Bet. 1997/98:KU9

Konstitutionsutskottets betänkande

1997/98:KU09

Allmänna helgdagar m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Innehållsförteckning

1997/98

KU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från de allmänna

motionstiderna 1996 och 1997. Motionerna gäller frågor om allmänna helgdagar,

Sveriges flagga, ordensväsendet m.m. Utskottet avstyrker samtliga motioner. Tre

reservationer har avgivits.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996

1996/97:K904 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag.

1996/97:K905 av Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för

svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa-

respektive Nordstjärneorden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K906 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar ändra lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med

vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag)

1996/97:K908 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att

riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet med vad som

anförts i motionen.

1996/97:K917 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående sjömanskap i

enlighet med vad som anförts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997

1997/98:K701 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-flaggning vid Riksdagshuset.

1997/98:K702 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmänna

helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförts i motionen. (6 juni görs

till helgdag)

1997/98:K704 av Leif Carlson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för

svenska medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna i enlighet med vad

som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra Vasa-

respektive Svärdsorden i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

(beivrande av missbruk av flaggan)

1997/98:K706 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ett mer allmänt användande av

EU-flaggan.

1997/98:K707 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden.

1997/98:K708 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile Robins

belöning till en bärbar bärgningsmedalj.

1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

att straffbelägga användning av Sveriges flagga på vilken det obehörigen

anbringats märke, bokstav, tecken eller text av något slag.

1997/98:K710 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär

förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med

vad som anförts i motionen. (6 juni görs till helgdag)

1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om instiftande av en orden till

präster.

1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella

tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K713 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella belöningssystemet i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om en riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens

intentioner,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationaldagen. (6 juni görs till helgdag)

Utskottet

Helgdagar m.m.

Motioner

I motionerna 1996/97:K906 och 1997/98:K702 av Anders Björck m.fl. (m) begärs

ändring i lagen om allmänna helgdagar (1989:253) i enlighet med vad som anförs

i motionerna. I motionerna anförs i huvudsak följande. Vi lever i en alltmer

internationaliserad värld. För Sveriges del har detta främst tydliggjorts genom

medlemskapet i Europeiska unionen. Sverige är ett land som tagit emot och som

tar emot invandrare från många olika kulturer. Liksom unga nationer behöver

stärka sin nationalitetskänsla har även vi anledning att fundera på hur vi kan

stärka identiteten. Ett sätt att uppnå detta är att göra nationaldagen till

allmän helgdag. I en tid då främlingsfientligheten och intoleransen ökar bland

vissa grupper i samhället är det viktigt att svenska folket återtar sina

symboler från de grupper som missbrukar dem. Firandet av nationaldagen kan bli

ett viktigt inslag i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Nationaldagen

skulle kunna vara den dag utländska medborgare erhöll sitt svenska

medborgarskap, eller den dag då beviset delades ut till dem som under den

senaste tolvmånadersperioden erhållit svenskt medborgarskap. Sådana synliga

manifestationer skulle kunna tjäna två syften: dels hälsa nya medborgare

välkomna till Sverige, dels bidra till en ökad förståelse för flyktingar och

andra som valt att skapa sin framtid i Sverige. Det finns därför all anledning

för oss att, som de flesta andra länder redan gjort, göra nationaldagen till

allmän helgdag. Motionärerna föreslår att den 6 juni blir allmän helgdag

samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag.

I motion 1996/97:K910 av Birgitta Wistrand och Carl Erik Hedlund (m)

hemställs att riksdagen beslutar att göra den 6 juni till helgdag i enlighet

med vad som anförts i motionen. Sverige och Storbritannien är de två länder i

EU som inte har nationaldagen som helgdag. Motionärerna anser att Sverige och

svenskarna skall kunna hedra sin nationaldag på samma sätt som övriga EU-länder

genom att den blir en helgdag. Motionärerna anser att nationaldagen bör vara

helgdag. Detta är en viktig åtgärd för att ge alla medborgare i Sverige en ökad

självkänsla inför en alltmer komplicerad och förändrad omvärld. Den som är

säker på sin hemtillhörighet blir också säker i umgänget med det nya.

Nationaldagen som helgdag ger Sveriges medborgare, gammal som ny, möjligheter

att lyfta fram landet. Sveriges nationalsymboler skall ena landet, inte dela

det. Införandet av en ny helgdag innebär ökade kostnader. Därför anser

motionärerna att annandag pingst bör upphöra att vara helgdag.

I motion 1997/98:K710 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen begär

förslag till ändring i lagen om allmänna helgdagar i enlighet med vad som

anförts i motionen. Enligt motionären borde första maj förpassas till

historiens soptipp och i stället vår nationaldag - svenska flaggans dag den 6

juni - upphöjas till allmän helgdag.

