Bet. 1997/98:KU27

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU27

Riksdagens arbetsformer

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU27

Sammanfattning

I betänkandet behandlas talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 Riksdagens

arbetsformer och Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 Förslag angående

resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet såvitt

avser yrkandena 1-3. Dessutom behandlas 39 motioner innehållande 71 yrkanden.

Sju av motionerna har väckts med anledning av de nämnda förslagen. 30 motioner

har väckts under den allmänna motionstiden.

Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag om ändring av jordbruks-

utskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet och överförande av

beredningsansvaret för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling från

arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet. Utskottet föreslår i anslutning

härtill att beredningsansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

överförs från socialutskottet till utbildningsutskottet.

Utskottet tillstyrker också talmanskonferensens förslag avseende ändringar av

vissa debattregler.

Utskottet tillstyrker Riksdagens revisorers förslag att talmanskonferensen

bör överväga en ordning där riksdagen reviderar årsredovisningen för staten.

Utskottet föreslår med anledning av Revisionsutredningens förslag att

Riksdagens revisorers kansli får en resursförstärkning om totalt 5 miljoner

kronor att fördelas över tre år.

Utskottet lämnar därutöver förslag till två tillkännagivanden. I det ena

fallet föreslår utskottet att en allmän översyn av den nya budgetprocessen bör

komma till stånd i början av kommande mandatperiod. Utvärderingen skall syfta

till att stärka riksdagens inflytande över budgetprocessen. I det andra fallet

föreslår utskottet med anledning av en motion (s) att en försöksverksamhet

avseende fasta beslutstillfällen i riksdagen bör komma till stånd under en

begränsad tid i början av kommande mandatperiod.

Utskottet avstyrker i övrigt samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet fogas 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Förslagen

1997/98:TK1 vari föreslås

1. beträffande ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändring i

riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 och 15 §§ samt 6 kap. 1 §,

2. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändring i

riksdagsordningen i övrigt.

1997/98:RR7 vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört om att regeringen senast den 1 augusti varje år för riksdagen redovisar

resultatet av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret,

2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

revisorerna anfört om granskning av Regeringskansliet,

3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

revisorerna anfört om granskning av regeringens resultatanalys.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av förslag 1997/98:TK1

1997/98:K49 av Carl Fredrik Graf (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att utskotten kan ägna sig åt uppföljning och

utvärdering,

2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om möjligheterna att minska upprepade kammardebatter i samma

ämnesområde,

3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om att tidigarelägga upprepade kammardebatter i samma

ämnesområden.

1997/98:K50 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om budgetprocessen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i enlighet

med RO 5:10 och förarbetena därtill avser att iaktta stor restriktivitet med

uppskov av ärenden till nästa valperiod,

3. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en utredning om den

statliga revisionen i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen avslår förslaget att i olika författningstexter ändra

jordbruksutskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet.

1997/98:K51 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar utarbeta en ny budgetprocess som återställer

riksdagens makt, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar uppdra åt kammarkansliet att föreslå remiss till

utskott av regeringens faktapromemorior om EU-skrivelse, i likhet med ordningen

för remiss av propositioner,

3. att riksdagen beslutar avslå talmanskonferensens förslag till ändring i

riksdagsordningen beträffande ledamöters rätt till taletid.

1997/98:K52 av Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändrad

ordning för beredning av EU-ärenden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K53 av Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att till talmanskonferensen för beaktande överlämna

vad som i motionen anförts om riksdagens EU-arbete och budgetarbete,

2. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om

ändrade talartider.

1997/98:K54 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av den

statliga revisionens uppbyggnad och verksamhet m.m.

Motion som väckts med anledning av förslag 1997/98:RR7

1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utvärdering av systemet med resultatinformation som underlag för

styrning av statlig verksamhet.

Motion som väckts med anledning av proposition 1997/98:136 Statlig

förvaltningspolitik i medborgarnas tjänst

1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar att uppdra åt talmanskonferensen att förelägga

riksdagen ett förslag till lag om riksdagskommissioner i enlighet med vad som

anförts i motionen.

Motion som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60

1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om att den svenska riksdagen liksom de danska och finska

parlamenten bör ha en representant i EU som på plats följer beslutsprocessen

och levererar viktiga dokument till den svenska riksdagen,

3. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om skyldighet för regeringen att informera och samråda med

fackutskotten inför beredningar och beslut som tas i EU-kommissionen - särskilt

i frågor som rör miljöfrågor, konsumentskydd och arbetsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i

motionen anförts om att i riksdagsordningen införs bestämmelser att riksdagens

utskott bör kunna välja att behandla faktapromemorior och kommissionsförslag på

likartat sätt som regeringsskrivelser och avge skriftliga yttranden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att riksdagsordningen omformuleras så att frågor som behandlas i EG-

domstolen och kommissionen eller i Schengensamarbetets exekutivkommitté också

behandlas i EU-nämnden,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringens EU-information till riksdagen förbättras genom att

en handling som inkommit från EU betraktas som allmän handling, vilken om så är

nödvändigt kan sekretessbeläggas enligt svensk lagstiftning.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997

1997/98:K203 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med

registrerade lobbyister liknande det som tillämpas i USA.

1997/98:K212 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att det

skall vara tillåtet att arbeta med dator i plenisalen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:K214 av Christel Anderberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen

begär förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdagsordningen att

det blir obligatoriskt för statsråden att besvara interpellationer som

talmannen eller riksdagen medgivit får väckas.

1997/98:K218 av Sivert Carlsson och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari

yrkas att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att se över

den allmänna motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till

ändring.

1997/98:K220 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1997/98:K223 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar se över bestämmelserna för utnyttjande av

riksdagens lokaler, i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen beslutar analysera sina symbolhandlingar för att bättre

betona folkstyrets betydelse, i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K224 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bred

parlamentarisk utredning om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt.

1997/98:K225 av Bengt Kronblad och Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

fasta beslutstillfällen i riksdagen.

1997/98:K226 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårval.

1997/98:K228 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen ger

talmanskonferensen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till en

reformerad motionstid i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K229 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt

talmanskonferensen att tillkalla en utredning om beredningen av EU-ärenden i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K232 av Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att den

statliga revisionen organiseras enligt Riksdagens revisionsutrednings förslag B

i kombination med inrättandet av ett revisionsutskott.

1997/98:K237 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter valkrets.

1997/98:K242 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att riksdagens utskottssammanträden, fr.o.m.

mandatperioden 1998, skall hållas öppna för allmänheten.

1997/98:K244 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar att undersöka möjligheterna till (delvis) offentliga

utskottssammanträden.

1997/98:K245 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att den fortlöpande utvärdering av budgetprocessen som sker inom ramen

för talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en delrapport eller

skrivelse som ger enskilda riksdagsledamöter och andra intresserade medborgare

ökade möjligheter att ta aktiv del i debatt och erfarenhetsutbyte kring

budgetlagen.

1997/98:K246 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar ge

talmanskonferensen i uppdrag att utreda möjligheterna att stärka riksdagens

ställning i den löpande beslutsprocessen i EU i enlighet med vad som anförts i

motionen.

1997/98:K247 av Siri Dannaeus m.fl. (fp, c, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vikten av en barnbilaga till

budgetpropositionen.

1997/98:K252 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar pröva om debatter med anledning av

utskottsbetänkanden kan hållas i första- eller andrakammarsalen,

2. att riksdagen beslutar att riksdagens utskott skall tillåtas sammanträda

samtidigt som debatt i plenum pågår med anledning av andra utskottsbetänkanden,

3. att riksdagen beslutar om fri motionsrätt i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen beslutar att placeringen av ledamöterna bör ske partivis.

1997/98:K253 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det inför varje ministerrådsmöte i Europeiska

unionen skall hållas en plenidebatt i kammaren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av ett remissförfarande inför beslut i EU:s ministerråd.

1997/98:K262 av Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann (v) vari yrkas att riksdagen

beslutar följande tillägg till 3 kap. 5 § riksdagsordningen: Dock får inte

regeringen från den dag då budgetpropositionen avlämnas till riksdagen och så

länge motioner får avlämnas med anledning av denna (allmän motionstid) avlämna

proposition till riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen, efter förslag av

talmannen, bevilja endast i fråga om proposition i ärende där ett dröjsmål

skulle vara till allvarligt men för riket. Om riksdagen, på förslag av

talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10 §) gäller likväl

propositionsförbud enligt stycket ovan.

1997/98:K343 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om

statsbudget enligt vad i motionen anförts.

1997/98:K513 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att

upphäva bestämmelserna i riksdagsordningen om muntliga frågor.

1997/98:K602 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utarbeta en

handlingsplan för kammardebatterna enligt vad i motionen anförts.

1997/98:K604 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas

1. att riksdagen utreder möjligheterna att bilda ett pensionärsutskott,

1997/98:Fi220 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att regeringen bör infoga en barnbilaga till kommande budgetförslag

(7).

1997/98:Fi901 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar om sådana ändringar av budgetlagen att utgiftstak

och utgiftsramar blir obligatoriska samt att användningen av

budgeteringsmarginal inte blir möjlig i enlighet med vad som anförts i

motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av att under nästa mandatperiod utvärdera den nya

budgetprocessen,

8. att riksdagen beslutar om ändringar av riksdagsordningen vad avser

tidpunkt för avgivande av vårpropositionen och budgetprocessen vid

regeringsskifte i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att till regeringens budget göra en barnbilaga som redovisar hur

beslut påverkar barns situation,

1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en särskild barnbilaga till budgeten bör införas,

1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

82. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att vid nästa omorganisation flytta turismfrågor från

näringsutskottet till kulturutskottet.

Utskottet

Väckande och beredning av motioner

Gällande regler

Varje riksdagsledamot får väcka förslag - motion - i fråga om allt som kan

komma under riksdagens prövning, om inte annat är bestämt i regeringsformen

(4:3 RF). Motioner med anledning av regeringens propositioner får normalt

väckas inom femton dagar från det propositionen anmäldes i kammaren (3:11 RO).

En gång om året får motioner väckas i fråga om allt som kan komma under

riksdagens prövning (allmän motionstid). Den allmänna motionstiden pågår

normalt samtidigt med motionstiden för budgetpropositionen (3:10 RO). Motioner

får också i vissa andra fall väckas gemensamt av minst tio ledamöter med

anledning av händelse av större vikt utan inskränkning till viss tid (3:15 RO).

Bakgrund

Begränsningar i motionsrätten

Riksdagsutredningen diskuterade (förs. 1993/94:TK1) möjligheterna till att på

olika sätt begränsa såväl motionsrätten som arbetet med att bereda de motioner

som väckts. Utredningen fann att motionsrätten är av stor betydelse för den

demokratiska processen i vårt land och ville av det skälet inte föreslå någon

formell begränsning. Utredningen utarbetade ett förslag till riktlinjer enligt

vilka frivillig restriktivitet vid väckande av motioner rekommenderades.

Utredningen föreslog också en vidgad användning av en metod för förenklad

ärendeberedning och en ändring av uppskovsreglerna, som bl.a. innebar att

utskotten själva skulle kunna besluta om uppskov med behandling av ärenden inom

valperioden.

Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU18) stödde utredningens slutsats att

begränsningar i motionsrätten borde vara frivilliga. Det var de politiska

partierna själva som borde verka för en viss återhållsamhet i framläggandet av

motioner. Utskottet underströk att det inte finns några konstitutionella hinder

mot att även delegerade frågor vid behov blir föremål för prövning och debatt i

riksdagen. Det fick också anses legitimt att motionsvägen väcka uppmärksamhet

eller skapa opinion i en fråga som formellt sett tillhör regeringens eller en

viss myndighets beslutsområde.

Tiden för motionsrätt

Konstitutionsutskottet behandlade senast frågan om tiden för motionsrätt i sitt

av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU13. Utskottet anförde därvid att

frågan om utvidgade möjligheter att väcka motioner i allmänna ämnen har

aktualiserats motionsledes under lång tid. Nuvarande bundenhet till en kort,

hektisk tid, som också utgör motionstid för de förslag som regeringen lägger

fram i budgetpropositionen, innebär risk för att motioner utformas under stor

stress. Vidgade möjligheter att väcka motioner skulle kunna innebära att större

omsorg kunde läggas ned på varje motion. Ledamöterna skulle inte känna sig

tvingade att motionera i ett ämne, främst av det skälet att nästa allmänna

motionstid ligger långt fram i tiden och att de därför måste ?passa på?. Det

var därför enligt utskottets mening möjligt att det sammanlagda antalet

motioner som väcks under ett riksmöte skulle minska. En oinskränkt rätt att

under ett riksmöte motionera i alla ämnen kunde dock enligt utskottets mening

också utnyttjas på ett sätt som försvårar en effektiv ärendebehandling och gör

att framför allt utskotten får ägna oproportionerligt mycket tid åt att hantera

enskilda motioner. Systemet med en fast allmän motionstid underlättar för

utskotten att överblicka och planera kommande arbete.

I sin bedömning hänvisade utskottet till sin tidigare behandling av frågan

(bet. 1995/96:KU22) då utskottet ansåg att det i samband med den nya ordningen

för budgetprövningen kunde vara naturligt att vissa förändringar beträffande

motionsverksamheten övervägdes och att det på sikt kunde finnas skäl överväga

vissa förändringar i motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens

centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid anledning att avvakta

utfallet av den nya ordningen under en viss tid.

Utskottet ansåg vid sin behandling av frågan i det nämnda betänkandet under

riksmötet 1996/97 att detta uttalande alltjämt ägde giltighet och att frågan

borde tas upp när erfarenheter av den nya budgetprövningen föreligger.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensens arbetsgrupp konstaterar (förs. 1997/98:TK1) att om man ser

utvecklingen över en litet längre tidsperiod får man intrycket att ökningen av

antalet motioner kulminerade med valperioden 1988-1991 och att det nu skett en

stabilisering på en litet lägre nivå. Arbetsgruppen konstaterar också att

utskotten i mycket liten utsträckning utnyttjat de möjligheter som öppnades

genom förändringarna i reglerna för uppskov med beredningen av motionsyrkanden,

troligen beroende i främsta rummet på omläggningen av budgetåret och

budgetprocessen.

Talmanskonferensen anser att det är osäkert om försöken att åstadkomma

frivilliga begränsningar i motionsavlämnandet haft några egentliga effekter. De

problem som många utskott ser med att förena den traditionella

ärendeberedningen med de nya arbetsuppgifterna vad gäller uppföljning och

utvärdering måste därför enligt talmanskonferensen lösas på något annat sätt.

Talmanskonferensen rekommenderar en planering för hela valperioden, med

fördjupning inom olika ämnesområden olika år, av det slag som

Riksdagsutredningen föreslog. Med ett sådant arbetssätt kommer beredningen av

motionerna inte att stå i samma motsatsställning, vare sig till utvärderings-

och uppföljningsverksamheten eller till bevakningen av EU-ärenden, som blir

fallet om man tillämpar den arbetsordning som är nu förhärskande. Den

skisserade ordningen för planering av arbetet inom utskotten innebär att

fackutskottens budgetbetänkanden renodlas till att gälla de förslag som rör det

kommande budgetåret. Budgetbetänkandena skulle enligt talmanskonferensen vinna

i klarhet och tillgänglighet om de på detta sätt avgränsades till att gälla

förslag som rör anslag eller anslagsvillkor för det kommande budgetåret.

Motionerna

I motion 1997/98:K218 begär Sivert Carlsson och Görel Thurdin, båda (c), att

riksdagen uppdrar till talmanskonferensen att se över den allmänna

motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till ändring. Enligt

motionärerna bör den allmänna motionstiden snarast utökas till att omfatta

någon eller några perioder utöver den allmänna motionstiden i anslutning till

budgetpropositionens överlämnande. Ett skäl till den föreslagna ordningen är

enligt motionärerna att det från aktualitetssynpunkt är otillfredsställande att

behöva vänta upp till ett år för att väcka en motion. Likartade förslag

framförs i motion 1997/98:K228 av Eva Flyborg (fp) och i motion 1997/98:K252

yrkande 3 av Roy Ottosson (mp). I de båda sistnämnda motionerna pläderas för

införande av fri motionsrätt året om. Ett alternativ till ständig motionsrätt

är enligt motion K228 motionsrätt en vecka per kvartal.

I följdmotion 1997/98:K49 hemställer Carl Fredrik Graf (m) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts dels om

möjligheterna att minska upprepade kammardebatter i samma ämnesområden (yrkande

2), dels om att tidigarelägga upprepade kammardebatter i samma ämnesområden

(yrkande 3). Enligt motionären har kammarens arbete efter införandet av den nya

budgetprocessen kommit att präglas av att samma saker debatteras vid allt för

många tillfällen under ett och samma riksdagsår, vilket enligt motionären är

dålig hushållning med kammarens arbetstid och minskar möjligheterna att göra

debatterna intressanta. I motionen föreslås dels att motionsyrkanden av

likartad karaktär bör behandlas i samband med budgetpropositionen, trots att de

inte alltid kan sägas vara direkt budgetpåverkande, dels att behandlingen av

övriga motioner som innehåller förslag som kan förväntas ha beröring med

kommande propositioner behandlas i ett sammanhang.

Utskottets bedömning

Utskottet, som ett flertal gånger under senare år behandlat frågor med

anknytning till motionsrätten, har under förra riksmötet uttalat att frågan om

ändringar beträffande motionsverksamheten har nära samband med budgetprocessen

och att frågan därför bör tas upp när det finns en större samlad kunskap om den

nya budgetprocessen. Utskottet finner ingen anledning att nu inta en annan

position. Motionerna 1997/98:K218 (c), 1997/98:K228 (fp) och 1997/98:K252

yrkande 3 (mp), som samtliga förordar en utökning av tiden för den allmänna

motionsrätten, får anses besvarade med vad utskottet anfört i det föregående,

varför de avstyrks.

Talmanskonferensen har bl.a. rekommenderat att utskotten planerar sin

behandling av motionerna för hela mandatperioden med fördjupad behandling av

vissa ämnesområden vissa år samt att budgetbetänkandena renodlas till att gälla

förslag rörande anslag eller anslagsvillkor för det kommande budgetåret.

Utskottet instämmer i dessa rekommendationer, som torde ligga i linje med de

önskemål som framförs i följdmotion 1997/98:K49 yrkandena 2 och 3 (m). Motionen

får med detta anses besvarad, varför den avstyrks.

Uppföljning och utvärdering

Bakgrund

I betänkandet Reformera riksdagsarbetet våren 1993 förordade

Riksdagsutredningen att utskotten själva skall följa upp riksdagens beslut och

medverka till att utvärdering av resultat av verksamheter inom respektive

utskotts beredningsområde kommer till stånd. Konstitutionsutskottet

(1993/94:KU18) ansåg att flera av de tankar och förslag som utredningen lagt

fram borde kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet på detta område.

Det gällde t.ex. den allmänna orientering av utskottens arbete i riktning mot

större inslag av uppföljning och utvärdering, att utskottens egna initiativ bör

vara styrande för riksdagens uppföljnings- och utvärderingsverksamhet, att

utskottens egen uppföljnings- och utvärderingsverksamhet bör ske inom

ärendemässigt avgränsade områden och under begränsad tid och att utskotten bör

samverka med Riksdagens revisorer och utredningstjänsten för att åstadkomma ett

så bra resursutnyttjande som möjligt.

En särskild projektgrupp tillsattes i juni 1993 för att på tjänstemannaplanet

samordna och stimulera utvecklingsarbetet. I sin senaste lägesrapport, utgiven

i oktober 1997, har utvärderingsgruppen pekat på ett antal åtgärder som skulle

kunna öka genomslaget för uppföljning och utvärdering. En åtgärd vore att

utveckla utskottens årsberättelser med en redovisning av vad utskotten uträttat

inom området för uppföljning och utvärdering för att på så sätt ge en bredare

bild utåt av utskottens arbete.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensen konstaterar att en samlad bild av utskottens arbete med

uppföljning och utvärdering finns i dag endast i utvärderingsgruppens

lägesrapporter. Enligt talmanskonferensens mening är det av största vikt att

arbetet i riksdagen redovisas öppet så långt möjligt och att information om

arbetet finns tillgänglig för var och en. Talmanskonferensen pekar på

möjligheten att redovisa vad utskottet uträttat inom området för uppföljning

och utvärdering i utskottets årsberättelse.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K49 begär Carl Fredrik Graf (m) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att

utskotten kan ägna sig åt uppföljning och utvärdering (yrkande 1). Enligt

motionären har kammarens arbete inom ramen för den nya budgetprocessen medfört

att det inte blir mycket tid över för utskotten att arbeta med uppföljning och

utvärdering, varför det borde skapas en ordning som innebär att tiden från

januari till mars kan sättas av för detta ändamål. (Motionären föreslår en

ordning som innebär att motionsyrkanden som har samband med budgetpropositionen

respektive med propositioner som läggs på våren behandlas i dessa sammanhang.

Dessa förslag redovisas i föregående avsnitt om väckande och beredning av

motioner.)

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i talmanskonferensens bedömning beträffande vikten av en

öppen redovisning av utskottens arbete med uppföljning och utvärdering och det

lämpliga i att utskotten redovisar sin verksamhet på detta område i

årsberättelsen.

I följdmotion 1997/98:K49 yrkande 1 (m) förespråkas en ordning innebärande

att tiden mellan januari och mars avsätts för arbete med uppföljning och

utvärdering i utskotten. Enligt utskottets mening bör det vara det enskilda

utskottets sak att anpassa de olika aktiviteterna till utskottets önskemål och

prioriteringar. Utskottet finner således ingen anledning att föreslå att

riksdagen vidtar någon åtgärd i enlighet med motionens förslag. Motionen

avstyrks.

Utskottsorganisationen

Gällande bestämmelser

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett

finansutskott enligt bestämmelser i riksdagsordningen (4:3 andra stycket RF).

Riksdagen tillsätter förutom de nämnda utskotten ett erforderligt antal andra

utskott. Riksdagen kan även under valperioden tillsätta utskott för längst den

tid som återstår av valperioden (4:2 RO). I tilläggsbestämmelse 4.2.1 anges de

nuvarande 16 utskotten och i 4 kap. 4-6 §§ och tilläggsbestämmelserna 4.6.1-16

anges utskottens uppgifter m.m.

Varje utskott består av ett udda antal ledamöter, lägst 15 (4:3 RO). Antalet

fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen (tilläggsbestämmelse 4.3.1

RO). Tilläggsbestämmelsen har haft denna lydelse sedan den 1 juli 1990 och

tillämpades första gången efter riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).

Antalet suppleanter i utskotten regleras av gemensamma bestämmelser om val

inom riksdagen i 7 kap. riksdagsordningen. Suppleanter skall utses till minst

samma antal som de ordinarie ledamöterna (7:8 RO).

Bakgrund

Frågan om utskottsindelningen behandlades av Riksdagsutredningen, för vilken en

central fråga var att försöka bedöma vilka förändringar i utskotts-indelningen

och i utskottens beredningsområden som skulle komma att aktualiseras av den nya

budgetprocessen med dess inriktning på utgiftsområden. Den indelning i 27

utgiftsområden som blev ett resultat av utredningens överväganden kännetecknas

bl.a. av att man försökt göra de stora transfereringsområdena till egna

utgiftsområden och att inte ha områden som innefattade både

transfereringsanslag och förvaltningsanslag. I några fall, t.ex. utgiftsområde

1 Rikets styrelse och utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd, har avsteg

gjorts från huvudprinciperna.

Riksdagsutredningen strävade efter att åstadkomma en mindre reduktion i

antalet utskott och redovisade ett exempel på en sådan reduktion där antalet

utskott uppgick till 14 alternativt 15 utskott. Förslaget syftade till att med

relativt små förändringar åstadkomma en anpassning av utskottsorganisationen

till den nya budgetprocessen. Utredningen ansåg att ändringar i utskotts-

indelningen borde anstå till dess ett definitivt beslut om utgiftsområden

fattats. Utredningens exempel kom dock inte att ligga till grund för något

förslag från talmanskonferensen. Konstitutionsutskottet (1993/94:KU18)

tillstyrkte mot bakgrund av vad utredningen anfört utredningens förslag om

fortsatt utredning. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:427).

Talmanskonferensens arbetsgrupp anförde i ett senare förslag (förs.

1995/96:TK2) att det kunde finnas anledning att aktualisera frågan om ändringar

i utskottsindelningen sedan erfarenheter vunnits av den nya budgetprocessen och

att eventuella ändringar borde kunna träda i kraft fr.o.m. hösten 1998.

Konstitutionsutskottet delade denna mening (bet. 1995/96:KU21).

I samband med reformeringen av budgetprocessen och indelningen i

utgiftsområden gjordes vissa mindre förändringar i utskottens

beredningsområden. Ändringarna innebar i en del fall att lagstiftnings- och

budgetfrågor inom ett och samma politikområde kom att behandlas i olika utskott

eller att förvaltningsanslaget till en myndighet behandlades i ett utskott och

myndighetens verksamhet i en annan. På dessa områden fanns det anledning att

befara att samordningsproblem skulle uppstå. Konsumentfrågor och det allmänna

försäkringsväsendet är sådana områden. Behandlingen av budgetens inkomstsida,

främst hanteringen av skattelagstiftningen, är ett annat område där

samordningsproblem kunde antas uppstå.

