Bet. 1997/98:KU5

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU05

Lagstiftningsprocessen

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas åtta motioner som har väckts under den allmänna

motionstiden 1996 och som har anknytning till lagstiftningsprocessen.

Utskottet behandlar i olika avsnitt frågor om ett könsneutralt språk i

officiella texter, om tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och

myndigheter, om riksdagens organisation för behandling av EG-frågor, om

lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen, om ett stärkt

medborgarinflytande, om källhänvisningar i statens offentliga utredningar, om

kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt, om en

jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen samt om en utredning om etikens

betydelse för en god samhällsutveckling. Samtliga motioner avstyrks.

Till betänkandet är fogade tre reservationer.

Motionerna

1996/97:K311 av Tomas Högström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny

organisation för behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges

relationer till Europeiska unionen bör inrättas i enlighet med vad som anförts

i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om beredning och hantering av frågor som berör Sveriges relationer med

EU.

1996/97:K501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om att alla kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet

skall innehålla en redovisning av på vilket sätt den kommunala självstyrelsen

påverkas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en genomgång av befintlig lagstiftning i syfte att vidta sådana

ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala självstyrelsen.

1996/97:K525 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att källhänvisning skall ingå

i Statens offentliga utredningar.

1996/97:K529 av Karin Pilsäter och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella

direktiv till statliga utredningar om ökad makt för de enskilda människorna.

1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk

skall användas i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i förordningar

och andra officiella dokument.

1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den önskvärda inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas

inflytande och medansvar i samhället,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om etikens

betydelse för en god samhällsutveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utvecklingsarbete om hur subsidiaritetsprincipen kan tillämpas

i praktisk verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett utökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan forskare och

övriga medborgare.

1996/97:K903 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om den svenska tillämpningen av EU-rätten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om EU:s rättsdatabank.

1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva

frågan om en övergripande tilläggsbestämmelse om jämställdhetsperspektivet i

riksdagsordningen.

Utskottet

Språket i lagar m.m.

Könsneutralitet

Motionen

I motion 1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) föreslås att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett

könsneutralt språk skall användas i propositioner om ny eller ändrad

lagstiftning, i förordningar och i andra officiella dokument. Enligt

motionären är normen i det officiella språket att mannen är makthavare och

kvinnan underordnad. Förutom att detta låter illa fungerar detta sätt att

uttrycka sig som konserveringsmedel för föreställningar om hur samhället skall

se ut, anför motionären, som också anser att språket i författningar och

betänkanden inte bör spegla otidsenliga fördomar om mäns och kvinnors roller.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över språket i

propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i författningar och andra

officiella dokument. Enligt motionären gäller kravet på ett könsneutralt språk

även av riksdagen framtagna dokument.

Gällande riktlinjer m.m.

I Statsrådsberedningens promemoria 1994:4 Några riktlinjer för

författningsspråket anges att ett sätt att skriva könsneutralt är att använda

sig av han eller hon (inte han/hon). Enligt promemorian rekommenderas denna

lösning t.ex. när författningen är kort eller när kombinationen bara behöver

användas några få gånger. Om texten däremot kräver ett ymnigt bruk av pronomen

blir kombinationen störande, särskilt vid böjning. I promemorian anförs att

ett annat och ofta bättre sätt är att använda pluralformer i stället för

singularformer. Ett tredje sätt anges vara att med hjälp av omskrivningar

undvika personliga pronomen i texten. Avslutningsvis anges i promemorian att

det i regel går att skriva könsneutralt med hjälp av de angivna sätten. Men om

det av någon anledning inte går, kan man i ändringsförfattningar behålla han,

honom, hans. I nyskrivna författningar bör man enligt promemorian emellertid

välja könsneutrala alternativ.

I Myndigheternas skrivregler, Ds 1997:48, anges (avsnitt 4.4.1) beträffande

användningen av pronomenet han att detta tidigare alltid användes i många

texter, särskilt författningstexter, när man syftade på båda könen. Det anges

fortfarande vara användbart när man avser både män och kvinnor eller där

substantivet är en abstraktion. I texter där man måste skilja på könen eller i

texter som man vill göra helt könsneutrala kan man välja något eller några av

följande sätt: han eller hon, upprepning av huvudordet, omskrivning med plural

eller könsneutrala substantiv.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Konstitutionsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast hösten 1995,

behandlat motionsyrkanden om ett könsneutralt språk. I det av riksdagen

godkända betänkandet 1995/96:KU7, vartill hänvisas, lämnade

konstitutionsutskottet en utförlig redovisning för tidigare

riksdagsbehandlingar, m.m.

Vid behandlingen under riksmötet 1994/95 underströk utskottet betydelsen av

att det språk som används i officiella texter i så stor utsträckning som

möjligt är könsneutralt. Utskottet ansåg sig kunna utgå ifrån att de nämnda

riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar samt inom den

offentliga förvaltningen följdes. Utskottet ansåg att motionen borde lämnas

utan bifall (bet. 1994/95:KU13).

Vid riksmötet 1995/96 saknades det enligt utskottets mening anledning att

göra någon annan bedömning än vid tidigare riksmöten. Den då aktuella motionen

avstyrktes (bet. 1995/96:KU7).

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion K531 (fp).

Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter

Motionen

Bengt Harding Olson (fp) påpekar i motion 1996/97:K903 att Sverige genom

medlemskapet i EU genomgått ett rättsligt systemskifte och att svenska

domstolar och myndigheter måste kunna tillämpa EG-rätten, eftersom denna utgör

en del av den svenska nationella rättsordningen. Enligt motionären är detta

ingen enkel uppgift för domstolarna, även om EU har en särskild rättsdatabank,

men rättsinformation kan erhållas genom s.k. förhandsbesked. Motionären uppger

att flera klagomål har framförts mot domstolar och inte minst

förvaltningsmyndigheter för att de tillämpar EG-rätten felaktigt. Enligt

motionären behövs en bred kartläggning av domstolarnas och myndigheternas

tillämpning av EG-rätten och av inhämtandet av förhandsbesked (yrkande 3).

Därutöver måste från svensk sida tas initiativ för att åstadkomma att EU:s

rättsdatabank blir mer användbar vid nationell tillämpning (yrkande 4).

Bakgrund

Förhandsavgöranden från EG-domstolen

En av EG-domstolens viktigaste funktioner är att se till att gemenskapsrätten

tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt. För att säkerställa att så sker

anger artikel 177 i Romfördraget att en nationell domstol, som skall tillämpa

en gemenskapsrättslig bestämmelse, innan den avgör målet kan, och i vissa fall

skall, inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen om hur regeln skall tolkas.

Sådana förhandsavgöranden kan avse tolkningen av fördraget eller giltigheten

eller tolkningen av rättsakter som utfärdats av gemenskapens institutioner. De

nationella domstolarna i lägre instans får begära förhandsavgöranden om

domstolen anser det nödvändigt för att den skall kunna döma i målet. Domstolar

i högsta instans är däremot skyldiga att inhämta ett förhandsavgörande om

saken är sådan att en tolkning av gemenskapsrätt måste ske för att målet skall

kunna avgöras. Det finns inga bestämmelser i Romfördraget om hur den frågande

domstolen skall förhålla sig till ett förhandsavgörande från EG-domstolen. EG-

domstolen har dock i sin rättspraxis slagit fast att den nationella domstolen

är bunden av avgörandet.

Utbildning och information om EG-rättsliga avgöranden, m.m.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och

svarar för bl.a. utvecklingsarbete, utbildning och information samt

administrativ service. Domstolsverket började redan år 1991 med utbildning i

EG-rätt för domare, åklagare och advokater. Närmare 90 % av svenska domare har

deltagit i grundkurser i EG-rätt. Omkring 200 av landets omkring 1 100 domare

har deltagit i längre kurser. Många svenska domare har också gjort studiebesök

vid EG-domstolen i Luxemburg och vid Europadomstolen för de mänskliga

rättigheterna i Strasbourg. Domstolsverket ger också specialiserade kurser i

bl.a. EG:s jordbruksrätt, konkurrensrätt, socialförsäkringsrätt, kurser om

artikel 177 (inhämtande av förhandsavgöranden) och i juridisk franska. Enligt

Domstolsverkets utbildningsprogram för budgetåret 1997 kommer

utbildningsinsatserna inom EG-rätten att intensifieras.

Domstolsverket har vidare ansett det vara av värde för de svenska domstolarna

att få en sammanställning av de mål och måltyper i vilka EG/EES-rättsliga

problem respektive problem som anknyter till Europakonventionen om de

mänskliga rättigheterna förekommer. Domstolsverket har därför hos samtliga

domstolar i sitt verksamhetsområde begärt att få del av alla ?mera betydande

lagakraftvunna avgöranden rörande ?europarätt´ samt beslut rörande inhämtande

av förhandsbesked enligt artikel 177 i Romfördraget?.

Korta redogörelser för mera betydande avgöranden på EG-rättens område samt

beslut att inhämta yttranden från EG-domstolen återges i Domstolsverkets

publikation DV Informerar. Hittills (juni 1997) har i svenska domstolar och

domstolsliknande nämnder fattats 11 beslut om att inhämta förhandsavgöranden.

Rättsdatabaser, m.m

Samtliga domstolar har tillgång till databasen Rättsbanken, vilken bl.a.

innehåller Celex. Celex (Communitatis europeae lex) är namnet på EU:s databas

över lagstiftning och rättsfall. Den engelska versionen av Celex finns sedan

några år även på cd-rom. I Celex finns lagtexter och rättsfall i fulltext,

oavsett dokumentets ålder. En fördel med Celex anses vara att texterna till

enstaka rättsfall är tillgängliga så snart de är översatta - en tryckt version

behöver alltså inte avvaktas. Celex gör det också möjligt att t.ex. finna all

sekundär lagstiftning som har sin utgångspunkt i en viss artikel i

Romfördraget, liksom de domar, som grundas på en viss lagtext. I Celex finns

också referenser till nationell lagstiftning, som genomför EG-direktiv.

Celexbasen uppdateras en gång i veckan. Lagtexter finns tillgängliga i basen

cirka en vecka efter att de publicerats i EGT, Europeiska gemenskapernas

officiella tidning, vilken motsvarar Svensk författningssamling i Sverige.

Vidare kan nämnas att EG-domstolen sedan den 18 oktober 1996 har en egen

hemsida på Internet. Där kan man ta del av bl.a. nyligen avkunnade domar i

fullständig lydelse, domstolens tidsplan, pressmeddelanden, m.m.

Domstolsverket har ombesörjt att alla domstolar fortlöpande erhåller EG-

domstolens domsamling direkt från Luxemburg.