I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd)

hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om nationaldagen (yrkande 2). Motionärerna anser att nationaldagen bör

göras till helgdag och förslagsvis ersätta annandag pingst. En rörlig helgdag

kan enligt motionärerna visserligen innebära en allvarligare störning i

produktionen än en fast måndag, å andra sidan infaller den regelbundet på redan

normalt arbetsfria lördagar eller söndagar.

I motion 1996/97:K904 av Karl Hagström (s) hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om att instifta en demokratidag.

År 1921 kunde Sveriges folk, både kvinnor och män, för första gången gå till

val efter 30 år av strejker, demonstrationer, tal och paroller, motioner och

interpellationer samt oroligheter. Den allmänna och lika rösträtten är den i

särklass viktigaste författningsreformen som genomförts i vårt land. Med tiden

har medborgarna börjat uppleva den politiska demokratin som självklar. Numera

uppträder emellertid oroande tendenser. Det gäller inte bara att

antidemokratirörelsen alltmer ogenerat börjat visa sig. Det gäller än mer det

långsamt vikande intresset för de politiska valen, särskilt bland ungdomarna.

En demokratins dag löser naturligtvis inte frågan om demokratins fortbestånd,

men den skulle förhoppningsvis bidra till att det, kring den dagen, blir

självklart att debattera demokratin som samlevnadsform i våra skolor med

temadagar, uppbyggda kring diskussioner, skådespel, uppsatsskrivning och annat.

Bakgrund

Enligt 1 § lagen (1989:253) om allmänna helgdagar avses med allmän helgdag

söndagar, däribland påskdagen och pingstdagen, samt nyårsdagen, trettondedag

jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en

söndag, vidare långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, annandag

pingst, midsommardagen och alla helgons dag. Lagen trädde i kraft den 1 januari

1990.

I förarbetena (prop. 1988/89:114 s. 5) konstateras att flera funktioner är

knutna till helgdagsbegreppet genom föreskrifter i olika författningar. Det

gäller framför allt föreskrifter som reglerar när åtgärder skall vidtas och hur

tiden skall beräknas när en förfallodag e.d. infaller på en söndag eller annan

allmän helgdag. Som exempel nämns vidare att enligt 9 § semesterlagen

(1977:480) gäller bl.a. att helgdagar normalt inte räknas som semesterdagar.

Vidare framhålls i propositionen att vad som är allmän helgdag är av stor

rättslig och samhällsekonomisk betydelse. Enligt propositionen bör lagen endast

reglera vilka dagar som är helgdagar i borgerligt hänseende, dvs. helgdagar i

betydelsen arbetsfria dagar. Vilka dagar som skall anses som helgdagar i rent

kyrklig mening får i stället bestämmas av kyrkomötet genom kyrklig kungörelse.

I propositionen konstateras att flertalet helgdagar därvid kommer att vara

helgdagar i både kyrkligt och borgerligt hänseende.

Med anledning av propositionen om allmänna helgdagar väcktes motioner med

förslag om att nationaldagen skulle bli helgdag. Vid sin behandling av

propositionen jämte motioner hänvisade utskottet (bet. 1988/89:KU29) till ett

tidigare uttalande om att de gällande formerna för firandet av

nationaldagen/svenska flaggans dag gav tillräckligt utrymme för att markera

nationaldagens betydelse i det svenska samhället.

Frågan om nationaldagen som allmän helgdag har därefter behandlats av

utskottet vid flera tillfällen. Vid riksmötet 1991/92 ansåg utskottet (bet.

1991/92:KU9), som var medvetet om att införande av ytterligare en helgdag bl.a.

hade ekonomiska aspekter, att frågan på lämpligt sätt borde bli föremål för

utredning.

Regeringen tillsatte i september 1993 en utredning med syfte att utreda

förutsättningarna för att göra nationaldagen den 6 juni till helgdag. Enligt

direktiven (dir. 1993:104) var det av vikt att utredningen särskilt studerade

de ekonomiska konsekvenserna som inrättandet av en ny helgdag skulle få, såväl

för den offentliga sektorn som för näringslivet och övriga delar av samhället.

I utredarens uppdrag låg också att undersöka konsekvenserna, ekonomiska och

andra, av att inrätta nationaldagen som helgdag på bekostnad av någon nu

existerande allmän helgdag.

Utredaren föreslog i sitt betänkande (SOU 1994:58) att nationaldagen den 6

juni blir allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphör att vara helgdag.