Frågan om till vilket utskott frågor om turism bör höra behandlades i det

nyss nämnda betänkandet (bet. 1995/96:KU21). Enligt utskottet borde frågor om

turism, med hänsyn till deras nära samband med närings- och handelspolitiska

frågor och i enlighet med talmanskonferensens förslag, höra till utgiftsområde

24, vilket tillhör näringsutskottets beredningsområde.

Då riksdagsordningen trädde i kraft föreskrevs i tilläggsbestämmelse 4.3.1

att varje utskott skulle bestå av 15 ledamöter. Bestämmelsen ändrades genom

beslut av riksdagen (bet. 1988/89:KU1) efter riksdagsvalet 1988, då

Miljöpartiet valdes in i riksdagen. Då skedde en utökning från 15 till 17

ordinarie platser i syfte att bereda även Miljöpartiet representation i

utskotten. Utskottet återkom till frågan om antalet utskottsplatser under

följande riksmöte, då bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse. I betänkandet

1989/90:KU36 hänvisades bl.a. till ett uttalande av Grundlagberedningen i

samband med den nuvarande utskottsorganisationens tillkomst (SOU 1969:62). I

betänkandet anfördes bl.a. att antalet platser inte borde sättas så lågt att

även någorlunda stora partier blir utan utskottsrepresentation. Inget utskott

borde därför ha mindre än 15 ordinarie ledamöter. Från praktisk synpunkt borde

en övre gräns för utskottens storlek gå vid ungefär 20 platser.

Konstitutionsutskottet anförde i sin bedömning av frågan om utskottens

storlek vid 1989/90 års riksmöte (bet. 1989/90:KU36) bl.a. att huvudregeln

alltjämt borde vara att ett utskott har 15 ledamöter. Med tanke på de skiftande

partimässiga förhållandena i riksdagen var det dock önskvärt med en viss

flexibilitet. Det kunde bli aktuellt med en utökning med några enstaka platser

utöver 15 för att utskotten skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former.

Utskottet vidhöll vid sin senaste behandling av frågan (bet. 1996/97:KU13) sin

tidigare bedömning i frågan om ledamotsantalet i utskott.

Talmanskonferensens förslag

Den utvärdering av budgetarbetet 1996 som gjorts för talmanskonferensens

räkning har visat att några egentliga problem inte uppstått vad gäller

konsumentfrågorna. Annorlunda är det enligt talmanskonferensen med hanteringen

av skattelagstiftningen, där den bakomliggande orsaken till problemen är att

för inkomsterna kan ramar inte fastställas på samma sätt som för utgifterna.

Talmanskonferensen har funnit att varken ett sammanförande av finansutskottets

och skatteutskottets beredningsområden eller ordningen att arbeta med

sammansatt utskott är ändamålsenliga. Möjliga lösningar på samordningsproblemen

kan enligt talmanskonferensen vara nya former för remittering, yttrande mellan

utskotten och betänkandeproduktion. En stor del av remitteringsproblemet på det

aktuella området fann sin lösning under budgetarbetet hösten 1997.

Mot bakgrund av vad talmanskonferensen redovisat i förslaget 1997/98:TK1 s.

10-13 finner talmanskonferensen inte att den nya budgetprocessen i sig

motiverar några förslag om ändringar i utskottens beredningsområden.

Talmanskonferensen har med utgångspunkt i den nämnda arbetsgruppens underlag

övervägt vissa tidigare diskuterade förslag till ändringar av

utskottsorganisationen och därvid sammanfattningsvis gjort följande bedömning.

Beträffande frågan om en sammanläggning av social- och

socialförsäkringsutskottens centrala beredningsområden anför talmanskonferensen

att möjligheterna till en mer samordnad beredning inom ett och samma utskott är

begränsade och att en sammanläggning därför är mindre meningsfull.

Arbetsbelastningen inom de båda utskotten är dessutom sådan att en

sammanläggning inte låter sig göras utan stora problem. Talmanskonferensen vill

därför inte föreslå någon förändring på denna punkt.

Vad gäller området utrikes- och säkerhetspolitik konstaterar

talmanskonferensen att ordningen med ett sammansatt utskott mellan försvars-

och utrikesutskotten har fungerat väl. Med tanke på totalförsvarets stora andel

av den statliga verksamheten finns det skäl som talar för bevarandet av ett

utskott specialiserat på försvarsfrågor. Talmanskonferensen vill därför inte

föreslå någon förändring av utskottsorganisationen heller på detta område.

I fråga om jordbruks- och miljöpolitiken är talmanskonferensen inte nu beredd

att föreslå någon ändring innebärande överförande av de miljöfrågor som nu

bereds i andra utskott än jordbruksutskottet till ett nytt miljöutskott och att

därefter avskaffa ett av de nuvarande utskotten. Mot denna bakgrund är

talmanskonferensen inte beredd att föreslå inrättande av ett särskilt

miljöutskott. Dock har talmanskonferensen funnit det befogat att med hänsyn

till utskottets uppgifter föreslå en ändring av jordbruksutskottets namn till

miljö- och jordbruksutskottet.

Förslaget innebär dels att tilläggsbestämmelse 4.2.1 riksdagsordningen ändras

så att uttrycket jordbruksutskott (JoU) ändras till miljö- och jordbruksutskott

(MJU), dels att tilläggsbestämmelse 4.6.13 ändras i konsekvens härmed.

Beträffande regionalpolitiken föreslår talmanskonferensen att beredningen av

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling samt regionalpolitiska

frågor överförs från arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet.

Förslaget innebär att tilläggsbestämmelse 4.6.14 riksdagsordningen ändras så

att dels uttrycket regionalpolitik tillförs beskrivningen i första stycket

avseende de ärenden som näringsutskottet skall bereda, dels uttrycket

(utgiftsområde) 19 Regional utjämning och utveckling tillförs beskrivningen i

andra stycket avseende de utgiftsområden som tillhör utskottets beredning.

Tilläggsbestämmelse 4.6.15 riksdagsordningen, som avser

arbetsmarknadsutskottets beredningsansvar, ändras i konsekvens med den nämnda

ändringen i tilläggsbestämmelse 4.6.14.

Talmanskonferensen vill när det gäller den centrala civilrättsliga

lagstiftningen inte föreslå ett genomförande av det förslag som diskuterades i

Riksdagsutredningen innebärande en uppstyckning av lagutskottets nuvarande

beredningsområde på flera olika utskott.

Talmanskonferensen finner det inte möjligt att genom en ändrad utskotts-

indelning helt ta bort skillnaderna i arbetsbelastning mellan utskotten.

Motionerna

I motion 1997/98:K220 föreslår Anders Björck m.fl. (m) att riksdagen beslutar

ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen så att varje utskott skall bestå av 15

ledamöter. Enligt motionärerna medför den nuvarande ordningen med 17

ledamöter/utskott att det tillgängliga antalet suppleanter blir mindre och att

bristen på suppleanter kan påverka riksdagsarbetet negativt.

I motion 1997/98:K604 yrkande 1 föreslår Ragnhild Pohanka (mp) att riksdagen

utreder möjligheterna att bilda ett pensionärsutskott. Avsikten med ett sådant

utskott är enligt motionären att kunskaper och erfarenheter hos äldre ledamöter

och f.d. ledamöter skall tas till vara. Ett pensionärsutskott skulle kunna

tjänstgöra som kunskapsbank, remissinstans och bollplank och ges hög status.

I motion 1997/98:Kr270 yrkande 82 föreslår Birger Schlaug m.fl. (mp) att

turismfrågor flyttas från näringsutskottet till kulturutskottet vid nästa

omorganisation. Enligt motionärerna bör den ökande turismen gå hand i hand med

ett aktivt bevarande av natur- och kulturvärden, varför frågor om turism bör

höra hemma i kulturutskottet snarare än i näringsutskottet.

I följdmotion 1997/98:K50 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen

avslår förslaget från talmanskonferensen att i olika författningstexter ändra

jordbruksutskottets namn till miljö- och jordbruksutskottet (yrkande 4).

Motionärerna riktar i huvudsak två invändningar mot förslaget. Eftersom

miljöfrågor behandlas inte bara i jordbruksutskottet, blir det både missvisande

och missledande att peka ut ett särskilt utskott som miljöutskott. Förslaget

strider också mot principen att undvika dubbelnamn på utskotten.

Utskottsinitiativ

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.11 första stycket riksdagsordningen skall

utbildningsutskottet bereda ärenden om högre utbildning och forskning,

studiestöd samt skolväsendet. Ny lagstiftning har från den 1 januari 1998 trätt

i kraft angående ansvaret för skolformerna förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg. Numera ingår dessa skolformer i ett nytt kapitel 2 a i

skollagen, till vilken bestämmelserna har flyttats från socialtjänstlagen

(prop. 1997/98:6, bet. 1997/98:UbU5). Den 1 juli 1997 överfördes ansvaret för

förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen från Socialdepartementet till

Utbildningsdepartementet. Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.9 första stycket RO

skall socialutskottet bereda ärenden som bl.a. rör omsorger om barn och ungdom.

Ändringsförslag

Med anledning av dessa förhållanden har utbildningsutskottet till KU föreslagit

en ändring i tilläggsbestämmelse 4.6.11 riksdagsordningen, där det till första

stycket bör läggas uttrycket ?förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg?. Från

socialutskottet har KU inhämtat att motsvarande ändring för symmetrins skull

bör göras beträffande tilläggsbestämmelse 4.6.9 RO, i vilken anges att

socialutskottet skall bereda ärenden som rör omsorger om barn och ungdom etc.

Till denna formulering bör läggas uttrycket ?utom förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg?.

Utskottets bedömning

Talmanskonferensen har när det gäller utskottens beredningsområden funnit att

den nya budgetprocessen inte motiverar några förslag till ändringar. Utskottet

instämmer i denna bedömning.

Talmanskonferensen föreslår när det gäller utskottsorganisationen en ändring

i riksdagsordningen med innebörd att jordbruksutskottets namn ändras till

miljö- och jordbruksutskottet. Utskottet har inga invändningar mot vad

talmanskonferensen anfört och tillstyrker förslaget i denna del. Därmed

avstyrks följdmotion 1997/98:K50 (m) i vilken yrkas att riksdagen avslår

talmanskonferensens förslag (yrkande 4). Utskottet tillstyrker också

talmanskonferensens förslag i vad avser överförande av utgiftsområde 19 från

arbetsmarknadsutskottet till näringsutskottet. Utskottet instämmer även i

talmanskonferensens bedömningar i övrigt i denna del.

Utskottet föreslår på eget initiativ ändringar i riksdagsordningen med

innebörd att ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg flyttas från

socialutskottets till utbildningsutskottets beredningsområde.

I motion 1997/98:Kr270 (mp) föreslås att turismfrågor flyttas från

näringsutskottet till kulturutskottet (yrkande 82). Utskottet, som under

1995/96 års riksmöte avstyrkt ett förslag med samma innehåll (bet.

1995/96:KU21), finner ingen anledning att ändra sin uppfattning, varför

motionen avstyrks.

Något behov av att inrätta ett särskilt pensionärsutskott i likhet med vad

som föreslås i motion 1997/98:K604 yrkande 1 (mp) finns inte enligt utskottets

mening, varför motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K220 (m) föreslås att riksdagen beslutar ändra

riksdagsordningen så att varje utskott skall bestå av 15 ledamöter. Utskottet

har uttalat att huvudregeln bör vara 15 ledamöter men att det också är önskvärt

med en viss flexibilitet med hänsyn till skiftande partiförhållanden. Utskottet

vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionen.

Utskottens sammanträden

Gällande regler

Bestämmelser om utskottens sammanträden finns i 4 kap. riksdagsordningen.

Enligt 4 kap. 11 § sammanträder utskotten när riksdagsarbetet kräver det.

Enligt 12 § skall utskott sammanträda inom stängda dörrar. Om särskilda skäl

föreligger, kan utskottet medge att även andra än ledamot, suppleant eller

tjänsteman vid utskottet är närvarande. Utskottet kan dock besluta att

sammanträde till den del det avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis

skall vara offentligt.

Möjligheten att besluta om att utskottssammanträde enligt 12 § skall vara

offentligt infördes genom riksdagens beslut i december 1987 (prop. 1987/88:22,

bet. 1987/88:KU18). Den nya bestämmelsen började tillämpas från den 1 februari

1988.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.11.2 riksdagsordningen får utskott sammanträda

samtidigt med kammaren endast om förhandlingen i kammaren avser annat än

ärendes avgörande eller val och utskottet i förväg har medgivit det genom

enhälligt beslut. Innebörden av denna bestämmelse är att utskottssammanträde

får äga rum samtidigt med kammarsammanträde endast i samband med

bordläggningplena och plena då i övrigt endast interpellationer och frågor

besvaras, förutsatt att utskottet är enigt därom.

Som motiv för den nuvarande ordningen, som grundades på riksdagens beslut med

anledning av propositionen i författningsfrågan (prop. 1973:90), anfördes att

erfarenheten visat att vid enstaka tillfällen i pressade arbetslägen behov

förelegat för utskott att sammanträda samtidigt med kammaren. Enligt

Grundlagberedningen borde därför med tanke på sådana undantagssituationer det

tidigare förbudet mot samtidiga kammar- och utskottssammanträden mjukas upp.

Förslaget som tog sikte på sammanträden i riksdagen då interpellationer och

frågor besvarades framfördes oförändrat i propositionen. Konstitutionsutskottet

tillstyrkte propositionens förslag (KU 1973:26), och riksdagen beslöt i

enlighet med utskottets förslag. KU vidhöll vid en senare behandling av samma

fråga (KU 1975/76:16) sin tidigare ståndpunkt.

Motionerna

I motion 1997/98:K242 yrkande 2 begär Holger Gustafsson (kd) att riksdagen

beslutar att utskottssammanträdena fr.o.m. nästa mandatperiod hålls öppna för

allmänheten. Enligt motionären skulle öppna utskottssammanträden skapa mer

kreativa diskussioner, där personvalda ledamöter måste komma ännu bättre

förberedda inför inlägg, beslut och eventuella efterkommande intervjuer.

I motion 1997/98:K244 föreslår Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) att riksdagen

beslutar undersöka möjligheterna till (delvis) offentliga utskottssammanträden.

Motionärerna hänvisar - liksom för övrigt motionären bakom den nämnda motionen

K242 - till att utskottssammanträden inom EU är öppna. I syfte att motverka

risken att ledamöterna utsätts för påtryckningar bör enligt motionärerna

utskottsmötena inledningsvis bli delvis offentliga, antingen den del som

innehåller föredragningar eller den del där justeringen ingår.

I motion 1997/98:K252 yrkande 2 föreslår Roy Ottosson (mp) att riksdagen

beslutar att utskott skall tillåtas sammanträda samtidigt som debatt i plenum

pågår med anledning av andra utskotts betänkanden. Samtidigt som utskotten inte

får sammanträda då betänkanden från andra utskott behandlas i kammaren är ofta

arbetet i utskotten enligt motionären forcerat och behovet att hitta

ytterligare utskottstid är ofta uttalat.

Utskottets bedömning

I motion 1997/98:K242 (kd) och 1997/98:K244 (mp) föreslås att utskottens

sammanträden helt eller delvis sker offentligt. Enligt utskottets mening

fungerar den ordning som infördes den 1 februari 1988, enligt vilken utskotten

har möjlighet att i enskilda fall besluta att sammanträde till den del det

avser inhämtande av upplysningar helt eller delvis skall vara offentligt,

tillfredsställande. En ändring av bestämmelserna i den riktning som föreslås i

motionerna skulle enligt utskottets mening medföra betydande förändringar av

villkoren för utskottens sammanträden med påföljd att överläggningarna skulle

ändra karaktär. Mot denna bakgrund finner utskottet ingen anledning att

tillmötesgå motionärerna. Motionerna K242 yrkande 2 och K244 avstyrks.

I motion 1997/98:K252 (mp) föreslås att utskott skall tillåtas sammanträda

även då debatt pågår i kammaren med anledning av betänkanden som framlagts av

andra utskott (yrkande 2). Enligt utskottets mening kan problem med att i vissa

fall finna ytterligare sammanträdestid för utskotten lösas på andra sätt än

genom ändring av reglerna i riksdagsordningen. En ökad flexibilitet vad gäller

utskottssammanträdenas förläggning inom ramen för det utrymme som står till

buds kan vara ett sätt att komma till rätta med problemet. Med hänvisning till

vad utskottet anfört avstyrks motionen.

EU-frågor

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19) anfördes att

riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som

skall behandlas i Europeiska unionens råd. Detta borde åstadkommas genom att

riksdagen gavs möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta

inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Regeringen utgick från att

kontakter skulle upprätthållas med berörda riksdagsutskott. Regeringen framhöll

också att en författningsreglering av samrådet inte innebar att samråd inte

kunde ske informellt även på annat sätt.

Talmanskonferensen föreslog i 1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle inrättas för

samråd med regeringen. En arbetsgrupp som förberett förslaget inom

talmanskonferensen framhöll att både EU-nämnden och utskotten måste medverka i

samrådsförfarandet med regeringen och att utskotten måste ges förutsättningar

att spela en aktiv roll. Arbetsgruppen ansåg att det borde skapas en ordning

som gjorde det möjligt för utskotten att hålla sig informerade om aktuella EU-

frågor, bevaka beslutsprocessen inom EU och framföra sina synpunkter vid

kontakter med företrädare för regeringen. Vikten av samverkan mellan utskotten

och EU-nämnden både på det politiska planet och på tjänstemannaplanet betonades

också. Det slutliga ansvaret för samrådet måste dock enligt arbetsgruppen ligga

på EU-nämnden.

En utgångspunkt för denna samverkan måste enligt arbetsgruppen vara att

utskotten i betydande omfattning själva måste följa utvecklingen inom EU och på

eget initiativ skaffa sig behövlig information i olika frågor. Kammarkansliet

borde ha ansvaret för att den grundläggande, skriftliga informationen om EU-

frågor nådde ut till fackutskotten.

Arbetsgruppen framhöll också att det var viktigt att riksdagen redan under

beredningsfasen i kommissionen fick tillfälle att ge sin syn på prioriteringar

och på hur frågor bör lösas.

Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande 1994/95:KU22 båda

förslagen om samverkan mellan riksdag och regering i EU-frågor. Utskottet ansåg

det vara en fördel att det i riksdagen finns ett organ med en helhetsbild av

alla de samarbetsområden som ingår i EU och med samlade erfarenheter av hur

samarbetet fungerar. Utskottet anförde också att utskottens viktiga roll i det

parlamentariska systemet innebar att utskotten normalt borde ha befattning med

EU-processen fram till dess att de som formliga ärenden skall behandlas av

ministerrådet.

Utskottet föreslog att alla bestämmelser som reglerar samverkan mellan

riksdagen och regeringen i frågor som rör Europeiska unionen och som reglerar

EU-nämnden och dess verksamhet skulle tas in i riksdagsordningen. Utskottet

godtog i övrigt förslagen med några tillägg. Bl.a. föreslog utskottet att det

vid nämndens sammanträden med regeringen skulle föras stenografiska

uppteckningar. Utskottet framhöll också i betänkandet att den föreslagna

samverkan innebar helt nya förhållanden och arbetsformer för riksdagen och att

utvecklingen därför skulle komma att följas noga.

Under våren 1996 inledde KU en undersökning av EU-frågornas behandling i

riksdagen. Den byggde bl.a. på yttranden som inhämtades från övriga utskott och

EU-nämnden och på utfrågningar med EU-nämndens ordförande, vice ordförande och

kanslichef samt med statssekreteraren Gunnar Lund och departementsrådet Maj-

Britt Grufberg. Undersökningen avslutades hösten 1996 med att betänkande

1996/97:KU2 EU-frågornas behandling i riksdagen överlämnades till och godkändes

av riksdagen. I betänkandet betonade utskottet ånyo utskottens viktiga

ställning och ansåg att det var nödvändigt att utskotten följer de frågor inom

respektive ämnesområde som i och med Sveriges medlemskap i EU inte längre

avgörs av riksdagen. Under behandlingen av ärendet diskuterade utskottet

möjligheten för utskotten att t.ex. lämna skriftliga uttalanden till

regeringen. Utskottet tog dock inte upp frågan i betänkandet men avsåg att

fortsätta utredningen. Riksdagen antog på utskottets förslag en ny bestämmelse

i riksdagsordningen (10:3 RO) som ålägger utskotten att följa arbetet inom EU.

Riksdagen skärpte samtidigt kraven på regeringens information till riksdagen

genom ändringar i riksdagsordningen (10:1-2 RO). Ändringar trädde i kraft den 1

januari 1997.

I det nämnda betänkandet 1996/97:KU2 om EU-frågornas behandling i riksdagen

föreslog konstitutionsutskottet hösten 1996 att riksdagen skulle ge Riksdagens

förvaltningskontor i uppdrag att närmare utreda riksdagens roll och ansvar för

tillgången på fullgod information om den löpande normgivningsprocessen inom EG

(den överstatliga delen av unionen). Förvaltningskontoret borde utreda vilka

kanaler som finns för information om beslutsfattandet inom EU:s institutioner

och hur dessa skulle kunna kompletteras. En utgångspunkt borde vara att

möjlighet till direktbevakning av EU:s institutioner bör finnas. Riksdagen

beslöt i enlighet med KU:s förslag.

Inom Riksdagens förvaltningskontor har en beredningsgrupp utarbetat ett

förslag med anledning av uppdraget från riksdagen. Beredningsgruppen har i en

rapport i november 1997 föreslagit att det inrättas en funktion i riksdagen med

uppgift att bygga upp direktkontakt mellan riksdagen och EU:s institutioner i

syfte att systematisera och strukturera informationen om EU. Vidare föreslogs

att riksdagen av regeringen begär att viss rapportering från den svenska

representationen vid EU samtidigt skickas till riksdagen och att riksdagen

verkar för att Europeiska kommissionen, samtidigt som den presenterar

lagförslag i EU-parlamentet, också överlämnar dessa till de nationella

parlamenten. Det föreslogs också att tidningen Från Riksdag & Departement

skulle få ett vidgat uppdrag att bevaka EU och lagstiftningsprocessen. Enligt

förvaltningskontorets årsredovisning för 1997 har riksdagsförvaltningen tagit

fasta på vissa av förslagen redan i budgeten för 1998 bl.a. så att EU-

upplysningen och tidningen Från Riksdag & Departement kan få

personalförstärkning.

Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1997/98:KU5 behandlat frågan om

riksdagens organisation för behandling av EU-frågor och därvid hänvisat till

pågående diskussioner om EU-frågornas hantering i riksdagen.

I ett protokoll till Amsterdamfördraget framhålls önskvärdheten av att de

nationella parlamenten uppmuntras till större delaktighet i EU:s verksamhet och

att deras möjligheter ökas i fråga om att uttrycka uppfattningar i frågor som

kan vara av särskilt intresse för dem. Ett antal åtgärder skall vidtas i syfte

att förbättra förutsättningarna för de nationella parlamenten att delta i

processen, bl.a. att göra de olika EU-dokumenten mer tillgängliga samt att ge

parlamenten rådrum för överväganden av kommissionsförslag genom att införa en

tidsfrist på minst sex veckor mellan publicering av kommissionsförslag och

beslut i ministerrådet.

I Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 om kommittéväsendet tas upp

frågan om kommittéernas roll som stöd för EU-arbetet. Revisorerna anser att det

är mycket väsentligt att svenska ställningstaganden i EU är väl förberedda,

såväl sakligt som politiskt. En ökad användning av kommittéer i detta

förberedelsearbete rekommenderas. Enligt revisorernas mening borde kommittéer

även kunna användas för att förbereda svenska ståndpunkter i frågor som

initierats av kommissionen. Detta skulle kunna gynna den strävan mot ökad

systematik och förankring av det svenska EU-arbetet som förefaller rimlig mot

bakgrund av att Sverige nu inte längre är nybliven medlem i Europeiska unionen.

Denna fråga bör enligt revisorernas mening ingå i riksdagens uppdrag till

regeringen när det gäller att utveckla kommittéväsendets roll.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensens arbetsgrupp har i en enkät till utskottens kanslier begärt

in uppgifter om och kommentarer till utskottens hantering av fakta-PM, grön-

och vitböcker samt andra EU-dokument. Enligt undersökningen får de flesta

utskott regelbunden information från Regeringskansliet om EU-frågor inom

utskottets beredningsområde några gånger per år och cirka hälften får också

information från rådsmötena. Ett mindre antal utskott har fortlöpande kontakter

på tjänstemannaplanet med EU-nämnden. Några utskott, framför allt lagutskottet,

näringsutskottet och utrikesutskottet, har inrättat en särskild form för

systematisk bevakning av EU-frågorna. Endast en mindre del av fakta-PM och

grön- och vitböcker föranleder utskottet att vidta några direkta åtgärder annat

än att anmäla frågorna och/eller dela ut dokumenten till ledamöterna samt ta

upp dem i samband med information från regeringen.

