning. Det är inte om-

fattningen av problemet som ligger bakom regeringens förslag - vi har haft

kommitténs kartläggning - utan det är företeelsen som sådan som är så oac-

ceptabel att den motiverar det här ingreppet.

Jag vill passa på att säga att regeringens förslag bottnar i en övertygelse

om att den här rättspolitiska bedömningen är den som skall gälla utifrån

svenska förhållanden. Jag vill understryka att vi inte på något sätt har känt

oss drivna av den internationella utvecklingen. Däremot är vi glada över att

kunna medverka i det internationella arbete som bedrivs på det här området.

Ordföranden: När Barnpornografiutredningen arbetade med den här frågan landade

majoriteten på den s.k. stencilregeln men ett par av ledamöterna på ett mindre

långtgående ingrepp än utdefiniering. Vad är det som egentligen har gjort att

regeringen, trots att man gör samma bedömning av omfattningen av problemet som

utredningen, har velat gå avsevärt längre, såvitt jag förstår, än utredningen

vad gäller ingrepp?

Kristina Rennerstedt: Det bygger på den kriminalpolitiska bedömning som är

gjord om att det handlar om att skapa ett innehavsförbud som är så heltäck-ande

som möjligt och som i så liten utsträckning som möjligt kan kringgås. Det är

förutsättningen för att man över huvud taget skall kunna få respekt för ett

sådant förbud.

Göran Schäder: Den förekomst av barnpornografi som utredningen kunde konstatera

var videogram och tryckta skrifter från äldre tid, ingen nyproduk-tion, men det

förekom i det mediet också. Vad man valde var att ingripa mot videogrammen men

inte mot tryckta skrifter. Det innebär dels att man släp-per de företeelser som

faktiskt finns och som sprids i de här kretsarna, dels att man nästan anvisar

vägen för hur det går att fortsätta om man vill befatta sig med det här

materialet. Man visar de andra medier som blir kvar att utnyttja. Normalt

brukar man inte, när man kriminaliserar, med berått mod lämna kvar luckor i

systemet om man vill ha ett heltäckande system.

Ordföranden: Betyder det allra sista som rättschefen sade att man så att säga

inte gör någon avvägning att tala om när man väl bestämt sig för målet? Skall

jag tolka det så? Huvudgreppet i konstitutionsutskottet är förstås avvägning-en

mellan en önskan att motarbeta detta så mycket som möjligt och en öns-kan att

få så få negativa effekter som möjligt på yttrandefriheten. Resone-manget att

man vill ha ett så heltäckande system som möjligt antyder att man låter det

väga väldigt tungt jämfört med det motstående intresset.

Göran Schäder: Det görs en avvägning mellan skyddsintresset och yttrande-

frihetsintresset hela tiden. Detsamma gäller när man tar ställning till video-

grammen. Sedan är det en konsekvens av hur långt man vill gå. Vetskapen om att

det för den som inte drar sig för att begå brott kan finnas en pornografisk

bransch, när det gäller tryckta skrifter, som uteslutande ägnar sig åt

barnpornografi gör att man inte kan undanta tryckta skrifter.

De problem som vi har diskuterat handlar om nyhetsförmedlingen i de sto-ra

morgontidningarna i den mån de någon gång skulle hamna i situationer att ha

befattning med detta. Ett generellt undantag för tryckta skrifter innebär att

en tidning som uteslutande ägnar sig åt detta också undantas från kriminali-

seringen. Då är det knappast ett heltäckande system.

Hans-Gunnar Axberger: Du pratar om generella undantag för tryckta skrifter och

att man tidigare skulle ha varit inriktad mot att inte ingripa mot tryckta

skrifter. Hur menar du? Det enda man pratar om är innehavet. Att det skulle

finnas något generellt undantag för att producera barnpornografi i tryckta

skrifter har det aldrig varit fråga om utan enbart om innehavet. Då kan det

heller inte vara fråga om att en begränsning i det här hänseendet skulle vara

att anvisa en väg för hur den som vill producera och sprida barnpornografi

skall förfara, för den vägen är sedan länge stängd.

Göran Schäder: För spridningen är den stängd, men efterfrågan för det exi-

sterande materialet finns. Att stoppa efterfrågan åstadkoms inte om det finns

ytterligare material eller om nytt material kommer.

Ordföranden: Jag skulle vilja gå över till en fråga som vi varit inne på och

som är mycket viktig, nämligen försvarlighetsrekvisitet. Jag uppfattar det än

så länge ungefär som Göran Regner säger, att det är en mycket kraftig in-

snävning. När man första gången hänvisar till de kommande resonemangen om

ändringar i försvarlighetsrekvisitet säger man uttryckligen på s. 73 i

propositionen ?att något utrymme för straffri spridning inte bör få finnas

annat än i något enstaka undantagsfall?. Som exempel nämns det fall som Göran

Regner citerade om TV-sändningarna.

Samtidigt tycks det vara så, såvitt man kan se i remissvaren och i remiss-

sammanfattningen, att nästan alla som särskilt uttalat sig i frågan förutsätter

att rekvisitet skall vara kvar. Många av dem som förespråkar en utmönstring av

barnpornografibrottet - dvs. samma lösning som regeringen lagtekniskt har valt

- ur grundlagarna pekar särskilt på försvarlighetsrekvisitet som en garanti för

att nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning av den utvidgade

kriminaliseringen i alltför hög grad inte skall hämmas.

Min fråga är närmast: Om det nu är en nästan överdrivet stark betoning på att

ha ett försvarlighetsrekvisit i dagens system, inte minst bland anhängarna av

den lagtekniska lösning som regeringen har valt, vad är det som gjort att rege-

ringen tyckt att det var så angeläget att snäva in det så pass kraftigt?

Göran Schäder: Det är inte en enstämmig opinion som har diskuterat det

nuvarande försvarlighetsrekvisitet, utan man har från några håll betonat att

ett heltäckande system innebär att man kan begränsa befattningen av material

även inom nyhetsförmedling och opinionsbildning i av alla erkända goda syften.

Men den kränkning av ett barn som åstadkoms genom spridningen och publiceringen

påverkas inte av om det sker i opinionsbildande syfte eller i onda syften. Den

blir väl så stor genom att den publicerats i goda avsikter. Därför har man

velat begränsa det ytterligare. Det diskuterades - det kanske är en brist att

det inte kommit till uttryck i propositionen - att det kan vara ett problem att

ha samma rekvisit behandlade i skilda ordningar, om man har valt att

utdefiniera det hela ur systemet och inte ha kvar prövning med jury och annat.

Hans-Gunnar Axberger var inne på att det försvarlighetsrekvisit som vi har

mycket bygger på de tryckfrihetsrättsliga grundresonemangen och jury-prövning.

Är det borta blir frågan litet annorlunda.

Ordföranden: Entydigt var det kanske inte i vissa detaljer, men ni har väl

själva sammanfattat det jag sade tidigare, att ?nästan alla som särskilt

uttalat sig i frågan? osv., och inte minst de organisationer som har velat ha

den lagtekniska lösning som man sedan har stannat för, har yrkat på det.

Sedan har jag en fråga om smittoriskerna. Jag är inte riktigt på det klara

med hur man från departementets sida ser på den problematiken. Jag har själv

varit nära den uppfattning som Axberger nämnde, att det här inled-ningsvis

känns väldigt abstrakt och konstigt. Man tar ställning till sak efter sak och

bara för att man i dag tycker så här måste man i morgon inte tycka så i en

annan fråga.

Axberger förde ett resonemang om att jurister tänker i mönster och att när

man söker lösningar på problem är det om fem eller femton år lätt att titta

efter vilka vägar som är öppna. Har man sedan 200 år stängt en väg kanske man

inte slår in på den, men om man öppnat den för tolv år sedan är det kanske

lättare att den kommer upp. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar till det

resonemanget. De som varnar för smittoeffekter ser nog spöken på ljusan dag.

