Bet. 1997/98:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU21

Statlig förvaltning

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tre motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden 1996 och 34 motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden 1997. I motionerna behandlas frågor om ombudsmannainstitutionen,

alkoholfri representation, arvoden i statliga styrelser, IT-frågor, relationen

medborgare-myndigheter samt statlig regional organisation.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet fogas fyra

reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

1996/97:K403 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarkontrakt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarkort,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om medborgarterminaler.

1997/98:K215 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag som innebär att KO, JämO, DO, BO och HO skall sortera

under riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K231 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av

riksdagens och regeringens ombudsmän enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ombudsman under riksdagens ansvar.

1997/98:K236 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av alla ombudsmän

till riksdagens ansvarsområde.

1997/98:K238 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en utredning vad i motionen anförts om ett

samlat och fristående ombudsmannaämbete (RO).

1997/98:K256 av Berit Andnor (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om myndigheternas tillgänglighet.

1997/98:K257 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär en reformering av de s.k. ombudsmannainstituten i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, c, fp, mp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkoholfri

representation.

1997/98:K265 av Marie Engström (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av arvodesnivåerna för politiker i statliga styrelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer.

1997/98:K311 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam ombudsman för

mänskliga rättigheter.

1997/98:K333 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT-användningen i den statliga förvaltningen.

1997/98:K405 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att utreda hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt

lättillgängliga som möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga

organisationer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om miljövänliga offentliga publikationer.

1997/98:K504 av Fanny Rizell och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en policy

för alkoholfri representation för statlig förvaltning och riksdagen.

1997/98:K508 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en samlad ombudsmannaorganisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en rättighetsombudsmannaorganisation,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om riksdagens ansvar över samtliga ombudsmän,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om lokal förankring av ombudsmannaverksamheten.

1997/98:K514 av Marie Engström (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om översyn av arvodesnivåerna i statliga styrelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om målsättningen med reducering av arvodesnivåer.

1997/98:K519 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om återföring av besluten över de statliga sektorsorganens organisation

och lokalisering till riksdagen och länsmyndigheter,

1997/98:K522 av Nils-Göran Holmqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser så att även

synskadade kan få tillgång till publika datorer på bibliotek och

medborgarkontor.

1997/98:K528 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om funktionsfördelning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regionaliseringar av statliga organ.

1997/98:K530 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt rättslig ställning för den enskilde gentemot myndigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om allmänt biträde i allmänhetens kontakt med myndigheter.

1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdagen.

1997/98:So673 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om rättighetskatalog.

1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om frågan hur de elektroniska versionerna av rättsliga dokument skall

kunna jämställas med de tryckta versionerna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt

informationssystem baserat på internationella standarder,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informations-

system,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt informationssystem,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att Celexdatabaserna blir fritt tillgängliga.

Utskottet

Ombudsmannainstitutionen

Motionerna

I motion 1997/98:K215 hemställer Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att riksdagen

hos regeringen begär förslag innebärande att Konsumentombudsmannen (KO),

Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Barnombudsmannen (BO) och

Handikappombudsmannen (HO) skall sortera under riksdagen. Enligt motionären bör

de nämnda ombudsmannainstitutionerna ligga under riksdagen för att de skall

kunna verka självständigt och oberoende.

Johan Lönnroth m.fl. (v) hemställer i motion 1997/98:K231 dels att riksdagen

hos regeringen begär en utredning om samordning av riksdagens och regeringens

ombudsmän (yrkande 1), dels att myndigheter med ombudsmannaansvar bör ligga

under riksdagen och att en eventuell ombudsman med ett mer genrellt ansvar att

granska och utöva tillsyn över diskriminering av olika slag också bör sortera

under riksdagen (yrkande 2). Den sistnämnda funktionen borde enligt

motionärerna kunna verka utifrån de lagar om diskriminering som finns.

Eventuell ny lagstiftning på området bör läggas till ombudsmannens

ansvarsområde.

I motion 1997/98:K236 föreslår Bertil Persson (m) att alla ombudsmän bör

överföras till riksdagens ansvarsområde. Enligt motionärens mening är den

nuvarande ordningen, innebärande att ombudsmännen med undantag för JO lyder

under regeringen, mindre lämplig än en ordning där de står under riksdagens

ansvar.

Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kd) föreslår i motion 1997/98:K238 att

riksdagen hos regeringen begär en utredning av ett samlat och fristående

ombudsmannaämbete, Rättighetsombudsmannen (RO). Enligt motionen bör den

föreslagna ombudsmannen ha ansvaret för samtliga medborgerliga fri- och

rättigheter. Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till Europakonventionen

för mänskliga rättigheter som gäller som svensk lag sedan 1995. Mot denna

bakgrund anser de att svenska medborgare i sitt eget land bör kunna vända sig

till en motsvarighet till kommissionen och domstolen för mänskliga rättigheter

inom Europarådet.

I motion 1997/98:K257 föreslår Henrik S Järrel (m) att riksdagen hos

regeringen begär en reformering av ombudsmannainstituten. Enligt motionären har

behovet ökat av en mera sammanhållen och systematisk kontroll och bevakning av

att Europakonventionen och våra egna regelverk inom området mänskliga

rättigheter efterlevs. Ett sammanförande av befintliga ombudsmannainstitut bör

övervägas liksom frågan om att låta en sådan samlad ombudsmannainstitution

sortera under riksdagen.

Juan Fonseca (s) begär i motion 1997/98:K311 att en gemensam ombudsman för

mänskliga rättigheter bör införas. En gemensam ombudsman skulle ge en annan

dignitet och slagkraft till ämbetet och vara ett sätt att återfå förtroendet

från allmänheten och drabbade grupper. Ombudsmannen skulle kunna kopplas till

FN:s övriga arbete för bevarande av mänskliga rättigheter. Den lämpligast

formen för den föreslagna ombudsmannen vore enligt motionen att JO lades samman

med övriga ombudsmän till en gemensam institution under riksdagen. Som

andrahandslösning föreslås att de sistnämnda ombudsmannainstitutionerna läggs

samman.

I motion 1997/98:K508 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en samlad

organisation för de medborgerliga fri- och rättigheterna tillskapas som skulle

ersätta samtliga existerande ombudsmannaorgan och omfatta även planerade sådana

(yrkande 1). Vidare föreslås, som ett alternativ till det nämnda förslaget, att

JämO, DO, BO och HO samt eventuellt kommande ombudsmannauppgifter sammanförs

till en rättighetsombudsmannamyndighet, varvid riksdagen utser ombudsmännen och

dessa ställs under riksdagens ansvar (yrkande 2). I motionen anförs också att

många positiva resultat skulle uppnås om samtliga ombudsmannafunktioner ställs

under riksdagens ansvar: att ombudsmännens självständighet och oberoende

garanteras, att ombudsmannainstitutet stärks i fråga om funktionen att

garantera den enskildes och olika gruppers rättigheter och att rättssäkerheten

för den enskilde stärks (yrkande 3). Enligt motionären bör den föreslagna

ombudsmannaorganisationen bedriva en bred och även lokalt förankrad verksamhet,

varvid samverkan bör ske med kommunerna under centralt ansvar (yrkande 4).

Bakgrund

Frågan om förändringar av olika slag av ombudsmannafunktionen har behandlats av

utskottet vid flera tillfällen, senast våren 1997 (bet. 1996/97:

KU24). I detta betänkande finns en redovisning av såväl Riksdagens ombudsmän

(JO) som andra ombudsmannaorgan, som lyder under regeringen -

Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO),

Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen (BO) och

Handikappombudsmannen (HO) - i vad avser tillkomst, uppgifter, kompetens m.m.

Utskottet hänvisar i dessa delar till det nämnda betänkandet (s. 4 f.).

Riksdagens ombudsmän (JO) är en myndighet under riksdagen som utövar en del

av riksdagens kontrollmakt. JO-ämbetet tillkom år 1809. JO:s verksamhet

regleras på det övergripande planet i 12 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen samt 8

kap. 10 § riksdagsordningen. De mera detaljerade reglerna återfinns i lagen

(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. JO skall ha tillsyn över

att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar

samt i övrigt fullgör sina åligganden. JO:s tillsyn bedrivs genom prövning av

klagomål från allmänheten samt genom inspektioner och andra undersökningar som

JO finner påkallade.

Samtliga övriga myndigheter med ombudsmannafunktion - KO, JämO, DO, BO och HO

- lyder under regeringen. Deras verksamhet regleras av en förordning med

instruktion för respektive ombudsman. För KO:s del ingår motsvarande

instruktion i förordningen (1995:868) med instruktion för Konsumentverket. KO

är tillika generaldirektör för Konsumentverket och har i sin roll som KO

uppgifter enligt marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1994:1512) om

avtalsvillkor i konsumentförhållanden samt produktsäkerhetslagen (1988:1604).

Som exempel på KO:s befogenheter kan nämnas att han enligt 21 §

marknadsföringslagen (1995:450) får meddela s.k. förbudsföreläggande respektive

informationsföreläggande. Enligt 38 och 39 §§ får KO bl.a. föra talan om förbud

eller åläggande i vissa fall inför Stockholms tingsrätt.

JämO, DO, BO och HO regleras i grundläggande hänseende i jämställdhetslagen

(1991:1433), lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering, lagen (1993:335) om

Barnombudsman respektive lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen, till vilka

förordningar med instruktion för respektive ombudsman är knutna.

JämO, DO, BO och HO utnämns av regeringen och är rapporteringsskyldiga till

regeringen. Deras uppgift kan närmast sägas vara att implementera viss

lagstiftning, genom t.ex. rådgivning och upplysningsverksamhet, och att främja

utvecklingen på det aktuella politikområdet. En annan uppgift är att bevaka

utvecklingen på området, både nationellt - inte minst i fråga om

lagstiftningens tillämpning - och internationellt.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag i motioner om bl.a.

tillskapande av en rättighetsombudsman (bet. 1992/93:KU2, 1995/96:KU5,

1996/97:KU24). I de två sistnämnda betänkandena har utskottet bl.a. framhållit

den särställning som Riksdagens ombudsmän har. Enligt utskottet fanns det inte

anledning att ifrågasätta JO:s ställning och verksamhet. Utskottet har vidare

uttalat att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som är

underställda regeringen. Utskottet har i detta sammanhang uttalat sin

förståelse för de farhågor som framförts om att ombudsmannafunktionen kan

tunnas ut om alltför många olika ombudsmän inrättas och att alltför många

specialiserade ombudsmän medför risk för att vissa grupper kan falla mellan de

olika ombudsmännens verksamheter. Utskottet har också utgått från att

regeringen är medveten om dessa synpunkter och fortlöpande prövar

organisationen av den verksamhet som de regeringen underställda ombudsmännen

bedriver, något som enligt utskottet bör beaktas vid översynen av bl.a.

