Bet. 1997/98:KU31

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU31

Statlig förvaltningspolitik

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU31

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning

i medborgarnas tjänst och skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998. Vidare

behandlas Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 om kommittéväsendet och

1997/98:RR7 om resultatstyrning av statlig verksamhet. I betänkandet behandlas

också 16 motioner, av vilka 13 väckts med anledning av propositionen,

skrivelsen och förslagen från Riksdagens revisorer.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om det statliga person-

adressregistret (SPAR). Utskottet tillstyrker också propositionens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister. Utskottet tillstyrker

också vad regeringen föreslår i fråga om verksamhetsanpassad myndighetsledning

respektive uttag av avgifter för information i elektronisk form.

Vad gäller Riksdagens revisorers förslag angående kommittéväsendet föreslår

utskottet tillkännagivanden angående vad revisorerna anför om

kommittéväsendets roll, kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt

remisshanteringen av kommittérapporter.

Med anledning av en motion (mp) föreslår utskottet att riksdagen ger

regeringen till känna vad utskottet anför om vikten av att kommittéerna får en

bättre balans mellan manliga och kvinnliga ordförande och sakkunniga och att

regeringen bör redogöra för riksdagen våren 1999 om sina överväganden på detta

område.

Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande med anledning av motioner (c,

fp, v) att medborgarsynpunkter inklusive klagomål på verksamheten bör tillmätas

stor betydelse vid utvärdering av statliga myndigheter.

Beträffande revisorernas förslag om resultatstyrning föreslår utskottet ett

tillkännagivande angående Regeringskansliets resultatredovisning till

riksdagen. Övriga yrkanden i förslaget avstyrks.

Motionerna avstyrks med undantag av de yrkanden som gett upphov till förslag

till tillkännagivanden i de två nämnda fallen.

Till betänkandet fogas 13 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst vari yrkas

1. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om det statliga personadressregistret,

2. att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister,

3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om verksamhetsanpassad

myndighetsledning (avsnitt 7.4),

4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uttag av avgifter för

information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4).

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998. Kommittéernas

sammansättning.

Förslagen

1997/98:RR3 Kommittéväsendet vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört beträffande kommittéväsendets roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört beträffande remisshanteringen av kommittérapporter.

1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av

statlig verksamhet vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört om att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning enligt

förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört om att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av

myndighetsstyrelsernas roll,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört om att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppdrag att

kartlägga vilka olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i

relationen mellan myndigheter och departement,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna

anfört om att regeringen överväger att ge arbetet med resultatstyrning en

organisatorisk hemvist inom Regeringskansliet.

Motionerna

Motioner som väckts med anledning av propositionen

1997/98:K33 av Inger Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

kvalificerad yrkesutbildning för statligt anställda.

1997/98:K34 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om

användningen av information på Internet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till omprövning

av den nuvarande offentlighetsprincipen i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om regeringens fortsatta arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för

kommunikationen inom statsförvaltningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avveckling av Statens person- och adressregister.

1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om betydelsen av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas

upp i kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling inom

statsförvaltningen inte bör inrättas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en bred utredning om det rättsliga ansvaret för

offentligt anställda,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om bättre beslutsunderlag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att dra konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste

formen för statlig verksamhet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att en avvecklingskommission bör tillsättas med uppdrag att

systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i

myndighetsform,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att den aviserade utredningen om tjänsteexporten bör ta i beaktande

att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att systematiskt samla in, analysera och redovisa synpunkter från

medborgarna,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett IT-samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om åtgärder för att sprida tillgång till Internet och etablering av nya

tjänsteföretag,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om integritetsskydd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om IT och jämställdhet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter var-ifrån

adresser för direktreklam skall kunna hämtas,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1995:743) om aviseringsregister.

1997/98:K36 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i offentlig

förvaltning.

1997/98:K37 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förslaget att inrätta en ny myndighet för kvalitetsutveckling och

kompetensförsörjning inom statsförvaltningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om elektroniska tjänster.

1997/98:K38 av Nils-Göran Holmqvist och Inger Lundberg (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

prövning av lokalisering till Örebro av den särskilda myndigheten för

kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen.

1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en grundläggande översyn av

resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ämbetsmannamakt och EU,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om avrådan från att starta en ny myndighet för kompetens och kvalitet i

statsförvaltningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om verksamhetsanpassad myndighetsledning,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om bisysslor för

statstjänstemän.

1997/98:K40 av Carin Lundberg och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

förvaltningsmyndigheters ledning.

1997/98:K41 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till

förvaltningslagen.

1997/98:K42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om fokusering på medborgarnas klagomål i utvärderingen av

myndigheternas verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om förhandlingskunskap i EU-arbetet,

3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av

de självständiga statliga myndigheterna, i enlighet med vad som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att åter göra Vattenfall AB till ett affärsdrivande verk.

Motion som väckts med anledning av skrivelsen

1997/98:K27 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga åtgärder från

regeringens sida för att öka antalet kvinnliga ordförande och sakkunniga i

kommittéerna.

Motioner som väckts med anledning av förslagen

1997/98:RR3 Kommittéväsendet

1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommittéväsendets roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om kommittéernas arbetsvillkor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om remisshanteringen av kommittérapporter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att kommittéer bör användas i högre grad i beredningsprocessen inför

ställningstaganden i EU,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att tillsätta ?skuggutredningar? till kommissionens arbete.

1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av

statlig verksamhet

1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om utredning av myndigheternas delårsredovisningar.

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden

1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av

konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen.

1997/98:K222 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i

offentliga utredningar och rapporter så att politiska beslut kan bygga på

seriös grund där den faktiska situationen redovisas.

1997/98:K250 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission med

uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent och

mindre godtycklig.

Utskottet

Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen

Ärendet och dess beredning

Till grund för propositionen ligger främst de förslag som den

förvaltningspolitiska kommissionen lade fram i betänkandet I medborgarnas

tjänst - En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57). Betänkandet

har remissbehandlats. Kommissionens förslag angående en generell rätt för

domstolsprövning av förvaltningsbeslut har behandlats i proposition 1997/98:

101. Övriga förslag från kommissionen bereds i andra sammanhang. I den här

aktuella propositionen behandlas också frågor om ett system för statlig

inköpssamordning på grundval av betänkandet Effektivare statlig

inköpssamordning (SOU 1997:130) och nämndmyndigheternas organisation, där

Statskontorets rapport Statens nämndmyndigheter (1997:A och B) utgjort

underlag. Justitiekanslerns förstudie Förstärkt skydd mot oegentligheter i

offentlig förvaltning, som överlämnades till regeringen i februari 1997, och

Grunddatabasutredningens förslag i betänkandet Grunddata - i samhällets tjänst

(SOU 1997:146) har också utgjort underlag för propositionen. Regeringen har

även inhämtat Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om det statliga

personadressregistret (SPAR).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram riktlinjer för regeringens fortsatta

arbete med att utveckla den statliga förvaltningen. Regeringens mål är att den

svenska statsförvaltningen, med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och

demokrati, skall vara tillgänglig och tillmötesgående och därigenom vinna

medborgarnas fulla förtroende. Statsförvaltningen skall ge näringslivet goda

arbets- och tillväxtförhållanden samt vara framgångsrik och respekterad i det

internationella samarbetet.

I propositionen anger regeringen fyra riktlinjer för de kommande årens

utvecklingsverksamhet:

1. Den statliga verksamheten skall renodlas genom fortsatta omstruktureringar

och omprövningar av det offentliga åtagandet.

2. Kompetens och kvalitet skall utvecklas, varvid det statliga

kommittéväsendet särskilt uppmärksammas.

3. Resultatstyrningen skall vidareutvecklas, bl.a. genom uppföljning av

produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen, som årligen avses redovisas

för riksdagen.

4. Informationsförsörjningen skall effektiviseras, vilket bl.a. skall ta sig

uttrycket att samhällets basinformation (grunddata) görs tillgänglig till

rimliga kostnader och likvärdiga villkor för alla.

Inom ramen för kvalitetsarbetet inrättas från den 1 januari 1999 en särskild

myndighet för kvalitetsutveckling, som ersätter Statens förnyelsefond.

Regeringen aviserar en översyn av dels regleringen av bisysslor inom

statsförvaltningen, dels vissa frågor rörande Statens ansvarsnämnd.

Enligt propositionen kommer det statliga kommittéväsendet att ses över i

syfte att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete, varigenom

kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag förväntas öka.

Regeringen har för avsikt att återkomma med en redovisning för riksdagen av

detta arbete.

Regeringen avser att uppdra till Statskontoret att analysera hur EG:s regler

införs och tillämpas i Sverige och hur EG:s regelverk inverkar på arbetet med

att reformera och förenkla regler inom statsförvaltningen.

En princip för organisering av statsförvaltningen bör enligt propositionen

vara att anslagsfinansierad verksamhet som inte är konkurrensutsatt i huvudsak

bör bedrivas i myndighetsform. För konkurrensutsatt verksamhet bör bolagsformen

väljas. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna, som i dag utförs i egen

regi, bör kunna effektiviseras betydligt om de upphandlas i konkurrens.

Den statliga tillsynen av statliga myndigheter, kommuner och företag bör

enligt propositionen ses över i syfte att få till stånd en mer ändamålsenlig

statlig tillsyn. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad

redovisning av den statliga tillsynsverksamheten.

Förvaltningsmyndigheter bör enligt regeringens mening ledas av antingen en

myndighetschef (s.k. enrådsmyndighet) eller av en myndighetschef som biträds av

en lekmannastyrelse med antingen begränsade befogenheter eller med fullt

ansvar. För varje myndighet bör regeringen välja den ledningsform som bäst

gagnar verksamheten och de uppsatta målen.

En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande

information är enligt propositionen ett offentligt åtagande av väsentlig

betydelse för den offentliga förvaltningen, medborgarna och företagen, varvid

ett prioriterat område är att dra upp riktlinjer för grunddata. I propositionen

föreslås en enhetlig princip för avgifter som tas ut av myndigheterna då de

tillhandahåller uppgifter i elektronisk form. Avgiften bör endast grundas på

kostnaden att ta fram och distribuera upgifterna.

I propositionen föreslås en lag om det statliga personadressregistret och

ändringar i lagen (1995:743) om aviseringsregister.

Kvalitet, kompetens och etik

Propositionen

Enligt propositionen skall den svenska statsförvaltningen, med höga krav på

rättssäkerhet, effektivitet och demokrati, vara tillgänglig och

tillmötesgående. Den skall ha medborgarnas fulla förtroende, ge näringslivet

goda arbets- och tillväxtförutsättningar samt vara framgångsrik och respekterad

i det internationella samarbetet. Myndigheterna skall genomföra sina uppdrag

med hög kvalitet, öppenhet, motiverade och kompetenta medarbetare, dugliga

chefer och förändringsförmåga.

1974 års regeringsform är grundvalen för det svenska förvaltningssystemet och

utgör därmed grunden för förvaltningspolitiken. Även tryckfrihetsförordningen

anger viktiga grundprinciper för det svenska förvaltningssystemet och för

förvaltningspolitiken. Enligt regeringens uppfattning är offentlighetsprincipen

inte bara en medborgerlig rättighet utan också en viktig aspekt på

förvaltningspolitiken. Handlingsoffentlighet, meddelarfrihet och meddelarskydd

bidrar till rättssäkerheten, skärper kraven på kvalitet i dokument och

skrivelser och kan därmed också bidra till att förbättra statsförvaltningens

kvalitet och måluppfyllelse.

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och anslutningen till den inre

marknaden har enligt propositionen inordnat den svenska statsförvaltningen i

ett delvis nytt system av institutioner, regelverk och procedurer som förändrar

villkoren för statsförvaltningens verksamhet. Det påverkar såväl sättet att

styra och organisera förvaltningen som arbetssätt och strategier. En konsekvens

av detta är enligt propositionen att när anställda vid myndigheter företräder

Sverige i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter

för regeringen, inte för en självständig myndighet.

Enligt propositionen bör ett systematiskt kvalitetsarbete ingå som en viktig

del i varje myndighets arbete med att utveckla sin verksamhet. Enligt

regeringen bör ökad uppmärksamhet ägnas åt kompetens- och utbildningsfrågor i

syfte att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvali-

tetsarbetet inom förvaltningen. Myndighetscheferna bör ta ett särskilt ansvar

för att de anställda ges utbildning i grundläggande statlig förvaltningskunskap

och görs medvetna om statstjänstemannarollens betydelse. Myndigheterna bör

beakta att kvaliteten i den statliga verksamheten kan utvecklas genom ökad

etnisk och kulturell mångfald bland de anställda. Myndigheterna bör också

beakta att kvaliteten kan utvecklas genom att såväl kvinnors som mäns kompetens

tas till vara.

Regeringen avser att inrätta en särskild myndighet för kvalitetsutveckling

och kompetensförsörjning inom förvaltningen. Motivet till detta är att

regeringen anser sig behöva ett särskilt organ till sitt förfogande för att mer

aktivt kunna påverka och utveckla förvaltningen i önskad riktning inom de

nämnda, strategiskt viktiga områdena. Regeringen har enligt propositionen inte

för avsikt att inrätta vare sig en central servicemyndighet eller en statlig

?förvaltningshögskola? utan avser i stället att inrätta en myndighet som i

huvudsak på uppdrag av regeringen arbetar med kvalitets- och utvecklingsfrågor

av gemensamt och strategiskt intresse för statsförvaltningen.

Den nya myndigheten skall enligt propositionen sammanfattningsvis få följande

huvuduppgifter:

- att främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och

förvaltningsetik,

- att stödja kompetensförsörjning och ett systematiskt kvalitetsarbete i

statsförvaltningen,

- att på regeringens uppdrag och i viss utsträckning även efter ansökan från

myndigheter initiera utvecklingsprogram och projekt inom det

förvaltningspolitiska området i de fall behovet inte kan tillgodoses av

marknaden,

- att fungera som ett samråds- och kontaktorgan mellan statsförvaltningen och

utbildnings- och forskningsväsendet i frågor av betydelse för förvaltningens

utveckling.

Den nya myndigheten avses inrättas den 1 januari 1999. Regeringen har för

avsikt att lägga ned Statens förnyelsefond och låta den ersättas av den nya

myndigheten.

Regeringen återkommer i höstens budgetproposition med förslag till anslag för

den nya myndigheten.

Motionerna

I motion 1997/98:K33, som väckts med anledning av propositionen, föreslår Inger

Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström, båda (s), att riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om kvalificerad

yrkesutbildning för statligt anställda. Enligt motionen har

strukturförändringarna inom statsförvaltningen under senare år i stor

utsträckning drabbat kvinnor med relativt låg utbildning. Det finns ett behov

av mer kvalificerad utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst.

Staten bör enligt motionärerna stimulera statliga myndigheter, verk och bolag

att ta initiativ till längre och mer kvalificerade yrkesutbildningar för

erfarna medarbetare inom olika statliga områden.

I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om betydelsen

av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas upp i

kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen (yrkande 1). Dessa frågor bör

enligt motionärerna tas upp i den utbildning i grundläggande

förvaltningskunskap som nämns i propositionen. I samma motion hemställs att

någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling, som föreslås i

propositionen, inte inrättas (yrkande 2). Uppgiften bör enligt motionärerna i

stället fullgöras av Statskontoret i enlighet med dess instruktion.

I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

inrättande av en ny myndighet med ansvar för kvalitetsutveckling och

kompetensförsörjning (yrkande 1). Motionärerna vänder sig mot propositionens

förslag att inrätta en sådan myndighet. En sådan åtgärd leder till ökad

byråkrati, högre kostnader och en förskjutning av ansvaret från regeringen. Det

åligger enligt motionärerna myndighetscheferna att vidta åtgärder av det slag

som det här är tal om och som är motiverade inom varje myndighet.

I motion 1997/98:K38, som väckts med anledning av motionen, föreslår Nils-

Göran Holmqvist och Inger Lundberg, båda (s), att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i motionen om prövning av lokalisering

till Örebro av den särskilda myndigheten för kvalitetsutveckling och

kompetensförsörjning inom statsförvaltningen, som föreslås i propositionen.

Skälen för detta är enligt motionärerna bl.a. att högskolan i Örebro besitter

en god samhällsvetenskaplig kompetens och har i flera sammanhang lett debatten

om den gemensamma sektorns utveckling. Örebro har också utvecklats till en

mötesplats för konferenser och seminarier med anknytning till utvecklingsarbete

inom den gemensamma sektorn.

I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

ämbetsmannamakt och EU (yrkande 2). Enligt motionärerna borde regeringen ha

understrukit att det s.k. kommittologiarbetet bör förankras och utvecklas i

kommunikation med de folkvalda i riksdagens fackutskott i syfte att förhindra

teknokratiseringen av stora områden av politiken.

I samma motion föreslås att riksdagen bör avråda regeringen från att starta

en ny myndighet för kompetens och kvalitet i statsförvaltningen (yrkande 3).

