Bet. 1997/98:KU6

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU06

Ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

och i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i

Europaparlamentet

Innehåll

Sammanfattning

Utskottet

Hemställan

1997/98

KU6

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Riksdagens förvaltningskontors förslag

1996/97:RFK2 om ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter och i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges

företrädare i Europaparlamentet. Förslaget gäller reglerna kring den särskilda

pensionen för talmannen, reduceringen av ledamotsarvodet vid viss ledighet,

kostnadsersättningen samt beräkningsreglerna för ålderspension m.m. för

riksdagens ledamöter och Sveriges företrädare i Europaparlamentet. I

betänkandet behandlas också sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

år 1996 och år 1997, rörande ersättning till riksdagsledamöter.

Utskottet har i huvudsak tillstyrkt Förvaltningskontorets förslag. När det

gäller talmanspensionen föreslår utskottet dock att för rätt till sådan skall

gälla sammanlagt sju års uppdrag som talman och statsråd om uppdragen inte

innehafts i oavbruten följd i stället för de åtta år som Förvaltningskontoret

föreslagit. Samtidigt föreslår utskottet att den av Förvaltningskontoret

föreslagna möjligheten till dispens inte skall införas. Dessutom har vissa

redaktionella ändringar gjorts i Förvaltningskontorets förslag, och

bestämmelserna om pensionsgrundande arvoden har kompletterats. Utskottet

föreslår att de oklara reglerna om förmåner vid ledigheter ses över inom

Förvaltningskontoret.

Utskottet föreslår med anledning av två motionsyrkanden att den nuvarande

ordningen för fastställande av riksdagsledamöternas arvoden ses över. Vidare

föreslås en översyn i fråga om ersättningen till ersättare. Tre motionsyrkanden

avstyrks.

Utskottets lagförslag har fogats till detta betänkande som bilaga.

Förslaget

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår i förslag 1996/97:RFK2 att riksdagen

antar Förvaltningskontorets förslag till

1. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter,

2. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare

i Europaparlamentet.

Motioner från den allmänna motionstiden 1996/97

1996/97:K303 av förste vice talmannen Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar genomföra en översyn av riksdagsledamöternas arvoden i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K317 av Kristina Nordström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om en

översyn av ersättningsreglerna för riksdagsledamöter i syfte att förlänga

ersättningstiden för ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tre år.

1996/97:K325 av Karin Pilsäter (fp) och Fredrik Reinfelt (m) vari yrkas

1. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om en sådan

ändring av intjänandereglerna för ålderspension att enbart antalet tjänsteår

avgör pensionens storlek,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar om sådan

ändring av intjänandereglerna att enbart tjänsteår avgör efterlevandepensionens

storlek.

Motioner från den allmänna motionstiden 1997/98

1997/98:K243 av Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra

reglerna för ålderspension i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:A603 av Per Sundgren (v) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om principer för fastställande av

riksdagsledamöternas arvoden i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet

Talmanspension

Bakgrund

Enligt 2 kap. 3 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter skall de regler som gäller för statsråds pension gälla också för

talman. I paragrafen hänvisas därvid till förordningen (SAVFS 1987:6 B 4) om

tjänstepensionsrätt för statsråd. Mot bakgrund av att denna förordning ersatts

av en ny förordning (AgVFS 1996:1 B 1) och en ändring i den aktuella paragrafen

därför bör göras, har det gjorts en översyn av regelsystemet för att undersöka

effekterna av en sådan ändring och även behovet av andra ändringar i

regelsystemet.

Talmanspension utgår till den som

- har varit talman under sammanlagt minst sex år eller

- har varit talman och har haft en eller flera sådana tjänster som avses i

förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. (inkl. statsråd) under

sammanlagt minst sex år i oavbruten följd.

Det har i fråga om sammanläggning av tiden som talman med tidigare uppdrag

som statsråd ifrågasatts om det är berättigat att kräva att det skall vara

fråga om sex år i oavbruten följd, mot bakgrund av att viss tid som

riksdagsledamot ofta torde infalla mellan de båda uppdragen.

Gällande regler

Lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter innehåller bl.a.

bestämmelser om de ekonomiska villkoren för talmannen. När det gäller

talmannens s.k. förordnandepension hänvisas i 2 kap. 3 § till bestämmelser i

förordningen (SAVFS 1987:6 B 4) om tjänstepensionsrätt för statsråd.

Denna förordning har emellertid den 1 mars 1996 ersatts av en ny förordning

om tjänstepensionsrätt för statsråd (AgVFS 1996:1 B 1). Av 2 § i den nya

förordningen framgår att pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. och

anslutande bestämmelser samt förordningen (1995:1038) om statliga

chefspensioner m.m. skall tillämpas med de tillägg och undantag som anges i den

nya förordningen.

Den äldre förordningen om tjänstepensionsrätt för statsråd skall dock

fortfarande tillämpas på den som tillträtt ett uppdrag som statsråd före den 1

oktober 1995 så länge uppdraget varar.

Reglerna om pension för talman som tillträtt sitt uppdrag före den 1 oktober

1995 kan i huvudsak sammanfattas på följande sätt.

Rätt till talmanspension har den som antingen varit talman under sammanlagt

minst sex år, eller har varit talman och även har haft en eller flera sådana

anställningar som avses i förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m.

(inklusive statsråd och statssekreterare) under sammanlagt minst sex år i

oavbruten följd. Krav på uppdrag i oavbruten följd finns alltså bara när det är

fråga om sammanläggning av olika slag av uppdrag.

Hel pension utgår till den som varit talman i sammanlagt minst tolv år eller

varit talman och statsråd/chefsanställd i minst tolv år.

Hel pension som betalas ut före 65 års ålder är 65 % av den del av

pensionsunderlaget som inte överstiger 20 basbelopp samt 32,5 % av den del av

pensionsunderlaget som överstiger 20 basbelopp men inte 30 basbelopp.

Fr.o.m. 65 års ålder är hel pension 10 % av pensionsunderlaget upp till högst

7,5 basbelopp, 65 % av pensionsunderlaget till den del det överstiger 7,5 men

inte 20 basbelopp samt 32,5 % av den del av pensionsunderlaget som överstiger

20 men inte 30 basbelopp.

Pensionen minskas med 0,625 % för varje helt fjärdedels år som ifrågavarande

tjänstetid understiger tolv år. Minskningen kan dock som mest vara 15 %.

Om de nya förordningarna (AgVFS 1996:1 B1) om tjänstepensionsrätt till statsråd

och (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. skulle tillämpas i stället för

förordningen (SAVFS 1987:6 B4) om tjänstepensionsrätt för statsråd och

förordningen (1991:1160) om förordnandepension m.m. torde detta i huvudsak inte

innebära några förändringar i förhållande till nuläget.

Förslaget

Förvaltningsstyrelsen föreslår att det beträffande rätten till talmanspension

införs en kompletterande regel med innebörd att denna rätt också omfattar den

som varit talman och statsråd i sammanlagt minst åtta år utan krav på att

uppdragen innehafts i oavbruten följd.

När det gäller tiden sex år som talman som kvalificerande för talmanspension

finns inte något krav på att uppdrag skall ha innehafts i oavbruten följd. En

person som har varit talman i fem år och statsråd i fem år har däremot inte

rätt till talmanspension om inte uppdragen innehafts i oavbruten följd. Det

framstår enligt Förvaltningskontoret som tveksamt om det är berättigat att i

fråga om sammanläggning av tiden som talman och statsråd kräva att den skall ha

varat i oavbruten följd, bl.a. mot bakgrund av att viss tid som riksdagsledamot

kan infalla mellan de båda uppdragen.

En möjlighet till förändring vore enligt Förvaltningskontoret att enbart ta

bort kravet på att uppdragen skall ha innehafts i oavbruten följd. Emellertid

kan det då inte bortses från att det för chefspension krävs att en eller flera

chefsanställningar har innehafts i oavbruten följd under minst tolv år; att

jämföras med de sex år som gäller för talmän och statsråd. Förvaltningskontoret

anser mot den bakgrunden att det är rimligt att kräva att uppdragen som talman

och statsråd skall ha innehafts i sammanlagt minst åtta år i de fall uppdragen

inte fullgjorts i oavbruten följd. Förvaltningskontoret föreslår att det införs

bestämmelser om detta och också en möjlighet för förvaltningsstyrelsen att om

det finns särskilda skäl medge rätt till talmanspension efter sju år. Enligt

Förvaltningskontoret behövs sistnämnda dispensregel eftersom en regeringsperiod

mellan två ordinarie val tidigare var endast tre år.

