Bet. 1997/98:KU29

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU29

Lagstiftningsprocessen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU29

Sammanfattning

I betänkandet behandlas nio motioner som har väckts under de allmänna

motionstiderna 1996 och 1997 och som har anknytning till

lagstiftningsprocessen. Utskottet behandlar i olika avsnitt frågor om

utmönstrande av ordet ras ur all lagstiftning, om lagstiftningen och den

kommunala självstyrelsen, om källhänvisningar i statens offentliga utredningar,

om en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen, om ett stärkt

medborgarinflytande och om de demokratiska effekterna av det svenska EU-

medlemskapet.

Med anledning av motionen (mp) om utmönstrande av ordet ras ur lagstiftningen

förordar utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen i

internationella sammanhang bör verka för att ordet ras, använt om människor, i

så stor utsträckning som möjligt undviks i officiella texter. Regeringen bör

också göra en genomgång av i vilken utsträckning begreppet ras förekommer i

svenska författningar, som inte grundas på internationella texter, och där så

är möjligt föreslå en annan definition.

Övriga motioner avstyrks.

Till betänkandet är fogade sex reservationer.

Motionerna

1996/97:K202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om respekt för kommunal självstyrelse.

1996/97:K535 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

beslutar utmönstra ordet ras ur all lagstiftning.

1997/98:K202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om stärkt kommunal självstyrelse.

1997/98:K211 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att källhänvisning bör ingå i Statens offentliga utredningar.

1997/98:K216 av Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund (kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en

utredning i syfte att grundlagsfästa subsidiaritetsprincipen.

1997/98:K253 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (mp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda de

demokratiska effekterna av det svenska medlemskapet i EU och formulera en

långsiktig strategi för att uppnå en starkare svensk hållning i EU,

1997/98:K258 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om generella direktiv till statliga utredningar om ökad makt för de

enskilda människorna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en konsekvent tillämpning av närhetsprincipen,

1997/98:K517 av Åke Carnerö (kd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om hur subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet,

1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar ge talmanskonferensen i uppdrag att utreda frågan

om en övergripande tilläggsbestämmelse om jämställdhetsperspektivet i

riksdagsordningen.

Utskottet

Utmönstrande av ordet ras ur all lagstiftning

Motionen

I motion 1996/97:K535 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) begärs att riksdagen

beslutar utmönstra ordet ras ur all lagstiftning. Motionärerna påpekar att

begreppet ras i fråga om människor förekommer på ett tjugotal ställen i Svensk

författningssamling, bland annat på flera ställen i grundlagen. Motionärerna

finner det märkligt att lagtexten är utformad på detta sätt. På alla ställen

där man talar om ras som diskrimineringsgrund räknas nämligen hudfärg och

etnisk tillhörighet också upp. Motionärerna anser att den medicinska och

biologiska forskningen inte ger något stöd för definitionen ras och att

begreppsanvändningen endast kan försvaras med följande argument: 1. Begreppet

ras är etablerat i folkmun och alla vet vad som åsyftas. 2. Det finns

ideologiska skäl att hävda rasbegreppet i fråga om människor. Motionärerna

anser att båda dessa argument är förkastliga och att man måste beakta att

grunden för begreppsmyntningen utgörs av fördomar, även om de personer som i

dag talar om raser inte nödvändigtvis är rasister. Ett ytterligare skäl att

inte använda begreppet ras i fråga om människor i författningar är att

användningen sker på rasistens villkor. Motionärerna förslår att man stryker

ordet ras i alla författningar och att diskriminering definieras med ?orättvis

eller kränkande behandling på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung eller trosbekännelse?.

I motion 1997/98:K17 hemställer Lars Leijonborg m.fl. (fp) att riksdagen

beslutar att ordet ras skall utgå i förslaget till 13 § personuppgiftslag.

Motionärerna anser att begreppet ?etniskt ursprung? mer korrekt anger varifrån

personen i fråga härstammar. Utskottet behandlar detta yrkande i betänkande

1997/98:KU18 Personuppgiftslag.

Bakgrund

Begreppet ras i fråga om människor förekommer i svensk lagstiftning i bl.a.

lagen (1964:169) om straff för folkmord, i brottsbalkens bestämmelser om hets

mot folkgrupp (16 kap. 8 § BrB) och olaga diskriminering (16 kap. 9 § BrB) samt

i åtalsbestämmelsen i 5 kap. 5 § BrB och bestämmelsen i 29 kap. 2 § BrB om

förhöjt straffvärde vid rasistiska brott. Begreppet förekommer också i lagen

(1994:134) om etnisk diskriminering, i regeringsformens bestämmelser om

begränsning av föreningsfriheten för rasistiska organisationer (2 kap. 14 § RF)

och förbud mot rasdiskriminering (2 kap. 15 § RF) samt i

tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp som

tryckfrihetsbrott (7 kap. 4 § 11 p. TF). Vidare har olika

Europarådskonventioner föranlett att ordet ?ras? införts i den internationella

verkställighetslagen (1972:260), lagen (1976:19) om internationellt samarbete

vid lagföring för brott och datalagen (1973:289). Flyktingbegreppet i

utlänningslagen (1989:529) har utformats i överensstämmelse med 1951 års

Genèvekonvention, i vilken talas om ?förföljelse på grund av sin ras?. Även EG-

rättsakter innehåller begreppet ?ras?, t.ex. det s.k. TV-direktivet, direktiv

89/552/EEG, och dataskyddsdirektivet, direktiv 95/46/EG.

När det gäller definitionen av begreppet ras är det i huvudsak den definition

som gjordes i förarbetena till stadgandet om straff för hets mot folkgrupp

inför 1970 års omarbetning av 16 kap. 8 § BrB och 7 kap. 4 § TF som legat till

grund för begreppet även i senare bestämmelser. Före år 1970 hade brottsbalkens

bestämmelse om hets mot folkgrupp följande lydelse:

Hotar, förtalar eller smädar någon offentligen folkgrupp med viss härstamning

eller trosbekännelse, dömes för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år

eller, om brottet är ringa, till böter.