Kristina Rennerstedt: Det är klart att man inte ser spöken på ljusan dag. Visst

finns det risker. Man skall komma ihåg att det fortfarande inte är jurister som

stiftar lagar, utan det är riksdagens valda ledamöter. Som vi har resonerat

tycker vi att man visst öppnar en väg. Vi har markerat tydligt vad det

skyddsvärda intresset består i och vilken avvägning vi har gjort. Vi tycker att

det inte borde behöva leda till att undantaget utnyttjas. Vi tycker också att

den väg vi har valt, att plocka bort hela området, borde leda till mindre möj-

ligheter att laborera med grundlagarna. Alternativet hade varit att visa alla

olika fallen i grundlagarna, precis som Göran Schäder tidigare nämnde. Då

skulle man anvisa en väg att plocka bort delar.

Vi tror att vårt mer renodlade förslag minskar riskerna, för då måste man

koncentrera resonemanget på att intresseavvägningen måste falla ut till för-mån

för det skyddsvärda intresset. Det viktiga är att komma ihåg att det ändå är

riksdagen som fattar beslut. Det är kanske riksdagens ledamöter själva som är

bäst på att bedöma risken för smittoeffekter.

Ordföranden: Vi får se på just den punkten. Det är alldeles sant att det är

riksdagen som stiftar lagar i vårt land, men när det gäller smittoeffekter ser

några av oss en risk att det blir lätt för anhängare av en ny inskränkning att

ta de argument som finns till hands, och det finns ett argument till och det är

att man redan gjort så.

En avslutande fråga: Med tanke på att det är ett så pass långtgående in-grepp

och med tanke på att förslaget bara i begränsad utsträckning får anses ha varit

föremål för remissbehandling, dvs. de sidor som fanns i Barnporno-

grafiutredningen som ett av de fyra alternativen och en del frågetecken som

nämnts här. Är det er uppfattning att beredningen, oavsett vem som är ansvarig

för den, är tillräcklig för ett så pass viktigt principgenombrott, för att

använda departementets egen beteckning?

Kristina Rennerstedt: Ja, absolut.

Ordföranden: Innebär det faktum att det som funnits tillgängligt för remiss-

instanserna varit några sidor i Barnpornografiutredningen att det blir en

tillfredsställande remissbehandling? Svaret var ju väldigt tydligt, så jag kan-

ske inte behöver ställa fler frågor. Det anses alltså vara så.

Catarina Rönnung: Som jag ser det innebär förslaget om den totala utdefini-

eringen av barnpornografi ur grundlagarna väldigt mycket av politisk kos-metika

som lämnar rader av grundlagsenliga tveksamheter i sitt kölvatten. Regeringen

berömmer sig av att ha ett heltäckande innehavskriminaliserande förbud när det

gäller barnpornografi. Det är väldigt intressant att se hur man i praktiken

skall komma till rätta med innehavet i sig när man gör så genom-gripande

förändringar.

Ponera att jag inte alls är någon seriös opinionsbildare utan sitter med in-

nehav av barnpornografi i min bostad. Jag har inte spritt och inte sålt något

men polisen misstänker att jag verkligen är innehavare. Jag nekar till detta.

Polisen misstänker mig fortfarande, men polisen kan inte veta hur stort inne-

hav det är. Hur högt straffvärdet skall vara om jag åker dit kan han inte göra

någon bedömning av. Polisen kanske drar sig för att göra en husrannsakan och

tänker att straffvärdet är alltför ringa för att göra ett ingrepp. Alltså kan

jag fortfarande sitta med min barnpornografi i godan ro utan att man kommer åt

den.

Det heltäckande förbudet är alltså ett förbud på papperet som i praktiken

kanske inte gör att man kommer till rätta med problemet. Polisen måste vara

medveten om att man skall ha ett ganska rejält eget innehav.

Göran Schäder talade om någon bransch som skulle producera barnporno-grafi.

Den branschen är inte kommersiellt gångbar längre eftersom det är förbjudet att

producera barnpornografi. De tryckta skrifter som eventuellt finns kvar kan

vara danska skrifter från 1970-talet, som finns på någon vind och som kanske

redan är överförda till videogram - det är enkelt att hantera det på så sätt.

Innehavet av tryckta skrifter måste ändå vara försumbart. Jag kan inte begripa

hur man har gått in på att ändra i TF. Jag tycker att det är högst obefogat med

tanke på omfattningen av de skrifter som kan vara i omlopp efter några

decennier.

Jag kanske inte formulerade frågan så tydligt, men det totala förbudet av

innehav går i praktiken inte att upprätthålla om man inte kan komma åt pro-

dukterna.

Kristina Rennerstedt: Man skall inte göra sig några illusioner om att polisen

på det här sättet har funnit den slutgiltiga metoden för att bekämpa barnpor-

nografi. Det är redan kriminellt att sprida barnpornografi. Därför sker den här

hanteringen på ett sätt som är svårt att komma åt. Ett exempel på ett område

där de nya reglerna skulle kunna leda till en bättre möjlighet för polisen är

om man hittar en lista över prenumeranter, t.ex. när man gör ett tillslag och

avslöjar någon typ av barnpornografiverksamhet. Det kommer man inte åt i dag.

Det är sannolikt att man vid en avvägning skulle komma fram till att göra

ingripande mot personerna i fråga. Visst är det så att verk-samheten även i

fortsättningen kommer att ske i det fördolda och att man inom polisen måste

utveckla metoderna att bekämpa detta. Det handlar om underrättelseverksamhet

och informationsutbyte. Det är en av de viktigaste delarna.

Inger René: Jag tänker läsa innantill på s. 73 i propositionen: ?Till detta

skall läggas att polis eller överklagare som överväger ett ingripande mot t.ex.

en nyhetsredaktion naturligtvis måste beakta att om en viss bild eller film

skulle visa sig inte vara barnpornografisk, så kan den antas omfattas av

grundlags-skyddet och kan alltså vara anonymitetsskyddad. Det medför att

eventuell tvångsmedelsanvändning mot t.ex. tidnings- eller nyhetsredaktioner

måste föregås av särskilt noggranna överväganden.?

Det är alltså en ny typ av rättsliga överväganden som polisen skall göra. Jag

undrar om polisen mot den här bakgrunden har förutsättningar att klara de nya

uppgifterna om regeringens förslag kommer att vinna bifall.

Kristina Rennerstedt: Att besluta om tvångsmedel i allmänhet är ingen ny

uppgift för polisen, utan den uppgiften har man redan i dag. När det gäller

tillslag mot tidningsredaktioner är det som Göran Schäder påpekade så att man

kan utgå från att det kommer att förutsätta ett domstolsbeslut. Jag vill

tillägga att jag har väldigt svårt att se de fall där det skulle vara motiverat

att vidta en åtgärd mot en nyhetsredaktion. Mina medarbetare har egentligen

inte kunnat presentera något sådant exempel när inte sådana misstankar som

skulle kunna finnas skulle omfattas av straffrihetsgrunder. Det tycker jag är

det viktigaste beskedet att lämna. De skyddsåtgärder som kringgärdar detta är

väldigt starka.

Hans-Gunnar Axberger: Det skulle inte skada om det i svensk rätt fanns klarare

regler för den här typen av tvångsmedelsanvändning. Det skulle inte heller

skada om frågan diskuterades litet i ett kommande utskottsbetänkande och att

det gjordes mycket klart uttryckt att det här bör föregås av domstols-prövning.

Man skall ha klart för sig att när det gäller polisiär tvångsmedelsanvänd-

ning i Sverige har vi en informell praxis. Därmed vill jag inte på något sätt

misstänkliggöra den praxis som finns. Men det förekommer JO-ärenden som slutar

med att JO säger att husrannsakan inte borde ha vidtagits men att det inte går

att fastställa vem som har varit ansvarig för beslutet. Därvid stannar det, och

på det viset utvecklas naturligtvis en viss praxis som följs av polis. Men det

är en informell reglering som lämnar ett ganska stort utrymme och som gör det

svårt för den enskilde beslutsfattaren att bestämma sig för om en husrannsakan

skall göras.

I den här typen av infekterade situationer, gällande barnpornografi, kan det

naturligtvis bli ganska svårt för polisen. De kan å ena sida kanske ha den här

typen av uttalanden i bakhuvudet och tänka att det här skall ske försiktigt. Å

andra sidan har de kanske en ganska högröstad opinion som kräver åtgärder. Då

är det inte så hemskt lätt, och då skulle det vara bra med litet bättre

vägledning.