Handikappombudsmannens verksamhet.

Under hösten 1997 har tre betänkanden framlagts med relevans för vissa

ombudsmannafunktioner i olika avseenden. Utredningen om översyn av lagen mot

etnisk diskriminering (EDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:174 om förslag

till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. Tillsynen avseende det

aktiva arbetet med att motverka diskriminering av detta slag bör enligt

kommittén ligga på DO och Nämnden mot etnisk diskriminering. DO behöver enligt

kommittén förstärkas bl.a. med fyra handläggare och en ställföreträdande DO.

Utredningen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning

(SEDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:175. I betänkandet föreslås att det

införs en ny lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell

läggning. Enligt kommittén bör den som anser sig utsatt för diskriminering av

det nämnda slaget kunna vända sig till DO för råd och stöd. DO bör enligt

förslaget ges rätt att föra talan mot diskriminering i Arbetsdomstolen på en

arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. I övrigt föreslås att DO

fortsättningsvis bör kunna föra talan i Arbetsdomstolen enligt både den

föreslagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet och den föreslagna

lagen avseende diskriminering på grund av sexuell läggning. DO bör därför byta

namn från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering till

Diskrimineringsombudsmannen. Nämnden mot etnisk diskriminering bör enligt

förslaget byta namn till Diskrimineringsnämnden.

Utredningen mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder

(FUDA) har lagt fram betänkandet SOU 1997:176. I betänkandet föreslås en lag

mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utredningen

föreslår också att Handikappombudsmannen skall utöva tillsyn av efterlevnaden

av den nya lagen. Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla

arbetsgivare till överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga

arbetsgivare att lämna uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare

och arbetssökande. Skyldigheten att lämna uppgifter skall kunna förenas med

vitesföreläggande. HO bör ges rätt att föra talan i mål enligt den nya lagen i

Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. Nämnden mot

etnisk diskriminering, som enligt kommittén bör byta namn till

Diskrimineringsnämnden, föreslås pröva överklaganden rörande HO:s

vitesförelägganden.

De tre nämnda förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Som framgått av vad som redovisats i det föregående har Riksdagens ombudsmän

(JO) en formell ställning och ett uppdrag som skiljer sig från de övriga

ombudsmannafunktioner som lyder under regeringen. JO-institutionen vilar i

grundläggande hänseende på bestämmelser i grundlagen medan övriga

ombudsmannafunktioner regleras i allmän lag. JO:s uppgift är i främsta rummet

att vara en kontrollinstans gentemot myndigheterna. KO:s, JämO:s, BO:s och HO:s

uppgift är närmast att implementera och/eller följa upp viss lagstiftning på

enskilda politikområden eller att allmänt främja utvecklingen på dessa områden.

När det gäller bedömningen av förslagen i här aktuella motioner vill

utskottet inledningsvis erinra om sina tidigare uttalanden med innebörd dels

att det inte finns anledning att ifrågasätta JO:s ställning och uppgifter, dels

att det kan finnas anledning att diskutera de ombudsmannaorgan som lyder under

regeringen och att utskottet utgår från att regeringen fortlöpande prövar dessa

organs verksamhet. Utskottet anser vidare att det kan finnas problem som har

att göra med mångfalden av ombudsmannaorgan och en därav följande svårighet att

överblicka området, hålla isär de olika institutionerna etc. Ett konkret skäl

att nu se över de under regeringen lydande ombudsmannaorganen är de förslag som

utredningarna EDA, SEDA och FUDA nyligen lagt fram. Enligt utskottets mening

bör regeringen överväga en sådan utredning vid den fortsatta behandlingen av

dessa förslag. I avvaktan på regeringens överväganden i denna del finner

utskottet ingen anledning att nu föreslå att de olika ombudsmannaämbetena

organisatoriskt bör samlas under riksdagen eller samordnas på annat sätt (mot.

1997/98:K215, K231, K236, K257, K311 och K508 yrkandena 2 och 3). Utskottet är

inte heller berett att föreslå att en utredning av ett samlat och fristående

ombudsmannaämbete för medborgerliga fri- och rättigheter kommer till stånd,

vilket föreslås i motion 1997/98:K238. Liknande synpunkter framförs i motion

1997/98:K508 yrkande 1. Samtliga nämnda motioner avstyrks. Utskottet har

nyligen avstyrkt en motion med samma innebörd som motion 1997/98:K508 yrkande 4

angående en lokal anknytning till JO-ämbetet (bet. 1997/98:KU4) och finner

ingen anledning att nu inta en annan ståndpunkt, varför motionen avstyrks.

Alkoholfri representation

Motionerna

I motion 1997/98:K261 av Eva Zetterberg m.fl (v, s, c, fp, mp) föreslås att

riksdagen bör rekommendera statliga och kommunala bolag, myndigheter och

förvaltningar att helt avstå från eller kraftigt minska tillgången på alkohol

vid representationstillfällen. Enligt motionärerna är det stötande att

politiker och grupper med goda inkomster i representationssammanhang ofta bjuds

på måltider där alkohol förekommer såväl i statliga som kommunala bolag och

myndigheter.

Fanny Rizell och Tuve Skånberg, båda (kd), föreslår i motion 1997/98:K504 att

en policy beträffande alkoholfri representation antas för statlig förvaltning

och riksdagen. Förslaget innebär att all representation under arbetstid bör

vara alkoholfri och att övrig representation bör vara spritfri. Politiker, inte

minst riksdagsledamöter, bör enligt motionen föregå med gott exempel.

I motion 1997/98:So655 föreslår Thomas Juhlin m.fl. (mp) att all

representation i riksdagen och den statliga förvaltningen bör vara alkoholfri

(yrkande 8). Det viktigaste skälet för en alkoholfri representation är enligt

motionärerna att stat, landsting och kommun genom att införa alkoholfri

representation visar sin solidaritet med dem som har eller riskerar att få

alkoholproblem.

Bakgrund

Socialutskottet har avstyrkt motioner med krav på att all offentlig

representation skall vara alkoholfri (bet. 1990/91:SoU23). Socialutskottets

uppfattning var att stat och kommun bör visa återhållsamhet med

alkoholservering vid offentlig representation. Utskottet utgick från att så

skedde utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför motionerna

avstyrktes. I betänkande 1995/96:SoU3 fann utskottet ingen anledning att frångå

riksdagens tidigare ställningstagande.

Även konstitutionsutskottet har tidigare behandlat motioner med yrkanden om

alkoholfri representation. Utskottet har i likhet med socialutskottet inte

funnit anledning att frångå riksdagens ställningstagande (bet. 1992/93:KU3,

bet. 1992/93:KU18, bet. 1994/95:KU12, bet. 1995/96:KU5 och bet. 1996/97:KU24).

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att frångå sina och riksdagens tidigare

ställningstaganden i fråga om alkoholfri representation och avstyrker

motionerna K261, K504 och So655 yrkande 8.

Arvoden i statliga styrelser

Motionerna

I två likalydande motioner, 1997/98:K265 och 1997/98:K514, föreslår Marie

Engström (v) att beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga

styrelser blir föremål för en översyn (yrkande 1) och att målet för denna

översyn bör vara att ersättningarna skall reduceras med minst 25 % (yrkande 2).

Som motiv för förslaget anges att det inte är ägnat att skapa förtroende att

politiker beviljar sig själva höga ersättningar för styrelseuppdrag, särskilt

med hänsyn till att många människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av

politiska beslut som syftar till sanering av statens finanser.

Bakgrund

Av regeringens skrivelse 1997/98:20 framgår att 25 ledamöter av riksdagen under

år 1996 innehade poster som ledamöter eller suppleanter i styrelser för företag

som helt eller delvis ägs av staten. Dessa företag var: Systembolaget, lydande

under Socialdepartementet, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens järnvägar,

Svensk Bilprovning AB och Telia AB, lydande under Kommunikationsdepartementet,

AB Svenska Spel, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Statliga

Akademiska Hus AB och Vin & Sprit, lydande under Finansdepartementet, Samhall

AB, lydande under Arbetsmarknadsdepartementet, LKAB och Vattenfall, lydande

under Närings- och handelsdepartementet samt AB Tumba Bruk, lydande under

Riksbanken/Sveriges riksdag. I styrelserna av det här aktuella slaget ingick

också tre f.d. riksdagsledamöter.

I dessa företags styrelser fanns mellan en och fyra riksdagsledamöter med

poster som ledamöter eller suppleanter. I vardera styrelserna för Systembolaget

och Vin & Sprit fanns fyra riksdagsledamöter, i styrelserna för AB Svenska

Spel, Telia, Svensk Bilprovning, Samhall och Sjöfartsverket fanns två

riksdagsledamöter per styrelse och i övriga styrelser fanns en riksdagsledamot

i respektive styrelse. 14 av de 25 aktuella riksdagsledamöterna representerade

Socialdemokraterna, 5 Moderata samlingspartiet, 2 vardera Centerpartiet och

Kristdemokraterna samt 1 vardera Folkpartiet liberalerna res-pektive

Miljöpartiet. Den vanligaste anknytningen till utskotten i riksdagen var

finans- respektive trafikutskottet och därnäst skatte-, social- och

socialförsäkringsutskottet.

I 3 av de nämnda styrelserna - Systembolaget, Sjöfartsverket och Vattenfall -

och 9 övriga styrelser ingick också 15 företrädare för de politiska partierna

på lokal nivå (10) och regional nivå (5), i de flesta fall kommunal- eller

landstingsråd. De övriga styrelserna är AB Kurortsverksamhet, lydande under

Socialdepartementet, SOS Alarm AB, lydande under Kommunikationsdepartementet,

Nordbanken, lydande under Finansdepartementet, ALMI Företagspartner AB, lydande

under Arbetsmarknadsdepartementet, Kungliga Operan AB, lydande under

Kulturdepartementet, AB Göta Kanalaktiebolag samt Enator AB och Sveriges

provnings- och forskningsinstitut, SP, lydande under Närings- och

handelsdepartementet och AB Bostadsgaranti, lydande under Inrikesdepartementet.