Utredaren hade kommit fram till denna slutsats dels genom att studera de

ekonomiska konsekvenserna av ytterligare en helgdag, dels genom att beakta

folkliga och kyrkliga traditioner. Sammanfattningsvis angav utredaren att om

man införde nationaldagen som en helgdag, utan att ändra något annat, skulle

det medföra ett årligt inkomstbortfall inom tillverkningsindustrin på omkring

0,3 % i genomsnitt. Bruttonationalprodukten skulle minska med mellan 0,2 och

0,3 %, dvs. mellan tre och fyra miljarder kronor baserat på 1992 års

produktion. Utredaren anförde att det inte kunde anses rimligt att i dagens

ekonomiska läge införa ytterligare en helgdag. Om nationaldagen skall bli

helgdag borde en befintlig helgdag tas bort eller flyttas. Som möjliga

alternativ i utredningen diskuterades att första maj, trettondedag jul, Kristi

himmelsfärdsdag eller annandag pingst upphörde att vara helgdag. I valet mellan

de aktuella helgdagarna fann utredaren, med beaktande av ekonomiska, teologiska

och sociala aspekter, att annandag pingst var den helgdag som framstod som

minst olämplig att ta bort.

I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 3 s.14 angav regeringen att tanken att

göra nationaldagen till helgdag inte borde fullföljas.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 motioner om

nationaldagen som helgdag. Enligt utskottets mening gav de gällande formerna

för firande av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni tillräckligt

utrymme för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället.

Motionerna avslogs.

Utskottets bedömning

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att de gällande formerna för firande

av nationaldagen och svenska flaggans dag den 6 juni ger tillräckligt utrymme

för att markera denna dags betydelse i det svenska samhället. Motionerna

1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande

2 avstyrks. Även motion 1996/97:K904 avstyrks.

Sveriges flagga m.m.

Motioner

I motion 1997/98:K705 av Jan Backman (m) hemställs att riksdagen hos regeringen

begär förslag till ändring i flagglagen i enlighet med vad som anförts i

motionen. I 4 § fjärde stycket lagen (1982:269) om Sveriges flagga föreskrivs

att flaggan inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena får

förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Inskränkningarna gäller

statschefens och Försvarsmaktens användning av flaggan och gäller inte

allmänheten. Det finns enligt motionären många exempel på att efterlevnaden av

den citerade regeln har minskat och att respekten för den svenska flaggan inte

är så stor som man kunde önska sig. Alltför ofta förses den svenska flaggan med

markeringar och märken av olika slag. För att bevara respekten för flaggan som

nationalsymbol är det viktigt att sådana övertramp kan beivras. Om detta inte

är möjligt med den nuvarande lagtexten som grund är det enligt motionären

riksdagens skyldighet att se till att lagen ändras.

I motion 1997/98:K709 av Karl-Gösta Svenson och Carl Erik Hedlund (m) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om att straffbelägga användning av

Sveriges flagga på vilken det obehörigen anbringats märke, bokstav, tecken

eller text av något slag. Det är förbjudet att förse svenska flaggan med text,

märken, bokstäver eller andra tecken. Motionärerna kan tyvärr konstatera att

det alltför ofta syndas mot detta förbud i samband med olika arrangemang.

Eftersom straffbestämmelserna är slopade lägger naturligtvis inte polisen ned

någon möda för att komma till rätta med problemet. Straffsanktion bör enligt

motionärerna återinföras.

I motion 1997/98:K701 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om EU-flaggning vid Riksdagshuset. I andra EU-länder används, enligt

motionären, EU-flaggan allmänt som en viktig symbol för den europeiska

samhörigheten. I Sverige är sådant sällsynt. Riksdagen borde vara en

föregångare när det gäller förankringen av EU-medlemskapet. Enligt motionären

bör därför även EU-flaggan finnas hissad i anslutning till riksdagshuset.

I motion 1997/98:K706 av Jan Backman (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om ett mer allmänt användande av EU-flaggan. Ett mer allmänt

flaggande med EU-flaggan skulle enligt motionären på ett naturligt sätt påminna

svenska folket om vårt medlemskap i unionen. Regeringen bör ta initiativ till

att EU-flaggan används i officiella sammanhang, tillsammans med den svenska.

Enskilda företag som vill använda EU-flaggan tillsammans med den svenska skall

kunna få information om vilka regler man bör följa.

Bakgrund

Enligt lagen (1906:55 s. 1) angående rikets flagga var det bl.a. straffbart att

använda flagga på vilken det obehörigen hade anbringats ett märke, en bokstav

eller något annat tecken.

I Justitiedepartementets promemoria Sveriges riksvapen och Sveriges flagga

(Ds Ju 1981:4) anfördes att straffbestämmelserna i flagglagen saknade praktisk

betydelse varför det inte syntes erforderligt att behålla dem.