Inger René: Jag kan också förtydliga min fråga litet ytterligare och titta på

gränsen mellan pornografi och konstnärlig framställning. Den känns, åtmin-stone

för mig, flytande. Det står att om syftet är att påverka sexuellt är det

pornografi. Om syftet är konstnärligt är det inte pornografi. Det innebär

såvitt jag förstår att en bild kan vara pornografisk i ett sammanhang och

betraktas som konstnärlig i ett annat. Det står på s. 92, tror jag.

Då har jag en fråga. Vad jag förstår är detta bedömningar som polisen tidi-

gare inte har behövt göra. Det är en ny arbetsuppgift som man lägger på

polisen. Min fråga är: Ingår det här i polisernas utbildning? Har de kunskaper

nog att klara av den här typen av bedömningar? Eller avser regeringen att sätta

in åtgärder av olika slag så att polisen klarar av den här typen av be-

dömningar?

Kristina Rennerstedt: Redan nu deltar ju polisen i arbetet med att bekämpa

barnpornografi. Det är ju polisen som har hanterat utredningarna, och det har

etablerats en praxis. Men självklart måste all ny lagstiftning föranleda att

men ger poliserna den utbildning de behöver för att kunna göra de bedöm-ningar

som krävs.

Inger René: Sedan har jag ytterligare en fråga som kanske kan förefalla litet

enkel. Det är i alla fall en fråga som vi politiker ställs inför när det gäller

den här problematiken. Det handlar ju väldigt mycket om lagstiftning och

konsti-ga saker som inte är så tillgängliga. Då säger människor: Om vi sätter

ett enskilt barn i centrum och ser på möjligheterna att skydda barnet från de

ohyggligheter som är bakgrunden till det som vi i dag diskuterar, vilka skill-

nader ser ni då mellan regeringens förslag och Barnpornografiutredningens

förslag när det gäller att skydda barnen på lång och kort sikt? Jag skulle

vilja ha svar från Kristina Rennerstedt, Hans-Gunnar Axberger och Göran Regner.

Kristina Rennerstedt: Jag riskerar att upprepa mig, men det som vi har sett som

väsentligt är att en innehavskriminalisering kommer att omfatta all be-fattning

med barnpornografi, oavsett om det förekommer på videogram eller i tryckta

skrifter och oavsett om det förekommer på utgivna videogram eller ej. Det

viktiga är att innehav av barnpornografi i vilken form som helst skall vara

otillåten. Det menar vi att vårt förslag tillgodoser.

Hans-Gunnar Axberger: Jag skulle i och för sig gärna avstå från att svara. Om

det gäller att jämföra regeringens förslag med Barnpornografiutredning-ens

förslag med utgångspunkt i frågan om hur det här behovet bäst tillgodo-ses

tycker jag trots allt att det ligger litet utanför en rent juridisk bedömning.

Så om jag får avstå gör jag gärna det.

Göran Regner: Det är naturligtvis omöjligt att säga. Man kan ju inte ha en

försöksverksamhet där man har det ena förslaget genomfört i en del av landet

och det andra i en annan, och sedan jämföra. Jag tror rent allmänt, som jag

sade inledningsvis och som också har sagts av andra här, att lagstiftning

aldrig är hundraprocentigt effektiv. Jag tror kanske att det viktigaste redan

är uppnått. Jag tänker på det väldiga genomslag som det har fått i den allmänna

opinionen hur förkastligt barnpornografi är.

Man skall tänka på det som de här gärningsmännen utsätter sig för, det som

drabbar dem men som inte är straff - brännmärkningen i den allmänna opinionen.

De blir något slags parior. Risken för upptäckt måste ha mycket större

betydelse än något kortvarigt fängelsestraff - eller eventuellt bötes-straff -

för att ha innehaft det här. Jag tror att allt det som är runt omkring

kriminaliseringen är mycket viktigare än själva kriminaliseringen. Därför tror

jag kanske inte att det har så stor betydelse ur den synpunkten vilken väg man

väljer.

Samtidigt kan jag inte låta bli att säga att om man har argumentet att man

skall skydda alla barn från den här typen av övergrepp så är det ett resone-

mang som för väldigt långt. Då skall man också förbjuda folk att resa till

Thailand och Filippinerna. Var sätter man stopp för den typen av argument? Jag

tycker att det är en litet farlig väg att ge sig in på att argumentera på det

viset, även om man har stor förståelse för vikten av att skydda barnen mot det

här.

Ordföranden: Får jag då med anledning av effektivitetsargumenten ställa en

fråga till kanske i första hand Göran Regner och Hans-Gunnar Axberger, men

också förstås gärna till departementet. Frågan gäller om riksdagen skulle fatta

beslut i enlighet med propositionen i dess helhet - dvs. inklusive de

beskrivningar av försvarlighetsrekvisitet som finns och som ju förstås bl.a.

berör journalister, barnorganisationer m.fl. Ser ni att det finns en risk med

den modellen, att det uppstår hinder för den totala kampen mot barnporno-

grafin? Vi har snuddat vid det några gånger, men jag vet inte om vi har fått

något fullödigt svar på frågan. Är hela lagkomplexet - inklusive dess kon-

struktion av försvarlighetsrekvisitet - sådant att det finns risk för att det

blir mindre effektivitet i vissa delar?

Hans-Gunnar Axberger: Jag antar att du är ute efter att man när det gäller

tryckta skrifter i stället för att ha ett formaliserat ensamansvar hamnar i de

vanliga reglerna i brottsbalken. Som jag sade tidigare är det en underskattad

aspekt av tryckfrihetsregleringen. Den går faktiskt väl så ofta ut på att man

alltid skall ha någon att sätta dit, så att säga. Det skall vara lätt att

utkräva ansvar när gränserna har överträtts. Den principen frångår man i det

här förslaget. Det kan bli litet svårt. Man kan tänka sig att folk skyller på

var-andra.

Å andra sidan har jag uppfattat problemet med tryckta skrifter som margi-

nellt i det här sammanhanget. Då blir ju också den effektivitetsförlust som det

kan bli tal om marginell. Så jag tror i och för sig att det förslag som är

framlagt på många sätt verkar vara effektivt utifrån sina syften.

Göran Regner: Det är omöjligt att svara på det, tror jag. Jag skulle vilja säga

att det finns en risk för att det inte blir så effektivt som man skulle vilja.

Men här gäller det ju att välja den minst dåliga lösningen, och vilken den

egentli-gen är tror jag ingen har riktigt klart för sig. Jag har det i alla

fall inte.

Ordföranden: Tack för det. Jag ser inga fler frågare. Då skall jag be att få

tacka alla närvarande men framför allt förstås våra inbjudna svarare. Tack för

att ni har velat komma och hjälpa oss med beredningen av detta svåra ären-de!

Justitieutskottets yttrande

1997/98:JuU5y

Barnpornografi

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Konstitutionsutskottet har i ett beslut den 3 februari 1998 berett

justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1997/98:43

Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden -

barnpornografifrågan m.m. i de delar som berör barnpornografi jämte de motioner

som väckts i ärendet.

Vidare har justitieutskottet beslutat avge yttrande över två motionsyrkanden

rörande jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål och som avser ändringar i

rättegångsbalken.

Utskottet

Yttrandets omfattning

Justitieutskottets beredningsområde omfattar, såvitt här är av intresse,

straff- och processrättsliga frågor. Regleringen sker i första hand i

brottsbalken och i rättegångsbalken. Vidare bereder utskottet ärenden som rör

bl.a. polisväsendet.

I detta yttrande behandlar utskottet frågor som aktualiserats i propositionen

jämte motioner och som tillhör utskottets beredningsområde. En förteckning över

de motionsyrkanden som behandlas återfinns i en bilaga till yttrandet. Det bör

också redan här understrykas att utskottet inte har att ta ställning till den

centrala frågan om barnpornografibrottet bör utmönstras ur

tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Barnpornografibrottet

Bakgrund

Enligt bestämmelsen om barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken skall

den dömas för barnpornografibrott som skildrar barn i pornografisk bild med

uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild av barn om inte åtgärden

med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Straffet är böter eller

fängelse i högst två år.