Mest frekvent var politikerrepresentationen i dessa styrelser i AB Göta

Kanalbolag med tre ledamöter, därnäst styrelserna för ALMI Företagspartner och

Vattenfall med två vardera.

Uppgifter om arvoderingen av ledamöter och suppleanter i de här aktuella

styrelserna har inhämtats från Regeringskansliet. Av underlagsmaterialet

framgår att arvodesnivån vad gäller fasta arvoden för ledamöternas del varierar

mellan 7 300 kr och 100 000 kr per år. Beträffande Nordbanken gällde år 1997

att de nio ledamöter inklusive ordförande och vice ordförande som inte var

anställda i koncernen delade på totalt 4 miljoner kronor i arvoden.

Medianvärdet på fasta arvoden för ledamöter i de aktuella företagen är 35 000

kr per år. För suppleanterna är medianvärdet 17 500 kr per år i fasta arvoden.

I några fall utgår förutom fasta arvoden även särskild ersättning per

sammanträde i storleksordningen 1 000-2 400 kr. I några fall har suppleanterna

inget fast arvode utan endast sammanträdesarvode, som i vissa fall är högre om

suppleanterna tjänstgör för icke närvarande ledamöter.

Utskottets bedömning

Utskottet anser principiellt att arvoden i statliga styrelser bör sättas så att

de svarar mot de kompetenskrav som ställs på ledamöterna och det arbete som de

lägger ner på sitt arbete i styrelserna. Utskottet vill också framhålla att

arvodesnivåerna har betydelse för möjligheten att rekrytera kompetenta personer

till de statliga styrelserna. Enligt utskottets mening bör mot denna bakgrund

skäligheten beträffande arvodesnivåerna bedömas från fall till fall. När det

särskilt gäller företag som helt eller delvis ägs av staten konstaterar

utskottet att arvodena varierar en hel del. Detta torde i de flesta fall

förklaras av att företagen bedriver olika typer av verksamhet. Utskottet utgår

från att statliga myndigheter och företag som helt eller delvis ägs av staten

noga överväger arvodessättningen så att arvodena inte framstår som oskäliga.

Utskottet anser däremot inte att arvodena i de styrelser som här särskilt

studerats generellt är för höga och kan därför inte ställa sig bakom kraven i

motionerna K265 respektive K514 på en generell översyn (yrkande 1) eller

generellt sänkta arvoden (yrkande 2), varför motionerna avstyrks.

IT-frågor

Motionerna

I motion 1997/98:K333 föreslår Carl Bildt m.fl. (m) att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad

information och användningen av Internet för kommunikation med medborgarna,

varvid behovet av transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt

regler för diarieföringen bör beaktas (yrkande 14). Enligt motionärerna borde

det i dag vara en självklarhet att alla statliga myndigheter, verk och företag

har en strategi för användningen av IT som en viktig del i sitt

informationsuppdrag till medborgarna.

Bengt Harding Olson (fp) hemställer i motion 1996/97:K403 att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

medborgarterminaler (yrkande 3). I motionen framhålls bl.a. vikten av att

medborgarna har tillgång till dataterminaler på medborgarkontoren och andra

offentliga platser i samhället, t.ex. biblioteken, för att komplettera de

persondatorer och terminaler som finns på arbetsplatser och i bostäderna. S.k.

nätdatorer ger möjlighet inte bara till förbättrad information i olika

marknads- och samhällsfrågor utan också till enkel förmedling av meddelanden

från envar. Medborgaraspekten bör alltid finnas med inför utbyggnad av digitala

nät för förmedling av samhällskontakt.

I motion 1997/98:K522 hemställer Nils-Göran Holmqvist (s) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till

resurser så att även synskadade kan få tillgång till publika datorer på

bibliotek och medborgarkontor. Enligt motionären blir publika datorer på bl.a.

bibliotek och medborgarkontor alltmer tillgängliga för allmänheten. Ett skäl

till att dessa datorer inte är anpassade till synskadade är att man ofta inte

har råd att finansiera inköp av de tekniska hjälpmedel som behövs inom

ordinarie budget.

Kerstin Warnerbring m.fl. (c) aktualiserar i motion 1997/98:T815 yrkandena

18-22 frågor om IT och samhällsinformationen. I yrkande 18 anförs att det är en

viktig faktor att den elektroniska versionen av rättsliga dokument jämställs

med den tryckta versionen. Enligt motionärerna bör det vara möjligt att skapa

en säker produktion av rättsliga dokument så att den elektroniska versionen kan

ligga till grund för den tryckta versionen. I yrkande 19 framhålls behovet av

ett allmänt tillgängligt elektroniskt rättsligt informationssystem baserat på

internationella standarder. En sådan standard är enligt motionen Government

Information Locator Service (GILS). I yrkande 20 behandlas frågor om

finansiering av drift och underhåll av ett rättsligt informationssystem. Enligt

motionärerna bör erforderliga medel avsättas för investeringar i bl.a.

programvaror och vissa kostnader för uppdatering av databaserna. I yrkande 21

behandlas frågan om styrelseform och daglig drift av ett rättsligt

informationssystem. Det framhålls att stiftelseformen kan vara lämplig för att

utforma policy och leda utvecklingen av systemet och att det därutöver kan

behövas ett sekretariat för den dagliga driften. Statsmakterna bör ställa

erforderliga medel till förfogande för dessa ändamål. I yrkande 22 föreslås att

regeringen bör verka för att EU:s databaser för rättsinformation, Celex, blir

fritt tillgängliga via www-tekniken på Internet. Dessa baser är i dag

avgiftsbelagda.

Bakgrund

I regeringens skrivelse 1997/98:19 Utvecklingen i informationssamhället

redovisas bl.a. översiktligt den offentliga sektorns IT-användning. Av

redovisningen framgår att en väl fungerande offentlig förvaltning i allt högre

grad bygger på samverkan mellan den offentliga och privata sektorn samt EU-

organen. I arbetet med att forma en förvaltning för 2000-talets krav och

förväntningar har informationstekniken en viktig roll. En fungerande öppen och

säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av avgörande

betydelse. Arbetet med att bygga ut en sådan infrastruktur pågår på olika håll.

Regeringen anser att infrastrukturen i dag inte klarar alla krav på öppen och

säker kommunikation, t.ex. när det gäller en säker överföring av elektroniska

dokument till myndigheter och mellan myndigheter.

Informationsservice via Internet till medborgare och företag har enligt

Statskontoret slagit igenom år 1996 i den statliga förvaltningen. Hemsidor,

myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos centrala

och lokala myndigheter. Enligt Statskontoret har satsningar på nya

servicetelefontjänster fortsatt och utnyttjandet har vuxit mellan år 1996 och

1997.

Frågor om tillgänglighet till och offentlighet i grundinformation har enligt

regeringen blivit en allt viktigare fråga. I skrivelsen nämns i detta

sammanhang Datalagskommitténs förslag i betänkandet Integritet Offentlighet

Informationsteknik (SOU 1997:39), Grunddatabasutredningen (dir. 1996:43) och

arbetsgruppen inom Justitiedepartementet om ett nytt rättsdatasystem. Enligt

skrivelsen är också riksdagens beslut om registerbaserade folk- och

bostadsräkningar ett viktigt led i utvecklingen av samhällets

informationsförsörjning (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr.

1995/96:117).

Enligt en undersökning som genomförts vid Statskontoret och som redovisats i

februari 1997 hade 70-80 % av de tillfrågade organisationerna inom offentlig

förvaltning åtminstone någon Internetadress. Centrala myndigheter var nåbara i

högre grad än regionala och lokala.

Inom Regeringskansliet arbetar Toppledarforum med att åstadkomma en mer

effektiv offentlig verksamhet byggd på en gemensam öppen och säker elektronisk

infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning.

Beträffande den nämnda Grunddatabasutredningens arbete kan nämnas att ett

betänkande lämnats med titeln Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146). I

betänkandet föreslås bl.a. att myndigheternas person-, företags- och

fastighetsregister bör göras så lätt tillgängliga som möjligt för allmänheten

och att priset för att hämta data av aktuellt slag skall baseras på

självkostnadsprincipen. I vissa fall skall enligt förslaget myndigheterna kunna

göra undantag från huvudregeln och ta ut en högre avgift, som även täcker andra

kostnader än kostnaderna för själva uttaget. Det kan också enligt utredningen

finnas fall när det är motiverat att inte ta betalt, t.ex. när uttagskostnaden

understiger faktureringskostnaden. Förslagen berör främst Riksskatteverket

(befolkningsregister), Patent- och registreringsverket (företags-register) och

Lantmäteriverket (fastighetsinformation). Alla statliga myndigheter som har

offentliga databaser berörs dock av de nämnda principerna för prissättning. I

utredningen föreslås att en ny nämnd inrättas med ansvar för bl.a. utvecklingen

av nya rutiner för elektronisk uppgiftslämning och ett allmänt och

standardiserat användargränssnitt. Nämnden bör också bli huvudman för det

statliga persondataregistret.

Vad gäller särskilt frågan om ett nytt rättsdatasystem har den nämnda

arbetsgruppen inom Justitiedepartementet nyligen lämnat en rapport om sitt

arbete (Ds 1998:10). Rapporten innehåller olika förslag ägnade att skapa goda

betingelser för utvecklingen av ett nytt rättsdatasystem. Bland övervägandena

och förslagen kan nämnas att staten bör svara för en kontinuerlig grundservice

på rättsinformationens område med hjälp av informationsteknik. Ansvaret bör

omfatta de offentliga rättskällorna i vad avser förarbeten, rättspraxis och de

statliga myndigheternas föreskrifter. Detta innehåll bör vara obligatoriskt.