Departementschefen instämde i proposition 1981/82:109 i promemorians förslag i

denna del.

Lagen (1982:269) om Sveriges flagga trädde i kraft den 1 januari 1983. Enligt

lagens 4 § får flaggan inte i vidare mån än som följer av paragrafen förses med

märken, bokstäver eller andra tecken. Undantagen gäller bl.a. statschefen och

Försvarsmakten. Någon sanktionsbestämmelse finns inte i lagen.

Utskottet behandlade i betänkande 1990/91:KU5 bl.a. en motion med begäran om

ett tillkännagivande till regeringen om åtlydnaden av lagen om Sveriges flagga.

Enligt motionären var flaggor i olika sammanhang oftare försedda med text av

olika slag. Trots att straffsanktion för skymfande av rikssymbol upphörde 1971

borde det vara möjligt att återställa respekten för flagglagen. Riksdagen borde

enligt motionären hemställa att Kommerskollegium framlade förslag om hur

flagglagen skulle kunna respekteras utan att särskilda straffsanktioner

återinfördes. Utskottet avstyrkte motionen och ansåg inte att det var påkallat

med något initiativ från riksdagens sida.

Enligt vad utskottet inhämtat från Europeiska kommissionen, Representationen i

Sverige, gäller för den s.k. europeiska flaggan (le drapeau européen) inga

särskilda bestämmelser för användningen i Sverige, utan i princip skall samma

regler respekteras som gäller användningen av den svenska flaggan.

Utskottets bedömning

Enligt 4 § lagen om Sveriges flagga får inte flaggan, med några undantag,

förses med märken, bokstäver eller andra tecken. I motionerna 1997/98:K705 och

1997/98:K709 föreslås att detta förbud förses med straffsanktion. Utskottet

anser det inte påkallat med något initiativ med anledning av motionerna utan

avstyrker dessa.

Utskottet finner det inte heller påkallat med något initiativ från utskottets

sida med anledning av motionerna 1997/98:K701 och 1997/98:K706 i vilka föreslås

ett mer allmänt användande av den europeiska flaggan. Även dessa motioner

avstyrks.

Ordensväsendet

Motioner

I motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 av Anders Björck m.fl. (m) hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det officiella

belöningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. Svenska medborgare

får inte ta emot svenska ordnar. De är förbehållna utländska medborgare. Detta

i sin tur har medfört en icke önskvärd splittring. Halvofficiella utländska

ordnar, liksom ?privatordnar?, har fått en ökad spridning. Detta är enligt

motionärerna knappast en önskvärd utveckling. Varje samhälle torde ha behov av

att kunna belöna sina medborgare för förtjänstfulla insatser. Praktiskt taget

alla andra stater har någon form av ordnar eller liknande belöningar, som kan

tillfalla förtjänta medborgare. Enligt motionärerna torde det knappast finnas

något billigare sätt att visa samhällets erkänsla för gjorda insatser än genom

ordensbelöningar. Sverige bör bryta sin internationella isolering i detta

hänseende. Enligt motionärernas uppfattning är det hög tid att göra en

ordentlig översyn över hela det officiella belöningssystemet.

I motionerna 1996/97:K905 och 1997/98:K704 av Leif Carlson (m) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär förslag om att återinföra rätten för svenska

medborgare att erhålla de svenska kungliga ordnarna (yrkandena 1). I motion

1996/97:K905 begärs också förslag om att återinföra Vasa- respektive

Nordstjärneorden (yrkande 2), och i motion 1997/98:K704 begärs förslag om att

återinföra Vasa- respektive Svärdsorden (yrkande 2). Motionären anför följande.

Sedan ett tjugotal år tillbaka är ordensväsendet avskaffat för svenska

medborgare. Det ansågs i början på 1970-talet som omodernt och inte passande i

en demokratisk stat. I stället för det anrika ordensväsendet delar vi i stället

ut medaljer. Det är dels medaljer där regeringen bestämmer vilka som skall få

dem, dels sådana som monarken beslutar om. Detta visar att behovet och

önskemålet att till förtjänta medborgare visa sin uppskattning finns kvar i

allra högsta grad. Vi bör använda de förnäma ordnar vi har i vårt land i form

av Serafimerorden och Nordstjärneorden och de två avskaffade ordnarna Vasaorden

och Svärdsorden. Inom EU är det bara Irland som nu saknar ett ordensväsende.