Förvaltningskontoret föreslår vidare en viss uppjustering av procenttalen för

beräkning av pensionen från 65 års ålder. Eftersom talmannen i motsats till

statsråden och personer med chefsanställning inte omfattas av den

kompletterande ålderspensionen, s.k. Kåpan, föreslås att procentsatsen för

beräkning av pension på den del av pensionsunderlaget som inte överstiger 7,5

basbelopp bestäms till 11,5 % i stället för i dag gällande 10 %.

Övriga föreslagna ändringar i lagbestämmelserna om pension till talmannen är

av redaktionell natur. De särskilda regler som rör talmanspension och som inte

finns i pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. (Pensionsavtalet PA91)

föreslås tas in direkt i lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter.

Lagen behöver då inte längre innehålla en hänvisning till de särskilda

bestämmelser som gäller för statsråd.

Förvaltningskontoret har också berört det förhållandet att ett statsråd inte

kan tillgodoräkna sig tid som talman när det gäller statsrådspensionen. Enligt

Förvaltningskontoret bör det övervägas om inte statsråden - i överensstämmelse

med vad som gäller för talmannen - bör kunna medräkna även tidigare år som

talman. Förvaltningskontoret pekar också på det förhållandet att nuvarande

regelsystem missgynnar en många gånger önskvärd rörlighet mellan olika

offentliga uppdrag och chefsanställningar men framhåller att detta närmast är

frågor för regeringen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar Förvaltningskontorets bedömning att de särskilda omständigheter

som gäller för att erhålla uppdrag som statsråd och talman gör att

uppdragsperioderna bör kunna ge rätt till talmanspension även om uppdragen inte

innehafts i sammanhängande följd. Som Förvaltningskontoret kommit fram till bör

tiden bestämmas till längre än de sex år som i dag gäller om uppdragen som

talman och statsråd innehafts i oavbruten följd. Förvaltningskontoret har

föreslagit att den kvalificerande tiden skall vara åtta år med en möjlighet för

Förvaltningskontoret att i särskilda fall medge rätt till talmanspension efter

sju år. Förslaget har motiverats med att en regeringsperiod mellan två val före

1994 endast var tre år. Enligt utskottet är en tydligare ordning att den

kvalificerande tiden i stället bestäms till minst sju år utan dispensmöjlighet.

Utskottet föreslår därför att ordet åtta i den tredje strecksatsen i den

föreslagna 2 kap. 8 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

skall ersättas med ordet sju och att sista stycket i den föreslagna paragrafen

utgår.

Paragrafens andra stycke bör också få en annan lydelse. Enligt detta stycke i

förslaget skall vid beräkningen av sexårsperioden en regeringsperiod mellan två

val till riksdagen anses vara fyra år. Avsikten med bestämmelsen synes vara att

komma till rätta med de situationer då det kan skilja några dagar mellan den

tidpunkt på de olika åren då uppdragen tillträds och avslutas. Emellertid kan

bestämmelsen också tolkas så att de tidigare treårsperioderna skall

tillgodoräknas som fyra år. Bestämmelsen bör mot denna bakgrund och med hänsyn

till utskottets ställningstagande ovan kompletteras så att det klart framgår

att en regeringsperiod respektive talmansperiod före valet år 1994 skall anses

vara tre år och därefter fyra år. I övrigt tillstyrker utskottet - med vissa

redaktionella ändringar - Förvaltningskontorets lagförslag såvitt avser

talmanspensionen.

Inkomstgaranti

Gällande regler

Enligt 13 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter har en ledamot som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre

års sammanhängande tid rätt till inkomstgaranti fr.o.m. den tidpunkt arvodet

upphör. Enligt 13 kap. 8 § betalas inkomstgarantin under det första garantiåret

med 80 % av garantiunderlaget, dvs. det ledamotsarvode, tilläggsarvode och

vissa uppdragsarvoden som betalats vid avgångstillfället. Inkomstgaranti utgår

enligt 13 kap. 3 § under ett år för den som varit ledamot kortare

sammanhängande tid än sex hela år. För den ledamot som lämnat riksdagen efter

en sammanhängande tid av minst sex hela år gäller inkomstgarantin under två år

om ledamoten inte uppnått 40 års ålder, i fem år om ledamoten uppnått 40 men

inte 50 års ålder och annars till dess ledamoten fyller 65 år. Efter ett år

utgår inkomstgarantin med reducerat belopp, 33-66 % av garantiunderlaget

beroende på ledamotens tid i riksdagen.

I motsats till vad som gäller för bl.a. talmanspension kan inkomstgarantin

beräknas på ett underlag som är hur stort som helst. Denna skillnad har

hittills inte haft någon praktiskt betydelse. Reglerna om inkomstgaranti

tillkom nämligen när arvodena var betydligt lägre än vad de är i dag. Särskilt

gäller detta i fråga om talmannen. Emellertid har arvodet höjts under senare

år, och i fråga om talman kan det uppkomma situationer där inkomstgarantin ger

ett bättre utfall än talmanspensionen.

Förslaget

Förvaltningsstyrelsen föreslår att underlaget för beräkningen av

inkomstgarantin på årsbasis skall uppgå till högst 30 basbelopp med en

avtrappande procentsats mellan 20 och 30 basbelopp. En sådan ändring skulle

innebära att inkomstgaranti inte kan ge ett bättre utfall än pension. Ändringen

skulle i praktiken inte innebära en förändring för vanliga riksdagsledamöter

eftersom deras inkomstgarantiunderlag inte torde överstiga 20 basbelopp per år

eller 1,67 basbelopp per månad. För talman och vice talmän kan förslaget

däremot ha en viss betydelse.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker Förvaltningskontorets förslag.

Ersättning vid korttidsledighet

Gällande regler

Enligt 1 kap. 8 § riksdagsordningen kan riksdagsledamot efter prövning erhålla

ledighet från sitt uppdrag. Beviljas ledamot ledighet för en tid av minst en

månad skall hans uppdrag under den tid han är ledig utövas av ersättare. Enligt

1 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

utgår inte förmåner enligt lagen vid ledighet som beviljas för en månad eller

mer i följd, såvida det inte är fråga om offentligt uppdrag,

militärtjänstgöring, sjukdom eller vård av barn m.fl.

Enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter görs avdrag från arvodet med två tredjedelar fr.o.m. den 16:e dagen

av ledighet som beviljats av annat skäl än offentligt uppdrag,

militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl.

Enligt riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 1.8.1 prövar talmannen ansökan

om ledighet under kortare tid än en månad från uppdrag som riksdagsledamot.

Det finns i kammaren i praxis ett utvecklat kvittningsförfarande, som ger

utrymme för viss frånvaro från riksdagsarbetet utan att ledighet formellt

beviljas av talmannen enligt reglerna i riksdagsordningen.

Förslaget

Förvaltningskontoret föreslår att bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket

lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall utgå för att

åstadkomma en anpassning till gällande principer om beviljande av ledighet.

Något avdrag skall således inte göras på arvodet om ledigheten understiger en

månad.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker Förvaltningskontorets förslag.

Kostnadsersättning och viss teknisk utrustning

Förslaget

Förvaltningskontoret föreslår att rätten att erhålla kostnadsersättning under

ledig tid begränsas till trettio dagar i följd och att den tekniska

utrustningen - om det finns särskilda skäl - skall återställas vid den tidpunkt

kostnadsersättningen upphör.

Bakgrunden sägs vara de lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1997 och

som innebär att ledamöterna på riksdagens bekostnad erbjuds förutom pc-enhet

också telefax och tjänstetelefon i bostaden samt mobiltelefon och personsökare.

Gällande regler

Enligt 6 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter är en

ledamot berättigad till kostnadsersättning med ett belopp motsvarande 15 % av

basbeloppet. Enligt 2 §, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1997,

tillhandahåller riksdagen ledamöterna sådan teknisk utrustning som är av

väsentlig betydelse för utförande av uppdraget som ledamot i riksdagen. Enligt

förarbetena (1995/96:KU26 s.10 f.) avser detta persondator och telefax i

bostaden samt anslutnings-, abonnemangs- och samtalsavgifter för ett därtill

knutet telefonabonnemang. Vidare avses mobiltelefon och personsökare med

abonnemangsavgift.