Referat av avgöranden från Europadomstolen och Kommissionen för de mänskliga

rättigheterna samt Sveriges internationella överenskommelser bör också utgöra

obligatoriskt material. Vad gäller annan rättsinformation bör enligt

arbetsgruppen bl.a. kommunala föreskrifter, allmänna råd från statliga

myndigheter, rättsfallsreferat och rättsinformation med anknytning till EU

särskilt prioriteras. Merparten av informationen skall tillhandahållas

avgiftsfritt. Regeringskansliet föreslås under en uppbyggnadsperiod svara för

samordning mellan de deltagande myndigheterna.

Staten skall svara för att det finns grundläggande standarder för märkning,

strukturering och sökning av informationen. Grundtanken med det föreslagna

systemet är att varje offentligt organ som ger ut viss rättsinformation skall

ansvara för att den sprids elektroniskt, att den är korrekt och aktuell. All

information bör finnas tillgänglig via en gemensam ingångssida på Internet i

ett gränssnitt anpassat för detta. Något av märkningsspråken SGML och/eller XML

bör väljas.

I fråga om allmänhetens tillgång till publika datorer och kommunikationen

mellan medborgare och myndigheter på elektronisk väg kan nämnas följande.

I Sverige liksom i många andra länder pågår en rad projekt som syftar till

att förbättra medborgarnas information och inflytande i samhället med

utnyttjande av datateknik. Inom det s.k. SAMIT-projektet (IT-stöd i offentlig

samservice) som erhållit stöd från NUTEK har utvecklats ett antal prototyper av

IT-lösningar som senare vidareutvecklats av de företag som ingick i projektet.

Erfarenheterna från projektet ligger delvis till grund för ett EU-projekt,

Infosund, som Stockholms stad medverkar i tillsammans med ett antal större

europeiska städer. Ett parallellt EU-projekt som Stockholms stad deltar i är

Service-Center 2000, där syftet är att medborgarna skall kunna hämta

information av olika slag från olika källor.

En viktig roll i detta sammanhang spelar försöksverksamheten med

medborgarkontor, eftersom dessa tillhandahåller publika datorer med hjälp av

vilka allmänheten kan söka information hos myndigheter etc. Enligt

Inrikesdepartementets arbetsgrupp (In 1997:A), som har till uppgift att följa

och stödja försöksverksamheten, har antalet medborgarkontor ökat kraftigt under

de senaste åren. År 1990 fanns det 15 medborgarkontor. År 1997 var antalet ca

100. Ungefär 40 % av kommunerna har frågan om medborgarkontor på dagordningen,

20 kommuner planerar att inrätta medborgarkontor och i 42 kommuner pågår

utredning. År 1999 beräknas det finnas ca 180 medborgarkontor.

Riksdagens databaser, Rixlex, finns sedan den 1 juli 1996 tillgängliga

gratis. Rixlex innehåller bl.a. propositioner i fulltext fr.o.m. riksmötet

1993/94, texterna i motioner, utskottsbetänkanden och protokoll fr.o.m.

riksmötet 1989/90, planeringsinformation om arbetet i kammaren,

föredragningslistor och talarlistor, frågor och svar om EU och Europafrågor,

Svensk författningssamling (SFS) i fulltext med register, regeringens

utredningsdirektiv till pågående utredningar samt sammanfattningar av domar

från Domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.

Riksdagen har också en s.k. hemsida på Internet. På denna finns information

under bl.a. följande rubriker: Debatt & beslut, De folkvalda, Så arbetar

riksdagen, Riksdagen informerar, EU och Rixlex. Under hösten 1997 har Sverige

Direkt, den offentliga sektorns gemensamma s.k. webbplats, etablerats. Sverige

Direkt, som nås via riksdagens Internetadress, syftar till att ge medborgarna

en ökad service genom en gemensam ingång till den offentliga sektorns

information på Internet.

Härtill kommer ett växande antal datanätverk, som på olika sätt

tillhandhåller samhällsinformation, t.ex. SUNET, som är det svenska

universitetsnätet, Ungdomsstyrelsen/Slussen, Skoldatanätet, Miljödatanätet,

Kulturdatanätet och Invandrartidningen.

När det gäller den elektroniska tillgången till EG-rätten finns framför allt

kommissionens databas Celex, som drivs av EU:s Publikationskontor. I Sverige

är Sema Group AB nationell värd för Celex. Databasen ingår i den s.k.

rättsbanken, som är en av de ca 100 databaser som Sema Group Infodata AB

marknadsför. Sedan augusti 1997 finns Celex tillgänglig via Internet. Celex

tillhandahålls mot avgift, en princip som enligt ett beslut i

Publikationskontorets styrelse sommaren 1997 skall gälla även framgent tills

vidare.

EG-rättslig information finns från första kvartalet 1998 också tillgänglig

kostnadsfritt via gemenskapernas Internetserver EUROPA. Informationsbäraren är

i detta fall Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT), där den

officiella publiceringen av EG:s rättsakter sker. EGT kommer att finnas gratis

tillgänglig på detta sätt under 20 dagar från publiceringen. De mest

grundläggande texterna avseende EG-rättslig information finns eller kommer att

finnas att tillgå på den nämnda Internetservern EUROPA. Sedan den 1 juli 1997

lägger även EG-domstolen ut sina beslut samt fördragen på sin egen hemsida på

Internet.

Den nämnda arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem, från vars rapport (Ds

1998:10) ovanstående information hämtats, föreslår att det svenska

rättsinformationssystemet bör hållas öppet för EG-rättslig information. På

vilket sätt denna information skall delta i systemet får enligt förslaget

närmare lösas från fall till fall. Det offentliga organ som förfogar över visst

material i detta hänseende bör också bli informationsansvarigt.

Vad gäller särskilt frågan om s.k. nätdatorer har följande information

inhämtats från IT-kommissionens sekretariat. En nätdator är en persondator utan

hårddisk som hämtar all information från ett nätverk. En nätdator kan inte

lagra någon information. En förutsättning för en effektiv användning av

nätdatorer i stor skala vad gäller kommunikation mellan medborgare och t.ex.

myndigheternas databaser är att det finns en snabb anslutning via telenätet

från källan direkt till den enskilda datorn, vilket inte är fallet i dag.

Beträffande synskadades tillgång till publika datorer har viss information

inhämtats från Synskadades riksförbund (SRF). Enligt SRF behöver en synskadad

en s.k. skärmläsare för att kunna avläsa bildskärmen på en dator. En synskadad

med ytterligare funktionshinder kan behöva fler hjälpmedel, t.ex. ett speciellt

tangentbord och röststyrning. Det finns tre typer av skärmläsare: sådana som

förstorar text och bild på skärmen, sådana som läser upp text och annan

information med hjälp av syntetiskt tal samt sådana som presenterar text och

annan information med hjälp av punktskrift på en s.k. punktdisplay. Vissa

skärmläsare kombinerar flera metoder. Kostnaderna för den beskrivna

utrustningen är enligt SRF ca 25 000 kr för en skärm med optisk förstoring och

lika mycket för en utrustning med syntetiskt tal. Utrustning för punktskrift

kostar mellan 60 000 och 150 000 kr beroende på hur många tecken som visas

samtidigt. För den mest avancerade versionen tillkommer kostnader på ca 20 000

kr för ett tilläggsprogram. Enligt SRF finns publika datorer med skärmläsare på

vissa bibliotek, bl.a. i Göteborg, Malmö och Linköping.

Utskottets bedömning

Som framgått av redovisningen i det föregående pågår ett omfattande arbete med

att utveckla informationstekniken, vilket ligger i linje med syftena i de här

aktuella motionerna. Som framgår av bl.a. regeringens skrivelse om utvecklingen

i informationssamhället (skr. 1997/98:19) strävar regeringen efter att på bred

front uppmärksamma de problem som är förknippade med denna utveckling.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i skrivelsen om

informationsteknikens viktiga roll i framtidens samhälle och att en fungerande,

öppen och säker infrastruktur för informations- och kunskapsförsörjning är av

avgörande betydelse. Utskottet konstaterar att ett arbete med denna inriktning

pågår på flera områden.

Vad gäller de enskilda motionerna som behandlas i denna del av betänkandet

vill utskottet anföra följande.

I motion 1997/98:K333 (m) yrkande 14 anförs att regeringen skyndsamt bör

återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad

information och användningen av Internet för myndigheternas kommunikation med

medborgarna. Som framgår av bakgrundsbeskrivningen finns sedan hösten 1997 en

gemensam webbplats för den offentliga sektorn i Sverige i form av Sverige

Direkt, som syftar till att ge medborgarna en gemensam ingång till den

offentliga sektorns information på Internet. Redaktionen för Sverige Direkt

ställer vissa minimikrav på myndigheternas webbplatser för att de skall få vara

med i Sverige Direkt. Kraven är att webbplatsen är godkänd för publicering av

den aktuella myndigheten, har uppgifter om senaste uppdatering, har länkar och

innehåll som regelbundet kontrolleras samt har en välkomstsida med en tydlig

organisationsmarkering och uppgift om informationsansvarig med åtminstone en e-

postadress som klickbar länk. Till detta kan läggas att informationsservice via

Internet till medborgarna synes ha slagit igenom i den statliga förvaltningen

enligt vad som redovisats i det föregående och att hemsidor,

myndighetsinformation, tjänster och konkreta ärenderutiner finns hos såväl

centrala som lokala myndigheter. 70-80 % av undersökta myndigheter hade i

början av 1997 åtmin-stone någon Internetadress. Utskottet finner, med

hänvisning till den pågående utvecklingen, inte anledning för riksdagen att nu

aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det sätt som föreslås i motionen,

varför motion K333 yrkande 14 avstyrks.

Frågan om medborgarnas tillgång till publika datorer behandlas i motion

1996/97:K403 (fp) yrkande 3. Utskottet delar motionärens uppfattning att det är

viktigt att medborgarna har tillgång till dataterminaler på t.ex.

medborgarkontor och bibliotek. Utskottet hänvisar i denna del till den snabba

utbyggnadstakten vad gäller medborgarkontoren som redovisas i

bakgrundsavsnittet. Till följd av denna utveckling får medborgarna ökade

möjligheter att kommunicera med myndigheterna via publika datorer. I motionen

pläderas för att medborgarnas kommunikation med myndigheterna sker med hjälp av

s.k. nätdatorer. Enligt vad utskottet inhämtat saknas i dag ofta en snabbt

arbetande anslutning via telenätet mellan källan och den enskilda datorn,

vilket är en förutsättning för en effektiv kommunikation i stor skala mellan

medborgarna och myndigheternas databaser. Motionen får med vad utskottet anfört

anses besvarad, varför den avstyrks.