Som exempel på befolkningsgrupper som kunde vara föremål för brottet nämndes

?judar, zigenare, samer samt utlänningar som slagit sig ner här i landet?

(prop. 1970:87 s. 8 med hänvisning till då gällande rätt).

När Sverige ratificerade FN:s konvention av den 21 december 1965 om

avskaffande av alla former av rasdiskriminering utvidgades genom lagstiftning

år 1970 tillämpningsområdet för hets mot folkgrupp. Avsikten var att bringa

svensk lagstiftning i överensstämmelse med FN-konventionens artikel 4. Enligt

denna artikel fördömer konventionsstaterna all propaganda och alla

organisationer som grundar sig på uppfattningar eller teorier att någon ras

eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung är överlägsen

någon annan eller som försöker rättfärdiga eller främja rashat eller

diskriminering i någon form. Bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §

har numera följande lydelse, vilken såvitt avser de kategorier som bereds skydd

i allt väsentligt är oförändrad sedan 1970 års lagändring:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker

missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på

ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, döms för

hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,

till böter.

Med ras åsyftas enligt proposition 1970:87 ?de grupper av människosläktet som

brukar upptas i antropologiska rasindelningar. Dessa grundar sig på skillnader

i vissa ärftliga fysiska egenskaper bl.a. pigmentering och ansiktsform?. Med

folkgrupp av visst etniskt ursprung avses ?folkgrupp vari medlemmarna har ett

relativt enhetligt kulturmönster?. Enligt propositionen torde t.ex. samer kunna

räknas dit liksom i betydande grad folkgrupper vars medlemmar var av samma

nationalitetstillhörighet. En folkgrupp torde i det enskilda fallet ofta kunna

inordnas under mer än en av de nämnda kategorierna. Exempelvis kan en folkgrupp

av visst etniskt ursprung tänkas utgöra också en folkgrupp med viss hudfärg

(prop. s. 37 och 38).

I förarbetena till förbudet mot rasdiskriminering i 2 kap. 15 § RF hänvisas

beträffande definitionen av ras till proposition 1970:87 s. 37 (jfr SOU 1975:75

s. 206). I ett par remissyttranden hade förordats att ordet ras skulle utgå ur

grundlagstexten, bl.a. med hänvisning till att dess vetenskapliga betydelse var

osäker och att förekomsten av ordet ras lätt kunde ge uppfattningen att yttre

olikheter mellan människor eller folkgrupper tillmättes en mera djupgående

betydelse. Departementschefen invände häremot att ordet ras förekom både i

gällande svensk rätt (16 kap. brottsbalken) och i olika internationella

dokument, bl.a. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna,

Europakonventionen, FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

och FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

Departementschefen ansåg vidare att det var obestridligt att systematisk

diskriminering av människor på grund av omständigheter av det slag som vanligen

betecknas med uttrycket ras var en realitet på många håll i världen. Vad gällde

den andra av remissinstanserna nämnda grunden för kritik mot användning av

ordet ras framhöll departementschefen att syftet med den föreslagna

bestämmelsen just var att på tydligaste möjliga sätt framhålla att de

skillnader mellan människor som brukar anges med hjälp av ordet ras var

betydelselösa (prop. 1975/76:209 s. 157).

I detta sammanhang kan nämnas att en FN-kommitté redan år 1949 fastslog att

nationella, kulturella, religiösa, geografiska och språkliga grupper felaktigt

blivit kallade för raser, och man rekommenderade införandet av begreppet

?etnisk grupp? såsom mindre belastat. Kommitténs slutsatser blev dock föremål

för kritik och som framgått av den ovan lämnade redovisningen förekommer ordet

ras i flera FN-dokument (Hannaford: Race, The History of an Idea in the West,

s. 386 f).

En expertgrupp med svenska forskare har i skriften ?Vi och dom?, utgiven av

Kungl. Vetenskapsakademien i mars 1997, gjort en sammanställning av de senaste

gentekniska forskningsresultaten vad gäller människans mångfald. Skriftens

ärende är att med utgångspunkt i den nya molekylära genetiken diskutera

begreppen ?folk?, ?folkslag?, ?raser?, ?etniska grupper?, m.m. Expertgruppen

påpekar bl.a. att några rena ?raser? aldrig har funnits och inte heller

någonsin kommer att uppstå. ?Absoluta, genetiskt betingade olikheter existerar

inte mellan kulturellt definierade grupper av människor. En variation finns,

men den kan inte uttryckas som annat än statistiska skillnader i frekvensen av

vissa gener som förekommer i olika varianter. Dessutom är dessa skillnader

förvånansvärt små? (a.a. s. 60). Vetenskapens budskap är enligt expertgruppen

att varje människa är genetiskt unik och att huvuddelen av den genetiska

mångformigheten finns mellan individer inom en grupp. Varje gränsdragning

mellan folkslag och raser blir därför ur biologisk synpunkt godtycklig,

sammanfattar expertgruppen.

Remissyttranden

Motionen har remitterats för yttrande till Svenska språknämnden, Kungl.

vetenskapsakademien samt till samordnaren för svensk översättning vid

Europeiska kommissionen, översättaren Kenneth Larsson.

Svenska språknämnden har anfört följande.

Svenska språknämnden är klar över att användningen av ordet ras kan tjäna icke

önskade syften. Nämnden kan däremot inte ta ställning till huruvida ordet ras

är mer eller mindre vetenskapligt förankrat än andra uttryck i lagtext.

Svenska språknämnden kan av följande skäl inte förorda en utmönstring av ordet

ras ur lagstiftningen.

1. Rent verbala reformer leder sällan till någon verklig förändring.

2. Ordets internationella användning i motsvarande sammanhang talar för att det

bör bibehållas även i svensk text. Det kan uppstå tveksamhet om Sveriges

konventionstrohet om vi i svenska författningar som grundas på internationella

överenskommelser tar bort den svenska översättningen av konventionstextens

?race? etc.