Enligt motionärerna löses frågan om att höja kvaliteten på myndigheternas

arbete och öka kompetensen sannolikt bäst inom respektive myndighet.

Initieringen av utvecklingsprogram och projekt inom det förvaltningspolitiska

området sker lämpligare i andra former inom myndigheter eller mellan

myndigheter i samverkan. Riksdagen bör därför enligt motionen avråda regeringen

från att inrätta en sådan myndighet som aviseras i propositionen.

I följdmotion 1997/98:K41 hemställer Roland Larsson m.fl. (c) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en

utredningen om en ändring i förvaltningslagen avseende riktlinjer för bemötande

av medborgarna. Enligt motionärerna uppger många medborgare att de i sina

kontakter med myndigheter och förvaltningar känner sig kränkta då de inte

bemöts med respekt och förståelse. Oberoende av bakgrund eller förutsättningar

bör människor bemötas med respekt för att de skall känna trygghet och säkerhet

i myndighetskontakten.

I följdmotion 1997/98:K42 begär Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om

förhandlingskunskap i EU-arbetet (yrkande 2). Motionären instämmer i vad som

anförts i propositionen om att när anställda vid myndigheter företräder Sverige

i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter för

regeringen och inte för en självständig myndighet. Motionären betonar att EU är

ett förhandlingsorgan och att det är viktigt att svenska tjänstemän lär sig

förhandla.

Utskottets bedömning

Av propositionen framgår att regeringen avser att inrätta en särskild myndighet

för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom förvaltningen. I flera

motioner - 1997/98:K35 yrkande 2 (fp), 1997/98:K37 yrkande 1 (c) och

1997/98:K39 yrkande 3 (v) - anförs att en sådan myndighet inte bör inrättas. I

motion 1997/98:K38 (s) föreslås att den nya myndigheten bör lokaliseras till

Örebro.

Utskottet har inga invändningar mot att regeringen fullföljer sin avsikt att

inrätta en ny myndighet av här avsett slag. Anslagsfrågan får riksdagen

behandla i höst. Motionerna K35 yrkande 2, K37 yrkande 1 och K39 yrkande 3

avstyrks därför. I motion K38 förespråkas Örebro som ort för myndigheten. Var

myndigheten lokaliseras är en fråga för regeringen. Motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K33 (s) anförs att det finns ett behov av mer kvalificerad

utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst och att staten därför bör

stimulera statliga myndigheter, verk och bolag att ta initiativ till sådan

utbildning. Utan att ta ställning i sakfrågan vill utskottet påpeka att den nya

myndighet som skall inrättas bl.a. skall få i uppgift att främja

kompetensförsörjning i statsförvaltningen.Utskottet utgår från att den nya

myndigheten kommer att ta initiativ av den art motionärerna efterfrågar. Med

detta får motionärernas önskemål anses tillgodosett, varför motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K35 yrkande 1 (fp) föreslås att frågan om betydelsen av

offentlighetsprincipen och meddelarfriheten bör tas upp i den utbildning i

grundläggande förvaltningskunskap som nämns i propositionen. Utskottet finner

att regeringen i propositionen principiellt betonar handlingsoffentlighetens,

meddelarfrihetens och meddelarskyddets betydelse för bl.a. rättssäkerheten.

Utskottet utgår från att dessa centrala aspekter på förvaltningspolitiken

kommer att ingå i den nämnda utbildningen. Det finns mot denna bakgrund ingen

anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av

motionsyrkandet, vilket avstyrks.

I motion 1997/98:K39 yrkande 2 (v) föreslås ett tillkännagivande till

regeringen angående ämbetsmannamakt och EU, vilket syftar på den s.k.

kommittologin. Utskottet har nyligen (bet. 1997/98:K27) behandlat EU-frågornas

behandling i riksdagen och därvid föreslagit att frågor som väckts i motioner

under innevarande riksmöte och som har denna inriktning bör bli föremål för en

samlad utredning. Det här aktuella motionsyrkandet bör enligt utskottets mening

också behandlas i detta sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga

åtgärder från riksdagens sida varför det avstyrks.

I motion 1997/98:K41 (c) föreslås att det i förvaltningslagen bör införas

riktlinjer beträffande myndigheternas bemötande av medborgarna, så att dessa

inte känner sig kränkta i sina kontakter med myndigheterna. I propositionen

uttalas bl.a. att statsförvaltningen skall vara tillgänglig och

tillmötesgående. Enligt utskottets mening torde det vara mer effektivt att inom

förvaltningen motverka felaktigt bemötande av allmänheten genom

utbildningsinsatser och andra liknande åtgärder än genom att göra ändringar i

förvaltningslagen, som motionären förespråkar. Motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K42 yrkande 2 (c) framhålls vikten av förhandlingskunskap i

EU-arbetet och att tjänstemän som företräder Sverige i EU-sammanhang har klart

för sig att de företräder regeringen och inte myndigheten där de är anställda.

Utskottet har i och för sig inga invändningar mot vad som anförs i motionen men

utgår från att myndigheterna skaffar sig den kunskap om förhandlingsarbetet som

de behöver inklusive kännedom om rollfördelningen m.m. i EU-arbetet. Motionen

bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida,

varför motionsyrkandet avstyrks.

Statstjänstemännens roll och ansvar

Propositionen

Statstjänstemännen har enligt propositionen en nyckelroll i vårt samhälle genom

uppgiften att svara för verkställighet av de folkvaldas beslut. Denna roll och

det ansvar som följer därav måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Detta kan

enligt regeringen främst åstadkommas genom förstärkt utbildning och

tydliggörande av gällande bestämmelser. En anställning inom statsförvaltningen

innebär mer än det rent privaträttsliga anställningsförhållandet mellan

arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är mot den bakgrunden som det finns

särregleringar för statsanställda i bl.a. lagen (1994:260) om offentlig

anställning (LOA).

I likhet med Förvaltningspolitiska kommissionen anser regeringen inte att

införande av en generell etisk kod är ett ändamålsenligt sätt att höja

medvetandet om statstjänstemännens roll och ansvar. En bättre väg att stärka

medvetandet är att frågor om etik och innehåll i statstjänstemannarollen lyfts

fram och fortlöpande diskuteras inom varje myndighet.

Kommissionen föreslog i sitt betänkande att det rättsliga ansvaret för

offentligt anställda utreds. Utredningen borde enligt kommissionen syfta till

att en ny särskild reglering av den offentliga tjänsten införs. Regeringen är

dock inte nu beredd att tillsätta en utredning med den inriktning som

kommissionen föreslagit. Regeringen anser att den gällande lagstiftningen,

bl.a. regeringsformen, förvaltningslagen (1986:223), LOA samt brottsbalken väl

uttrycker de grundläggande krav och etiska värderingar som skall vara

vägledande för tjänstemännen i deras yrkesroll. Enligt regeringen är det

viktigare att tydliggöra de bestämmelser som redan finns än att utreda en ny

lag om offentlig tjänst. Detta bör ske genom utbildningsinsatser inom ramen för

de åtgärder med inriktning på kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning som

tidigare nämnts.

Regeringen avser vidare att se över regleringen av bisysslor inom

statsförvaltningen, främst avseende frågan om skyldigheten att anmäla sådan

syssla. Vidare avser regeringen att se över om Statens ansvarsnämnds behörighet

att besluta om disciplinåtgärder m.m. bör utvidgas till att avse ytterligare

personkategorier. Regeringen anser att en utvärdering av

tjänstefelsbestämmelserna bör anstå ytterligare en tid med hänsyn till att

dessa bestämmelser införts relativt nyligen, 1989. Regeringens bedömningar i

dessa frågor har skett med utgångspunkt från dels Förvaltningspolitiska

kommissionens överväganden, dels Justitiekanslerns rapport Förstärkt skydd mot

oegentligheter i offentlig förvaltning.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av

en bred utredning om det rättsliga ansvaret för offentligt anställda (yrkande

3). Motionärerna instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens förslag i

denna del om en utredning om det rättsliga ansvaret för offenligt anställda. I

detta sammanhang bör även behandlas reglerna för bisysslor, t.ex. för domare

och andra ämbetsmän, vilkas oväld inte bör kunna ifrågasättas.

I följdmotion 1997/98:K36 begär Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd)

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i

offentlig förvaltning. Enligt motionärerna bör förvaltningsetik lyftas fram som

en av grundvalarna i strävandena efter att höja kvaliteten och kompetensen inom

statsförvaltningen och att därvid det arbete om etik i offentlig sektor som

genomförts eller pågår nationellt och internationellt på lämpligt sätt tas till

vara. Ansvaret för detta bör enligt motionärerna kunna läggas på den föreslagna

nya myndigheten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning alternativt på

RRV eller Statskontoret.

I följdmotion 1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) ställs i yrkande 5 samma

förslag som i föregående motion om en översyn av reglerna för bisysslor för

statstjänstemän. Enligt motionärerna krävs regler som begränsar rätten till

bisysslor. Flera högre statstjänstemän som har möjlighet att relativt fritt

disponera sin tid kan enligt motionärerna på betald arbetstid, utan löneavdrag,

ägna sig åt olika tämligen lukrativa bisysslor i form av t.ex. föreläsningar,

konsultuppdrag och styrelseuppdrag. Sådana möjligheter till dubbla inkomster

kan ifrågasättas, anser motionärerna, som också anser att frågan om bisysslor

bör ses över grundligt och ges nya regler.

Utskottets bedömning

I motion 1997/98:K35 yrkande 3 (fp) föreslås att en utredning om det rättsliga

ansvaret för de offentliganställda bör komma till stånd och att reglerna för

bisysslor också bör behandlas i detta sammanhang. Även i motion 1997/98:K39

yrkande 5 (v) föreslås en utredning om bisysslor. Som framgår av propositionen

och av vad utskottet redovisat i det föregående är regeringen, i motsats till

Förvaltningspolitiska kommissionen, av den meningen att det är viktigare att

tydliggöra befintliga bestämmelser än att utreda en ny lagstiftning om de

offentliganställdas rättsliga ansvar. Av propositionen framgår också att

regeringen avser att se över regleringen av bisysslor m.m. Utskottet har inga

invändningar mot regeringens bedömningar i denna del. Med hänvisning till detta

avstyrks motionerna K35 yrkande 3 och K39 yrkande 5.

I propositionen uttalas också att regeringen, liksom Förvaltningspolitiska

kommissionen, inte anser att ett införande av en generell etisk kod är ett

ändamålsenligt sätt att höja medvetandet om statstjänstemännens roll och

ansvar. En bättre väg är enligt regeringen att frågor om etik och innehållet i

statstjänstemannarollen lyfts fram och diskuteras inom myndigheterna. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning och finner att regeringens uttalande i

propositionen i denna del överensstämmer med intentionerna hos motionärerna som

står bakom motion 1997/98:K36 (fp, m, c, v, mp, kd). Med detta får motionen

anses besvarad varför den avstyrks.

Regelreformering och konsekvensanalyser

Gällande regler

I 8 kap. regeringsformen (RF) används föreskrift som beteckning för

rättsregler, dvs. för regler som bestämmer enskildas och myndigheters

handlande. Kännetecknande för en föreskrift är att den är bindande och

generellt gällande. Av bestämmelserna i 8 kap. RF framgår vidare att endast

riksdagen och regeringen har behörighet att direkt på grund av regeringsformen

besluta föreskrifter. I 8 kap. 7-10 §§ anges i vilka fall regeringen har denna

behörighet efter delegation från riksdagen. Enligt 11 § kan vidare riksdagen,

om den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge

regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela

bestämmelser i ämnet. Vidare framgår av 12 § att föreskrifter som regeringen

har meddelat med stöd av sådant bemyndigande som avses i regeringsformen skall

underställas riksdagen för prövning, om riksdagen bestämmer det. Av 13 §

framgår att regeringen även utan delegation från riksdagen i vissa fall har

rätt att besluta föreskrifter, nämligen då det är fråga om föreskrifter om

verkställighet av lag eller om föreskrifter som ej enligt grundlag skall

meddelas av riksdagen.

Kraven när det gäller beredningen av regeringsärenden regleras vad gäller

remissväsendet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Av bestämmelsen framgår att

behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den

omfattning som behövs skall tillfälle ges för sammanslutningar och enskilda att

yttra sig. Beredningen i övrigt av regeringsärenden inom departementen och

regeringen är inte grundlagsreglerad. Ansvaret för beredningen av ett

regeringsärende faller på det statsråd som har att föredra ärendet vid

regeringssammanträde eller i övrigt besluta i ärendet.

I 3 kap. 2 § fjärde stycket riksdagsordningen finns bestämmelser som rör

innehållet i vissa propositioner. Här stadgas att proposition med förslag om

nytt eller väsentligt höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss

statsverksamhet som avses i 9:7 RF bör innehålla uppskattning av framtida

kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar

sig på plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i

propositionen, bör planen redovisas. Om riksdagen anser att beslutsunderlaget

bör kom-pletteras, kan det berörda utskottet enligt 4:10 RO besluta om att

inhämta upplysningar eller yttrande.

Propositionen

Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det ökande antalet

myndighetsföreskrifter är ett centralt förvaltningspolitiskt problem som bör

hanteras på ett övergripande plan. Utgångspunkten bör vara att de regler som

statsmakterna utfärdar i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av

myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter. Detta kan åstadkommas genom

tydligare lagstiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän

får sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och

verkställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör

enligt kommissionen ges bara efter noggrann prövning.

Enligt regeringen behöver arbetet med att reformera och förenkla regler

förstärkas och breddas. Kvaliteten i regelstyrningen bör förbättras genom

systematisk granskning av existerande och nya regler inom områden som är

viktiga för medborgarna och näringslivet.

Enligt propositionen bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i

syfte att förbättra kvaliteten i fråga om såväl lagar, förordningar och

myndighetsförfattningar som EG:s rättsakter. Arbetet omfattar såväl avreglering

som regelförenkling och annan regelreformering samt andra åtgärder syftande

till att säkerställa att de resultat, som man förväntar sig av reglerna, också

uppnås till en acceptabel kostnad för de berörda. Regeringens arbete för att

öka reglernas kvalitet sker genom såväl föreskrifter som allmänna råd,

språkgranskning och andra åtgärder. En sammanfattning av de krav som ställs i

de olika faserna av regelarbetet finns i Statsrådsberedningens promemoria

(1995:2) Att styra genom regler - checklista för regelgivare.

Riksdagen har med anledning av ett förslag från Riksdagens revisorer i en

skrivelse till regeringen (rskr. 1996/97:196) tagit upp behovet av ekonomiska

konsekvensanalyser i propositionerna och begärt att regeringen skall redovisa

hur den arbetar med att förbättra konsekvensbeskrivningarna. Enligt

propositionen kommer regeringen att utarbeta tydligare riktlinjer för

ekonomiska konsekvensanalyser i anslutning till förslag som föreläggs

riksdagen.

Ett omfattande språkvårdsarbete bedrivs sedan lång tid inom Regeringskansliet

genom den s.k. Klarspråksgruppen, som tillsattes 1984 och som har i uppdrag att

främja ett klart och begripligt språk.

Konsekvenser av regleringar för nyetablering och tillväxt av små och

medelstora företag ägnas särskild uppmärksamhet genom Småföretagsdelegationen

(N1995:11). Delegationen har lämnat förslag om regelreformering på en rad

sektorsområden i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186).

Regeringen har vidare tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn

av den statliga regleringen av och tillsynen över kommunal verksamhet (dir.

1997:81). Utredaren skall lämna förslag till åtgärder för att förbättra bl.a.

rutinerna för omprövning och förenkling av regelbeståndet.

En översyn av det gemensamma regelverket i EU pågår inom det s.k. SLIM-

programmet (Simpler Legislation for the Internal Market). Syftet med programmet

är att grupper med nationella experter skall gå igenom olika regelområden som

särskilt berör de små och medelstora företagen och lämna rekommendationer till

kommissionen om förändringar av lagstiftningen.

Motionerna

I motion 1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av

konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen. Motionärerna

hänvisar till riksdagens uttalanden vid olika tillfällen under senare år

angående vikten av att förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av

konsekvensanalyser, vilka regeringen enligt motionärerna inte efterlevt. Många

av de förslag till besparingar som lagts fram och beslutats har i stället

resulterat i ökade utgifter på andra områden eller att stora underskott

uppstått. Enligt motionärerna är det nu hög tid att riksdagens beslut om

konsekvensanalyser effektueras av regeringen.

I motion 1997/98:K250 begär Roy Ottosson (mp) att det inrättas en särskild

statlig kommission med uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den

mer stringent och mindre godtycklig. Motionären anser att en alltför allmänt

hållen lagstiftning, såsom den i Sverige allt vanligare ramlagstiftningen, där

regeringen i förordningar får precisera tillämpningen, öppnar möjligheten för

en regering att underlåta att genomföra riksdagens intentioner. Exempelvis har

förslaget till miljöbalk kritiserats för att ge utrymme för alltför mycket

godtycke från regeringens sida.