Talmanskonferensen (1997/98:TK1) anser i likhet med vad riksdagen tidigare

uttalat att utskottens viktiga ställning i vårt parlamentariska system innebär

att dessa normalt sett bör ha befattning med EU-processen fram till dess att de

som formliga ärenden skall behandlas i ministerrådet. Talmanskonferensen

understryker på nytt att det är nödvändigt att utskotten följer de frågor inom

respektive ämnesområde som i och med Sveriges medlemskap i EU inte längre

avgörs i riksdagen och att det även i frågor som ligger inom de icke

överstatliga delarna av EU är naturligt och önskvärt att utskotten är aktiva. I

enlighet med vad riksdagen tidigare uttalat bör samrådet inför möten i

Europeiska unionens råd (ministerrådet) även fortsättningsvis äga rum i EU-

nämnden.

Talmanskonferensen noterar med tillfredsställelse att det pågår en utveckling

av arbetsformerna i utskotten för hantering av EU-frågor. Samtidigt konstateras

att utskotten generellt sett ännu inte kan anses uppfylla den aktiva roll i EU-

processen som förutsattes redan i samband med Sveriges inträde i unionen.

Talmanskonferensen betonar därför vikten av en fortsatt utveckling av

arbetsformerna i syfte att skapa stadga och kontinuitet i arbetet. En fortsatt

uppföljning av utskottens arbete med EU-frågor bör därför göras av

talmanskonferensen om ett år.

När det gäller brister i regeringens information och dokumenthantering finns

anledning att redan nu vidta åtgärder. Talmanskonferensen betonar vikten av att

riksdagen får fullgod information från regeringen i viktiga frågor och också

omedelbar tillgång till nya EU-dokument. Formerna för regeringens information

till riksdagen och utskotten bör enligt talmanskonferensen utvecklas

kontinuerligt i en dialog mellan riksdag och regering. Utskottens och EU-

nämndens kanslier samt kammarkansliet bör också diskutera gemensamma frågor med

Regeringskansliets EU-samordnare och Utrikesdepartementets EU-sekretariat.

Talmanskonferensen pekar också på möjligheten att som flera utskott gör redan

i dag lämna en redovisning av arbetet med EU-frågor i utskottens

årsberättelser.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen uppdrar

åt kammarkansliet att föreslå remiss till utskott av regeringens

faktapromemorier om EU-skrivelser i likhet med ordningen för remiss av

propositioner (yrkande 2). Utskotten bör enligt motionären fatta beslut om man

ämnar ta upp skrivelserna till behandling. Utskottets synpunkter och eventuella

kontakter med regeringen bör redovisas till kammaren, vilket kan föranleda

debatt, anser motionären.

I följdmotion 1997/98:K52 hemställer Tomas Högström (m) att riksdagen

beslutar om ändrad ordning för beredningen av EU-ärenden i enlighet med vad som

anförts i motionen. Enligt motionären hämmar den nuvarande organisationsformen

för EU-arbetet riksdagens möjligheter att på ett brett och konstruktivt sätt

arbeta med EU-frågorna. Enligt motionären är det alltför få som alltför sent

hanterar dessa för Sverige så viktiga frågor. I motionen föreslås att EU-

nämnden läggs ned i sin nuvarande form. I fortsättning bör fack-utskotten

bereda och behandla EU-ärenden inom respektive område. Det föreslås också att

en ny nämnd, utrikes- och EU-utskottet, införs med uppgift att svara för de

ärenden som för närvarande hanteras av utrikesutskottet och de ärenden som blir

kvar efter det att EU-nämndens ärenden fördelats på respektive utskott.

I följdmotion 1997/98:K53 hemställer Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda

(v), att riksdagen beslutar att till talmanskonferensen för beaktande överlämna

vad som i motionen anförs om riksdagens EU-arbete (yrkande 1 delvis). Enligt

motionärerna bör talmanskonferensen ges uppdraget att återkomma med förslag

där riksdagen genom t.ex. EU-nämnden kan ge regeringen mera bindande riktlinjer

än nu. Förslag bör också utarbetas i enlighet med vad som tidigare diskuterats

i konstitutionsutskottet och framförts till talmanskonferensen om att

riksdagsutskott skall kunna göra uttalanden i tidigt stadium av frågor för att

i aktiv dialog med Sveriges representanter i olika arbetsgrupper kunna meddela

utskottens ståndpunkter.

I motion 1997/98:U25, som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60

Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 och som överlämnats

till konstitutionsutskottet från utrikesutskottet, föreslår Gudrun Schyman

m.fl. (v) att den svenska riksdagen liksom de danska och finska parlamenten bör

ha en representant i EU som på plats följer beslutsprocessen och levererar

viktiga dokument till den svenska riksdagen (yrkande 2). Denna åtgärd bör

genomföras i avvaktan på att EU:s institutioner och beslutsprocess blir

öppnare.

I motionen föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad som anförts i motionen om skyldighet för

regeringen att informera och samråda med fackutskotten inför beredningar och

beslut som fattas i EG-kommissionen, särskilt i frågor som rör miljö,

konsumentskydd och arbetsrätt (yrkande 3). Enligt motionärerna bör

möjligheterna till en sådan förändring utredas.

I samma motion föreslås också att det i riksdagsordningen införs bestämmelser

om att riksdagens utskott bör kunna välja att behandla faktapromemorier och

kommissionsförslag på likartat sätt som regeringsskrivelser och avge skriftliga

yttranden (yrkande 4). På detta sätt kan utskotten ges en mer meningsfull

uppgift enligt motionärerna. Instruktioner till utskotten att arbeta med den

beskrivna inriktningen bör kunna införas i riksdagsordningen.

Motionärerna föreslår vidare att riksdagsordningen omformuleras så att frågor

som behandlas i EG-domstolen och kommissionen eller i Schengensamarbetets

exekutivkommitté också behandlas i EU-nämnden (yrkande 5). I motionen anförs

att någon skyldighet för regeringen att underrätta EU-nämnden i de nämnda

frågorna inte föreligger, i motsats till frågor som avses bli behandlade i

unionens råd. Även om information om ärenden i EG-domstolen etc. i praxis ges

till EU-nämnden bör denna procedur formaliseras genom en ändring av

riksdagsordningen.

I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om att regeringens EU-information till

riksdagen förbättras genom att en handling som inkommit från EU betraktas som

allmän handling, vilken om så är nödvändigt kan sekretessbeläggas enligt svensk

lagstiftning (yrkande 7). Bakgrunden till förslaget är enligt motionen att det

finns situationer där man i departementen betraktar handlingar som inkommer

från EU som arbetspapper eller hänvisar till att uppgifterna i handlingarna är

sekretessbelagda.

I motion 1997/98:K229 hemställer Margit Gennser (m) att riksdagen uppdrar åt

talmanskonferensen att tillsätta en utredning om beredningen av EU-ärenden.

Enligt motionären är riksdagens behandling av EU-ärenden inte

tillfredsställande. Det är av stor vikt att samarbetet mellan regering och

riksdag fördjupas och att riksdagen ägnar betydligt större kraft åt

granskningsarbete. Det brittiska parlamentets arbete och institutioner bör

kunna tas som mönster även om naturligtvis anpassning måste ske till svensk

tradition. Riksdagen bör ta initiativ i denna fråga genom att tillsätta en

utredning.

I motion 1997/98:K246 hemställer Bengt Hurtig m.fl. (v) att riksdagen uppdrar

till talmanskonferensen att utreda möjligheterna att stärka riksdagens

ställning i den löpande beslutsprocessen i EU. Som exempel på möjliga åtgärder

nämns i motionen att utskotten eller EU-nämnden genom ett majoritetsbeslut ger

besked om vilken position regeringen bör inta. Utskotten kan också enligt

motionen ges befogenhet att lyfta upp särskilt viktiga frågor till kammardebatt

och beslut, som innebär tillkännagivanden till regeringen om en viss

handlingslinje i en speciell fråga.

I motion 1997/98:K253 yrkande 1 hemställer Peter Eriksson och Birger Schlaug,

båda (mp), att riksdagen beslutar att det inför varje ministerrådsmöte i EU

skall hållas en plenidebatt i kammaren. Enligt motionärerna är regeringens

hållning i vissa enskilda sakfrågor inte kända ens i riksdagen. En dellösning

på problemet med en bristande demokratisk förankring är att EU-arbetet i

riksdagen organiseras annorlunda jämfört med nuvarande förhållanden.

I samma motions yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad

som i motionen anförs om behovet av ett remissförfarande inför beslut i EU:s

ministerråd. Enligt motionärerna bör den svenska regeringens hållning vara att

beslut i EU inte skall fattas utan att de har föregåtts av en bättre och

bredare beslutsprocess än den som sker i dag. En remiss till berörda

organisationer borde eftersträvas inför varje beslut av betydelse.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur att frågan om hur ärenden

med anknytning till Europeiska unionen skall behandlas i riksdagen är ständigt

aktuell. Detta har sin grund framför allt i att EU som organisation fortlöpande

förändras och att rutinerna för hanteringen av EU-ärenden därför behöver

anpassas till dessa förändringar både inom Regeringskansliet och riksdagen och

i fråga om samspelet mellan regering och riksdag.

Utskottet konstaterar att de utredningsuppdrag som riksdagen lämnade till

Riksdagens förvaltningskontor hösten 1996 med anledning av utskottets förslag i

betänkande 1996/97:KU2 har föranlett vissa interna utredningar, seminarier m.m.

men hittills inte något ställningstagande från förvaltningsstyrelsen.

Förvaltningskontoret har dock enligt årsredovisningen för 1997 tagit fasta på

vissa av förslagen i 1998 års budget.

Utskottet konstaterar vidare att talmanskonferensen i det nu aktuella

förslaget gör vissa uttalanden men i huvudsak inte lämnar några konkreta

förslag till förändringar. Utskottet kan i princip instämma i synpunkten att en

uppföljning av arbetet med EU-frågorna bör göras under nästa riksmöte, dock att

detta arbete i vissa delar enligt utskottets mening bör starta redan under

hösten 1998. Till detta återkommer utskottet i det följande.

Utskottet konstaterar också att frågor med anknytning till EU-ärendenas

hantering i riksdagen aktualiserats såväl under den allmänna motionstiden som

med anledning av talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 och skrivelse

1997/98:60 angående verksamhetsberättelse för EU avseende 1997. Utskottet

finner att dessa motioner faller under tre kategorier: krav på utredningar,

förslag till institutionella förändringar och förslag till ändrade procedurer.

I motion 1997/98:K229 (m) föreslås en utredning i mer genomgripande form av

beredningen av EU-ärenden. I motion 1997/98:K246 (v) efterlyses möjligheter att

stärka riksdagens ställning i EU:s beslutsprocesser. När det gäller förslag om

institutionella förändringar föreslås i motion 1997/98:K52 (m) bl.a. att EU-

nämnden läggs ned och att fackutskotten i stället bereder EU-ärenden. I motion

1997/98:U25 (v) föreslås att riksdagen skaffar sig en särskild representation i

Bryssel. Inom den tredje gruppen av motioner finns förslag om att t.ex.

remissförfaranden och kammardebatter bör genomföras inför ministerrådsmöten,

att faktapromemorior skall bli föremål för utskottsremisser och att EU-nämnden

skall utfärda bindande riktlinjer för regeringen (mot. 1997/98:K253, mp,

1997/98:K51, c, och 1997/98:K53, v). I motion U25 finns en rad yrkanden om

förändringar, bl.a. att regeringen skall vara skyldig att informera och samråda

med riksdagen inför kommissionssammanträden, att utskotten skall behandla

faktapromemorior och kommissionsförslag på samma sätt som skrivelser och avge

skriftliga yttranden.

Härutöver finns det en rad övriga frågor som bör uppmärksammas i detta

sammanhang. En fråga gäller möjligheten för EU-nämnden och utskotten att avge

yttranden till varandra. En annan fråga gäller utskottens möjligheter att delta

i processen med avseende på tidpunkt, underlagsmaterial och möjligheter att

uttala sig i enskilda frågor. En tredje fråga gäller arbetsformerna i kammaren.

En fjärde fråga gäller EU-parlamentarikernas deltagande i arbetet i kammaren,

EU-nämnden och utskotten.

Mot denna bakgrund finner utskottet att det finns ett antal frågor som bör

utredas eller på annat sätt bli föremål för åtgärder under den närmaste tiden.

Ett sådant arbete kräver sannolikt inte någon mer omfattande beredning än att

KU kan göra den under t.ex. hösten 1998. Den genomgång av EU-frågor som

redovisats i det föregående bör kunna ligga till grund för detta arbete, som

kan betraktas som en fortsättning på den uppföljning utskottet genomförde under

1996.

Med hänvisning till vad utskottet anfört får motionerna 1997/98:K51 yrkande 2

(c), 1997/98:K52 (m), 1997/98:K53 yrkande 1 delvis (v), 1997/98:U25 yrkande 2-5

och 7 (v), 1997/98:K229 (m), 1997/98:K246 (v) och 1997/98:K253 yrkandena 1 och

2 (mp) anses besvarade, varför de avstyrks.

Statsbudgeten, budgetprocessen m.m.

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om utgiftstak och utgiftsramar finns i lagen (1996:1059) om

statsbudgeten. Enligt 39 § budgetlagen kan sådana riktlinjer för den ekonomiska

politiken som nämns i tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket till

riksdagsordningen avse det belopp som statens utgifter högst får uppgå till

(tak för statens utgifter) eller de belopp som utgifterna inom olika

utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst får uppgå till

(utgiftsramar).

Enligt 40 § skall förslag till beslut om ett sådant utgiftstak ingå i den

ekonomiska vårpropositionen om regeringen avser att använda tak för statens

utgifter i beredningen av förslaget till statsbudget och i genomförandet av den

budgeterade verksamheten. Har riksdagen med stöd av bestämmelserna i 5 kap. 12

§ riksdagsordningen beslutat att hänföra statsutgifter till utgiftsområden,

skall regeringen i den ekonomiska vårpropositionen redovisa riktlinjer för hur

den avser att fördela statsutgifter på utgiftsområden eller grupper av

utgiftsområden i det kommande förslaget till statsbudget.

Förslag om tak för statens utgifter eller riktlinjer för utgiftsramar får

enligt 41 § budgetlagen avse längre tid än ett budgetår.

Enligt 42 § skall regeringen, om det finns risk för att ett beslutat tak för

statens utgifter eller använda utgiftsramar kommer att överskridas, för att

undvika detta vidta sådana åtgärder som den har befogenhet till eller föreslå

riksdagen nödvändiga åtgärder.

Om regeringen inte lämnar ett sådant förslag som anges i 41 §, skall den

enligt 43 § i stället presentera en långsiktig beräkning av hur statens

inkomster, utgifter och lånebehov kommer att utvecklas som en följd av redan

fattade beslut och under väl specificerade samhällsekonomiska förutsättningar.

Tid för avlämnande av den ekonomiska vårpropositionen regleras i

tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje stycket riksdagsordningen, enligt vilken en

sådan proposition skall avlämnas senast den 15 april.

Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen avlämna propositioner på

sådana tider att anhopning av arbete hos riksdagen förebyggs. Regeringen skall

samråda med talmannen därom.

Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall ärende avgöras under den

valperiod då det väckts. Ärende som gäller statsbudgeten för närmast följande

budgetår skall dock avgöras före budgetårets utgång, om det inte utan olägenhet

för budgetregleringen kan avgöras senare. Genom särskilt beslut kan riksdagen

medgiva att behandlingen av ett ärende får uppskjutas till första riksmötet i

nästa valperiod.

Ordinarie val till riksdagen förrättas enligt 3 kap. 3 § regeringsformen vart

fjärde år. I 1 kap. 1 § riksdagsordningen föreskrivs att sådana val skall

hållas i september. Enligt 1 kap. 10 § vallagen (1997:157) skall valdagen vara

den tredje söndagen i september månad. Riksdagen har vid flera tillfällen under

senare år behandlat förslag om att flytta valdagen till våren.

Bakgrund

I samband med konstitutionsutskottets behandling av förslag till lag om

statsbudgeten (bet. 1996/97:KU3) behandlades även frågan om en utvärdering av

den nya budgetprocessen. I betänkandet redovisades bl.a. att

Riksdagsutredningen väckt frågan om att genomföra en utvärdering. Enligt

utredningen borde den avse genomförandet och effekterna av de beslut som

riksdagen skulle komma att fatta med utgångspunkt i utredningens förslag.

Utredningen utgick från att de förändringar som följde av utredningens förslag

skulle komma att följas upp och utvärderas, såväl vad gällde riksdagens

ärendeberedning, inklusive motionsrättens hantering, som alla led i den

statliga budgetprocessen (förs. 1993/94:TK3). Konstitutionsutskottet biträdde

(bet. 1993/94:KU18) utredningens förslag. I det tidigare nämnda betänkandet,

1996/97:KU3, instämde utskottet i vad finansutskottet anfört i sitt yttrande,

att det ännu var för tidigt att närmare bestämma inriktning och tidpunkt för

utvärderingen.

I detta sammanhang förordade utskottet ett tillkännagivande till

talmanskonferensen med innebörd att en överflyttning av vissa eller alla

bestämmelser i lagförslaget till riksdagsordningen borde utredas mot bakgrund

av att flera av bestämmelserna påverkar formerna för riksdagens handlande.

Riksdagen följde utskottet.

Riksdagsutredningen föreslog i ett principbetänkande i juni 1993 att

tidpunkten för riksdagsval skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar

som hölls hösten 1993 ledde inte till någon överenskommelse mellan partierna om

en förändring, vilket medförde att riksdagsutredningen i sitt förslag om

statens budgetår (förs. 1993/94:TK1) utgick från att riksdagsvalen även

fortsättningsvis borde äga rum på hösten. Dock framhöll utredningen att

valdagen borde tidigareläggas till i början av september, vilket motiverades av

den samtidigt föreslagna övergången från brutet budgetår till kalenderbudgetår.

I anslutning till beslutet om övergång till kalenderår för statsbudgeten

avslog riksdagen motioner i vilka föreslagits att valdagen skulle flyttas till

maj eller juni (bet. 1993/94:KU18). Konstitutionsutskottet vidhöll våren 1995

denna bedömning vid behandlingen av ett betänkande om val till

Europaparlamentet och andra valfrågor (bet. 1994/95:KU40). Detta var också

fallet när utskottet våren 1997 behandlade förslaget till ny vallag (bet.

1996/97:KU16).

Talmanskonferensens förslag

Övergången till kalenderår som budgetår

Övergången genomfördes på ett smidigt sätt utan egentliga negativa verkningar

för den politiska beslutsprocessen eller arbetet i riksdagen i övrigt. Denna

del av reformen har, enligt talmanskonferensen, totalt sett inneburit fördelar

för uppläggningen av riksdagsarbetet. I anslutning till planläggningen av

arbetet våren 1998 har talmanskonferensen för regeringen påtalat anhopningen av

propositioner till mars månad och uppdragit till kammarsekreteraren att med

Statsrådsberedningen ta upp frågor om propositionsavlämnandet i syfte att för

kommande år skapa en bättre ordning än för närvarande.

Budgetpropositionen

Budgetpropositionen har i sin nya utformning mottagits övervägande positivt.

Den stora fördelen är, enligt talmanskonferensen, att riksdagen i ett

sammanhang får en komplett redovisning av budgetförslagets totala omfattning.

Genomgående anses att resultatredovisning och annat material som ger möjlighet

till uppföljning är bättre i 1998 års budgetproposition än den föregående. Vad

gäller tidpunkten för budgetpropositionens avlämnande konstateras att tidsramen

för riksdagens del varit tillräcklig men att ytterligare tid är önskvärd för

att ge utskotten tillfälle till en mera systematisk uppföljning. Erfarenheterna

från hösten 1998 blir betydelsefulla för talmanskonferensens bedömning av denna

fråga.

Behandlingen av budgetpropositionen

Behandlingen av budgeten i två etapper har enligt talmanskonferensen inte

medfört några svårigheter för utskotten att få fram sina yttranden i tid. Att

debatterna hösten 1997 fördes enbart av finansutskottets och skatteutskottets

företrädare var enligt talmanskonferensen en klar fördel jämfört med hösten

1996. Fackutskottens företrädare koncentrerade sig hösten 1997 på debatterna om

de olika utgiftsområdena.

En konsekvens av den nya ordningen som utsatts för kritik är att det inte är

möjligt för en majoritet av ledamöterna i ett utskott att gå samman om

förändring av ett anslag inom ett utgiftsområde, såvitt man inte samtidigt

gemensamt klarar ut finansieringen av resten av utgiftsområdet.

Talmanskonferensen anser detta vara en nödvändig konsekvens av processens

konstruktion och att det knappast är möjligt att ändra på detta utan att bryta

sönder grundläggande principer för budgetbehandlingen.

Vårpropositionen

Talmanskonferensen konstaterar att det finns kritik mot att riksdagen på ett

tidigt stadium och på ett enligt kritikerna ofullständigt underlag binder upp

processen med beslut om utgiftstak och preliminära ramar för utgiftsområden.

Talmanskonferensen går inte närmare in på detta problem utan hänvisar till sin

allmänna uppfattning att det behövs ytterligare erfarenheter av budgetprocessen

innan denna bedöms i sin helhet.

Beträffande tidpunkten för vårpropositionens överlämnande noterar

talmanskonferensen att den 15 april är mindre lämplig med hänsyn till

kollisioner som vissa år uppkommer med påskveckan och tidpunkten för

motionstidens utgång som normalt omfattar den 30 april. Enligt

talmanskonferensen är det önskvärt att det införs en regel som ger ökad

flexibilitet för fastställande av sista dag för vårpropositionens avgivande.

Den frågan bör tas upp under nästa valperiod.

Lagtekniska frågor

Bestämmelsen om budgetprocessen finns både i riksdagsordningen och i

budgetlagen. Med hänsyn till riksdagsordningens funktion kan det diskuteras om

inte en del av de i budgetlagen upptagna bestämmelserna bör överföras till

riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet har tidigare (bet. 1996/97:

KU3) föreslagit att denna fråga bör utredas. Talmanskonferensen kommer inom den

närmaste tiden att initiera ett sådant utredningsarbete.

Motionerna

I motion 1997/98:K226 hemställer Ingbritt Irhammar (c) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårval. Enligt

motionären talar många goda skäl för vårval, bl.a. att problemen med

budgetarbetet under hösten skulle undanröjas och att sambandet mellan

riksdagsarbetet och valrörelsen skulle bli tydligare. Dessutom skulle

begränsningarna i regeringens möjligheter att agera under sommaren före ett val

elimineras.

I motion 1997/98:K245 föreslår Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl, båda (s),

att riksdagen beslutar att den fortlöpande utvärdering av budgetprocessen som

sker inom ramen för talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en

delrapport eller skrivelse som ger enskilda riksdagsledamöter och andra

intresserade medborgare ökade möjligheter att ta aktiv del i debatt och

erfarenhetsutbyte kring budgetlagen.

I motion 1997/98:K247 föreslår Siri Dannaeus m.fl. (fp, c, v, mp, kd) att

riksdagen ger regeringen till känna vikten av en s.k. barnbilaga till

budgetpropositionen. Önskemål om en sådan barnbilaga finns också i motionerna

1997/98:K343 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v), 1997/98:Fi220 yrkande 20 av

Johan Lönnroth m.fl. (v), 1997/98:So801 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c)

och 1997/98:Sf263 yrkande 6 av Johan Lönnroth m.fl. (v). I motion K247

framhålls bl.a. att det finns ett behov av en samlad analys och förslag till

strategi för åtgärder för att förbättra situationen för barn som far illa.

Motionärerna i motion K343 anför att det är av stort värde att budgeten

granskas ur ett barnperspektiv och att man i flera kommuner för s.k.

barnbokslut. Liknande synpunkter framförs i motion Fi220. I motion So801

framhåller motionärerna bl.a. att barn och unga far illa om det inte tas hänsyn

till dem i politiska beslut och att ökade samhällskostnader kommer att uppstå

till följd av detta. I motion Sf263 anförs bl.a. att en barnbilaga bör

innehålla konsekvensanalyser av besparingar och andra beslut som direkt

påverkar barnens vardagssituation.

I motion 1997/98:K262 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v), att

riksdagsordningen ändras så att regeringen från den dag budgetpropositionen

avlämnas och så länge den allmänna motionstiden pågår inte får avlämna

propositioner till riksdagen, såvitt ett dröjsmål inte skulle vara till

allvarligt men för riket. Enligt motionärerna lämnar regeringen, trots

bestämmelserna i 3 kap. 5 § riksdagsordningen om att anhopning av arbete hos

riksdagen bör förebyggas, propositioner även under den allmänna motionstiden.