Tidigare gällde en bestämmelse i 3 § om att rätten till kostnadsersättning

upphörde efter ledighet i mer än nittio dagar i följd. Enligt 4 § skulle den

tekniska utrustningen återställas när kostnadsersättningen upphörde om inte

annat överenskoms mellan Riksdagens förvaltningskontor och den enskilde

ledamoten. Dessa bestämmelser kom dock att falla bort i samband med en ändring

av reglerna för kostnadsersättning. I vissa fall gäller dock att

kostnadsersättning ändå inte utgår vid ledigheter som varar under minst en

månad. Enligt 1 kap. 1 § första stycket lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor

för riksdagens ledamöter utgår nämligen inte förmånerna enligt lagen för tid då

ledamot är statsråd eller för tid då ledamoten av annat skäl än offentligt

uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, eller vård av barn m.fl. beviljats

ledighet under minst en månad i följd.

Utskottets bedömning

Utskottet delar Förvaltningskontorets bedömning att en bestämmelse om

kostnadsersättning under ledighet bör återinföras. Enligt utskottets mening bör

dock bestämmelserna i 6 kap. 3 § lagen om ekonomiska villkor knytas till vad

som gäller enligt lagens inledningsparagraf. Utskottet föreslår därför en

bestämmelse med innebörd att den ledamot som är ledig under minst en månad i

följd för offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, vård av barn m.fl. har rätt

till kostnadsersättning under den första månaden av ledigheten. I andra fall av

ledighet skall således inte kostnadsersättning utgå över huvud taget.

Som Förvaltningskontoret föreslår skall huvudprincipen vara att den tekniska

utrustningen skall kunna behållas under ledigheten och bara behöva återställas

om det finns särskilda skäl. Utskottet delar denna bedömning men föreslår en

viss omformulering av lagtexten.

Utskottet har uppmärksammat att bestämmelserna om skilda förmåner vid ledighet

i vissa fall kommit att bli motstridiga och otydliga. Det kan också finnas

bestämmelser om förmåner som inte anpassats till förändringar i reglerna om

förmåner i samhället i övrigt. Det finns enligt utskottets mening behov av en

mer generell översyn av dessa regler i ersättningslagen. Detta bör enligt

utskottets mening ges Förvaltningskontoret till känna.

Förvaltningskontorets förslag i övrigt, m.m.

Förslaget

Förvaltningskontoret föreslår att reglerna om beräkning av ålderspension,

sjukpension, egenlivränta och kompletterande efterlevandepension i såväl lagen

(1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter som lagen (1966:304)

om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet anpassas till vad

som gäller enligt pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. i fråga om

procentsatser och beräkningsunderlag. Det innebär i huvudsak att förmånerna

inte beräknas på hur stort underlag som helst utan dels trappas av när

underlaget överstiger 20 basbelopp, dels begränsas till att utgå på ett

underlag upp t.o.m. 30 basbelopp.

Vidare föreslås - i enlighet med vad som gäller för arbetstagare inom det

statliga avtalsområdet - ett förtydligande i 14 kap. respektive 10 kap. i fråga

om de basbelopp som avses i det båda lagarna.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker Förvaltningskontorets förslag i fråga om begränsningen av

pensionsförmånerna m.m. När det gäller hänvisningarna till basbeloppet bör dock

enligt utskottets mening utgångspunkten vara att med ordet basbelopp normalt

avses 1 kap. 6 § första och andra styckena lagen (1962:381) om allmän

försäkring. Utskottet föreslår därför en något annorlunda lydelse av de berörda

bestämmelserna.

Utskottet har uppmärksammat att bestämmelserna i 7 kap. 3 § lagen om

ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, som föreskriver vad som skall vara

pensionsgrundande arvode, inte omfattar arvodena till ordförande och vice

ordförande i EU-nämnden. Utskottet föreslår att en hänvisning till 1 § 8 lagen

(1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och

organ införs i 7 kap. 3 § 3 lagen om ekonomiska villkor för riksdagens

ledamöter för att också dessa arvoden skall vara pensionsgrundande.

Utskottet föreslår vidare att lagarna skall träda i kraft den 1 januari 1998

i stället för den 1 oktober 1997, som Förvaltningskontoret föreslagit.

En översyn av riksdagsledamöternas arvoden

Motionerna

I motion 1996/97:K303 av Anders Björck m.fl. (m) begärs en översyn av

riksdagsledamöternas löner. Motionärerna hänvisar till den koppling till

lönerna för vissa statliga tjänster som fanns under åren 1962-1990. Mot

bakgrund av att det nuvarande systemet med arvodesnämnd kan uppfattas som

godtyckligt är det enligt motionen önskvärt med en återgång till ett bundet

system med koppling till löneutvecklingen i samhället i övrigt, t.ex. genom att

riksdagsarvodet knyts till någon eller några yrkesgrupper inom den privata

eller offentliga sektorn.

Per Sundgren (v) begär i motion 1997/98:A603 yrkande 3 att riksdagsmännens

arvoden inte skall öka mer än genomsnittet för de statsanställdas löner.

Bakgrund

År 1866-1909 utgick ersättning endast till andra kammarens ledamöter. Dessa

fick för varje ordinär lagtima riksdag 1 200 riksdaler i ?arvode?.

År 1909 infördes ersättningsrätt även för första kammarens ledamöter enligt

samma regler som gällde för andra kammarens ledamöter.

År 1918 infördes en skillnad mellan ?stockholmare? och andra. Begreppet

?arvode? slopades och ersattes av begreppet ?dagtraktamente?. Dessa

fastställdes till 15 riksdaler, dock högst 1 800 riksdaler per riksdag för

?stockholmare? och för övriga till 20 riksdaler, dock högst 2 400 riksdaler per

riksdag.

År 1921 höjdes dagtraktamentena till, för ?stockholmare? 24 riksdaler, dock

högst 3 400 riksdaler per riksdag, och för övriga 32 riksdaler, dock högst 4

500 riksdaler per riksdag.

År 1933 slopades begreppet dagtraktamente och ersattes av begreppet arvode.

En sänkning genomfördes med hänsyn till den ekonomiska krisen. ?Stockholmare?

fick 3 000 kr, övriga 4000 kr för ordinär lagtima riksdag.

År 1941 överfördes alla materiella regler från riksdagsordningen till den nya

stadgan (1941:98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Med

bibehållande av begreppet arvode övergick man till månadsbelopp, 750 kr per

månad för ?stockholmare? och 1 000 kr per månad för övriga.

År 1949 övergick man till årsarvoden, som med hänsyn till gällande allmänna

lönestopp fastställdes till de belopp som utgått under år 1948, för

?stockholmare? 6 650 kr och för övriga 8 866 kr.

År 1951 höjdes arvodena till 9 000 kr respektive 12 000 kr.

År 1954 uppdelades arvodet på grundarvode, 9 000 kr för alla ledamöter, samt

kostnadsersättning, 3 000 kr för ?stockholmare? och 8 000 kr för övriga.

År 1957 höjdes grundarvodet till 12 000 kr.

År 1959 höjdes grundarvodet till 24 000 kr. Kanslideputerade gavs rätt att

jämte kamrarnas talmän besluta om tillägg och avdrag som svarade mot

förändringar i löner till befattningshavare i statens tjänst.

Konstitutionsutskottet framhöll att det var naturligt att förändringar i den

allmänna lönenivån borde få återverkningar även på riksdagsmannaarvodet. Med

hänsyn till riksdagsmannauppdragets natur var det emellertid enligt utskottet

mindre lämpligt att genom någon form av automatik anknyta arvodet till en viss

grupp löntagare. I första hand borde dock jämförelse göras med statstjänstemän

i motsvarande inkomstläge.

År 1962 höjdes grundarvodet till 26 000 kr med hänvisning till att jämförelse

borde göras med statstjänstemän i motsvarande inkomstläge.

Konstitutionsutskottet framhöll att med en sådan höjning skulle årsarvodet

komma att utgöra omkring två tredjedelar av årslönen för statlig

befattningshavare med lön enligt löneklass 1 å löneplan B (B 1).