Utskottets bedömning

I motion 1997/98:K210 (m) behandlas frågan om behovet av konsekvensanalyser i

anslutning till utarbetande av förslag till lagstiftning m.m., som föreläggs

riksdagen. Enligt propositionen kommer regeringen med anledning av ett förslag

från Riksdagens revisorer att utarbeta tydligare riktlinjer för ekonomiska

konsekvensanalyser i dessa sammanhang. Med detta får motionärernas önskemål

anses vara tillgodosedda, varför motionen avstyrks.

I motion 1997/98:K250 (mp) föreslås en översyn av lagstiftningen i syfte att

göra den mer stringent och mindre godtycklig. Av propositionen framgår att det

bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i syfte att förbättra

kvaliteten i fråga om lagar, förordningar och myndighetsförfattningar samt EG:s

rättsakter. I propositionen uttalas också att arbetet med att reformera och

förenkla regler behöver förstärkas och breddas och att kvaliteten i

regelstyrningen bör förbättras genom systematisk granskning av existerande och

nya regler inom områden som är viktiga för medborgarna och näringslivet. Med

detta får motion K250 anses besvarad, varför den avstyrks.

Organisering av statsförvaltningen

Propositionen

Statlig verksamhet bör enligt propositionen i huvudsak bedrivas i

myndighetsform. Den grundsyn på valet av verksamhetsformer i staten som

regeringen tidigare delgett riksdagen ligger fast. Enligt propositionen finns

det klara fördelar med myndighetsformen. Generella förvaltningsregler och

principer kan tillämpas, vilket bidrar till rättssäkerhet. Kraven på

offentlighet och insyn och på tydliga ansvarskedjor kan också tillgodoses

vilket bidrar till rättssäkerhet. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten

bidrar till att öppenhet och insyn i förvaltningen blir ett gemensamt mål för

det allmänna. Myndighetsformen ger också goda möjligheter att anpassa styrning

och organisation till de olika förutsättningarna för statlig verksamhet.

Regeringen kan också göra vissa ändringar i myndigheternas uppgifter och

besluta om ändrad ledningsform för myndigheten. Genom mål- och

resultatstyrningen uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna.

Även om statlig verksamhet normalt skall bedrivas i förvaltningsform kan det

i vissa fall vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en annan

privaträttslig form, t.ex. aktiebolag eller ideell förening. Detta kan vara

fallet om staten och t.ex. näringslivet engagerar sig i en anslagsfinansierad

verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. För konkurrensutsatt

verksamhet bör bolagsformen övervägas. Om myndigheten bedriver

affärsverksamhet, bör denna särskiljas från myndighetens övriga verksamhet. Är

affärsverksamheten konkurrensutsatt, bör den normalt brytas ut ur myndigheten

och bolagiseras. I propositionen erinras om en bestämmelse i

kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) enligt vilken det från den 1

januari 1998 är uttryckligen förbjudet för myndigheter inklusive affärsverk att

bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande eller förvärva aktier eller

andelar eller tillföra kapital till sådana rättssubjekt.

Enligt propositionen bör renodlingen av statlig verksamhet fortsätta.

Renodlingen innebär att en avgränsning av statens uppgifter eftersträvas.

Syftet är att uppnå en större tydlighet i ansvarsfördelningen mellan

myndigheter och mellan staten och andra rättssubjekt. I det fortsatta arbetet

med att renodla den statliga verksamheten är inriktningen enligt propositionen

att värna om kärnverksamheterna och att pröva det statliga åtagandet noga.

Uppgifter av främmande art bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman.

Renodlingen kommer att fullföljas genom en fortsatt aktiv strukturell

anpassning av verksamheten syftande till att öka effektiviteten och

ändamålsenligheten i verksamheten. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna

som i dag utförs i egen regi bör enligt propositionen kunna effektiviseras

betydligt om de upphandlas i konkurrens.

Enligt propositionen är en ökad samverkan mellan myndigheter nödvändig för

att stärka en sammanhållen statsförvaltning.

Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om

statlig tjänsteexport. Bakgrunden till denna åtgärd är att statens intresse

enligt regeringens mening inte tas till vara på ett tillfredsställande sätt för

närvarande. Det behövs också åtgärder som underlättar och stimulerar statliga

myndigheter att exportera sitt kunnande och sina tjänster.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att dra

konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste formen för statlig

verksamhet (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten så långt som möjligt

avveckla, avyttra eller ombilda de statliga myndigheter som i dag bedrivs i

privaträttslig form. Staten bör inte bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet.

En upprensning bör ske av alla privaträttsliga subjekt inom statlig verksamhet

som bildats före årsskiftet 1997/98, då det blev förbjudet för myndigheter att

utan tillstånd från regeringen bilda bolag, stiftelser, föreningar etc.

I samma motion föreslås också att en avvecklingskommission bör tillsättas med

uppdrag att systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i

myndighetsform (yrkande 7). Enligt motionen bör kommissionen lägga fram förslag

om avveckling, avyttring eller ombildning i så stor utsträckning som möjligt. I

motionen föreslås vidare att den i propositionen aviserade utredningen om

tjänsteexport bör ta i beaktande att staten inte bör ägna sig åt

affärsverksamhet (yrkande 8).

I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen hos

regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av de självständiga

myndigheterna i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). En reform

av statsförvaltningen borde enligt motionären innebära att varje myndighet

skall lyda under respektive departement med statsrådet som högsta ansvarig

inför regeringen. De nuvarande myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de

nu är som avdelningar i departementen.

I samma motion föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna vad som anförts i motionen om att åter göra Vattenfall AB till ett

affärsdrivande verk (yrkande 4). Skälet till detta är enligt motionären att

riksdagen beslutat att Vattenfall skall vara ett instrument för den statliga

energipolitiken. Bäst vore enligt motionären att Vattenfall fick bli en

avdelning i Närings- och handelsdepartementet.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer inledningsvis i de resonemang som förs i propositionen om

principerna för statsförvaltningens organisering i vad avser myndighetsformen

kontra andra, privaträttsliga, former samt renodling och strukturell

anpassning. Vad gäller renodling av statlig verksamhet framhålls i

propositionen att uppgifter som är artfrämmande bör avvecklas eller överlåtas

till annan huvudman.

Förslagen i de här aktuella motionerna synes gå i en annan riktning än de

principer som redovisas i propositionen. I motion 1997/98:K35 (fp) framhålls

att staten inte bör bedriva konkurrensutsatt verksamhet och därför bör avveckla

statliga myndigheter som bedrivs i privaträttslig form (yrkande 6). Vidare

föreslås att en avvecklingskommission tillsätts med uppgift att lämna förslag

till avveckling etc. av sådana verksamheter (yrkande 7). Enligt utskottets

mening står uppfattningen i motionen om en generell avveckling av statliga

verksamheter i motsatsställning till den principiella syn som utvecklas i

propositionen, enligt vilken, som nyss nämnts, endast artfrämmande verksamheter

bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman. Motionen avstyrks i här

aktuella delar.

I motion K35 anförs också att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet,

vilket enligt motionärerna bör påverka en i propositionen aviserad utredning om

tjänsteexport på det statliga området (yrkande 8). Utskottet kan, av skäl som

utvecklats ovan, inte ställa sig bakom motionärernas principiella uppfattning.

Statlig tjänsteexport i form av t.ex. kunnande och tjänster är enligt

utskottets mening en naturlig del av verksamheten i en utvecklad förvaltning.

Motionen avstyrks även i denna del.

I motion 1997/98:K42 (c) föreslås att de självständiga myndigheterna

avskaffas och inordnas under departementen i Regeringskansliet (yrkande 3). Som

framgått av det föregående gav Förvaltningspolitiska kommissionen, vars

överväganden ligger till grund för den här aktuella propositionen, inte uttryck

för uppfattningen att den svenska statsförvaltningen bör omstruktureras på det

sätt som föreslås i motionen. Utskottet ser heller ingen anledning för

riksdagen att ta något initiativ till en utredning med den inriktning som

motionen förespråkar. Motionen avstyrks i denna del.

I samma motion föreslås att Vattenfall AB, som en konsekvens av den uppgift

bolaget tilldelats inom den statliga energipolitiken, bör ombildas till ett

affärsdrivande verk alternativt bli en avdelning inom Närings- och

handelsdepartementet (yrkande 4). Utskottet konstaterar att den idémässiga och

politiska grunden för Vattenfalls nya roll har redovisats i näringsutskottets

betänkande 1996/97:12 (s. 45-47), bakom vilket en bred majoritet i riksdagen

ställde sig våren 1997. Utskottet finner ingen anledning att ifrågasätta

riksdagens energipolitiska beslut i vad avser Vattenfalls roll och inte heller

lämpligheten av de organisatoriska konsekvenserna av beslutet. Mot denna

bakgrund avstyrks motionen även i denna del.

Myndigheternas ledningsformer

Propositionen

Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att de nuvarande lekmannastyrelserna

bör avskaffas. Argumentet för detta var enligt kommissionen att fördelningen av

beslutsbefogenheterna mellan myndighetschef och styrelse medför oklarheter

beträffande ansvaret och gör att styrelsen inte fungerar som ett ledningsorgan.

Kommissionen ansåg att det vore fel att återinföra representation för

intresseorganisationer i de statliga styrelserna, främst av det skälet att

ansvarsbilden blir oklar. Organisationerna bör enligt kommissionen i stället på

ett tidigt stadium komma till tals genom samrådsorgan, överläggningsgrupper

eller liknande. Detta är viktigt, inte minst i EU-arbetet.

Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att frågan om

ledningsformer bör tillämpas flexibelt och att den nuvarande huvudmodellen med

en lekmannastyrelse vid chefens sida inte generellt bör avskaffas. Denna

ledningsform, styrelse med begränsat ansvar, har enligt regeringen sitt värde

inte minst som forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande.

Regeringen ser ingen anledning att ändra denna form av ledning för myndigheter,

där den fungerar väl ur såväl verksamhetens som regeringens styr-

ningsperspektiv.

Regeringen anser vidare att ledningsformen styrelse med fullt ansvar för

verksamheten även i fortsättningen bör övervägas främst för myndigheter som

arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller har en verksamhet som

innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar. Ett tiotal centrala

förvaltningsmyndigheter har förutom affärsverken i dag denna ledningsform. Även

styrelserna för universitet och högskolor har denna ledningsform.

Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringens mening övervägas där

det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där

politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Enrådighetsverk bör enligt

propositionen i regel ha ett rådgivande organ med ledamöter som tillsatts av

regeringen.

Regeringen instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens bedömning att

intresserepresentation inte bör återinföras i de statliga styrelserna. De

samrådsformer som finns i dag bör i stället vidareutvecklas och prövas

ytterligare.

Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen sedan det s.k.

verksledningsbeslutet år 1987 anser regeringen att den för att kunna styra och

utveckla den framtida statsförvaltningen mer effektivt bör ha större möjlighet

att flexibelt tillämpa olika ledningsformer än vad som nu är fallet. Regeringen

finner det angeläget att den vid val av ledningsform bör kunna utgå från

myndigheternas verksamhet och mål sådana som de är fastlagda av riksdagen och

regeringen och därefter välja den ledningsform som bäst bedöms gynna

verksamheten och de uppställda målen.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K37 föreslår Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser (yrkande 2). Motionärerna

anser att propositionens formuleringar när det gäller förvaltningarnas

ledningsform är för vaga och att huvudprincipen bör vara att det skall finnas

förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse vid sidan av

myndighetschefen, särskilt när det gäller myndigheter som hanterar övergripande

frågor samt myndigheter som har en stor statlig budget.

I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

verksamhetsanpassad myndighetsledning (yrkande 4). Enligt motionärerna bör

lekmannastyrelser finnas i de flesta myndigheter och förvaltningar för att

utgöra ett forum för demokratisk insyn och kontroll. Propositionen borde, i

stället för att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och minskningar

av antalet myndigheter med lekmannastyrelser, ha valt motsatt väg.

Liknande synpunkter framförs i följdmotion 1997/98:K40 av Carin Lundberg och

Lena Sandlin, båda (s). Lekmannastyrelser bör även i fortsättningen vara

huvudregeln. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kan inrättas som

enrådighetsverk, förutsatt att det finns någon typ av insyns-organ knutet till

myndigheten. För myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden

eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar

bör ledningsformen styrelse med fullt ansvar främst övervägas. Där

myndighetschefen skall biträdas av en lekmannastyrelse med begränsade

beslutsbefogenheter bör ansvarsfördelningen dem emellan göras tydlig i

myndighetens instruktion, anser motionärerna.

Utskottets bedömning

Av propositionen framgår bl.a. att regeringen anser att flexibilitet är viktigt

vid val av ledningsform för de statliga myndigheterna. Den nuvarande

huvudformen med lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen, styrelse med

begränsat ansvar, är enligt regeringen värdefull från insyns- och

inflytandesynpunkt och bör finnas kvar där den fungerar väl. Enligt regeringen

bör den inte, som Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg, avskaffas

generellt. Ledningsformen styrelse med fullt ansvar bör enligt regeringen

övervägas främst för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande

förhållanden eller vilkas verksamhet innebär ett stort finansiellt och

självständigt ansvar. Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringen

övervägas där det finns ett behov av en mer direkt styrning och där politiska

beslut måste genomföras utan fördröjning. I regel bör verket ha ett rådgivande

organ. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del (avsnitt 7.4).

Regeringens syn på myndigheternas ledningsformer förefaller enligt utskottets

mening stämma väl överens med intentionerna hos motionärerna bakom motion

1997/98:K40 (s). Motionen föranleder ingen åtgärd från riksdagen. Motionen

avstyrks.

I motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 (c) och 1997/98:K39 yrkande 4 (v) framförs

kritik mot regeringens uttalande i propositionen. I motion K37 anförs att

formuleringarna i propositionen är vaga och att lekmannastyrelse bör vara

huvudprincipen. I motion K39 framförs liknande synpunkter. Enligt motionen är

det fel av regeringen att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och

att minska antalet myndigheter med lekmannastyrelse.

Enligt utskottets mening ger den av regeringen deklarerade principen om

flexibilitet möjlighet att anpassa ledningsformen efter myndigheternas

skiftande karaktär, vilket utskottet anser vara en rimlig princip. Motionärerna

förefaller enligt utskottets mening ha övertolkat innebörden av regeringens

uttalande i riktning mot att regeringen generellt skulle vilja minska

lekmannainflytandet över myndigheterna. En sådan tolkning saknar enligt

utskottets mening grund. Med detta får motionerna anses besvarade, varför de

avstyrks.

Informationsförsörjning

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör statsförvaltningen, med beaktande av

integritets- och säkerhetsaspekter, ta till vara informationsteknikens

möjligheter att förenkla och förbättra medborgares och företags kontakter med

myndigheterna, öka allmänhetens insyn och kontroll av myndigheternas verksamhet

och effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig sektor samt

med EU-institutionerna och andra länders förvaltning.

I proposition 1995/96:125 har regeringen redovisat en nationell IT-strategi.

Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:19) redovisat det

pågående arbetet med att bygga ut infrastrukturen för den offentliga sektorns

kunskaps- och informationsförsörjning. Toppledarforum har utfärdat

rekommendationer för hur hemsidor på Internet med hög kvalitet bör se ut.

Förslag till ett nytt offentligt rättsinformationssystem har utarbetats inom

Justitiedepartementet.

Regeringen bedömer att utvecklingen mot alltmer datoriserade ärendeprocesser

är bra och gör det möjligt för förvaltningen att arbeta bättre över

myndighetsgränser. Regeringen anser vidare att samverkan mellan myndigheter kan

bespara staten resurskrävande uppbyggnad av databaser och förbättra kvaliteten

i lagrad information.

Insynen i och tilliten till förvaltningen måste enligt regeringens mening

säkerställas genom ett klart och entydigt regelverk. Flera lagar berörs,

däribland tryckfrihetsförordningen, förvaltningslagen och sekretesslagen.

När det gäller IT-infrastrukturen anser regeringen att myndigheterna bör

använda kommunikation baserad på Internetstandarder mot medborgare och företag,

därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen

kommunikationsarkitektur. Genom myndigheternas användning av system som bygger

på Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och

säkerhet.

Regeringen anser att en detaljstyrning av förvaltningens IT-utveckling inte är

möjlig eller önskvärd. Däremot är det önskvärt att det finns fungerande

riktlinjer för uppbyggnaden av en gemensam infrastruktur för den offentliga

förvaltningen. Regeringen bedömer att den typ av samverkan som Toppledarforum

representerar, dvs. gemensamt projektarbete mellan stat, kommun och landsting,

bör utvecklas vidare. Arbetet med att utveckla riktlinjer och sprida resultaten

bör fördjupas inom områdena för självbetjäning, uppgiftsinsamling från

medborgare och företag samt informationsspridning. Riktlinjerna bör knyta an

till de förvaltningspolitiska målen, och riktlinjerna bör tjäna som grund för

styrning och uppföljning inom IT-området.