Detta skapar problem i synnerhet för de mindre partierna i riksdagen.

I motion 1997/98:Fi901 föreslår Lars Tobisson m.fl. (m) att riksdagen

beslutar om sådana ändringar av budgetlagen att utgiftstak och utgiftsramar

blir obligatoriska samt att användning av budgeteringsmarginal inte blir

möjligt (yrkande 5). Vidare föreslås att den nya budgetprocessen utvärderas

under nästa mandatperiod (yrkande 7). I motionen föreslås också att riksdagen

bör besluta om ändringar av riksdagsordningen vad avser tidpunkt för avgivande

av vårpropositionen och budgetprocessen vid regeringsskifte (yrkande 8).

I motionen anförs vad gäller yrkande 5 att budgetprocessen får större stadga

om utgiftstak och utgiftsramar blir obligatoriska. Beträffande

budgeteringsmarginaler anförs att vid ett eventuellt överskridande av

utgiftstaket under pågående budgetår bör regeringen enligt motionärerna

återkomma till riksdagen för nytt beslut.

Beträffande yrkande 7 anförs att erfarenheterna av den nya budgetordningen är

blandade. Enligt motionärerna är det ännu för tidigt att med ledning av vunna

erfarenheter yrka på förändringar. Enligt motionärerna finns anledning att, med

erfarenheterna från hur budgetprocessen fungerar efter ett val, tidigt under

nästa mandatperiod utvärdera resultatet av budgetreformen.

Vad gäller yrkande 8 anförs i motionen att riksdagsordningen bör ändras så

att vårpropositionen får avges senast den 20 april i stället för den 15 april.

Skälet till förslaget är de komplikationer som en sen påskhelg kan få för

motionstiden med anledning av propositionen. Vad gäller tidpunkten för

avlämnande av budgetpropositionen under valår föreslås att ambitionen att

budgeten skall träda i kraft den 1 januari även efter ett valår bör frångås och

att tidpunkten för budgetens avlämnande flyttas till andra sidan årsskiftet.

Detta kräver en ändring i riksdagsordningen som gör det möjligt att förlänga

gällande budgets giltighet.

I följdmotion 1997/98:K50 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

budgetprocessen (yrkande 1). Enligt motionärerna har omläggningen av budgetåret

skapat en sämre rytm i riksdagsarbetet, till följd av dels inriktningen av

vårpropositionen vad avser preliminära utgiftsramar, dels uppdelningen i två

behandlingsomgångar av budgetpropositionen under hösten. En ytterligare faktor

i detta sammanhang är särpropositionerna på våren.

En orsak till den nuvarande låga arbetsbelastningen under årets första

månader är den tilltagande tendensen att regeringen dröjer med alla sina

propositioner till den sista tillåtna dagen i mitten av mars. En annan

anhopning av propositioner kommer i slutet av varje riksmöte för avgörande till

hösten. Mot denna bakgrund hemställs i motionen (yrkande 2) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna att den i enlighet med 5:10 RO och

förarbetena till denna avser att iaktta stor restriktivitet med uppskov av

ärenden till nästa valperiod.

I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen

beslutar utarbeta en ny budgetprocess som återställer riksdagens makt (yrkande

1). Enligt motionären skall riksdagen återta ledamöternas oinskränkta rätt att

få sina förslag prövade beträffande statsbudgeten. Budgetprocessen bör ändras

så att fackutskotten först behandlar regeringens förslag och tar ställning till

detaljerna, varefter finansutskottet lägger fram det samlade resultatet med

förslag till finansiering. Vårpropositionen bör avskaffas. Ledamöterna skall ha

rätt att reservera sig för utgiftsposter utan krav på finan-siering.

Riksdagsordningen bör enligt motionären ändras så att talmannens rätt att

ställa proposition på sådana förslag återinförs.

I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v),

att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om riksdagens

budgetarbete (yrkande 1 delvis). Enligt motionärerna bör riksdagen uppdra åt

talmanskonferensen att dels göra en grundläggande utredning av det nya

budgetsystemet, dels lämna förslag som återupprättar riksdagens inflytande över

den ekonomiska politiken och statens utgifter och inkomster så att

bestämmelserna i 1 kap. 4 § RF gäller, inte bara formellt utan reellt.

Utskottets bedömning

Talmanskonferensen har i sin skrivelse (förs. 1997/98:TK1) behandlat frågor med

anknytning till budgetprocessen i vid mening. Utskottet konstaterar att

talmanskonferensen inte lämnat några konkreta förslag till ändringar av regler

och dylikt men i några fall har principiella uttalanden gjorts.

När det gäller konsekvenserna av övergången till kalenderår som budgetår har

talmanskonferensen framhållit att denna del av reformen med budgetprocessen

totalt sett inneburit fördelar för uppläggningen av riksdagsarbetet. En

olägenhet under våren 1998 har varit anhopningen av propositioner under mars

månad. Talmanskonferensen har för att skapa en bättre ordning kommande år

uppdragit till kammarsekreteraren att diskutera saken med Statsrådsberedningen.

Enligt vad utskottet erfarit har en dialog mellan talmanskonferensen och

Statsrådsberedningen på tjänstemannaplanet påbörjats under våren 1998 i dessa

frågor.

I motion 1997/98:K262 (v) föreslås att propositioner inte får avlämnas till

riksdagen så länge den allmänna motionstiden pågår. Utskottet utgår från att

talmannen i samråd med talmanskonferensen fortlöpande bevakar denna fråga

gentemot regeringen. Någon ändring i RO är inte påkallad. Motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K50 yrkande 1 och 2 (m) behandlas frågor som anknyter till de

här aktuella problemställningarna, främst frågan om anhopningen av

propositioner under våren. I motionen föreslås ett tillkännagivande till

regeringen med innebörd att riksdagen avser att iaktta en stor restriktivitet

med uppskov jämlikt 5 kap. 10 § riksdagsordningen av ärenden till nästa val-

period. Även i detta fall utgår utskottet från att talmannen i samråd med

talmanskonferensen fortlöpande bevakar frågan gentemot regeringen. Något

tillkännagivande är inte påkallat. Motionen avstyrks.

Vad gäller budgetpropositionen har talmanskonferensen anfört att tidpunkten

för överlämnandet av budgetpropositionen kan behöva justeras men att

erfarenheterna hösten 1998 är betydelsefulla för bedömningen härvidlag.

I detta sammanhang finns enligt utskottets mening anledning att erinra om vad

KU tidigare anfört om en utvärdering av budgetprocessen. Utskottet har vid sin

behandling av Riksdagsutredningen (bet. 1993/94:KU18) biträtt utredningens

förslag om att de förändringar som följde av utredningens förslag skulle komma

att följas upp och utvärderas. Senare har KU i samband med behandlingen hösten

1996 av förslaget till lag om statsbudgeten (1996/97:KU3) anfört att det ännu

var för tidigt att närmare bestämma tidpunkt och inriktning för utvärderingen.

Utskottet delar talmanskonferensens uppfattning att en mera allmän utvärdering

av budgetprocessen bör komma till stånd i början av kommande mandatperiod, dvs.

efter det att en budgetprocess efter 1998 års val genomförts. Denna utvärdering

är så mycket mer angelägen som det finns kritik bland såväl enskilda ledamöter

som partigrupper mot hur budgetreformen fungerat. Utvärderingen bör, enligt

utskottets mening, ske med inriktning på att stärka riksdagens inflytande. I

detta sammanhang bör frågor behandlas som aktualiseras i några motioner, som

väckts med anledning av talmanskonferensens förslag respektive under den

allmänna motionstiden. Det gäller motionerna 1997/98:K51 yrkande 1 (c) angående

utarbetande av en ny budgetprocess, 1997/98:K53 yrkande 1 delvis (v) angående

utredning av budgetsystemet m.m. och motion 1997/98:Fi901 yrkande 7 (m)

angående utvärdering av budgetprocessen. De nämnda motionerna bör med

hänvisning till vad utskottet anfört om en allmän utvärdering anses besvarade

varför de avstyrks. Vad utskottet anfört om inriktningen av utvärderingen av

den nya budgetprocessen bör riksdagen som sin mening ge talmanskonferensen till

känna.

I motion 1997/98:K245 (s) föreslås att utvärderingen av budgetprocessen inom

talmanskonferensens arbetsgrupp skall presenteras i en delrapport eller

skrivelse. Utskottet konstaterar att en sådan avrapportering lämnats genom

talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1. Därmed får motionärernas önskemål

anses vara tillgodosett, varför motionen avstyrks.

Talmanskonferensen har också, utan att gå närmare in på frågan, behandlat den

kritik som riktats mot systemet med utgiftstak och preliminära ramar för

utgiftsområden och därvid uttalat att det behövs ytterligare erfarenhet av

budgetprocessen innan denna bedöms i sin helhet. Utskottet instämmer i denna

bedömning och avstyrker motion Fi901 yrkande 5, i vilken föreslås ändringar i

budgetlagen beträffande utgiftstak och utgiftsramar samt användningen av

budgeteringsmarginal.

Talmanskonferensen anser det önskvärt att det i riksdagsordningen införs en

regel som ger ökad flexibilitet för fastställande av sista dag för avgivande av

vårpropositionen, vilket f.n. är den 15 april. Frågan bör enligt

talmanskonferensen tas upp under nästa mandatperiod. Utskottet instämmer i vad

talmanskonferensen uttalat och anser att den här aktuella frågan bör tas upp i

samband med den allmänna utvärderingen av budgetprocessen m.m. som utskottet i

det föregående förordat. Med detta får motion Fi901 yrkande 8, i vilken

föreslås att sista dagen för avgivande av vårpropositionen bör senareläggas,

anses besvarad varför den avstyrks.

Utskottet noterar att talmanskonferensen avser att initiera ett

utredningsarbete i syfte att överföra en del av bestämmelserna i budgetlagen

till riksdagsordningen, vilket KU tidigare föreslagit (bet. 1996/97:KU3).

I motion 1997/98:K226 (c) föreslås att tidpunkten för allmänna val flyttas

till våren. Utskottet har vid flera tillfällen under senare år avstyrkt

motioner med detta innehåll, senast i betänkande 1996/97:KU16. Utskottet

vidhåller sin uppfattning och avstyrker motionen.

Enligt vad utskottet erfarit är det en allmän strävan inom Regeringskansliet

att undvika särskilda bilagor till budgetpropositionen av t.ex. det slag som

föreslås i motionerna 1997/98:K247 (fp, c, v, mp, kd), K343 yrkande 3 (v),

Fi220 yrkande 20 (v), So801 yrkande 5 (c) och Sf263 yrkande 6 (v). Sådana

sammanställningar, översikter etc. bör i stället redovisas i form av

skrivelser, vilket fackdepartementen också gör i viss utsträckning. Enligt

uppgift från Finansdepartementets budgetavdelning har något förslag om en

barnbilaga eller dylikt inte framförts från de närmast berörda departementen.

Med hänvisning till vad utskottet här redovisat avstyrks motionerna.

Ändringar i riksdagsordningens debattregler

Yttranderätten i kammaren

Gällande regler

Varje ledamot och statsråd får yttra sig när ett ärende skall avgöras i

kammaren. Närmare bestämmelser ges i riksdagsordningen (4:4 RF). Envar som vill

yttra sig i en fråga har rätt att tala i sex minuter (2:14 RO). Ett anförande

från den som underlåtit att föranmäla sig får inte överstiga sex minuter om

inte talmannen finner skäl att medge längre tid (tilläggsbestämmelse 2.14.1

RO).

Talmanskonferensens förslag

I talmanskonferensens förslag 1997/98:TK1 anförs att tiden sex minuter är

densamma som tidigare gällde för förlängd repliktid. Bestämmelsen kom dock inte

att ändras då tiden för replik kortades till två minuter och för förlängd

repliktid till fyra minuter. Den har främst kommit att användas då talare vid

ärendebehandling anmäler sig i kammaren i stället för att förhandsanmäla sig.

Följden har blivit att talarlistan som planeringsdokument kommit att bli mindre

pålitlig än tidigare. Det finns nu skäl att bringa minsta talartid i

överensstämmelse med vad som gäller för förlängd repliktid, dvs. att korta

talartiden till fyra minuter.

Förslaget innebär att bestämmelsen i 2:14 tredje stycket RO om tiden för

yttrande ändras från sex minuter till fyra minuter. På motsvarande sätt ändras

tilläggsbestämmelse 2.14.1 andra stycket. Sista meningen i tredje stycket i

huvudbestämmelse 2:14 tas enligt förslaget bort. Skälet till detta synes vara

de ändringar som föreslås i tilläggsbestämmelse 2.15.1 avseende dels en

utmönstring av begreppet bemötande av angrepp, dels en generell reglering av

tiden för genmäle. Dessa förändringar medför att det inte finns något behov av

den aktuella bestämmelsen i 2.14 tredje stycket.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K51 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen avslår

talmanskonferensens förslag till ändring i riksdagsordningen beträffande

ledamöters rätt till taletid (yrkande 3). Som skäl för förslaget anför

motionären bl.a. att en stor del av tiden upptas av förflyttningen fram till

talarstolen och att det är svårt att hålla ett välbalanserat och innehållsrikt

anförande på den tid som föreslås, fyra minuter.

I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffman, båda (v),

att riksdagen avslår talmanskonferensens förslag till ändring av 2 kap. 14 § RO

och tilläggsbestämmelse 2.14.1 (yrkande 2 delvis). Enligt motionärerna bör de

nuvarande bestämmelserna om en taletid på sex minuter för icke förhandsanmäld

ledamot vara kvar.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag till ändringar i

riksdagsordningen innebärande att talartiden minskas från sex till fyra

minuter, varigenom minsta tid bringas i överensstämmelse med förlängd

repliktid. Motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 (c) och 1997/98:K53 yrkande 2

delvis (v) i vilka yrkas avslag på förslaget, avstyrks.

Särskilt anordnade debatter

Gällande regler

Särskilt anordnade debatter finns av olika typer: partiledardebatter,

allmänpolitiska debatter, aktuella debatter, information från regeringen och

debatter med särskilt fastställda regler. Enligt 2 kap. 13 § riksdagsordningen

skall talmannen samråda med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i

talmanskonferensen om uppläggningen av kammarens debatter.

Enligt tilläggsbestämmelse 2.14.2 får anförande i särskilt anordnad debatt

inte överstiga 15 minuter eller, beträffande företrädare för partigrupp, 30

minuter. Denna bestämmelse tog ursprungligen sikte på partiledardebatter och

har inte tillämpats under de senaste valperioderna.

Talmanskonferensens förslag

Fasta regler har genom talmannens överläggningar med partiföreträdare skapats

beträffande formerna aktuell debatt och information från regeringen. Då övriga

debattformer blir aktuella sker särskilda överläggningar. Enligt

talmanskonferensen är det önskvärt att det finns flexibilitet när det gäller

uppläggningen av särskilt anordnade debatter. Talmannen bör ha möjlighet att ta

olika initiativ och liksom hittills ha skyldighet att överlägga med

partigruppernas företrädare om uppläggningen av debatterna. Bestämmelserna om

15 respektive 30 minuters taletid har inte tillämpats under senare år.

Tilläggsbestämmelsen 2.14.2 med angivande av fasta tider fyller inte någon

funktion och bör enligt talmanskonferensen tas bort.

Förslaget innebär att tilläggsbestämmelse 2.14.2 ges ett helt nytt innehåll

med innebörd att talmannen efter samråd med de av partigrupperna utsedda

ledamöterna i talmanskonferensen bestämmer om tiden för anförande i särskilt

anordnad debatt utan samband med annan handläggning.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag i denna del.

Talartid för statsråd som inte föranmält sig

Gällande regler

Enligt 2 kap. 15 § riksdagsordningen och tilläggsbestämmelse 2.15.3 får

statsråd göra kortare inlägg för att bemöta annan talare. Sådant inlägg får

inte överstiga tio minuter.

Talmanskonferensens förslag

Bestämmelsen har i praktiken kommit att täcka såväl statsrådets rätt till

huvudanförande då förhandsanmälan inte gjorts som möjlighet till genmäle. I

samband med införande av duellmodellen i replikskiften och efter en

rekommendation från talmannen och partigruppsrepresentanterna i

talmanskonferensen har praxis blivit följande. Om ett statsråd inte tidigare

tagit del i en debatt har statsrådet fått hålla ett första anförande om högst

tio minuter. Därpå följande inlägg har behandlats som repliker och begränsats

till två minuter. Talmanskonferensen föreslår att bestämmelserna anpassas till

rådande praxis.

Förslaget innebär att huvudbestämmelse 2:15 andra stycket RO får en ny

utformning i två avseenden. Statsråd som inte föranmält sig kan, utan hinder av

vad som sägs i 2:15 första stycket, få ordet för ett anförande (ersätter

uttrycket kortare inlägg i nu gällande lydelse). En ytterligare ändring är att

statsråd och ledamot med talmannens medgivande kan få ordet för genmäle till

annan talare. Denna möjlighet avser i den nu gällande lydelsen endast ledamot.

De föreslagna ändringarna i tilläggsbestämmelse 2.15.1 innebär att den praxis

som talmanskonferensen nämner i sitt förslag får ett formellt genomslag i

debattreglerna. Den nya lydelsen av 2.15.1, där uttrycket bemötande av angrepp

utmönstrats, ersätter såväl 2.15.1 som 2.15.3 i den nuvarande lydelsen. En

konsekvens av detta är att nuvarande tilläggsbestämmelse 2.15.3 bör tas bort.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K53 föreslår Kenneth Kvist och Ulla Hoffmann, båda (v),

att riksdagen antar talmanskonferensens förslag till ändring av

tilläggsbestämmelse 2.15.1 med den ändringen att icke förhandsanmält statsråds

taletid begränsas till 6 minuter (yrkande 2 delvis).

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag till ändring av

huvudbestämmelse 2.15 och tilläggsbestämmelse 2.15.1 respektive 2.15.3. Motion

1997/98:K53 yrkande 2 delvis (v), som innebär delvis avslag på

talmanskonferensens förslag, avstyrks.

Interpellationer

Gällande regler och deras tillämpning

Enligt 12 kap. 5 § regeringsformen får riksdagsledamot enligt bestämmelser i

riksdagsordningen framställa interpellation eller fråga till statsråd i

angelägenhet som angår dennes tjänsteutövning. De närmare bestämmelserna finns

i 6 kap. 1 § riksdagsordningen. Interpellation skall ha bestämt innehåll och

vara försedd med motivering. Om ett statsråd inte besvarar en interpellation

inom två veckor skall vederbörande före utgången av denna tid meddela riksdagen

varför svar uteblir eller anstår. Sådant meddelande får ej följas av

överläggning. Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det riksmöte

då den väcktes.

Den nu gällande ordningen trädde i kraft den 1 februari 1996 (1995/96:KU18).

De regeländringar som genomfördes i detta sammanhang var en del av en allmän

reformering av spörsmålsinstitutet, baserad på ett förslag från

talmanskonferensen (förs. 1995/96:TK1). Bland förändringarna kan nämnas att

svarstiden beträffande interpellation minskades från fyra till två veckor och

att vissa formkrav togs bort.

Av kammarkansliets redovisning av riksdagsarbetet i juni 1997 framgår att

antalet interpellationer ökat kraftigt sedan riksmötet 1994/95, då antalet

interpellationer uppgick till 154. Under de följande riksmötena ökade antalet

till 261 1995/96 respektive 372 1996/97. En förklaring till ökningen kan vara

att institutet i fråga i sin tidigare utformning togs bort i samband med den

nämnda reformeringen. Enligt talmanskonferensens förslag var

interpellationsinstitutet i sin nya utformning tänkt att överta den uppgift som

interpellations- och frågeinstituten tidigare hade.

Under riksmötet 1995/96 återtogs enligt kammarkansliet 4 interpellationer och

22 besvarades ej av vederbörande statsråd. Motsvarande siffror för 1996/97 var

7 respektive 13.

Enligt tilläggsbestämmelse 6.1.3 riksdagsordningen får svaret när ett

statsråd besvarar en interpellation lämnas i ett anförande som räcker längst

sex minuter. Statsrådet kan därefter få ordet för ytterligare två anföranden i

interpellationsdebatten, varav det första får räcka längst fyra minuter och det

andra längst två minuter.

Talmanskonferensens förslag

Talmanskonferensen konstaterar att tvåveckorsperioden beträffande

interpellationssvar på grund av riksdagens arbetsrytm med plenifria veckor i

ett stort antal fall inte kunnat hållas. Det är rimligt att i sådana fall

svarstiden förlängs med tid som motsvarar den plenifria perioden. Därmed kommer

enligt talmanskonferensen också antalet meddelanden om försenade svar att

minska.

I samband med översynen av spörsmålsinstitutet kom felaktigt att anges att

statsrådet endast har rätt till tre inlägg, vilket framgår av

tilläggsbestämmelse 6.1.3 första stycket. Avsikten var enligt

talmanskonferensen att statsrådet skulle ha rätt till tre inlägg, varav det två

första omfattande fyra minuter och det tredje två minuter. Denna ordning har

även kommit att tillämpas i praxis. Talmanskonferensen föreslår nu att

bestämmelsen rättas i enlighet härmed.

Förslaget innebär att huvudbestämmelse 6:1 RO får en ändrad lydelse i

överensstämmelse med vad talmanskonferensen anfört, dvs. att en bestämmelse

införs om att svarstiden förlängs, om kammaren under tvåveckorsperioden gör

uppehåll, med den tid som svarar mot uppehållets längd.

Ändringen i tilläggsbestämmelse 6.1.3 RO i förslaget innebär att uttrycket

två anföranden ersätts med uttrycket tre anföranden och att bestämmelserna om

längden på replikerna justeras så att de två första replikerna får räcka längst

fyra minuter och den tredje repliken längst två minuter. Fjärde stycket enligt

den nuvarande lydelsen föreslås utgå. Innehållet i denna bestämmelse är att

kortare inlägg från statsråd som avses i 2 kap. 15 § RO får i en

interpellationsdebatt ej överstiga två minuter och att genmäle inte får avges

på sådana inlägg. Skälet till den föreslagna förändringen synes vara att tiden

för kortare inlägg och genmäle enligt förslaget regleras generellt i

tilläggsbestämmelse 2.15.1 i den föreslagna lydelsen. Följaktligen behövs ingen

särskild reglering av tiden för kortare inlägg vid interpellationsdebatter.

Motionen

I motion 1997/98:K214 föreslår Christel Anderberg (m) att riksdagen hos

regeringen begär förslag till sådan ändring av regeringsformen och

riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för statsråden att besvara

interpellationer. Motionären anför, med hänvisning till att många

interpellationer under våren 1997 fick förfalla på grund av arbetsanhopning,

att den rådande ordningen inte är godtagbar.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker talmanskonferensens förslag avseende ändring i

huvudbestämmelse 6.1 riksdagsordningen och tilläggsbestämmelse 6.1.3.

Utskottet avstyrker motion 1997/98:K214 (m), i vilken föreslås en ändring av

bestämmelserna om interpellationers besvarande.

Muntliga frågor

Gällande regler

Enligt 6 kap. 3 § riksdagsordningen framställs muntlig fråga vid frågestund som

anordnas i kammaren. Frågan besvaras omedelbart. Talmannen beslutar om vem som

skall få ordet och kan besluta om begränsning av anförandena till längst en

minut.

Antalet muntliga frågestunder har enligt kammarkansliets redovisning ökat

under de senaste tre åren. 1994/95 genomfördes 9, året därpå 17 och 1996/97 26

frågestunder. Antalet ämnen som behandlades var 126, 310 respektive 327 under

den aktuella perioden.

Motionen

I motion 1997/98:K513 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen beslutar

upphäva bestämmelserna i riksdagsordningen om muntliga frågor. Motionärerna är

kritiska till de former i vilka de muntliga frågestunderna genomförs och anför

att erfarenheten är att riksdagen degraderar sig själv och bidrar till att den

politiska debatten förytligas. Ledamöterna bör enligt motionärerna ha rätt att

få ställa sina frågor och att få debattera med ett statsråd. Denna rätt skall

inte vara beroende av talmannens vilja.

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att föreslå någon ändring i riksdagsordningen

av det slag som motionären förespråkar. Problem av det slag som beskrivs i

motionen bör kunna diskuteras och lösas inom talmanskonferensen. Motion K513

avstyrks.

Riksdagens kontrollmakt

Gällande regler m.m.

Riksdagens kontrollmakt

Riksdagens kontrollmakt, som primärt regleras i 12 kap. regeringsformen,

omfattar konstitutionsutskottets granskning av statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning (12:1 RF), riksdagens möjlighet att rikta

misstroendeförklaring mot statsråd (12:4 RF), vidare riksdagsledamöternas

möjlighet att framställa interpellation eller fråga till statsråd (12:5 RF),

Riksdagens ombudsmäns (JO) tillsyn över offentlig verksamhet (12:6 RF) och

Riksdagens revisorers granskning av den statliga verksamheten (12:7 RF). I

rikdagens kontrollmakt ingår också att KU kan besluta om åtal mot den som är

eller har varit statsråd för brott i utövningen av statsrådstjänsten (12:3 RF).