År 1966 höjdes grundarvodet till 31 000 kr, motsvarande två tredjedelar av

lönen i löneklass C 1. Samtidigt genomfördes vissa ändringar i 1941 års

ersättningsstadga för att förtydliga att Riksdagens förvaltningskontor - som

ersatt Kanslideputerade - kunde besluta om de ändringar i grundarvodet som

svarade mot förändringar i löner till befattningshavare i statens tjänst.

År 1972 ersattes 1941 års stadga av Ersättningsstadga för riksdagens

ledamöter. Arvode skulle fortfarande utgå med belopp för månad som motsvarade

två tredjedelar av lönen till statstjänstemän i löneklass 1 på löneplan C.

År 1974 beslutades att arvode skulle utgå med belopp för månad som motsvarade

tio tolftedelar av lönen till statstjänstemän i löneklass F 25, dvs. då 76 500

kr per år, i enlighet med förslag från en opartisk kommitté.

År 1983 beslutades att arvode skulle utgå med ett belopp för månad som

motsvarade den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga

myndigheter och domare med befattningar som rådmän, hovrättsråd och

kammarrättsråd. Arvodet skulle således beräknas med utgångspunkt från årets

alla månader och inte som tidigare från endast tio månader.

År 1988 beslutades lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens

ledamöter. Knytningen till vissa statliga befattningshavare ändrades inte.

I december 1990 beslutade riksdagen att lagen inte skulle tillämpas

beträffande arvoden för tiden den 1 oktober 1990-den 31 december 1991. I

stället skulle ledamotsarvode betalas med samma belopp som gällde för september

1990 eller 21 625 kr per månad. Med anledning av en motion (m), vari begärdes

en utredning syftande till att statsrådens arvoden skulle bestämmas med

utgångspunkt i riksdagsledamöternas arvoden hade konstitutionsutskottet

(1990/91:KU18) framhållit att starka skäl talade för samordning av

fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter. Riksdagen gav

regeringen och Riksdagens förvaltningskontor detta till känna (rskr.

1990/91:88).

I juni 1991 beslutade riksdagen lagbestämmelser med innebörd att

statsrådsarvodet knöts till arvodet för riksdagsledamöter (1990/91:KU48).

Statsministerns arvode bestämdes till 215 % av ledamotsarvodet och övriga

statsråds arvoden till 198 %.

I december 1991 beslutade riksdagen att byråchefer vid statliga myndigheter

inte längre skulle ingå i den jämförelsegrupp som riksdagsarvodena enligt

ersättningslagen skulle bygga på. Genom särskild reglering bestämdes arvodet

till 22 230 kr för tiden den 1 januari 1992-den 31 mars 1992, och för tiden den

1 april 1992-den 31 mars 1993 skulle arvodet höjas med ett belopp som

motsvarade den genomsnittliga höjningen av månadslönen som kunde tillkomma

jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen (1991/92:KU5).

I december 1992 höjdes arvodet till 23 425 kr. Jämförelsegruppens

genomsnittliga månadslön var då 27 764 kr.

I mars 1993 beslutade riksdagen att arvodet för tiden den 1 april 1993- den

31 december 1993 skulle vara 23 425 kr jämte det belopp som motsvarade den

genomsnittliga höjningen fr.o.m. den 1 april 1993 för jämförelsegruppen

(1992/93:KU21).

Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades en kommitté

med uppgift att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens arvoden m.m. I

utredningsbetänkandet Vad är ett statsråds arbete värt? (SOU 1993:22) framhölls

att arvodena till statsråden inte automatiskt borde kopplas till någon annan

grupps arvoden eller något index för löner eller priser. I stället borde

arvodena fastställas av en särskild myndighet under riksdagen,

Statsrådslönenämnden. I skrivelse våren 1993 överlämnade regeringen

utredningsbetänkandet till riksdagen (skr. 1992/93:240).

Skrivelsen behandlades i konstitutionsutskottet tillsammans med motioner om

ett nytt system för bestämmande av arvodena till riksdagsledamöter och ett

förslag från Förvaltningskontoret om en nämnd för bestämmandet av arvodena till

riksdagsledamöterna (1993/94:KU11). Utskottet förordade att det skulle inrättas

två nämnder för bestämmande av arvode till statsråd respektive

riksdagsledamöter.

Den 1 januari 1994 inrättades en Statsrådsarvodesnämnd och en Riksdagens

arvodesnämnd som myndigheter under riksdagen för fastställande av arvoden till

statsråd respektive riksdagsledamöter. Riksdagsledamöternas arvode höjdes till

25 000 kr per månad.

Den 1 juli 1994 trädde den nu gällande lagen (1994:1065) om ekonomiska

villkor för riksdagens ledamöter i kraft. Bestämmelsen om att ledamotsarvode

betalas med ett belopp per månad som Riksdagens arvodesnämnd fastställer fördes

över till 3 kap. 1 § i den nya lagen.

Den 1 oktober 1994 höjdes arvodet till 26 500 kr per månad.

Den 1 januari 1996 höjdes arvodet till 27 500 kr per månad.

Den 1 januari 1997 höjdes arvodet till 29 500 kr per månad.

I sammanhanget kan nämnas att den genomsnittliga lönen för tjänster som

hovrättsråd, kammarrättsråd och rådmän enligt uppgift från Domstolsverket

uppgår till ca 32 700 kr per månad. Statsrådens arvoden höjdes den 1 januari

1994 till 55 000 kr per månad, den 1 januari 1996 till 60 000 kr per månad och

den 1 juli 1997 till 65 000 kr per månad. Statsministerns arvode höjdes vid

samma tidpunkter till 65 000 kr, 75 000 kr respektive 80 000 kr per månad.

Utskottets bedömning

Den gällande ordningen för fastställande av riksdagsledamöternas arvoden har nu

funnits i närmare fyra år och arvodena har i praktiken inte varit knutna till

någon viss jämförelsegrupp sedan oktober 1990. Dessförinnan gällde under 28 år

att arvodena var knutna till lönerna för en viss grupp statstjänstemän. Enligt

utskottets mening har den nya ordningen nu gällt så länge att det är möjligt

att utvärdera den i jämförelse med den tidigare gällande knytningen till en

viss grupp löntagare och dessutom med utvecklingen av statsrådens arvoden.

Utskottet förordar att en översyn av ordningen för fastställande av

riksdagsledamöternas arvoden genomförs och att Förvaltningskontoret återkommer

till riksdagen med en redovisning av resultatet av översynen och de förslag som

översynen kan föranleda. Detta bör med anledning av motionerna 1996/97:K303

och 1997/98:A603 yrkande 3 ges Förvaltningskontoret till känna.

Ersättningen efter fullgjort kortare uppdrag som ersättare för riksdagsledamot

Motionen

Kristina Nordström (s) begär i motion K317 en översyn i syfte att förlänga

ersättningstiden för ledamöter som tjänstgjort kortare tid än tre år. Hon

hänvisar till att en ersättare för riksdagsledamot i normalfallet är ledig från

sitt ordinarie arbete under tiden han eller hon fullgör uppdrag som

riksdagsledamot. Om ersättaren plötsligt blir entledigad från riksdagen kan en

återgång till det ordinarie arbetet normalt inte ske omedelbart eftersom den

ordinarie tjänsten kan vara besatt med vikarie. Motionären pekar också - mot

bakgrund av att en hel månadslön betalas ut oavsett när man slutar under

månaden - på att det är en nackdel att sluta som riksdagsledamot i slutet av en

månad i stället för i början av en månad. Ersättningsreglerna bör enligt

motionen ses över så att arvode kan uppbäras under rimlig tid och inte datum

för entledigandet avgör hur lång garantin blir.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter betalas

ledamotsarvode med ett belopp för månad som Riksdagens arvodesnämnd

fastställer. En ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande

tid har enligt 13 kap. 1 § samma lag rätt till inkomstgaranti fr.o.m. den

tidpunkt arvodet upphör. För den som varit ledamot kortare tid betalas inte

någon särskild ersättning vid avgångstillfället.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening är det angeläget att det ges bästa möjliga

förutsättningar för ersättare för riksdagsledamöter att fullgöra också

förhållandevis kortvariga uppdrag. Många gånger upphör uppdraget som ersättare

med kort varsel och möjligheterna att omedelbart återgå till en anställning kan

vara små. Det är därför enligt utskottets mening rimligt att ersättaren

tillförsäkras en viss minsta ersättning vid avgångstillfället. I vart fall

borde ersättaren vara tillförsäkrad en ersättning som ger utrymme för att inte

återgå till en anställning tidigare än en månad efter det att uppdraget som

ersättare för riksdagsledamot avslutats. Enligt utskottets mening bör frågan

övervägas inom Förvaltningskontoret. Utskottet tillstyrker således motion

1996/97:K317 och förordar att vad utskottet anfört ges Förvaltningskontoret

till känna.