I motion 1997/98:K522 (s) anförs att även synskadade bör få tillgång till

publika datorer på bibliotek och medborgarkontor. Utskottet, som principiellt

delar motionärens uppfattning, är emellertid inte berett att lämna något

preciserat förslag till hur frågan skall lösas praktiskt. Som framgått av

bakgrundsredovisningen är den specialutrustning som behövs för att synskadade

skall kunna använda datorer kostnadskrävande. Med hänsyn till detta bör frågan

om en snabbare utbyggnad av specialutrustade publika datorer för synskadade i

enlighet med intentionerna i motionen närmare övervägas av ansvariga centrala

myndigheter och inom de enskilda kommunerna. Med detta får motion 1997/98:K522

anses besvarad, varför den avstyrks.

Vad gäller frågan om en säker produktion av rättsliga dokument, som

aktualiseras i motion 1997/98:T815 (c) yrkande 18, kan nämnas att den särskilda

arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem i sin rapport framhållit att det

finns olika möjligheter att styrka korrektheten i dokument lagrade i och

hämtade från en www-databas som är uppkopplad mot Internet. En möjlighet är

serviceidentifiering, som innebär att identiteten på en Internetserver

fastställs och garanteras. En annan möjlighet är att varje dokument säkras med

hjälp av en s.k. digital signatur.

I samma motion (yrkande 19) framhålls behovet av internationella standarder i

ett rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del

föreslagit att myndigheterna själva bör bestämma valen mellan Standard

Generalized Markup Language (SGML) och Extended Markup Language (XML), som

antas bli fullt kompatibla i framtiden.

I motion T815 yrkandena 20 och 21 behandlas frågan om finansiering av drift

och underhåll samt frågan om styrelseform och daglig drift vad gäller ett

rättsligt informationssystem. Den nämnda arbetsgruppen har i denna del

föreslagit att Regeringskansliet under en uppbyggnadsperiod bör utgöra

samordningsmyndighet med uppgift att bl.a. samordna frågor om standardisering,

ansvara för praktisk sammanlänkning av databaserna, sköta praktisk samordning

och gemensamma driftsfrågor, träffa avtal med dem som vill delta i systemet och

bevaka gemensamma säkerhetsfrågor.

I den nämnda motionen, yrkande 22, föreslås att regeringen bör verka för att

EU:s databas för rättsinformation, Celex, blir fritt tillgänglig på Internet.

Som framgått av bakgrundstexten i det föregående finns alternativa möjligheter

att hämta EG-rättslig information kostnadsfritt, t.ex. via EU:s Internetserver

EUROPA. Det har även framgått att arbetsgruppen för ett nytt rättsdatasystem

har förordat att det föreslagna rättsinformationssystemet bör hållas öppet för

information om EG-rätten i vissa delar.

Motion 1997/98:T815 yrkandena 18-22 föranleder med hänsyn till vad utskottet

anfört för närvarande inga åtgärder från riksdagens sida, varför motionen i

dessa delar avstyrks.

Relationen medborgare-myndigheter

Motionerna

I motion 1997/98:K256 begär Berit Andnor (s) att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas tillgänglighet

(yrkande 2). I motionen anförs att systemet med röstbrevlådor inte fungerar på

ett tillfredsställande sätt. Systemet innebär enligt motionären att det tar

orimligt lång tid att nå en person att prata med, vilket på ett oacceptabelt

sätt minskar de offentliga institutionernas tillgänglighet.

Bengt Harding Olson (fp) aktualiserar i motion 1996/97:K403 frågor med

anknytning till en förstärkt medborgarroll. Det gäller införande av

s.k.medborgarkontrakt (yrkande 1) och en utredning med inriktning på att införa

medborgarkort i Sverige (yrkande 2). Medborgarkontraktets innebörd är enligt

motionen att varje medborgare skall veta vad han eller hon kan kräva av den

offentliga sektorn, kunna jämföra tillgängliga alternativ och veta vart man

skall vända sig med klagomål. Ett medborgarkort kan rymma information som gör

det användbart som t.ex. anställningskort, körkort eller patientkort inom

vården och vid inköp eller i samband med samhällsservice.

I motion 1997/98:K405 föreslår Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) en utredning om

hur de offentliga publikationerna skall bli så ekonomiskt tillgängliga som

möjligt för enskilda och mindre och/eller fattiga organisationer (yrkande 1).

En möjlig finansieringskälla för en prissänkning kan enligt motionärerna vara

de vinster som uppstår i det nuvarande produktions- och distributionssystemet.

I motionen föreslås också att de offentliga publikationerna som regel alltid

bör vara så miljövänligt producerade som möjligt (yrkande 2).

Agne Hansson m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K530 att riksdagen bör ge

regeringen till känna att den enskildes rättsställning gentemot myndigheter bör

stärkas (yrkande 1). Enligt motionärerna skall den enskilde vid fel eller

försummelse från myndighetens sida kunna lita på rättssystemet och uppleva att

han eller hon blir rätt behandlad, får upprättelse och tillförsäkras

gottgörelse. Enligt yrkande 2 bör regeringen återkomma till riksdagen med

förslag om en rätt för den enskilde att anlita allmänt biträde i vissa

förvaltningsärenden i kontakter med myndigheter. En sådan ordning skulle

innebära en förstärkning av den enskildes rättsställning.

I motion 1997/98:So673 föreslår Johan Lönnroth m.fl. (v) att en

rättighetskatalog för ungdomar upprättas (yrkande 1). Enligt motionärerna är

det viktigt att samhället klargör vilka rättigheter och skyldigheter de

ungdomar har som lämnar skolan. Ungdomar uppfattar enligt motionen att

regelsystemen är mycket oklara.

Bakgrund

Frågan om röstbrevlådor har nyligen behandlats av konstitutionsutskottet (bet.

1997/98:KU1). Av betänkandet framgår att efterfrågan på röstbrevlådefunktionen

ökar när det gäller riksdagsförvaltningen. Olägenheten med att den som hamnar i

en röstbrevlåda kan bli fast där kan enligt Riksdagens förvaltningskontor

elimineras genom att samtalet automatiskt kopplas tillbaka till växeln. På sikt

kommer en sådan funktion att installeras i riksdagen. Med hänvisning till detta

avstyrkte utskottet en motion i vilken yrkades att röstbrevlådorna skulle

avskaffas. Riksdagen följde utskottet.

Medborgarkontrakt är den svenska benämningen på uttrycket ?Citizen´s

Charter?, som introducerades av den brittiska regeringen 1991. I dokumentet,

som omfattade flera olika verksamhetsområden, som sjukvård, arbetsmarknad,

polis, post, hyresmarknad, skola och järnvägar, angavs vissa garanterade

servicenivåer, t.ex. maximal väntetid, och kompensation för dålig service.

Systemet med ?Citizen´s Charter? har senare byggts ut till att omfatta alltfler

serviceområden, och medborgarkontrakt för enskilda serviceområden har

tillkommit. Chartersystemet syftar till att dels ge medborgaren som

servicekonsument mer makt och ökad valfrihet, dels höja kvaliteten i den

offentliga servicen.

Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:KU2 s. 34 f.) behandlat frågan om

medborgarkontrakt. I sin bedömning anförde utskottet att det i samband med

politiska bedömningar i kommunerna i fråga om skatteuttag och prioriteringar

kan te sig naturligt att ta fasta på sådana tankar som redovisats i ?Citizen´s

Charter?, men utskottet ansåg inte att ett tillkännagivande till regeringen i

frågan var påkallat.

Ett aktivt kort eller ett IC-kort (integrated circuit) är ett kort av samma

format som ett betal- eller kreditkort som är försett med en inbyggd,

integrerad krets innehållande en processor (ett chip). En bearbetning av data

kan härigenom utföras direkt i det aktiva kortets chip. Kortet kan också

utformas som ett SIS-standardiserat, visuellt ID-kort.

På uppdrag av Toppledarforum studerar en projektgrupp under ledning av

Landstingsförbundet användningen av aktiva kort i offentlig verksamhet. I

uppdraget ingår att kartlägga aktuell och planerad användning av aktiva kort i

staten, kommunerna och landstingen samt att föreslå inriktning för ett

fortsatt, gemensamt agerande. I projektgruppen ingår företrädare för statliga

myndigheter, kommuner och landsting. Projektgruppen har hittills lämnat två

rapporter. I den senaste, Säkrare IT i offentlig sektor, har föreslagits att en

gemensam IT-säkerhetslösning införs i den offentliga sektorn. Lösningen avses

baseras på användningen av aktiva kort och innebär att anställda som använder

IT förses med elektroniska identitetskort för tjänstebruk. Korten avses bära de

grundläggande säkerhetsfunktionerna säker identifiering, digital signatur och

stöd för kryptering. Enligt rapporten tillgodoser den gemensamma

säkerhetslösningen en lång rad av de säkerhetskrav som måste uppfyllas för att

fördelarna med IT skall kunna nyttiggöras fullt ut i offentlig verksamhet. Om

även andra sektorer i samhället än den offentliga inför aktiva kort med samma

funktioner skapas en elektronisk infrastruktur för IT-säkerheten i samhället

som helhet. Enligt regeringens skrivelse 1997/98:10 har rapporten

remissbehandlats och Toppledarforum har ställt sig bakom förslaget vad avser

infrastrukturen för informationssäkerhet i kommunikationen mellan myndigheter i

offentlig verksamhet baserad på aktiva kort.

I en tredje delrapport kommer projektgruppen att behandla frågor om

användningen av aktiva kort som hjälpmedel för förbättrat IT-stöd i

allmänhetens kontakter med offentlig verksamhet.

I fråga om produktion och distribution av offentliga publikationer har

utskottet inhämtat följande information från Regeringskansliet och Riksdagens

förvaltningskontor.