Vidare kan JO eller Justitiekanslern (JK) väcka åtal för brott i utövningen av

tjänst som ledamot av Högsta domstolen eller Regeringsrätten (12:8 första

stycket RF). JO eller JK kan också väcka talan i Högsta domstolen i fråga om

ledamot av denna domstol eller Regeringsrätten skall skiljas från sin tjänst

eller vara skyldig att undergå läkarundersökning (12:8 andra stycket RF).

Kommissioner

Statliga myndigheter lyder enligt 11 kap. 6 § regeringsformen under regeringen,

om myndigheten inte enligt regeringsformen eller enligt annan lag lyder under

riksdagen. Utredningsväsendet ligger, med undantag för frågor om

riksdagsarbetet, under regeringen. Författningsutredningen framhöll i sitt

betänkande Sveriges statsskick (SOU 1963:17) beträffande riksdagens granskande

funktion att riksdagen i förhållande till rikets styrelse och förvaltning har

en särskild och allt mer väsentlig kontrollfunktion. Utredningen underströk att

det från funktionsuppdelningssynpunkt är av betydelse att kontrollfunktionen

utövas enligt bestämda i grundlagen (12 kap. RF) fastställda former:

möjligheten till misstroendeförklaring, interpellations- och frågeinstitutet,

konstitutionsutskottets granskningsverksamhet, Riksdagens ombudsmän (JO) samt

Riksdagens revisorer.

Bland regeringens kommittédirektiv har under de senaste tio åren redovisats

ett tjugotal direktiv till kommissioner. Flertalet av kommissionerna har

omfattats av kommittéförordningens regler med status som egna myndigheter.

Motionerna

I motion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen uppdrar

till talmanskonferensen att förelägga riksdagen ett förslag till lag om

riksdagskommissioner (yrkande 5). Enligt motionärerna är det angeläget att

riksdagens kontrollmakt stärks och att det finns ett behov av att riksdagen får

former för att vid sidan av konstitutionsutskottets ordinarie granskning

tillsätta särskilda kommissioner av den typ som den norska Lundkommissionen

representerar. För denna kommission stiftades en särskild lag, vilken gav

kommissionen domstols ställning.

I motion 1997/98:K224 föreslår Bengt Harding Olson (fp) att en bred

parlamentarisk utredning om en förstärkning av riksdagens kontrollmakt

tillsätts. Enligt motionären är det i huvudsak tre områden som behöver

reformeras, nämligen KU:s granskning av regeringen, Riksdagens revisorer och

ombudsmannainstitutionerna.

I motionen föreslås att KU delas upp i ett dechargeutskott (DU) och ett

konstitutionsutskott som handlägger vanliga utskottsärenden. Till DU kan enligt

motionen knytas ett konstitutionellt råd bestående av framstående jurister med

uppgift att utreda det ifrågasatta händelseförloppet och att avge ett utlåtande

i den aktuella konstitutionella frågan. Denna ordning skulle enligt motionären

medföra en stabil parlamentarisk kontrollmakt.

I motionen föreslås vidare att Riksdagens revisorer ersätts av ett

revisionsutskott inom riksdagen och en professionell, självständig

revisionsmyndighet. Med detta skulle enligt motionen revisionen uppnå maximalt

oberoende, varmed intresset för revisionen och dess betydelse skulle öka.

Ombudsmannaverksamheten borde enligt motionären omorganiseras antingen så att

samtliga ombudsmän ingår i en samlad organisation eller så att

Jämställdhetsombudsmannen, Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen och

Handikappombudsmannen bildar ett gemensamt rättighetsombudsmannaorgan vid sidan

av JO.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om inrättandet av ett kommissionsinstitut i

riksdagen som aktualiseras i motion 1997/98:K35 (fp) är av den digniteten att

den bör behandlas inom ramen för en översyn av författningen i mer samlad form.

Utskottet ser för närvarande inget skäl att föreslå ett sådant översynsarbete.

Mot denna bakgrund avstyrks motion 1997/98:K35 yrkande 5.

De frågor rörande konstitutionsutskottets arbete som tas upp i motion K224

(fp) hör enligt utskottets mening också hemma i en författningsöversyn som

utskottet för närvarande inte är berett att ställa sig bakom. När det gäller de

övriga delarna av motion K224 vill utskottet beträffande förslaget i den del

som berör en omvandling av Riksdagens revisorer hänvisa till vad utskottet

uttalar i en annan del av betänkandet beträffande den statliga revisionen. När

det gäller förslaget om ombudsmannaverksamheten har liknande frågor nyligen

behandlats av utskottet i ett betänkande om den statliga förvaltningen (bet.

1997/98:KU21), där KU bl.a. framhöll att frågan om hur de ombudsmannaorgan som

lyder under regeringen skall organiseras framgent bör övervägas av regeringen.

Utskottet var inte berett att föreslå något samlat ombudsmannaämbete. Någon

anledning att ifrågasätta JO:s ställning och uppgifter fanns inte enligt

utskottet. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion

1997/98:K224.

Statlig revision

Bakgrund

I 12 kap. regeringsformen anges de särskilda kontrollinstrument riksdagen

förfogar över. Enligt 12 kap. 7 § RF väljer riksdagen revisorer som skall

granska den statliga verksamheten. Riksdagen kan besluta om att revisorernas

granskning skall omfatta också annan verksamhet. Riksdagen fastställer

instruktion för revisorerna. Riksdagens revisorer består i dag av 12 ordinarie

ledamöter och lika många suppleanter och ett kansli med ett drygt tjugotal

anställda.

De statliga myndigheternas verksamhet följs löpande och granskas för

regeringens räkning främst av Riksrevisionsverket, RRV. Verket har i dag ca 500

anställda för revisionsuppgifterna och vissa andra uppgifter, främst formerna

för den finansiella styrningen.

Riksdagsutredningen föreslog i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet

(förs. 1993/94:TK1) en väsentlig utbyggnad av Riksdagens revisorers kansli och

lade synpunkter på revisionsarbetets inriktning och organisation. Utredningen

föreslog bl.a. att revisorernas kansli skulle byggas ut med 18 fasta tjänster.

Utskottet (bet. 1993/94:KU18) ställde sig bakom de principer för förstärkning

av Riksdagens revisorer som Riksdagsutredningen föreslagit men begränsade sitt

beslut till vad utredningen hade angett som etapp 1, innebärande ett

resurstillskott om sex tjänster. Innan riksdagen tog ställning till den

ytterligare resurstilldelningen till revisorerna borde den föreslagna

utbyggnaden av revisorernas kansli utredas närmare. Även relationen och

rollfördelningen mellan Riksdagens revisorer och RRV borde ingå i en sådan

utredning, som talmanskonferensen enligt utskottet borde föranstalta.

Riksdagsbeslutet hösten 1994 (bet. 1994/95:KU28) innebar i praktiken att

Riksdagens revisorer fick ett resurstillskott motsvarande ungefär hälften av

den föreslagna första etappen. Riksdagen gav på grund av vad utskottet anfört

talmanskonferensen till känna att det borde bli en uppgift för den fortsatta

utredning av revisionsverksamheten som riksdagen på konstitutionsutskottets

förslag hade beslutat om, att också behandla finansieringsfrågan på längre

sikt. Enligt vad utskottet inhämtat skulle talmanskonferensen inom kort

tillsätta denna utredning. I juni 1995 fastställde talmanskonferensen

direktiven för utredningen och utsåg samtidigt landshövding Bengt K Å

Johansson till ordförande. I oktober 1995 tillsattes utredningens övriga

ledamöter och biträdespersonal.

Revisionsutredningens förslag

I de av talmanskonferensen fastställda direktiven återgavs in extenso KU:s

uttalanden i betänkandet 1993/94:KU18. Däremot fanns inga hänvisningar till

betänkandet 1994/95:KU28. Vidare hade utredningen enligt direktiven till

uppgift att överväga vilka totala resurser, ställt i relation till uppgifter

och ambitionsnivå, som bör avdelas för den statliga revisionen och avväga hur

dessa skall fördelas mellan RRV och Riksdagens revisorer. En annan viktig

uppgift var att ta ställning till avgränsningar och samverkansformer mellan de

båda myndigheterna. I samband med bedömningarna av resursbehovet för

revisorerna borde utredningen också gå in på frågor om revisorernas

kansliorganisation och sätt att arbeta. Ansvars- och uppgiftsfördelningen

mellan kanslipersonal och parlamentariker var en fråga som borde belysas.

Vidare borde utredningen bedöma organisationen av det riksdagsstyrda

revisionsarbetet med hänsyn till den pågående utvecklingen inom utskotten vad

gäller uppföljning och utvärdering.

Utöver de i direktiven angivna uppgifterna har utredningen behandlat vissa

andra frågor, däribland frågan om extern revision av Regeringskansliet. Denna

del har avrapporterats till talmanskonferensen i december 1996. Efter

remissbehandling och beredning i konstitutionsutskottet av förslaget (bet.

1996/97:KU22) beslutade riksdagen i juni 1997 i enlighet med utredningens

förslag. Den nya ordningen innebär att Riksdagens revisorer utför revision av

Regeringskansliet fr.o.m. räkenskapsåret 1997.

I promemorian Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket (1997-06-04)

redovisades två huvudalternativ för statens revisionsverksamhet. Enligt

alternativ A behålls nuvarande arbetsfördelning mellan Riksdagens revisorer och

RRV. Riksdagens revisorer bör enligt förslaget emellertid i större utsträckning

än i dag kunna utföra granskning av de stora komplexa statliga systemen och

även svara för granskningen av riksdagens myndigheter och den del av

Hovstaterna som bör granskas. Vid behov bör revisorerna också kunna ompröva de

revisionsinsatser som gjorts av RRV. Enligt alternativ B i promemorian bör den

statliga effektivitetsrevisionen i huvudsak utföras av Riksdagens revisorer.

Resurser svarande mot RRV:s anslagsfinansierade effektivitetsrevision bör föras

över från RRV till Riksdagens revisorer. Enligt detta alternativ skulle

revisorerna få ett samlat ansvar för effektivitetsrevisionen av hela den

offentliga sektorn inklusive regeringen och EU-bidragen samt för revisionen av

riksdagens myndigheter och en del av Hovstaterna.

Promemorian Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket har

remissbehandlats.

I oktober 1997 lämnade Revisionsutredningen sina förslag rörande uppgifter,

arbetsformer och resurser för Riksdagens revisorer. Enligt förslaget bör

Riksdagens revisorers ansvarsområde utökas dels genom en ytterligare

förskjutning mot stora, myndighetsöverskridande systemgranskningar, dels genom

att årlig revision inom Hovstaterna bör ingå i myndighetens ansvars-område.

I fråga om revisorernas arbetsformer föreslås att hela granskningsarbetet vad

gäller utredning och framtagande av revisionsrapporter skall åvila anställd och

kontrakterad personal. Syftet är att stärka riksdagens kontrollmakt genom en

utökad och mer oberoende revision. Den årliga resursramen bör ökas med 5

miljoner kr för att de nya uppgifterna skall kunna fullföljas.

Utredningen anser att den förändrade samhällsroll som Riksbanken kommer att

ha i framtiden gör banken mindre lämpad att utföra revision åt den inre

riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Riksdagens revisorer. Ett

underlag för de berörda myndigheternas fortsatta överväganden redovisas av

utredningen i denna del. Ansvaret för upphandlingen av den externa revisionen

av Riksdagens revisorer bör enligt utredningens mening av principiella skäl

handhas av ett annat organ än myndigheten själv. Även i denna del redovisas ett

underlag för ytterligare överväganden.

Till förslagen har fogats ett lagförslag om ändring i instruktionen för

Riksdagens revisorer. De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 1999.

Utredningens båda socialdemokratiska ledamöter har reserverat sig mot

utredningens förslag om att förändra Riksdagens revisorers arbetsformer och

menar att det är av värde för revisionen att valda revisorer även

fortsättningsvis deltar i granskningsarbetet. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna i utredningen

har reserverat sig mot vad de anser vara utredningsförslagens alltför

begränsade räckvidd och förespråkar att den statliga revisionen underställs

riksdagen. Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas ledamöter har lämnat

särskilda yttranden till förmån för ett mer oberoende revisionsorgan under

riksdagen och en överföring av resurser från RRV till detta organ motsvarande

ett femtiotal årsarbetskrafter.

Talmanskonferensens bedömning

Enligt talmanskonferensen (förs. 1997/98:TK1) är det mot bakgrund av den

splittrade bild som Revisionsutredningen uppvisar uppenbart att utredningens

förslag inte kan ligga till grund för en mer omfattande reform av Riksdagens

revisorer. Frågan om riksdagsrevisorernas ställning och organisation har enligt

talmanskonferensen ett samband med den verksamhet som utvecklas i utskotten när

det gäller uppföljning och utvärdering. Sedan ytterligare erfarenhet vunnits på

det området kan det enligt talmanskonferensen vara skäl att på nytt pröva

frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska området.

Även andra skäl talar för en sådan prövning, bl.a. frågan om gränsen mellan

konstitutionsutskottets och revisorernas arbetsuppgifter. Frågan bör enligt

talmanskonferensen tas upp på nytt under nästa mandatperiod.

Motionerna

I motion 1997/98:K232 föreslår Per Rosengren (v) att den statliga revisionen

organiseras enligt Revisionsutredningens förslag B i kombination med

inrättandet av ett revisionsutskott i riksdagen. Förslaget innebär att

effektivitetsrevisionen flyttas från Riksrevisionsverket till Riksdagens

revisorer. Detta skulle enligt motionären stärka revisionen och medföra ett

ökat oberoende för revisionen.

I följdmotion 1997/98:K50 föreslår Carl Bildt m.fl. (m) att riksdagen hos

regeringen begär tillsättandet av en utredning om den statliga revisionen

(yrkande 3). I motionen hänvisas till en trepartimotion (1997/98:Fi503), bakom

vilken står (m), (fp) och (kd) och i vilken föreslagits inrättandet av ett nytt

revisionsorgan, som avses underställas riksdagen och ansvara för den

effektivitetsrevision som RRV och Riksdagens revisorer i dag utför. Eftersom

detta skulle betyda en stor omläggning och ett betydande behov av ny

lagstiftning krävs enligt motionärerna en ny utredning. Ett utkast till

utredningsdirektiv bör översändas till riksdagen och partigrupperna för

kommentarer innan det fastställs.

I följdmotion 1997/98:K54 av Per Olof Håkansson m.fl. (s, c, m, fp, v, mp)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs om en översyn av den statliga revisionens uppbyggnad och

verksamhet m.m. Motionärerna anser, i motsats till talmanskonferensen, att en

ny utredning om den statliga revisionen bör för tids vinnande snarast komma

till stånd. De frågor som behöver utredas berör den samlade statliga

revisionsverksamheten. Frågorna bör enligt motionärerna prövas inom ramen för

en parlamentarisk utredning. Utredningen bör se över bl.a. den formella grunden

för revisionen och överväga det långsiktiga behovet av statlig revision och

resurserna för detta. Riksdagens revisorers regelverk bör anpassas till krav på

ett mer flexibelt arbetssätt och revisorernas möjlighet att samarbeta med

utskotten i riksdagen. Vissa frågors lösning, som saknar anknytning till

grundlagsändringar, bör kunna tas fram snabbare och inom ramen för den av

riksdagen uttalade förstärkningen av kapaciteten hos revisorerna. Utredningen

bör dock ges en tidsram som medger att arbetet kan bli ingående.

Utskottets bedömning

Talmanskonferensen anser i det nu aktuella förslaget att det mot bakgrund av

den splittrade bild som Revisionsutredningen uppvisar är uppenbart att

utredningens förslag inte kan ligga till grund för en mer omfattande reform av

Riksdagens revisorer. Enligt talmanskonferensen kan det vara skäl att på nytt

pröva frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska

området under nästa mandatperiod.

Utskottet konstaterar att Revisionsutredningen fick mer vidsträckta direktiv

än vad som framgick av riksdagsbeslutet våren 1994. Den mest påtagliga

utvidgningen gäller frågan om Riksdagens revisorers arbetsformer, som inte alls

berördes i utskottets betänkande (1993/94:KU18). Riksdagsbeslutet hösten 1994

om finansieringen av utbyggnaden av revisorernas kansli (bet. 1994/95:KU28)

omnämndes däremot inte alls i direktiven men kom ändå att behandlas i

utredningsarbetet. Riksdagens krav på att utredningen skulle göras ?snarast?

uppfylldes knappast. Från riksdagsbeslutet 1994 till dess resultaten

presenterades gick tre och ett halvt år. Den tid utredningen tog måste dock

betraktas mot bakgrund av den utvidgning av uppgiften som skedde genom

direktiven. Det kan också konstateras att de uppgifter som tillkom genom

utredningsdirektiven ledde till delade meningar i utredningen.

Resultatet av utredningsarbetet blev begränsat och splittrat, om man bedömer

det med utgångspunkt i direktiven. Bedömer man det däremot i förhållande till

riksdagsbesluten våren och hösten 1994 har riksdagen enligt utskottets

uppfattning fått någorlunda eniga svar på de frågor som ställdes. En

ytterligare förskjutning mot stora systemgranskningar förordas, alltså den typ

av granskning som RRV normalt inte ägnar så stor uppmärksamhet. Vidare föreslås

ett resurstillskott på 5 miljoner kr till Riksdagens revisorer, finansierat

genom omprioriteringar inom utgiftsområdena 1 och 2. Enligt utskottets mening

bör riksdagen fullfölja sitt beslut från 1994 och fatta beslut på grundval av

Revisionsutredningens förslag i vad avser en resursförstärkning av Riksdagens

revisorer med 5 miljoner kr. Utbyggnaden bör delas upp på tre år. Utskottet

anser att riksdagens förvaltningsstyrelse i sin budgetframställning till

Finansdepartementet rörande riksdagens myndigheter bör beakta vad utskottet

anfört. Detta bör ges förvaltningsstyrelsen till känna.

Utskottet instämmer i talmanskonferensens bedömning att det kan vara skäl att

pröva frågan om utformningen av riksdagens kontrollmakt på det ekonomiska

området under nästa mandatperiod, sedan ytterligare erfarenhet vunnits

beträffande uppföljning och utvärdering. Även frågan om gränsen mellan KU:s och

revisorernas arbetsuppgifter kan därvid bli aktuell att pröva.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1997/98:K50 (m), 1997/98:K54 (s, v,

fp, c, mp, m) och 1997/98:K232 (v), som samtliga förespråkar fortsatt utredning

i parlamentarisk form eller föreslår lösningar som kräver sådana överväganden.

Vissa begränsade frågor såsom Revisionsutredningens förslag om revisionen av

Hovstaterna och internrevisionen inom riksdagsförvaltningen samt en översyn av

revisorernas instruktion kan däremot göras i samarbete mellan KU och

finansutskottet under nästa riksmöte.

Resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet

Bakgrund

Riksdagens revisorer har på eget initiativ granskat hur regeringen och

Regeringskansliet arbetar med att analysera och använda resultat för att styra

förvaltningen. Revisorernas granskningar avser dels

Kommunikationsdepartementets ansvarsområde, dels Jordbruks-, Kultur- och

Socialdepartementets ansvarsområden. Granskningarna har redovisats i

rapporterna Analys och användning av resultat i Regeringskansliet (1996/97:11)

och Mål- och resultatstyrning, exempel från Kommunikationsdepartementets område

(1996/97:3). Revisorernas överväganden och förslag redovisas i Förslag angående

resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet

(1997/98:RR7). I detta betänkande behandlas förslaget i de delar det berör

förslag 1-3, som avser riksdagen och resultatstyrningen. Övriga förslag kommer

att behandlas i ett kommande betänkande (bet. 1997/98:KU31

Förvaltningspolitiskt program).

Revisorerna har inom ramen för sina granskningar gjort generella men även

vissa verksamhetsspecifika iakttagelser avseende arbetet med att resultatstyra

förvaltningen.

Revisorernas resonemang och förslag tar sin utgångspunkt i riksdagens behov

av resultatinformation. Enligt revisorernas mening bör regeringen utforma sin

resultatredovisning för riksdagen med utgångspunkt i dessa behov. Regeringen

bör i sin tur ställa krav på resultatinformation från myndigheterna.

Vissa utgångspunkter för revisorernas överväganden och förslag

Begreppet resultatstyrning

Tanken att statlig verksamhet skall styras genom att statsmakterna formulerar

mål och följer upp resultat har omväxlande kallats målstyrning, målrelaterad

styrning och mål- och resultatstyrning. Revisorerna använder i det förevarande

arbetet enbart begreppet resultatstyrning. Innebörden av detta begrepp är att

styrningen skall ske på basis av information om tidigare uppnådda resultat och

om förutsättningar att i framtiden kunna uppnå resultat.

Lagar och förordningar

Enligt lag (1996:1059) om statsbudgeten finns en skyldighet för regeringen att

för riksdagen redovisa mål och resultat inom olika verksamhetsområden. Enligt

revisorerna finns därmed en grund för en mer strukturerad och årligen

återkommande rapportering från regeringen till riksdagen av hur förvaltningen

utvecklas.

Förordningen (1996:882) om myndigheternas årsredovisningar, som trädde i

kraft den 1 januari 1997, innebär att Regeringskansliet i större omfattning än

tidigare bestämmer vilken resultatinformation som myndigheterna skall redovisa

i årsredovisningen och på vilket sätt detta skall ske.

Några av revisorernas iakttagelser

Enligt revisorerna har utskotten i riksdagen ansvar för att följa upp och

utvärdera regeringens arbete med att styra förvaltningen. Informationen om

förvaltningens resultat måste enligt revisorerna bli en integrerad del av

budgetbehandlingen. Om intentionerna bakom styrformen resultatstyrning skall

förverkligas måste såväl riksdagen som regeringen ges ökade möjligheter att

ställa krav på resultatinformationen. Denna information måste då också

uppfattas som angelägen för uppföljning, utvärdering och styrning av

förvaltningen.

Revisorerna redovisar i detta sammanhang Förvaltningspolitiska kommissionens

bedömning att politikernas deltagande i resultatstyrningen i budgetprocessen är

svag och att det är angeläget med ett ökat intresse och engagemang från

politikerna, vilket förutsätter att styrningen utformas och utvecklas på

politikernas villkor.

Av revisorernas granskningar har framgått att budgetprocessen är för

komprimerad i tiden för att en tydlig koppling mellan redovisade resultat och

beslut om verksamhetens inriktning och omfattning skall kunna åstadkommas. De

erfarenheter som hittills gjorts tyder på svårigheter för riksdagen att i ett

sammanhang ta ställning till regeringens redovisning av resultat och förslag

till resursfördelning.

Enligt revisorernas mening bör riksdagen på förslag av regeringen formulera

och besluta om mål - effektmål - på utgiftsområdes- eller verksamhetsnivå.

Regeringen skall i dialog med myndigheterna i sin tur formulera och besluta om

verksamhetsmål för myndigheterna. Det innebär att betydelsen av övergripande

mål i förhållande till myndigheterna tonas ned i budgetprocessen.

Riksdagen och resultatstyrningen

Revisorerna har i sin granskning av Jordbruks-, Kultur- och

Socialdepartementets ansvarsområden funnit att redovisningen av myndigheternas

resultat i 1997 års budgetproposition var ofullständig. Motsvarande redovisning

i 1998 års budgetproposition var med ett undantag fragmentarisk och

övergripande.

Revisorernas granskning våren 1997 har visat att utskottsbehandlingen av

budgetpropositionen hösten 1996 i liten utsträckning omfattade en diskussion av

verksamheternas resultat. I än mindre grad förefaller det ha förelegat ett

samband mellan riksdagens beslut och regeringens resultatredovisning. Utskotten

gav våren 1997 uttryck för uppfattningen att den korta tid som står till

förfogande för beredningen av regeringens budgetproposition inte gör det

möjligt att behandla resultatinformation och förslag till medelstilldelning i

ett sammanhang.

Revisorerna bedömer att det behövs en grund för arbetet med

resultatstyrningen i riksdagen. Utskotten har hittills i mycket begränsad

omfattning utnyttjat de kansliresurser hos Riksdagens revisorer som tidigare

avsatts för att disponeras av utskotten i deras uppföljnings- och

utvärderingsarbete. Ytterligare åtgärder behöver enligt revisorerna vidtas för

att underlätta för riksdagens ledamöter att ikläda sig rollen som kravställare

på och mottagare av resultatinformation. Utgångspunkten för revisorernas

förslag är att regeringens resultatredovisning och riksdagens beslut om

omfattningen och inriktningen av förvaltningen skall kunna behandlas i ett

sammanhang. Revisorerna föreslår, med hänvisning till bestämmelserna i

budgetlagen om regeringens årsredovisning för staten till riksdagen, att en

sådan redovisning skall lämnas senast den 1 augusti varje år innehållande

resultatet av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret (yrkande 1). De

resultat som regeringen redovisar bör förklaras och analyseras i relation till

formulerade effektmål. Revisorerna förutsätter att det huvudsakliga

beredningsarbetet i riksdagen vad avser resultatredovisningen kan göras innan

budgetpropositionen lämnas.