Rent språkligt kan tilläggas följande. Redan motionärerna själva använder orden

rasism och rasist, vilka uppenbarligen skulle hänga i luften om själva

grundordet ras skulle avskaffas. Ordbetydelser är i regel komplexa. Typiskt för

vardagsspråkets ord är att de ofta har en betydelse med vaga gränser runt en

tillräckligt tydligt kärna. Ordet ras torde för de flesta i Sverige ha en mera

konkret innebörd än tänkbara alternativ som ?etnisk tillhörighet?. Att då i

lagrum ersätta det mera expressiva ordet med ett mer abstrakt uttryck kan lätt

leda till att effekten av lagtexten minskar. Ordet ras lär dessutom vara ett

för de flesta svenskar negativt laddat ord vilket gör att en utmönstring ur

lagtext på ett mera allmänt plan kan försvaga det negativa i ord som

rastänkande, rasdiskriminering, rashets. Också ord med motsatt laddning som

antirasism och antirasist kan få en uppluckrad betydelse för gemene man.

Eftersom dessutom ordet ras används av rasister kan det finnas skäl att

utnyttja det i texter som är avsedda att motverka rasism, att bekämpa

rastänkande.

Kenneth Larsson påpekar i sitt remissvar att ordet ras (och dess motsvarighet

på olika språk) använt om människor förekommer i en rad internationella

dokument, bl.a. i Europarådskonventioner, Genèvekonventionen, FN-konventioner

och Olympiska stadgan. Ordet ras förekommer också i alla typer av EG-

rättsakter. Kenneth Larsson uppger att man också inom Europaparlamentet har

aktualiserat frågan om det olämpliga i användningen av ordet ras i offentliga

texter. I en resolution med anledning av ett meddelande från kommissionen om

rasism, främlingsfientlighet och antisemitism uttalade parlamentet följande.

Begreppet ras har ingen vetenskaplig grund vare sig genetiskt eller

antropologiskt och tjänar därför endast till att underblåsa etnisk, nationell

eller kulturell diskriminering på grund av hudfärg, då det grundar sig på den

felaktiga uppfattningen att det finns etablerade, hierarkiskt indelade ?raser?.

Termen bör därför undvikas i alla offentliga texter. (Europeiska gemenskapernas

officiella tidning nr C 152, 27/05/1996, s. 57).

Detta uttalande har såvitt Kenneth Larsson kunnat bedöma inte fått några

konsekvenser vare sig i parlamentets egna texter eller i texter från de övriga

institutionerna. En anledning härtill torde vara dels att ordet redan

förekommer på många ställen i EU:s egen lagstiftning, dels att ordet förekommer

i många internationella texter av betydelse för arbetet inom EU. En annan

anledning kan vara att det är så vanligt med avledningar och sammansättningar

som rasism, rasist, rashat, rasfördomar, vilket gör det svårt att undvika

själva grundordet.

Kenneth Larsson anser att det är olämpligt att utmönstra ordet ras ur svensk

lagstiftning och att man i stället bör försöka finna ett sätt att markera att

begreppet är irrelevant när det gäller människor. Sett i ett översättarper-

spektiv är det nämligen svårt att inte återge engelskans race, franskans race

eller tyskans Rasse med svenskans ras. Kenneth Larsson bedömer det som omöjligt

att undvika användningen av ordet i de svenska EU-texterna så länge som övriga

språk använder begreppet. En konsekvens av detta torde vara att ordet ras också

fortsättningsvis skulle komma att användas i svenska EU-förordningar. Kenneth

Larsson kan inte uttala sig om huruvida kommissionen och domstolen skulle

acceptera att ordet inte användes i svenska författningar som genomför EU-

direktiv där ordet ras förekommer. Han anser det därför osannolikt att ordet

helt skulle kunna utmönstras ur svensk lagstiftning. Han förordar i stället att

man finner en väg att i lagtexten signalera att rasbegreppet saknar

vetenskaplig grund. Detta skulle kunna göras genom att ordet ras sätts inom

anföringstecken, ett medel man brukar använda för att markera att ett ord är

suspekt från en eller annan synpunkt.

Kungl. Vetenskapsakademien har anfört i huvudsak följande.

Begreppet ras används alltjämt inom biologin för att särskilja olika grupper

inom vissa arter av djur. För människan kan dock ingen vetenskapligt hållbar

definition formuleras som skulle kunna utgöra grund för indelning av människor

i skilda raser. Från biologisk synpunkt finns därför ingen grund för att

använda ordet ras om människor.

Detta akademiens uttalande grundas enbart på överväganden och slutsatser som

kan dras från en vetenskaplig betraktelse av den nu aktuella frågan. Akademien

saknar anledning att ingå på synpunkter som av andra skäl kan läggas på

formuleringen av [brottsbalkens regler om hets mot folkgrupp].

Utskottets bedömning

Såsom den ovan redovisade utredningen visar finns det ingen vetenskaplig grund

för att dela in människor i skilda raser och ur biologisk synpunkt följaktligen

heller ingen grund för att använda ordet ras om människor. Inte desto mindre

förekommer ordet ras på flera håll i svensk lagstiftning. Utskottet konstaterar

dock att detta så gott som uteslutande är fallet när det är fråga om

författningar som grundas på internationella konventioner eller författningar

som genomför EG-direktiv. Det är därför inte möjligt för riksdagen att, som

motionärerna begär, nu besluta att utmönstra ordet ras ur all lagstiftning.

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att användningen av ordet

ras i författningstexter riskerar att underblåsa fördomar. Regeringen bör

därför i internationella sammanhang verka för att ordet ras, använt om

människor, i så stor utsträckning som möjligt undviks i officiella texter, i

likhet med vad som också förordas i Europaparlamentets ovan återgivna

resolution från år 1996. Regeringen bör också göra en genomgång av i vilken

utsträckning begreppet ras förekommer i svenska författningar, som inte grundas

på internationella texter, och där så är möjligt föreslå en annan definition.