Riksdagsledamöternas pension och efterlevandeskydd

Motionen

I motion 1996/97:K325 av Karin Pilsäter (fp) och Fredrik Reinfeldt (m) begärs

att intjänandereglerna för ålderspension och efterlevandepension ändras så att

enbart antalet tjänsteår avgör pensionens storlek (yrkandena 1 och 2).

Motionärerna hänvisar till att det bör ses som självklart att riksdagsledamöter

avgår efter ett antal perioder och övergår till annan verksamhet och att de

ersättningar och förmåner som betalas på grund av ledamotskapet bör utgå från

denna förutsättning. Den ålderspension som ledamöterna tjänar in under tiden de

tjänstgör bör gälla lika för alla. Det är orimligt att ålderspensionsförmånerna

avgörs av huruvida ledamoten är över eller under 50 år vid avslutandet av

ledamotskapet. Ålderspensionsförmånen bör vara direkt kopplad till antalet

intjänandeår och inte till ledamotens ålder.

Eftersom efterlevandepension till familjen är kopplad till intjänad

egenpension får även familjen ett väsentligt sämre skydd om ledamoten avgår

eller avlider före 50 års ålder.

Ola Karlsson (m) begär i motion 1997/98:K243 också att reglerna för

intjänande av ålderspension ändras. Liksom i motion 1996/97:K325 begärs att

ålderspensionen enbart relateras till det antal år man tjänstgjort i riksdagen,

oavsett när under livet detta sker.

Bakgrund

Den 1 juli 1994 trädde lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter i

kraft. En utgångspunkt för de nya bestämmelserna om egenpensions- och

efterlevandepensionsförmåner var att de skulle utformas i närmare anslutning

till vad som gäller för statstjänstemän i motsvarande lönenivå. Ett system med

egenlivränta infördes för att i vissa fall kompensera ledamot som inte är

berättigad till ålderspension. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94: KU43)

ansåg att det var angeläget att riksdagen nu beslutade om de föreslagna

ändringarna. Utskottet pekade dock på en rad förestående förändringar, som

valperiodens längd och ett reformerat allmänt tjänstepensionssystem, och

framhöll att det fick bli en uppgift för Förvaltningskontoret att följa

utvecklingen och överväga synpunkter bl.a. i fråga om åldersneutralitet, vilka

tagits upp i några motioner.

För statstjänstemän gäller pensionsavtalet PA91, som när det slöts innebar en

viss anpassning till de pensionsavtal som gäller för tjänstemän inom andra

sektorer av arbetsmarknaden. Ålderspension utgår enligt avtalet utöver ATP-

pensionen efter vissa procentsatser. Vidare utgår kompletterande ålderspension

(KÅPAN) som uppkommit genom att arbetstagare tillgodoräknas avgift på visst

sätt. Härutöver kan arbetstagaren betala till en frivillig KÅPA.

Enligt 8 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter fordras

för rätt till ålderspension att ledamoten fullgjort minst sex år och vid

avgången fyllt 50 år. Enligt 2 § betalas ålderspensionen fr.o.m. den månad

ledamoten fyller 65 år eller den senare tidpunkt då uppdraget att vara ledamot

upphör. För hel ålderspension fordras minst tolv hela år (3 §).

Enligt 4 § utgör ålderspension för närvarande tidsfaktorn multiplicerad med

11,5 % av underlaget för egenpensionsförmånerna upp t.o.m. 7,5 gånger

basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt tidsfaktorn

multiplicerad med 65 % av det resterande underlaget.

Enligt 10 kap. 1 § nämnda lag betalas egenlivränta till en ledamot som lämnar

riksdagen efter tre hela sammanhängande år före den månad ledamoten fyller 65

år och inte är berättigad till ålderspension enligt lagen. Egenlivräntan

betalas fr.o.m. den månad ledamoten fyller 65 år (2 §). Egenlivräntan beräknas

därvid efter tidsfaktorn multiplicerad med något lägre procentsatser än vad som

gäller för ålderspension. Tidsfaktorn för egenlivränta skiljer sig också från

tidsfaktorn för ålderspension. Tidsfaktorn för ålderspension utgör förhållandet

mellan antalet hela år, (dock högst tolv), och talet tolv, medan tidsfaktorn

för egenlivränta utgör förhållandet mellan antalet år och talet 30.

I 11 kap. 1 § lagen om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter föreskrivs

att efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av

riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt lagen.

Detta innebär i fråga om den som vid sin död var riksdagsledamot att

efterlevandepension betalas ut oavsett den åldersgräns och kvalificeringstid

som gäller för rätt till ålderspension. Efterlevandepensionen betalas i

huvudsak under fem år till efterlevande make och barn under 20 år för en

efterlevande med 1,2 basbelopp per år och med 0,5 basbelopp per år för varje

berättigad därutöver (2-3, 5 §§).

Enligt 12 kap. 1 § samma lag betalas dessutom kompletterande

efterlevandepension. Normalbeloppet för kompletterande efterlevandepension

utgör 32,5 % av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger

7,5 basbelopp. Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för

make 100 % av normalbeloppet medan andra procentsatser gäller när det finns

efterlevande barn.

Utskottets bedömning

De nuvarande reglerna om ålderspension för riksdagsledamöter trädde i kraft för

något mer än tre år sedan och innebar en viss anpassning till gängse

pensionssystem på arbetsmarknaden. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka

en ordning som innebär att riksdagsledamöternas pensionsförmåner på det sätt

som föreslås i motionen kommer att avvika från vad som gäller på

arbetsmarknaden. Motionerna 1996/97:K325 yrkandena 1 och 2 och 1997/98:

K243 avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter m.m.

att riksdagen med anledning av Riksdagens förvaltningskontors förslag

1996/97:RFK2 antar bifogade

1. förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor

för riksdagens ledamöter och

2. förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till

Sveriges företrädare i Europaparlamentet,

2. beträffande förmåner vid ledigheter

att riksdagen som sin mening ger Riksdagens förvaltningskontor till känna vad

utskottet anfört om en översyn av reglerna,

3. beträffande arvodena till riksdagens ledamöter

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:K303 och 1997/98:A603 yrkande

3 som sin mening ger Riksdagens förvaltningskontor till känna vad

utskottet anfört om en översyn,

4. beträffande ersättning till den som fullgjort uppdrag som

ersättare för riksdagsledamot

att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K317 som sin mening ger Riksdagens

förvaltningskontor till känna vad utskottet anfört om en översyn av

reglerna,

5. beträffande riksdagsedamöternas pension och efterlevandeskydd

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K325 yrkandena 1 och 2 och

1997/98:K243.

Stockholm den 18 november 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m),

Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats

Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter

Eriksson (mp) och Nikos Papadopoulos (s).