Beträffande säkerhet i kommunikationen mellan myndigheter anförs i

propositionen att regeringen har uppdragit till Statskontoret att utarbeta en

sammanhållen strategi för IT-säkerhet. I uppdraget ingår att ange hur

säkerhets-arbetet kan inordnas i handlingsprogrammet för att bredda och

utveckla användningen av informationsteknik. Statskontoret skall inom ramen för

Toppledarforums arbete med säkerhetslösningar lämna förslag till ett regelverk

för användning av digitala signaturer och för kryptering inom den offentliga

förvaltningen. Statskontoret förbereder vidare upphandling av rutiner för

utfärdande av s.k. aktiva kort. Regeringen avser att skyndsamt ta fram ett

gemensamt regelverk för säker kommunikation i statsförvaltningen.

Regeringen bedömer att myndigheter vilkas verksamhet riktar sig främst till

företag och medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som

komplement till traditionella tjänster. I begreppet självbetjäning ligger

möjligheten att elektroniskt få tillgång till myndighetsinformation,

blanketter, föreskrifter, lagar och förordningar. Självbetjäning innebär även

möjligheter att kunna lämna in blanketter och uppgifter elektroniskt till

statliga myndigheter och i övrigt initiera ärenden elektroniskt där detta är

möjligt med hänsyn till lagstiftningen. Tjänsterna bör bygga på hemsidor på

Internet, elektroniska blanketter, elektroniskt tillgänglig

myndighetsinformation samt elektroniskt tillgängliga lagar och förordningar.

Myndigheterna bör enligt propositionen också pröva möjligheterna att utveckla

nya förvaltningstjänster via bl.a. multimedia, avancerad TV/radio och telefoni

som komplement till beprövade metoder. Medborgare och företag bör så långt som

möjligt själva kunna välja på vilket sätt kontakter och tjänster förmedlas.

En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande

information, s.k. grunddata, är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse

för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och företagen, anser

regeringen. Att dra upp riktlinjer för grunddata är ett prioriterat område. En

framtida utveckling av offentlighetsprincipen kräver enligt regeringens

bedömning klarare regler för det offentliga åtagandet. I detta sammanhang kan

nämnas att regeringen den 15 april 1998 beslutat om direktiv (dir. 1998:32)

beträffande en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i

syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipen i IT-samhället.

Grunddatabasutredningens ansats när det gäller samhällets grundläggande

information har varit begränsad till person-, företags- och

fastighetsregistren. Enligt regeringens bedömning bör grunddata ges en

definition som omfattar offentlig information av vikt för samhällets

effektivitet och med bred användning. Arbetet i detta avseende behöver enligt

regeringen fördjupas, både i fråga om omfattningen och typ av grunddata. Även

andra typer av data, t.ex. rättsinformation, än de som behandlats av

Grunddatabasutredningen kan vara lika viktiga i detta sammanhang. Regeringen

avser att genomföra en fördjupad studie av behoven av grunddata för att

konkretisera vilka uppgifter som bör klassas som grunddata samt redovisa hur

ett författningsstöd skall se ut.

Enligt regeringens bedömning behövs samordning av grunddata på olika nivåer.

Gemensamma frågor kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är enligt

propositionen en myndighetsuppgift. Frågan om det behövs en särskild myndighet

för denna samordning eller om någon befintlig myndighet kan åta sig uppgiften

kräver ytterligare beredning, anser regeringen. Regeringen kommer enligt

propositionen att ta initiativ till utveckling av lämpliga former för

samordningen på olika nivåer, både inom Regeringskansliet och mellan berörda

myndigheter och intressen.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K34 hemställer Anders Björck m.fl. (m) att riksdagen hos

regeringen begär förslag till lagstiftning om användningen av information som

finns på Internet (yrkande 1). Enligt motionärerna bör alla statliga

myndigheter, verk och statliga bolag snarast lägga fast strategier för

användningen av IT som en viktig del i sina informationsuppdrag gentemot

medborgarna och företagen. Vidare bör varje medborgare och företag kunna

genomföra all nödvändig myndighetskommunikation över Internet. I detta

sammanhang behövs snabbt regler för användning av digitala signaturer som

möjliggör även denna form av Internetanvändning. Mot denna bakgrund bör

regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer

för användningen av information och kommunicerandet av information som finns på

Internet (webbaserad information).

I samma motion föreslås också att riksdagen hos regeringen begär utredning

och förslag rörande omprövning av den nuvarande offentlighetsprincipen (yrkande

2). Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till ett remissvar från

Datainspektionen där det framhålls att offentlighetsprincipen inte är utformad

med hänsyn till IT-utvecklingen, varför nya överväganden bör göras mellan

intresset av offentlighet och den personliga integriteten. Enligt

Datainspektionen bör en diskussion och en analys av begreppet offentlighet

komma till stånd, ett krav som Moderata samlingspartiet tidigare framfört

motionsvis och här framför på nytt.

I den nämnda m-motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som i motionen anförts om regeringens fortsatta

arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för kommunikationen inom

statsförvaltningen (yrkande 3). Enligt motionärerna är det angeläget att

regeringen i det pågående arbetet med att ta fram en säkerhetslösning för IT-

infrastrukturen tar ett samlat grepp om IT-säkerhetsfrågan, som rymmer

betydligt mera än krypteringsfrågan. Säkerhetslösningar måste också enligt

motionärerna baseras på en kontinuerlig utbildning av berörd personal inom

statsförvaltningen. Risken för angrepp mot olika digitala

informationsstrukturer är en annan problematik som bör beaktas. Användningen av

certifikat i form av elektroniska id-kort bör också utvecklas, anser

motionärerna.

I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett IT-

samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser (yrkande 10). I motionen

anförs beträffande ett IT-samhälle för alla bl.a. att det på offentliga platser

som folkbibliotek och medborgarkontor bör finnas tillgång till publika datorer

så att alla kan komma till tals med t.ex. politiska organ och myndigheter.

Beträffande tillgången till samhällsdatabaser framhålls i motionen att utbudet

av samhällsinformation bör organiseras så att alla medborgare enkelt kan nå

väsentliga delar av samhällets grunddatabaser och att tillgången till dessa bör

underlättas. Tillgängligheten via Internet bör också främjas. Vid utbyggnad av

informationssystemen bör hänsyn tas till medborgarnas önskemål om möjligheter

till kontakt med sina folkvalda politiska representanter. Elektroniska

anslagstavlor bör i ökande grad göras tillgängliga för medborgarna.

I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att sprida åtkomsten till

Internet och etablering av nya tjänsteföretag (yrkande 11). Enligt motionärerna

bör alltfler medborgare göras medvetna om de möjligheter som Internet erbjuder,

varigenom efterfrågan på tjänster på nätet ökar. Därigenom skapas möjligheter

till etablering för nya företag som erbjuder tjänster angående råd om t.ex.

villkoren för verksamhet på nätet och om produkter som underlättar användningen

av nätet. Konsumentverket har viktiga uppgifter att fylla när det gäller

informationsspridning på det aktuella området.

I fp-motionen föreslås också att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om integritetsskydd i IT-samhället (yrkande

12). Enligt motionen måste ett IT-samhälle ge ett starkt skydd för den

personliga integriteten. Alla medborgare bör ha rätt till skydd av privatlivet

mot intrång av alla slag inklusive det intrång som baseras på myndigheternas

uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden.

I motionen hemställs också att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad som i motionen anförts om IT och jämställdhet (yrkande 13). Enligt

motionärerna är det nödvändigt att kvinnor har ett betydande inflytande över

IT-utvecklingen liksom när det gäller val av tillämpningar inom området. Därför

bör kvinnorna vara med och utveckla normer för tekniken och dess innehåll och

utformning m.m.

Utskottets bedömning

Utskottet, som i början av 1998 (bet. 1997/98:KU21) behandlade IT-frågor i mer

samlad form, konstaterade vid det tillfället att det pågick ett omfattande

arbete med att utveckla informationstekniken och att regeringen strävade efter

att på bred front uppmärksamma de problem som var förknippade med denna

utveckling. Enligt utskottets mening ger regeringens redovisning i den här

aktuella propositionen samma intryck i vad avser regeringens sätt att arbeta

med dessa frågor.

I motion 1997/98:K34 yrkande 1 (m) begärs förslag till lagstiftning om

användningen av information som finns på Internet. Utskottet konstaterar att

ett yrkande med väsentligen samma innehåll behandlades i det nämnda betänkandet

1997/98:KU21. Utskottet fann, med hänvisning till den pågående utvecklingen,

inte anledning för riksdagen att aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det

sätt som föreslogs i motionen som avstyrktes. Utskottet intar samma hållning nu

och avstyrker motion K34 yrkande 1.

I yrkande 2 i samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär

utredning och förslag rörande omprövning av den nuvarande

offentlighetsprincipen. Regeringen har som nämnts i det föregående beslutat

tillsätta en kommitté med uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om

allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för

offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället. Detta initiativ torde svara

mot önskemålen hos motionärerna, varför motionen i denna del avstyrks.

I samma motion behandlas också frågan om regeringens fortsatta arbete med ett

säkerhetssystem för kommunikation inom statsförvaltningen (yrkande 3). Som

framgått av det föregående har regeringen uppdragit åt Statskontoret att

utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerhet, och regeringen avser enligt

propositionen att skyndsamt ta fram ett gemensamt regelverk för säker

kommunikation inom statsförvaltningen. Med detta får motionen i denna del anses

besvarad, varför den avstyrks.

I motion 1997/98:K35 yrkande 10 (fp) behandlas frågor med anknytning till IT-

samhället med avseende på publika datorer, samhällsdatabaser m.m. Dessa frågor

har behandlats av utskottet i det nämnda betänkandet 1997/98:KU21. Utskottet

hänvisade i detta sammanhang till den snabba utbyggnaden av medborgarkontor,

som ger medborgarna ökade möjligheter att kommunicera med myndigheterna via

publika datorer. I betänkandet redovisades också utvecklingen vad gäller

samhällsdatabaser, bl.a. avseende s.k. grunddata och ett nytt rättsdatasystem

samt informationsservice till medborgarna via Internet. Med detta får motionen

anses besvarad, varför den avstyrks.

I motionen (yrkande 11) efterlyses åtgärder för att sprida åtkomsten till

Internet. Detta kan enligt motionen ske genom att medborgarna görs medvetna om

de möjligheter Internet erbjuder, varigenom efterfrågan på tjänster på nätet

ökar. Därigenom skapas enligt motionen möjligheter till etablering av nya

tjänsteföretag.

Till vissa delar har frågor av det slag som tas upp i motionen berörts i

regeringens skrivelse (skr. 1997/98:19) Utvecklingen i informationssamhället.

Av denna redovisning framgår bl.a. följande.

I ett konsumentpolitiskt avsnitt i skrivelsen anförs att utvecklingen på IT-

området innebär stora förändringar för konsumenterna bl.a. genom tillkomsten av

den ?elektroniska marknadsplatsen?, varigenom många nya varor och tjänster kan

komma att erbjudas via någon form av IT-baserade system som t.ex. Internet. När

utvecklingen går mot att många varor och tjänster erbjuds och eventuellt

kommer att erbjudas enbart via IT-baserade system, kommer tillgängligheten till

informationstekniken att vara av central betydelse. Tillgängligheten

förutsätter också att konsumenterna har kunskaper för att kunna använda sig av

t.ex. datorer. Marknadsföring via Internet aktualiserar frågan om särskilda

regler. Av skrivelsen framgår också att i Europeiska kommissionens

konsumentpolitiska prioriteringar för perioden 1996-1998 ingår att vidta

åtgärder som tillåter konsumenterna att utnyttja de möjligheter som erbjuds

genom informationssamhället. Enligt Inrikesdepartementets konsumentenhet har

hittills inga åtgärder vidtagits med anledning av denna deklaration.

Utskottets kontakter med Konsumentverket har gett vid handen att verket ännu

inte erbjuder någon service av det slag som efterfrågas i motionen och för

närvarande inte har några planer på att etablera en sådan verksamhet.

Utifrån de kontakter utskottet haft med Regeringskansliet inklusive IT-

kommissionen och Konsumentverket drar utskottet slutsatsen att de frågor det

här är tal om är så nya att de ännu inte hunnit finna sina former. Samtidigt

finner utskottet att det från medborgar- och konsumentsynpunkt är angeläget att

sådana åtgärder vidtas som är ägnade att skapa översikt över den information

som finns och en effektiv kommunikation mellan dem som har information och dem

som söker information om Internet. Utskottet utgår från att regeringen i sitt

arbete med IT-frågorna beaktar de problem som utskottet med anledning av

motionen redovisat. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inget

behov av ett tillkännagivande till regeringen. Motionsyrkandet får med detta

anses besvarat och avstyrks därför.

I fp-motionen anförs också att alla medborgare bör ha ett starkt skydd för

den personliga integriteten i IT-samhället i form av skydd mot intrång som

baseras på myndigheternas uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden

(yrkande 12). Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen nyligen

antagit regeringens förslag i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag (bet.

1997/98:KU18). Den nya personuppgiftslagen ersätter den tidigare datalagen och

genomför också Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24

oktober 1995 om skydd för enskilda med avseende på behandling av

personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Lagen omfattar all

automatiserad behandling av personuppgifter och manuell behandling av

personregister. Enligt utskottets mening ger den nya lagstiftningen ett viktigt

bidrag till ett sådant skydd för den personliga integriteten som efterfrågas i

motionen. Med detta får motionen anses besvarad, varför den avstyrks.

I samma motion anförs att det är nödvändigt att kvinnor har ett betydande

inflytande över IT-utvecklingen inklusive val av tillämpningar (yrkande 13). I

den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150 s. 27) anförs bl.a. att hela

Sveriges befolkning måste bli delaktig i informationssamhället. Användningen av

IT domineras i dag av män, vilket enligt propositionen är en effekt av och

bidrar till att upprätthålla en könsuppdelad arbetsmarknad. Regeringen anser

att det är angeläget att IT-användningen bidrar till att människors vilja till

arbete och skapande tas till vara och att kompetensen hos både män och kvinnor

utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför enligt propositionen leda

till att öka kvinnors användning av IT. Utskottet instämmer i vad regeringen

anfört. Med detta får motionen i denna del anses besvarad, varför den avstyrks.

Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form

Propositionen

I propositionen föreslås att en enhetlig princip införs för myndigheternas

uttag av avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter.

Avgiften bör endast grundas på kostnaden för att ta fram och distribuera

uppgifterna. Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad

Grunddatabasutredningen föreslagit.

Enligt regeringen bör principen för avgiftssättning vad gäller den

grundläggande informationen vara sådan att den så långt som möjligt och med

beaktande av integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter underlättar för

medborgare, förvaltning och företag att utnyttja den grundläggande information

som förvaltningen förfogar över.

Principen för avgiftssättning i fråga om myndigheternas tillhandahållande av

varor och tjänster är full kostnadstäckning enligt beslut av riksdagen (prop.

1989:138, 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). I avgiftsförordningen (1992:191)

finns inte någon uttrycklig reglering av tillhandahållandet av uppgifter i

elektronisk form, vilket har lett till en olikartad tillämpning.

Den avgift som en myndighet får ta ut när det gäller information i

elektronisk form bör enligt regeringen begränsas till kostnaden för att ta fram

och distribuera informationen. De indirekta kostnaderna, t.ex. för att samla in

och lagra informationen, bör inte räknas in, vilket bör komma till klart

uttryck i avgiftsförordningen. För sådana fall där det kan finnas skäl att i en

verksamhet ta ut avgifter som ger ett bidrag också till kostnaden för att

t.ex. samla in och registrera informationen bör det krävas en särskild

författningsreglering.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om elektroniska

tjänster (yrkande 3). Enligt motionärerna bör alla myndigheter tillhandahålla

sina föreskrifter i elektronisk form. Detta gäller även kommunala handlingar.

Den elektroniskt distribuerade informationen bör tillhandahållas kostnadsfritt.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att den princip som regeringen redovisar vad gäller uttag av

avgifter för information i elektronisk form - att avgiften skall svara mot

kostnaderna för att ta fram och distribuera informationen - är rimlig från

ekonomisk synpunkt och rättvisesynpunkt. Utskottet tillstyrker propositionens

förslag i denna del (avsnitt 8.3.4).

I motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) anförs att sådan information bör

tillhandahållas kostnadsfritt. Enligt utskottets mening skulle den princip

motionären förespråkar innebära en avvikelse från de allmänna principerna för

avgiftssättning för myndigheterna, då de tillhandahåller varor och tjänster.

Motionen avstyrks.

Det statliga person- och adressregistret m.m.

Registerlagstiftningen

Det statliga person- och adressregistret (SPAR) togs i bruk år 1978. Det är

lagreglerat sedan 1981 genom särskilda bestämmelser i 26-28 §§ datalagen

(1973:289).