Vad utskottet här anfört om användningen av ordet ras i författningar bör

riksdagen med anledning av motion 1996/97:K535 (mp) som sin mening ge

regeringen till känna.

Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen

Motionerna

I motionerna 1996/97:K202 yrkande 10 och 1997/98:K202 yrkande 15 hemställer

Moderata samlingspartiet att regeringen ges till känna vad som i motionen

anförs om respekt för kommunal självstyrelse resp. stärkt kommunal

självstyrelse. Enligt motionärerna har varken grundlagen eller Lagrådets

rekommendationer hittills avhållit den socialdemokratiska regeringen från att

driva igenom lagstiftning som uppenbart urholkat principen om kommunal

självstyrelse. Införandet av ett nytt utjämningssystem för kommuner och

landsting är bara ett exempel på det. Även i andra avseenden är den kommunala

självstyrelsen i fara, anför motionärerna. En rad förslag har på senare tid

förts fram, vilka alldeles uppenbart inskränker kommunernas rätt till

självstyrelse. Motionärerna anser att det är av största vikt att regeringen

respekterar den kommunala självstyrelsen i lagstiftningsarbetet och redovisar

sina överväganden mot bakgrund av grundlagens portalparagraf 1 kap. 1 §, enligt

vilken folkstyrelsen förverkligas inte bara genom ett representativt och

parlamentariskt statsskick utan också genom kommunal självstyrelse.

Bakgrund

I 1974 års regeringsform sägs att det i riket finns primärkommuner och

landstingskommuner, att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda

församlingar (1 kap. 7 §) och att det för den offentliga förvaltningen finns

både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 §). Vidare har i

regeringsformens kapitel om rättskipning och förvaltning angetts att

förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (11 kap. 6 §).

Vid tillkomsten av 1974 års regeringsform underströks att den kommunala

självstyrelsen utgör en av grundstenarna för den svenska demokratin (bet.

1973:KU26 s. 39). Uttrycket för detta är regeringsformens portalparagraf där

det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt

och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap. 1 §).

I kommunallagen (1991:900) uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom

1 kap. 1 § där det anges att kommuner och landsting på den kommunala

självstyrelsens grund sköter de angelägenheter som anges i lagen eller i

särskilda föreskrifter. I förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s.

23) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan

staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt

propositionen aldrig vara total. Regeringsformen ger sålunda stöd för att

riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens

organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Graden

av självstyrelse avgörs alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten

och den kommunala sektorn, heter det i propositionen.

Kommittéförordningen

Enligt 13 § kommittéförordningen (1976:119) skall i alla utredningsbetänkanden

som behandlar kommunala eller landstingskommunala verksamhetsområden redovisas

en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag medför för den kommunala

självstyrelsen.

Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd

Regeringen beslutade i augusti 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med huvuduppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och

beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna. Kommittén

har i september 1996 överlämnat betänkandet Den kommunala självstyrelsen och

grundlagen (SOU 1996:129). Kommittén har funnit att ett kommunalt

självstyrelseansvar bör utgöra en betydelsefull faktor vid avvägningen av

ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala organ, och att en allmän

strävan bör vara att så långt det är möjligt låta offentliga beslut fattas så

nära medborgarna som möjligt. För att säkerställa att konsekvenserna för den

kommunala självstyrelsen av olika typer av åtgärder blir föremål för så

noggranna överväganden som är önskvärt föreslår kommittén att regeringsformen

kompletteras med en föreskrift om att principen om kommunal självstyrelse skall

tillmätas särskild betydelse vid all normgivning som rör kommunerna och

landstingen. Med en sådan bestämmelse säger sig kommittén vilja dels ge uttryck

för betydelsen av att offentliga beslut fattas så nära medborgarna som möjligt,

dels markera vikten av att självstyrelseintressena alltid beaktas i

normgivningssammanhang. I samma syfte föreslår kommittén att väsentliga

bestämmelser om kommuner och landsting samlas i ett särskilt kapitel i RF. I

betänkandet görs också under rubriken Debatten om den kommunala självstyrelsen

(avsnitt 4) en genomgång av viss lagstiftning som föranlett debatt om den

kommunala självstyrelsens grundlagsskydd.

Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning

i Regeringskansliet.

Kommittén med uppgift att följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet för

kommuner och landsting

I augusti 1995 tillkallades en parlamentarisk kommitté med uppgift att följa

upp och utvärdera samt lämna förslag i syfte att utveckla det kommunala

utjämningssystemet (dir. 1995:118). Kommittén skall lägga fram sitt samlade

förslag till förändringar under senhösten 1998. Regeringens avsikt är att

förslag sedan skall föreläggas riksdagen i sådan tid att förändringar kan träda

i kraft år 2000.

Tidigare riksdagsbehandling

En motion (m) med begäran dels om sådana ändringar av gällande lagstiftning att

den kommunala självstyrelsen återupprättas, dels om att alla kommande

regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall innehålla en redovisning

av det sätt på vilket den kommunala självstyrelsen påverkas, behandlades av

utskottet hösten 1997. Utskottet avstyrkte det förstnämnda motionsyrkandet med

hänvisning till att regeringens beredning av betänkandet om den kommunala

självstyrelsen och grundlagen borde avvaktas. Vidare ansåg utskottet att det

andra yrkandet var tillgodosett genom kommittéförordningens bestämmelse om att

alla utredningsbetänkanden som behandlar kommunala eller landstingskommunala

verksamhetsområden skall innehålla en bedömning av vilka effekter kommitténs

förslag medför för den kommunala självstyrelsen (bet. 1997/98:KU5 s. 9).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets bedömning

Betänkandet Den kommunala självstyrelsen och grundlagen (SOU 1996:129) är

fortfarande föremål för beredning i Regeringskansliet. Utskottet vidhåller sin

inställning att denna beredning bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till

frågan om stärkt kommunal självstyrelse och avstyrker motionerna 1996/97:K202

(m) yrkande 10 och 1997/98:K202 (m) yrkande 15.

Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar

Motionen

Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda kd) påpekar i motion 1997/98:K211

att Statens offentliga utredningar, SOU, utgör betydelsefulla faktakällor för

politiker, journalister, gymnasister, den intresserade allmänheten och

forskare. I ett avseende brister dock de allra flesta utredningar, anser

motionärerna: de har inga eller otillräckliga källhänvisningar. Inte ens

litteraturlista förekommer allmänt. Motionärerna begär ett tillkännagivande

till regeringen om att källhänvisning skall ingå i Statens offentliga

utredningar.

Bakgrund

Inom Statsrådsberedningen har utarbetats en handbok för dem som arbetar i

utredningar som omfattas av kommittéförordningen (1976:119). I

Kommittéhandboken, Ds 1992:99, sägs följande beträffande källhänvisningar:

Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form av källhänvisningar i

text, figurer och fotnoter. Genom att i anslutning till bilagorna införa en

litteraturförteckning som upptar de bibliografiska data som behövs för att

läsaren skall kunna identifiera källorna, kan hänvisningarna i text,

figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt.

I en bilaga till Kommittéhandboken ges sedan exempel på hur en bibliografisk

uppställning kan utformas.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet avstyrkte en motion med motsvarande innehåll så sent som i oktober

1997 (bet. 1997/98:KU5). Utskottet hänvisade därvid till Kommittéhandbokens

anvisningar om källhänvisningar i Statens offentliga utredningar och ansåg inte

att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen var påkallad.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion 1997/98:K211

(kd).

En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

Motionen

Vänsterpartiet föreslår i motion 1997/98:A807 att riksdagen beslutar ge

talmanskonferensen i uppdrag att utreda frågan om en övergripande

tilläggsbestämmelse om jämställdhetsperspektivet i riksdagsordningen (yrkande

2). Ett tillägg i riksdagsordningen skulle ge riksdagsledamöterna en plattform,

från vilken de kan driva jämställdhetsfrågorna inom sina respektive sakfrågor,

menar Vänsterpartiet. Samtidigt skulle riksdagens utskott ges de formella

instrumenten att möta departementens och utredningarnas jämställdhetspolitiska

konsekvensanalyser.

Regeringsformen

I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa grundläggande mål för politiken.

Där framhålls i första stycket att den offentliga makten skall utövas med

respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet

och värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett element i denna

likhetsgrundsats särskilt framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen.

Detta uttrycks som att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika

rättigheter. Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande, som riktar sig

till normgivaren.

De generella kommittédirektiven

För varje kommitté beslutar regeringen direktiv. I direktiven beskrivs bakgrund

till och mål med utredningsuppdraget, i förekommande fall även metoder samt

form för rapportering och tidsram. Utöver de direktiv som beskriver en

kommittés uppgifter gäller för alla kommittéer också ett antal generella

direktiv:

- direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50)

- direktiv att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23)

- direktiv att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124)

- direktiv att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Det tidigare generella direktivet att beakta EG-aspekter (dir. 1988:43) har

upphört att gälla som en följd av EU-inträdet.

I direktiv 1994:124 om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser erinras

om att åtgärder för jämställdhet fortlöpande behövs. De strukturer och

ordningar på olika områden, även informella, som kan bidra till att

upprätthålla eller förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen

mellan män och kvinnor bör därför uppmärksammas.

De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid

föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt och

indirekt, kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och därmed

förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. De brister i jämställdhet som

kan finnas på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning

av hur eventuella hinder kan undanröjas. Jämställdhets-aspekter skall också

särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i

samhället.

Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte

kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller

ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.

Tidigare riksdagsbehandling

En motion med motsvarande innehåll som den nu aktuella motion A807 avstyrktes

av utskottet hösten 1997. Utskottet anförde bl.a. att genom

målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen har jämställdheten mellan

könen upphöjts till en grundläggande statsrättslig norm, som skall ligga till

grund för de politiska beslutens innehåll. Regeringsformen är överordnad

riksdagsordningen, och ett upprepande av detta stadgande i riksdagsordningen

var därför inte behövligt, ansåg utskottet. Utskottet påpekade också att om

regeringen skulle lägga fram en proposition utan någon jämställdhetsanalys, kan

riksdagen ställa regeringen till svars för detta (bet. 1997/98:KU5 s. 15).

Utskottets bedömning

Utskottet ser inget skäl att ändra sin inställning i frågan om en

jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen. Motion 1997/98:A807 (v) avstyrks

alltså.

Grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen

Motionen

I motion 1997/98:K216 av Rolf Åbjörnsson och Göran Hägglund (båda kd) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om en

utredning i syfte att grundlagsfästa subsidiaritetsprincipen. Enligt

motionärerna innebär principen dels att staten har en skyldighet att stödja där

så behövs, dels att detta stöd, oavsett vilken form det har i övrigt, måste

respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas egna

kompetensområden. Mycket talar enligt motionärerna för att

subsidiaritetsprincipen bör vara ett styrande arbetsverkstyg även för den

nationella nivån i Sverige. En sådan styrande effekt kan åstadkommas genom att

subsidiaritetsprincipen skrivs in i regeringsformens första kapitel. Detta bör

dock inte göras utan en grundlig genomgång av principen. Motionärerna anser

därför att regeringen bör tillkalla en utredning som får till uppgift att

genomföra nödvändigt analysarbete i syfte att grundlagsfästa

subsidiaritetsprincipen.

Bakgrund

Inom EU fästs vikt vid subsidiaritetsprincipen. I Maastrichtfördragets

inledande artikel A slås fast att fördraget markerar en ny fas i processen för

att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där

besluten skall fattas så nära medborgarna så möjligt. Subsidiaritetsprincipen

har också förts in i artikel 3b andra stycket i Romfördraget. Principens

allmänna innebörd kan sägas vara att beslut skall fattas så nära medborgarna

som möjligt och på så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter.