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för

riksdagens ledamöter

dels att 2 kap. 3 och 6 §§, 3 kap. 4 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §,

10 kap. 3 §, 12 kap. 5 §, 13 kap. 8 § och 14 kap. 1-3 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 kap. 8-11 §§, 6

kap. 3 § och 14 kap. 4 §, av följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 2 kap. |

| 3 § |

-------------------------------------------------------

|Talmannen erhåller | Talmannen erhåller|

|förordnandepension med |särskild pension|

|tillämpning av motsvarande |(talmanspension). |

|bestämmelser i |Pensionsplan för|

|förordningen om |arbetstagare hos staten|

|tjänstepensionsrätt för |m.fl. och anslutande|

|statsråd (SAVFS 1987:6 B |bestämmelser (Statens|

|4). Vad som sägs om |arbetsgivarverks cirkulär|

|regeringen i förordningen |1992 A 11) samt|

|(1991:1160) om |förordningen (1995:1038)|

|förordnandepension m.m. |om statliga chefspensioner|

|skall i stället gälla |m.m. skall tillämpas med|

|riksdagens förvalt- |de tillägg och undantag|

|ningskontor. |som sägs i detta kapitel.|

| |Vad som sägs om regeringen|

| |i nämnda förordning skall|

| |i stället gälla Riksdagens|

| |förvaltningskontor. |

-------------------------------------------------------

|Betalas inte | Betalas inte|

|förordnandepension, |talmanspension, erhåller|

|erhåller talmannen |talmannen ålderspension,|

|ålderspension, |sjukpension, egenlivränta|

|sjukpension, egenlivränta |eller inkomstgaranti|

|eller inkomstgaranti |enligt denna lag. Den tid|

|enligt denna lag. Den tid |talmansuppdraget innehafts|

|talmansuppdraget innehafts |jämställs därvid med tid|

|jämställs därvid med tid |som ledamot. |

|som ledamot. | |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|6 § |

-------------------------------------------------------

|Efterlevandepensionsförmåner|Efterlevandepensionsförmåner|

|betalas till efterlevande |betalas till efterlevande|

|till talmannen med |till talmannen enligt vad|

|tillämpning av motsvarande |som följer av reglerna i|

|bestämmelser i |pensionsavtalet för|

|förordningen om |arbetstagare hos staten|

|tjänstepensionsrätt för |m.fl. och förordningen|

|statsråd (SAVFS 1987:6 B |(1995:1038) om statliga|

|4). |chefspensioner m.m. |

| Är förordningen inte | Är bestämmelserna om|

|tillämplig, betalas |efterlevandepensionsförmåner|

|efterlevandepension och |enligt första stycket inte|

|kompletterande |tillämpliga betalas|

|efterlevandepension enligt |efterlevandepension och|

|denna lag. |kompletterande |

| |efterlevandepension enligt|

| |vad som gäller för annan|

| |ledamot enligt denna lag.|

--------------------------------------------------------

| 8 § |

-------------------------------------------------------

| | I stället för vad som|

| |föreskrivs i 5 §|

| |förordningen (1995:1038)|

| |om statliga chefspensioner|

| |m.m. om rätt till pension|

| |gäller att talmannen skall|

| | - ha varit talman under|

| |sammanlagt minst sex år, |

| | - ha varit talman och ha|

| |haft en eller flera sådana|

| |anställningar som avses i|

| |den nämnda förordningen|

| |under sammanlagt minst sex|

| |år i oavbruten följd eller|

| | - ha varit talman och|

| |statsråd i sammanlagt|

| |minst sju år. |

| | Vid beräkningen av|

| |uppdragsperioden skall en|

| |regerings- eller|

| |talmansperiod mellan två|

| |ordinarie val till|

| |riksdagen fram till valet|

| |år 1994 anses vara tre år|

| |och därefter fyra år. |

--------------------------------------------------------

| 9 § |

-------------------------------------------------------

| | I stället för vad som|

| |föreskrivs i 10 §|

| |förordningen (1995:1038)|

| |om statliga chefspensioner|

| |m.m. gäller följande. |

| | För tiden före den månad|

| |då talmannen fyller 65 år|

| |skall hel pension, som|

| |inte trätt i stället för|

| |en sjukpension, utgöra |

| | - 65 procent av|

| |pensionsunderlaget till|

| |den del detta svarar mot|

| |högst 20 basbelopp och |

| | - 32,5 procent av|

| |pensionsunderlaget till|

| |den del detta överstiger|

| |20 men inte 30 basbelopp.|

| | För tiden från och med|

| |den månad då talmannen|

| |fyller 65 år skall hel|

| |pension utgöra |

| | - 11,5 procent av|

| |pensionsunderlaget till|

| |den del detta svarar mot|

| |högst 7,5 basbelopp, |

| | - 65 procent av|

| |pensionsunderlaget till|

| |den del detta överstiger|

| |7,5 men inte 20 basbelopp|

| |och |

| | - 32,5 procent av|

| |pensionsunderlaget till|

| |den del detta överstiger|

| |20 men inte 30 basbelopp.|

--------------------------------------------------------

| 10 § |

-------------------------------------------------------

| | Föreskrifterna om|

| |avgångsvederlag i 17-21 §§|

| |förordningen (1995:1038)|

| |om statliga chefspensioner|

| |m.m. tillämpas inte. |

--------------------------------------------------------

| 11 § |

-------------------------------------------------------

| | En talman har inte rätt|

| |att uppbära statlig|

| |egenpensionsförmån för tid|

| |då talmansarvode eller|

| |avgångsersättning på grund|

| |av uppdrag som statsråd|

| |betalas ut. |

--------------------------------------------------------

| 3 kap. |

| 4 §[1] |

-------------------------------------------------------

|Beviljas en ledamot | |

|ledighet under mer än | |

|femton dagar i följd av | |

|annat skäl än offentligt | |

|uppdrag, | |

|militärtjänstgöring, | |

|sjukdom, vård av barn | |

|m.fl. görs avdrag från | |

|arvodet med två | |

|tredjedelar från och med | |

|den sextonde dagen. | |

--------------------------------------------------------

|Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av|

|sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet och|

|tilläggsarvodet i enlighet med bestämmelser om|

|sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen.|

|Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet och|

|tilläggsarvodet delat med antalet kalenderdagar i|

|månaden. |

| Om en ledamot får föräldrapenning eller tillfällig|

|föräldrapenning och för samma tid får arvode skall|

|arvodet minskas med ett belopp som motsvarar uppburen|

|föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning. |

--------------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1996:296.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| 6 kap. |

| 3 § |

-------------------------------------------------------

| | En ledamot som beviljats|

| |ledighet under minst en|

| |månad i följd för|

| |offentligt uppdrag,|

| |militärtjänstgöring, |

| |sjukdom, vård av barn|

| |m.fl. har rätt till|

| |kostnadsersättning under|

| |den första månaden av|

| |ledigheten. |

| | Om det finns särskilda|

| |skäl skall den tekniska|

| |utrustningen återställas|

| |när rätten till|

| |kostnadsersättning upphör|

| |under ledighet. |

--------------------------------------------------------

| 7 kap. |

| 3 § |

-------------------------------------------------------

|Pensionsgrundande arvode | Pensionsgrundande arvode|

|utgörs av ledamoten |utgörs av ledamoten|

|tillkommande |tillkommande |

|1. ledamotsarvode enligt |1. ledamotsarvode enligt|

|3 kap. 1 §, |3 kap. 1 §, |

|2. tilläggsarvode enligt |2. tilläggsarvode enligt|

|3 kap. 2 §, |3 kap. 2 §, |

|3. arvoden enligt 1 § 1-4 |3. arvoden enligt 1 § 1-4|

|lagen (1989:185) om |och 8 lagen (1989:185) om|

|arvoden m.m. för uppdrag |arvoden m.m. för uppdrag|

|inom riksdagen, dess |inom riksdagen, dess|

|myndigheter och organ. |myndigheter och organ. |

--------------------------------------------------------

| |

| |

|8 kap. |

| |

|4 § |

-------------------------------------------------------

|Ålderspension utgör | Ålderspension utgör|

|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|

|med 11,5 procent av |med |

|underlaget för egen- | 1. 11,5 procent av|

|pensionsförmånerna upp |underlaget för|

|till och med 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|

|basbeloppet enligt lagen |till och med 7,5 gånger|

|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|

|försäkring samt |(1962:381) om allmän|

|tidsfaktorn multiplicerad |försäkring, |

|med 65 procent av det | 2. 65 procent av den del|

|resterande underlaget. |av underlaget som|

| |överstiger 7,5 basbelopp|

| |men inte 20 basbelopp samt|

| | 3. 32,5 procent av den|

| |del av underlaget som|

| |överstiger 20 basbelopp|

| |men inte 30 basbelopp. |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| |