I samband med riksdagens beslut om att inrätta SPAR år 1976 antogs en ny

bestämmelse, 3 a §, i datalagen, enligt vilken tillstånd att inrätta och föra

personregister som omfattar andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den

registeransvarige eller personer som har annan därmed jämförlig anknytning till

denna får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. SPAR omfattar de

personer som är folkbokförda i landet, som innehar skattsedel eller som är

inskrivna i allmän försäkringskassa i landet. SPAR innehåller uppgifter från de

register som förs dels för folkbokföring, dels för inkomst- och

fastighetstaxering. Registret regleras i 26-28 §§ datalagen och kompletteras

med föreskrifter i förordningen (1981:14) om det statliga person- och

adressregistret, SPAR-förordningen. Datainspektionen har rätt att med stöd av 6

a § datalagen meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för att

förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet.

Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden) är huvudman och

registeransvarig myndighet för SPAR. Sema Group Infodata AB sköter enligt avtal

drift och marknadsföring av tjänster för SPAR. Användning av uppgifterna i

registret är avgiftsbelagd.

Allmänna bestämmelser om SPAR finns i 26 § första stycket datalagen. I andra

stycket anges ändamålen för användningen av uppgifterna i registret:

aktualisering och komplettering av register, kontroll av uppgifter, bl.a.

personnummer, i andra personregister, samt för urvalsdragningar. SPAR får

användas av myndigheter och enskilda. Uppgifterna i SPAR hämtas enligt 27 §

första stycket datalagen från aviseringsregistret och från de statliga

personregister som används för inkomst- och fastighetstaxering. I 28 § ges

regler för hur SPAR skall utnyttjas inom den enskilda och offentliga sektorn.

Datalagskommittén framhöll i sitt betänkande

Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39) att bestämmelserna om

SPAR borde brytas ut ur den generella persondataskyddslagstiftningen och

placeras i en särskild registerlag.

Aviseringsregistret togs i bruk år 1997. Det infördes som ett led i en

modernisering och lagreglering av aviseringsverksamheten och ersatte de s.k.

personbanden och riksaviseringsbandet, till vilka uppgifter hämtades främst

från de lokala folkbokföringsregistren. Registret innehåller uppgifter om bl.a.

en persons identitet, bosättning och familj.

Aviseringsregistret är reglerat i lagen (1995:743) om aviseringsregister och

en kompletterande förordning. I lagens 1-6 §§ finns allmänna bestämmelser om

aviseringsregistret, dess ändamål och innehåll, om registeransvaret och om

utlämnande av uppgifter. I 7 § finns bestämmelser om vilka sökbegrepp som får

användas i registret och i 8 § finns särskilda bestämmelser om gallring.

Regeringen får förordna om att vissa mottagare av folkbokföringsuppgifter i

stor skala skall få ändringsavisering för samtliga personer i registret, s.k.

bruttoavisering.

Riksdagen har nyligen med anledning av regeringens proposition 1997/98:44

Personuppgiftslag beslutat om en ny lag om behandling av personuppgifter (bet.

1997/98:KU18). Den nya lagen ersätter den nuvarande datalagen och genomför

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd

för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det

fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen, som i huvudsak

följer direktivets text och disposition, omfattar all automatiserad och viss

manuell behandling av person-uppgifter.

Personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen

skall upphöra att gälla. Vissa bestämmelser i den nuvarande datalagen flyttas

till annan lagstiftning, och vissa konsekvensändringar införs i sekretesslagen.

Frågan om SPAR och dess reglering måste enligt den här aktuella

propositionen, med hänsyn till att särregler i annan lagstiftning tar över

bestämmelserna i personuppgiftslagen, ses direkt i belysning av det tidigare

nämnda dataskyddsdirektivet. Detta är tillämpligt på all behandling av

personuppgifter, dock inte sådan behandling som faller utanför gemenskapsrätten

och inte heller på register för personligt bruk.

Lag om statligt personadressregister

Propositionen

Enligt propositionens förslag skall SPAR finnas kvar tills vidare. Skälet för

detta är enligt regeringens mening sammanfattningsvis att verksamheten med SPAR

fyller en viktig samhällsfunktion, med avseende på såväl den privata marknadens

som myndigheternas behov och verksamhet. Från integritetssynpunkt är det enligt

propositionen inte önskvärt att det som i dag finns ett flertal personregister,

däribland privata, över befolkningen. En väl fungerande verksamhet med SPAR kan

enligt regeringen förhindra att sådana register byggs upp.

Dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med en IT-anpassning av

handlingsoffentligheten, avseende ändring i 2 kap. tryckfrihetsförordningen,

innebär enligt propositionen nya förutsättningar för registren. Regeringen

avser att i anslutning till detta arbete också förbereda ett slutligt

ställningstagande till SPAR.

I propositionen görs en systematisk genomgång av hur bestämmelserna i

dataskyddsdirektivet stämmer överens med den föreslagna lagstiftningen vad

gäller SPAR. Sammanfattningsvis anser regeringen att behandlingen av

personuppgifter i registret i de former som framgår av förslaget till

lagreglering är förenlig med direktivet.

I propositionen föreslås att grundförutsättningarna för SPAR regleras på ett

utförligare sätt än tidigare i en särskild lag, som avses ersätta den nuvarande

förordningen. Registret föreslås fortsättningsvis benämnas det statliga

personadressregistret. I jämförelse med den gällande regleringen bör enligt

regeringens mening några skärpningar ske, framför allt i fråga om

urvalsdragningar. I sådana sammanhang bör, av integritetsskäl, i

fortsättningen endast uppgift om namn och adress få lämnas ut. Uttag av

uppgifter genom urvalsdragning bör vidare endast ske för direktreklam,

opinionsbildning och samhällsinformation eller annan därmed jämförlig

verksamhet. Registret bör fortsättningsvis endast innehålla uppgifter om

personer som är folkbokförda i landet. Registret kommer således inte längre att

innehålla uppgifter om personer som är inskrivna i allmän försäkringskassa

eller som har skattsedel utan att vara folkbokförda i landet. Lagrådet har

ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen utvidgning i fråga om en enskilds

möjligheter att hindra att han eller hon skulle kunna nås av utskick som avser

inte bara direktreklam utan också opinionsbildande material eller

samhällsinformation. Regeringen har anslutit sig till Lagrådets synpunkter.

Propositionens förslag i denna del innebär att den enskilde endast skall ha

möjlighet att förhindra utskick avseende direktreklam. De uppgifter i

elektronisk form som kommer från register för inkomst- och fastighetstaxering

bör enligt propositionen liksom för närvarande inte lämnas ut till andra än

polis- och tullmyndigheter. Detta bör regleras i lag medan inskränkningar

beträffande uppgiftsutlämnande i övrigt bör regleras som nu genom förordning.

Förslaget till lag om det statliga personadressregistret framgår av avsnitt

2.1 i propositionen och bilaga 1 till detta betänkande.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K34 föreslår Anders Björck m.fl. (m) att Statens person-

och adressregister avvecklas (yrkande 4). Enligt motionärerna strider den

mycket omfattande behandlingen av offentliga personuppgifter för kommersiella

ändamål, som SPAR möjliggör, mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet.

Direktivets syfte och krav på att behandling skall ske efter på förhand

bestämda ändamål låter sig enligt motionärernas mening inte förena med ett

register som SPAR. Motionärerna hänvisar i sammanhanget till den tveksamhet som

Riksskatteverket uttalat i sitt remissvar angående förslagets förenlighet med

dataskyddsdirektivet.

I följdmotion 1997/98:K35 begär Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen bör ge

regeringen till känna att SPAR skall vara det enda register med person-

uppgifter varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14).

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att SPAR fyller en viktig

samhällsfunktion och att en väl fungerande verksamhet med SPAR kan motverka

uppbyggandet av flera andra personregister över befolkningen, vilket är

betydelsefullt från integritetssynpunkt.

Utskottet konstaterar att den lagstiftning beträffande SPAR som föreslås i

propositionen avses tillämpas tills vidare till dess regeringen tar slutlig

ställning till SPAR. Regleringen av SPAR har enligt propositionen direkt

samband med det s.k. datadirektivet, som är tillämpligt på all behandling av

personuppgifter med undantag av behandling som ligger utanför gemenskapsrätten

och register för personligt bruk. Enligt regeringen är behandlingen av

personuppgifter i de former som framgår av lagförslaget förenligt med

datadirektivet. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i denna

del.

När det gäller lagförslagets inriktning och materiella innehåll har utskottet

inga invändningar mot de skärpningar framför allt beträffande urvalsdragningar

som föreslås.

Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks propositionens förslag

till lag om det statliga personadressregistret (bilaga 1).

Utskottet konstaterar att Lagrådet ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen

utvidgning i fråga om enskilds möjlighet att hindra utskick avseende

direktreklam, opinionsbildande material och samhällsinformation och att

regeringen anslutit sig till Lagrådets uppfattning. Enligt propositionen skall

den enskilde endast ha möjlighet att förhindra utskick av direktreklam.

I följdmotion 1997/98:K34 yrkande 4 (m) föreslås att SPAR avvecklas, eftersom

det enligt motionärerna strider mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet.

Utskottet finner att regeringen i propositionen (s. 69-70, 72-73) gör en

genomgång av SPAR:s och aviseringsregistrets förhållande till flera viktiga

moment i direktivet, avseende artiklarna 6, 7, 11 och 14. Regeringen finner

därvid sammanfattningsvis att behandlingen av personuppgifter i SPAR enligt

propositionens förslag är förenlig med direktivet. Enligt propositionen bör en

användning av uppgifter för de ändamål som styr behandlingen inte, mot bakgrund

av den genomgång som görs i det aktuella sammanhanget, anses oförenlig med de

ändamål för vilka uppgifterna samlas in. Med vad utskottet här anfört får

motionen anses besvarad, varför den avstyrks.

I följdmotion 1997/98:K35 (fp) begärs att SPAR skall vara det enda register

varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14). Såvitt

utskottet kan bedöma innebär motionärernas begäran att aviseringsregistret inte

skulle få användas för urvalsdragning för det nämnda ändamålet. I propositionen

(s. 75) redovisas skälen till att inte bara myndigheter utan även andra

användare bör få tillgång till aviseringsregistret. Den främsta anledningen är

enligt propositionen att den information i SPAR som görs tillgänglig för andra

än myndigheter kommit att inskränkas av integritetsskäl. Enligt propositionen

innehåller aviseringsregistret uppgifter av intresse för verksamheter utanför

stat och kommun. Med hänvisning till vad utskottet anfört får motionen anses

besvarad, varför den avstyrks.

Lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister

Propositionen

I propositionen föreslås att aviseringsregistret öppnas i vissa fall för

verksamheter utanför staten, t.ex. näringslivet, efter medgivande av

regeringen. Svenska kyrkan bör även efter ändringen av relationen till staten

kunna använda sig av aviseringsregistret. Förslaget bygger på

Grunddatabasutredningens uttalande att det allmänna motivet för det offentliga

åtagandet i fråga om grunddata bör vara att långsiktigt säkerställa att

samhällets basinformation görs tillgänglig för breda grupper av användare i

förvaltningen och samhället i övrigt till rimliga kostnader. Enligt

propositionen innehåller aviseringsregistret en rad uppgifter som har ett

berättigat och stigande intresse även för verksamheter utanför stat och kommun.

Regeringen föreslår därför att även andra än myndigheter skall få använda

aviseringsregistret också för annat än urvalsdragningar efter särskilt

medgivande av regeringen. Prövningen bör bli restriktiv. Endast sådana fall där

behovet är utrett och inte kan tillgodoses inom ramen för SPAR bör över huvud

taget kunna komma i fråga.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister

framgår av avsnitt 2.2 i propositionen och bilaga 2 till detta betänkande.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K35 yrkar Bo Könberg m.fl. (fp) avslag på propositionens

förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister (yrkande

15). Motionärerna ställer sig avvisande till förslaget att riksdagen ger

regeringen bemyndigande att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet

att använda aviseringsregistret och efterlyser kriterier och motiv för ett

bemyndigande.

Utskottets bedömning

Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag i denna del. Som

framgått av föregående avsnitt kan SPAR inte tillfredsställa de behov som finns

bland andra än myndigheter beträffande uppgifter för urvalsdragningar. Det

framstår därför enligt utskottets mening som naturligt att aviseringsregistret

öppnas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet noterar att det

enligt förslaget till lagändring för urvalsdragningar skall krävas särskilt

medgivande av regeringen och att prövningen enligt vad regeringen deklarerar

bör vara restriktiv. Villkor för regeringens medgivande skall vara att behovet

är utrett och att det inte kan tillgodoses genom SPAR. Mot denna bakgrund synes

det enligt utskottets mening saknas skäl att, som föreslås i motion K35 yrkande

15 (fp), avvisa propositionens förslag i denna del. Motionen avstyrks.

Utskottet tillstyrker således propositionens förslag till ändring i lagen

(1995:734) om aviseringsregister enligt bilaga 2.

Kommittéväsendet

Allmänt om kommittéväsendet

Propositionen

Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det finns anledning att

uppmärksamma det statliga kommittéväsendet, vars roll enligt kommissionen

förändrats på ett olyckligt sätt sedan början av 1980-talet. Kommissionen

uppmärksammade bl.a. de alltmer begränsade tidsramarna, den allt hårdare

knytningen till Regeringskansliet och kommittéernas minskande betydelse som

instrument för att generera ny kunskap.

I propositionen behandlas även de kritiska synpunkter på kommittéväsendet som

framförts av Riksdagens revisorer i rapporten Kommittéväsendets roll och

arbetsformer (1996/97:6) avseende bl.a. krympta tidsramar, att kommittéerna

används i ringa omfattning i EU-arbetet och brister i remisshanteringen av

kommittébetänkanden.

Inom ramen för det förändringsarbete som pågår inom Regeringskansliet kommer

kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar för

kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten i regeringens och riksdagens

beslutsunderlag. Under våren genomförs bl.a. en översyn av det administrativa

stödet till kommittéerna. Målet är att få till stånd en gemensam

serviceorganisation omfattande ett komplett administrativt stöd i de gemensamma

kommittélokalerna.

Riksdagens revisorers förslag i sammandrag

Riksdagens revisorer har granskat kommittéväsendet och rapporterat resultatet

av granskningen i rapporten 1996/97:6 Kommittéväsendets roll och arbetsformer.

Granskningen har väsentligen avsett kommittéväsendets effektivitet som

hjälpmedel att klarlägga och analysera olika problem i samhället eller

förvaltningen. Därvid har det varit de sakliga snarare än de politiska delarna

av kommittéarbetet som stått i centrum. Rapporten har remissbehandlats.

Remissinstanserna har i stort sett varit positiva till granskningen.

I förslag till riksdagen 1997/98:RR3 har revisorerna lämnat sina synpunkter

och förslag med anledning av granskningen och remissbehandlingen av den nämnda

rapporten.

Revisorerna har identifierat ett antal problem förknippade med

kommittéväsendets nuvarande funktionssätt. Det framhålls att tidsramarna i

utredningarna krympt väsentligt. Vidare har kraven på kommittéerna ökat i flera

olika avseenden. Departementsorganisationen tenderar att bli styrande för de

utredningsbehov som upptäcks. Kommittéer används i mycket liten utsträckning

för att förbereda svenska ståndpunkter i EU. Remisshanteringen av

kommittébetänkanden har enligt remissinstanserna brister.

Revisorerna utvecklar i skrivelsen till riksdagen sin syn på kommittéväsendet

som utredningsform och pekar på en rad olika åtgärder som skulle kunna stärka

kommittéväsendet. Enligt revisorerna kan kommittéuppdrag begränsas med hänsyn

till om syftet i första hand är att öka kunskaperna, att skapa samförstånd

eller att utforma förslag. Utredningsbehoven kan samordnas bättre och

framförhållningen kan öka. Kommittéer kan i högre grad användas som stöd i EU-

arbetet. Kommittédirektiven kan vidare enligt revisorerna ges en klarare och

mer realistisk utformning. Remisshanteringen kan förbättras genom att urvalet

av remissinstanser övervägs bättre samt genom tillräckliga remisstider och

omsorgsfulla remissammanställningar.

Riksdagens revisorer föreslår sammanfattningsvis att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad revisorerna anfört i skrivelsen beträffande 1.

kommittéväsendets roll, 2. kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt 3.

remisshanteringen av kommittérapporter. Dessa förslag redovisas närmare i det

följande.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om bättre

beslutsunderlag (yrkande 4). Motionärerna säger sig dela den kritik av

kommittéväsendet som Förvaltningspolitiska kommissionen och Riksdagens

revisorer framfört och anser att de åtgärder som föreslås i propositionen är

otillräckliga. Det handlar om att ge kommittéerna tillräcklig tid och

tillräckligt öppna direktiv samt att kommittéerna besjälas av en strävan att

allsidigt och seriöst belysa olika aspekter av de problem de har att utreda.

Utskottets bedömning

Regeringen har på grundval av Förvaltningspolitiska kommissionens respektive

Riksdagens revisorers överväganden om kommittéväsendet i propositionen aviserat

en översyn av kommittéernas arbetsförutsättningar i syfte att öka kvaliteten i

regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Ett mål för översynsarbetet är att

få till stånd en gemensam serviceorganisation innefattande ett komplett

administrativt stöd för kommittéerna. Av propositionen framgår att regeringen

avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av detta arbete.