Utskottets bedömning

Som framgått av den här lämnade redovisningen publicerar Domstolsverket dels

redogörelser för alla mer betydande avgöranden på EG-rättens område i Sverige,

dels beslut rörande inhämtande av förhandsbesked enligt artikel 177 i

Romfördraget. Motionärens begäran om en kartläggning av domstolars och andra

myndigheters tillämpning av EG-rätten är därmed tillgodosedd, varför utskottet

avstyrker motion K903 (fp) yrkande 3.

Utskottet anser inte att det är påkallat med något initiativ av riksdagen

med anledning av yrkande 4 i samma motion. Även detta motionsyrkande avstyrks

alltså.

Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor

Motionen

I motion 1996/97:K311 begär Tomas Högström (m) dels att en ny organisation för

behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges relationer till Europeiska

unionen inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1), dels

att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om beredning och

hantering av frågor som berör Sveriges relationer med EU (yrkande 2).

Motionären anser att det finns brister i den nuvarande dialogen mellan

regeringen och EU-nämnden. Det är för få som alltför sent behandlar EU-

frågorna, anför motionären, som också anser att riksdagens fackutskott många

gånger helt ställs utanför viktiga principiella diskussioner. För att stärka

riksdagens möjligheter att diskutera och behandla viktiga frågor som berör

Sveriges relationer med EU bör enligt motionären följande åtgärder vidtas: EU-

nämnden i dess nuvarande form bör läggas ned. Frågor som berör EU-arbetet

skall behandlas av respektive fackutskott. Utrikesutskottet bör byta namn till

utrikes- och EU-utskottet och överta uppgiften som regeringens

?samtalspartner? inför sådana viktiga avgöranden i ministerrådet som inte kan

behandlas av respektive fackutskott.

Bakgrund

I propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes att

riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som

skall behandlas i Europeiska unionens råd (EU-rådet eller ministerrådet).

Detta borde, anförde regeringen, åstadkommas genom att riksdagen gavs

möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför

förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Även i övrigt borde riksdagen få

insyn i och inflytande över beslutsprocessen i EU (prop. 1994/95:19).

Talmanskonferensen föreslog i 1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle inrättas

för samråd med regeringen.

I det av riksdagen godkända betänkandet 1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66)

behandlade konstitutionsutskottet förslagen om samverkan mellan riksdag och

regering i frågor som rör Europeiska unionen. Utskottet ansåg det som en

fördel att det i riksdagen finns ett organ med en helhetsbild av alla de

samarbetsområden som ingår i EU och med samlade erfarenheter av hur samarbetet

fungerar och avstyrkte motionskrav om att frågor inom andra och tredje pelarna

- liksom frågor om jordbrukspolitiken - skulle ligga hos utskotten i stället

för hos den föreslagna EU-nämnden. Konstitutionsutskottet anförde emellertid

också att utskottens viktiga roll i vårt parlamentariska system innebar att

dessa normalt sett borde ha befattning med EU-processerna fram till dess att

de som formliga ärenden skall behandlas i ministerrådet.

Bestämmelser om samråd mellan regeringen och riksdagen i de aktuella

frågorna och om inrättande av en EU-nämnd infördes i riksdagsordningen (RO).

Bestämmelserna om regeringens skyldighet att samråda med EU-nämnden och

formerna härför finns numera intagna i 10 kap. RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås

skyldigheten för regeringen att på begäran informera utskotten i fråga om

arbetet inom EU på respektive utskotts ämnesområde. I samma paragraf fastslås

statlig myndighets allmänna uppgiftsskyldighet gentemot utskotten.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU2 tog

konstitutionsutskottet åter upp EU-frågornas behandling i riksdagen. Utskottet

ville på nytt understryka utskottens viktiga ställning och ansåg att det var

nödvändigt att utskotten följer de frågor inom respektive ämnesområde som i

och med Sveriges medlemskap i EU inte längre avgörs i riksdagen. För att

markera vikten av att utskotten engagerar sig i EU-frågor föreslog

konstitutionsutskottet att utskottens skyldighet att följa arbetet inom EU

skulle regleras i riksdagsordningen. I 10 kap. 3 § RO åläggs utskotten sedan

den 1 januari 1997 att följa arbetet inom EU på respektive utskotts

ämnesområde. Konstitutionsutskottet diskuterade också möjligheten för utskott

att t.ex. lämna skriftliga uttalanden till regeringen men lade inte fram något

förslag i den delen utan avsåg att fortsätta att utreda den frågan.

I betänkandet vidhöll utskottet sin inställning att samrådet inför

ministerrådsmöten i frågor inom andra och tredje pelarna skulle äga rum i EU-

nämnden och inte i utskotten (bet. s. 35).

En arbetsgrupp under talmanskonferensen har fått i uppgift att utreda EU-

frågornas hantering i riksdagen. Arbetsgruppen inledde sitt arbete härmed i

september 1997.

Utskottets bedömning

Konstitutionsutskottet har så sent som i december 1996 vidhållit sin

inställning att samråd i frågor inom alla tre pelarna skall ske i EU-nämnden.

Konstitutionsutskottet underströk samtidigt utskottens viktiga ställning i EU-

arbetet. Som framgått av den ovan lämnade redovisningen pågår diskussioner i

olika sammanhang om EU-frågornas hantering i riksdagen. Med hänvisning härtill

avstyrks motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.

Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen

Motionerna

I motion 1996/97:K501 anser Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att det är dags

att bestämma sig för om vi i Sverige skall ha en lokal politisk nivå eller

inte. Om vi även framöver skall ha en kommunnivå med kommunalpolitiker, som

har något utrymme att fatta lokalt varierade och lokalt förankrade beslut, kan

inte riksdag och regering fortsätta att med lagstiftning detaljstyra både vad

kommunerna skall ha för verksamhet och hur den skall utformas och bedrivas,

anför motionären. Motionären ger också exempel på lagar och lagförslag som hon

menar inskränker det kommunala självstyret. Enligt motionären bör alla

kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet innehålla en

redovisning av det sätt på vilket den kommunala självstyrelsen påverkas

(yrkande 1). Vidare bör befintlig lagstiftning gås igenom i syfte att vidta

sådana ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala

självstyrelsen (yrkande 2).

Bakgrund

I 1974 års regeringsform sägs att det i riket finns primärkommuner och

landstingskommuner, att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda

församlingar (1 kap. 7 §) och att det för den offentliga förvaltningen finns

både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 §). Vidare har i

regeringsformens kapitel om rättskipning och förvaltning angetts att

förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (11 kap. 6 §).

Vid tillkomsten av 1974 års regeringsform underströks att den kommunala

självstyrelsen utgör en av grundstenarna för den svenska demokratin (bet.

1973:KU26 s. 39). Uttrycket för detta är regeringsformens portalparagraf där

det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt

och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap.

1 §).

I kommunallagen (1991:900) uttrycks principen om kommunal självstyrelse

genom 1 kap. 1 § där det anges att kommuner och landsting på den kommunala

självstyrelsens grund sköter de angelägenheter som anges i lagen eller i

särskilda föreskrifter. I förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s.

23) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan

staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt

propositionen aldrig vara total. Regeringsformen ger sålunda stöd för att

riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens

organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Graden

av självstyrelse avgörs alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten

och den kommunala sektorn, heter det i propositionen.

Kommittéförordningen

Enligt 13 § kommittéförordningen (1976:119) skall i alla utredningsbetänkanden

som behandlar kommunala eller landstingskommunala verksamhetsområden redovisas

en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag medför för den kommunala

självstyrelsen.

Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd

Regeringen beslutade i augusti 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med huvuduppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och

beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna.

Kommittén har i september 1996 överlämnat betänkandet Den kommunala

självstyrelsen och grundlagen (SOU 1996:129). Kommittén har funnit att ett

kommunalt självstyrelseansvar bör utgöra en betydelsefull faktor vid

avvägningen av ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala organ, och

att en allmän strävan bör vara att så långt det är möjligt låta offentliga

beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. För att säkerställa att

konsekvenserna för den kommunala självstyrelsen av olika typer av åtgärder

blir föremål för så noggranna överväganden som är önskvärt föreslår kommittén

att regeringsformen kompletteras med en föreskrift om att principen om

kommunal självstyrelse skall tillmätas särskild betydelse vid all normgivning

som rör kommunerna och landstingen. Med en sådan bestämmelse säger sig

kommittén vilja dels ge uttryck för betydelsen av att offentliga beslut fattas

så nära medborgarna som möjligt, dels markera vikten av att

självstyrelseintressena alltid beaktas i normgivningssammanhang. I samma syfte

föreslår kommittén att väsentliga bestämmelser om kommuner och landsting

samlas i ett särskilt kapitel i RF. I betänkandet görs också under rubriken

Debatten om den kommunala självstyrelsen (avsnitt 4) en genomgång av viss

lagstiftning som föranlett debatt om den kommunala självstyrelsens

grundlagsskydd.

Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning

i Regeringskansliet.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att regeringens beredning av betänkandet om den kommunala

självstyrelsen och grundlagen bör avvaktas och avstyrker därför motion K501

(m) yrkande 2.

Som framgått av den ovan lämnade redovisningen skall alla

utredningsbetänkanden som behandlar kommunala eller landstingskommunala

verksamhetsområden innehålla en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag

medför för den kommunala självstyrelsen. Yrkande 1 i samma motion är därmed

tillgodosett och avstyrks därför.

Ett stärkt medborgarinflytande

Motionerna

I motion 1996/97:K529 begär Karin Pilsäter och Eva Eriksson (båda fp) att

regeringen beslutar om ett generellt direktiv till samtliga statliga

utredningar om att inom respektive utredningsområde lägga fram förslag som

leder till ökad makt för de enskilda människorna. Enligt motionärerna kan det

på område efter område visas att den individuella makten och inflytandet,

såväl formellt som reellt, behöver öka för de enskilda människorna.

Motionärerna pekar på flera områden där de anser att enskilda människor

behöver ökad makt och anger arbetslivet, skolan, boendet och de offentligt

finansierade tjänsterna som exempel.

Ett liknande yrkande framförs i motion 1996/97:K603 av Inger Davidsson m.fl.

(kd). Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om den önskvärda

inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas inflytande och medansvar

i samhället (yrkande 1). Motionärerna anser att en grundläggande utgångspunkt

för framtida reformer när det gäller att utveckla demokratin är att

medborgarnas kompetens skall tas till vara inom olika verksamheter. I samma

motion begärs också ett särskilt utvecklingsarbete om hur den s.k.

subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet (yrkande 3). En

viktig grund för maktfördelningen i samhället är enligt motionärerna att

beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. så ofta det är

möjligt av den som befinner sig närmast den uppgift som skall lösas. Om ansvar

och befogenheter fördelas efter den principen garanteras medborgarnas

valfrihet och trygghet på bästa sätt, heter det i motionen.