Inom Regeringskansliet ansvarar Regeringskansliets förvaltningskontor för

upphandlingen av tryckning och distribution av skriftserierna SOU och Ds. Avtal

har träffats med tre tryckerier, Gotab, Graphic Systems och Norstedts, mellan

vilka departementen kan välja enligt s.k. avropsavtal. Upphandlingen har skett

i öppen anbudskonkurrens. Vidare har avtal träffats med Fritzes beträffande

distributionen av SOU- och Ds-serien. Företaget var det enda som lämnade anbud

vid förvaltningskontorets öppna förfrågning. Avtalet innebär bl.a. att

Regeringskansliets intäkter motsvarar 55 % av förlagets försäljningspris.

Granskningsenheten vid Justitiedepartementet svarar för upphandlingen av

tryckning, försäljning och distribution av Svensk författningssamling (SFS).

Avtal har efter öppen anbudskonkurrens träffats med Fakta Informationsförlag

för tiden den 1 januari 1997-31 december 1998. Avtalet innehåller bl.a.

bestämmelser om prissättningen på SFS.

Enligt Regeringskansliets förvaltningskontor tas vid all upphandling hänsyn

till produkternas miljövänlighet, vilket även omfattar papper för tryckning av

SOU-, Ds- och SFS-serierna.

Enligt riktlinjerna för prissättning av riksdagens informationsprodukter har

medborgarna rätt att kostnadsfritt ta del av sådan information som de behöver

för att bevaka sina rättigheter och uppfylla sina förpliktelser mot samhället.

På vissa produkter, t.ex. riksdagsdokumenten i tryckt form (propo-sitioner,

motioner, utskottsbetänkanden, protokoll, riksdagsskrivelser) får riksdagen ta

ut en avgift. Som exempel på avgiftsnivåer kan nämnas att

årsprenumerationspriset på samtliga propositioner, motioner och

utskottsbetänkanden är 5 000 kr (6 000 kr i bundet skick), medan samtliga

utskottsbetänkanden kostar 1 500 kr/år. Hela serien riksdagsprotokoll kostar 1

300 kr/år. Årspriset på departementsvisa propositioner exklusive

budgetpropositionen varierar mellan 1 900 kr och 1 000 kr.

Enligt Riksdagens förvaltningskontor finns det i det närmaste 3 000 enskilda,

företag och organisationer som prenumererar på riksdagstrycket. Av dessa finns

drygt hälften inom den privata sektorn i form av främst företag, advokat- och

revisionsbyråer, intresseorganisationer och i begränsad omfattning enskilda.

Medborgarna tar således relativt sällan direkt del av de tryckta

grunddokumenten, utan tillgodogör sig den information de behöver i bearbetad

form via massmedier eller vidareinformatörer vid bibliotek eller

medborgarkontor. Från hösten 1996 finns flertalet grunddokument tillgängliga på

riksdagens hemsida på Internet. Förvaltningskontoret förväntar sig ett

successivt ökat utnyttjande av de kostnadsfria elektroniska dokumenten på

bekostnad av de tryckta.

Bestämmelser om statens och kommunernas skadeståndsansvar finns dels i

skadeståndslagen (1972:207) 3 kap. 2 samt 7-10 §§, dels i ett antal lagar som

innehåller bestämmelser om skadestånd på speciella områden. Enligt 3 kap. 2 §

skadeståndslagen skall staten eller kommun, landstingskommun, kommunalförbund,

församling eller kyrklig samfällighet ersätta personskada, sakskada eller ren

förmögenhetsskada, som vållats genom fel eller försummelse vid

myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen

(motsvarande) svarar. Enligt 6 § kan ersättning enligt 2 § för sakskada jämkas

om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäkringar eller

försäkringsmöjligheter. Talan om ersättning enligt 2 § får inte enligt 7 §

föras med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen eller av Högsta

domstolen eller Regeringsrätten, om inte beslutet upphävts eller ändrats. Sådan

talan får inte heller föras med anledning av beslut av lägre myndighet, vilket

efter överklagande prövats av regeringen, Högsta domstolen eller

Regeringsrätten, utan att beslutet upphävts eller ändrats. Talan om ersättning

enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av Högsta domstolen,

Regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väcks enligt 10 §

skadeståndslagen vid den domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att

uppta där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat

domen eller beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 §

med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i det nämnda lagrummet

i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av riksdagen eller

regeringen väcks i Högsta domstolen.

Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar har under senare år utsatts för

kritik som gått ut på att enskilda många gånger har ett alltför dåligt skydd

när skador drabbar dem i samband med myndighetsutövning. År 1989 genomfördes

vissa ändringar i skadeståndslagen med verkan från den 1 januari 1990.

I november 1989 tillsattes en kommitté med uppdrag att utreda frågor om det

allmännas skadeståndsansvar. Kommittén överlämnade sitt betänkande i maj 1993

(SOU 1993:55). På grundval av kommitténs förslag har i Regeringskansliet

utarbetats en lagrådsremiss, som överlämnats till Lagrådet i februari 1998. I

lagrådsremissen föreslås dels att en ny lag ersätter den nu gällande lagen

(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning, dels att det i

skadeståndslagen införs en bestämmelse om det allmännas ansvar för felaktig

myndighetsinformation.

Den nya lagen om ersättning för skada som orsakas av vissa myndighetsåtgärder

innebär att möjligheterna utökas i fråga om att få ersättning från staten för

den som har fått sin frihet inskränkt, framför allt när någon grips eller

anhålls kortvarigt på grund av misstankar om brott. Också den som

frihetsberövas i administrativ ordning får en utökad rätt till ersättning.

I lagrådsremissen föreslås också att staten eller en kommun skall ersätta

skada som orsakats en enskild medborgare genom fel eller försummelse när en

myndighet lämnar felaktiga upplysningar eller råd.

Den nya lagen om skada som orsakats av vissa myndighetsåtgärder och den nya

bestämmelsen i skadeståndslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsmål har

behandlats av riksdagen i samband med behandlingen av regeringens förslag till

ny rättshjälpslag (prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3). Enligt propositionen

gör förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar

enligt förvaltningsprocesslagen att biträdesbehovet i dessa domstolar inte är

desamma som i mål vid allmän domstol. I lagrådsremissen som föregick

propositionen framhölls att det dock kan finnas behov av juridiskt biträde i

vissa mål i allmän förvaltningsdomstol, t.ex. i vissa socialförsäkringsmål och

andra mål som rör funktionshindrade personer, och att det kan finnas anledning

att bevilja rättshjälp om en förvaltningsmyndighet överklagar ett beslut som

har ändrats till den rättssökandes fördel.

Lagrådet ansåg för sin del att denna redovisning inte var tillräckligt

fullständig eller klarläggande och pekade på ett antal faktorer som kan påverka

behovet av biträde i förvaltningsprocessen, bl.a. kravet på beaktande av EG-

rätten i förvaltningsrättskipningen och kravet på prövningstillstånd i

kammarrätt i flertalet mål.

I propositionen anfördes att det som regel får anses att behov av biträde

finns i mål om verkställighet av domar och beslut om vårdnad och umgänge. I

vissa mål angående åtgärder av mer ingripande karaktär för den enskilde täcks

biträdesbehovet av reglerna om offentligt biträde.

Justitieutskottet erinrade i sitt utlåtande över propositionen i denna del

att det i många mål- och ärendetyper som skall avgöras av förvaltningsdomstol

finns möjlighet att förordna ett offentligt biträde, bl.a. i frågor om

tvångsvård och omhändertagande, omsorg om psykiskt utvecklingsstörda och

utlänningars vistelse i landet, t.ex. asylsökande, och att några materiella

förändringar av lagstiftningen i denna del inte föreslogs i propositionen.

Regeringens förslag fick enligt utskottet anses erbjuda tillräckliga

möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i förvaltningsmål. Representanterna

för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet reserverade sig i denna del mot

utskottets uttalande och menade bl.a. att rättshjälp borde kunna beviljas i

större utsträckning i förvaltningsmål än vad regeringen föreslagit. Enligt

reservanterna borde regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som tog

hänsyn till dessa synpunkter och som kunde beredas av riksdagen innan den

aktuella lagstiftningen trädde i kraft.

När det gäller frågan om en rättighetskatalog för ungdomar kan nämnas att

uppgifter om medborgerliga rättigheter och skyldigheter finns samlade i

publikationen Samhällsguiden, som utkommit i sin senaste version under 1997.

Samhällsguiden finns sedan hösten 1997 även tillgänglig via riksdagens hemsida

på Internet.

Under 1995 och 1996 fördes diskussioner mellan representanter för Sveriges

riksdag, Inrikesdepartementet, Ungdomsstyrelsen och IT-rådet om en eventuell

utgivning av en ungdomsversion av Samhällsguiden. Diskussionen utmynnade i en

rekommendation från Ungdomsstyrelsen och IT-rådet att en satsning i stället

skulle ske på en elektronisk lösning. Hösten 1997 öppnades en ny avdelning,

Slussen, på Ungdomsstyrelsens hemsida, där samhällsinformation särskilt

tillrättalagd för ungdomar lämnas. Slussen innehåller i denna del avdelningarna

Ung i världen med bl.a. EU-information, Bostad, Utbildning, Inflytande, Jobb,

Åldersgränser, Ny i Sverige samt Brott och straff.

Utskottets bedömning

I motion 1997/98:K256 (s) yrkande 2 anförs att systemet med röstbrevlådor inte

fungerar tillfredsställande, vilket påverkar myndigheternas tillgänglighet i

negativ riktning. Som framgått av bakgrundsredovisningen i det föregående finns

det en teknisk lösning på detta problem, innebärande att ett samtal som hamnar

i en röstbrevlåda automatiskt kopplas tillbaka till växeln. Ett sådant system

avses införas inom riksdagens förvaltning. Med detta får motionen anses

besvarad, varför den avstyrks.

I motion 1996/97:K403 (fp) behandlas frågor om medborgarkontrakt (yrkande 1),

medborgarkort (yrkande 2) och medborgarkontor (yrkande 4). Som framgått av det

föregående har idén med medborgarkontrakt, som utvecklats i Storbritannien,

inte vunnit insteg i Sverige. En anledning till detta kan enligt utskottets

mening vara att Sverige i jämförelse med Storbritannien har en mer utvecklad

lokal självstyrelse. Därav följer uppfattningen att ansvaret för dålig eller

utebliven service främst bör utkrävas på politisk väg. Under senare år har inom

sjukvården utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs. rätt till viss service

inom en viss tid, vilka har vissa likheter med Citizen´s Charter-systemet.