Till och med i nybildade republiker som Finland har man ett väl fungerande

ordenssystem. Enligt svenska regler får svenska ordnar endast förlänas

utländska medborgare och, sedan bestämmelserna ändrades, medlemmar i den

kungliga familjen. Det är enligt motionären hög tid att ändra de nuvarande

bestämmelserna och ge svenska medborgare rätt att erhålla de kungliga ordnarna.

I motion 1997/98:K707 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny kunglig husorden.

Frånsett småstaterna - Luxemburg, Monaco m.fl. - förekommer husordnar i

Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Victoriaorden i Storbritannien

förlänas, utan tillskott av statsmedel, såsom belöning för personliga tjänster

gentemot monarken och betraktas såsom ett monarkens personliga nådevedermäle.

Den tilldelas utlänningar i synnerhet vid statsbesök, men förlänas även

kungliga personer. En liknande svensk husorden skulle kunna användas för

motsvarande ändamål.

I motion 1997/98:K711 av Göthe Knutson (m) begärs ett tillkännagivande till

regeringen om instiftande av en orden till präster. Enligt motionären

diskuterades frågan om en särskild förtjänstorden för andliga ståndet redan på

1700-talet, men slutade med att Gustav III i en ?diktamen? till ordenskapitlet

inrättade ett särskilt ?andligt stånd? med ett begränsat antal platser inom

Nordstjärneorden. Denna orden är numera reserverad för utländska medborgare.

Konungen fastställde i hovprotokoll den 1 oktober 1990 stadgar för den av

ärkebiskopen utdelade ?Stefansmedaljen?. Denna utdelas till företrädare för och

medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle.

Emellertid hade Gustav III redan i slutet av 1778 planer färdiga för en ny

orden, Jehovaorden, avsedd uteslutande för det andliga ståndet. Det kan enligt,

motionären, vara lämpligt att nu förverkliga 1778 års planer på en särskild

orden för rikets prästerskap.

Bakgrund

Riksdagen har sedan år 1986 återkommande avslagit motioner om ett reformerat

ordens- och medaljväsende samt vissa andra frågor rörande det offentliga

belöningssystemet. Vid utskottets behandling under riksmötet 1992/93 av

motioner med bl.a. samma syfte som de nu aktuella, lämnade utskottet (bet.

1992/93:KU7) en ingående redovisning för det nuvarande ordensväsendet och den

reformering härav som skedde år 1975. I betänkandet redogjordes också för

riksdagens tidigare ställlningstaganden i frågan. Utskottet erinrade om att

1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett

grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet. 1973:KU27)

framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids

samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med

hänsyn till tjänsteställning. Vidare framhölls att ordnarna inte kunde anses

fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Reformen

stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande

antalet statsanställda. Det argument som låg till grund för reformen hade

enligt utskottets mening fortfarande viss tyngd. Mot denna bakgrund borde

enligt utskottet en översyn av det offentliga belöningssystemet avvaktas intill

dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna

fylla sin uppgift. Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet motionerna.

Utskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU4 motioner av samma slag som de

nu aktuella. Motionerna avstyrktes av utskottet med hänvisning till att det

inte fanns skäl att föreslå riksdagen att frångå det tidigare

ställningstagandet. I en reservation (m, fp, kds och nyd) förordades att det

offentliga belöningssystemet skulle bli föremål för en översyn. Riksdagen

följde utskottet.

Även i betänkande 1994/95:KU16 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden

då det enligt utskottet inte fanns anledning att frångå ställningstagandet att

de argument som låg till grund för reformen 1975 fortfarande fick anses ha viss

tyngd samt att en översyn av det offentliga belöningssystemet borde avvaktas

intill dess det tydligare visats att ett mer utvecklat belöningssystem skulle

kunna fylla sin uppgift.

Utskottets bedömning

Liknande motioner som de nu aktuella har tidigare avslagits av riksdagen med

hänvisning till att de argument som låg till grund för reformen 1975

fortfarande får anses ha viss tyngd. Riksdagen har ansett att en översyn av det

offentliga belöningssystemet bör avvaktas intill dess det tydligare visats att

ett mer utvecklat belöningssystem skulle kunna fylla sin uppgift. Utskottet

anser att det inte finns skäl att frångå detta ställningstagande.

Motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K713, 1997/98:K704,

1997/98:K707 och 1997/98:K711 avstyrks av utskottet.

Utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?

Motionen

I motion 1997/98:K712 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) hemställs att

riksdagen hos regeringen begär tilläggsbestämmelser avseende officiella

tjänsteutmärkelser i enlighet med vad som anförts i motionen. De tidigare tele-

och postverken ombildades till de statsägda aktiebolagen Telia AB och Posten

AB. Trots långvarig anställning hos staten upphörde samtidigt vederbörande

anställds rätt att erhålla utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets tjänst?

i dess olika varianter: guldmedalj, guldarmbandsur, kristallskål eller vas.