Kriminaliseringen omfattar alla slags pornografiska bilder av barn, såväl

fotografier som t.ex. teckningar.

Barnpornografibrottet infördes år 1980 (prop. 1978/79:179, bet. KU33, rskr.

317). Som motiv för kriminaliseringen anfördes bl.a. den integritetsskada som

kan uppkomma när barn medverkar vid tillkomsten av pornografiska alster.

Departementschefen anförde (prop. s. 8) att de barn som medverkar normalt inte

kan bedöma innebörden i och konsekvenserna av sin medverkan. Han ansåg vidare

att man inte kan bortse från de skadeverkningar som kan drabba dessa barns syn

på sexualiteten. Ett ytterligare motiv var att framställning och spridning av

barnpornografiska alster är kränkande för barn över huvud taget.

I 7 kap. 4 § 12 tryckfrihetsförordningen (TF) finns en reglering som

kriminaliserar skildrandet av barnpornografi också om skildrandet sker genom

tryckt skrift förutsatt att spridningsuppsåt finns. Motsvarande reglering

gäller också enligt 5 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) om gärningen

begås i en film.

Enligt regeringens förslag i den nu aktuella propositionen flyttas

barnpornografibrottet ut från TF:s och YGL:s tillämpningsområden och alla

bestämmelser i grundlagarna som rör barnpornografi upphävs. På så sätt skall

all tillämpning av grundlagarna uteslutas när det gäller barnpornografiska

bilder, oavsett i vilka sammanhang det tas befattning med dem. Regler om

barnpornografi kommer enligt förslaget att finnas uteslutande i vanlig lag.

Frågan om den tryckfrihets- och yttrandefrihetsrättsliga regleringen faller

som nyss nämnts utanför utskottets beredningsområde. I det följande avses med

barnpornografi sådana pornografiska bilder av barn som faller under

bestämmelsen i brottsbalken om barnpornografibrott.

Utvidgning av det straffbelagda området - kriminalisering av innehav m.m.

Frågan om en utvidgning av det straffbelagda området - och då särskilt

innehavskriminaliseringen - har under de senaste åren varit föremål för

omfattande diskussioner och beredningar. Åsikterna har främst gått isär i

frågan om det är befogat att straffbelägga innehav, både med hänsyn till

effektiviteten av kriminaliseringen och till de motstående tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga intressena.

Brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott - 16 kap. 10 a § - utvidgas

enligt regeringens förslag till att omfatta i princip all befattning med

barnpornografi, även innehav. All framställning kriminaliseras, oavsett syfte.

Ett undantag görs dock för hantverksmässig framställning utan spridningssyfte.

Det gällande förbudet mot spridning kompletteras med förbud mot överlåtelse,

upplåtelse eller förevisande av barnpornografi. Vidare straffbeläggs bl.a.

förvärv, saluförande och förmedling av kontakt mellan köpare och säljare.

Innehavsförbudet avser samma sorts bilder som är förbjudna att framställa,

sprida, överlåta m.m. Någon begränsning till bilder av verklighetstrogen

karaktär görs alltså inte.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nu föreligger ett lagförslag som

ger en heltäckande reglering mot alla former av befattning med barnpornografi

och tillstyrker förslaget i princip. Härigenom får motionerna K302, K341, So674

yrkande 9 och So801 yrkande 18, i vilka efterfrågas en sådan reglering, anses

tillgodosedda.

Enligt utskottets mening skall det således inte göras några särskilda

avgränsningar när det gäller det slag av bilder som omfattas av

innehavsförbudet. Det finns således ingen anledning att som yrkas i motion K19

yrkande 4 begränsa innehavsförbudet till verklighetstrogna bilder. Tvärtom

skulle ett bifall till yrkandet medföra att det grundläggande objektiva

rekvisitet i 16 kap. 10 a §, nämligen ?barn i pornografisk bild?, inte kom att

ha en enhetlig innebörd. Detta skulle innebära en betydande systematisk

olägenhet som fick lösas genom att innehavsbrottet reglerades särskilt.

Härutöver måste utskottet kraftfullt understryka att det med utgångspunkt i

lagstiftningens syfte är olämpligt och inkonsekvent att en och samma

barnpornografiska bild i vissa fall skulle falla inom och i vissa fall utanför

det straffbara området i brottsbalken. Utskottet avstyrker alltså bifall till

motion K19 i denna del.

Ett effektivt förbud mot all befattning med barnpornografiskt material

förutsätter enligt utskottets mening att motsvarande förbud kommer att gälla de

medier som i dag omfattas av TF och YGL. Det faller emellertid utanför

utskottets beredningsområde att ta ställning till hur detta bäst skall kunna

lösas.

Undantag från det annars straffbara området

I dag är inte varje skildring av barn i pornografisk bild eller spridning av

sådan bild straffbar. Undantag görs för det fall att gärningen med hänsyn till

omständigheterna är försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall, enligt

vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet med

framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer (prop. 1978/79:179

s. 9). Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling

och vetenskapligt arbete anförs i motiven som exempel på fall där ett spridande

kan vara försvarligt. För att en sådan bedömning skall komma i fråga skall

bilden dock ingå som ett naturligt och befogat led i det sammanhang där den

förekommer.

Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vidare

möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrekvisitet. En

skildring som av konstnärliga skäl ansetts vara försvarlig torde emellertid i

princip behålla denna karaktär oavsett i vilka senare sammanhang den kan

förekomma.

Att behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidgningen av det

straffbara området framstår enligt regeringen som mindre tilltalande. I

bestämmelsen om barnpornografibrott införs enligt regeringens förslag i stället

en regel som innebär att en gärning inte skall utgöra brott om särskilda

omständigheter gör att gärningen måste anses uppenbart befogad.

I motionerna K18 (m), K19 (kd), K 20 (v) samt K21 och K22 (båda fp) yrkas att

försvarlighetsrekvisitet skall behållas. Som skäl för detta framförs

sammanfattningsvis att det av regeringen föreslagna undantaget från det

straffbara området blir för snävt varigenom seriös nyhetsförmedling, forskning

och opinionsbildning kommer att hämmas. Detta kommer i sin tur att vara till

nackdel för bekämpningen av förekomsten av barnpornografi.

Utskottet har nu ställt sig bakom en avsevärd utvidgning av det

kriminaliserade området. Detta talar i sig för att utrymmet för andra än de som

i sin myndighetsutövning har att ta befattning med barnpornografiskt material i

fortsättningen bör vara betydligt mindre än det är i dag. Vidare måste man

beakta att de bevekelsegrunder som ligger bakom den utvidgade kriminaliseringen

bör få genomslag fullt ut. Ur det enskilda barnets perspektiv är det lika

kränkande oavsett i vilket medium en bild eller film förekommer och om bilden

publiceras i opinionsbildande syfte eller inte. En försvarlig spridning kränker

alltså barnet lika mycket som en oförsvarlig. Till detta måste läggas att

risken för oförsvarlig vidarespridning är uppenbar. Slutligen finns det enligt

utskottet skäl att fråga sig om det är en rimlig avvägning att göra ett

generellt undantag för sådan befattning som kan sägas vara betingad av seriösa

och allmänt lovvärda syften när det är fråga om en så långtgående

kriminalisering som nu är fallet. Om i princip all befattning med

barnpornografi således blir kriminaliserad måste detta få genomslag även på de

seriösa områdena. Annars riskerar man att lagstiftningen uppfattas som att den

ger dubbla signaler och att respekten för straffbudet i övrigt undergrävs. Att

behålla försvarlighetsrekvisitet trots den omfattande utvidningen av det

straffbara området framstår enligt utskottet därför som mindre tilltalande.

Det finns enligt regeringen situationer där befattning med barnpornografi kan

framstå som befogad. De fall som regeringen avser är de där syftet med

gärningen är skyddsvärt, konkret och specifikt och omständigheterna är sådana

att det i princip är uteslutet att t.ex. hantera en situation utan att

exempelvis inneha en viss barnpornografisk skildring. Med tanke på dessa fall

bör straffstadgandet om barnpornografibrott enligt regeringen förses med en

regel som innebär att i särskilda fall en gärning inte skall föranleda straff.