Revisorerna föreslår vidare vad gäller riksdagens granskning av

Regeringskansliet en ordning av den typ som tillämpas av Statsrevisorerna i

Finland, innebärande årlig inspektion av varje ministerium där bl.a. frågor om

resultatstyrning och resultatredovisning tas upp. Mera specifika

effektivitetsfrågor, gällande t.ex. olika ministerier, behandlas också. Med

motsvarande ordning i Sverige skulle Riksdagens revisorer få en roll i

förhållande till riksdagen som motsvarar den Riksrevisionsverket har i

förhållande till regeringen. Resultatet av revisorernas granskningar skulle

kunna ligga till grund för utskottens arbete med uppföljningar och

utvärderingar. Revisorerna menar att en motsvarande ordning kan övervägas för

den svenska riksdagen (yrkande 2).

I ett tidigare förslag (1996/97:RR9) har revisorerna framfört att en

årsredovisning för staten bör revideras på riksdagens vägnar. En möjlig ordning

som revisorerna pekat på är att finansutskottet, som bereder årsredovisningen

för riksdagens räkning, remitterar årsredovisningen till Riksdagens revisorer

för granskning och yttrande. En ordning som innebär att Riksdagens revisorer

granskar och yttrar sig över regeringens resultatredovisning bör enligt

förslaget övervägas av talmanskonferensen (yrkande 3).

Finansutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över

det aktuella förslaget från Riksdagens revisorer. I sitt yttrande

(1997/98:FiU2y) framhåller finansutskottet inledningsvis att revisorernas

granskning har utgjort en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet med att

utveckla resultatstyrningen. Enligt utskottet är det av vikt att riksdagens

roll i styrsystemet särskilt har belysts. Revisorernas material visar enligt

utskottet inte minst på behovet av att aktivt stärka och utveckla riksdagens

egna insatser inom resultatstyrningen. Utskottet betonar att arbetet med att

forma riksdagens roll härvidlag bör ske inom riksdagens egen organisation.

Beträffande inriktningen av resultatstyrningen betonar utskottet att strävan

bör vara att resultatstyrningen bör omfatta all verksamhet i statlig regi

oavsett hur den är finansierad, således inte bara förvaltningen.

När det gäller revisorernas förslag om att regeringen senast den 1 augusti

varje år skall redovisa resultatet av förvaltningens verksamhet, säger sig

finansutskottet ha förståelse för det synsätt som revisorerna anlägger när det

gäller möjligheten att praktiskt lägga resultatinformationen till grund för

budgetarbetet i riksdagen. Både oppositionspartiernas och utskottens arbete

skulle underlättas om den föreslagna ordningen infördes. Dock finns starka skäl

för att information som ligger till grund för regeringens budgetförslag bör

redovisas samlat i budgetpropositionen vid ett tillfälle. Den nära kopplingen

mellan uppnådda resultat och medelstilldelning för det kommande året riskerar

att försvagas med den ordning som revisorerna föreslagit. Formerna för

regeringens återrapportering till riksdagen av resultatinformation bör

övervägas i samband med en utvärdering av den nya budgetprocessen, sedan denna

prövats också under ett valår. Mot denna bakgrund är finansutskottet inte

berett att nu ta ställning till en mera omfattande omläggning av det slag som

revisorerna för fram. Utskottet pekar också på möjligheten att utskotten i

dialog med regeringen kan ta initiativ till att resultatinformation lämnas till

riksdagen tidigare än i budgetpropositionen och nämner som exempel på formen

för detta regeringens årliga skrivelse till riksdagen om utvecklingen inom den

kommunala sektorn.

När det gäller förslaget från revisorerna om en utvidgad granskning av

regeringen enligt finsk modell betonar finansutskottet att de finska

statsrevisorernas granskning av regeringen gäller ett förhållandevis omfattande

förvaltningsområde, vilket beror på att systemet med centrala ämbetsverk

övergivits och att styrningen lyfts över till ministerierna eller till en

decentraliserad regional förvaltning. Det är mot denna bakgrund svårt att

direkt överföra erfarenheterna från Finland på svenska förhållanden.

Representanterna för (m) och (v) i utskottet har anfört avvikande mening i

denna del av yttrandet. Därvid har det anförts att det är väsentligt att

riksdagens arbete med resultatstyrning underlättas genom att regeringen lämnar

en separat och samlad redovisning av resultatet av förvaltningens verksamhet

för det föregående budgetåret. Målet bör vara att en sådan redovisning läggs

fram för riksdagen i samband med vårpropositionen eller senast före sommaren.

En sådan ordning skulle enligt (m) och (v) inte minst vara mycket betydelsefull

för oppositionspartiernas möjligheter att i praktiken lägga

resultatredovisningen till grund för sina alternativa budgetförslag. På

motsvarande sätt skulle utskottens beredning under hösten av de olika

budgetalternativen i hög grad underlättas. Regeringens bedömningar bör inte

ingå i resultatdokumentet utan redovisas i budgetpropositionen. Därigenom

upprätthålls den koppling mellan uppnådda resultat och medelstilldelning för

kommande år som eftersträvas i resultatstyrningen, anser (m) och (v).

Motionen och finansutskottets yttrande

I följdmotion 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) föreslås att om riksdagen

antar revisorernas förslag om resultatinformation, bör såväl Riksdagens

revisorer som Regeringskansliet utvärdera vad denna resultatinformation ger och

hur den kan utformas så att nyttan med uppföljningarna kan motivera de insatser

som krävs (yrkande 2).

Finansutskottet avstyrker i sitt yttrande yrkande 2 i motionen med hänvisning

till vad utskottet anfört om revisorernas förslag att lägga

resultatinformationen till grund för budgetarbetet inom riksdagen (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Riksdagens revisorer har föreslagit att regeringen bör lämna en årsredovisning

för staten till riksdagen senast den 1 augusti varje år. Redovisningen bör

innehålla resultat av förvaltningens verksamhet det senaste budgetåret (yrkande

1). Finansutskottet har i sitt yttrande anfört att det finns starka skäl för

att information som ligger till grund för regeringens budgetförslag bör

redovisas samlat i budgetpropositionen vid ett tillfälle. Den nära kopplingen

mellan uppnådda resultat och medelstilldelningen för det kommande året riskerar

att försvagas med den ordning revisorerna föreslagit. Formerna för regeringens

återrapportering till riksdagen av resultatinformation bör övervägas i samband

med utvärderingen av den nya budgetprocessen. Finansutskottet är inte berett

att ta ställning till en mera omfattande omläggning av det slag som revisorerna

fört fram. (m) och (v) har anmält avvikande mening och anser att regeringen bör

lämna en separat och samlad redovisning för föregående budgetår i samband med

vårpropositionen eller senast före sommaren. Utskottet anser i likhet med

finansutskottet att formerna för regeringens återrapportering av

resultatinformation bör övervägas i samband med utvärderingen av den nya

budgetprocessen. Med hänvisning till detta får revisorernas förslag i denna del

och motion K12 yrkande 2 (fp) anses besvarade, varför de avstyrks.

Revisorerna har vidare föreslagit vad gäller granskning av Regeringskansliet

en ordning av den typ som tillämpas av Statsrevisorerna i Finland, innebärande

årlig inspektion av varje ministerium avseende bl.a. frågor om resultatstyrning

och resultatredovisning (yrkande 2). Finansutskottet har i sitt yttrande bl.a.

anfört att det mot bakgrund av den skillnad som numera föreligger mellan den

svenska och den finska förvaltningen är svårt att direkt överföra

erfarenheterna från Finland på svenska förhållanden. Utskottet delar

finansutskottets uppfattning och avstyrker revisorernas förslag i denna del.

Revisorerna har också föreslagit att en årsredovisning för staten bör

revideras på riksdagens vägnar, t.ex. så att finansutskottet remitterar

årsredovisningen för granskning och yttrande till revisorerna. En ordning av

detta slag bör enligt Riksdagens revisorer övervägas av talmanskonferensen

(yrkande 3). Enligt utskottets mening bör denna fråga bli föremål för beredning

inom ramen för talmanskonferensens utvärdering av budgetprocessen vilken

omtalats ovan. Revisorernas förslag på denna punkt bör alltså bifallas.

Riksdagens öppnande

Motionen

I motion 1997/98:K223 yrkande 2 begär Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen

beslutar att analysera sina symbolhandlingar för att bättre betona folkstyrets

betydelse. Enligt motionären får kungen och hans familj alltför stor

uppmärksamhet vid riksdagens högtidliga öppnande på ledamöternas bekostnad. Ett

mer genomtänkt högtidligt öppnande bör enligt motionären införas så att

symbolerna fokuserar vårt demokratiska statsskick.

Bakgrund

Riksmötet öppnas enligt 1 kap. 6 § riksdagsordningen vid ett särskilt

sammanträde senast på riksmötets tredje dag, varvid statschefen på talmannens

hemställan förklarar riksmötet öppnat. Talmannen fastställer efter samråd med

vice talmännen ordningen för detta sammanträde. Den nuvarande ordningen

infördes år 1975 sedan den nya regeringsformen trätt i kraft.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år behandlat frågor med

anknytning till riksmötets öppnande, senast vid 1996/97 års riksmöte (bet.

1996/97:KU13). Genomgående har utskottet drävid hänvisat till ett uttalande vid

1982/83 års riksmöte (bet. KU 1982/93:14), enligt vilket det ankommer på

talmannen att efter samråd med vice talmännen fastställa ordningen vid

öppningssammanträdet.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört beträffande riksdagens

öppnande avstyrks motion 1997/98:K223 yrkande 2 (c).

Ledamöternas placering i plenisalen

Motionerna

I motion 1997/98:K237 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark, båda (m), yrkas att

riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter

partitillhörighet och inte efter valkrets. Enligt motionärerna tenderar

debatterna i riksdagen att bli utdragna och svåröverskådliga när de förs med

upp till sju partier som deltagare. Även ledamöternas placering i plenisalen

spelar en roll härvidlag. Endast 7 av 54 undersökta länder hade enligt

Interparlamentariska unionen valkretsindelningen som grund för placering. I

majoriteten av länder satt ledamöterna partivis. Detta är ofta fallet även i

kommun- och landstingsfullmäktige liksom i EU-parlamentet. En platsfördelning

efter partitillhörighet skulle enligt motionärerna skänka debatten större

livfullhet och överskådlighet. Eftersom en förändring i denna riktning inte lär

kräva någon större ombyggnad eller installation av ny apparatur, bör åtgärden

enligt motionärerna kunna genomföras inför nästa mandatperiod.

I motion 1997/98:K252 yrkande 4 föreslår Roy Ottosson (mp) att riksdagen

beslutar att placeringen av ledamöterna bör ske partivis. Den nuvarande

valkretsvisa placeringen försvårar enligt motionären för ledamöterna att vara i

kammaren under debatterna, eftersom ledamöterna i praktiken måste lämna

kammaren för att kunna kommunicera med sina partikamrater.

Bakgrund

Enligt 2 kap. 3 § riksdagsordningen skall för varje ledamot finnas en särskild

plats i plenisalen. Ledamöterna tar enligt tilläggsbestämmelse 2.3.1 plats i

plenisalen valkretsvis.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast hösten 1996 (bet. 1996/97:KU13),

avstyrkt motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella. I ett tidigare

betänkande (bet. 1987/88:KU43) anförde utskottet med anledning av en motion

bl.a. att en partivis placering av ledamöterna skulle vara en markering av den

framträdande roll som de politiska partierna numera spelar i riksdagen. Det

skulle enligt utskottet troligen också ha vissa andra fördelar från kontakt-

och debattsynpunkt. Emellertid fanns det också enligt utskottets bedömning inte

någon tillräckligt stark opinion bland ledamöterna för att bryta traditionen. I

ett senare betänkande (bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet bl.a. att

effekterna från debatt- och kontaktsynpunkt inte skulle bli de som avsågs i den

då aktuella motionen. En omdisponering av plenisalen måste ske om man vill

skapa en tätare atmosfär vid debatterna ansåg utskottet och avstyrkte motionen.

Utskottet fann vid sin senaste behandling under 1996/97 års riksmöte inte

anledning att frångå den ståndpunkt utskottet intagit tidigare i denna fråga.

Riksdagen avslog också motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin uppfattning i fråga om ledamöternas placering i

plenisalen och avstyrker motionerna 1997/98:K237 (m) och 1997/98:K252 yrkande 4

(mp).

Användningen av de gamla kammarsalarna

Motionen

I motion 1997/98:K252 yrkande 1 av Roy Ottosson (mp) begärs att riksdagen

prövar om debatter med anledning av utskottsbetänkanden kan hållas i första-

eller andrakammarsalen. Motionären påpekar att dessa debatter i regel besöks av

ganska få ledamöter och att kammaren därför ofta ger en känsla av ödslighet.

Denna känsla skulle minskas om debatterna i stället kunde hållas i första-

eller andrakammarsalen.

Bakgrund

Konstitutionsutskottet behandlade i sitt betänkande KU 1987/88:43 en motion om

att riksdagen skulle besluta att på försök förlägga frågestunder och/eller

interpellationsdebatter till endera av de gamla kammarsalarna och att riksdagen

skulle uppdra åt förvaltningsstyrelsen att vidta nödvändiga arrangemang för att

verkställa detta. Utskottet anförde att en flyttning av vissa debatter till

mindre lokal inte skulle ha några påtagliga fördelar från debattsynpunkt.

Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsförslaget.

Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU18 en

motion att ge förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad för

fråge- och interpellationsdebatter. Utskottet konstaterade då att förslaget var

av intresse men av sådan art att det krävdes ytterligare utredning och

överväganden. Det fanns därför anledning att återkomma i dessa frågor vid ett

senare tillfälle.

Sedan slutet av 1980-talet har vissa förändringar gjorts i kammarens

inredning så att vid interpellationsdebatter interpellanter och svarande

statsråd placeras nedanför talmansstolen. Vid frågestunder finns de deltagande

statsråden i stolar nedanför talmansstolen.

Under 1995/96 års riksmöte presenterades en programutredning om plenisalens

inredning som innebar att plenisalen skulle byggas om och att platser skulle

reserveras kollektivt för partierna men inte för enskilda ledamöter. Förslaget

har inte lett till någon åtgärd.

I sitt betänkande 1996/97:KU3 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med

samma innehåll som det nu aktuella. Utskottet konstaterade att riksdagens

plenisal ofta är för stor för den aktivitet som pågår där. De tillfällen då den

är fylld av ledamöter är betydligt färre än de tillfällen då den ger ett

ödsligt intryck. Vid de tillfällen då alla ledamöter eller nästintill alla är

närvarande behövs emellertid platserna. Att var och en har sin bestämda plats i

kammaren kan också ha andra fördelar. Utskottet framhöll också att det skulle

innebära praktiska svårigheter att flytta vissa debatter till en annan lokal än

kammaren, särskilt beträffande debatter av utskottsbetänkanden, dvs.

arbetsplenum. Ett särskilt problem i dessa fall var enligt utskottet att ingen

av de gamla kammarsalarna är utrustad med voteringsanläggning. Det föreföll

enligt utskottet inte ändamålsenligt att förlägga just dessa debatter till

annan lokal än kammaren och behålla kammaren för andra ändamål, såsom förutom

interpellationsdebatter och frågestunder fåtaliga tillfällen som

öppningssammanträden och allmänpolitiska debatter.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande avstyrks motion

1997/98:K252 yrkande 1 (mp).

Användningen av dator i plenisalen

Motionen

I motion 1997/98:K212 hemställer Ola Karlsson (m) att riksdagen beslutar

tillåta arbete med dator i plenisalen. Enligt motionären är ett av skälen till

den låga närvaron vid kammardebatterna att ledamöterna har små möjligheter att

arbeta med något annat parallellt med att lyssna på debatten. Bärbara datorer

skulle enligt motionären kunna användas för arbete i plenisalen under

debatterna.

Bakgrund

Någon särskild regel som förbjuder användning av bärbar dator i plenisalen

finns inte. Enligt kammarkansliet har det emellertid inträffat att en ledamot

av talmannen ombetts att inte arbeta med sådan utrustning under pågående

debatt, eftersom det bedömts som störande för övriga närvarande. Det kan i

sammanhanget nämnas att t.ex. tidningsläsning av samma skäl enligt praxis inte

är tillåten i samband med plenum.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte alltför detaljerat reglera vad som

är tillåtet och inte tillåtet att göra under överläggningarna i kammaren. Den

fråga som aktualiseras i motionen och liknande andra frågor bör avgöras av

talmannen, eventuellt efter diskussion i talmanskonferensen, som kan ta

initiativ i fråga om reglering av ordningsfrågor, om så är påkallat. Motion

1997/98:K212 (m) avstyrks.

Tilltal av kvinnliga ledamöter

Motionen

I motion 1997/98:K602 yrkande 2 föreslår Ulla Hoffmann m.fl. (v) att riksdagen

uppdrar åt talmanskonferensen att utarbeta ett handlingsprogram för

kammardebatterna med avseende på hur man ska komma till rätta med problem med

tilltalstonen i riksdagsdebatterna. Som exempel nämns i motionen att manliga

debattörer ibland nämner kvinnliga ledamöters låga ålder eller ändrar tilltalet

från att tilltala kvinnliga ledamöter vid förnamn och efternamn till fru plus

efternamn.

Bakgrund

Enligt 2 kap. 12 § riksdagsordningen får ingen vid sammanträde uttala sig

otillbörligt om annan eller begagna personligen förolämpande uttryck eller i

övrigt i ord eller handling uppträda på sätt som strider mot god ordning.

Bryter någon mot denna föreskrift och rättar han sig inte efter talmannens

erinran, får talmannen taga från honom ordet för pågående överläggning.

Enligt kammarkansliet finns inga allmänna anvisningar från talmannen angående

det språkbruk det här är tal om. Talmannen avgör från fall till fall vad som är

ett acceptabelt språkbruk vad gäller tilltal etc.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att de befogenheter som talmannen har när det gäller tilltal

ledamöterna emellan m.m. bör vara tillfyllest. Om det behövs kan talmannen ta

upp frågan till diskussion i talmanskonferensen, som kan lämna förslag till

åtgärder till talmannen. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionärens

förslag, varför motion 1997/98:K602 yrkande 2 (v) avstyrks.

Fasta beslutstillfällen

Motionen

I motion 1997/98:K225 hemställer Bengt Kronblad och Sven-Erik Österberg, båda

(s), att riksdagen ger talmanskonferensen till känna att riksdagens

beslutsfattande bör koncentreras till ett par tillfällen i veckan, främst på

torsdagar. Enligt motionärerna är beslutsfattandet mera tidskrävande än de

25-30 timmar/år som ägnas åt voteringar, vilket har negativa konsekvenser för

resor och sammanträden utanför riksdagshuset.

Bakgrund

Bestämmelserna om ärendenas avgörande återfinns i 5 kap. riksdagsordningen. Av

bestämmelserna framgår bl.a. att betänkande från ett utskott skall bordläggas

vid två sammanträden med kammaren före ärendets avgörande, om inte riksdagen på

utskottets eller talmannens förslag beslutar att ärendet skall avgöras efter

endast en bordläggning (1 §). Ärende i vilket överläggning äger rum får enligt

3 § ej upptagas till avgörande förrän kammaren på talmannens förslag har funnit

överläggningen avslutad. Utskottsbetänkande får upptas till avgörande endast

vid sammanträde som i kallelse enligt 2 kap. 5 § och i föredragningslista

enligt 2 kap. 7 § som arbetsplenum.

Ett ?normalt? veckoarbetsschema under pågående riksmöte innebär tid för

utskottssammanträden tisdag kl. 10.00 eller senare fram till kl. 14.00 och

torsdag morgon fram till kl. 12.00, arbetsplenum i kammaren onsdag kl. 9.00 och

eventuellt torsdag kl. 12 med fortsättning efter frågestund kl. 14.00 samt

sammanträde för interpellationssvar tisdag kl. 14.00 och fredag kl. 9.00.

Partigrupperna sammanträder vanligen på tisdagseftermiddagarna ca

kl. 16.30-18.00.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har under riksmötet 1996/97 behandlat frågan om fast tid för

beslutsfattande i plenum med anledning av en motion (bet. 1996/97:KU13).

Utskottet anförde i betänkandet bl.a. att det finns uppenbara fördelar med en

sådan ordning med hänsyn till ledamöternas möjlighet att disponera sin tid på

ett effektivt sätt. Nackdelar med fast tid är att debatter kan behöva brytas

och tid gå till spillo inte bara för middagsuppehåll, frågestunder m.m. utan

också för att i förväg fastställda voteringsklockslag närmar sig. Sambandet

mellan debatter och beslutsfattande kunde enligt utskottets mening bli än mera

uttunnat än vad som nu är fallet. Utskottet var inte berett att utan vidare

förorda en ordning med fast tid för beslutsfattande. Utskottet förutsatte att

frågan skulle komma att behandlas av talmanskonferensens arbetsgrupp, som bl.a.

hade i uppgift att se över utskottsbetänkandenas utformning med sikte på att

antalet voteringar i möjligaste mån skulle begränsas.

Frågan om utskottsbetänkandenas utformning behandlas inte i

talmanskonferensens senast avgivna förslag 1997/98:TK1. Enligt uppgift från

kammarkansliet fortsätter behandlingen av den nämnda frågan i

talmanskonferensens arbetsgrupp.

Utskottets bedömning

Utskottet har, som framgått av vad utskottet redovisat i det föregående,

uttalat att det finns vissa fördelar med fast tid för beslutsfattande i

riksdagen med hänsyn till ledamöternas möjlighet att disponera sin tid på ett

effektivt sätt. Utskottet har tidigare också funnit vissa nackdelar med

systemet, bl.a. tidsspillan i samband med avbrott av andra aktiviteter och ett

uttunnat samband mellan debatt och beslutstillfälle i enskilda ärenden.

Med beaktande av dessa förhållanden finner utskottet att förslaget i den här

aktuella motionen indikerar ett reformbehov. Utskottet anser liksom tidigare

att ett system med fasta beslutstillfällen inte utan vidare bör införas.

Däremot bör ett sådant system kunna bli föremål för en viss försöksverksamhet

under en begränsad tid i början av nästa mandatperiod. Ett förslag med detta

innehåll bör enligt utskottets mening med viss förtur kunna utarbetas av

talmanskonferensen inom ramen för det pågående arbetet med att utveckla

arbetsformerna. Försöksverksamheten får sedan utvisa om det finns skäl att

permanent införa en sådan ordning. Vid behov får talmanskonferensen återkomma

till riksdagen med förslag till ändringar i riksdagsordningen. Detta bör

riksdagen med anledning av motion 1997/98:K225 (s) som sin mening ge

talmanskonferensen till känna.

Registrering av lobbyister

Motionen

I motion 1997/98:K203 föreslår Bertil Persson (m) att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett system med

registrerade lobbyister liknande det som tillämpas i USA. I den amerikanska

kongressen finns ett system med godkända och registrerade lobbyister, som

arbetar öppet och under ansvar för att lämnade uppgifter är korrekta. Enligt

motionären är det hög tid att även i Sverige skapa ett motsvarande ramverk för

den professionella lobbyverksamheten i riksdagen. Därigenom kommer ledamöterna

att kunna ställa helt andra krav på den givna informationen och utbytet kommer

att ske i öppna former.

Bakgrund

Lobbyverksamhet med anknytning till den svenska riksdagen är inte formellt

reglerad. I andra länder finns i viss omfattning regler för denna verksamhet.

Sålunda måste en lobbyist i den amerikanska kongressen vara registrerad och

uppge vem han eller hon företräder i sina kontakter med beslutsfattarna.

Registrering skall ske senast 45 dagar efter det att den första kontakten

tagits. Den organisation eller det företag som lobbyisten arbetar för skall

registreras med namn, säte och allmän beskrivning av vilken verksamhet som

bedrivs. Den egentliga uppdragsgivaren skall också anges liksom vilka som

bidrar ekonomiskt till verksamheten. Varje halvår skall en rapport upprättas

där lobbyaktiviteter under den gångna perioden anges tillsammans med

uppskattade inkomster och utgifter. Reglerna ingår i Lobbying Disclosure Act.

Den som bryter mot reglerna i denna lag kan bötfällas.

Europaparlamentets utredningsenhet har inventerat förhållandena vad gäller

lobbyverksamhet i medlemsländernas parlament avseende år 1995. Av inventeringen

framgår bl.a. att de flesta parlament inte hade några bestämmelser om

intressegruppers aktiviteter. Tyskland var det enda land som hade formella

regler. I Danmark hade i praktiken införts en form av kontroll över lobbying. I

Storbritannien hade två intressegrupper för professionella parlamentslobbyister

frivilligt antagit uppförandekoder och satt upp egna register. I de fall där

regler fanns inom de europeiska parlamenten ingick alltid regi-strering som en

komponent. Utdelning av passerkort var ett annat sätt att kontrollera

intressegrupper.