Bakgrund

Utredningar

Regeringen tillkallade i april 1995 en kommitté med uppdrag att utreda och

föreslå åtgärder som skulle kunna öka medborgarnas inflytande och delaktighet

i samhällsutvecklingen. Kommittén, som antog namnet

Demokratiutvecklingskommittén, har överlämnat två betänkanden, dels Lokal

demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd, SOU 1996:71, dels

På medborgarnas villkor - en demokratisk infrastruktur, SOU 1996:162. Det

sistnämnda betänkandet innehåller bl.a. förslag om lokala demokraticentra,

direktsändningar från de ?politiska arenorna?, lättillgänglig

samhällsinformation via datanätverk, utökade möjligheter till lokala

folkomröstningar, medborgerlig motionsrätt till fullmäktige, försöksverksamhet

med direktvalda lokala organ, utveckling av lokalsamhällena genom att beslut

fattas av de berörda själva eller av deras representanter samt ökat

boendeinflytande genom självförvaltning för hyresgäster. Kommittén har också

föreslagit att en särskild demokratiberedning inrättas, med uppgift att följa

utvecklingen av frågor som rör demokrati, medborgarinflytande och medborgarnas

delaktighet i samhällsutvecklingen. Beredningen föreslås också bevaka dessa

frågor i samband med reformer och ny lagstiftning. Betänkandet, som har

remissbehandlats, bereds för närvarande inom Inrikesdepartementet.

Den s.k. Ungdomspolitiska kommittén överlämnade i april 1997 sitt

slutbetänkande Politik för unga, SOU 1997:71. Kommittén har lagt fram flera

förslag som syftar till ökad makt och ökat inflytande för unga, bl.a. på

skolans, politikens och kulturens områden. Även detta betänkande bereds för

närvarande i Inrikesdepartementet. En proposition på grundval av betänkandet

väntas i november 1997.

Här kan också nämnas att regeringen nyligen beslutat om direktiv för en

parlamentarisk kommitté som skall tillkallas för att belysa de nya

förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter

inför 2000-talet (dir. 1997:101). Utgångspunkten för kommitténs arbete bör

enligt direktiven vara varje medborgares rätt till full delaktighet i

samhället.

Särskilt om subsidiaritetsprincipen

Inom EU fästs vikt vid subsidiaritetsprincipen. I Maastrichtfördragets

inledande artikel A slås fast att fördraget markerar en ny fas i processen för

att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där

besluten skall fattas så nära medborgarna så möjligt. Subsidiaritetsprincipen

har också förts in i artikel 3b andra stycket i Romfördraget. Principens

allmänna innebörd kan sägas vara att beslut skall fattas så nära medborgarna

som möjligt och på så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter. Till det nya

Amsterdamfördraget har fogats ett särskilt protokoll om tillämpningen av bl.

a. subsidiaritetsprincipen.

Ett avtal med förfaranderegler för principens tillämpning har ingåtts mellan

Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EGT nr C 329, 6.12.1993).

Institutionerna skall enligt avtalet i varje enskilt normgivningsärende pröva

och särskilt motivera varför nya rättsakter bör utfärdas på gemenskapsnivå.

Ytterst är det EG-domstolen som har att uttolka subsidiaritetsprincipens

rättsliga innebörd.

Sverige ratificerade i augusti 1989 den europeiska konventionen om kommunal

självstyrelse. I konventionen, som för svenskt vidkommande är tillämplig på

kommuner och landsting, regleras vissa grundläggande principer för statens

förhållande till kommunerna. Artikel 4 punkt 3 i konventionen ger uttryck för

principen om en decentraliserad samhällsförvaltning genom att ange att de

offentliga uppgifterna normalt i första hand skall utövas av de myndigheter

som ligger närmast medborgarna. Tilldelning av en uppgift till en annan

myndighet bör grundas på uppgiftens omfattning och natur samt kraven på

effektivitet och ekonomi.

Subsidiaritetsprincipen behandlas i betänkandet Suveränitet och demokrati

(SOU 1994:12). Där påpekas att man när uttrycket subsidiaritet används om

politiska maktförhållanden åsyftar att den högre nivån skall vara ett stöd för

de lägre nivåernas insatser, men att subsidiaritetstanken inte är någon

entydig decentraliseringsidé, eftersom den kan användas för att motivera såväl

centralisering som decentralisering beroende på omständigheterna i det

enskilda fallet. Subsidiariteten, vilken är en ansvarsregel som avgör vems

ansvar det är att förverkliga det allmänna bästa, kan sägas ha två

dimensioner. Den vertikala dimensionen avser statens uppbyggnad och de

politiska nivårelationerna, där tanken är att uppgifterna skall utföras på

lägsta nivå. Den horisontella dimensionen gäller avvägningen mellan det

offentliga och det privata (dvs. omfattningen av statens roll i det civila

samhället och mark- nadsekonomin), där utgångspunkten är att det skall finnas

så stort utrymme för mångfald och självorganisering som möjligt.

I betänkandet påpekas vidare att det i alla politiska system finns en

dragkamp om hur makten skall delas och om vad politiska institutioner på olika

beslutsnivåer skall besluta och genomföra. I Sverige har det ständigt förts en

diskussion om hur uppgifterna skall fördelas mellan den statliga centralmakten

och den kommunala självstyrelsen, heter det. I betänkandet erinras om att den

statliga Länsberedningen år 1974 gjorde ett försök att sammanfatta de

vägledande principerna för uppgiftsfördelningen inom den offentliga sektorn. I

det sammanhanget formulerades subsidiaritetsprincipen som vägledning för

politiska nivårelationer i Sverige enligt följande: ?En uppgift bör inte

ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet

direkt berörda? (SOU 1974:84 s. 20).