Även om det främst är hänsynen till massmediernas och

frivilligorganisationernas arbete som man har i åtanke är det enligt regeringen

naturligtvis inte uteslutet att regeln kan vara tillämplig även i andra

situationer där en motsvarande intressekonflikt kan uppkomma, t.ex. inom

forskningen. Regeringen understryker dock att det inte är meningen att regeln

skall träffa någon viss yrkesgrupp generellt sett eller någon viss situation i

allmänhet, utan det krävs för straffrihet att det i det enskilda fallet finns

särskilda omständigheter som gör att gärningen måste anses uppenbart befogad

(prop. s. 89 f).

Utskottet instämmer i regeringens bedömning och anser att bestämmelsen bör

utformas i enlighet med förslaget i propositionen. Utskottet vill tillägga att

den snäva utformningen av möjlighet till lagligt innehav inte i sig hindrar

opinionsbildning och debatt. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18

yrkande 7, K19 yrkande 4 (delvis), K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4.

Övriga lagstiftningsfrågor rörande barnpornografibrottet

I regeringens förslag till ny lydelse av bestämmelsen om barnpornografibrott

införs en definition av begreppet barn innebärande att med barn avses en person

vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av

bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

Vad gäller straffskalan för barnpornografibrott införs ett ringa brott med

böter eller fängelse i högst sex månader i straffskalan; normalgraden av

brottet kommer endast att innehålla fängelse i straffskalan, maximum två år.

Slutligen införs en särskild straffskala för grovt barnpornografibrott med en

straffskala om fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte sprider

barnpornografi skall enligt regeringens förslag kunna dömas för brott även när

gärningen begås av oaktsamhet. För detta oaktsamhetsbrott skall kunna dömas för

ringa brott eller normalgraden av barnpornografibrott. Försök till uppsåtliga

barnpornografibrott av normalgraden straffbeläggs och när det gäller grovt

brott straffbeläggs även förberedelse till sådant brott.

Regeringen föreslår i propositionen att införsel till och utförsel från

Sverige av barnpornografi skall förbjudas och att förbudet skall tas in i en

särskild lag. För att förbudet skall gälla med avseende på Sveriges gräns mot

annat EU-land görs vissa tillägg i den lag som reglerar Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat EU-land.

Genom en ändring av den särskilda lagen om förverkande av barnpornografi

utvidgas möjligheterna till förverkande. Lagen kommer i praktiken att utgöra

ett komplement till brottsbalkens allmänna regler om förverkande och den

möjliggör förverkande av alla barnpornografiska bilder oavsett hur de

påträffas.

Slutligen gör regeringen den bedömningen att s.k. anspelningspornografi, dvs.

pornografi där vuxna modeller framställs som barn eller förses med olika

attribut för att påminna om barn, inte bör omfattas av kriminaliseringen i

bestämmelsen om barnpornografibrott.

Utskottet har inte något att anföra när det gäller de ovan nämnda förslagen.

Sammanfattning

Sammantaget leder regeringens förslag rörande barnpornografibrottet enligt

utskottets mening till en lagstiftning som medger en mer effektiv bekämpning av

förekomsten av barnpornografi. Utskottet tillstyrker propositionen i dessa

delar.

Sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet olaga våldsskildring

Som en följd av regeringens förslag om att flytta ut barnpornografibrottet från

grundlagarnas tillämpningsområde kommer samtliga barnpornografibrott att

handläggas av allmän åklagare och hanteras i vanlig brottmålsprocess med

tillämpning av rättegångsbalkens regler. Ett problem som då uppstår gäller

sådana skildringar som är barnpornografiska och som dessutom utgör sådan olaga

våldsskildring som faller inom grundlagarnas tillämpningsområde. Åtal för olaga

våldsskildring - på det område som omfattas av grundlagarna - skall ju alltjämt

väckas av Justitiekanslern och hanteras enligt den särskilda

rättegångsordningen för tryck- eller yttrandefrihetsmål.

I propositionen tar regeringen först upp den situationen att en och samma

skildring, t.ex. en viss sekvens i ett videogram, dels är barnpornografisk

dels utgör olaga våldsskildring (s. 75 f).

Regeringen framhåller att det inte vore en rimlig ordning om olika

straffprocessuella regler skulle behöva tillämpas vid ingripande mot en och

samma stillbild eller filmsekvens. En viss bild eller sekvens som är

barnpornografisk men som också innehåller moment som kan bedömas som olaga

våldsskildring måste enligt regeringen behandlas som en enhet och kunna

hanteras enligt ett och samma regelsystem. Regeringen gör i sammanhanget

följande bedömning.

Enligt regeringens mening är det därför naturligt att för dessa fall anlägga

det synsättet att barnpornografibrottet, som inte i något fall kommer att vara

straffbart som tryck- eller yttrandefrihetsbrott, som typiskt sett får anses

allvarligare är olaga våldsskildring och som, enligt regeringens förslag kommer

att ha ett straffmaximum som är dubbelt så högt, konsumerar brottet olaga

våldsskildring. Detta innebär att våldsmomenten i skildringen - i den mån de

kan omfattas av gärningsbeskrivningen för barnpornografibrottet - bör betraktas

som en försvårande omständighet och bestraffas inom ramen för

barnpornografibrottet.

Lagrådet har med anledning av den föreslagna lösningen anfört bl.a. följande

(prop. s. 316).

Häremot kan emellertid hävdas att ett gärningspåstående som innebär att ett

yttrande faller under tryckfrihetsförordningens beskrivning av brottet olaga

våldsskildring, vartill yttrandefrihetsgrundlagen hänvisar, endast kan prövas i

den ordning som gäller för yttrandefrihetsbrott. En säker lösning av detta

problem kan emellertid inte åstadkommas utan mycket betydande ingrepp i det

föreslagna systemet. Man får därför nöja sig med att överlämna problemet till

rättstillämpningen.

Regeringen har med anledning av Lagrådets yttrande i denna del framhållit att

gränsen för vad som kan lagföras inom ramen för barnpornografibrottet följer av

brottsbeskrivningen för detta brott. Ett gärningspåstående som innefattar

skildrande i bild av sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids kan

enligt regeringen sålunda inte rubriceras som barnpornografibrott. En annan sak

är att det inte torde möta något hinder att åberopa en viss bilds motiv eller

karaktär som en försvårande omständighet vid t.ex. en gärning avseende innehav

av barnpornografi.

Utgångspunkten för resonemanget är alltså att någon skildrar barn i

pornografisk bild och att bilden har sådana inslag av sexuellt våld eller tvång

förenat med en avsikt att bilden sprids att rekvisiten för olaga våldsskildring

också är uppfyllda.

Inledningsvis konstaterar utskottet att det i den beskrivna situationen är

fråga om en och samma gärning. Detta innebär bland annat att gärningen i

enlighet med allmänna straffrättsliga principer skall bedömas vid ett tillfälle

och att det inte i efterhand är möjligt för åklagaren att efter en frikännande

dom i fråga om barnpornografibrott återkomma och yrka ansvar för olaga

våldsskildring eller omvänt (se prop. s. 76).

Utskottet konstaterar vidare att det, då fråga är om konkurrens mellan

brottsbalksbrotten barnpornografibrott respektive olaga våldsskildring,

knappast uppstår några systematiska eller andra problem. I enlighet med vad som

normalt gäller har åklagaren möjlighet att utifrån samma gärningsbeskrivning

yrka ansvar för barnpornografibrott alternativt olaga våldsskildring. Om båda

brotten kan styrkas kommer, som regeringen anför, det lindrigare brottet olaga

våldssskildring att konsumeras av det svårare brottet barnpornografibrott.

Såvitt gäller den situationen att den olaga våldsskildringen faller inom

grundlagarnas tillämpningsområde blir situationen emellertid mer komplicerad.