Någon form av övergångsbestämmelse måste enligt motionärerna utfärdas,

lämpligen i tillägg till gällande förordning om utmärkelsen ?För nit och

redlighet i rikets tjänst?. Denna förordning bör samtidigt förtydligas

beträffande riksdagens anställda som för närvarande inte betraktas som

statsanställda och således varit uteslutna från att erhålla den statliga

tjänsteutmärkelsen.

Bakgrund

Enligt 1 § förordning (1974:225) om utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets

tjänst? tilldelas utmärkelsen den som har visat nit och redlighet såsom

anställd hos staten under minst 30 år. Närmare föreskrifter för

verkställigheten av förordningen meddelas enligt 8 § av Statens

arbetsgivarverk.

Av Statens arbetsgivarverks cirkulär ?För nit och redlighet i rikets tjänst?

1993 A 18, 2.1 framgår bl.a. följande. ?Tid för anställning hos riksdagen och

dess myndigheter, som ju också utgör anställning hos staten, skall

tillgodoräknas för NOR.?

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat och redovisat tillhör anställda i riksdagen den

grupp som kan komma i fråga för utmärkelsen ?För nit och redlighet i rikets

tjänst?. Motionen bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida

och avstyrks därför.

Medalj för sjömän

Motionen

I motion 1996/97:K917 av Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen hos

regeringen begär förslag om instiftande av en medalj för mod och framstående

sjömanskap i enlighet med vad som anförts i motionen. Genom beslut den 10

januari 1941 instiftade Kungl. Maj:t (Handelsdepartementet) ett särskilt

utmärkelsetecken för sjömän, nämligen medaljen i guld med inskrift ?För mod och

rådighet till sjöss under farofylld tid?. Medaljen är en typisk krigsdekoration

och har inte utdelats sedan 1945. Ändrad utdelningspraxis - närmast i form av

en fredstidsversion av medaljen, som skulle få den förkortade inskriptionen

?För mod och rådighet till sjöss? - utreddes på 1960-talet av en arbetsgrupp

inom dåvarande sjöfartsstyrelsen. Något förslag avgavs aldrig till

departementet sedan remissyttrandena sammanställts. I den efterföljande

diskussionen anfördes bl.a. att förslagets definition av begreppet ?insatser

för sjöräddning? anförde ett alltför snävt språkbruk. Det framhölls således att

det enda och specifika slag av rådighet, som har avgörande betydelse, är ett

framstående sjömanskap. Medaljen måste därför få en helt ny inskription,

nämligen ?För mod och framstående sjömanskap?. Det är en kategori

räddningsaktioner, som i sitt absoluta krav på en unik form av rådighet byggd

på ett överlägset behärskande av yrkets kunskaper skiljer sig från andra. Med

detta utvidgade begrepp skulle det bli möjligt att med en officiell utmärkelse

ej blott uppmärksamma enstaka händelser och bedrifter utan även erkänna den

sammanlagda insats en gammal sjöman har bakom sig av många svåra beslut och

rådiga handlingar till livs och fartygs säkrande med avvärjda risker och

bekämpande av faror. Att stundom enskilda sammanslutningar utdelar

sjöfartsbelöningar måste i sammanhanget anses vara ovidkommande. Enligt

internationell kutym är detta nämligen en statsmakterna tillkommande uppgift

och motionens syfte torde enligt motionären ej annorledes kunna uppnås. Den nya

medaljen bör administreras av Kungl. Maj:ts Orden och inkomna förslag beredas

inom Sjöfartsverket.

I motion 1997/98:K708 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombildande av Emile

Robins belöning till en bärbar bärgningsmedalj. Den förmögne affärsmannen Emile

Robin (1819-1915) donerade medel till flera länder för att på skilda sätt

befrämja sjöräddningsväsendet. I de flesta fall, bl.a. i Sverige och i Norge,

utdelades penningbelopp. Efter en permutationsansökan från Sjöfartsverket

beslöt Kammarkollegiet 1982 att den 1972 upprättade Stiftelsen Sveriges

Sjömanshus disponerar avkastningen av Emile Robins donation. ?Emile Robins

belöning? är ett kontantbelopp, trots att en ?bärgningsmedalj? med angivande av

donators namn bättre hade motsvarat internationella förhållanden.