Motioner om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i lagstiftningsarbete

och vid andra politiska beslut behandlades av utskottet hösten 1991. I sitt av

riksdagen godkända betänkande 1991/92:KU12 ansåg ett enigt utskott att det var

angeläget att strävandena att begränsa och förenkla regelsystemet fortsatte

och intensifierades. Utskottet förutsatte att därvid också beaktades att

enskildas villkor bör regleras av det allmänna i minsta möjliga utsträckning.

Med det anförda ansågs de då aktuella motionerna tillgodosedda.

Riksdagen har tidigare, senast våren 1997, avstyrkt motionsyrkanden om

grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen - se betänkande 1996/97:KU26.

Utskottets bedömning

Av den här lämnade redovisningen framgår dels att förslagen från

Demokratiutvecklingskommittén i betänkandet SOU 1996:162 syftar till att öka

medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen, dels att

förslagen från den Ungdomspolitiska kommittén i SOU 1997:71 syftar till ökad

makt och ökat inflytande för unga. Båda dessa betänkanden bereds för

närvarande i Inrikesdepartementet. Utskottet anser att regeringens beredning

av förslagen bör avvaktas och avstyrker därför motionerna K529 (fp) och K603

(kd) yrkande 1.

I motion K603 (kd) har också begärts ett särskilt utvecklingsarbete om hur den

s.k. subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktiken (yrkande 3). Enligt

utskottets mening syftar de förslag om ökat medborgerligt inflytande som lagts

av de ovan nämnda utredningarna bl. a. till att beslut i ökad omfattning skall

fattas av de berörda själva eller åtminstone på lokal nivå, dvs. en

decentralisering av beslutsfattandet som kan sägas innebära en praktisk

tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Med hänvisning härtill avstyrks

motionen i denna del.

Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar

Motionen

Tuve Skånberg (kd) påpekar i motion 1996/97:K525 att Statens offentliga

utredningar, SOU, utgör betydelsefulla faktakällor för politiker,

journalister, gymnasister, den intresserade allmänheten och forskare. I ett

avseende brister dock de allra flesta utredningar, anser motionären: de har

inga eller otillräckliga källhänvisningar. Inte ens litteraturlista förekommer

allmänt. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om att

källhänvisning skall ingå i statens offentliga utredningar.

Bakgrund

Inom Statsrådsberedningen har utarbetats en handbok för dem som arbetar i

utredningar som omfattas av kommittéförordningen (1976:119). I

Kommittéhandboken, Ds 1992:99, sägs följande beträffande källhänvisningar:

Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form av källhänvisningar i

text, figurer och fotnoter. Genom att i anslutning till bilagorna införa en

litteraturförteckning som upptar de bibliografiska data som behövs för att

läsaren skall kunna identifiera källorna, kan hänvisningarna i text,

figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt.

I en bilaga till Kommittéhandboken ges sedan exempel på hur en bibliografisk

uppställning kan utformas.

Utskottets bedömning

Kommittéhandboken innehåller anvisningar om källhänvisningar i Statens

offentliga utredningar. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion K525

(kd) är alltså inte påkallad. Motionen avstyrks därför.

Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt

Motionen

I motion 1996/97:K603 (kd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad

som anförts i motionen om ett ökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan

forskare och övriga medborgare (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten och

representanter för olika samhällssektorer samverka för att utveckla kontaktnät

mellan forskare och praktiker, så att kunskap som kommit fram genom forskning

får prövas i praktiken och för att forskarna skall få möjlighet att ta till

sig synpunkter inför nya forskningsinsatser.

Bakgrund

I budgetpropositionen 1997, utgiftsområde 16, föreslog regeringen att

högskolan i ökad utsträckning skulle samverka med det omgivande samhället och

informera om sin verksamhet. Detta föreslogs bli högskolans tredje uppgift vid

sidan av utbildning och forskning. För att tydliggöra detta föreslogs en

ändring av 1 kap. 2 § andra stycket högskolelagen (1992:1434).

Utbildningsutskottet tillstyrkte lagförslaget (bet. 1996/97:UbU1 s. 49). Lag-

ändringen trädde i kraft den 1 januari 1997.

I den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 angav regeringen att varje

myndighet som utför forskning finansierad med statliga medel, såväl

universitet och högskolor som andra forskningsutförande myndigheter och organ,

skall svara för att information om dess forskning finns tillgänglig på

Internet fr.o.m. år 1998. Regeringen ansåg det angeläget att

informationsverksamheten vid landets universitet och högskolor utformas och

bedrivs i enlighet med de principer som angetts i propositionen (s. 68 f.).

Regeringen avsåg att uppdra åt universitet och högskolor att se över

informationsverksamheten och ge förslag till hur denna kunde förbättras. Varje

universitet och högskola borde därvid formulera och redovisa en

informationsstrategi.

Regeringen ansåg också att en öppen och förutsättningslös dialog mellan

vetenskapens företrädare och enskilda medborgare i hög grad är en

demokratifråga. Regeringen pekade i propositionen på hur man i s.k.

forskningscirklar tillsammans med forskare gemensamt kan studera problem som

är angelägna för t.ex. arbetet i folkrörelser, på arbetsplatser eller i

politiska föreningar. Högskolan borde ta ett ökat ansvar för att denna form av

samverkan utvecklas, och regeringen ansåg att FRN (Forskningsrådsnämnden)

borde kunna bistå högskolan i denna uppgift.