Brottsbalksbrotten skall ju som tidigare framgått handläggas i den i

rättegångsbalken stadgade ordningen medan det för yttrandefrihetsbrottet finns

särskilda processregler som bl.a. innebär att målet kan handläggas med jury. I

denna situation uppstår det alltså en konkurrens mellan de olika

processrättsliga regelsystemen utöver den konkurrens som finns mellan

yttrandefrihetsbrottet och brottsbalksbrottet. Samtidigt är det som nämts en

straffrättslig princip att gärningen skall bedömas vid ett och samma tillfälle;

att gärningen kan bedömas antingen som brottsbalksbrott eller som

yttrandefrihetsbrott gör härvidlag ingen skillnad.

Från strikt straffrättsliga utgångspunkter är det enligt utskottets mening

naturligt att, i linje med vad regeringen anför, den olaga våldsskildringen

också i detta fall får vika för det allvarligare brottet barnpornografibrott

och att målet alltså handläggs i den i rättegångsbalken stadgade ordningen. Om

man anlägger ett mer konstitutionellt synsätt och i stället utgår från

grundlagarna ligger det dock måhända närmare till hands att ge de

tryckfrihetsrättsliga och yttrandefrihetsrättsliga regleringarna företräde.

Detta är dock en fråga som det i första hand ankommer på konstitutionsutskottet

att bedöma.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på ytterligare en konsekvens av

regeringsförslaget som har samband med de olika processformerna.

Det kan uppkomma situationer när JK/allmän åklagare med utgångspunkt i vad

han tror sig kunna styrka måste välja mellan att åtala för barnpornografibrott

eller för yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring. Situationen kan t.ex.

vara den att det råder tveksamhet beträffande möjligheten att styrka

barnpornografibrott - det kan t.ex. vara osäkert om det går att styrka att

rekvisitet ?barn? är uppfyllt - medan det däremot står klart att rekvisiten för

olaga våldsskildring är uppfyllda. I detta läge riskerar åklagaren om han

åtalar för barnpornografibrott att hans talan ogillas och han kan då, i

enlighet med vad som anförts i det föregående, inte återkomma med ett åtal för

olaga våldsskildring avseende samma gärning. Det går emellertid att utforma

åtalet på ett sådant sätt att frågan om barnets ålder kommer att sakna

betydelse för åtalet; detta kan man göra genom att åtala för

yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring med dess lindrigare straffskala.

Utskottet vill i sammanhanget anmärka att den föreslagna regleringen i 1 kap.

10 § TF och 1 kap. 13 § YGL inte lägger hinder i vägen för en sådan lösning.

En annan situation som rör sambandet mellan barnpornografibrottet och brottet

olaga våldsskildring är den att en viss videofilm i olika sekvenser innehåller

både barnpornografiska alster och olaga våldsskildringar med vuxna aktörer.

Olika straffrättsliga regler kan då komma att gälla för de olika sekvenserna

och olika rättegångsordningar kommer att gälla för de olika brotten (prop. s.

76 f).

I propositionen pekar regeringen på att olikheterna i straffrättsligt

hänseende många gånger kan föranleda gränsdragningsfrågor, exempelvis kan

straffbara försök förekomma när det gäller spridning av barnpornografi men inte

när det gäller olaga våldsskildring. I likhet med regeringen anser utskottet

dock inte att man här har anledning att befara några allvarligare problem i

rättstillämpningen.

De praktiska olägenheterna som kan uppkomma genom att olika

rättegångsordningar kommer att gälla för de båda brotten bör enligt utskottets

mening kunna begränsas genom förslaget i propositionen om att ge

Justitiekanslern möjlighet att i enskilda fall delegera åklagaruppgiften till

allmän åklagare när det gäller bl.a. brottet olaga våldsskildring (prop. s. 126

f). Det går emellertid inte att undvika att olika rättegångsordningar kommer

att gälla för de olika brotten.

Den möjlighet till gemensam handläggning av ett vanligt brottmål med ett

tryck- eller yttrandefrihetsmål som öppnas i 7 kap. 7 § andra stycket lagen

(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden torde enligt utskottet - och som regeringen

framhållit (prop. s. 77) - vara tillämplig i här åsyftade situationer. Den

nämnda bestämmelsen innebär att ett vanligt brottmål får handläggas i samma

rättegång som ett tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs

om ansvar, om det på grund av samband mellan målen skulle skapa allvarliga

olägenheter att de handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i

rättegången hålls inför jury, skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål prövas enbart av rätten som i dessa fall består av tre

lagfarna domare (7 kap. 7 § andra stycket jämfört med 9 kap. 1 § ovannämnda

lag).

För det fall en gemensam handläggning inte skulle komma till stånd kommer de

båda brotten att handläggas vid olika tidpunkter och i olika

rättegångsordningar. Utskottet vill här peka på att bestämmelserna om

sammanträffande av brott i 34 kap. brottsbalken kan vara tillämpliga, vilka

bl.a. innebär att rätten kan förordna att en tidigare ådömd påföljd skall avse

jämväl det andra brottet.

Mot bakgrund av att motionärerna i motion K18 (m) motsätter sig att

barnpornografibrottet flyttas ut från grundlagarnas tillämpningsområde tar de

avstånd från de lösningar regeringen förespråkat i propositionen såvitt avser

sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring.

Som framgått ovan har utskottet pekat på några konsekvenser av den av

regeringen föreslagna ordningen. Det skall dock också framhållas att betydelsen

av här nämnda förhållanden inte bör överdrivas; det är bara om den som skall

lagföras för barnpornografibrott samtidigt bär ensamansvaret för tryck- eller

yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring som några egentliga olägenheter

uppstår. Särskilt bör nämnas att det aldrig kan bli aktuellt att bedöma innehav

av barnpornografi som något annat än barnpornografibrott oavsett våldsinslag.

Innehav av våldsskildringar är nämligen över huvud taget inte straffbart.

Utskottet avstyrker motion K18 yrkande 6.

Registrering av barnpornografi

I motionerna K18 (m) och K22 (fp) föreslås att en internationellt tillgänglig

databank med barnpornografiska framställningar inrättas i Sverige med

Rikspolisstyrelsen som huvudansvarig. Vidare föreslås att ett särskilt arkiv

skall inrättas för bevarande av barnpornografiska framställningar.

Regeringen har den 18 september 1997 (dnr Ju 97/3061) beslutat att det hos

Rikspolisstyrelsen skall inrättas och föras ett personregister med namnet

?Digitalt referensbibliotek över barnpornografiska framställningar?. Ändamålet

med registret är att utföra bildanalys i brottsutredningar samt att bistå

utländska brottsutredande myndigheter med uppgifter om bildanalys i

brottsutredningar. Innehållet i registret skall bestå av barnpornografiska

framställningar som tagits i beslag. Registret får också innehålla

barnpornografiska framställningar som överlämnats av utländsk brottsutredande

myndighet samt uppgifter om var framställningen tagits i beslag.

Enligt propositionen (s. 105) bedriver Rikskriminalpolisen för närvarande ett

arbete med att internationellt presentera registret och de möjligheter till

effektivisering i den brottsutredande verksamheten detta kan medföra.

Regeringen anser det ännu vara för tidigt att dra några slutsatser om hur detta

samarbete över gränserna kommer att uveckla sig, men har stora förhoppningar om

att det skall visa sig vara ett mycket värdefullt redskap i kampen mot sexuella

övergrepp mot barn.

I likhet med regeringen anser utskottet att det redan existerande

personregistret i allt väsentligt torde motsvara de önskemål om effektivare

möjligheter att komma till rätta med barnpornografin genom bl.a.

internationellt samarbete som ligger bakom motionärernas förslag i denna del.

Utskottet delar också regeringens bedömning att det - utöver eventuella

regleringar när det gäller registerinnehåll m.m. - för närvarande inte finns

skäl att vidta några ytterligare åtgärder när det gäller registrering av

barnpornografiskt material. Utskottet avstyrker bifall till motionerna K18 och

K22 i nu berörda delar.

Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi

I motion K18 (m) anförs att statsmakternas skyldighet att garantera barns behov

av skydd mot sexuella övergrepp förutsätter att såväl polisen som det övriga

rättsväsendet har tillräckliga resurser att avsätta till förebyggande åtgärder

samt till bekämpningen av sexualbrott och andra övergrepp riktade mot barn.