Till det nya Amsterdamfördraget har fogats ett särskilt protokoll om

tillämpningen av bl. a. subsidiaritetsprincipen. Där anges att gemenskapens

åtgärder skall begränsas till frågor som har gränsöverskridande aspekter eller

som inte i tillräcklig utsträckning kan hanteras på nationell nivå. Gemenskapen

skall endast lagstifta i den mån det är nödvändigt, och de åtgärder som

gemenskapen vidtar skall lämna så mycket utrymme som möjligt för beslut på

nationell nivå. Gemenskapens institutioner skall noga pröva om och motivera

varför åtgärder skall vidtas på gemenskapsnivå. I proposition 1997/98:58 om

Amsterdamfördraget gör regeringen bedömningen att protokollet inte i sak

förändrar innebörden av artikel 3b om subsidiaritet i EG-fördraget. Att

principerna för tillämpning nu kommer till uttryck i ett protokoll till EG-

fördraget innebär emellertid att de blir rättsligt bindande för institutionerna

och att de skall ligga till grund för EG-domstolens bedömning. I detta

hänseende innebär det nya protokollet ett stärkande av principernas ställning,

påpekar regeringen.

Sverige ratificerade i augusti 1989 den europeiska konventionen om kommunal

självstyrelse. I konventionen, som för svenskt vidkommande är tillämplig på

kommuner och landsting, regleras vissa grundläggande principer för statens

förhållande till kommunerna. Artikel 4 punkt 3 i konventionen ger uttryck för

principen om en decentraliserad samhällsförvaltning genom att ange att de

offentliga uppgifterna normalt i första hand skall utövas av de myndigheter

som ligger närmast medborgarna. Tilldelning av en uppgift till en annan

myndighet bör grundas på uppgiftens omfattning och natur samt kraven på

effektivitet och ekonomi.

Subsidiaritetsprincipen behandlas i betänkandet Suveränitet och demokrati

(SOU 1994:12). Däri påpekas att man när uttrycket subsidiaritet används om

politiska maktförhållanden åsyftar att den högre nivån skall vara ett stöd för

de lägre nivåernas insatser, men att subsidiaritetstanken inte är någon

entydig decentraliseringsidé, eftersom den kan användas för att motivera såväl

centralisering som decentralisering beroende på omständigheterna i det enskilda

fallet. Subsidiariteten, vilken är en ansvarsregel som avgör vems ansvar det är

att förverkliga det allmänna bästa, kan sägas ha två dimensioner. Den vertikala

dimensionen avser statens uppbyggnad och de politiska nivårelationerna, där

tanken är att uppgifterna skall utföras på lägsta nivå. Den horisontella

dimensionen gäller avvägningen mellan det offentliga och det privata (dvs.

omfattningen av statens roll i det civila samhället och mark-nadsekonomin), där

utgångspunkten är att det skall finnas så stort utrymme för mångfald och

självorganisering som möjligt.

I betänkandet påpekas vidare att det i alla politiska system finns en

dragkamp om hur makten skall delas och om vad politiska institutioner på olika

beslutsnivåer skall besluta och genomföra. I Sverige har det ständigt förts en

diskussion om hur uppgifterna skall fördelas mellan den statliga centralmakten

och den kommunala självstyrelsen, heter det. I betänkandet erinras om att den

statliga Länsberedningen år 1974 gjorde ett försök att sammanfatta de

vägledande principerna för uppgiftsfördelningen inom den offentliga sektorn. I

det sammanhanget formulerades subsidiaritetsprincipen som vägledning för

politiska nivårelationer i Sverige enligt följande: ?En uppgift bör inte ligga

på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet direkt

berörda? (SOU 1974:84 s. 20).

Tidigare riksdagsbehandling

Med anledning av en tidigare motion med samma innehåll redovisade utskottet i

sitt betänkande 1996/97:KU26 vad som i betänkandet Suveränitet och demokrati

(SOU 1994:12) anförts om subsidiaritetsprincipen. Utskottet ansåg inte att det

fanns någon anledning att grundlagsfästa subsidiaritetsprincipen och avstyrkte

den då aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Som framgått av den ovan lämnade redovisningen innebär det nya

Amsterdamfördraget att principerna för tillämpningen av subsidiaritetsprincipen

blir rättsligt bindande för institutionerna och att de skall ligga till grund

för EG-domstolens bedömning. Utskottet delar regeringens bedömning att detta

innebär en förstärkning av principernas ställning. Utskottet vidhåller sin

uppfattning att det inte finns någon anledning att grundlagsfästa

subsidiaritetsprincipen och avstyrker motion 1997/98:K216 (kd).

Decentraliserat beslutsfattande m.m.

Motionerna

I motion 1997/98:K258 begär Birgit Friggebo m.fl. (fp) att regeringen beslutar

om generella direktiv till samtliga statliga utredningar om att inom respektive

utredningsområde lägga fram förslag som leder till ökad makt för de enskilda

människorna (yrkande 1). Motionärerna anser att alla förslag som läggs bör ha

prövat hur de enskilda människornas makt och inflytande skall kunna öka.

I samma motion begärs också ett tillkännagivande om vad som i motionen

anförts om en konsekvent tillämpning av närhetsprincipen (yrkande 2). För

Folkpartiet liberalerna är det självklart att beslut skall fattas så nära den

det angår, helst av den enskilde och den enskilda familjen.

I motion 1997/98:K517 begär Åke Carnerö (kd) ett särskilt utvecklingsarbete

om hur den s.k. subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet

(yrkande 2). En viktig grund för maktfördelningen i samhället är enligt

motionären att beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. så

ofta det är möjligt av den som befinner sig närmast den uppgift som skall

lösas. Om ansvar och befogenheter fördelas efter den principen garanteras

medborgarnas valfrihet och trygghet på bästa sätt, heter det i motionen.