Senare års kommunallagstiftning har också öppnat nya möjligheter till direkt

medborgar- eller klientinflytande på driften av t.ex. daghem, skolor och

vårdinrättningar. Andra reformer, t.ex. inrättandet av kommun- eller

stadsdelsnämnder, är ägnade att minska avståndet mellan kommunmedlemmarna och

de styrande respektive dem som tillhandahåller kommunal service av olika slag.

Utskottet finner mot denna bakgrund inget skäl att ändra sin inställning till

medborgarkontrakt som den kommit till uttryck i betänkandet 1992/93:KU2, av

vilket framgår att utskottet inte ansåg att ett tillkännagivande till

regeringen i frågan var påkallat. Motionen avstyrks i denna del (yrkande 1).

I samma motion (yrkande 2) föreslås en utredning om att införa s.k.

medborgarkort i Sverige. Av utskottets redovisning i denna del framgår att det

pågår ett utvecklingsarbete med den inriktning som motionären önskar, även om

försöken inledningsvis främst tar sikte på användning av medborgarkort (aktiva

kort eller IC-kort) inom offentlig verksamhet. Med detta får motionen i denna

del anses besvarad, varför den avstyrks.

I motion 1997/98:K405 (mp) behandlas frågan om tillgänglighet och

prissättning (yrkande 1) respektive miljövänlig produktion vad gäller

offentliga publikationer (yrkande 2). Motionärerna menar att en möjlig

finansieringskälla för en prissänkning är de vinster som finns i nuvarande

produktions- och distributionstjänst. När det gäller prissättning framgår av

redovisningen i det föregående att tryckning och distribution av serierna SOU,

Ds och SFS upphandlas av Regeringskansliet i öppen anbudskonkurrens, vilket

eliminerar risken för oskäliga vinstmarginaler. Beträffande riksdagstrycket

gäller att riksdagen tar ut avgifter på tryckta riksdagsdokument, av vilka dock

flertalet sedan hösten 1997 finns fritt tillgängliga på riksdagens hemsida på

Internet. Förvaltningskontoret räknar med ett ökat utnyttjande av de

kostnadsfria dokumenten på bekostnad av de avgiftsbelagda tryckta. När det

gäller frågan om miljövänliga produkter har utskottet inhämtat att

Regeringskansliet vid all upphandling tar hänsyn till produkternas

miljövänlighet inklusive tryckpapper för de aktuella publikationerna. Vad

gäller riksdagstrycket är allt papper som riksdagstryckeriet använder

miljöanpassat. Med hänvisning till vad utskottet här anfört anser utskottet att

motion K405 får anses besvarad, varför den avstyrks.

I motion 1997/98:K530 (c) anförs att den enskildes rättsställning gentemot

myndigheter bör stärkas (yrkande 1). Utskottet instämmer i motionens krav att

den enskilde bör kunna lita på rättssystemet och kunna räkna med att bli rätt

behandlad, få upprättelse och tillförsäkras gottgörelse om myndigheten begår

fel eller försummelse. Utskottet konstaterar att kritik har riktats mot

reglerna för myndigheternas skadeståndsansvar, vilket lett till dels vissa

ändringar i skadeståndslagen (1972:207), dels att frågan utretts. Regeringen

har med anledning av utredningsarbetet utarbetat en lagrådsremiss, i vilken

föreslås såväl ny lagstiftning angående ersättning för skada som orsakas av

vissa myndighetsåtgärder som en ny bestämmelse i skadeståndslagen om ersättning

för felaktig myndighetsinformation. Regeringen har också aviserat en

proposition i fråga om skadeståndslagstiftningen under våren 1998. Mot denna

bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ med den

inriktning som föreslagits i motionen. Motion K530 avstyrks i denna del

(yrkande 1).

Frågan om den enskildes rätt till allmänt biträde i förvaltningsärenden, som

också behandlas i motion K530 (yrkande 2), har behandlats av riksdagen så sent

som vid riksmötet 1996/97, då regeringens förslag till ny rättshjälpslag

antogs. Det framgår av bakgrundsredovisningen att Lagrådet och regeringen

gjorde delvis olika bedömningar av behovet av juridiskt biträde i vissa mål i

förvaltningsdomstol. Justitieutskottet ansåg emellertid att regeringsförslaget

erbjöd tillräckliga möjligheter att förordna rättshjälpsbiträde i

förvaltningsmål. Inte heller i denna del av motionen finner utskottet, mot

bakgrund av det anförda, anledning att ta initiativ av det slag som

motionärerna vill. Motion 1997/98:K530 yrkande 2 avstyrks.

I motion 1997/98:So673 (v) begärs att en rättighetskatalog för ungdomar

upprättas (yrkande 1). Utskottet hänvisar i detta sammanhang till att

Ungdomsstyrelsen tillhandahåller information av det slag som efterfrågas i

motionen via styrelsens hemsida som kan nås via webbplatsen Sverige Direkt. Mot

denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att ta något initiativ i

frågan, varför motion 1997/98:So673 avstyrks i denna del (yrkande 1).

Statlig regional organisation

Motionerna

I motion 1997/98:K519 föreslår Agne Hansson och Sivert Carlsson, båda (c), att

besluten över de statliga sektorsorganens organisation och lokalisering

återförs till riksdagen och länsmyndigheter (yrkande 1). Enligt motionärerna

blir följden av den pågående omstruktureringen av olika statliga verksamheter

förödande för stora delar av landet, särskilt landsortsområdena. Motionärerna

föreslår att de statliga sektorsorganens regionala organisation bör upphöra och

efter omstrukturering och nedbantning läggas in under länsstyrelserna.

Regeringen bör utreda en sådan organisationsmodell och återkomma till riksdagen

med förslag i linje med vad som föreslås i motionen.

Rolf Kenneryd m.fl. (c) föreslår i motion 1997/98:K528 att man vid förändring

av den regionala nivån först bör ta ställning till funktionsfördelningen i

samhället och vad som skall flyttas mellan olika nivåer (yrkande 4). Med detta

torde motionärerna avse uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och

lokala myndigheter. I motionen behandlas också frågan om statliga verksamheters

regionala organisation, där verksamhetsområdena i många fall gjorts större än

länen och därmed inte överensstämmer med länsindelningen. Dessa förändringar

bör enligt motionärerna utvärderas innan ytterligare organisatoriska

förändringar genomförs (yrkande 6).

Bakgrund

Statskontoret har i en rapport (diarienr 458/96-5) redovisat en undersökning av

29 statliga myndigheters eller ?myndighetskoncerners? organisatoriska struktur,

däribland den regionala organisationen. Fem av de undersökta myndigheterna,

Försvarets materielverk, FOA, Jordbruksverket, Räddningsverket samt

universitets- och högskoleväsendet, saknar regional organisation i egentlig

mening, även om verksamhet bedrivs på olika orter. Sex myndigheter,

Arbetsmarknadsverket, Domstolsverket (länsrätterna), Lantmäteriverket, polisen,

skatteförvaltningen (före planerad omorganisation) och

socialförsäkringsadministrationen (de allmänna försäkringskassorna), har en

regional organisation som stämmer överens med länsindelningen eller

landstingsindelningen, dvs. det finns 24 eller 25 regionala enheter.

Skatteförvaltningen kommer enligt riksdagens beslut med anledning av

budgetpropositionen för 1998 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:SkU1) att få en ny

regional organisation från den 1 januari 1999, då antalet skattemyndigheter

skall vara 10.

20 myndigheter, om kammar- och hovrätterna räknas in bland Domstolsverkets

regionala organ, har en organisation där antalet regionala enheter uppgår till

mellan 2 och 12. Tre femtedelar av dessa (12 myndigheter) har mellan 2 och 6

regioner: Invandrarverket (2), Försvarsmakten och Fortifikationsverket (vardera

3), Kustbevakningen (4 regionledningar), Domstolsverket (4 kammarrätter),

vidare Banverket, Centrala studiestödsnämnden, Kriminalvårdsverket, Statens

institutionsstyrelse och Totalförsvarets pliktverk (samtliga 5) samt

Socialstyrelsens tillsynsorganisation och Domstolsverket (hovrätterna) med

vardera 6 regionala enheter.

8 myndigheter har 7-12 regionala enheter: Arkivverket, Vägverket (väg- och

trafikregioner) och åklagarväsendet har samtliga 7 regionala enheter,

exekutionsväsendet har 10, Arbetarskyddsverket, skogsvårdsorganisationen och

Skolverkets fältorganisation har samtliga 11 och Tullverket har 12 regio-nala

enheter.

Av de nämnda 20 myndigheterna som har 2-12 regionala enheter har 17 en

organisation som bygger på att län slagits samman till större enheter, medan 3

av myndigheterna, Banverket, Skolverkets fältorganisation och Tullverket, har

en regional organisation som inte bygger på länsorganisationen. Gränserna för

de regionala enheterna korsar i dessa fall med andra ord länsgränserna.

Pågående utredning m.m.

En parlamentarisk kommitté tillsattes våren 1997 med uppgift (dir. 1997:80) att

dels följa upp och utvärdera försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning (prop. 1996/97:36, bet. 1996/97:KU4, rskr. 1996/97:77 samt

prop. 1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13, rskr. 1996/97:228), dels utforma vissa

förslag om den framtida regionala organisationen. Kommittén har antagit namnet

Den parlamentariska regionkommittén (PARK).

Försöksverksamheten innebär att i Kalmar, Gotlands och Skåne län har ansvaret

överförts för det sektorsövergripande arbetet med att utarbeta en strategi för

länets långsiktiga utveckling, som i dag ligger på länsstyrelsen, och vissa

andra statliga uppgifter överförs till ett regionalt självstyrelseorgan,

regionförbund. Uppgiftsöverföringen regleras i en särskild lag (1996:1414) om

försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning, som trädde i kraft den

1 juli 1997. På Gotland, där kommunen svarar för det regionala

självstyrelseorganets uppgifter, bedrivs också försök med vidgad samordnad

länsförvaltning genom att länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen förts in i

länsstyrelsen. Från den 1 januari 1999 skall den allmänna försöksverksamheten

också omfatta det nybildade Västra Götalands län. Försöksverksamheten skall

pågå till den 31 december 2002.