Tidigare riksdagsbehandling

Sedan 1986 har konstitutionsutskottet återkommande behandlat motioner med

yrkanden om medaljväsendet utan att motionerna har vunnit gehör. Motionerna har

gällt inrättandet av nya medaljer som särskild minnesmedalj för

beredskapstjänstgöring, medalj för svensk militär personal i annat

ursprungsuppdrag än FN-tjänst, medalj för särskilda krigsmannaförtjänster,

medalj för svenska sjömäns insatser under andra världskriget och medalj för

berömlig flygargärning. Vidare har trafikutskottet behandlat och avstyrkt

motioner om instiftande av räddningsbragder till sjöss med hänvisning till

bl.a. Carnegiestiftelsens och Stiftelsen Sveriges Sjömanshus belöningar (TU

1984/85:12, TU 1987/88:17).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande 1995/96:KU11 en motion enligt

vilken den donation från Emile Robin som Sverige erhöll 1886 skulle ?räddas ur

glömskan?. Detta kunde enligt motionären ske genom att kapitalet fick brukas

för framtagande av en medalj för räddningsinsatser i samband med sjökatastrofer

med angivande av donatorns namn. Donationen hade skett i syfte att Sverige

årligen skulle belöna en svensk fartygsbefälhavare i längre fart, vilken ?under

det nästföregående året från överhängande fara räddat skeppsbrutna av vilken

som helst nationalitet?. Enligt motionären borde medaljen kunna utdelas som

erkänsla för de räddningsinsatser som åstadkoms i samband med Estonias

förlisning den 28 september 1994.

Utskottet redogjorde i sin bedömning för Emile Robins donationsfond som hade

upplösts genom Kammarkollegiets beslut om permutation år 1982. Kapital och

avkastning överfördes genom beslutet till Stiftelsen Sveriges Sjömanshus för

att av direktionen disponeras för i stiftelsens stadgar angivna ändamål.

Härigenom upplöstes fonden. Kammarkollegiet förordnade bl.a. att en belöning på

minst 3 000 kr under namn av ?Emile Robins belöning? skulle tilldelas en svensk

fartygsbefälhavare i längre fart, vilken under det näst föregående året från

överhängande fara räddat en skeppsbesättning av vilken som helst nationalitet.

Enligt stadgarna för Stiftelsen Sveriges Sjömanshus är stiftelsens ändamål att

ge stöd och hjälp, i fall då framträdande behov därav föreligger, åt personer

som är eller varit verksamma inom sjömansyrket och åt sådana personers anhöriga

samt, i andra hand, att även i övrigt verka till nytta och gagn för sjöfolket.

I december 1994 och april 1995 belönade Stiftelsen Sveriges Sjömanshus de

förband och fartyg som deltog i räddningsinsatserna i samband med Estonias

förlisning. Enligt utskottet syntes syftet med motionen därmed vara i huvudsak

tillgodosett varför den avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet har återkommande behandlat motioner som gällt inrättandet av nya

medaljer, t.ex. medalj för särskilda krigsmannaförtjänster och medalj för

svenska sjömäns insatser under andra världskriget. Utskottet har därvid inte

funnit skäl till något initiativ med anledning av motionerna. Utskottet finner

inte skäl att nu göra annan bedömning och avstyrker därför motionerna

1996/97:K917 och 1997/98:K708.

Nationalmonument

Motionen

I motion 1997/98:K714 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s, m, c, fp, v, kd) begärs

ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en

riksinsamling för ett nationellt monument enligt motionens intentioner (yrkande

1). Sverige har en lång och spännande historia. Genom århundraden är den

svenska historien förbunden med andra nationer och andra folks historia. En del

anser att vi i Sverige har en för svag nationalkänsla. I andra länder har

gemensamma krigserfarenheter eller självständighetsdagar kunnat vara symbolen

för en nationell stolthet. Det finns exempel på att en nations konstitution kan

vara en samlande faktor. Grundlagsfäder blir monument som representerar

nationen i ett historiskt perspektiv och en stolthet över samlade erfarenheter

blir symboler för nationen. Sverige skulle behöva en sund nytändning för

samlande symboler för ?det svenska?. En symbol för det Sverige som ständigt

förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kultur som nu är med och

bygger nationens framtid. Motionärerna föreslår att en stor riksinsamling

initieras av den svenska regeringen för att bygga ett centralt placerat

monument där den svenska historien skildras. Placeringen kan ske vid

Riksdagshuset eller på Riddarholmen och blir med all säkerhet en mötesplats för

gamla och nya svenskar samt ett viktigt turistmål.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige har en lång och spännande

historia. Däremot finns det, såvitt utskottet är bekant, inte något

vetenskapligt stöd för åsikten att den svenska nationalkänslan skulle vara

svag. Utskottet anser att ett privat initiativ kan lämpa sig bäst för en sådan

riksinsamling som beskrivs i motionen. Utskottet avstyrker motion 1997/98:K714

yrkande 1.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande helgdagar m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K904, 1996/97:K906, 1996/97:K910,