I motion 1997/98:K35 yrkande 4 (fp) anförs att de åtgärder som föreslås i

propositionen är otillräckliga och att kommittéerna bör ges tillräckligt med

tid och öppna direktiv m.m. Enligt utskottets mening är det för tidigt att nu

bedöma om de åtgärder som regeringen beskriver i propositionen är tillräckliga.

Regeringen har i propositionen uttalat att den avser att återkomma till

riksdagen med en redovisning av sitt översynsarbete. Som framgår av den

fortsatta framställningen ställer utskottet sig bakom Riksdagens revisorers

förslag att en sådan redovisning skall ske våren 1999. Redovisningen föreslås

omfatta frågor om bl.a. kommittéväsendets roll och kommittéernas arbetsvillkor

och arbetsformer. Motionen bör därför inte nu föranleda någon åtgärd av

riksdagen. Motionen avstyrks.

Kommittéväsendets roll

Revisorernas överväganden och förslag

Revisorerna anser att regeringen bör utveckla kommittéväsendets roll och

återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen har hanterat de

frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning

(yrkande 1). Denna beskrivning skulle t.ex. kunna ske inom ramen för den

kommittéberättelse som publiceras våren 1999.

I sina överväganden i denna del framhåller revisorerna att om kommittéerna

lämnar beslutsunderlag som fyller högt ställda krav i olika hänseenden, ökar

sannolikheten för beslut som är ändamålsenliga och resursbesparande samtidigt

som sannolikheten för samhällsekonomiskt dyrbara misstag minskar. Vid

resonemang om kommittéarbetets kvalitet och värde kan man enligt revisorerna

skilja mellan tre olika grupper av kvalitetskrav: klarhet och begriplighet,

specialkunskaper samt politisk användbarhet.

I den revisionsrapport som legat till grund för förslaget (rapport 1996/97:6)

nämns följande exempel på komponenter som måste uppfyllas för att kvalitet i en

kommittés arbete skall anses föreligga:

- relevans och mångsidighet i problembeskrivning och underlagsmaterial,

- sanningshalt och trovärdighet i faktaredovisningar (att alla relevanta fakta

och omständigheter återges på ett korrekt och rättvisande sätt),

- tydlighet, begriplighet och pedagogik i framställningen.

I dagsläget är det enligt revisorerna svårare att förena dessa delvis

väsensskilda kvalitetskrav på grund av bl.a. en ökad komplexitet i

samhällsfrågorna, eventuellt även en ökad konfliktnivå, minskad tilltro till

experter och ökad mångfald inom forskarvärlden. Regeringens sätt att tillsätta

kommittéer har samspelat med dessa förändringar. Vid resursknapphet ökar också

svårigheterna att förena olika kvalitetskrav. Det finns i dag enligt

revisorerna principiella skäl att varna för att kommittéerna i alltför låg grad

har möjlighet att uppfylla de olika kvalitetskraven.

När det gäller lämpligheten av olika utredningsformer anser revisorerna att

utredningar inom Regeringskansliet kan vara den bästa lösningen, om syftet är

att få fram politiskt användbara resultat på kort sikt. Om syftet är att dra

nytta av väldefinierade specialkunskaper som finns inom en statlig myndighet

ligger det nära till hands att ge uppdraget till denna myndighet. Om medverkan

krävs från flera olika organisationer, myndigheter eller forskningsgrenar kan

kommittéformen vara att föredra.

När det gäller effektivitet i kommittéarbetet, är det huvudsakliga problemet

i dag inte att det går åt för mycket resurser utan snarare att resultatet av

verksamheten är ifrågasatt. I denna situation är det enligt revisorerna viktigt

att utveckla kommittéernas arbetsvillkor.

Revisorerna anser när det gäller kommittéuppdragens karaktär att tanken om

avgränsning och viss renodling avseende kunskapshöjning, samförståndsskapande

respektive utformning av förslag, som nämnts i det föregående, är väl värd att

pröva. Revisorerna betonar även betydelsen av att man ägnar tillräcklig tid

och möda åt att få fram en mångsidig och empiriskt välgrundad

verklighetsbeskrivning.

I frågan om identifiering och samordning av utredningsbehov anser revisorerna

att det är viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt uppgiften att identifiera

problem som berör flera samhällssektorer eller politikområden. Regeringen och

dess kansli har en central roll när det gäller identifieringen av förändrings-

och reformbehov, men även de granskande organen och andra statliga myndigheter

har väsentliga funktioner härvidlag. Regeringen bör intensifiera sitt arbete

med att identifiera utredningsbehov genom strategiska förstudier gärna över

departementsgränserna. Särskilt i de fall arbetet kräver forskningsanknytning

kan kommittéformen vara lämplig. Revisorerna betonar också det ömsesidiga

samband som finns mellan arbetet i Regeringskansliet och kommittéväsendet.

Enligt revisorerna finns det flera omständigheter som försvårar förberedelserna

i Regeringskansliet när det gäller tillsättandet av kommittéer, bl.a. tids- och

kapacitetsbrist, vilket kan leda till att beslut om kommittéuppdrag fattas

alltför sent och att långsiktigt nödvändiga analysuppgifter senareläggs. De

utredningar som senare ändå måste utföras får därmed ett onödigt pressat

tidsschema. Arbetet med identifieringen av utredningsbehov bör mot denna

bakgrund ges högre prioritet i Regeringskansliet, anser revisorerna.

Revisorerna rekommenderar också en ökad användning av kommittéer i fråga om

att förbereda svenska ställningstaganden i EU. Kommittéer borde enligt

revisorerna även kunna användas för att förbereda svenska ståndpunkter som

initieras av kommissionen.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K11 hemställer Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp),

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om kommittéväsendets roll (yrkande 1), där motionärerna ställer sig

bakom vad Riksdagens revisorer anfört i det här aktuella förslaget till

riksdagen. I samma motion begärs vidare att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad som anförts i motionen om att kommittéer bör användas

i högre grad i beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU (yrkande 4).

Detta yrkande överensstämmer med vad revisorerna rekommenderat i sitt förslag i

denna del. I motionen föreslås också att det vid behandling av viktigare frågor

i EU tillsätts en s.k. skuggutredning på svensk basis i syfte att bereda fler

tillfälle att delta i EU:s beslutsprocess och att få fram de svenska

ståndpunkterna (yrkande 5).

I motion 1997/98:K222 hemställer Elver Jonsson (fp) att regeringen ges till

känna vad som i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i offentliga

utredningar och rapporter, så att politiska beslut kan bygga på seriös grund

där den faktiska situationen redovisas. Motionären framhåller vikten av att de

statliga instanserna är noggranna i sitt sökande efter fakta. Vissa avsnitt i

en utredning och i underlag för politiska beslut bygger självfallet på

värderingar, men ?hårdvaran? måste det rimligen finnas full acceptans för,

anser motionären. Regeringen måste få riksdagens uppdrag att åstadkomma

förändringar och förbättringar som kan leda till tydliga och klara fakta i

basmaterial som ligger till grund för politiska beslut.

Utskottets bedömning

Revisorerna anser i denna del att regeringen bör utveckla kommittéväsendets

roll och återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen hanterat

de frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning.

Som framgått av utskottets redovisning i det föregående har revisorerna

behandlat kvalitetskrav, utredningsformer, effektiviteten i kommittéarbetet,

kommittéuppdragens karaktär, identifiering och samordning av utredningsbehov

samt ökad användning av kommittéer i EU-arbetet.

Utskottet anser att de problemområden som revisorerna har identifierat är

relevanta och att de resonemang revisorerna för kring dessa problemområden bör

kunna ligga till grund för en redovisning av det slag som revisorerna föreslår.

Utskottet tillstyrker förslaget i denna del, vilket riksdagen som sin mening

bör ge regeringen till känna.

De synpunkter som framförs i motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 (mp)

innebär att motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del.

Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen och avstyrks därför.

I motion K11 yrkande 5 föreslås att kommittéer bör användas i högre grad i

beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU. Utskottet har nyligen (bet.

1997/98:KU27) behandlat EU-frågornas behandling i riksdagen och därvid

föreslagit att frågor som väckts i motioner under innevarande riksmöte och som

har denna inriktning bör bli föremål för en samlad utredning. Det här aktuella

motionsyrkandet bör enligt utskottets mening också behandlas i detta

sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga åtgärder från riksdagens

sida, varför det avstyrks.

I motion 1997/98:K222 (fp) framhålls bl.a. att bakgrundsmaterialet i

offentliga utredningar o.d. bör vara korrekt. Enligt utskottets mening stämmer

motionärens synsätt väl överens med revisorernas diskussion om kvalitets-

aspekter på kommittéarbetet. Därmed får motionärens önskemål anses

tillgodosett, varför motionen avstyrks.

Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer

Revisorernas överväganden och förslag

Revisorerna anser att regeringen bör vidta åtgärder för att förbättra

kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till riksdagen med

en beskrivning av hur regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i

denna del av sin granskning (yrkande 2). Detta skulle kunna ske inom ramen för

den kommittéberättelse som publiceras våren 1999.

Den konflikt som i dag förefaller att finnas mellan tidspress och

kvalitetskrav i kommittéarbetet kan enligt revisorerna mildras på många olika

sätt. Tiden för rekrytering av ordförande, ledamöter, sekretariat etc. kan

sannolikt krympas om departementen intensifierar sitt arbete i denna del.

Tidsåtgången för tolkning av kommittéuppdraget kan i princip krympas genom

bättre utformade kommittéuppdrag och direktivdialog mellan utredningsledning

och departement innan direktiven beslutas. Tidsåtgången för administration och

lösande av tekniska problem kan minska genom förbättrat administrativt stöd

från Regeringskansliet. Tidsåtgången för genomförande av empiriska

undersökningar, studieresor, seminarier och utfrågningar kan sannolikt inte

krympas utan att ambitionsnivån sänks. Tiden för rapportskrivning och skrivning

av eventuella lagtexter kan krympas om arbetet fördelas på flera händer.

När det gäller utformningen av kommittédirektiv och beräkning av

utredningstid anser revisorerna att den nuvarande ordningen, som innebär att en

stor del av den fastlagda utredningstiden förbrukats innan kommitténs arbete

kan börja, är olämplig och bör ändras. Kommittéerna får närmast som regel sin

utredningstid förlängd om de så begär. Detta är en förklaring till att det

nuvarande systemet alls fungerar. Enligt revisorerna är utredningstiderna i dag

i många fall så pressade att man inte kan bortse från de varningstecken som

finns beträffande de negativa konsekvenserna och värdet av utredningsarbetet.

Enligt revisorerna har frågan om de generella delarna av kommittédirektiven,

t.ex. kraven på konsekvensanalyser och prövning av det offentliga åtagandet,

ett samband med avgränsningen av uppdraget. Metoden med generella direktiv, som

berörda fackdepartement inte tagit explicit ställning till, innebär att man

kombinerar en ämnesmässig begränsning av ett uppdrag med stora och oprecisa

krav på det analytiska och samhällsekonomiska innehållet. Det finns enligt

revisorerna skäl att ifrågasätta detta sätt att utforma kommittéuppdrag. Bättre

vore att utgå från direktiv som innehåller genomtänkta och integrerade krav på

utredningsarbetet. Kraven på konsekvensanalyser borde preciseras i

kommittéernas egna direktiv. Den nuvarande situationen som innebär att

kommittéerna i första hand arbetar med sina ?egna? direktiv och tar lätt på de

generella direktiven är enligt revisorerna inte acceptabel.

När det gäller kommittéernas sammansättning, kompetens och arbetsformer anser

revisorerna att rekryteringen av kommittésekreterare skulle behöva breddas så

att sekretariaten består av mer än en person. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan

kommittésekreterare bör enligt revisorerna uppmuntras. Utformningen av

kommittéuppdragen och renodlingen av kommittéuppdragen borde göra det lättare

att engagera ekonomiskt kunniga personer för kommittéuppdrag. Revisorerna ser

också positivt på vissa förslag som lämnats av remissinstanserna, däribland

inrättandet av en särskild pool av ekonomikunniga utredare som kan bistå

kommittéerna med konsekvensanalyser respektive att inrätta en basresurs till

kommittéernas förfogande i syfte att snabbare få fram bakgrundsbeskrivningar.

Revisorerna understryker vikten av att regeringen fortsätter att driva

arbetet med att förbättra det administrativa stödet till kommittéerna och

betonar det önskvärda i att varje kommitté får en budget med självständigt

budget-ansvar.

När det gäller former för publicering anser revisorerna att resultatet av

kommittéarbetet inte slentrianmässigt bör publiceras i SOU-serien. Av praktiska

skäl bör materialet samlas till ett fåtal volymer i SOU-serien då uppdraget är

slutfört.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

motionen om kommittéernas arbetsvillkor (yrkande 2). Yrkandet innebär att

motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del av sitt

förslag.

Utskottets bedömning

Revisorerna anser i denna del att regeringen bör vidta åtgärder för att

förbättra kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till

riksdagen med en beskrivning, inom ramen för kommittérapporten 1999, av hur

regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i denna del av sin

granskning. Revisorerna har i denna del behandlat frågor om konflikten mellan

tidspress och kvalitetskrav, utformningen av direktiv och beräkning av

utredningstid, de generella delarna av direktiven, kommittéernas

sammansättning, kompetens och arbetsformer, det administrativa stödet samt

former för publicering.

Utskottet anser att de frågor som revisorerna tagit upp i denna del är av

betydelse för möjligheten att förbättra kommittéernas arbetsvillkor m.m. och

tillstyrker därför revisorernas förslag även i denna del. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1997/98:K11 yrkande 2 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna

anfört. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen. Motionen

avstyrks.

Remisshanteringen av kommittérapporter

Revisorernas förslag

Remissinstitutet bör enligt revisorerna tas på allvar och respekteras som en

väsentlig form för kvalitetssäkring av utredningsresultaten. Revisorerna

betonar också betydelsen av genomarbetade remissammanställningar som på ett

rättvisande sätt redovisar remissinstansernas synpunkter. Antalet

remissinstanser bör övervägas mot denna bakgrund. Om Regeringskansliet vill ha

en mycket bred remissbehandling av en avgränsad fråga kan detta ske i annan

form än remissbehandling av en hel utredningsrapport. Revisorerna avråder från

att använda utfrågningar som ersättning för traditionell remissbehandling.

Revisorerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av

kommittébetänkandena, vilket skulle kunna ske inom ramen för den

kommittéberättelse som publiceras våren 1999 (yrkande 3).

Motionen

I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen

anförts om remisshanteringen av kommittérapporter (yrkande 3). Yrkandet innebär

att motionärerna ställer sig bakom det som revisorerna framfört i sitt förslag

i denna del.

Utskottets bedömning

Revisorerna anser i denna del att regeringen bör återkomma till riksdagen med

en beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av

kommittébetänkanden, vilket skulle kunna ske inom ramen för kommittéberättelsen

våren 1999.

Utskottet instämmer i vad revisorerna anfört i denna del. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Motion 1997/98:K11 yrkande 3 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna

anfört i denna del. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen.

Motionen avstyrks.

Kommittéernas sammansättning

Kommittéberättelsen

I regeringens skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998 - Kommittéernas

sammansättning redovisas bl.a. fördelningen mellan kvinnor och män i

kommittéerna. Av redovisningen framgår att andelen kvinnor bland kommittéernas

ledamöter inklusive ordförande uppgick till 40,1 %. Någon jämförelse bakåt i

tiden är av redovisningstekniska skäl inte möjlig. Av en redovisning där även

tidigare års principer använts framgår att andelen kvinnor sammantaget ökat med

0,7 %, att andelen kvinnliga ledamöter ökat med 1,2 % och att andelen kvinnliga

ordförande ökat med 2,6 %.

Motionen

I motion 1997/98:K27, som väckts med anledning av skrivelsen, hemställer Peter

Eriksson (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om kraftiga åtgärder från regeringens sida för att öka antalet

kvinnliga ordförande och sakkunniga i kommittéerna. I motionen framhålls att

konstitutionsutskottet vid ett stort antal tillfällen granskat kommittéväsendet

från jämställdhetssynpunkt. Någon direkt synbar förbättring i fråga om

jämställdhet har enligt motionären inte skett trots KU:s kritik.

Utskottets bedömning

Utskottet, som ett flertal gånger i samband med granskningen av regeringen

framfört liknande synpunkter som de i motionen, instämmer i vad motionärerna

anför om vikten av att kommittéerna får en bättre balans mellan manliga och

kvinnliga ordförande och sakkunniga. Enligt utskottets mening bör riksdagen med

anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ge regeringen till känna vad

utskottet anfört. Regeringen bör lämna en redogörelse för sina överväganden i

denna del i samband med den redovisning våren 1999 som utskottet föreslagit i

det föregående.

Resultatstyrning av statlig verksamhet

Propositionen

Propositionens innehåll i huvudsak

Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att resultatstyrningen fortfarande

uppvisade brister avseende bl.a. helhetssyn, verksamhetsanpassning och

politiskt engagemeng samt tendenser till ny detaljstyrning av myndigheterna.