Inledningsvis noterar utskottet att det merarbete som kan bli följden av de i

propositionen framlagda förslagen såvitt avser barnpornografifrågan enligt

regeringen torde kunna rymmas inom den vanliga verksamheten hos aktuella

myndigheter; förslagen beräknas därför kunna finansieras inom ramen för

befintliga medel.

Det är en uppgift för polisen att utifrån statsmakternas uttalanden om de

prioriteringar som bör göras, tillämpliga straffskalor, lokala förhållanden

m.m., fatta beslut om insatser mot olika slag av brottslighet. Något uttalande

härutöver från riksdagens sida behöver enligt utskottets mening inte göras.

Motion K18 yrkande 3 avstyrks.

Övriga frågor

Övriga ändringar i brottsbalken

I propositionen föreslås att benämningen tekniska upptagningar förs in i YGL

som ett samlingsbegrepp för upptagningar som innehåller text, bild eller ljud

som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt

hjälpmedel. Utskottet har inte något att erinra mot de följdändringar som med

anledning härav föreslås i 16 kap. 10 b, 10 c och 12 §§ brottsbalken.

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål

I motion K23 (fp) föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken. Sålunda föreslås

att 4 kap. 13 § skall ändras så att det av lagtexten klart framgår att jäv av

politisk natur faller under lagen samt att förbudet i 54 kap. 8 § om att

överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt upphävs.

Yrkandena tar uteslutande sikte på jävsinvändningar mot jurymän i

tryckfrihetsmål.

Motionsönskemålet har sin bakgrund i det s.k. fallet Holm där Europadomstolen

fann att Sverige i ett tryckfrihetsmål kränkt artikel 6.1 i Europakonventionen

om rätten till prövning av en oavhängig och opartisk domstol. En redogörelse

för fallet Holm finns i propositionen (s. 129 f) och fallet diskuteras även

utförligt i departementspromemorian Jurymedverkan och fallet Holm (Ds 1997:25).

Regeringen kommer i propositionen bl.a. fram till att det inte behövs några

lagändringar för att Sverige skall uppfylla sina konventionsåtaganden.

Utskottet, som instämmer i regeringens bedömning, konstaterar att

motionsönskemålet dessutom sträcker sig längre än vad som krävs för att

åstadkomma en ändring i fråga om jurymän. Utskottet vill här också erinra om

att nämndemän är domare (se 4 kap. rättegångsbalken). Motionsförslaget skulle

med hänsyn till att nämndemän enligt 4 kap. 7 § rättegångsbalken utses av

kommunfullmäktige kunna få svåröverblickbara konsekvenser. I denna del saknas

också beredningsunderlag.

Frågor av det slag som motionärerna aktualiserar skulle i och för sig kunna

tas upp inom ramen för den speciella reglering som finns för processen i tryck-

och yttrandefrihetsmål. Detta är emellertid något som utskottet vill avråda

från med hänsyn till att utskottet som ovan framgått inte anser att något

lagstiftningsbehov föreligger. En särreglering skulle inte heller vara lämplig

med hänsyn till det nära sambandet med rättegångsbalkens regler.

Sammanfattningsvis anser utskottet att motion K23 yrkandena 1 och 2 bör

avstyrkas.

Stockholm den 3 mars 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Birthe Sörestedt (s), Göran

Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s),

Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Kia

Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s), Åke Sundqvist (m),

Görel Thurdin (c), Tanja Linderborg (v) och Cinnika Beiming (s).

Avvikande meningar

1. Undantag från det annars straffbara området

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Rolf Åbjörnsson (kd),

Åke Sundqvist (m) och Tanja Linderborg (v) anför:

För närvarande gäller att en gärning som med hänsyn till omständigheterna är

försvarlig inte bedöms som barnpornografibrott även om rekvisiten i övrigt är

uppfyllda. Det finns enligt vår mening starka skäl att ifrågasätta om inte det

lagliga utrymmet för att inneha barnpornografi blir för snävt med den

formulering som valts i propositionen, nämligen att innehavet skall vara

uppenbart befogat.

Inte sällan är det medierna som genom grävande journalistik och

efterforskningar kunnat nysta upp olika barnpornografihärvor. En

kriminalisering av innehavet av barnpornografiskt material i kombination med

ett slopande av försvarlighetsrekvisitet skulle allvarligt kunna hämma den

typen av journalistik och även seriös forskning på området. Även seriöst

arbetande organisationers arbete med opinionsbildning mot sexuell exploatering

av barn skulle komma att hämmas. Härigenom kommer kampen mot förekomsten av

barnpornografi att försvåras.

Mot den nu angivna bakgrunden anser vi att försvarlighetsrekvisitet bör

behållas i brottsbalkens bestämmelse om barnpornografibrott.

Vi anser att riksdagen med anledning av motionerna K18 yrkande 7, K19 yrkande

4, K20, K21 yrkande 2 och K22 yrkande 4 bör besluta att ge 16 kap. 10 a § sista

stycket sista meningen följande lydelse:

?Även i andra fall skall en gärning inte utgöra brott om gärningen med hänsyn

till omständigheterna är försvarlig.?

2. Sambandet mellan barnpornografibrott och brottet olaga våldsskildring

Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:

Regeringens förslag till hur man skall lösa de problem som uppstår när en bild

innehåller såväl ett barnpornografibrott som yttrandefrihetsbrottet olaga

våldsskildring är enligt vår mening långt ifrån övertygande. Som anförs i

motion K18 yrkande 6 tar vi avstånd från förslaget, som väl illustrerar vilka

praktiska olägenheter och svåröverblickbara konsekvenser regeringens förslag om

att flytta ut barnpornografibrottet ur grundlagarna medför. Enligt vår mening

är frågorna otillräckligt utredda. Ett bifall till regeringens förslag om att

utmönstra barnpornografibrottet ur grundlagarna kräver således ytterligare

överväganden.

3. Registrering av barnpornografi

Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Åke Sundqvist (m) och Kia Andreasson

(mp) anför:

Enligt vår mening fyller det personregister som regeringen gett

Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta inte fullt ut de behov som finns. I

första hand saknas ett arkiv för bevarande av barnpornografiska skildringar som

kan användas som referensmaterial av såväl svenska som utländska myndigheter

vid utredning av nya brott. I sammanhanget bör noteras att även

Barnpornografiutredningen såg ett sådant behov.

Regeringen bör få i uppdrag att se till att ett sådant arkiv inrättas.

Vi anser att riksdagen med bifall till motionerna K18 yrkande 5 och K22

yrkande 5 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu anfört.

4. Resurser till rättsväsendet för bekämpning av barnpornografi

Gun Hellsvik, Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m) anför:

För att kunna skydda barn mot brott krävs förutsättningar för effektiv

brottsbekämpning av såväl barnpornografibrott som sexuella övergrepp och andra

brott mot barn. En effektiv brottsbekämpning förutsätter dock att polisen har

tillräckliga personella och tekniska resurser för att kunna prioritera

brottsligheten när så krävs. Regeringens besparingar på polisen har drabbat i

princip all polisiär verksamhet negativt. Hade vårt förslag till budget för år

1998 avseende polisen genomförts hade polisens möjligheter att ingripa mot

barnpornografibrott liksom mot all annan brottslighet ökat. Nu gäller det

emellertid att prioritera användningen av de nu begränsade resurser som

riksdagens beslut innebar.

Regeringen bör således se till att polisen avsätter tillräckliga medel för

att bekämpa denna typ av brottslighet. Vi anser att riksdagen med bifall till

motion K18 yrkande 3 som sin mening bör ge regeringen till känna vad vi nu

anfört.

Särskilt yttrande

Kriminalisering av innehav m.m.

Rolf Åbjörnsson (kd) anför:

Kristdemokraterna har under lång tid verkat för kriminalisering av innehav av

barnpornografi. Eftersom den dåvarande regeringen inte lade fram någon

proposition i ärendet år 1994, och då en kvalificerad majoritet i

konstitutionsutskottet inte erhölls för en innehavskriminalisering redan från

år 1995, träffades en överenskommelse mellan Kristdemokraterna och

Socialdemokraterna om det vilande grundlagsförslag som nu finns och som stötts

av en bred majoritet i riksdagen.