I motion 1997/98:K253 hemställer Peter Eriksson och Birger Schlaug (båda mp)

att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté för att utreda de

demokratiska effekterna av det svenska medlemskapet i EU och formulera en

långsiktig strategi för att uppnå en starkare svensk hållning i EU (yrkande 3).

Bakgrund

Utredningar

Regeringen tillkallade i april 1995 en kommitté med uppdrag att utreda och

föreslå åtgärder som skulle kunna öka medborgarnas inflytande och delaktighet i

samhällsutvecklingen. Kommittén, som antog namnet

Demokratiutvecklingskommittén, har överlämnat två betänkanden, dels Lokal

demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd (SOU 1996:71), dels

På medborgarnas villkor - en demokratisk infrastruktur (SOU 1996:162).

Den s.k. Ungdomspolitiska kommittén överlämnade i april 1997 sitt

slutbetänkande Politik för unga (SOU 1997:71). Kommittén har lagt fram flera

förslag som syftar till ökad makt och ökat inflytande för unga, bl.a. på

skolans, politikens och kulturens områden.

I september 1997 beslutade regeringen om direktiv för en parlamentarisk

kommitté som skulle tillkallas för att belysa de nya förutsättningar, problem

och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.

1997:101). Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara

varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället. I direktiven påpekas

att flera statliga utredningar under den senaste femårsperioden presenterat

betänkanden, som på olika sätt berör demokratifrågor och strukturer inom den

offentliga sektorn. Bland dessa utredningar nämns i direktiven bl.a. de ovan

nämnda Demokratiutvecklingskommittén och Ungdomspolitiska kommittén. Kommittén

skall enligt direktiven summera och värdera de senaste årens

demokratiutredningar och demokratiforskning och bedöma om ytterligare

undersökningar och forskning bör initieras. Kommittén skall utöver

beskrivningar och analyser lämna konkreta förslag i syfte att stärka och

fördjupa det svenska folkstyret. Arbetet skall koncentreras till fyra

huvudområden: Internationaliseringen av ekonomin, Sverige i Europeiska unionen,

Nya informations- och kommunikationsmönster samt Förändringarna i offentliga

sektorn och utvecklingen inom folkrörelserna. Beträffande det sistnämnda

området skall kommittén studera vilka resultat som nåtts i det förändrings- och

förnyelsearbete som haft som mål att finna nya vägar att stärka demokratin och

öka människors delaktighet i samhällsutvecklingen.

När det gäller området Sverige i Europeiska unionen skall kommittén bl.a.

överväga på vilket sätt Sverige - inom ramen för EU:s nuvarande beslutsformer -

kan förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i

samarbetet inom EU.

Kommittén, som tagit namnet Demokratiutredningen, skall redovisa sitt arbete

i etapper. Uppdraget skall vara avslutat senast den 31 december 1999.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner om ett generellt utredningsdirektiv om ökad makt för de enskilda

människorna och om ett särskilt utvecklingsarbete om subsidiaritetsprincipen i

praktisk verksamhet behandlades av utskottet hösten 1997 (bet. 1997/98:KU5).

Enligt utskottet syftade förslagen från Demokratiutvecklingskommittén och

Ungdomspolitiska kommittén till att öka medborgarnas inflytande och delaktighet

i samhällsutvecklingen och till en decentralisering av beslutsfattandet som

kunde sägas innebära en praktisk tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

Utskottet ansåg att regeringens beredning av förslagen borde avvaktas och

avstyrkte de då aktuella motionerna.

Utskottets bedömning

Utgångspunkten för Demokratiutredningens arbete skall enligt direktiven vara

varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället. Motion K258 (fp)

yrkande 1, vari begärs generella direktiv om att enskilda människors makt och

inflytande skall öka, tillgodoses enligt utskottets mening av

Demokratiutredningens direktiv och avstyrks därför.

Även de frågor som tas upp i motionerna K258 (fp) yrkande 2 och K517 (kd) är

sådana som direkt har anknytning till Demokratiutredningens pågående arbete. De

nu nämnda motionerna avstyrks därför.

När det gäller motion K253 (mp) framgår redan av direktiven att

Demokratiutredningen skall överväga på vilket sätt Sverige kan förbättra de

svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbetet inom EU.

Utskottet har dessutom under hand inhämtat att kommittén avser att i

antologiform publicera flera forskarrapporter om Sverige i Europeiska unionen

och att en analys av detta forskningsarbete avses ingå i kommitténs

slutbetänkande. Motion K253 (mp) yrkande 3 avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande användning av ordet ras i författningar

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K535 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande stärkt kommunal självstyrelse att riksdagen avslår

motionerna 1996/97:K202 yrkande 10 och 1997/98:K202 yrkande 15,

res. 1 (m)

res. 2 (mp)

3. beträffande källhänvisningar i Statens offentliga utredningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:K211,

4. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:A807 yrkande 2,

res. 3 (v, mp)

5. beträffande grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K216,

6. beträffande ökat medborgarinflytande

att riksdagen avslår motion 1997/98:K258 yrkande 1,

res. 4 (fp)

7. beträffande subsidiaritetsprincipen i praktiken

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K258 yrkande 2 och 1997/98:K517

yrkande 2,

res. 5 (fp)

8. beträffande demokratiska effekter av EU-medlemskapet

att riksdagen avslår motion 1997/98:K253 yrkande 3.

res. 6 (mp)

Stockholm den 24 mars 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Barbro Hietala Nordlund

(s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Nikos Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Anders

Johnson (fp).