Enligt kommissionen bör regeringen ta initiativ till en grundläggande översyn

av resultatstyrningen.

Enligt regeringens mening är resultatstyrningen ett av regeringens viktigaste

redskap för att kunna skapa en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med

riksdagens och regeringens mål och politiska prioriteringar. Regeringen anser

att resultatstyrningen har vissa brister som framgått av Förvaltningspolitiska

kommissionens betänkande. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder i syfte att

förbättra resultatstyrningen och planerar ytterligare åtgärder. Regeringen

anser inte att en översyn är det bästa sättet att utveckla resultatstyrningen.

Det är enligt regeringen bättre att vidta riktade åtgärder inom de områden där

det finns brister.

En konkret åtgärd är enligt propositionen att utarbeta en strategi för att

tillgodose riksdagens och regeringens behov av resultatinformation. Ett arbete

har inletts i Regeringskansliet för att få fram en bättre strukturerad och mer

tillgänglig information. Regeringskansliet måste också bli bättre på att

analysera verksamheten utifrån ett övergripande perspektiv. Dialogen på

tjänstemannanivå mellan respektive utskott i riksdagen och departementen avses

vidareutvecklas i syfte att få bättre kunskap om bl.a. riksdagens behov av

resultatinformation. En annan åtgärd är att utveckla mål- och

resultatdialogerna mellan departementsledningarna och myndighetscheferna.

En åtgärd syftande till att fokusera det politiskt intressanta i

budgetpropositionen för 1998 var att regeringen föreslog mål på

utgiftsområdesnivå avseende de effekter som de statliga insatserna syftar till.

I budgetpropositionen angavs också vilka prioriteringar som gäller för 1998.

Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att bedöma om dessa effektmål

uppnåtts.

De åtgärder som vidtagits förväntas bidra till att resultatinformationen till

regering och riksdag förbättras, vilket i sin tur kan leda till att

politikernas intresse för resultatstyrningen ökar. Helhetssynen förväntas också

förbättras och tendensen att myndigheterna åläggs för många och detaljerade

mål motverkas. Styrningen kommer enligt regeringen dessutom att anpassas

bättre till verksamheternas olika förutsättningar och öka myndigheternas

incitament till samarbete.

Motionerna

I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att systematiskt

samla in, analysera och redovisa synpunkter från medborgarna (yrkande 9). Detta

bör enligt motionärerna ske med hänsyn till att medborgarperspektivet bör vara

centralt i resultatstyrningen.

I följdmotion 1997/98:K39 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen

beslutar att hos regeringen begära en grundläggande översyn av

resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande

1). Motionärerna konstaterar att regeringen i den aktuella propositionen inte

tagit initiativ till en sådan översyn som förordades av Förvaltningspolitiska

kommissionen. Enligt motionen krävs en grundläggande översyn och en kritisk

granskning av hur resultatstyrningen hittills fungerat. En sådan översyn bör

också söka vägar till metoder som stärker den politisk-demokratiska styrningen

och finna former som i ökad grad utgår från medborgarperspektivet, där

medborgarnas kritik och synpunkter stimuleras och aktivt tas till vara.

I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fokusering

på medborgarnas klagomål i utvärderingen av myndigheternas verksamhet (yrkande

1). En effektiv förvaltning innebär inte automatiskt att den också är öppen och

tillmötesgående för medborgarna. För att förvaltningen skall styras så att den

står i medborgarnas tjänst bör medborgarnas reaktioner på hur myndigheterna

fungerar tillmätas betydande vikt.

Utskottets bedömning

I propositionen redogör regeringen översiktligt för sina planer och vidtagna

åtgärder när det gäller utvecklingen av resultatstyrningen. Utskottet har inga

invändningar mot vad regeringen anför i denna del. I tre följdmotioner framförs

bl.a. synpunkter på medborgarperspektivet på resultatstyrningen (mot.

1997/98:K35 yrkande 9, fp, K39 yrkande 1, v, och K42 yrkande 1, c). Ett

framträdande tema i dessa motioner är önskan att medborgarnas synpunkter

inklusive klagomål på den verksamhet som myndigheterna driver bör tillmätas en

stor betydelse vid utvärderingen av verksamheten. Utskottet vill för sin del

instämma i motionärernas synpunkter, som enligt utskottets mening är värdefulla

för resultatstyrningens fortsatta utveckling. Vad utskottet här anfört med

anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagens revisorers förslag

Förslaget i huvuddrag

Förslaget 1997/98:RR7 innehåller sju delförslag, av vilka de tre första

behandlats i ett tidigare betänkande om riksdagens arbetsformer (1997/98:KU27).

Dessa förslag berör regeringens redovisning till riksdagen av den statliga

förvaltningens verksamhet respektive granskning av Regeringskansliet och

granskning av regeringens resultatanalys, dvs. frågor med anknytning till

riksdagen och resultatstyrningen.

I det här aktuella betänkandet behandlas de förslag som avser relationen

mellan regeringen och myndigheterna i resultatstyrningshänseende. Revisorerna

föreslår i denna del att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning

beträffande den egna verksamheten på samma sätt som andra myndigheter (yrkande

4), att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av

myndighetsstyrelsernas roll (yrkande 5), att regeringen uppdrar åt någon av

stabsmyndigheterna att kartlägga vilka olika slags incitament som förekommer i

relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6) samt att regeringen

bör överväga att ge arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist inom

Regeringskansliet (yrkande 7). Dessa förslag behandlas i särskilda avsnitt i

det följande.

I de allmänna delarna av revisorernas förslag behandlas bl.a. vilken typ av

resultat som redovisningen bör omfatta, med vilken frekvens resultaten skall

redovisas, utvärderingskompetens samt resultatdialogen mellan regeringen och

myndigheterna.

Enligt revisorerna har de övergripande målen och verksamhetsmålen för

myndigheterna i regleringsbreven inte givits ett sådant innehåll och en sådan

precision att de kan ligga till grund för uppföljning och utvärdering av

myndigheternas verksamhet. Därför är det angeläget att regeringen intensifierar

sitt arbete med att formulera tydliga och mätbara mål för skilda verksamheter,

främst verksamhetsmål. Målen bör av myndigheterna uppfattas som ändamålsenliga

och relevanta med hänsyn till verksamheten.

Information om myndigheternas produktivitets- och kvalitetsutveckling bör

enligt revisorerna ha en viktig roll för uppföljningen av förvaltningens

verksamhet. Kraven på resultatinformationen måste enligt revisorerna preciseras

och motiveras. Myndigheternas resultatredovisningar bör omfatta endast

väsentlig resultatinformation, med vilket revisorerna menar information som

besvarar Regeringskansliets grundläggande frågor rörande myndigheternas

verksamheter. En sådan ordning kräver att regeringen i regleringsbreven endast

efterfrågar information som kan förväntas besvara grundläggande frågor om

myndigheternas prestationer. Regeringen bör enligt revisorerna överväga i

vilken omfattning myndigheterna återkommande bör redovisa och kommentera hur

prestationerna utvecklats med avseende på kostnader, volym och kvalitet etc.

Behov kan också föreligga av information med vars hjälp regeringen kan jämföra

myndigheterna och aggregerad resultatinformation som belyser

produktivitetsutvecklingen inom t.ex. ett verksamhetsområde.

All statligt finansierad verksamhet bör enligt revisorerna resultatstyras,

vilket medför att även finansiella flöden bör följas upp och utvärderas. Det

kan gälla t.ex. transfereringar till hushållen och bidrag till organisationer

och särskilda bidrag. Det är särskilt angeläget att dessa utgifter analyseras

och utvärderas med avseende på bl.a. fördelningspolitiska effekter.

Enligt revisorerna är det också angeläget att myndigheternas EU-arbete

integreras i det nationella arbetet med resultatstyrning. Därvid är det viktigt

att Regeringskansliet i förväg lägger fast ståndpunkter utifrån vilka

myndigheterna kan agera.

I fråga om hur ofta resultat skall redovisas anför revisorerna att det inte

finns något egenvärde i att inhämta information med täta intervall, t.ex.

halvårs- eller kvartalsvis. Regeringen bör dock överväga en mera frekvent

resultatredovisning främst från de större myndigheterna eller från myndigheter

som bedriver en föränderlig verksamhet.

Utöver myndigheternas årliga resultatredovisningar kan regeringen behöva

tillgång till annan resultatinformation, t.ex. externa utvärderingar.

Revisorerna anser, mot bakgrund av att det finns dokumenterade brister och

kvalitetsproblem i myndigheternas egna utvärderingar, att regeringen i större

utsträckning bör ta i anspråk organisationer, forskare m.fl. med gedigen

utvärderingserfarenhet i arbetet med att utvärdera och ompröva myndigheternas

verksamhet.

När det gäller dialogen mellan regeringen och myndigheterna anser revisorerna

att det är väsentligt att frågor om de uppnådda resultaten ges tillräckligt

utrymme i dialogen mellan den politiska ledningen och myndighetens ledning.

Revisorerna anser att resultatdialogen är central i styrningen av förvaltningen

och att den därför bör prioriteras av den politiska ledningen i respektive

departement. En seriös resultatdialog förutsätter att den äger rum i särskild

ordning och ges större utrymme än vad som för närvarande verkar vara fallet.

Regeringen bör överväga att i ökad omfattning dokumentera resultatdialogen.

Riksdagen har tidigare betonat att dialogen mellan regeringen och myndigheterna

bör fördjupas och att en bättre dialog skulle medföra att verksamhetsmålen fick

en relevant utformning (bet. 1995/96:FiU7).

Finansutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över

revisorernas förslag jämte följdmotion 1997/98:K12. Finansutskottet har i sitt

yttrande (1997/98:FiU2y) lämnat synpunkter på dels den nämnda motionen, dels de

ovan nämnda yrkandena 4 och 7. Utskottets synpunkter i de enskilda delarna

redovisas i det följande.

Motionen

I följdmotion 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) föreslås att en utredning

kommer till stånd angående myndigheternas delårsredovisningar. Enligt

motionären är det viktigt att man inte lägger in återrapporteringstidpunkter

som inte är meningsfulla med hänsyn till verksamhetens natur, t.ex. delårs-

rapporter över myndigheternas budgetläge. Kostnadseffektiviteten i sådana

redovisningar bör utvärderas och ställning tas till om de kan genomföras på ett

enklare sätt (yrkande 1).

Finansutskottets yttrande över motionen

Finansutskottet hänvisar i sitt yttrande 1997/98:FiU2y beträffande yrkande 1

till utskottets tidigare behandling av ett likartat krav från samma motionär

(bet. 1997/98:FiU1). Utskottet anförde i detta sammanhang bl.a. att en

förbättrad ekonomisk uppföljning är en viktig del i den reformerade

budgetprocessen och underströk att en fortlöpande och snabb återföring av

information är betydelsefull för möjligheten att styra den statliga

verksamheten. När det gäller formerna för uppgiftsinsamlingen och möjligheterna

att förenkla det nyligen införda systemet ansåg utskottet att det är en fråga

som ankommer på regeringen. Utskottet avstyrkte motionen och intar nu samma

ståndpunkt beträffande den här aktuella motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i finansutskottets bedömning av motion 1997/98:K12 (fp) och

avstyrker densamma.

Regeringskansliets resultatredovisning

Revisorernas förslag

Regeringskansliet utgör sedan den 1 januari 1997 en myndighet. Enligt

revisorerna är det angeläget att Regeringskansliet, för att arbetet med att

resultatstyra förvaltningen skall framstå som trovärdigt, ökar ambitionsnivån i

arbetet med att redovisa resultatet av sin egen verksamhet. Revisorerna

föreslår därför att riksdagen begär att även Regeringskansliet skall lämna

resultatredovisning på samma sätt som andra myndigheter (yrkande 4).

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet anför i sitt tidigare nämnda yttrande att utskottet kan dela

det synsätt som revisorerna har om vikten av att Regeringskansliet är ledande i

arbetet med att resultatstyra förvaltningen. Utskottet säger sig ha erfarit att

ett arbete pågår inom Regeringskansliet med att utveckla formerna och höja

ambitionsnivån när det gäller att redovisa resultatet av sin egen verksamhet.

Utskottet konstaterar samtidigt att det närmast ankommer på

konstitutionsutskottet att överväga vilka krav som riksdagen bör ha på en

sådan resultatredovisning.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid kontakter med Regeringskansliets förvaltningsavdelning

erfarit att det sedan 1997, då Regeringskansliet blev en sammanhållen

myndighet, pågår ett förnyelse- och förändringsarbete inom Regeringskansliet. I

detta arbete ingår att utveckla den interna styrprocessen inom

Regeringskansliet. Inom ramen för detta arbete har en prototyp för

resultatinformation för Regeringskansliet tagits fram.

Mot bakgrund av den pågående verksamheten inom Regeringskansliet med att

utveckla styrsystem och resultatredovisning finner utskottet att Riksdagens

revisorers förslag om att Regeringskansliet skall lämna en årlig

resultatredovisning till riksdagen på samma sätt som andra myndigheter är för

tidigt väckt. Denna bedömning hänger samman med att innebörden av begreppen

resultat och resultatmått när det gäller Regeringskansliet och dess verksamhet

enligt utskottets mening är långtifrån självklar, om man tar i beaktande

Regeringskansliets speciella ställning och styrande roll gentemot de

verkställande myndigheterna. Enligt utskottets mening bör det arbete som

igångsatts inom Regeringskansliet med att utveckla den interna styrprocessen

och resultatredovisningen pågå ytterligare någon tid innan frågan om

Regeringskansliets resultatredovisning för riksdagen åter aktualiseras.

Utskottet utgår från att Regeringskansliet under det fortsatta arbetet

utvecklar resultatmått etc. som ger en rättvisande bild av Regeringskansliets

prestationer. Resultatet av utvecklingsarbetet bör av regeringen redovisas för

riksdagen i lämpligt sammanhang. Detta bör riksdagen med anledning av

revisorernas förslag i denna del som sin mening ge regeringen till känna.

Myndighetsstyrelsernas roll

Revisorernas förslag

Myndighetsstyrelsernas inflytande över verksamheten bör enligt revisorerna

följas noga av regeringen, varvid innebörden av rollfördelningen bör klargöras

för alla inblandade. Styrelseledamöterna bör erhålla en ingående och

återkommande information om sina uppgifter och sitt ansvar.

Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen för riksdagen

redovisar erfarenheterna av myndighetsstyrelsernas roll. I en sådan redovisning

bör ingå hur roll- och ansvarsfördelningen i praktiken ser ut mellan regering,

styrelse och generaldirektör. Enligt revisorerna är det av särskild vikt att

även styrelsens roll och ansvar i myndighetens arbete med resultatredovisning

omfattas av en sådan redogörelse (yrkande 5).

Utskottets bedömning

Som framgått ovan har Förvaltningspolitiska kommissionen behandlat frågan om

ledningsorganisationen i förvaltningsmyndigheterna, vilket har föranlett

regeringen att i den nu aktuella propositionen göra vissa uttalanden om

användningen av olika typer av myndighetsstyrelser. Mot bakgrund av att frågan

om myndighetsstyrelsernas organisation och arbete så nyligen genomgåtts av en

statlig utredning finns enligt utskottets mening nu inte anledning att på nytt

utreda denna fråga. Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt

avslås.

Incitament i relationen myndigheter-departement

Revisorernas förslag

Enligt revisorerna förutsätter en väl fungerande resultatstyrning att det finns

olika slags incitament med avseende på hur ett bra resultat skall belönas eller

vilket ansvar som skall utkrävas om resultatet är otillfredsställande. Enligt

revisorerna har frågan om belöningar och ansvarsutkrävande diskuterats i mycket

begränsad omfattning i Regeringskansliet. I den mån en diskussion förts

förefaller den enligt revisorerna ha inriktats på utformningen av ett

belöningssystem.

Revisorerna anser att frågan om belöningar och ansvarsutkrävande är viktig

och föreslår därför att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppgift

att kartlägga olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i

relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6). Även internationella

erfarenheter bör enligt revisorerna beaktas. Uppdraget bör även resultera i ett

förslag till modell för hur belöningar och ansvarsutkrävande med anledning av

myndigheternas resultatredovisning kan utformas. Modellen bör även beakta hur

myndigheternas omvärld - främst medborgarna och skattebetalarna - bedömer

verksamheten och hur personalen ser på verksamheten.

Utskottets bedömning

Frågan om belöningar och ansvarsutkrävande i förhållandet mellan departement

och myndigheter är enligt utskottet av stort intresse. Det får emellertid

förutsättas att regeringen som ansvarig för myndigheternas verksamhet

fortlöpande bevakar dessa frågor och tar de initiativ som är påkallade. Något

specifikt initiativ från riksdagens sida i denna fråga är inte nödvändigt.

Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt avslås.