Utbildningsutskottet avstyrkte motioner om forskningsinformation och om

samrådsgrupper för att öka utbytet mellan arbetslivet och den högre

utbildningen med hänvisning till uttalandena i propositionen och godkände

också vad regeringen anfört om mål för forskningen och allmänna riktlinjer för

forskningspolitiken (bet. 1996/97:UbU3 s. 33 och 34).

Konstitutionsutskottets bedömning

Utskottet anser att regeringens uttalanden i den forskningspolitiska

propositionen, vilken godkändes av riksdagen i december 1996, tillgodoser

syftet med den nu aktuella motionen. Motion K603 (kd) yrkande 6 avstyrks

därför.

En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

Motionen

Vänsterpartiet påpekar i motion 1996/97:A812 att regeringen givit alla

departement i uppgift att i varje proposition belysa konsekvenserna för

jämställdheten. Motsvarande uppgift har alla utredningar och kommittéer. I

riksdagen råder stor enighet mellan de politiska partierna om att

jämställdheten är en angelägen och prioriterad fråga, anför motionärerna. Rent

formellt finns i riksdagen inget som motsvarar regeringens ?mainstreaming-

arbete?, dvs. något krav på att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på

alla politikområden. När enskilda ledamöter begär en redovisning av

jämställdhetspolitiska konsekvenser av ett ärende, hänvisas enligt

motionärerna till att det är arbetsmarknadsutskottets område. Vänsterpartiet

anser därför att riksdagen skall ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva

frågan om att införa en övergripande tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen,

enligt vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta

jämställdhetsperspektivet på sina respektive sakområden (yrkande 3).

Regeringsformen

I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa grundläggande mål för politiken.

Där framhålls i första stycket att den offentliga makten skall utövas med

respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet

och värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett element i denna

likhetsgrundsats särskilt framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen.

Detta uttrycks som att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika

rättigheter. Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande, som riktar

sig till normgivaren.

De generella kommittédirektiven

För varje kommitté beslutar regeringen direktiv. I direktiven beskrivs

bakgrund till och mål med utredningsuppdraget, i förekommande fall även

metoder samt form för rapportering och tidsram. Utöver de direktiv som

beskriver en kommittés uppgifter gäller för alla kommittéer också ett antal

generella direktiv:

- direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50)

- direktiv att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23)

- direktiv att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124)

- direktiv att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).

Det tidigare generella direktivet att beakta EG-aspekter (dir. 1988:43) har

upphört att gälla som en följd av EU-inträdet.

I direktiv 1994:124 om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser

erinras om att åtgärder för jämställdhet fortlöpande behövs. De strukturer och

ordningar på olika områden, även informella, som kan bidra till att

upprätthålla eller förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen

mellan män och kvinnor bör därför uppmärksammas.

De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid

föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt och

indirekt, kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och därmed

förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. De brister i jämställdhet som

kan finnas på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning

av hur eventuella hinder kan undanröjas. Jämställdhetsaspekter skall också

särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i

samhället.

Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning

inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets

eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.

Utskottets bedömning

Genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen har jämställdheten

mellan könen upphöjts till en grundläggande statsrättslig norm, som skall

ligga till grund för de politiska beslutens innehåll. Regeringsformen är

överordnad riksdagsordningen, och ett upprepande av detta stadgande i

riksdagsordningen, som motionärerna begär, är därför inte behövligt. Skulle

regeringen lägga fram en proposition utan någon jämställdhetsanalys kan

riksdagen ställa regeringen till svars för detta. Utskottet avstyrker motion

A812 (v) yrkande 3.

Utredning om etikens betydelse

Motionen

I motion 1996/97:K603 begär Inger Davidson m.fl. (kd) att regeringen

tillsätter en utredning om etikens betydelse för en god samhällsutveckling

(yrkande 2). Motionärerna anser att det behövs en fördjupad kunskap om de

etiska normer som tillhör vårt kulturarv, hur de tillämpas inom olika områden

och om hur de växer fram. För att lyfta fram etikens betydelse för en god

samhällsutveckling inom olika områden anser motionärerna att ett brett

utredningsarbete bör genomföras.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om behovet av etiska värderingar i samhällslivet har tidigare

behandlats av riksdagen. Vid riksmötet 1989/90 avstyrkte kulturutskottet en

motion om etik, moral och normer i samhällslivet. Kulturutskottet pekade bl.a.

på att övergripande normer ligger till grund för de värderingar som görs då

lagstiftaren reglerar förhållandet mellan enskilda och då han skapar regler på

det straffrättsliga området. Kulturutskottet ville emellertid framhålla att

allmänna övergripande levnadsnormer av det slag som motionärerna syntes åsyfta

inte borde slås fast genom politiska beslut. Sådana normer får bärkraft endast

om de accepteras av de enskilda människorna, ansåg utskottet. Vilka normer en

människa accepterar - och lever efter - är beroende bl.a. av hennes religiösa

uppfattning och av hennes livsåskådning i övrigt, anförde kulturutskottet

vidare. En annan sak var att det inom olika yrkesområden kunde vara motiverat

att diskutera behovet och lämpligheten av etiska riktlinjer, normer eller

koder för det professionella handlandet (bet. 1989/90:KrU14).