|9 kap. |

| |

|5 § |

-------------------------------------------------------

|Sjukpension utgör | Sjukpension utgör|

|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|

|med 117,5 procent av |med |

|underlaget för egen- | 1. 21 procent av den del|

|pensionsförmånerna upp |av underlaget för|

|till ett basbelopp enligt |egenpensionsförmånerna som|

|lagen (1962:381) om allmän |inte överstiger 7,5|

|försäkring samt tids- |basbelopp enligt lagen|

|faktorn multiplicerad med |(1962:381) om allmän|

|81,5 procent av det |försäkring, |

|resterande underlaget. | 2. 81 procent av den del|

| |av underlaget som|

| |överstiger 7,5 men inte 20|

| |basbelopp samt |

| | 3. 40,5 procent av den|

| |del av underlaget som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

| |

|10 kap. |

| |

|3 § |

-------------------------------------------------------

|Egenlivränta utgör | Egenlivränta utgör|

|tidsfaktorn multiplicerad |tidsfaktorn multiplicerad|

|med 9,5 procent av |med |

|underlaget för egenpen- | 1. 9,5 procent av|

|sionsförmånerna upp till |underlaget för|

|7,5 gånger basbeloppet |egenpensionsförmånerna upp|

|enligt lagen (1962:381) om |till 7,5 gånger|

|allmän försäkring samt |basbeloppet enligt lagen|

|tidsfaktorn multiplicerad |(1962:381) om allmän|

|med 61,5 procent av det |försäkring, |

|resterande underlaget. | 2. 61,5 procent av den|

| |del av underlaget för|

| |egenpensionsförmånerna som|

| |överstiger 7,5 men inte 20|

| |basbelopp samt |

| | 3. 30,75 procent av den|

| |del av underlaget som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| |

|12 kap. |

| |

|5 § |

-------------------------------------------------------

|Kompletterande efterlevan- | Kompletterande |

|depension beräknas med |efterlevandepension |

|utgångspunkt från ett |beräknas med utgångspunkt|

|normalbelopp. Normalbelop- |från ett normalbelopp.|

|pet utgör 32,5 procent av |Normalbeloppet utgör |

|den del av underlaget för | 1. 32,5 procent av den|

|egenpensionsförmåner som |del av underlaget för|

|överstiger 7,5 basbelopp |egenpensionsförmåner som|

|enligt lagen (1962:381) om |överstiger 7,5 basbelopp|

|allmän försäkring. |enligt lagen (1962:381) om|

| |allmän försäkring men inte|

| |20 basbelopp samt |

| | 2. 16,25 procent av den|

| |del av underlaget för|

| |egenpensionsförmåner som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------

|Beräkningsgrunden för kompletterande |

|efterlevandepension är för år i procent av |

|normalbeloppet för |

| 1. make 100 procent, |

| 2. make och ett barn 130 procent, |

| 3. make och två barn 150 procent och för varje barn |

|därutöver 10 procent, |

| 4. ett barn 75 procent, |

| 5. två barn 110 procent, |

| 6. tre barn 135 procent, |

| 7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver|

|10 procent. |

| Underlaget för kompletterande efterlevandepension |

|utgör beloppet enligt andra stycket multiplicerat med |

|tidsfaktorn. |

| Kompletterande efterlevandepension betalas av |

|underlaget |

| 1. till make 100 procent, |

| 2. till ett barn 75 procent, |

| 3. till make och barn, 75 procent till maken och |

|återstoden i lika delar till barnen, |

| 4. till barn, underlaget i lika delar. |

--------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| |

| |

|13 kap. |

| |

|8 § |

-------------------------------------------------------

|Inkomstgarantin betalas | |

|för månad under det första | Inkomstgarantin betalas|

|garantiåret med 80 procent |för månad under det första|

|av garantiunderlaget. För |garantiåret med 80 procent|

|tid därefter betalas |av den del av|

|inkomstgaranti med |garantiunderlaget som inte|

|följande andelar av |överstiger 1,67 basbelopp|

|garantiunderlaget i |och med 40 procent av den|

|förhållande till |del som överstiger 1,67|

|ledamotens tid i riksdagen |men inte 2,5 basbelopp.|

| |För tid därefter betalas|

| 66,0 procent efter minst |inkomstgaranti med|

|12 år, |följande andelar av|

| 60,5 procent efter minst |garantiunderlaget i|

|11 men ej 12 år, |förhållande till|

| 55,0 procent efter minst |ledamotens tid i riksdagen|

|10 men ej 11 år, | |

| 49,5 procent efter minst | 66,0 procent av den del|

|9 men ej 10 år, |av garantiunderlaget som|

| 44,0 procent efter minst |inte överstiger 1,67|

|8 men ej 9 år, |basbelopp och 33 procent|

| 38,5 procent efter minst |av den del som överstiger|

|7 men ej 8 år, |1,67 men inte 2,5|

| 33,0 procent efter minst |basbelopp efter minst 12|

|6 men ej 7 år. |år, |

| | |

| | 60,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och 30,25|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |11 men ej 12 år, |

| | |

| | 55,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 27,5|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |10 men ej 11 år, |

| | |

| | 49,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 24,75|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |9 men ej 10 år, |

| | |

| | 44,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 22|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |8 men ej 9 år, |

| | |

| | 38,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 19,25|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |7 men ej 8 år, |

| | |

| | 33,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 16,5|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |6 men ej 7 år. |

--------------------------------------------------------

| |

| |

|14 kap. |

| |

|1 § |

-------------------------------------------------------

|Fastställd ålderspension, | Fastställd |

|sjukpension och |ålderspension, sjukpension|

|kompletterande |och kompletterande|

|efterlevandepension |efterlevandepension |

|anknyts till basbeloppet |anknyts till basbeloppet|

|enligt lagen (1962:381) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|

|allmän försäkring och |(1962:381) om allmän|

|omräknas vid förändring av |försäkring och omräknas|

|detta. |vid förändring av detta. |

--------------------------------------------------------

| |

|2 § |

-------------------------------------------------------

|Den fastställda | Den fastställda|

|egenlivräntan anknyts till |egenlivräntan anknyts till|

|det basbelopp som enligt |det basbelopp som enligt|

|lagen (1962:381) om allmän |1 kap. 6 § lagen|

|försäkring gäller för året |(1962:381) om allmän|

|före det år då |försäkring gäller för året|

|egenlivräntan börjar |före det år då|

|utbetalas och omräknas vid |egenlivräntan börjar|

|förändring av detta. |utbetalas och omräknas vid|

| |förändring av detta. |

--------------------------------------------------------

| |

|3 § |

-------------------------------------------------------

|För den som varit ledamot | För den som varit|

|i minst sex år anknyts den |ledamot i minst sex år|

|fastställda |anknyts den fastställda|

|inkomstgarantin till det |inkomstgarantin till det|

|basbelopp som enligt lagen |basbelopp som enligt 1|

|(1962:381) om allmän |kap. 6 § lagen (1962:381)|

|försäkring gäller för |om allmän försäkring|

|avgångsåret och omräknas |gäller för avgångsåret och|

|vid förändring av detta. |omräknas vid förändring av|

| |detta. |

--------------------------------------------------------

| |

|4 § |

-------------------------------------------------------

| | Med basbelopp i 2 kap. 9|

| |§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §,|

| |10 kap. 3 §, 12 kap. 5 §|

| |och 13 kap. 8 § avses det|

| |förhöjda basbeloppet|

| |enligt 1 kap. 6 § femte|

| |stycket lagen (1962:381)|

| |om allmän försäkring. |

| | Om inte annat sägs i|

| |första stycket avses med|

| |basbelopp i denna lag|

| |basbeloppet enligt 1 kap.|

| |6 § första-andra styckena|

| |lagen om allmän|

| |försäkring. |

-------------------------------------------------------

________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Äldre bestämmelser i 2 kap. skall dock fortfarande gälla i fråga om den som

frånträder sitt uppdrag som talman före denna lags ikraftträdande.

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges

företrädare i Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges

företrädare i Europaparlamentet

dels att 4 kap. 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §, 8 kap. 7 §, 9 kap. 8 § och 10

kap. 1-3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 10 kap. i lagen skall införas en ny bestämmelse, 4 §, av

följande lydelse.