I Europaparlamentet finns ett offentligt register och en uppförandekod för

lobbyister. Enligt ordningsreglerna i parlamentets arbetsordning utfärdas

personliga passerkort till den som vill ?förse ledamöterna med information?.

Villkor för passerkort är att vissa ordningsregler respekteras samt att

lobbyistens namn och uppdragsgivare registreras. Det intresse som lobbyisten

företräder måste uppges vid varje enskilt möte med personer vid parlamentet.

Enligt uppförandekoden får konfidentiell information inte spridas vidare och

ekonomisk ersättning inte erbjudas.

Någon samlad översikt över lobbyverksamheten generellt i Sverige finns inte.

Enligt en undersökning som genomfördes 1988 var det etablerade organisationer

som LO, SAF och LRF som stod för de mest omfattande kontakterna med riksdagen.

Minst vanliga bedömdes kontakter från professionella lobbyister vara.

I en rapport till Förvaltningspolitiska kommissionen (Öberg 1996)

konstaterades att lobbyverksamheten ökar i det svenska samhället. En ny typ av

lobbyister i form av konsultföretag har vunnit insteg i denna verksamhet under

loppet av 1990-talet.

Dessa företag bedriver i allmänhet lobbyverksamhet endast som en del av sin

totala verksamhet. En vanlig benämning på verksamheten är ?samhällskontakt?. De

största företagen i Sverige som tillhandahåller sådana tjänster är Kreab och

JKL. Andra företag i branschen är Burson-Marsteller, Gullers Grupp

Informationsrådgivare AB, Idétorget och ISAK - Information & Samhällskontakt.

De nämnda PR-företagen ingår tillsammans med andra i en branschorganisation,

Public Relations Konsultföretag (PRECIS).

När det gäller mönstret i och omfattningen av kontakterna mellan organiserade

utomparlamentariska aktörer och politiker, tjänstemän och andra som har

inflytande i beslutsprocessen, finns ingen översiktlig redovisning. Dock finns

en studie (Vaverka 1996) om lobbying mot kommunikations-, arbetsmarknads- och

jordbrukssektorn i Sverige. Undersökningen bygger på en genomgång av skrivelser

till utskott och departement från slutet av 1980-talet till 1994/95.

Beträffande trafikutskottet omfattar undersökningen en längre tidsperiod. Av

undersökningen framgår att lobbyingförsöken mot de nämnda sektorerna har ökat

sedan 1980-talet. Allmänheten är den grupp som utnyttjar skriftlig lobbying i

störst omfattning, därnäst myndigheter, föreningslivet, kommuner och landsting,

näringslivsorganisationer, företag, arbetstagarorganisationer och

lantbruksorganisationer.

Det finns också en typ av organisationer som är ägnade att bl.a. underlätta

kontakterna mellan riksdagen och olika intressen utanför denna. Ett exempel på

detta är Sällskapet politik & näringsliv, som bildades 1980 och i vars styrelse

för närvarande sitter sex riksdagsledamöter och tre företagsledare.

Verksamheten finansieras delvis av Industriförbundet. Ett annat exempel är

riksdagens biltillverkargrupp, som består av 20 ledamöter från olika partier.

Chefer från Volvo, Saab och Scania turas om att leda gruppen, och företagen

står för kostnaderna för mötesverksamhet m.m. Ett ytterligare exempel är

skogsindustrigruppen i riksdagen som har medlemmar från samtliga partier.

Vid konstitutionsutskottets senaste behandling av frågan om registrering av

lobbyister (bet. 1995/96:KU22) framhöll utskottet att det finns en lång

tradition av intressebevakning från organisationernas sida gentemot bl.a.

riksdagen och regeringen. Kontakter i den omfattning och i de former som

förekommer mellan organisationsföreträdare och enskilda ledamöter, utskott

m.fl. borde enligt utskottets mening betraktas som ett naturligt och legitimt

inslag i den politiska processen. Mot denna bakgrund ifrågasatte utskottet

behovet och värdet av ett registreringsförfarande.

Demokratiutredningen (SB 1997:01) skall enligt sina direktiv (dir. 1997:101)

söka klargöra begreppen och definiera vad som menas med lobbying. I uppdraget

ingår också att kartlägga och sammanfatta erfarenheter från andra länder samt

eventuellt lämna förslag till åtgärder på området. Kommitténs uppdrag skall

vara avslutat senast den 31 december 1999.

Utskottets bedömning

Utskottet konstaterar att frågan om lobbyism som riktar sig mot regering och

riksdag synes ha utvecklats i olika avseenden under senare år. Samtidigt

konstaterar utskottet att det saknas en systematisk genomgång av lobbyismens

former, omfattning och effekter på det demokratiska systemet i Sverige. Mot

denna bakgrund förefaller det enligt utskottets mening lämpligt att avvakta

resultatet av det utredningsarbete med den här aktuella inriktningen som

Demokratiutredningen skall göra enligt sina direktiv. Utskottet finner mot

denna bakgrund ingen anledning för utskottet att föreslå någon åtgärd från

riksdagen för närvarande. Motion 1997/98:K203 (m) avstyrks.

Utnyttjande av riksdagens lokaler

Motionen

I motion 1997/98:K223 yrkande 1 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen

beslutar se över bestämmelserna för utnyttjande av riksdagens lokaler. Enligt

motionären är det endast talmannen, partikanslichefer och etablerade

riksdagssällskap som har rätt att boka möten i de större samlingssalarna, medan

en enskild ledamot möter stränga restriktioner. Det är enligt motionären

orimligt att tjänstemän och andra ledamöter - i förvaltningsstyrelsen - har

rätt att försvåra för en ledamot att utföra sitt politiska arbete. Om en

ledamot insisterar på att ordna något som förvaltningskontoret anser olämpligt

bör ledamoten kunna hindras endast om riksdagen beslutar det med kvalificerad

majoritet.

Gällande regler

Bestämmelser om vem som får boka lokaler i riksdagen och för vilket ändamål

detta får ske antogs av förvaltningsstyrelsen den 15 april 1998. Enligt dessa

bestämmelser får de fyra största sammanträdesrummen - förstakammarsalen,

andrakammarsalen, L 4-17 och Skandiasalen - disponeras om följande villkor är

uppfyllda:

- att sammankomsten är anordnad av partiernas riksorganisation,

riksdagsgrupper, riksdagens utskott, övriga riksdagsorgan eller på inbjudan av

talmannen,

- att sammankomsten i huvudsak är av intern karaktär, dvs. i första hand avser

ledamöter och andra politiska företrädare samt vissa andra medverkande

(experter etc.),

- att ämnet för sammankomsten har ett klart samband med riksdagens verksamhet,

- att sammankomster inte sker under tider då större debatter eller andra

viktiga evenemang äger rum i plenisalen eller på någon annan plats i riksdagen.

Samråd får ske med kammarkansliet om vilka debatter/evenemang som avses.

När upplåtelse av lokaler medför kostnader debiteras anordnaren enligt

särskild taxa.

För de mindre sammanträdeslokalerna gäller att sammankomsten skall vara

anordnad av ledamot, riksdagsgrupp, riksdagens utskott, övriga riksdagsorgan

eller på inbjudan av talmannen.

Presskonferenser eller hearings får anordnas av regeringen, riksdagspartierna

och statliga utredningar, kommittéer och delegationer tillsatta av regering

eller riksdag.

Serviceenheten avgör normalt om lokal får upplåtas. Innan definitivt besked

ges skall en inbjudan skickas till serviceenheten. Inbjudan ligger till grund

för bokningen i serviceenhetens konferensbokningssystem.

Ansökan om förhyrning av de stora sammanträdeslokalerna skall göras

skriftligen till chefen för serviceenheten.

Utskottets bedömning

Som framgår av vad utskottet redovisat i det föregående finns det numera klara

och tydliga regler för enskilda ledamöters, partigruppers etc. möjligheter att

utnyttja riksdagens lokaler för olika ändamål. Enligt utskottets mening bör

gällande villkor vad gäller rätten att disponera sammanträdesrum i

Riksdagshuset ge goda möjligheter för ledamöterna att anordna sammankomster av

skilda slag. Utskottet har svårt att se att det finns ett behov av en regel av

det slag som motionären föreslår. Eventuella konflikter om rätten att disponera

lokaler i Riksdagshuset bör kunna lösas med andra medel. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion 1997/98:K223 yrkande 1 (c).

Författningsförslag

De av talmanskonferensen föreslagna ändringarna i riksdagsordningen framgår av

bilaga till förslaget (1997/98:TK1). Det föreslås att riksdagen beträffande

ändring i riksdagsordningens huvudbestämmelser antar det i bilaga intagna

förslaget till ändring i riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 och 15 §§

samt 6 kap 1 §. Beträffande lagförslaget i övrigt föreslås att riksdagen antar

det i bilaga intagna förslaget till ändring i riksdagsordningen i övrigt.

I detta betänkande har de enskilda förslagen till ändringar i

riksdagsordningen redovisats och tillstyrkts under avsnitten om

utskottsorganisationen respektive reglerna beträffande spörsmålsinstitutet. I

det förstnämnda avsnittet behandlas de föreslagna ändringarna i

tilläggsbestämmelserna 4.2.1, 4.6.13, 4.6.14 och 4.6.15. I det senare avsnittet

behandlas förslagen beträffande ändringar av huvudbestämmelserna 2:14, 2:15 och

6:1 samt tilläggsbestämmelserna 2.14.1, 2.14.2, 2.15.1, 2.15.3 och 6.1.3.

På utskottets initiativ föreslås ändringar i riksdagsordningen i

tilläggsbestämmelserna 4.6.9 och 4.6.11. Dessa förslag har redovisats under

avsnittet om utskottsorganisationen.

Förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen föreslås träda i kraft den

1 oktober 1998.

Det samlade förslaget till ändringar i riksdagsordningen återfinns i bilaga.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande väckande och beredning av motioner

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K218, 1997/98:K228 och 1997/98:K252

yrkande 3,

res. 1 (mp)

2. beträffande behandling av motioner

att riksdagen avslår motion 1997/98:K49 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande uppföljning och utvärdering

att riksdagen avslår motion 1997/98:K49 yrkande 1,

4. beträffande antalet ledamöter i utskotten

att riksdagen avslår motion 1997/98:K220,

res. 2 (m)

5. beträffande ändring av jordbruksutskottets namn

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del samt med

avslag på motion 1997/98:K50 yrkande 4 antar det i bilaga intagna

förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt avser

tilläggsbestämmelserna 4.2.1 och 4.6.13,

res. 3 (m)

6. beträffande beredningsansvaret för förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av

riksdagsordningen såvitt avser tilläggsbestämmelserna 4.6.9 och 4.6.11,

7. beträffande beredningsansvaret för utgiftsområde 19

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det

i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt

avser tilläggsbestämmelserna 4.6.14 och 4.6.15,

8. beträffande utskottsorganisationen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K604 yrkande 1 och 1997/98:Kr270

yrkande 82,

9. beträffande öppna utskottssammanträden

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K242 yrkande 2 och 1997/98:K244,

res. 4 (mp)

10. beträffande utskottssammanträden parallellt med

kammaröverläggningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:K252 yrkande 2,

11. beträffande EU-frågornas behandling i riksdagen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K51 yrkande 2, 1997/98:

K52, 1997/98:K53 yrkande 1 delvis, 1997/98:U25 yrkandena 2-5 och 7,

1997/98:K229, 1997/98:K246 och 1997/98:K253 yrkandena 1 och 2,

12. beträffande avlämnande av propositioner

att riksdagen avslår motion 1997/98:K262,

res. 5 (fp, v)

13. beträffande uppskov med ärenden

att riksdagen avslår motion 1997/98:K50 yrkandena 1 och 2,

res. 6 (m)

14. beträffande utvärdering av budgetprocessen

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K51 yrkande 1, 1997/98:K53

yrkande 1 delvis, 1997/98:K245 och 1997/98:Fi901 yrkande 7 som sin mening

ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande utgiftstak och utgiftsramar

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi901 yrkande 5,

res. 7 (m)

16. beträffande dag för avgivande av vårpropositionen

att riksdagen avslår motion 1997/98:Fi901 yrkande 8,

17. beträffande tidpunkten för allmänna val

att riksdagen avslår motion 1997/98:K226,

18. beträffande bilaga till budgetpropositionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K247, 1997/98:K343 yrkande 3,

1997/98:Fi220 yrkande 20, 1997/98:So801 yrkande 5 och 1997/98:Sf263

yrkande 6,

res. 8 (c, v, mp)

19. beträffande yttranderätt i kammaren

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del samt med

avslag på motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 och 1997/98:K53 yrkande 2

delvis antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av

riksdagsordningen dels såvitt avser 2 kap. 14 §, dels såvitt avser

tilläggsbestämmelse 2.14.1,

res. 9 (c, fp, mp)

20. beträffande särskilt anordnade debatter

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det

i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt

avser tilläggsbestämmelse 2.14.2,

21. beträffande talartid för statsråd som inte föranmält sig

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del och med

avslag på motion 1997/98:K53 yrkande 2 delvis antar det i bilaga intagna

förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt avser dels 2

kap. 15 §, dels tilläggsbestämmelse 2.15.1,

22. beträffande reglerna för interpellationer

att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag i denna del antar det

i bilaga intagna förslaget till lag om ändring av riksdagsordningen såvitt

avser dels 6 kap. 1 §, dels tilläggsbestämmelse 6.1.3,

23. beträffande besvarande av interpellationer

att riksdagen avslår motion 1997/98:K214,

res. 10 (fp, v, mp)

24. beträffande muntliga frågor

att riksdagen avslår motion 1997/98:K513,

res. 11 (fp, v)

25. beträffande inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 5,

res. 12 (fp)

26. beträffande riksdagens kontrollmakt

att riksdagen avslår motion 1997/98:K224,

27. beträffande fortsatt utbyggnad av Riksdagens revisorers kansli

att riksdagen som sin mening ger riksdagens förvaltningsstyrelse till känna vad

utskottet anfört,

28. beträffande fortsatt utredning av den statliga revisionen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K50 yrkande 3, 1997/98:K54 och

1997/98:K232,

res. 13 (m)

29. beträffande årsredovisning för staten

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 1 och

motion 1997/98:K12 yrkande 2,

30. beträffande granskning av Regeringskansliet

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 2,

31. beträffande revision av årsredovisning för staten

att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:

RR7 yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört,

32. beträffande riksdagens öppnande

att riksdagen avslår motion 1997/98:K223 yrkande 2,

33. beträffande ledamöternas placering i plenisalen

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K237 och 1997/98:K252 yrkande 4,

res. 14 (m)

34. beträffande användningen av de gamla kammarsalarna

att riksdagen avslår motion 1997/98:K252 yrkande 1,

35. beträffande användningen av dator i plenisalen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K212,

36. beträffande tilltal av kvinnliga ledamöter

att riksdagen avslår motion 1997/98:K602 yrkande 2,

37. beträffande fasta beslutstillfällen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K225 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande registrering av lobbyister

att riksdagen avslår motion 1997/98:K203,

39. beträffande utnyttjande av riksdagens lokaler

att riksdagen avslår motion 1997/98:K223 yrkande 1,

40. beträffande förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen

att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget i övrigt, i den mån det

inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under momenten 5-7 och

19-22.

Stockholm den 15 maj 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry

Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger

René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp) och Nils Fredrik Aurelius

(m).

Reservationer

1. Väckande och beredning av motioner (mom. 1)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet, som?

och slutar med ?de avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den nuvarande ordningen med allmän motionsrätt

under endast två veckor per år inte tillfredsställande. Den leder till

massproduktion av förslag, och den korta tiden och den samtidiga pressen som

budgetarbetet utgör är knappast kvalitetshöjande. Enligt utskottets mening

borde fri motionsrätt året om prövas. Det skulle troligen innebära att mängden

motioner minskar, samtidigt som kvaliteten kan höjas. Det öppnar också för

bättre möjligheter för oppositionen att ta initiativ under året, vilket skulle

stärka demokratin. Motioner som berör budgeten kan hänföras till behandlingen

av budgetpropositionen eller den ekonomiska vårpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande väckande och beredning av motioner

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K218, 1997/98:K228 och

1997/98:K252 yrkande 3 uppdrar till talmanskonferensen att utarbeta

förslag till ändringar i riksdagsordningen med innebörd att fri

motionsrätt införs i riksdagen.

2. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 4)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion? och

slutar med ?avstyrker motionen? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör nuvarande ordning vad gäller antalet ledamöter i

utskotten skyndsamt förändras. Utskottet föreslår därför en återgång till 15

ordinarie ledamöter i varje utskott. Regeringsformen bör således ändras så att

det av 4 kap. 3 § framgår att varje utskott skall ha 15 ledamöter.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande antalet ledamöter i utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K220 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

3. Ändring av jordbruksutskottets namn (mom. 5)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med

?Talmanskonferensen? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:

Mot talmanskonferensens förslag att ändra jordbruksutskottets namn till

miljö- och jordbruksutskottet kan enligt utskottets mening två invändningar

anföras. Den ena invändningen är att miljöfrågor inte bara behandlas i

jordbruksutskottet utan även i t.ex. trafikutskottet, bostadsutskottet och

arbetsmarknadsutskottet. Att peka ut ett särskilt utskott som miljöutskott blir

både missvisande och missledande enligt utskottets mening. Den andra

invändningen är att förslaget strider mot principen att undvika dubbelnamn på

utskotten, eftersom dessa blir otympliga. Mot denna bakgrund bör förslaget om

nytt namn på jordbruksutskottet avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ändring av jordbruksutskottets namn

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K50 yrkande 4 avslår

talmanskonferensens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt

avser tilläggsbestämmleserna 4.2.1 och 4.6.13.

4. Öppna utskottssammanträden (mom. 9)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I motion? och

slutar med ?K244 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Inom Europaparlamentet är utskottssammanträdena öppna. Den ordningen bör

Sveriges riksdag i någon form anamma enligt utskottets mening. Varken praktiska

skäl, som platsbrist, eller eventuell känslighet för de politiska

diskussionerna bör lägga hinder i vägen för en sådan ordning. För att undvika

konflikt i dessa delar bör enligt utskottets mening utskottssammanträdena

inledningsvis bli delvis offentliga, antingen vid det sammanträde där

föredragning sker eller vid justering.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande öppna utskottssammanträden

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K242 yrkande 2 och

1997/98:K244 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad

utskottet anfört.

5. Avlämnande av propositioner (mom. 12)

Bo Könberg (fp), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?I motion? och

på s. 30 slutar med ?Motionen avtyrks? bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts i motion 1997/98:K262 (v) föreslår

utskottet att riksdagen beslutar följande tillägg till 3 kap. 5 §

riksdagsordningen: Dock får inte regeringen från den dag då budgetpropositionen

avlämnas till riksdagen och så länge motioner får lämnas med anledning av denna

(allmän motionstid) avlämna proposition till riksdagen. Undantag härifrån kan

riksdagen, efter förslag från talmannen, beviljas endast i fråga om proposition

i ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt men för riket. Om

riksdagen, på förslag av talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10 §)

gäller likväl propositionsförbud enligt stycket ovan.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande avlämnande av propositioner

att riksdagen bifaller motion 1997/98:K262.

6. Uppskov med ärenden (mom. 13)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?I motion? och

slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den nuvarande behandlingsgången vad gäller

statsbudgeten inte rationell. En orsak till den nuvarande låga belastningen i

utskotten under årets första månader är den tilltagande tendensen att

regeringen dröjer med alla sina propositioner till den sista tillåtna dagen i

mitten av mars. En annan anhopning av regeringsförslag kommer i slutet av

riksmötet för avgörande till hösten. Det finns all anledning för riksdagen att

vara så restriktiv med uppskov av ärende till nästa valperiod som 5 kap. 10 §

riksdagsordningen föreskriver, vilket riksdagen enligt utskottets mening bör ge

regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande uppskov med ärenden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K50 yrkandena 1 och 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Utgiftstak och utgiftsramar (mom. 15)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med

?Talmanskonferensen? och på s. 31 slutar med ?budgeteringsmarginal? bort ha

följande lydelse:

Enligt 40 § budgetlagen skall regeringen, om den avser att använda tak för

statens utgifter och utgiftsområden i statsbudgeten, redovisa dessa i den

ekonomiska vårpropositionen. Om regeringen inte avser att lägga sådana förslag

skall den enligt 43 § i stället presentera en långsiktig beräkning av statens

inkomster, utgifter och lånebehov. Enligt utskottets mening bör det vara

obligatoriskt för regeringen att föreslå tak för statsbudgeten och

utgiftsramar. Därigenom får budgetprocessen större stadga. Enligt utskottets

mening bör regeringen inte heller lägga till en budgeteringsmarginal mellan

summan av utgiftsområdena och taket för hela den statliga verksamheten. Vid ett

eventuellt överskridande av utgiftstaket under pågående budgetår bör regeringen

återkomma till riksdagen för ett nytt beslut.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande utgiftstak och utgiftsramar

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fi901 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Bilaga till budgetpropositionen (mom. 18)

Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Enligt vad

utskottet? och slutar med ?avstyrks motionerna? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening behövs det en samlad genomgång, analys och förslag

till en strategi för hur arbetet med att förbättra barnens situation skall

bedrivas för att på olika sätt kunna ge de barn som far illa en mer gynnsam

utveckling. En barnbilaga till budgetpropositionen kan ses som en inledning

till detta. Enligt utskottets mening bör statsbudgeten ha en särskild

barnbilaga där frågor som berör barn och ungdomar redovisas. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande bilaga till budgetpropositionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K247, 1997/98:K343 yrkande 3,

1997/98:Fi220 yrkande 20, 1997/98:So801 yrkande 5 och 1997/98:Sf263

yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Yttranderätt i kammaren (mom. 19)

Birgitta Hambraeus (c), Margitta Edgren (fp) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet

tillstyrker? och slutar med ?förslaget, avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det näst intill omöjligt att hålla ett

välbalanserat och innehållsrikt anförande på fyra minuter som föreslås av

talmanskonferensen. Den s.k. snuttifieringen från massmedierna bör enligt

utskottets mening inte överföras på riksdagen. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet talmanskonferensens förslag avseende huvudbestämmelsen 2.14 och

tilläggsbestämmelsen 2.14.1.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande yttranderätt i kammaren

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K51 yrkande 3 och 1997/98:K53

yrkande 2 delvis avslår talmanskonferensens förslag till lag om ändring av

riksdagsordningen såvitt avser 2 kap. 14 § och tilläggsbestämmelsen

2.14.1.

10. Besvarande av interpellationer (mom. 23)

Bo Könberg (fp), Kenneth Kvist (v), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

tillstyrker? och slutar med ?interpellationers besvarande? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det inte godtagbart att det inte i

riksdagsordningen finns något krav på att statsråd besvarar väckta

interpellationer. Det lämnas utrymme för det enskilda statsrådet att själv

avgöra om en interpellation skall besvaras eller inte. Statsråden bör enligt

utskottets mening respektera de bestämmelser som gäller, om inte synnerliga

skäl föreligger. Mot denna bakgrund bör riksdagen hos talmanskonferensen begära

förslag till sådan ändring i riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för

statsråden att besvara interpellationer som talmannen eller riksdagen medgivit

får väckas, om inte synnerliga skäl föreligger.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande besvarande av interpellationer

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K214 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

11. Muntliga frågor (mom. 24)

Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet

finner? och slutar med ?K513 avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att frågeinstitutet har förändrats med motivet att höja

spontaniteten och underhållningsvärdet. Resultatet har blivit att ledamöterna -

om de har tur, dvs. ses av talmannen - får ställa en fråga till ett statsråd

med en uppföljande fråga eller en följdfråga eller en kort kommentar. Även om

avsikten varit att ge riksdagen en livligare debattform så är erfarenheten

snarare att riksdagen degraderar sig själv och bidrar till att den politiska

debatten förytligas. Enligt utskottet bör alla ledamöter ha rätt att ställa

sina frågor och få debattera med ett statsråd. Denna rätt skall inte vara

beroende av talmannens vilja. I detta perspektiv kan frågeinstitutet i dess

nuvarande form upphöra.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande muntliga frågor

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K513 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

12. Inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen (mom. 25)

Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet

konstaterar? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att riksdagens kontrollmakt stärks. I

detta sammanhang finns det ett behov av att riksdagen får former för att vid

sidan av konstitutionsutskottets ordinarie granskning tillsätta särskilda

kommissioner av den typ som den norska Lundkommissionen representerar. För

denna kommission stiftades en särskild lag som gav kommissionen ställning som

domstol. Med hänvisning till detta bör riksdagen uppdra åt talmanskonferensen

att förelägga riksdagen förslag till lag om riksdagskontrollkommissioner.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 5 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

13. Fortsatt utredning av den statliga revisionen (mom. 28)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?sådana överväganden? bort ha följande lydelse:

I en trepartimotion till innevarande riksmöte (mot. 1997/98:Fi503) har

föreslagits inrättandet av ett nytt revisionsorgan, som skall underställas

riksdagen och ansvara för den effektivitetsrevision som RRV och Riksdagens

revisorer i dag utför. Eftersom detta skulle innebära en stor omläggning av den

statliga revisionen och ett betydande behov av ny lagstiftning, krävs det en ny

utredning. Riksdagen bör nu hos regeringen begära tillsättandet av en sådan med

uppgift att utforma en lösning av revisionens organisation i enlighet med den

ordning som gäller utomlands och som skisseras i trepartimotionen. Med hänsyn

till att det gäller ett riksdagsorgan bör ett utkast till utredningsdirektiv

översändas till riksdagen och partigrupperna innan det fastställs.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fortsatt utredning av den statliga revisionen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K50 yrkande 3 och med anledning av

motionerna 1997/98:K54 och 1997/98:K232 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört.