Reservationer

1. Stärkt kommunal självstyrelse (mom. 2)

Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Betänkandet

Den? och slutar med ?K202 (m) yrkande 15? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den kommunala självstyrelsen är

i fara. En rad förslag har förts fram på senare tid, vilka alldeles uppenbart

inskränker kommunernas rätt till självstyrelse. Förutom det grundlagsstridiga

beslutet om inomkommunal skatteutjämning kan nämnas förslag till bibliotekslag

eller förslag mot att ta ut avgifter för skolmåltider i gymnasieskolan. Det är

naturligtvis av största vikt att regeringen respekterar den kommunala

självstyrelsen i lagstiftningsarbetet och redovisar sina överväganden mot

bakgrund av grundlagens portalparagraf om kommunal självstyrelse. Detta bör

riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:K202 (m) yrkande 10 och

1997/98:K202 (m) yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stärkt kommunal självstyrelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:K202 yrkande 10 och

1997/98:K202 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Stärkt kommunal självstyrelse (mom. 2)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Betänkandet

Den? och slutar med ?K202 (m) yrkande 15? bort ha följande lydelse:

Den kommunala självstyrelsen har på senare år begränsats på flera sätt i både

stort och smått. Det mest uppenbara är att riksdagen beslutat inskränka

kommunernas beskattningsrätt. Det nya utjämningssystemet har också inneburit en

begränsning i den kommunala självstyrelsen. Utskottet tillstyrker motionärernas

krav om att regeringen skall respektera den kommunala självstyrelsen och

redovisa sina överväganden mot bakgrund av grundlagens portalparagraf om

kommunal självstyrelse

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande stärkt kommunal självstyrelse

att riksdagen med anledning av av motionerna 1996/97:K202 yrkande 10 och

1997/98:K202 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 4)

Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet ser?

och slutar med ?avstyrks alltså? bort ha följande lydelse:

Trots regeringsformens portalstadgande om jämställdhet mellan könen anläggs

inte ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Utskottet delar därför

motionärernas uppfattning att talmanskonferensen bör få i uppdrag att pröva

frågan om att införa en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, enligt vilken

de olika utskotten får i uppdrag att beakta jämställdhetsperspektivet på sina

respektive sakområden. Detta bör riksdagen med anledning av motion A807 (v)

yrkande 2 som sin mening ge talmanskonferensen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Ökat medborgarinflytande (mom. 6)

Bo Könberg (fp) och Anders Johnson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Utgångspunkten

för? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion K258 (fp) att människors individuella

makt och inflytande behöver öka. För att uppnå att framtida reformer leder till

ökad makt för enskilda människor - som individer och inte bara som ett

kollektiv - bör regeringen besluta om ett generellt direktiv till samtliga

statliga utredningar om att de förslag som läggs skall leda till ökad makt för

de enskilda människorna. Vad utskottet här anfört med bifall till motion K258

(fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ökat medborgarinflytande

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K258 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Subsidiaritetsprincipen i praktiken (mom. 7)

Bo Könberg (fp) och Anders Johnson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Även de? och

slutar med ?motionerna avstyrks därför? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det självklart att beslut skall fattas så

nära den det angår, helst av den enskilda och den enskilda familjen. När det

gäller service som alla skall ha tillgång till och som det allmänna svarar för

anser utskottet i likhet med Folkpartiet att det är utmärkt att människor fått

rätt att välja daghem, skola, husläkare och andra vårdgivare. Likaså är det bra

att flexibiliteten inom socialförsäkringarna har ökat, bl.a. genom införandet

av premiereserver inom pensionssystemet. Regeringen bör lägga fram fler förslag

som syftar till att beslut som nu fattas av det allmänna i stället skall kunna

fattas av de enskilda människorna. Vad utskottet anfört bör riksdagen med

bifall till motion K258 (fp) yrkande 2 och med anledning av motion 1997/98:K517

yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande subsidiaritetsprincipen i praktiken

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K258 yrkande 2 och med anledning

av motion 1997/98:K517 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna

vad utskottet anfört,

6. Demokratiska effekter av EU-medlemskapet (mom. 8)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?När det

gäller? och slutar med ?det anförda? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion K253 (mp) att regeringen bör tillsätta

en parlamentarisk kommitté med uppgift att försöka formulera en långsiktig

svensk strategi om hur Sverige och EU skall utvecklas. Utredningen bör besvara

frågor som var besluten skall fattas, i vilken utsträckning det är bra och

önskvärt att beslut flyttas bort från Sverige och i vilken utsträckning EU:s

makt och kompetenssfär borde minskas. Andra frågor som är viktiga att besvara

är vilken effekt EU-medlemskapet haft på svensk demokrati, den svenska debatten

och medborgarnas möjligheter att påverka. Ett avgörande följdproblem blir

därför hur EU skall kunna demokratiseras och vad Sverige kan bidra med i en

sådan process. Vad utskottet här anfört om en utredning om bl.a de demokratiska

effekterna av EU-medlemskapet bör riksdagen med anledning av motion K253 (mp)

yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande demokratiska effekter av EU-medlemskapet

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K253 yrkande 3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Utmönstrande av ordet ras ur all lagstiftning 2

Motionen 2

Bakgrund 3

Remissyttranden 5

Utskottets bedömning 7

Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen 7

Motionerna 7

Bakgrund 7

Tidigare riksdagsbehandling 9

Utskottets bedömning 9

Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar 9

Motionen 9

Bakgrund 10

Tidigare riksdagsbehandling 10

Utskottets bedömning 10

En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen 10

Motionen 10

Regeringsformen 10

De generella kommittédirektiven 11

Tidigare riksdagsbehandling 11

Utskottets bedömning 12

Grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen 12

Motionen 12

Bakgrund 12

Tidigare riksdagsbehandling 13

Utskottets bedömning 14

Decentraliserat beslutsfattande m.m. 14

Motionerna 14

Bakgrund 14

Tidigare riksdagsbehandling 15

Utskottets bedömning 15

Hemställan 16

Reservationer........................................17

1. Stärkt kommunal självstyrelse (mom. 2) 17

2. Stärkt kommunal självstyrelse (mom. 2) 17

3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 4) 18

4. Ökat medborgarinflytande (mom. 6) 18

5. Subsidiaritetsprincipen i praktiken (mom. 7) 19

6. Demokratiska effekter av EU-medlemskapet (mom. 8) 19