Regeringens arbete med resultatstyrning

Revisorernas förslag

Departementens resurser för analys och kontroll av stora myndigheter är enligt

revisorernas uppfattning alltför begränsade, varigenom systemet blir sårbart

för personförändringar. Revisorerna anser att såväl prioriteringarna inom

enskilda departement som fördelningen av resurser mellan departement och

myndigheter bör ses över. Revisorerna anser också att arbetet med

resultatstyrning bör prioriteras resursmässigt. Revisorerna ser det som

väsentligt att planerna på personalpolitiska reformer omsätts i praktisk

handling. Regeringens arbete med resultatstyrning behöver enligt revisorernas

bedömning ges ökad stadga. Ett sätt att skydda resurserna för

resultatstyrningen är att ge dem en särskild organisatorisk hemvist, varvid

olika lösningar kan tänkas. Ett alternativ är att tillskapa en särskild, från

Regeringskansliet skild, organisation med uppdrag att bistå Regeringskansliet

med särskild analyskompetens. Exempel på en sådan lösning är bildandet av SIKA

inom kommunikationsområdet och tillkomsten av institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Om arbetet med resultatstyrning i ökad

omfattning skall bli en del i regeringens löpande arbete med att styra

förvaltningen är det emellertid angeläget att huvuddelen av arbetet med

resultatstyrning sker i Regeringskansliet. Revisorerna anser att det är viktigt

att resurser för arbetet med resultatstyrning finns i Regeringskansliet.

Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen överväger att ge

arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist i Regeringskansliet

(yrkande 7). Under förutsättning att en sådan funktion tillförs relevant

kompetens bör den kunna underlätta för varje departements politiska ledning att

formulera mål inom ansvarsområdet och bistå regeringen i arbetet med att

systematiskt följa upp och utvärdera hela eller delar av ansvarsområdet.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet har i sitt nämnda yttrande anfört att det är ett starkt

intresse utifrån ett riksdagsperspektiv att Regeringskansliet förbättrar

kompetensen beträffande resultatstyrning och resultatkontroll men att det

givetvis är regeringen själv som närmast ansvarar för hur den organiserar sitt

arbete. Utskottet ser det därför inte som sin uppgift att uttala sig om hur

regeringen skall ge arbetet med resultatstyrning sin organisatoriska form.

Utskottet konstaterar att ett flertal departement redan inrättat olika former

av stabsenheter med uppgift att driva utvecklingsarbetet med resultatstyrning.

Utskottets bedömning

Utskottet instämmer i vad finansutskottet anfört om att det är regeringens sak

att bestämma om sin egen organisation även i vad avser

resultatstyrningsarbetet. Revisorernas förslag avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling

m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37 yrkande 1,

1997/98:K38 och 1997/98:K39 yrkande 3,

res. 1 (c, fp, v)

2. beträffande kvalificerad yrkesutbildning för statsanställda

att riksdagen avslår motion 1997/98:K33,

3. beträffande utbildning i förvaltningskunskap

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 1,

4. beträffande kommittologin inom EU

att riksdagen avslår motion 1997/98:K39 yrkande 2,

5. beträffande riktlinjer om myndigheters bemötande av medborgare

att riksdagen avslår motion 1997/98:K41,

6. beträffande förhandlingskunskap i EU-arbetet

att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkande 2,

7. beträffande utredning om det rättsliga ansvaret för

offentliganställda

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 3 delvis,

8. beträffande regler för bisysslor

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och 1997/98:K39

yrkande 5,

res. 2 (c, fp, v)

9. beträffande etik i offentlig förvaltning

att riksdagen avslår motion 1997/98:K36,

10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1997/98:K210,

res. 3 (m)

11. beträffande översyn av lagstiftningens utformning

att riksdagen avslår motion 1997/98:K250,

12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8,

res. 4 (m, fp)

13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter

m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4,

res. 5 (c)

14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning

att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K37 yrkande 2, 1997/98:K39

yrkande 4 och 1997/98:K40 godkänner propositionens förslag i denna del

(avsnitt 7.4),

res. 6 (c, v)

15. beträffande reglering av användning av information som finns på

Internet

att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 1,

res. 7 (m, c)

16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 2,

res. 8 (m, c, fp)

17. beträffande säkerhetssystem för kommunikation inom

statsförvaltningen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 3,

18. beträffande tillgång till samhällsdatabaser m.m.

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 10,

19. beträffande åtgärder för att sprida åtkomsten till Internet

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 11,

20. beträffande skydd för personlig integritet i IT-samhället

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 12,

21. beträffande kvinnors inflytande över IT-utvecklingen

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 13,

22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk

form

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K37 yrkande 3 godkänner

propositionens förslag i denna del (avsnitt 8.3.4),

res. 9 (c)

23. beträffande lag om det statliga personadressregistret

att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om

statligt personadressregister, dels avslår motion 1997/98:K34 yrkande 4,

res. 10 (m, mp)

24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 14,

res. 11 (fp)

25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion

1997/98:K35 yrkande 15 godkänner det i bilaga 2 intagna förslaget till lag

om ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister,

res. 12 (fp)

26. beträffande åtgärder för bättre offentligt beslutsunderlag

att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 4,

27. beträffande kommittéväsendets roll

att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 och med

anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 yrkande 1 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU-

ärenden

att riksdagen avslår motion 1997/98:K11 yrkande 5,

res. 13 (mp)

29. beträffande bakgrundsmaterial i offentliga utredningar

att riksdagen avslår motion 1997/98:K222,

30. beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer

att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:

RR3 yrkande 2 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande remisshantering av kommittérapporter

att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98:

RR3 yrkande 3 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 3 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande kommittéernas sammansättning

att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

33. beträffande skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998

att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna,

34. beträffande medborgarsynpunkternas roll i resultatstyrningen

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 9, 1997/98:K39

yrkande 1 och 1997/98:K42 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till

känna vad utskottet anfört,

35. beträffande utredning om myndigheternas delårsredovisning

att riksdagen avslår motion 1997/98:K12 yrkande 1,

36. beträffande Regeringskansliets resultatredovisning

att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7

yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. beträffande utredning av myndighetsstyrelsernas roll

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 5,

38. beträffande kartläggning av incitament i relationen

myndigheter-departement

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 6,

39. beträffande organiseringen i Regeringskansliet av arbetet med

resultatstyrningen

att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 7.

Stockholm den 26 maj 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Bo Könberg

I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Barbro

Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats

Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran

Lindblad (m).

Reservationer

1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1)

Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inget skäl att inrätta en ny myndighet med

den avsedda inriktningen. Den kompetens som här efterfrågas torde i hög grad

finnas inom de enskilda myndigheterna själva. Om regeringen vill lägga ansvaret

för kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen på en central myndighet

kan t.ex. Statskontoret anförtros uppgiften.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37

yrkande 1 och 1997/98:K39 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:K38

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Regler för bisysslor (mom. 8)

Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren

(fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?I motion? och

slutar med ?K39 yrkande 5? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör, som Förvaltningspolitiska kommissionen föreslog

och som de flesta remissinstanser instämde i, en bred utredning tillsättas om

det rättsliga ansvaret för de offentliganställda. I detta sammanhang bör även

behandlas reglerna för bisysslor för t.ex. domare och andra ämbetsmän, vilkas

oväld inte bör kunna ifrågasättas. Därvid bör regler som begränsar rätten till

bisysslor övervägas.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande regler för bisysslor

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och

1997/98:K39 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10)

Anders Björck (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad

(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion

1997/98:K210? och slutar med ?motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Riksdagen har vid olika tillfällen under senare år uttalat vikten av att

förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av konsekvensanalyser, något

som regeringen enligt utskottets mening inte efterlevt i önskvärd omfattning.

Utskottet konstaterar att många av de förslag till besparingar som lagts fram

och beslutats i stället har resulterat i ökade utgifter på andra områden eller

att stora underskott uppstått. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att

riksdagens beslut om konsekvensanalyser effektueras av regeringen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K210 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Inger René (m), Margitta Edgren (fp), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet

instämmer? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att myndighetsformen är lämpligast

för statlig verksamhet. En logisk konsekvensen av detta är enligt utskottets

mening att staten så långt möjligt bör avveckla, avyttra eller ombilda de

statliga verksamheter som i dag bedrivs i privaträttslig form. Enligt

utskottets mening bör staten som framhålls i motion 1997/98:K35 yrkande 6 inte

bedriva konkurrensutsatt verksamhet. En upprensning bör ske bland alla

privaträttsliga subjekt som bildats före den 1 januari 1998, då myndigheter

inklusive affärsverk inte utan tillstånd av regeringen får bilda bolag,

stiftelser, föreningar etc. Vidare bör som framhålls i samma motion yrkande 7

en avvecklingskommission tillsättas med uppgift att gå igenom all statlig

verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform och lämna förslag om avveckling,

avyttring eller ombildning. Även den utredning om tjänsteexport som regeringen

föreslår bör som föreslås i motionen yrkande 8 ta i beaktande att staten inte

bör ägna sig åt affärsverksamhet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8 som sin mening

ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?I motion? och

på s. 19 slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är tiden mogen för en reformering av

statsförvaltningen innebärande att de självständiga myndigheterna avskaffas och

läggs direkt under regeringen. Varje myndighet bör lyda under respektive

departement med statsrådet som högste ansvarige inför regeringen. De nuvarande

myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de nu finns som avdelningar i

departementen. Denna fråga bör bli föremål för utredning, vilket riksdagen som

sin mening bör ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14)

Birgitta Hambraeus (c) och Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?I motionerna?

och slutar med ?de avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är formuleringarna i propositionen angående

förvaltningarnas ledningsform alltför vaga. Den uttalade huvudprincipen bör

vara att det skall finnas förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse

vid sidan av myndighetschefen. Detta är av särskild vikt för myndigheter som

hanterar övergripande frågor samt för myndigheter som har en stor statlig

budget.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning

att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 och 1997/98:K39

yrkande 4 och med avslag på propositionen i denna del (avsnitt 7.4) som

sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Reglering av användning av information som finns på Internet (mom. 15)

Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m), Nils Fredrik

Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I motion? och

slutar med ?K34 yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Riksdagen och många kommuner har tagit informationstekniken i tjänst för

marknadsföring och informationsspridning och tillhandahåller i vissa fall även

offentliga handlingar på elektronisk väg. Enligt utskottets mening är detta

inte tillräckligt utan alla statliga myndigheter, verk och statliga bolag bör

snarast lägga fast strategier för användningen av IT som en viktig del i sitt

informationsuppdrag gentemot medborgarna och företagen. Varje medborgare och

företag bör enligt utskottets mening kunna genomföra all nödvändig

myndighetskommunikation över Internet. Mot denna bakgrund anser utskottet att

regeringen snarast bör återkomma med förslag till samlade riktlinjer för

användning av information och kommunicerandet av information som finns på

Internet (webbaserad information).

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande reglering av användning av information som finns på

Internet

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16)

Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m),

Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I yrkande 2?

och slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse:

I samband med utarbetandet av riktlinjer för webbaserad information bör

enligt utskottets mening nya frågeställningar beaktas rörande t.ex. öppenheten.

Som Datainspektionen påpekat är offentlighetsprincipen inte utformad med hänsyn

till IT-utvecklingen, varför nya överväganden måste göras mellan intresset av

offentlighet och den personliga integriteten. De nya tekniska möjligheterna att

göra offentliga handlingar allmänt kända understryker enligt utskottets mening

vikten av att en diskussion och en analys av begreppet offentlighet kommer till

stånd.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22)

Birgitta Hambraeus (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?I motion? och

slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) ger informationstekniken nya

förutsättningar för att medborgarna oavsett var de bor skall ha tillgång till

rätts- och samhällsinformation på ett enkelt och lättillgängligt sätt.

Myndigheternas föreskrifter och kommunala handlingar bör enligt utskottets

mening tillhandahållas i elektronisk form. Ett system med självbetjäning av

handlingar på elektronisk väg bör enligt utskottets mening på sikt medföra

lägre kostnader för myndigheten, vilket även bör medföra låga avgifter.

Huvudprincipen bör enligt utskottet vara att myndigheterna skall tillhandahålla

elektroniskt distribuerad information kostnadsfritt.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk form

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K37 yrkande 3 och med avslag på

propositionen i denna del (avsnitt 8.3.4) som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23)

Anders Björck (m), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nils Fredrik Aurelius

(m) och Göran Lindblad (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion

1997/98:K34? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt ta initiativ till en

avveckling av SPAR. Det främsta skälet till detta är att den mycket omfattande

behandling av offentliga personuppgifter för kommersiella ändamål som SPAR

möjliggör utgör ett hot mot den personliga integriteten. Dessutom strider

enligt utskottets mening den föreslagna lagstiftningen mot grundtanken i EG-

direktivet om dataskydd. Direktivets syfte och krav på att behandling av

personuppgifter skall ske efter på förhand bestämda ändamål låter sig enligt

utskottets mening inte förenas med ett register som har till enda uppgift att

förvalta ett personregister utan särskilt ändamål. Som framgår av

Riksskatteverkets remissvar är verket tveksamt till om uppgifterna för SPAR är

förenliga med direktivet vad gäller ändamålet med uppgifterna. Särskilt

kritiskt är verket mot att SPAR skall tillgodose direktreklamens behov.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att bereda frågan om SPAR skyndsamt

och att regeringens slutliga ställningstagande med hänsyn till de principer som

framhålls i dataskyddsdirektivet blir att SPAR avvecklas.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande lag om det statliga personadressregistret

att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om

statligt personregister, dels med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24)

Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion

1997/98:K35? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i propositionens förslag att SPAR skall leva vidare men

anser att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter varifrån

adresser för urvalsdragningar avseende direktreklam skall kunna hämtas.

Huvudmannaskapet och registeransvaret för SPAR bör enligt utskottets mening

liksom nu ligga på en nämnd med kanslistöd från Statskontoret, eftersom den

myndigheten har kvalificerad verksamhet inom IT-området.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 14 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25)

Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har?

och slutar med ?bilaga 2? bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar propositionens förslag enligt vilket regeringen bemyndigas

att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet att använda

aviseringsregistret. Utskottet efterlyser kriterier och motiv för ett sådant

bemyndigande. Därmed avstyrker utskottet propositionens förslag till lag om

ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 15 och med avslag på

propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:73) om

aviseringsregister som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?I motion K11?

och på s. 37 slutar med ?det avstyrks? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör fler beredas tillfälle att komma in i EU:s

beslutsprocess så tidigt som möjligt. Då viktigare frågor är uppe på

dagordningen i kommissionens beredningsprocess kan man tillsätta en s.k.

skuggutredning på svensk basis i form av en kommitté med uppgift att få fram de

svenska ståndpunkterna. I normalfallet finns det gott om tid att förbereda

svenska ståndpunkter med hjälp av kommittéer i EU-arbetet. Detta bör riksdagen

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K11 yrkande 5 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

IT-frågor (mom. 18-21)

Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför:

Folkpartiet vidhåller de uppfattningar om IT i medborgarnas tjänst,

informationsförsörjning och personlig integritet som vi tidigare har uttryckt i

bl.a. KU:s betänkande 1997/98:KU18 Personuppgiftslag, som behandlades våren

1998. I betänkandet utgår utskottet i sin bedömning ifrån att regeringen i sitt

arbete med IT-frågorna beaktar de synpunkter som vår motion 1997/98:K17 tar

upp.

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Propositionen.........................................2

Skrivelsen............................................2

Förslagen.............................................2

Motionerna............................................2

Motioner som väckts med anledning av propositionen..2

Motion som väckts med anledning av skrivelsen.......5

Motioner som väckts med anledning av förslagen......5

1997/98:RR3 Kommittéväsendet......................5

1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för

styrning av statlig verksamhet

5

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden.5

Utskottet.............................................6

Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen

6

Ärendet och dess beredning........................6

Propositionens huvudsakliga innehåll..............6

Kvalitet, kompetens och etik.....................7

Statstjänstemännens roll och ansvar..............11

Regelreformering och konsekvensanalyser..........13

Organisering av statsförvaltningen...............16

Myndigheternas ledningsformer....................19

Informationsförsörjning..........................21

Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form27

Det statliga person- och adressregistret m.m.....28

Kommittéväsendet...................................32

Allmänt om kommittéväsendet......................32

Kommittéväsendets roll...........................34

Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer.....37

Remisshanteringen av kommittérapporter...........39

Kommittéernas sammansättning.....................39

Resultatstyrning av statlig verksamhet.............40

Propositionen....................................40

Riksdagens revisorers förslag....................42

Regeringskansliets resultatredovisning...........44

Myndighetsstyrelsernas roll......................45

Incitament i relationen myndigheter departement..46

Regeringens arbete med resultatstyrning..........47

Hemställan.........................................48

Reservationer........................................51

1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1)51

2. Regler för bisysslor (mom. 8)...................51

3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10)52

4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12)52

5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13)53

6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14).53

7. Reglering av användning av information som finns på Internet

(mom. 15) 54

8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16)...54

9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22)55

10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23)55

11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24)56

12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25)....56

13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28)57

Särskilt yttrande....................................57

IT-frågor (mom. 18 21).............................57

Propositionens lagförslag..........................58

Bilaga 1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret58

Bilaga 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om

aviseringsregister 60