Barnpornografiutredningen har därefter arbetat med lagstiftningsfrågorna.

Majoriteten lade fram ett förslag som har avvisats från många håll.

Kristdemokraternas representant i utredningen reserverade sig emellertid för en

i jämförelse med utredningens förslag mer heltäckande lösning.

Kristdemokraterna godtar därmed justitieutskottets yttrande såvitt avser frågan

om innehavskriminalisering.

Motionerna

1997/98:K18 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om effektiv brottsbekämpning och tillräckliga resurser till polisen och

övriga rättsväsendet i kampen mot barnpornografi,

5. att riksdagen beslutar införa ett generellt arkiv för registrering och

bevarande av konfiskerat material i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om sambandet mellan barnpornografibrott och olaga våldsskildring,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §

sista stycket brottsbalken angående undantagsregeln i enlighet med vad som

anförts i motionen,

1997/98:K19 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar att 16 kap.

10 a § brottsbalken skall ha följande lydelse: Den som 1. skildrar barn i

pornografisk bild, 2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat

sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan, 3. förvärvar eller

bjuder ut en sådan bild av barn, 4. förmedlar kontakter mellan köpare och

säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som

syftar till att främja handel med sådana bilder, eller 5. innehar en sådan bild

av barn av verklighetstrogen karaktär döms för barnpornografibrott till

fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i

högst sex månader. Förbuden mot skildring gäller inte den som, tecknar, målar

eller på något annat liknande sätt framställer en sådan bild som avses i första

stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas

eller på annat sätt göras tillgänglig för andra och om bilden inte är av

verklighetstrogen karaktär. Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i

förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket,

döms som sägs där. Är ett brott som avses i första stycket att anse som grovt

skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och

högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om

det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig

verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en

särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt

hänsynslös behandling. Om en gärning som avses i första eller andra stycket med

hänsyn till omständigheterna är försvarlig skall den inte medföra ansvar. Med

barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när

det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.

1997/98:K20 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar anta

regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken med den ändrade lydelse

i 16 kap. 10 a § som anförts i motionen.

1997/98:K21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i enlighet med vad i motionen

anförts av det s.k. försvarlighetsrekvisitet i den av regeringen föreslagna

lydelsen av 16 kap. 10 a § brottsbalken.

1997/98:K22 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 16 kap. 10 a §

sista stycket BrB angående undantagsregeln,

5. att riksdagen beslutar förorda en särskild utredning om inrättande i

Sverige av en internationell databank om barnpornografi.

1997/98:K23 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av jävsregeln i 4 kap. 13 §

rättegångsbalken att det klart framgår att jäv av politisk natur faller under

lagen,

2. att riksdagen beslutar upphäva förbudet i 54 kap. 8 § rättegångsbalken att

överklaga hovrättens beslut angående jäv mot domare i tingsrätt,

1997/98:K302 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär förslag till en snar, effektiv, klar och heltäckande

lagstiftning, som kriminaliserar även innehav av barnpornografi, i enlighet med

vad som anförts i motionen.

1997/98:K341 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

ett förslag om att all befattning med bilder eller filmer som framställs genom

sexualbrott mot barn kriminaliseras och faller utanför grundlagsområdet.

1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om olika åtgärder för att motarbeta barnpornografin.

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kriminalisering av barnpornografi.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................1

Motionerna............................................2

Offentlig utfrågning..................................7

Yttrande från justitieutskottet.......................7

Utskottet.............................................7

Barnpornografifrågan 7

Bakgrund 7

Barnpornografifrågan; allmänna utgångspunkter 10

Propositionen 10

Barnpornografin och grundlagarna 12

Barnpornografiutredningens förslag 12

Propositionen 12

Motionerna 13

Justitieutskottets yttrande 16

Utskottets bedömning 17

Propositionen 18

Motionen 19

Justitieutskottets yttrande 19

Utskottets bedömning 19

En effektiv och utvidgad kriminalisering 20

Propositionen 20

Motionerna 23

Justitieutskottets yttrande 25

Förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi 27

Propositionen 27

Utskottets bedömning 28

Förverkande av barnpornografi 28

Propositionen 28

Motionerna 28

Utskottets bedömning 28

Registrering av barnpornografi 29

Propositionen 29

Motionerna 29

Justitieutskottets yttrande 29

Utskottets bedömning 30

Grundlagsskydd för nya medier 30

Bakgrund 30

Propositionen 31

Motioner 34

Utskottets bedömning 35

Skräddarsydda videogram m.m. 36

Propositionen 36

Motioner 37

Utskottets bedömning 38

TF:s och YGL:s territoriella tillämpningsområden 38

Propositionen 38

Utskottets bedömning 39

Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp 39

Åklagare i vissa yttrandefrihetsmål 41

Propositionen 41

Utskottets bedömning 42

Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål 42

Motioner 45

Justititeutskottets yttrande 46

Utskottets bedömning 46

Äganderätten till periodiska skrifter som trycks i Sverige 47

Propositionen 47

Utskottets bedömning 48

Utgivningsbevis för periodiska skrifter 48

Propositionen 48

Utskottets bedömning 48

Principen om allmänna handlingars offentlighet kontra reglerna om beslag

och konfiskation enligt TF och YGL

49

Propositionen 49

Utskottets bedömning 51

Lagförslagen i övrigt 51

Övriga frågor med anledning av motioner väckta under den allmänna

motionstiden 1997 52

Pornografi 52

Motionerna 52

Bakgrund 53

Utskottets bedömning 53

Censur, åtgärder mot våldsskildringar, m.m. 54

Motionerna 54

Bakgrund 55

Utskottets bedömning 58

Bakgrund 59

Utskottets bedömning 60

Hemställan 61

Reservationer........................................63

1. Kriminalisering av innehav av barnpornografi (mom. 2) 63

Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla

m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med

Enligt utskottet och slutar med av barnpornografi bort ha följande

lydelse:

63

2. Barnpornografin och grundlagarna (mom. 3) 65

3. Insatser mot barnpornografi (mom. 4) 65

4. Sambandet mellan barnpornografibrottet och olaga våldsskildring

(mom. 5) 66

5. Kostnader (mom. 6) 66

6. Förverkande av barnpornografi (mom. 7) 67

7. Registrering av barnpornografi (mom. 8) 67

8. Registrering av barnpornografi (mom. 8) 68

9. Grundlagsskydd för dator- och videospel (mom. 9) 68

10. Tryckfrihetsförordningens särställning (mom.10) 69

11. Teknikoberoende, generell yttrandefrihetsgrundlag (mom. 11) 69

12. Frivilligt grundlagsskydd för databaser (mom. 12) 70

13. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam

(mom. 13) 70

14. Grundlagsändring med anledning av förbud mot indirekt tobaksreklam

(mom. 13) 71

15. Skräddarsydda videogram m.m. (mom. 14) 71

16. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp

(mom. 15) 72

17. Preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp

(mom. 15) 72

18. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16) 73

19. Jury i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål (mom. 16) 73

20. Pornografi (mom. 18) 74

21. Pornografi (mom. 18) 74

22. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 75

23. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 75

24. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 76

25. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 76

26. Censur, åtgärder mot våldsskildringar m.m. (mom. 19) 77

Propositionens lagförslag............................78

1. Förslag till lag om ändring i regeringsformen 78

2. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen 80

3. Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen 88

4. Förslag till lag om ändring i brottsbalken 105

5. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 109

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

112

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av

dokument 118

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av

barnpornografi

119

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska

unionen

120

10. Förslag till lag om förbud mot införsel och utförsel

av barnpornografi 122

Offentlig utfrågning med Hans-Gunnar Axberger, docent, Göran Regner,

justitieråd, Kristina Rennerstedt, stats-sekreterare, och Göran Schäder,

rättschef från Justitie-departementet, angående barnpornografifrågan m.m.

123

Justitieutskottets yttrande.........................154