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 4 kap. |

| 4 § |

-------------------------------------------------------

|Ålderspension utgör den | Ålderspension utgör den|

|sammanlagda summan av det |sammanlagda summan av det|

|belopp som erhålls när |belopp som erhålls när|

|tidsfaktorn multipliceras |tidsfaktorn multipliceras|

|med 11,5 procent av |med |

|underlaget för | 1. 11,5 procent av under-|

|egenpensionsförmånerna upp |laget för|

|till och med 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|

|basbeloppet enligt lagen |till och med 7,5 gånger|

|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|

|försäkring och det belopp |(1962:381) om allmän|

|som erhålls när |försäkring, |

|tidsfaktorn multipliceras | 2. 65 procent av den del|

|med 65 procent av det |av underlaget som|

|resterande underlaget. |överstiger 7,5 men inte 20|

| |basbelopp samt |

| |3. 32,5 procent av den del|

| |av underlaget som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

|Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap.|

|2-6 §§. |

--------------------------------------------------------

| 5 kap. |

| 5 § |

-------------------------------------------------------

|Sjukpensionens storlek | Sjukpensionens storlek|

|utgör den sammanlagda |utgör den sammanlagda|

|summan av det belopp som |summan av det belopp som|

|erhålls när tidsfaktorn |erhålls när tidsfaktorn|

|multipliceras med 117,5 |multipliceras med |

|procent av underlaget för | 1. 21 procent av den del|

|egenpensionsförmånerna upp |av underlaget för|

|till ett basbelopp enligt |egenpensionsförmånerna som|

|lagen (1962:381) om allmän |inte överstiger 7,5|

|försäkring och det belopp |basbelopp enligt lagen|

|som erhålls när |(1962:381) om allmän|

|tidsfaktorn multipliceras |försäkring, |

|med 81,5 procent av det | 2. 81 procent av den del|

|resterande underlaget. |av underlaget som|

| |överstiger 7,5 men inte 20|

| |basbelopp samt |

| | 3. 40,5 procent av den|

| |del av underlaget som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

|Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap.|

|2-6 §§. |

--------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |

--------------------------------------------------------

| 6 kap. |

| 3 § |

-------------------------------------------------------

|Egenlivränta utgör den | Egenlivränta utgör den|

|sammanlagda summan av det |sammanlagda summan av det|

|belopp som erhålls när |belopp som erhålls när|

|tidsfaktorn multipliceras |tidsfaktorn multipliceras|

|med 9,5 procent av |med |

|underlaget för | 1. 9,5 procent av|

|egenpensionsförmånerna upp |underlaget för|

|till 7,5 gånger |egenpensionsförmånerna upp|

|basbeloppet enligt lagen |till 7,5 gånger|

|(1962:381) om allmän |basbeloppet enligt lagen|

|försäkring och det belopp |(1962:381) om allmän|

|som erhålls när |försäkring, |

|tidsfaktorn multipliceras | 2. 61,5 procent av den|

|med 61,5 procent av det |del av underlaget för|

|resterande underlaget. |egenpensionsförmånerna som|

| |överstiger 7,5 men inte 20|

| |basbelopp samt |

| | 3. 30,75 procent av den|

| |del av underlaget för|

| |egenpensionsförmånerna som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

|Hur tidsfaktorn och underlaget bestäms anges i 3 kap.|

|2-5 och 7 §§. |

--------------------------------------------------------

| 8 kap. |

| 7 § |

-------------------------------------------------------

|Normalbeloppet är 32,5 | Normalbeloppet utgör |

|procent av den del av | 1. 32,5 procent av den|

|underlaget för |del av underlaget för|

|egenpensionsförmåner som |egenpensionsförmåner som|

|överstiger 7,5 basbelopp |överstiger 7,5 basbelopp|

|enligt lagen (1962:381) om |enligt lagen (1962:381) om|

|allmän försäkring. |allmän försäkring men inte|

| |20 basbelopp samt |

| | 2. 16,25 procent av den|

| |del av underlaget för|

| |egenpensionsförmåner som|

| |överstiger 20 men inte 30|

| |basbelopp. |

--------------------------------------------------------

|Beräkningsgrunden för kompletterande|

|efterlevandepension är för år i procent av|

|normalbeloppet för |

| 1. make 100 procent, |

| 2. make och ett barn 130 procent, |

| 3. make och två barn 150 procent och för varje barn|

|därutöver 10 procent, |

| 4. ett barn 75 procent, |

| 5. två barn 110 procent, |

| 6. tre barn 135 procent, |

| 7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver|

|10 procent. |

--------------------------------------------------------

| 9 kap. |

| 8 § |

-------------------------------------------------------

|Inkomstgarantin betalas | Inkomstgarantin betalas|

|per månad under det första |per månad under det första|

|garantiåret med 80 procent |garantiåret med 80 procent|

|av garantiunderlaget. För |av garantiunderlaget som|

|tid därefter betalas |inte överstiger 1,67|

|inkomstgarantin med |basbelopp och med 40|

|följande andelar av |procent av den del som|

|garantiunderlaget i |överstiger 1,67 men inte|

|förhållande till |2,5 basbelopp. För tid|

|företrädarens eller |därefter betalas|

|riksdagsledamotens |inkomstgarantin med|

|sammanlagda tid i |följande andelar av|

|Europaparlamentet och |garantiunderlaget i|

|riksdagen |förhållande till|

| 66,0 procent efter minst |företrädarens eller|

|12 år, |riksdagsledamotens |

| 60,5 procent efter minst |sammanlagda tid i|

|11 år, |Europaparlamentet och|

| 55,0 procent efter minst |riksdagen |

|10 år, | 66,0 procent av den del|

| 49,5 procent efter minst |av garantiunderlaget som|

|9 år, |inte överstiger 1,67|

| 44,0 procent efter minst |basbelopp och med 33|

|8 år, |procent av den del som|

| 38,5 procent efter minst |överstiger 1,67 men inte|

|7 år, |2,5 basbelopp efter minst|

| 33,0 procent efter minst |12 år, |

|6 år. | 60,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 30,25|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |11 år, |

| | 55,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 27,5|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |10 år, |

| | 49,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 24,75|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |9 år, |

| | 44,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 22|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |8 år, |

| | 38,5 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 19,25|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |7 år, |

| | 33,0 procent av den del|

| |av garantiunderlaget som|

| |inte överstiger 1,67|

| |basbelopp och med 16,5|

| |procent av den del som|

| |överstiger 1,67 men inte|

| |2,5 basbelopp efter minst|

| |6 år. |

--------------------------------------------------------

| 10 kap. |

| 1 § |

-------------------------------------------------------

|Fastställd ålderspension, | Fastställd |

|sjukpension och |ålderspension, sjukpension|

|kompletterande |och kompletterande|

|efterlevandepension |efterlevandepension |

|relateras till basbeloppet |relateras till basbeloppet|

|enligt lagen (1962:382) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|

|allmän försäkring och |(1962:382) om allmän|

|omräknas vid förändring av |försäkring och omräknas|

|detta. |vid förändring av detta. |

--------------------------------------------------------

| 2 § |

-------------------------------------------------------

|Den fastställda | Den fastställda|

|egenlivräntan relateras |egenlivräntan relateras|

|till det basbelopp som |till det basbelopp som|

|enligt lagen (1962:381) om |enligt 1 kap. 6 § lagen|

|allmän försäkring gäller |(1962:381) om allmän|

|för året före det år då |försäkring gäller för året|

|egenlivräntan börjar |före det år då|

|utbetalas och omräknas vid |egenlivräntan börjar|

|förändring av detta. |utbetalas och omräknas vid|

| |förändring av detta. |

--------------------------------------------------------

| 3 § |

-------------------------------------------------------

|För den som varit | För den som varit|

|företrädare eller |företrädare eller|

|riksdagsledamot i |riksdagsledamot i|

|sammanlagt minst sex hela |sammanlagt minst sex hela|

|år relateras den |år relateras den|

|fastställda |fastställda |

|inkomstgarantin till det |inkomstgarantin till det|

|basbelopp som enligt lagen |basbelopp som enligt 1|

|(1962:381) om allmän |kap. 6 § lagen (1962:381)|

|försäkring gäller för |om allmän försäkring|

|avgångsåret och omräknas |gäller för avgångsåret och|

|vid förändring av detta. |omräknas vid förändring av|

| |detta. |

--------------------------------------------------------

| 4 § |

-------------------------------------------------------

| | Med basbelopp i 4 kap. 4|

| |§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §,|

| |8 kap. 7 § och 9 kap. 8 §|

| |avses det förhöjda|

| |basbeloppet i 1 kap. 6 §|

| |femte stycket lagen|

| |(1962:381) om allmän|

| |försäkring. |

| | Om inte annat sägs i|

| |första stycket avses med|

| |basbelopp i denna lag|

| |basbeloppet enligt 1 kap.|

| |6 § första-andra styckena|

| |lagen om allmän|

| |försäkring. |

-------------------------------------------------------

________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.