1997/98:K702, 1997/98:K710 och 1997/98:K714 yrkande 2,

res. 1 (m, fp, v)

2. beträffande Sveriges flagga m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K701, 1997/98:K705, 1997/98:K706 och

1997/98:K709,

3. beträffande ordensväsendet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K905, 1996/97:K908, 1997/98:K704,

1997/98:K707, 1997/98:K711 och 1997/98:K713,

res. 2 (m, fp)

4. beträffande utmärkelsen "För nit och redlighet i rikets tjänst"

att riksdagen avslår motion 1997/98:K712,

5. beträffande medalj för sjömän

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K917 och 1997/98:K708,

6. beträffande nationalmonument

att riksdagen avslår motion 1997/98:K714 yrkande 1.

res. 3 (m, v)

Stockholm den 4 november 1997

På konstitutionsutskottets vägnar

Birgit Friggebo

I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina

Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger

Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry

Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Peter

Eriksson (mp), Nikos Papadopoulos (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-

Kristin Føsker (fp).

Reservationer

1. Helgdagar m.m. (mom. 1)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger

(m), Kenneth Kvist (v), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Utskottet

vidhåller? och på s. 6 slutar med ?1996/97:K904 avstyrks.? bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening finns det anledning att stärka den svenska

identiteten och vår nationskänsla. För att i viss mån tillgodose behovet av en

stärkt svensk identitet borde enligt utskottet nationaldagen ges ett större

symbolvärde än vad den har i dag. Utskottet delar därför flera motionärers

uppfattning att nationaldagen bör göras till allmän helgdag. Samtidigt bör

annandag pingst upphöra att vara allmän helgdag. Med bifall till motionerna

1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och 1997/98:K714 yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

Utskottet avstyrker motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande helgdagar m.m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K904 och 1997/98:K710 samt med

bifall till motionerna 1996/97:K906, 1996/97:K910, 1997/98:K702 och

1997/98:K714 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört,

2. Ordensväsendet (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger

(m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Liknande

motioner? och på s.10 slutar med ?avstyrks av utskottet.? bort ha följande

lydelse:

Vid den reform av det svenska ordensväsendet som genomfördes 1975 upphörde

möjligheten att tilldela svenska medborgare ordensutmärkelser. Utskottet anser

att erfarenheterna sedan 1975 talar för att det finns ett behov av ett mer

nyanserat offentligt belöningssystem än det nuvarande. Av betydelse i

sammanhanget är de ökade internationella kontakterna. Ett officiellt

ordensväsende som omfattar egna medborgare finns i nästan alla övriga länder i

Europa. Enligt utskottets mening finns det sålunda anledning att göra en

översyn av det nuvarande belöningssystemet och utreda om detta fyller

samhällets behov av att på ett tillfredsställande sätt kunna hedra och belöna

personer som på olika sätt gjort särskilt förtjänstfulla insatser. Med bifall

till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med anledning av motionerna

1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och 1997/98:K711 bör vad utskottet nu

anfört ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande ordensväsendet

att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:K908 och 1997/98:K713 samt med

anledning av motionerna 1996/97:K905, 1997/98:K704, 1997/98:K707 och

1997/98:K711 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört,

3. Nationalmonument (mom. 6)

Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Kenneth Kvist (v)

och Nils Fredrik Aurelius (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Utskottet

delar? och slutar med ?yrkande 1.? bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet skulle ett nationalmonument, såsom det beskrivs i motionen,

med en skildring av den svenska historien, vara en symbol för det Sverige som

ständigt förändras, som rymmer nya medborgare, traditioner och kulturer.

Utskottet delar motionärernas förslag att en stor riksinsamling bör initieras

av den svenska regeringen. Med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande nationalmonument

att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K714 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1

Motionerna............................................1

Utskottet.............................................3

Helgdagar m.m. 3

Bakgrund 4

Utskottets bedömning 5

Sveriges flagga m.m. 6

Bakgrund 7

Utskottets bedömning 7

Ordensväsendet 7

Bakgrund 9

Utskottets bedömning 9

Utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst 10

Bakgrund 10

Utskottets bedömning 10

Medalj för sjömän 10

Tidigare riksdagsbehandling 11

Utskottets bedömning 12

Nationalmonument 12

Utskottets bedömning 13

Hemställan 13

Reservationer........................................14

1. Helgdagar m.m. (mom. 1) 14

2. Ordensväsendet (mom. 3) 15

3. Nationalmonument (mom. 6) 15