När det gäller den statliga länsförvaltningens struktur och uppgifter skall

kommittén enligt direktiven särskilt uppmärksamma de problem, inte minst för

länsstyrelserna, som följer av att det inom förvaltningen finns ett stort antal

regionala indelningar, vilket bl.a. påverkat möjligheterna att samordna och

samutnyttja statliga resurser. Kommittén bör också överväga hur samverkan

mellan länsstyrelsen och andra statliga myndigheter bör utvecklas.

Den statliga regionala förvaltningsstrukturen har också uppmärksammats i den

förvaltningspolitiska kommissionens slutbetänkande (SOU 1997:57), som för

närvarande bereds i Regeringskansliet med sikte på att en proposition skall

föreläggas riksdagen våren 1998. I detta sammanhang avser regeringen att ta

ställning till den regionala förvaltningens struktur i dess helhet. De

överväganden som PARK gör om den statliga länsförvaltningens struktur skall

enligt direktiven utgöra ett komplement till regeringens förvaltningspolitiska

ställningstaganden.

Utskottets bedömning

I de här aktuella motionerna behandlas frågan om de statliga myndigheternas

regionala organisation i olika hänseenden. I motion 1997/98:K528 yrkande 4

föreslås att uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala

myndigheter bör bestämmas innan förändringar vidtas vad gäller den regionala

nivån och dess organisation. I motion 1997/98:K519 yrkande 1 framhålls att den

pågående omstruktureringen av de statliga sektorsorganens organisation bör

upphöra och att beslutanderätten i dessa frågor bör återföras till riksdagen

och länsmyndigheterna. I motion 1997/98:K528 yrkande 6 framhålls att de

beskrivna förändringarna bör utvärderas innan ytterligare organisatoriska

åtgärder genomförs.

Utskottet finner inledningsvis att den situation som beskrivs i motionerna

vad avser varierande gränsdragningar för myndigheternas regionala organisation

inte är tillfredsställande. Utskottet konstaterar emellertid att de frågor som

aktualiseras i motionerna för närvarande är föremål för beredning inom

Regeringskansliet med utgångspunkt från den förvaltningspolitiska kommissionens

överväganden. Frågorna är dessutom föremål för utredning inom den

parlamentariska regionkommittén (PARK) som har i uppgift att bl.a. lämna

förslag om den framtida regionala organisationen och uppgiftsfördelningen

mellan statliga och kommunala myndigheter. Mot denna bakgrund är utskottet inte

berett att ta något initiativ av det slag som förespråkas i de här aktuella

motionerna som därför avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ombudsmannainstitutionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231, 1997/98:K236,

1997/98:K238, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508,

res. 1 (v, mp)

2. beträffande alkoholfri representation

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K261, 1997/98:K504 och 1997/98:So655

yrkande 8,

res. 2 (mp)

3. beträffande arvoden i statliga styrelser

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514,

res. 3 (v, mp)

4. beträffande IT-frågor

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K333 yrkande

14, 1997/98:K522 och 1997/98:T815 yrkandena 18-22,

res. 4 (m, fp)

5. beträffande relationen medborgare-myndigheter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K403 yrkandena 1 och 2, 1997/98:K256

yrkande 2, 1997/98:K405, 1997/98:K530 och 1997/98:So673 yrkande 1,

6. beträffande statlig regional organisation

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K519 yrkande 1 och 1997/98:K528

yrkandena 4 och 6.

Stockholm den 17 februari 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger

(m), Mats Berglind (s), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp),

Margitta Edgren (fp), Lennart Brunander (c) och Bengt Hurtig (v).

Reservationer

1. Ombudsmannainstitutionen (mom. 1)

Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?När det gäller

bedömningen? och på s. 8 slutar med ?varför motionen avstyrks? bort ha följande

lydelse:

Som framhålls i flera motioner skulle många positiva resultat uppnås om

samtliga ombudsmannafunktioner ställs under riksdagens ansvar, bl.a. att

ombudsmännens självständighet och oberoende skulle garanteras och vidare att

den enskildes och olika gruppers rättigheter och rättssäkerheten för den

enskilde skulle stärkas. Mot denna bakgrund finner utskottet att argumenten för

en utredning av en samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän (mot.

1997/98:K231 yrkande 1) respektive en utredning av ett samlat ombudsmannaämbete

med ansvar för samtliga fri- och rättigheter (mot. 1997/98:K238) har fog för

sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med detta bör

övriga motioner (mot. 1997/98:K215, K231 yrkande 2, K236, K257, K311 och K508)

kunna anses besvarade, varför de avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ombudsmannainstitutionen

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K215, 1997/98:K231 yrkande 2,

1997/98:K236, 1997/98:K257, 1997/98:K311 och 1997/98:K508 och med

anledning av motionerna 1997/98:K231 yrkande 1 och 1997/98:K238 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Alkoholfri representation (mom. 2)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion So655 yrkande 8 om att all

representation i riksdagen och statlig förvaltning bör vara alkoholfri. Enligt

utskottets mening är det viktigaste skälet till alkoholfri representation att

stat, landsting och kommun genom att införa en sådan princip visar solidaritet

med dem som har eller riskerar att få alkoholproblem. Detta bör riksdagen med

bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning av motionerna

1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande alkoholfri representation

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So655 yrkande 8 och med anledning

av motionerna 1997/98:K261 och 1997/98:K504 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

3. Arvoden i statliga styrelser (mom. 3)

Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet

anser principiellt? och slutar med ?varför motionerna avstyrks? bort ha

följande lydelse:

Som framhålls i motionerna 1997/98:K265 och 1997/98:K514 är det inte ägnat

att skapa förtroende att politiker beviljar sig själva höga ersättningar för

styrelseuppdrag i statliga styrelser, särskilt med hänsyn till att många

människor ser sin privatekonomi urholkas på grund av politiska beslut som

syftar till sanering av statens finanser. De uppgifter som utskottet inhämtat

visar bl.a. att styrelsearvodena i företag där staten helt eller delvis är

ägare i flera fall är mycket höga. Även med beaktande av de krav på kompetens

som kan ställas på styrelseledamöter av detta slag och det arbete de lägger ned

ter sig de höga ersättningsnivåerna som svåra att försvara. Mot denna bakgrund

bör utskottet med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och

1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna att

beloppsgränserna avseende ersättning för uppdrag i statliga styrelser blir

föremål för översyn. Däremot finns det enligt utskottets mening inte nu skäl

att föreslå en generell sänkning av beloppsgränserna, varför motionerna

avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arvoden i statliga styrelser

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K265 yrkande 2 och 1997/98:K514

yrkande 2 och med anledning av motionerna 1997/98:K265 yrkande 1 och

1997/98:K514 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. IT-frågor (mom. 4)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m),

Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?I motion

1997/98:K333 (m)? och slutar med ?varför motion K333 yrkande 14 avstyrks? bort

ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1997/98:K333 är det viktigt att också den statliga

verksamheten involveras i digitaliseringen och förnyelsen av Sverige. Utskottet

instämmer i att det borde vara en självklarhet att alla statliga myndigheter,

verk och statliga företag har en strategi för användningen av IT som en viktig

del i sitt informationsuppdrag till medborgarna. Mot denna bakgrund bör

regeringen som föreslås i motionen (yrkande 14) skyndsamt återkomma till

riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för webb-baserad information och

användning av Internet för kommunikation med medborgarna, varvid behovet av

transparens, konflikten mellan säkerhet och öppenhet samt regler för

diarieföringen bör beaktas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande IT-frågor

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K403 yrkande 3, 1997/98:K522 och

1997/98:T815 yrkandena 18-22 och med bifall till motion 1997/98:K333

yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Relationen medborgare-myndigheter

Bo Könberg (fp), Margitta Edgren (fp) och Lennart Brunander (c) anför:

Som framgått av utskottets redovisning i bakgrundsavsnittet reserverade sig

representanterna för Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet vid

justitieutskottets behandling av förslaget till rättshjälpslag (1996/97:JuU3,

reservation 9). I reservationen anfördes att regeringens förslag vad avsåg

möjligheterna att bevilja rättshjälp i förvaltningsmål inte var tillräckligt

långtgående. Vidare framhölls att det måste beaktas att den enskilde alltid är

i underläge gent-emot en myndighet när han överklagar ett myndighetsbeslut till

domstol. Det går heller inte att förlita sig på att domstolen skall kunna

fullgöra sin utredningsskyldighet på ett sådant sätt att den enskilde

tillförsäkras en rättvis prövning. Enligt reservationen är det också tveksamt

att domstolen blandar sig i parternas argumentering m.m. Rättshjälp borde

enligt reservanternas mening kunna beviljas i större utsträckning än vad

regeringen föreslog i propositionen (prop. 1996/97:9), vilket emellertid

utskottsmajoriteten ansåg vara till fyllest. Folkpartiet liberalerna och

Centerpartiet beklagar att lagstiftningen i det föreslagna skicket genomfördes

som en följd av justitieutskottets ställningstagande och vidhåller den

uppfattning som framfördes i den refererade reservationen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................4

Ombudsmannainstitutionen 4

Motionerna 4

Bakgrund 5

Utskottets bedömning 7

Alkoholfri representation 8

Motionerna 8

Bakgrund 8

Utskottets bedömning 8

Arvoden i statliga styrelser 9

Motionerna 9

Bakgrund 9

Utskottets bedömning 10

IT-frågor 10

Motionerna 10

Bakgrund 11

Utskottets bedömning 15

Relationen medborgare myndigheter 17

Motionerna 17

Bakgrund 17

Utskottets bedömning 21

Statlig regional organisation 23

Motionerna 23

Bakgrund 24

Pågående utredning m.m. 24

Utskottets bedömning 25

Hemställan...........................................26

Reservationer........................................27

1. Ombudsmannainstitutionen (mom. 1) 27

2. Alkoholfri representation (mom. 2) 28

3. Arvoden i statliga styrelser (mom. 3) 28

4. IT-frågor (mom. 4) 29

Särskilt yttrande....................................29

Relationen medborgare myndigheter 29