14. Ledamöternas placering i plenisalen (mom. 33)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och slutar med ?yrkande 4 (mp)? bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i dag finns ett ökat intresse för en partivis

placering av ledamöterna i plenisalen. Med hänsyn till detta och till de

argument som tidigare förts fram och som utvecklas i motion 1997/98:K237 bör

riksdagen besluta om sådan ändring av riksdagsordningen som begärs i motionen.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande ledamöternas placering i plenisalen

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K237 och 1997/98:

K252 yrkande 4 beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall

ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets.

Särskilda yttranden

1. Tidpunkten för allmänna val (mom. 17)

Birgitta Hambraeus (c) och anför:

Många goda skäl talar för vårval. Ett val i nära anslutning till att riksdagen

avslutar sitt arbete för våren skulle, förutom att problemet med budgetarbetet

på hösten undanröjs, innebära ett bättre sammanhang mellan riksdagsarbetet och

valrörelsen. Under sommaren före ett val, när riksdagen inte är samlad, är

regeringens möjligheter att agera begränsade. Framför allt i tider när det

råder ekonomisk oro är detta ett problem och kan leda till höjda räntor och

sänkt kronkurs. Det är ett ytterligare skäl som talar för att tiden mellan att

riksdagen ?upplöses? till en nyvald riksdag bör vara så kort som möjligt.

2. Riksdagens öppnande (mom. 32)

Birgitta Hambraeus (c) anför:

Riksdagens högtidliga öppnande är ett sorgligt exempel på vår oförmåga att

hantera symbolhandlingar rätt. Riksdagsledamöterna framstår i detta sammanhang

som statister för att kungen och hans familj och uppvaktning skall framstå som

viktigare. I stället skulle man kunna ordna det så att ledamöterna högtidligt

gick in valkretsvis i kammaren. Kungens uppgift att öppna riksmötet skulle även

kunna ändras för att tydligare betona riksdagens roll. Ett mer genomtänkt

öppnande av riksdagen bör införas så att symbolerna fokuserar vårt demokratiska

styrelseskick och ger en allmän känsla av stolthet över att vara delaktig i

rikets styrelse.

3. Utnyttjande av riksdagens lokaler (mom. 39)

Birgitta Hambraeus (c), anför:

Regeringsformens 4 kap. 8 § innehåller bestämmelser om att ingen skall kunna

hindra en riksdagsledamot att utöva sitt uppdrag. Om en ledamot insisterar på

att ordna något i riksdagen som förvaltningskontoret anser olämpligt skall

ledamoten kunna hindras bara om riksdagen beslutar det. Samma regler bör gälla

som i 4 kap. 8 § RF, nämligen att riksdagen fattar beslut med fem sjättedelar

av de röstande. Bestämmelserna för utnyttjande av riksdagens lokaler bör ses

över så att ledamöternas arbete underlättas.

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen[1]1

dels att tilläggsbestämmelsen 2.15.3 skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 14 och 15 §§, 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelserna 2.14.1,

2.14.2, 2.15.1, 4.2.1, 4.6.9, 4.6.11, 4.6.13, 4.6.14, 4.6.15 och 6.1.3 skall ha

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 2 kap. |

| 14 § |

| Riksdagen kan i tilläggsbestämmelse till denna|

|riksdagsordning föreskriva begränsning av antalet|

|anföranden som en talare får hålla under överläggningen|

|i en fråga och av tiden för varje anförande. Därvid får|

|skillnad göras mellan olika kategorier av talare, såsom|

|statsråd och företrädare för majoritet eller minoritet|

|i utskott eller för partigrupp, samt mellan talare som|

|har efterkommit anmodan av talmannen om förhandsanmälan|

|inför en överläggning och talare som har underlåtit|

|det. |

| Begränsning i yttranderätten som sägs i första|

|stycket kan på förslag av talmannen beslutas också|

|särskilt i samband med överläggningen i viss fråga.|

|Beslutet fattas utan föregående överläggning. |

-------------------------------------------------------

|Vid tillämpningen av denna | Vid tillämpningen av|

|paragraf skall alltid |denna paragraf skall|

|iakttagas att envar som |alltid iakttagas att envar|

|vill yttra sig i en fråga |som vill yttra sig i en|

|därvid får tala i sex |fråga därvid får tala i|

|minuter. Rätt till |fyra minuter. |

|bemötande och genmäle som | |

|avses i 15 § andra stycket | |

|föreligger oberoende av | |

|vad som kan ha bestämts | |

|enligt denna paragraf. | |

--------------------------------------------------------

| |

| Tilläggsbestämmelser |

| 2.14.1 |

| Den som önskar ordet vid överläggning i kammaren|

|skall såvitt möjligt göra anmälan därom till|

|kammarkansliet senast dagen före det sammanträde då|

|överläggningen skall inledas. Sådan anmälan skall uppta|

|den beräknade tiden för anförandet. |

-------------------------------------------------------

|Anförande från den som har | Anförande från ledamot|

|underlåtit förhandsanmälan |som underlåtit|

|får ej överstiga sex |förhandsanmälan får ej|

|minuter, om icke talmannen |överstiga fyra minuter, om|

|finner skäl att medgiva |inte talmannen finner skäl|

|längre tid. |att medge längre tid. |

--------------------------------------------------------

|Nytt anförande från den som tidigare haft ordet vid|

|överläggningen i en viss fråga får inte överstiga två|

|minuter. |

| Vad som föreskrives i första, andra och tredje|

|styckena skall ej tillämpas när interpellation eller|

|fråga besvaras. |

--------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]:1 Riksdagsordningen omtryckt 1995:272.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 2.14.2 |

-------------------------------------------------------

|Anförande i särskilt | Talmannen bestämmer|

|anordnad debatt utan |efter samråd med de av|

|samband med annan |partigrupperna utsedda|

|handläggning får icke |ledamöterna i|

|överstiga femton minuter |talmanskonferensen om|

|eller, beträffande |tiden för anförande i|

|anförande från statsråd |särskilt anordnad debatt|

|eller en särskilt utsedd |utan samband med annan|

|företrädare för varje |handläggning. |

|partigrupp, trettio | |

|minuter. | |

--------------------------------------------------------

|Partigrupp skall till talmannen anmäla företrädare som|

|sägs i första stycket. |

--------------------------------------------------------

| |

| 15 § |

| Talmannen bestämmer ordningen mellan dem som före|

|överläggningen i en viss fråga har anmält att de vill|

|yttra sig. De som begär ordet under överläggningen|

|yttrar sig i den ordning de har anmält sig. |

-------------------------------------------------------

|Statsråd får utan hinder | Utan hinder av vad som|

|av vad som sägs i första |sägs i första stycket kan|

|stycket göra kortare |statsråd som inte|

|inlägg för att bemöta |föranmält sig få ordet för|

|annan talare. Med |ett anförande. Med|

|talmannens medgivande kan |talmannens medgivande kan|

|ledamot oberoende av |statsråd och ledamot få|

|talarordningen få ordet |ordet för genmäle till|

|för genmäle till annan |annan talare. |

|talare. | |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| Tilläggsbestämmelse |

| 2.15.1[2]2 |

-------------------------------------------------------

|Oberoende av | Oberoende av|

|talarordningen kan |talarordningen och utan|

|talmannen lämna ordet till |förhandsanmälan kan|

|ledamot för genmäle som |statsråd som inte tidigare|

|innehåller upplysning |haft ordet vid|

|eller rättelse med |överläggningen i en viss|

|anledning av föregående |fråga få ordet för ett|

|talares anförande eller |anförande om högst tio|

|bemötande av angrepp från |minuter. |

|dennes sida. Tiden för | Talmannen kan oberoende|

|genmäle får ej överstiga |av talarordningen ge ordet|

|två minuter, om ej |till statsråd eller|

|talmannen av särskilda |ledamot för genmäle som|

|skäl medgiver utsträckning |innehåller upplysning|

|till fyra minuter. Varje |eller rättelse med|

|talare kan få avgiva två |anledning av föregående|

|genmälen på samma |talares anförande eller|

|huvudanförande. |bemötande av angrepp från|

| |dennes sida. Tiden för|

| |genmäle får ej överstiga|

| |två minuter, om talmannen|

| |inte av särskilda skäl|

| |medger en utsträckning|

| |till fyra minuter. Varje|

| |talare kan få avge två|

| |genmälen på samma|

| |huvudanförande. Har|

| |talmannen redan beviljat|

| |talare rätt till genmäle|

| |får denne yttra sig innan|

| |statsråd håller ett|

| |anförande. |

-------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[2]:2 Senaste lydelse 1995:1678.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 4 kap. |

| Tilläggsbestämmelse |

| 4.2.1 |

-------------------------------------------------------

|Riksdagen skall senast på | Riksdagen skall senast|

|åttonde dagen efter dagen |på åttonde dagen efter|

|för första sammanträdet |dagen för första|

|med kammaren under |sammanträdet med kammaren|

|riksdagens valperiod |under riksdagens valperiod|

|tillsätta följande sexton |tillsätta följande sexton|

|utskott: |utskott: |

| 1. ett | 1. ett|

|konstitutionsutskott (KU), |konstitutionsutskott (KU),|

| 2. ett finansutskott | 2. ett finansutskott|

|(FiU), |(FiU), |

| 3. ett skatteutskott | 3. ett skatteutskott|

|(SkU), |(SkU), |

| 4. ett justitieutskott | 4. ett justitieutskott|

|(JuU), |(JuU), |

| 5. ett lagutskott (LU), | 5. ett lagutskott (LU), |

| 6. ett utrikesutskott | 6. ett utrikesutskott|

|(UU), |(UU), |

| 7. ett försvarsutskott | 7. ett försvarsutskott|

|(FöU), |(FöU), |

| 8. ett | 8. ett|

|socialförsäkringsutskott |socialförsäkringsutskott |

|(SfU), |(SfU), |

| 9. ett socialutskott | 9. ett socialutskott|

|(SoU), |(SoU), |

| 10. ett kulturutskott | 10. ett kulturutskott|

|(KrU), |(KrU), |

| 11. ett | 11. ett|

|utbildningsutskott (UbU), |utbildningsutskott (UbU),|

| 12. ett trafikutskott | 12. ett trafikutskott|

|(TU), |(TU), |

| 13. ett jordbruksutskott | 13. ett miljö- och|

|(JoU), |jordbruksutskott |

| 14. ett näringsutskott |(MJU), |

|(NU), | 14. ett näringsutskott|

| 15. ett |(NU), |

|arbetsmarknadsutskott | 15. ett|

|(AU), och |arbetsmarknadsutskott |

| 16. ett bostadsutskott |(AU), och |

|(BoU). | 16. ett bostadsutskott|

| |(BoU). |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Utskotten väljs i den ordning de har tagits upp ovan. |

--------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| Tilläggsbestämmelser |

| 4.6.9[3]3 |

-------------------------------------------------------

| | |

| Socialutskottet skall | Socialutskottet skall|

|bereda ärenden som rör |bereda ärenden som rör|

|omsorger om barn och |omsorger om barn och|

|ungdom, omsorg om äldre |ungdom utom|

|och handikappade, åtgärder |förskoleverksamhet och|

|mot missbruk och andra |skolbarnsomsorg, omsorg om|

|socialtjänstfrågor. Det |äldre och handikappade,|

|skall även bereda ärenden |åtgärder mot missbruk och|

|om alkoholpolitiska |andra socialtjänstfrågor.|

|åtgärder, hälso- och |Det skall även bereda|

|sjukvård samt sociala |ärenden om|

|ärenden i övrigt. |alkoholpolitiska åtgärder,|

| |hälso- och sjukvård samt|

| |sociala ärenden i övrigt.|

--------------------------------------------------------

|Ärenden om anslag inom utgiftsområde 9. Hälsovård,|

|sjukvård och social omsorg tillhör socialutskottets|

|beredning. |

| |

| |

|4.6.11[4]3 |

-------------------------------------------------------

|Utbildningsutskottet skall | Utbildningsutskottet |

|bereda ärenden om högre |skall bereda ärenden om|

|utbildning och forskning, |högre utbildning och|

|studiestöd samt |forskning, studiestöd,|

|skolväsendet. |skolväsendet samt|

| |förskoleverksamhet och|

| |skolbarnsomsorg. |

--------------------------------------------------------

|Ärenden om anslag inom utgiftsområde 15. Studiestöd och|

|16. Utbildning och universitetsforskning tillhör|

|utbildningsutskottets beredning. |

| |

| 4.6.13[5]3 |

-------------------------------------------------------

|Jordbruksutskottet skall | Miljö- och|

|bereda ärenden om |jordbruksutskottet skall|

|jordbruk, skogsbruk, |bereda ärenden om|

|trädgårdsnäring, jakt och |jordbruk, skogsbruk,|

|fiske. Det skall även |trädgårdsnäring, jakt och|

|bereda ärenden om |fiske. Det skall även|

|kärnsäkerhet, naturvård |bereda ärenden om|

|samt ärenden om miljövård |kärnsäkerhet, naturvård|

|i övrigt som icke tillhör |samt ärenden om miljövård|

|annat utskotts beredning. |i övrigt som icke tillhör|

| Ärenden om anslag inom |annat utskotts beredning.|

|utgiftsområdena 20. Allmän | Ärenden om anslag inom|

|miljö- och naturvård samt |utgiftsområdena 20. Allmän|

|23. Jord- och skogsbruk, |miljö- och naturvård samt|

|fiske med anslutande |23. Jord- och skogsbruk,|

|näringar tillhör |fiske med anslutande|

|jordbruksutskottets |näringar tillhör miljö-|

|beredning. |och jordbruksutskottets|

| |beredning. |

-------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[3]:

[4]:

[5]:

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 4.6.14[6]3 |

-------------------------------------------------------

|Näringsutskottet skall | Näringsutskottet skall|

|bereda ärenden om allmänna |bereda ärenden om allmänna|

|riktlinjer för |riktlinjer för|

|näringspolitiken och |näringspolitiken och|

|därmed sammanhängande |därmed sammanhängande|

|forskningsfrågor samt |forskningsfrågor samt|

|ärenden om industri och |ärenden om industri och|

|hantverk, handel, |hantverk, handel,|

|energipolitik, statlig |energipolitik, |

|företagsamhet samt pris- |regionalpolitik, statlig|

|och konkurrensförhållanden |företagsamhet samt pris-|

|i näringslivet. |och konkurrensförhållanden|

| |i näringslivet. |

| Ärenden om anslag inom | Ärenden om anslag inom|

|utgiftsområdena 21. Energi |utgiftsområdena 19.|

|och 24. Näringsliv tillhör |Regional utjämning och|

|näringsutskottets |utveckling, 21. Energi och|

|beredning. |24. Näringsliv tillhör|

| |näringsutskottets |

| |beredning. |

--------------------------------------------------------

| |

| 4.6.15[7]3 |

-------------------------------------------------------

|Arbetsmarknadsutskottet | Arbetsmarknadsutskottet |

|skall bereda ärenden om |skall bereda ärenden om|

|arbetsmarknadspolitik, |arbetsmarknadspolitik, |

|regionalpolitik, |arbetsrätt, arbetstid,|

|arbetsrätt, arbetstid, |semester, arbetsmiljö,|

|semester, arbetsmiljö, |statlig personalpolitik|

|statlig personalpolitik |samt jämställdhet mellan|

|samt jämställdhet mellan |kvinnor och män i|

|kvinnor och män i |arbetslivet. |

|arbetslivet. | |

-------------------------------------------------------

|Ärenden om anslag inom | Ärenden om anslag inom|

|utgiftsområdena 13. |utgiftsområdena 13.|

|Ekonomisk trygghet vid |Ekonomisk trygghet vid|

|arbetslöshet, 14. |arbetslöshet och 14.|

|Arbetsmarknad och |Arbetsmarknad och|

|arbetsliv och 19. Regional |arbetsliv tillhör|

|utjämning och utveckling |arbetsmarknadsutskottets |

|tillhör |beredning. |

|arbetsmarknadsutskottets | |

|beredning. | |

-------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[6]:3 Senaste lydelse 1996:158

[7]:

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 6 kap.[8]4 |

| 1 § |

| Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara|

|försedd med motivering. |

-------------------------------------------------------

|Om ett statsråd inte | Interpellation besvaras|

|besvarar en interpellation |inom två veckor från det|

|inom två veckor från det |att den ingetts. Gör|

|att den ingivits skall ett |kammaren under|

|statsråd före utgången av |tvåveckorsperioden |

|denna tid meddela |uppehåll i sitt arbete|

|riksdagen varför svar |förlängs tiden med vad som|

|uteblir eller anstår. |motsvarar uppehållet. |

|Sådant meddelande får ej | Om svar inte lämnas inom|

|följas av överläggning. |den tid som angetts i|

| |andra stycket skall|

| |statsrådet meddela|

| |riksdagen varför svaret|

| |uteblir eller anstår.|

| |Sådant meddelande får inte|

| |följas av överläggning. |

--------------------------------------------------------

|Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid|

|det riksmöte då den väcktes. |

--------------------------------------------------------

| |

| Tilläggsbestämmelse |

| 6.1.3[9]4 |

-------------------------------------------------------

|När ett statsråd besvarar | När ett statsråd|

|en interpellation får |besvarar en interpellation|

|svaret lämnas i ett |får svaret lämnas i ett|

|anförande som räcker |anförande som räcker|

|längst sex minuter. |längst sex minuter.|

|Statsrådet kan därutöver |Statsrådet kan därutöver|

|få ordet för ytterligare |få ordet för ytterligare|

|två anföranden i |tre anföranden, varav de|

|interpellationsdebatten, |första två får räcka|

|varav det första får räcka |längst fyra minuter|

|längst fyra minuter och |vardera och det tredje|

|det andra längst två |längst två minuter. |

|minuter. | |

--------------------------------------------------------

|Interpellanten kan få ordet för högst tre anföranden,|

|varav de första två får räcka längst fyra minuter|

|vardera och det tredje längst två minuter. |

| Andra talare kan få ordet för högst två anföranden,|

|varav det första får räcka längst fyra minuter och det|

|andra längst två minuter. |

-------------------------------------------------------

|Kortare inlägg från | |

|statsråd som avses i 2 | |

|kap. 15 § får i en | |

|interpellationsdebatt ej | |

|överstiga två minuter. På | |

|sådana inlägg får inte | |

|avges genmäle. | |

-------------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.

**FOOTNOTES**

[8]:4 Senaste lydelse 1995:1678.

[9]:

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Förslagen.............................................1

Motionerna............................................2

Motioner som väckts med anledning av förslag 1997/98:TK12

Motion som väckts med anledning av förslag 1997/98:RR73

Motion som väckts med anledning av proposition 1997/98:136 Statlig

förvaltningspolitik i medborgarnas tjänst

3

Motion som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:603

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 19974

Utskottet.............................................7

Väckande och beredning av motioner..................7

Gällande regler...................................7

Bakgrund..........................................7

Begränsningar i motionsrätten...................7

Tiden för motionsrätt...........................7

Talmanskonferensens förslag.......................8

Motionerna........................................9

Utskottets bedömning..............................9

Uppföljning och utvärdering........................10

Bakgrund.........................................10

Talmanskonferensens förslag......................10

Motionen.........................................10

Utskottets bedömning.............................11

Utskottsorganisationen.............................11

Gällande bestämmelser............................11

Bakgrund.........................................11

Talmanskonferensens förslag......................13

Motionerna.......................................14

Utskottsinitiativ................................15

Gällande bestämmelser m.m.....................15

Ändringsförslag................................15

Utskottets bedömning...........................15

Utskottens sammanträden............................16

Gällande regler..................................16

Motionerna.......................................16

Utskottets bedömning.............................17

EU-frågor..........................................17

Bakgrund.........................................17

Talmanskonferensens förslag......................20

Motionerna.......................................21

Utskottets bedömning.............................23

Statsbudgeten, budgetprocessen m.m.................24

Gällande bestämmelser............................24

Bakgrund.........................................25

Talmanskonferensens förslag......................26

Övergången till kalenderår som budgetår........26

Budgetpropositionen............................26

Behandlingen av budgetpropositionen............26

Vårpropositionen...............................27

Lagtekniska frågor.............................27

Motionerna.......................................27

Utskottets bedömning.............................29

Ändringar i riksdagsordningens debattregler........31

Yttranderätten i kammaren........................31

Gällande regler................................31

Talmanskonferensens förslag....................31

Motionerna.....................................32

Utskottets bedömning...........................32

Särskilt anordnade debatter......................32

Gällande regler................................32

Talmanskonferensens förslag....................33

Utskottets bedömning...........................33

Talartid för statsråd som inte föranmält sig.....33

Gällande regler................................33

Talmanskonferensens förslag....................33

Motionen.......................................34

Utskottets bedömning...........................34

Interpellationer.................................34

Gällande regler och deras tillämpning..........34

Talmanskonferensens förslag....................35

Motionen.......................................35

Utskottets bedömning...........................36

Muntliga frågor..................................36

Gällande regler................................36

Motionen.......................................36

Utskottets bedömning...........................36

Riksdagens kontrollmakt............................36

Gällande regler m.m..............................36

Riksdagens kontrollmakt........................36

Kommissioner...................................37

Motionerna.......................................37

Utskottets bedömning.............................38

Statlig revision...................................38

Bakgrund.........................................38

Revisionsutredningens förslag....................39

Talmanskonferensens bedömning....................41

Motionerna.......................................41

Utskottets bedömning.............................42

Resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet43

Bakgrund.........................................43

Vissa utgångspunkter för revisorernas överväganden och förslag43

Begreppet resultatstyrning.....................43

Lagar och förordningar.........................43

Några av revisorernas iakttagelser.............44

Riksdagen och resultatstyrningen.................44

Finansutskottets yttrande........................45

Motionen och finansutskottets yttrande...........46

Utskottets bedömning.............................47

Riksdagens öppnande................................47

Motionen.........................................47

Bakgrund.........................................48

Utskottets bedömning.............................48

Ledamöternas placering i plenisalen................48

Motionerna.......................................48

Bakgrund.........................................48

Utskottets bedömning.............................49

Användningen av de gamla kammarsalarna.............49

Motionen.........................................49

Bakgrund.........................................49

Utskottets bedömning.............................50

Användningen av dator i plenisalen.................50

Motionen.........................................50

Bakgrund.........................................50

Utskottets bedömning.............................51

Tilltal av kvinnliga ledamöter.....................51

Motionen.........................................51

Bakgrund.........................................51

Utskottets bedömning.............................51

Fasta beslutstillfällen............................51

Motionen.........................................51

Bakgrund.........................................52

Tidigare behandling m.m..........................52

Utskottets bedömning.............................52

Registrering av lobbyister.........................53

Motionen.........................................53

Bakgrund.........................................53

Utskottets bedömning.............................55

Utnyttjande av riksdagens lokaler..................55

Motionen.........................................55

Gällande regler..................................55

Utskottets bedömning.............................56

Författningsförslag................................56

Hemställan.........................................57

Reservationer........................................60

1. Väckande och beredning av motioner (mom. 1).....60

2. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 4)..........61

3. Ändring av jordbruksutskottets namn (mom. 5)....61

4. Öppna utskottssammanträden (mom. 9).............62

5. Avlämnande av propositioner (mom. 12)...........62

6. Uppskov med ärenden (mom. 13)...................62

7. Utgiftstak och utgiftsramar (mom. 15)...........63

8. Bilaga till budgetpropositionen (mom. 18).......63

9. Yttranderätt i kammaren (mom. 19)...............64

10. Besvarande av interpellationer (mom. 23).......64

11. Muntliga frågor (mom. 24)......................65

12. Inrättande av ett kommissionsinstitut i riksdagen (mom. 25)65

13. Fortsatt utredning av den statliga revisionen (mom. 28)65

14. Ledamöternas placering i plenisalen (mom. 33)..66

Särskilda yttranden..................................67

1. Tidpunkten för allmänna val (mom. 17)...........67

2. Riksdagens öppnande (mom. 32)...................67

3. Utnyttjande av riksdagens lokaler (mom. 39).....67

Bilaga Utskottets lagförslag.........................68

Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen....68