Ett motionsyrkande gällande lagstiftningens grund i den kristna etiken

avstyrktes av konstitutionsutskottet år 1988 (bet. 1988/89:KU11). I motionen

framställdes yrkande om ett tillägg till 1 kap. 2 § regeringsformen varav det

skulle framgå att lagstiftningen skall ha sin grund i den kristna etiken och

dess normgivning. Enligt utskottets mening skulle den föreslagna

grundlagsbestämmelsen vara svårförenlig med det skydd för religionsfriheten

som ges i regeringsformen.

Vid riksmötet 1993/94 behandlade konstitutionsutskottet återigen ett

motionsyrkande om lagstiftningens förankring i den kristna etiken. Utskottet

erinrade bl.a. om att 1 kap. 2 § regeringsformen stadgar att den offentliga

makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den

enskilda människans frihet och värdighet samt att det i regeringsformen också

ges bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Mot bakgrund av det

anförda ansåg inte utskottet att det fanns anledning att ytterligare markera

sambandet mellan lagstiftningen och samhällets etiska grundvärderingar.

Utskottet påpekade vidare att de etiska grundvärderingarna förändras i takt

med samhällsutvecklingen liksom tillämpningen av dem. Det var därför enligt

utskottets mening naturligt att frågor om etik togs upp i den allmänna

debatten. Den då aktuella motionen avstyrktes (bet. 1993/94:KU5).

Etiska frågor har i riksdagen aktualiserats i en mängd olika sammanhang,

förutom i de ovan nämnda. Sålunda har riksdagen under senare år behandlat

motioner om bl.a. grundforskning om etik, etikundervisning i skolan, etik inom

försvaret, etik och djurförsök, idrottens etik, etikens betydelse för

ekonomins funktionssätt, etik i marknadsföring, etik i Sveriges Radios

programverksamhet, etikkodex för bankväsendet, etik på datanäten, etiska

aspekter på hanteringen av kärnavfall, etik inom revisorskåren,

säkerhetspolitik och etiska värderingar, etik i politiken, i barnomsorgen, i

vården osv. samt en rad motioner om medicinsk-etiska frågor.

Utskottets bedömning

Etiska frågor har som ovan framgått aktualiserats i riksdagen inom en mängd

olika områden under senare tid. Ett studium av riksdagens betänkanden i olika

frågor torde ge en god bild av vilka etiska normer det finns och hur normerna

tillämpas på dessa områden. Någon särskild utredning om etikens betydelse för

samhällsutvecklingen, vilket begärs i motion K603 (kd), är därför inte

behövlig. Utskottet avstyrker alltså motionen såvitt nu är i fråga (yrkande

2).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande könsneutralitet i offentliga dokument

att riksdagen avslår motion 1996/97:K531,

2. beträffande tillämpning av EG-rätten

att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 3,

3. beträffande EG-rättsdatabaser

att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 4,

4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor

att riksdagen avslår motion 1996/97:K311,

res. 1 (mp)

5. beträffande återupprättande av den kommunala självstyrelsen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 2,

6. beträffande redovisning av effekter för den kommunala

självstyrelsen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 1,

7. beträffande ökat medborgarinflytande

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K529 och 1996/97:K603 yrkande 1,

res. 2 (m, fp)

8. beträffande utvecklingsarbete om subsidiaritetsprincipen

att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 3,

9. beträffande källhänvisningar i offentliga utredningar

att riksdagen avslår motion 1996/97:K525,

10. beträffande kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i

övrigt

att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 6,

11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 3,

res. 3 (v)

12. beträffande utredning om etikens betydelse

att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 2.

Stockholm den 7 oktober 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s),

Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson

(s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c),

Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist

(v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren

(fp).

Reservationer

1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4)

Peter Eriksson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med

?Konstitutionsutskottet? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att EU-nämnden bör läggas ned och

att frågor som berör EU-arbetet i fortsättningen skall behandlas av respektive

fackutskott. Arbetsgruppen under talmanskonferensen bör få i uppdrag att

utarbeta förslag till ändring i riksdagsordningen i enlighet med vad utskottet

här anfört med anledning av motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K311 som sin mening ger

talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,

2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger

(m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Av den här?

och slutar med ?K603 (kd) yrkande 1? bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna K529 (fp) och K603 (kd) yrkande 1

att människors individuella makt och inflytande behöver öka. För att uppnå

att framtida reformer leder till ökad makt för enskilda människor - som

individer och inte bara som medlemmar av ett kollektiv - bör regeringen

besluta om ett generellt direktiv till samtliga statliga utredningar om att de

förslag som läggs skall leda till ökad makt för de enskilda människorna. Vad

utskottet här anfört med bifall till motion K529 och med anledning av motion

K603 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande ökat medborgarinflytande

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K529 och anledning av motion

1996/97:K603 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11)

Kenneth Kvist (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Genom

målsättningsstadgandet? och slutar med ?A812 (v) yrkande 3? bort ha följande

lydelse:

Trots regeringsformens portalstadgande om jämställdhet mellan könen anläggs

inte ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Utskottet delar

därför motionärernas uppfattning att talmanskonferensen bör få i uppdrag att

pröva frågan om att införa en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, enligt

vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta jämställdhetsperspektivet

på sina respektive sakområden. Detta bör riksdagen med anledning av motion

A812 (v) yrkande 3 som sin mening ge talmanskonferensen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen

att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 3 som sin mening

ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................2

Språket i lagar m.m. 2

Könsneutralitet 2

Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter 4

Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor 6

Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen 7

Ett stärkt medborgarinflytande 9

Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar 12

Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt 13

En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen 14

Utredning om etikens betydelse 15

Hemställan 17

Reservationer........................................18

1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4) 18

2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7) 18

3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11) 19